Sparad Bonnie-blogg - de äldre delarna.  Vill du läsa från början så läs nerifrån!

12-07-25:

Vov-vov! I dag gick matte och Stella och jag till veterinären. Ja, det var mattes påhitt som vanligt. Men i dag behövde jag inte ens träffa veterinären. Jag behövde bara väga mig på veterinärens våg. Sitt, sa matte. Och då satt jag stilla mitt på vågen. 2,7 kilo vägde jag. Det är precis lagom! Vov-lagom!

Så nu behöver jag inte banta mer. Bra va! Ja, det var förstås mattes påhitt det där med bantandet också. Hon hittar på så mycket dumt. Jag tycker inte alls om att banta. Nä, jag tycker om att äta god mat, jag.

Stella fick också väga sig. Men hon har inte lärt sig att sitta still än. Så matte fick försöka läsa siffrorna på vågen många gånger. Men till slut lyckades hon. Stella vägde 1,3 kilo. Det är lagom för en liten 5-månaders flicka. Ja, för Stella är ju liten. Hon kommer nog inte att bli lika stor som jag - inte när hon är vuxen heller.

Och sen, när vi hade vägt oss, så skyndade vi oss ut från veterinärens hus - innan veterinären hann sticka nån av oss. Bra va!

Nä, nu måste jag be matte om lite mer mat. Vi åt nyss, det gjorde vi. Men nu när jag inte bantar mer, så tycker jag gott att jag kan få äta lite oftare. Vov då!

12-07-22:

Vov på er! I går var Stella och jag bjudna hem till husses kompis Bosse. Ja, matte och husse fick också följa med. Jag och Stella klädde oss fina. Vi bad matte sätta på oss våra finaste rosett-halsband och våra vov-fina pärlkoppel. Man kan gott vara lite extra fin när man är bortbjuden.

Först så åkte vi tunnelbana, men sen gick vi en bit. Här går vi till Bosse:

 

Och sen kom vi fram. Jag kände igen Bosse. Jag kom ihåg att han är vov-bra på att klappa mig. Så jag hoppade upp i soffan och satte mig bredvid honom. Och då klappade han mig. Vov-skönt klappade han mig.

Efter en stund så vågade Stella också hälsa på Bosse.

Bosse tycker att Stella och jag är fina hundar. Och det är vi ju. Vov-fina! Särskilt jag. Titta så söt och fin jag är i mitt rosett-halsband:

Ja, Stella är förstås vov-söt hon också. Hon är ju lik mig! Ja, för hon är ju min dotter ju.

Stella satt nästan hela tiden i mattes knä, men ibland satt hon hos husse. Stella är tvungen att sitta i någons knä hela tiden. När vi är borta hos andra. Bara för att hon inte är riktigt rumsren än. 

Men jag är ju vuxen, så jag kunde bestämma själv var jag ville vara. Jag låg mest i sofforna. Ibland så låg jag i soffan bredvid matte och husse, men ibland så låg jag i soffan bredvid Bosse.

Och sen åt vi mat. Bosse bjöd matte och husse på människo-mat, men vi hundar hade matsäck med oss. Och sen så pratade Bosse och husse och matte ganska länge. Sen gick, och åkte, och gick, vi hem till oss igen.

I dag har jag lekt lite med Stella. Hon vill leka med mig nästan jämt - men det är inte alltid jag har lust. Vi vuxna leker inte lika mycket som barnen gör.

Fast vov! Det borde vi ju! Ja, jag brukar ju säga till matte att det är vov-viktigt att leka. Och det är det ju! Så vov! Nu bestämmer jag mig! Jag ska leka mycket mer med Stella. Det ska jag. Nu med en gång! Så nu har jag inte tid att skriva mer. Ja, vov på er då!

12-07-21:

Vov-vov! Det är faktiskt vov-stor skillnad på Spanien och Sverige. Hela dagen i går tänkte jag vov-mycket på skillnaderna. Här kommer en sammanställning av vad jag har kommit jag fram till:

Det som är bäst med Sverige är: Att i Sverige finns det mycket mera gräs. Vov-mycket mera gräs. Och gräset är grönare, och så luktar det så vov-bra. Och så kan man rulla sig på gräset, bara för att det är mjukt och skönt. Och gräset är vov-skönt för tassarna att gå på - och så är det bra att kissa på. Och om man har riktigt mycket tur - då kan man hitta harlortar eller igelkotts-bajs i gräset också.

Det som är sämst med Sverige är: Att det är så vått här. Det regnar vov-ofta, och vov-mycket - och det tycker jag verkligen inte om. Man blir ju blöt ju! Och dom dagar när det inte regnar - då är det vått i gräset i alla fall, ja särskilt på mornarna. Matte säger att det våta på mornarna heter dagg. Fast det känns precis som regn på tassarna. Och jag blir blöt ända upp på magen. Och då känns det kallt.

Förresten är det för kallt i Sverige - nu på sommaren också. Stella fryser vov-mycket. På mornarna och kvällarna fryser hon så hon skakar. Fast hon får ha sin tröja på sig. Stella tycker att det är vov-kallt i Sverige på sommaren. Fast jag skakar inte. Jag är ju vuxen. Men lite för kallt är det. Och på vintern är det alldeles för vov-kallt här. Då kan man inte gå ut alls. Nä, för då riskerar man att förfrysa tassarna. Men på vintern är vi ju inte här i Sverige. På vintern är vi ju i Spanien. Så jag slipper förfrysa mina tassar.

Det som är bäst med Spanien är: Att man aldrig behöver frysa. Ja, vov-lite på vintern kanske - om det blåser och regnar. Men det är inte så många dagar. Nästan alltid är det varmt och skönt i Spanien. Och så regnar det nästan aldrig där. Och det är vov-bra, för jag tycker inte alls om regn. Jag tycker mycket mer om att sola. Och det kan man i Spanien - nästan varje dag, nästan hela året. Det är bra att solen nästan alltid skiner. För det är vov-skönt att vara i solen! Fast mitt på sommaren är det skönt att vara i skuggan. För i Spanien är det vov-varmt i skuggan också - på sommaren.

Sen luktar allting liksom lite mera när det är varmt. Det är också vov-bra. Ja, för det är väldigt intressant att lukta på olika saker.

Det som är sämst med Spanien är: Att det finns så lite gräs. Och att gräset är torrt och vasst. Det är inte alls skönt att gå på. Tassarna tycker inte om det. Men det går förstås bra att kissa på det ändå.

Och sen är det ont om träd också. I alla fall i El Campello, där vi bor. Träd är väldigt bra för hundar att kissa på. Särskilt hundpojkar tycker vov-mycket om att kissa på stammarna. Och på sommaren är det bra att det är skugga under träden.

Visst är det vov-konstigt egentligen - att i Sverige, där det inte behövs mer skugga, där växer det vov-många träd. Men i Spanien, där det behövs skugga, där växer det inte många träd alls. Och mest palmer. Och under palmer blir det inte så mycket skugga. Ja, det är mycket som är konstigt här i världen - det är det.

Men vov alltså! Nu är jag vov-trött i huvudet. Jag har nog tänkt alldeles för mycket. Det kan aldrig vara bra att tänka så här mycket. Nu måste jag genast lägga mig och vila. Vov-vov på er!

12-07-16:

Vov på er! I lördags så hälsade matte och Stella och jag på hemma hos min morbror Dan. Och vov så stor gräsmatta Dan har alltså! Och vet ni vad? Jo, det finns höns-bajs på gräsmattan. Ja, för Dan har hönor. Stora hönor. Och dom går på gräsmattan. Och så bajsar dom på gräsmattan.

Ganska gott bajs faktiskt. Jag smakade en hel del. Ni ser väl att jag slickar mig om munnen på fotot här nedanför. Fast Stella åt inget höns-bajs. Hon bara luktade på det.

Förresten så skällde jag på hönsen också. Ja, och när dom började springa så jagade jag dom en bit. Fast dom var väldigt stora.

Dan har katter också. Väldigt STORA katter. Jag tycker inte om dom. Dom är alldeles för stora, och så begriper jag mig inte på katter alls. Jag skällde på flera av dom - fast dom brydde sig inte om det. Ändå skällde jag med min allra ilsknaste röst.

Men vet ni vad som hände? Jo, en av dom STORA katterna vände sig om och började gå mot mig. Vov-vov, alltså! Och matte var inne i Dans hus, Jag skrek i högan sky, och sprang bort och ställde mig bakom Gun. Om jag var rädd? Nä, det är klart att jag inte var rädd. Jag skrek förstås bara för att jag ville varna Gun. Ja, så hon skulle vara beredd om katten gick åt hennes håll.

I alla fall kom matte utspringande när hon hörde mig. Fast hon var dum. Ja, för både hon och Gun skrattade åt mig. Fast sen stannade matte ute hos mig. Och det var ju bra. För då kunde hon hålla koll på katterna. Vov alltså! Katter borde faktiskt inte få finnas. I alla fall inte stora katter.

Men sen så åkte vi hem till Linda igen. Och så sov vi där på natten. Nästa dag gick vi upp tidigt. Ja, för då skulle vi åka hem till husse igen.

Först åkte vi buss. Och sen åkte vi med ett lila tåg. Stella och jag åkte som vanligt i vår vov-bekväma rosa väska. Det är skönt att ha en trygg sovplats med sig.

Till Lund åkte vi. Där gick vi av tåget. Och så fick vi vänta på stationen. Här väntar vi:

Men sen kom ett annat tåg. Ett större tåg. Och sen reste vi med det tåget väldigt länge. Bredvid oss satt en människo-bebis som drack mjölk från sin mammas bröst. Det var ganska intressant att titta på.  Fast både Stella och jag sov en del också.

 

Men nu är vi hemma hos husse igen. I dag har jag vilat mig hela dagen. Stella och jag har solat lite på balkongen.

Men allra mest har vi legat på sängen och sovit. Ja, för man blir trött av att resa mycket.

Förresten känner jag mig vov-trött nu. Jag ska säga till matte, att det är dags för oss att gå och lägga oss nu. Ja, vov på er då!

12-07-10:

Vov igen! I dag har matte och Jenni tvingat mig och Stella att gå ut - fast det regnade. Ja, det regnade bara vov-lite, men jag är i princip motståndare till att gå ut i regn. Fast vi hade våra regnjackor på oss, så vi blev bara blöta om tassarna.

Och det finns för all del ganska mycket intressant att lukta på här i Ängelholm. Fast jag fick varken äta av and-bajset utanför stadshuset, eller rulla mig i det.

Det är därför som jag ser så vov-ledsen ut på fotot här nedanför. Annars fanns det många änder i dammen. Och dom bajsade på gräset. Så det fanns gott om and-bajs.

Men sen gick vi till Stortorget. Där finns det en vov-liten damm. I den simmade bara en enda and. Men det som är bra, det är att vattnet rinner ner för en trappa så att vi hundar kan dricka vatten där. Så det gjorde Stella och jag.

Och sen, sen gick vi en stund till, och sen så gick vi hem. Vov-vov då!

12-07-09:

Vov på er! Nu har jag rest ännu mer. I går reste jag till Farhult och i dag reste jag till Ängelhom. Vov, så mycket jag reser alltså!

Först ska jag berätta om i går. Då åkte jag och Stella och matte och Linda buss till Farhult. Där bor Uno och Anita och Ted. Här ser ni Stella och mig och Uno och Linda.

Vov alltså vilken stor gräsmatta dom har! Vov-stor. Och vet ni? Jo, vi fick springa lösa Stella och jag. Vov så vi sprang! Vov-fort sprang vi! Särskilt jag! Så här såg vi ut när vi sprang:

Sen, när vi hade sprungit vov-länge, och vov-fort. Då blev vi törstiga. Så då drack vi vatten, Stella och jag. Och vov, alltså! En så fin hund-vattenskål dom hade i Farhult. Titta:

Sen vilade Stella, men inte jag. Jag gick på upptäcktsfärd. Och vet ni vad jag hittade?

Jo, vov alltså! Igelkott-bajs! Massor av igelkott-bajs. Min favorit-parfym! Och Uno hade kletat ut det med gräsklipparen. Vov så bra! Så jag rullade mig bums i igelkott-bajset förstås.

Jag lyckades kleta bajset vov-fint under hakan. Ser ni så snyggt? Och gott luktade det må ni tro!

Men det är tråkigt med matte. Hon har så dålig smak. Hon tycker inte om igelkott-bajs-lukt. Hon tycker inte ens om att det är så härligt kletigt. Ja, vov alltså. Hon är vov-tråkig min matte. Hon ville att jag skulle tvätta av det igen.

Så då gick vi och badade i havet. Det som är vov-bra i Farhult - det är att hundar får bada i havet, och vara på stranden. På halva stranden får vi hundar vara. Bra va!

Först fick vi gå genom gräset som växte på stranden. Där mötte jag en trevlig hundkille. Vi sa vov till varandra.

Sen kom vi fram till havet. Havet är faktiskt vov-stort. Fast Farhults-havet är inte riktigt lika stort som El Campello-havet. Men bättre att bada i. Ted och Uno och Anita visade att man kan gå långt ut i vattnet. Så då vågade jag och Stella också gå ut i vattnet. Det var ganska vått. Fast varmt och skönt.

Och så var det chihuahua-långgrunt. Bra va! Vi gick ganska länge i vattnet. Och långt! Det var vov-skönt om tassarna.

Fast sen pep Stella. Ja, för hon ville att matte skulle bära henne. Så då gjorde matte det. I alla fall en stund.

Men sen, då kom det två andra hundar gående i vattnet. Dom hade simmat - så dom var vov-blöta. Vi hälsade på varandra, och pratade en stund. Dom var vov-trevliga båda två.

Sen gick vi tillbaka till stranden, och sen gick vi hem till Uno. Och, tänk! Jag hade sån tur så nästan allt igelkott-bajset satt kvar. Men matte var dum - hon sa att jag måste tvätta av det. Så då fick jag duscha. Och så schamponerade matte mig. Men det gjorde ingenting. Nä, för jag tycker om att duscha.

Vov, vad sa du matte? Vill du också skriva på datorn? Men jag är ju inte klar. Jag skulle ju berätta om hur snåla ni var när ni åt. Ni bjöd ju inte alls på mig och Stella. Vi fick ju bara hundmat och... Ja, vov.

Oj, jag måste sluta skriva nu! Först måste jag bara berätta att vi är hemma hos Jenni nu. Och det är vov-kul att vara med Jenni! Ja, vov-vov då!

12-07-06:

Vov och vov, alltså! Som jag kan resa! Nu har jag rest till Skåne också. Ända till min storasyster Linda i Helsingborg.

Matte och Stella följde också med. Det är bra att matte följer med - för då kan hon bära alla dom tunga väskorna. Ja, för jag hade aldrig orkat.

Först så åkte vi tunnelbana från Hässelby strand. Då följde husse med. Sen kom vi fram till en jättestor tågstation som heter Stockholm C. Och där klev vi på ett vov-stort tåg. Husse hittade nog inte dörren där man skulle gå in - för han stod kvar utanför och vinkade.

Sen startade tåget. Vi åkte i en särskilt fin vagn med en speciell kupé för hundar. Vi var faktiskt 10 hundar i vår kupé. Jodå! Matte hjälpte mig att räkna. Stella och jag var minst. Fast dom stora hundarna var vov-snälla, så jag behövde inte skälla på dom. Stella och jag satt mest i vår väska som matte hade i sitt knä.

Jag tittade ut en hel del. Vid stationerna var det ganska spännande. Men när tåget bara körde fort, så brydde jag mig inte om att titta ut. Nä, för man kunde ändå bara se en massa träd och sånt.

Och ibland sov jag. Stella, hon kan bara titta över kanten på väskan om hon står upp. Så hon tittade mest ut genom nätet.

Vid en station stannade tåget en stund. Då passade alla vi hundar på att gå av för att kissa. Ja, i alla fall var det många som kissade. Och Stella både kissade och bajsade. Fast jag tycker inte om när det är en massa stora hundar nära, när jag ska kissa. Så jag höll mig.

Och sen, när vi hade åkt tåg länge. Då gick vi av. Vid Hässleholms station gick vi av. Matte visade mig skylten så jag kunde läsa vad stationen hette. Egentligen skulle vi ha åkt med ett annat tåg sen. Men det var inställt sa matte. Jag vet inte riktigt vad inställt betyder. Men i alla fall så kom det inget tåg. Och då sa dom som jobbar på stationen att vi skulle åka buss i stället.

Vi fick gå ganska långt, över en lång glasbro som hängde i luften. Och sen kom vi fram till en busshållplats.

Där fanns bussen som vi skulle åka med. Fast han som skulle köra bussen fanns inte där. Så vi fick vänta och vänta. Och vänta. Då passade jag på att kissa. Ja, för jag kom på att jag var ganska nödig. Två gånger kissade jag.

Men sen kom han som skulle köra bussen. Och då fick vi gå in i bussen. Vi satte oss längst fram så att Stella och jag skulle kunna se bra. Sen körde bussen. Vi åkte ganska länge.

Men sen kom vi fram till en annan station. En liten station som det stod Åstorp på. Och där gick vi av bussen. Och sen fick vi gå till ett annat tåg. Ett alldeles lila tåg. Vi åkte med det tåget en stund. Fast inte så länge.

För sen kom vi fram till en annan station. En stor station. Och vov! Det var stationen i Helsingborg! Det var ju dit vi skulle. Så vi gick förstås av tåget. Och när vi kom ut från stationen. Vet ni vad som hände då? Jo, där kom Linda! Vov så glad jag blev! Jag viftade vov-mycket på svansen. Stella och matte blev också glada. Och Stella viftade också på svansen. Fast matte, hon har ju ingen svans. Så hon kan bara vifta på rumpan. Fast det gjorde hon inte. Hon bara kramade Linda.

Ja, och sen så åkte vi buss en gång till. Hem till Linda. Jag kände igen mig bums! Ja, för jag har hälsat på hos Linda förut.

Och nu är vi hos Linda. Vi ska stanna här ganska många dar, säger matte. Fast vi ska resa lite mer. Men bara korta resor. Ja, för vi ska hälsa på mina andra storasyster Jenni, och min mormor, och en massa andra människor som vi känner.

Vov alltså! Tänk så mycket jag kan egentligen! Jag är vov-bra på att resa! Ja, vov på er då!

12-07-01:

Vov, alltså! Vet ni vad? Jo, nu har jag listat ut hur det går till. Ja, när mina barn försvinner, det ena efter det andra. Det är såna som hälsar på oss som tar dom. Jodå! Först är människorna vov-trevliga. Dom klappar både mig och mina barn. Men sen, när dom ska gå, då tar dom ett av mina barn med sig. Utan att fråga mig. Vov, så dumt alltså!

Dom som kom i går. Dom var vov-trevliga. Och dom fick klappa mig. Men sen när dom började samla ihop en massa saker. Då började jag ana oråd. Och då försökte jag bita mannen i hälarna. Ja, jag försökte i alla fall skrämma honom. Men det fick jag inte för matte. Hon sa att jag skulle lugna mig.

Men sen, när dom hade gått, då var Bamse försvunnen. Ja, det är det jag alltid har sagt - man kan inte lita på människor. Ena stunden är dom vov-snälla, men nästa stund så gör dom nåt dumt. Som veterinärer. Först klappas dom, och sen sticks dom. Vov-vov-voff alltså!

Fast jag har i alla fall Stella kvar. Och matte säger att henne får ingen ta ifrån oss. Henne ska vi behålla. Och det är förstås vov-bra!

I dag satt Stella och jag på balkongen och tittade. Och vov! Då fick jag syn på min bästis Smulan.

Så då sa jag till matte att vi skulle skynda oss ut. Och det gjorde vi. Och där var hon, min bästis Smulan! Vov så roligt det var att träffas igen! Vi började genast prata. Och leka.

Och jag rullade mig i gräset. Fast man kan inte leka så bra när man är kopplad. Koppel är vov-dumt tycker jag. Och det tycker Smulan också. Vi tycker lika om nästan allting. T ex så tycker vi mycket om mat och kaninlortar båda två.

Men, rätt som det var när vi stod där och tittade, Smulan och Stella och jag.

Då kom Mimmi! Vov så kul! Mimmi är också en kompis till mig. Så vi pratade lite och så. Men sen skulle hon promenera mera med sin matte.

Och sen! Sen kom mina kompisar Ludde och Albin också! Vov alltså vilken tur jag hade - som fick träffa så många kompisar på en gång!

Och sen! Det var det bästa av alltihop. Sen fick vi vara lösa! Vov så kul alltså! Som vi sprang! Vi lekte jaga-leken. Och jag var snabbast som vanligt. Det är kul att vara snabbast.

En annan sak som är bra, det är att min och Smulans matte kommer bra överens. Dom pratar vov-mycket med varandra. Och det är ju bra. För då kan vi hundar leka i lugn och ro, utan att behöva passa dom hela tiden.

Ibland, då fick Stella vara med och leka en stund. Fast bara en liten stund. Ja, för hon är egentligen för liten. Jaga-leken, den är ju bara för vuxna hundar. Så när Stella var med så lekte vi mest lukta-leken.

Det bästa med Sverige - det är nog faktiskt gräset. Ja, för det luktar så gott, och spännande - och mycket! Och så är det skönt för tassarna också.

Stella tycker också om gräs. Ja, fast först så satt hon bara stilla mellan mattes ben. Eller låg nära mattes fötter.

Men sen. Sen vågade hon sitta på gräset själv. Och springa lite. I alla fall nära matte.

Fast nu har vi kommit in igen. Och så har vi ätit. Så nu är det dags att sova. Vi hundar behöver sova mycket! Ja, för annars orkar vi inte leka så bra. Vov på er då!

12-06-29:

Vov! Det som är bra här hos husse. Alltså här i Sverige. Det är gräset. Gräset är vov-bra! Det är mjukt, och så luktar det spännande, och så är det bra att kissa på. Så mycket gräs som det finns här i Sverige - det finns det inte i Spanien. Där finns det bara lite grönt gräs, och det är liksom lite vassare.

Vi har redan gått många luktrundor jag, och matte, och Stella, och Bamse. Mina barn tycker också om gräset.

Fast på dom här fotona så är vi på balkongen. När solen skiner så kan man vara där.

Både jag och Stella hittade var sin fågelskit i dag som vi smakade lite på. Men Bamse tittade mest på utsikten.

Fast vi vilar oss också. Jag tycker bäst om att ligga på den stora sängen.

Men Bamse och Stella dom ligger tillsammans i den lilla sängen. Jag och Bamse kan komma upp i den stora sängen själva - men Stella kan inte.

Nä, nu ska jag få gå ut alldeles ensam med matte. Det får jag en gång om dan. Och det tycker jag är vov-bra. Ja, för vi hundmammor behöver lite egentid ibland. Vov-vov!

12-06-28:

Vov på er! Nu har jag åkt flygplan! Ända till husse i Sverige. Jo, minsann. Det var inte svårt alls. Jag ska berätta precis hur jag gjorde.

Först så åkte vi taxi. Jag och matte och Nova och Stella och Bamse och Teddy. Och väskorna. Sen kom vi fram till flygplatsen i Alicante. Först kommer man in i ett vov-stort hus som heter flygterminal. Där fick matte först lämna den stora resväskan till en som jobbade där.

Och sen, sen var vi tvungna att lämna buren som Nova, och Bamse, och Teddy skulle åka i. Bara för att dom har så dumma regler på flygplanen. Så att vi inte fick åka hos matte allihopa. Bara jag och Stella. Vi fick sitta i en väska.

När vi hade lämnat dom andra så gick vi runt och tittade. Matte bar mig och Stella i väskan. Flygterminalen är verkligen vov-stor! Där finns så många affärer att jag inte ens kan räkna dom. Men vov! Inte en enda för hundar. Bara människo-saker sålde dom. Vov så orättvist alltså! Dom kunde väl åtminstone sälja gnagpinnar och leverpastej i nån!

Men sen, sen tittade matte på skylten där man kan se var man kan hitta det flygplanet som man ska åka med. Det finns vov-många flygplan. Och man måste hitta rätt flygplan. För annars kommer man inte dit man vill.

När jag tittade ut så fanns det flygplan överallt, alltså.

Men jag hjälpte matte att leta. Så vi hittade vårt flygplan. Estocolmo stod det. Fast det heter ju Stockholm. Spanjorerna är inte så bra på att stava svenska ord.

Och sen, när vi visste var vi skulle gå - då gick vi ombord på planet. Först tittade jag på dom andra människorna. Men sen såg jag att det fanns ett fönster så man kunde titta ut. Ja, det var faktiskt Stella som hittade det först.

Fast jag tog hennes plats. Och sen tittade jag ut. Och då började flygplanet brumma.

Bruuum BRUUUMMM sa det. Ännu mer brum än en buss alltså. Och sen började det köra. Först körde vi på en väg som heter startbana.

Och sen körde vi ännu fortare.

Och det flygplanet som körde framför oss. Det körde rätt upp i luften. Vov, alltså!

Och sen, VOV alltså. Sen körde vi också rätt upp i luften!

Vi körde vov-högt upp i luften! Och ännu högre.

Jag tittade ut hela tiden. Och rätt som det var så flög vi ovanför El Campello där vi bor.

Fast det såg vov-litet ut alltså.

Och sen flög vi ännu högre upp - och ännu längre bort. Och sen kände jag inte igen mig längre.

Och sen blev det lite tråkigt att titta ut. Ja, för sen såg jag bara moln.

Och ännu mera moln.

Men, rätt som det var så flög en insekt förbi fönstret. Tänk att dom kan flyga så högt upp. Fast matte sa att det var ett annat flygplan.

Stella, hon låg mest stilla i väskan och vilade.

Fast ibland tittade hon upp.

Men hon fick titta åt andra hållet. Ja, för jag ville ha fönsterplatsen hela tiden.

Men efter ett tag tyckte jag att det var tråkigt att titta ut. Ja, för Frankrike låg så långt ner så jag kände inte igen det. Så då la jag mig och sov en stund. Och då sov Stella också. Matte säger att jag sov hela tiden som vi flög över Holland och Tyskland och Danmark.

När jag vaknade igen. Då flög vi över Sverige. Och tänk, när jag tittade ut, då flög vi precis över Upplands Väsby. Ja, vov! Det är ju där min storebror Johan bor. 

Men sen så landade vi. Ja, det betyder att flygplanet börjar köra på marken igen. Fast nu körde flygplanet i Sverige - för vi var framme på flygplatsen som heter Arlanda.

Och då gick vi ut ur flygplanet, och in i en vov-stor flygterminal till. Där skulle vi först hämta vår stora väska. Men vov så länge vi fick vänta alltså. Det är tråkigt att vänta. Väldigt tråkigt.

Fast till slut, när vi hade väntat vov-länge, då kom vår väska.

Och sen skulle vi hämta buren med Nova och Bamse och Teddy. Men dom kom bums. Och sen gick vi ut genom en dörr. Och tänk! Där stod husse! Vov så glada vi blev allihopa när vi fick syn på honom. Och sen gick vi ut allihopa. Vi skyndade oss till gräset - för vi var kissnödiga allihopa. Och så kissade vi på gräset. Men mina barn dom var så spralliga. Ja, bara för att dom hade suttit still så länge. Så dom sprang runt runt. Och så rullade dom sig i gräset.

Men sen, sen åkte vi taxi till Hässelby strand. Och nu är vi här.

Fast vi är inte här allihopa längre. Nä, för nu har Nova och Teddy flyttat hemifrån. Don har flyttat till sina nya familjer. Först hämtade Novas nya matte och husse henne. Och sen hämtade Teddys nya husse honom. Ja, sen blev det tomt. Nu har jag bara två barn kvar. Och matte säger att Bamses nya familj ska hämta honom på lördag. Sen blir det bara jag och Stella kvar.

Matte tog några foton av oss, precis innan Nova och Teddy flyttade. Det är faktiskt dom sista fotona på oss alla tillsammans. Här ser ni oss:

Jag hann nästan inte säga adjö till Nova. Nä för jag var liksom inte beredd på att det skulle gå så fort. Fast jag hann ge Teddy en puss innan han åkte.

Och Stella hann slicka honom lite i örat. Ja, så att han skulle vara ren och fin när han åkte. Och det var ju bra.

Det känns faktiskt lite konstigt när ens barn flyttar hemifrån. Men det är ju vov-bra att jag får behålla ett barn i alla fall. Annars skulle det vara alldeles för tråkigt. Fast mina barns nya mattar och hussar - dom blir glada förstås. Ja, för dom får ju vov-fina hundar dom!

Men oj, matte har redan gått och lagt sig. Och Stella och Bamse. Då är det bäst att jag också lägger mig. Vov-vov på er!

12-06-24:

Vov, nu gick matte ifrån datorn - så nu passar jag på att låna den.

Vi ska snart flyga flygplan till Sverige. Ja, om bara två dagar, säger matte. Och matte, hon springer runt och hämtar olika saker - och så lägger hon dom i sin resväska. Fast först - så skriver matte en massa ord på små papperslappar. Ja, hon skriver saker som hon ska komma ihåg att packa ner. Eller saker hon ska göra innan vi åker. Vov-många papperslappar har hon nu. Hela bordet är fullt. Ja, vov - matte börjar ju bli gammal och glömsk.

Själv kommer jag ihåg allting viktigt - utan att behöva skriva upp det på papperslappar. Ja, vov-viktiga saker som att äta och sova. Sånt kommer jag alltid ihåg. Men så är jag ju varken gammal - eller glömsk!

Men det viktigaste är ju att alla vi hundar kommer med. Jag ska hjälpa matte att räkna alla min barn när vi ska åka. Så att hon inte glömmer nån.

Ja, och så är det förstås vov-viktigt att matte packar ner min regnkappa. Ja, för vi ska ju till Sverige. Och där regnar det mycket. Fast för min del behöver vi inte ta med några koppel och halsband. Jag springer hellre lös.

Jag undrar hur det kommer att kännas att åka flygplan. Fast matte säger att det känns ungefär likadant som att åka buss och tåg. Så då går det säkert bra. Och förresten så kan jag ju nästan allting! Det ska faktiskt bli vov-spännande att flyga! Ja, för det har jag ju aldrig gjort förr. Och sen, när vi kommer fram - då ska jag få träffa husse igen. Ja, för matte säger att han ska möta oss. Och det är ju vov-bra! Ja, för nu längtar jag efter husse!

Nä, vov. Nu kommer jag ihåg att det är bra att sova mycket. Så då ska jag göra det. Vov på er!

12-06-21:

Vov på er! Vi har väldigt varmt väder nu. Och när det är varmt så orkar jag inte göra så mycket. Inte ens skriva i min blogg. Fast i dag gör jag det ändå. Ja, för nu har jag vov-viktiga saker att berätta om.

Jag hade nämligen gäster i går. Mina kompisar Kiko och Lluna hälsade på. Dom hade sina mattar med sig. Det är första gången sen jag fick barn som jag har haft gäster. Mina barn blev först lite rädda när Kiko och Lluna kom. Ja, fast dom har träffat båda två ute. Men nu skällde dom. Så både matte och jag fick säga till dom - och förklara att Kiko och Lluna är snälla. Efter ett tag vågade t o m Stella nosa lite på Kiko.

Men vet ni vad Kiko gjorde sen? Jo han kissade på soffan! Längst ner på sidan av soffan. Matte blev inte glad alls. Men jag tyckte på sitt sätt att det var ganska bra. Ja, för nu kan ju matte inte skylla på mig - om hon behöver tvätta sofftyget. Och det är ju faktiskt vov-bra.

Lluna hon var lugn som vanligt. Hon satt mest stilla nära sin mattes ben. Ja för hon tyckte att mina barn var lite vilda - bara för att dom sprang runt lite. Hon har ju nästan slutat att leka själv, Lluna. Ja, bara för att hon är gammal och tjock. Man kan inte leka så bra då.

Mina barn tyckte att det var vov-kul med gäster. Och dom tyckte nästan att det var roligast med mattarna. Dom ville sitta i knä på mattarna hela tiden, och slicka dom. Här sitter Teddy hos Kikos matte:

Och här sitter Nova och Bamse hos Llunas matte. Själv sitter jag vid sidan om. Det är liksom lugnare så. Och förresten så sitter jag helst i min egen mattes knä.

Sen, när jag hade haft gäster vov-länge, då gick vi vuxna en promenad tillsammans med våra mattar. Mina barn fick stanna hemma då. Ja, för det var sent på kvällen.

När jag kom hem så sov dom alla. När det är varmt, som nu, då ligger vi hundar utsträckta - för det blir liksom lite svalare då. Så här såg mina barn ut när dom sov. Stella och Bamse sov ensamma, men Teddy och Nova sov tillsammans. 

Det är varmt i dag också. I Spanien är det varmt på sommaren. Så i dag vill jag ta det lugnt - och så vill jag dricka mycket vatten. Så nu vill jag inte skriva mer. Nä, för nu vill jag vila. Jag tror att jag ska sträcka ut mig direkt på golvet. Ja, för då blir det svalt och skönt. Vov, vov på er!

12-06-15:

Vov så kul vi har haft i dag, mina barn och jag. Vi har lekt en ny lek. Jaga-blad-leken heter den. Ja, matte hon kallar den plantera-om-växter-leken. Men det stämmer ju inte alls. Hon spiller jord och vi jagar blad. Och då passar mitt namn på leken bättre. Fast egentligen var det mest mina barn som jagade bladen. Och försökte äta upp dom. Jag vet ju att blad inte smakar gott. Jag är väl inte vegetarian heller.

Mina barn hjälpte matte vov-mycket! Ja, alla blad som ramlade av jagade dom ifatt. Och så rev dom sönder bladen i små, små bitar. Ja, bara för att det skulle vara lättare för matte att sopa upp dom sen. Bra va!

Fast sen så satt mina barn och solade en stund. Själv solade jag nästan hela tiden. Ja, för det är liksom skönast. Och vilsammast.

Fast lilla Stella, hon låg mest i skuggan. Bamse - han är vov-snäll mot sin lillasyster. Ja, han går ofta fram och slickar henne. Och det tycker Stella är vov-mysigt.

Fast matte, hon är inte snäll mot mig. Nej - orättvis är hon. Hon sa att jag har smutsat ner i soffan. Det är för all del ganska likt min tass på fotot. Men det är minsann inte jag som har smutsat ner sofftyget. Det måste vara någon annan. Och förresten så har matte själv sagt att man kan ta av tyget och tvätta det. Så då fattar jag inte varför hon gör så mycket väsen för några ynka smutsfläckar.

Ja, vov alltså! Mattar kan vara ganska besvärliga dom. Fast hon ger mig god mat förstås. Och hon är bra på att klappa mig. Så jag behåller nog min matte ändå. Ja, vov-vov på er då!

12-06-13:

Vov och vov alltså! Som jag har funderat! Jag har funderat, och funderat och funderat. Vov-mycket har jag funderat. Jag har nog hund-funderings-rekord nu!

Ja, mest har jag funderat på mina barn. Matte har ju bestämt att vi måste sälja Nova och Bamse och Teddy. Och att dom måste flytta hemifrån. Nu har matte hittat nya bra familjer åt dom. Fast vi har inte träffat dom nya familjerna än. Nä, för dom bor i Sverige - och vi är ju fortfarande kvar i Spanien.

Fast det dröjer inte så länge tills vi ska åka till Sverige nu. Mindre än 2 veckor. Den här gången ska vi inte åka bil. Den här gången ska vi åka flygplan. Det har jag aldrig gjort förr. Men jag kan ju nästan allting jag. Så det är klart att jag kan åka flygplan. Och alla mina barn ska följa med på flygplanet.

Men sen, sen undrar jag hur det känns när mina barn flyttar hemifrån. Ja, vov! För det kommer ju att bli väldigt tomt efter dom ju. Jag får visserligen behålla Stella, och det är ju vov-bra. Men det är roligt med många barn. Det är det!

Fast ibland blir jag förstås lite trött på dom. Som när jag ligger och sover. Och så kommer mina barn och kliver på mig, och drar mig i svansen. Men då säger jag ifrån. Voff-voff-voff, säger jag. Och då lugnar dom ner sig. Dom är lite busiga ibland. Men jag uppfostrar dom. Jag är en vov-bra hundmamma jag.

För det mesta är det roligt att ha många barn. Vi kan leka tillsammans nu, mina barn och jag. Ja, för nu är dom ju inga bebisar längre. Det är nästan roligast att leka jaga-boll-leken. Eller förresten, dra-i-var-sin-ända-på-en-sak-leken är nog ännu roligare. Vov-kul har vi när vi leker. Och jag vinner nästan jämt. Ja, vov! Det är bara för att jag är allra starkast. Fast mina barn - dom springer lika fort som jag nu. Ja, i alla fall Nova, och Teddy och Bamse.

Jag har minsann funderat på en sak till. Jodå, jag sa ju att jag har funderat vov-mycket! Jag har funderat på flygplatsen. Och vad som händer där. För när matte lämnade Linda där en stund i går - då försvann Linda. Och hon har inte kommit tillbaka. Och precis samma sak brukar hända husse. Han försvinner också om vi lämnar honom på flygplatsen. Och sen dröjer det vov-länge innan jag får träffa honom igen.

Så nu, när vi ska till flygplatsen allihopa - jag, och matte, och Nova, och Bamse, och Teddy, och Stella. Det är väl ingen som kommer att försvinna då? Jag vill ju ha alla mina barn med mig till Sverige. Ja, för annars kan dom ju inte flytta till sina nya familjer. Och då skulle nog dom nya familjerna bli ledsna. Fast matte säger att jag inte ska oroa mig. Hon säger att allt kommer att gå vov-bra på både flygplatsen och i flygplanet. Ja, jag får väl lita på matte. Hon har ju faktiskt åkt flygplan förr. Det har ju inte jag.

Men oj så trött jag är i huvudet nu. Vov-trött! Det är nog inte bra att fundera så här mycket. Nu ska jag gå och lägga mig. Jag behöver sova en stund. Om jag ber matte bära upp mig i soffan - så får jag sova ifred. Jag för mina barn kan inte heller hoppa upp själva. Vov, vov då!

12-06-07:

Vov på er! Nu passar jag på att låna mattes dator. Ja, för matte och Linda sitter och äter glass nu. Jag såg att matte tog en stor portion glass, så nu kommer hon att bli jättetjock igen. Fast mig tvingar hon att banta. Jag som bara väger 3 hg för mycket. Vov-orättvist är det!

Fast nu måste jag berätta. I tisdags, då var jag och alla mina barn och matte och Linda på utfärd - hela dagen! Först så gick vi till stationen. Sen åkte vi tåg från El Campello till Alicante. Och sen så gick vi en bit i Alicante. Och sen så åkte vi båt till ön Tabarca. Ganska länge åkte vi båt. Och sen kom vi fram.

Här går vi till stationen:

Och här går vi i Alicante, på väg till båten:

Nära där vi gick fanns det jättemånga blommor. Stora blommor och små blommor. Bamse luktade på dom stora, och tittade på dom. Fast sen fick jag säga till honom att man inte ska äta dom. Ja, för han ville smaka på dom. Det är minsann mycket som vi hundmammor måste lära våra barn.

Ja, och sen åkte vi båt. På tåget - då hade vi alla fått sitta i en väska. Ja, alltså. Jag och Teddy och Stella satt i en stor väska. Och Bamse och Nova satt i en liten väska. Här i Spanien måste hundar sitta inne i väskor när dom åker tåg. Det är vov-dumt tycker jag.

Men sen, på båten, då behövde jag inte sitta i väskan mer. Nej, för då fick jag sitta i mattes knä. Och det tycker jag mycket bättre om!

Fast mina barn, dom fick sitta kvar i väskorna.

En stund lyfte faktiskt Linda upp Bamse ur väskan. Bara för att han ville upp. Men vet ni vad han gjorde då? Jo, han kissade på Lindas skjorta. Ja, det var ju för att han var kissnödig som han ville upp ju. Fast Linda blev inte arg. Och det var ju vov så bra.

En sak som var dum när vi åkte båt - det var att stora hundar också fick åka med. Vov-stora hundar! Och en sån vov-stor hund kom gående alldeles nära mig! Fast då skällde jag ut honom. Ja, och mina valpar hjälpte till att skälla ut honom. Vi var inte alls rädda, det ska ni inte tro. Men vi ville sätta oss i respekt.

Jag tycker faktiskt inte att så onödigt stora hundar skulle få finnas. I alla fall inte nära mig.

Men sen, sen närmade vi oss ön. På ena sidan ön fanns det en massa hus, och på andra sidan fanns det nästan ingenting.

Bara två hus såg jag där. Vov-konstiga hus. Matte sa att det ena huset hette fyr, och det andra hette fängelse.

När vi hade kommit fram så fick vi hundar gå själva igen. Vi gick först dit där det inte fanns så många hus. Där gick vi på en stig nära havet. Vov, alltså så spännande det luktade där alltså!

Men oj! Vov alltså! Jag är jättekissnödig nu. Jag måste säga till matte att vi måste gå ut bums! Jag ska skriva klart sen, sen när jag har kommit in igen. Vov - nu måste jag springa...

Vov, nu är jag tillbaka. Jag höll nästan på att kissa på mattes stol. Ja den som jag står på när jag skriver på datorn. Så kissnödig var jag. Men jag hann ut! Så jag kissade ute. Bra va!

Ja, alltså. Jag höll ju på att berätta om när vi gick på Tabarca. Runt öar är det väldigt mycket vatten. Bamse hade ingen aning om att havet är så stort. Men nu fick han se - att havet är vov-stort.

När vi hade gått vov-långt - då stannade vi för att äta och dricka. Matte hade med ett parasoll så att vi kunde sitta i skuggan. Ja, för annars hade det blivit alldeles för varmt för oss hundar. Vi hundar kan ju inte svettas som människor kan. Vi svettas bara med tungan och tassarna - och det räcker inte. Så vi måste ha skugga, och så vatten att dricka. Annars kan vi bli så varma att vi dör! Men vi kunde sitta i skuggan.

Matte hade vatten med. Mycket vatten - och hundmat. Ja, och så lite mat till sig och Linda. Det var vov-mysigt att sitta ute och äta tillsammans!

Sen när vi hade ätit färdigt, och vilat, så gick vi vidare. Jag tittade lite på fängelset. Det var ett gammalt fängelse - det kände jag på lukten.

Och sen, sen gick vi till den andra sidan på ön. Först gick vi förbi en massa båtar.

Och sen kom vi fram till husen.

Och sen gick vi och tittade på husen. Ja, alltså - matte och Linda tittade på husen. Vi hundar, vi nosade på marken förstås. Ja, för det är ju mycket intressantare!

På Tabarca finns det ganska många katter. Vi såg flera stycken. Dom var ovanligt trevliga dom katterna - så jag behövde inte alls skälla på dom. Nä, för dom uppträdde lugnt och respektfullt mot oss hundar.

Sen blev det lite tråkigt ett tag. Ja, för matte och Linda dom ville titta på många hus. Och på kyrkan.

Fast då sa jag till dom att det fick räcka. Och då satte vi oss i skuggan vid ett torg, och vilade, och drack vatten.

När vi hade vilat en stund så gick vi runt och luktade lite till. Och sen var det dags att åka hem. Vi åkte hem med båten.

När vi hade åkt båt ganska länge så kunde vi se Alicante.

Och slottet. Ja, det slottet som ligger högt, högt uppe. Santa Barbara säger matte att det heter.

Ja, och sen så gick vi till tåget, och sen så åkte vi hem till El Campello. Och när vi var på väg hem, och gick förbi parken, då passade mina barn på att rulla sig i gräset.

Bara för att dom tyckte att det var så skönt. Fast jag rullade mig inte. Nä för jag hade bråttom hem.

För det är faktiskt skönt att komma hem när man har varit borta hela dagen. För då kan man vila på sin egen säng. Förresten, jag vill nog vila på sängen nu. Så nu skriver jag inte mer. Vov på er!

12-06-03:

Vov och vov! I dag har vi vuxna varit ute och gått själva. Ja, alltså jag och matte och Linda. Först så gick matte och Linda ut med mina barn. Då tyckte jag att dom var vov så orättvisa. Men sen fattade jag. Det var ju bara för att dom skulle trötta ut mina barn. Ja, så att dom skulle sova gott sen när vi vuxna var ute. Ja, för vi vuxna skulle gå långt! Ända till La Illeta! Alltså till mitt roliga klätterställe. Där har jag inte varit på vov-länge.

Först så får man klättra högt upp på klipporna. Jag är vov-bra på att klättra! Jag klättrar fort också. Matte och Linda hann nästan inte med.

Och sen, sen får man gå vov-högt ovanför havet.

Det är vov-bra utsikt där uppifrån. Men det är inte så mycket att titta på. Bara Medelhavet, och hamnen, och båtar, och sånt. Alltså inget spännande alls.

Men man kan kissa där. Så det gjorde jag.

Och sen, sen får man klättra ner - och gå nära havet.

Och sen är man ute på La Illeta. Matte säger att det är en halvö. Bara för att det är hav runt om på alla sidor utom en. Mycket vatten är det i alla fall. Fast bara salt vatten. Man kan inte dricka det fast man är törstig. Jag var både varm och törstig. Men jag drack inte. Nä, jag har smakat förr. Och salt vatten smakar vov-äckligt!

Allra värst smakar sånt vatten som finns i pölarna med vitt på kanten. Sånt vitt som ser ut som snö och is. Fast det är salt. När jag var liten valp smakade jag på sånt vatten en gång. Det gör jag inte om. Bläää så illa det smakade. Och jag blev bara mer törstig sen. Så man ska vänta med att dricka tills man kommer hem igen.

Ute på La Illeta luktar det vov-spännande. Ibland kan man t o m känna lukt av självdöda räkor! En sån skulle jag bra gärna vilja äta upp. Men matte envisades som vanligt med att hålla mig i koppel. Så många spännande lukter kunde jag inte undersöka ordentligt.

 Linda fick minsann gå lös hon. Och hon sprang långt bort från matte. Det är faktiskt vov-orättvist.

Fast Linda försökte inte ens äta någon död räka. Nä, fast hon nästan trampade på en. Ja, hon får skylla sig själv. Döda räkor är faktiskt en delikatess. Särskilt om dom har legat nån dag.

Men sen när vi hade varit ute länge. Då gick vi hem igen. Ja, för vi ville dricka vatten allihopa! Vov på er!

12-06-02:

Vov på er! Vi har vov-mycket sol, och vov-mycket värme nu. Då går vi långa promenader på morgonen och kvällen - och korta mitt på dagen. Tyvärr envisas matte med att ha med mina barn nästan jämt. Bara ibland får jag gå ensam i lugn och ro.

När alla barnen är med så får jag ju hålla koll på dom hela tiden. Ja, så dom inte busar för mycket.

Då får jag säga till dom. Voff-morr-voff får jag säga då.

 

Förresten så envisas matte med att vi ska ha koppel hela tiden. Det är ju vov-dumt alltså! Ja, för kopplena bara trasslar ihop sig.

Jag tycker att åtminstone jag kunde få gå lös. Men vet ni vad matte säger då? Jo, hon säger att jag är alldeles för ouppfostrad för att få gå lös. Ja, bara för att jag inte kommer bums när matte kallar. Det är ju verkligen inte mitt fel. Det är ju matte som inte har uppfostrat mig ordentligt. Och då ska väl inte jag behöva lida för det? Vov-dumt! Och orättvist! Matte borde prova att gå i koppel själv - så skulle hon märka hur opraktiskt det är.

Men vov! Vilken bra idé! Det ska jag föreslå nästa gång vi går ut. Matte och mina barn kan gå kopplade. Och så får jag gå lös. Ja, vov-voff då!

12-05-28:

Vov och vov! Jag har funderat mycket på det där som matte säger. Att vi måste sälja några av mina barn. Men i morse när jag räknade dom. Då var alla fyra kvar i alla fall. Och det var ju vov så bra.

Fast sen, då blev jag lite orolig. Ja för då försvann Nova och matte vov-länge.

Fast dom kom tillbaka. Dom hade bara varit hos veterinären. Ja, för Novas öron dom vill bara trilla ner. Dom vill inte stå upp lika fint som dom gör på mig, och på mina andra barn. Så nu har veterinären satt en sorts tejp på Novas öron. Det ser vov-konstigt ut! Och jag tycker inte precis att hon blev sötare.

Och så luktar det lite konstigt också. Det tycker både Stella och jag.

Och Nova, hon sa att det kliar lite. Men hon ska bara ha tejpen två dagar. Sen ska veterinären ta bort den igen. Och hon kan leka och busa lika bra. Och ha dragkamp. Fast hon har tejp på öronen.

Så då gör det väl inte så mycket. Men visst är dom konstiga veterinärerna. Vov alltså! Sätta tejp på öronen. Vov-dumt, alltså! Nä, nu ska jag gå och räkna mina barn igen. Vov på er!

12-05-25:

Vov alltså! Ni kan inte ana så matte har ställt till det! Hon har tagit bort skivan som hindrade mina barn från att springa runt överallt. Så vov! Nu springer dom runt - precis överallt! I alla rum! Vov alltså! Jag kan nästan inte hålla reda på dom längre. Jag satte mig i fåtöljen och tittade åt alla håll.

Men dom bara sprang runt hela tiden, mina barn. Så jag fick hoppa ner på golvet. Då fick jag lite bättre koll.

Men vov! Vet ni vad dom gör mina barn? Jo, dom tar sakerna i min leksakslåda. Mina saker! Och så leker dom med mina saker.

Och så tar dom mina gnagisar. Och så gnager dom på gnagisarna.

Vov alltså! Det är ju mina gnagisar. Och dom vill jag egentligen ha själv. Allihopa!

Fast när mina barn är överallt - då kan jag inte hålla reda på alla på en gång. Och matte har lovat - att om gnagisarna tar slut - då ska jag få nya.

Och om jag tänker efter. Så kan jag ju inte leka med alla mina leksaker på en gång. Så då får dom väl låna några då. Ja, för jag kan ändå inte ta tillbaka alla när mina barn springer åt olika håll.

Men vov alltså, så trött jag har blivit nu. Det är minsann vov-jobbigt att hålla reda på sina barn hela tiden. Så nu tror jag att jag ska sova en stund. Vi hund-mammor behöver sova mycket. Vov, vov!

12-05-23:

Vov och vov! I dag fick alla mina fyra barn följa med, när matte och jag skulle gå ut på promenad. Jag och Nova fick gå i dubbelkoppel. Och så fick Bamse och Teddy gå i ett annat dubbelkoppel. Och så fick Stella sitta i en väska på mattes mage. Det är ju vov-roligt när vi kan vara ute och gå samtidigt. Men om jag ska vara riktigt ärlig - så tycker jag liksom att det är lugnast att gå ut själv med matte. Ja, för nu i dag. Varje gång jag skulle kissa - så stod Nova nästan i vägen.

Så här såg vi ut i alla fall. Visst är jag vov-sötast av alla! Ser ni förresten hur mycket mina barn har vuxit? Nu är dom snart lika stora som jag. I alla fall nästan. (Fast inte Stella förstås. Nä, för Stella är vov-liten.)

Och sen, när vi hade gått en bit. Då mötte vi Lluna och hennes matte. Och tänk - Lluna hon hade en solskärm på sig. En sån som man har för att slippa sol i ögonen. En sån som matte har. Mattar behöver solskärmar här i Spanien. Bara för att solen skiner så mycket här. Men vi hundar kan ju blunda. För vi har så vov-bra luktsinne - att vi kan lukta oss fram.

Men visst är Lluna är vov-fin i sin solskärm!

Men jag tror inte att dom är så sköna - sånadär solskärmar. Så jag ska nog inte önska mig nån. Förresten så har jag ju solglasögon. Men dom använder jag inte - för dom är inte sköna alls.

Matte har köpt både solglasögonen och min flytväst, för att jag ska ha dom om vi ska åka båt nån gång. För på havet då måste man ha sånt, säger matte. Ja, bara för att där skiner solen liksom ännu mer - så man måste skydda ögonen. Och med flytvästen skyddar man hela sig - så att man inte ska drunkna om man trillar ur båten. Fast jag kan förstås simma. Jag kan ju nästan allting jag. Vov-duktig är jag minsann! Ja, vov på er då!

12-05-19:

Vov på er! I dag på morgonen, då gick Nova och jag ut på promenad tillsammans. Fast då hade matte inte kameran med. Men nu i kväll, när jag och Stella gick ut. Då tog matte kameran med sig. Ja, bara för att vi är så vov-söta Stella och jag - så ville hon fotografera oss.

Fast det är vov-svårt att gå tillsammans med Stella. Ja, för hon vill gå nära mig hela tiden. Vov-nära!

 

Jag får inte ens kissa i fred. För Stella vill liksom stå mellan mig och palmen som jag ska kissa på.

Det är faktiskt lättare att gå med Nova. Stella behöver träna sig att gå fint. Som jag. Jag kan gå vov-fint jag. Men så är jag ju en ovanligt duktig hund - som kan nästan allt.

Men jag får inte följa med matte ut på alla promenaderna. Nä, för ibland går hon bara med Bamse och Teddy. Då passar jag på att vila mig. Ja, för det är jobbigt att ha många barn. Fast roligt förstås! Vov-roligt! Men man blir trött när man uppfostrar barn hela dagarna. Och ska man hålla sig så söt som jag - då behöver man sin skönhetssömn! Ja, vov-vov då!

12-05-17:

Vov-vov! I dag har vi varit ute på balkongen och solat, mina barn och jag.

Ja, det är mest vi flickor som har solat. Pojkarna ville hellre vara i skuggan.

Och sen, sen hade jag och mina flickor en mysstund på sängen. Vov-mysigt hade vi det. Vi gnagde, och så vilade vi. Jag vet faktiskt inte vad mina pojkar gjorde då. Nä, för dom var tillsammans med husse - i husses rum. Dom kanske lekte pojk-lekar?

På nätterna, då sover alla vi flickor i min och mattes säng. Alltså matte, och jag, och Nova, och Stella. Matte tar störst plats. Så egentligen borde hon ligga på golvet. Pojkarna sover i hundsängen på golvet. Matte säger att dom inte ska sova i sängen hos dom som dom ska flytta till sen. Så därför får dom inte vänja sig vid det. Ja, jag fattar inte riktigt vad hon menar. Det är väl självklart att hundar ska sova i riktiga sängar.

I alla fall ser vi ut så här när vi ska gå och lägga oss. Det här fotot tog matte i går, precis innan vi skulle sova.  Jättemycket vov på er!

12-05-13:

Vov på er! Vet ni om att min matte är snål? Det är hon. Vov-snål! För i dag, när vi gick och fikade på en av glassbarerna vid havet - då fick inte jag smaka på mattes glass. Nä, för hon sa att glass inte är nyttigt för hundar. Det är väl inte nyttigt för människor heller? Och min matte - hon har ju bantat hela vintern. Då borde hon ju fatta, att om hon äter upp all glass själv - då blir hon ju tjock igen.

Fast matte hade köpt glass med nöt- och chokladsmak. Och nötter är ju inte så gott, och choklad kan hundar inte äta. Hon borde ha valt en smak som jag tycker om! Jag undrar om dom har leverpastej-smak? Eller korv-smak? Ja, jag såg att dom hade vov-många smaker att välja på. Så dom borde väl åtminstone ha oxfilé-smak? Visst! Och sen, om matte hade beställt glass med god smak  - då borde hon ha gett mig hälften av glassen. Ja, för det är varmt ute nu - och då är det gott att äta kalla saker.

Annars tycker jag vov-mycket om att sitta i mattes knä på glassbarer och restauranger. Ja, för man ser så bra där uppifrån. Och så kan man passa på att skälla på stora hundar som går förbi. Ja, för om man sitter i mattes knä - då vågar dom inte skälla tillbaka. Bra va! Ja, vov-vov då!

12-05-09:

Vov på er! Husse är alldeles hopplös! Han begriper sig inte på hundar alls. Han säger att jag bara får behålla ett av mina barn. Ja, fast jag egentligen vill behålla alla. Och fast matte vill behålla både Nova och Stella.

Men nu har ju matte bestämt, att om vi bara får behålla en valp - så blir det Stella. Och det tycker jag faktiskt är bra. Ja, för hon är liksom mest lättskött. Hon gör som jag säger - och lyder bums.

På det här fotot slickar jag Stella. Bara för att hon är minst, så måste jag sköta om henne mest.

Och här ligger vi och vilar. Man kan vila tillsammans med Stella. Ja, för hon ligger still. Det gör inte mina andra barn. Dom bara busar.

Och Stella, hon är faktiskt nästan lika vov-söt som jag. Så det blir nog bra - att det blir jag och Stella.

Och sen, sen kan jag kanske para mig igen. I smyg för husse. Och få några barn till. Och då kanske matte och jag kan behålla ett av dom också. Om vi har tur så märker inte husse nåt. Det var väl en vov-bra idé! Berätta det inte för husse bara. Nej, för det är hemligt! Vov, vov då!

12-05-08:

Vov alltså! Jag tycker ju att det är vov-kul att dansa! Så varför får inte jag dansa med matte i nåt TV-program? Pudsey får ju dansa med sin matte Ashleigh! Titta så kul dom har:

http://www.youtube.com/watch?v=dv_gOBi8Wpk&feature=email 

http://www.youtube.com/watch?v=KH7viWp5KrE&feature=email

Måste man vara bordercolli-blandning för att få dansa? Jag är säker på att vi chihuahuor kan dansa lika fint - bara nån lär oss. Fast då kanske jag måste byta matte? Ja, för även om min matte dansar mycket själv - så tror jag inte att hon klarar av att lära mig att dansa. Nä, för då måste man vara både smart och vig. Och det är ju inte min matte precis. Ja, vov! Jag får väl träna lite själv - i smyg... Vov på er!

12-05-06:

Vov! Vet ni vad? Jo, i går fick jag mail från min kompis Bea i Sverige. Hon skickade med ett foto på sig själv. Hon är nästan lika vov-söt som jag.

Innan så bodde Bea här i El Campello - med sin sambo Bandy och sin husse och sin matte. Men sen blev det väldigt sorgligt. Vov-sorgligt! Ja, för först så dog Beas matte, fast hon inte var gammal alls. Och då blev dom väldigt ledsna dom andra. Och sen så dog Bandy också. Och då blev Bea och hennes husse ännu mera ledsna. Nu tröstar dom varandra. Bea har en vov-bra husse, som tar bra hand om henne. Och jag tror att Bea tar bra hand om sin husse. Så det är ju bra att dom har varandra! Men sorgligt är det ändå. Människor och hundar borde inte kunna dö. Vov och voff alltså! Det skulle vara vov-roligt om jag kunde träffa Bea när jag kommer till Skåne i sommar.  

I dag - då har Nova och jag varit ute på promenad tillsammans. Eftersom det är söndag i dag, så bad jag matte att sätta på mig min guldsele och mitt pärlkoppel. Ja, för på söndagarna kan jag gott vara lite extra fin. Så här ser jag ut när jag är fin:

Och så här såg Nova och jag ut tillsammans:

Eftersom Nova är väldigt lik mig - så är ju hon också vov-söt!

Vi gick tillsammans - och så nosade vi tillsammans.

Nova är ganska nyfiken av sig. Så först så nosade hon på en fläck på en bänk, och sen försökte hon kika över muren. Men hon är ju ganska liten, så jag vet inte om hon kunde se stranden och havet.

Fast sen, då tyckte Nova att det var för varmt i solen. Och så var hon ganska trött också. Så då satte hon sig i skuggan av muren.

Jag vaktade henne hela tiden. Ja, för jag är en vov-duktig mamma jag. Jag tittade både framåt och bakåt.

Det gäller att hålla uppsikt!

Och sen, sen blev Nova ännu tröttare - så då la hon sig ner.

Men jag fortsatte att vakta henne - så hon kunde känna sig alldeles trygg.

Och sen när hon hade vilat färdigt - då gick vi hem igen.

Det är allt bra tur för Nova att hon har en så bra mamma som jag! Ja, vov då!

12-05-03:

Vov på er! Vov alltså, vilken tur jag hade i dag. Ja, mina barn och jag fick vara ute på vår lilla balkong. Och vov! Jag hittade en härlig klick fågelskit - mitt på balkongen! Och tänk, mina barn märkte ingenting.

Så jag hann rulla mig ordentligt i fågelskiten. Bra va!

Ja, jag lyckades kleta in fågelskiten ordentligt på halsen. Så nu luktar jag gott! Ja, fågelskit-parfym har den näst godaste lukten. Ja, efter igelkottbajs. Igelkottbajs har den fördelen att det sitter kvar längre, även om matte försöker tvätta bort det. Fast igelkottarna, dom bor hos min mormor i Sverige. Så nu får jag nöja mig med fågelskit. Men spansk fågelskit - den luktar vov-bra alltså!

Sen, nu i kväll, då har Stella och jag haft det lite mysigt. Vi har legat på sängen och gnagt! (Mina andra barn - dom lekte på golvet under tiden.)

På var sitt gnagben, har vi gnagt. Vov-goda gnagben!

Fast vi hade olika sorters gnagben.

Och efter en stund, då började jag undra om kanske Stellas gnagben var godare.

Så då tog jag hennes. Men vov! Då tog hon mitt!

Och så gnagde hon på det. Det var ju inte meningen. Jag hade egentligen tänkt gnaga på båda benen själv.

Fast sen, då blev vi lite trötta, så då la vi oss och vilade. Stella somnade först.

Men sen så somnade jag också.

Fast nu är jag vaken igen. Ja, för annars hade jag ju inte kunnat skriva det här. Vov-vov!

12-05-01:

Vov och voff! Jag tycker gott att matte kunde ge mig en egen dator. Ja, för nu har jag inte fått låna hennes på flera dar! Och nu har jag ju vov-viktiga saker att berätta om.

Vi hundmammor, vi har många viktiga saker som vi måste lära våra barn. I går, då lärde jag alla mina barn hur man gnager allra bäst på en gnagpinne. Så här visade jag dom:

Och i dag, då lärde jag dom hur det är att hälsa på hos Horst. Fast det vara bara jag som fick gå lös i Horsts trädgård. Ja, bara för att jag är vuxen. Trädgården är för stor för mina små barn. Så dom fick vara i Horsts uterum. Jag var också mest i uterummet. Och både husse och matte hade följt med. Så dom var också där. Ja, jag brukar be matte att hon ska skjutsa mig i bilen, när jag vill hälsa på hos Horst. Det är alldeles för långt att gå. Och förresten är jag ganska lat.

Horst har ett vov-stort uterum. Så mina barn kunde springa runt mycket där. Och där fanns mycket att nosa på. Så det var minsann inte lätt att hålla reda på dom.

Och så kunde dom titta ut genom fönsterdörrarna. Och det gjorde dom. Och sen sprang dom runt lite mera.  

Så när jag ville vila en stund. Då fick jag be husse och matte att passa mina barn. Här passar matte mina flickbarn. Matte tycker om att passa mina barn. Ja, för hon tycker vov-mycket om dom.

Och här, här passar husse mina barn. Husse tycker också vov-mycket om mina barn. Men han tycker det är bäst när matte eller jag tar hand om dom. Husse vill bara klappa dom lite ibland.

Fast jag fick bara vila en lite stund. Ja, för sen ville Teddy dricka lite mjölk. Han är egentligen för stor nu. Men tre klunkar fick han dricka. Sen sa jag att det fick räcka. Voov sa jag.

Mina barn fortsatte att springa runt, och att nosa på allting.

Dom är väldigt söta mina barn. Jag tycker vov-mycket om dom allihopa. Men jag blir trött när jag måste passa dom hela tiden.

Så då var det ju tur att dom blev sömniga till slut. Ja, för då la dom sig och sov. Och då passade jag också på att sova en stund.

Och sen, när vi hade sovit länge, då åkte vi hem igen. Ja, vov så mycket på er!

12-04-28:

Vov på er! Ibland lyfter matte upp någon av mina valpar på min och mattes säng. I dag lyfte hon upp Stella en stund. Stella tycker mycket om att vara på sängen. Men vet ni vad hon gjorde?

Jo, hon tog min gnagis! Som jag hade gömt under den rosa pläden.

Och Vov! Min gnagis vill jag förstås ha själv.

Så jag sa att jag ville ha tillbaka den. Och Stella lyder alltid. Så jag fick tillbaka gnagisen igen. Och det var ju bra. Ja, vov då!

12-04-26:

Vov, alltså! I dag har vi varit ute, mina barn och jag. Matte fick också följa med. Ja, det var nog bra att matte följde med. För det är ganska svårt att ensam hålla reda på 4 barn. Särskilt när dom inte vill gå själva. Matte fick bära dom i en korg. Fast sen satte vi oss på en bänk. Jag hoppade alldeles själv upp på bänken. Jag är vov-duktig jag. Fast matte fick hjälpa mina barn.

 

Sen fick mina barn titta på hur det ser ut i världen. Och jag passade dom hela tiden. Och vaktade dom. Jag är en vov-duktig mamma jag.

Först vågade bara Nova sitta på bänken.

Men sen vågade Bamse och Teddy också komma ut ur korgen.

Fast Stella, hon vågade bara ligga i mattes knä. Så det var ju tur att jag hade barnvakt med mig.

Hela tiden höll jag utkik - så att det inte skulle komma något farligt nära mina barn. Jag är verkligen en vov-bra vakthund jag. Och så har jag vov-bra självförtroende också. Det ska vi chihuahuor ha.

Efter en stund så blev både jag och mina barn lite sömniga. Man blir sömnig av frisk luft. Och här i El Campello, där vi bor - här finns det väldigt mycket frisk luft.

Fast sen, när vi hade tittat på världen ganska länge, då gick vi hem igen. Jättemycket vov på er!

12-04-23:

Vov, vov! I dag fyller mina barn precis 9 veckor. Det var vov-länge sen som jag själv var 9 veckor. Jag kommer inte ihåg så mycket från när jag var liten valp. Bara att jag först bodde hos min hundmamma. Och att min hundmamma var snäll. Hon skötte om mig och gav mig mjölk. Men sen, när jag var precis 9 veckor - då flyttade jag hem till min matte och husse. Matte tog foton på mig då. Så här såg jag ut:

Vov, alltså - så liten jag var. Vov-liten! Och vov-söt! Nu kan man ju faktiskt se att mina barn liknar mig. Ja, särskilt Nova. Men Stella också. Hon liknar mig i ansiktet. (Fast Teddy, han liknar mest Voxer.) Men alla mina barn kommer nog att bli lika vov-söta som jag är, sen när dom blir vuxna. Och det är bra att vara söt! För då lyckas man tigga till sig mer god mat och sånt. Och så är det fler människor som vill klappa en.

Ser ni den fina rosa tröjan som jag har på 2 av fotona? I dag fick Nova och Stella prova den, först Nova.

Teddy tyckte att Nova blev jättefin. Men han såg ju att tröjan var lite för liten. Så han drog i den så den skulle räcka till lite bättre. Men tröjan var ändå för liten.

Fast den passade bra på Stella. På henne var tröjan rymlig.

Dom är väldigt olika stora, mina flick-barn. Och mina pojk-barn, dom är mittemellan.

Visst är vi lika på dom här fotona - Nova, och jag, och Stella! Och vi är lika vov-söta alla tre!

Ja, Bamse och Teddy är förstås också vov-söta. Men dom är ju pojkar. Och pojkar ser mer pojk-aktiga ut liksom.  Inte flick-aktiga, som vi flickor.  Nä, nu har jag inte tid att skriva mer. För nu ska matte och jag ut på promenad. Vov och vov!

12-04-21:

Vov på er! Tänk, i går kväll när matte och jag var ute och gick - då träffade jag 2 av mina kompisar på en gång! Ja, både Lluna och Kiko träffade jag. Det var vov-trevligt att prata och lukta tillsammans en stund. Fast Kiko är lite barnslig. Han bara springer runt och skäller. Så jag pratade mest med Lluna.

Vet ni! Husse förstår sig inte på hundar. Nej, vov alltså! Han fattar inte att hundar trivs bäst i stora flockar. Så han säger att jag bara får behålla ett av mina flickbarn. Ja, fast både matte och jag vill behålla båda! Först sa matte att jag skulle få behålla Nova. Men nu säger hon att jag ska få behålla Stella. Fast jag vill vov-gärna behålla båda!

Och förresten så vill jag behålla Bamse och Teddy också! Ju större flock, desto bättre! Men vov! Jag kom just att tänka på. Jag kan ju para mig en gång till - och få fler bebisar. Vov vilken bra idé! Då skulle ju flocken bli ännu större. Ja!

Fast jag måste nog vänta lite. Ja, för ibland dricker mina barn fortfarande lite mjölk. Och man kan ju inte ha både bebisar - och små barn, på en gång. Fast sen?

Nä, nu är jag vov-trött i tassen. Ja, den som jag skriver med. Det är vov-jobbigt att trycka på rätt tangent - när man måste göra det med klorna. Vov, vov då!

12-04-17:

Vov på er! I dag har jag och mina barn varit ute. Vi har varit ute på mattes balkong. Den som finns utanför vårt sovrum. Först vågade mina barn inte gå ut alls. Nä, för dom trodde att det var farligt på balkongen. Men sen gick Teddy ut. Han är modigast.

Teddy är vov-modig han! Ja, han vågade gå ända bort till andra änden på balkongen. Alldeles själv.

Men sen vågade Nova också gå ut. Först gick hon försiktigt. Och nosade försiktigt.

Fast sen, då vågade hon gå ända fram till mattes låssas-katt. Och så nosade hon på den. Teddy nosade också på den.

Men sen kom Nova och hämtade oss andra. Vov, sa hon. Kom ut, sa hon. Och då gick jag också ut på balkongen.

Men då var Nova lite busig. Hon gnagde på mattes solstol. Och man får inte gnaga på mattes saker.

Så då fick jag säga till henne på skarpen. Det är ju jag som är mamma. Så det är jag som bestämmer. Voff fick jag säga.

Två gånger fick jag säga voff! Sen löd hon.

Fast Bamse och Stella dom vågade inte gå ut alls. Så dom fick matte bära ut. Och sen la dom sig nära mattes ben.

I alla fall först. Fast sen vågade dom gå och sätta sig under solstolen.

Men sen förklarade jag för dom - att det inte alls är farligt på balkongen. Och sen vågade dom gå runt lite.

Jag passade dom förstås hela tiden. Jag är vov-duktig på att ta hand om mina barn jag!

Vi nosade lite tillsammans också. På ett ställe kunde Teddy och jag lukta att det hade suttit en gecko-ödla. På natten hade den suttit där.

Vi hade det vov-mysigt tillsammans i solen. En lång stund var vi på balkongen.

Ser ni så vov-länge vi var på balkongen?

Fast sen, då sa jag till mina barn att vi måste gå in igen. Och då gick alla in. Utom Nova, för hon ville inte.

Men jag sa att hon måste lyda sin mamma. Och då kom hon.

Ja, och sen vilade vi oss allihopa. För man blir trött av att vara ute. Ja, vov-vov då!

12-04-15:

Vov, alltså! Ni kan inte ana så mycket bekymmer jag har haft. Ja, voff! Det började i går med att matte gav mig ett vov-smaskigt lamm-öra. Ja, lamm-öron är ju det allra godaste man kan gnaga på. Det är ännu vov-godare än gnagpinnar. Och vov! Det var ju bra att jag fick ett smaskigt lamm-öra! Jag gnagde och smaskade på det en lång stund.

Men sen! Man kan ju inte lägga ett lamm-öra var som helst. Nä, för tänk om det kommer en annan hund och tar det. Så jag var tvungen att gömma det. På ett bra ställe var jag tvungen att gömma det. Först la jag lamm-örat bredvid husses datorbord. Men det var inget säkert ställe. Sen la jag lamm-örat i en hörna i mattes badrum. Men det var inget säkert ställe. Sen la jag lamm-örat bakom dörren i köket. Men det var inget säkert ställe. Men till slut - då la jag det under pläden i min och mattes säng. Och där låg det säkert. Ja, för jag la liksom pläden ovanpå det. Och då kunde ingen se det. Bra va!

Och i natt - då har lamm-örat legat under mattes kudde. Jag la det där precis innan vi skulle lägga oss. Så jag har kunnat sova lugnt och tryggt hela natten. Ja, för ett lamm-öra, det är ju en dyrgrip det. Och dyrgripar måste man vara rädd om.

Men! I dag fick mina barn också lamm-öron. Små lamm-öron. Ja, för matte hon klippte itu ett stort. Och mina barn tycker också mycket om att gnaga på lamm-öron. Men! Hur ska jag hinna gömma alla nu? Oj, så vov-svårt det kommer att bli! Särskilt svårt är det - eftersom mina barn vill ha sina lamm-öron hela tiden. Så när jag gömmer ett lammöra i deras säng - då tar dom fram det igen. Och gnager mera.

 

Men vov! Hur ska jag då kunna gömma alla lamm-öronen? Ett sånt bekymmer! Ja, vov alltså! Nu blir jag så vov-trött, när jag tänker på så mycket bekymmer jag kommer att ha. Så nu måste jag sova en stund. Jag ska lägga mig ovanpå mitt stora smaskiga lamm-öra. Då kan ingen ta det medan jag sover. Vov, vov!

12-04-11:

Vov på er! Tänk så mycket mammor har att göra egentligen. Vov alltså! Fast nu håller jag på att vänja mina barn av med att dricka mjölk från mina bröst. Ja, för dom börjar ju faktiskt bli för stora för det nu. Ja, ni ser själva:

Det är jobbigt att amma så stora barn, tycker jag. Och nu kan dom ju äta vanlig hundmat. Så nu räcker det om dom får lite, lite mjölk. Och sen, sen ska dom inte få nån mjölk alls. Titta så dom har vuxit mina barn:

Men matte har faktiskt varit ganska orättvis på senare tid. Ja, för om jag nån enstaka gång råkar kissa lite inne, på nån matta eller så - då blir matte väldigt sur. Vov-sur, alltså! Men nu - när mina barn kissar på golvet varenda dag, då säger hon ingenting. Hon bara torkar upp kisset. Visst är det orättvist!

Fast i dag var matte extra snäll mot mig. Jag fick en vov-smaskig gnagpinne! Jojomensan! Ser ni så god den ser ut?

Jag gnagde väldigt länge. Och sen gömde jag gnagpinnen under kudden i mattes och min säng. Ja, för att mina barn inte ska kunna ta den. Nä, nu måste jag kolla så att pinnen säkert ligger kvar. Vov då!

12-04-06:

Vov och vov! I dag har matte tagit bort den där gränsen. Den som stod mitt i vårt rum, så att mina småbarn bara kunde vara i ena halvan. Och vov alltså! Nu kan dom vara i hela rummet. Jag får hoppa upp på sängen om jag vill vara ifred och vila mig en stund. Ja, för nu springer mina småbarn omkring överallt!

Fast det är ju vov så bra att dom kan träna sig att springa. Ja, för såna viktiga saker måste alla hundar kunna. Och sen tränar dom sig att leka också. Och det är ju också vov-viktigt att kunna. Leka och springa och äta och sova - det är nästan dom viktigaste sakerna i livet det. Ja vov! Och så att man är tillsammans hela flocken. Det är också vov-viktigt! Ju större flock desto bättre.

Men vet ni! Jo, jag har fått ett fint påskkort i dag. Från mina chihuahua-vänner som jobbar på My little closet. Titta så fint kort jag har fått! Det är vov-kul att få påskkort med chihuahuor på. Och så är det mycket finare med chihuahuor på kortet - än med  kycklingar. Visst! Ja, vov på er då!

 
 

12-04-04:

Vov på er! Oj så mycket man har att göra när man har småbarn. Ja, vov alltså! Jag har inte ens hunnit skriva i min blogg. Fast nu måste jag skriva och berätta. För vet ni vad? Jo, i dag har jag varit ute på promenad med alla mina barn. Matte följde också med. Nu har mina barn blivit så stora så dom kan gå själva ute. Fast dom gick bara lite. Mest satt dom still. Det var ju mycket nytt för dom att titta på.

Matte hade satt på alla mina barn både halsband och koppel. Små halsband och stora koppel. Det är dumt med koppel - tycker jag. Men matte känner sig liksom tryggare - när hon får hålla i ena ändan på ett koppel. Så då får hon väl det.

Det var många människor som kom och tittade på mina barn. Åååh, sa dom. Och så sa dom att mina barn är så söta och gulliga. Ja, vov! Det är väl självklart! Dom är ju lika mig!

Ibland ville mina barn dricka mjölk. Då fick dom det - fast vi var ute. Jag lyfte på benet så dom kunde komma till mina bröst. Nova drack mest.

Fast sen, när vi hade varit ute en stund, då gick vi hem igen.

När vi kom hem så fick vi kyckling av matte. Mums och smask alltså. Jag fick några stora bitar, och mina barn fick många små bitar. Jag hade egentligen velat äta upp deras kyckling också. Men det fick jag inte för matte.

Men nu, nu ska vi sova en stund - mina små barn och jag. Vov, vov!

12-03-29:

Vov alltså! I dag har jag träffat Voxer. Ja, ni vet - han som är min spanske pojkvän - han som jag parade mig med. Alltså han som är pappa till alla mina bebisar. Det var vov-kul att träffa honom igen. Och han blev så glad när jag kom. Fast jag förstår mig inte på killar. Voxer, han ville mest nosa mig där bak (där ni vet) - men jag är faktiskt sötast i ansiktet. Så det så! Voxers matte tog ett foto på oss, när vi satt i min mattes knä.

Sen ville matte fotografera både mig, och Voxer, och alla våra valpar. Det fick hon. Men! Hon och Voxers matte satte upp oss på en jättehög soffa. Usch så läskligt det var! Vov-läskigt alltså! Jag var faktiskt ganska rädd hela tiden. Och det var bebisarna också. Och Voxer ville egentligen inte sitta still just då. Så det var verkligen inte lätt att försöka se söt ut.

Jag la mig ner, för det kändes säkrare. Men man kan inte se glad ut när man är rädd. Det kan man inte.

I alla fall så tog matte en massa foton på oss. Så här blev dom:

Vi ser lite rädda ut allihopa. Och det var vi. I alla fall jag och bebisarna. Vi var vov-rädda! Voxer tyckte nog mest att det var tråkigt att sitta still så länge. Fast till slut så fick vi hoppa ner Voxer och jag. Och sen stoppade matte ner mina bebisar i väskan igen. Så då behövde jag inte vara orolig mer. Det var bra. För jag tycker inte alls om att vara orolig. Ja, och sen åkte vi hem med bilen igen. Och nu vilar alla mina bebisar. Och snart, när jag har har skrivit klart det här, då ska jag också vila mig. Ja, vov på er då!

12-03-28:

Vov och vov! Vet ni vad? Jo, i dag hade jag lagt mig i solen på balkongen för att vila. Men! Då kom matte ut med alla mina bebisar!

Jag tycker vov-mycket om mina bebisar. Men nån vila blev det ju inte.

Nä, för jag fick titta till dom hela tiden. Och se vad dom gjorde. Så dom inte gick för långt bort från mig. Fast det vågade dom inte. Alla ville vara nära mig. Ja, för då känner dom sig vov-trygga. Ja, för jag är ju en stor och modig hund jag. Och jag kan försvara mina bebisar om det behövs.

Och så fick jag sköta om dom lite. Dom tycker om när jag slickar dom.

På det här fotot ser ni mig och Nova. Nova är den flickbebisen som matte har lovat att jag ska få behålla.

Fast egentligen så vill både matte och jag behålla min andra flickbebis också. 

Hon som heter Stella, men som kallades Chocolata innan. Ja, hon är ju så liten och snäll, så det vore inget extra besvär.

Och visst dom vov-söta tillsammans mina små bebisflickor! Och så skulle det ju nästan bli som en riktig flock - om vi var tre hundar i familjen.

Fast husse tycker bäst om pyttesmå flockar. Helst vill han att det bara ska vara han och matte.

Och matte säger - att dom som bestämmer om flygplanen som vi ska åka med när vi ska till Sverige - dom bestämmer att så många hundar inte får följa med en enda matte. Både matte och jag tycker att det är väldigt dumma regler dom har. Tycker dom inte om hundar dom som bestämmer?

I dag, när vi var ute på balkongen, då var det bara Blanco som vågade gå en bit från mig. Han gick ända till vår flygväska. Ja, det är den som vi ska åka i på flygplanet. Fast i dag bar matte bara upp bebisarna i den.

När mina bebisar har blivit stora, då kommer vi inte att få plats allihopa i väskan. Fast matte säger att när bebisarna är stora - då bor inte Blanco och Cremo hos oss längre. Då har dom flyttat hemifrån. Fast om jag hade fått bestämma. Då hade dom inte behövt flytta. Vi har ju faktiskt en ganska stor lägenhet. Och vi chihuahuor är ju inte så stora. Så det är klart att vi skulle få plats. Visst!

På det här fotot ser ni min pojkbebis Cremo. Visst är han vov-söt! Alla mina bebisar är vov-söta! Dom är nästan lika söta som jag alltså. Ja, vov då!

12-03-25:

Vov! I dag har jag tagit det lugnt. Jag har vilat mig i solen på balkongen.

Och så har jag vilat mig på sängen.

Men jag har förstås skött om mina bebisar också. Nu har jag börjat uppfostra dom. Chocolata lyder jämt. Men det gör ingen av dom andra. Det är vov-jobbigt att uppfostra bebisar. Särskilt om man har många som jag.

Så nu måste jag nog vila lite mer. Den här gången ska jag lägga mig i min egen hundsäng. Den som står utanför valphagen. Vov, vov då!

12-03-24:

Vov på er! Det är faktiskt jobbigt att vara mamma. I alla fall nu när mina bebisar har blivit lite större. Ja, för dom dricker så mycket mjölk, så mycket mjölk. Och jag blir trött när jag ammar så mycket. Här står jag upp när jag ammar:

Och här sitter jag upp:

Men tro nu inte att jag har tröttnat på mina bebisar - bara för att jag blir trött. Nä, jag tycker så klart vov-mycket om dom! Och dom är så vov-gulliga!

Nu när dom är större, så är det förstås lite svårare att hålla reda på dom. Men jag är en vov-duktig mamma jag. Så jag sköter mina bebisar vov-bra! Fast jag blir trött.

Matte har börjat ge mina bebisar lite av min mat. Så att dom ska träna sig att äta, och inte bara dricka mjölk från mina bröst. Men oj så svårt det blir då! Ja, för det är ju bra om mina bebisar dricker lite mindre mjölk. Och blir lite självständigare. Men! Jag vill ju egentligen ha all min mat själv! Så nu vet jag inte vilket som är bäst. Det är vov-svårt att välja alltså! Ja, vov så komplicerat livet kan vara ibland. Vov, vov.

12-03-21:

Vov alltså! Jag har haft vov-mycket att göra. Jag har inte ens hunnit skriva här i min blogg. Nä, för jag har uppfostrat mina bebisar. Och så har jag ammat dom. Nu har jag provat att stå upp och amma. Det går bra det också. Men för det mesta så ligger jag ner.  Eller så sitter jag. När jag sitter så brukar jag ha två bebisar på var sida. Som här:

Det är skillnad på mina flickbebisar Nova och Chocolata. Ja, att dom har olika färg - det syns ju. Och att dom är olika stora - det syns ju också. Men att dom är olika lätta att uppfostra - det syns inte.

Chocolata - hon gör nästan alltid som jag säger. Och hon har lärt sig att säga VOV riktigt bra - bäst av alla. Hon tränade flera gånger i natt. Det var väl duktigt! (Fast matte tycker att hon ska träna på dagen.) 

Men Nova, hon är ganska busig ska jag säga. Hon till och med morrar åt mig. Fast då brukar jag morra tillbaka - högre. Så att hon förstår att det är jag som bestämmer. Ibland leker vi lite, Nova och jag.

Pojkarna är lite mittemellan. Inte så lydiga som Chocolata - och inte så busiga som Nova. Så här ser Blanco ut i dag:

 

Och så här ser Cremo ut:

Dom är faktiskt nästan lika vov-söta som jag. Men bara nästan. Vov på er!

12-03-16:

Vov! I dag gömde jag mig bakom kuddarna när jag vilade mig.

Mina bebisar fick ligga själva i sin säng en stund. Jag kan ju faktiskt inte passa dom hela tiden. Jag är en väldigt bra mamma ändå. Men även mammor måste vila ibland.

I dag är matte ovanligt vov-dum! Ja, för hon säger att jag bara får behålla en av mina bebisar. Och att vi måste sälja dom andra. Dumt och elakt är det - att vilja sälja mina bebisar. Fast matte vill egentligen behålla alla, hon också. Men det går inte, säger hon. Vov-dumt är det i alla fall! Vi ska behålla bebisen som är mest lik mig. Hon som kallades Dorada - men som heter Nova på riktigt. Ja, vov på er då!

12-03-15:

Vov på er! Dom börjar bli lite busiga nu - mina bebisar. Ja, vov alltså. Det är inte lätt att hålla reda på dom.

Dom ligger inte still i sängen längre. Men jag passar dom hela tiden. En vov-duktig mamma är jag.

Fast ibland, då känns det nästan som om dom förföljer mig. Ja, dom vill vara med mig hela tiden. Men det får dom. Ja, i alla fall när jag är i valphagen.

Om jag vill vara ifred en stund. Då hoppar jag bara ut ur valphagen. Och sen kan jag sova en stund i mattes och min säng. Eller också kan jag gå och kolla vad husse har för sig. Om jag har riktig tur - då håller husse på med mat. Och ibland brukar jag få smaka. Det är ju vov så bra. Ja, för nu när jag ammar mina bebisar - så är jag hungrig nästan jämt. Och jag tycker faktiskt att matte är för snål med maten. Hon läser på förpackningen, säger hon. Hur mycket mat hundar ska ha. Men dom har förstås skrivit fel. Ja, för i alla fall vill jag ha mer. Men vov, nu ska vi gå ut matte och jag. Ja, vi passar på nu - när alla mina bebisar sover. Vov så länge!

12-03-12:

Vov och vov alltså! Nu är dom nästan överallt i valphagen - mina bebisar. Och inte får jag vara ifred när jag äter. Nä - för då försöker alltid nån av dom att dricka mjölk samtidigt. Och det är faktiskt lite jobbigt. Så då brukar jag säga ifrån. Morr, moorr säger jag. Fast jag säger det ganska tyst - och snällt, så dom inte ska bli rädda. Bara så dom förstår. Man måste ju lyda sin mamma - det måste man.

Och sen är det svårare att slicka dom i rumpan nu. Ja, för dom glider liksom runt på golvet. Det var lättare när dom låg i sin säng hela tiden. För då låg dom mer stilla. Fast jag klarar av det ändå. Ja, för jag ärju en så duktig mamma jag.

Och det är förstås kärt besvär - att sköta sina små. Och vov! Dom har faktiskt blivit ännu vov-gulligare nu.

Fast dom kan inte prata rent än. Så vi kan inte prata så mycket. Dom kan inte ens säga vov. Nä - för det låter bara viff. Men jag ska lära dom. Både vov och voff måste ju faktiskt alla hundar kunna säga! Det är minsann viktiga ord!

Sen, när jag har skött om dom - och försökt lära dom att säga vov - då brukar vi lägga oss och vila tillsammans. Det är vov-mysigt att sova en stund, tillsammans med alla sina små bebisar. Vov då!

12-03-10:

Vov på er! Nu har matte ordnat lite större plats till mina bebisar. Och det är ju bra.

Fast - vov! Det blev lite svårare att hålla reda på dom. Ja, för nu ligger dom inte i sängen hela tiden. Nä, bara när jag är där. För då vill dom ju dricka mjölk. Och så vill dom att jag ska sköta om dom. Så då gör jag det.

Det är vov-roligt att sköta om sina små bebisar. Fast jobbigt!

Så på kvällen, då kopplar jag av lite. Ja, för varje kväll kommer min kompis Lluna och hämtar mig. Och så går vi en promenad tillsammans. Vi brukar kissa, och nosa, och prata, och så. Våra mattar följer också med. Det är skönt att komma ifrån en stund. Men sen, sen har jag bråttom hem till mina bebisar igen. För jag vill ju inte vara ifrån dom för länge. Vov, vov!

12-03-08:

Vov på er! Jag har skött om mina bebisar i dag också. Vov-bra har jag skött om dom. Och dom växer!

Nu kan dom faktiskt sitta själva. I alla fall en liten stund. Sen trillar dom. Dom är så vov-gulliga så!

Jag tycker vov-mycket om mina små bebisar! På fotot här nedanför så pussar jag Dorada. Jag brukar pussa alla fyra varenda dag. Vov, vov då!

12-03-07:

Vov - och jättemycket vov! Det är så roligt att vara mamma! Fast man blir ju liksom lite låst - när man har bebisar. Ja, särskilt när dom lägger sig på en.

Då får man ju liksom ligga kvar. Ja, i alla fall om man är en bra mamma. Och det är jag. Vov-bra!

Och förresten så tycker jag om att vila mig.

Men man kan inte vila sig hela tiden. Nä, för man måste slicka, och amma, och sköta om sina bebisar också. Det måste man. Så det gör jag.

Men vov! Nu är det dags igen! Att sköta om dom. Ja, vov då!

12-03-05:

Vov - en så duktig mamma jag är! Vov-duktig! Ser ni så mycket mina bebisar växer?

Ja, Chocolata är lite mindre än dom andra. Men hon växer hon också. Det är bara för att dom får dricka så mycket mjölk dom vill från mina bröst. En vov-dukig mamma är jag! Vov, vov!

12-03-04:

Vov! Så här ser mina små bebisar ut i dag. Ser ni att Cremo nästan har ett vitt hjärta i pannan? Visst är det vov-gulligt!

Nä, nu måste jag sköta om dom. Vov på er!

12-03-03:

Vov, alltså! Jag har vov-mycket att göra! Jag både ammar, och slickar, och sköter om mina små bebisar. Nästan hela dagarna, och nästan hela nätterna  - så sköter jag om dom. Ibland känner jag mig ganska trött.

Men det gör ingenting. Nä, för det är så roligt att ha små bebisar. Jag trivs vov-bra med att vara mamma! Dom är ju så gulliga mina små bebisar!

Jag är noga med att slicka dom i rumpan - flera gånger varje dag. Så gör vi hundmammor. Ja, för att det inte ska komma nåt kiss och bajs där vi sover.

Men vet ni vad! Jo i dag såg jag plötsligt att Chocolata bajsade alldeles själv. Hon kan bajsa själv nu. Men jag skyndade mig att slicka upp det. Ja, så att matte inte skulle märka nåt. För matte blir väldigt sur om man bajsar inne. Ja, vov på er!

12-03-02:

Vov på er! Jag ammar, och ammar, och ammar mina små bebisar. Och dom växer!

Ser ni så stora dom har blivit? Det är bara för att jag sköter om dom så vov-bra!

Matte byter filt i vår säng nästan varje dag. Ja, det är bara för att det kommer lite kiss och bajs på filten. Men det är verkligen inte mitt fel. Jag kissar och bajsar ute. När matte byter filt så brukar jag hålla koll på henne. Ja, så att hon inte ska slarva bort nån av mina bebisar. Jag räknar dom alltid efteråt.

Det blev precis fyra den här gången också. Då stämmer det.

I dag provade jag en ny ställning när jag skulle amma mina bebisar. Jag satt upp. Det gick också bra.

Fast det är nog skönast att ligga ner i alla fall. Så det gör jag för det mesta. Vov, vov!

12-03-01:

Ja, vov! Nu har alla mina bebisar börjat titta på mig. Fast bara lite tittar dom. Dom är så vov-gulliga så! Men för det mesta så blundar och sover dom. Och då passar jag på att vila mig. Vov, vov!

12-02-29:

Vov och vov alltså! Så mycket jag sköter om mina små bebisar! Jag sköter om dom vov-bra!

Dom har redan vuxit mycket. Och den ena flick-bebisen har börjat titta lite på mig.

Fast dom andra blundar hela tiden. När jag inte ammar dom - så sover dom. Det ska bebisar göra. Dom tycker mycket om att ligga nära varandra. Så det gör dom jämt!

Och vov! Jag tror faktiskt att dom kommer att bli precis lika vov-söta som jag! Visst! Ja, vov på er!

12-02-27:

Vov! I dag när jag var ute och gick - så mötte jag både Kiko och Lluna. Deras mattar satt och pratade med varandra. Jag sa bara hej till Kiko. Ja, för killar dom begriper inte alls - det här med att vara mamma. Lluna har visserligen inte haft några valpar själv, men hon förstår precis hur det är. Alltså: vov-roligt och mysigt - men jobbigt. Så vi pratade rätt länge, medan vi gick och nosade och kissade och så.

Det är skönt med lite egentid! Förr i tiden - då var hundmammorna hemma i kojan hela dagarna och skötte om sina valpar. Men vi moderna hundmammor, vi passar på att få lite egentid när valparna sover. Det gör dom förresten nu. Så nu ska jag säga till matte att vi måste passa på att gå ut. Vov på er!

12-02-26:

Vov på er! Jag är en vov-duktig mamma jag. Jag sköter om alla mina små bebisar - så bra, så bra. Jag ammar dom, och slickar dom, och ser till så dom har det bra. Men ibland - när dom bara ligger och sover. Ja, som på dom här fotona, där Cremo ligger ensam - och Blanco, Chocolata och Dorada tillsammans. Och alla sover gott.

Då - då är det skönt att gå för sig själv en stund. Och vila lite. Vi hundmammor behöver minsann vila när vi kan. Ja, för det är jobbigt att amma hela dagarna.

Fast matte passar upp mig bra. Hon klappar mig - och säger att jag är duktig. Och så ger hon mig extra mycket - och extra god mat. Och ibland går vi en kiss-och-lukt-runda tillsammans. Det gör vi när mina bebisar sover.

Fast nu - nu piper mina bebisar. Det betyder att dom vill ha mjölk. Så nu ska jag amma dom. Vov, vov!

Så här ser vi ut när vi vilar oss - sen när mina bebisar har druckit färdigt:

12-02-24:

Vov och vov! Hela dagarna så sköter jag om mina små bebisar. Dom drick vov-mycket mjölk! Oj, nu vill dom ha mer! Vov-då!

12-02-23:

Vov! Jag skulle bara säga - att matte fotograferar mina valpar vov-många gånger varenda dag. Fast jag får inte låna alla fotona. Nä, för dom visar hon på sin blogg. Så om ni vill se dom fotona - då måste ni kolla: http://christeltango.com/pa_gang.htm Dom är verkligen vov-söta mina bebisar. Nä, nu måste jag amma dom igen. Vov, vov!

12-02-21:

Vov på er! Det är jobbigt att vara småbarns-mamma ska jag säga. Fast roligt! Vov-roligt! Jag måste sköta om mina små bebisar hela tiden. På natten också! Ja, jag hinner knappt äta, och knappt sova. Och jag hinner nästan inte kissa och bajsa heller. Men jag vill ju sköta om mina bebisar vov-bra ju!

Jag ammar dom. Och så slickar jag dom. Och så räknar jag dom för att se att alla finns kvar. Dom är så söta och gulliga alla fyra! Jag tycker vov-mycket om dom! Och matte och husse tycker också om dom! Man ska tycka om bebisar! Ja, för det mår bebisar bra av! Men matte kommer ihåg att kela med mig också. Och det är ju bra. Och så säger matte, att jag är en mycket duktig hundmamma! Och det är jag ju!

Men matte är så dum, så dum! För vet ni vad? Hon säger att vi inte kan behålla alla. Dumt va! Så klart att jag vill behålla alla mina barn! Ju större flock desto bättre! Men matte säger att vi bara ska behålla en. Dumma matte! Varför ska människor alltid bestämma över oss hundar? Ja, när vi nästan alltid är klokare. Vov så dumt!

Matte har hittat på namn på valparna. Ja, dom ska inte heta så sen - men nu - så länge. Spanska namn är det. Men jag pratar lika bra spanska som svenska. Så jag vet att namnen betyder vit och grädde och guld och choklad. Ja, bara för att dom har såna färger. Vov och voff!

12-02-20:

PS:

Vov så mycket jag har att berätta! Jag är mamma nu! Ja, minsann, jag fick fyrlingar i natt! Fyra alldeles egna vov-gulliga valpar har jag nu! Vov så mysigt det är! Men nu ska jag berätta om vad som hände i går, och i natt.

På kvällen började det kännas konstigt i magen. Ja, det liksom drog och slet - på insidan. Först blev jag ganska orolig. Men matte sa att det var valparna som var färdiga - och att dom ville komma ut. Först så tänkte jag att jag skulle föda dom på kattoaletten. Ja, för det verkade vara ett säkert ställe. Men sen satte matte en sak framför ingången - så då kunde jag inte det. Sen tänkte jag att jag skulle föda valparna i mattes och min säng. Det vore ju det allra bästa stället! Fast vet ni vad matte gjorde då? Jo, hon bar ner mig - och så tog hon bort min trappa. Dumt va! Ja, för halva sängen är faktiskt min!

Fast sen var matte vov-snäll mot mig. Jag fick sitta i hennes knä i flera timmar. Och så klappade hon mig när det drog och slet i magen. Och då kände jag mig lugnare.

Men sen, då la hon mig i valplådan. Fast det var OK. Den var faktiskt skön att ligga i. Och då - då hade det börjat dra och slita ännu mer i magen. Ja, det var så jobbigt så jag var tvungen att säga flås-flås-flås-flåås! Ser ni på fotona att jag säger flås?

Och sen, sen kom det en massa vatten från - där ni vet. Det slickade jag i mig det mesta av. Ja, dels var jag törstig, och dels ville jag ha det rent och snyggt i valplådan.

Och sen, då kom min första lilla baby! En jätteliten söt flicka! Jag bet först av navelsträngen och sen slickade jag henne ren och torr. Sen åt jag lite av den där köttbiten som kom ut. Matte säger att det heter moderkaka. Fast sen kräktes jag.

Ja, för just då kom en baby till! En vov-söt liten pojke! Och då fick jag göra honom ren och fin.

Så då hade jag två valpar! Matte hjälpte dom att hitta mina bröst så dom kunde börja dricka mjölk.

Och sen så vilade jag lite. Och sen så kom det en baby till! En flicka! Så då hade det kommit 3 valpar!

Men sen - då kom det en baby till! En pojke! Och han var lika vov-söt som alla dom andra! Det blev nummer fyra! Jag kan räkna till fyra jag. Så nu har jag fyra barn! Fyra vov-fina barn! Två flickor och två pojkar!

Nu har jag minsann mycket att göra! Det har mammor! Jag ska amma dom! Och så ska jag slicka dom i rumpan. Ja, för så små valpar kan inte kissa och bajsa själva. Så jag måste hjälpa dom.

Och så ska jag amma dom ännu mer. Och så ska jag slicka dom lite till.

Så nu ammar jag nästan hela tiden. Och dom är så duktiga på att drick mjölk, mina små.

Jag tycker mycket om att amma mina barn! Det är vov-mysigt!

12-02-19:

Vov och vov! Jag ska säga - att nu när min mage är så här stor - då är det inte lätt att hitta en skön ställning att ligga och vila i. Men så här låg jag faktiskt vov-skönt en stund.

Matte fotograferade min mage i dag. Ja, husse höll upp mig så den skulle synas bättre. Visst är magen fin! Vov-fin alltså! Och STOR! Nä, nu måste jag vila mig igen. Det är jobbigt att ha stor mage. Vov på er!

12-02-18:

Vov! Matte kan inte bestämma sig. Innan - då sa hon att det är fint att vara smal. Och att man ska ha en alldeles platt mage. Och då fick jag banta. Men nu verkar hon tycka att tjocka magar är finast. Ja, i alla fall så visar hon min mage för alla människor vi möter. Och då ser hon så glad ut! 

Ja, min mage är tjock och fin nu. Den är ju vov-full med valpar ju! Och så äter jag ju ganska mycket också. Jag tycker om att äta god mat. Och magen blir större när man äter mycket. Ja, det säger matte i alla fall.

 

Fast det är lite jobbigt med en stor mage. Bara för att det är svårare att röra sig. Jag kan inte hoppa eller springa så bra längre. Så därför vilar jag mig mycket. Vov på er!

12-02-16:

Vov på er! Matte har gett mig ett alldeles eget fårskinn. Så nu ligger jag på det när jag vilar mig. Det känns varmt och mysigt. Visst ser det vov-skönt ut!

Jag vilar mycket nu. Ja, för det är jobbigt att gå omkring - nu när magen har blivit så stor. Nu väntar vi bara, matte och jag. På att valparna ska bli klara - så att dom kan komma ut. Fast vi måste vänta några dar till, säger matte. Kanske en hel vecka. Ja, vov och vov. Jag tycker ju egentligen inte alls om att vänta. Fast jag har förstått - att valpar inne i magen - dom lyder inte alls. Nä, dom gör som dom vill. Så dom kommer inte förrän dom är färdiga. Ja, vov då!

12-02-15:

Vov och vov alltså! Vet ni vad? Jo valparna - dom sparkar mig på insidan av magen. Det känns vov-konstigt, alltså. Och inte har dom frågat mig om lov. Det är ju ändå jag som bestämmer. Ja, för jag är ju deras mamma.

I natt - när jag låg och sov - då sparkade dom så jag vaknade. Vov, alltså. Jag visste inte vad jag skulle göra. Så jag väckte matte och frågade. Men hon sa att det är normalt att valpar sparkar. Och att jag bara skulle sova. Men jag ska säga att det verkligen inte är lätt att sova - när nån sparkar inuti ens mage. Så nu hoppas jag att valparna kommer ut snart. Ja, för det är bättre att dom sparkar på utsidan. För då har jag bättre koll. Och då kan jag ju säga till dom - om dom sparkar för mycket. Ja, vov och voff då!

12-02-11:

Vov! I går var matte och jag hos veterinären. Veterinären var ganska snäll för en gångs skull. Hon stack mig inte alls. Hon bara fotograferade min mage med en konstig apparat. Matte säger att det heter röntgen. Sen sa veterinären att hon kunde se valparna som finns inne i min mage. Hon sa att det finns minst 4 valpar i magen. Men kanske 5. Det är nog med veterinären - precis som med mig. Vi har lite svårt att räkna när det blir mer än 4. Så det är väl därför som hon inte var säker på hur många valpar det är. Men 4 är många! Det är ju inte konstigt att jag har blivit tjock om magen. När så många ska få plats.

Jag har räknat mina bröst. Ja, för sen när valparna har kommit, så ska dom ju dricka mjölk från mina bröst. Jag räknade ända till 5. Sen kan jag ju inte räkna längre. Fast det fanns ännu fler bröst. Ja, då vet jag att brösten räcker till alla valparna i alla fall. Och det är ju bra. 

En annan sak som är bra, var att veterinären sa - att nu får jag äta så mycket jag vill. Bra va! Och oj så mycket jag vill äta nu. Det gäller att passa på, nu när matte inte säger att jag måste banta! Smask så gott det ska bli! Nä, nu måste jag bums säga till matte - att jag vill ha mera mat! Vov på er!

12-02-08:

Vov! Nu har matte köpt en mamma-tröja åt mig. Jag hade hellre velat ha en mamma-jacka, men det finns ju inte till hundar. Vov, så dumt! Men jag hade på mig min nya mamma-tröja i dag när jag var ute och gick. Magen fick plats bra i den. Fast om det blåser mycket - då är jackor bättre. Ja, för vinden kommer liksom in i tröjorna.

I dag mötte jag både Kiko och Lea - på en gång. Dom satt och pratade med varandra - och deras mattar pratade också. Kiko och jag hälsade som vanligt på varandra. Men tänk - Lea vågar inte hälsa på mig. Nä, för hon är så pytteliten. Ja - hon är så liten så jag brukar skälla ut henne. Jag får ju passa på när jag hittar nån som är mindre än jag - att sätta mig i respekt. Så nu är Lea lite rädd för mig. Och bara för det så lyfte hennes matte upp henne på en stol. Fast i dag skällde jag nästan inte alls på henne.

Men när Leas matte försökte klappa mig - då sa jag vov-voff. För henne känner jag inte så bra. Och folk som jag inte känner - dom får inte klappa mig. Men Kikos matte - hon fick klappa mig. Ja, för vi träffas ju nästan varje dag. Så henne litar jag på.

Man kan faktiskt inte lita på alla människor. Det finns dumma människor. Vov-dumma människor! Såna som tjuven! Han som tog min mat, när matte och jag var i Frankrike. Förresten så slängde ju tjuven en väska på mig också. Så jag blev jätterädd. Det var vov så dumt gjort. Efter det så litar jag inte på främmande människor. Nä, voff! Det gäller att vara försiktig. Ja, vov-vov på er då!

12-02-05:

Vov på er! Nu vill jag att det ska bli varmare ute! Ja, för jag fryser lite om magen när vi går ut. Ja, för nu kan jag bara ha min korta jacka. Dom andra - dom räcker inte runt om magen längre. Nä - den nedersta knappen går inte att knäppa mer.

Men det är verkligen inte mitt fel - att dom inte säljer mamma-kläder till hundar! För hade dom gjort det, så hade matte säkert köpt en mamma-jacka till mig. Ja, vov så orättvist alltså! Människor kan ju köpa mamma-kläder. Voff- det är inte lätt att vara hund ska jag säga.

Fast det som är bra nu - det är att jag får äta nästan så mycket som jag vill. Ja, för nu märker inte matte att jag blir tjockare. Hon tror att det bara beror på valparna. Fast det gör det ju inte. Jag har gått upp 25% i vikt, säger matte. Fast det där med procent - det förstår jag inte riktigt. Men 25 låter väl bra? Det är säkert lagom. Ja vov och voff då!

12-02-01:

Vov och vov! Jag vilar mig ganska mycket om dagarna. Det ska man göra när man har valpar i magen. Ja, det tycker jag i alla fall. Så då gör jag det.

I dag när jag vilade mig - så fotograferade matte min mage. Ser ni att den har blivit större! Det är ju vov-bra alltså! Ja, för då vet jag att valparna växer inne i magen.

Valparna måste växa ganska mycket - så dom blir färdiga - innan dom kommer ut. Ja, det säger matte. Annars kunde dom få komma redan nu, tycker jag. Ja, för det är jobbigt att vänta och vänta.

Matte säger att jag får vänta ända till den 23:e innan dom kommer. Ja, för det är normalt att hundar föder 63 dagar efter att dom har parat sig. Fast matte vet inte allt. Nä, hon vet inte att vi chihuahuor brukar föda lite tidigare. Kanske 3 eller 4 eller 5 dar tidigare. Ja, det är bara för att vi chihuahuor inte tycker om att vänta.

Nä, nu ska jag säga till matte att jag vill ha mat. Det är säkert minst nån timme sen jag åt senast. Jag tycker att det är vov-viktigt att äta mycket nu när jag har valpar i magen. Och så är det gott också. Ja, vov så länge!

12-01-28:

Vov på er! Vet ni vad - så dum matte har varit? Jo, hon har satt upp en tavla i hallen. En vov-ful tavla! En tavla med en katt på! Har ni hört så dumt! Ja, jag sa förstås vov-vov-vov-VOV till henne. Men hon lät tavlan sitta kvar ändå. Voff alltså! Jag får försöka blunda när jag går genom hallen.

Innan hade vi en tavla i vardagsrummet - med katter på. Men det gick an. Ja, för det är ganska små katter på den. Men det är vov så tråkigt att matte ska ha så dålig smak alltså! Katter! Usch!

Annars ligger jag mest och vilar mig. Det ska ju gravida hundkvinnor göra. Enligt mig i alla fall. Jag har börjat bli lite tjock om magen nu. Matte säger att det är normalt att bli tjockare när man har valpar i magen. Fast lite opraktiskt är det. Det är svårare att hoppa upp i soffan nu. Ibland måste jag försöka flera gånger innan jag kommer upp. Och så kan matte inte knäppa nedersta knappen i mina jackor. Ja, vov, alltså.

Men det ska bli vov-roligt sen när valparna kommer! Det ska det! Ja, vov då!

12-01-24:

Vov! Och så vov! I dag träffade jag Kiko. Han har kommit tillbaka från Madrid nu. Det var kul att träffas igen. Fast jag fick säga till på skarpen - att vi inte kan busa nu. Nä, för nu är jag ju gravid. Och gravida hundkvinnor ska ta det lugnt. Ja, det tycker jag i alla fall.

Så då bestämde vi att vi skulle nosa lite tillsammans. Och så gjorde vi det.

Och så pratade vi om lukterna en stund. Det var vov så intressant. Särskilt spilld-mat-lukt är intressant att prata om!

Men sen så gick matte och jag vidare. Matte ville att vi skulle gå en lång runda. Men det ville inte jag. Så jag la mig ner på trottoaren - och vägrade gå. Och då fattade matte. Så vi satte oss en stund på muren och vilade. En gravid hundkvinna kan aldrig vila för mycket. Tycker jag! Fast matte säger att man ska leva som vanligt. Det har hon läst i en bok. Men den boken - den måste vara skriven av en människa. En hund skulle aldrig skriva så dumt! Vov! Så det så!

Och sen, när vi kom hem. Då satte jag mig en stund på balkongen och solade.

Fast sen blev jag trött - och då la jag mig ner. Och nu tänker jag sova en stund. Vov så länge!

12-01-22:

Vov på er! Nu när jag har valpar i magen - så sover jag extra mycket. Mest ligger jag i soffan. Matte har lagt en skön filt åt mig där. Först så ligger jag åt ena hållet och sover. Sen så vänder jag mig om åt andra hållet - och så sover jag lite mer.

Det är vov så skönt att sova. Och vila. Men flera gånger om dan så tvingar matte ut mig. Ja, bara för att jag ska kissa ute. Och så säger hon att det är bra med motion. I dag när vi gick ut så hade jag först tänkt vägra gå. Men då lurade matte mig. Hon tog av kopplet - så jag fick gå lös. Och då - då kan jag ju inte låta bli att gå. För det är ju vov-roligt att gå lös.

Jag luktade på muren. Och så kissade jag på muren. Och så gick jag.

Eftersom jag är så söt - så är det många som vänder sig om när jag går förbi. För att titta på mig en gång till. Särskilt flickor och kvinnor. Men det får dom.

Sen passade jag på att smita ut på stranden. Jag hann nosa ganska mycket innan matte ropade. Men tyvärr hann jag inte kissa där.

Och sen, sen satte matte och jag oss på muren en stund. Jag tycker om att sitta på muren.

I dag fanns det många fåglar på stranden. Det är spännande att titta på fåglarna. Särskilt när dom flyger. Jag tittade ganska länge.

Jag undrar hur dom gör egentligen - när dom flyger. Jag har försökt att vifta med både fram-tassarna och öronen. Men jag kan ändå inte flyga. Visst är det vov-konstigt. Att det kan vara så olika. Fast fåglar - dom kan inte skälla. Och det kan jag! Hör: Vov, vov, vov, vov-vov, VOV! Visst skällde jag bra!

När jag hade tittat färdigt på fåglarna, så gick jag lite på muren och nosade på den. Det var lite läskigt att gå så högt uppe. Men det luktade intressant. Men sen hoppade jag ner - och så gick matte och jag hem. Vov-vov då!

12-01-18:

Vov-vov! Det känns vov-bra att ha valpar i magen! Fast jag har märkt att mina kläder börjar bli lite trånga om magen. Men bara lite. Än kan matte knäppa alla knapparna i jackorna. Och tröjan jag hade på mig på promenaden i kväll - den spände bara lite i midjan. Men jag tycker faktiskt att det är lite svårare att slicka mig - där ni vet. Ja, för det tar emot lite när jag ska böja mig. Och jag vill ju hålla mig ren och snygg som vanligt.

Vet ni vad förresten? Jo jag fick ett mail i dag. Ett alldeles eget mail! Och det var ju vov-kul! I mailet stod det "Grattis"  och "Lycka till med graviditeten"  och en massa andra bra saker. Mailet var från min storasyster Linda. Vov så kul det är att få mail, alltså!

Annars så vilar jag mig mest om dagarna. Gravida hundkvinnor ska vila mycket. Så det gör jag. Och så sover jag emellanåt. Ja, vov då!

12-01-17:

Vov! Om ni vill se foton på valparna - när dom ligger i min mage. Då får ni titta på mattes blogg i dag: www.christeltango.com/pa_gang.htm Vov på er!

12-01-16:

Vov alltså! Jag ska bli mamma! Jag har valpar i magen! Vov så kul! Voov-vov!

Matte och jag gick till veterinären i dag. Vi skulle göra en sån där undersökning. Ja, ultraljudsundersökning. Jag tyckte inte riktigt om det - fast det gjorde inte ont i alla fall.

Jag fick ligga på rygg på en kudde. Ja, jag var så illa tvungen - för matte och en sköterska höll fast mig. Sen rakade veterinären av mig pälsen på magen. Det var lite otäckt, för apparaten brummade. Fast sen smorde han in mig med nåt vått på magen - och det kändes OK. Och sen började veterinären klappa mig med en apparat på magen. Och det var rätt så skönt - så då slappnade jag av. Länge klappade han mig. Och så tittade matte och veterinären på en konstig TV under tiden. Själv kunde jag inte se nåt - för TV:n var liksom bakom mig.

Men vet ni vad veterinären sa? Jo, han sa att jag har valpar i magen! Ja, det vet jag väl. Det känns ju. Men hur kunde veterinären se det? Jag har ju inget hål i magen som han kan titta in i. Kanske han kunde lukta det? Veterinärer är ju lite konstiga. I alla fall så sa han att jag har minst två valpar i magen. Och kanske fyra stycken! Han kunde inte se riktigt. Han kunde bara se två åt gången. Jag har försökt att känna efter. Men det känns faktiskt inte hur många valpar som finns i magen. Bara att det finns nån där.

Ja, nu hoppas jag verkligen att matte börjar passa upp mig lite bättre. Ja för gravida kvinnor ska man sköta bra om. Nu kan hon gott bära omkring mig hela tiden. Och ge mig massor med mat, Ja, det tycker jag i alla fall!

Vov alltså! Jag ska bli mamma - och få egna små valpar! Vov så kul! Fast matte säger att det dröjer många dagar innan valparna kommer. Inte förrän på slutet av nästa månad kommer dom. Men vov, huvudsaken är ju att att dom kommer! Vov på er!

12-01-15:

Vov! I dag har jag varit och hälsat på hemma hos Horst! Ja, matte och husse var också med. Jag har sprungit runt mycket i Horsts trädgård. Länge! Alldeles själv har jag sprungit - det bästa är att jag får vara lös där. Inget dumt koppel! Vov så kul! Matte och husse och Horst dom bara pratade hela tiden. Men jag, jag nosade och nosade. Och vov så många spännande lukter det finns i Horsts trädgård. Jag kände att en katt hade gått där, nån gång i natt. Och så nåt annat djur som jag inte känner igen. Vov så spännande alltså! Jag undrar om jag kan be matte att köpa en egen trädgård åt mig? En stor - som jag kan springa lös i - och som det finns vov-många spännande lukter i. Vov vilken bra idé, alltså. Jag ska genast gå och prata med matte. Vov på er!

12-01-11:

Vov så orättvist alltså! I går började matte på en danskurs. Den är hos kvinnoföreningen. Bara kvinnor får gå på den kursen. Och jag är ju kvinna. Hundkvinna. Så då ville jag också följa med. Fast matte sa att jag inte fick. Ja, för att det inte får komma in hundar i det huset där dom dansar. Och husse sa att kursen inte är för kvinnor med svans. Vov alltså! Det är ju diskriminering! Jag tycker att det är jättekul att springa efter matte när hon dansar. Och så får jag inte vara med. Det är inte lätt att vara hund ska jag säga.

Vi hundar kan minsann också dansa! Ja, titta på den här filmen så får ni se: http://www.youtube.com/watch?v=LaYPWtNvJ-A  Det är en släkting till mig som dansar. Det står att han dansar flamenco - men det är merengue! Det ser ju varenda hund!

Ja, både husse och jag fick stanna hemma. Och det var ganska tråkigt. Ja, för husse bara tittade på sin dator hela tiden. Och han tittar bara på nyheter och sport och sånt. Han tittar aldrig på intressanta saker för hundar. Så jag la mig på soffan, och så sov jag ända till matte kom hem igen. Så det var ganska synd om mig i går. Det var det. Vov på er!

12-01-06:

Vov på er! Min matte begriper sig inte på hundar. I alla fall inte såna hundar som jag. Hon har fått för sig att det är bra för mig - att gå på promenad flera gånger om dan. Men vov, det vill inte jag. En gång om dan räcker. Jag hinner ju lukta på vov-mycket under en promenad.

Annars kan jag gott vara hemma och lata mig, tycker jag. Tyvärr är matte väldigt envis. Minst var 4:e timma tvingar hon ut mig, vare sig jag vill eller inte. Jag visar förstås tydligt att jag inte vill. Och jag spjärnar emot av alla krafter. Men matte är stark. Och hon drar vov-mycket i kopplet.

Så då blir jag tvungen att gå en liten bit. Men sen sätter jag mig ner. Men matte måste vara ovanligt dum. Ja, för hon fattar inte - att jag inte vill gå mer.

Och då måste jag ju lägga mig ner. Och så ser jag så lidande ut som jag bara kan. Men tror ni att det hjälper? Nää! Matte är jättedum, alltså!

Och ändå visar jag ju vov-tydligt att jag inte vill gå. Visst!

Fast ibland får jag sitta en stund på muren och vila. Och det tycker jag vov-mycket om. Ja, för det är skönt att vila sig - och samtidigt kunna spana runt på allting - och känna alla dofterna som kommer med vinden. Det är alltid vov-mysigt att sitta på muren i solen. Matte kunde gott bära mig till muren och sätta mig där. Jag undrar hur jag ska få henne att förstå det? Ja, vov på er då!

12-01-02:

Vov och vov, alltså! Ett sånt besvär det är att försöka dressera sin matte. Fast jag har lyckats ganska bra, tycker jag. T ex när jag vill ha mat. Då flyttar jag först på min matskål. Jag skjuter fram den - nära skåpet där matte har min hundmat. Sen tittar jag ner i den tomma matskålen.

Och sen tittar jag på skåpet där hundmaten finns.

För säkerhets skull tittar jag matte rakt i ögonen också Och så viftar jag på svansen - så hon ska förstå hur glad jag kommer att bli när jag får mat. Och vov! För det mesta så fattar matte då.

Fast problemet är att hon inte alltid lyder. Ibland säger hon att jag åt nyss. Och att jag måste vänta. Men jag tycker ju inte om att vänta ju! Jag vill ju ha min mat bums! Jag tycker ju om att äta god mat! Och jag är inte alls för tjock! Ja, vov så svårt det är. Att dressera sin matte. Hon borde lyda bums - varje gång, tycker jag. Har ni några vov-bra dressyr-knep? Tala då om dom för mig! Vov så länge!

PS:

Vill ni höra en vov-bra chihuahuasång? Och se bilder på chihuahuor? Högerklicka då på:  http://www.youtube.com/watch?v=gVbizM8tRR4  Det är en släkting till mig som sjunger!

12-01-01:

Vov! Det var väl det jag sa. Allt ser likadant ut i dag! För säkerhets skull så satte jag mig på muren vid stranden - och så tittade jag åt alla håll. Jag tittade åt höger och åt vänster. Och så tittade jag uppåt och nedåt. Och framåt och bakåt. Men vov! Allt ser likadant ut i år.

Och allt luktade likadant också! Så det så! Och det var ju skönt - att inget hade ändrat sig, alltså. Nu vågar jag tro - att 2012 blir ett riktigt vov-bra år! Vov på er!

11-12-31:

Vov! I morse blev jag väldigt orolig. Vov, alltså! Ja, för matte sa att detta året skulle ta slut i natt. Men sen så sa hon att det kommer ett nytt år i morgon. Hon sa att det alltid kommer ett nytt år efter det gamla. Och då gör det ju ingenting. Jag tror inte att det kommer att märkas någon skillnad. Jag tror att det ser likadant ut i morgon - och luktar likadant. I alla fall märkte jag ingen skillnad förra gången det blev nytt år. Så då fattar jag inte varför människorna gör så mycket väsen av det hela.

Fast i Sverige väsnas man mer. Ja, för där skjuter man raketer mitt i natten. Många raketer! Såna som säger PANG och BOM - och som vi hundar verkligen inte tycker om. Det gör man inte här i Spanien. Här äter människorna vindruvor i stället. Och det hörs ju nästan ingenting. Det är vov så mycket bättre!

Nu vill jag önska alla hundar, och mattar, och hussar, och alla andra människor som tycker om hundar:

Ett Extravovigt Gott Nytt År!

11-12-29:

Vov på er! Kiko har rest bort. Jag har nosat och nosat - men han finns inte här nu. Matte säger att han har åkt med sin matte till Madrid. Dom brukar åka dit ibland. För att Kikos ena husse bor där. Jag undrar var Madrid ligger? Matte säger att det är väldigt långt bort. Men hon säger att Kiko ska komma tillbaka. Och det är ju bra. Ja, för det är väldigt kul att säga vov på Kiko varje dag. Han är ju min bäste spanske killkompis!

Sen undrar jag om jag har några valpar i magen. Det känns ingen skillnad. Men matte säger att det dröjer länge innan man kan känna nåt. Fast jag vill helst veta bums. Jag tycker inte om att vänta!

Men oj så mycket jag har tänkt nu. På Kiko och Madrid. Och på valpar. Jag känner mig nästan yr i huvudet. Av allt tänkandet, alltså. Så nu är det bäst att jag vilar mig en stund. Vov då!

11-12-26:

Vov och voff! I dag har jag hälsat på hemma hos Horst. Ja, matte och husse och Bosse följde också med.

Det är så vov-roligt hos Horst! Jag får springa lös i hans stora trädgård. Och det finns SÅ mycket spännande att lukta på!

Jag sprang runt och luktade minst en timme, alltså.

Ja, vov så roligt jag hade. Men sen så åkte vi hem igen.

Och då - då såg jag att jag hade jag fått mail från min kompis Kiko. Han hade skickat ett foto på sig själv. Ja, för att jag skulle få se hur fin han ser ut i sin nya sele. Visst är han snygg! Vov så mycket på er!

11-12-25:

Vov! I går var det julafton! Och vov alltså, vilken bra dag det var!

Först, på morgonen, så åkte jag och hälsade på Voxer. Och så parade vi oss en gång till. Matte säger att det inte är alldeles säkert att det blir några valpar. Det ska veterinären titta efter i januari, när det har gått 25 dagar. Men jag hoppas förstås - att Voxer och jag får vov-många söta valpar tillsammans! Helst vill jag få allra minst 20 stycken jag! Fast kanske det blir trångt i sängen då, när vi ska sova. Men om matte ligger på golvet, så får nog alla vi hundar plats i sängen.

Men sen, när vi kom hem igen, då fick jag öppna mina julklappar. Ja, jag kunde inte vänta längre. Två spännande paket hade jag fått. Först öppnade jag det som jag hade fått av Kiko. Det är svårt att öppna paket! Vov-svårt, alltså! Men jag kan öppna paket jag.

Och vet ni vad jag fick! Jo, en vov-fin rosa jacka fick jag. Den har rosa mjuk päls - både på kragen och inuti. Den här fina jackan blir skön att ha när det är kallt ute. Tack Kiko!

Matte fotograferade mig när jag öppnade mina julklappar. Jag hade fått en julklapp till.

Den var från tomten. Den var också svår att öppna.

Men jag kunde minsann öppna det paketet också! Jag är vov-bra på att öppna paket. I paketet låg det en stor igelkott! En igelkott som piper när man biter i den. Det är vov-kul att få julklappar!

Men oj så trött man blir av att öppna sina julklappar! Jag var tvungen att vila - och sova - en liten stund.

Fast inte så länge.

Nä, för sen skulle vi äta julmat.

Och då ville jag ju vara vaken! Jag vill ju inte missa ett tillfälle att äta mat. Jag fick smaka en bit av mattes julskinka. Och det var vov-gott med julskinka! Jag ville ha jättemycket skinka, men jag fick bara lite. Bara för att matte också ville äta av skinkan.

Och sen, när vi hade ätit klart, då satte Bosse sig i soffan. Och då satte jag mig bredvid honom. Ja, för jag har märkt att han är vov-bra på att klappa mig! Och jag tycker ju om att bli klappad!

Sen kom husse och satte sig på andra sidan om mig. Och det var ju mysigt.

Då hämtade jag min goda gnagplatta. Och så gnagde jag på den en stund.

Men sen behövde jag vila lite mer.

Vov så kul det är på julaftnar! Vov-kul! Jag hoppas att ni också hade kul!  Och att ni också fick julklappar av tomten! Vov på er!

11-12-23:

Vov! I går var matte, och husse, och Bosse, och jag på restaurang. Jag fick smaka av mattes mat. Det var vov-gott! Jag uppförde mig perfekt hela tiden - det sa alla människorna. Jag är SÅ duktig jag.

I dag när jag har varit ute och promenerat med matte - så har jag haft min fina jultröja på mig. Ni vet - den här:

Den som det står bokstäver på. Där står: Snälla tomten, jag har varit en så snäll, så snäll hund. Fast jag såg inte tomten i dag. Och jag luktade inte honom heller. Men jag hoppas att han såg mig. Ja, så att han kommer med vov-många paket till mig i morgon. Ja, för i morgon är det julafton! Vov så kul!

 

 11-12-22:

Vov och vov, alltså! Vet ni - i dag har jag parat mig! Ja, minsann! Vov-vov så bra! Jag gjorde det med Voxer igen. Ja, matte och jag åkte dit i dag med bilen. Hem till Voxer alltså.  Voxer blev jätte-vov-glad när han såg mig. Han viftade vov-mycket på svansen. Och sen ville han para mig bums. Och det fick han. Ja, för jag ville också bums. Så då gjorde vi det. Och det gick bra.

Fast mitt när vi höll på. Vet ni vad som hände då? Jo, en av deras katter kom och la sig alldeles bredvid oss. Så fräckt alltså! Ja, katter är ju ett släkte för sig dom. Katten bara låg där och tittade, och sa inte mjau ens en gång. Men maken till fräckhet har jag aldrig hört talas om. Normalt brukar jag ju skälla ut alla katter jag ser. Ja, det kan dom gott ha. Men nu hade jag ju annat för mig - så jag sa inget. Och sen gick katten igen.

Men sen, när vi hade parat klart oss. Då liksom fastnade vi där bak - Voxer och jag. Ja, matte säger att det är normalt. Hundar som har parat sig ska sitta fast en stund. Ja, bara för att hanens snopp blir så stor att den fastnar. Och sen dröjer det innan den blir liten igen. Lång tid! Mycket tråkigt var det. Att vänta så länge på att komma loss. Det tyckte både Voxer och jag.

Men sen så kom vi loss. Och det var ju bra. Då tog matte några foton på Voxer. Ja, jag bad matte. För jag vill ha några foton av honom som jag kan titta på. Bara för att Voxer är så vov-gullig.

Och sen så fick matte hålla två av Voxers valpar. Och då fotograferade Voxers matte min matte.

Dom är söta valparna! Fast jag tror nog att dom valparna som jag kommer att få med Voxer - dom blir ännu sötare! Ja bara för att jag själv är så söt, alltså. Ja, vov en så trevlig dag det har varit. Och vet ni - jo, på lördag morgon ska jag träffa Voxer en gång till. Då ska vi para oss igen. Jag vill ju ha många valpar - och då måste jag ju para mig många gånger ju. Vov på er!

11-12-20:

Vov på er! I dag vill jag bara önska er en riktigt Vov-god Jul och ett Jätte-vovigt Nytt År!

 

11-12-18:

Vov! Och vov-vov! Tänk så många snygga hundkillar det finns här i El Campello egentligen! Vov-många! Ja, jag lägger liksom märke till dom mer nu när jag löper. Jag har fullt sjå - att titta åt alla håll, så jag inte missar nån.

 

Och sen har jag fullt sjå, med att hålla mig ren och snygg - där ni vet. Det måste man när man löper.

Men jag hinner ändå titta på havet, som vanligt. Och lukta på alla dofterna därifrån.

Och så luktar jag förstås på palmerna. Det är ju viktigt. Jag vill ju hålla mig uppdaterad, alltså. Ja, så jag vet vilka som har kissat där sen senast. Och så kissar jag förstås överst som vanligt!

Och sen så passar jag på att rasta matte ordentligt - nu när solen skiner. Hon behöver minsann röra på sig! Men nu, nu ska jag vila mig en stund. Så nu har jag inte tid att skriva mer. Vov på er!

11-12-15:

Vov och vov! Ni må tro att jag har gnagt mycket på den goda gnagplattan som jag fick av husse. Ser ni så mycket jag redan har ätit upp? Två av hörnen har jag smaskat i mig! Det var vov-gott, alltså!

Och vet ni vad som hände i går då? Jo, jag började löpa. Och då bytte matte lakan i vår säng. När jag löper så har vi alltid våra mörkröda lakan. Jag fattar bara inte varför. Men dom är lika sköna att sova på som dom andra - så mig kvittar det.

I dag, när jag har varit ute och gått med matte, då har minsann jättemånga hundkillar kommit fram och hälsat på mig. Ja, och nosat, där ni vet - och så. Fast det får dom - nu när jag löper. Ja, jag vet inte riktigt hur det går till - men när jag löper - då blir hundkillarna liksom både snyggare och trevligare. I alla fall tycker jag bättre om dom.

Men jag vill inte para mig än. Nä, först ska man löpa många dar - sen vill man para sig. Fast matte säger att jag bara ska få para mig med en kille sen - inte många. Och då väljer jag nog Vycko. Det är Voxers pappa, så honom har jag träffat förr. Han är både snygg och trevlig. Och så säger matte att han har så fin stam... Matte! Vad heter det? Jaha - stamtavla. Vycko har fin stamtavla.

Nä, nu måste jag gnaga lite mer på gnagplattan. Vov då!

PS:

Förresten så har husse och matte och jag börjat öva på att sjunga julsånger nu. Jag sjunger vov-bra!

11-12-11:

Grattis på 3-årsdagen Bonnie!

Vov! I dag är det min födelsedag! Jag fyller 3 år! Så nu är jag ganska gammal alltså. Det är vov så kul att fylla år! Hela dagen har varit jätte-vovig! Först, i morse, så sa både matte och husse GRATTIS till mig. Och sen så gick vi allihop ut på en luktrunda. Och sen så gick vi hem igen. Och då - då fick jag en smaskig hund-paté-tårta till frukost! Med kycklingsmak. Mums och smask alltså!

Och sen, då fick jag mina födelsedagspresenter. Av husse fick jag en stor smaskig gnagplatta. Den hade han köpt i Stockholm åt mig. Bra va! Jag smakade lite i ena hörnan på den - och den smakade väldigt bra. Den kan jag nog gnaga på i vov-många dar!

Av matte så fick jag en and. En and med 6 pipisar i magen. Så när jag bet i den så sa den pip och PIP! Nu ska jag visa noga hur man leker med en pip-and. Så här gör man:

 

Fast man blir trött när man leker mycket. Så då sov jag en stund.

Och sen, när jag vaknade. Då gick matte och jag en lång luktrunda. Jag var väldigt fin i dag. Jag hade mitt finaste halsband - och mitt finaste koppel. Det ska man ha på sin födelsedag. Vov så snygg jag kände mig alltså!

Först så mötte vi Kiko och hans matte. Dom sa grattis till mig! Det är kul när alla säger grattis! Förresten har jag fått mail också - där det står "Grattis Bonnie". Vov-kul alltså!

Sen gick jag och luktade på lite olika intressanta lukter. Mest luktade jag där andra hundar hade kissat. Ja, för det är väldigt intressant att lukta efter vem som har kissat just där. Och så kissade jag ovanpå förstås. Kissar bäst som kissar överst.

Men sen tyckte jag att jag luktade nåt annat. Längre bort liksom. Det luktade som Dylan. Så jag gick åt det hållet.

Och tänk! Det var Dylan! Vi har inte setts på vov-länge. Och så träffades vi i dag - just på min födelsedag.

Dylan är en vov-trevlig hundkille. Så det var trevligt att prata med honom en stund. Vi pratade ganska länge. Dylan får tyvärr inte lukta så mycket på hundkiss. Nä, för hans matte tycker att det är äckligt. Konstig matte! Fast annars är hon en väldigt bra matte.

Men sen så gick matte och jag hem igen. och när vi kom hem så fick jag mitt allra godaste torrfoder. Det är väldigt vov-bra att fira födelsedag. Och gott!

Och sen, framåt kvällen, så bytte matte kuddar i vardagsrummet. Jag undrar om hon gjorde det bara för att det skulle vara extra fint på min födelsedag? Såna här kuddar är det. Och så några röda.

Men vov, nu måste jag gå och busa lite med husse. Ja, han är ju hemma nu igen. Matte och jag hittade honom i går på flygplatsen. Bra va! Ja, vov på er då!

11-12-08:

Vov! Vet ni nåt jätte-vov-viktigt? Jo, jag fyller snart år. På söndag fyller jag år! Jag blir ganska gammal då - 3 år. I dag fick jag en födelsedagspresent av matte i förväg. Ett koppel. Ja, det är ett väldigt fint koppel med en massa rosa glittriga pärlor på.

Så det passar ju bra till mig. Ja, för att både kopplet och jag ser ju väldigt fina ut ju. Fast nåt koppel hade jag faktiskt inte önskat mig. Nä, ska jag vara helt ärlig så tycker jag bättre om att gå lös - utan koppel. Det är matte som envisas med att jag måste ha koppel nästan jämt. Men så här ser jag ut i det nya kopplet:

Min engelske kompis Troy, han tyckte att jag var väldigt söt i kopplet. Men han tycker att jag är söt i allting. Ja, för han är kär i mig. I alla fall viftar han alltid vov-mycket på svansen när han ser mig. Och så vill han alltid lukta - där ni vet.

Troys matte tycker att vi borde skaffa valpar ihop. Fast jag tycker inte att Troy är så söt. Engelska chihuahuor är så magra, tycker jag. Och så är det ju snyggare att vara långhårig - som jag. Så sen, när jag löper nästa gång - och vill para mig - då ska jag välja en mycket snyggare kille!

Tror ni förresten att man måste välja bara en? Annars skulle jag ju kunna para mig med både Voxer och Vycko och så några andra snygga killar som jag känner. Det gör ju inget om det blir vov-många valpar. Jag tycker ju om valpar! Och det gör matte också! Vov på er!

11-12-07:

Vov på er! I dag när matte och jag var ute på kvällspromenaden - så träffade jag en vov-trevlig kille! Vi luktade ganska länge på varandra. Och pratade.

Han viskade jätte-vov-rara saker i örat på mig. En verklig charmör var han.

Fast sen så skulle vi tyvärr gå åt olika håll. Matte och jag gick närmare stranden. Så jag passade på att kissa lite på sanden.

Och sen så gick vi till ett annat kiss-ställe. Ja, matte hon säger att det är ett cykel-ställe. (Ja, hon uttalar det cykel-ställ.)

Men det luktar jag ju - att det är ett kiss-ställe. Jättemånga hundar har minsann kissat där! Så jag kissade också där. Och sen så gick vi hem. Vov och vov!

11-12-03:

Vov! I dag har jag haft gäster! Ja, min kompis Lluna kom och hälsade på. Hon hade sin matte med sig. Lluna hade på sig sin alldeles nya overall när hon kom. Vi hälsade bums på varandra.

Och sen så visade jag Lluna vår lägenhet. Mest visade jag vardagsrummet. Ja, för Lluna tycker inte så mycket om att gå i trappor. Hon är inte lika van som jag. Så jag kunde inte visa min och mattes säng. För den står ju där nere.

Fast sen så gick vi ut på balkongen, för vi tycker båda om att sitta i solen. Så då gjorde vi det. Våra mattar satt i stolarna och pratade, och så satt Lluna och jag på golvet - precis där det var allra varmast och soligast. Vov så skönt vi satt!

Fast sen var matte dum! Ja, först så bjöd hon Llunas matte av sin mat. Och det fick hon förstås. Men vet ni vad hon gjorde sen? Jo, hon gav Lluna av min mat! Hon gav Lluna 2 av mina goda Frollic. Så fräckt va! Ja, jag fick också 2 Frollic, men jag hade velat ha alla 4. Jag tycker gott att Lluna kunde ha egen mat med sig. Hon borde inte få äta av min mat. Den vill jag ha själv. Dumma matte. Och dumma Lluna.

Fast sen, när vi hade ätit upp allt det goda, då blev vi vänner igen. Så då pratade vi om intressanta lukter, som vi hade luktat på sen vi träffades senast. Lluna hade hittat en fläck som luktade kyckling - precis utanför affären där dom säljer grillad kyckling. Den fläcken hade luktat jättegott, sa hon. Så hon hade slickat lite på den. Men det var inte mycket smak kvar - mest lukt.

Ja vov, sen när vi hade pratat länge så gick Lluna och hennes matte hem till sig igen. Lluna sa att jag ska få hälsa på henne en annan dag. Hoppas att hon bjuder mig på nåt gott då! Vov på er!

11-11-29:

Vov-vov! I går, på kvällen, då fick jag prova min nya vinterjacka. Fast inte ute - bara i hallen. Den kändes varm och skön. Den ska jag ha ute - sen när det blir kallare. Så här såg jag ut när jag provade jackan:

I dag, när vi gick ut matte och jag - då fick jag prova min nya röda sele. Jag kände mig faktiskt väldigt snygg i den. Jag klär i rött också! Visst är jag vov-snygg!

Eftersom det var fint väder så gick matte och jag en lång luktrunda. Jag luktade på många intressanta saker må ni tro. När vi hade gått väldigt långt - då satte vi oss på muren och tittade på havet en stund. Det luktade gott från havet. Och jag hade bra utsikt uppifrån muren. Och vet ni vad jag såg?

Jo, jag såg min allra minsta lilla kompis! Hon är en chihuahua - precis som jag. Alltså av den allra finaste och bästa hundrasen! Vi har bara träffats en gång förut - så hon är väldigt blyg. Ändå viftade jag på svansen jättemycket så hon skulle förstå att jag är snäll. Fast hon blev rädd ändå. Det är nog för att jag är så stor mot henne. Hennes matte säger att hon bara väger 1 kilo - och jag väger ju nästan 3. Fast hennes husse ville att hon skulle hälsa på mig - så han höll fast henne. Och då luktade jag så försiktigt för att hon inte skulle bli rädd. Jag är väldigt snäll mot små bebisar.

Jag tycker om såna små bebisar! Särskilt chihuahua-bebisar! Dom tycker jag vov-mycket om!

Jag skulle faktiskt vilja ha en egen chihuahua-bebis. Eller nåra stycken. Det vore vov-kul! Tror ni att jag kan önska mig några i julklapp? Ja, vov då!

11-11-28:

Vov på er! I dag kom brevbäraren med ett stort paket till mig - fast jag inte fyller år. Det var förstås vov så spännande att öppna det. I paketet låg det en fin sele. Den är vov-snygg alltså, röd med silverstjärnor på. Och sen så låg där en varm och snygg rosa jacka - som jag kan ha när det är kallt ute. Men där låg mer! Där låg en regnoverall också! Den provade jag bums eftersom det regnar lite i dag. Så här vov-snygg blev jag:

En bra sak med overallen är att jag inte alls blir blöt om magen när jag har den på mig. Nä, för denna overallen är specialgjord för flickor! Och då är det liksom mer tyg som skyddar magen.

Man kan springa fort i overallen också! Det vet jag - för jag har sprungit jätte-vov-fort i den i dag.

Jag hade sån tur - att jag träffade nästan alla mina kompisar i dag. Först träffade jag Lluna och Kiko. Och vi fick vara lösa en stund. Då lekte vi jaga-leken. Vov så kul vi hade! Jag sprang allra snabbast! Och sen kom Kiko. Lluna blev långt efter. Det är för att hon är lite äldre, och lite tjockare. Då kan man inte springa så bra. Runt, runt sprang vi. Runt om en bänk och två palmer.

Vi hoppade över vattenpölar också. Jag hoppar vov-bra, alltså! Det gör Kiko också.

Men Lluna fick förstås också vara med och leka ändå - fast hon inte är så snabb.

Sen så skulle Kiko och hans matte gå hem. Och då gick Lluna och jag och våra mattar vidare. Och då - då mötte vi Nicky! Och det var ju vov-kul! Nicky tycker också mycket om att springa. Och vi smet ner på stranden allihop! Där kan man springa jätte-vov-bra, alltså.

Ja, våra mattar ropade förstås på oss. Att vi skulle komma. Men det ville inte vi. Vi ville springa på stranden - så då gjorde vi det. Nicky är lika snabb som jag. Ja, han är faktiskt ännu snabbare. Det är verkligen vov-snabbt det!

Fast sen så sprang vi till våra mattar i alla fall. Ja för dom såg så oroliga ut bara för att vi inte kom bums. Och sen så gick vi hem. Vov då!

11-11-27:

Vov! Vet ni vad matte har gjort? Jo, hon har slarvat bort husse! Ja, först var allt som vanligt i morse. Utom att matte ville gå upp lite tidigare - fast jag ville ha sovmorgon. När matte hade gått upp, så bäddade jag så skönt - och la mig till ro igen. Men sen kom matte och hämtade mig, och tvingade mig att gå ut och kissa - fast det var för tidigt.

Men sen så åkte vi bil en stund allihopa. Det är vov-kul att åka bil. Jag satt fastspänd i mitt bilbälte som vanligt. Fast sen stannade matte bilen. Och då gick husse av. Det var vid flygplatsen. Och sen försvann husse! Ja, vov alltså! Och matte - hon letade inte ens. Nä, hon körde bara hem igen. Och nu är husse försvunnen. Och det är inget kul. Nä, för vem ska jag nu leka bus-leken med? Och vems knä ska jag sitta i - när jag är i husses rum? Det har dom minsann inte tänkt på - varken husse eller matte. Ja, vov så synd det kommer att bli om mig. Vov då!

11-11-26:

Vov och vov! När det är fint väder ute - då går matte och jag långa, långa luktrundor. I dag är det fint ute. Så i dag gick vi vov-långt!

När vi hade gått en bit så träffade jag min kompis Lluna. Hon var också ute och luktade - och kissade. Vi tycker båda två att det är väldigt bra att kissa på palmerna. Så då kissade vi där. Jag kissade lite - och Lluna kissade mycket. Ja, för hon är en större hund än jag. Och större hundar kan kissa mer.

Men sen, då fick vi vara lite på stranden för våra mattar. Och på stranden är det allra bäst att kissa. Ja, man kan sprätta så bra i sanden efteråt. Och sen så luktade vi mycket på sanden också. För den luktar alltid så vov-intressant.

Fast vi fick tyvärr inte vara lösa. Och sen så tvingade våra mattar oss att gå på trottoaren igen. Ja, bara för att man kan få böta om hundar är på stranden, säger matte. Jag vet inte vad böta är - men det är säkert nåt dumt som människorna har hittat på. Vi hundar skulle minsann aldrig hitta på nåt dumt. Ja, vov på er!

11-11-23:

Vov! Det är vått ute! Väldigt vått. Ja, för det regnar. Det tycker jag INTE om! Jag blir så blöt om tassarna - och lite om magen också. Fast matte tvingar mig att gå ut ändå. Dumma matte!

Men på kvällarna är matte snäll. Då leker hon med mig. Hon har hittat på en ny lek. Den heter Borsta tänderna. Den går till så här:

Matte försöker få in en sak i min mun. Då biter jag i den. Och ibland försöker jag ta den och springa iväg. Och sen försöker matte peta in den igen. Och då biter jag henne lite i fingrarna. Sen försöker matte en gång till. Men då kniper jag ihop munnen. Ja, och till slut så ger matte upp. Och då har jag vunnit. Det är en ganska kul lek. Ja, för jag vinner jämt! Vov på er!

11-11-20:

Vov och jättemyckt vov! I dag fyller min största storasyster Linda en massa år. 27 år, säger matte. Så då skickar jag förstås en massa slickar till henne! Slick, slick!

I dag är det söndag. Söndagar är bra dagar. Ja, för då är vov-många hundar ute och går med sina mattar och hussar. Jag hade sån tur - så jag träffade min nya kompis Nicky! Vi nosade lite, och pratade lite, och så. Han är väldigt trevlig Nicky!

Och snygg!

Det som också är bra - är att Nickys matte pratar danska. Danska är ju lite som svenska. Och då kan matte prata mycket mer. Ja, inte som när matte pratar med Kikos och Llunas mattar - då kan hon inte säga så mycket. Och inte fattar hon så mycket heller. Nä, för matte pratar ju inte så bra spanska. Det är ju skillnad med mig ju. Jag kan skälla flytande på vilket språk som helst. Spanska är vov-lätt! Man ska bara inte skälla vuff - för då förstår dom spanska hundarna inte. Men viff och voff och våff går bra.

Fast sen gick vi vidare, och då mötte jag andra hundar. Men dom var inte lika trevliga som Nicky. Så dom nosade jag bara lite på.

Innan - då har det stått jätte-vov-dumma skyltar på stranden - om att vi hundar inte få vara där. Men dom tog bort några skyltar härom dagen. Och då blev jag vov-glad förstås. För då trodde jag att vi hundar äntligen skulle få springa vov-mycket på stranden, och leka, och gräva och ha kul...

MEN! Nu har dom satt upp nya skyltar. Det står på dom också - att vi inte får vara på stranden. Vov-dumt, alltså! Fast kanske dom nya skyltarna bara betyder att vi inte får bajsa på stranden? Ja, det hoppas jag i alla fall. Vov på er!

11-11-18:

Vov, vov! Det kom i går! Ja, paketet som matte och jag hade beställt från Bamses bollar. Jag hade beställt julklappar till mina kompisar Kiko och Lluna. Ja, det är inte jul än. Men man kan beställa julklappar i förväg, det kan man. Till Kiko har jag beställt en fluga, och till Lluna en jul-halsduk. Så här ser dom ut:

Visst är dom vov-fina! Men det var mer saker i paketet. Det var något väldigt vov-smaskigt till mig - torkad kycklingfilé! Vov och mums och smask, alltså. Fast jag fick bara smaka en liten bit i går. Ja, för matte hon är så snål, så snål. Hon sa att vi ska spara godiset till festliga tillfällen. Fast det var ju ett festligt tillfälle i går. Ja, för varje gång som jag får godsaker så är det ett festligt tillfälle ju.

Sen var det ännu mer saker i paketet. Men dom gömde matte. Hon sa att jag skulle få se dom sen - på min födelsedag och på julafton. Fast jag vill helst se dom bums. Jag vet inte vad det är. Det luktar inte hundgodis i alla fall. Så kanske det inte är nåt viktigt. Men jag kunde gott få sakerna bums i alla fall. Ja, det tycker jag i alla fall.

Nu ska matte och jag leka bolleken och dragkamp. Vi ska leka jättelänge! Ja, det bestämde jag precis nu. Så nu ska jag gå och berätta det för matte. Då blir hon glad! Ja, för leka är ju vov-kul! Vov på er!

11-11-13:

Vov, alltså! Nu har matte tvingat mig igen. Ja, det var i går, sent på kvällen. Det var mörkt ute - och blåsigt. Så jag hade inte alls någon lust att gå ut för att kissa. Man kan faktiskt kissa inne när det är mörkt och blåsigt.  Ja, det tycker jag i alla fall. Men det tycker tyvärr inte matte.

När jag förstod att hon tänkte tvinga ut mig - då sprang jag jätte-vov-snabbt och gömde mig. Jag gömde mig i husses säng. Och jag var så noga, så noga. Jag gömde hela mig. Inte ens svansen stack ut. Och inte nosen heller. Jag gömde mig långt ner under husses täcke. Så varken matte eller husse kunde se mig. Ett jättebra gömställe var det.

Men vov alltså! Matte hittade mig ändå. Jag fattar inte hur hon bär sig åt, så dåligt luktsinne som hon har. Och jag syntes ju inte alls. Det var vov så konstigt att hon hittade mig!

Ja, och sen tvingade hon ut mig. Men det var faktiskt ganska skönt ute - fast det blåste. Ja, för det var inte kallt alls. Och jag hittade flera intressanta lukter att lukta på. Och så passade jag på att kissa och bajsa när vi ändå var ute.

Men vov-fel är det - att mattar ska kunna tvinga sina hundar. Så borde det inte få gå till. Jag ska minsann berätta det för både Kiko och Lluna. Dom håller säkert med mig. Ja, om att vi hundar ska bestämma allting själva. Vov på er!

PS:

Vov igen! Det blåser mycket i dag också. Fast i dag var det kul att gå ut. Jag hade min jeans-väst på mig, för att jag inte skulle frysa. Människorna lekte vov-mycket på stranden.

Ja, med stora tygbitar som blåste i vinden, lekte dom.

Jag stod och tittade på dom en stund.

Fast vi hundar hade förstås kunnat hitta på ännu vov-roligare lekar med tygbitarna. Om jag hade fått en tygbit - då skulle jag ha sprungit iväg med den så fort jag kunde. Sen kunde dom andra hundarna ha jagat mig. Och om en annan hund hade hunnit i fatt mig - då hade vi kunnat ha dragkamp. Ja, vi hundar vi vet verkligen hur man leker vi. Det vet inte människorna. Så jag tröttnade på att titta på dom. Det är mycket intressantare att lukta på saker.

Jag hittade ett väldigt spännande ställe att lukta på. Där luktade det både hav - och hundkiss. Så där luktade jag länge.

Och sen, på hemvägen, då träffade jag den där trevlige yorkie-killen igen. Ja, ni vet, min nya kompis som jag bara har nosat lite på innan. Nu hann vi prata. Ja, för nu var ju inte Kiko med. Yorkie-killen sa att han är dansk - och att han heter Nicky. Han är riktigt vov-trevlig, alltså. Och han sa att han gärna vill leka med mig. Kanske vi kan leka jaga-leken nån gång? Om vi får vara lösa. Ja, för annars går det ju inte.

Men oj! Nu luktar det som om husse lagar mat i köket. Då hinner jag inte skriva mer. Vov på er!

11-11-09:

Vov! I dag när matte och jag var ute på luktrunda, så fick jag lukta lite på stranden också. Vov så bra! Det är så roligt och skönt att gå i sanden - och att sprätta i sanden - och att springa i sanden. Fast i dag fick jag inte springa i den. Bara lukta på den. Och sprätta lite.

Och så passade jag på att kissa lite på sanden också.

Matte säger att vi kan fuska lite - och låta mig vara på stranden - nu när det inte är så många människor som solar och badar. Själv fattar jag inte varför hundar inte får vara på stranden. Människorna får ju. Ja, vov. Hunddiskriminering - det är vad det är!

Fast sen tvingade matte mig att gå upp på strandpromenaden igen.

Och sen så gick vi en ganska lång luktrunda. Fast jag träffade bara en hund. Men vi nosade bara lite och så - för jag kände ju honom inte.

Men sen så gick vi hem till husse. Och så busade jag lite med husse. Och sen vilade jag mig. Vov och vov!

11-11-06:

Vov, vov! Jag måste berätta - att det går riktigt bra med min husse-uppfostran! Nu har husse lärt sig att när jag säger vuff - uff så ska han genast lyfta upp mig i knäet. Och nästan jämt så lyder han bums. Så nu får jag ligga i husses knä när han läser tidningen på sin dator. Det är vov så mysigt. Mycket mysigare än att ligga ensam nånstans.

Jag bad matte fotografera oss. Så att ni kan se hur duktig husse har blivit. Men ser ni att hon fotograferade sig själv också? I spegeln.

Ja, vov så bra jag har lyckats dressera husse nu. Han hjälper mig när jag vill ha mat också. Ja, om jag krafsar i matskålen och matte inte genast ger mig mat. Då säger husse "Jag ska genast säga till hovmästaren". Ja, jag vet inte riktigt vad han menar med det - men i alla fall så ropar han på matte, och säger att jag vill ha mat. Och då får jag för det mesta mat. Bra va!

Nä, nu vill jag leka! Med bollen - eller dragkamp. Jag är jättebra på såna lekar. Så nu ska jag försöka sätta lite fart på både husse och matte. Dom behöver minsann röra på sig! Ja, vov på er då!

11-11-03:

Vov alltså! En sån dag det var i går. Jag var så dålig hela dagen så jag kunde inte ens hitta datorn. Annars ville jag ju berätta hur synd det var om mig.

Ja, konstigt var det - för jag var alldeles frisk och pigg när jag vaknade. Och sen gick matte och jag på promenad som vanligt. Och matte ville gå lite längre än vi brukar. Men det var ju fint väder, så det gick jag med på. Vi gick ganska långt, och inte bara vid havet. Men! Rätt som det var kände jag igen mig. Vi var nära veterinären. Så då tvärnitade jag förstås och vägrade gå längre. Veterinärerna är visserligen snälla, det är dom. Men man kan INTE lita på dom. Först pratar dom snällt - och så rätt som det är så sticker dom mig - eller gör nåt annat dumt. Så veterinärer ska man akta sig för.

Men vet ni vad matte gjorde då? Jo, hon bar mig. Och så gick vi in till veterinären - fast jag inte ville. Matte sa att det var nödvändigt. Ja, för veterinären skulle ta bort tandsten i min mun. Vov-dumt alltså! Jag har minsann inte ätit några stenar. Så jag har inte en endaste sten i munnen. Det borde väl matte fatta.

Men, vov. Sen kom veterinären och pratade snällt. Han sa faktiskt att jag inte var för tjock längre. Jag väger bara 2800 gram nu. Och det är ju bra. För det är nästan perfekt. Sen klappade veterinären mig.

Men! Rätt som det var stack han mig i rumpan. Det var väl det jag sa - man kan inte lita på dom. Och sen satt jag i mattes knä. Men då började jag bli så konstigt sömnig. Ja, vov-konstigt var det. För vi hade ju just gått upp. Men i alla fall ville ögonen bara stänga sig. Och sen minns jag inte så mycket. Jag minns bara att veterinären tog mig från matte. Men sen somnade jag.

Och sen, när jag vaknade, då satt jag i mattes famn igen. Men vov så konstigt allt var! Det såg inte ut som vanligt. Nä, för allt var liksom suddigt - och så gungade liksom rummet. Det var tur att matte höll mig. Ja, för annars hade jag nog ramlat av stolen. Och så hade jag en konstig vass sak som satt fast i mitt ena framben. Matte sa att det var en nål, och att jag hade varit sövd. Ja, jag fattade inte riktigt vad hon pratade om. Fast jag tyckte inte om nålen. Men jag var fortfarande väldigt sömnig, så jag sa ingenting.

Sen så kom veterinären. Och så drog han i tejpen som höll fast nålen på mitt ben. Men det gjorde ju ont ju! Så då försökte jag bita veterinären. Ja, det vore rätt åt honom om han fick lite ont själv. Fast matte var dum och hindrade mig. Ja, och sen var nålen borta.

Och sen så bar matte hem mig. Men vov, alltså! Det var jättekonstigt hemma. Ja, för golvet liksom gungade. När matte satte ner mig så kunde jag nästan inte gå. Nä, för jag liksom vinglade hit och dit. Och så var jag fortfarande väldigt sömnig. Så då la jag mig i soffan.  Och sov ganska länge. Fast sen vaknade jag. Och då pep och gnällde jag. Ja, för jag kände mig så konstig - så konstig. Och då tröstade både matte och husse mig. Och det var ju bra. Men det konstiga försvann ändå inte.

Matte och husse fick trösta mig hela kvällen. Ja, för det var så synd om mig! Och inte fick jag äta heller. Nä, för den dumma veterinären hade sagt till matte - att jag inte fick äta förrän till kvällen. Vov-dumt alltså! Så inte nog med att jag kände mig konstig. Jag nästan svalt ihjäl också. Ser ni på fotona - så synd det var om mig? Jag orkade knappt hålla huvudet uppe.

Och i morse - då såg jag att veterinären hade rakat av pälsen på båda mina framben. Fult va? Och dumt!

Matte säger att han var tvungen. Ja, bara för att han skulle sätta en nål i mitt ena ben - och så skulle han sätta fast en sak på det andra. En sak som han kunde ta pulsen med. Fast han tog inte pulsen. Nä, för jag känner att jag har den kvar. Men vov vilken dag det var i går, alltså! Veterinärer borde inte få finnas - så mycket dumt som dom hittar på.

Men i dag mår jag bra! Och matte säger att jag har jättefina tänder nu. Och det är ju bra. Och så har hon köpt en ny hundtandkräm. Den ska vi använda varje dag när vi borstar mina tänder. Ja, det tror matte i alla fall. Men om inte tandkrämen smakar leverpastej - så tänker inte jag öppna munnen i alla fall. Så det så! Vov på er!

11-10-31:

Vov! I dag följde husse med matte och mig på morgon-promenaden. Det var vov-kul! Det enda problemet med att ha husse med - det är att han vill gå en längre runda än vi brukar på mornarna. På mornarna vill jag bara gå en kort luktrunda. Ja, för då vill jag skynda mig hem och äta frukost. Jag får alltid så vov-god frukost av matte. Inte sånt bantnings-torrfoder som jag får annars - utan riktig mat, med kött. Och då har jag förstås bråttom hem. Det fattar ni va!

Men det var ju ändå kul att husse följde med. Det är kul när hela flocken är tillsammans! Husse fotograferade matte och mig. Titta så får ni se hur vi såg ut:

På mornarna, då möter jag ofta en jättetrevlig kille. Han viftar alltid vov-mycket på svansen åt mig. Och han är väldigt charmig och så. Så vi brukar alltid hälsa på varandra. Fast hans husse har aldrig tid att stanna länge. Så vi hinner inte prata ordentligt - och aldrig leka. Det är synd.

Men sen, när jag hade hälsat på min killkompis, då gick husse äntligen med på att vi skulle vända. Så då skyndade jag mig hemåt. Ja, matte och husse hann nästan inte med. Och nu har jag ätit min vov-goda frukost. Så nu ska jag sova en stund, för att smälta maten. Vov på er!

11-10-29:

Vov och vov, alltså! Min matte har varit elak mot mig, nu i dag på morgonen! Vet ni vad hon gjorde? Jo, hon tvingade mig att gå ut - fast det regnade. Det är faktiskt rena rama hund-plågeriet! Ja, det är bara för att matte envisas med att jag ska kissa och bajsa ute - alla gånger. Det är väl inte nödvändigt? Vi har ju mattor inne som suger upp kiss bra. Och bajsa skulle jag ju kunna göra bakom nån möbel... Det vore väl inte hela världen?

Morgonen började bra. Matte och jag låg i sängen och hade det vov-mysigt. Matte klappade mig så skönt på magen - och så lyssnade vi på regnet som hördes ute. Men! Plötsligt gick matte upp och klädde på sig. Jag började ana att hon skulle vilja gå ut. Så då skyndade jag mig upp till husse - och så gömde jag mig i hans säng. Jag gömde mig jättebra under täcket. Fast jag hade tyvärr glömt att gömma svansen. Den stack ut. Så matte hittade mig. Tyvärr!

Ja, och sen satte hon på mig min regnkappa - och sen så bar hon ut mig. Det luktade ganska friskt och gott ute, det gjorde det. Men det var vått! Jätte-vov-vått var det! Överallt! Jag blev alldeles blöt om både tassarna och benen. Och det tycker jag INTE om. Ja, och sen gick vi en promenad - fast jag inte ville.

Fast nu är jag torr igen. Ja, för jag torkade tassarna på vardagsrumsmattan när vi kom hem. Och på kroppen var jag ju inte våt. Nä, för jag hade ju min regnkappa på mig. Det är tassarna och benen som blir så blöta. Kanske jag borde be matte att köpa regnbyxor och stövlar åt mig? Fast då tror hon kanske att jag vill gå ut när det regnar? Och det vill jag ju INTE! Nä, jag måste hitta ett bättre gömställe nästa gång! Ja, vov! Det måste jag. Vov på er så länge!

PS:

Nu har vi gått ut en promenad till, matte och jag. Men nu följde jag med frivilligt. Ja, för nu har det ju slutat att regna. Fast det var fortfarande väldigt vått ute, det var det.

Jag hade sån tur så jag mötte både Kiko - och en ny kompis - ganska bums. Den nya kompisen är en yorkie. Vi har mötts några gånger och nosat lite och så, men inte presenterat oss än.

Kiko hade sin blåa regnkappa på sig. Han var faktiskt ganska söt. Men han var lite smutsig i mustaschen. Fast det är han nästan jämt. Ja för han tycker mycket om att nosa på olika saker. Och när man har en så pytteliten näsa som han, då hänger ju mustaschen ner på marken hela tiden. Och då blir han ju smutsig...

Jag försökte prata lite med min nya kompis - men det går ju inte när Kiko är med. Nä, för man får liksom ingen lugn och ro.

Sen gick matte och jag vidare. Jag nosade lite här och där - och så tittade jag på stranden. Regnvattnet hade flyttat på en del av sanden. Sånt gör regnet ibland. Men sen, när jag hade nosat och tittat klart - då gick vi hem till husse igen. Vov på er!

11-10-25:

Vov och vov! Tänk så barnsliga killar är egentligen. Som Kiko. Han är väldigt barnslig. Han vill alltid brottas med mig och jaga mig - fast jag bara vill ta det lugnt och prata. Och han slutar inte brottas - fast jag säger till honom på skarpen. Jätte-vov-barnslig är han. Fast det är kul att träffa honom ändå. I alla fall en liten stund. Jag brukar hitta honom nästan varje dag. Ibland sitter han på muren med sin matte, och ibland sitter dom på nåt café. Och då brukar jag alltid stanna och prata en stund med honom. Och så passar matte på att prata lite med hans matte under tiden.

I dag hittade jag först Kiko, men sen hittade jag en konstig sak också. Så här såg den konstiga saken ut:

Den var ganska stor, i alla fall så lång som tre-fyra tassar. Den rörde sig visserligen sakta, men luktade inte speciellt intressant. Så den var ganska tråkig. Jag visade den för matte. Hon sa att det var en bönsyrsa. Och så sa hon att jag inte fick leka med den. Så då gick vi vidare. Vi gick en lång luktrunda i dag. Ja, för det var så fint väder. Men sen så gick vi hem igen. Vov på er!

11-10-23:

Vov alltså! Just när jag trodde att jag hade lyckats uppfostra matte riktigt bra - så börjar hon krångla. Dumt va! Jag hade lärt henne att fylla på min matskål på kommando. Ja, jag bara puttade fram matskålen mitt på golvet - och så krafsade jag i den - och så tittade jag samtidigt bedjande på matte. Ja, och i värsta fall, om hon inte fattade bums - då sa jag voff också. Och då fyllde hon på mat åt mig. Visserligen bara det där torrfodret som inte är så gott. Men jag fick i alla fall mat.

Men nu! Nu har matte börjat krångla. Hon säger att hundar bara ska äta 2 gånger om dagen. Men det tycker inte jag. Vov, nej! Det vore ju jätte-orättvist alltså. Matte, hon äter minsann vov-många gånger varje dag. Ja, minst lika många gånger som alla klorna på ena framtassen. Ja - 5 alltså. Och då vill jag också ha mat minst 5 gånger om dan. Och helst godare mat än torrfoder.

Men matte säger att jag är lite för tjock. Ska hon säga! Hon är minsann mycket för tjock hon. Hon borde bara äta bantnings-torrfoder - och bara 2 gånger om dan. I min nya dumma skål. Det borde hon. Och så kunde hon gott ge mig all maten som blev över då.

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra - för att få matte väldresserad igen. Jag ska försöka öva mig att se riktigt lidande och utsvulten ut. Ja, vov - det ska jag öva på. Det kanske hjälper. Och för säkerhets skull så ska jag träna lite med husse också. Men han är faktiskt mycket mer svåruppfostrad. Ja, vov alltså - sånt sjå vi hundar har! Bara för att vi vill ha hyfsat väluppfostrade hussar och mattar. Nä, nu ska jag gå och öva på att se utsvulten ut. Vov på er!

PS: Det är matte som satte dit den dumma bilden här ovanför - inte jag. Själv tycker jag att hundar alltid ska ha hand om all mat. Så det så!

11-10-19:

Vov och vov, alltså! Matte har köpt en jättefånig matskål åt mig. Så här ser den ut:

Den har hon köpt för att hon tycker att jag äter för fort. Dumt va! Hundar ska ju äta fort. Ja, så att inte nån annan hund hinner komma och ta maten. Jag brukar snabbt ta mat i munnen. Och så springer jag och lägger den på mattan. Och sen äter jag snabbt upp den. Och sen hämtar jag mer, och så äter jag snabbt upp den maten också. Och sen är maten slut. Jättesnabbt går det - ja, för jag är ju en snabb hund.

Men nu går det inte att äta fort längre. Nä, för det är ganska krångligt att äta ur den nya dumma matskålen. Man kan bara ta lite åt gången. För maten liksom gömmer sig - bakom dom där sakerna i mitten på skålen. Och då är det nästan inte lönt att lägga maten på mattan. Man kan lika gärna äta upp den medan man står kvar.

Fast det tar lång tid att äta ur en så här dum skål. Jag tycker att matte ska äta ur den här skålen själv i stället. Det vore nog bra för matte. Om hon sen äter ordentligt - som vi hundar - och inte använder tassarna. Om hon bara äter med munnen. Då skulle hon kanske inte få i sig så mycket mat. Och då skulle hon inte bli så tjock. Och det vore ju bara bra! Ja, för nu är matte ledsen igen för att hon har blivit för tjock. Vov, en så bra idé jag kom på! Matte kan äta ur skålen - och inte jag. Då blir vi båda gladare. Vov! Det ska jag genast gå och föreslå matte. Vov på er!

11-10-18:

Vov på er! Jag har varit tillsammans mycket med Linda varenda dag. Ja, matte har också fått vara med. Men det är faktiskt roligast att vara med Linda. Ja, för hon är så vov-bra på att leka. Med Linda kan jag leka länge! Och springa! Matte brukar tröttna alldeles för fort. Det är väl för att hon börjar bli gammal. Gamla människor orkar varken leka eller springa så mycket. Eller också tycker dom inte att det är roligt. Jag vet inte. Dumt är det i alla fall. För att sånt är ju både vov-viktigt och vov-kul! Visst!

Vi har varit ute och gått många långa luktrundor också. Men i går kväll hade vi myskväll. Då satt vi i mattes fåtölj, Linda och jag. Linda läste, och jag vilade mig. Och ibland klappade Linda mig. Det var vov-mysigt alltså! Och bara ibland kom matte och störde mig när jag vilade. Ja, som när hon tog det här fotot. Då blev jag ju klarvaken. Vov, vov!

11-10-15:

Vov! I dag har vi tittat på en utsikt. Ja, nu igen... När matte får bestämma så blir det ofta så. I dag bestämde matte att vi skulle åka till det höga berget - där Canelobre-grottorna ligger. Fast jag tycker att vi går onödigt högt upp ibland. Och onödigt nära kanterna.

Men vov! Nu får ni inte tro att jag är rädd. Vov, nej. Jag är aldrig rädd. Nä, för jag är en jättemodig hund, jag. Men man ska inte vara dumdristig. Man kan gott stå nära staketet tycker jag.

Fast Linda, hon bara skuttade iväg hon.

Så då gick jag efter. Jag är jätteduktig på att gå på branta stigar. Och jag kan skutta lika fort som Linda. Det är bara matte som inte hänger med ordentligt.

Men sen, då kom vi fram till en öppning in till grottorna. Och då la jag mig naturligtvis platt på marken - och vägrade gå närmare. Ja, för det luktade mystiskt om grottöppningen. Det gjorde det. Och man ska inte ta onödiga risker. Det ska man inte. Så jag gick inte närmare - fast matte kallade på mig. Men jag var förstås inte ett dugg rädd. Det får ni inte tro. Nä, jag är en jättemodig hund!

Och sen så gick vi ner för berget igen. På ett ställe luktade det väldigt intressant. Vov, alltså! Jag hade tänkt lukta vov-länge där - men matte var dum och drog i kopplet. Så då var jag ju tvungen att fortsätta att gå.

Längst ner var det en jättebrant trappa som man skulle gå nerför. Men jag kan gå vov-bra i branta trappor. Ja, jag kan faktiskt nästan allting jag. För jag är en väldigt duktig hund. Visst!

Men sen så åkte vi bilen hem igen. Och det var kul att komma hem till husse. Och så behövde jag vila också. Det behöver man när man har skuttat i berg. Vov och vov!

11-10-11:

Vov på er! Oj, så mycket roligt jag har gjort! Vov, alltså! Jag har inte ens hunnit skriva här i min blogg.

Ja, häromkvällen då började jag faktiskt skriva. Ja, för jag ville ju berätta. Men då blev det så här: vvvbbbbhhjjnnnnjjmmmmmmmmmm. 

Men, det var ju inte alls så jag hade tänkt skriva. Nä, men jag råkade somna, precis när jag skulle börja skriva. Bara för att jag var så trött. Och då hamnade huvudet liksom på tangentbordet. Och då blev det dom bokstäverna. Fast egentligen så hade jag ju tänkt skriva med tassarna, som vanligt. Jag hade tänkt berätta om när jag lekte med Kiko och med Lluna. Fast det hinner jag inte nu. Nä, för nu har jag viktigare saker att berätta om.

För vov! Vet ni vad. Häromdagen åkte matte och jag till flygplatsen. Först var det tråkigt. Ja, för vi bara väntade och väntade. Men sen, då plötsligt kom Linda! Vov, så glad jag blev. Jag viftade på svansen så mycket jag kunde - och så försökte jag hoppa upp och slicka Linda i ansiktet. Vov så kul alltså, att Linda kom! Ja, för min storasyster Linda, hon är vov-bra på att leka med mig.

Och nästa dag, då gick vi på marknad, matte och Linda och jag. Det var trevligt där - men också lite läskigt. Ja, för det fanns jättestora läskiga ballonger. Och åsnor - levande åsnor. Och åsnor förstår jag mig inte på.

Fast deras bajs luktar faktiskt ganska intressant. Det fanns mycket att titta på. Inte bara människosaker. Dom hade ett helt stånd med hundsaker. Men jag hittade tyvärr inget som passade mig. Allt var för stort.

Men sen, på kvällen, då visade jag Linda hur mysigt det är att sitta på muren. Och sen satt vi länge där och tittade på hundar och sånt.

Nu tror ni förstås att jag har berättat om allt. Men det har jag inte. Nä, för i går - då hittade matte husse, också på flygplatsen! Vov, alltså. När jag fattade att det var husse som kom - då blev jag så ivrig så jag nästan tappade andan! Fast sen kunde jag andas igen. Och då slickade jag husse mycket. Vov alltså - en sån bra hitta-plats flygplatsen är. Där kan man hitta dom som har varit försvunna länge. Så dit borde vi egentligen åka varje vecka, matte och jag.

Och i dag, då badade jag i havet. Jaa, nära Rio Seco badade jag. Och jag sprang och skuttade så det skvätte. Och det var vov-kul alltså.

Nä, nu har jag inte tid att skriva mer. Nä, för nu ska jag springa till Linda och leka. Vov, vov!

11-10-03:

Vov på er! Jag har haft gäster i dag. Ja, två svenska chihuahua-kompisar - Bea och Bandi, kom och hälsade på. Dom hade sin matte och husse med sig. Deras matte Elisabeth förstår sig verkligen på hundar. Ja, för hon hade med sig en vov-god korv till mig! En korv som är speciellt gjord för hundar. Och vov och smask alltså - så god den var. Jag åt upp hela på en gång. Ja, fast jag egentligen inte var hungrig. Men sån god korv kan man inte spara. Nä, för tänk om det kommer nån annan hund och tar den då. Det hade ju varit vov-hemskt, alltså.

Fast Bea och Bandi var faktiskt ganska tråkiga. Ja, dom satt bara för sig själva hela tiden. På andra sidan bordet satt dom. Och Bandi vaktade Bea hela tiden, så vi kunde inte nosa på varandra. Fast jag och Bandi, vi nosade lite på varandra. Men vi lekte inte. Bea och Bandi är ganska gamla. Tio år tror jag. Och när man är en så gammal hund - då leker man ju inte så mycket längre.

Men det såg vov-mysigt ut när dom satt nära varandra hela tiden. Jag vill också ha en sambo! En som vill sitta nära mig! Det spelar ingen roll om det är en hundflicka, eller en hundpojke. Men jag vill också ha nån att vara tillsammans med. Vov alltså, det vill jag.

Fast jag vill förstås ha nån som vill leka med mig också. För leka är kul! Så jag vill nog hellre ha en sambo i min egen ålder. Eller kanske valpar? Det är kul att leka med valpar! Jag ska prata med matte. Hon vill nog också att det ska bo fler hundar tillsammans med oss. Nu när matte börjar få ordning här - då får här ju plats massor med chihuahuor! Ja, vov så kul det skulle vara! Vov och vov!

11-09-29:

Vov på er! I dag har matte haft vov-mycket tid för mig. Bra va! Hon har tagit paus, säger hon. Jag vet inte riktigt vad hon menar med paus. Hon har bara gjort sånt som jag gör varenda dag. Vilar. Och äter. Och går ut och går. Och vilar. Och vilar lite mer.

I alla fall har vi varit ute på många luktrundor! Det är väldigt viktigt för oss hundar att få lukta mycket. Och på intressanta saker. I dag har jag luktat på vov-mycket må ni tro! Jag har luktat på klot.

Och så har jag luktat på stolpar.

Och på träpinnar - och på växter.

Jag har också luktat i hamnen, nära båtarna.

Och sen så har jag gått på strandpromenaden, precis som vi brukar varenda dag. Ja, matte var med hela tiden. Jag får inte gå ut själv.

I dag har jag inte mött några kompisar alls. Det är faktiskt vov-tråkigt. Kiko är bortrest. Han har åkt till Madrid tillsammans med sin matte. Fast nu har han varit borta flera dar, så jag hoppas att han snart kommer hem igen. Ja, för Kiko är i alla fall min bästa spanska kompis. Fast han är kille.

Matte och jag fick sitta själva på muren en stund. Och titta, och lukta.

Först så tittade jag mest åt det ena hållet. Men sen så tittade jag åt det andra hållet.

Och sen så solade jag en stund.

Men nu så är matte och jag hemma igen. Och hon har fortfarande tid med mig. Nu klappar hon mig på magen. Nä, inte precis nu när jag skriver - för det går ju inte. Men innan. Och så har hon lovat att klappa mig mer. Ja, för det är så vov-skönt att bli klappad. Särskilt på magen! Ja, vov då!

11-09-26:

Vov en så modig hund jag är! Jättemodig. Som i morse när jag var ute och gick med matte. Då mötte vi en stor hanhund som såg väldigt stroppig ut. Och då gick jag rakt fram emot honom - och så skällde jag ut honom. Bara så där, alltså. Vov! Visst var det modigt gjort. Och alla människorna runt om oss - dom skrattade. Det var säkert för att dom blev glada när dom såg hur modig jag är. Visst!

Matte är fortfarande jätte-vov-tråkig. Nu håller hon på att flytta alla sina kläder. Först tar hon ut dom ur garderoben. Sen tittar hon på dom. Och sen lägger hon några i en kasse. Och så hänger hon in dom som blir kvar. Hon får inte plats med alla sina kläder, säger hon. Så hon ska ge bort några. Ja, bara hon inte ger bort några av mina kläder. Nä, för jag har verkligen inte för många. Och jag behöver mina regnkappor, när det regnar ute - och mina varma jackor, när det är kallt ute. Så dom vill jag ha kvar - allihopa.

Nä, nu ska jag springa och hämta bollen. Ja, jag måste ju muntra upp matte lite. Hon kan ju inte bara göra tråkiga saker hela tiden. Man måste leka ofta! Vov på er!

11-09-21:

Vov på er! Matte har gjort det mysigt på vår balkong nu. Ja, hon har burit dit många av växterna. Och då blir det liksom både tryggare och trevligare att vara där. Så nu går jag ofta ut på balkongen och solar en stund. Dörren står öppen hela dagen, så jag kan gå ut själv.

Det är så vov-skönt att ligga i solen och vila. Fast jag sover inte. Nä, jag bara blundar. Ja, för annars lyser solen för mycket i mina ögon.  Men nu är det kväll, så då skiner inte solen mer på vår balkong. Så nu lånar jag mattes dator och skriver det här. Och sen så ska jag lägga mig på mattan och vila en stund. Ja, för jag blir väldigt trött av att skriva. Det är så många bokstäver att hålla reda på - så jag blir nästan yr, alltså. Ja, vov då!

11-09-19:

Vov! Och vov! I dag har jag både tråkiga och roliga saker att berätta. Det tråkiga är att matte lämnade mig alldeles ensam hemma - i 4 långa timmar, nu i förmiddags.  Ja, matte åkte till Ikea. Och på Ikea har dom så dumma regler - för hundar får inte följa med in. Jättedumt tycker både matte och jag. Och väldigt tråkigt var det, att vara ensam hemma. Men jag passade förstås på att sova.

Fast när jag hörde matte komma i trappan - då satte jag mig i hallen och försökte se så ledsen ut som jag bara kunde. Ja, så att matte skulle förstå hur dumt det var att lämna mig. Fast sen förstörde svansen alltihopa! Ja, för den började vifta när den såg matte! Ja, jag blev ju glad när hon kom, ju. Och det är väldigt svårt att se ledsen ut samtidigt som man är glad. Så nu vet jag inte om matte hann fatta att man inte ska lämna sin hund ensam så länge.

Fast sen, då gick matte och jag en lång luktrunda. Och det var kul. Ja, för vi hade bara gått en liten bit när vi mötte Lluna och hennes matte. Lluna och jag blev vov-glada när vi såg varandra. Och sen, när vi kom ner på strandpromenaden, då fick vi vara lösa. Det var vov så kul alltså. Som jag sprang! Jättefort sprang jag! Lluna hann inte med, fast hon försökte ta genvägar. Ååh så roligt det är att springa fort. Fast vi lekte också, Lluna och jag. Mest lekte vi jaga-leken, nu när vi var lösa.

Men sen, då blev vi alldeles varma och trötta, Lluna och jag. Så då gick vi vanligt en stund - och luktade på intressanta kissfläckar och sånt. Och sen så gick dom hem till sig, och vi gick hem till oss. Och nu så har jag druckit mycket vatten, och vilat mig. Så då orkade jag skriva detta. Men nu tror jag att jag behöver sova lite till. Vov så mycket på er!

11-09-15:

Vov alla hundkompisar! Jag har problem med min matte! Jaa, hon har blivit såå tråkig! Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra med henne. Vet ni några bra knep för att få fart på sin matte? Eller kan ni rekommendera nån bra bok om matteuppfostran?

Matte bara håller på och packar upp saker hela dagarna. Ja, nu packar hon upp ur små lådor - som låg inuti dom stora lådorna. Och så ställer hon in sakerna i skåpen. Hon har aldrig tid med mig. När jag kommer med pipbollen och vill leka - då säger matte bara att hon måste göra färdigt först. Ja, och så fortsätter hon att packa upp saker. Vov alltså, så synd det är om mig! 

Och inte har husse kommit hit ännu heller. Det är vov så dumt. Ja, för ibland så är han faktiskt vovbra att leka med. Särskilt busleken! Men nu är det jättesynd om mig alltså.

Det är bara när vi är ute och går, som matte verkligen ägnar sig åt mig. Så det är allt tur att vi är ute flera gånger om dan. För annars skulle det bli för tråkigt. Ja, vov så synd det är om mig. Gnäll och pip alltså!

11-09-10:

Vov och vov! I går packade matte äntligen upp den sista lådan. Vov så bra! Nu kan jag springa lite i vardagsrummet igen. Fast bara lite. Ja, för matte har det fortfarande jättestökigt! Det står saker nästan överallt.

I går hade matte i alla fall tid att gå en lång luktrunda med mig. Matte tyckte att det var så vackert ute. Det tyckte jag också. Men framförallt så luktade det bra och intressant. Jag ställde mig på muren och tittade en stund.

Och vet ni vad jag såg då? Jo, Kiko! Han låg och vilade sig.

Så då sprang jag bort till honom. Och sen luktade vi på varandra, och pratade lite och så. Ja, för vi var båda för trötta för att brottas och jaga varandra. Vi hundar blir trötta när det är varmt ute.

Men sen kom vi på vad vi skulle göra. Vi skulle vakta våra mattar. Så vi ställde oss och spanade. Ibland spanade vi åt samma håll. Och ibland spanade vi åt olika håll. Vi hade koll på hela trottoaren, alltså!

Och när det kom en hund gående förbi - då skällde vi på den. Voov-vov-voff skällde vi. Och oj, så rädda hundarna blev då. Ja, i alla fall dom små.

Fast våra mattar tyckte inte om att vi skällde. Så dom sa åt oss att sätta oss på muren. Så då gjorde vi det. Man kan nästan spana ännu bättre därifrån.

Sen fick matte syn på att både himlen och havet var alldeles blåa. Då ville hon fotografera mig. Och det fick hon. Jag blir ju alltid så vov-bra på alla foton. Ja, det är bara för att jag är så söt. Och jag tycker faktiskt att jag klär riktigt bra i blått. Visst!

Sen tog matte några foton på Kiko också. Men han är inte så van som jag. Man måste sitta still. Ja, för annars blir det suddigt. Men det vet inte Kiko - så han skuttar hit och dit hela tiden. Men på ett enda foto satt han still. Ja, för hans matte höll fast honom. Det är detta fotot:

Rätt så söt blev han faktiskt. Fast inte lika söt som jag förstås.

Ja, och sen så satt vi på muren ända tills himlen blev svart. Då gick vi hem och la oss. Vov på er!

11-09-05:

Vov på er! I går så åkte Anna och Natalie och matte och jag bil ända till Guadalest. Jag har varit där förr. Guadalest ligger väldigt högt uppe - och man kan se långt, långt bort. Matte tycker mycket om att titta på utsikter.

 

Fast jag är egentligen mer intresserad av hur saker luktar, jag. Och det fanns en del del spännande dofter i Guadalest. Jag kunde lukta att många människor hade gått där, och några hundar, och en katt. Förresten såg jag katten sen. Den skällde jag på! Vov - vov - voov, skällde jag. Man ska skälla på katter, tycker jag!

Och sen kunde man springa uppför trappor. Så det gjorde jag. Jag sprang så fort att matte nästan inte hann med.

Men ibland väntade jag. Jag ville ju kolla att alla var med. Och ibland gick jag fram till Anna. Då klappade hon mig. Det tyckte jag om. Ja, för Anna kan klappa mig så vov-skönt!

Fast sen, då ville matte och Natalie springa i trappor själva. Ja, matte sa att hundar inte fick följa med högst upp. Och då fick Anna och jag vänta jättelänge på dom. Jag fick sitta i Annas knä. Det var bra. För jag tycker inte riktigt om när matte försvinner så där. Men det kändes tryggt hos Anna. Och till slut så kom dom igen. Och då sprang jag och mötte dom.

Sen så gick vi på restaurang. Jag fick sitta i mattes knä som vanligt. Men Natalie och Anna dom satt själva på var sin stol.

Vi fick vänta jättelänge på maten. Först så vilade jag mig bara lite. Och väntade, och väntade.

Men till slut så somnade jag.

Fast precis då kom maten. Och vov så gott det luktade. Matte och Anna och Natalie sa att dom inte tyckte att maten var nåt speciellt. Men dom bitar som jag fick, dom var vov-goda, alltså! Så jag blev nöjd. Och mätt.

Men sen, när vi hade ätit färdigt, då åkte vi bilen hem igen. Och när vi kom hem så var vi trötta allihopa. Så då vilade vi. Vov och vov!

11-09-03:

Vov! Tänk vi hade filmkväll i går igen, Anna och Natalie och jag. Ååh så skönt dom klappade mig, under hela filmen. Fast filmen, vov alltså! Den var ännu sämre än den förra. Ja, för inte nog med att det inte var några hundar med. Jag såg en katt! Ja, vov alltså! Vilken skandal! En film med bara människor - och så en katt - men ingen hund. Ja, fattar inte att Anna och Natalie vill se på så dåliga filmer. Själv blundade jag under minst halva filmen - och bara njöt av alla klapparna.

Det är vov sån tur att Anna och Natalie är här nu. Ja, för matte hon är precis lika tråkig varenda dag. Hon bara packar upp lådor, och stökar till ännu mer. Nu har vi både lådor - och mattes saker, stående överallt. När jag ska leka boll-leken med Anna och Natalie - så springer jag nästan in i lådorna som står i vägen.

Ja, matte har konstig smak om hur man ska möblera. Själv tycker jag att man ska ha en skön säng i en hörna, och en skön soffa i nästa hörna, och så mat- och vattenskålar i den tredje hörnan. Resten av golvet ska vara tomt - så man kan springa bra. Om jag bestämde - då skulle vi ha det så. Ja, vov så fint det skulle kunna bli! Vov, vov!

11-08-29:

Vov alltså! I går hade vi filmkväll. Ja, Anna och Natalie och jag. Vi hade jättemysigt. Vi satt och låg alla tre på sängsoffan. Jag låg i mitten. Och så tittade vi på en film på Annas dator. Fast det var ingen bra film. Nä för den handlade bara om en massa människor. Inte en endaste hund var med. Och det är ju vov-dåligt alltså! Ja för jag tycker att det alltid ska vara mest hundar i huvudrollerna.

Fast det gjorde ingenting att filmen var så dålig - för Anna och Natalie klappade mig så skönt. Vovskönt alltså! Och hela tiden som filmen höll på.  Och den höll på länge. Det var så vov-mysigt!

Och i dag, när Anna och Natalie satt på balkongen och läste. Då fick jag sitta i deras knä - och så klappade dom mig. Det är bra att dom klappar mig mycket. Ja, för matte är så tråkig, så tråkig nu. Hon bara packar upp lådor hela dagarna. Och inte har hon hittat mina gnagisar än. Nä, bara en massa böcker och så hennes  egna kläder. Ja, det är tur att Anna och Natalie är här. Jag tycker att dom alltid ska bo hos oss. Ja, vov, vov då!

11-08-27:

Vov på er! Nu är det äntligen min tur att få ha datorn. Så nu ska jag berätta!

Jag ska börja med att berätta om vad som hände häromdagen. Jo, då kom brevbäraren och lämnade ett brev till oss.  När matte skulle öppna brevet så pep det! Oj, så spännande! När matte hade öppnat det, så att man kunde se vad som fanns inuti - då såg jag att det var saker till mig. Vov, alltså! Matte hade beställt saker till mig från Zoohills - fast jag inte fyller år.

Först så fick jag en fin rese-matskål. Ja, för tjuven tog ju min gamla. Men denna är finare! Ja, för man kan fälla ihop den - och så har den så vackert mönster: en fin tass i botten. Vov så bra!

Och sen så fick jag ett rosa halsband. Men det bästa av allt - det var den saken som pep! Så här ser den ut:

Den är jätte-vov-rolig! När man biter i den, så säger den pip, pip, pip. Vov-mycket pip säger den. Och jag kan fånga den om matte kastar den. Vov så roligt det är att få nya leksaker!

Fast i förrgår. Då var det inte roligt alls. Nä, för det var då som flyttbilen kom. Och vet ni så orättvist det var! Jo, matte tvingade mig att vara kopplad hela dagen. Vov, alltså! Det var inte roligt alls.

Matte hade satt fast kopplet i handtaget på dörren till husses rum. Jag kunde bara gå en liten bit. Och så kunde jag ligga på husses matta.

Och så kunde jag ligga under husses säng. 

Men det är inte roligt att vara i husses rum hela tiden - när inte husse är där. Vov så tråkigt jag hade. Och matte gick bara korta promenader med mig. Jag hann bara kissa - och nästan inte nosa alls. Det var nästan hund-plågeri, alltså. Vov!

Och nu - nu när alla våra saker har kommit. Då ser jag att matte nog har ljugit för mig. Ja, för hon sa att här skulle bli fint, när våra saker kom. Men vov - det tycker inte jag att det blev. Nu får jag inte ens plats att springa i vardagsrummet. Vov så dumt!

Jag undrar om matte tycker att sakerna ska stå så här hela tiden? Det tycker i alla fall inte jag. Och förresten vill jag att hon ska packa upp mina saker. Ja, för nu vill jag ha mina kläder, och leksaker, och gnagisar. Dom ligger ju i en låda, fast jag kan inte riktigt lukta var. Nä för det luktar liksom lastbil om alla lådorna.

Nåt som är roligt - det är att Anna och Natalie har kommit och hälsat på. Dom bor här hos oss nu. Och tänk - både Anna och Natalie är jättebra på att klappa mig! Bra va! Ja, vov, nu måste jag gå och se vad dom gör. Kanske dom vill klappa mig lite mer? Vov, vov!

11-08-26:

Vov! Jag fick inte låna mattes dator i går. Och nu får jag inte låna den i dag heller. Bara för att flyttbilen kom i går med alla våra möbler. Det är vov-orättvist alltså! Jag har ju viktiga saker att berätta! Nu passar jag på att skriva lite ändå, nu när matte gick på toa. Då märker hon nog inte nåt. I morgon kanske jag får låna datorn. Då ska jag berätta! Vov - vov, så länge!

11-08-21:

Vov på er! Tänk, jag träffade Lluna i dag också. Konstigt va! Ja, för först har vi inte träffats på vov-många dagar - och nu träffas vi nästan varje dag. Fast det är bra! Ja, för Lluna är trevlig. Hon är lite äldre än jag, och bra att prata med. Och så är hon alltid lugn. Man kan liksom lita på henne hela tiden. Hon gör aldrig något dumt. Och det är ju vov så bra.

När matte och jag kom gående ner mot strandpromenaden i dag, då satt Lluna och hennes matte och läste tidningen där. Fast först såg vi dom inte. Men sen luktade jag Lluna.

Och då så sprang jag dit. Och då mötte Lluna mig. Lluna får gå lös! Det är orättvist! Jag vill också gå lös. Men matte säger att jag inte är tillräckligt lydig än. Det är jag väl visst! Jag lyder alltid när jag vill!

 

Det är varmt ute i dag. Så Lluna och jag försökte att gå i skuggan. Och ibland satte vi oss i skuggan.

Det finns människor som också tycker om skugga. Dom har parasoller med sig på stranden. Fast min matte, hon tycker mest om sol, så hon tar aldrig nåt parasoll med sig.

Om jag skulle springa ner på stranden - då skulle jag ha ett jättestort parasoll med mig. Och så en stor skål med vatten. Och så en mjuk filt att ligga på. Matte skulle få bära alltihopa åt mig. Ja, för så vov-mycket kan jag ju inte bära själv. Fast, det dumma är ju - att vi hundar inte får vara på stranden. Jätte-vov-dumt är det! Sand som är så kul att leka i.

Lluna och jag satte oss i skuggan i stället.

Och så pratade vi lite. Lluna tycker också om att springa i sand. Det är så mjukt och skönt för tassarna.

Men vov, då kom jag ihåg. Det finns ett ställe med sand, där man kan kissa i alla fall. Så då gick vi dit. Jag luktade att en stor flickhund hade kissat där.

Så då kissade jag ovanpå. Kissar bäst som kissar överst!

Sen följde Lluna och hennes matte oss ända hem till porten. Man ska inte vara ute för länge när det är varmt, tycker jag. Nä, för man behöver gå hem och dricka vatten efter en stund. Och vila sig. Vov och vov!

11-08-19:

Vov! I dag fyller min mormor en väldig massa år. Det är säkert flera hundra år. Vad sa du matte? Jaså, 86 år. Ja, det är verkligen vov-många år det. Så gamla kan inte hundar bli. Det tycker jag är dumt. I alla fall så har jag sagt till matte att skicka slickar från mig till min mormor. Ja, för jag kan ju inte slicka mormor själv. Nä, för jag är ju här i El Campello - och mormor, hon är i Skåne.

Men nu ska jag berätta om nåt dumt! Vet ni vad! Jo, matte hon litar inte helt på mig. Som igår kväll. Då luktade jag plötsligt att Kiko hade kissat på ett träd. Och så sa jag det till matte. Men hon trodde inte mig. Och sen, sen kände jag att Kiko hade gått åt det hållet som hamnen ligger. Och då sa jag det till matte. Men hon gick i alla fall åt andra hållet. Dumt va!

Fast sen - då fattade matte. Då fattade hon att jag hade luktat rätt. Så då gick vi tillbaka till trädet. Och vov, alltså! Sen fick jag bråttom. Jag sprang, fast jag hade nosen i marken hela tiden. I sicksack sprang jag. Ja, för så hade Kiko gått. Matte hann nästan inte med. Och sen - då hittade jag Kiko! Han var ute och gick med sin matte. Både Kiko och jag blev vov-glada när vi såg varandra! Först luktade vi på varandra.

Och sen lekte vi brottas-leken en lång stund. Det var kul att hitta Kiko! Men matte borde ha fattat bums! Jag har ju jätte-vov-bra luktsinne jag. Så klart att jag inte tar fel.

I dag har jag träffat Lluna! Det var vov-kul! Ja, för vi har inte setts på länge. Vi gick en promenad tillsammans med våra mattar. Det är kul att ha kompisar! Vovkul, alltså! Särskilt såna som är bra att leka med - som Smulan och Laban och Kiko. Ja, ibland leker jag med Lluna också. Men hon tycker mest om att nosa och prata och så. Vov och vov!

11-08-14:

Vov och vov! I dag har matte och jag hälsat på hos Horst. Jag har hälsat på hos Horst förr, så jag känner honom. Man måste åka bil en stund för att komma hem till honom. Det bästa hos Horst är att han har en så spännande trädgård. Ja, och så är det vov så bra att jag får springa lös där!

Det luktar vov-spännade nästan överallt!

Så jag nosade och nosade. Och nosade.

Man kunde kissa också. Så då gjorde jag det.

Trädgården är STOR! Så jag kunde gå jättelångt! Först åt det ena hållet, och sen åt det andra.

Och tänk, Horst har också en pool - precis som jag. Fast hans pool är mycket större. Den är jätte-vov-stor!

Ja, det är roligt och spännande hos Horst. Lite då och då gick jag in för att kolla vad matte gjorde. Men hon pratade bara med Horst hela tiden. Fast när jag ändå var inne, så passade jag på att dricka lite vatten. Ja för det var varmt ute - och Horst hade ställt fram en skål med vatten åt mig.

Men sen, när vi hade varit länge hos Horst. Då åkte matte och jag hem igen. Jättemycket vov på er!  

11-08-10:

Vov! Jag måste berätta. Matte har köpt en pool åt mig. Jodå! Ja, matte hon säger plaskdamm - men en pool är det. Det är skönt att ha en egen pool när det är varmt ute!

Fast jag badar inte i den. Nä, jag leker i den. Matte har lagt några bollar i min pool. Och så försöker jag ta dom. Men det är vov-svårt! Ja för bollarna bara smiter undan hela tiden. Jag visste inte att bollar kan simma så bra - och så snabbt.

Jag blir blöt om nosen när jag jagar bollarna.

Så då försöker jag förstås ta bollen med tassen i stället. Men det är faktiskt ännu svårare. Jätte-vov-svårt alltså.

Bollen bara simmar iväg hela tiden.

Så då försökte jag med nosen igen. Och då - då kunde jag ta bollen! Vov så bra!

Fast nosen blev alldeles vov-blöt! Sen bar jag in bollen i köket. Men sen bar jag ut den igen. Ja, för det är roligare att leka ute. I alla fall när det är varmt ute.

Fast sen märkte jag att jag var alldeles våt om tassarna också. Och benen. Så då torkade jag mig på dörrmattan.

Nä, vov, nu har jag inte tid att skriva mer. Nä, för nu ska jag gå ut och fånga fler bollar. Vov på er!

11-08-06:

Vov och vov! Nu har matte varit jätte-orättvis igen. Jag har inte fått låna hennes dator på många dar. Nä, för hon har bara suttit och skrivit till polisen. Ja, om den där dumma tjuven som tog mitt goda Frolic - och min fina vattenflaska. Ja, och så husses dator. Det borde matte fatta, att polisen inte kan nosa upp tjuven nu. Nä så länge finns inte spåren kvar. Förresten har poliser inte alls så bra luktsinne som vi hundar. Så det så!

Vov så mysigt det är på kvällarna här i El Campello! Matte och jag går en lång luktrunda varje kväll. Ganska sent går vi, när det börjar bli mörkt. Men vov så många andra hundar som också är ute och luktar då. Ja, och så har dom sina mattar och hussar med sig.

På kvällen är det så skönt i luften. Och det är skugga överallt - så det är lagom varmt. Matte och jag går först en lång promenad. Sen brukar vi leta upp Kiko och hans matte. Och sen sätter vi oss alla 4 på muren. Ja, och så luktar vi i luften, och tittar på hundar som går förbi, och sånt. Det är väldigt mysigt. Jag sitter mest still, och luktar och tittar. Men Kiko, han far runt hela tiden, och hoppar upp och ner på muren.

Ibland kommer det flickor, eller kvinnor, fram till mig. Och så vill dom klappa mig. Det är bara för att jag är så söt. Om dom pratar med riktigt snäll röst - då får dom klappa mig. Annars gömmer jag mig bakom matte. Fast om dom verkligen ville klappa mig. Då tycker jag att dom skulle ta med lite oxfilé och bjuda mig på. Ja, för då skulle dom få klappa mig jättemycket, sen när jag hade ätit upp allt. Men människor tänker ju inte så bra. Så dom tänker inte på det gamla hund-ordspråket: Vägen till hundens hjärta går genom magen.

Förresten har människorna knyckt det ordspråket och gjort om det. Dumt va! För det är klart att det handlar om hundar.

Nu är det förmiddag här i El Campello, och solen skiner. Jag tycker om att ligga still i solen - och lukta på alla dofter som vinden kommer med. På balkongen är det vov-skönt! Fast jag tycker inte om att gå långt, när det är varmt och soligt. Nä, när det är varmt ska man ta det lugnt. Nu ska jag ut på balkongen och ta det lugnt. Så här:

Vov och voff på er!

11-08-01:

Vov på er! I dag är det skönt här i El Campello - för det blåser lite. Och då blir det liksom lagom varmt hela dagen. Så i dag har jag mest legat och vilat mig på balkongen.

När det är väldigt varmt ute - då ligger jag helst på husses säng. Ja, jag passar sängen åt husse - nu när han inte är här. Och så lägger jag mitt goda lamm-öra och mina gnagpinnar där.

Men vov, nu glömde jag ju nästan - att det var om i lördags jag skulle berätta. I lördags, då hade matte och jag det vov-mysigt på kvällen. Vi var ute många timmar tillsammans. Först så gick vi på en restaurang på strandpromenaden. Jag tycker om att gå på restaurang. Särskilt när jag får sitta i mattes knä och smaka på hennes mat. I lördags beställde matte en sand-nånting. Fast det var ingen sand - utan bröd med ost och skinka på.

Jag fick smaka en rätt stor bit av skinkan, och en liten bit av osten. Vov och mums så gott alltså! Och så drack vi vatten till. Jag fick en egen skål, och matte drack i glas. Vi tycker mest om att dricka vatten, matte och jag.

Sen satt vi en stund och tittade på alla som gick förbi. Matte tittade mest på människorna, och jag tittade mest på hundarna. Om det gick förbi nån stor hund, och den gick på andra sidan strandpromenaden - då passade jag på att skälla på den.

Och sen, sen gick vi en lång promenad, matte och jag. Och när vi nästan hade kommit tillbaka igen - då hade vi sån tur att vi mötte Kiko och hans matte. Och då satte vi oss alla fyra tillsammans på muren. Kiko och jag satt i mitten. Och sen pratade vi, och tittade på hundar och sånt.

Vi lyssnade på musik också. Det stod en man vid strandpromenaden och spelade på ett konstigt instrument som han hade i munnen. Trumpet - sa matte att det heter. Han spelade musik som Kiko och jag tyckte om. Ja för musiken var liksom lugn och mjuk - och skön för öronen att höra på. Annars finns det många som spelar hemsk musik. Sån som bara låter bom, bom, pang och skrik. Sån musik tycker inte vi hundar om.

Sen så blev Kikos matte sömnig, så då gick dom hem och la sig. Men matte och jag var kvar ute. Vi skulle titta på en föreställning, sa matte. Jag har inte sett nån föreställning förut - så jag vet inte hur dom brukar vara. Men denna var vov så konstig. Ja, för det var en man och en kvinna. Men dom uppförde sig inte normalt. Nä, för ibland stod mannen på sina händer och hade fötterna rakt upp i luften. Och han stod inte på marken heller - utan på ryggstödet på en stol. Så ska man ju inte göra! Och ibland så stod kvinnan på hans axlar - och samtidigt så bollade han med pinnar, och hon spelade på nåt instrument. Ja, vov så konstigt dom uppförde sig hela tiden. Så ibland tittade jag ut på havet i stället. Ja, för det fläktade skönt därifrån.

Men sen så gick matte och jag också hem och la oss. Och då var klockan vov-mycket! Vov, vov!

11-07-28:

Vov! Jag mötte Kiko i går kväll, när jag var ute och gick med matte! Vi lekte en stund - men sen ville inte jag mer. Jag ville hellre sitta och prata en stund. Fast Kiko ville bara jagas och brottas. Ja vov alltså, killar är ju väldigt barnsliga, det är dom.

På dagarna, när jag är ute och går, då går jag helst i skuggan. Bredvid muren på strandpromenaden är det skugga. Här i El Campello är det varmt i skuggan också. Blir det för varmt så sätter jag mig ner i skuggan - och vägrar gå mer. Sen får matte bära mig om hon vill gå längre. Matte tycker om att gå i solen. Ja, hon får skylla sig själv.

Själv går jag bara i solen när jag måste. Som när jag ska kissa vid palmerna och så. Dom står ju mitt i solen. Och jag kan ju inte bara kissa på muren. Jag vill ju ha lite omväxling ju!

Fast på kvällarna, när det är skugga överallt, då vill jag gå långa, långa luktrundor! Ja, för det luktar vov så intressant här i El Campello! Och på kvällarna - då är det så många hundar ute och går med sina mattar och hussar. Det är kul att hälsa på varandra. Jag har lärt känna en trevlig pudelflicka som jag inte kände förut. Och en snygg kille som jag inte vet vad han är för sort. Men han är bara lite större än jag - fast svart. Ja, vov så många trevliga hundar det finns här i El Campello egentligen. Fast jag tycker gott att min bästis Smulan kunde flytta hit. För henne saknar jag. Nä, nu ska jag gå ut på balkongen och spana. Vov på er!

11-07-24:

Vov och vov! Vet ni vem jag mötte i går på strandpromenaden? Jo, jag mötte Kiko! Vov så glada vi blev när vi såg varandra! Först nosade vi på varandra, och sen lekte vi länge - länge. Mest brottades vi - för det tycker både Kiko och jag att är kul. Jag hoppas att jag möter Kiko i kväll igen. Vov, det hoppas jag.

Men vov, nu höll jag nästan på att glömma. Jag skulle ju berätta om min vetenskapliga undersökning. Den om hur bra rastplatserna är för hundar. Ja, så här blev resultatet:

 Sverige fick 4 tassar -

Det som var bra i Sverige var att gräset var väldigt mjukt och skönt för tassarna. Gräs är bra att kissa på. Och det var inte så mycket skräp som man behövde trampa på. Och så luktade det ganska bra.

 Danmark fick 4 tassar -

I Danmark var det lika mjukt gräs som i Sverige. Det var bara lite skräp, och så luktade det rätt så bra. Nästan samma som i Sverige.

 Tyskland fick 2 tassar -

I Tyskland var det väldigt mycket skräp där man skulle kissa. Och visserligen luktade en del skräp intressant - men man kan göra illa tassarna. Det var nära att Tyskland bara fick en tass. Men så finns det ganska goda kaninlortar på en del platser. Så det blev två tassar.

 Luxemburg fick 3 tassar -

På sitt sätt var det ganska bra i Luxemburg. Det var ganska mjukt gräs, och ganska rent. Men där vill dom inte att hundarna ska kissa på gräset. Nä, dom vill att vi ska kissa i särskilda hundrastgårdar. Och det är inga mysiga rastgårdar. Dessutom får dom stora hundarna också vara där. Därför fick Luxemburg bara tre tassar.

 Frankrike fick 3 tassar -

I Frankrike är gräset ganska bra, men inte så mjukt som det svenska och danska. Och det luktar väldigt trevligt i Frankrike, det gör det. Väldigt franskt! Fast det är väldigt mycket skräp där man ska kissa, och det vill jag ju inte kliva runt i. Så det blev bara tre tassar.

 Spanien fick 4 tassar -

I Spanien luktar det vov så spännande - och mycket - nästan överallt. Och ibland ser man små intressanta insekter i gräset som man kan jaga. Och där finns bara lite skräp. Men tyvärr är gräset ganska torrt och känns lite vasst under tassarna. Så det blev fyra tassar.

Nu undrar ni kanske varför inget land fick fem tassar. Jo, men det är väl vov-självklart! För att få hela fem tassar i betyg - så måste det förstås finnas färskt och gott vatten till oss hundar att dricka. Och det fanns det ju inte nånstans!

Fast matte hade med vatten åt mig. Så jag fick vatten ändå, var gång vi rastade. Men nu vet jag inte hur det blir nästa gång. Nä, för tjuven stal ju min fina vattenflaska. Det var en sån fin flaska med drick-skål på. Men jag tror nog att matte köper en ny åt mig. Ja, för min matte tycker väldigt mycket om mig.

Men vov så trött jag blev. Nu har jag ju tänkt jätte-vov-mycket! Det var väldigt jobbigt att hålla reda på alla tassarna. Jättetrött blev jag. Så nu ska jag sova en stund. Vov på er!

11-07-23:

Vov på er! Nu har matte haft datorn vov-länge, fast jag har sagt att jag har viktiga saker att skriva. Men nu ska hon visst bära fler saker, så nu passar jag på.

Jag vill ju visa foton från vår resa. Så här såg jag ut när vi vinkade hejdå på husse, då när vi skulle börja att köra.

Lite sorgligt var det att husse inte skulle följa med. Fast han hade inte fått plats. Nä, för jag satt ju på hans plats. Och på min plats stod det väskor. Och husse ville hellre stanna kvar i Hässelby. Ja, för han tycker mest om Sverige och Stockholm.

Sen åkte vi och åkte, matte och jag - i många dar. Ibland satt jag upp.

 Men för det mesta så låg jag ner. För det är liksom skönare - och vilsammare.

Jag sov ganska mycket. Ja, för jag får ändå inte hjälpa matte att köra bilen.

Fast när vi stannade bilen, och gick av - då var det fart på mig. Ja, för jag hade ju viktiga saker att göra. Jag skulle ju prova vilka länder som har bäst rastplatser för hundar. Jag gick mycket vetenskapligt tillväga i min studie.

Jag nosade och nosade.

Och jämförde var det luktade bäst och mest intressant.

Jag kissade på vanligt vis,

och så stod jag på framtassarna och kissade.

Självklart så provade jag att bajsa också.

Och sen jämförde jag alla dom olika platserna i dom olika länderna. Ja, vov så mycket det var att tänka på. Men nu har jag sammanställt allt. Ja, har gett dom olika länderna betyg. Det mesta dom kunde få var fem tassar - och det minsta en tass. Fem tassar är bäst - och en tass är sämst.

Men vov, vad sa du matte? Jaså, ska vi gå ut nu.

Ja, då får jag väl skriva färdigt den här viktiga rapporten - nästa gång jag får låna mattes dator. Vov så länge!

11-07-21:

Vov och vov alltså! Ni kan inte ana så hemska saker som jag har varit med om! Jag var jätte-vov-rädd!

Ja, sen ska jag berätta om mattes och min resa. Jag har mycket att berätta. Men jag bara måste berätta om det hemska först.

Matte stannade bilen på en parkeringsplats (i Frankrike) - vid sånt där ställe där man kan köpa bensin. Matte skulle bara fråga dom om en sak. Jag fick vänta i bilen. Jag vill alltid följa med in - men dom hade en skylt på dörren - med en överkorsad hund på. Så jag fick inte följa med. Och det var dumt! Jätte-vov-dumt, alltså!

För vet ni vad som hände? Jo, när matte var där inne - och jag satt alldeles ensam i bilen - så kom en man fram till vår bil. Och sen slog han med något hårt på fönstret på bilen. Det sa PANG och så gick fönstret sönder. Det var där bak - men jag blev jätte-jätte-vov-rädd!  Jag skällde så högt jag kunde! VOV-VOV-låt-bli-VOOV, skällde jag. Men mannen struntade i mig. Han öppnade bildörren - och så tog han husses dator! Och så la han den i sin bil. Men sen kom han tillbaka - och då tog han mattes och min mat-väska. I väskan låg både mitt torrfoder - och burken med Frolic! Mannen tog mitt goda Frolic! Dumma, dumma man!

Och sen la han matväskan i sin bil. Och sen kom han tillbaka till vår bil. Och då öppnade han min dörr. Ja, jag satt ju där fram - bredvid matte, fastspänd i mitt bilbälte. Jag skrek VOV-vov-Vov, och försökte bita mannen. Men då kastade han min rosa väska ovanpå mig. Vov så rädd jag blev, alltså! Jag bara kröp ihop och gömde mig för den elake mannen.

Men då kom matte springande! Och då gick den elake mannen bort till sin bil. Matte var jätte-orolig. Ja, för hon kunde ju inte se mig. Hon trodde att mannen hade tagit mig. Men sen hittade hon mig. Och då tog hon mig i famnen och tröstade mig - och pussade på mig. Men jag var ändå så rädd att jag darrade. Jag är egentligen en mycket modig hund, jag. Men när så här hemska saker händer - då måste man få vara rädd. Ni skulle också ha varit rädda - om ni var med om nåt så här hemskt. Ja, vov-usch, alltså! Visst är det synd om mig! Nu tänker jag akta mig för främmande människor. Särskilt för män!

Sen väntade matte och jag jättelänge på polisen. Men dom kom inte. Och sen så åkte matte och jag bil hela natten. Och nästa dag så kom vi hem till El Campello. Det var skönt att komma hem!

Jag har mycket mer viktiga saker att berätta. Fast just nu hinner jag inte. Nä, för nu ska matte och jag gå ut på promenad. Jag måste ju kissa på jättemånga ställen - så att mina spanska hund-kompisar vet att jag har kommit hem. Vov så länge!

11-07-16:

Vov och vov! Nu har matte stökat till i hallen i stället. Ja, för nu har hon burit ut alla väskorna från vårt rum - och ställt dom i hallen. Det är säkert nästan 1000 väskor! Jätte-vov-många är det. Matte säger att det är 19 stycken. Ja, det var ju det jag sa - nästan 1000. Väskorna ska åka med matte och mig i bilen.

Här sitter jag i fåtöljen i vårt ganska tomma rum:

 

Vi ska åka bil 5 dar, matte och jag. Så lång tid tar det att åka till El Campello. Jag kan räkna till 5! Visst är jag duktig! Fast mer än till 5 klarar jag inte. Nä, för jag har ju bara 5 klor på framtassen. Ja - faktiskt både på den högra - och på den vänstra tassen. Fast ibland får jag det till 4. Ja, för ibland glömmer jag den klon som sitter lite högre upp på sidan. Vad man ska ha den klon till begriper jag inte. Man kan inte gräva med den. Och på baktassarna är det bara 4. Kanske har man den för att kunna räkna ända till 5. Jag vet inte.

Matte och jag ska börja åka i morgon. Sen vet jag inte om dom har nåt internet där vi kör med bilen. Om dom inte har det - så kan jag inte skriva i min blogg förrän vi kommer fram till El Campello. Fast jag måste förstås berätta för er vilka länder som jag kissar i - och om det var bra att kissa där. Vov så länge!

11-07-15:

Vov! Ni kan inte ana så mycket matte och jag har att göra! Jag blir alldeles trött i huvudet - bara jag tänker på det. Det är ju jobbigt att tänka mycket, det är det ju.

Matte och jag ska snart flytta tillbaka till Spanien igen. Och nu stökar matte till jättemycket - här i Hässelby strand. Ja, vov alltså! Först kom tre karlar och tog nästan alla våra möbler. Dom stoppade in allt i en stor lastbil och körde i väg. Jag skällde först argt på dom - men matte sa att dom bara hjälper oss att flytta.

Men sen, då började matte att ställa en massa väskor mitt på golvet. Ja, där som möblerna var innan. Och nu håller hon på varenda dag och stoppar saker i väskorna. Ja, vov en sån röra! Men jag stoppade ner min bästa pip-boll i den röda väskan. Och i den blå stoppade jag i flera goda gnagben. Ja, för sina viktigaste saker måste man ju ta med sig när man flyttar.

Matte och jag ska åka i vår bil. På söndag ska vi börja åka. Husse ska inte följa med nu. Nej, för han ska komma efter i ett flygplan - senare.

Nu förstår ni att jag knappt hinner skriva här i min blogg. Nä, för jag måste ju hela tiden hjälpa matte. Och så måste jag kela mycket med husse. Ja, för sen kan jag ju inte kela med honom på vov-länge.

Nu ska matte och jag gå den sista luktrundan för i dag. Och sen ska vi lägga oss och sova. Vov på er!

11-07-09:

Vov! I dag har jag varit på träff! Jodå, jag har träffat en kille - en chihuahua-kille. Yoda heter han. Han är väldigt snygg faktiskt, men jag flörtade ändå inte med honom. Nej, för nu löper jag ju inte. Och då är det ju liksom inte lönt. Men visst är han vov-snygg, Yoda:

Först så gick vi på promenad. Vi gick i Ekoparken. Vi fick åka tunnelbana dit, matte och jag. Yodas matte var också med. Vi fick gå lösa - och det är ju alltid vov så roligt.

Vi gick och gick. Och så luktade vi på många intressanta lukter.

Och så pratade vi lite om lukterna och så. Mest pratade vi om fågelbajs-lukt. Ja, för man får ju ha nåt att prata om när man är på träff.

Fast det var varmt! Och soligt! Så jag blev lite trött. Så då vilade jag mig en stund.

Men sen så bjöd Yodas matte oss på vatten. Och då blev jag pigg igen. Och det var tur. Ja, för sen såg jag några jättekonstiga djur. Så jag sprang bort för att lukta på dom. Fast dom ville inte komma fram till staketet. Och förresten var dom ganska stora. Så då sprang jag tillbaka till matte.

Sen gick vi på café. Men jag fick bara smaka en pytteliten bit kyckling av matte. Yodas matte var lika snål som min. Han fick också bara pyttelite av sin mattes mat. Dom kunde gott ha beställt var sin hel kyckling åt oss. Ja, det tycker jag i alla fall. Fast vi fick i alla fall en stor skål vatten, det fick vi. Sen la vi oss i skuggan under stolarna och vilade. Och det var vov så skönt.

Men sen, när våra mattar hade pratat jättelänge - då började vi gå hem igen. Fast då var jag trött och ville egentligen inte gå. Jag ville att matte skulle bära mig - men det gjorde hon inte. Yodas matte stänkte lite vatten på honom - och då blev han piggare. Han såg faktiskt inte alls trött ut. I alla fall orkade han gå hela vägen tillbaka.

Det gjorde inte jag - fast matte tvingade mig. Nejdå, jag är inte alls lat! Jag tycker bara att man ska hushålla med krafterna.

Fast sen så fick jag vila i mattes knä - när vi åkte tunnelbanan hem. Och nu, när jag har skrivit klart här - då ska jag vila på mattes säng. Ja, för nu är jag jätte-vov-trött alltså! Vov på er!

11-07-08:

Vov! I dag har matte och jag gjort en dålig sak - och en bra sak.

Det dåliga var att vi gick till veterinären. Ja, i dag var veterinären hyfsat snäll. Hon stack mig inte - bara lyssnade på hjärtat och så. Och hon sa att jag var frisk och fin. Fast sen sa hon att jag var för tjock - och borde banta. Vov, så oförskämt sagt alltså! Bara för att jag väger 3,2 kilo nu och inte 2,8 som jag brukar. Det är väl inget att bråka om. Matte och husse har gått upp mycket mer! Det har dom. Men inte sa veterinären nåt till matte inte. Ett klart fall av hund-diskriminering alltså. Och jag tycker ju inte alls om bantnings-mat. Det kommer att bli jätte-vov-synd om mig alltså. Jag vill INTE banta...

Förresten så sa veterinären att jag var skendräktig också. Det lät inte som nåt bra. Men hon sa att hon kände det - för att jag har fått större bröst. Fast det är väl modernt? Ja, dom säger så mycket konstigt veterinärerna. Man fattar inte alltid vad dom menar.

Fast vov! Nu måste jag ju berätta om det bra också.

Matte och jag åkte in till stan sen. Vi åkte tunnelbana. Det kan jag. Jag sitter jättefint i mattes knä hela tiden. Och sen så gick vi av tåget - och upp för en trappa. Och vet ni vad? Jo, då stod plötsligt Lena där! Konstigt va! Hon bor ju i Skåne - och ibland hälsar hon på oss i El Campello. Men hon har aldrig stått ovanför tunnelbane-trappan förr. Så först blev jag väldigt förvånad. Men sen blev jag glad. Jag viftade på svansen jättemycket! Ja, för jag tycker om Lena. Och sen pratade matte och Lena jättemycket, medan jag lekte på en gräsmatta. Fast ibland klappade dom mig också.

Men sen så åkte matte och jag hem till husse igen.

Ja, nu vet ni allt som har hänt i dag. Ja, utom att jag mötte Gucci i morse. Fast det orkar jag inte berätta om nu. Nä, för nu måste jag sova. Ja, för jag är vov så trött. Vov och gäsp!

11-07-05:

Vov på er! Som jag har väntat, och väntat, och väntat - på att få låna mattes dator. Men vov! Nu är det äntligen min tur att ha den. Jag har ju jätteviktiga saker att berätta om!

För några dagar sen, när jag var ute och gick med matte och Bernadette, då - då mötte jag Laban!

Han hade flytväst på sig. Ja, för han var vid stranden och badade med några kompisar. Vi är ju lite kära i varandra, Laban och jag. Ja, så vi blev jätte-vov-glada när vi såg varandra.

Vi luktade på varandra, och pratade med varandra - och så kissade vi vid samma träd.

Och sen så luktade vi på kisset. Tänk - vi har precis samma intressen - Laban och jag!

Men sen så kom dom andra hundarna. Dom ville också lukta. Fast Albin - han ville lukta (där ni vet) på mig i stället.

Och då lyfte jag naturligtvis på bakbenet. Så att han lättare skulle kunna komma åt att lukta. Ja, lite artig får man ju vara. Fast bara mot snygga hundkillar förstås. Vem som helst får ju inte lukta på mig.

Men sen så pratade jag lite mer med Laban, och lekte med honom. Ja, för det är ju han som är min riktiga pojkvän.

Fast sen så ropade dom andra hundarna på oss. Vov, vov-voff sa dom. Alltså att vi skulle komma.

Så då gjorde vi det. Och sen så pratade vi allihopa en stund. Ja, ända tills matte sa att vi måste gå vidare.

Då var jag tvungen att följa med - fast jag inte hade pratat klart med dom andra.

Ja, matte är lite dum ibland. Hon vill alltid bestämma vad vi ska göra. Fast jag vill ju bestämma själv.

Men vov! Jag har ju mer viktiga saker att berätta! Vet ni vad som hände i dag? Jo, när jag var ute och gick med matte - då luktade jag plötsligt att Smulan kom gående långt borta. Så jag sprang tillbaka en bit på vägen - och där stod hon! Vov så kul! Smulan är ju min bästis! Hon hade sin matte med sig. Så vi bad våra mattar att prata lite med varandra - så att vi skulle kunna leka i lugn och ro. Och så lekte vi. Och lekte. Vi både brottades och sprang.

Fast sen hittade vi några jättegoda harlortar - och åt några var. Fast just som vi hittade jättemånga till - och skulle äta upp dom - så sa våra mattar att vi inte fick äta fler. Dumt va! Jätte-vov-dumt! Ja, för det var ovanligt goda harlortar.

Men då - då kom Laban gående med sin matte. Och då blev vi så glada, Smulan och jag, att vi glömde bort harlortarna. Vi sprang och mötte Laban. Och sen så lekte vi alla tre en stund. Vov så härligt alltså! Och roligt! Att få leka med både sin bästis - och sin pojkvän - på en gång! Ja, i dag har det verkligen varit en bra dag. En riktigt vov-bra dag, alltså. Ja, vov då!

11-07-02:

Vov och vov! Nu är jag faktiskt lite arg. Ja, för jag har jättemycket viktigt att berätta. Vov-viktigt alltså! Ja, om att jag har träffat Laban, och Albin och Gucci och flera andra kompisar. Och matte har tagit foton. Men så får jag inte låna mattes dator alls. Och matte vill inte hjälpa mig med fotona nu. Hon bara är med Bernadette hela tiden. Men jag ska berätta sen, det lovar jag. Fast såna här vov-viktiga saker vill jag berätta bums, ju. Oj, oj. Nu hör jag att matte och Bernadette kommer. Jag ska skynda mig att gömma mig under kuddarna på mattes säng. Ja, för då märker nog inte matte att jag lånade hennes dator lite i smyg. Vov, Vov!

11-06-30:

Vov och vov! Matte är jätte-orättvis varenda dag nu. Ja, bara för att vi har gäster. Bernadette hälsar på oss. Hon bor annars i ett land jättelångt borta - jag tror att det heter Amerika. Nu är matte bara tillsammans med Bernadette hela tiden. Inte med mig! Och jag får stanna hemma hos husse - istället för att följa med matte. Visst är det orättvist! Vov alltså! Och egentligen får jag inte låna mattes dator heller. Bara för att hon säger att vi inte hinner skriva i våra bloggar nu. Fast nu gick matte på toa, så då passar jag på att skriva lite. Men, oj, nu kommer matte. Jag måste sluta skriva så hon inte märker nåt. Vov på er!

11-06-26:

Vov! Jag har något viktigt att berätta. Ja, egentligen var det matte som läste det i tidningen - men sen berättade hon det för mig. Ja, ni vet - det finns en del saker som är giftiga för oss hundar. Ja, sånt som lök och choklad. Vi blir sjuka, och kan dö, om vi äter sånt.

Nu läste matte att det finns fler saker är giftiga. Som hon inte visste innan. Gräslök och rabarber är giftigt! Och sen är det en blå blomma som heter Lobelia, som också är giftig.

Fast blommor äter inte jag. Men små valpar - dom smakar ju på allt. Och då kan dom ju råka äta av blommor också. Ja, vov så hemskt!

Det finns blommor som är så farliga - att människor också kan dö av dom. Dom som är så jätte-vov-farliga heter Änglatrumpet och Spikklubba och Nerium Oleander. Ja, dom här svåra namnen fick matte hjälpa mig att skriva. Har blommorna så många bokstäver - så blir det för svårt för mig.

Det kan minsann vara vov så svårt att skriva på datorn ibland. Ja, för ibland kommer liksom tassen på två bokstäver på en gång. Man måste peta med klon om det bara ska bli en. Och det är vov så svårt. Fast jag kan! Jag kan ju nästan allting jag. Och nu har jag berättat om fler giftiga saker. För länge länge sen, den 9 augusti förra året, berättade jag om andra saker som är giftiga för hundar. Sånt måste vi hundar - och våra mattar och hussar - veta! Ja, för vi hundar vill leva jätte-vov-länge. Vi vill inte alls bli sjuka och dö. Inte jag i alla fall! Vov på er!

11-06-23:

Vov och vov, så kul jag har haft! Matte och husse och jag har hälsat på Johan och Linda och Lennart och Janita. Dom tycker mycket om hundar, så det är kul att hälsa på dom. Den här gången var dom i ett annat hus, som låg ute i skogen, och hade en jätte-vov-stor trädgård. Och jag fick springa lös. Vov så kul! Och så spännande det luktade överallt! Det fanns vov-mycket gräs!

Och jag sprang, och jag luktade!

Och tänk - jag hade sån tur - så jag hittade en jättemysig kletig fläck att rulla mig i! Visst ser det mysigt ut!

Men sen, då skulle vi gå i skogen. På mossa! Och det är ju inte jag van vid. Det var väldigt mjukt, men läskigt. Ja, för tassarna liksom sjönk ner i mossan. Så först vågade jag inte gå alls. Nä, för man ska ju inte vara dumdristig.

Men sen så visade Janita mig hur man skulle gå. Så sen vågade jag gå alldeles själv! Jag är ju väldigt modig jag, det är jag. Vov!

Fast när vi var på deras brygga. Då fick matte bära mig hela tiden. Nä, för på brädor med springor emellan  går jag INTE! Nä, lite principer får man ju ha.

Men nu ska jag berätta om det som var allra bäst! Jo, dom bjöd på VOV-god hundmat! Jag fick oxfilé! Mums och smask alltså! Det är nåt annat än torrfoder det! Här ser ni när Lennart grillar oxfilé åt mig. Ja, människorna skulle också ha. Fast det var förstås viktigast att jag fick. Ja, för jag fick först.

Vov, alltså! Ser ni så gott det ser ut!

Jag skyndade mig förstås att börja äta! Ja, så att det inte skulle komma nån annan hund - och ta min mat.

Vov, så gott det var! Och mört!

Jag åt och åt... Och det blev mindre och mindre kött kvar på tallriken.

Till slut var det bara lite mat kvar. Och sen var det nästan ingenting alls kvar! Så god mat borde inte ta slut så fort!

Fast jag slickade tallriken noga, noga. Ja, för det var lite god smak kvar.

Jättenoga slickade jag. Men till slut var tallriken alldeles ren.

Jag tittade på den. Men det fanns ingenting alls kvar. Jag förstår inte hur den goda maten kunde ta slut så fort.

Men jag var väldigt mätt - det var jag. Och belåten. Och så hade jag blivit trött av att äta. Så sen la jag mig och sov en stund när människorna åt.

Vov alltså! Oxfilé - det är bra hundmat det! Nu måste jag tjata på matte - så att hon slutar köpa torrfoder - och bara köper oxfilé till mig hädanefter. Ja, vov på er!

11-06-19:

Vov alltså! Jag träffade Laban i går! Ja, Laban - chihuahua-killen som är min svenske pojkvän. Vov så kul det var att träffa honom igen. Jag är faktiskt kär i Laban! Han är SÅ söt!

Först så lekte vi jättemycket. Vi sprang och sprang och sprang. Mest lekte vi jaga-leken.

Labans matte fotograferade oss med sin mobil. Bra va! Ja, för jag vill ju ha foto på Laban. Bara för att han är så söt...

Fast sen så började Laban att nosa mig - där ni vet. Men det fick han. Ja, för jag löper ju nu. Laban ville nosa jättemycket.

Och sen ville han para mig. Och det ville jag också att han skulle. Fast då sa både min matte, och Labans husse och matte, att vi inte fick. Vov så dumt alltså! När vi ville så gärna - båda två. Jag skulle jätte-vov-gärna vilja ha valpar med Laban. Det skulle jag. Det är vov så dumt att människorna alltid ska bestämma.

Fast sen, då fick vi jättegott hundgodis av Labans husse. Smask och vov så gott det var alltså!

Och då satt vi fint, både Laban och jag. Ja, för det ska man om man vill få mycket hundgodis.

Men sen så tyckte matte att vi skulle gå hem. Och då blev jag tvungen att följa med. Ja, fast jag egentligen inte hade lekt klart med Laban. Det är vov-dumt att matte försöker bestämma över mig hela tiden. Jag vill bestämma själv! Då skulle jag bestämma att jag skulle leka med Laban varje dag, det skulle jag. Ja, vov då!

11-06-14:

Vov på er! Jag har egentligen inte tid att skriva i min blogg nu. Nä, för jag löper. Och då måste jag ju ut och kissa ofta - och mycket - och på många ställen - så att killarna vet. Förresten så är jag ännu kärare i Elvis nu. Och jag tror att han är kär i mig. Vi luktar på varandra både här och där... Ja, och så leker vi lite och pratar och så.

Fast i dag träffade jag Smulan. Så då lekte vi en del, och så pratade vi. Jag berättade för henne att min matte har blivit jättetråkig. Ja, för matte bara stoppar saker i lådor hela dagarna. Sånt som hon ska flytta till Spanien. Så hon har nästan inte tid att leka med mig. Fast Smulan sa att hennes matte också var lite tråkig nu. Ja, för hon bara målar ett skåp hela tiden - och Smulan får inte hjälpa till. Ja, vov så tråkiga mattar kan vara ibland. Tur att Smulan och jag har varandra - så vi har nån att leka med.

Fast nu måste jag sova lite mer. Ja, för nu är jag jätte-vov-trött. Det är nog bara för att jag har kissat så mycket i dag.

 Ja, det är i alla fall tur att jag inte är hane! Jag kan ju kissa var som helst jag. Vov, vov!

11-06-09:

Vov alltså! Jag har träffat Smulan i dag. Ja, Smulan - min allra bästa bästis! Henne som jag har längtat efter när jag har varit i Spanien.

Ååh så glada vi blev när vi såg varandra! Vi kände igen varandra på långt håll - så vi skyndade oss att springa till varandra. Och sen hälsade, och hälsade, och hälsade vi på varandra.

Vov så mycket vi hade att berätta för varandra! Ja, för det var jätte-jättelänge sen vi sågs.

Fast det är jobbigt att hälsa - och leka - när det är varmt ute. Men då ropade Smulans matte på oss. Hon hade vatten med sig - som hon bjöd oss på. Vov så gott det är med vatten när det är varmt. Jag drack mycket!

Och sen så vilade vi oss lite. Och våra mattar dom pratade och pratade. Ja, för dom har ju inte heller setts på jättelänge. Så dom hade väl också mycket att prata om. Men dom pratade bara tråkigt människoprat. Ja dom pratade om att måla skåp och klä om stolar - och inget alls om att jaga katter och sånt kul...

Fast sen så ville Smulan och jag lukta på gräset. Ja, för det var nyklippt och luktade extra gott.

Men plötsligt fick jag syn på att Gucci och Elvis kom gående med sina mattar.

Så då sprang jag och mötte Gucci.

Och sen så hälsade jag på Elvis. Jag tror faktiskt att jag är lite kär i Elvis, men han får ändå inte lukta mig - där ni vet.

Sen så luktade vi allihopa på gräset - och vilade - och så. Ja, för vi tyckte att det var lite för varmt för att leka springa-fort-lekar.

Jag hittade en pinne att gnaga på. Och så låg jag och gnagde en stund och tittade på mina vänner. Det är väldigt bra och trevligt att ha vänner!

Sen klappade Guccis ena matte mig. Hon kan klappa mig väldigt skönt och bra. Det tycker jag om.  (Ja, Gucci har två mattar - en större och en mindre.)

Men sen, när vi hade lekt, och pratat, och luktat, och vilat - jättelänge. Då sa våra mattar att vi skulle gå hem. Så då sa jag hej till Smulan. Men vi bestämde att vi ska ses en annan dag igen. Det vill jag vov så gärna. Ja, för jag tycker mycket om Smulan. Vov då!

11-06-05:

Vov! I går var matte och husse och jag hemma hos husses kompis Bosse. Honom känner jag. Ja, för jag har hälsat på hos honom förr - och så har han hälsat på hos oss. Han är väldigt bra på att klappa mig, Bosse. Och så hade han en skön dock-kudde i sin soffa. Dessutom så fick jag smaka lax. Och det var vov så gott! 

Men sen blev klockan mycket. Och då blev matte väldigt sömnig. Så då åkte vi hem. Ja, för matte ville inte sova på Bosse soffa som jag gjorde. Vi åkte tunnelbana sent på kvällen. Jag kan åka tunnelbana. Jag sitter fint i mattes knä hela tiden. Ja, vov då!

v

11-06-04:

Vov och vov! I dag har matte och jag varit ute och gått en lång luktrunda. Mmm, så bra det luktade i gräset!

Det finns en strandpromenad här i Hässelby strand också. Den gick vi i dag. Den går vi faktiskt nästan varje dag. Strandpromenaden här är nog lika lång som strandpromenaden i El Campello. Fast här finns det mera gräs vid sidorna - och ingen sand alls.

Jag fick vara lös hela tiden. Det tycker jag om! Vov alltså! Då hinner jag så mycket! Jag hinner lukta jättemycket - och så hinner jag ändå springa i fatt matte sen. Och det bästa av allt är, att jag hinner rulla mig i fågelbajs - eller äta harlortar, innan matte hinner säga nej. Och det är ju vov så bra!

Det är inte samma sorts vatten här i Mälaren - som det är i Medelhavet. Nä, för vattnet här kan man dricka! Det är faktiskt vov så gott! Men vattnet i Medelhavet - det är äckligt! Ja, för det smakar jättesalt!

Så det finns saker som är bättre här i Hässelby strand. Det tycker husse och jag. Fast matte, hon tycker bara om El Campello hon. Nej, nu måste jag vila mig. Jag blev lite trött i tassarna när vi gick så långt. Vov på er!

11-06-01:

Vov på er! Det är faktiskt vov så kul att vara tillbaka här i Hässelby strand. Ja, för jag har redan träffat flera av mina hundkompisar! Både i går och i dag träffade jag Gucci. Och det var kul - för Gucci är väldigt trevlig. Och i går träffade jag både Flisan och Melli och Teddy och Bo och Challe. Det är jätte-vov-kul att träffa sina kompisar. Både dom och jag blir glada och viftar på svansen, och nosar på varandra, och pratar lite och så. Och om vi får vara lösa för våra mattar - så leker vi förstås också.

Och i dag när jag träffade Tara och My - då blev My så glad att hon slickade mig i ansiktet. Det fick hon. Ja, för vi är bra lekkompisar vi. Fast min bästis Smulan, henne har jag inte träffat än. Och tyvärr inte gullige Laban heller.

Men vet ni vad? Det har hänt nåt sorgligt! Challes bror Kenta har dött! Både Challe och hans matte är väldigt ledsna. Jag undrar vart hundar försvinner när dom dör? Jag vet faktiskt inte alls. Men det är inte bra. Nä, för deras mattar och hussar och alla deras hundkompisar blir ju väldigt ledsna då.

Själv har jag inte tänkt dö alls. Nä, för jag vill ju inte att matte ska bli ledsen. Vov på er!

11-05-30:

Vov! I går hälsade jag på hos min storebror Johan! Det var kul! Johan busade och lekte med mig! Och så fick jag vatten av hans sambo Linda. Linda klappade mig också. Hon är väldigt bra på att klappa hundar.

Ja, ni kan inte ana så mycket jag blev klappad. Jätte-vov-mycket! Ja, för dom har ingen hund mer. Deras hund blev gammal och sjuk, och så dog han. Det är dom ledsna för. Och det förstår jag. Vi hundar är väldigt viktiga för människorna! Ja, vov alltså så viktiga vi är.

Så här såg deras hund Ludde ut. Visst var han snygg!

Lindas mamma och pappa var också med. Och dom är bra på att klappa hundar må ni tro! Jag la mig mellan dom i soffan, och sen klappade - och klappade - och klappade dom mig. Det var vov så skönt!

Jag tror att dom skulle behöva en ny hund. Ja, för dom hade ett väldigt klapp-behov. Annars kan dom få låna mig ibland. Fast bara en dag, för sen vill jag hem till matte igen.

Sen så var vi ute och gick också. Jag kissade förstås på så många olika ställen som jag kunde. Ja, så att hundarna som bor där kan lukta att jag har hälsat på i Upplands Väsby. Vov på er!

11-05-26:

Vov och vov! I dag har matte och jag gått en lång promenad. Vi har gått i skogen. Det var länge sen jag gick i skogen. Det luktar väldigt bra och intressant där. Och det är spännande att klättra över trädrötter och stenar.

Vi har gått på en massa gräs också. Gräs är vov så mjukt och skönt för tassarna att gå på. I Spanien är gräset liksom torrare. Och då blir det inte lika mjukt. Svenskt gräs luktar bra också.

Jag luktade efter om jag kunde känna Smulans lukt nånstans i gräset. Men det kunde jag inte. Jag undrar om vi träffas snart, Smulan och jag? Vov, så jag längtar efter Smulan!

Sen så gick matte och jag ner på stranden. Här i Hässelby får hundar vara på stranden utom på sommaren. Matte säger att hundar inte får vara på badplatsen i juni och juli och augusti - men alla dom andra månaderna. Vi får bada också! Och det är ju vov så bra.

Det var en hundkille som badade när vi var där. Fast själv vill jag inte bada när vattnet är så kallt. Men hundkillen verkade ha vov så kul. Han hoppade i vattnet många gånger - så det skvätte på hans husse och matte.

Fast jag fick duscha inne sen. Ja, bara för att jag hade råkat få lite bajs i pälsen nära rumpan. Duscha inne i varmt vatten - det tycker jag om! Det är så roligt, så jag kan inte låta bli att vifta på svansen när matte duschar mig. Vov alltså, så kul och skönt det är att duscha inne.

Jag mötte förresten Teddy i dag. Ja, han den snygge pudelkillen som bor i vår trappa. Vi hälsade förstås noga på varandra, och våra mattar pratade. Men jag mötte tyvärr ingen annan hundkompis. Kanske jag möter nån i kväll? Eller i morgon? Det vill jag! Ja, vov då!

11-05-25:

Vov på er! Nu är jag hemma i Hässelby strand igen. Jag kände igen mig bums! Både i lägenheten och ute. Först skyndade jag mig att lukta i alla rum. Och det luktade som det skulle. Och sen gick matte och jag ut. Och då kissade jag förstås på jättemånga ställen. Ja, så att mina kompisar ska lukta att jag har kommit hem igen.

Men nu höll jag på att glömma. Jag måste ju först berätta att jag hälsade på hos Sonja och Curt häromdan. Jag hade aldrig träffat dom förut, men dom var jättesnälla. Det märktes att dom tycker om hundar! Förresten så har dom hund själva.

Hunden sa vad han heter, men det har jag glömt nu. Men han är väldigt gammal. Han börjar bli gråhårig. Och så går han dåligt. Han sa att han hade lite ont i lederna. Jag försökte förstås att få honom att börja leka. Men han ville inte.

Och sen visade jag honom hur kul det är att springa i kapp. Men han sa att han inte orkade. Han berättade att när man är gammal - då orkar man inte leka och springa så mycket.

Ja, så då sprang jag själv. Jag sprang jättefort!

Och sen så kollade jag vad matte och husse gjorde. Men dom satt bara och pratade med Sonja och Curt och min mormor hela tiden.

Fast sen, då hände nåt spännande! Det kom en katt! Ja, han sa att han bodde där. Men jag hade inte tid att lyssna på honom. Nä, för jag blev lite rädd. Och så visste jag inte vad jag skulle göra då. Men så kom jag på att jag kunde jaga honom. Så då gjorde jag det. Jag skällde på honom, och jagade upp honom i en buske. Han såg lite besviken ut då. Men tänk så modig jag är som vågar jaga en katt. Ja, han var ju större än jag alltså. Men jag är väldigt modig jag. Nä, vov på er! Nu ska jag ut och se om jag kan hitta några hundkompisar! Vov, vov!

11-05-22:

Vov, vov alltså! En sån bra skog det finns här där Linda bor! Och det bästa var att jag fick springa lös! Ser ni mig? Jag står högst uppe på vägen.

Vov så många spännande lukter det finns i skogen! Jag hittade jätte-jätte-många lukter!

 Jag vågade gå vov-långt bort från matte. Ser ni så långt bort jag vågar gå? Jag är modig jag!

Fast sen, då kom vi till en sån där läskig bro, en sån med springor mellan brädorna. Och såna går jag av princip inte över. Nä, man ska inte vara dumdristig.

Linda ropade på mig. Men så lättlurad är jag inte.

Jag försökte hitta en väg över vattnet som inte var lika farlig. Men vattnet var för djupt. Så jag kunde inte komma över.

Vov så bekymrad jag blev, alltså! Men till slut fattade matte. Så då kom hon och hämtade mig. Och så bar hon mig över den farliga bron. Och sen så kunde jag springa själv igen. Vov!

Vov en sån bra dag lördagen var! Inte nog med att jag fick springa lös i skogen. Nä, sen fick jag springa lös på Unos gräsmatta också. Vov, så fort jag sprang!

Linda sprang också. Men jag var snabbast!

Men sen, då kände jag en mycket intressant lukt!

Väldigt intressant!

Vov, alltså! Igelkott-bajs! Vilken tur alltså! Det är ju min favorit-parfym! Så då rullade jag mig förstås i bajset!

Fast matte blev lite sur. Ja, bara för att hon inte tycker att igelkott-bajs luktar gott. Det är väl inte mitt fel heller!

Jag vet inte om det var därför, men sen blev matte alldeles tokig. Jag för sen kunde hon inte gå vanligt. Hon liksom snurrade runt som ett hjul. Ja, det är väl nån sorts människo-lek. Hon såg väldigt rolig ut i alla fall. Ja, vov på er!

Vov så roligt jag har - varenda dag! I dag fick jag följa med matte och Jenni till Hembygdsparken i Ängelholm. Vov så spännande det luktade där! Ja, från alla håll! Jag blev jätte-ivrig att lukta närmare på allt! Först luktade jag på hönsen - och tittade på dom.

Det var väldigt spännande! Vov alltså så spännande!

Men sen luktade det ännu mer spännande från ett annat håll. Så då gick jag dit.  Där såg jag en stor gris. Matte sa att det var ett Linderöds-svin, men jag såg ju att det var en gris jag.

Men sen, då ville grisen lukta på mig. Och då såg jag att den var ganska stor. Så då skällde jag på den. Men det var väldigt konstigt, för den blev inte alls rädd. Fast jag skällde det snabbaste och högsta jag kunde. Ja, dom är konstiga grisar. Fast dom luktar väldigt intressant.

Men sen så började det tyvärr regna. Och jag tycker ju inte om när det regnar på mig. Så då sprang vi till mattes bil, och sen åkte vi till Jenni. Och hos Jenni var det mysigt. Jag fick ligga i hennes soffa, och så klappade hon mig på magen. Fast när vi hade varit länge hos Jenni, så åkte vi tillbaka till Linda igen. Och nu ska jag sova. Vov på er!

11-05-19:

Vov på er! I går hälsade jag på hos min mormor. Ja, mattes mamma alltså. Det var vov så kul! Mormor har en stor trädgård med mycket gräs som jag kan springa på. I går sprang jag jättefort - fram och tillbaka utanför mormors hus!

Och sen hälsade vi på hos min storasyster Jenni. (Ja, alltså. Linda och Jenni och Johan - det är dom barn som matte hade innan hon adopterade mig. Nu är vi ju fyra barn. Fast vi är förstås vuxna nu, alla fyra. Särskilt jag!) Vov alltså, så kul det var att träffa Jenni igen. Hon lekte en jättekul boll-lek med mig.

I dag har jag varit ute och gått med Linda och matte. Gräset nära Linda luktar extra gott nu. Ja, för först har nån lagt en massa blomblad på det. Och sen har jag ju kissat på det.

Men jag har vilat mig lite också. Vill man hålla sig så söt som jag - då måste man ju tänka på sin skönhetssömn! Vov, vov!

11-05-18:

Vov! Och vov! Nu är jag och matte hos Linda. Det är vov så kul. Fast vi har tyvärr slarvat bort husse. Ja, han gick in i ett hus och sen kom han inte ut igen. Och då körde matte till Linda. Rätt som det var så stod Linda bredvid bilen. Nästan som trolleri. Jag blev väldigt glad när jag träffade henne! Linda är ju min storasyster.

Fast först i går, så reste vi hela dan. När vi reste i Tyskland så satt jag mest i bilen. Ja, för det regnade hela tiden så jag ville inte gå ut och kissa. Men sen så åkte vi färja. Utanför färjans fönster var det en massa vatten. En lång stund var det bara en massa vatten.

Men sen så tog vattnet slut. Då var vi i Danmark. I Danmark har dom en massa grönt gräs som luktar väldigt trevligt. Och så går det bra att kissa på. Matte och jag hade vov så kul en stund. Ja, för vi sprang jättefort i gräset. Men sen reste vi vidare.

Och sen åkte vi färja en gång till. Det var färjan till Sverige.

Genom fönstret kunde man se en bit av Sverige. Matte sa att det var Helsingborg. I alla fall är det där som Linda bor.

 När vi nästan var framme i Helsingborg så ville matte fotografera mig och husse.

Fast jag ville inte vara hos husse just då. Nä, för färjan började låta väldigt läskigt. Den brummade mer. Och så gungade den liksom till. Och när det är läskigt, då vill jag helst vara i mattes famn. Ja, för där känner jag mig liksom tryggast.

Men nu är jag alltså hos Linda. Och det är vov så kul! Fast det dumma är att Linda var tvungen att gå till jobbet. Jag tycker att det vore mycket bättre om hon stannade hemma - och lekte med mig hela dagen. Ja, för Linda är jätte-vov-bra på att leka med mig! Ja, vov då!

11-05-15:

Vov! Kan ni tänka er. Jag är ute och reser i dag också! Jag har sovit en del i bilen.

Men ibland har matte stannat bilen. Och då har vi gått ut och kissat.

Det luktar fortfarande väldigt franskt om gräset.

Fast det allra roligaste i dag, det var när matte bjöd mig på tonfisk. Vov så gott det var alltså!

Men nu har vi rest färdigt för i dag. Vi är på ett hotell i Montbéliard. Sängen är skön. Jag har provsprungit ovanpå täcket. Och det kändes bra. Och sen fick jag en gnagpinne av matte. Och det var vov så mysigt att ligga ovanpå täcket och gnaga på den.

Fast nu börjar jag bli sömnig. Så nu ska jag gå och lägga mig. Matte ska också lägga sig. Vov på er!

11-05-14:

Vov på er! Nu är jag ute och reser. Ja, både matte och husse är med. Vi åker bil. Här ser ni hur jag ser ut när jag sitter i bilen och har mitt bilbälte på mig.

 

Visst sitter jag bra! Jag kan se ut både åt vänster, och höger, och framåt, och bakåt. Och så kan jag se både matte och husse också. Så det är ju vov så bra, alltså.

Ibland stannar matte bilen, och då går vi av och kissar. Här, där matte tog fotot av mig, så både kissade och bajsade jag. Det var i norra Spanien. Där var det mycket gräs - och luktade väldigt intressant.

Men nu åker vi inte bil mer. Nej, för nu är vi på hotell. Vi är i Narbonne säger matte. Att vi är i Frankrike det vet jag förstås. Ja, för det luktar jag ju! Frankrike luktar alltid väldigt franskt på nåt vis. Det är förresten inte dyrt alls att bo på hotell. Nej då, det kostar bara 3 € för en hund. Och jag slipper betala själv - för det gör husse. Nej nu ska vi snart sova matte och jag. Och kanske husse snart ska sova också. Vi ska ligga i samma säng alla tre! Det tycker jag om! Vov på er! Vov, vov!

11-05-11:

Vov alltså! Ni kan inte ana så dåligt matte hör. När vi var ute och gick i eftermiddags så hörde jag att Kiko skällde. Ja, han var långt borta och skällde på en stor hund. Det sa jag till matte. Ja, för jag fick förstås bråttom. Jag ville springa till Kiko. Men matte, hon kunde bara höra att en liten hund skällde. Hon kände inte igen Kikos röst. Men det är ju stor skillnad på Kikos röst - och andra små hundars röster. Så nog hör matte dåligt alltid!

I alla fall så följde matte med mig till Kiko. Han satt under bordet på ett strandcafé med sin matte. Det brukar dom göra. Ja, hans matte sitter på en stol. Men Kiko brukar sitta under bordet - för han tycker om skugga. Ja, det är bara för att han har så mycket päls. Så han blir varm när solen skiner på honom.

Vi pratade en stund, Kiko och jag. Det var vov så trevligt. Och så lekte vi lite grann. Fast det gick inte så bra, för vi fick inte vara lösa. Och då trasslade våra koppel in sig i stolsbenen. Koppel är en jättedum uppfinning. Dom borde inte få finnas. Ja, det tycker inte jag i alla fall.

Matte håller på att stoppa en massa saker i resväskor. Ja, hon stoppar ner några av mina saker också. Vi ska snart köra bil till Sverige säger matte. Om några dar ska vi börja köra. Jag ska ha mitt bilbälte på mig som vanligt. Det var vov så länge sen jag åkte bil nu, men jag vet hur man gör. Man ligger, eller sitter, på sin plats - och så tittar man ut, för att se om man kör förbi nån hund eller så. Ser man en hund så ska man skälla. Och ser man ingen hund så kan man sova en stund. Och ibland brukar matte stanna bilen. Och då går vi av och kissar. Och på nätterna brukar vi sova på hotell. Husse ska också följa med i bilen. Det är vov så kul när hela flocken är tillsammans! Vov på er!

11-05-08:

Vov på er! I dag har jag varit kulturell. Ja, jag vet egentligen inte vad kulturell betyder. Men det är väldigt fint att vara det. I alla fall så följde jag med matte och tittade på en massa människor som lekte.

Ja, dom lekte danslekar. Spanska danslekar. I spanska danslekar så ska man vifta mycket med kjolen.

Men matte och jag hade inga kjolar på oss. Så vi satte oss och tittade i stället. Först så satt jag i mattes knä. Och sen så satte jag mig bredvid henne.

Vi tittade vov så länge - när dom lekte danslekar. Dom bara fortsatte, och fortsatte, att leka. Så till slut så tröttnade jag. Ja, jag fattar ju att människor kan tycka att det är kul att leka. Men det är tråkigt att bara titta på, alltså.

Så då satte jag mig bakom matte i stället. Det var bättre. Ja, för där var det skugga. Och sen så la jag mig ner en stund. Jag, för man kan bli vov så trött när man är kulturell.

 

Fast sen, när dom hade viftat färdigt med sina kjolar. Då gick matte och jag en lång luktrunda längs strandpromenaden. Och det var vov så mycket roligare än att vara kulturell. Vov, vov!

11-05-04:

Vov, en sån bra dag det har varit i dag! Först, i morse, så följde husse också med på morgonluktrundan. Och det var ju kul! Och sen, sen hade jag sån tur att jag hittade en härligt kletig fläck som luktade väldigt intressant. Och eftersom matte pratade med husse, så hann jag rulla mig ordentligt i kletet. Ja, vov alltså så lyckat! Jag blev härligt kletig på hela halsen och lite på ryggen. Sen ryckte tyvärr matte undan mig - innan jag var klar. Ja, vov alltså.

Men det luktar mycket bra, det kletiga. Och det bästa är - att matte inte kan tvätta bort det! Nej, för att hon satte nåt i nacken på mig i förrgår. Nåt som ska göra så att insekter inte vill sticka och bita mig. Och det som matte satte på - det ska liksom komma ut på hela min hud. Och - nu kommer det: Man får inte bada dom 5 första dagarna! Bra va! Så nu kan jag vara trevligt kletig och lukta intressant i några dagar till. Vov så bra!

Men inte nog med detta. Nej! För i eftermiddags hittade jag äntligen Kiko! Han var på ett café med sin matte. Jag såg dom bums! Kiko har jag ju inte sett på flera dar. Men nu träffades vi. Och vi hade förstås vov så mycket att prata om. Och så hade vi en hel del lekar som vi ville leka också. Fast lite jobbig var han i dag också, Kiko. Ja, han nästan välte mig när han skulle lukta - där ni vet. Fast annars var det vov så kul att leka med honom. Ja vov - vilken bra dag det har varit i dag!

11-05-01:

Vov på er! Matte och jag har varit ute och gått en lång promenad i dag. Jag hittade en hel del intressanta lukter, må ni tro. Särskilt en bit av en Pizza-kartong luktade väldigt gott! Den låg bredvid en papperskorg. Ja, och så kissade jag överst på flera ställen. Ni kan ju hundordspråket: Kissar bäst som kissar överst!  Och i dag lyckades jag faktiskt kissa överst på ovanligt många ställen. Och det är ju vov så bra!

Fast sen så gick jag förbi en tjej. Och hon hade en väldigt snygg sommarklänning på sig. Och jag tänkte att en sån borde jag be matte att köpa åt mig. Ja, ifall jag blir bjuden på fest i sommar. Så jag frågade tjejen var klänningen var köpt. Men det visste hon inte. Nä, för hon hade fått den i present.

Ja, matte kan kanske hitta en snygg klänning till mig ändå. Och förresten, när jag tänker efter, så behöver man ju inga kläder på sommaren när det är varmt ute. Om jag blir bjuden på fest - då kan jag ju ha mitt snygga halsband på mig. Ni vet - det med rosa rosett på. Ja, vov då!

11-04-30:

Vov! Matte säger att det är Valborgsmässoafton i dag. Det vet jag inte vad det är för nåt. Men det har med Sverige att göra. Så då har jag tänkt på Sverige en stund. Jag har tänkt på alla mina hundkompisar där. Mest har jag tänkt på min bästis Smulan. Men jag känner ju många fler hundar! Mimmi och Gucci brukar jag ofta prata med - dom är jättetrevliga, och så Nelli och Flisan och Tara och My. Ja, vi är alla med i samma tjej-gäng. Och så pratar jag ofta med Bo, och ibland med Teddy som bor i vår trappuppgång. Och jag är ju lite kär i både Elvis och Laban. Ja, och så gillar jag Albin lite grann. Jag brukar träffa Kenta och Challe också - fast dom är egentligen lite för stora för att umgås med. Vov så många jag känner egentligen! Ja, vov alltså! Vov, vov!

 

11-04-27:

Vov på er! Jag har inte träffat Kiko på flera dar. Jag undrar om han har rest bort? Jag har faktiskt saknat honom. Ja, för det är faktiskt vov så kul att leka med honom, det är det. Jag har inte lekt på riktigt på flera dar nu. Bara med husse och matte. Och dom är inte lika bra på att leka som Kiko.

I går såg jag två konstiga hundar på strandpromenaden. Ja, dom uppförde sig konstigt alltså. Dom stod liksom mest still och tittade med stora ögon. Och så viftade dom lite med sin pyttelilla svans. Men eftersom dom inte uppförde sig normalt, så smög jag mycket försiktigt närmare. Jag luktade först lite där bak. Och sen vågade jag lukta fram också. Då märkte jag att det bara var en liten valp. En bebis-valp. Ja, det var förstås två bebisvalpar. Dom var nästan likadana. Matte sa att det var Cockerspaniel-valpar, och att dom var alldeles för små för att lämna sin mamma. Dom var bara en månad gamla. Det var därför dom inte kunde gå och springa ordentligt. Ja, vov, då förstår jag. Dom hade varit tvungna att flytta från sin mamma - innan hon hade lärt dom allt en hund måste kunna. Vov så dumt alltså!

Nu har matte och husse börjat prata om att vi snart ska åka bilen upp till Sverige igen. Ja, det är ganska många dagar kvar till dess, men matte har en massa som hon måste hinna innan vi åker. Själv måste jag förstås hinna leka mycket med Kiko. Och med Lluna. Sen, när jag kommer tillbaka till Hässelby strand - där vi bor på somrarna, då ska jag leka med Smulan. Bara nu inte Smulan har glömt mig? Jag har ju varit i Spanien så länge. Hoppas, hoppas att hon kommer ihåg mig - och vill leka med mig! Vov, alltså! Det hoppas jag. Ja, vov på er då!

11-04-24:

Vov alltså! Jag måste bara berätta! I går, när det var påskafton - då behövde jag inte banta alls! Nä, jag fick både en bit korv, och en bit köttbulle, och en bit fläskfilé! Och dessutom fick jag 2 bitar Frolic! Mums och smask och drägel alltså! Det är nåt helt annat än mitt bantnings-torrfoder det! Ja, vov så gott det var. Sån mat borde jag få var dag! Bantnings-torrfoder, det kan dom äta själva - matte och husse. Ja det tycker jag i alla fall. Så här vov-glad blir jag när jag får riktigt god mat:

11-04-22:

Vov på er! I dag var det jättemånga hundar ute och gick med sina mattar och hussar. Ja, jag träffade flera trevliga killar och tjejer, som jag nosade på och så. Och sen träffade jag en liten gullig malteser-kille som jag lekte rätt länge med. Vov så kul vi lekte! Vi brottades, och försökte välta varandra, och dansade, och brottades ännu mer. Vov!

Killen var bara en valp. Och egentligen leker jag ju inte med småglin. Men den här killen var det faktiskt kul att leka med. Riktigt vov-kul alltså!

Fast sen så gick matte och jag vidare. Vi gick och fikade. Ja det var bara matte som åt. Jag fick ingenting. Matte åt en glass. Det är ju inte konstigt om hon blir tjock - när hon äter glass när det inte ens är matdags.  Matte och husse, dom pratar hela tiden om att dom borde banta. Fast sen bantar dom inte i alla fall. Det är bara jag som får banta. Det är orättvist! Jag som inte ens är tjock. Ett par hekto är väl inget att bråka om.

Jag är faktiskt fullständigt perfekt, jag. Och snygga muskler har jag också. Ja, för jag motionerar mest i hela familjen. Jag försöker få lite fart på matte och husse, men dom tröttnar alldeles för fort. Ja, vov alltså! Det är inte lätt att uppfostra sin matte och husse. Ja, vov på er då!

11-04-21:

Vov och vov! Först vill jag önska alla hundar - och deras mattar och hussar - en riktigt vov-glad påsk!

       

Och sen måste jag berätta hur duktig jag är! Nu har jag lärt mig att hoppa jättehögt - ända upp på soffan! Och soffan är hög, må ni tro - hela 40 cm! Men så högt kan jag hoppa nu! Bra va! Så nu kan jag alldeles själv hoppa upp och lägga mig på kuddarna. Det är fin utsikt där högt uppifrån!

Och så är det väldigt skönt att ligga och sova på kuddarna. Vov-skönt alltså! Jag tror att jag ska sova lite där nu. Ja, vov på er!

 

11-04-18:

Vov på er! Ni kan inte ana en så gullig kille jag träffade i dag. Han satt i sin mattes knä i lugn och ro - och tittade sig omkring. Men så fick han syn på mig! Han blev kär i mig bums! (Det är ju inte så konstigt - så söt som jag är!) I alla fall så hoppade han ner till mig - och hälsade artigt. 

Och sen så började vi lukta på varandra, och jaga varandra, och springa runt, och dansa med varandra och... Vov alltså, så kul vi hade!

Fast sen så pratade vi lite också. Han var fransman, sa han. Han sa vad han hette - fast det har jag glömt. Ja, för det var ett ganska konstigt namn. Och jag fattade inte riktigt om dom var nyinflyttade, eller bara här på semester.

Jag berättade i alla fall mycket - om hur det är här i El Campello. Ja, om var dom bästa kiss-ställena ligger och så. Han lyssnade uppmärksamt. Det var bra. För det ska killar göra när vi tjejer pratar.

Ja, han var verkligen vov-trevlig alltså - och gullig! Långhåriga chihuahua-killar är liksom gulligare än alla andra killar! Så jag hoppas verkligen att vi träffas igen. Vov då!

11-04-17:

Vov som det blåste i dag! Ja, min svans viftade hit och dit - alldeles av sig själv! Matte och jag gick en lång luktrunda, och jag mötte många hundar. En del hälsade jag på. Men andra skällde jag på. Ja, man får ju vara lite nogräknad. Stora hundar tycker jag gott att man kan skälla på! Ja, för dom ska inte tro att dom är nåt - bara för att dom är stora. Nä, såna ska man sätta på plats bums. Vov alltså!

Sen mötte jag Kiko. Och det var ju kul. Men i dag fick vi inte vara lösa - bara för att det var så många människor på strandpromenaden. Kikos matte satt på en stol på ett strandcafé - där dom brukar sitta en stund varje dag. Det är där jag brukar hitta Kiko.

Fast jag fattar inte. Varför ska killar alltid hålla på och nosa mig - där ni vet? Kiko är hopplös! Han bara nosar, och försöker slicka - hela tiden. Ja, ni ser själva! Han nästan välter mig...

Jag får inte vara ifred en sekund. Vov så jobbigt alltså! Fast sen så var han schysst och bjöd mig på vattnet som han hade beställt på caféet. Och det var ju bra. Ja, för jag var törstig. Kiko var också törstig, men han var artig - och lät mig dricka först.

Ja, vov! Killar kan vara både jobbiga - och trevliga. Och jag gillar Kiko - fast han är lite jobbig. Ja, för han är ju min bästa spanska kompis. Men min allra bästa kompis är ju svensk. Ja, Smulan ni vet. Hon är i alla fall min allra bästa bästis! Vov, vov!

11-04-13:

Vov och vov! Nu har Lena och Jerker försvunnit. Jag har nosat överallt, men jag kan inte hitta dom. Matte säger att dom har flugit tillbaka till Sverige. Jag undrar varför dom gjorde det? Det luktar mycket bättre - och liksom mer, här i Spanien.

Matte och jag gick en luktrunda innan vi la oss i går. Jag kunde lukta att det var många, många hundar som hade kissat där stranden börjar. Ja, fast man inte får. Så jag kissade förstås där jag också. Ett stort kiss!

Matte pratade hela tiden om att havet var så vackert.

Tja, för all del. Men sanden luktade liksom mer intressant.  Ja, det tycker jag i alla fall. Och så är den så bra att sprätta i. Vov så jag sprätte i går alltså! Jag sprätte så att matte fick sandalerna fulla av sand. Det var jätte-vov-kul! Ja, vov på er då!

11-04-11:

Vov så orättvist! Matte har nästan inte tid med mig alls! Nä, för hon gör bara saker med Lena - och jag får inte följa med. Dumt va! Ja, hon är förstås ute och går med mig som vanligt och så - det är hon ju. Och pyttelite leker hon med mig. Men sen åker dom på utfärder och går på restauranger - där hundar inte får vara med. Och det tycker jag är vov så dumt! Tycker ni att jag ska anmäla matte till hund-ombudsmannen nu? Ja, för nu tycker jag verkligen att hon försummar mig. Fast vov, nu minns jag. Det finns ju ingen hund-ombudsman. Ja, det var ju det jag sa: Vov så orättvist!!!

Så här såg jag ut i förrgår-kväll, när jag var ute och gick med Lena och matte:

11-04-06:

Vov på er! Det är kul att Lena och Jerker är här och hälsar på. Jerker är faktiskt riktigt schysst, men jag tycker allra bäst om Lena. Ja, för jag får sitta i hennes knä - och så är hon jättebra på att klappa mig.

I dag var vi på marknaden. Då bar matte mig i en väska. Ja, bara för att det är så mycket folk där. Och hon vill inte att dom ska råka trampa på mig. Den här väskan är faktiskt riktigt skön att sitta i. Och så ser jag bra när jag kommer så högt upp.

Fast på marknaden var det inte så kul. Matte och Lena tittade mest på en massa kläder och sånt. Och det är ju inget intressant. Men det luktade vov så gott från ståndet med grillad kyckling. Vov alltså, så gott det luktade! Men fast jag bad matte att köpa en kyckling till mig, så gjorde hon inte det. Men en massa jordgubbar och apelsiner till sig själva - det köpte dom. Men sånt är ju inte gott. Vov! Nu var dom orättvisa - igen! Vov alltså!

11-04-05:

Vov och vov alltså! Vet ni vad? Jo, i dag fick jag en bit korv när jag var ute på promenad med matte. Mums så god korv alltså! Ja, det var inte matte som gav mig den. Det var en kvinna som vi inte känner. Vov en så trevlig kvinna alltså! Hon känner Kiko. Så när jag stod och pratade med Kiko - då kom hon för att ge honom en korv. Och då satte jag mig fint - och då fick jag också en bit. Tyvärr hann matte säga att kvinnan bara skulle ge mig en liten bit. Ja, för annars hade jag nog fått mer. Kiko fick minsann en hel korv han. Dumma matte! Jag tycker att hon ska banta själv i stället. Varför ska jag behöva banta? Jag är ju alldeles perfekt! Ja, vov så dumt alltså!

I kväll ska Lena och Jerker komma och hälsa på oss. Ja, Jerker - det vet jag inte vem det är. Men Lena känner jag! Henne tycker jag om! Vi har t o m sovit i samma säng. Fast husse säger att jag inte får följa med till flygplatsen och hämta dom - bara för att det blir för trångt i bilen då. Vadå trångt? Jag tar ju nästan ingen plats alls jag. Det är ju husse som tar för stor plats. Vov så orättvist alltså - så diskriminerade vi hundar blir ibland! Ja, vov på er i alla fall!

11-04-01:

Vov så mycket jag har haft att göra! Jag har solat på balkongen flera gånger. Ja, för vi har haft en massa sol varenda dag. Det tycker matte och jag om. Fast matte har solat på stranden - och jag har inte fått följa med. Dumt va! Men det går bra att sola på balkongen också. Särskilt mysigt är det att ligga under stolarna.

Och sen har matte och jag varit ute och gått. Vi har gått där det växer gräs och blommor. Ja, för där är det vov så bra att kissa.

Fast allra mest har vi gått på strandpromenaden - som vanligt. Och jag har fått gå lös nästan varje dag. Och det är vov så bra!

Ja, för då hinner jag springa ut på stranden - och kissa, innan matte hinner säga nej. Ja, för jag är jättesnabb jag.

Förresten har jag fått 7 röster i fototävlingen. Men jag får säkert fler. Så söt som jag är. Till 8 kan jag räkna. Fast sen blir det för svårt. Om jag får ännu fler röster - då får matte hjälpa mig att läsa siffrorna. Vov på er!

11-03-28:

Vov på er! Nu är jag med i en fototävling igen - en påsk-fototävling! Om ni röstar på mig allihopa så vinner jag kanske! Matte säger att man ska klicka på dom här bokstäverna: http://www.minfavorit.nu/item.asp?id=926&c_id=580 och sen så kan man rösta. Fast man måste logga in. Det är för att man inte ska kunna fuska - och rösta på sig själv 100 gånger. Ja, det säger matte i alla fall. Själv fattar jag inte riktigt hur man ska göra. Men jag får ju ändå inte rösta på mig själv. Så här vov-söt ser jag ut på tävlingsfotot:

Tyvärr är det en massa andra djur med och tävlar också. Dumt va! Fast jag är sötast av alla! Visst! Ja, vov, nu röstar ni väl bums på mig! Vov! Vov!

Annars har jag varit ute och gått mycket med matte i dag. Det har varit varmt och soligt ute hela tiden. I middags träffade jag Kiko, så då lekte vi en stund - och sprang runt, runt och så. Jag sprang fortast, som vanligt. Fast sen så ville jag hellre vila mig. För han är väldigt intensiv - Kiko. Och så är han ju lite barnslig. Han är ju mycket yngre än jag! Nästan ett helt år. I alla fall mer än ett halvt. Så liten är han. Ja, vov-vov!

11-03-26:

Vov alltså! Inte för att skryta, men i dag var jag verkligen extra söt! Sötast i hela El Campello! Ja, jag har fått ett nytt halsband av matte. Ett fin-halsband med rosett på. Ser ni så fin jag är i mitt nya halsband! Vov alltså, så elegant jag känner mig!

Först så gick matte och jag vår vanliga promenad till Rio Seco och vände. Men sen, när vi nästan var hemma igen, då hade jag sån tur så jag träffade både Lluna och Kiko på en gång!

 

Ja, dom satt med sina mattar på muren och pratade. Men när jag kom springande så ville dom leka med mig. Först var bara Lluna och jag lösa. Vov så kul vi hade! Vi jagade varandra - och jag var snabbast som vanligt.

Kiko ville förstås vara med. Så då släppte hans matte lös honom också. Fast han jagar bara mig hela tiden. Och försöker brotta ner mig - eller para mig. Ibland är han faktiskt lite jobbig.

Så då sprang jag till Lluna igen. Hon är mycket lugnare.

Och sen så satte vi oss på muren. Ja, och snackade lite tjejsnack och så. Vi hade faktiskt vov så mycket att prata om. Och så tittade vi på människor och hundar som gick förbi. Och så pratade vi lite mer. Lluna är en bra kompis!

Fast sen, när vi hade pratat länge - och våra mattar också hade pratat länge. Då gick matte och jag hem igen. Ja, jag var ju tvungen att kolla vad husse gjorde. Han satt vid datorn som vanligt. Ja, han sitter och tittar på den jättelänge varje dag. Jag fattar inte varför. Den luktar inte ens gott.

I går när husse tittade på sin dator - då skrek han också. Ibland skrek han Jaa! Och ibland skrek kan Neej! Då heter det ishockey - det som han tittar på. Fast nu, nu tittar inte husse på sin dator. Nä, för nu är han ute och går. Och jag fick inte följa med. Vov och vov alltså!

11-03-23:

Vov som det blåser i dag! Vov alltså! Det blåser jättemycket i min päls - och allra mest i pälsen på svansen. När matte och jag skulle gå ner till havet i dag så mötte jag en kompis. Hon bor i samma hus som Kiko. Jag vet faktiskt inte vad hon heter, för jag har aldrig frågat. Hon är väldigt blyg av sig. Det är nog för att hon är så pytteliten - bara en decimeter hög, säger matte. Hon är så liten så jag vågar skälla jättemycket på henne! Och då ser hon vov så blyg och rädd ut. Fast matte tycker inte om att jag alltid skäller på henne. Men det gäller ju att passa på - när man kan skälla utan att nån skäller tillbaka! Ja, det tycker jag i alla fall.

Och vov så det blåste i hennes päls alltså! Ännu mer än i min!

Sen gick matte och jag ner på strandpromenaden. Det blåste mycket från havet, det gjorde det.

När det kommer blåsande så många spännande lukter från havet - då får man liksom koncentrera sig mer, när man luktar på annat. Men det kan jag.

Ja, för jag är lukt-expert jag! Jag kunde lukta jättetydligt - att han den stora svarta hanhunden hade kissat på soptunnekanten i morse. Så då kissade jag ett stort kiss ovanpå. Så det så!

Men, som vi hundar brukar säga: Luktar man för länge på samma fläck - så blir man stående. Alltså gick matte och jag vidare i blåsten. Vov på er!

11-03-19:

Vov på er! I dag har jag solat mycket! Först på morgonen så solade jag en stund på balkongen.

Och sen åt jag frukost. Ja, jag fick bara sån där bantningsmat - Light heter den. Den smakar ganska bra, men min vanliga mat är förstås godare. Jag har gått ner 1½ hg nu. Så nu är det bara 1½ hg kvar tills matte blir nöjd. Själv har jag varit nöjd hela tiden. Det är vov så orättvist att jag ska behöva banta, när matte inte gör det själv. Och hon behöver verkligen gå ner MYCKET mer än bara några hekton, ska jag säga.

Efter frukosten så solade jag lite till på balkongen. Det är vov så varmt och skönt att ligga i solen!

Men sen så gick matte och jag ut. Vi gick på strandpromenaden - och jag kissade på dom vanliga ställena. Och så skällde jag ut en STOR hund som gick förbi mig. Ja, hon fick ju inte tro att hon kan skrämma mig - bara för att hon är så stor.

Det var många människor som lekte, och solade, på stranden. Och då ville jag förstås också sola på stranden. Först så rullade jag mig i sanden. Det är vov så skönt att rulla sig i sand.

Men sen så la jag mig ner för att sola. Vov så skönt det var!

Fast sen så ropade matte på mig. Ja, bara för att hundar egentligen inte får vara på stranden.

Så då gick vi en lång promenad i stället. Det var också skönt. Och jag mötte en del ganska trevliga hundar. Fast inga kompisar. Men dom möter jag kanske på nästa promenad. Ja, för nu ska matte och jag snart ut och gå igen. Vov så mycket!

11-03-17:

Vov på er! I dag har jag haft gäster. Kiko har hälsat på! Ja, hans matte Josefina var också här. Och det var ju bra. För då hade matte nån att prata med - när jag lekte med Kiko. Annars kanske matte hade känt sig ensam.

Först visade jag Kiko alla våra rum. Han tyckte bäst om vardagsrummet - för att det är störst. Och då kan man förstås springa bäst där. Så då sprang Kiko och jag runt en stund, och jagade varandra. Jag var snabbast!

Men sen hittade Kiko min leksakslåda. Och vet ni vad han gjorde då? Jo, han tog min bästa pip-boll och så hoppade han upp på soffan.

Det var vov så dumt gjort! Ja, för jag kan ju inte hoppa så högt. Så jag kunde inte ta tillbaka bollen. Och vet ni vad Kiko gjorde då? Jo, han hoppade ner och hämtade en boll till. Och så la han den i soffan. Och sen hoppade han ner igen. Och så tog han en boll till. Och så la han den också i soffan. Och sen hoppade han ner igen. Och så tog han min röda pipboll också. Och så la han den i soffan. Vov alltså!

Till slut hade han jättemånga bollar i soffan. Och jag kunde inte ta tillbaka dom. Vov och vov alltså! Fast då hjälpte matte mig. Hon bar upp mig i soffan.

Och sen skyndade jag mig att hoppa på Kiko - och brotta ner honom. Jag är stark jag! Jättestark!

Fast sen ropade matte på Kiko och mig. Och då hoppade vi ner på golvet.

Och då bjöd matte oss på var sin gnagpinne. Och det var bra. För gnagpinnar är jätte-vov-goda! Fast Kiko försökte ta min också. Men då sa jag VOV och MORR! Det sa jag. Så då gnagde han på sin egen i stället.

Och sen så gnagde vi lite. Och sen så busade vi lite. Och sen så vilade vi lite. Och sen så gnagde vi lite till. Och sen så gick Kiko och hans matte hem.

Ja, det är ganska kul att ha gäster. Men det är ännu roligare att vara bortbjuden. Ja, för jag tycker att det är mycket bättre att jag tar Kikos saker - än att han tar mina! Vov, vov!

11-03-13:

Vov! Oj vilken rolig dag det har varit i dag. Först så gick matte och jag till mitt roliga klätterställe. Men vov så mycket vatten det var där i dag! Det var vått där vi brukar gå. Och havet skvätte hela tiden upp mer vatten.

Matte och jag fick först gå alldeles nära klippan. Och sen fick vi gå jättenära staketet. Och fast vi gick jättenära staketet - så försökte vågorna skvätta vatten på oss. Men vi klarade oss utan att bli blöta.

Förra gången jag var på roliga klätterstället, så var det bara lite vatten i dom runda hålen. Nu var det mycket! Så jag vågade inte gå ända fram till kanten som jag brukar. Ni ser att jag är vov så försiktig va, fast det flöt såna där spännande snören mitt i vattnet. Ja, tång som matte säger att dom heter.

Jag nosade lite runt om hålen i stället. Vov alltså, så spännande det alltid luktar där!

Och sen alltså. Vet ni vad jag fick se? Jo att havet nästan försökte klättra upp på land. Först så tog det full fart - och kom liksom springande mot klipporna.

Och sen försökte det liksom slänga sig högt upp.

Fast sen, då halkade havet ner igen, där som det brukar vara.

Det var vov så spännande att titta på. Så jag tittade ganska länge. Fast havet klarade det inte en enda gång. Ja, och sen så tröttnade jag. Och då så gick vi hem igen. Fast vi gick den långa rundan. Den som går högt uppe. Så jag hann lukta på en massa annat också. Ja, vov så kul det var! Vov på er!

11-03-12:

Vov! Och ännu mera vov! I dag har jag sprungit jättefort på stranden tillsammans med min kompis Lluna! Vov så kul vi hade! Och vov så fort jag sprang! Jag sprang fortare än Lluna - fast hon har längre ben än jag. Så snabb är jag. Jättesnabb! Och sen sprang jag ända ner nära vågorna. Ja, för i dag är dom små - och inte farliga alls. Jag sprang där sanden var våt. Men när vågorna kom, så sprang jag dit där det var torrt. Så jag sprang fortare än vågorna också. Supersnabb är jag.

Vi fick leka ganska länge på stranden, Lluna och jag. När Lluna inte orkade springa mer, så luktade vi på alla konstiga snören som vågorna hade kastat upp på stranden. Ja, då innan - när det blåste så mycket. Matte säger att denna sortens snören heter tång. Dessa snörena luktar mycket mer spännande än vanliga snören.

Vi var nära Rio Seco. Nära där vi bor, där har människorna tagit bort alla snörena från stranden. Jag fattar inte varför. Nä, för det luktar ju mycket intressantare när dom ligger kvar. Ja, människor är vov så svåra att förstå sig på.

Sen sa våra mattar att vi inte skulle vara på stranden mer. Så då följde vi med dom upp på strandpromenaden igen. Vi fick gå lösa där också! Det var förstås kul. Och jag var väldig lydig i dag också. Jag kom bums när matte ropade. Ja, nästan varje gång i alla fall. Visst var jag duktig! Vov på er!

11-03-09:

Vov på er igen! Vet ni vad! I går hittade jag husse på flygplatsen! Bra va! Så nu är han hemma igen. Det är kul! Vi lekte länge med bollen i går, och så satt jag i hans knä. Det är vov så skönt att flocken är samlad igen. Vi hundar trivs bäst då.

Fast husse ville inte följa med ut och gå - sent på kvällen i går. Nä, för det blåste jättemycket då. Ja, hade inte matte hållit i mitt koppel - så hade hon nog blåst bort! Och havet hade spottat upp en massa konstiga saker på stranden, och ända upp på strandpromenaden. Ja, det var mycket mer hav än vanligt. Det konstiga såg ut som snören, men luktade mycket mer spännande.

I morse när jag var ute och kissade, så såg jag att det låg kvar många högar med såna konstiga snören. Fast i dag var dom inte lika våta. men dom luktade väldigt mycket hav ändå.

Ja, det är vov så intressant att lukta på nya saker. Vov och vov alltså!

11-03-07:

Vov på er! I dag blåser det ute. Ser ni så jättemycket det blåser i min päls? Fast det känns bara kul!

Det blåser på havet också. Så att vågorna skvätter jättemycket vatten och skum. Då vill jag inte gå nära dom. Nä, för man kan bli blöt ju. Men jag satt en stund på muren och tittade på dom.

Och sen tittade jag på några flickor som lekte tafatt i blåsten.

Jag hade egentligen velat springa tillsammans med dom. Fast jag fick inte vara på stranden för matte. Ja, det är för den där dumma regeln. Den om att hundar inte får vara på badstranden. Vov alltså en så dum regel! När det är så kul att springa i sanden...

Så jag satte mig och solade en stund i stället. Det är vov så skönt! Jag brukar sitta och sola på balkongen också. Ja om matte öppnar balkongdörren åt mig. Jag kan ju inte själv. Nä för handtaget sitter ju jättehögt upp. Ja, vov då!

11-03-05:

Vov på er! I dag har matte och jag redan gått två långa luktrundor, fast det inte ens har blivit eftermiddag än. Det finns så mycket intressant att lukta på här i El Campello. Inte bara hundkiss och fågelskitar. Nä, i dag luktade jag på en stor konstig insekt också. Den var död. Matte sa att det var en kackerlacka. Det verkar som om spanjorerna inte tycker om kackerlackor. Nä, för dom trampar ihjäl dom. Jag förstår inte varför inte kackerlackorna gömmer sig bättre då. För ingen vill väl bli ihjältrampad. Fast insekter förstår jag mig ändå inte på. Och inte luktar dom speciellt gott heller. Så mig kvittar det.

Sen, när vi hade gått lite till. Då såg jag en hund som hade det jättelyxigt. Ja, han behövde inte gå själv. Hans matte skjutsade honom på en jättefin vagn. Visst ser det mysigt ut!

En sån vagn skulle jag också vilja ha! Tänk så bekvämt det skulle vara! Fast matte hon trodde att hunden kanske var skadad. Hon säger att det är bäst för hundar att gå själva. Ja, det är ju kul att både gå och springa själv, det är det ju. I alla fall när solen skiner. Men ibland - då skulle det vara mysigt att bli skjutsad i en vagn. Ja, vov och vov alltså!

11-03-01:

Vov och vov! I dag har matte och jag varit ute och gått många luktrundor. Ja, och tänk vilken tur jag hade i morse. Vov alltså. När vi gick förbi ett café så låg det en liten fyrkantig sak som luktade mycket gott på marken. Jag vet inte vad det var, men jag åt förstås upp den bums. Matte hade nog också velat ha den. Ja, i alla fall så försökte hon ta den ifrån mig. Men jag hann svälja den. Vov så bra!

Sen, nästa gång vi gick ut - då mötte jag min kompis Lluna. Så här ser hon ut:

Varken Lluna, eller hennes matte, vet vad hon är för ras. Fast dom är lika glada ändå. Innan Lluna kom till sin matte - så bodde hon på ett hundhem. Ett sånt där man kan bo - om man inte har nån matte eller husse. Fast nu har Lluna bott jättelänge hos sin matte, och dom tycker mycket om varandra. Hennes namn betyder Måne. Det är ju ganska fint. Fast inte lika fint som Bonnie. Bonnie betyder bra. Och det är jag ju.

Lluna och jag fick springa lösa och leka en stund. Det var jättekul! Vov alltså! Först lekte vi länge på plattorna. Och jagade varandra och så. Men sen sprang jag ifrån Lluna. Jag sprang ända ner till havet. Fast då ropade matte på mig. Ja, bara för att hundar inte får vara på stranden. Egentligen. Fast jag kom inte. I alla fall inte bums. Nä, för det är så roligt att springa i sanden. Ja, och så är jag lite orolig för att jag har skämt bort matte dom senaste veckorna. Jag har ju varit överdrivet lydig. Så då fick jag ju sätta henne lite på plats i dag. Blir mattar för bortskämda kan dom bli odrägliga. Ja, vov alltså.

Fast sen, nästa gång vi gick ut, då fick jag vara kopplad hela tiden. Dumt va! Att mattar inte fattar hur man vill ha det... Jag vill alltid vara lös - och jag vill alltid bestämma själv! Ja, och så vill jag ha bättre mat. Nu får jag bara bantnings-mat. Och den är inte lika god som min vanliga. Bantningsmat - det borde matte äta själv! Ja, vov då!

11-02-26:

Vov på er! I dag har matte och jag varit i Alicante. Det var ganska tråkigt. Men det är ändå bättre att få följa med - än att vara ensam hemma. Först så gick vi till stationen. Och dit är det en rätt så kul promenad. Sen åkte vi spårvagn. Då var jag tvungen att sitta instängd i min väska. Det tycker jag INTE om. Det är mycket bekvämare att sitta i mattes knä. Men det får man inte göra på tåg och spårvagnar i Spanien. Man får inte ens sticka ut huvudet ur väskan. Dumt va! Denna väskan reste jag i:

Ni kan själva se att den inte alls ser bekväm ut. Man kan inte ens sticka ut nosen nånstans.

Ja, och sen så kom vi fram. Först så gick vi längs en stor gångväg med gräs på sidorna. Där får hundar kissa. Det står t o m en skylt att det är hundtoalett där. Så då kissade jag förstås på flera ställen. Jag träffade en rätt så trevlig hund också. Vi nosade på varandra och pratade lite och så. Han bodde i Alicante, sa han. Men sen gick matte och jag vidare.

Och sen gick matte in i flera affärer. Då bar hon mig. Fast det var ändå tråkigt. Ja, för hon tittade bara på tråkiga saker: dukar och kläder och sånt. Inga hundsaker alls! Men jag uppförde mig jättefint hela tiden! Det gjorde jag. Jag satt alldeles tyst på mattes arm, och jag lät t o m några fåniga expediter klappa mig. Det är inte klokt så bra jag är på att uppföra mig! Vov alltså!

Sen, när matte hade tittat jättelänge i affärerna, så gick vi tillbaka till hundtoaletten. Och sen åkte vi spårvagnen hem. Nu ska vi vila lite, och äta lite. Och sen ska vi gå en runda på strandpromenaden. Det blir nog roligare. Ja, vov då!

11-02-23:

Vov alltså! Jag fick gå lös i dag igen! Ser ni så glad svansen blir då!

Jag tycker mycket om att gå lös. Det är vov så kul! Jag hinner lukta noga - på många fler saker. Ja, för sen springer jag bara ifatt matte, sen när jag har luktat klart. Och jag var jättelydig i dag också. Ja, för när matte ropade på mig - då sprang jag bums till henne.

Tror ni att jag skämmer bort matte nu? Det vore ju inte bra. Jag har inte kissat inne sen förra året. Och så kommer jag när hon kallar. Ja, i alla fall nästan bums, och nästan alltid - i alla fall när vi är ute. Ja, vi får se. Skulle matte bli helt odräglig så får jag förstås sluta lyda ett tag. Men jag har märkt, att jag oftare får gå lös, om jag håller mig nära matte. Och jag är ju smart, jag. Alltså går jag nära matte. Och då blir hon jätteglad och stolt. Det är ju faktiskt vov så bra - att kunna göra sin matte glad - samtidigt som man har kul själv. Jag är ju jättesmart jag - som kan lista ut såna samband! Supersmart faktiskt! Vov, vov!

11-02-22:

Vov på er! I går var vi och hälsade på Horst och Charlie. Det var kul! Fast Charlie vet inte hur man uppför sig mot tjejer han. Nä, för han vill bara nosa och slicka - där ni vet - hela tiden. Han håller på så han nästan lyfter hela rumpan på mig. Vov alltså, en sån jobbig typ. Men jag sa till honom på skarpen. Vov, vov och VOV, sa jag! Och då backade han undan och såg skamsen ut. Ja, han lär sig väl så småningom. Han är ju bara tonåring än - fast han är så stor.

I dag har matte och jag gått en lång promenad längs strandpromenaden. Och jag fick gå lös hela tiden. Det är så skönt - och kul - att gå lös! Jag var så duktig, det sa matte. Ja, för jag gick fint nära henne hela tiden. Ja, jag vågade inte gå för långt bort från... Jag menar - jag ville vara lydig och duktig, det ville jag. Jag höll koll på matte hela tiden så att hon inte skulle komma bort. Och jag kom bums när hon ropade. Så jag är JÄTTEDUKTIG jag! Visst!

Jag undrar var husse har tagit vägen? Ja han försvann när vi körde förbi flygplatsen i morse. Han gick ur bilen - och vips så var han borta. Han är lite opålitlig och försvinner ibland. Men jag ska leta efter honom i hans säng i morgon bitti. Han brukar alltid ligga i sin säng på mornarna.

Oj, nu tar visst matte på sig sandalerna igen. Då ska vi nog gå ut. Det är bäst att jag springer till henne nu, så hon inte glömmer att ta med mig... Vov och vov!

11-02-17:

Vov så kul jag har haft i dag! Jag har hälsat på min fästman Voxer! Han kom springande det allra fortaste han kunde när han såg mig. Han blev jätteglad att jag kom.

Fast sen blev han lite ledsen när jag berättade att jag inte har några valpar i magen. Han visade mig två av sina valpar som han har med en annan tik. Men han sa att han allra helst vill ha valpar med just mig.

Voxer sa att han absolut tyckte att vi skulle försöka en gång till. Han ville väldigt gärna, sa han.

Så jag lät honom hålla på en stund. Han är ju väldigt gullig och rar och så. Fast i dag hade jag liksom ingen riktig lust att para mig. Och sen sa matte att det bara kan bli valpar när man löper. Ja, och då tyckte jag att vi lika gärna kunde göra nåt annat.

Så då visade Voxer runt mig i deras trädgård. Dom har en katt! Ja, dom har flera stycken, men Voxer visade mig en av dom. Den såg nästan lite farlig ut. Så jag skällde ordentligt på den. Fast då såg den nästan lite ledsen ut. Och Voxer sa att dom inte brukar skälla på sina katter.

Och sen kom en jättestor hund och sa att jag inte fick skälla på katten. Så då slutade jag.

Tänk! Jag blev inte alls rädd för den stora hunden - fast hon var så jättestor. Nä, för hon verkade vov så snäll. Och det var hon. Vi blev kompisar med en gång! Hon fick nosa på mig.

Och sen förklarade hon för mig att jag kunde gå nära katten utan att det var farligt.

Fast katter ser lite opålitliga ut, det gör dom. Så jag luktade inte på den förrän den nästan hade gått förbi.

Då nosade jag den där bak. Vov alltså! Nu har jag nosat på riktigt på en katt! Visst är jag modig!

Men sen gick vi runt i Voxers trädgård alla tre. Ja, Voxer och jag och den stora hundflickan. Hon heter förresten Tzara, sa hon. Matte säger att hon är en Bouvier des Flandres.

Fast sen så pratade jag mest med dom andra hundarna. Dom i min storlek.

Och sen så kissade jag ett stort kiss! Både Tzara och Voxer tyckte att det var mycket intressant att lukta på.

Men sen ville matte att vi skulle titta på valparna. Så då gjorde vi det. Och tänk! Dom vågade leka med katten fast dom är så små. Vov så modigt alltså!

Voxers katt är nog snäll. Ja, den var snäll mot valparna i alla fall. Nästa gång kanske jag vågar lukta på den i ansiktet också. Kanske...

Sen tyckte matte att jag skulle titta särskilt på lilla Nykra. Hon den lilla ljusa valp-flickan.

Så då gjorde jag det. Och för all del, hon är ganska söt. Faktiskt lite lik mig som valp. Fast inte lika söt som jag förstås. Nä, för så söt kan ingen annan vara.

Nykra ville lukta på mig. Och då fick hon det.

Hon sa att hon tyckte om mig. Och att hon tyckte att jag skulle adoptera henne. Ja, nu när jag inte har fått några egna valpar. Fast jag vet inte. Det är nog roligare med egna valpar.

Matte och jag satt länge och pratade med henne. Hon luktade på matte också.

Matte ville att vi skulle adoptera Nykra tillsammans, hon och jag. Bara för att hon är så liten och söt. Ja, och sen när hon blir större kunde vi leka kul ihop - hon och jag. Ja, vov, det vore nog kul!

Hon är ju söt, och rar. Fast lite blyg.

Och hon skulle ju passa i vår familj. Ja, för hon tycker om att lukta på blommor - precis som matte.

Och hon läser ekonomi-nyheterna i tidningen - precis som husse.

Ja, och så tycker hon om att springa, och busa - precis som jag.

Så nu vill både matte och jag adoptera Nykra.

Jag pratade med Pitufo också. Ja, det är han som är Nykras pappa. Och han sa att Nykra är en jättefin valp, och att hon snart fyller tre månader.

Fast matte säger att husse aldrig kommer att gå med på det. Han vill inte ha fler hundar. Dumt va! Varför ska husse alltid lägga sig i vad matte och jag vill göra? Det är orättvist att hussar ska bestämma mest! Vov, så orättvist alltså! Vov och vov!

11-02-15:

Vov! Det är väldigt trevligt att Eva hälsar på oss. Hon är snäll! I förrgår kväll - då fick jag ett ben av henne! Ett jättesmaskigt ben med lite kött kvar på. Mums så gott det var!

 

Blir ni avundsjuka när ni ser så smaskigt det ser ut? Jag kan tyvärr inte bjuda er. Nä, för benet tog slut. Jag åt upp alltihopa. Det blev inte ens en smula kvar. Men vov och smask så gott det var alltså!

I går, när solen sken, då var Eva och matte och jag ute och gick. Fast vi gick så långt så att jag blev trött i tassarna. Då fick matte bära mig. Det är faktiskt ganska mysigt att bli kringburen av sin matte. Om ni inte har hunnit uppfostra era mattar så att dom bär runt er - så rekommenderar jag att ni gör det snarast. Det är vov så bekvämt!

Fast i dag, när det regnade, då fick jag gå själv nästan hela tiden.

Det är ju vov så dumt. När det regnar så ska ju matte bära mig hela tiden ju. Och hålla ett paraply över mig samtidigt. Ja, jag får väl jobba vidare med min matte-uppfostran. Vov sånt besvär man får ha för att få lite fason på sin matte.

Ja, nu hann jag bli alldeles blöt, fast jag hade min regnjacka på mig. Ja, för den skyddar varken tassarna eller huvudet. Vov och usch alltså! Så när vi kom tillbaka till bilen, och matte hade satt på mig säkerhetsbältet - då kröp jag under min mjuka filt. Och sen kom jag inte fram igen förrän jag märkte att matte hade parkerat bilen i garaget. Och nu tänker jag INTE gå ut mer i dag. Om jag råkar bli kissnödig sen i kväll - då kan jag ju alltid kissa på badrumsgolvet när matte tittar åt nåt annat håll. Ja, vov på er!

11-02-12:

Vov och vov! Det är inte klokt så mycket jag är ute och reser egentligen. Nu har jag varit i Guadalest en gång till. Matte och Eva tittade på utsikten nästan hela tiden. Jag fattar inte varför människor tycker så mycket om utsikter. Jag tyckte att det allra bästa var när vi åt lunch på en restaurang. Matte och jag åt kyckling och sallad. Ja, jag åt förstås bara kyckling. Kyckling är vov så gott alltså! Men salladen fick matte ha för sig själv.

Sen, när vi hade ätit, då började vi gå längs en väg. Det fanns ganska mycket spännande att lukta på där. Under en buske hittade jag ett litet konstigt djur som luktade mycket intressant. Djuret var alldeles dött. Matte sa att det var en mus. Så nu har jag luktat på en död mus också. Jag har luktat på mycket jag.

Och sen så gick vi längre in i skogen. Där luktade det ännu mer spännande. Jag kunde lukta att det hade gått förbi nåt stort konstigt djur. Fast jag vet inte vad det var för sort. Matte visste inte heller, men hon sa att hon kunde se fotspår av hovar. Ja, det var ju dom jag luktade på, ju.

Sen gick vi en bit till. Och då kunde vi se Guadalest. Ja, där som vi hade varit innan. Men jag kunde inte lukta det. Nä, för det var för långt bort.

Och vet ni vad? Jo, sen luktade matte också på nåt! Fast hon luktade bara på blommorna på mandelträden, hon.  Själv tycker jag faktiskt att döda möss luktar mycket intressantare! Ja, vov alltså!

Vi gick och gick. Och sen så gick vi tillbaka igen. Och då kom vi tillbaka till bilen. Och sen så körde vi hem. Vov på er!

11-02-10:

Vov på er! Min matte, hon förstår sig inte riktigt på hundar, hon. Nej, som i morse. Först vaknade vi. Och när vi hade vaknat så låg vi kvar i sängen en stund. Matte klappade mig - först på ryggen och sen på magen. Vov så skönt det var. Och då slickade jag henne på handen. Och sen kliade hon mig bakom öronen. Ja, vov så mysigt vi hade det.

Men vet ni vad matte gör då? Jo, hon förstör alltihop! Hon går upp! Ja, och inte nog med det. Hon tvingar mig att gå upp också. Dumt va? Ja, jag kröp förstås under täcket för att gömma mig, men hon hittade mig ändå. Och sen så tvingade hon mig att gå ut och kissa. Och jag var ju inte ens kissnödig just då. Hon borde läsa lite mer hundpsykologi, min matte. Så hon kan lära sig att förstå hundar, alltså.

Fast det var ganska skönt ute. Så jag kissade på dom vanliga ställena. Och jag bajsade också. För jag blev lite nödig när jag kom ut. Och sen så luktade jag att han den där mopsiga blandrasen hade kissat på ett ställe. Och då kissade jag ett stort kiss ovanpå. Kissar bäst som kissar överst! Nä, nu måste jag kolla om Eva har vaknat. Ja, mattes kompis som hälsar på oss nu. Ja, vov då!

Vov igen! Jag måste bara berätta att jag har visat Eva mitt roliga klätterställe i dag. Ja, matte var också med förstås. Eva tyckte mycket om mitt klätterställe!

I dag luktade det extra spännande där. Ja för vattnet hade liksom flyttat på sig. Så att det blev mer klippa och mindre hav. Ja, vov! Inte vet jag hur det har gått till. Men i alla fall kunde jag gå där det brukar vara vatten. Och vov så spännande det luktade alltså. Minst dubbelt så spännande som vanligt!

Eva badade i havet. Fast det ville inte matte och jag göra. Nä, för vi tycker att det är för kallt. Ja, och så är det väldigt vått också. Vov, vov!

11-02-05:

Vov på er! I dag har matte och jag gått till det roliga klätterstället! Vov så kul alltså! Först så gick vi längs den klippiga stranden.

Allra först så går man ganska högt ovanför vattnet.

Men sen så går man ganska nära vattnet. Men inte så nära att det kan stänka på mig. Nä, för det tycker jag inte om.

Och sen, sen är man framme!

Havet luktade lika spännande som vanligt. Först så luktade jag åt söder. Från det hållet luktade det mest tång.

Och sen luktade jag åt öster. Därifrån luktade det fisk. Och så nåt som jag inte riktigt vet vad det är. Kan det vara såna där räkor, tro? Eller musslor? Jag har bara luktat på såna som har varit alldeles döda.

Jag undrar hur båtar luktar förresten? Jag har liksom aldrig fått lukta ordentligt på nån. Bara på färjor. Och dom luktar ju mest bil.

Men på roliga klätterstället finns det minsann vov så mycket spännande att lukta på. Det finns hål med vatten som luktar mycket intressant, ska jag säga. Hade det inte varit så vått i hålen, så hade jag hoppat ner och luktat närmare.

 

Nära ett hål hittade jag nåt som luktade så gott att jag åt upp det. Jag vet inte vad det var, men det krasade lite när jag tuggade på det. Men jag fick skynda mig att svälja, för matte försökte ta det ifrån mig.

Matte och jag gick runt ganska länge, och tittade och luktade. Ja, det var mest matte som tittade - själv luktade jag. Det är ju mycket intressantare!

Det är förresten inte klokt egentligen, så bra jag är på att gå på klippor! Jag kan t o m gå och lukta samtidigt.

Fast sen så gick vi tillbaka hemåt, matte och jag.

Så då sa jag vov, och hej så länge, till havet.

Och sen så gick matte och jag hem och vilade. Jag för vi skulle gå en till promenad sen, men det är skönt att vila tassarna en stund emellan. Vov och vov!

11-02-02:

Vov! Vi är inte alls glada i dag, matte och jag. Nä, för nu har vi varit hos den där dumma veterinären igen. Och hon hittade inga valpar i min mage i dag heller. Jag fattar inte hur det kan ha gått så här. Det är vov så konstigt. Jag har ju parat mig. Och jag vill ha valpar! Då borde ju magen vara full av valpar, tycker jag.

Matte säger att det händer ibland, att det inte blir några valpar. Det är vov så dumt, tycker jag!

I alla fall säger matte att vi ska försöka en gång till. Kanske i Sverige till sommaren, eller i Spanien till vintern. Jag vill egentligen helst para mig i morgon igen. Fast matte säger att det inte går. Det är bara när man löper som det kan bli några valpar. Vov, och vov alltså... Jag tror jag ska be matte att köra hem mig till Voxer nån dag. Ja, jag behöver prata med honom. Han vet mer om sånt här än jag. Ja, för han har parat sig många gånger - och fått valpar. Dessutom så vill jag gärna träffa honom igen. Ja, för han är ju vov så gullig ju. Vov då!

11-01-30:

Vov alltså! Så många kompisar jag har träffat i dag. På söndagarna är det extra kul att gå ut med matte. Ja, för då träffar jag alltid jättemånga hundar. Och det är vov så kul!

Jag träffade 2 yorki-flickor som jag tycker bra om. Jag tycker speciellt bra om dom - för att dom är mindre än jag. Det är vov så kul att känna sig STOR!

Ja, och så är dom väldigt trevliga också. Vi har mycket gemensamt. Vi tycker alla 3 att det är intressant att nosa på fågelskit, och så har vi samma klädsmak.

Fast deras matte hade inte tid så länge. Så då satte jag mig på muren för att spana efter fler trevliga hundar. Men vet ni vad jag såg? Jo, en jättekonstig hund! Vov så konstig, alltså! En sån har jag aldrig sett förr.

Hon såg rätt så snäll ut, så jag gick lite närmare.

Jag vågade t o m nosa försiktigt på henne. Hon var ganska schysst faktiskt! Lugn och trevlig. Fast konstig...

Matte sa att det var en gris. Fast den hundrasen har jag aldrig hört talas om. Vov så konstigt alltså!

Ja, och sen gick vi en lång promenad, matte och jag. Och sen så gick vi hem. Vov på er!

10-01-28:

Vov alltså! Sånt elände här har varit. Matte har varit sjuk. Hon har legat i sängen både på natten och på dagen. Fast ganska ofta har hon gått upp och kräkts. Men det är tur att hon har mig. Ja, för jag har legat bredvid henne i sängen hela tiden - och tröstat henne. Och jag skötte om henne så bra - så nu är hon frisk igen. Bra va!

Nåt som inte är bra - är att jag träffade en dum veterinär häromdagen. Vet ni vad hon sa för dumt? Jo, hon sa att jag nog inte har några valpar i magen. Det var väl dumt sagt!

Ja, för jag har ju parat mig med Voxer 3 gånger! Och jag har ju känt mig annorlunda. Och jag har gått upp 50 gram till - fast matte har snålat med maten. Och jag vill ju vov så gärna ha valpar! Kan det ha blivit fel ändå?

Matte säger att jag kanske är skendräktig. Jag vet inte vad skendräktig är, men det är inget bra. Nä, för det hör jag på mattes röst när hon säger det.

Ja, så här var det. Matte och jag gick egentligen till veterinären bara för att klippa mina klor. Ja, det var mattes idé. Jag tycker inte om att få klorna klippta. Nä, för det låter vov så otäckt när klotången klipper. Och det låter farligt nära mina tassar. Men i alla fall så sa veterinären att hon skulle göra nåt mer. Vad är det nu det heter matte - det där konstiga? Jaha. Ultraljud heter det. Så då gjorde vi det.

Det gick till så att jag fick ligga på rygg på en dyna. Först ville jag inte ligga på rygg, men dom tvingade mig. Och sen rakade veterinären av mig all päls på magen. Och det ville jag verkligen inte! Det ser inte snyggt ut. Men dom tvingade mig. Och sen tog veterinären och kletade in gelé på min mage. Det var väl OK - fast kallt. Och sen, sen liksom klappade veterinären mig med en konstig sak på magen. Fram och tillbaka. Och det var ganska skönt. Så då nästan somnade jag. Matte och veterinären tittade på nån sorts TV. Då kunde dom se inuti min mage. Och dom såg inga valpar. Det är ju vov så konstigt! Ja, för det borde ju varit minst 3 stycken där. För vi gjorde det ju 3 gånger, Voxer och jag. Både matte och jag blev förstås ledsna.

Veterinären sa att vi ska komma tillbaka nästa vecka. Och då ska vi göra det en gång till. För säkerhets skull, sa hon. Då VILL jag att dom ska se några valpar! Det vill jag vov så gärna! För vi vill ha valpar, matte och jag. Det vill vi. För vi tycker mycket om små söta hundar - matte och jag.

Fast husse blev glad när vi kom hem och berättade. Han vill inte ha några valpar. Dumt va! Husse tycker bara om mig. Han vill inte tycka om fler hundar. Han säger att det räcker med en hund. Fast det tycker inte matte och jag. I alla fall så är vi ledsna nu, matte och jag.

Vov så tråkigt alltså. Nu ska jag gå och kela med matte. Hon ligger på sängen och vilar. Hon är fortfarande väldigt trött, säger hon. Det är egentligen konstigt. Ja, för hon har ju legat i sängen både på nätterna och hela dagen i går. Men hon blir nog piggare om jag kelar och busar lite med henne. Vov på er!

11-01-25:

Vov på er! I dag har jag varit i Guadalest. Ja, matte och husse och Bosse var också med. Guadalest ligger högt upp i bergen, men jag har varit där förr.

Det är tur att jag är så bra på att klättra! För ibland är det väldigt brant. Jag kan t o m klättra ner för jättebranta stup jag.

Högt uppe finns det en massa utsikt.

Husse och Bosse tittade på utsikten hela tiden. Men jag hittade nåt mycket intressantare att titta på. En fågelskit! Den luktade spännande också!

Och sen så mötte jag en hund. Vi nosade på varandra.

Fast sen så gick matte och husse och Bosse och jag och åt lunch. Matte och jag åt bröd med ost och skinka på. Det var gott! Och så var det skönt att komma in i den varma restaurangen. Ja, för det var kallt i Guadalest. Jag hade tröja under jackan som ni ser, men frös ändå. Det måste ha blivit fel på nåt sätt. Det ska ju inte vara kallt i Spanien. Fast matte säger att det alltid är kallare i bergen. Och Guadalest ligger ju i bergen.

I alla fall var det bra att jag fick mat. För jag var ganska hungrig. Ja, för i morse kräktes jag. Matte säger att hundar också kan må illa - när dom har bebisar i magen. Och det har ju jag.

Ja, jag vet matte. Du vet inte säkert än. Du vet inte förrän Voxers matte har klämt på min mage. Men jag vet förstås redan. Ja, för så här har jag inte känt mig innan. Så nåt måste det ju vara. Och jag vill ju ha valpar! Ja, vov och vov då!

11-01-21:

Vov, vov! Vet ni vad? I går, när jag träffade Kiko - då var han väldigt långhårig. Men i dag - då var han alldeles snaggad! Ja, hade han inte luktat likadant, så hade jag inte känt igen honom.

För säkerhets skull så luktade vi noga på varandra. Både bak och fram.

Fast sen, då hade vi inte tid att lukta mer. Nä, för då ville vi leka! Vi kan ju leka så kul ihop, Kiko och jag.

Först så började vi brottas. Det är vov så kul att brottas.

Men sen ville vi springa. Ja, för det är ännu roligare att springa.

Vi sprang ner på stranden. Jag sprang snabbast! Jag springer jätte-vov-snabbt jag! Fast Kiko springer nästan lika snabbt.

Vi sprang långt, långt bort. Ser ni oss fast vi är så långt borta?

Fast när vi var så långt borta. Då blev min matte, och Kikos husse, lite oroliga. Så dom ropade på oss. Ja, dom känner sig förstås tryggare när vi är nära och kan skydda dom. Ja, ifall det kommer nån stor hund eller nåt annat farligt. Ja, för vi är bra vakthundar Kiko och jag.

 Så då sprang vi tillbaka. Vov så roligt det är att springa på stranden! Vov, alltså!

Sen ropade Kikos husse på Kiko. Och då sprang han bums till sin husse.

Och sen ropade matte på mig och då började jag springa till henne.

Men sen så stannade jag. För jag kom på att jag ville springa lite till på stranden. Och förresten är det inte bra att skämma bort sin matte - genom att lyda bums. Nä, mattar kan bli odrägliga att ha att göra med - om man skämmer bort dom med sånt.

Fast sen, när jag hade sprungit färdigt, då kom jag till matte i alla fall. Ja, för då var jag trött. Så då satte matte och jag oss en stund på muren och vilade.

Kiko och hans husse gick hem. Fast när jag hade vilat mig lite, då gick matte och jag en lång bit till. Men sen ville jag inte gå mer. Jag var ju trött ju. Så då fick matte bära mig nästan hela vägen hem. Jag tror faktiskt att jag är bättre på att uppfostra matte - än hon är på att uppfostra mig. Vov och vov!

11-01-19:

Vov, alltså! I dag lånade jag mattes dator och tittade i en hund-webb-affär. (www.poshpooches.se) Vov så snygga halsband jag hittade! Se själva:

    

Fast matte säger att jag inte behöver fler halsband just nu. Och så säger hon att eftersom jag är så söt i mig själv - så behöver jag inga extrafina halsband. Ja, jag är ju jätte-vov-söt - det är jag. Men jag tror ändå att det är nåt lurt när hon säger så. Jag undrar om jag kan beställa dom själv tro? Fast man måste visst betala - och jag har ju inga pengar. Dumt va! Vov på er!

11-01-18:

Vov på er! Matte har inte varit riktigt schysst dom två senaste kvällarna. Hon har tvingat mig att gå ut - fast jag inte har velat. Dumt va! Det har inte varit sol ute. Och på kvällen har det varit kallt. Då vill jag förstås inte gå ut alls!

I går kväll, när jag såg att matte satte på sig jackan - då sprang jag ner i vårt rum. Och sen gömde jag mig under täcket i vår säng. Tyvärr hittade matte mig ändå. Jag fattar inte hur hon kan vara så bra på att hitta mig - fast hon har så dåligt luktsinne.

Och när hon hade hittat mig så tvingade hon mig att gå ut. Ja, hon tjatar alltid om att jag ska kissa och bajsa ute. Det är väl inte så noga. Och det är verkligen inte schysst att tvinga mig!

Så behandlar man väl inte en havande kvinna! Ja, matte hon säger förstås att vi inte vet än - om jag har några valpar i magen. Det vet vi inte förrän Voxers matte har klämt mig på magen. Men Voxer ska vi ju inte hälsa på - förrän denna månaden nästan är slut. Hon kunde ju fråga mig i stället. Jag tror absolut att jag har bebisar i magen. Åtminstone nån. Ja, för jag känner mig liksom annorlunda. Förresten tror en av mina killkompisar också att jag har valpar i magen. Ja, för han sa att jag luktade så. Ja, vov då!

11-01-15:

Vov! Tänk sån tur matte har - som har mig! Jag tror faktiskt inte att hon skulle klara sig utan mig. Varje dag ser jag till att hon är ute och går. Ibland så lyckas jag få henne att springa också. I dag sprang hon faktiskt med mig på stranden. Fast hon borde springa mer, det borde hon. För hon har ingen vidare kondis, tycker jag. Hon flåsar om hon springer mycket. Inte som jag. Jag kan springa jättefort! Och jättelångt! Jag kan t o m springa uppför branta backar jag. Så jag har jättebra kondis.

Dessutom hjälper jag matte att få nya människo-kompisar! Bra va! I dag gick vi en lång promenad tillsammans med några hundar som jag känner. Ja, deras mattar var också med. Det var bra. För då kunde matte träna sig att prata spanska. Det behöver hon! Inte som jag. Jag har inga som helst problem att prata med dom andra hundarna. Jag skäller flytande på spanska! Fast matte hon har problem när hon ska prata spanska hon. Ja, människor har ju lite svårare för att lära sig nya saker. Dom är inte lika lättlärda som vi hundar.

Och sen på kvällen, då ser jag till att matte kommer i säng ordentligt. Och så sover jag hos henne - så hon kan känna sig trygg och sova gott. Bra va! Ja, tänk så viktig jag är för matte egentligen! Vov, alltså! Inte nog med att jag kan nästan allt. Jag är viktig också. Vov och vov alltså!

11-01-12:

Vov på er! I går gick matte och jag till mitt roliga klätterställe! Vov, så kul vi hade. Först klättrade vi högt upp. Jag kan springa uppför det branta berget jag. Det kan inte matte. Nä, för hon har för dålig kondis - så hon får gå.

Runt om klätterstället finns det vatten. När det är så mycket vatten - då heter det hav. Det vet jag.

Och vov så gott det luktar från havet! Och spännande! Lite som fisk, faktiskt...

 

Men på marken finns också mycket spännande att lukta på. Så jag nosar och nosar och nosar. Vov så kul det är att nosa!

I dag har matte och husse och jag träffat Horst! Jag kände igen honom bums när han kom gående. Så jag sprang fram och hälsade.  Sen gick vi och fikade. Jag satt i mattes knä som vanligt. Fast jag fick ingenting. Dom är väldigt snåla - matte och husse. Dom kunde gott ha beställt lite oxfilé åt mig. Själva drack dom bara te och kaffe. Och det är ju inte gott - så det ville jag inte smaka. Matte och husse och Horst pratade jättelänge. Och drack te och kaffe jättelänge. Fast det gjorde ingenting. Nä, för jag låg bra i mattes knä. Jag kunde spana på hundarna som gick förbi - utan att dom såg mig.

Men till slut så hade dom druckit färdigt.  Då gick vi en promenad. Och sen så gick vi hem. Jättemycke vov!

11-01-08:

Vov på er! Det var verkligen på tiden att jag fick låna mattes dator. Nu äntligen är datorn lagad - så nu kan matte och jag skriva på den när vi vill. Matte har inte lagat den själv. Nä, hon kan inte sånt. Det var en man som lagade den. Och sen fick han pengar av matte.

Matte kan egentligen inte så mycket. Hon är t ex jättedålig på att nosa upp saker. Och hon kan inte ens lukta om det är en pojk- eller flickhund som har kissat ute. Och det är ju STOR skillnad ju.

Själv kan jag nästan allting. Jag kan t ex gå jättelångt. I dag gick vi jättelångt, matte och jag. Ja, för matte skulle hämta några tangoskor. Och i går gick vi också jättelångt. Vi går långt när det är varmt och soligt ute. I går fotograferade matte mig.

Ser ni så bra jag kan gå på stenarna! Fast dom är stora och rullar lite. Men jag är skicklig på att balansera på stenar jag.

Vi gick långt förbi Rio Seco.

Och sen gick vi ända hem igen. Det är långt det!

Förresten. Jag undrar om jag har några valpar i magen jag.  Ja, för jag känner ingenting alls. Allt känns som vanligt. Fast matte säger att man inte märker att man har bebisar i magen - förrän på slutet. Men det var ju flera dar sen som Voxer och jag gjorde det där ni vet. Men matte säger att om jag har valpar i magen - då ska dom inte komma förrän i början på mars. Och det låter på matte som om det är väldigt länge till dess. Själv är jag inte riktigt säker på vilken ordning månaderna kommer i. Sånt är faktiskt matte bättre på än jag. Annars är jag bäst på nästan allting. Vov så bra jag är egentligen! Och så har jag bra självförtroende också! Det har vi chihuahuor. Vov, vov!

11-01-02:

Vov! Jag har hälsat på min fästman i dag också! Det känns jättekul att ha en egen fästman! Särskilt en så gullig fästman som Voxer! Och så är det förstås bra att han har så fin gård som vi kan vara på. Och vet ni vad jag såg där i dag? Jo en katt! Den kom smygande runt en hörna. Och fast jag skällde jättemycket - så brydde den sig inte alls om det.

Nää! Den gick rakt fram mot mig. Och så satte den sig nära mig. Ja, jag skällde förstås ännu mer på den. Och så försökte jag lukta lite på den. Men för säkerhets skull så vågade jag inte gå ända fram till katten. Nä, för jag begriper mig inte riktigt på dom. Katter är nog lite utvecklingsstörda. Ja, för inte ens en så enkel sak, som att vifta på svansen, klarar dom. Dom gör ju helt fel! Dom viftar när dom är arga, och har svansen still när dom är glada. Så det är inte konstigt att jag inte vågade mig ända fram - fast katten satt still.

Sen gick Voxer och jag en luktrunda på hans gård. Där finns så mycket spännande att lukta på! En sån gård skulle jag också vilja ha.

 

Vi luktade förstås på varandra också, Voxer och jag. Mest var det han som luktade på mig. Där, ni vet.

Och så lekte vi med varandra. Vi hade jätte-vov-kul må ni tro!

Och så stod vi och tittade på några valpar som lekte på verandan. Vi pratade om att vi vill ha valpar tillsammans. Han är så romantisk Voxer. Han sa att om valparna blir lika mig - då blir dom jätte-vov-söta! Det var väl gulligt sagt!

Förresten är Voxer också söt. Så det är klart att valparna kommer att bli jättesöta!

Och sen, då busade vi lite med varandra. Och så lekte vi "vill-du-para-dig-med-mig-leken". (Det är förresten en av dom få lekar som vuxna människor också leker. Annars leker ju vuxna människor nästan inte alls. Fast det hade varit bra för dom.)

Och sen, då gick vi för oss själva och parade oss. Så nu har jag gjort det 3 gånger! Då blir det väl minst 3 valpar?

Ja, vov alltså. Så mycket spännande jag har gjort dom senaste dagarna. Fast nu säger matte att det dröjer innan jag får träffa Voxer igen. Vi ska inte åka dig igen förrän om en månad. Då ska Voxers matte känna på min mage.

Ja, vov på er! Ha det jätte-vovigt!

11-01-01:

Ett jätte-vovigt nytt år! Det är ett nytt år i dag. Det säger matte. Fast allt ser likadant ut som i går, tycker jag.

I går var det nyårsafton. Då var jag och hälsade på min fästman Voxer. Vov, alltså! Han är alltid så gullig. Först så gick vi och nosade en stund på deras gård.

Och sen så nosade vi på varandra. Och sen så gjorde vi DET. Mmm - nu har jag parat mig en gång till. Vov, så vuxen jag är, alltså. Nu hoppas jag att vi får en massa söta valpar. Vov så kul det ska bli!

Och sen, när vi var klara, då åkte matte och jag hem igen. Vi skulle förstås fira nyårsafton med husse. På kvällen lagade husse en massa god mat.  Det luktade minsann fläskfilé, och en massa annat gott. Men tror ni att jag fick smaka? Nää! Han är så snål, husse. Och inte fick jag smaka av mattes mat heller. Fast matte gav mig för all del lite extra god hundmat. Men visst borde jag ha fått en stor portion fläskfilé, visst!

Efter maten tog jag fram min bästa pipboll. Och så lekte matte och jag en stund med den.

Och sen så var det läggdags. Men husse och matte gick inte och la sig - fast klockan var mycket. Nä för dom tänkte vara vakna ända till nästa år sa dom. Så länge kan man väl inte vara vaken? Ja, jag gick och la mig i alla fall.

Fast sen, mitt i natten, då väckte matte mig. Och då gick vi en promenad. Och sen så gick vi och la oss i vår säng. Och sen sov vi gott ända tills morgonen nästan var slut i dag. Vov på er!

10-12-30:

Vov alltså! I dag har jag PARAT mig! Jag gjorde det med Voxer. Ja, så nu är jag riktigt vuxen.

Matte och jag åkte och hälsade på Voxer och hans familj i dag. Både Voxer och dom andra hundarna blev glada när jag kom.

Först så lekte vi en stund i trädgården. Dom har en stor fin trädgård som man kan springa bra i. Och det luktar spännande på många ställen. Jag hade vov så kul alltså!

Fast sen så ville Voxer och jag gå för oss själva. Ja, för vi var båda två intresserade av att para oss. I dag var jag faktiskt väldigt intresserad av det. Och Voxer är ju bara SÅ gullig! Ja, jag har faktiskt blivit riktigt kär i honom!

Vi hittade ett bra ställe där ingen såg oss. Ja, utom våra mattar förstås - men det kändes faktiskt tryggast att ha dom med. Och sen gjorde vi det!!! Det var jättelätt - och det gick snabbt också. Jag hann nästan inte märka nånting. Fast sen så råkade Voxer fastna på nåt vis - där ni vet, på mig. Matte sa att det var alldeles normalt. Det ska hundar göra när dom parar sig. Sen väntade vi. Och då tyckte både Voxer och jag att det var lite tråkigt. Det är alltid tråkigt att behöva vänta. Men sen så kom han loss. Och då pussades vi lite. Ja, suck så gullig han är alltså!

Och sen så åkte vi hem. Fast matte säger att vi ska hälsa på dom i morgon igen - eller nästa dag. Ja, det ska bli kul! För det är roligt hos dom. Och det är faktiskt roligt att para sig också! Massor av vov!

10-12-29:

Vov på er! I dag har jag varit ute på äventyr. Ja, matte och jag åkte och hälsade på dom där snygga hundkillarna. Jag fick hälsa på flera olika killar. Han som är lite lik mig, och ganska snygg, han var en jättegammal farfar han. En sån gammal gubbe vill jag ju inte ha. Så jag valde Voxer. Han är faktiskt både söt och gullig och trevlig och snäll. Det ska killar vara, tycker jag. Vi fick vara i en rastgård, Voxer och jag. Först gick vi runt lite där, och nosade och så.

Fast sen så märkte jag, att det fanns en stor hund nära rastgården. En väldigt stor hund. Ja, den varken skällde eller morrade, men jag blev lite nervös ändå. Ja, för såna stora kan man inte lita på.

Ja, och sen så kom Voxer, och nosade mig - där ni vet.

Fast jag hade ju inte tid med sånt, jag. Nä, för jag var ju tvungen att hålla koll på den stora hunden.

Så jag sa till Voxer att låta bli. Då blev han lite ledsen. Ja, för han ville ju så gärna. Han ville både nosa och göra sånt där ni vet.

Och sen, då gick matte bort från mig. Dumt va! Vov, alltså! Hon lämnade mig ensam i rastgården tillsammans med Voxer. Fast då gnällde jag och ville till matte. Jag såg henne långt borta.

Ja, och sen fick Voxer också syn på matte. Så då stod vi och tittade efter henne båda två.

Och sen kom matte tillbaka till mig. Och det var bra. Hon ska inte lämna mig ensam på främmande platser. Det är faktiskt vov så otäckt. Matte lyfte upp mig när hon kom. Och så sa hon att det inte var lönt att vi stannade längre. Vi ska åka tillbaka i morgon eftermiddag och försöka igen, säger matte.

Men, vov! Jag är ju jätteglömsk jag. När jag tänker efter så var det ju meningen att jag skulle para mig. Men det glömde jag alldeles bort när jag såg den stora farliga hunden. Vov alltså! Hoppas att dom stänger in den stora hunden i morgon - så jag kan koncentrera mig. Ja, för Voxer är ju väldigt gullig - och artig också. Han liksom respekterade mig när jag sa nej. Det är schysst! Så honom vill jag träffa igen. I morgon blir nog bra. Vov och vov alltså.

10-12-28:

Vov, vov, vov alltså! Tänk så snygga och trevliga hundkillarna har blivit dom senaste dagarna. Dom viftar på svansen så fort dom ser mig. Ja, och så vill dom lukta - där ni vet. Men det får dom.

Och inte har jag tänkt på hur trevlig grannhunden Curro egentligen är. Vi brukar bara hälsa lite så där, när vi möts i trappan. Men nu märker jag att han faktiskt är väldig charmig.

För att inte tala om malteser-killen Dylan. Vov, så gullig han är! Fast i går ropade hans matte "No, no"  - och drog bort honom, så vi inte fick nosa på varandra. Det var vov så dumt! Vi brukar ju få nosa på varandra. Matte säger att det är för att jag löper - som Dylan inte får komma för nära. För han är fel sort.

Matte säger, att om jag ska para mig - då ska det vara med en extrafin chihuahua-kille. Vov, förresten! Jag träffade ju flera fina chihuahua-killar häromdagen.  Ja tyckte särskilt mycket om Vycko och Voxter. Jag träffade mest Voxter, och han var jättegullig. Men jag tror nästan att jag tycker Vycko är snyggast. Ja, för han är liksom lite lik mig. I alla fall har vi nästan samma färg. Jag undrar om man måste bestämma sig? Eller kan man välja båda?

Matte säger att vi ska åka och hälsa på dom igen. Vov, så kul det skulle vara! Särskilt nu när jag löper! Tänk om jag får para mig! Vov så kul det vore! Jag vill så gärna ha egna små valpar, det vill jag. Vov, alltså! Hoppas, hoppas att matte skjutsar mig dit igen. Vov, vov!

10-12-25:

Vov, så länge jag fick vänta på tomten i går! Jag väntade framför balkongdörren, och framför ytterdörren. Ja, för vi har ju ingen skorsten. Så det är klart att tomten måste komma genom dörren. Jag väntade och väntade. Men ändå märkte jag inte när tomten kom med min julklapp. Nä, rätt som det var så visade matte mig - att tomten hade lagt mitt paket på golvet i vardagsrummet.

Jag undrar om tomten klättrade in genom ett fönster? Det är faktiskt konstigt att jag inte märkte när han kom. Jag som hör så bra! Och luktar så bra! Tomtar är vov så bra på att smyga...

Jag fick ett fint paket som var inslaget i guldpapper. Och paketet luktade gott, må ni tro! Men det var vov så svårt att öppna. Först fick jag dra. Och sen fick jag rycka. Och sen fick jag slita. Och sen fick jag krafsa. Och sen fick jag bita. Och sen... Nä, det är bättre att jag visar! Så här gjorde jag:

 

Och sen, sen lyckades jag öppna paketet. Och där inne låg det jättegott hundgodis! Smask och vov alltså!

Ser ni så gott det ser ut?

Jag åt upp alltihopa! Det var jätte-vov-gott alltså! Men sen såg jag, att det låg en sak till i paketet.

En gnagpinne! Ännu mera smask alltså! Vov så roligt det är på julafton! Jag gnagde och gnagde förstås.

Fast sen, sen blev jag plötsligt jättetrött. Ja, för det är jobbigt att öppna sina julklappar själv. Så då la jag mig i soffan och sov en stund.

Men efter en stund så la matte sig bredvid mig i soffan. Och så kelade och pussades vi en stund. Det är mysigt på julafton.

Ja, vov alltså! Det kunde gott vara julafton lite oftare! Vov, vov på er!

10-12-24:

Vov på er! Jag sitter framför balkongdörren och väntar på tomten jag...

10-12-23:

Vov! Så här söt såg jag ut i kväll när jag gick på promenad. Nog kommer väl tomten i morgon - till alla oss snälla hundar? Visst! Vov, vov!

10-12-22:

Vov på er! Bara för att mattes dator krånglar så mycket - så har jag nästan inte fått låna den alls. Dumt va! Jag har ju jättemycket viktiga saker att berätta. Fast det allra viktigaste är förstås att jag vill önska er en riktigt vovig jul!

En riktigt vov-god jul alla hundar!

           

Hoppas att ni får många gnagben och pipbollar i julklapp!

Så här fint klädda var matte och jag när vi tog julfoton. Man ska ha röda kläder när det är jul.

När jag går ut har jag min röda jultröja på mig. Den här ni vet:

Ja, jättemycket vov då!

10-12-16:

Vov och vov! I går var matte och jag och Anna och Daniel i Alicante. Vi skulle titta på slottet. Slottet ligger jätte-jättehögt upp på ett berg. Oj, så långt man fick gå. Jättelångt! Och så fick man klättra! Ibland var trappstegen så höga att dom räckte ända upp till mattes knän. Då fick hon förstås bära mig. Ja, för så högt kan jag ju inte hoppa.

Vi gick och gick och gick. Högre och högre upp. Jag är jätteduktig på att gå långt - och uppför.

Anna och Daniel och jag, vi kunde gå fort. Ja, för vi har bra kondition. Men det har inte matte. Nä, jag märkte allt att hon flåsade - när hon bar mig uppför dom höga trapporna.

Vov! Jag får väl se till att motionera henne lite mer. Ja, så hon får bättre kondition. Kanske hon kan springa efter bollen - om jag kastar den? Ja, vov! Vi hundar har faktiskt mycket jobb med att hålla våra mattar och hussar i bra form.

På ett ställe kom vi till en jättefarlig bro. Då la jag mig ner förstås. Ja, för så farliga broar ska man inte gå över. Matte fick bära mig. Ser ni så farlig bron ser ut? Den liksom hänger i luften. Och det är bara nät på sidorna.

Men sen, när vi hade gått jättelänge och jättelångt - då kom vi fram till slottsmuren.

 

Men när vi kom ända fram - då blev jag ledsen. För vet ni vad? Jo, det stod på en skylt att hundar inte fick gå in på slottsgården. Vov så dumt alltså!

Så då fick Anna och Daniel gå vidare själva. Ja, för dom ville gå allra högst upp på toppen. Fast då blev jag ledsen igen. Ja, för jag hade velat följa med dom.

Men sen började matte och jag gå ner igen. Det var faktiskt lättare att gå ner. Jag kunde t o m hoppa själv - ner för några jättebranta trappsteg.

Ibland lyfte matte upp mig så att jag också kunde titta på utsikten. Vi var jättehögt uppe så jag kunde se jättelångt. Men jag såg bara en massa hus - inga hundar. Så det var ingen vidare fin utsikt.

Sen gick vi jättelångt igen. Och till slut var vi nere där marken var platt.

Och sen så åkte vi spårvagnen hem till El Campello där vi bor. På spårvagnen var jag tvungen att sitta i en väska. Ja, bara för att dom har så dumma regler på spårvagnarna här i Spanien. Jag vill förstås mycket hellre sitta i mattes knä.

Sen, när vi kommit hem, då la jag mig bums. Ja, för man blir vov så trött i tassarna av att gå så långt. Och sen sov jag ganska länge. Vov på er!

PS: I dag läste jag det här i husses tidning:

Lista: De giftiga julväxterna djurägare bör ha koll på

Amaryllis: Hela växten är giftig. Orsakar kräkningar och diarré.

Hyacint: Framför allt löken är giftig. Orsakar kräkningar och diarré.

Julkaktus: Ofarlig

Julros: Hela växten är giftig.

Julstjärna: Hela växten är giftig. Orsakar kräkningar och diarré. Symptomen är i de flesta fall lindriga. Kraftigare besvär med svullnad och sväljsvårigheter kan förekomma.

Lilja: Ofarlig för hundar. Hela växten giftig för katter. Orsakar i svåra fall njursvikt, kan leda till död.

Mistel: Bladen och bären giftiga. Orsakar diarré och kräkningar.

Novemberkaktus: Ofarlig

Tazett: Hela växten, framför allt löken, är giftig. Orsakar kräkningar och diarré.

Tidlösa: Hela växten är giftig. Orsakar kräkningar, blodig diarré, cirkulations- och andningsproblem. Förgiftningen påverkar njurarna.

Tulpan: Framför allt löken är giftig. Orsakar kräkningar, magsmärtor och salivering.

Källa: Agria Djurförsäkringar

10-12-13:

Vov på er! Nu är jag väldigt gammal. Ja, för jag fyllde två år i förrgår. Så här gammal har jag aldrig varit förut. Men det känns faktiskt bra.

Jag fick ingen tårta på min födelsedag. Annars hade jag önskat mig en leverpastej-tårta. Men man blir tjock av leverpastej säger matte. Och då får jag inte det. Bara för att jag har gått upp 2 hg. Dumt va! Jag såg minsann att matte åt en hel handfull med nötter i går. Och hon som är mycket tjockare än jag. Då borde hon ha gett mig en leverpastejtårta.

Fast jag fick hundgodis i vippmusen i stället. Och det var både kul och gott!

Inuti musen luktade det jättegott. Precis som Frolic!

Fast det är väldigt svårt att få ut bitarna. Man måste vicka, och vicka och vicka på musen.

Men när jag hade vickat jättemycket så ramlade det ut en bit. Och den var vov så smaskig. Sen vickade jag jättemånga gånger till - ända tills alla bitarna hade trillat ut. Smask alltså!

Så det blev en väldigt god födelsedag, fast jag inte fick nån tårta.

Fast det bästa var nog ändå, att matte lekte boll-leken jättelänge med mig. Vov så kul vi hade!

Nä förresten, en sak var ännu roligare på min födelsedag. Jag hittade husse! På flygplatsen, som vanligt! Det är typiskt honom att gömma sig där så många dar. Det var faktiskt det allra roligaste! Att jag hittade husse alltså. Ja, vov!

Och sen, i går, då kom Anna och Daniel och hälsade på oss. Det var också kul! Fast först blev jag lite orolig när matte kom hem med dom. Ja, för dom hade var sin ganska farlig resväska med sig. Resväskor kan man ju inte lita på. Så dom skällde jag på. Men sen ställde dom väskorna i gästrummet - och stängde dörren. Och då kände jag mig tryggare.

Det är vov så kul att Anna och Daniel är här nu. Ja, för Anna är jättebra på att leka boll-leken. Och Daniel, han är jättebra på att klia mig bakom örat. Dom ska stanna många dar. Och det är ju vov så bra! Vov! Vov!

10-12-11:

Grattis på 2-årsdagen Bonnie!

10-12-09:

Vov så spännande det var att hälsa på hemma hos Kiko. Vet ni vad dom har? Jo, en egen fågel! Kiko visade mig var fågelburen stod. Vov så spännande alltså!

Matte sa att fågeln hette Undulat. Men jag hörde nog att Josefina och Kiko sa att den hette Pippi. I alla fall så var den alldeles levande.  Och den var inte rädd för mig, fast jag är så stor.

Vov och vov så spännande det var! Jag fick faktiskt lukta på den! Ja för Josefina satte buren så att jag kunde räcka till. Vov alltså! Nu vet jag hur fåglar luktar. Och tänk, Pippi, hon nästan pussade mig på nosen med sin näbb! Vov alltså.

Fast sen så tyckte Kiko att jag var tråkig som bara ville lukta på Pippi hela tiden. Så då satte Josefina buren högt igen. Ja, och sen så lekte Kiko och jag och hade jättekul. Vov så kul det var hos dom! Och tänk att jag har luktat på en levande fågel, vov alltså. Vov och vov!

10-12-07:

Vov! I dag har matte och jag gått en jättelång luktrunda. Både matte och jag tycker mycket om att vara ute - när det är varmt och solen skiner. Och jag fick springa fritt nära Rio Seco. Och då sprang jag jättefort fram och tillbaka. Snabbt som en raket sprang jag!

Och vet ni vad som hände sen? Jo, jag mötte ett jättekonstigt djur. Det gick (och skuttade) i koppel, och det hade päls. Men det var ingen hund och ingen katt. Matte sa att det var en kanin. Men dom brukar ju inte ha koppel. Jag var väldigt försiktig när jag skulle lukta på den. Man vet ju inte vad såna konstiga djur kan ta sig till. Ja, nu ska ni inte tro att jag var rädd, för det var jag inte. Bara lite försiktig. Man ska ju inte vara dumdristig. Jag vågade faktiskt åla riktigt nära. Så att jag nästan kunde nosa på den. Och sen nosade jag där den hade skuttat. Det luktade väldigt intressant. Ja, vov alltså.

I lördags, då var matte och jag på skönhetstävling för hundar. Ja, jag hade förstås räknat med att vinna. Så söt som jag är. Men vet ni vad? Domaren tyckte att jag var lite för tjock! Så jag kom bara 3:a. Så oförskämt av honom att säga så! Förresten är det verkligen inte mitt fel, att jag har gått upp 2 hg i höst. Det är mattes fel. Ja, för hon har gett mig för god frukost.

Annars skötte jag mig alldeles perfekt på skönhetstävlingen. Först så satt jag tyst och stilla och väntade och väntade jättelänge - på att det skulle bli vår tur. Och sen gick jag väldigt fint i ringen. Jag gick faktiskt mycket snyggare än matte. Faktiskt tyckte jag att jag borde ha vunnit. Det var nog domaren som hade konstig smak. Tror ni inte det? Vov och vov! Och vov!

10-12-02:

Vov på er! I dag har matte och jag hälsat på Charly och hans husse Horst. Dom bor ute på landet. Det är väldigt trevligt där. Ja, för jag får gå lös - och sen så finns det jättemycket spännande att lukta på.

Charly, han ville bara lukta på mig hela tiden. Där, ni vet. Där som alla killar vill lukta. Och Charly ville para mig också. Fast jag inte ens löper. Men hans husse band fast honom så han inte kunde.

Först så var vi vid deras pool. Ja, för Horst skulle kasta nåt i vattnet. Klor tror jag att det heter.

Jag fick gå lös, men det fick inte Charly. Ser ni mig på andra sidan poolen? Charly tittade hela tiden efter vad jag gjorde.

Och han blev jätteglad varje gång jag kom nära honom. Fast han är ju väldigt stor, det är han. Så jag var lite försiktig. Ja, för han är liksom lite skuttig av sig.

Sen så gick matte och jag runt i deras trädgård. Och sen gick jag runt huset jättemånga gånger, alldeles själv. Vov, så många spännande lukter jag hittade där. Charly fick vara bunden nära huset. Egentligen var det synd om honom. För han är jättesnäll. Bara lite stor och klumpig.

Och sen, då skulle matte och Horst dricka te. Så då satte dom sig på var sin stol på Horsts altan. Och så pratade dom rätt mycket. Då pratade Charly och jag också. Han sa att han jättegärna skulle vilja leka med mig. Och så sa han, att han tyckte att jag luktade så gott. (Jag undrar om det kan vara mitt nya schampo?)

Men sen så försökte han slicka mig, där ni vet. Men då sa jag till på skarpen och slog till honom med tassen. Ja, för så gör verkligen inte en väluppfostrad kille.

Och då ångrade han sig, och bad om förlåtelse. Och jag förlät honom förstås. För han är ju väldigt snäll egentligen. Han är bara inte så van vid tjejer.

Vi bestämde att vi ska träffas fler gånger. För det är kul att vara hos dom. Vov och vov!

10-12-01:

Vov och vov! Mattes dator krånglar fortfarande, så hon vill helst inte att jag ska låna den. Men nu sitter hon och läser, så nu märker hon inte att jag smyger hit och börjar skriva. Jag måste ju berätta om hur smaskig korv jag fick i går.

Matte och jag gick och hälsade på Beatrice och Bandi i går. Dom är också chihuahuor - så dom är fina hundar! Ja, deras matte Elisabeth och husse Hasse var förstås också hemma. Det regnade på vägen dit så jag var glad när vi kom fram. Jag hade regnkappa på mig förstås, men jag hade blivit jätteblöt om tassarna.

Bea och Bandi var först lite oartiga - för dom skällde på mig. Då var jag förstås tvungen att skälla tillbaka ett par gånger. Fast sen lugnade dom ner sig. Dom är faktiskt riktigt trevliga när man lär känna dom lite bättre. Bandi är ganska snygg också, det är han. Fast jag flörtade inte med honom. Nä, för det ska man inte göra med killar som redan har en sambo. Så här ser Bea och Bandi ut. (Det är Bandi som slickar sig om nosen.)

Deras matte Elisabeth är också väldigt trevlig. Ja, för hon bjöd mig på en jättesmaskig korv. Mums och vov så smaskig den var! Det var den godaste korv som jag nånsin har smakat! Det var en särskild sorts korv för hundar. Och den var köpt i Skåne. Vi tre hundar fick var sin bit. Smask alltså! Vi åt upp dom snabbt. Sen följde jag efter Elisabeth var gång hon gick in i köket. För säkerhets skull, alltså. Men jag fick ingen mer korv.

I dag har matte och jag varit på marknaden. Jag hade tänkt köpa en grillad kyckling, men fick inte för matte. Hon köpte bara en jättestor paprika. Den kan hon få äta själv, för paprika är inte speciellt gott.

Nu ska jag säga till matte att vi snart måste gå ut igen. Dels är jag lite kissnödig, och dels är det kul att vara ute och nosa - nu när det är fint väder. Ja, vov då!

10-11-25:

Vov på er! Jag får nästan inte låna mattes dator alls nu - bara för att den krånglar. Och jag som har massor med viktiga saker att berätta. I går, när jag läste i husses tidning, då läste jag att "Småhundar kan!"  Ja läs själva:

Där ser ni så duktiga vi chihuahuor är! Vi kan nästan allting! Nä, nu får jag inte skriva mer. Men jag måste ju berätta om den intressanta bajslukten jag hittade vid palmen i går och... Dumma matte! Vov, vov!

10-11-20:

Vov så orättvis matte har varit! Jag har inte fått låna hennes dator på jättelänge! Så jag har inte kunnat skriva på min blogg. Dumt va! Och så skyller hon på att datorn krånglar. Men jag har minsann sett att hon har skrivit själv. Vov så orättvist alltså. Sen, när jag blir rik - då ska jag minsann köpa en egen dator.

Förresten så vann jag inte fototävlingen. Nä, för det var visst ingen skönhets-tävling. För då hade jag förstås vunnit. Så söt som jag är. Ja, det tycker både matte och jag i alla fall. Och husse också! Så det så.

Jag har gjort jättemycket, sen jag skrev i min blogg senast. Jag har varit ute och gått varenda dag, flera gånger om dan. Jag har luktat på många intressanta lukter. Det var särskilt en fläck utanför en restaurang som luktade mycket intressant. Nästan som om det hade legat kött där. Den fläcken luktade jag länge på.

Och så har jag lekt en hel del med Kiko. Dessutom har jag lekt boll-leken med husse nästan varje kväll. Husse är vov så bra på boll-leken! Han kan kasta bollen långt och bra. Det kan inte matte. Hon kastar jättetokigt för det mesta - och kort.

Sen har jag gnagt en hel del, både på mitt lammöra och på mitt stora råhudsben. Förresten börjar lammörat bli väldigt litet. Jag måste be matte om ett nytt snart.

I dag gick matte och jag först en promenad på strandpromenaden. Och sen gick vi en promenad längs den stora gatan som går utanför vårt hus.

Det luktar faktiskt väldigt spännande på båda ställena. Det är bra när vi går på olika ställen, matte och jag. Så jag kan lukta på nya lukter. Fast det är väldigt viktigt att jag kissar på alla mina vanliga platser också. Varje dag! Ja, så att mina kompisar kan lukta att jag har gått förbi där. Jag kissar på väldigt många ställen må ni tro. Det är vov så bra. Det heter "att pinka in reviret". Och det är jag duktig på. Ibland kissar jag en skvätt på mattes badrumsmatta också. Fast då brukar matte bli ganska sur. Så det gör jag så sällan som möjligt. Ja, för det är lugnare när matte är på gott humör. Vov på er!

10-11-15:

Hjälp Bonnie att vinna Dogmans fototävling! Gå in på: http://www.minfavorit.nu/Rosta.asp?id=857&cid=2183 och rösta på henne! OBS! Senast 17/11 klockan 24:00! Klicka på bilden av Bonnie i raden till vänster. När det syns i rutan till höger så klicka på RÖSTA som står under bilden.

Så här ser hennes bidrag ut:

10-11-11:

Vov så trött jag är! Ja, för i dag har jag sprungit, och sprungit, och sprungit jättefort och jättelångt!

Jag mötte Kiko när jag var ute och gick. Kiko är ju min bästa spanska hund-kompis. Och han är väldigt gullig och så. Det är han. Men han är väldigt intensiv på nåt sätt.

Han vill alltid leka. Och det är ju kul! Fast sen så vill han lukta på mig - där, ni vet. Hela tiden! Och då dräglar han på mig också. Och det blir ju lite jobbigt. Jag säger ifrån förstås. Voff, säger jag. Fast det bryr han sig inte om. Nä, för han är alldeles tokig i mig.

I dag fick vi vara lösa. Och då började vi leka förstås. Och sen så började jag springa. Och Kiko han jagade mig. Oj, som vi sprang! Först sprang vi på plattorna, alldeles nära där matte och Kikos matte Josefina satt.

Fast sen sen sprang vi ut på stranden. Ja, för det är mycket roligare att springa i sand. Oj, så fort jag sprang! Som en raket sprang jag. Så snabb är jag. Fast Kiko är nästan lika snabb.

Våra mattar ropade på oss. Dom ropade att vi skulle komma. Bara för att hundar inte får vara på stranden. Dom skrek som om dom trodde att vi var döva. Fast vi hörde dom hela tiden förstås. Vi hade bara inte tid att komma. När för vi ville springa mer. Och så ville vi titta på vattnet. Och lukta lite på den våta sanden.

Det är konstigt med Kiko. För han blir liksom aldrig trött. Men det blir jag. Jättetrött blev jag plötsligt. Och det var ju inte så konstigt. Så snabbt, och så långt, som jag hade sprungit. Men då sprang jag till matte och la mig bredvid henne.

Jag var så trött så jag gäspade. Fast då kom Kiko. Han ville leka mer. Fast jag ville vila.

Men då kom Blanci. Henne känner jag. Hon är snäll. Men hon tycker inte så mycket om att leka. Hon och Kiko nosade lite på sanden.

Då ställde jag mig upp, så att jag kunde se vad dom gjorde. Så jag inte skulle missa nåt kul.

Sen kom en hundflicka till, som jag känner. Fast jag har faktiskt aldrig frågat vad hon heter. Nä, för hon är bara 5 månader. Så hon är lite för barnslig för att prata med. Men vi hälsade förstås på varandra. Och Kiko han nosade lite på henne också. Där, ni vet. Killar är såna...

Fast sen, då blev till och med Kiko trött. Så då la han sig ner och vilade - minst en minut, alltså.

Jag tycker nog nästan att han ser allra gulligast ut - när han ligger still. Ja, för då är det lite lugnare liksom. Men så klart att Kiko är en bra och rolig kompis. Fast förstås inte lika bra kompis som Smulan, i Hässelby strand. Smulan är ju min allra bästa bästis! Så det så! Vov på er!

10-11-06:

Vov så kul jag har haft i dag. Matte och jag gick till Roliga klätterstället. Man får klättra mycket för att komma dit. Och gå nära vattnet! Fast det kan jag! Jag är jättebra på att springa på klipporna nära vattnet.

Ibland fick jag stanna lite och vänta på matte. Ja, för hon kan inte springa lika fort som jag. Då passade jag på att nosa på allt spännande som jag hittade. I dag hittade jag en död räka som luktade väldigt intressant. Fast jag fick inte smaka på den för matte.

Allra längst ut på Roliga klätterstället, där är det vatten runt om - på alla sidor utom en. Där kan man nosa på vågorna. Fast man får akta sig. För ibland skvätter dom. Men nu, när jag har tränat mig, är jag jättebra på att akta mig för vågor. Jag kan hoppa undan jättesnabbt - precis innan dom tänker skvätta på mig. Bra va!

Och väldigt modig är jag också. Jag vågar titta ner i det djupa vattnet.

Sen, på hemvägen, då hittade jag såna där roliga hopp-leksaker. Såna som jag brukar leka med vid Rio Seco. Dom är vov så roliga! När jag kommer nära så hoppar dom högt. Och ibland flyger dom en bit. Men dom flyger så lågt - så jag nästan kan ta dom. Jag är jättebra på att jaga dom. Fast jag har märkt, att om man biter i dom. Då går dom sönder. Sen hoppar dom inte mer. Men då kan jag jaga en annan. Ja, för det finns väldigt många.

 

Matte säger att dom heter gräshoppor, och att det är synd om dom när jag biter i dom. Fast om dom inte vill att man ska bita dom - så skulle dom ha hoppat snabbare tycker jag. Nu får dom faktiskt skylla sig själva. Men jag vill förstås inte att dom ska ta slut. Nej, för dom är vov-jätte-kul att jaga.

Sen, när jag hade lekt färdigt, då gick vi hem igen. Ja, egentligen var det matte som tyckte att jag hade lekt färdigt. Det hade jag INTE. Men matte försöker alltid bestämma över mig. Och bara för att hon är starkare - så får hon sin vilja igenom. Dumt va! Hundar borde alltid få bestämma själva! Så det så! Vov! Och vov-vov!

10-11-01:

Vov på er! I dag har matte och jag gått många luktrundor. Det är bra! Ja, för jag har väldigt mycket jag måste lukta på varenda dag. Det är ju väldigt viktigt att hålla reda på vilka hundar som har kissat på dom olika platserna.

Ja, och sen så måste jag ju kissa på en massa olika ställen själv också. Och sprätta lite elegant och så. Ja, jag har verkligen mycket att göra om dagarna.

Fast i dag vilade matte och jag en stund också. Vi satt på muren och tittade. Jag tycker om att känna lukten från havet i nosen.

Men sen så fick jag syn på en hundkompis. Och då blev jag så sugen på att leka med honom.

Fast killar kan ju vara totalt hopplösa ibland. Vov alltså! I dag ville han bara nosa mig där bak - hela tiden. När jag ville leka! Fast då blev jag arg och sa ifrån. Vov - vov - voff, sa jag. Och då skärpte han sig flera sekunder i alla fall. Men sen så gick matte och jag hem.

Hemma lekte matte och jag ganska länge med pip-bollen. Det var vov så kul! Ja, först så har vi dragkamp om bollen. Och sen, om matte kan ta den -då kastar hon den. Och så springer jag efter bollen och tar den. Och sen så springer jag tillbaka till matte. Och lägger bollen i mattes hand. Och sen börjar jag dra igen. Jag är jättestark! Fast ibland är matte ännu starkare. Men det gör ingenting. För det är lika roligt att springa efter bollen - som att ha dragkamp. Jag kan hålla på hur länge som helst. Fast matte - hon tröttnar redan efter en stund. Dom är såna - människorna. Så fort dom blivit vuxna - så tröttnar dom på att leka. Visst är det dumt! Såna är inte vi hundar! Vi leker så länge vi lever, vi. Men så är vi också mycket klokare än människorna. Vov och vov!

10-10-28:

Vov! I går var matte jätte-orättvis! Jag fick inte hjälpa henne att montera Ikea-möbler. Förra gången hjälpte jag henne jättebra. Då gnagde jag till flera av träpluggarna så dom fick en snyggare form. Och så hjälpte jag dessutom matte att lägga skruvarna på olika ställen.

Fast i går, då var matte så dum, så hon la alla de små spännande sakerna - högt upp på en hylla. Så jag räckte inte till dom. Dumt va! Hon borde ju vara glad för att jag vill hjälpa henne! Visst! Vov och vov!

10-10-24:

Vov och vov! I går gick jag en lång promenad tillsammans med matte, och mattes kompis Kerstin. Det allra bästa var att vi stannade på ett café och fikade. Jag satt som vanligt i mattes knä och uppförde mig jättefint. Matte åt bröd med ost och skinka på. Och jag fick hälften av hennes skinka. Det var väldigt god skinka! Vov och smask! Jag tycker om att gå på café! Det skulle vi göra var dag tycker jag. Ja, för jag tycker om att sitta i mattes knä och smaka på hennes mat.

I dag har matte och jag gått flera långa promenader. Matte och jag tycker om att promenera när det är fint väder. Matte tittar mest på havet - och på människor och så. Själv har jag väldigt mycket som jag måste lukta på. Och så kissar jag förstås här och där. Det är viktigt att kissa överst - där andra hundar har kissat. Jag kissade överst på jättemånga ställen jag. Bra va! Vov på er!

10-10-21:

Vov så mycket vi promenerar om dagarna, matte och jag. I dag gick vi i närheten av mitt roliga klätterställe på La Illeta. Fast vi gick inte ända fram. Utan först så gick vi på gångarna högt ovanför vattnet.

Man kan se långt därifrån. Ända till Benidorm. Fast egentligen är jag mer intresserad av att lukta på saker.

Jag hittade en mycket spännande doft som jag luktade länge på. Fast efter en stund tröttnade matte på att vänta på mig. Så då var jag tvungen att gå vidare.

Sen gick vi till en hög klippa - med en konstig fyrkantig sten på.

När vi hade kommit ut på klippan såg jag att vi var jätte-jättehögt uppe! Fast jag är ju väldigt modig jag. Så jag vågade gå nära kanten och titta ner. Oj, så långt det var ner till vattnet. Jättelångt!

Jag hittade en del saker att lukta på också. Först luktade jag på en klick fågelskit, och sen luktade jag på ett konstigt litet djur. Djuret hade väldigt många ben - fast pyttesmå.

 Sen så gick vi ända ut till den fyrkantiga stenen, matte och jag.

Visst är jag en jättemodig hund - som vågar gå så långt ut på klippan! Visst!

Fast sen så gick vi hem igen. Vi går alltid hem när vi har promenerat färdigt. Det är bra. För då kan jag först dricka vatten,  och sen gå och lägga mig. Ja, för man blir trött när man promenerar mycket. Vov på er!

10-10-19:

Vov! Nu är jag ganska trött i tassarna. Ja, för matte och jag har just gått en jättelång promenad. Sex km, säger matte. Och det är långt det. Särskilt för mig som går i sicksack hela tiden. En bit gick vi på stranden med de stora stenarna. Men jag kan t o m springa på stora stenar. Ja, för jag kan ju nästan allting.

I går fick jag en godisgömma av matte. Den var vov så svår att komma in i. Jag fick nästan slita hela hushållsrullen i bitar för att komma åt godiset. Men jag klarade det! Och vov så gott godiset var!

Det blev nästan ingenting alls kvar av rullen. Visst var jag duktig! Jag är faktiskt vov så duktig - på nästan allting. Vov alltså!

10-10-15:

Vov! Vet ni vad? Jo, i förrgår hittade jag husse! Han har varit försvunnen ända sen matte och jag körde ner till Spanien. Och tänk! Nu hittade jag honom på flygplatsen. Jag blev jätteglad förstås. Jag fattar bara inte varför matte inte körde till flygplatsen tidigare. Det är ju där vi brukar hitta husse - när han har varit försvunnen länge.

I dag har husse och matte och jag gått på promenad. När vi hade gått en bit så satte husse och jag oss på muren och vilade.

Men sen så ville jag gå till Rio Seco. Så jag sa det till husse. Då reste han sig. Och sen gick vi.

När vi kom till Rio Seco så släppte matte lös mig. Och då sprang jag! Jag sprang och sprang - jättefort! Ja, för det är så roligt att springa i sanden.

Och sen tittade jag efter så husse och matte var kvar.

Och det var dom. Så då sprang jag lite till. Vov så kul det var! Jätte-vov-kul alltså!

Fast sen så ville husse och matte gå hem. Ja, för det började komma moln. Och då sa dom, att det nog skulle komma en regnskur. Och vi ville ju inte bli blöta. Så då gick vi hem.

Och nu sitter jag i husses knä när jag skriver på min blogg. Ja, för i dag fick jag låna hans dator. Vov på er!

10-10-12:

Vov alltså! Ibland klagar matte på mig när jag råkar skälla. Det hörs ju nästan ingenting mot spanjorerna. Ja i alla fall så lät dom jättemycket i morse! Dom firar sin nationaldag i dag. Och då leker dom krig på stranden. Dom skjuter jättemycket, och det säger PANG hela tiden. Jag blev inte rädd, det blev jag inte. Men jag tyckte inte alls om ljudet. Så matte och jag tittade bara en liten stund.

(Om ni vill se hur det såg ut när dom firade nationaldag här i El Campello, då får ni titta på mattes blogg: http://www.christeltango.com/dagbok18.htm :10-10-12.)

När dom hade slutat panga så gick matte och jag en lång promenad. Jag behövde bajsa. Ja, man kan ju inte koncentrera sig på att bajsa - när dom skjuter hela tiden. Så jag väntade till sen. Det var vackert på stranden. Och det luktade gott från havet.

Egentligen får man inte bajsa på stranden. Men när matte tittade åt andra hållet, då passade jag på.

Tja, matte plockar ju ändå upp bajset. Så då kvittar det väl var jag bajsar.

Sen satte vi oss en stund på muren och tittade. Först tittade jag åt ena hållet.

Då såg jag 2 flickor som sprang. Det såg kul ut. Jag tycker mycket om att springa. Jag skulle också vilja springa på stranden. Det är jättedumt att hundar inte får vara på stranden!

Sen tittade jag åt andra hållet.

Jag tittade på vattnet och stenarna. Vågorna skvätte hela tiden.

 Fast sen såg jag nåt som var mycket intressantare!

Jag såg en hund! En hund som nosade på nåt!

Och då hade jag ingen lust att sitta still längre. Så då sprang jag bort och kollade vad han nosade på. Och sen så hälsade vi på varandra. Sen gick matte och jag en bit till. Och sen så gick vi hem. Vov och vov!

10-10-11:

Vov på er! Matte var bra orättvis i lördags. Ja, för hon skrev på sin blogg - och visade vad hon hade på sig. Dagens outfit hette det. Fast jag fick inte visa vad jag hade på mig. Orättvist va! Så då visar jag det nu. Jag hade på mig mitt vardagshalsband med hjärtan i lördags.

Det hade jag i går, och i dag också. Ja, för det är både skönt och snyggt. Fast när jag ska vara fin - då brukar jag ha mitt guldhalsband med strass på. Det hade jag på tangon, den kvällen när jag fick följa med matte dit. Fast annars går jag naken - nu när det är så varmt och soligt. Men jag har ju min egen snygga päls förstås!

Jag trodde att det bara var jag - som är så stark, att jag kan stå på händerna när jag kissar. Men nu har jag sett den här hundpojken:

Fast kanske jag är den starkaste chihuahuaflickan i hela världen ändå! Ja, för han på fotot är ju varken chihuahua eller flicka...

Nä, nu hinner jag inte skriva mer. Nä, för jag blev kissnödig när jag tittade på hundpojken. Så nu måste jag säga till matte - att jag vill gå ut bums. Vov och vov!

10-10-07:

Vov! Och ännu mera vov! Jag har inte hunnit att skriva i min blogg på några dar. Nä, för jag har haft så mycket att lukta på.

Ja, det finns många spännande lukter här i El Campello. I dag, när vi gick förbi hamnen matte och jag, då passade jag på att lukta på fiskenäten. Dom luktar verkligen spännande. Fast jag fick inte kissa på dom för matte.

Så då kissade jag på en sten i stället. Ni kommer väl ihåg så starka magmuskler jag har. Så att jag kan stå på bara framtassarna när jag kissar... Jättestark är jag!

Och modig är jag också! I våras, när jag var yngre, då vågade jag inte gå på muren vid hamnen. Men det vågar jag nu! I alla fall när matte går före. Stannar hon så lägger jag mig förstås ner. Man ska ju inte vara dumdristig.

Ja, för muren är ganska hög, det är den. Fast man har fin utsikt därifrån.

Jag kunde se alla människorna som solade och badade. Fast i dag blev jag inte avundsjuk på dom.

Nä, för i dag ville jag inte bada. Bara för att i dag - så skvätte vågorna så mycket!

Och jag tycker inte om när dom skvätter på mig. Jag vill bestämma själv om jag vill bli våt. Jättemycket vov!

10-10-04:

Vov på er! I dag är det djurens dag! Vov-mycket grattis till alla oss djur!

Jag har tänkt mycket på det som jag skrev häromdagen. Att vi hundar är mycket klokare och förståndigare än människor. För det är vi ju.

Jag har sett att det finns människor som är så dumma så dom slänger skräp på trottoarerna. Och så finns det människor som är ännu dummare! Ja, för dom röker såna där äckel-luktiga cigarretter. Och så finns det dom som är så urbota dumma att dom först röker - och sen slänger fimpen, eller det tomma cigarrettpaketet på trottoaren. Vov så dumt!

Men jag kissar på det jag! Ja, ser jag ett cigarrettpaket på trottoaren. Då kissar jag alltid på det! Ja, för att visa vad jag tycker om det hela...

Matte slänger inte skräp på gatan, och hon röker inte heller. Fast hon är ganska dum ändå ibland. Ibland fattar hon inte ens att jag vill leka - fast jag visar jättetydligt! Jag säger viff, och så krafsar jag henne på benen. Och ibland har jag bollen i munnen också. Fast hon fattar ändå inte. Matte hör verkligen inte till den lätt-uppfostrade sorten. Fast hon är bra på att klappa mig på magen, det är hon. Och så är hon bra på att gå ut med mig mycket. Ja, vov då!

10-10-01:

Vov och vov! Sånt besvär man får ha med sin matte ibland! Ja, som i morse. Matte bara sov och sov, och klockan var mycket. Jag kan inte alla siffror, men 8:an känner jag igen.  Ja, för den liknar ju ett sånt där gott gnagben - med knutar i ändarna. Och klockan var 8! Då brukar vi vara uppe. Men matte sov.

Först så sa jag bara Uff, några gånger. Matte brukar vakna då. Det gjorde hon i morse också. Fast hon låg bara kvar och blundade. Så då började jag dra henne lite i håret. Då öppnade hon ögonen. Men hon gick inte upp. Fast sen krafsade jag av henne filten. Då började hon klappa mig lite. Och sen så gick hon faktiskt upp.

Matte sa att hon var sömnig, bara för att hon hade varit vaken mycket på natten. Ja, det är verkligen inte mitt fel. Själv har jag sovit gott hela natten. Ja, jag var alldeles slut i går när jag la mig. För jag hade sprungit jättemycket med min kompis Kiko.

Kiko är ju ganska gullig, det är han. Och han är alldeles tokig i mig. Han vill leka hela tiden, och så vill han lukta mig därbak. Fast ibland är han nästan lite för mycket, om ni förstås hur jag menar. Som igår. Först dräglade han ner hela baken på mig. Och sen ville han jaga mig. Och vi sprang, må ni tro. Vi fick vara lösa, så vi sprang jättefort! Och jag sprang allra jättefortast! Och det var ju kul. Men sen ville jag vila lite. Så jag ställde mig mellan mattes ben. Men Kiko ville inte alls vila. Han ville drägla, eller springa, hela tiden. Så då sprang vi lite till. Fast sen så gick matte och jag hem. Och sen la vi oss. Och då somnade jag bums.

Matte skulle ha sprungit hon också. Ja, i stället för att bara stå still och prata med Kikos matte. Då hade hon nog sovit bättre sen. Tänk egentligen, så mycket förståndigare vi hundar är. Det är inte klokt så förståndiga vi är, när jag tänker efter. Tänk om människorna kunde lyssna mer på oss. Då tror jag att allt skulle bli bättre! Ja, vov alltså. Jag försöker verkligen att uppfostra min matte, det gör jag. Hon borde leka mer, och springa mer. Det borde hon. Men hon är inte särskilt lättlärd, ska jag säga. Jag säger bara: Vov och vov alltså!

10-09-27:

Vov på er! I förrgår var jag på tango! Det var första gången som jag var på tango. Och tänk, jag är den allra första hunden som varit med på en milonga hos ABA-tango! Jag skötte mig perfekt hela tiden.

Fast i början var jag lite orolig. Ja, för rätt som det var, så kom det en man och tog matte i handen. Och sen höll han fast henne, och så dansade dom bort från mig. Då gnällde jag till förstås. Ja, för han fick ju inte ta ifrån mig min matte. Fast dom bara dansade vidare. Så då gnällde jag högre, och så skällde jag lite. Då kom matte tillbaka till mig. Och då blev jag väldigt glad!

Fast sen vande jag mig. Så då satt jag bara på min stol och tittade på matte när hon dansade. Och sen, när jag blivit jättevan, då sov jag lite emellanåt också.

Mattes tangovänner kom och klappade mig ganska ofta. Dom sa att jag är preciosa ! Och det stämmer ju precis! Ja, för ordet betyder skönhet och värdefull. Dom är faktiskt väldigt trevliga, mattes tangovänner.

Sent på natten, när dansen nästan var slut, då skulle matte träna inför sin dansuppvisning. Fast då hade jag tröttnat på att sitta still. Så då sprang jag efter henne och Tomás när dom började dansa. Då slutade dom dansa. Och så gick matte ut med mig i stället. Och sen åkte vi hem.

Det var faktiskt vov så kul att vara med på tangon. Mycket roligare än att bli lämnad ensam hemma. Jag ska säga till matte att jag vill följa med nästa gång också. Vov och vov!

10-09-24:

Vov! I dag har jag både solat och sen badat. Det var skönt må ni tro!

Först gick matte och jag på strandpromenaden. Jag såg att människorna låg och solade i sanden. Så då ville jag också sola.

Det är jätteskönt att sola! Särskilt om man rullar sig i sanden samtidigt. Jätteskönt alltså!

Fast jag ville inte sola för länge. Nä, för jag vill inte bli brunare. Jag har ju redan perfekt färg. Så vi fortsatte att gå mot Rio Seco. När vi kom fram så tog matte av mig kopplet. Och så sa hon: Spring! Och då sprang jag. Jättefort, sprang jag. Matte sa att jag sprang som en galning. Men det var dumt sagt, tycker jag. Som en hund sprang jag. Så det så. Som en jättesnabb hund.

Och sen så sprang jag ner till vattnet. Ja, för jag ville bada i Medelhavet!

Det var jätteskönt i vattnet. Alldeles lagom varmt, var det. Och lagom vått. Och så gick det bara små, små vågor i dag. Alldeles lagom stora chihuahua-vågor.

Vissa dar går det bara stora grand-danois-vågor. Och då vågar inte jag gå nära vattnet. Nä, för så stora vågor är farliga. Men i dag var havet precis lagom för mig att bada i. Ja, möjligen var det lite för salt förstås. (Jag smakade bara lite...)

Vattnet var så skönt, så jag la mig och vila i vattenbrynet. Fast då kom vågorna ända upp på min svans.

Så då fortsatte jag att gå med tassarna i vattnet. Nu förstår jag varför matte tycker om att gå så.

Jo, för det känns jätteskönt om tassarna när man är varm! Vov, så skönt alltså. Och roligt också! Vov på er!

10-09-21:

Vov! Vov! I dag har jag bara tagit det lugnt. Jag har solat på balkongen, och så har jag gnagt på min smaskiga råhudspinne.

 Ja, och så har matte och jag varit ut på våra vanliga lukt- och kissrundor förstås. Men det är skönt att ta det lite lugnt emellanåt, tycker jag. Man ska inte stressa i onödan. Det gör aldrig jag. Fast matte stressar ibland. Det beror på att hon inte är lika klok och förståndig som jag. Massor av vov!

10-09-20:

Vov så vått det är i dag! Det regnar! Det tycker jag INTE om! Det var allt tur att det inte regnade i morse, för då hann jag i alla fall kissa och bajsa utan att bli blöt. Men nu kan jag inte gå ut. Jag tittade ut genom balkongdörren.

Det såg vått ut. Jag gick ut och tittade efter. Jodå, VÅTT! Jättevått! Det stänkte faktiskt på mig.

Så jag gick förstås in igen. Man ska ju inte blöta ner tassarna i onödan.

Matte säger att vi ska åka in till Alicante i dag. Till en jättestor affär. Vi ska köpa en tvättmaskin. Fast i den jättestora affären har dom regnstövlar för hundar också. Matte säger att jag ska få prova ifall dom passar mig. Ja, för det vore bra att ha stövlar. Ifall det tänker regna fler gånger. Nä, nu ska jag göra mig klar - så jag är beredd när matte tänker gå iväg. Ja, jag ska gömma lammörat på ett säkert ställe förstås. Så ingen kan komma och ta det medan vi är borta. Vov på er!

PS:

Vov igen! Nu har jag åkt spårvagn. Och så har jag varit i Alicante. Där regnade det också! Tur att matte och jag hade våra regnkappor på oss. Fast jag blev ju blöt om tassarna ju. Det blev jag.

Vi var i den stora affären. Och jag fick prova regnstövlar. Men jag blev väldigt besviken. Ja, för dom bara trillade av hela tiden. Dom var alldeles för stora! Fast jag provade minsta storleken. Det fanns inga mindre. Vov så dumt! Det är ju fint att ha små fötter. Tänk bara på Askungen. Fast dom hade bara svarta stövlar, och jag hade velat ha rosa. Kanske matte kan hitta SMÅ rosa stövlar i en annan affär?

I alla fall var det ganska synd om mig. För jag fick gå med blöta tassar hela tiden i Alicante. Vov och Usch!

Sen när vi kom tillbaka till El Campello igen, då hade det slutat regna. Så då behövde jag ingen regnkappa mer.

På hemvägen gick vi förbi den nya hundtoaletten. Den ligger utanför den nya parken. Fast då var jag inte kissnödig alls. Vov på er!

10-09-19:

Vov på er! Nu ska jag berätta vad matte och jag gjorde i går på eftermiddagen. Ja, jag hade tänkt berätta om det redan i går. Men när vi kom hem så var jag så trött så jag la mig för att sova. Och sen sov jag jättelänge.

I går gick matte och jag till Roliga klätterstället!  Det var länge sen jag var där, men där var det lika kul som vanligt. Åh, som jag klättrade och skuttade och sprang på klipporna. Jag är jättebra på att klättra och skutta och springa. Och snabb! Matte hann nästan inte med!

Ser ni mig? Högst upp har klipporna nästan samma färg som jag, så där kunde jag gömma mig jättebra.

Fast närmare vattnet är klipporna mörkare. Och så är dom fulla av konstiga hål.

Fast nu måste jag varna er. Drick inte av vattnet som finns i dom hålen! Ja, matte sa att jag skulle låta bli. Men så var jag ju törstig ju. Så jag tog en liten klunk i alla fall. Men vov så salt det var! Jättesalt! Ännu saltare än vattnet i havet. Usch och vov alltså! Matte säger att det vita på kanterna är salt. Men det kunde ju inte jag veta.

Men sen så gick vi lite till. Och då mötte jag en trevlig hundkille. Vi pratade en stund med varandra. Han var där med sin matte och några till.

Sen så gick matte och jag tillbaka mot hamnen igen.

I hamnen finns det en massa konstiga djur som man kan titta på. Fast dom är i vattnet hela tiden, så jag kommer inte åt att nosa på dom.

Jag hade blivit trött av allt klättrandet, så jag vilade en stund på muren nära hamnen.

Och varm och svettig hade jag också blivit. Så sista biten hem gick jag i skuggan nära muren.

Och sen när jag kom hem, så drack jag vov så mycket vatten. Och sen drack jag lite mer. Och sen somnade jag. Så det var därför som jag inte kunde berätta om allt det här i går. Vov, vov!

10-09-18:

Vov och vov, alltså! Usch så tråkig matte har blivit! Hon bara håller på och packar upp saker, och flyttar runt saker, och skruvar ihop saker - hela dagarna. Hon har nästan inte tid alls att leka med mig. Hade det funnits en hund-ombudsman, så hade jag klagat! Ja, hon går förstås på promenad med mig flera gånger varje dag, det gör hon. Och pyttelite leker hon med mig. Men jag vill leka vov så mycket mer!

I morse gick vi som vanligt en liten kissrunda före frukost. Vi var nästan alldeles ensamma på strandpromenaden. Här i Spanien sover många länge på mornarna. Det är bara för att dom är uppe så sent på kvällarna. Några äter faktiskt inte kvällsmat förrän matte och jag går och lägger oss!

Nåt som jag tycker är vov så trevligt, är dom fina kissplatserna dom har här. Tänk, runt varje palm så har dom gjort en särskild hundtoalett. Bra va! Man kan både kissa och bajsa väldigt bra där.

Matte plockar alltid upp mitt bajs i en påse. Och sen slänger hon påsen i en papperskorg. Det ska man. Fast det är inte alla mattar och hussar som gör det. Och ibland är det folk som slänger skräp, och cigarrettfimpar, i hundtoaletterna. Så varje dag kommer det en man, eller kvinna, och gör fint runt om palmerna. Dom har en sopborste och en skyffel med sig. Så på mornarna är det alltid jätterent och fint där. Det är fin service, tycker jag - att dom rengör hundtoaletterna varje dag.

Ja, det är faktiskt mycket som är bra här i El Campello. Det håller jag med matte om. Vov på er!

10-09-15:

Vov och vov! I kväll så träffade jag en jättesöt kille, må ni tro! Och vet ni vad? Jo, han är en långhårig chihuahua, precis som jag. Valentino heter han. Han är ett år, och lite mörkare än jag. Han är faktiskt nästan lika söt som jag är. I alla fall nästan. Och så är han väldigt trevlig också. Vi blev båda två väldigt glada när vi träffade varandra. Han bor här i El Campello, sa han. Så jag hoppas att vi träffas fler gånger. Vov alltså! Jag blev nog allt lite kär i honom... Varför har matte aldrig kameran med när jag träffar snygga chihuahua-killar? Det undrar jag.

Ja, ni vet ju att matte tycker att jag är söt. Nu har hon beställt örhängen som är gjorda för att likna mig. Så här ser dom ut:

Matte tycker att dom blev jättefina. Det tycker jag också. Fast själv vill jag inte ha några örhängen. När man är så söt som jag är, så behöver man inget sånt. Men jag kan ju förstå att matte behöver piffa upp sig...

Vårt internet försvinner flera gånger varje dag. Då blir matte ledsen. Jag har försökt att leta efter internetet, men jag kan inte hittat det nånstans. Det är väldigt svårt att hitta saker som inte syns, och inte luktar. Jättesvårt, alltså! Ja, vov på er!

10-09-12:

Vov på er! Matte säger att jag är den allra sötaste hunden i hela El Campello! Och när hon säger det, så är det förstås sant. Och det är faktiskt väldigt många människor som vänder sig om efter mig - när jag är ute och går. Och sen säger dom Ååh que chicetina  eller Que guapita. Det är spanska, och betyder att jag är liten och söt. Och det är jag ju, i alla fall söt. Det tycker dom spanska hundkillarna också. Så jag blir flitigt uppvaktad, må ni tro. Ja, det är kul att vara här i El Campello. Fast ibland saknar jag husse och Smulan förstås...

I dag gick matte och jag som vanligt en promenad nära stranden. I dag såg jag en intressant skalbagge på muren.

Sen så gick vi till hamnen. Där finns det många båtar att titta på.

Och sen, sen gick vi längs alla palmerna - bara för att dom är så bra att kissa på. Ja, dom har verkligen många bra kiss-ställen här i El Campello. Vov och vov!

10-09-10:

Vov, vov! Jag glömde att berätta om en sak häromdagen. Jo, då när jag mötte Kiko, då kände jag nästan inte igen honom förrän jag kom nära. Nä, för han hade klippt sig. Fast han luktade precis likadant så jag kände igen honom när jag fick nosa på honom. Men förra gången jag såg honom, i april, då var han jättelånghårig. Och nu är han alldeles snaggad. Jag tycker nästan att han var gulligare när han var långhårig. Fast Kiko säger - att här i Spanien - här måste man snagga sig ett par gånger varje sommar. Ja, för annars blir man för varm. Själv behöver jag ju inte tänka på sånt. För min päls är ju alltid lagom lång och lagom varm av sig själv. (Bara på vintern i Sverige skulle den behövt vara tjockare. Men det finns ju jackor!)

I morse var matte och jag ute och promenerade tidigt, bara en stund efter soluppgången. Då var det inte så många ute. Jag mötte faktiskt inte en enda hund. Men jag kunde lukta på palmerna att flera hade gått förbi ännu tidigare än jag. Så då kissade jag lite ovanpå deras kiss. Den som kissar överst är ju bäst!

På stranden var det nästan alldeles tomt. Fast jag fick ändå inte leka i sanden för matte. Dumt, va! För dom hade krattat så fint med den där konstiga traktorn. Så det skulle varit jättekul att springa fort, fort i sanden.

Det är vov så dumt att hundar inte får vara på badstranden! I Sverige får vi hundar i alla fall vara på badplatserna på vintern. Men här i Spanien får vi aldrig vara på stranden. I alla fall inte där människorna badar. Väldigt orättvist är det! Vov och vov alltså!

10-09-07:

Vov! Det är inte bara matte som trivs bra här i El Campello. Jag trivs också väldigt bra. Här finns så mycket att lukta på. Det luktar liksom MER här i Spanien om allting.

Och så många trevliga hundkillar det finns! Jag träffade flera på kvällspromenaden i går. Dom tycker att jag är så söt, dom spanska killarna. Och det är jag ju.

Matte och jag brukar alltid titta på havet. Så det gjorde vi i går också.

Ja, vov alltså! Jag trivs jättebra här! Jag träffar många fler hundar här - än i Hässelby strand. Och så finns här både fler och bättre kiss-ställen. Jag kissade så mycket i går så det kom inte nåt alls på dom sista ställena. Vov och vov!

10-09-06:

Vov så mycket jag har rest nu! Jag har åkt bil jättemånga dar. Fast nu är vi framme. Vi kom hem till vår lägenhet i El Campello i går. Det var skönt att komma fram. Det är spännande att resa - men det är allra roligast att komma fram. Jag kände igen mig bums! Och tänk, på kvällspromenaden träffade vi min hundkompis Kiko och hans matte. Kiko blev jätteglad att få träffa mig igen. Jag tror nästan att han är lite kär i mig. I alla fall nosade han mig länge - där ni vet. Jag lät honom hållas en stund. Men sen sa jag ifrån att det fick räcka. Matte pratade länge med Kikos matte så vi hann leka lite också, Kicko och jag. Fast Smulan är i alla fall min bästa kompis. Henne är det allra roligast att leka med. Nä, nu måste jag berätta om resan.

När vi åkte ifrån min mormor så körde vi till hamnen i Helsingborg. Här ser ni mig när vi precis har kört ombord på färjan som går till Danmark.

Sen så körde vi en bit i Danmark. Och sen så stannade vi, för jag behövde kissa. Danmark var inget spännande. Nä, för gräset luktade precis likadant som det svenska. Fast det är ju kul att ha kissat i Danmark i alla fall. Inte för att skryta - men jag har faktiskt kissat i jättemånga länder jag.

Sen åkte vi en bit till. Och sen så körde matte på en färja till. Här är jag och matte på färjan till Tyskland. Det var en norsk man som fotograferade oss. (Det är därför jag ser lite blyg ut - för jag kände ju inte honom ju.) Han hade också hund. Hunden skulle ha följt med honom och hans fru på resan men det gick inte. Nä, för rabiesvaccineringen hade inte tagit. Så deras hund fick stanna hemma. Den skulle få följa med nästa gång i stället.

Och sen så körde vi fort i Tyskland på en jättestor väg med massor av bilar. Och sen så stannade vi så att jag skulle få kissa i Tyskland också. I Tyskland luktade gräset lite mer tyskt på nått sätt. Men det gick bra att kissa på. Ja, matte kissade också. Fast hon gick på toaletten. Själv tycker jag att det är skönare att kissa ute. Men hon får göra som hon vill. Matte och jag åt och drack förstås också. Det måste man ju.

Sen så skulle vi köra mera fort på den stora vägen. Men det gick inte. Nä, för alla bilar stod bara stilla. Och sen körde vi jättesakta en liten bit. Och sen så stod alla stilla igen. Jättelänge höll vi på så. Många timmar! Det var väldigt tråkigt att bara vänta och vänta. Det tyckte matte också. Matte trodde att det hade hänt nån olycka. Jag blev kissnödig och då fick jag kissa lite på motorvägen.

Fast sen så började det regna. Och då ville jag inte gå av bilen mer fast vi stannade.

Och sen fick alla bilarna köra av den stora vägen. Ja, för polisen stängde den. Och så fick vi köra åt ett annat håll. Men då var matte och jag trötta, så då tog vi in på ett hotell. Dom hade skön säng där. Fast det var lite kallt i rummet så jag sov under täcket hela natten. Jag sover förstås alltid bredvid matte, men ibland - när det är varmt - då sover jag ovanpå täcket.

 

Och sen, nästa dag, då fick vi köra ett annat håll än vi hade tänkt. Ja, bara för att vi fick köra bort från stora vägen dan innan. Men det gjorde ingenting. Nä, för då fick jag ju se Luxembourg också. Och så fick jag prova att kissa där också. Ja, där hade dom en hundtoalett - fast den ville jag inte kissa på. Utan jag kissade på gräset som vanligt.

I Luxembourg tror jag att dom tycker mycket om djur. Ja, för dom hade särskilda övergångsställen för djur över motorvägen. Det var som en bro med träd på. Jag bad matte att hon skulle fotografera en sån bro. Men matte sa att man inte kan fotografera när man samtidigt kör jättefort på en motorväg. Jag försökte själv, men det gick inget vidare. När jag håller kameran mellan båda framtassarna så har jag ju ingen tass kvar för att trycka på knappen med. Och det går inte med nosen. Jag har försökt. Så ni får åka dit och titta efter själva hur djurbroarna ser ut.

Sen blev jag trött och sov en stund medan matte körde.

Matte tröttnade på att åka på motorväg. Så då åkte vi på mindre vägar ett tag. Det var trevligare. Och så var det lättare att hitta bra kiss-platser. Här kissar jag i Frankrike.

I Frankrike odlar dom en massa vindruvor. Jag fattar inte varför. Både vindruvor och russin och vin är ju farligt för hundar. Så vad ska dom då odla så mycket för? Det var fullt med vindruvs-planteringar överallt längs vägen. Fast det fanns alldeles utmärkt kiss-gräs också. Franskt gräs luktar väldigt franskt, tycker jag. Mycket bouquet liksom.

Vi körde och körde och körde. Sen så tog Frankrike slut och Spanien började. Jag sov emellanåt.

Fast ibland så stannade vi så jag kunde kissa och bajsa. I Spanien luktar gräset liksom torrare. Och så låter det så konstigt i gräset. Det är små djur säger matte. Cikador och såna.

Egentligen hade matte tänkt köra ända till El Campello på lördagen. Men sen blev hon sömnig. Och det är inte bra att köra bil när man är sömnig, säger matte. Så då stannade vi på ett spanskt hotell i alla fall. Det var nära Tarragona tror jag. Dom hade aldrig haft nån hund på det hotellet förut. Det var förbjudet sa dom. Fast sen så berättade matte hur fint jag uppför mig på hotell. Så då fick vi sova där i alla fall.

Men nästa morgon körde vi den sista biten. Och mitt på dan kom vi fram till vår lägenhet i El Campello. Det var jätteroligt att komma fram. Ja, för det är faktiskt lite tjatigt att bara åka bil varenda dag. Jag gick genast ut på balkongen och la mig i solen en stund. Vår balkong är stor och fin och man kan se havet. Från havet blåser det alltid lite skönt. Det är bra när det är varmt ute. Ja, för här är det varmt och soligt och matte och jag behöver inte frysa alls.

Sen så började matte att bära upp alla väskorna från bilen - hit till lägenheten. Fast jag var för trött för att hjälpa till. Så jag la mig i en hörna och sov några timmar tills hon hade burit färdigt. 

Och nu, nu har vi redan hunnit gå många promenader här på strandpromenaden i El Campello. Jag har fullt sjå. Jag luktar på alla palmerna och på muren. Det har gått jättemånga hundar förbi och kissat sen jag var här senast. Och så försöker jag kissa på så många ställen som möjligt - så att dom spanska hundarna ska kunna lukta att jag är hemma igen. Förresten har jag redan träffat några fler hundkompisar. Dom fattar inte vad jag har gjort i Sverige när det är bättre här. Fast det var ju för husses skull ju. Han trivs ju bättre i Sverige.

Ja, och så var det ju kul att leka med Smulan. Jag hoppas att Smulan kommer och hälsar på mig här i El Campello. Matte sa till hennes matte att dom gärna fick komma och hälsa på. Och Smulan har redan djurpass. Ja, för hon har varit i Spanien förr hon. Kanske, kanske att hon kommer... Nä, nu måste jag nog dricka mer vatten. Det måste man om man ska kunna kissa mycket. Och nu vill jag ut och kissa igen. Vov på er!

10-09-01:

Vov! I dag har jag åkt jättemycket bil! Matte och jag har börjat att köra ner mot Spanien nu. Fast i dag har vi bara hunnit till Munka-Ljungby.

Matte och jag hjälps åt att köra. Hon håller ratten - och så kollar jag så att det inte kommer några hundar för nära bilen. Så här ser jag ut när jag sitter i bilen. Självklart har jag bilbältet på mig!

Ja, för det mesta ligger jag ner förstås. Det är ju bekvämast. Den mesta tiden är det ju bara vägar, och andra bilar, att titta på. Och då kan jag ju lika gärna sova. Det är viktigt att tänka på skönhetssömnen om man ska hålla sig så söt som jag. När jag ligger med nosen närmast framrutan är det skönast. Ja, för matte har ställt in friskluften så det blåser lite på min nos då. Och det är skönt när solen skiner. Fast vi har sånt där kylskåp i bilen. Va? Ja, matte säger att det heter air-condition. Ja, i alla fall så blir det lagom varmt hela tiden när man har sånt. Och det är ju bra.

När vi kom till Munka-Ljungby så åkte vi först till biblioteket. Ja, för matte skulle rösta. Jag fick följa med in. Matte stoppade en massa lappar i kuvert - och sen så tog en kvinna dom och stoppade i en låda. Matte säger att det var bra att hon hann rösta i Sverige. För det är krångligare utomlands.

Jag får inte rösta. Nä, för man måste vara 18 år för att få rösta. Och jag är ju bara 1½... Matte säger att det är därför det inte finns nåt hundparti. Ja bara för att det är så ont om hundar över 18 år. Dom hundar som är över 18 år är så gamla och gaggiga - så dom klarar inte att rösta - och ingen vill välja dom heller. Jag tycker dom skulle sänka rösträttsåldern för hundar. 2 år vore mer lagom, tycker jag.

Nä, nu har jag inte tid att skriva mer. Först så ska jag slicka min mormor lite på handen, och sen ska jag ut på promenad med matte. Vov på er!

10-08-30:

Vov så mycket matte och jag har packat! Men nu är vi snart klara. Jag är jättebra på att packa. Jag har grävt ner mitt bästa lammöra bland mattes kläder flera gånger. Fast sen så har jag ångrat mig och velat gnaga lite till. Då har jag grävt fram det igen. Matte säger att man måste bestämma sig. Det gör jag ju. Jag bestämmer mig hela tiden! Fast för olika saker. Men nu har matte stängt väskorna, så nu kan jag inte gräva bland hennes kläder mer. I alla fall så visade hon mig att hon har packat ner en hel påse lammöron i en väska! Ja, så nu kan jag ha mitt goda lammöra och gnaga på i dag också. Och i morgon. Matte säger - att sen kan jag ta med det i bilen, på resan. Vov så bra!

På onsdag ska vi börja köra ner mot Spanien, säger matte. Första dagen ska vi bara köra till Skåne - och sova hos min mormor på natten. Det ska bli kul. Sen tar det flera dar att köra till Spanien, säger matte. Vi ska åka genom Danmark, Tyskland och Frankrike. Tur att jag är jättebra på att åka bil! Och nu ska jag ju sitta i framsätet, så då kan jag ha koll på matte hela tiden. Det är bra. Då kan jag ju hjälpa henne lite att köra bil. Ja, jag kan titta efter om vi kör förbi några hundar och så.

I morgon ska vi ställa alla väskorna i bilen. Jag kan bära bilnyckeln och så kan matte bära väskorna. Så hjälps vi ju åt. Det är bäst att jag vilar extra mycket i dag - så att jag är i form för att bära i morgon.  Det regnar ändå ute - så jag vill inte gå ut... Vov på er!

10-08-27:

Vov! I dag har matte satt på mig mitt Scalibor-halsband igen. Egentligen tycker jag att det är skönast att inte ha något halsband alls - men matte säger att detta halsbandet är nödvändigt när man ska åka till Spanien. Det skyddar mot den livsfarliga sjukdomen Leishmaniosis. Och nån livsfarlig sjukdom vill jag ju inte ha. Så då är det förstås bäst att jag har halsbandet på mig. För det mesta tänker jag faktiskt inte på att det sitter där, men ibland kliar det liksom under det. Och det är svårt att klia sig när halsbandet sitter i vägen. Det syns inte så mycket, halsbandet, eftersom jag är långhårig. Men jag tycker i alla fall att det skulle varit snyggare om det hade varit rosa och hade haft strass!

Nä, nu ska vi fortsätta att packa, matte och jag. Jag lägger ner mina bästa lammöron och gnagpinnar bland mattes saker. Så är jag säker på att dom kommer med. Dom är ju jätteviktiga ju! Vov på er!

10-08-26:

Vov! I dag lurade matte mig. Vi var ute på långpromenad och hade hur kul som helst. Men rätt som det var, så var vi precis utanför veterinärens mottagning. Och då gick matte in där, och jag var tvungen att följa med. Ja, dom är alltid väldigt snälla och rara dom som jobbar där, det är dom. Men jag litar inte riktigt på dom. Nä, för ibland sticks dom. Det gjorde dom i dag också. Det tyckte jag inte om.  Matte sa att det var nåt nödvändigt blodprov eftersom vi ska åka till Spanien snart. Men i alla fall! Det gjorde faktiskt lite ont när dom stack. Fast jag var väldigt duktig. Det sa dom också att jag var, väldigt duktig alltså. Och det är jag ju. Jag är en jätteduktig hund jag!

Veterinären, hon tittade i mina ögon, och klämde mig på magen och lyssnade på mitt hjärta. Sen skrev hon i mitt djurpass att jag är fin och frisk och kan åka med matte till Spanien. Och det var ju bra. För jag vill ju vara med matte hela tiden ju. Och förresten längtar jag efter min spanske killkompis Kicko. Och så tycker jag ju inte om när det regnar. Och det gör det nästan var dag i Sverige nu. Så det ska bli kul att åka till Spanien! Jätte-vov-kul alltså! Vov på er!

PS:

Vov alltså! Vet ni vad matte och jag har gjort nu i eftermiddags? Jo, vi har hälsat på hemma hos Smulan och hennes matte! Vov så kul alltså! Smulan och jag lekte jättemycket med varandra. Vi brottades mest, för det är svårare att jaga varandra i en lägenhet. Men vov så kul vi hade!

Och sen så hittade jag Smulans stora goda svinöra. Det smakade jag förstås på. Jättegott var det! Men då tyckte jag nästan att Smulan var lite oartig. Ja, för hon ville också tugga på sitt svinöra. Men då morrade jag lite åt henne. Ja, för man ska väl bjuda sina gäster först och främst! Då la sig Smulan ner på rygg och viftade med svansen. Det betydde att jag fick fortsätta att äta på hennes svinöra. Hon är allt bra snäll Smulan!

Sen gick vi och våra mattar ut på den jättestora gräsmattan. Och då, då kunde vi jaga varandra också, Smulan och jag. Vov så kul vi hade. Och sen, när vi hade lekt länge - då rullade jag mig i fågelskit (igen), och sen när jag kom hem fick jag duscha (igen). Så det var verkligen en jättekul eftermiddag! Fast nu är jag väldigt trött - så nu ska jag gå och lägga mig. Kanske pälsen har hunnit torka tills jag vaknar igen. Vov och gäsp!

10-08-25:

Vov på er! Nu är jag tillbaka i Stockholm. Jag har haft mycket att göra må ni tro. Ja, för varje gång jag går ut nu - så måste jag kissa på jättemånga ställen så mina kompisar kan lukta att jag är tillbaka igen. Och sen så måste jag förstås lukta efter vilka som har varit ute och kissat här, medan jag har varit i Skåne. Jag vill ju självklart hålla mig uppdaterad alltså.

Det dumma är att det regnar här. Det tycker jag inte om!

Fast en dag regnade det i Skåne också. Då hade jag min regnkappa på mig. Fast när vi gick så regnade det bara pyttelite - som tur var. Annars hade jag stannat hemma. Matte och Linda och jag gick i Pålsjö skog. Där fanns det många spännande lukter att lukta på.

Fast på några ställen fanns det såna där träbroar som jag vägrar gå på. Såna med läskiga springor mellan plankorna. Och under rann det vatten. Där fick matte förstås bära mig.

Nu är det bara 7 dagar kvar tills vi ska åka till Spanien igen, matte och jag. Ja, det säger matte i alla fall. Själv är jag inte så bra på att räkna. Fast till 4 kan jag! Bra va! Hoppas hon kommer ihåg att packa ner alla mina saker. Lammörat också! Jag ska påminna henne jag. Det ska bli kul att åka bil till Spanien. Nu när inte husse åker med i bilen, så ska jag få sitta fram. Det tycker jag allra bäst om. Nej, vov! Nu måste jag hålla koll på matte så hon packar ner rätt saker i våra väskor! Vov, vov!

10-08-22:

Vov vilken fest jag var på i går alltså! Min mormor fyllde 85 år. Det är jätte-jätte-gammalt! Mormor hade bjudit så många människor så jag kan inte ens räkna så långt. Men hundarna kunde jag räkna. Vi var bara 2 som var bjudna: Mimmi och jag. (Förresten var det inte jag som klantade till det så kopplet kom mitt för ansiktet på fotot. Det var matte som klantade...)

Det dumma var, att vi hundar inte fick vara med inne på själva festen. Nä, för det var hundförbud i kvartersgården. Dumt va! Visserligen satt matte ute hos mig nästan hela tiden, men det var väldigt synd om mig ändå. För ibland, när matte skulle ta mat och så, då lämnade hon mig alldeles ensam fastbunden i stolen. Stackars mig alltså! Ja Mimmi var förstås också fastbunden. Så det var synd om oss båda två.

Men sen, sen kom matte ut med en liten bit fläskfilé var åt Mimmi och mig. Och det var ju gott. Och sen kom Mimmis matte ut med en lite större bit fläskfilé åt oss. Och det var gott! Och sen kom Mimmis lillmatte ut med en ganska stor bit fläskfilé åt oss var. Jättegott alltså! Och sen kom en kvinna jag inte känner ut med var sin jättestor bit fläskfilé åt oss. Smask! Och sen var det inte lika synd om oss. Nä, för fläskfilé är faktiskt väldigt gott. Mycket godare än torrfoder.

Det är tur att jag har så bra hörsel. Jo, för annars hade jag inte hört vad alla inne i kvartersgården pratade om. Men nu hörde jag. Fast dom pratade bara om helt ointressanta saker. Inte ett ord om kaninlortar eller studsbollar eller andra roliga saker.

I alla fall tyckte jag att det var kul att vara med på festen. Jag uppförde mig jättebra hela tiden. Ja, utom en gång när en stor stöddig hund gick förbi. Då råkade jag skälla lite. Fast det var Mimmi som började skälla. Så det var inte alls mitt fel. Men matte sa att man inte får skälla alls när man är på fest. Så då slutade jag.

I dag är jag lite konstig i magen. Jag fattar inte varför. I går åt jag ju bara en massa fläskfilé, och det är väl nyttigt? Ja, vov på er i alla fall!

10-08-19:

Vov på er! I går åkte husse och matte och jag bil hela dagen. Jag är jättebra på att åka bil. Jag fick mycket beröm av husse!

Nu är vi i Skåne. Jag kände igen mig bums när vi kom till min storasyster Lindas lägenhet. Fast det dumma är, att Linda inte är hemma. Matte säger att Linda är i vår lägenhet i Spanien. Det måste ha blivit fel nånstans. Ja, för Linda borde ju vara här!

Fast i går träffade matte och jag Lena. Henne kände jag också igen. Jag viftade jättemycket på svansen när jag såg henne.

Annars har jag inte hunnit med så mycket ännu. Bara sovit i Lindas gästsäng tillsammans med matte, och så har jag förstås varit ute och kissat och bajsat. Det gäller att kissa mycket ute - så att hundarna här i Helsingborg kan lukta att jag är här nu.  Vov, vov!

10-08-16:

Vov en sån lyckad dag det har varit i dag!

Först så mötte jag Smulan. Och vi lekte så mycket så vi blev alldeles trötta. Ni må tro att vi hade kul, alltså! Vi både brottades och jagade varandra.

Och sen, sen hittade jag en jättestor hög and-bajs! Eftersom matte tittade åt andra hållet just då, så hann jag rulla mig ordentligt i bajset. Jag blev kletig och luktade and-bajs hela jag. Jättelyckat alltså!

Och tänk, sen när jag kom hem så fick jag duscha! Tre roliga saker på en och samma dag! Matte schamponerade mig ordentligt. Nu tycker både husse och matte att jag luktar jättegott. Fast själv tycker jag egentligen att jag luktade godare innan.

Fast det är både skönt och roligt att duscha, det är det. Och sen när jag hade skvätt av mig allt vattnet på matte, då la jag mig i solen på balkongen för att soltorka! Vov en så lyckad dag, alltså!

10-08-15:

Vov på er! Jag har inte träffat Laban i dag. Det var synd, för i dag sa jag till matte att ta kameran med.

Fast jag träffade Flisan och Nelli! Dom hade hittat en ovanligt intressant lukt på ett ställe.

Sen, när dom hade luktat färdigt - då fick jag också lukta.

Och jodå, det var en mycket intressant lukt, det var det verkligen.

Fast vi hann inte diskutera lukten, Flisan och Nelli och jag. Nä, för deras matte sa att dom skulle skynda sig att kissa - bara för att dom skulle ut med båten. Så då gick matte och jag vidare.

Då träffade vi Millan. Hon är katt. Vi har träffats förr. Först så satt hon på bänken bredvid sin matte och försökte se farlig ut. Men jag blev inte rädd allas. I alla fall inte förrän hon hoppade ner. Ja, för jag var inte beredd alltså. Annars är jag så klart inte rädd för katter.

Sen stod vi och tittade på varandra ganska länge, Millan och jag. Hon blev lite orolig när jag kom nära. Så jag var försiktig och låtsades att hon inte var där. Millan har blivit jagad av hundar en gång. Så hon är lite rädd för hundar. Fast hon är nästan inte alls rädd för mig. Men tyvärr får jag inte lukta på henne. Det hade annars varit intressant. Fast då vill jag helst att hon vänder baken till. Ja, för framändan kan se lite opålitlig ut ibland. Och det är svårt att förstå sig på katter.

Katter är bra konstiga djur, när jag tänker efter.

Förresten - på tal om konstiga djur. När vi hälsade på Bosse i går, då gick vi ut i en park när jag skulle kissa. Och vet ni vad! Då såg jag en läckerbits-leverantör! Ja, en kanin alltså! Vov så spännande. En alldeles levande kanin. Ni vet en sån som gör så goda kaninlortar. Fast jag fick inte lukta på den. Det var synd, för jag kom ganska nära. Men sen hoppade den in under en buske. Och då var matte så dum så hon höll fast mig i kopplet. Fast jag hann i alla fall smaka några kaninlortar innan matte drog mig därifrån. Dom är väldigt goda färska, ska jag säga. Vov och smask alltså!

10-08-14:

Vov allihopa! I morse när matte ville att vi skulle gå ut, då ville inte jag. Nä, för jag var lite mera sömnig. Så jag kröp ner i husses säng och gömde mig under täcket. Men husse skvallrade - så matte hittade mig ändå.

Fast det var allt tur att jag följde med matte ut ändå. För vet ni vad? Jo, jag träffade Laban! Min alldeles egen pojkvän! Chihuahuapojken som är så gullig ni vet! Vi har inte setts på jättelänge. Fast i morse träffades vi. Ååh så glad jag blev! Och Laban blev också glad. Vi nosade på varandra, och jagade varandra och kissade på samma ställe och så. Det är sånt man gör med sin pojkvän när man inte löper.

Fast jag fattar inte varför matte inte hade kameran med i morse. Jag vill ju att hon ska fotografera Laban ju. För jag vill ha ett eget foto av honom. Ja, för han är väldigt gullig att titta på. Vov och suck!

10-08-12:

Vov! Nu ska jag berätta så kul jag har haft i dag! Jag och min bästis Smulan har haft lek-träff! Ja, våra mattar bestämde att vi skulle få träffas på den jättestora gräsmattan för att leka. Bra va!

Smulan och jag blev så glada när vi såg varandra! Vi började genast leka.

Först så sprang vi. Oj, som vi sprang! Vi sprang jättefort! Jag sprang förstås allra jätte-fortast.

Fast sen så blev vi trötta. Och det är ju inte konstigt - för vi hade säkert sprungit minst 100 mil!

Så då vilade vi en stund. Vi hade rätt mysigt, och låg och pratade med varandra. Smulan berättade att hon hade varit hos veterinären. Ja, för hon hade haft ont i sitt öra. Men nu hade hon fått medicin.

Stackars Smulan som hade haft ont.

Sen ropade Smulans matte att vi skulle få Frolic. Så då sprang vi till henne. Jag vet att man måste sitta fint om man ska få godis. Så jag satte mig genast. När Smulan såg det så satte hon sig också. Och då fick vi några Frolic var. Smask så gott det var.

Och då blev vi så pigga - så vi började brottas. Det är kul att brottas på lek.

Då kom Gucci!

Och då började vi leka alla tre.

Fast Smulan och jag märkte att vi fortfarande var lite trötta av allt springandet. Så vi vilade oss lite mer.

Och tänk! Just då kom Bo förbi! Alla vi flickor hälsade förstås på honom.

När vi hade hälsat så kissade Bo. Det brukar hundpojkar göra i ett kör. Dom tror nog att det är tufft.

Fast Bo är en trevlig hundpojke! Och matte tjatar alltid om att han är så väluppfostrad. Men det är väl jag också! Jag är jätte-väluppfostrad. Fast jag gör alltid som jag själv vill förstås.

När vi alla hade lekt jättelänge, så bestämde våra mattar att vi skulle gå hem. På hemvägen mötte vi Kenta och Challe. Dom är ganska stora, tycker jag. Så jag skällde lite på dom för säkerhets skull. För att sätta mig i respekt hos dom.

Fast i dag skällde Kenta tillbaka. Eller om det var Challe? Det hade jag inte räknat med. Då ställde jag mig mellan mattes ben. Ja, för där känns det liksom tryggare. Och sen så gick matte och jag hem.

Så fort vi hade kommit hem, så letade jag upp husse. Och så berättade jag om allt kul som jag lekt. Vov en så kul dag det har varit i dag! Vov alltså!

10-08-11:

Vov så roligt jag hade i går! När matte och jag gick vår sena kvällspromenad, då mötte jag både Ester och Elvis och Bo och Smulan på en gång! Dom stod och pratade med varandra. Deras mattar pratade också med varandra.

Smulan och jag blev så glada när vi träffade varandra. Ja, för vi har inte träffats på många dar. Jag hann knappt hälsa på dom andra förrän vi började leka, Smulan och jag. Vov så roligt vi lekte! Vi jagade varandra! Och vi brottades! Och vi hade så kul! Smulan är min allra bästa lekkompis!

Tyvärr var klockan mycket och det började bli mörkt ute. Så våra mattar ville gå hem och sova. Fast Smulan följde med oss ända till vår port. Så nu vet hon var jag bor. Då kan hon ju komma och hälsa på mig nån dag, tycker jag. Nu när hon hittar. För jag vill att vi ska leka mer! Vov, vov!

10-08-09:

Vov på er! I dag har jag suttit i husses knä när han har läst på sin dator. Husse läser en massa tidningar varje dag. I dag läste han Expressen. Där stod en massa bra saker om djur. En sak som jag läste där är faktiskt väldigt viktig. Ja, för där stod vad som är farligt för oss hundar att äta. Och sånt är ju jätteviktigt att veta. Jag bad matte kopiera texten åt mig och det gjorde hon bums. (Visst har jag dresserat henne bra!)

Åtta saker ditt djur inte ska äta

Det är inte lätt att stå emot när hunden tigger under middagsbordet. Men att bjuda den på din mat kan till och med vara farligt. De flesta vet att djur inte ska äta människomat. Men det är betydligt fler saker än man tror som kan vara skadliga för djur. Här listar sajten Realsimple.com maten som djurägare ska se upp med - från de allra farligaste (överst på listan) till de lite mindre skadliga (längre ner).

1. Choklad

Varför: Stimulerar hjärtat och centrala nervsystemet.
För vilka djur är det farligt: Alla, men särskilt hundar.
Symtom: Kräkningar, rastlöshet, darrningar, ökad kroppstemperatur, ökad törst och oregelbundna hjärtslag.

2. Russin och vindruvor

Varför: Kan skada njurarna.
För vilka djur är det farligt: Katter och hundar.
Symtom: Ökad törst, djuret kissar mer, kräkningar, apati.

3. Lök och vitlök

Varför: Skadar de röda blodkropparna och kan ge anemi.
För vilka djur är det farligt: Katter och hundar.
Symtom: Kräkningar, rödfärgad urin, svaghet.

4. Xylitol

(Sötningsmedel som finns i sockerfritt tuggummi)
Varför: Ökar utsöndringen av insulin, vilket ger lågt blodsocker.
För vilka djur är det farligt: Hundar.
Symtom: Diarré, kräkningar, kramper, apati, koordinationssvårigheter, gulsot.

5. Alkohol

Varför: Påverkar nervsystemet.
För vilka djur är det farligt: Alla.
Symtom: Kräkningar, diarré, apati, andningssvårigheter, koma, skakningar, kramper.

6. Jäst och bröddeg

Varför: Bildar gaser i mage och tarmar, jäsningen bildar alkohol.
För vilka djur är det farligt: Alla, men det är främst hundar som äter deg.
Symtom: Svullen mage, diarré, kräkningar, förvirring, apati, andningssvårigheter, koordinationsproblem, skakningar, koma, kramper.

7. Macadamianötter

Varför: Kan ge problem med muskler och nervsystem.
För vem: Hundar.
Symtom: Kräkningar, apati, svaghet, ökad kroppstemperatur, skakningar.

8. Avokado

Varför: Innehåller ämnet persin som kan skada hjärtat.
För vem: De flesta arter, framför allt fåglar.
Symtom: Kräkningar, apati, diarré (hos hundar) och andningssvårigheter (hos gnagare och fåglar).

Av Expressen.se
expressen.se@expressen.se - http://www.expressen.se/husdjur/1.1911600/atta-saker-ditt-djur-inte-ska-ata

Ja, nu vet ni också. Det dumma är, att många av dom här farliga sakerna luktar jättegott. Och då är det ju svårt att förstå att man inte ska äta av dom. Jag ska be matte att hjälpa mig att hålla reda på vad som är farligt. Ja, för jag har tänkt bli jättegammal jag. Och vara frisk hela tiden! Och då kan jag ju inte äta giftiga saker.

Det regnar i dag också. Så matte och jag hade våra regnkappor på när vi gick ut. Och jag blev VÅT om tassarna! Jag hoppas att det slutar regna snart. Ja, för annars får matte och jag skynda oss att åka ner till Spanien. Vov och vov!

10-08-07:

Vov igen! Det är jättesynd om mig i dag också! Jag har varit tvungen att gå ut fast det regnar. I dag var det helt nödvändigt - för jag kunde inte hålla mig...

Och eftersom matte redan såg lite ledsen ut i dag, så vågade jag inte chansa på att bajsa inne på nån matta. Fast ute var det vått. Otrevligt vått!

Visserligen duggregnade det bara, men ändå. Det är tråkigt när det bara regnar hela tiden. Nu längtar jag också till Spanien - precis som matte. Där är det torrt och soligt och varmt. Förresten så har jag börjat längta efter min spanska killkompis Kicko också. Ja, för nu har jag inte träffat min bästis Smulan på många dar.

Jag blev väldigt blöt om tassarna när vi var ute. Och matte blev blöt om skorna. Det blev roliga avtryck när vi kom in i porten igen.

Nu tänker jag försöka hålla mig resten av dagen. Så att jag slipper gå ut mer. Jag tänker bara ligga i soffan och lata mig. Husse och matte är ändå jättetråkiga i dag. Dom bara läser och läser. Vov, så synd det är om mig! Vov, vov...

10-08-04:

Vov på er! I morse tvingade matte ut mig när det regnade - IGEN! De senaste dagarna har jag faktiskt funderat lite på att byta matte. Ja, om hon ska hålla på så här, så kanske jag borde leta efter en som är snällare... Det är faktiskt hund-plågeri att behöva gå ut när det regnar.

Inne har matte mest suttit och läst. Själv har jag legat och gnagt på mitt nya lamm-öra. Örat är väldigt smaskigt, det är det, men det blir nästan lite tråkigt att gnaga en hel dag. Jag skulle hellre vilja leka med pip-bollen hela tiden! Men matte leker bara lite då och då med mig. Hon börjar bli gammal och slö, tycker jag...

Matte har tänt värmeljus för att vi ska ha det mysigt. Ljusen luktar vanilj. Det tycker matte om. Jag skulle hellre velat ha ljus med köttfärs-doft, eller leverpastej-doft, eller åtminstone fågelskit-doft. Fast matte säger att det inte finns såna ljus. Jag fattar bara inte varför! Själv har matte såna som doftar vanilj eller kanel eller blommor. Det är väl inget speciellt.

Nä, nu ska jag kolla vad husse har för sig. Ibland sitter jag en stund i hans knä - när han sitter vid datorn. Vov, vov!

10-08-02:

Vov! I dag har jag varit inne nästan hela dagen. Ute har det regnat och regnat och regnat. Inte ens matte ville gå ut. Vi tittade ut genom fönstret. Det räckte. För ute var det jätte-jätte-blött!

Matte tvingade förstås ut mig några gånger - för att jag skulle kissa och bajsa. Men då kissade jag jättesnabbt och så sprang jag in igen. För säkerhets skull gömde jag mig sen bakom kuddarna i vår säng. Ja, så matte inte skulle hitta mig - ifall hon skulle vilja gå ut mer i regnet...

När jag tänker efter, så är det nog bäst att bo i Spanien ändå. Fast dom inte har så mycket grönt gräs där. Ja, för där regnar det inte så här mycket. Jag undrar om husse tycker mycket om regn? Eftersom han tycker bäst om att bo här, menar jag. Jag ska fråga honom. Men ibland förstår han inte vad jag säger... Vov, vov!

10-07-31:

Vov på er! I dag har jag duschat! Det är kul att duscha!

Ja, först så gick matte och jag ut. Då såg jag en stor hög, med jättemysig fågelskit som det var körsbärskärnor i. Den hann jag rulla mig i - innan matte stoppade mig. Ja, för matte tycker inte om att jag rullar mig i fågelskit. Fast det gör jag! Annars skulle jag ju inte ha gjort det! I alla fall så sa matte att jag blev alldeles lila i pälsen. Ja, det var ju det som var meningen ju. Och så gillade jag doften. Men tyvärr tyckte inte matte om det hela alls.

Så när vi kom hem, så berättade matte att jag skulle få duscha. Då blev jag glad förstås! Ja, för att duscha i varmt skönt vatten - det är ju jättekul! Och skönt! Matte schamponerade mig också. Jag fick låna av hennes schampo, för hon hittade inte mitt. Och sen sköljde matte av mig och torkade mig. Hon torkade mig med en frottéhandduk. Men det blir aldrig särskilt bra, eller torrt, med bara handduk. Så jag torkade mig själv på husses äkta matta i stället. Jag är väldigt bra på att torka mig själv på mattor. Jag torkade alla sidor av kroppen. Sen sprang jag jättefort fram och tillbaka också - så att det allra sista skvätte av.

Och sen så la jag mig i solen och soltorkade. Nu säger matte att jag luktar jättegott - och att min päls är så mjuk och fin. Fast jag tycker att jag alltid luktar gott - och är mjuk och fin. Så det så! Vov, vov!

10-07-29:

Vov! Nu har matte gjort det igen! Hon har tvingat ut mig i regnet. Jag fattar inte varför hon nödvändigtvis ska gå ut när det regnar...

Usch! Varför ska mattar tvinga sina hundar när dom inte vill? Det borde vara förbjudet!

Det är ju HEMSKT att behöva gå ut när det är alldeles blött överallt.

Jag blir blöt om tassarna! Och blöt om benen! Jag blir t o m blöt om magen och nosen. Det är bara ryggen som fortsätter att vara torr. Ja, för där skyddar regnkappan mig. Jag vill ha en regnoverall med ärmar och ben i stället. Och stövlar! Om jag fick det så skulle jag åtminstone inte bli lika blöt.

Om det ska regna så här mycket varenda dag, så tycker jag gott att matte och jag kan köra ner till El Campello nu med en gång! Ja, för där regnar det inte så mycket. Fast matte säger att vi måste vänta till 1:a september. För annars blir husse ledsen. Och jag vill förstås att husse ska vara glad!

När matte och jag kom in igen, så försökte matte torka av mig med en handduk. Men det gjorde inte mycket nytta. Nä, ska man bli torr så ska man först rulla sig på mattan. Och sen, sen ska man springa jättefort! Jag sprang fram och tillbaka mellan vardagsrummet och matsalen. Då skvätte allt vattnet av. Matte sa att jag sprang lika fort som en raket! Ja, se själva så jättesnabbt jag springer! Jag fastnade inte ens på fotot...

Fast när jag hade sprungit fram och tillbaka nästan 100 gånger, så blev jag trött. Så nu ska jag lägga mig och sova en stund. Vov på er!

10-07-28:

Vov och vov! I går åkte jag bil! Jag är jättebra på att åka bil. Jag har ju åkt flera hundra mil, jag. Ända ner till Spanien. Och sen ända upp till Sverige igen. Det är inte många hundar som har åkt så långt som jag! Fast i går åkte vi bara en liten bit. Matte och jag skulle hämta en trappa till mig. Den ska jag ha i vårt sovrum i El Campello. Mattes och min säng är väldigt hög, så jag skulle inte kunna komma upp utan en trappa. Så här ser trappan ut:

Fin va! Jag har faktiskt redan 2 andra trappor. Fast dom andra har bara 3 och 4 steg. Denna har 5 - så den är jättehög - 60 cm! Jag får liksom springa när jag ska uppför den. Men jag är ju jättebra på att springa - så trappan är inga problem. Fast egentligen hade det varit bekvämare om vi hade haft en lägre säng, allra högst 38 cm - för 38 cm är det högsta jag kan hoppa. När jag var liten kunde jag inte hoppa så högt. Men nu kan jag! Visst är det högt! Men matte vill inte byta säng. Och då måste jag förstås använda trappan.

Det var bra att jag fick öva lite på att åka bil. För i augusti ska vi åka till Skåne och hälsa på min mormor, och i september ska matte och jag åka ner till Spanien. Egentligen tycker jag ännu bättre om när vi promenerar. Men matte säger att det är alldeles för långt att gå till Skåne - och ännu mer för långt att gå till Spanien. Så då är det förstås bra att åka bil. Jättemycket vov!

10-07-25:

Vov på er! I morse tvingade matte mej att gå ut! Det var dumt gjort.

Morgonen började bra. Jag vaknade och kände mig jättpigg. Matte sov. Men jag hoppade upp på hennes rygg och började slicka henne i örat. Sen sov hon inte mer. Jag ville gå ut. Det fattade matte, så hon klädde på sig snabbt.

Fast jag började ana oråd när hon tog fram våra regnkappor. Hon vet ju att jag inte vill gå ut när det regnar. Såna dar kan man gott kissa inne på nån matta, tycker jag. Tyvärr är matte starkare än jag. Så hon satte på mej både koppel, halsband och regnkappa ändå. Och så bar hon ut mej och satte mig utanför porten. Och precis som jag trodde - så regnade det ute! Så klart att jag INTE ville gå ut då!

Fast matte drog i kopplet så jag blev tvungen att sätta ner tassarna på asfalten. Den var VÅT! Usch!

Jag försökte se så lidande ut som möjligt. (Det är ju inte speciellt svårt - när tassarna är blöta...) Fast matte struntade i det, och drog bara mer i kopplet. Så till slut var jag tvungen att gå.

Förresten kände jag mig plötsligt rätt så bajsnödig. Så då gick jag till gräset och bajsade. Matte blir alltid så glad när jag kissar och bajsar ute. Och det är ju roligt att göra henne glad. Så jag kissade lite också.

Fast sen, när vi hade gått en bit, då glömde jag nästan - att jag egentligen vägrar gå ut när det regnar. Ja, för det luktade ganska spännande i gräset. Men sen så började det regna mer. Då sprang matte och jag hem.

Nu tänker jag stanna inne resten av dan. Jag vill inte blöta ner tassarna igen. Nästa gång matte försöker lura ut mej i regnet, så ska jag gömma mej bakom husses fåtölj i vardagsrummet. Där tror jag inte att hon kan hitta mej. Vov, vov!

10-07-24:

Vov på er alla hundar och människor! Vov, så synd det var om mej i går. Jättesynd! Matte lämnade mej i 7 timmar! Visst är det hemskt! Så länge borde mattar inte få lämna sina hundar! Ja, visserligen var husse hemma. Han gick ut med mej på promenad och så. Och vi träffade min kompis Bo. Men i alla fall. Lämna mej 7 timmar!

Matte skulle tagit mej med! Ja, för hon skulle ju träffa Lena. Och Lena känner jag ju. Ja, för Lena följde ju med matte och mej till Spanien, förra gången vi åkte ner med bilen. Så jag är jättemycket kompis med Lena. Och därför var det ju extra orättvist att jag inte fick följa med. Jag var jättesur på matte i går.

Fast i dag har matte varit med mej hela tiden. I morse låg vi jättelänge och kelade i sängen. Matte klappade mej på magen. Det tycker jag är så skönt. Och så slickade jag henne på handen. Fast sen gick vi upp. Och så fort matte hade klätt på sig, så gick vi ut. Jag hade sån tur, så jag hittade några jättegoda harlortar! Jag hann äta 3 stycken innan matte drog mej därifrån. Smask! Det är trevligt att äta frukost ute på sommaren.

Men oj, nu låter det som om matte tar fram sina sandaler. Så nu måste jag skynda mej! Jag vill inte riskera att hon går ifrån mej i dag också. Fast nu ropar hon på mej. Vi ska gå ut tillsammans. Jag måste springa nu... Vov och vov!

10-07-21:

Vov! Vet ni vad! Jo jag har tänkt, och filosoferat, och tänkt ännu mer i några dagar. Och vet ni vad jag har kommit på? Jo, meningen med livet! Det måste så klart vara att lukta! Jo, för lukta är ju jätteviktigt. I dag har jag luktat mycket på många olika saker.

När vi gick ut så ställde jag mig först nära vattnet och luktade. Det kommer jättemånga spännande lukter blåsande över vattnet.

Och sen luktade jag på olika blad. Dom luktar också intressant.

Och sen så klättrade jag upp på en klippa och luktade på den. Ja, och så passade jag förstås på att titta på utsikten också, när jag ändå var så högt upp. (Högre än en meter, sa matte.)

När jag hade klättrat ner igen så gick jag till gräset och luktade. Där hittade jag ett ställe som luktade "här-ska-man-bajsa". Så då gjorde jag det.

Och sen, sen gick jag ner till vattnet och luktade jättenära på det. Vattnet luktade gott, så jag passade på att dricka lite också. Förresten är det spännande att titta på vattnet. Ja, för det rör sig hela tiden.

Det är väldigt gott med vatten när det är varmt ute. Vatten är ju min favoritdryck. När jag tänker efter så dricker jag ju faktiskt inget annat. Matte tycker också mycket om vatten. Men hon dricker te och mjölk och juice också. Fast hon håller faktiskt med mig om att vatten är allra godast.

Matte berättade för mig att det är synd om gräset nu. Ja, för det har inte fått vatten på jättelänge. Så då passade jag förstås på att kissa extra mycket på gräset på hemvägen. Då blev nog grässtråna glada! Tror ni inte det? Jättemycket vov på er!

10-07-18:

Vov, vov! I morse, när matte och jag skulle gå ut, så var det lite vått på marken. Det har det inte varit på jättelänge. Fast det var så lite, så det gjorde ingenting. Jag blev inte ens våt om tassarna. I går hann jag inte skriva här på min blogg. Nä, för jag var tvungen att gnaga i mej halva gnag-örat. Det är väldigt smaskigt. Fast nu har det blivit ganska litet.

Men jag måste förstås berätta, att i går eftermiddag, då mötte jag tre chihuahua-killar på en gång! Vov, alltså! Först, så såg jag en jättesnygg vit långhårig kille komma ner för backen. Jag blev så klart jätteglad. Jag blir alltid glad när jag ser en chihuahua. Och nu - en snygg kille - när jag löper! Vi blev bums goda vänner. Ja, så fort vi hade nosat på varandra. Han heter Kasper. Hans mormor (ja, eller hans mattes mamma - men det är ju samma sak) hade precis flyttat in här i närheten. Och dom hälsade på henne. Vi bestämde genast, Kasper och jag, att vi skulle träffas fler gånger. Alltså nästa gång han hälsar på också.

Kasper luktade mig, där ni vet. Sen ville han para mig. Fast hans matte sa att det inte skulle gå. Hon sa att Kasper är kastrerad. Jag frågade Kasper vad kastrerad är. Fast han visste inte heller. I alla fall så var Kasper inte så bra på det här med parning, och förresten så är jag inte lika intresserad av att para mig längre. Men vi lekte en stund och hade jättekul.

Och kan ni tänka er! Då kom Albin och hans bror förbi. Så då hade jag tre uppvaktande kavaljerer på en gång. Bra va! Jag tycker om att bli uppvaktad. Fast bara av små, snygga killar. Jag mötte Bo på kvälls-promenaden. Men han är alldeles för stor. Så honom sa jag till på skarpen, när han nosade mig där bak. Ska jag para mig nån gång, så ska det vara med en liten snygg kille. Så det så!

I dag tar jag det lite lugnt. Jag ligger mest på balkongen och solar. Eller så sitter jag vid räcket och tittar på hundar och katter och människor som går förbi nedanför. Och så tränar jag mig på att inte skälla. Jag är faktiskt jätteduktig. Jag skäller bara om en annan hund börjar skälla först, eller när en katt går förbi. Matte tycker också att jag är duktig. Tänk att jag är så duktig på nästan allt. Bra va! Vov på er!

10-07-16:

Vov igen! Vet ni om att man blir rätt så trött när man löper? Jodå, det blir man. Jag träffade min bästis Smulan i dag, och då pratade vi om det. Hon har precis löpt färdigt. Och hon hade också blivit trött, sa hon. Fast jag har inte löpt färdigt än. Matte säger att det dröjer en vecka till dess. På sitt sätt är det kul att löpa. Jag blir ju väldigt mycket uppvaktad! Ni kan ju själva tänka er, så söt som jag är - och när jag då löper också...

I går när matte och jag var ute och gick, kom det springande två jättesnygga killar. Dom var chihuahuor båda två! Dom uppvaktade mig båda två på en gång. Och luktade mig där, ni vet. Jag tyckte bäst om Albin. Han var jättecharmig. Och snygg! Lite lik mej, fast korthårig. Såklart att vi ville para oss, Albin och jag. Fast matte satte handen i vägen - så det gick inte. Och sen så ropade Albins matte på Albin. Fast han kom inte bums. Nä, för han ville hellre vara med mej. Men sen gick han till sin matte ändå. Det var dumt av våra mattar att hindra oss - när vi så gärna ville... Ja, det tycker jag och Albin i alla fall.

Om ni undrar vad Smulan och jag gjorde i dag, så kan jag tala om att vi badade i sjön. Ja, Mimmi var också med. Hon simmade längst ut. Mimmi är väldigt modig hon. Själv badade jag bara tassarna och benen. Sen så lekte Smulan och jag. Fast det är svårare att leka när man är kopplad. Matte säger att hon inte tänker släppa lös mig så länge jag löper. Fast det är dumt. Smulan och jag trasslade in oss i mitt koppel. Mimmi, som är lite äldre än Smulan och jag, hon tycker inte så mycket om att leka. Hon står mest och tittar på. Fast hon är väldigt trevlig ändå. Hon sa att hon tycker mer om att bada och simma. Särskilt nu när det är så varmt.

I går badade jag förresten också. Då badade jag hela mej. Jag simmade tillsammans med två taxflickor som jag känner. Så då blev jag våt överallt. Det känns lite otäckt när botten tar slut, och tassarna inte räcker ner längre. Jag vet ju att jag kan simma, men ändå...

Men sen, när man kommer upp igen, då känns det skönt. Jag brukar alltid rulla mig på gräset, eller i sanden, efteråt. Ja, jag skakar av mig först förstås. Men sen rullar jag mig. Det ska man när man har badat. Inomhus kan man rulla sig på en matta. Men det känns allra skönast att rulla sig i sand. Matte verkar inte tycka om att jag rullar mig. Jag fattar bara inte varför. Nä, för sen efteråt så har vi ju jättemysigt. Då när matte plockar bort skräp som har fastnat på mig. Ja, vov på er!

10-07-13:

Vov så långt jag har gått i dag. Jättelångt! Husse och matte och jag har promenerat flera timmar. Husse sa att vi gick runt Kungsholmen. Kungsholmen måste vara jättestort. I alla fall så gick vi, och gick, och gick. Jag hade min kylhalsduk på mig eftersom det var jättevarmt ute. Det är den rosa ni ser. Matte blöter ner den med kallvatten innan vi går hemifrån. Och sen håller den sig sval och skön länge. Fast vi hade förstås med min vattenflaska också. Ja, för man behöver dricka mycket när man går långt i varmt väder. Och jag behöver förstås dricka ännu mer än husse och matte. Ja, för jag kissar ju hela tiden. Det gör inte dom. Men vi hundar måste. Bara för att visa att vi har varit där. Så att andra hundar kan lukta det. Och nu när jag löper, måste jag kissa extra mycket förstås. Så att hundkillarna vet, alltså.

Men det var svettigt att gå så långt. Så på några ställen stannade vi och vilade. Ibland var vi högt uppe. Där kunde man se långt. Och så luktade det spännande i luften. Inte bara vatten - utan en massa annat också.

Ibland vilade vi alldeles nära vattnet. Där kunde jag titta på båtarna som åkte förbi.

Man kunde se ett jättestort hus också. Husse sa att det heter Karlbergs slott.

Där ville jag att vi skulle stanna och vila länge. Ja, för jag var väldigt trött i tassarna. Men husse och matte ville gå vidare. Det är ju fusk egentligen. Dom var ju inte lika trötta som jag ju. Nä för dom går max 2 steg varje meter. Men jag, jag går faktiskt allra minst 8 steg. Ja, i alla fall så sa jag till matte att hon faktiskt fick bära mig. Så då gjorde hon det. Hon bar mig i famnen en bra bit. Och sen så åkte vi tunnelbana hem.

Fast sen när vi hade kommit hem, då klagade matte på mig. Hon sa att jag hade varit smutsig om tassarna. Ja, för hennes vita linne hade blivit smutsigt. Fräckt va! Att skylla på mig. Det är väl inte mitt fel att det är smutsigt på gångvägarna på Kungsholmen!

Och förresten så har vi tvättmaskin. Så det är väl inget att bråka om. Fast matte lät inte arg när hon klagade på mig. Så hon var nog inte sur på riktigt. Egentligen blir hon nog aldrig sur på mig. Inte på riktigt. Nä, för hon tycker jättemycket om mig. Det är bara för att jag är en så ovanligt söt och fin och trevlig hund! Och förresten är jag charmig och smart också! Och stark! Så det så! Vov!

10-07-12:

Vov på er! Vet ni vad? Jo, i går eftermiddag var husse och matte och jag i en jättestor affär. Det var den bästa affären som jag har varit i nån gång. Ja, för dom hade bara hundsaker och sånt. Och en stor, stor hylla hade dom med bara hundgodis! Smask och drägel alltså! Nära golvet hade dom svin-öron som luktade jättegott! Tyvärr räckte jag inte till dom. Men matte köpte en påse lamm-öron åt mig. Hon sa att dom är lite mindre och mer lättsmälta.

När vi kom hem igen så fick jag ett lammöra. Jag blev så klart jätteglad. Örat luktade väldigt gott. Fast i går var jag inte så sugen på att äta. Nä, för jag äter lite mindre när det är varmt ute. Men jag hade örat i munnen hela kvällen ändå. Fast ibland så gömde jag det. Först gömde jag det bakom kuddarna i soffan. Men det var inte bra. Sen gömde jag det under husses säng. Men det var inte heller bra. Och så gömde jag det i katt-toan i badrummet. Det var ett bra ställe. Fast där fick jag inte ha det för matte. Där ska man kissa och bajsa, sa hon. Inte gömma mat.

Till slut kom jag på ett ännu bättre gömställe. Jag la örat under lakanet i mattes och min säng. Sen när matte hade somnat så puttade jag in örat under hennes ben. Så att det skulle ligga riktigt säkert. Matte hittade det i morse när vi gick upp. Då låg det inkletat i hennes nattlinne. Sen tog jag hand om det igen.

I dag har jag legat och gnagt en del på örat. Det smakar väldigt gott, må ni tro. Titta själva på bilderna. Visst ser det smaskigt ut!

Fast nu har jag inte tid att gnaga mer. Nä, för nu ska matte och jag ut. Hoppas jag träffar Elvis. Eller Chico. Eller nån av dom andra killarna. Jo, för dom är som tokiga i mig nu när jag löper. Så jag blir uppvaktad må ni tro! Och det är ju kul. Nä, nu måste jag skynda mig. Matte har redan tagit fram kopplet. Vov då!

10-07-10:

Vov på er! I går kom min storebror Johan och hälsade på. Det var jättekul! Jag tycker mycket om Johan. Såklart att jag ville sitta i hans knä. Men vet ni vad matte gjorde då? Jo, hon satte på mig en väldigt obekväm trosa. Ja, hon sa att det var för att Johan inte skulle få fläckar på sina byxor. Det är väl inte mitt fel att jag löper heller! Ja, trosorna är ganska snygga, det är dom. Men väldigt obekväma. Matte säger att många hundflickor får ha trosor på sig inomhus hela tiden när de löper. Tur att jag bara måste ha såna när vi har gäster, eller är hemma hos nån annan. För jag tyckte verkligen inte om dom.

Johan fotograferade mig. Han sa att jag skulle passa bra som hund-underklädes- fotomodell. Jag förstod inte om han menade det som en komplimang - eller som en förolämpning. Fast det måste förresten vara en komplimang. Så söt som jag är. Till och med i trosor. Vov då!

10-07-09:

Vov! I dag vaknade jag tidigt! Ja, före klockan sex i alla fall. Matte sov. Men jag väckte henne förstås. Jag slickade henne först lite på armen, och sen på hakan. Då vaknade hon. Hon hade egentligen velat sova mer, sa hon. Men hon var inte sur, utan klappade mig på magen. Sen låg vi och kelade och hade det mysigt ända till halv sju. Då gick vi upp. Och sen gick vi ut.

På morgonpromenaden mötte vi inte en enda hund. Det var synd. Fast i går hade jag sån tur så jag mötte min bästis Smulan. Vi lekte, och busade, och brottades, och jagade varandra ganska länge. Sen blev vi trötta - för det var varmt i solen i går. Men kul hade vi!

I dag är jag väldigt sugen på att träffa nån kille. Tja, bara för att hälsa och lukta lite och så. Jag höglöper ju inte än. Men det skadar inte att kolla in killarna här omkring. Ifall, ifall...

Nyss, när jag satt på balkongen och tittade, så såg jag Elvis gå förbi nedanför med sin matte. (Ni vet, Elvis - min killkompis - han som jag brukar dansa med.) Då gnällde jag ganska högt och viftade på svansen. Men Elvis såg mig ändå inte. Han kanske inte kunde se mig bara för att jag satt så högt upp? Vår balkong ligger ju på 4:e våningen. Kanske jag möter Elvis senare i dag. Jag hoppas det. Vi möttes i går kväll, och då blev han så glad när han såg mig. Och han luktade mycket på mig - där ni vet. Det ska kill-hundar göra när vi tjejer löper.

Fast min alldeles egen pojkvän Laban, honom har jag inte sett på jättelänge. Det är synd. Han är nästan den enda chihuahuan som bor här i närheten. Och chihuahuor är ju faktiskt allra bäst - och sötast. Så det så!

Nä, fy vad matte verkar slö i dag. Klockan är snart 10 och hon bara läser tidningen, och äter frukost och sånt. Jag måste genast få fart lite på henne. Jag ska springa och hämta pip-bollen. Då fattar hon nog. Vov och vov!

10-07-06:

Vov! I söndags började jag löpa. Ja, det var dags. Då bytte matte till våra röda lakan i sängen. Jag fattar inte riktigt varför. Men hon säger att fläckarna inte syns på de röda. Tja, hon får ha vilka lakan hon vill för min del. Bara jag får sova i sängen med matte. Förresten har matte bytt till sitt röda nattlinne också.

Jag är inte speciellt intresserad av killar än. Fast dom är väldigt intresserade av mig. Ja, dom vill lukta och slicka och så. Ifall dom är söta och snälla så låter jag dom få det. Fast när jag ska para mig, då ska det inte vara med vem som helst. Jag ska välja den snyggaste av alla! En chihuahuakille förstås. Fast han måste vara snäll också. Annars vill jag inte para mig.

Matte har hittat några snygga killar på internet. Det är modernt med internet-dating. Och jag är ju modern. En söt kille bor i Spanien. Han ser ut så här:

En annan söt kille bor i Stockholm. Så här ser han ut:

Och så finns det en tredje söt kille som bor i Skåne. Det är han på fotona här nedanför:

 Matte säger att alla är fina och bra och lite mindre än jag till storleken. Jag tycker att dom är söta alla tre. Väldigt söta faktiskt! Fast man kan ju inte bestämma sig innan man träffat nån i verkligheten. Om dom inte luktar bra och är snälla så får det vara. Annars tycker matte och jag att jag ska para mig denna löpningen. Ja, eller nästa. Ja, för det är väldigt roligt och gulligt med valpar. Jag skulle gärna vilja ha några valpar. Tänk så roligt det skulle vara att leka med dom! Och att alltid ha nån och va med. Vi hundar är ju flockdjur. Särskilt chihuahua-hundar. Det betyder att vi chihuahuor trivs bäst när vi är många chihuahua-hundar tillsammans.

Fast husse vill inte ha några valpar. Och han vill inte att jag ska para mig alls. Dumt va! Det är ju ingen som helst vits med att löpa - om man inte får para sig! Han är allt lite korkad min husse. Han begriper sig inte alls på flickhundar han. Suck! Ja, vov på er! 

10-07-03:

Vov på er! I dag är det lika varmt här - som det brukar vara i Spanien. Matte säger att det är 28 grader. Så då ville matte och jag förstås gå en extralång promenad. Ja, för vi tycker mest om att vara ute när det är fint väder. Och tänk! Husse ville också följa med. Det var ju kul! Ja, för jag tycker om att gå på promenad tillsammans med husse. Ibland tycker husse inte om när jag stannar och luktar på en massa saker. Men i dag ville han inte gå så fort. Så han väntade på mig så jag kunde lukta klart. Det var bra!

Vi gick långt! Först gick vi förbi Kaananbadet. Där var det jättemånga människor. Men där får inte hundar vara. Visst är det orättvist! Fast vi fortsatte att gå längs gångvägarna nära vattnet.

Vi gick och gick. Ibland stannade vi så jag fick dricka vatten. Matte hade tagit med min vattenflaska. Och ibland stannade vi så jag kunde rulla mig i sanden. Det är skönt att rulla sig när det är varmt.

På vissa ställen gick vägen genom skogen. Där passade jag både på att rulla mig, och kissa. Ni ser så elegant jag står på händerna när jag kissar, va! Det är inte alls svårt när man är så stark som jag. Fast husse säger att flickor ska sitta på huk när dom kissar. Det har väl inte han med att göra - hur vi flickor kissar. Vi får väl kissa precis hur vi vill! Visst!

Fast sen, då kom vi till ett ställe där grusvägen tog slut! Ja, för där var det bara som en spång. Och den gick ovanför vattnet. Och det var breda springor mellan brädorna. Och man kunde se ner... Jätteläskigt, alltså! Så jag vägrade förstås att gå. Ja, det är inte så att jag är feg. Inte alls!!! Men man ska inte vara dumdristig, tycker jag. Läskiga saker ska man INTE gå på.

Men husse gick ändå vidare. Fast ropade jag på honom. Jag ropade flera gånger - och högt! Men han bara gick och gick.

Och jag ville ju vara med husse. Så då försökte jag gå jättenära kanten, där det var annat än brädor att gå på. Fast det gick bara en liten bit. För sen tog kanten slut. Fast sen så bar matte mig. Det var bra! För den var jättelång - brädgången.

Sen fick jag syn på ett ställe på klippan, där man kunde vila lite. Så jag bad matte sätta ner mig där.

Det var skönt att pusta ut lite. Efter en liten stund vågade jag titta mig omkring också. Det fanns en massa vatten att titta på. Och på vattnet fanns det många båtar.

När jag hade vilat färdigt så bar matte mig ända tills brädgången tog slut. Sen kunde jag förstås gå själv igen. Ja, för sen var det grus att gå på igen. Och det är jag ju van vid.

Så då gick vi, och gick, och gick. Och sen när vi hade gått nästan två timmar, då gick vi in bland en massa hus. Och där hittade husse en tunnelbanestation. Så då tog vi tåget hem. Och sen så la jag mig på sängen, för att vila tassarna. Fast där råkade jag visst somna... Vov och vov!

10-07-02:

Vov på er! Jag har badat i dag! Och simmat! Ja, för matte och jag gick till stranden, eftersom vädret var både varmt och soligt. Matte badade bara benen. Hon är lite feg. Men jag är modig! Ja, för jag badade nästan hela jag. Ja utom huvudet förstås.  Jag gick så långt ut i vattnet att jag inte bottnade längre. Det var allra minst 3 dm djupt vattnet där. Det är ganska djupt! Och då simmade jag. Ja, för jag kan simma.

Det var första gången jag simmade i år, men jag kom ihåg hur man gjorde. Man liksom går med fötterna fast man inte nuddar botten. Då simmar man. Fast sen så kändes det lite kallt om magen tyckte jag. Så då simmande jag in till strandkanten igen. På stranden så ruskade jag av mig nästan allt vatten. Det mesta kom på en kvinna som låg och solade. Men det var verkligen inte mitt fel att hon låg just där. Fast matte bad om ursäkt i alla fall.

Så här ser jag ut när jag simmar:

Fotot är från förra året. Matte hade inte kameran med i dag. Jag simmar förstås ännu elegantare nu när jag är äldre. Fast det var på samma ställe som jag simmade då också, på den badplatsen där hundar får vara. Tänk! Jag kan ju nästan allting! Simma också! Vov!

10-06-30:

Vov allesammans! I går var vi på utflykt - husse, matte och jag. Först åkte vi tunnelbana in till mitt inne i Stockholm. Jag är jättebra på att åka tunnelbana. Jag sitter fint i mattes knä hela tiden. Sen kom vi fram till ett ställe där det fanns jättemånga människor som gick omkring. Det hette Gamla stan, sa matte. Ja, jag tror att det heter så, för att det finns många gamla hus, och gamla gator där. Vi hittade en gata som var jättesmal. Matte säger att den heter Mårten Trotzigs gränd - och bara är 90 cm bred. Fast man kan gå ganska många chihuahuor i bredd där, det kan man.

Sen gick vi, och gick, och gick. Vi gick högt upp. Vi kom till ett ställe som matte sa heter Fåfängan. Där ville matte titta på utsikten. Så då gjorde vi det. Fast jag tycker inte det är nåt särskilt med utsikter. Nä, för allt är så långt borta - så man kan ju inte lukta på det. Och förresten så såg jag bara en massa vatten, och stora båtar, och så hus långt borta. Några hundar kunde jag inte se.

Fast det som var bra med Fåfängan, det var att dom bjöd mig på vatten där. Och det var bra, för jag var törstig. Så jag drack rätt så mycket. Och så passade jag på att vila lite.

Och sen, då satte jag mig i mattes knä och vilade lite till. Jag tycker om att sitta i mattes knä. Husse fotograferade oss. Visst ser jag söt ut!

Fast sen, när vi hade vilat färdigt, då gick vi ner till Gamla stan igen. Och sen skulle vi gå till tunnelbanan. Men på vägen dit, alldeles utanför regeringsbyggnaden Rosenbad, där fick jag syn på nåt hemskt! En stor hemsk hund satt där i gathörnan. Det såg väldigt farligt ut, så jag vägrade förstås gå närmare. Matte fick bära mig en bit. Fast sen när vi kom nära, då såg jag ju att det bara var en staty. Hemlös räv, säger matte att den heter. Och då, när jag såg att den inte var levande, då vågade jag förstås gå själv igen.

Och sen så åkte vi hem med tunnelbanan. Vi hade ju gått och gått flera timmar. Så när vi kom hem igen var jag ganska trött. Så då la jag mig och sov. Det är viktigt att tänka på skönhetssömnen om man ska hålla sig så söt som jag är! Vov och vov!

10-06-28:

VOV så kul jag har haft i dag! Jag hittade Smulan! Och nu har vi lekt jättemycket! Vi har jagat varandra, och brottats på skoj, och gnagt på samma pinne, och sprungit, och vilat, och... haft jättekul! Dessutom träffade vi Guchi och Mimmi och Melli och Flisan. Så då lekte vi en stund med dom också. Det är jättekul att leka! Vi lekte över en timme! Så nu är jag förstås vov så trött. Nu ska jag lägga mig och sova en stund. Jag tror jag kryper in mellan kuddarna i mattes och min säng. Där kan man sova bra. Vov på er!

10-06-27:

Vov och vov alltså! I går såg jag två jättekonstiga djur! Först, på morgonen, såg jag ett stort brunt djur. Det var större än en hund, fast räddare. Ja, för när djuret såg mig, så sprang det. Jag ville förstås springa efter. Jag tycker att det är jättekul att jaga, fast jag inte är nån jakthund. Ja, inte ta fast och bita, bara springa efter. Det är springa som är kul. Fast jag fick inte springa efter det här djuret för matte. Hon höll fast mig i kopplet. Det var dumt gjort av henne. Jag tycker att jag skulle få gå lös jämt - och bestämma själv! Så här såg djuret ut i alla fall:

Matte sa att det heter rådjur. Och att dom vuxna är ännu större. Fast om dom är för stora, då vill jag nog inte jaga dom. Nä, för tänk om jag kommer ifatt dom. Och om dom vänder sig om då. Nä, det skulle jag inte vilja riskera. Fast jag är inte rädd alls. Det ska ni inte tro. Jag är jättemodig. Så det så!

Och sen, på dagen, så såg jag ett ännu konstigare djur. Ja, för tänk, det djuret hade inga ben! Konstigt va! Djuret likande ett tjockt rep, fast det rörde sig ändå. Och snabbt! Det såg spännande ut, så jag ville förstås titta närmare på djuret. Men det fick jag inte heller för matte. Hon sa att detta djuret visserligen var en snok. Och snokar är inte farliga. Men så sa hon att det finns nästan likadana - som är jättefarliga. Dom heter huggorm. Om en huggorm skulle bita mig så skulle jag dö, sa matte. Och det vore ju hemskt! Jag vill inte dö alls. Inte nån gång. Så det är kanske bäst att jag aktar mig för såna konstiga djur utan ben. Det hade varit bättre om dom haft ben - men ingen mun, tycker jag. För då hade dom inte kunnat bitas.

Ja, vov så många konstiga djur det finns. Innan har jag bara sett hundar, och katter, och fåglar, och insekter, och hästar, och grisar. Mest fåglar och insekter. Dom finns överallt! Det är väldigt vad många sorters djur det finns egentligen. Fast hundar är bäst! Särskilt chihuahuor förstås! Och alldeles speciellt fin och bra är förstås jag. Vovseli-vofs!

10-06-25:

Vov på er! Oj så mycket jag har haft för mig. I förrgår letade jag efter Smulan. Tyvärr hittade jag henne inte. Det var synd. Men jag hittade 4 mopsflickor att leka med. Vi hade jättekul!

Vi fick springa lösa allihopa, och det var kul. Det är jättekul att springa! Och jag springer jättefort! Jag sprang mycket, mycket fortare än mopsflickorna.

Fast det är ännu roligare att leka med Smulan, så jag hoppas att jag hittar henne snart.

I går så hade matte och jag kul själva. Vi gick en lång promenad. Ibland blev jag törstig så då drack jag lite vatten i Mälaren. Jag är väldigt modig, så jag vågar gå alldeles nära vattnet, fast klipporna är hala. Fast jag tycker inte om när det kommer svallvågor som stänker på mig. Jag vill själv bestämma när jag ska blöta ner mig. Mälaren har gott vatten. Men vattnet i Medelhavet kan man inte dricka. Nä, för det smakar jättesalt och äckligt. Jag har provat några gånger, men spottat ut det igen. Jättesalt är det! I Spanien får matte ha med vatten i flaska åt mig. Ja, för jag blir törstig när jag går i solen.

Matte och jag badade lite också. Matte badade fötterna och jag badade hela benen, alla fyra. Det var skönt. Och det skvätte så kul när jag sprang i vattenbrynet. Det är vov så kul att skvätta ner sig själv när det är varmt. (Fast matte tog tyvärr inget foto när jag badade. Hon ville inte blöta ner kameran sa hon.)

Och sen, vet ni vad jag gjorde sen? Jo jag klättrade i träd. Det har jag inte gjort förut. Men nu hittade jag ett jättebra klätterträd för hundar.

Jag klättrade upp nästan en hel meter! Jag är jättebra på att klättra i träd! Se själva:

Fast i dag ska jag varken bada eller klättra i träd. I dag ska jag plocka blommor. I alla fall ska jag försöka. Ja för på midsommarafton ska man ha en blomsterkrans i håret. Det har matte berättat. Inte för att jag fattar varför. Det verkar lite opraktiskt. Men det ser ju fint ut, det gör det. Glad midsommar alla hundar och människor! Vov så mycket!

10-06-23:

Vov! I dag är husse jättesur på mig. Bara för att jag kissade lite på hans badrumsmatta i går. Jag blev akut kissnödig ju. Och då måste man ju kissa. Och det var ju jättelänge sen jag kissade på hans matta senast. Så jag tycker inte att han har nån anledning att vara sur. Förresten tvättar matte mattan nu. Då ska han väl vara glad. Ja för nu får han ju en nytvättad matta i sitt badrum!

Ibland tjatar husse och matte lite mycket på mig tycker jag. Om att jag ska lära mig saker och så. Jag kan ju nästan allt redan. Till exempel så kan jag ju redan kissa ute. Så vad ska dom tjata om det för?

Och i går, när matte och jag mötte Bo och hans matte, då sa matte att jag skulle lära mig av Bo. Ja för Bo är väldigt lydig. Bo kommer bums när hans matte kallar. Varje gång! Det kan väl jag också. Det är bara det att jag inte har lust alltid. Bo kanske alltid vill samma sak som sin matte. Fast jag, jag vill egna saker ibland.

Annars är Bo en väldigt trevlig hund, fast han är väldigt stor. Ja, för han är väldigt snäll också. Och fast han är stor vågar jag springa lös tillsammans med honom. Ja för han är alltid väldigt försiktig och hänsynsfull mot mig. En riktig gentleman är han. Så det är kul att träffa Bo, det är det. Fast leka och busa på riktigt, det kan vi förstås inte. Bara för att vi är så olika stora. Ska jag kunna leka riktigt kul lekar så ska det vara med såna som Smulan. Fast henne har jag inte träffat på många dar. Det är synd. Jag tror jag ska säga till matte nu. Att jag vill gå ut och leta efter Smulan bums! Vov och vov!

10-06-20:

Vov, vilken skandal! Ja, bröllopet alltså! Det mellan Victoria och Daniel i går. Ni kanske såg det på TV. Det gjorde matte och jag. I alla fall tittade vi en stund. Och skandal är det! Ja, ni såg själva. Inte en enda hund var bjuden! Bara en massa människor. Det är verkligen ett fall för hund-diskriminerings-ombuds-mannen det här!

Ja, i kyrkan hade jag inte brytt mig om att vara med. Nä, för där satt alla bara stilla och lyssnade på när några pratade. Men sen när dom åt! Då skulle jag ha velat vara med! Dom fick ju massor av mat ju. Dom kunde gott ha delat med sig, tycker jag. Jag har visserligen ingen fin klänning, och det skulle man ha om man skulle vara med. Men matte kunde ju ha köpt en åt mig. Det finns jättemycket tjusiga hundkläder som passar till bröllop.

Jag skulle ha velat ha en rosa sidenklänning med blommor på, eller kanske strass eller... Fast huvudsaken vore att jag fick smaka på maten. Ja, för vi hundar är egentligen mer intresserade av mat än av kläder. Jag ska i alla fall säga till matte, att hon gott kan ge mig lite extra god mat i dag. Nu när jag inte fick nån i går. Till exempel oxfilé, och kyckling och harlortar och andra delikatesser! Smask! Det ska jag be om. Vov på er!

10-06-17:

Vov på er! Det är så synd om mig, må ni tro! Jättesynd! Ja, för jag har inte haft nån att leka med på jättemånga dar. Matte och husse har förstås lekt lite med mig, det har dom. Fast om jag ska vara ärlig så är dom inte så bra på att leka. Dom tröttnar alldeles för fort. Och jag vill ju leka länge, länge.

Men nu har jag inte träffat mina hundkompisar på flera dar. Jag har letat och letat efter dom. I dag, när matte och jag var ute, så klättrade jag upp på en jättehög sten. Den var minst en meter hög! Jag tänkte att jag kanske kunde se dom därifrån.

Fast jag såg ingen alls. Så det vara bara att klättra ner igen. Det är tur att jag är så bra på att klättra. För det var brant!

Sen nosade och nosade jag, och försökte hitta spår efter mina kompisar. Men det luktade bara en massa annat. Inte nåt kul hittade jag, inte ens en kaninlort.

Så det var lika bra att kissa, och sprätta lite, och sen gå hem igen. Alldeles ensam...

Och nu är det ju ännu mer jättesynd om mig. Inte en enda hundkompis träffade jag i dag heller. Och jag som är SÅ sugen på att leka. Jag vill ju leka kul lekar ju! Som att jaga varandra, och springa fort, och brottas på skoj, och sånt roligt. Sånt som Smulan är så bra på. Och Laban. Och Kikko. Jag saknar dom, vov så mycket! Ja, vov så synd det är om mig alltså!

10-06-14:

Vov! Ni kan inte ana så trögstartad min matte är på mornarna! Som i morse. Jag vaknade klockan 3 i natt och var jättepigg! Det var ljust ute, det såg jag ju, och inte regnade det heller. Så jag tänkte att vi skulle skynda oss ut på en promenad. Alltså började jag väcka matte. Jag slickade henne lite på näsan och pep lite i hennes öra. Först öppnade hon bara ena ögat och stönade lite. Men sen pep jag lite högre och då vaknade hon på riktigt. Och då hoppade jag ner på golvet och sprang fram till dörren. Och så satte jag mig där och gnällde lite. Men inte gick matte upp inte. Ändå höll jag på nästan 20 minuter och försökte. Fast sen gav jag upp och gick och la mig igen hos matte.

Och då råkade jag somna om. För nästa gång jag vaknade var klockan 5. Då var jag ännu jättepiggare! Så då väckte jag matte igen. Jag slickade henne på ögonlocken och så krafsade jag av henne täcket. Och då vaknade hon. Fast jag lyckades inte få upp henne då heller. Vov alltså! Hon är en riktig sömntuta, min matte. Och nästan lite morgonsur också, tycker jag. I alla fall före klockan 6.

Fast sen, klockan 7, när matte äntligen gick upp, då hade jag ingen lust att gå ut. Nä, för då sov jag så gott. Och jag drömde så roligt. Jag drömde att jag jagade småfåglar - och nästan fick fatt i dom. Så då ville jag förstås ligga kvar i sängen. Fast då satte matte på mig halsband och koppel ändå. Och sen så bar hon ut mig. Men när vi hade kommit ut så kom jag på att jag var kissnödig. Så då passade jag på att kissa lite. Och så passade jag förstås på att lukta en hel massa.  Fast sen så gick vi in och åt frukost, matte och jag. Vov och vov!

Förresten så visade husse mig en bild i tidningen. En bild av en gris med gummistövlar. Det är väldigt orättvist, tycker jag, att grisen får ha stövlar - men inte jag. Jag tycker ju inte om att bli blöt ju! Jag tycker att matte bums ska köpa stövlar till mig. Så det så! Vov!

10-06-11:

Vov på er! I dag är det sånt väder som jag inte alls tycker om! Det regnar! Jag blir ju alldeles blöt när jag går ut ju. Usch och vov alltså! Matte tvingar mig att gå ut ändå, bara för att jag måste kissa ute. Så då kissar jag en liten skvätt. Men så klart att jag går in så fort jag kan igen.

Fast när vi har kommit in igen, och matte har torkat av mig, då får jag en gottisgömma att leka med. Det är roligt må ni tro! Ja, för inuti gottisgömman ligger det hundgottis. Fast det är väldigt svårt att få ut gottiset. Man får hålla på länge. Och det är väldigt svårt att veta hur man ska göra. Men jag kan! Nu ska jag visa er hur man gör. Så här gör man:

Först så luktar man på gottisgömman. Luktar det gott är det värt besväret att börja.

Sen så kastar man den lite, och puttar på den så man hör att det skramlar. Och sen börjar man att gnaga i ena änden.

Och sen så gnager man lite till. Och sen gnager man och sliter lite.

Och sen gnager man ännu mer. Och sliter ännu mer i sidorna på rullen. Och så drar man jättemycket. Det gäller att vara lika stark som jag är, när man ska dra så hårt.

Och sen, då börjar rullen öppna sig i ena sidan. Och då luktar det ännu godare. Så då måste man dra och slita extra mycket.

 

Och sen, då trillar det ut en gottisbit! Mums så gott det smakar!

Och om man krafsar lite mer på rullen - då trillar det ut några gottisbitar till. Smask!

Fast sen, då är gottiset slut. Det är synd att det tar slut så fort. Ja, för det är ju väldigt mycket besvär för att komma åt det.

Jag hoppas att jag får fler gottisgömmor i dag. Ibland, när det regnar hela dan, så får jag det. Jag ska genast gå till matte och säga till henne. Att jag vill ha mer gottis alltså. Vov så länge!

10-06-06:

Vov på er! I går hälsade vi på husses kompis Bosse. Han bor i en hund-bra lägenhet. Ja, för man kan springa runt flera varv i den. Först satt husse och matte och Bosse bara och pratade hela tiden. Och det var ju ganska tråkigt för mig. Fast sen så tyckte jag att det var dags att leka. Och jag lyckades minsann sätta bra fart på husse och Bosse, må ni tro. Vi lekte jättekul bus-lekar en lång stund.

Fast dom tröttnade tyvärr mycket fortare än jag. Det var synd. Ja, för dom ska vara glada för att jag vill leka med dom. Det är jättenyttigt att leka. Särskilt för såna gamla pojkar som husse och Bosse. (Matte säger att dom är över 60 år båda två.) När man är så jättegammal,  då är det extra nyttigt att krypa på golvet och leka kul lekar. Förresten är det alltid bra att leka - för alla! Så det så!

Nä, nu måste jag sätta lite fart på matte! Hon behöver minsann leka en massa med mig i dag. Jag tycker att hon har blivit lite slö på sista tiden. Det måste jag försöka ändra på. Så nu springer jag och hämtar bollen! Vov och vov!

10-06-03:

Vov! Nu har vi varit hos veterinären igen! Det var mattes idé som vanligt... Hon sa att det var dags för min rabies-vaccination. Och sånt är visst jätteviktigt när man reser så mycket som jag.

Veterinären jag träffade i dag, hon kunde minsann prata både svenska och spanska. Hon var trevlig! Ja, utom när hon stack mig i nacken förstås. Det tyckte jag inte om. Men sen sa hon att jag var fin överallt. Fast att matte skulle borsta mina tänder ännu bättre. Bara för att jag hade pyttelite plack. Jag tycker det räcker som det är. För jag tycker inte speciellt bra om när matte ska borsta mina tänder. En gång försökte jag bita matte i fingret, men då morrade hon åt mig och fortsatte ändå. Det är dumt att mattar försöker bestämma hela tiden, tycker jag...

Annars har matte gjort som jag bad henne. Alltså fotograferat mig när jag står på händerna. (Ni vet så där som jag gör ibland när jag kissar.) Så nu kan ni få se hur stark jag är:

Ser ni nu så jättestark jag är! Jag kan lyfta på båda bakbenen på en gång. När man kan det - då har man jättestarka magmuskler. Och det har jag. Jag har minst 100-pack!

Sen mötte jag mina tjejkompisar Tara och My. Och då passade jag på att visa dom så starka magmuskler jag har. Dom blev allt lite avundsjuka. För så starka magmuskler har inte dom.

 

Fast då visade My mig att hon har jättestarka tandmuskler.

Men det har jag också. Så det så! Sen så lekte vi en stund alla tre.

Nästa gång vi gick ut, matte och jag, då mötte jag jättemånga trevliga hundar. Det var kul!

När solen skiner, då är det många hundar som är ute och promenerar längs vattnet med sina mattar och hussar. Det är bra. För jag tycker om att träffa andra hundar. I alla fall små och snälla hundar.

I dag mötte jag Elvis. Han är jättegullig, för han är hälften chihuahua. Vi tycker mycket om varandra, och så tycker vi båda om att dansa. Så vi brukar ta en liten svängom när vi ses.

När det är mulet och regnigt och kallt och blåsigt, då är det inte lika kul att gå ut. Då brukar vi inte träffa nån alls på hela dagen. Då längtar både matte och jag till strandpromenaden i El Campello. Ja, för där mötte vi alltid både hundar och människor. Fast i dag skiner solen! Och det är vov så bra! Vov,vov!

10-06-01:

Vov och jättevov! I dag har matte och jag varit ute och gått i skogen. Ni kan inte ana så mycket spännande det finns att lukta på där. Jag kunde lukta att det hade gått både små och stora djur på stigen, och några hundar också. Jag har jättebra luktsinne jag.

Fast ibland prasslar det bland buskarna. Och det låter lite kusligt. I alla fall innan jag har hunnit se vad det är som prasslar. Det kan ju vara nåt farligt. Men för det mesta är det bara en skogs-fågel. 

När jag hade luktat färdigt i skogen så gick vi ner till stranden.

Där fanns det också mycket att lukta på.

Och vet ni vad jag hittade? Jo, en fiskmås-unge! Och den var inte alls rädd för mig, fast jag ser så stor och farlig ut. Så den satt kvar! Det brukar inte fåglar göra. Dom brukar flyga bort. Fast matte var jättedum! Hon höll fast mig i kopplet så jag inte kunde komma riktigt nära fågeln. Det var dumt gjort av matte! Ja, för det hade varit världens tillfälle att få lukta på en fågel. Vov, alltså!

Men nu missade jag chansen! Bara för att matte inte begriper sig på hundar. Jag blev faktiskt lite sur på henne. Nog borde hon förstå hur viktigt det är för hundar att få lukta och LUKTA! Vov alltså!

10-05-29:

Vov på er! I dag har jag inte hittat nån av mina kompisar. Fast jag har letat... Kanske dom stannar inne nu när det regnar. Jag tycker INTE om regn. Jag undrar vem som har hittat på att det heter hundväder? Inte kan det vara nån som begriper sig på hundar i alla fall. Det är jättevått i gräset, så jag blir alldeles våt och kall om fötterna och benen.

Och inte har matte köpt några gummistövlar åt mig - fast jag har bett henne. Regnkappa har jag i alla fall, som tur är. I dag har vi gått i skogen, matte och jag. Det luktar spännande där, och så regnar det inte lika mycket på mig. Nä, för träden är nästan som paraplyer.

Vi gick ner på stranden också. Det var bara vi där. Jag hittade en del hel att lukta på.

Fast sen så började det regna igen, så då sprang matte och jag hem.

Hemma är det så tråkigt i dag. Jag har försökt sätta lite fart på matte, men hon bara sitter och läser. Ändå har jag tagit mina bästa boll, och lagt i handen på henne, bara för att hon ska bli sugen på att leka. Fast hon fattar ändå inte. Tror ni hon är dum? Eller bara svåruppfostrad? Eller är det för att hon börjar bli gammal? Jag tror att jag ska leta på biblioteket efter en bok om matte-uppfostran. Jag behöver lära mig några bra knep. Vov!

10-05-28:

Vov, vov! I dag har jag varit på tjej-träff. Jodå!

Först, när matte och jag var ute och gick i dag, så fick jag syn på Smulan. Jag blev förstås jätteglad och sprang bums fram till henne. Och Smulan blev så glad att jag kom. Vi började leka bums. Och sen lekte vi jätteroliga lekar. Vi jagade varandra och så brottades vi. Såna lekar är alltid jättekul. Och vi leker så bra - för vi är lika stora och lika starka och lika snabba. Så det blir rättvist hela tiden. Annars har jag inget emot att vinna jämt...

Men sen, när vi hade lekt en stund, då kom Tara och My förbi med sin matte. Och då hade vi tjej-träff! Ja, för vi är ju flickor alla 4. Vi lekte lite, och så gnagde vi lite på en pinne som vi turades om att ha. (Ja, för jag fick inte ha pinnen själv hela tiden.) Men sen så pratade vi en massa. Våra mattar pratade också. Dom pratade om hundmat och sånt. Och det gjorde vi också. Våra mattar pratade om Frolic och Orijen och såna sorter. Och vi tjejer vi pratade om andskit, och måsskit, och kaninlortar och andra läckerheter. Det är trevligt att ha tjej-träff!

Och sen så höll vi koll på både folk och hundar som kom förbi. Elvis kom förbi. Han blev väldigt glad när vi alla fyra tjejerna hälsade på honom på en gång. Fast Laban kom tyvärr inte förbi. Annars hade jag gärna hälsat på Laban. Vov för i dag!

10-05-26:

Vov! Vet ni vad? Jo, jag har skaffat pojkvän! Jodå, en jättesnygg alldeles egen pojkvän. Så det så. Han heter Laban. Ja, jag kände Laban innan också. Fast då var vi mindre. Och nu så hade vi inte träffats på jättelänge. Inte sen i september. Men i dag då träffade vi varandra äntligen. Ååh så snygg han hade blivit! Ja, han var gullig innan också, men nu är han liksom ännu stiligare. Ni kommer väl ihåg att Laban är en långhårig chihuahua, precis som jag? Fast Laban är vit och lite beige.

Vi träffades när matte och jag var ute på promenad. Jag kände igen honom bums. Våra mattar kopplade loss oss, så vi kunde leka ordentligt med varandra. Ååh, så kul vi hade! Vi jagade varandra, och så brottades vi lite, och så jagade vi varandra, och så brottades vi lite mer. Jättekul!

Och sen, sen när våra mattar pratade med varandra, och inte lyssnade på oss - då frågade jag chansen på Laban. Och han sa ja! Så nu har jag en egen pojkvän! Sen luktade Laban på mig - där ni vet. Det får ens pojkvän göra. Men inga andra killar. Fast sen så lekte vi lite till. Vi lekte ända tills våra mattar tröttnade. Då var vi tvungna att sluta. För då ville våra mattar gå hem. Fast jag hoppas att vi ses snart igen, Laban och jag. Ja, för jag tror att jag är kär i honom - fast jag inte ens löper! Vov på er!

10-05-23:

Vov-vov alltså! I dag har jag inte tyckt om att vara ute alls. Ja, ni kan ju själva tänka er, när gräset räcker ända till hakan - och är alldeles vått och kallt. Då är det INTE kul!

I går var det mycket roligare! Först gick matte och jag en lång runda. Matte fotograferade blommor hela tiden, och jag luktade på en massa intressanta saker. Och så tittade jag på vattnet, och på fåglar och sånt.

På hemvägen mötte vi Kenta och Challe. Ni ser att dom är rätt så stora va! Så jag höll mig nära matte i dag också, när jag hälsade på dom. Fast dom är väldigt schyssta, det är dom. Så nästa gång vågar jag nog nosa på riktigt på dom. Kanske...

Sen, senare på dan, så gick matte och jag en lång promenad till. Och tänk, då träffade jag Smulan igen! Smulan hade hittat en jättelång kul pinne. Den låg hon och gnagde på.

Fast när jag kom springande så började vi leka. Först jagade vi varandra lite. Sen så brottades vi.

Och sen, när vi hade lekt ett tag, då bjöd Smulans matte oss på Frolic. Smulans matte sa: Sitt - och då satte vi oss båda två. Och så fick vi var sin godbit. Det var smaskigt!

Vi fick flera Frolic var, men sen så tog dom tyvärr slut. För säkerhets skull så satt vi jättefint en stund till. Men Smulans matte hade ändå inga fler.

Om ni undrar vad Smulan har på kinden - så är det ett löv. Det fastnar löv i hennes päls. Det gör det inte i min. Smulans matte ska klippa Smulan lite. Bara för att det inte ska fastna saker så lätt. Det är bäst med lagom lång päls - sån som jag har. I min päls fastnar nästan ingenting. Bara igelkottsbajs, och såna klibbiga saker, som jag tycker om att rulla mig i. Fast det gillar inte matte. Att jag rullar mig i sånt. Vi tycker inte alltid likadant, matte och jag.

I alla fall så är det bra med päls. Det tycker både Smulan och jag. Vi tycker också om att kolla in alla som går förbi. Om nån ser skum ut, så skäller vi lite. Fast bara lite. Annars blir våra mattar sura på oss.

Smulan är nog min bästis nu. Vi har så kul ihop! Vov på er!

10-05-21:

Vov på er! I dag har jag varit med om konstiga saker, må ni tro! Vi har varit hos veterinären, matte och jag. Ja, det var mattes påhitt som vanligt. Jag tycker egentligen inte så mycket om att gå till veterinären. Veterinärerna brukar visserligen vara trevliga, men ofta hittar dom på nåt dumt - som att stickas eller så.

Först, när vi kom till veterinären i dag, så bar dom in mig i ett rum. Där droppade dom nåt konstigt i mina ögon. Jag försökte blunda, men dom lurade mig. Sen, när dom ändå hade lyckats droppa, så sa dom att jag var jätteduktig. Och det var ju bra. Att dom tyckte att jag var duktig alltså. För det är jag ju.

Sen fick jag och matte sitta i väntrummet igen. Där fanns en katt som bara sov. Och en trevlig hund som jag inte fick hälsa på för hundens matte. Fast både hunden och jag ville! Men sen kom 2 pudelflickor. Och vi hälsade på varandra. Dom var trevliga båda två. Sen väntade och väntade vi. Matte sa att vi skulle vänta tills dropparna verkade. Fast jag förstod aldrig vad hon menade. Men nåt konstigt var det ju. För mina ögon var liksom mer öppna än vanligt.

I alla fall så fick vi gå in till en veterinär sen. Henne hade jag aldrig träffat förr. Men hon var snäll och klappade mig och sa att jag var fin. Sen satte hon en jättekonstig grej för sina egna ögon, och så släckte hon lampan i rummet och lyste med en ficklampa rätt in i mina ögon. Och så tittade hon genom den konstiga grejen. Fast jag var inte rädd alls. Nä, för veterinären pratade med mild röst hela tiden. Hon förklarade precis allt vad hon gjorde. Så jag kände mig trygg - fast allt var så konstigt. Sen tände hon lampan och sa att mina ögon var jättefina!

Fast sen, när hon hade tagit av sig den konstiga grejen, så började hon dra i mina ben. Och liksom böja dom. Och sen sa hon att jag har jättefina ben och knän. Och det var ju bra. Fast det visste jag redan. Jag är ju fin och bra överallt, jag!

Nu säger matte att jag är godkänd, så jag kan få para mig om jag vill. Det är ju bra, för det är klart att jag vill få egna valpar. Fast inte just nu förstås. Nä, för just nu hinner jag inte. Jag har en del lekar som jag måste leka klart först. Men sen! Sen, vill jag ha valpar. Kanske, om jag träffar nån snygg hundkille nästa gång jag löper, kanske jag vill para mig då. Om han är både snygg och trevlig, och dessutom chihuahua som jag alltså. Ja, för chihuahua är ju den finaste hundsorten av alla. Så det så!

Fast nu är jag trött. Det tar på krafterna att gå till veterinären och vara duktig hela tiden. Och så känns ögonen lite konstiga än. Så jag tror att jag ska sova en stund nu. Vov och vov!

10-05-19:

Vov på er! Jag har haft så mycket att göra så jag har inte ens hunnit skriva i min blogg. Men nu ska jag berätta om allt som jag har gjort.

Ni vet ju att jag är en väldigt smart hund. Ja, det tycker i alla fall både jag och matte. Husse håller visserligen inte med. Men det är bara för att han inte är lika förtjust i hundar - som matte och jag är. Han tycker mer om datorer. Och det är verkligen inte mitt fel att han har så dålig smak...

I alla fall så tränar jag min hjärna lite extra ibland. Kommer ni ihåg att jag tränade med Dogsmart innan? Ni vet, den där svåra grejen där man måste lyfta klossarna rakt upp, annars kan man inte ta fram godiset. Den som jag jobbar med här på bilden:

Nu har matte tagit fram en annan sån svår sak. Den heter Dogspinny. Den var rätt svår först. Ja, för jag visste ju inte hur man skulle göra. Men matte visade mig. Man ska snurra på den översta skivan. Då kommer man åt godbitarna som är gömda i hålen där under. Sen, när jag visste hur man skulle göra, så var det ju ingen konst. Matte fick fylla på godis 3 gånger, och jag hittade alla bitarna var gång. Jag är en mycket smart hund jag! Visst!

Sen, på kvällen då satt jag på balkongen en stund. Man har faktiskt ganska bra utsikt från vår balkong. Man kan se alla hundarna och deras mattar och hussar, när dom går förbi där nere på gången. Och i går såg jag en katt också. Den skällde jag lite på. Fast matte tycker inte om när jag skäller. Så hon sa att jag måste vara tyst. Hon förstår mig inte riktigt, min matte. Nej, för annars skulle hon väl låta mig skälla? Det är ju viktigt att skälla! Särskilt på katter!

I dag har vi varit ute mycket, matte och jag. Det har varit varmt och skönt hela dagen. Jag blev nästan sugen på att bada. Fast jag rullade mig i gräset i stället. Det var nyklippt. Det är jätteskönt att rulla sig i nyklippt gräs!

Och sen, när jag hade rullat färdigt, då hade jag en hel del som jag var tvungen att nosa på. Och en del som jag behövde kissa på. Som vanligt sprätter jag väldigt elegant när jag har kissat.

Och tänk! Sen hade jag sån tur så jag träffade min kompis Smulan! Vi är intresserade av precis samma saker, hon och jag! Till exempel att lukta på fågelskit och sånt. Vi samsas bra, och kan lukta på samma sak samtidigt.

Och sen leker vi så kul ihop! Vi tycker båda att det är jättekul att brottas på skoj.

Fast sen, när vi blir trötta, då pratar vi en stund. Vi har mycket att prata om: snygga hundkillar, och Spanien, och sånt. Men sen så vilar vi lite.

Våra mattar verkar också komma bra överens. Det är ju skönt. Då måste vi inte passa dom hela tiden, utan kan leka i lugn och ro.

Ja vov, nu vet ni vad jag har gjort dom här dagarna. Vov, vov!

PS

Förresten försökte matte fotografera mig när jag stod på bara framfötterna. Men hon hann inte med. För jag satte just ner ena bakbenet när hon blev klar att fota. Så jag ska be henne ta ett nytt foto en annan dag. Ja, för jag vill gärna visa hur stark jag är. Jag är nog starkast av alla hundar i 2,7-kilos-klassen! Vov!

10-05-15:

Vov! Vet ni hur stark jag är? Jag är jättestark! Jag är så stark så jag kan stå på bara frambenen - och lyfta båda bakbenen på en gång. Det gör jag ibland när jag kissar. Jag brukar liksom ha kroppen rakt bakåt, och bakbenen rakt ut åt sidorna.  Man måste vara jättestark - både i frambenen, och i magen, för att kunna stå så. Så stark är jag! Jag ska be matte fotografera mig nån dag, så ni får se hur stark jag är.

I dag skiner solen och det känns lika varmt som hemma i El Campello. Det är bra tycker jag. För jag tycker inte om att frysa. Jag träffade Smulan i dag också. Det var ju bra, för vi har jättekul ihop. Hon leker så bra, Smulan! Och så får jag jaga henne lite. Det är kul att jaga!

I går var det inte varmt alls. Och sent på kvällen, när jag skulle ut och kissa, då var det jättemörkt! Otäckt mörkt! Så mörkt är det aldrig i El Campello - för där har dom en massa stora lampor över allt. Ja, såna gatlyktor alltså. Här, i Hässelby strand, finns det bara några små som inte lyser så mycket. Då blir det ju mörkt mellan dom. Nu ska ni inte tro att jag är mörkrädd. Nä, för det är jag inte alls. Men jag tycker inte om att kissa när det är mörkt. Nä, för då ser jag ju inte om det kommer nån otäck typ - och smyger sig på mig. Fast rädd är jag alltså inte. Inte ett dugg. Bara lite försiktig. Så det så. Vov, vov!

10-05-13:

Vov och vov! Det som är bra här i Sverige, är att det finns en massa skog man kan gå i. Och som man kan springa i, och klättra i, och lukta i, och kissa i. Det är skönt för tassarna att gå i skogen.

 

Fast annars är det bäst i Spanien, för där är det varmare och skönare. Och så är sanden vid havet så mjuk och varm. Och så regnar det mindre där.

Matte tycker att nästan allt är bättre i Spanien, men husse tycker att nästan allt är bättre här i Sverige. Själv tycker jag att det är bra både i Spanien och i Sverige. Man måste väl inte bestämma sig för bara ett land? Nu har jag ju kompisar både i Spanien och här i Sverige. Och jag vill ju träffa alla mina kompisar förstås! Fast inte samtidigt, det blir för många på en gång.

I dag träffade jag Smulan igen. Hon är väldigt snäll och trevlig och bra på att leka. Vi lekte ganska länge, medan våra mattar pratade. Sen, när matte och jag gick vidare, då träffade jag 4 katter på en gång! En hade koppel på sig, men dom andra var lösa. Dom var inte alls rädda för mig. Särskilt inte en gammal hane som har nästan samma färg som jag. Han är 22 år gammal! Det är jätte-gammalt! Han vågade nosa länge på mig. Fast när han kom nära, så såg jag att han är större än jag, så då ställde jag mig mellan mattes ben och skällde lite på honom. Nejdå, jag var inte alls rädd. För sen så vågade jag faktiskt nosa på hans svans. Så det så! Vov, vov!

PS

Nu så har det blivit kväll, och jag har träffat mina gamla hundkompisar Kenta och Challe också. Dom är såna där springa-fort-hundar. Matte säger att sorten heter Whippet. I alla fall så är dom stora och har jättelånga ben. Kanske har dom vuxit. Eller så har jag krympt. Eller så kommer jag inte ihåg att dom är så stora. Dom är trevliga och så, det är dom, riktiga gentlemän faktiskt. Men just i kväll tyckte jag att dom såg lite farliga ut. Så jag stod mellan mattes ben och sa ifrån att dom inte fick komma för nära. Och det respekterade dom. Ja, dom märkte väl hur bestämd av mig jag är. Det är minsann ingen som sätter sig på mig inte! Tja, möjligen matte då. Hon försöker alltid bestämma över mig.

Nu till exempel, så har matte fått för sig att vi ska träna inkallning. Vadå - träna? Jag kommer ju nästan alltid när hon kallar. I alla fall om jag inte har nåt viktigare för mig. Om jag har hittat nåt gott att äta - då kommer jag förstås inte, men annars kommer jag alltid - förr eller senare. Så vad ska vi träna egentligen? Vov ja, mattar är ofta både envisa och trögtänkta. Fast dom kan vara bra att ha i alla fall. Jättemånga vov!

10-05-11:

Vov på er! Såklart att jag kände igen mig bums, när vi kom hit till Hässelby strand, där vi bodde när jag var barn. Jag kände igen vår granne Mona också. Så hon fick klappa mig bums. Det får inte vem som helst göra.

Det finns väldigt mycket gräs här. Gräs är bra. Det luktar spännande, och så är det väldigt bra att kissa på.

Fast här är ganska kallt, så jag får ha vinterjackan på. I går, när solen inte sken, då frös jag så jag skakade. Fast i dag är det varmare ute. Och det är ju bra. För jag tycker om när det är varmt och skönt.

Vid vattnet finns det många ganska stora fåglar. Matte säger att dom heter änder. Änder är trevliga, för man kan komma ganska nära dom utan att dom flyger i väg.

Sen hade jag sån tur så jag träffade två killar som jag känner: Mattis och Teddy. Teddy bor i samma trappa som vi. Fast på nåt sätt tycker jag att dom har blivit större sen vi sågs senast. Så jag skällde lite på dom för säkerhets skull. Så att dom skulle fatta att jag är stor och vuxen nu.

Fast sen så nosade vi på varandra och så. Dom är schysta båda två. Sen så gick matte och jag hem för att titta till husse. Han låg i sängen och läste tidningen, så jag la mig hos honom en stund. Det är rätt så mysigt. Men vov, nu har jag inte tid att skriva mer. Matte prasslar så intressant. Jag måste kolla vad hon gör! Vov!

PS. Vov igen! Det är faktiskt kul att vara tillbaka. Ja, för jag träffar så många gamla kompisar. Och det är jättekul! Nu, mitt på dan, träffade jag tre yorkie-flickor på en gång: Melli, Flisan och Smulan. Och jag känner alla tre. Och tänk, Smulan, hon har varit i Spanien precis som jag har! Så vi hade extra mycket att prata om. Och vi leker så bra tillsammans också. Och det är ju kul! Vov! Vov!

10-05-08:

Vov igen! Jag glömde ju att berätta en jätteviktig sak från resan. Jo, utanför hotellet i Dijon, där fanns det läckerheter må ni tro. Ja, för där fanns jättegoda kanin-lortar! Det var fullt av dom. Man kunde äta så många man ville. Ja, i alla fall kunde jag ha gjort det om jag inte hade haft matte med mig. För min matte, hon lägger sig alltid i när jag hittar nåt gott att äta ute. Det är dumt, tycker jag. Vi hundar borde alltid få bestämma själva vad vi vill äta! Så det så!

Förresten ser min mormor ut så här:

Egentligen är hon mattes mamma, fast det är ju samma sak som min mormor. För jag är ju apoterad. (Matte säger att det heter adopterad, men det sa jag ju.) Min mormor är jättegammal, kanske 50 eller 100 år eller nåt sånt. Hon är till och med ännu äldre än matte. Hon är jättesnäll och bra på att klia mig bakom örat. Och hennes trädgård är jättbra: både att springa i - och lukta i - och så kan man kissa bra på gräsmattan. Så jag trivs bra här. Vov, vov!

10-05-06:

Vov alltså! Så mycket jag har att berätta! Jag har rest jättemycket nu. Ända från El Campello till min mormor i Munka-Ljungby. Det är jättelångt! Matte och husse och jag har åkt bil jättemånga dar. Så här såg jag ut när jag åkte bil:

Ja, ibland satt jag ju upp förstås, när jag ville se ut alltså. Fast man blir trött av att åka bil hela tiden, så jag låg mest. Hela tiden hade jag mitt bilbälte på. Det ska man. På natten sov vi på hotell. Så här ser det ut på hotell:

 Ja, och så fanns det toalett och dusch också - till husse och matte. Men själv kissar jag ju ute. När vi sov på natten, husse och matte och jag, så sov jag i mitten av dubbelsängen. Det trivdes jag bra med. Det var första gången jag fick sova hos husse! Annars så sover ju matte och jag för oss själva. Jag tycker att det är bra när vi sover tillsammans hela flocken. För då vet jag ju var matte och husse är hela tiden. Och då sover jag bättre.

När vi hade åkt bil jättemånga dar, så åkte vi färja också. Här sitter jag på färjan mellan Danmark och Sverige och tittar ut genom fönstret. Innan visste jag inte vad en färja är. Men nu vet jag att det är en jättestor båt. Jag är bra på att åka båt också. Fast jag fick inte ha min flytväst på mig.

Fast det allra roligaste var när vi kom fram! Först kom vi fram till min mormor. Då blev jag glad! Jag kände igen mormors hus med en gång. Och mormor också förstås! Sen sov matte och jag hos mormor. Jag vet inte riktigt var husse tog vägen. Han försvann när vi stannade utanför ett stort hus i Helsingborg. Fast i dag träffade vi husse igen. Jag hittade honom vid stationen i Ängelholm. Konstigt va? Sen åkte vi till min andra storasyster: Jenni. Ååh så roligt det var att träffa Jenni igen! Först var vi inne. Hon har en skön soffa.

Men sen, då gick vi ut. Ni kan inte ana så mysigt det är där Jenni bor! Där finns jättemycket gräs som man kan springa på. Och fåglar som man kan jaga. Vov så kul jag hade! Och som jag sprang!

Och sen, sen fanns det fågelbajs som man kunde rulla sig i. Toppen, va! Det var synd bara att jag hade jacka på mig. För då kom det mesta på jackan, och det är ju lite slöseri med den goda doften.

Fast här i Sverige är det så kallt så matte och jag fryser. Och då måste vi ha våra jackor på oss. Förresten så fryser husse också. Fast vi tyckte alla 3 att det var kul att träffa Jenni. Så vi var glada ändå.

Sen så åkte vi tillbaka till min mormor igen, matte och jag. Och då försvann husse igen. Honom kan jag inte riktigt lita på. Han försvinner ganska ofta. Fast sen brukar han komma hem igen. Eller så hittar jag honom nån stans. Men vov så trött jag känner mig nu. Det är nog för att jag har sprungit, och sprungit, och sprungit i dag. Så nu ska jag sova. Vov på er!

10-04-28:

Vov så orättvist! Matte har inte låtit mig blogga på en hel vecka! Bara för att hon har varit så mycket på stranden... Fast nu sa jag att jag måste. För jag måste ju berätta att min matte har blivit helt tokig nu.

Ja, för nu när det är soligt och varmt ute, då vill hon att vi ska vara ute och gå nästan hela dagarna. Och det kan man ju inte orka heller. Det är jätteskönt ute. Det tycker jag också. Om bara matte kunde fatta att jag vill vila lite ibland. Inte bara gå. Men det fattar hon inte alls. Jag tycker vi ska stanna för att dricka och äta på nån av restaurangerna. I alla fall en gång i timmen. Lite vatten och oxfilé skulle smaka bra. Fast det fattar inte matte att jag vill. Ändå visar jag jättetydligt! Jag går jättenära borden och luktar på andra människors mat. Men matte fattar ändå inte.

Och sen, så får jag ju solen i ögonen när vi går åt ena hållet. Söderut säger matte. Det är ju inte så kul. Matte, hon har ju solglasögon på sig. Men det får inte jag ha. Fast jag har faktiskt ett par riktiga solglasögon. Men dom får jag bara ha när vi är ute på sjön säger matte. Och det är vi ju aldrig.

Matte tror att jag inte tycker att dom är sköna. I eftermiddags fick jag i alla fall prova dom. Dom var ganska bra. Fast dom satt inte skönt. Nä, för matte ställde inte in remmarna så dom passar mitt huvud. Det måste man ju. Nu satt dom snett och höll på att glida av. Och dessutom kändes det som om matte satte på dom upp-och-ner. Då är dom inte sköna! Och så ska man ju inte ha solglasögon inomhus heller! Min matte är allt bra knasig hon...

Fast jag ser ganska söt ut i dom ändå, tycker jag. Ja, för jag är alltid söt. Och det är det jättemånga människor som säger till mig varje dag. Och massor av hundkillar dessutom! Och så ser jag ju det själv, när jag tittar mig i spegeln...

Min matte säger att vi snart ska åka med bilen tillbaka till Sverige. Ja, för det vill husse. Jag kommer inte riktigt ihåg längre, hur det är i Sverige. För det var så länge sen jag var där. Matte säger att det är bäst här i El Campello. Men husse säger att Stockholm är bäst. Inte vet jag vem som har rätt. Jag får väl se, sen när vi har kommit fram. Matte säger att vi ska åka bil många dar. Fast jag är bra på att åka bil - så det är inga problem. Vi ska börja köra på lördag, säger matte.

Sen säger matte, att jag inte kan blogga när vi kör. Ja, för det finns inget internet i bilen. Det är ju dumt. Fast om jag hittar internet nån stans, då ska jag blogga. För min blogg är ju jätteviktig ju! Bara jag hittar internetet. Jag vet inte riktigt hur det ser ut. Och inte hur det luktar heller. Ja, vov, det kanske blir svårt. Matte säger att vi har internet i Sverige. Så jag kan blogga sen. Fast jag vill blogga på resan också. Ja, för hur ska ni annars få reda på om dom har bra kiss&bajs-ställen i dom länderna som vi ska åka genom... Ja, vov - vov så länge!

10-04-21:

Vov! Nu är det min tur att skriva! Jag var ju faktiskt också med på utflykten. Guadalest tyckte jag inte var nåt särskilt. Där fanns bara en massa utsikt. Och vi var onödigt högt upp. Utsikt - det kan jag ju få bara jag kryper upp i mattes famn. För att inte tala om hur högt upp jag kommer när husse bär mig! Det räcker för min del.

Nä, då var Altea bättre. Ja, för där träffade jag några andra hundar. Han den svarta var faktiskt ganska trevlig. Vi pratade en stund, och luktade på varandra och så.

Fast sen så var det en gammal hundgubbe, som bara stod och tittade på mig hela tiden när vi fikade. Han var visserligen inte framfusig eller så. Nä, han bara stod där. Men en gubbe med såna fula tänder skulle inte ha en chans. Jag föredrar unga snygga hundkillar!

I Altea fanns det många bra kiss&bajs-ställen också. Fast jag tycker faktiskt det är lite pinsamt när matte fotograferar mig just när jag bajsar...

Vov, ja. Hon är lite knäpp min matte. Men för det mesta är hon bra. Vov så mycket på er!

10-04-17:

Vov på er! Oj så roligt det är när Linda är här! Hon är jättebra på att leka med mig! Vi leker med bollen jättemycket. Och så springer vi! Linda springer lika jättefort som jag. Jag tycker att Linda ska bo här jämt! Hon säger att hon bara har semester nu, och måste jobba sen. Det tycker jag är dumt!

I dag när vi var ute på luktrunda, matte och Linda och jag, så mötte jag en hundkille som jag känner. Vi lekte en stund.

Sen gick vi till mitt favorit-spring-ställe - alltså stranden nära Rio Seco. Oj, så fort och mycket jag sprang där! Och Linda sprang också! Och tänk, hon sprang så fort att hon sprang om mig! Och jag som springer så jättefort!

Sen så blev jag trött förstås.

Så då nosade jag lite på sanden. Fast då så fastnade det en massa sand på min nos. Det var inte skönt alls.

 Lite kunde jag slicka bort själv,  men sen hjälpte matte mig att ta bort resten.

Sen så gick vi hem och vilade. Jag sov en stund i Lindas knä. Jag ska fråga matte om jag inte kan få behålla Linda. För det vill jag! Vov och VOV!

PS

Vov igen! Sen, när jag hade sovit klart, då gick vi ut igen. Ja, för då sken solen och det tycker både matte och Linda och jag om. Så då gick vi en lång luktrunda. Och sen gick vi på restaurang! Det är kul att gå på restaurang. Matte och Linda beställde var sin crepes, och jag beställde en stor bit oxfilé.

Fast sen, när maten kom, då fick bara matte och Linda sina crepes. Han som kom med maten, han hade nog inte hört vad jag sa, när jag beställde. Dumt va! Men jag blev ändå inte ledsen, för jag fick smaka flera bitar av mattes crepe.  Och jag fick faktiskt mycket beröm av både matte och Linda för att jag kan uppföra mig så fint på restaurang. Det var ju bra, för jag tycker om att få beröm!

Men sen så gick vi hem och då var matte och Linda lite dumma mot mig. Ja, för då lämnade dom mig hos husse, bara för att dom skulle gå på stranden nära vattnet. Och det var ju lite orättvist ju, att jag inte fick följa med. Fast sen sov jag hela tiden dom var ute.  För jag var ju ganska trött ju. Men nu har jag inte tid att skriva mer. Nä, för nu ska jag busa och kela med Linda. Vov på er!

10-04-12:

Vov! Ni kan inte ana så kul jag har. Jag hittade Linda häromdagen! Ja, hon har varit försvunnen ända sen i höstas. Och tänk! Jag hittade henne på flygplatsen, nästan på samma ställe som där jag hittade husse när han varit försvunnen. Matte borde faktiskt skjutsa mig till flygplatsen oftare. Sånt bra hitta-ställe som det är.

Det är jättekul när Linda är här! Hon är superbra på att leka med mig! Och hon springer t o m ännu fortare än jag. Jätte-jättefort alltså! Men sen väntar hon på mig. Och det är ju bra.

Linda är faktiskt min storasyster. Ja, för vi har samma matte. Linda säger mamma till matte, men det är ju samma sak. En av oss är visst apoterad, eller vad det heter. Jag vet inte riktigt vem av oss, för jag vet inte vad adoterad är. Men nu, när min syster är här, så vill jag förstås visa henne alla mina bästa luktställen. Först visade jag henne Roliga klätterstället.

Där är mitt allra roligaste ställe. Marken är full av spännande hål som luktar mycket intressant. Och så får man klättra och springa och skutta mycket. Sånt tycker Linda också att är kul. Fast det är lite orättvist. För hon har mycket längre ben än jag. Så hon kan hoppa mycket längre. Hon kunde hoppa ända ut på stenen som är som en ö. Det kan inte jag och matte.

Sen, när vi hade skuttat färdigt, då gick vi hem igen. Och hemma så lekte Linda och jag boll-leken. Det var jättekul. Fast sen så blev jag så trött så jag var tvungen att sova lite. Det är viktigt att tänka på sin skönhetssömn. I alla fall om man ska hålla sig så söt som jag gör. Ja, vov på er!

10-04-08:

Vov så mycket på er! I går var jag och matte hos veterinären. Ja, det var matte som hade hittat på att vi skulle dit. Jag tycker inte så mycket om det stället. Ja, veterinären Richard, han är OK alltså. Men det brukar nästan alltid finnas en massa ohyfsade hundar i väntrummet. Det gjorde det i går också. Det fanns två otäckt stora hundar där. Och så en liten som skällde på mig, fast jag bara gick förbi. Fräckt va! Och så några till. Fast dom satt bara och stirrade. Det var en riktigt obehaglig stämning i väntrummet, så jag darrade nästan hela tiden. Ja, dom andra hundarna var spända dom också, det märkte jag. Mest satt jag i mattes knä. Fast när hon släppte ner mig på golvet, då gick jag raka vägen till dörren och ville gå hem. Men dörren var låst, och matte verkade inte fatta. Nää, för hon bar tillbaka mig igen. Hon är lite trögtänkt ibland, min matte.

Fast sen, när det blev vår tur att gå in i veterinärens rum, då var det OK. Richard är alltid trevlig mot mig. (Ja, utom den gången när han klippte mina klor. För det tyckte jag inte om.) I går tittade han, och klämde på mig, överallt. Men det gjorde inte så mycket, för sen sa han att jag var väldigt fin och bra överallt. Så det var ju bra. Sen stack han mig förstås lite i nacken. Det gjorde lite ont, fast gick fort över. Matte sa att det var nån jättenödvändig vaccination. Sen när vi var klara så gick vi hem. Det var roligast att gå hem. Vi gick en extra runda ner om hamnen. Där luktar det alltid spännande. Och så finns där mycket att kissa på. Så där var det kul att gå.

I dag har matte och jag gått till Rio Seco, och så har jag lekt med min bästis Kiko, och så har jag busat lite med husse, och så har jag hjälpt matte att hänga tvätt, och så har jag gjort en massa annat också. Så nu måste jag vila mig. Vov! Vov!

10-04-02:

Vov på er! Oj, så många människor det bor i El Campello egentligen! I alla fall nu i påsk. Det är jättetrångt överallt när jag ska gå min luktrunda. Och så sitter dom på muren precis där jag brukar kissa! Dumt va! I dag kunde jag bara kissa på palmerna. Och det blir ju enformigt...

Och på badstranden är det fullt av dom! Det skulle stå "människor-nej" på dom där skyltarna - inte "hundar-nej".

För det är ju jätteorättvist ju! Att människorna får leka i sanden, när vi hundar inte får. Vi är faktiskt mycket bättre på att gräva! Så det så. Suck och vov alltså!

Det var många hundar ute också. Och det var ju bra. Jag träffade två chihuahuor. Fast först skällde dom så mycket på mig, att deras matte fick hålla för nosen på dom!

Men sen så fick dom komma ner till mig. Och då lugnade dom ner sig. Ja, dom såg ju att jag är större. Så det är klart att dom visade lite respekt då.

Fast jag undrar varför dom hade kläder på sig när det är så här varmt? Människorna på stranden hade nästan inga kläder alls.

Ja, det var kul att träffa dom i alla fall. Särskilt tjejen! För killen var faktiskt lite snorkig, tycker jag.

Det som är bra när det är varmt och soligt ute, är att matte vill gå ut hela tiden. Så jag får gå jättemånga luktrundor. Och det är ju kul. Fast jag blir trött förstås. Så nu på kvällen vilar jag mig bara. Vov och vov!

10-03-27:

Vov så kul jag har haft i dag! Fast nu, när det är varmt och skönt ute, då får hundar inte alls vara på stranden. Det är dumt tycker jag. Jättedumt! Det är ju så kul att leka i sanden.

Som tur var så träffade jag Kiko. Han är bra att leka med! Han är nog min bästis nu.

Så vi lekte förstås en stund. Och busade jättemycket med varandra!

Sen så blev vi trötta. Då vilade vi lite, och pratade en del. Våra mattar pratade också.

Sen gick matte och jag hem och drack vatten. Och sen gick vi till stranden nära Rio Seco. Där får hundar vara. Ja, i alla fall om man inte går för nära den där Perros-no-skylten. Ser ni så fort jag springer i sanden? Matte sa: Spring! Och då sprang jag! Jättefort sprang jag! Jag sprang så fort att sanden yrde om fötterna!

Det är så roligt vid Rio Seco!  I dag hittade jag fjärilar som jag jagade. Fast jag fick inte fatt i nån. Det är bara för att dom kan flyga. Och det kan inte jag. Man kan nästan tro att dom inte vill bli fångade. Ja, för dom flyger i väg så fort jag kommer nära. Fast det gör inte så mycket. För det är kul att springa.

Fast sen, då gick matte och jag hem igen. Ja, för då hade jag blivit trött och ville vila. Och så längtade jag efter husse. Så när jag kom hem så slickade jag husse lite, och sen sov jag en stund. Men vov så kul det har varit i dag! Jättevov, alltså!

10-03-26:

Vov på er! I dag är det så varmt väder, att jag har gått klädd i bara min tunnaste sele. Matte och jag har varit ute jättemycket! Och så har vi gått många luktrundor.

På förmiddagen gick vi till veterinären. Då blev jag lite orolig. Ja, för förra gången vi var där, då klippte veterinären mina klor. Och det tyckte jag inte alls om. Så jag var rädd att han skulle göra det nu igen. Fast det gjorde han inte. Matte köpte bara ett nytt Scalibor-halsband åt mig. Man måste köpa nya ibland, säger matte. Det fungerar visst bara 5 månader. Jag tycker inte om att ha det på mig, det gör jag ju inte. Men matte säger att jag måste. Hon säger att det är mycket värre att ha loppor och fästingar och mygg på sig. Och särskilt dom där livsfarliga myggen. Ja, så jag fattar att jag är tvungen ju. Kanske jag vänjer mig om några veckor? Fast det är dumt att halsbandet bara finns i vitt! Jag skulle helst velat ha ett rosa med strass. För det passar jag bättre, i tycker jag.

Den roligaste luktrundan i dag, var när vi gick till Roliga klätterstället! Det var jättekul! Jag klättrade lika bra som jag brukar. Matte hann knappt med. Jag sprang jättefort både upp och ner för klipporna. Och så spännande som det luktar där sen! Jättespännande! Jag passade förstås på att lukta noga på allt. Och länge. Fast ibland tröttnade matte innan jag var klar. Då sa hon: Kom Bonnie! Fast om jag inte alls var klar så kom jag inte. Nä, för jag tyckte att matte gott kunde vänta lite till. Men då drog hon i kopplet. Det är fusk, tycker jag. Speciellt fuskigt är det när ens matte är mycket starkare...

Sen träffade jag Kiko,  en av mina hundkompisar. Han som är bara 6 månader och Shih tzu. Våra mattar pratade länge och då lekte vi. Han är bra på att leka. Och det är jag också. Jag är väldigt bra på att leka. Fast nu ska jag vila. Jag är bra på att vila också. Jag är faktiskt bra på allting! Vov och vov!

10-03-21:

Vov! I dag var jag så här söt i min nya sommar-regnjacka:

Som tur var så regnade det bara pytte-pytte-lite. Annars hade jag förstås vägrat att gå ut! Vov och vov!

10-03-20:

Vov på er! Det är inte klokt så snygga killar man kan träffa här i El Campello! Jag blev alldeles knäsvag när den här charmiga chihuahua-killen tittade mig djupt i ögonen. Suck! Visst är han snygg, alltså! Han är den allra snyggaste killen som jag har sett hittills!

Det enda tråkiga är att han inte bor här, utan i Valencia. Och Valencia ligger 17 mil härifrån säger matte. Det är ju jättelångt ju. Det är alldeles för långt för mig att gå. Annars hade jag velat gå och och träffa honom varje dag... Åtminstone när jag löper nästa gång... Vilka söta valpar det skulle kunna bli! Suck!

Han hade sin sambo med sig. Fast jag tror nog, att hon är mer som en syster för honom. Hon var schysst hon också. Visserligen skällde hon lite på mig först när jag kom, men det vara bara innan jag presenterade mig.

Nä, nu måste jag vila mig. Jag är lite trött. Matte och jag var ute över två timmar. Vov och vov!

10-03-19:

Vov, vov! Jag har fått en ny sele. Den är jätteskön! Den gamla har jag nästan vuxit ur. Jag är ju stor och vuxen nu. Den gamla selen fick jag när jag knappt var tonåring. Så det är ju inte konstigt att den börjar bli trång. Så mycket som jag har vuxit. Så här snygg ser jag i alla fall ut i min nya sele. (Jag luktar förresten på en ovanligt intressant kisslukt om ni undrar...)

Ja, egentligen är det förstås dumt med selar. Men det är ännu dummare med halsband! För halsband sitter bara i vägen. En bra sele kan ju vara varm och skön också. Som denna. Men det allra dummaste som finns är förstås koppel! Det är väldigt dumt att matte envisas med att ha mig kopplad nästan jämt! Det borde vara förbjudet att ha sina hundar kopplade. Ja, titta på den stackars hunden på fotot här nedanför. Hur kul ser det ut, va? Att sitta fast när alla människorna dukar fram mat... Orättvist, det är vad det är!

Nu har jag dessutom fått börja ha mitt Scalibor-halsband på mig jämt! Inne också! Och på natten med! Det är inte skönt alls! (Det är det smala vita som ni ser på bilderna.) Men matte säger att det är absolut nödvändigt att jag har det på, hela den varma perioden här i Spanien. Det skyddar mot den livsfarliga parasiten Leishmanios säger hon. Och så skyddar det visst mot loppor och fästingar och såna dumma smådjur också. Tja, nån livsfarlig parasit vill jag ju inte ha. Inte för att jag vet vad en parasit är. Men livsfarlig - det vet jag vad det är. Och nåt livsfarligt vill jag inte råka ut för. Nä, för jag tänker bli jättegammal jag. Och så tänker jag ju vara frisk hela tiden. Så det så! Så jag får väl försöka vänja mig vid halsbandet... Fast skönt är det inte!

En bra sak som hände i dag, var att jag träffade en jättegullig kille! Vi nosade noga och länge på varandra, och ville inte alls skiljas åt när hans husse sa att dom måste gå. Han viskade så jättegulliga saker i örat på mig, så ni kan inte ana. Suck! Jag tror nästan att jag blev lite kär - fast jag inte löper nu...

Hoppas, hoppas att jag träffar honom fler gånger. Helst redan i dag! Vov, det hoppas jag verkligen! Ja, vov då!

10-03-14:

Vov på er! I dag har jag gått jättejättelångt! Minst två mil, säger matte. Mina ben är jättestarka så jag kan gå så långt! Först så gick vi vanliga luktrundan. Jag kissade på dom vanliga ställena förstås. Och lite extra på ett ställe där en hundpojke nyss hade kissat. Jag mötte många av mina hundkompisar. Vi hälsade förstås på varandra. Och sen mötte jag några som jag inte hade träffat förut. Jag mötte en liten söt kille som bara pep och gnällde och ville till mig hela tiden. Han verkade tro att jag var hans mamma. Fast det är jag ju inte. Vi luktade på varandra, och så sa jag några snälla saker till honom. Men han gnällde ändå när jag gick. Fast det kunde inte hjälpas. För sen hade jag inte tid mer.

 

Nej för matte och jag var på väg till stranden nära Rio Seco. Och där brukar det alltid vara kul! I dag hittade jag en jättestor blå skål som var alldeles full med bollar. Fast just då fick jag syn på två yorkie-flickor så jag hann inte leka med bollarna.

Flickorna var jättetrevliga! Först nosade vi på varandra. Och pratade lite. Sen sprang jag runt, runt omkring dom, det fortaste jag kan.  Sen nosade vi lite mer. Och sen sprang jag jättefort igen. Dom hade också jättegärna velat springa med mig. Fast dom fick inte för sin matte. Hon hade dom kopplade hela tiden. Det var synd. För annars hade vi kunnat jaga varandra. Det är jättekul att leka jaga-leken!

Fast jag hade tur. För sen, när jag hade pratat färdigt med flickorna, då träffade jag en hundpojke. Han fick vara lös för sin husse. Så då lekte vi jaga-leken med varandra. Vi sprang och sprang och sprang! Jättekul var det! Fast sen gick han. Ja, för det ville hans husse. Då lade jag mig att vila lite i sanden. Det var varmt och skönt i sanden. Och det luktar så gott och spännade från havet.

Sen gick matte och jag hem och vilade en liten stund. Och då bestämde husse och matte att vi alla skulle gå en lång promenad tillsammans. Då blev jag glad! Det är jättekul när husse också följer med. Och sen så gick vi, och gick, och gick! Vi gick jättelångt! Och sen så gick vi ända hem igen. Vi gick nästan 3 timmar! Matte och husse säger att jag är mycket duktig som kan gå så långt. Och det är jag. Jag är mycket duktig på nästan allting! Vov, vov!

10-03-12:

Vov!  I går åkte husse och matte och jag bil. Det var roligt. Vi åkte ända till en stad som heter Torrevieja. I Torrevieja hälsade matte och jag på Lulu och hennes matte Kärsthin. Lulu är en trevlig hundflicka. Fast hon skällde lite på mig först. Men bara lite. När vi var inne hos dom, så nosade vi mest på varandra.  Lulu är spanjorska, men hon pratar flytande svenska. Så vi pratade förstås lite också. Lulu berättade att dom också bor i Sverige på sommaren och i Spanien på vintern. Precis som vi alltså. Så vi hade lite och prata om. Och det var ju bra. För våra mattar pratade och pratade jättemycket.

Jag tittade på utsikten från deras balkong också. Dom har jättefin utsikt. Man kunde se deras strandpromenad och alla hundarna som gick förbi där nere. Dom har faktiskt finare utsikt än vi. Vi ser bara havet och båtarna. Det kan dom också se. Men sen kan dom se alla hundar och deras mattar och hussar också. Det är vov så mycket mer spännande!

Lulu hade ganska god hundmat i köket. Jag passade förstås på att smaka en hel del. Då tyckte jag att Lulu var lite oartig. Ja, för hon stod och tittade över min axel hela tiden när jag åt upp hennes mat. Det tyckte jag var lite oartigt gjort. Jag var ju gäst ju. Då får man väl smaka av det goda. Fast Lulu morrade inte i alla fall.

Men det gjorde jag sen. Morrade alltså. Ja, för sen, då ville Lulu att min matte skulle klappa henne också. Och då blev jag svartsjuk. Ja, för min matte är ju bara min. Lulu har ju en egen matte som kan klappa henne. Fast då sa matte att jag inte fick morra. Och så klappade hon mig med en hand och Lulu med den andra. Fast jag var förstås lite sur ändå.

Men sen så gick vi luktrunda tillsammans. Och det var jättekul! Det fanns många bra kisställen i Torrevieja. Lulu visade mig flera. Fast Lulu kunde hoppa upp på murarna också. Det kunde inte jag. Fast jag ville! Men Lulu är en större sort än jag. Så det är därför hon kan hoppa så högt upp. Matte säger att hon är en Coton de Tulear. Det har visst nåt med bomull att göra. Och det passar ju, för Lulu har vit päls.

Och sen, då träffade vi husse igen. Ja, för husse försvann när matte och jag gick hem till Lulu. Han hade varit och handlat i en affär där dom hade svensk mat, sa han. Och sen så åkte vi hem igen. På hemvägen sov jag i bilen. Ja, för då var jag trött. Men det var roligt att hälsa på Lulu, det var det. Vov på er!

10-03-09:

Vov och jättevov! I dag har matte och jag varit ute på flera promenader. Först så lekte vi med en sån där rolig boll som man kan hitta på stranden. Det finns jättemånga så det är bara att ta. Matte kastar bollarna, och så springer jag snabbt och tar dom. Det är jätte-jättekul! Ibland går nån sönder. Ja för det är liksom tomt inuti. Och jag kan ju bita jättehårt ju. Men det gör inget. För då tar vi bara en ny. Sen kan man kissa på dom också. Sen när man inte vill leka med dom mer alltså. Såna bollar som andra hundar har lekt med, dom kissar jag så klart alltid på.

Sen, nästa gång vi var ute, då träffade vi han som alltid vill para mig. Han som matte tror är av rasen Golvmopp. Fast jag tror att han är en annan ras förstås. Jag ska fråga nästa gång. Om han står stilla så länge att jag hinner fråga alltså. Han är rätt så gullig, men väldigt närgången. Han vill alltid både pussas och leka och nosa där bak och försöka para mig. Det blir liksom lite mycket på en gång.

Fast annars är han snäll. När han bara vill leka, då har vi rätt så kul ihop!

Förresten är människor väldigt svåra att begripa sig på. Som nu. Matte och jag sover ju ihop i vår säng. Fast ibland när matte snurrar runt för mycket, så jag inte får sova ifred, då går jag ner och lägger mig på min kudde på golvet. Fast sen så brukar jag frysa, och då vill jag ju upp i sängen igen.

Förut brukade jag bara springa upp för trappan till sängen, och krypa ner under täcket och lägga mig bredvid matte. Fast nu tänker jag att jag ska vara lite artig, och fråga först. Så nu har jag börjat att pipa och gnälla lite innan jag springer upp för trappan. Och så väntar jag på att matte ska vakna och säga "Kom Bonnie!". Och sen, när hon har vaknat och sagt det, då springer jag upp till henne. Det är ju väldigt artigt av mig att vänta på att hon ska säga nåt först. Visst! Fast matte verkar nästan bli lite sur i stället. Jag fattar inte varför. Visst är människor konstiga! Vov alltså!

PS.

Nu på kvällen träffade jag min killkompis igen! Då frågade jag faktiskt vad han är för sort. Han är en Shih tzu sa han. Så matte hade ju alldeles fel ju. Hon kan inte mycket om hundraser hon.

10-03-06:

Vov på er! Jag har haft jättemycket att göra! Ja, för nu är husse hemma igen. Så då måste jag ju hålla igång både matte och husse hela dagarna. Jag har nästan inte haft en ledig stund.

Vet ni var jag hittade husse? Jo, på flygplatsen. Rätt som det var så kom han ut genom en dörr där. Då blev jag jätteglad förstås! Jag undrar vad han hade gjort bakom den dörren så länge? Det var ju jättemånga dar han var borta.

Flygplatsen är ett bra ställe att leta på. Ja, för där har jag hittat husse två olika gånger, när han varit försvunnen. Fast jag hittar inte till flygplatsen själv. Bara när matte skjutsar dit mig i bilen. Det är dumt. För annars skulle jag gått dit och hittat husse mycket tidigare. Det är roligare när husse också är hemma.

I dag är det en rolig blåsig dag. I morse, när matte och jag gick första luktrundan, då var det kul. Jag jagade jättemånga blad som blåste omkring på stranden. Jag kunde fånga flera stycken. Det är bara för att jag är så snabb!

Fast matte ville inte vara ute så länge. Hon har migrän säger hon. Jag vet inte vad migrän är, men det är nog inget bra. I alla fall ser matte lite ledsen ut när hon har det. Och så leker hon inte lika mycket med mig då. Så migrän är dumt! Det tycker matte också.

Och husse vill inte gå ut. Han säger att han fryser när det blåser. Fast det är ju bara för att han står still ju. Om han skulle springa lika fort som jag - då skulle han bli varm. Att springa är ju jättebra ju! Men husse tycker inte alls om att springa. Det är synd. Springa som är så kul! Ja, vov! Han får skylla sig själv! När matte inte har migrän så springer hon i alla fall med mig ibland. Vov!

10-02-28:

Vov och vov! Oj, så många hundar jag har hälsat på i dag! Jag har hälsat på jättemånga! Det är nog mitt rekord! Matte och jag har varit ute och gått. Och i dag var det jättemånga andra ute och gick också. Både hundar och människor. Det är för att det är söndag, säger matte. I alla fall träffade jag flera av mina hundkompisar, men också många hundar som jag aldrig har sett förut. Ja, dom jättestora, som kan skrämmas, dom brydde jag mig inte om. När jag ser en sån så går jag bakom mattes ben - så dom inte ska se mig, för man vet aldrig. Jag litar inte på såna stora...

                   

Men vov så många trevliga hundar jag träffade! Ja, vi hälsade förstås på varandra, och nosade både fram och bak. Mest fram. Det är bara dom snyggaste killarna som får nosa bak. Jag träffade en jättesöt liten kille som jag känner. Han är bara barn ännu. Han blir alltid jätteglad när han ser mig. Och han försöker alltid para mig, fast det går ju inte. Han är för liten, så han gör fel hela tiden. Och förresten så löper jag ju inte nu. Matte säger att han ser ut som en Golvmopp. Jag undrar vad Golvmopp är för ras? Den har jag inte hört talas om. Och då finns det ändå ganska många olika sorters hundar här i El Campello.

                                                             

Jag mötte en snygg kille som nästan liknade en Chihuahua. Ja, hans matte sa att han var Chihuahua, men då ljög hon. Själv sa han att hans mamma var Pekinges. Sin pappa hade han aldrig träffat. Kanske pappan är Chihuahua? Men han var söt, det var han. Chihuahua är den snyggaste och bästa hundrasen! Visst! Tyvärr var han lite blyg. Hans matte ville gärna att han skulle hälsa ordentligt på mig, fast han vågade ändå inte. Det var synd. För jag hälsar gärna på snygga killar i lagom storlek.

Ja, vov så roligt jag har haft i dag! Det är både kul och spännande att möta nya trevliga hundar. Och dessutom så fick jag springa lös en stund, i sanden nära Rio Seco. Matte sa: Spring! Och då sprang jag! Jag sprang så fort så fort! Det är så roligt att springa! Vov på er!

10-02-23:

Ett jättevov på er! Wow så roligt jag har haft i dag! Jag har jagat jättemycket! Det är jättekul att jaga! I dag är det riktigt bra hundväder. Solen skiner och det är varmt och skönt. Men det bästa är ändå att det blåser! Ja för då blåser det en massa saker som man kan jaga. Jag har jagat blad, och papperslappar och annat som har blåst förbi. Det är jättekul! Jag fick fatt i många saker. För jag springer ju jättefort! Fast allt lyckades jag inte ta. För vet ni vad! Vinden är t o m ännu snabbare än jag!

Matte och jag har gått många luktrundor i dag. Och jag har bara haft halsbandet på mig. Så det har varit en bra dag i dag. Det enda tråkiga är att husse har försvunnit. Jag har letat överallt. På hans rum, i köket, på balkongen och t o m på toaletten. Men han finns ingenstans. Matte säger att han är i Stockholm. Jag förstår inte vad han gör där. Matte och jag är ju här. Och flocken ska ju vara samlad ju. Vov! Vov!

10-02-20:

Vov och VOV! I dag har jag haft kul! Det är varmt och skönt ute! Riktigt hundväder alltså. Ja, sånt väder som jag tycker om. Varmt! Och så soligt. Det tycker både matte och jag om. Matte och jag gick en jättelång luktrunda. Det fanns många spännande lukter att undersöka. På dom här bladen, det luktade jag, hade 3 olika hundar kissat i dag - och en annan i går kväll. Ja, jag kissade förstås en skvätt överst. Jag kissade på jättemånga olika ställen, så jag fick mycket beröm av matte.

Sen träffade jag rätt många hundar som jag inte hälsat på tidigare. Dom 2 yorkie-flickorna var helt OK. Fast jag träffade också en snobbig yorkie-flicka som skällde på mig. Fräckt va! Jag gjorde inte nåt. Jag gick ju bara förbi ju. Såna hälsar jag verkligen inte på. Jag tittade åt andra hållet och lossades att jag varken såg eller hörde henne. En sån typ, va! Skälla på mig!

Men sen mötte jag en pudelpojke! Han var en riktig charmör han! Både snygg och artig. Jaa, vissa pudelpojkar är faktiskt ganska söta... Hoppas jag träffar honom fler gånger... Dessutom kallade hans matte mig för både guapita och perrita chiquitita. Och det låter väldigt bra och trevligt tycker jag. (Matte säger att det betyder att jag är söt och liten och flicka.) Och det stämmer ju! Vov på er!

10-02-19:

Vov så orättvist livet är! Husse får göra en massa saker som jag inte får. (Han får t ex äta hur mycket kyckling han vill. Och han får ta mat själv...) Och sen så slipper han göra en massa saker också. Ta på mornarna, när matte envisas med att gå ut på promenad jättetidigt. Då får husse ligga kvar i sängen om han vill. Men jag, jag måste följa med, fast jag inte vill. Jag vill ju ligga kvar i den varma sköna sängen ju! I morse när matte tog på sig jackan och skorna, då sprang jag ner och la mig i vår säng igen.

Fast matte hittade mig och tvingade mig ut i alla fall. Hon förstår sig inte på hundar min matte. Hon bara tjatar om att man ska kissa och bajsa ute. Det gör jag ju, i alla fall för det mesta. Fast i morse var det faktiskt skönt ute. Så då var det kul att gå en luktrunda. Jag hälsade på flera av mina hundkompisar också. Ja, och när jag ändå var ute, så passade jag ju på att kissa och bajsa så att matte skulle bli nöjd. Och matte berömde mig förstås mycket, och såg glad ut. Det är bra när man kan göra sin matte glad. I morse var matte också glad för att några svarta fåglar sjöng så vackert. Koltrastar säger matte att dom heter. Men dom sitter så högt upp, så dom kan man inte komma i närheten av. Jag tycker bättre om dom små grå. Dom kan man jaga ibland. Det är kul att jaga.

Men i går kväll, på sista kvällsrundan, då var det vov så hemskt! Då regnade det jätte-jättemycket! Och då, då tvingade matte ut mig i alla fall. Det var så mycket vatten på gatan, att det nästan skulle ha räckt ända upp till mina knän där det var som djupast! Fast där bar matte mig förstås. Jag vägrar gå i kallt vatten! Jag är ju inte dum. Men sen satte hon ner mig där det bara var vått. Otäckt kallt och vått var det om tassarna. Då hjälpte det inte att jag hade min regnkappa på mig, och att matte dessutom höll ett paraply över mig. Och hela tiden tjatade matte om att jag skulle kissa. Det borde hon väl fatta, att under såna omständigheter kan man ju inte kissa heller. Men sen hittade vi ett ställe framför en restaurang, där det var tak över. Där hittade jag ett skräp som jag kunde kissa på. (Ja, för man måste kissa ovanpå nånting ju. På skräp, på blad, på gräs eller på mattor t ex.) Ja, och sen när jag hade kissat så fick jag äntligen gå in igen.

Min matte borde gå en kurs i hundpsykologi. Då skulle hon nog få lära sig, att det är dumt att tvinga sin hund att göra sånt som den inte vill. För det är klart att hundar ska bestämma själva! Husse får ju bestämma själv. Vov alltså, så orättvist! Vov för hundars självbestämmanderätt! VOV!

10-02-15:

Vov på er! I dag försökte matte lura mig. Det var dumt gjort! Det regnar ute. Det såg jag så fort matte hade dragit upp persiennen. När det regnar vill jag INTE gå ut. Nä, för då blir man blöt om tassarna ju. Kall och blöt! Och det tycker jag verkligen inte om.

Så i morse, då - när jag såg att det regnade, då gick jag in och gömde mig i mitt lilla hus. Men då började matte leka roliga buslekar. Och då var jag ju tvungen att komma fram. För såna lekar är ju jättekul. Men så lekte matte ända ut i hallen. Och då, när jag såg mitt kopplel och halsband. Då fattade jag ju att hon försökte lura mig. Så jag sprang bums in i mitt hus och gömde mig igen. Jag är ju inte dum heller. Matte fick leka själv en stund...

Jag har börjat fundera på om min matte är dum på riktigt, eller bara ovanligt svår-uppfostrad. Ja, för jag visar ju jättetydligt att jag INTE vill gå ut. Och så tvingar hon ut mig ändå. Det är ju dumt ju. I såna här lägen, när det regnar alltså, så kan jag ju alltid kissa i ett hörn på nån matta eller så, tycker jag. Eller i nödfall på min toalett.

Förresten läste jag ett bra knep i tidningen Hundsport. Det var en klok äldre hund som berättade om sina bästa knep. Så här berättade han: Om man är kissnödig och inte vill gå ut. Då ska man kissa på dörrmattan när ingen ser det. För sen, när människorna hittar kisset, så tror dom att man gnällt - och velat ut - bara för att kisset är vid dörren. Och då blir dom arga på sig själva för att dom inte märkt nåt. Och då slipper hunden skäll. Det var ett bra tips, tycker jag. Det dumma är att vi inte har nån dörrmatta. Ja, för i Spanien öppnar man alltid dörren inåt, och då ligger mattan utanför ju. Men kanske det går lika bra om man kissar på hallmattan? Ja, vov då!

10-02-13:

Vov och vov! Ibland är det lite besvärligt att ha en gammal matte. Som nu. Nu har min matte kommit i klimatet. Ja, det heter nog ett mycket längre och svårare ord. Egentligen. Fast det låter lika i början. Som klimatet alltså. När ens matte kommit i klimatet så blir hon jättevarm ibland. Min matte blir varm ibland på natten. Och det är ju dumt. För då väcker hon mig. Ja, för då tar hon av oss täcket. Och jag vill förstås ha täcket på mig. För då är det ju varmare och skönare. Men sen, efter en låång stund, då lägger matte på oss täcket igen. Och då kan jag somna om.

Jag undrar om det är farligt att komma i klimatet? Ja, för jag har läst i husses tidning, att man har haft nåt klimatmöte. Där var dom oroliga för att det blev varmare. Fast så farligt är det väl inte. Matte blir ju bara varmare ibland. Och bara en stund. Sen går det ju över ju.

Matte säger att det är bra på sitt sätt, att ha en gammal matte. För matte kan vara hemma hos mig hela dagarna. Det är för att hon inte jobbar längre. Och det är ju bra. Att hon är hemma alltså. Det finns en flickhund här i El Campello som det är synd om. Hon får vara ensam hela dagen för att hennes matte jobbar. Då får hon sitta alldeles ensam på balkongen hela tiden. Det har matte och jag sett. Och nu, när det är kallt ute, då har flickhunden frusit. Och då är det ju jättesynd om henne! Så det är nog bättre med en gammal matte i alla fall.

Det finns också hundar som har jätte-jätte-gamla mattar. Såna mattar kan nästan inte gå. Dom sitter mest still när dom är ute med sina hundar. Min matte till och med springer med mig ibland. Och det är ju bra. Ja, för jag tycker ju jättemycket om att springa. Och det är särskilt kul att springa när matte och jag jagar varandra på skoj. Fast jag är snabbast förstås. Jag är alltid jättesnabb! Vov så snabb jag är! Nä, nu har jag inte tid att skriva mer. Nu ska jag försöka få lite fart på min gamla matte! Vov på er!

10-02-12:

Vov på er! I dag är det kallt här i Spanien. I alla fall nu på morgonen. Det är bara 5 grader säger matte. Fast det gör inte så mycket. Matte tar på mig min varma rosa jacka med hjärtan på, och så går vi bara i solen.

I morse när vi var ute var det ganska jobbigt. Jag mötte flera olika hundkompisar på en gång. Både hon den lättstötta terrierflickan, och dom två charmiga spanska hundkillarna. Så då fick jag att göra. Först skulle jag ju hälsa på alla. Och sen var jag ju tvungen att kissa på alla ställen som dom kissade på. Det är mycket viktigt att kissa överst! Den som kissar överst är bäst och får bestämma mest. Jag lyckades kissa överst på alla ställen utom ett. Ni fattar att det var jobbigt va! Att hinna kissa så mycket på så kort tid...

Min matte och husse spiller nästan aldrig när dom äter frukost. Det är dumt. Jag hade gärna velat smaka ju. Särskilt på husses skinka. Men han är snål. Han tycker att jag ska äta mitt torrfoder. Det tycker matte också. Men jag har läst i en hundtidning, att hundar som bor i familjer med små barn får smaka jämt. Då ska man sätta sig under barnets stol. För små barn spiller hela tiden. Och då får man ju smaka jättemycket! Det är dumt att husse och matte inte har en massa små barn som spiller... Vov, vov!

10-02-07:

Vov och vov-san-sa! Oj så roligt jag har klättrat och skuttat i dag! Matte och jag har varit på roliga klätterstället. Fast i dag var där en massa människor. Det såg jag på långt håll. Men vi gick ändå dit. Det finns mycket spännande att lukta på längs vägen också. Ja, jag ska avslöja en hemlis för er.  Det bor en hel flock vildkatter på en kulle nära hamnen. Så det är ju inte konstigt att det finns mycket att lukta på, alltså. Och snälla människor sätter dessutom ut mat till katterna. God mat! Ibland hinner jag smaka lite innan matte rycker i kopplet.

På roliga klätterstället solade människorna, och fiskade, i dag. Att dom vill fiska förstår jag. Fisk är ju gott. Men det där med att sola fattar jag inte. Vad ska det vara bra för? Matte solar också ibland. När man solar tar man av sig många kläder och sitter still ute i solen. Konstigt. Det är ju mycket roligare att springa ute i solen. Eller att skutta och klättra!

Förresten så hade jag sån tur så jag hittade en död räka bland klipporna. Ååh, så gott den luktade. Jag tänkte just äta upp den när matte tog den ifrån mig och slängde bort den. Det var väl dumt gjort av matte! Jättedumt, tycker jag.

Förresten får man vara bra på att skutta, och hoppa, och balansera, när man är på roliga klätterstället. Och det är jag ju jättebra på! Fast jag är lite orolig ibland att matte ska ramla. Och ibland när vi går där det är smalt, och vatten nedanför, då bär matte mig. Dumt va! Jag balanserar ju mycket bättre än hon. Men jag låter henne hållas. Ibland får man låta människorna göra som dom vill. Det är lugnast så...

Matte säger att klipporna har ovanlig form här. För jättelänge sen odlade man visst fisk här. Tja, jag vet inte. Jag vet bara att klipporna är roliga att skutta på. Ja, och så luktar det jättespännade nästan överallt! Det är liksom fisklukt där. Och ibland som fågelskitlukt. Jättegott luktar det i alla fall. Vov alltså!

10-02-02:

Vov och vov! Matte och jag vi tycker om solen! Och när det är varmt och skönt. På morgonen när vi går upp, då sätter jag mig alltid i solen i köket medan jag väntar på att matte ska klä på sig.

Jag får vänta ganska länge, för matte ska tvätta sig och sånt också. Men när det är sol ute då ska hon ju skynda sig, för då har jag bråttom ut. (Det är förstås skillnad om det regnar ute. Då vill jag inte ut alls. Fast det fattar inte matte. Hon tvingar ut mig när det regnar. Dumt va!)

Men i dag är det mycket sol ute. Så då ville jag ut förstås. Matte skyndade sig, så vi kom ut ganska bums. Ute mötte jag en av mina beundrare. En fransk ganska charmig hundkille. Vi nosar alltid på varandra. Han är rätt söt så han får nosa mig där bak också...

Sen, när vi hade gått färdigt vår morgon-luktrunda, då la jag mig i solen på vardagsrumsmattan och vilade.

Det är ju bäst i solen, ju. På balkongen sitter jag så klart alltid i solen. Och när det är mycket sol på balkongen så vill jag inte gå in igen. Jag tycker att matte skulle ordna en hund-dörr. Så att jag kan gå ut och in när jag vill. Då skulle jag gå ut när det var sol ute. Och så skulle jag gå in igen när husse lagar mat. Ifall han skulle bjuda...  Fast matte vill inte göra nån dörr. Hon är lite besvärlig ibland. Det skulle vara lättare att uppfostra människor, tycker jag. Ja, vov och vov...

10-01-29:

Vov på er! I dag har jag haft jättekul! Vi har hälsat på Horst! Han är trevlig, för han tycker om hundar.  Här ser ni mig på vägen framför Horsts hus:

Hos Horst är det jättebra för där får jag gå lös. (Att inte matte fattar att jag vill gå lös jämt! Det är ju mycket bekvämare...) Och tänk så mycket spännande det finns att lukta på i hans trädgård. Men jag var lite försiktig när jag nosade runt. Man vet ju inte, det kan finnas nåt farligt bakom träden. Nä, så klart att jag inte är rädd, bara lite försiktig... Jag är en jättemodig hund, så det så!

Och tänk, Horst tycker så mycket om hundar så han har t o m hundmat stående framme i trädgården. Mums! Bara att ta sig en bit om man blir hungrig. Så skulle det vara överallt! Matte tittade mest på blommor som vanligt. Hon får skylla sig själv som missade maten.

Sen, när jag hade luktat jättemycket, så åkte vi bil igen. Vi åkte upp i bergen. Vi skulle titta på nåt vattenfall, sa matte. Där var det också spännande! Först fick man gå en lång bit, ner och ner och ner.

Men jag är ju jätteduktig på att gå fort nerför berg, så matte och jag hann ner långt före husse och Horst. Husse tog foto på mig och matte. Ser ni oss?

Där nere var vattenfallet. Jag förstår inte vad det är för märkvärdigt med ett vattenfall. Vatten som vatten. Fast detta vattnet smakade gott i alla fall.

Husse och matte tittade på vattnet hela tiden. Och fotograferade vattnet. Matte säger att det är ovanligt med vattenfall i Spanien. Tja, jag tittade och tittade på vattnet, men det var inget ovanligt med det. Det var lika vått som vatten brukar vara.

Men det fanns mycket spännande att lukta på. Så det gjorde jag förstås.

Sen fick jag syn på Horst och då ville jag kela lite med honom. Han är bra på att klia mig bakom örat.

Och sen, när vi skulle gå upp och upp igen, då var jag jättesnabb som vanligt. Husse och Horst kom långt efter, så snabb är jag.

Fast till slut kom dom upp dom också. Då var dom glada.

Sen så körde matte hem oss till Horst igen. Fast då var jag så trött, så då orkade jag inte lukta mer i hans trädgård. Så jag sov lite i mattes knä. Vov vilken spännande dag alltså! Vov!

10-01-25:

Vov, vov! I dag kom min nya varmfodrade regnjacka som matte beställt. Jag har redan provat den. Den är jättebra när det blåser kallt och regnar. Och det gör det i dag. I alla fall blåser det. Vov, så snygg jag ser ut i den! Jag är snyggast av alla hundflickorna i hela El Campello!

När matte och jag gick vår eftermiddags-luktrunda, så såg jag minsann, att en matte och hennes hund sprang ända nere vid vattnet. Det såg jätteroligt ut. Men min matte säger att hundar egentligen inte får vara på stranden alls. Hon säger att jag ska vara glad att jag får leka lite i sanden nära strandpromenaden. Och på sommaren får man inte ens gå i sanden! Fast jag tycker det är väldigt orättvist jag. Det är det ju. För människorna får ju! Detta är hund-diskriminering! Kan man anmäla det nånstans? Finns det nån hund-ombudsman egentligen?

Ja, i alla fall var det kul att gå vid stranden. Det luktade så spännande i vinden från havet. En del dofter förstod jag inte riktigt vad det var. Men det gjorde inget. Nya dofter är kul! Vov på er!

10-01-23:

Vov på er! I morse väckte jag matte jättetidigt. Jag var sugen på att kela lite. Det är mysigt när matte och jag ligger nära varandra, och hon klappar mig på magen. Fast sen gick matte upp! Det hade inte jag tänkt att vi skulle! Jag hade tänkt att vi skulle somna om. Men matte gick upp i alla fall och klädde på sig. Sen gick hon till hallen och satte på sig skorna. Och sen, då tog hon fram mitt halsband och koppel. Men jag var ju inte alls sugen på att gå ut. Så då, när jag såg det, då gick jag nedför trappan till vårt rum och la mig på sängen igen. Men vet ni hur dum matte var då? Jo, hon kom och hämtade mig och satte på mig halsbandet fast jag inte ville gå ut. Dumt va!

Fast sen, när vi kom ut, så var det rätt kul ändå. Och så kände jag att jag var ganska kissnödig. Så jag kissade förstås. Matte berömmer mig alltid när jag kissar ute. Konstigt, att det kan vara så olika. Om jag kissar inne nån gång - då blir hon arg! Människor är ganska svåra att förstå sig på... Vov och vov!

10-01-21:

Vov så mycket jag har gjort i dag! Och dagen har inte tagit slut än. Först i morse så väckte jag matte. Ja, jag fick väcka henne 2 gånger! Först väckte jag henne klockan 6, men då ville hon inte gå upp. Dumt va! Sen fick jag ju väcka henne en gång till, ett tag senare. Då krafsade jag av henne täcket och slickade henne i ena örat - och då vaknade hon.

Sen gick vi morgonluktrundan, och sen så åt vi frukost. Jag fick inte smaka ett dugg av mattes mat i dag, så jag åt bara lite torrfoder. Ibland är hon snål. Fast te dricker jag förstås ändå inte.

Och sen, sen så duschade jag! Det var roligt! Jag tycker om vatten som är lagom varmt! Det känns skönt på kroppen. (Och så passade jag på att dricka ganska mycket också förstås.) Matte hjälpte mig att schamponera håret, och att skölja ur schampot. Sen kunde jag själv skvätta av mig nästan allt vattnet innan matte hann torka mig. Hon fick torka golvet i stället. Nu luktar jag jättegott och rent säger matte.

Sen låg jag i en solstrimma i vardagsrummet och torkade pälsen. Och så busade jag lite med husse. Husse har faktiskt blivit riktigt bra på kasta-boll-leken.

Och sen, sen gick matte och jag en lång lång luktrunda till Rio Seco. Å vad jag hittade mycket spännande att lukta på. Fast just när jag luktade på en jättestark och spännande lukt, så tvingade matte mig att gå vidare innan jag hade luktat klart. Dumt va! Ibland begriper hon sig inte på hundar! Förresten mötte jag ett par av mina kompishundar också. Vi hälsade och luktade på varandra som vanligt. En av hundkillarna är nog kär i mig, för han viftar alltid på svansen jättemycket så fort han ser mig. Det är säkert för att jag är så söt!

Men nu är jag trött förstås. Och det är ju inte konstigt, så mycket som jag har gjort i dag. Så nu ska jag vila ett tag på min och mattes säng. Vov på er!

10-01-17:

Vov så kul jag har haft! I går gick vi en lång runda och luktade här hemma i El Campello. Jag spanade in en och annan söt hundpojke. Fast jag fattar inte varför dom alltid vill nosa mig, där ni vet. Nu har jag ju nästan löpt färdigt. Varför ska dom hålla på då? Det är lite oartigt tycker jag...

I dag träffade jag bara en hundkille. Fast honom skällde jag lite på. Det var långt uppe i bergen. Matte säger att det heter Guadalest. Vi åkte bil dit. Matte körde och jag satt som vanligt fastspänd i mitt bilbälte. Husse och Mikael fick följa med. Jag tycker om att åka bil. Fast det är ännu roligare att komma fram. Där uppe fick jag klättra jättemycket! Det var kul! Titta så högt uppe jag är!

Det fanns mycket att lukta på också. Jag luktade nästan på en katt. Jag smög mig på den bakifrån. Fast sen vände katten på huvudet, och tittade på mig. Då blev jag rädd... Jag menar, då blev jag lite orolig att katten skulle bli rädd när den såg hur farlig jag ser ut. Så jag gick därifrån.

Sen fikade vi på restaurang. Det tycker jag om. För då får jag sitta i mattes knä och smaka av hennes mat. I dag åt vi toast med ost och skinka. Matte drack te, och jag vatten. Smask och vov! Sen åkte vi hem.

10-01-15:

Vov! Livet är härligt! Tänk i går, när husses kompis Mikael kom, då hade han med en present till mig! Ett stort paket som skramlade och luktade jättegott. Det var väldigt svårt att öppna. Till slut fick matte hjälpa mig med tejpen. Men då! Då kunde jag sticka in nosen och plocka fram godbitarna som låg där inne. Smask så gott det var! Ja, husse och matte fick också presenter. Fast det var lite synd om dom. För dom fick bara böcker. Tacka vet jag hundgodis!

Sen, i dag, gick matte och jag en jätte-jättelång luktrunda. Vi gick till Roliga klätterstället. Man måste vara duktig på att klättra för att kunna gå ända längst ut nära vattnet. Och det är jag. Jag är jätteduktig på att klättra. Jag klättrar så fort så matte nästan inte hinner med!

Fast ibland blir jag lite rädd när vågorna skvätter vatten på mig! Men bara en liten stund. Sen är jag ju beredd.

Det luktar jättespännande på Roliga klätterstället!

Man kan lukta på fågelbajs, snäckor och på vattnet i hålorna.

När matte tittade åt ett annat håll så passade jag på att bada i en håla med lite djupare vatten. Matte var rädd att jag skulle frysa sen. Men om det hade varit kallt så hade jag väl inte badat heller. Tror hon jag är dum, eller?

Ja, och sen hade jag jättemycket till som jag var tvungen att lukta på.

Roliga klätterstället är nog mitt allra bästa luktställe! VOV!

10-01-14:

Vov och vov! Fy så efterhängsna hundkarlar det finns! Bara för att jag löper så tror en del att dom kan ta sig vilka friheter som helst. I dag när matte och jag var ute och gick i solen, så kom det plötsligt springande en ful svart hundkarl! Utan att ens presentera sig så började han nosa mig därbak! Det tyckte jag verkligen inte om. Och det sa jag. Men han fortsatte ändå! Sen försökte han, ja ni vet, göra det där! Fast då räddade matte mig. Hon lyfte upp mig i famnen. Men inte nog med det, sen följde han efter oss jättelänge. Matte fick bära mig en hel km! Och sen fick vi gå in i ett hus för att bli av med honom. Jag behövde ju kissa och bajsa ju. Det ska man väl kunna få göra i fred.

Om jag ska låta nån para mig, så ska han vara snäll och söt! Annars får det vara. Söt som Chico och Laban. Matte har visat mig ett foto på en annan kille som också är jättesöt. Honom har hon hittat i Chihuahuacirkelns avelsregister. Jodå, honom skulle jag kunna tänka mig också! Men absolut inte en sån fräck typ som han som försökte i dag. Jag är faktiskt en anständig flicka! Så det så! VOV!

10-01-10:

Vov! Å så snygga dom är, alla hundkillarna här i El Campello! Nu är jag inte bara kär i Chico längre, nu är jag kär i nästan alla killar! Och jag tror att dom är kära i mig också! Jag får nästan lust att para mig! Tänk små valpar, det vore väl gulligt! En jättesöt malteserhane och jag tänkte faktiskt para oss. Men då drog matte i kopplet så jag inte kunde. Dumt va! Han var ju så söt! Och han ville ju också...

Matte säger att man inte får para sig med vem som helst när man har stamtavla. Hon säger att det finns en massa regler som man måste följa. Vadå regler? Får jag inte para mig med vem jag vill? Jag vill välja kille själv förstås! Matte har ju valt husse alldeles själv. Fast när jag tänker efter så har matte nog ingen stamtavla. I alla fall ser hon inte ut som dom där kvinnorna på utställningsbilderna i modetidningarna. Det gör hon ju inte...

Ja, vov ja. Jag blir väl tvungen att vänta. Matte säger att jag kommer att löpa till sommaren igen. Och då ska vi vara i Hässelby strand. Och där bor Laban... Och han är ju egentligen min riktiga fästman. Och så har han stamtavla... Bara inte husse lägger sig i det. Han vill inte ha några valpar, säger han. Fast det vill matte och jag! Jag tycker att hundar alltid borde få bestämma helt själva! Så det så! VOV!

10-01-08:

Vov på er! I dag har jag hjälpt matte att montera Ikea-möbler. Det var bra att jag hjälpte henne. För det låg massor av likadana små träpinnar bland skruvarna. (Trä-pluggar säger matte att det heter, men det såg jag ju, att det var pinnar.) I alla fall så är ju pinnar till för att gnagas på! Så jag tog några i smyg och bar bort i en hörna. Där gnagde jag till dom. Ett par gjorde jag lite spetsigare och nån gjorde jag lite smalare på mitten. Matte är så dålig på att gnaga, så det är allt tur att hon har mig som kan hjälpa henne med sånt. Först hittade matte inte pinnarna. Och sen såg hon inte riktigt glad ut när hon hittade dom. Men sen använde hon dom ändå, så jag tror att hon blev nöjd. (Det fanns inga extra, sa matte.) Matte ska vara jätteglad som har en så hjälpsam hund som jag! Visst! Vov, alltså!

10-01-05:

Vov och vov! Ni kan inte ana så snygga de spanska hundpojkarna har blivit på sista tiden. Och liksom trevligare. Fast en del är ganska närgångna tycker jag. Dom nosar mig, ja ni vet, där bak liksom... Det kan ju bli lite pinsamt, när man inte känner varandra och så. Matte säger att det är för att jag har börjat löpa som dom gör det. Vadå börjat löpa? Jag har väl alltid tyckt om att springa!

I dag sprang förresten matte och jag längs strandpromenaden jättesnabbt. För när vi var ute och gick så började det plötsligt regna! Fast solen sken! Då sprang vi hem jättefort för vi hade inte våra regnkappor på oss. Jag tycker inte alls om regn. Det är alldeles för vått! Vov-vov på er!

09-12-31:

Vov! Matte säger att det är årets sista dag i dag. Vadå - sista? Det kommer ju alltid nya dagar hela tiden. Varenda morgon när jag vaknar har det blivit en ny dag.

I dag är det i alla fall en bra dag! Matte och jag har nyss kommit tillbaka från en lång härlig luktrunda. Vi gick nära runda tornet och på andra sidan hamnen. Där finns jättemycket att lukta på! Vov alltså! Och jag hittade dessutom några smaskiga harlortar som jag hann äta upp utan att matte märkte nåt.

 

Det lyckades jag med för att matte tittade på utsikten, i stället för på marken. Ja, hon får skylla sig själv. Marken är ju mycket intressantare att titta på. Och framför allt lukta på.

Jag hittade också en jättemysig grästuva som luktade kattbajs. Så klart att jag rullade mig där! Ett sånt tillfälle får man ju inte missa!

Fast matte tycker inte om när jag luktar kattbajs. Ändå har hon sagt att man ska göra sig fin på nyårsafton. Och så när jag gör det, så blir hon sur. Människor är bra konstiga... Ja, vov och vov!

09-12-29:

Vovseli-vovs på er! I dag har matte och jag lekt jättemycket på stranden. Jag fick springa lös. Det tycker jag om. Jag kan springa jättefort då! Matte skulle aldrig hinna med, så snabb är jag. Det är ganska dumt att jag nästan alltid behöver släpa runt på matte i ett koppel. För då kan jag ju inte springa lika fort. Hundar borde få vara lösa jämt, tycker jag.

På stranden var det jättemycket spännande att lukta på. Vissa saker man hittar kan man äta också. Fast matte håller inte med mig. Precis när jag har stoppat nåt gott i munnen så kommer hon springande och försöker ta det ifrån mig. Hon öppnar min mun och försöker liksom tippa ut det goda. Det lyckades matte med ibland när jag var liten. Fast inte nu! Nä, för nu har jag lärt mig ett knep. När matte tittar i min mun så lägger jag det goda under tungan. Då kan hon inte se det! Sen när matte har gett upp, då kan jag tugga i mig det i lugn och ro. Man måste vara smart! Och det är jag. Jag är jättesmart! Vov!

09-12-25:

Vov så mycket på er! Det är jättekul med julafton! Förr i tiden firade man visst att nån pojke hade fötts, fast nu för tiden firar man jultomten. I alla fall får alla presenter som heter julklappar. Det är jättekul! Min luktade gott och spännande. Det var lite svårt att öppna den, men till slut gick det. Inuti låg det både hundgodis, torkad fisk och en gnagpinne. Vov och smask alltså!

Fast det roliga tog inte slut när jag hade ätit upp allt mitt julgodis inte. Nä, för jag fick mer gott sen. När husse hade lagat julmat så fick jag en egen smaskig specialportion. Jag fick kokt kyckling med leverpastej- och skinktopping. Det ni! Det var smaskens! Fast det tog slut fort.

Matte säger att det dröjer länge till nästa julafton. Jag fattar inte varför. Julafton, och min födelsedag, kan det väl vara varje vecka! Visst! God VOV på er!

09-12-21:

Vov och vov! Det är snart jul säger matte. Jag vet inte riktigt vad jul är, för förra året var jag ju nästan nyfödd när det var jul, så jag kommer inte ihåg någonting. Fast matte säger att man får presenter precis som när man fyller år. Så då är ju julen jättebra. För jag gillar att få presenter. Särskilt såna som går att äta eller gnaga på. För säkerhets skull tar jag på mig min fina julväst när jag går ut. På ryggen står det att jag har varit en jättesnäll hund. För att jultomten ska veta det, alltså. Matte fotograferade mig nu på morgonen. Visst är jag snygg!

På morgonpromenaderna är aldrig husse med. Så då kan jag lukta i lugn och ro. Husse tycker nämligen att det är äckligt när jag luktar länge på andra hussars kiss. Han fattar ju ingenting! Det är klart att det tar tid. Först ska jag ju lukta efter om hunden kissat nyss eller för en stund sen. Sen ska jag lukta om det är en hane eller hona som har kissat. Och sen ska jag lukta om det är ett hundbarn, en könsmogen hund eller en gammal hund som har kissat. Och sen ska jag dessutom försöka lukta efter om det är en snäll eller elak hund som kissat där. Ibland kan man t o m lukta vad den andra hunden har ätit. Så det fattar ni väl att det tar tid! Själv har husse så dåligt luktsinne, så han hade väl inte ens kunnat lukta om det var en hane eller hona som kissat, även om han stod hela dagen och luktade. Så han ska inte säga nåt! Det är viktigt att lukta, så det så!

09-12-18:

Vov på er! Ni kan inte ana så tråkiga husse och matte har blivit! Dom bara håller på med vår nya lägenhet. Jag fattar inte vad vi ska med 2 lägenheter till. Vi kan ju bara bo i en. Fast snart kan vi inte bo i vår gamla längre, för husse bara håller på och flyttar hit våra saker hela tiden. Och matte hon bara städar och städar i vår nya. Och inte får jag hjälpa henne att städa heller. Fast jag är jättebra på att plaska i vatten.

Dom har nästan inte alls tid med mig! Husse leker alldeles för lite med mig, och matte går för korta promenader med mig. Finns det nån hund-ombudsman egentligen? Som man kan skriva till och klaga? För visst är det synd om mig! Ja, vov-vov då.

09-12-14:

Vov på er! I dag är det jättevått ute! Det tycker jag inte alls om. Det ska väl inte regna i Spanien heller! Jag har min regnjacka på när vi går ut. Men jag blir alldeles blöt om fötterna. Helst vill jag att matte ska bära mig hela tiden. Men hon vill inte. Då tycker jag att vi ska stanna inne. Men matte säger att jag måste gå ut för att kissa. Det kan jag ju göra inne tycker jag. Men matte är tyvärr ännu envisare än jag...

Fast i går hände det nåt roligt! Jag träffade Chico! Jag är kär i Chico! Det dumma är att han inte är kär i mig. Det ska han ju vara! Fast han ville leka med mig ändå. Vi fick vara lösa och leka länge. Vi hade jättekul! Vovvov!

09-12-11:

VOV! Jag fyller år i dag! Ett år! Det är ganska gammalt. Grattis till mig! Matte gratulerade mig så fort vi vaknat i morse. Hon klappade mig extra länge på magen. Det tycker jag om. Och sen, när vi hade gått vår vanliga kiss- och luktrunda, så fick jag min första födelsedagspresent. Jag fick en stor skål med jättegod mat. Titta så gott det ser ut! Ni hade velat smaka va? Fast det går inte, för jag åt upp allt själv.

Sen fick jag en till present av matte! En smaskig gnagpinne! Det är roligt att fylla år. Det vill jag göra varje vecka.

Fast av husse fick jag ingen present. Ja, matte säger att jag fick halva den goda maten av honom, men han är ju inte här ju. Jag letade efter honom i hans rum i morse, men där var han inte. Jag luktade jättenoga överallt, men kunde inte hitta honom. Matte säger att han har åkt dit där vi bodde innan. Fast det ska han väl inte göra på min födelsedag...

09-12-06:

Vov på er! I morse träffade jag sexlingarna igen. I alla fall 4 av dom. Dom var ute i sin trädgård och lekte. Först märkte dom inte att jag spionerade på dom genom hålet i muren.

Sen fick den ena flickan syn på mig. Då kom dom och hälsade som vanligt. Dom är snälla allihopa! Fast jag vill bara nosa på en åt gången, annars blir det lite för mycket på en gång... Jag tycker allra bäst om den minsta flickan.

Egentligen hade jag velat komma in till dom och leka, men vi såg inte deras matte. Och varken matte eller jag kan öppna grinden. Jag räcker inte upp till handtaget, och matte kan inte heller öppna bara för att grinden är låst. Kanske jag kan leka med dom en annan gång, om jag vågar. Jag menar, så klart att jag vågar, men jag vet inte om jag har lust... Vovselivovs!

09-12-05:

Vov igen! I dag har jag träffat jättemånga trevliga hundar! Först i morse träffade jag sexlingarna. Vi slickade lite på varandra som vanligt. Tänk, matte berättade att dom är hittevalpar! Att en elak människa hade slängt bort dom. Det är ju jättehemskt! Tänk att det finns så elaka människor! Men så hittade deras matte dom och tog hand om dom. Det var ju bra i alla fall. Deras matte är snäll. Hon klappar mig också.

Sen gick matte och jag till steniga stranden. Jag kissade förstås  många gånger, och efteråt så sprätte jag mycket elegant med benen. Visst sprätter jag snyggt!

 

På strandpromenaden träffade jag en trevlig pojkhund. Han var lite blyg av sig, men det gjorde inget. Vi lekte en stund. Våra mattar tog av oss våra koppel så vi kunde jaga varandra. Det var kul! Jag sprang snabbast!

Sen, när matte och jag gick vidare, då mötte vi jättemånga människor. Och vet ni, några var så dumma så dom skrattade åt mig. Matte säger att dom bara tyckte att jag såg gullig ut. Fast just då gick jag ju före matte, och vaktade henne, och tränade mig att se jättetuff ut. Då ska dom ju inte skratta ju. Då ska dom bli rädda!!!

Vi var ute länge, matte och jag. Det blev varmare och varmare, så vi fick ta av oss våra västar. Jag hälsade på fler hundar, men det var ingen mer som ville leka med mig. Bara en stor hund. Och honom ville inte jag leka med. Såna stora litar jag inte på. Vov på er!

09-12-03:

Vov och vov! Jag har haft jättekul på stranden i dag. Ja, först trodde jag inte vi skulle gå nån promenad alls, matte och jag. För matte sov och sov. Jag var tvungen att väcka henne. Solen var ju uppe och då ska man inte sova mer. Jag fick hoppa lite på matte och slicka henne i örat. Då gick hon äntligen upp och klädde på sig. Jag fattar inte varför hon alltid måste klä sig innan vi går ut. Det gör inte jag. I dag är det ju inte kallt ute...

Sen gick vi i alla fall ner till stranden. Det var bara vi där, så matte tog av mig kopplet. Och då sprang jag! Jag sprang och sprang i sanden. Det är jättekul! Jag springer jättefort! Jag sprang runt om matte. Och ibland sprang jag ända bort till piren. Men matte följde inte med, så då sprang jag tillbaka till henne. Det är SÅ roligt att springa! Bara ibland springer matte tillsammans med mig. I dag tittade hon bara. Ja, hon får skylla sig själv som missade allt det roliga.

Förresten har jag glömt att berätta, att i går, då träffade jag jättemånga trevliga hundar på en gång. Matte säger att dom är syskon, 3 flickor och 3 pojkar. I alla fall är alla lika stora och ser nästan likadana ut. Dom är snälla och små. Dom viftar på svansen hela tiden och vill slicka mig på nosen. Ibland piper dom. Dom är jättekul. Matte säger att dom bara är valpar. Deras matte sa att jag kunde få leka med dom, fast jag har inte bestämt än om jag vågar. Dom är ju så många. Ja, vovvov-vov på er!

09-11-29:

Vov på er! Vet ni hur korkad min matte är? Jo, det ska jag berätta. I går, innan hon skulle åka bort för att dansa tango, så bytte hon kläder först. Och då, när matte skulle ta på sig kjolen, då fick hon syn på att hon hade några hårstrån på sina ben. Vet ni vad hon gjorde då? Jo, hon tog bort dom med en pincett. Dumt va! Hår på benen är ju snyggt! Ju, mer ju snyggare! Jag har jättemycket hår på mina ben. Aldrig i livet att jag skulle ta bort det. Jag undrar om alla mattar är lika korkade?

Nu tror ni inte jag vet vad tango är. Jodå! Det vet jag visst! Matte dansar tango här hemma ibland. Hon går omkring på golvet på ett konstigt sätt, mest baklänges, och sjunger samtidigt. Det är tango! Nån sorts lek alltså. Fast jag får inte jaga henne när hon leker tango...  Ja, vov och vov då!

09-11-27:

Vov på er! Jag är så duktig jämt! I morse hjälpte jag matte att bädda sängen. Hon bäddar så tråkigt varje dag, alldeles slätt. Men jag hjälpte henne att bädda lite mysigare. Jag passade på när hon pratade med husse. Så att det skulle bli en glad överraskning. Matte skrattade när hon såg så fint jag gjort, men jag är inte riktigt säker på att hon blev glad ändå. För hon gjorde om det så det blev slätt igen.  Då blev jag lite besviken på matte. För jag hade ju bäddat mycket finare ju! Vov alltså!

PS.

Vov och VOV! Nu måste jag bara berätta om nåt hemskt som hände i eftermiddags. Det var jätte-jätte-hemskt! Matte och husse och jag var ute på långpromenad. Plötsligt kom det en jätte-jätte-stor elak hanhund utrusande från en port. Han rusade rakt mot mig! Och nästan puttade omkull mig. Jag blev jätterädd och skrek högt. Matte försökte lyfta upp mig. Fast det var svårt, för jag sprang det fortaste jag kunde, runt runt om matte och försökte gömma mig bakom henne. Och den stora elaka hunden sprang efter mig hela tiden. Till slut lyckades husse ställa sig i vägen för den stora hunden så matte hann lyfta upp mig. Då försökte den stora elaka hunden hoppa upp på matte för att ta mig. Då blev jag så rädd att jag kissade på mig. Ja, egentligen kissade jag på matte... På hennes hand och ena tröjärm. Det är förstås lite pinsamt. Men jag blev så rädd så jag kunde ju inte hjälpa det ju.

Matte säger att den jätte-jätte-stora hunden visserligen var mycket stor, men att han egentligen inte var elak utan bara ouppfostrad. Fast jag tycker att han var jätte-elak! Annars skulle han ju inte ha jagat mig, och försökt putta omkull både mig och matte. Det var skönt att matte och husse var med och kunde hjälpa mig. Annars kunde det ha slutat vov så illa. Det vill jag inte ens tänka på. Ja, en hemsk upplevelse var det!

När vi kom hem igen fick jag gnaga på mitt allra bästa gnagben ganska länge för att bli lugn igen. Nu känns det lite bättre. Men ni kan tro att jag var på min vakt nu på kvällspromenaden. Jag tycker att det borde vara förbjudet att vara så stor som han, om man inte är jättesnäll! VOV alltså!

09-11-26:

Vov! Det är bra tur att matte är så svag för mig. För i morse när matte vaknade, så visade det sig att jag hade råkat kleta in mitt gnagben i hennes hår. Jag gömde det under matte i går när vi skulle sova, så det inte skulle komma nån hund och ta det i natt. Ja, och så var det lite vått då - för jag hade ju just tuggat på det ju. I alla fall satt det fast i mattes hår i morse. Men hon blev inte arg. Hon suckade bara. Och sen duschade hon och tvättade håret. Fast då fick inte jag vara med. Dumt! För jag tycker jättemycket om att duscha och bada. Matte lovade att jag ska få bada en annan dag. Men jag tycker att mattar bestämmer för mycket! Det vore mycket roligare om vi hundar fick bestämma allt hela tiden! Eller hur! Vov-vov så kul det vore!

09-11-24:

Vov! Jag är fullständigt slut. Matte och jag har gått en jättelång promenad. 1½ timme har vi promenerat säger matte. Ja, ni fattar väl att jag inte blir trött av själva promenerandet. Jag har massor av skutt och spring i benen. Minst dubbelt så mycket som matte har. Men jag blev jättetrött av allt kissandet! Se själva så tätt det är mellan träden och lyktstolparna:

Ja, och så var jag ju tvungen att kissa på alla träd och stolpar. Nu fattar ni va? Att jag är trött alltså!

Ibland var jag tvungen att rulla mig i nåt också. Det tycker inte matte om. Jag förstår inte varför. Jag har minsann märkt att matte också sätter på sig parfym ibland. Hon tycker bäst om mysk och liljekonvalj. Jag tycker bäst om fågelbajs och igelkottbajs. Och hittar jag en härligt kladdig fläck så passar jag förstås på. Man får ju inte vara dum...

På några ställen fanns det så höga murar så jag fick stå på tå för att kunna se ordentligt. Fjärilarna är kul att titta på, men alldeles för svåra att få fatt på. Det är orättvist att dom kan flyga.

Matte tycker mycket om vatten så det tittade vi på idag igen. Det är helt OK för min del, synd att jag inte får bada bara. Människorna får ju... Det enda som är dumt här i Spanien är att hundar inte får vara på badstränderna. Det är ju på badstränderna som det är skönast sand att springa i...

 

Förresten får man inte bada i hamnen heller... Matte säger att det är samma regler i Sverige. Fast vem vill bada där? Där är det ju kallt i vattnet!

Nej, nu måste jag sova en stund, så trött som jag är. Det är ju viktigt att man får sin skönhetssömn, sisådär 12 timmar om dygnet... Vov-vov!

09-11-21:

Vov vov! I dag har jag fått gå två jättelånga luktrundor. Först på förmiddagen gick matte och jag som vanligt ner mot Rio Seco. Där är det så roligt. Jag får springa lös och lukta så mycket jag vill. Och så finns där så roliga hoppleksaker som man kan jaga. Matte säger att dom heter gräshoppor. I alla fall är dom jättekul att springa efter och försöka få fast. Fast om man biter i dom så fungerar dom inte längre... Matte ser ledsen ut då, men det ska hon inte vara. Det finns jättemånga fler hoppleksaker. Vi brukar titta på vattnet också, matte och jag.

Sen på eftermiddagen följde husse med också. Det är kul när husse är med! Fast husse tycker att det är äckligt när jag luktar på andra hundars bajs. Han fattar ju ingenting! Hur ska man annars få reda på vilka som gått där. Vi gick bort till hamnen, för det ville husse.

I vattnet fanns små roliga saker som rörde sig, men jag fick inte hoppa i och ta dom för matte...

Och så gick vi ut på udden. Där bodde det människor för jättelänge sen, säger matte. Där var det kul. Jag är jättebra på att klättra och att springa snabbt uppför berg. Och jag springer lika snabbt nerför. Jag är nästan som en bergsget säger matte. Jag vet inte vad en bergsget är, men matte såg nöjd ut när hon sa det, så det är nog något bra.

Husse skuttar inte som en bergsget. Så han kom lite efter. Jag blev glad när han kom ifatt oss!

Ibland får matte bära mig en stund. Då blir hon jätteglad som ni ser.

Det är roligt att få lukta på så många olika platser, tycker jag. Och det luktar mycket mer spännande här i Spanien. Liksom varmare, på nåt sätt... Jag förstår att ni är ledsna för att ni inte får vara med. Men extra mycket vov på er i alla fall!

09-11-20:

Vov! Matte och husse har lämnat mig ensam för 3:e dagen i rad! Det är inte schysst! Och så skyller dom på att hundar inte får följa med in på polisstationen...  

Fast i dag hade matte med sig en present hem till mig: en riktigt snygg pikéskjorta! Den sitter skönt. Det enda dumma är att den har ett koppelfäste på ryggen. Jag tycker inte särskilt bra om att ha koppel. Det hindrar mina rörelser. Ja, och kan ni tänka er! Ibland rycker matte till i kopplet precis när jag ska äta något gott som jag hittar på gatan! Dumt va! Ändå säger matte att man inte ska rycka i sina hundars koppel...

Nu har jag i alla fall listat ut varför hon nästan alltid sätter koppel på mig. Jag tror att hon känner sig tryggare då. För då vet hon att jag är nära och kan vakta henne bättre. Jag är en superbra vakthund! Ni skulle höra mig morra...

I alla fall såg jag så här snygg ut när jag provade min nya skjorta:

Jag gnager på det stora benet matte mutade mig med i går, om ni undrar. Visst ser det gott ut! Nu blev ni avundsjuka, va?

I eftermiddags, på promenaden, hörde jag förresten en malteser säga: Vovvov, vov och vov! Det var väl bra sagt!

09-11-18:

Vov! I dag har jag varit ensam hemma jätte-jätte-länge. Det har varit så synd om mig! Fast dom kom hem till slut, matte och husse. Vet ni förresten att vi har ett trolleri-rum i vårt hus? När vi ska ut och lukta, matte och jag, så går vi först ut genom vår ytterdörr och sen går vi in i trollerirummet. Trollerirummet är väldigt litet. När dörrarna stängt sig så skramlar det en liten stund, och sen, när dörrarna öppnar sig igen, då är man plötsligt vid den stora porten mot gatan. Konstigt va? Jag vet inte hur det går till. Men det är praktiskt. Ibland går matte i trapporna (och bär mig) och det tar mycket längre tid. Det är jättemånga trappsteg! Men när vi ska ut och lukta är det ju bråttom! Förresten blev jag sugen på att gå en lång luktrunda nu. Det ska jag genast berätta för matte. Hon behöver minsann ut och röra på sig! Hon har inte hälften så bra kondis som jag har...

PS. Vov igen! Jo, matte fattade precis vad jag menade. Nu har vi gått en jättelång runda. Det var väldigt mycket intressant att lukta på: hundkiss och spilld mat och sånt. Och så såg jag många katter. Flera blev rädda för mig, men inte alla. Fast jag försökte se jättefarlig ut! En pytteliten gul satt alldeles stilla så jag kunde nosa på den. Sen, när vi gått förbi ett stort runt hus (torn, sa matte) så kom 2 stora hundar springande rakt mot mig. Jag blev inte alls rädd, nejdå, men jag ville ha lite bättre utsikt - så jag bad matte att snabbt ta upp mig i famnen. Det gjorde hon. Där uppe kunde jag minsann visa dom andra hundarna vem som bestämmer. Jag både skällde och morrade på dom. Då gick dom iväg, så rädda blev dom. Sen när vi kom hem var jag ganska trött. Så då la jag mig och vilade lite med mitt gosedjur. Vov på er!

09-11-15:

Vov!  Husse och matte är jättesura på mig i dag. Fast jag inte har gjort nånting. Jag bara kissade lite på husses badrumsmatta. Det var ju inte meningen att dom skulle märka det. Så dåligt luktsinne som dom har... Jag var ju kissnödig ju. Matte och jag hade gått en lång runda innan, men då hann jag inte kissa. Jag hade jättemycket som jag var tvungen att lukta på. Och katt-toaletten (jättelöjligt namn förresten) kissar jag bara i om jag blir nödig på natten. Ja, nu är i alla fall husse jättesur för att jag kissade lite inne, och matte är sur för att hon måste tvätta mattan. Mycket väsen för ingenting, tycker jag. Det är inte alltid så lätt att begripa sig på människor... Vov och vov...

09-11-12:

Vov! Jag har jättemycket att göra om dagarna! Först på morgonen så måste jag väcka matte och se till att hon snabbt kommer upp ur sängen och följer med ut. Sen måste jag noga lukta efter vilka som har gått, kissat eller bajsat på min trottoar. För att tala om för alla att den här trottoaren är MIN, så kissar jag förstås på så många ställen som möjligt. Jag har lärt mig att bara kissa lite åt gången, för då kan man kissa på jättemånga ställen. (Det var en spansk hundpojke som berättade knepet för mig...)

Sen måste jag in igen för att få fart på husse. Han måste förstås leka med mig, inte läsa tidningen! Han är rätt bra på kasta-bollen-leken, men han tröttnar tyvärr långt innan jag gör det.

Förresten är husse jättesnål! Han äter alltid upp all sin mat själv! Matte är schystare. Hon brukar dela med sig lite när husse inte ser. Jag fattar inte varför dom inte kan ställa all maten på golvet så man själv kan ta så mycket som man vill ha! Åtminstone kyckling och leverpastej och sånt. Nu ställer dom bara torrfoder och vatten på golvet...

Ja, och sen måste jag få ut matte på en längre promenad. Jag har ju hela strandpromenaden som jag måste lukta över dagligen. Det är jätteroligt och spännande! Fast nu har dom grävt en grop i trottoaren på ett ställe. Där inbillar dom sig att man ska gå över en otäck gul metallbro. Men jag vägrar förstås. Matte får bära mig.

Ja, så håller det på hela dagen. På kvällen brukar jag komma ihåg att jag ska äta lite också. Ja, det är ett sjå att hålla både sig själv och sin matte och husse i god form. Vov vov!

PS. Vov, vad jag hade kul i kväll på kvällspromenaden! Jag träffade Chico! Chico är en liten hundpojke som jag är kär i. Han är hälften chihuahua så han ser jättesöt ut! Matte säger att han är hälften yorkshire-nånting också... I alla fall är han väldigt rolig att leka med. Han bor i huset bredvid så vi träffas ibland. I kväll pratade matte länge med Chicos matte så vi hann leka många kul lekar. Hoppas att vi träffas i morgon igen! Chico är såå söt!

09-11-08:

Vov! Tänk så bra dom har ordnat för oss hundar på strandpromenaden här i El Campello! Lyktstolparna står tätt och det finns dessutom gott om palmer och papperskorgar man kan kissa på. Mycket trevligt! Jag mötte en gammal gubbhund som var jättesnäll och trevlig. Matte pratade med hans matte en stund. Vi nosade på varandra under tiden. Det som var extra kul i dag var att det blåste runt en massa blad som jag kunde jaga. Jag fick fatt i flera stycken! Förresten kallar spanjorerna mig för Guapita också. (Det betyder ungefär Lilla snyggingen.) Dom är trevliga, spanjorerna. Nu ska ni få se foton på några av de bra luktställena. Blir ni inte sugna på att komma och lukta själva?

Lägg märke till så elegant kvinnligt jag lyfter på benet när jag kissar...

09-11-07:

Vov! Jag har hittat på en jättekul lek som man kan leka på mornarna. När matte äntligen fått på sig kläderna och ropar att vi ska gå ut, då kommer jag springande som vanligt. Men precis innan hon ska sätta på mig halsbandet så springer jag in i vardagsrummet och hämtar bollen. Och så springer jag fram till matte igen, men precis när hon ska försöka sätta på mig halsbandet så springer jag iväg igen. Jättekul! Matte ser så rolig ut när hon står där med halsbandet i handen. Detta är en jätterolig lek som jag tänker leka var dag framöver för att hålla matte i form. Fast när matte börjar vrida om nyckeln i dörren vågar jag inte chansa längre, utan då springer jag bums fram till henne. Jag vill på inga villkor riskera att bli lämnad ensam hemma.

För övrigt är matte och husse jättetråkiga i dag. Dom pratar bara om nån lägenhet hela tiden...

09-11-06:

Vov, det är jag - Bonnie! Eller Bonnie Bonita Perrita som jag kallas här. (Det betyder ungefär: Bonnie den fina lilla hundflickan.) Äntligen låter matte mig börja på denna mycket viktiga blogg. Ja, hon börjar ju bli gammal, så det kan vara lite svårt att få igång henne. Ta bara på mornarna! Jag vaknar pigg och ivrig att börja en ny dag. Jag kliver försiktigt över matte upp till ansiktet för att kolla om hon sover. För säkerhets skull brukar jag slicka henne lite på ögonlocken. Vad tror ni matte gör? Inte säger hon glatt god morgon inte. Nä, hon stönar nånting om att klockan bara är sex. Efter en jättelång stund brukar hon masa sig upp och klä på sig så vi kan gå ut på vår morgon-lukt-runda. (Jag kan meddela att grannkatten hade suttit precis där han brukar och att den stora arga hanhunden  hade kissat på den vanliga stolpen. Ja, jag kissade förstås en skvätt ovanpå för att visa honom vem som bestämmer.)

Sen när vi kom in igen ville jag givetvis leka. Det vill jag självklart nästan jämt! Man vill väl hålla sig i form! Jag visade det jättetydligt genom att ta fram pip-bollen och praktiskt taget lägga den i mattes hand. Tror ni hon fattade? Nädå! Lite korkad är hon allt. Hon började plocka fram frukost i stället. Husse är precis likadan. Han fattar heller ingenting! Jag provade lägga-bollen-i-handen där också. Men han satt bara vid datorn och läste nyheterna. Det gör han nästan jämt - istället för att leka med mig som han borde.

Ja, det har sina problem att ha en gammal husse och matte. Om dom hade varit i tonåren, som jag, så hade det säkert varit mer fart på dom! Annars är det bra här i Spanien. Man kan vara ute nästan jämt. Jag minns att när jag var liten och bodde i Sverige, så var det otäckt kallt hela tiden. Ja, det säger matte i alla fall. Dom spanska hundarna är rätt schyssta för det mesta. Ser jag en jättestor så brukar jag ställa mig mellan mattes ben och morra lite så den förstår att jag inte är det minsta rädd. Fast dom flesta hundarna här är faktiskt i min storlek, alltså normala. Om dom verkar OK så brukar vi lukta på varandra (både fram och bak förstås) och leka lite ibland. Jag har inga som helst problem med språket. Jag pratar nästan flytande spanska redan. (Inte som matte. När hon pratar, vad hon tror är spanska, så tittar spanjorerna lite medlidsamt på henne, det har jag minsann sett...)

Nä, nu har jag inte tid mer. Jag måste få ut matte på förmiddagspromenad! Jag måste kolla in vad som hänt sen senast på strandpromenaden! Vov!

För att komma tillbaka till min nya blogg - klicka här:

http://www.christeltango.com/Bonniesblogg.htm