Bonnies blogg

Bonnie tjatade länge på mig om att hon ville börja blogga. Hon hade läst att det var många hundar som gjorde det. Fast inte en enda svensk hund som bor i Spanien. Denna lucka måste fyllas, ansåg hon. Till slut gav jag med mig. Så sedan den 6/11-09 har hon sin egen blogg. Bonnie skriver sitt nyaste inlägg överst. (Vill du läsa från början så får du alltså läsa nerifrån...) Bonnies blogg här kommer f ö att vara samma som återfinns i min Dagbok på: www.christeltango.com, men i dagboken finns förstås mer annan text, samt foton på annat än Bonnie. Vill du veta mer om El Campello där Bonnie bor större delen av året så klicka på: http://www.christeltango.com/ElCampello.htm . Vill du kontakta Bonnie så går det bra via min mailadress: christel@christeltango.com. / Bonnies matte Christel

Min blogg handlar om viktiga saker. Som t ex intressanta lukter. Och bra kisställen. (Jag har minsann kissat i sex olika länder jag!) Och så berättar jag om hur svårt det kan vara att uppfostra sin matte, och om hur det är att bo här i Spanien, om mina besök i Sverige, mina hundkompisar och annat kul.

På det vänstra fotot är jag liten. På dom högra ser ni - att jag är mycket större och tuffare nu!

Vov på er! Nu vill jag att det ska bli varmare ute! Ja, för jag fryser lite om magen när vi går ut. Ja, för nu kan jag bara ha min korta jacka. Dom andra - dom räcker inte runt om magen längre. Nä - den nedersta knappen går inte att knäppa mer.

Men det är verkligen inte mitt fel - att dom inte säljer mamma-kläder till hundar! För hade dom gjort det, så hade matte säkert köpt en mamma-jacka till mig. Ja, vov så orättvist alltså! Människor kan ju köpa mamma-kläder. Voff- det är inte lätt att vara hund ska jag säga.

Fast det som är bra nu - det är att jag får äta nästan så mycket som jag vill. Ja, för nu märker inte matte att jag blir tjockare. Hon tror att det bara beror på valparna. Fast det gör det ju inte. Jag har gått upp 25% i vikt, säger matte. Fast det där med procent - det förstår jag inte riktigt. Men 25 låter väl bra? Det är säkert lagom. Ja vov och voff då!

Vov och vov! Jag vilar mig ganska mycket om dagarna. Det ska man göra när man har valpar i magen. Ja, det tycker jag i alla fall. Så då gör jag det.

I dag när jag vilade mig - så fotograferade matte min mage. Ser ni att den har blivit större! Det är ju vov-bra alltså! Ja, för då vet jag att valparna växer inne i magen.

Valparna måste växa ganska mycket - så dom blir färdiga - innan dom kommer ut. Ja, det säger matte. Annars kunde dom få komma redan nu, tycker jag. Ja, för det är jobbigt att vänta och vänta.

Matte säger att jag får vänta ända till den 23:e innan dom kommer. Ja, för det är normalt att hundar föder 63 dagar efter att dom har parat sig. Fast matte vet inte allt. Nä, hon vet inte att vi chihuahuor brukar föda lite tidigare. Kanske 3 eller 4 eller 5 dar tidigare. Ja, det är bara för att vi chihuahuor inte tycker om att vänta.

Nä, nu ska jag säga till matte att jag vill ha mat. Det är säkert minst nån timme sen jag åt senast. Jag tycker att det är vov-viktigt att äta mycket nu när jag har valpar i magen. Och så är det gott också. Ja, vov så länge!

Vov på er! Vet ni vad - så dum matte har varit? Jo, hon har satt upp en tavla i hallen. En vov-ful tavla! En tavla med en katt på! Har ni hört så dumt! Ja, jag sa förstås vov-vov-vov-VOV till henne. Men hon lät tavlan sitta kvar ändå. Voff alltså! Jag får försöka blunda när jag går genom hallen.

Innan hade vi en tavla i vardagsrummet - med katter på. Men det gick an. Ja, för det är ganska små katter på den. Men det är vov så tråkigt att matte ska ha så dålig smak alltså! Katter! Usch!

Annars ligger jag mest och vilar mig. Det ska ju gravida hundkvinnor göra. Enligt mig i alla fall. Jag har börjat bli lite tjock om magen nu. Matte säger att det är normalt att bli tjockare när man har valpar i magen. Fast lite opraktiskt är det. Det är svårare att hoppa upp i soffan nu. Ibland måste jag försöka flera gånger innan jag kommer upp. Och så kan matte inte knäppa nedersta knappen i mina jackor. Ja, vov, alltså.

Vov! Och så vov! I dag träffade jag Kiko. Han har kommit tillbaka från Madrid nu. Det var kul att träffas igen. Fast jag fick säga till på skarpen - att vi inte kan busa nu. Nä, för nu är jag ju gravid. Och gravida hundkvinnor ska ta det lugnt. Ja, det tycker jag i alla fall.

Så då bestämde vi att vi skulle nosa lite tillsammans. Och så gjorde vi det.

Och så pratade vi om lukterna en stund. Det var vov så intressant. Särskilt spilld-mat-lukt är intressant att prata om!

Men sen så gick matte och jag vidare. Matte ville att vi skulle gå en lång runda. Men det ville inte jag. Så jag la mig ner på trottoaren - och vägrade gå. Och då fattade matte. Så vi satte oss en stund på muren och vilade. En gravid hundkvinna kan aldrig vila för mycket. Tycker jag! Fast matte säger att man ska leva som vanligt. Det har hon läst i en bok. Men den boken - den måste vara skriven av en människa. En hund skulle aldrig skriva så dumt! Vov! Så det så!

Fast sen blev jag trött - och då la jag mig ner. Och nu tänker jag sova en stund. Vov så länge!

Vov på er! Nu när jag har valpar i magen - så sover jag extra mycket. Mest ligger jag i soffan. Matte har lagt en skön filt åt mig där. Först så ligger jag åt ena hållet och sover. Sen så vänder jag mig om åt andra hållet - och så sover jag lite mer.

Det är vov så skönt att sova. Och vila. Men flera gånger om dan så tvingar matte ut mig. Ja, bara för att jag ska kissa ute. Och så säger hon att det är bra med motion. I dag när vi gick ut så hade jag först tänkt vägra gå. Men då lurade matte mig. Hon tog av kopplet - så jag fick gå lös. Och då - då kan jag ju inte låta bli att gå. För det är ju vov-roligt att gå lös.

Eftersom jag är så söt - så är det många som vänder sig om när jag går förbi. För att titta på mig en gång till. Särskilt flickor och kvinnor. Men det får dom.

Sen passade jag på att smita ut på stranden. Jag hann nosa ganska mycket innan matte ropade. Men tyvärr hann jag inte kissa där.

Och sen, sen satte matte och jag oss på muren en stund. Jag tycker om att sitta på muren.

I dag fanns det många fåglar på stranden. Det är spännande att titta på fåglarna. Särskilt när dom flyger. Jag tittade ganska länge.

Jag undrar hur dom gör egentligen - när dom flyger. Jag har försökt att vifta med både fram-tassarna och öronen. Men jag kan ändå inte flyga. Visst är det vov-konstigt. Att det kan vara så olika. Fast fåglar - dom kan inte skälla. Och det kan jag! Hör: Vov, vov, vov, vov-vov, VOV! Visst skällde jag bra!

När jag hade tittat färdigt på fåglarna, så gick jag lite på muren och nosade på den. Det var lite läskigt att gå så högt uppe. Men det luktade intressant. Men sen hoppade jag ner - och så gick matte och jag hem. Vov-vov då!

Vov-vov! Det känns vov-bra att ha valpar i magen! Fast jag har märkt att mina kläder börjar bli lite trånga om magen. Men bara lite. Än kan matte knäppa alla knapparna i jackorna. Och tröjan jag hade på mig på promenaden i kväll - den spände bara lite i midjan. Men jag tycker faktiskt att det är lite svårare att slicka mig - där ni vet. Ja, för det tar emot lite när jag ska böja mig. Och jag vill ju hålla mig ren och snygg som vanligt.

Vet ni vad förresten? Jo jag fick ett mail i dag. Ett alldeles eget mail! Och det var ju vov-kul! I mailet stod det "Grattis" och "Lycka till med graviditeten" och en massa andra bra saker. Mailet var från min storasyster Linda. Vov så kul det är att få mail, alltså!

Annars så vilar jag mig mest om dagarna. Gravida hundkvinnor ska vila mycket. Så det gör jag. Och så sover jag emellanåt. Ja, vov då!

Vov! Om ni vill se foton på valparna - när dom ligger i min mage. Då får ni titta på mattes blogg i dag: www.christeltango.com/pa_gang.htm Vov på er!

Vov alltså! Jag ska bli mamma! Jag har valpar i magen! Vov så kul! Voov-vov!

Matte och jag gick till veterinären i dag. Vi skulle göra en sån där undersökning. Ja, ultraljudsundersökning. Jag tyckte inte riktigt om det - fast det gjorde inte ont i alla fall.

Jag fick ligga på rygg på en kudde. Ja, jag var så illa tvungen - för matte och en sköterska höll fast mig. Sen rakade veterinären av mig pälsen på magen. Det var lite otäckt, för apparaten brummade. Fast sen smorde han in mig med nåt vått på magen - och det kändes OK. Och sen började veterinären klappa mig med en apparat på magen. Och det var rätt så skönt - så då slappnade jag av. Länge klappade han mig. Och så tittade matte och veterinären på en konstig TV under tiden. Själv kunde jag inte se nåt - för TV:n var liksom bakom mig.

Men vet ni vad veterinären sa? Jo, han sa att jag har valpar i magen! Ja, det vet jag väl. Det känns ju. Men hur kunde veterinären se det? Jag har ju inget hål i magen som han kan titta in i. Kanske han kunde lukta det? Veterinärer är ju lite konstiga. I alla fall så sa han att jag har minst två valpar i magen. Och kanske fyra stycken! Han kunde inte se riktigt. Han kunde bara se två åt gången. Jag har försökt att känna efter. Men det känns faktiskt inte hur många valpar som finns i magen. Bara att det finns nån där.

Ja, nu hoppas jag verkligen att matte börjar passa upp mig lite bättre. Ja för gravida kvinnor ska man sköta bra om. Nu kan hon gott bära omkring mig hela tiden. Och ge mig massor med mat, Ja, det tycker jag i alla fall!

Vov alltså! Jag ska bli mamma - och få egna små valpar! Vov så kul! Fast matte säger att det dröjer många dagar innan valparna kommer. Inte förrän på slutet av nästa månad kommer dom. Men vov, huvudsaken är ju att att dom kommer! Vov på er!

Vov! I dag har jag varit och hälsat på hemma hos Horst! Ja, matte och husse var också med. Jag har sprungit runt mycket i Horsts trädgård. Länge! Alldeles själv har jag sprungit - det bästa är att jag får vara lös där. Inget dumt koppel! Vov så kul! Matte och husse och Horst dom bara pratade hela tiden. Men jag, jag nosade och nosade. Och vov så många spännande lukter det finns i Horsts trädgård. Jag kände att en katt hade gått där, nån gång i natt. Och så nåt annat djur som jag inte känner igen. Vov så spännande alltså! Jag undrar om jag kan be matte att köpa en egen trädgård åt mig? En stor - som jag kan springa lös i - och som det finns vov-många spännande lukter i. Vov vilken bra idé, alltså. Jag ska genast gå och prata med matte. Vov på er!

Vov så orättvist alltså! I går började matte på en danskurs. Den är hos kvinnoföreningen. Bara kvinnor får gå på den kursen. Och jag är ju kvinna. Hundkvinna. Så då ville jag också följa med. Fast matte sa att jag inte fick. Ja, för att det inte får komma in hundar i det huset där dom dansar. Och husse sa att kursen inte är för kvinnor med svans. Vov alltså! Det är ju diskriminering! Jag tycker att det är jättekul att springa efter matte när hon dansar. Och så får jag inte vara med. Det är inte lätt att vara hund ska jag säga.

Vi hundar kan minsann också dansa! Ja, titta på den här filmen så får ni se: http://www.youtube.com/watch?v=LaYPWtNvJ-A Det är en släkting till mig som dansar. Det står att han dansar flamenco - men det är merengue! Det ser ju varenda hund!

Ja, både husse och jag fick stanna hemma. Och det var ganska tråkigt. Ja, för husse bara tittade på sin dator hela tiden. Och han tittar bara på nyheter och sport och sånt. Han tittar aldrig på intressanta saker för hundar. Så jag la mig på soffan, och så sov jag ända till matte kom hem igen. Så det var ganska synd om mig i går. Det var det. Vov på er!

Vov på er! Min matte begriper sig inte på hundar. I alla fall inte såna hundar som jag. Hon har fått för sig att det är bra för mig - att gå på promenad flera gånger om dan. Men vov, det vill inte jag. En gång om dan räcker. Jag hinner ju lukta på vov-mycket under en promenad.

Annars kan jag gott vara hemma och lata mig, tycker jag. Tyvärr är matte väldigt envis. Minst var 4:e timma tvingar hon ut mig, vare sig jag vill eller inte. Jag visar förstås tydligt att jag inte vill. Och jag spjärnar emot av alla krafter. Men matte är stark. Och hon drar vov-mycket i kopplet.

Så då blir jag tvungen att gå en liten bit. Men sen sätter jag mig ner. Men matte måste vara ovanligt dum. Ja, för hon fattar inte - att jag inte vill gå mer.

Och då måste jag ju lägga mig ner. Och så ser jag så lidande ut som jag bara kan. Men tror ni att det hjälper? Nää! Matte är jättedum, alltså!

Fast ibland får jag sitta en stund på muren och vila. Och det tycker jag vov-mycket om. Ja, för det är skönt att vila sig - och samtidigt kunna spana runt på allting - och känna alla dofterna som kommer med vinden. Det är alltid vov-mysigt att sitta på muren i solen. Matte kunde gott bära mig till muren och sätta mig där. Jag undrar hur jag ska få henne att förstå det? Ja, vov på er då!

Vov och vov, alltså! Ett sånt besvär det är att försöka dressera sin matte. Fast jag har lyckats ganska bra, tycker jag. T ex när jag vill ha mat. Då flyttar jag först på min matskål. Jag skjuter fram den - nära skåpet där matte har min hundmat. Sen tittar jag ner i den tomma matskålen.

För säkerhets skull tittar jag matte rakt i ögonen också Och så viftar jag på svansen - så hon ska förstå hur glad jag kommer att bli när jag får mat. Och vov! För det mesta så fattar matte då.

Fast problemet är att hon inte alltid lyder. Ibland säger hon att jag åt nyss. Och att jag måste vänta. Men jag tycker ju inte om att vänta ju! Jag vill ju ha min mat bums! Jag tycker ju om att äta god mat! Och jag är inte alls för tjock! Ja, vov så svårt det är. Att dressera sin matte. Hon borde lyda bums - varje gång, tycker jag. Har ni några vov-bra dressyr-knep? Tala då om dom för mig! Vov så länge!

Vill ni höra en vov-bra chihuahuasång? Och se bilder på chihuahuor? Högerklicka då på: http://www.youtube.com/watch?v=gVbizM8tRR4 Det är en släkting till mig som sjunger!

Vov! Det var väl det jag sa. Allt ser likadant ut i dag! För säkerhets skull så satte jag mig på muren vid stranden - och så tittade jag åt alla håll. Jag tittade åt höger och åt vänster. Och så tittade jag uppåt och nedåt. Och framåt och bakåt. Men vov! Allt ser likadant ut i år.

Och allt luktade likadant också! Så det så! Och det var ju skönt - att inget hade ändrat sig, alltså. Nu vågar jag tro - att 2012 blir ett riktigt vov-bra år! Vov på er!

Vov! I morse blev jag väldigt orolig. Vov, alltså! Ja, för matte sa att detta året skulle ta slut i natt. Men sen så sa hon att det kommer ett nytt år i morgon. Hon sa att det alltid kommer ett nytt år efter det gamla. Och då gör det ju ingenting. Jag tror inte att det kommer att märkas någon skillnad. Jag tror att det ser likadant ut i morgon - och luktar likadant. I alla fall märkte jag ingen skillnad förra gången det blev nytt år. Så då fattar jag inte varför människorna gör så mycket väsen av det hela.

Fast i Sverige väsnas man mer. Ja, för där skjuter man raketer mitt i natten. Många raketer! Såna som säger PANG och BOM - och som vi hundar verkligen inte tycker om. Det gör man inte här i Spanien. Här äter människorna vindruvor i stället. Och det hörs ju nästan ingenting. Det är vov så mycket bättre!

Nu vill jag önska alla hundar, och mattar, och hussar, och alla andra människor som tycker om hundar:

Vov på er! Kiko har rest bort. Jag har nosat och nosat - men han finns inte här nu. Matte säger att han har åkt med sin matte till Madrid. Dom brukar åka dit ibland. För att Kikos ena husse bor där. Jag undrar var Madrid ligger? Matte säger att det är väldigt långt bort. Men hon säger att Kiko ska komma tillbaka. Och det är ju bra. Ja, för det är väldigt kul att säga vov på Kiko varje dag. Han är ju min bäste spanske killkompis!

Sen undrar jag om jag har några valpar i magen. Det känns ingen skillnad. Men matte säger att det dröjer länge innan man kan känna nåt. Fast jag vill helst veta bums. Jag tycker inte om att vänta!

Men oj så mycket jag har tänkt nu. På Kiko och Madrid. Och på valpar. Jag känner mig nästan yr i huvudet. Av allt tänkandet, alltså. Så nu är det bäst att jag vilar mig en stund. Vov då!

Vov och voff! I dag har jag hälsat på hemma hos Horst. Ja, matte och husse och Bosse följde också med.

Det är så vov-roligt hos Horst! Jag får springa lös i hans stora trädgård. Och det finns SÅ mycket spännande att lukta på!

Och då - då såg jag att jag hade jag fått mail från min kompis Kiko. Han hade skickat ett foto på sig själv. Ja, för att jag skulle få se hur fin han ser ut i sin nya sele. Visst är han snygg! Vov så mycket på er!

Först, på morgonen, så åkte jag och hälsade på Voxer. Och så parade vi oss en gång till. Matte säger att det inte är alldeles säkert att det blir några valpar. Det ska veterinären titta efter i januari, när det har gått 25 dagar. Men jag hoppas förstås - att Voxer och jag får vov-många söta valpar tillsammans! Helst vill jag få allra minst 20 stycken jag! Fast kanske det blir trångt i sängen då, när vi ska sova. Men om matte ligger på golvet, så får nog alla vi hundar plats i sängen.

Men sen, när vi kom hem igen, då fick jag öppna mina julklappar. Ja, jag kunde inte vänta längre. Två spännande paket hade jag fått. Först öppnade jag det som jag hade fått av Kiko. Det är svårt att öppna paket! Vov-svårt, alltså! Men jag kan öppna paket jag.

Och vet ni vad jag fick! Jo, en vov-fin rosa jacka fick jag. Den har rosa mjuk päls - både på kragen och inuti. Den här fina jackan blir skön att ha när det är kallt ute. Tack Kiko!

Matte fotograferade mig när jag öppnade mina julklappar. Jag hade fått en julklapp till.

Men jag kunde minsann öppna det paketet också! Jag är vov-bra på att öppna paket. I paketet låg det en stor igelkott! En igelkott som piper när man biter i den. Det är vov-kul att få julklappar!

Men oj så trött man blir av att öppna sina julklappar! Jag var tvungen att vila - och sova - en liten stund.

Och då ville jag ju vara vaken! Jag vill ju inte missa ett tillfälle att äta mat. Jag fick smaka en bit av mattes julskinka. Och det var vov-gott med julskinka! Jag ville ha jättemycket skinka, men jag fick bara lite. Bara för att matte också ville äta av skinkan.

Och sen, när vi hade ätit klart, då satte Bosse sig i soffan. Och då satte jag mig bredvid honom. Ja, för jag har märkt att han är vov-bra på att klappa mig! Och jag tycker ju om att bli klappad!

Vov så kul det är på julaftnar! Vov-kul! Jag hoppas att ni också hade kul! Och att ni också fick julklappar av tomten! Vov på er!

Vov! I går var matte, och husse, och Bosse, och jag på restaurang. Jag fick smaka av mattes mat. Det var vov-gott! Jag uppförde mig perfekt hela tiden - det sa alla människorna. Jag är SÅ duktig jag.

I dag när jag har varit ute och promenerat med matte - så har jag haft min fina jultröja på mig. Ni vet - den här:

Den som det står bokstäver på. Där står: Snälla tomten, jag har varit en så snäll, så snäll hund. Fast jag såg inte tomten i dag. Och jag luktade inte honom heller. Men jag hoppas att han såg mig. Ja, så att han kommer med vov-många paket till mig i morgon. Ja, för i morgon är det julafton! Vov så kul!

Vov och vov, alltså! Vet ni - i dag har jag parat mig! Ja, minsann! Vov-vov så bra! Jag gjorde det med Voxer igen. Ja, matte och jag åkte dit i dag med bilen. Hem till Voxer alltså. Voxer blev jätte-vov-glad när han såg mig. Han viftade vov-mycket på svansen. Och sen ville han para mig bums. Och det fick han. Ja, för jag ville också bums. Så då gjorde vi det. Och det gick bra.

Fast mitt när vi höll på. Vet ni vad som hände då? Jo, en av deras katter kom och la sig alldeles bredvid oss. Så fräckt alltså! Ja, katter är ju ett släkte för sig dom. Katten bara låg där och tittade, och sa inte mjau ens en gång. Men maken till fräckhet har jag aldrig hört talas om. Normalt brukar jag ju skälla ut alla katter jag ser. Ja, det kan dom gott ha. Men nu hade jag ju annat för mig - så jag sa inget. Och sen gick katten igen.

Men sen, när vi hade parat klart oss. Då liksom fastnade vi där bak - Voxer och jag. Ja, matte säger att det är normalt. Hundar som har parat sig ska sitta fast en stund. Ja, bara för att hanens snopp blir så stor att den fastnar. Och sen dröjer det innan den blir liten igen. Lång tid! Mycket tråkigt var det. Att vänta så länge på att komma loss. Det tyckte både Voxer och jag.

Men sen så kom vi loss. Och det var ju bra. Då tog matte några foton på Voxer. Ja, jag bad matte. För jag vill ha några foton av honom som jag kan titta på. Bara för att Voxer är så vov-gullig.

Och sen så fick matte hålla två av Voxers valpar. Och då fotograferade Voxers matte min matte.

Dom är söta valparna! Fast jag tror nog att dom valparna som jag kommer att få med Voxer - dom blir ännu sötare! Ja bara för att jag själv är så söt, alltså. Ja, vov en så trevlig dag det har varit. Och vet ni - jo, på lördag morgon ska jag träffa Voxer en gång till. Då ska vi para oss igen. Jag vill ju ha många valpar - och då måste jag ju para mig många gånger ju. Vov på er!

Vov på er! I dag vill jag bara önska er en riktigt Vov-god Jul och ett Jätte-vovigt Nytt År!

Vov! Och vov-vov! Tänk så många snygga hundkillar det finns här i El Campello egentligen! Vov-många! Ja, jag lägger liksom märke till dom mer nu när jag löper. Jag har fullt sjå - att titta åt alla håll, så jag inte missar nån.

Och sen har jag fullt sjå, med att hålla mig ren och snygg - där ni vet. Det måste man när man löper.

Men jag hinner ändå titta på havet, som vanligt. Och lukta på alla dofterna därifrån.

Och så luktar jag förstås på palmerna. Det är ju viktigt. Jag vill ju hålla mig uppdaterad, alltså. Ja, så jag vet vilka som har kissat där sen senast. Och så kissar jag förstås överst som vanligt!

Och sen så passar jag på att rasta matte ordentligt - nu när solen skiner. Hon behöver minsann röra på sig! Men nu, nu ska jag vila mig en stund. Så nu har jag inte tid att skriva mer. Vov på er!

Vov och vov! Ni må tro att jag har gnagt mycket på den goda gnagplattan som jag fick av husse. Ser ni så mycket jag redan har ätit upp? Två av hörnen har jag smaskat i mig! Det var vov-gott, alltså!

Och vet ni vad som hände i går då? Jo, jag började löpa. Och då bytte matte lakan i vår säng. När jag löper så har vi alltid våra mörkröda lakan. Jag fattar bara inte varför. Men dom är lika sköna att sova på som dom andra - så mig kvittar det.

I dag, när jag har varit ute och gått med matte, då har minsann jättemånga hundkillar kommit fram och hälsat på mig. Ja, och nosat, där ni vet - och så. Fast det får dom - nu när jag löper. Ja, jag vet inte riktigt hur det går till - men när jag löper - då blir hundkillarna liksom både snyggare och trevligare. I alla fall tycker jag bättre om dom.

Men jag vill inte para mig än. Nä, först ska man löpa många dar - sen vill man para sig. Fast matte säger att jag bara ska få para mig med en kille sen - inte många. Och då väljer jag nog Vycko. Det är Voxers pappa, så honom har jag träffat förr. Han är både snygg och trevlig. Och så säger matte att han har så fin stam... Matte! Vad heter det? Jaha - stamtavla. Vycko har fin stamtavla.

Förresten så har husse och matte och jag börjat öva på att sjunga julsånger nu. Jag sjunger vov-bra!

Vov! I dag är det min födelsedag! Jag fyller 3 år! Så nu är jag ganska gammal alltså. Det är vov så kul att fylla år! Hela dagen har varit jätte-vovig! Först, i morse, så sa både matte och husse GRATTIS till mig. Och sen så gick vi allihop ut på en luktrunda. Och sen så gick vi hem igen. Och då - då fick jag en smaskig hund-paté-tårta till frukost! Med kycklingsmak. Mums och smask alltså!

Och sen, då fick jag mina födelsedagspresenter. Av husse fick jag en stor smaskig gnagplatta. Den hade han köpt i Stockholm åt mig. Bra va! Jag smakade lite i ena hörnan på den - och den smakade väldigt bra. Den kan jag nog gnaga på i vov-många dar!

Av matte så fick jag en and. En and med 6 pipisar i magen. Så när jag bet i den så sa den pip och PIP! Nu ska jag visa noga hur man leker med en pip-and. Så här gör man:

Och sen, när jag vaknade. Då gick matte och jag en lång luktrunda. Jag var väldigt fin i dag. Jag hade mitt finaste halsband - och mitt finaste koppel. Det ska man ha på sin födelsedag. Vov så snygg jag kände mig alltså!

Först så mötte vi Kiko och hans matte. Dom sa grattis till mig! Det är kul när alla säger grattis! Förresten har jag fått mail också - där det står "Grattis Bonnie". Vov-kul alltså!

Sen gick jag och luktade på lite olika intressanta lukter. Mest luktade jag där andra hundar hade kissat. Ja, för det är väldigt intressant att lukta efter vem som har kissat just där. Och så kissade jag ovanpå förstås. Kissar bäst som kissar överst.

Men sen tyckte jag att jag luktade nåt annat. Längre bort liksom. Det luktade som Dylan. Så jag gick åt det hållet.

Och tänk! Det var Dylan! Vi har inte setts på vov-länge. Och så träffades vi i dag - just på min födelsedag.

Dylan är en vov-trevlig hundkille. Så det var trevligt att prata med honom en stund. Vi pratade ganska länge. Dylan får tyvärr inte lukta så mycket på hundkiss. Nä, för hans matte tycker att det är äckligt. Konstig matte! Fast annars är hon en väldigt bra matte.

Men sen så gick matte och jag hem igen. och när vi kom hem så fick jag mitt allra godaste torrfoder. Det är väldigt vov-bra att fira födelsedag. Och gott!

Och sen, framåt kvällen, så bytte matte kuddar i vardagsrummet. Jag undrar om hon gjorde det bara för att det skulle vara extra fint på min födelsedag? Såna här kuddar är det. Och så några röda.

Men vov, nu måste jag gå och busa lite med husse. Ja, han är ju hemma nu igen. Matte och jag hittade honom i går på flygplatsen. Bra va! Ja, vov på er då!

Vov! Vet ni nåt jätte-vov-viktigt? Jo, jag fyller snart år. På söndag fyller jag år! Jag blir ganska gammal då - 3 år. I dag fick jag en födelsedagspresent av matte i förväg. Ett koppel. Ja, det är ett väldigt fint koppel med en massa rosa glittriga pärlor på.

Så det passar ju bra till mig. Ja, för att både kopplet och jag ser ju väldigt fina ut ju. Fast nåt koppel hade jag faktiskt inte önskat mig. Nä, ska jag vara helt ärlig så tycker jag bättre om att gå lös - utan koppel. Det är matte som envisas med att jag måste ha koppel nästan jämt. Men så här ser jag ut i det nya kopplet:

Min engelske kompis Troy, han tyckte att jag var väldigt söt i kopplet. Men han tycker att jag är söt i allting. Ja, för han är kär i mig. I alla fall viftar han alltid vov-mycket på svansen när han ser mig. Och så vill han alltid lukta - där ni vet.

Troys matte tycker att vi borde skaffa valpar ihop. Fast jag tycker inte att Troy är så söt. Engelska chihuahuor är så magra, tycker jag. Och så är det ju snyggare att vara långhårig - som jag. Så sen, när jag löper nästa gång - och vill para mig - då ska jag välja en mycket snyggare kille!

Tror ni förresten att man måste välja bara en? Annars skulle jag ju kunna para mig med både Voxer och Vycko och så några andra snygga killar som jag känner. Det gör ju inget om det blir vov-många valpar. Jag tycker ju om valpar! Och det gör matte också! Vov på er!

Vov på er! I dag när matte och jag var ute på kvällspromenaden - så träffade jag en vov-trevlig kille! Vi luktade ganska länge på varandra. Och pratade.

Fast sen så skulle vi tyvärr gå åt olika håll. Matte och jag gick närmare stranden. Så jag passade på att kissa lite på sanden.

Och sen så gick vi till ett annat kiss-ställe. Ja, matte hon säger att det är ett cykel-ställe. (Ja, hon uttalar det cykel-ställ.)

Men det luktar jag ju - att det är ett kiss-ställe. Jättemånga hundar har minsann kissat där! Så jag kissade också där. Och sen så gick vi hem. Vov och vov!

Vov! I dag har jag haft gäster! Ja, min kompis Lluna kom och hälsade på. Hon hade sin matte med sig. Lluna hade på sig sin alldeles nya overall när hon kom. Vi hälsade bums på varandra.

Och sen så visade jag Lluna vår lägenhet. Mest visade jag vardagsrummet. Ja, för Lluna tycker inte så mycket om att gå i trappor. Hon är inte lika van som jag. Så jag kunde inte visa min och mattes säng. För den står ju där nere.

Fast sen så gick vi ut på balkongen, för vi tycker båda om att sitta i solen. Så då gjorde vi det. Våra mattar satt i stolarna och pratade, och så satt Lluna och jag på golvet - precis där det var allra varmast och soligast. Vov så skönt vi satt!

Fast sen var matte dum! Ja, först så bjöd hon Llunas matte av sin mat. Och det fick hon förstås. Men vet ni vad hon gjorde sen? Jo, hon gav Lluna av min mat! Hon gav Lluna 2 av mina goda Frollic. Så fräckt va! Ja, jag fick också 2 Frollic, men jag hade velat ha alla 4. Jag tycker gott att Lluna kunde ha egen mat med sig. Hon borde inte få äta av min mat. Den vill jag ha själv. Dumma matte. Och dumma Lluna.

Fast sen, när vi hade ätit upp allt det goda, då blev vi vänner igen. Så då pratade vi om intressanta lukter, som vi hade luktat på sen vi träffades senast. Lluna hade hittat en fläck som luktade kyckling - precis utanför affären där dom säljer grillad kyckling. Den fläcken hade luktat jättegott, sa hon. Så hon hade slickat lite på den. Men det var inte mycket smak kvar - mest lukt.

Ja vov, sen när vi hade pratat länge så gick Lluna och hennes matte hem till sig igen. Lluna sa att jag ska få hälsa på henne en annan dag. Hoppas att hon bjuder mig på nåt gott då! Vov på er!

Vov-vov! I går, på kvällen, då fick jag prova min nya vinterjacka. Fast inte ute - bara i hallen. Den kändes varm och skön. Den ska jag ha ute - sen när det blir kallare. Så här såg jag ut när jag provade jackan:

I dag, när vi gick ut matte och jag - då fick jag prova min nya röda sele. Jag kände mig faktiskt väldigt snygg i den. Jag klär i rött också! Visst är jag vov-snygg!

Eftersom det var fint väder så gick matte och jag en lång luktrunda. Jag luktade på många intressanta saker må ni tro. När vi hade gått väldigt långt - då satte vi oss på muren och tittade på havet en stund. Det luktade gott från havet. Och jag hade bra utsikt uppifrån muren. Och vet ni vad jag såg?

Jo, jag såg min allra minsta lilla kompis! Hon är en chihuahua - precis som jag. Alltså av den allra finaste och bästa hundrasen! Vi har bara träffats en gång förut - så hon är väldigt blyg. Ändå viftade jag på svansen jättemycket så hon skulle förstå att jag är snäll. Fast hon blev rädd ändå. Det är nog för att jag är så stor mot henne. Hennes matte säger att hon bara väger 1 kilo - och jag väger ju nästan 3. Fast hennes husse ville att hon skulle hälsa på mig - så han höll fast henne. Och då luktade jag så försiktigt för att hon inte skulle bli rädd. Jag är väldigt snäll mot små bebisar.

Jag tycker om såna små bebisar! Särskilt chihuahua-bebisar! Dom tycker jag vov-mycket om!

Jag skulle faktiskt vilja ha en egen chihuahua-bebis. Eller nåra stycken. Det vore vov-kul! Tror ni att jag kan önska mig några i julklapp? Ja, vov då!

Vov på er! I dag kom brevbäraren med ett stort paket till mig - fast jag inte fyller år. Det var förstås vov så spännande att öppna det. I paketet låg det en fin sele. Den är vov-snygg alltså, röd med silverstjärnor på. Och sen så låg där en varm och snygg rosa jacka - som jag kan ha när det är kallt ute. Men där låg mer! Där låg en regnoverall också! Den provade jag bums eftersom det regnar lite i dag. Så här vov-snygg blev jag:

En bra sak med overallen är att jag inte alls blir blöt om magen när jag har den på mig. Nä, för denna overallen är specialgjord för flickor! Och då är det liksom mer tyg som skyddar magen.

Man kan springa fort i overallen också! Det vet jag - för jag har sprungit jätte-vov-fort i den i dag.

Jag hade sån tur - att jag träffade nästan alla mina kompisar i dag. Först träffade jag Lluna och Kiko. Och vi fick vara lösa en stund. Då lekte vi jaga-leken. Vov så kul vi hade! Jag sprang allra snabbast! Och sen kom Kiko. Lluna blev långt efter. Det är för att hon är lite äldre, och lite tjockare. Då kan man inte springa så bra. Runt, runt sprang vi. Runt om en bänk och två palmer.

Vi hoppade över vattenpölar också. Jag hoppar vov-bra, alltså! Det gör Kiko också.

Men Lluna fick förstås också vara med och leka ändå - fast hon inte är så snabb.

Sen så skulle Kiko och hans matte gå hem. Och då gick Lluna och jag och våra mattar vidare. Och då - då mötte vi Nicky! Och det var ju vov-kul! Nicky tycker också mycket om att springa. Och vi smet ner på stranden allihop! Där kan man springa jätte-vov-bra, alltså.

Ja, våra mattar ropade förstås på oss. Att vi skulle komma. Men det ville inte vi. Vi ville springa på stranden - så då gjorde vi det. Nicky är lika snabb som jag. Ja, han är faktiskt ännu snabbare. Det är verkligen vov-snabbt det!

Fast sen så sprang vi till våra mattar i alla fall. Ja för dom såg så oroliga ut bara för att vi inte kom bums. Och sen så gick vi hem. Vov då!

Vov! Vet ni vad matte har gjort? Jo, hon har slarvat bort husse! Ja, först var allt som vanligt i morse. Utom att matte ville gå upp lite tidigare - fast jag ville ha sovmorgon. När matte hade gått upp, så bäddade jag så skönt - och la mig till ro igen. Men sen kom matte och hämtade mig, och tvingade mig att gå ut och kissa - fast det var för tidigt.

Men sen så åkte vi bil en stund allihopa. Det är vov-kul att åka bil. Jag satt fastspänd i mitt bilbälte som vanligt. Fast sen stannade matte bilen. Och då gick husse av. Det var vid flygplatsen. Och sen försvann husse! Ja, vov alltså! Och matte - hon letade inte ens. Nä, hon körde bara hem igen. Och nu är husse försvunnen. Och det är inget kul. Nä, för vem ska jag nu leka bus-leken med? Och vems knä ska jag sitta i - när jag är i husses rum? Det har dom minsann inte tänkt på - varken husse eller matte. Ja, vov så synd det kommer att bli om mig. Vov då!

Vov och vov! När det är fint väder ute - då går matte och jag långa, långa luktrundor. I dag är det fint ute. Så i dag gick vi vov-långt!

När vi hade gått en bit så träffade jag min kompis Lluna. Hon var också ute och luktade - och kissade. Vi tycker båda två att det är väldigt bra att kissa på palmerna. Så då kissade vi där. Jag kissade lite - och Lluna kissade mycket. Ja, för hon är en större hund än jag. Och större hundar kan kissa mer.

Men sen, då fick vi vara lite på stranden för våra mattar. Och på stranden är det allra bäst att kissa. Ja, man kan sprätta så bra i sanden efteråt. Och sen så luktade vi mycket på sanden också. För den luktar alltid så vov-intressant.

Fast vi fick tyvärr inte vara lösa. Och sen så tvingade våra mattar oss att gå på trottoaren igen. Ja, bara för att man kan få böta om hundar är på stranden, säger matte. Jag vet inte vad böta är - men det är säkert nåt dumt som människorna har hittat på. Vi hundar skulle minsann aldrig hitta på nåt dumt. Ja, vov på er!

Vov! Det är vått ute! Väldigt vått. Ja, för det regnar. Det tycker jag INTE om! Jag blir så blöt om tassarna - och lite om magen också. Fast matte tvingar mig att gå ut ändå. Dumma matte!

Men på kvällarna är matte snäll. Då leker hon med mig. Hon har hittat på en ny lek. Den heter Borsta tänderna. Den går till så här:

Matte försöker få in en sak i min mun. Då biter jag i den. Och ibland försöker jag ta den och springa iväg. Och sen försöker matte peta in den igen. Och då biter jag henne lite i fingrarna. Sen försöker matte en gång till. Men då kniper jag ihop munnen. Ja, och till slut så ger matte upp. Och då har jag vunnit. Det är en ganska kul lek. Ja, för jag vinner jämt! Vov på er!

Vov och jättemyckt vov! I dag fyller min största storasyster Linda en massa år. 27 år, säger matte. Så då skickar jag förstås en massa slickar till henne! Slick, slick!

I dag är det söndag. Söndagar är bra dagar. Ja, för då är vov-många hundar ute och går med sina mattar och hussar. Jag hade sån tur - så jag träffade min nya kompis Nicky! Vi nosade lite, och pratade lite, och så. Han är väldigt trevlig Nicky!

Det som också är bra - är att Nickys matte pratar danska. Danska är ju lite som svenska. Och då kan matte prata mycket mer. Ja, inte som när matte pratar med Kikos och Llunas mattar - då kan hon inte säga så mycket. Och inte fattar hon så mycket heller. Nä, för matte pratar ju inte så bra spanska. Det är ju skillnad med mig ju. Jag kan skälla flytande på vilket språk som helst. Spanska är vov-lätt! Man ska bara inte skälla vuff - för då förstår dom spanska hundarna inte. Men viff och voff och våff går bra.

Fast sen gick vi vidare, och då mötte jag andra hundar. Men dom var inte lika trevliga som Nicky. Så dom nosade jag bara lite på.

Innan - då har det stått jätte-vov-dumma skyltar på stranden - om att vi hundar inte få vara där. Men dom tog bort några skyltar härom dagen. Och då blev jag vov-glad förstås. För då trodde jag att vi hundar äntligen skulle få springa vov-mycket på stranden, och leka, och gräva och ha kul...

MEN! Nu har dom satt upp nya skyltar. Det står på dom också - att vi inte får vara på stranden. Vov-dumt, alltså! Fast kanske dom nya skyltarna bara betyder att vi inte får bajsa på stranden? Ja, det hoppas jag i alla fall. Vov på er!

Vov, vov! Det kom i går! Ja, paketet som matte och jag hade beställt från Bamses bollar. Jag hade beställt julklappar till mina kompisar Kiko och Lluna. Ja, det är inte jul än. Men man kan beställa julklappar i förväg, det kan man. Till Kiko har jag beställt en fluga, och till Lluna en jul-halsduk. Så här ser dom ut:

Visst är dom vov-fina! Men det var mer saker i paketet. Det var något väldigt vov-smaskigt till mig - torkad kycklingfilé! Vov och mums och smask, alltså. Fast jag fick bara smaka en liten bit i går. Ja, för matte hon är så snål, så snål. Hon sa att vi ska spara godiset till festliga tillfällen. Fast det var ju ett festligt tillfälle i går. Ja, för varje gång som jag får godsaker så är det ett festligt tillfälle ju.

Sen var det ännu mer saker i paketet. Men dom gömde matte. Hon sa att jag skulle få se dom sen - på min födelsedag och på julafton. Fast jag vill helst se dom bums. Jag vet inte vad det är. Det luktar inte hundgodis i alla fall. Så kanske det inte är nåt viktigt. Men jag kunde gott få sakerna bums i alla fall. Ja, det tycker jag i alla fall.

Nu ska matte och jag leka bolleken och dragkamp. Vi ska leka jättelänge! Ja, det bestämde jag precis nu. Så nu ska jag gå och berätta det för matte. Då blir hon glad! Ja, för leka är ju vov-kul! Vov på er!

Vov, alltså! Nu har matte tvingat mig igen. Ja, det var i går, sent på kvällen. Det var mörkt ute - och blåsigt. Så jag hade inte alls någon lust att gå ut för att kissa. Man kan faktiskt kissa inne när det är mörkt och blåsigt. Ja, det tycker jag i alla fall. Men det tycker tyvärr inte matte.

När jag förstod att hon tänkte tvinga ut mig - då sprang jag jätte-vov-snabbt och gömde mig. Jag gömde mig i husses säng. Och jag var så noga, så noga. Jag gömde hela mig. Inte ens svansen stack ut. Och inte nosen heller. Jag gömde mig långt ner under husses täcke. Så varken matte eller husse kunde se mig. Ett jättebra gömställe var det.

Men vov alltså! Matte hittade mig ändå. Jag fattar inte hur hon bär sig åt, så dåligt luktsinne som hon har. Och jag syntes ju inte alls. Det var vov så konstigt att hon hittade mig!

Ja, och sen tvingade hon ut mig. Men det var faktiskt ganska skönt ute - fast det blåste. Ja, för det var inte kallt alls. Och jag hittade flera intressanta lukter att lukta på. Och så passade jag på att kissa och bajsa när vi ändå var ute.

Men vov-fel är det - att mattar ska kunna tvinga sina hundar. Så borde det inte få gå till. Jag ska minsann berätta det för både Kiko och Lluna. Dom håller säkert med mig. Ja, om att vi hundar ska bestämma allting själva. Vov på er!

Vov igen! Det blåser mycket i dag också. Fast i dag var det kul att gå ut. Jag hade min jeans-väst på mig, för att jag inte skulle frysa. Människorna lekte vov-mycket på stranden.

Fast vi hundar hade förstås kunnat hitta på ännu vov-roligare lekar med tygbitarna. Om jag hade fått en tygbit - då skulle jag ha sprungit iväg med den så fort jag kunde. Sen kunde dom andra hundarna ha jagat mig. Och om en annan hund hade hunnit i fatt mig - då hade vi kunnat ha dragkamp. Ja, vi hundar vi vet verkligen hur man leker vi. Det vet inte människorna. Så jag tröttnade på att titta på dom. Det är mycket intressantare att lukta på saker.

Jag hittade ett väldigt spännande ställe att lukta på. Där luktade det både hav - och hundkiss. Så där luktade jag länge.

Och sen, på hemvägen, då träffade jag den där trevlige yorkie-killen igen. Ja, ni vet, min nya kompis som jag bara har nosat lite på innan. Nu hann vi prata. Ja, för nu var ju inte Kiko med. Yorkie-killen sa att han är dansk - och att han heter Nicky. Han är riktigt vov-trevlig, alltså. Och han sa att han gärna vill leka med mig. Kanske vi kan leka jaga-leken nån gång? Om vi får vara lösa. Ja, för annars går det ju inte.

Men oj! Nu luktar det som om husse lagar mat i köket. Då hinner jag inte skriva mer. Vov på er!

Vov! I dag när matte och jag var ute på luktrunda, så fick jag lukta lite på stranden också. Vov så bra! Det är så roligt och skönt att gå i sanden - och att sprätta i sanden - och att springa i sanden. Fast i dag fick jag inte springa i den. Bara lukta på den. Och sprätta lite.

Matte säger att vi kan fuska lite - och låta mig vara på stranden - nu när det inte är så många människor som solar och badar. Själv fattar jag inte varför hundar inte får vara på stranden. Människorna får ju. Ja, vov. Hunddiskriminering - det är vad det är!

Och sen så gick vi en ganska lång luktrunda. Fast jag träffade bara en hund. Men vi nosade bara lite och så - för jag kände ju honom inte.

Men sen så gick vi hem till husse. Och så busade jag lite med husse. Och sen vilade jag mig. Vov och vov!

Vov, vov! Jag måste berätta - att det går riktigt bra med min husse-uppfostran! Nu har husse lärt sig att när jag säger vuff - uff så ska han genast lyfta upp mig i knäet. Och nästan jämt så lyder han bums. Så nu får jag ligga i husses knä när han läser tidningen på sin dator. Det är vov så mysigt. Mycket mysigare än att ligga ensam nånstans.

Jag bad matte fotografera oss. Så att ni kan se hur duktig husse har blivit. Men ser ni att hon fotograferade sig själv också? I spegeln.

Ja, vov så bra jag har lyckats dressera husse nu. Han hjälper mig när jag vill ha mat också. Ja, om jag krafsar i matskålen och matte inte genast ger mig mat. Då säger husse "Jag ska genast säga till hovmästaren". Ja, jag vet inte riktigt vad han menar med det - men i alla fall så ropar han på matte, och säger att jag vill ha mat. Och då får jag för det mesta mat. Bra va!

Nä, nu vill jag leka! Med bollen - eller dragkamp. Jag är jättebra på såna lekar. Så nu ska jag försöka sätta lite fart på både husse och matte. Dom behöver minsann röra på sig! Ja, vov på er då!

Vov alltså! En sån dag det var i går. Jag var så dålig hela dagen så jag kunde inte ens hitta datorn. Annars ville jag ju berätta hur synd det var om mig.

Ja, konstigt var det - för jag var alldeles frisk och pigg när jag vaknade. Och sen gick matte och jag på promenad som vanligt. Och matte ville gå lite längre än vi brukar. Men det var ju fint väder, så det gick jag med på. Vi gick ganska långt, och inte bara vid havet. Men! Rätt som det var kände jag igen mig. Vi var nära veterinären. Så då tvärnitade jag förstås och vägrade gå längre. Veterinärerna är visserligen snälla, det är dom. Men man kan INTE lita på dom. Först pratar dom snällt - och så rätt som det är så sticker dom mig - eller gör nåt annat dumt. Så veterinärer ska man akta sig för.

Men vet ni vad matte gjorde då? Jo, hon bar mig. Och så gick vi in till veterinären - fast jag inte ville. Matte sa att det var nödvändigt. Ja, för veterinären skulle ta bort tandsten i min mun. Vov-dumt alltså! Jag har minsann inte ätit några stenar. Så jag har inte en endaste sten i munnen. Det borde väl matte fatta.

Men, vov. Sen kom veterinären och pratade snällt. Han sa faktiskt att jag inte var för tjock längre. Jag väger bara 2800 gram nu. Och det är ju bra. För det är nästan perfekt. Sen klappade veterinären mig.

Men! Rätt som det var stack han mig i rumpan. Det var väl det jag sa - man kan inte lita på dom. Och sen satt jag i mattes knä. Men då började jag bli så konstigt sömnig. Ja, vov-konstigt var det. För vi hade ju just gått upp. Men i alla fall ville ögonen bara stänga sig. Och sen minns jag inte så mycket. Jag minns bara att veterinären tog mig från matte. Men sen somnade jag.

Och sen, när jag vaknade, då satt jag i mattes famn igen. Men vov så konstigt allt var! Det såg inte ut som vanligt. Nä, för allt var liksom suddigt - och så gungade liksom rummet. Det var tur att matte höll mig. Ja, för annars hade jag nog ramlat av stolen. Och så hade jag en konstig vass sak som satt fast i mitt ena framben. Matte sa att det var en nål, och att jag hade varit sövd. Ja, jag fattade inte riktigt vad hon pratade om. Fast jag tyckte inte om nålen. Men jag var fortfarande väldigt sömnig, så jag sa ingenting.

Sen så kom veterinären. Och så drog han i tejpen som höll fast nålen på mitt ben. Men det gjorde ju ont ju! Så då försökte jag bita veterinären. Ja, det vore rätt åt honom om han fick lite ont själv. Fast matte var dum och hindrade mig. Ja, och sen var nålen borta.

Och sen så bar matte hem mig. Men vov, alltså! Det var jättekonstigt hemma. Ja, för golvet liksom gungade. När matte satte ner mig så kunde jag nästan inte gå. Nä, för jag liksom vinglade hit och dit. Och så var jag fortfarande väldigt sömnig. Så då la jag mig i soffan. Och sov ganska länge. Fast sen vaknade jag. Och då pep och gnällde jag. Ja, för jag kände mig så konstig - så konstig. Och då tröstade både matte och husse mig. Och det var ju bra. Men det konstiga försvann ändå inte.

Matte och husse fick trösta mig hela kvällen. Ja, för det var så synd om mig! Och inte fick jag äta heller. Nä, för den dumma veterinären hade sagt till matte - att jag inte fick äta förrän till kvällen. Vov-dumt alltså! Så inte nog med att jag kände mig konstig. Jag nästan svalt ihjäl också. Ser ni på fotona - så synd det var om mig? Jag orkade knappt hålla huvudet uppe.

Och i morse - då såg jag att veterinären hade rakat av pälsen på båda mina framben. Fult va? Och dumt!

Matte säger att han var tvungen. Ja, bara för att han skulle sätta en nål i mitt ena ben - och så skulle han sätta fast en sak på det andra. En sak som han kunde ta pulsen med. Fast han tog inte pulsen. Nä, för jag känner att jag har den kvar. Men vov vilken dag det var i går, alltså! Veterinärer borde inte få finnas - så mycket dumt som dom hittar på.

Men i dag mår jag bra! Och matte säger att jag har jättefina tänder nu. Och det är ju bra. Och så har hon köpt en ny hundtandkräm. Den ska vi använda varje dag när vi borstar mina tänder. Ja, det tror matte i alla fall. Men om inte tandkrämen smakar leverpastej - så tänker inte jag öppna munnen i alla fall. Så det så! Vov på er!

Vov! I dag följde husse med matte och mig på morgon-promenaden. Det var vov-kul! Det enda problemet med att ha husse med - det är att han vill gå en längre runda än vi brukar på mornarna. På mornarna vill jag bara gå en kort luktrunda. Ja, för då vill jag skynda mig hem och äta frukost. Jag får alltid så vov-god frukost av matte. Inte sånt bantnings-torrfoder som jag får annars - utan riktig mat, med kött. Och då har jag förstås bråttom hem. Det fattar ni va!

Men det var ju ändå kul att husse följde med. Det är kul när hela flocken är tillsammans! Husse fotograferade matte och mig. Titta så får ni se hur vi såg ut:

På mornarna, då möter jag ofta en jättetrevlig kille. Han viftar alltid vov-mycket på svansen åt mig. Och han är väldigt charmig och så. Så vi brukar alltid hälsa på varandra. Fast hans husse har aldrig tid att stanna länge. Så vi hinner inte prata ordentligt - och aldrig leka. Det är synd.

Men sen, när jag hade hälsat på min killkompis, då gick husse äntligen med på att vi skulle vända. Så då skyndade jag mig hemåt. Ja, matte och husse hann nästan inte med. Och nu har jag ätit min vov-goda frukost. Så nu ska jag sova en stund, för att smälta maten. Vov på er!

Vov och vov, alltså! Min matte har varit elak mot mig, nu i dag på morgonen! Vet ni vad hon gjorde? Jo, hon tvingade mig att gå ut - fast det regnade. Det är faktiskt rena rama hund-plågeriet! Ja, det är bara för att matte envisas med att jag ska kissa och bajsa ute - alla gånger. Det är väl inte nödvändigt? Vi har ju mattor inne som suger upp kiss bra. Och bajsa skulle jag ju kunna göra bakom nån möbel... Det vore väl inte hela världen?

Morgonen började bra. Matte och jag låg i sängen och hade det vov-mysigt. Matte klappade mig så skönt på magen - och så lyssnade vi på regnet som hördes ute. Men! Plötsligt gick matte upp och klädde på sig. Jag började ana att hon skulle vilja gå ut. Så då skyndade jag mig upp till husse - och så gömde jag mig i hans säng. Jag gömde mig jättebra under täcket. Fast jag hade tyvärr glömt att gömma svansen. Den stack ut. Så matte hittade mig. Tyvärr!

Ja, och sen satte hon på mig min regnkappa - och sen så bar hon ut mig. Det luktade ganska friskt och gott ute, det gjorde det. Men det var vått! Jätte-vov-vått var det! Överallt! Jag blev alldeles blöt om både tassarna och benen. Och det tycker jag INTE om. Ja, och sen gick vi en promenad - fast jag inte ville.

Fast nu är jag torr igen. Ja, för jag torkade tassarna på vardagsrumsmattan när vi kom hem. Och på kroppen var jag ju inte våt. Nä, för jag hade ju min regnkappa på mig. Det är tassarna och benen som blir så blöta. Kanske jag borde be matte att köpa regnbyxor och stövlar åt mig? Fast då tror hon kanske att jag vill gå ut när det regnar? Och det vill jag ju INTE! Nä, jag måste hitta ett bättre gömställe nästa gång! Ja, vov! Det måste jag. Vov på er så länge!

Nu har vi gått ut en promenad till, matte och jag. Men nu följde jag med frivilligt. Ja, för nu har det ju slutat att regna. Fast det var fortfarande väldigt vått ute, det var det.

Jag hade sån tur så jag mötte både Kiko - och en ny kompis - ganska bums. Den nya kompisen är en yorkie. Vi har mötts några gånger och nosat lite och så, men inte presenterat oss än.

Kiko hade sin blåa regnkappa på sig. Han var faktiskt ganska söt. Men han var lite smutsig i mustaschen. Fast det är han nästan jämt. Ja för han tycker mycket om att nosa på olika saker. Och när man har en så pytteliten näsa som han, då hänger ju mustaschen ner på marken hela tiden. Och då blir han ju smutsig...

Jag försökte prata lite med min nya kompis - men det går ju inte när Kiko är med. Nä, för man får liksom ingen lugn och ro.

Sen gick matte och jag vidare. Jag nosade lite här och där - och så tittade jag på stranden. Regnvattnet hade flyttat på en del av sanden. Sånt gör regnet ibland. Men sen, när jag hade nosat och tittat klart - då gick vi hem till husse igen. Vov på er!

Vov och vov! Tänk så barnsliga killar är egentligen. Som Kiko. Han är väldigt barnslig. Han vill alltid brottas med mig och jaga mig - fast jag bara vill ta det lugnt och prata. Och han slutar inte brottas - fast jag säger till honom på skarpen. Jätte-vov-barnslig är han. Fast det är kul att träffa honom ändå. I alla fall en liten stund. Jag brukar hitta honom nästan varje dag. Ibland sitter han på muren med sin matte, och ibland sitter dom på nåt café. Och då brukar jag alltid stanna och prata en stund med honom. Och så passar matte på att prata lite med hans matte under tiden.

I dag hittade jag först Kiko, men sen hittade jag en konstig sak också. Så här såg den konstiga saken ut:

Den var ganska stor, i alla fall så lång som tre-fyra tassar. Den rörde sig visserligen sakta, men luktade inte speciellt intressant. Så den var ganska tråkig. Jag visade den för matte. Hon sa att det var en bönsyrsa. Och så sa hon att jag inte fick leka med den. Så då gick vi vidare. Vi gick en lång luktrunda i dag. Ja, för det var så fint väder. Men sen så gick vi hem igen. Vov på er!

Vov alltså! Just när jag trodde att jag hade lyckats uppfostra matte riktigt bra - så börjar hon krångla. Dumt va! Jag hade lärt henne att fylla på min matskål på kommando. Ja, jag bara puttade fram matskålen mitt på golvet - och så krafsade jag i den - och så tittade jag samtidigt bedjande på matte. Ja, och i värsta fall, om hon inte fattade bums - då sa jag voff också. Och då fyllde hon på mat åt mig. Visserligen bara det där torrfodret som inte är så gott. Men jag fick i alla fall mat.

Men nu! Nu har matte börjat krångla. Hon säger att hundar bara ska äta 2 gånger om dagen. Men det tycker inte jag. Vov, nej! Det vore ju jätte-orättvist alltså. Matte, hon äter minsann vov-många gånger varje dag. Ja, minst lika många gånger som alla klorna på ena framtassen. Ja - 5 alltså. Och då vill jag också ha mat minst 5 gånger om dan. Och helst godare mat än torrfoder.

Men matte säger att jag är lite för tjock. Ska hon säga! Hon är minsann mycket för tjock hon. Hon borde bara äta bantnings-torrfoder - och bara 2 gånger om dan. I min nya dumma skål. Det borde hon. Och så kunde hon gott ge mig all maten som blev över då.

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra - för att få matte väldresserad igen. Jag ska försöka öva mig att se riktigt lidande och utsvulten ut. Ja, vov - det ska jag öva på. Det kanske hjälper. Och för säkerhets skull så ska jag träna lite med husse också. Men han är faktiskt mycket mer svåruppfostrad. Ja, vov alltså - sånt sjå vi hundar har! Bara för att vi vill ha hyfsat väluppfostrade hussar och mattar. Nä, nu ska jag gå och öva på att se utsvulten ut. Vov på er!

PS: Det är matte som satte dit den dumma bilden här ovanför - inte jag. Själv tycker jag att hundar alltid ska ha hand om all mat. Så det så!

Vov och vov, alltså! Matte har köpt en jättefånig matskål åt mig. Så här ser den ut:

Den har hon köpt för att hon tycker att jag äter för fort. Dumt va! Hundar ska ju äta fort. Ja, så att inte nån annan hund hinner komma och ta maten. Jag brukar snabbt ta mat i munnen. Och så springer jag och lägger den på mattan. Och sen äter jag snabbt upp den. Och sen hämtar jag mer, och så äter jag snabbt upp den maten också. Och sen är maten slut. Jättesnabbt går det - ja, för jag är ju en snabb hund.

Men nu går det inte att äta fort längre. Nä, för det är ganska krångligt att äta ur den nya dumma matskålen. Man kan bara ta lite åt gången. För maten liksom gömmer sig - bakom dom där sakerna i mitten på skålen. Och då är det nästan inte lönt att lägga maten på mattan. Man kan lika gärna äta upp den medan man står kvar.

Fast det tar lång tid att äta ur en så här dum skål. Jag tycker att matte ska äta ur den här skålen själv i stället. Det vore nog bra för matte. Om hon sen äter ordentligt - som vi hundar - och inte använder tassarna. Om hon bara äter med munnen. Då skulle hon kanske inte få i sig så mycket mat. Och då skulle hon inte bli så tjock. Och det vore ju bara bra! Ja, för nu är matte ledsen igen för att hon har blivit för tjock. Vov, en så bra idé jag kom på! Matte kan äta ur skålen - och inte jag. Då blir vi båda gladare. Vov! Det ska jag genast gå och föreslå matte. Vov på er!

Vov på er! Jag har varit tillsammans mycket med Linda varenda dag. Ja, matte har också fått vara med. Men det är faktiskt roligast att vara med Linda. Ja, för hon är så vov-bra på att leka. Med Linda kan jag leka länge! Och springa! Matte brukar tröttna alldeles för fort. Det är väl för att hon börjar bli gammal. Gamla människor orkar varken leka eller springa så mycket. Eller också tycker dom inte att det är roligt. Jag vet inte. Dumt är det i alla fall. För att sånt är ju både vov-viktigt och vov-kul! Visst!

Vi har varit ute och gått många långa luktrundor också. Men i går kväll hade vi myskväll. Då satt vi i mattes fåtölj, Linda och jag. Linda läste, och jag vilade mig. Och ibland klappade Linda mig. Det var vov-mysigt alltså! Och bara ibland kom matte och störde mig när jag vilade. Ja, som när hon tog det här fotot. Då blev jag ju klarvaken. Vov, vov!

Vov! I dag har vi tittat på en utsikt. Ja, nu igen... När matte får bestämma så blir det ofta så. I dag bestämde matte att vi skulle åka till det höga berget - där Canelobre-grottorna ligger. Fast jag tycker att vi går onödigt högt upp ibland. Och onödigt nära kanterna.

Men vov! Nu får ni inte tro att jag är rädd. Vov, nej. Jag är aldrig rädd. Nä, för jag är en jättemodig hund, jag. Men man ska inte vara dumdristig. Man kan gott stå nära staketet tycker jag.

Så då gick jag efter. Jag är jätteduktig på att gå på branta stigar. Och jag kan skutta lika fort som Linda. Det är bara matte som inte hänger med ordentligt.

Men sen, då kom vi fram till en öppning in till grottorna. Och då la jag mig naturligtvis platt på marken - och vägrade gå närmare. Ja, för det luktade mystiskt om grottöppningen. Det gjorde det. Och man ska inte ta onödiga risker. Det ska man inte. Så jag gick inte närmare - fast matte kallade på mig. Men jag var förstås inte ett dugg rädd. Det får ni inte tro. Nä, jag är en jättemodig hund!

Och sen så gick vi ner för berget igen. På ett ställe luktade det väldigt intressant. Vov, alltså! Jag hade tänkt lukta vov-länge där - men matte var dum och drog i kopplet. Så då var jag ju tvungen att fortsätta att gå.

Längst ner var det en jättebrant trappa som man skulle gå nerför. Men jag kan gå vov-bra i branta trappor. Ja, jag kan faktiskt nästan allting jag. För jag är en väldigt duktig hund. Visst!

Men sen så åkte vi bilen hem igen. Och det var kul att komma hem till husse. Och så behövde jag vila också. Det behöver man när man har skuttat i berg. Vov och vov!

Vov på er! Oj, så mycket roligt jag har gjort! Vov, alltså! Jag har inte ens hunnit skriva här i min blogg.

Ja, häromkvällen då började jag faktiskt skriva. Ja, för jag ville ju berätta. Men då blev det så här: vvvbbbbhhjjnnnnjjmmmmmmmmmm.

Men, det var ju inte alls så jag hade tänkt skriva. Nä, men jag råkade somna, precis när jag skulle börja skriva. Bara för att jag var så trött. Och då hamnade huvudet liksom på tangentbordet. Och då blev det dom bokstäverna. Fast egentligen så hade jag ju tänkt skriva med tassarna, som vanligt. Jag hade tänkt berätta om när jag lekte med Kiko och med Lluna. Fast det hinner jag inte nu. Nä, för nu har jag viktigare saker att berätta om.

För vov! Vet ni vad. Häromdagen åkte matte och jag till flygplatsen. Först var det tråkigt. Ja, för vi bara väntade och väntade. Men sen, då plötsligt kom Linda! Vov, så glad jag blev. Jag viftade på svansen så mycket jag kunde - och så försökte jag hoppa upp och slicka Linda i ansiktet. Vov så kul alltså, att Linda kom! Ja, för min storasyster Linda, hon är vov-bra på att leka med mig.

Och nästa dag, då gick vi på marknad, matte och Linda och jag. Det var trevligt där - men också lite läskigt. Ja, för det fanns jättestora läskiga ballonger. Och åsnor - levande åsnor. Och åsnor förstår jag mig inte på.

Fast deras bajs luktar faktiskt ganska intressant. Det fanns mycket att titta på. Inte bara människosaker. Dom hade ett helt stånd med hundsaker. Men jag hittade tyvärr inget som passade mig. Allt var för stort.

Men sen, på kvällen, då visade jag Linda hur mysigt det är att sitta på muren. Och sen satt vi länge där och tittade på hundar och sånt.

Nu tror ni förstås att jag har berättat om allt. Men det har jag inte. Nä, för i går - då hittade matte husse, också på flygplatsen! Vov, alltså. När jag fattade att det var husse som kom - då blev jag så ivrig så jag nästan tappade andan! Fast sen kunde jag andas igen. Och då slickade jag husse mycket. Vov alltså - en sån bra hitta-plats flygplatsen är. Där kan man hitta dom som har varit försvunna länge. Så dit borde vi egentligen åka varje vecka, matte och jag.

Och i dag, då badade jag i havet. Jaa, nära Rio Seco badade jag. Och jag sprang och skuttade så det skvätte. Och det var vov-kul alltså.

Nä, nu har jag inte tid att skriva mer. Nä, för nu ska jag springa till Linda och leka. Vov, vov!

Vov på er! Jag har haft gäster i dag. Ja, två svenska chihuahua-kompisar - Bea och Bandi, kom och hälsade på. Dom hade sin matte och husse med sig. Deras matte Elisabeth förstår sig verkligen på hundar. Ja, för hon hade med sig en vov-god korv till mig! En korv som är speciellt gjord för hundar. Och vov och smask alltså - så god den var. Jag åt upp hela på en gång. Ja, fast jag egentligen inte var hungrig. Men sån god korv kan man inte spara. Nä, för tänk om det kommer nån annan hund och tar den då. Det hade ju varit vov-hemskt, alltså.

Fast Bea och Bandi var faktiskt ganska tråkiga. Ja, dom satt bara för sig själva hela tiden. På andra sidan bordet satt dom. Och Bandi vaktade Bea hela tiden, så vi kunde inte nosa på varandra. Fast jag och Bandi, vi nosade lite på varandra. Men vi lekte inte. Bea och Bandi är ganska gamla. Tio år tror jag. Och när man är en så gammal hund - då leker man ju inte så mycket längre.

Men det såg vov-mysigt ut när dom satt nära varandra hela tiden. Jag vill också ha en sambo! En som vill sitta nära mig! Det spelar ingen roll om det är en hundflicka, eller en hundpojke. Men jag vill också ha nån att vara tillsammans med. Vov alltså, det vill jag.

Fast jag vill förstås ha nån som vill leka med mig också. För leka är kul! Så jag vill nog hellre ha en sambo i min egen ålder. Eller kanske valpar? Det är kul att leka med valpar! Jag ska prata med matte. Hon vill nog också att det ska bo fler hundar tillsammans med oss. Nu när matte börjar få ordning här - då får här ju plats massor med chihuahuor! Ja, vov så kul det skulle vara! Vov och vov!

Vov på er! I dag har matte haft vov-mycket tid för mig. Bra va! Hon har tagit paus, säger hon. Jag vet inte riktigt vad hon menar med paus. Hon har bara gjort sånt som jag gör varenda dag. Vilar. Och äter. Och går ut och går. Och vilar. Och vilar lite mer.

I alla fall har vi varit ute på många luktrundor! Det är väldigt viktigt för oss hundar att få lukta mycket. Och på intressanta saker. I dag har jag luktat på vov-mycket må ni tro! Jag har luktat på klot.

Och sen så har jag gått på strandpromenaden, precis som vi brukar varenda dag. Ja, matte var med hela tiden. Jag får inte gå ut själv.

I dag har jag inte mött några kompisar alls. Det är faktiskt vov-tråkigt. Kiko är bortrest. Han har åkt till Madrid tillsammans med sin matte. Fast nu har han varit borta flera dar, så jag hoppas att han snart kommer hem igen. Ja, för Kiko är i alla fall min bästa spanska kompis. Fast han är kille.

Först så tittade jag mest åt det ena hållet. Men sen så tittade jag åt det andra hållet.

Men nu så är matte och jag hemma igen. Och hon har fortfarande tid med mig. Nu klappar hon mig på magen. Nä, inte precis nu när jag skriver - för det går ju inte. Men innan. Och så har hon lovat att klappa mig mer. Ja, för det är så vov-skönt att bli klappad. Särskilt på magen! Ja, vov då!

Vov en så modig hund jag är! Jättemodig. Som i morse när jag var ute och gick med matte. Då mötte vi en stor hanhund som såg väldigt stroppig ut. Och då gick jag rakt fram emot honom - och så skällde jag ut honom. Bara så där, alltså. Vov! Visst var det modigt gjort. Och alla människorna runt om oss - dom skrattade. Det var säkert för att dom blev glada när dom såg hur modig jag är. Visst!

Matte är fortfarande jätte-vov-tråkig. Nu håller hon på att flytta alla sina kläder. Först tar hon ut dom ur garderoben. Sen tittar hon på dom. Och sen lägger hon några i en kasse. Och så hänger hon in dom som blir kvar. Hon får inte plats med alla sina kläder, säger hon. Så hon ska ge bort några. Ja, bara hon inte ger bort några av mina kläder. Nä, för jag har verkligen inte för många. Och jag behöver mina regnkappor, när det regnar ute - och mina varma jackor, när det är kallt ute. Så dom vill jag ha kvar - allihopa.

Nä, nu ska jag springa och hämta bollen. Ja, jag måste ju muntra upp matte lite. Hon kan ju inte bara göra tråkiga saker hela tiden. Man måste leka ofta! Vov på er!

Vov på er! Matte har gjort det mysigt på vår balkong nu. Ja, hon har burit dit många av växterna. Och då blir det liksom både tryggare och trevligare att vara där. Så nu går jag ofta ut på balkongen och solar en stund. Dörren står öppen hela dagen, så jag kan gå ut själv.

Det är så vov-skönt att ligga i solen och vila. Fast jag sover inte. Nä, jag bara blundar. Ja, för annars lyser solen för mycket i mina ögon. Men nu är det kväll, så då skiner inte solen mer på vår balkong. Så nu lånar jag mattes dator och skriver det här. Och sen så ska jag lägga mig på mattan och vila en stund. Ja, för jag blir väldigt trött av att skriva. Det är så många bokstäver att hålla reda på - så jag blir nästan yr, alltså. Ja, vov då!

Vov! Och vov! I dag har jag både tråkiga och roliga saker att berätta. Det tråkiga är att matte lämnade mig alldeles ensam hemma - i 4 långa timmar, nu i förmiddags. Ja, matte åkte till Ikea. Och på Ikea har dom så dumma regler - för hundar får inte följa med in. Jättedumt tycker både matte och jag. Och väldigt tråkigt var det, att vara ensam hemma. Men jag passade förstås på att sova.

Fast när jag hörde matte komma i trappan - då satte jag mig i hallen och försökte se så ledsen ut som jag bara kunde. Ja, så att matte skulle förstå hur dumt det var att lämna mig. Fast sen förstörde svansen alltihopa! Ja, för den började vifta när den såg matte! Ja, jag blev ju glad när hon kom, ju. Och det är väldigt svårt att se ledsen ut samtidigt som man är glad. Så nu vet jag inte om matte hann fatta att man inte ska lämna sin hund ensam så länge.

Fast sen, då gick matte och jag en lång luktrunda. Och det var kul. Ja, för vi hade bara gått en liten bit när vi mötte Lluna och hennes matte. Lluna och jag blev vov-glada när vi såg varandra. Och sen, när vi kom ner på strandpromenaden, då fick vi vara lösa. Det var vov så kul alltså. Som jag sprang! Jättefort sprang jag! Lluna hann inte med, fast hon försökte ta genvägar. Ååh så roligt det är att springa fort. Fast vi lekte också, Lluna och jag. Mest lekte vi jaga-leken, nu när vi var lösa.

Men sen, då blev vi alldeles varma och trötta, Lluna och jag. Så då gick vi vanligt en stund - och luktade på intressanta kissfläckar och sånt. Och sen så gick dom hem till sig, och vi gick hem till oss. Och nu så har jag druckit mycket vatten, och vilat mig. Så då orkade jag skriva detta. Men nu tror jag att jag behöver sova lite till. Vov så mycket på er!

Vov alla hundkompisar! Jag har problem med min matte! Jaa, hon har blivit såå tråkig! Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra med henne. Vet ni några bra knep för att få fart på sin matte? Eller kan ni rekommendera nån bra bok om matteuppfostran?

Matte bara håller på och packar upp saker hela dagarna. Ja, nu packar hon upp ur små lådor - som låg inuti dom stora lådorna. Och så ställer hon in sakerna i skåpen. Hon har aldrig tid med mig. När jag kommer med pipbollen och vill leka - då säger matte bara att hon måste göra färdigt först. Ja, och så fortsätter hon att packa upp saker. Vov alltså, så synd det är om mig!

Och inte har husse kommit hit ännu heller. Det är vov så dumt. Ja, för ibland så är han faktiskt vovbra att leka med. Särskilt busleken! Men nu är det jättesynd om mig alltså.

Det är bara när vi är ute och går, som matte verkligen ägnar sig åt mig. Så det är allt tur att vi är ute flera gånger om dan. För annars skulle det bli för tråkigt. Ja, vov så synd det är om mig. Gnäll och pip alltså!

Vov och vov! I går packade matte äntligen upp den sista lådan. Vov så bra! Nu kan jag springa lite i vardagsrummet igen. Fast bara lite. Ja, för matte har det fortfarande jättestökigt! Det står saker nästan överallt.

I går hade matte i alla fall tid att gå en lång luktrunda med mig. Matte tyckte att det var så vackert ute. Det tyckte jag också. Men framförallt så luktade det bra och intressant. Jag ställde mig på muren och tittade en stund.

Så då sprang jag bort till honom. Och sen luktade vi på varandra, och pratade lite och så. Ja, för vi var båda för trötta för att brottas och jaga varandra. Vi hundar blir trötta när det är varmt ute.

Men sen kom vi på vad vi skulle göra. Vi skulle vakta våra mattar. Så vi ställde oss och spanade. Ibland spanade vi åt samma håll. Och ibland spanade vi åt olika håll. Vi hade koll på hela trottoaren, alltså!

Och när det kom en hund gående förbi - då skällde vi på den. Voov-vov-voff skällde vi. Och oj, så rädda hundarna blev då. Ja, i alla fall dom små.

Fast våra mattar tyckte inte om att vi skällde. Så dom sa åt oss att sätta oss på muren. Så då gjorde vi det. Man kan nästan spana ännu bättre därifrån.

Sen fick matte syn på att både himlen och havet var alldeles blåa. Då ville hon fotografera mig. Och det fick hon. Jag blir ju alltid så vov-bra på alla foton. Ja, det är bara för att jag är så söt. Och jag tycker faktiskt att jag klär riktigt bra i blått. Visst!

Sen tog matte några foton på Kiko också. Men han är inte så van som jag. Man måste sitta still. Ja, för annars blir det suddigt. Men det vet inte Kiko - så han skuttar hit och dit hela tiden. Men på ett enda foto satt han still. Ja, för hans matte höll fast honom. Det är detta fotot:

Ja, och sen så satt vi på muren ända tills himlen blev svart. Då gick vi hem och la oss. Vov på er!

Vov på er! I går så åkte Anna och Natalie och matte och jag bil ända till Guadalest. Jag har varit där förr. Guadalest ligger väldigt högt uppe - och man kan se långt, långt bort. Matte tycker mycket om att titta på utsikter.

Fast jag är egentligen mer intresserad av hur saker luktar, jag. Och det fanns en del del spännande dofter i Guadalest. Jag kunde lukta att många människor hade gått där, och några hundar, och en katt. Förresten såg jag katten sen. Den skällde jag på! Vov - vov - voov, skällde jag. Man ska skälla på katter, tycker jag!

Och sen kunde man springa uppför trappor. Så det gjorde jag. Jag sprang så fort att matte nästan inte hann med.

Men ibland väntade jag. Jag ville ju kolla att alla var med. Och ibland gick jag fram till Anna. Då klappade hon mig. Det tyckte jag om. Ja, för Anna kan klappa mig så vov-skönt!

Fast sen, då ville matte och Natalie springa i trappor själva. Ja, matte sa att hundar inte fick följa med högst upp. Och då fick Anna och jag vänta jättelänge på dom. Jag fick sitta i Annas knä. Det var bra. För jag tycker inte riktigt om när matte försvinner så där. Men det kändes tryggt hos Anna. Och till slut så kom dom igen. Och då sprang jag och mötte dom.

Sen så gick vi på restaurang. Jag fick sitta i mattes knä som vanligt. Men Natalie och Anna dom satt själva på var sin stol.

Vi fick vänta jättelänge på maten. Först så vilade jag mig bara lite. Och väntade, och väntade.

Fast precis då kom maten. Och vov så gott det luktade. Matte och Anna och Natalie sa att dom inte tyckte att maten var nåt speciellt. Men dom bitar som jag fick, dom var vov-goda, alltså! Så jag blev nöjd. Och mätt.

Men sen, när vi hade ätit färdigt, då åkte vi bilen hem igen. Och när vi kom hem så var vi trötta allihopa. Så då vilade vi. Vov och vov!

Vov! Tänk vi hade filmkväll i går igen, Anna och Natalie och jag. Ååh så skönt dom klappade mig, under hela filmen. Fast filmen, vov alltså! Den var ännu sämre än den förra. Ja, för inte nog med att det inte var några hundar med. Jag såg en katt! Ja, vov alltså! Vilken skandal! En film med bara människor - och så en katt - men ingen hund. Ja, fattar inte att Anna och Natalie vill se på så dåliga filmer. Själv blundade jag under minst halva filmen - och bara njöt av alla klapparna.

Det är vov sån tur att Anna och Natalie är här nu. Ja, för matte hon är precis lika tråkig varenda dag. Hon bara packar upp lådor, och stökar till ännu mer. Nu har vi både lådor - och mattes saker, stående överallt. När jag ska leka boll-leken med Anna och Natalie - så springer jag nästan in i lådorna som står i vägen.

Ja, matte har konstig smak om hur man ska möblera. Själv tycker jag att man ska ha en skön säng i en hörna, och en skön soffa i nästa hörna, och så mat- och vattenskålar i den tredje hörnan. Resten av golvet ska vara tomt - så man kan springa bra. Om jag bestämde - då skulle vi ha det så. Ja, vov så fint det skulle kunna bli! Vov, vov!

Vov alltså! I går hade vi filmkväll. Ja, Anna och Natalie och jag. Vi hade jättemysigt. Vi satt och låg alla tre på sängsoffan. Jag låg i mitten. Och så tittade vi på en film på Annas dator. Fast det var ingen bra film. Nä för den handlade bara om en massa människor. Inte en endaste hund var med. Och det är ju vov-dåligt alltså! Ja för jag tycker att det alltid ska vara mest hundar i huvudrollerna.

Fast det gjorde ingenting att filmen var så dålig - för Anna och Natalie klappade mig så skönt. Vovskönt alltså! Och hela tiden som filmen höll på. Och den höll på länge. Det var så vov-mysigt!

Och i dag, när Anna och Natalie satt på balkongen och läste. Då fick jag sitta i deras knä - och så klappade dom mig. Det är bra att dom klappar mig mycket. Ja, för matte är så tråkig, så tråkig nu. Hon bara packar upp lådor hela dagarna. Och inte har hon hittat mina gnagisar än. Nä, bara en massa böcker och så hennes egna kläder. Ja, det är tur att Anna och Natalie är här. Jag tycker att dom alltid ska bo hos oss. Ja, vov, vov då!

Vov på er! Nu är det äntligen min tur att få ha datorn. Så nu ska jag berätta!

Jag ska börja med att berätta om vad som hände häromdagen. Jo, då kom brevbäraren och lämnade ett brev till oss. När matte skulle öppna brevet så pep det! Oj, så spännande! När matte hade öppnat det, så att man kunde se vad som fanns inuti - då såg jag att det var saker till mig. Vov, alltså! Matte hade beställt saker till mig från Zoohills - fast jag inte fyller år.

Först så fick jag en fin rese-matskål. Ja, för tjuven tog ju min gamla. Men denna är finare! Ja, för man kan fälla ihop den - och så har den så vackert mönster: en fin tass i botten. Vov så bra!

Och sen så fick jag ett rosa halsband. Men det bästa av allt - det var den saken som pep! Så här ser den ut:

Den är jätte-vov-rolig! När man biter i den, så säger den pip, pip, pip. Vov-mycket pip säger den. Och jag kan fånga den om matte kastar den. Vov så roligt det är att få nya leksaker!

Fast i förrgår. Då var det inte roligt alls. Nä, för det var då som flyttbilen kom. Och vet ni så orättvist det var! Jo, matte tvingade mig att vara kopplad hela dagen. Vov, alltså! Det var inte roligt alls.

Matte hade satt fast kopplet i handtaget på dörren till husses rum. Jag kunde bara gå en liten bit. Och så kunde jag ligga på husses matta.

Men det är inte roligt att vara i husses rum hela tiden - när inte husse är där. Vov så tråkigt jag hade. Och matte gick bara korta promenader med mig. Jag hann bara kissa - och nästan inte nosa alls. Det var nästan hund-plågeri, alltså. Vov!

Och nu - nu när alla våra saker har kommit. Då ser jag att matte nog har ljugit för mig. Ja, för hon sa att här skulle bli fint, när våra saker kom. Men vov - det tycker inte jag att det blev. Nu får jag inte ens plats att springa i vardagsrummet. Vov så dumt!

Jag undrar om matte tycker att sakerna ska stå så här hela tiden? Det tycker i alla fall inte jag. Och förresten vill jag att hon ska packa upp mina saker. Ja, för nu vill jag ha mina kläder, och leksaker, och gnagisar. Dom ligger ju i en låda, fast jag kan inte riktigt lukta var. Nä för det luktar liksom lastbil om alla lådorna.

Nåt som är roligt - det är att Anna och Natalie har kommit och hälsat på. Dom bor här hos oss nu. Och tänk - både Anna och Natalie är jättebra på att klappa mig! Bra va! Ja, vov, nu måste jag gå och se vad dom gör. Kanske dom vill klappa mig lite mer? Vov, vov!

Vov! Jag fick inte låna mattes dator i går. Och nu får jag inte låna den i dag heller. Bara för att flyttbilen kom i går med alla våra möbler. Det är vov-orättvist alltså! Jag har ju viktiga saker att berätta! Nu passar jag på att skriva lite ändå, nu när matte gick på toa. Då märker hon nog inte nåt. I morgon kanske jag får låna datorn. Då ska jag berätta! Vov - vov, så länge!

Vov på er! Tänk, jag träffade Lluna i dag också. Konstigt va! Ja, för först har vi inte träffats på vov-många dagar - och nu träffas vi nästan varje dag. Fast det är bra! Ja, för Lluna är trevlig. Hon är lite äldre än jag, och bra att prata med. Och så är hon alltid lugn. Man kan liksom lita på henne hela tiden. Hon gör aldrig något dumt. Och det är ju vov så bra.

När matte och jag kom gående ner mot strandpromenaden i dag, då satt Lluna och hennes matte och läste tidningen där. Fast först såg vi dom inte. Men sen luktade jag Lluna.

Och då så sprang jag dit. Och då mötte Lluna mig. Lluna får gå lös! Det är orättvist! Jag vill också gå lös. Men matte säger att jag inte är tillräckligt lydig än. Det är jag väl visst! Jag lyder alltid när jag vill!

Det är varmt ute i dag. Så Lluna och jag försökte att gå i skuggan. Och ibland satte vi oss i skuggan.

Det finns människor som också tycker om skugga. Dom har parasoller med sig på stranden. Fast min matte, hon tycker mest om sol, så hon tar aldrig nåt parasoll med sig.

Om jag skulle springa ner på stranden - då skulle jag ha ett jättestort parasoll med mig. Och så en stor skål med vatten. Och så en mjuk filt att ligga på. Matte skulle få bära alltihopa åt mig. Ja, för så vov-mycket kan jag ju inte bära själv. Fast, det dumma är ju - att vi hundar inte får vara på stranden. Jätte-vov-dumt är det! Sand som är så kul att leka i.

Och så pratade vi lite. Lluna tycker också om att springa i sand. Det är så mjukt och skönt för tassarna.

Men vov, då kom jag ihåg. Det finns ett ställe med sand, där man kan kissa i alla fall. Så då gick vi dit. Jag luktade att en stor flickhund hade kissat där.

Sen följde Lluna och hennes matte oss ända hem till porten. Man ska inte vara ute för länge när det är varmt, tycker jag. Nä, för man behöver gå hem och dricka vatten efter en stund. Och vila sig. Vov och vov!

Vov! I dag fyller min mormor en väldig massa år. Det är säkert flera hundra år. Vad sa du matte? Jaså, 86 år. Ja, det är verkligen vov-många år det. Så gamla kan inte hundar bli. Det tycker jag är dumt. I alla fall så har jag sagt till matte att skicka slickar från mig till min mormor. Ja, för jag kan ju inte slicka mormor själv. Nä, för jag är ju här i El Campello - och mormor, hon är i Skåne.

Men nu ska jag berätta om nåt dumt! Vet ni vad! Jo, matte hon litar inte helt på mig. Som igår kväll. Då luktade jag plötsligt att Kiko hade kissat på ett träd. Och så sa jag det till matte. Men hon trodde inte mig. Och sen, sen kände jag att Kiko hade gått åt det hållet som hamnen ligger. Och då sa jag det till matte. Men hon gick i alla fall åt andra hållet. Dumt va!

Fast sen - då fattade matte. Då fattade hon att jag hade luktat rätt. Så då gick vi tillbaka till trädet. Och vov, alltså! Sen fick jag bråttom. Jag sprang, fast jag hade nosen i marken hela tiden. I sicksack sprang jag. Ja, för så hade Kiko gått. Matte hann nästan inte med. Och sen - då hittade jag Kiko! Han var ute och gick med sin matte. Både Kiko och jag blev vov-glada när vi såg varandra! Först luktade vi på varandra.

Och sen lekte vi brottas-leken en lång stund. Det var kul att hitta Kiko! Men matte borde ha fattat bums! Jag har ju jätte-vov-bra luktsinne jag. Så klart att jag inte tar fel.

I dag har jag träffat Lluna! Det var vov-kul! Ja, för vi har inte setts på länge. Vi gick en promenad tillsammans med våra mattar. Det är kul att ha kompisar! Vovkul, alltså! Särskilt såna som är bra att leka med - som Smulan och Laban och Kiko. Ja, ibland leker jag med Lluna också. Men hon tycker mest om att nosa och prata och så. Vov och vov!

Vov och vov! I dag har matte och jag hälsat på hos Horst. Jag har hälsat på hos Horst förr, så jag känner honom. Man måste åka bil en stund för att komma hem till honom. Det bästa hos Horst är att han har en så spännande trädgård. Ja, och så är det vov så bra att jag får springa lös där!

Trädgården är STOR! Så jag kunde gå jättelångt! Först åt det ena hållet, och sen åt det andra.

Och tänk, Horst har också en pool - precis som jag. Fast hans pool är mycket större. Den är jätte-vov-stor!

Ja, det är roligt och spännande hos Horst. Lite då och då gick jag in för att kolla vad matte gjorde. Men hon pratade bara med Horst hela tiden. Fast när jag ändå var inne, så passade jag på att dricka lite vatten. Ja för det var varmt ute - och Horst hade ställt fram en skål med vatten åt mig.

Men sen, när vi hade varit länge hos Horst. Då åkte matte och jag hem igen. Jättemycket vov på er!

Vov! Jag måste berätta. Matte har köpt en pool åt mig. Jodå! Ja, matte hon säger plaskdamm - men en pool är det. Det är skönt att ha en egen pool när det är varmt ute!

Fast jag badar inte i den. Nä, jag leker i den. Matte har lagt några bollar i min pool. Och så försöker jag ta dom. Men det är vov-svårt! Ja för bollarna bara smiter undan hela tiden. Jag visste inte att bollar kan simma så bra - och så snabbt.

Så då försöker jag förstås ta bollen med tassen i stället. Men det är faktiskt ännu svårare. Jätte-vov-svårt alltså.

Så då försökte jag med nosen igen. Och då - då kunde jag ta bollen! Vov så bra!

Fast nosen blev alldeles vov-blöt! Sen bar jag in bollen i köket. Men sen bar jag ut den igen. Ja, för det är roligare att leka ute. I alla fall när det är varmt ute.

Fast sen märkte jag att jag var alldeles våt om tassarna också. Och benen. Så då torkade jag mig på dörrmattan.

Nä, vov, nu har jag inte tid att skriva mer. Nä, för nu ska jag gå ut och fånga fler bollar. Vov på er!