Sparad dagbok 57. (Fr o m 19-07-25 t o m 19-09-03.)

19-07-25:

Jag skulle gärna ha börjat på den 4:e boken i går. Men jag såg så suddigt, så jag kunde inte. Jag får hoppas att det är glasögonen som det är fel på, för om det är ögonen är det ju inte säkert att det går att "rätta till"...

Hundarna fick festa på var sin gnagis. En sådan med torkad kyckling lindat runt om. Vov-gott, tycker båda!

   

I morse började jag dagen med att tvätta en maskin med en massa små-plagg. Jag svettas ju mycket i värmen... Sådant här brukar jag hänga på balkongen, trots att den tillfälligt blir proppfull. Det torkar så snabbt. Stora saker som lakan, måste jag hänga på tak-terrassen. Där torkar det ännu snabbare, men å andra sidan bleker solen allt. (Jag brukar hänga baksidan upp på lakan och handdukar.)

Under tiden jag hängde tvätt, så åt hundarna frukost. Sedan gick vi en runda på El Paseo.

   

Efter att ha ätit frukost själv, så lämnade jag hundarna hemma, och tog 11-bussen till Carrefour. Jag letade efter en hållare till dammsugar-slangen. (En sådan som är standard i svenska städ-skåp.) Men de hade ingen. Det hade de inte på El Corte Inglés heller. Jag har dammsugaren stående bakom sovrums-dörren, och slangen trillar ofta fram. Jag tänker sätta hållaren på utsidan av garderoben bredvid. Ikea har för 7 €, fast 4 € i frakt tillkommer. Jag får väl beställa en därifrån längre fram.

Carrefour hade som vanligt slut på den 90%-iga chokladen (fast jag har fortfarande kvar hemma, sedan förra köpet). Men de hade min favoritsallad, så den köpte jag. (Och åt till lunch när jag kom hem.) Dessutom köpte jag T-shirten nedan. Den kostade 2,99 € till ordinarie pris! Sådana priser gillar jag. Jag har köpt en likadan T-shirt tidigare, fast i stark-rosa. Den har jag haft mycket i sommar. De är tunna och sköna!

Sedan tog jag bussen hem igen. (Det är ju ingen idé att strosa runt och titta för mycket, när jag inte har några pengar.)

Teckningen nedan passar till Nellie. Fast hon hoppar inte. Hon springer runt, runt i en cirkel, i ca 100 km/h...

19-07-26:

Både i går och i dag har jag fuskat med min bantning. Jag har ätit en massa färska fikon! Jag tycker att det är så gott med kylskåps-kalla fikon! Och de är ju nyttiga. Men i vart och ett av dem är det 5-6 gram kolhydrater, så även om jag inte äter 10 om dagen, så blir det helt klart för mycket. Jag äter ju annat också.

Jag borde egentligen inte fuska just nu, när min vikt har stått stilla flera dagar i rad. Jag borde banta hårdare. Men jag har inte haft lust. Nu när jag väger under 50 kg så passar i stort sett alla mina kläder. Alltså känns det inte som det är så bråttom med den sista "finputsningen". Om det tar 1 vecka, eller 2 månader, innan jag når min målvikt och stabiliserar den där - det spelar inte så stor roll. Bara jag kommer dit inom överskådlig tid. Kanske jag börjar räkna kolhydrater i morgon igen, eller så väntar jag någon dag?

Pilates-passet i morse var tufft. Vid några tillfällen så darrade musklerna av ansträngning. Men det är ju så de blir starkare, eller rättare sagt - dagen efter när de har vilat ett dygn och byggt upp sig.

Stella ville inte äta i morse, och fick inte i sig sin medicin. Jag blir alltid orolig då. Men nyss, vid lunch, så åt hon allt. (Då hade jag även lagt morgon-medicinen i skålen.)

Jag tog några foton på fåglarna. Det ser bättre och bättre ut mellan Lina och Linus, och Mio blir lika glad som vanligt, när han får lite extra uppmärksamhet. 

   

   

Nu ska vi gå ett varv runt kvarteret, hundarna och jag. Mer blir det inte när det är över 30°. Vi varierar det genom att ibland börja gå åt höger, ibland åt vänster...

 

19-07-27:

I går kväll hade vi comunidad-möte på gården. Det skulle börja klockan 20. Då var det bara jag och de från administrationen där. Klockan 20:30 hade det kommit fler, så då började vi. Det var många punkter att avhandla, och på spanska möten pratar alla i mun på varandra. Ingen (utom jag) begärde ordet. Vi pratade om muren som måste renoveras (den är 30 år och vattenskadad), och kostnaderna för detta. Vi röstade om att vi inte vill ha inskrivet i fastighets-registret att lägenheterna i vårt hus får hyras ut som turist-lägenheter (korttids-uthyrning). Däremot har ingen något emot långtids-uthyrningar, eller uthyrning till vänner och bekanta.

Sedan pratade vi om våra få och aningen trånga p-platser (inte mycket att göra), att det står cyklar i cykelstället som aldrig används (men som tar plats), och om att lägenheterna i bottenplanet inte äger sina små trädgårdar - de tillhör egentligen det allmänna. En kvinna ville att vi skulle bygga en pool, men det ville inte vi andra. (Det finns inte plats, blir en massa väsen, men framför allt kostar det mer än det smakar.)

Klockan 22 började flera av deltagarna tackla av. Jag hade egentligen tänkt fråga om en sak, men avstod. Jag får ta det skriftligt vid ett annat tillfälle.

Som vanligt hade jag svårt att somna i värmen, och vaknade tidigt av solen. Så här års sover jag några timmar för lite varje natt. Tur att jag är pensionär! Jag hade aldrig klarat att sköta ett intellektuellt yrke i det här halvdåsiga tillståndet.

I morse gick jag igenom fåglarnas mat på jakt efter de små bruna baggarna. Jag hittade faktiskt 4 stycken, i en påse hirskolvar. Men de var för få, för att det skulle vara därifrån de kommer - tycker jag. Nu är det bara hundmaten kvar att gå igenom. Den ska jag ta itu med senare i dag. De kan ju komma utifrån också. Jag såg några bland fröskalen på botten i Linas och Linus bur, men ingen i Mios bur. (Jag är så glad för att jag inte har hittat några i min mat!) 

I förmiddags så tog jag ner den stora hund-trappan från hyllan ovanför ytterdörren. Jag satte dit 2 av mina hopfällbara gröna lådor, och fyllde dem med alla mellanstora väskor och kassar jag har (inkl hund-väskorna). På så sätt fick jag tömt 2 backar i den ena garderoben. Den ena fyllde jag bums med säng-kuddar och annat (som var staplat ovanpå filtar och handdukar). Den andra ska jag flytta över örngotten till. (Tror jag.) Jag hoppas få lite bättre plats i garderoberna nu.

Sedan gick jag ner till förrådet med den stora hund-trappan. Jag behöver den inte längre. Hundarna klarar sig med den lilla.

På vägen till förrådet mötte jag Lena och Lucky, som gick på de skuggigaste trottoarerna de hittade. Lena och jag pratade en stund, mest om värmen, medan Lucky intresserat nosade på hund-trappan.

Trappan ställde jag överst i stapeln innanför dörren. Senare (i höst?) ska jag ha storstädning i förrådet, montera den nya hyllan, och organisera om allt - så där blir överskådligt och prydligt igen. Men inte nu. Inte när det är 30° varmt varenda dag.

Jag gick hem via El Paseo. Det är hett i solen...

I dag är det tyst och lugnt på bygget. Varje vecka händer där något. Det ska bli spännande att se hur huset blir, den dagen allt är klart. (Om 1 år?)

Det har börjat blåsa, och det har kommit några moln på himlen. Jag ska passa på att gå en runda med hundarna. De orkar gå längre om vi inte går mitt i den stekande solen. (Jag också.)

I dag är det den varmaste dagen hittills i sommar. Min termometer har visat 33,9° som mest! Just nu (19:30) har jag 31,9° i sovrummet - trots att jag har tvärdrag. Jag hoppas att det åtminstone blir någon grad svalare, innan det är dags att krypa till kojs. Men det kanske är för mycket begärt? Det lär knappast bli svalare än 25-26° i natt, och det räcker inte för att sänka inomhus-temperaturen. Inte ens hundarna sover bra i värmen...

Jag har ca 1/4 kvar i den 4:e och sista delen i Neapel-serien. Kanske jag läser ut den i kväll (om ögonen klarar det). Det är ju inte precis någon idé att gå och lägga sig för tidigt - i den här värmen.

Jo, jag tycker om värmen! Men jag vill helst inte ha mer än 25-26° i sovrummet! Det senare är en ekonomisk fråga! Om man har råd att ha AC:n på - då är det inga problem att få svalare inomhus! Men det har inte jag. Jag bor i alla fall i ett soligt semester-paradis vid Medelhavet - så jag behöver inte lägga pengar på sol&bad-resor... Man får ta det ena med det andra! Jag trivs här i El Campello!

19-07-28:

Ännu en varm dag! Fast det är inte riktigt lika varmt som i går, "bara" 30,0°. Temperaturen i mitt sovrum steg till 32,2° sent i går, och hann inte sjunka till mer än 31,6° när jag senare än vanligt la mig. Det tog några timmar innan jag somnade...

Jag orkade inte läsa ut boken i går, så det gjorde jag i morse. Jag tycker om Elena Ferrantes Neapel-serie, men hade önskat att den hade slutat på ett annat sätt.

Vår förmiddags-promenad blev en kompromiss. Hundarna ville gå i skuggan, och jag ville ner till El Paseo.

   

När Stella vill bli buren, så hamnar hon i solen hela tiden - medan Nellie till 90% kan gå i skuggan bakom muren.

   

Vi gick bara en bit, sedan vände vi och gick hem igen. Nu när boken är utläst så borde jag göra så mycket. Sådant som står på att-göra-listan, samt städa! Men jag känner mig slö. Det är förstås kombinationen av sömnbrist och värme.

Först gick jag igenom all hundmat, inkl hundgodis och gnagisar - utan att hitta en endaste liten bagge. Så det var kanske bara i fågelmaten de fanns? Jag får försöka ha dubbla förpackningar om fågelmaten (t ex en påse i en tät burk), så det inte kan hända igen.

Därefter började jag stöka på balkongen. Jag bestämde mig häromdagen för att ge bort en av mina bougainvilleor - av utrymmes-skäl. Erik vill gärna ha den! De 2 varmrosa (favoriterna) tänker jag aldrig ge bort, så det skulle bli en av de rosa-vinröda. Först tänkte jag gallra ut den nedan, för den var spretigast, och hade en del grova kala grenar som bara hade blad och blommor högst upp. (De grenarna har jag klippt av nu.) Men så tyckte jag att den här har vackrare färg än den andra (som mer är "vanligt" rosa) - så jag gallrade ut den andra i stället.

Den nedan alltså. Den är ju stor och fin. Men det blir inte lätt för Erik att ta hem den. Jag tror inte att jag kommer åt den gröna kärran i förrådet, och bära den kan man inte (inte ensam i alla fall). Det var svårt bara att "trassla fram" växten. Grenarna växte om varandra - och de har taggar. (Jag stack mig en del på armarna, och lyckades t o m sticka mig på halsen bakom örat. Men det slutade blöda nästan bums.)

Målet var att det skulle bli rymligare vid bordet. Innan dolde crassulan och bougainvilleorna nästan halva bordet. Nu kommer jag att sitta där oftare - nu när jag får plats.

Men innan Erik hämtar bougainvillean så kan jag inte få ordning. Mios bur står där solstolen ska stå, och solstolen står framför det ena grå skåpet. Jag flyttade den minsta av de varmrosa bougainvilleorna, till platsen där den jag gallrade ut stod. Den varmrosa tar mycket mindre plats, så det blir bättre så här. Sedan önskar jag mig riktiga spaljéer att sätta bakom mina bougainvilleor. Sådana i trä eller plast som man kan skruva fast i räcket. Men sådana har jag inte råd till i år. Kanske nästa?

Inifrån ser der trevligt ut med den utgallrade bougainvillean i förgrunden. Men den står framför städskåpet, så jag hoppas att Erik har möjlighet att hämta den nästa vecka.

Nu när jag har städat bland hundmaten, och stökat klart på balkongen - då skulle det löna sig att städa här. Här är MYCKET smutsigt. Det blåser in fågelfrö och blomblad från balkongen, och byggdamm från andra hållet. Jag skulle både behöva dammsuga och våtmoppa golvet. Men frågan är hur mycket jag orkar i kväll. Klockan har redan hunnit bli 18:40. Å andra sidan ska Alicia titta inom i morgon, när jag har kommit hem från gympan. Så jag borde åtminstone dammsuga...

Inomhus-temperaturen är nu 29,9° i sovrummet, och 30,4° i vardagsrummet. Ingen optimal arbets-temperatur... Kan jag skylla på det?

Förresten så funkar det inte att ha cocos-grädde i teet. Det skär sig. Och det smakar inte gott heller. Då är det bättre att inte ha något alls i.

Just nu är cikadorna tysta, men flera perioder varje dag så spelar de infernaliskt - och högt. Själv har jag definitivt inte samma musik-smak som cikada-honor. Men jag blir inte irriterad på ljudet, jag kan bara inte undvika att höra det...

Olika nyanser:

Det var skönt ute på sena rundan, "bara" 28,0°. Hundarna tog god tid på sig och nosade noga, samt skötte vad de skulle. (Stella gick själv!) Tyvärr kändes det som en bastu att komma in igen. (Det är 30,2° i sovrummet, suck...)

19-07-29:

Tänk, i dag har jag inte tagit ett enda foto. Jag har heller inte gjort något speciellt. Jag gick på gympan som vanligt. Det trivs jag med! Jag känner att jag blir en liten aning starkare och smidigare för var gång.

Sedan väntade jag på Alicia. Vi har fått 3 set gardiner av Anette och Håkan. (De har köpt nya, ännu snyggare.) Jag valde 1 set, och Alicia vill gärna ha de andra 2. Hon föreslog själv att hon skulle komma i dag, efter klockan 12, och hämta dem. Jag skrev att mellan 12 och 13 vore perfekt - alltså väntade jag på Alicia den tiden - men hon varken kom, eller hörde av sig. Jag mailade sedan att jag skulle ut med hundarna, men att hon kunde ringa och bestämma tid med mig. Jag skrev att jag skulle vara hemma det mesta av dagen. Men ännu har jag inte hört ett knyst från henne, och nu är det kväll.

Det är ofta så med Alicia, att hon inte passar tider. Sedan brukar hon påstå att mina mail inte har kommit fram. (Alltid de mail som handlar om tider, andra mail får hon.) Vi får väl se när hon hör av sig härnäst...

I kväll har jag suttit och studerat Barbie-dock-mönster. Jag ska ju sy några klänningar till Irinas dockor. Det verkar vara lite pilligt. (Och anvisningarna är på danska.) Men reder jag bara ut en modell, så kan jag ju sy fler efter samma mönster - men i andra tyger. Irina vill helst ha hellånga "bal-klänningar" (samt 1 brudklänning). Kanske jag börjar sy i morgon?

I morgon förmiddag ska jag till tandläkaren, för att se om det är läkt i munnen nu. Men annars har jag inget planerat.

När jag vaknade i morse var det behagliga 27,0° i sovrummet, och nu i kväll är det "bara" 29,0° (och kanske sjunker temperaturen 1 grad till innan läggdags). Det gör stor skillnad i sov-komfort, om det är 27° i stället för 30°! Nu hoppas jag att det är slut på de heta nätterna. Det räcker med varma nätter! (Fast augusti är normalt den allra varmaste månaden - och den har vi framför oss.)    

19-07-30:

Jag köpte fler fikon i går, så jag åt några till frukost i dag. Det är både gott och nyttigt, men jag är mycket medveten om att jag får i mig för mycket kolhydrater. Det får vara så någon vecka. Jag tror inte att jag kommer att gå upp i vikt (fast förstås - inte ner heller). Det finns värre synder än att äta färska fikon...

Jag tvättade en omgång lakan och handdukar i morse, och hängde på tork. Sedan gick flickorna och jag en promenad.

Ja, eller Nellie och jag - om man ska vara petig med själva gåendet. Fast Stella gick en bit själv.

Nellie får förstås tillfälle att lukta på fler (i hundars tycke) intressanta lukter.

Sedan gick jag hem med hundarna, och gick till tandläkaren. Jag hade tid kl 11 i dag. Där tittade de bara i munnen, och konstaterade att det läks som det ska. Jag fick en tid för vanlig undersökning den 19/8. Tandläkaren vill att jag går till en läkare som är specialiserad på Lichen. Det finns en på sjukhuset i Murcia (dit är det långt), och en privat som finns närmare (men jag vet inte var). Jag ska få kontakt-uppgifter vid nästa besök. Fast det beror ju på vad det kostar, om jag kan eller ej. Jag har tid hos hudläkare på sjukhuset i San Juan i november. De kanske kan remittera vidare inom gratis-vården? Vi får se. Det är hur som helst bra att bli undersökt ordentligt!

Nu tidig eftermiddag så har himlen plötsligt blivit molnig. Det är faktiskt skönt. För säkerhets skull tog jag rätt på tvätten. Inte för att jag tror att det är någon risk för regn, men ändå. Och sedan passade hundarna och jag på att gå ut. Vi gick alla 3 i lugn takt runt vårt kvarter, och kvarteret bredvid. Det är bara 28,5° ute!

Så här ser det ut på mitt matbord (för tillfället "sy-bord"):

Av det lila tyget (Irinas favoritfärg) mitt i bild ska jag sy en dock-klänning (i Barbie-storlek) som den klarblå som skymtar under tyget. Jag ska åtminstone klippa till tyget i dag. Kanske jag börjar sy också. Senare ska jag sy en klänning som passar den större dockan högst upp på fotot. Till henne får jag rita mönster själv. Hon är för smal, för att de "standard-dock-mönster" jag har ska passa.

Den första dock-klänningen är nu klar. Det är nästan omöjligt att få snygga sömmar på så små plagg. Men sådant ser inte barn. De ser färg och modell, inte finliret. (Och föräldrarna har ingen klago-rätt.) Klänningen knäpps i ryggen med 2 pyttesmå bitar kardborre-band. Det funkar bäst för barn. Men oj så svårt det var att se, nu när symaskins-lampan är trasig, och glasögonen inte optimala. Jag bör sy dagtid, när det är som ljusast! 

Min gamla Barbie-docka fick prova. Klänningen ser ut att ha fått rätt storlek.

   

Och eftersom den dels är lila, dels glittrig, så tror jag att Irina ska tycka om den.

Jag får väl sy något till den stora dockan i morgon... Fast på förmiddagen ska jag förstås på gympa, som jag brukar på onsdagarna.

19-07-31:

Jag brukar inte tycka om när det är mulet och blåsigt - men så här års gör jag det. Så i morse blev jag glad, och gick ut en ganska lång runda med hundarna. Fast redan när det var dags att gå till gympan - så tittade solen fram igen. Men blåst har det gjort hela dagen, och det är skönt!

Jag fick för mig att det vore roligt att åka till Plaza Mar 2, mest för att titta (och kolla en del priser). Så efter gympa + frukost + snabb hund-promenad, så tog jag Tram in till Alicante. Jag gick runt i mina favorit-affärer och tittade. Jag orkade inte titta på klädrean, men gick inom G&A och köpte ett rosa linne med tunna axelband (för 3,50 €). Jag har bara ett (svart) med tunna band, och ville ha ytterligare ett. Sedan köpte jag mandelmjöl och lite annat i matväg (fast inga kylvaror) på Al Campo.

Men jag syndade! Jag köpte 3 små empanadillas (med olika fyllningar), och åt 2 när jag kom hem tillsammans med 1 kopp te. Det var gott! Fast onyttigt... Nu har jag ätit upp mina fikon, och jag har bara 1 plommon kvar + förstås den 3:e empanadillan som jag tänker äta i morgon. Därefter bör jag börja räkna kolhydrater igen. Annars är det nog risk att jag går upp...

Plaza Mar 2 hade de kar med sådana där små fiskar som äter död hud. Det hade säkert varit jättebra för mina fötter. Jag har väldigt torr hud + antydan till exem (i hudvecken som blir på det svullna benet). Men så har jag ju ont om pengar. 10 € för en kvart är inte så dyrt på sitt sätt, men just nu har jag inte råd.

Hemma igen så gick jag ut med hundarna. Varje gång jag går förbi den brokbladiga bougainvillean, så önskar jag mig en sådan.

Eldkronan nedan är också fin, men bären lär vara giftiga. (Titta uppe t v så ser ni små blå bär.) Och så har jag ju en liten hund som äter allt...

Jag är lite trött på fröken Gråsparv. Hon flyger fortfarande in i vardagsrummet då och då - och bajsar på mina klädda stolar. Nedan dekorerar hon mitt växtstöd, med ytterligare en fågel.

I kväll sydde jag en kjol till den stora dockan, hon som är 40 cm lång. (Enklast tänkbara modell, med resår i midjan.) Men sedan måste ju dockan ha en blus också.

När jag ritar mönster så gör jag det på plastpåsar. Jag mäter dockan, skissar, klipper ut, provar mönstret på dockan, justerar lite, och ritar sedan det slutliga mönstret, som jag klipper till tyget efter. Även här valde jag enklast tänkbara modell - med holkärm och kardborreknäppning i ryggen.

   

Så här blev det:

Nu ska jag inte sy mer av det lila tyget (även om lila är Irinas älsklingsfärg). Irina har önskat en brudklänning till Barbie, så det blir kanske det jag syr härnäst. Fast i morgon kommer Kerstin på besök, och kanske Alicia. Och jag bör ju göra lite annat än att sy. (Men det är förstås lika bra att passa på - när symaskinen står framme.)

19-08-01:

Det fläktar skönt, även i dag. Det behövs i värmen...

Byggjobbarna har börjat sätta mosaik i poolen, och på taket lägger de ut block och armering där det ska gjutas.

Alicia bekräftade i går, att hon planerar att komma i dag kl 12. Och Kerstin kommer kl 13. Det är alltid trevligt med lite besök. Jag städade i söndags kväll (eftersom Alicia skulle ha kommit på måndagen), men det syns tyvärr inte längre... De får ta det som jag har det.

Strax före kl 12 meddelande Alicia att hon skulle komma 12:20. Och 12:30 så kom hon! Vi hann prata en stund innan Kerstin kom. Sedan pratade vi alla 3, bl a om böcker. Alicia fick låna en bok av mig (Analfabeten som kunde räkna av Jonas Jonasson), fast på spanska = La analfabeta que era un genio de los números. (Jag har ju köpt ett par böcker på spanska, som jag redan har läst på svenska - för att ha som "övnings-litteratur".)  Sedan gick Alicia hem med gardiner och gardinstänger, och Kerstin och jag satte oss på balkongen och pratade nån timme till. Och så passade Kerstin på att lämna böckerna hon lånade förra gången - och låna nya.

När hundarna och jag gick eftermiddags-rundan, så satte jag för en gångs skull på Stella ett halsband. Just detta är mjukt (skinnfodrat) och lite bredare, och Stella verkade tycka att det satt skönt. I varmt väder bör det vara skönare med halsband (tror jag som är människa, och inte kan prova i praktiken).

Preliminärt så kommer Erik och Irina i kväll, för att hämta bougainvillean respektive dock-kläderna.

Erik och Irina kom. Irina tindrade med ögonen när hon fick dock-kläderna. Så det var värt besväret att sy dem. Allra finast tycker hon att lång-klänningen i Barbie-storlek är. Så jag kan säkert använda samma mönster till brud-klänningen. Och så får jag förstås sy en slöja också. Jag har 2 små bitar vitt glansigt tyg, och 1 liten bit vit tyll. Det ska nog gå att få ihop något.

Erik tog bougainvillean på min lilla kärra. Han band ihop grenarna, men det var ändå inte lätt för honom att köra kärran. Några blad ramlade naturligtvis av ute på loftgången, och i hissen. Medan jag sopade upp dessa, så hörde jag att grannkvinnan (som precis som jag har ytterdörren öppen för att vädra) pratade med sådan där pipig röst som man automatiskt får när man talar med bebisar och/eller små djur. Då märkte jag att Nellie hade försvunnit! (Medan Stella snällt satt kvar i hallen.) Jag ropade, och Nellie kom. Jag får väl fråga grannarna, nästa gång jag ser dem, om de hade besök...

Nu är det plötsligt ganska rymligt på balkongen. Jag ställde inte solstolen och Mios bur där jag brukar ha dem. Ett tag får det vara så här. Jag tror att Mio har roligare när hans bur står nära Linas och Linus bur. Det blir väl lite sällskap, och lite mer att titta på.

I kväll ska jag inte göra något särskilt, varken sy eller läsa. Jag ska bara kela med hundarna, och sedan försöka somna i hyfsad tid.

19-08-02:

Pilates-träningen är tuffare än den vanliga gympan. Det beror på att vi upprepar samma övning så många gånger i rad, och att vi håller kvar positionerna länge. Men det känns skönt efteråt!

Jag har äntligen börjat räkna kolhydrater igen. Det är roligare att slippa, men det är nödvändigt för mig att räkna - om jag vill gå ner i vikt. I den lilla portionen broccoli nedan (225 gram) är det hela 9 gram kolhydrater. Helst ska man ju äta allra minst 500 gram grönsaker per dag, men det är svårt om man ska hålla sig under 20 gram kolhydrater per dag. Så länge jag väger och räknar, så fortsätter jag att äta ost. Ost innehåller få kolhydrater, är mättande - och gott. Några skivor till en kopp te, tycker jag är ett utmärkt mellan- eller kvälls-mål tillsammans med lite paprika, tomat eller gurka.

Jag ska beställa 2 böcker på Bokus, som båda handlar om att äta sunt. De här:

   

Jag har lagt dem i varukorgen-kassan hos Bokus, tillsammans med några skönlitterära pocketböcker som Kerstin och jag sambeställer. Men hittills har jag inte kunnat betala. Jag har försökt med båda mina spanska kort (Bokus accepterar bara kort vid utlandsorder), men köpen avbryts hela tiden, innan jag har lyckats genomföra dem. Jag har kollat med min bank Sabadell, så att allt är godkänt för den här typen av köp på utländsk webbsida - och det är det. Jag har skrivit till Bokus, men ännu inte fått svar. Det är ju inte så bråttom, men retfullt att jag inte kan genomföra köpet. Jag brukar nog betala via min svenska bank, för att slippa växlingsavgift - men på det kontot har jag inga pengar nu.

Böckerna ovan handlar bl a om att man ska äta mycket broccoli, samt tomat (helst upphettad i olja). Jag har mer kvar att lära inom området hälsa, så jag ser fram emot att få läsa de här. 

Jag har med flit inte vägt mig på sistone. Kanske jag har gått upp några hekton? Jag hoppas att det är mindre än 1 kg. Däremot så vägde jag hundarna i dag. Det var länge sedan! Båda väger lite mer än de brukar; Stella 1945 gram och Nellie 1555 gram. Ingen av dem ser för tjock ut. Stella ser tvärtom nästan mager ut. Men det beror på att hon har så gles päls nu. Veterinären säger att båda är lagom, men jag vill hålla koll. Överviktiga hundar vill jag inte ha. Det är lika ohälsosamt för hundar, som för människor, att väga för mycket. Men nu när Stella äter kortison så är hon hungrig i ett kör. Hon ber mig ofta om mat 1 timme för tidigt. Ibland får hon något litet (mellan målen). Och Nellie älskar allt som går att äta!

Jag funderar på att åka till utomhus-tangon i Alicante i kväll. Fast det beror på om jag hittar lämpliga kläder. (Jag har låg självkänsla...) Jag måste ha långbyxor för att kamouflera mitt svullna ben. (Trots värmen!) Jag har plockat fram 3 tänkbara alternativ. (Det enda som är roligt är att jag nu kan knäppa alla i midjan. Det kunde jag inte innan jag började min bantning.) Men så ska jag hitta en lämplig topp också. Den ska passa i färg till byxan, vara sval, men ha så pass lång ärm att den döljer gäddhänget. Sedan måste jag ha bekväma sandaler. Min svullna fot har inte en chans att få plats i något högklackat. (Tänk så mycket enklare det vore att välja kläder, om jag hade haft perfekt figur, tight skinn och inget svullet ben... Då hade jag valt klänning och högklackat!) 

Tangon börjar 20:30. Om jag ska åka så måste jag duscha och tvätta håret ganska snart, så håret hinner torka. Jag har inte bestämt mig ännu. Men jag har saknat tangon mycket! Kanske jag borde?

 

19-08-03:

Jag åkte in till tangon på Plaza Gabriel Miró i Alicante i går! Det var verkligen länge sedan jag var på tango. Jag har saknat tangon!!!

Jag kände mig helt fel klädd i blåblommig topp, marinblå tights och sandaler. Ingen trodde att jag hade kommit för att dansa, i de skorna... Man ska ha skor med klack (och remmar så skon sitter bra på foten) när man dansar tango! Nedan ser ni Sandras snygga ben och snygga skor. (Hon är en av frontfigurerna i ABA-tango.) Men om jag ska kunna få på mig högklackade skor till nästa fredag, då måste jag gå i stödstrumpor hela dagen - och det är inte säkert att jag kan knäppa remmen på den vänstra ändå...

Jag har gett bort drygt hälften av mina tango-skor, men jag har fortfarande kvar 10 par "tjusiga" samt 2 "tränings"-skor. Jag har gett bort i stort sett alla mina tangokläder också. Jag har bara kvar 1 röd topp, men ingen kjol och ingen klänning. Samtliga tjusiga "uppvisnings-kläder" har jag gett bort. (Jag har ändå passerat "bäst-före-datum" för uppvisningar, och sådana kläder lämpar sig inte för hundpromenader...) Men det viktigaste är att ha rätt skor! Jag har inga problem att gå eller dansa i högklackat. Det är bara den lilla detaljen att vänstra foten inte längre kommer i skon...

Jag har för mig att det är 12 år sedan, som jag besökte ABA-tangos tillställningar. Just detta arrangemanget är inte bara deras, det är ett samarbete mellan olika tango-föreningar. Jag kände igen 8 personer totalt, och alla hade (precis som jag) åldrats. Det var folk i min ålder. Sedan hade det tillkommit sisådär 150 yngre människor - som jag aldrig har träffat förr.

Jag satte mig nära "musik-bordet" (musiken ligger förstås på datorn), och tittade längtansfullt på alla dansande. Jag tog en del foton, men rörliga motiv i mörker blir sällan lyckade. Men ni kan ju se att det var fullt med folk, och kanske ana lite av stämningen.

Jag fick faktiskt dansa en tanda (= 4 tangos) med Manolo, mannen på de 2 vänstra fotona nedan. Honom dansade jag en del med 2006-2007. Han dansar superbra, fast han inte längre är ung! Manolo dansade med mig, eftersom vi kände igen varandra. Ingen annan bjöd upp mig. Det senare är förstås naturligt, när nästan ingen vet om jag kan dansa tango eller ej, och jag dessutom hade olämpliga skor på fötterna. (Det var faktiskt svårt att pivotera = snurra runt på foten, i sandaler, så Manolo och jag kunde inte göra alla sorters "figurer".) Dessutom hade kavaljererna ett stort utbud av unga vackra kvinnor att välja på... Annars hade jag förstås gärna dansat mer!

       

Tango for two är ju ett känt begrepp, men inom tangon förekommer även varianten Tango for three! Som nedan. De unga föräldrarna var båda mycket skickliga dansörer, och den lille sonen såg ut att trivas när han fick vara med. Mamman var väldigt vacker, hade perfekt figur, och tjusiga röda skor! Det var trevligt att titta på dem!

   

   

       

Jag la märke till 3 kvinnor som dansade kavaljer på en mycket avancerad nivå, bl a de 2 nedan (fast bara den högra dansar kavaljer på fotot). Många av paren var mycket skickliga dansörer, men det fanns förstås också par som stapplade runt på nybörjarnivå. Det är bra att alla får vara med. Fördelen med den här tangon är att den är gratis! Annars föredrar jag att dansa inomhus, på "riktigt" golv.

   

Den unga flickan i fläta, längst till höger på det högra fotot nedan, satt bredvid mig. Vi pratade en hel del. Hon var ung, vacker, hade rätt skor, och var duktig på att dansa. Men inte ens hon blev uppbjuden så ofta. Som vanligt på dans, så var det fler kvinnor än män..

   

Jag bröt upp en stund innan kvällens näst sista Tram-tåg skulle gå till El Campello. Det gick 23:24, det sista 23:54. (Jag ville ha 1 tåg i marginal, ifall jag skulle missa det näst sista. För om jag hade missat det sista - så hade det inte varit roligt alls att gå den långa vägen hem (ca 13 km längs hårt trafikerad väg) mitt i natten.

Jag tog med mig ett reklamblad hem. (Tyvärr fick jag vika det, eftersom jag hade en pytteliten väska.) Utomhus-tangon håller bara på augusti ut, sedan blir det inomhus igen. Jag har aldrig varit i nya La casa del Tango, och jag är inte riktigt säker på var det ligger. Men det är klart att jag vill dit i höst. Om jag kan för mitt svullna ben alltså. Jag hoppas så att det ska gå att operera, så det åtminstone blir lite bättre. Jag vill leva ett aktivt liv - och där passar inte svullna ben in.

Det gick förresten jättelätt att komma igång med bantningen igen. Jag hamnade på 15,4 gram kolhydrater i går. Jag åt en liten frukost (te + 1 dl yoghurt med blandade frön), broccoli + smör till lunch, och sedan te + ost och tomat på eftermiddagen. Jag hade tänkt äta något tidig kväll, men glömde bort det eftersom jag inte var hungrig. I dag gjorde jag en massa innan jag åt frukost, så den åt jag inte förrän drygt 12. Alltså blev det 21 timmars periodisk fasta, trots att jag inte hade planerat det. Jag vägde mig i morse. Vågen visade 50,0 kg (och jag var nere i 49,1 innan "fikon-pausen"). Det innebär att jag har 2-3 kg kvar att gå ner. Det ska jag klara! Jag känner mig motiverad!

Bokus har ännu inte svarat, så jag har inte kunnat beställa böckerna. Jag ser särskilt fram emot att läsa Ät dig frisk! Här har ni länken till ett TED-talk, https://www.ted.com/talks/william_li#t-64039, som författaren höll 2010 med rubriken Can we eat to starve cancer? (Om den tidiga forskningen, som visar att viss mat kan hindra att det blidas nya blodkärl - ett villkor för att cancer ska kunna spridas. Detta är sedan kompletterat med nyare forskning, och vidareutvecklat i boken. Jo, jag är rädd för att få cancer, och jag vill göra vad jag kan för att slippa!)

Nyss gick jag till Aldi och köpte tandkräm, ost och grönsaker. Det är visserligen affären längst bort, men jag behöver röra på mig - och Aldi har många bra saker. På hemvägen funderade jag på tangon. Det är nog "bara" 9½ år sedan jag var med i ABA-tango. Jag minns att vintern 2009 var Bonnie med en gång (och skötte sig utmärkt).

Jag hade kameran med, och tog några foton på hemvägen. Nu på sommaren hålls det konserter av olika slag nästan varje vecka. Lite kul nedan, är att scenen står ute i bassängen.

Jag fotograferar sällan vår gård. Men så här ser det ut t v om stora grinden. Ni ser vår utomhus-dusch (där man kan duscha av sig om man har varit på stranden), samt början på vår trädgård.

Jennis hund Molly badar gärna i ån, även om botten är dyig. Jennie blev nog inte lika glad för att Molly (på eget initiativ) hoppade i...

Nedan Wilda med sin matte Eva, lika söta båda två. Jag saknar Wilda när jag ser henne! Det är en väldigt söt hund! Men hon har det säkert mycket bättre nu, när hon får all uppmärksamhet hon behöver.

Jag såg att de har satt en text i botten på poolen. Jag kan inte läsa hela, men det måste stå Edificio Titi. (Edificio = byggnad, och Titi är namnet på byggherren.) Jag tycker att poolen hade varit snyggare utan text.

   

19-08-04:

Nu är det snart dags att skapa en ny Sparad dagbok. Om jag fyller dem för mycket, så kraschar de ju bara... Jag tycker att jag får skapa nya i ett kör!

Så här ser det ut i min säng på morgonen, efter att jag har gått upp. Men när jag säger "Nu ska matte bädda sängen", då går båda hundarna bums ner för trappan och lägger sig någon annanstans. (Stella och Nellie får alltid komma upp en stund på mornarna. Då ligger vi och kelar, och jag har fullt sjå med att klappa 2 små magar på en gång.)

I morse när jag bytte vatten i fåglarnas vatten-automater, då började Lina (som vanligt) att försöka bada i den ena. Lina och Linus har ett eget badkar, men där dricker de bara vatten samt slänger frön. Fast Linus har doppat tårna vid något tillfälle. Den andra vatten-automaten dricker de bara vatten ur. Men just den här gör Lina sitt bästa för att bada i. Och hon lyckas faktiskt skvätta ner sig lite. Men nog vore det bekvämare att kliva i fågel-badkaret?

   

Efter morgon-promenaden med bara Nellie (Stella ville absolut inte gå ur hund-sängen, hon morrade när jag ville ta henne - så jag antar att hon hade ont), så gick jag ensam till söndags-marknaden.

Det byggs överallt i El Campello. Man tror på en ljusare framtid! På huset snett emot söndags-marknaden, håller man fortfarande på med "källarvåningarna" (som väl ska bli garage i 3 plan). Där lägger de inte block när de gjuter, utan en sorts plastgrejor som liknar upp-och-nervända baljor. Det ser i mina ögon ännu konstigare ut. Men kanske blir det bra?

Jag gick runt ett varv på marknaden. Bl a tittade jag på dessa väskorna som är gjorda av kork! De är ganska snygga (och originella förstås), men kan kork verkligen hålla? Jag tittade inte inuti dem, men jag antar att de är fodrade/förstärkta med något, kanske syntetiskt läder eller plast.

Men mitt mål var ett av blomsterstånden (det längst söderut). Där har de fina växter, och mannen som säljer dem är kunnig. Jag köpte en blyblomma (Plumbago auriculata), som ni vet att jag har önskat mig länge. Den ser ni t h på fotot nedan. Den är pytteliten nu. Nu när jag har 1 bougainvillea mindre så har jag plats. Jag ska plantera om den i lite större kruka, men kommer att få beskära den då och då - för 5-10 meter långa grenar kan jag inte ha (tyvärr, det vore säkert fint annars).

Och sedan köpte jag en praktportlak (Portulaca grandiflora). Sådana har jag haft tidigare och de har blommat fint hela sommaren. Men så läste jag någonstans att de är giftiga, och med tanke på att Nellie äter allt så vågade jag inte köpa en i år. Men "blomster-mannen" sa att den här sorten inte är giftig alls, den kan man äta i sallader. Och fåglar äter den gärna eftersom det är mycket fukt i bladen. (Fröken Gråsparv blir väl glad för att jag har köpt en...) Nu när jag vet att den inte är giftig, så ska jag köpa ytterligare 1 i Kina-butiken. (Jag vill ha en rosa och gul, och det hade inte "blomster-mannen".)

Vi pratade också om pelargoner. Jag berättade att jag har fått slänga hälften. Han sa att det är ett vanligt problem när det är varmt och torrt. Den lilla fjärilen, som jag har sett på mina, lägger ägg och larverna äter sig in i blad och stammar - och förstör växten helt. Det ger sig om jag kan få de 6 (5 ute och 1 inne) som jag har kvar, att överleva.

Praktportlaken stänger ofta blommorna på eftermiddagen, så på fotot nedan (t v) syns inga alls.

   

På ett ställe på vår gata (där den vackra blyblomman växer) så växer bougainvilleorna, blyblomman och den rosa trumpetrankan så mycket, att det hänger ner över trottoaren - så man knappt kan passera. Då och då beskär ägarna sina växter så att trottoaren blir fri. Nu, när de nyss har beskurits hårt, kan man se hur oerhört kraftiga stammarna på de gamla bougainvilleorna är. De är tjocka som en mansarm!

Klockan 13 kom Lena och Lucky och hälsade på oss. Först satt vi alla på balkongen (där det var skugga och fläktade lite). Lena och jag passade på att dricka vatten, och Nellie passade på att "pussa" Lucky i ett kör. Sedan gick vi en promenad tillsammans. Vi försökte gå i skuggan. Själv försökte jag få med alla 3 hundarna på samma foto, men det gick inget vidare. De samarbetade inte alls, utan drog åt var sitt håll.

   

När både hundarna och vi var genomvarma så skildes vi åt, och gick hem till våra respektive bostäder (och drack vatten). Det är varmt ute!

Det går bra med min bantning. Vågen visade 49,6 kg i morse. På ett sätt är det lättare att banta när det är varmt. Jag är mest sugen på kallt vatten. (Fast om jag inte hade bantat - då hade jag nog köpt en och annan kall glass... Jag skulle ljuga om jag inte erkände, att jag är sugen på glass då och då.)

Även i dag försökte jag köpa och betala böckerna på Bokus. Med Mastercard-kortet kom det ingen sms-kod från Sabadell innan sidan stängdes (som den gör efter några minuter), med Visa-kortet så avbröts köpet bums (av Dibs). Jag väntar in pengar på mitt svenska konto om sisådär en vecka, men jag skulle vilja betala NU! Varje gång får jag börja om och leta upp böckerna som Kerstin och jag vill köpa, och lägga dem 1 och 1 i varukorgen. Och tänk om någon blir slutsåld? Bokus har ännu inte svarat... Suck!

19-08-05:

På väg till gympan i morse, så mötte jag Kaisa och Matti utanför porten. De berättade att de ska till notarien för att köpa lägenheten här i Los Olivos, antingen i morgon eller på onsdag. Kaisa var urtjusig i sommarklänning och snygga sandaler. Jag vet att Kaisa jobbar för att se bra ut. Det handlar alltså inte enbart bra gener (även om hon har det också). Hon äter sunt, håller sig smal, motionerar, vårdar sin hy, lägger snygg makeup etc - och då kan jag ju inte bli avundsjuk för att hon alltid är så snygg.

När jag kom hem från gympan, så tog jag först bara av mig gympa-byxorna och linnet (och satte på mig shorts), men behöll sport-behån på. I strålande solsken, 30° värme, och en luftfuktighet på 78% så skulle det ha varit en alldeles lagom klädsel att gå omkring i. Dessutom skulle jag då ha kunnat fått lite färg på min vita mage. Men jag skäms över magen, så jag vill inte visa den "ute på stan". Det är visserligen bara ½ kg fett kvar på den (och jag har magmuskler), men skinnet är alldeles skrynkligt. Så jag tog av behån, och satte på mig ett tunt linne - och svettades om mage och rygg hela dagen.

   

Det här med kvinnokroppar. Är det sjuka ideal vi har? Jag har alltid haft komplex för min kropp (ända sedan puberteten), men accepterar den faktiskt aningen bättre nu (fast den är i sämre skick). Jag skulle aldrig någonsin ha vågat gå ut i så här korta shorts när jag var ung (jag har alltid skämts för mina lår), än mindre lägga in ett foto med bar mage på webben. Men nu tänker jag: "Skit samma. Vi är faktiskt i majoritet, vi som inte ser ut som fotomodeller! Vi måste våga visa att vi finns." Fast jag hoppas ändå att flitigt fastande kan tighta till skinnet på mage, överarmar och lår!

Den minsta strävar ofta efter att "komma upp sig"...

På morgonen öppnade sig blommorna på min nya praktportlak.

Och eftersom jag ville ha en med gula blommor också, så gick jag till Qin och köpte en liten. Så nu blommar det vackert på balkongen igen! För att ha råd att köpa nya växter, så fastar jag mycket, och sparar på så vis motsvarande matpengar. Jag dricker bara vatten 18-20 timmar av dygnet, och äter ofta bara 2 mål. Jag blir gladare av blommor än av mat! (Växter varar dessutom längre...) I morse vägde jag förresten 49,3 kg.

Nedan den enda pelargonen som blommar, och den har ju bara en enda blomma. (Men jag är glad att den lever!)

Jag har läst på om Praktportlak, och på Giftinformationens webbsida är den inte med bland giftiga växter. Nedan de 12 som är farligast av alla! Som ni ser är min favorit Nerium Oleander med. Den hade jag som krukväxt för länge sedan i Sverige, och på balkongen hade jag en jättestor Änglatrumpet. (Bådadera gav jag bort när jag skaffade katter.) När jag innan dess bodde på landet, så hade jag Fingerborgsblomma. De flesta av blommorna nedan är vackra, men mycket olämpliga att ha - om man har små barn eller husdjur.

I eftermiddags fick jag äntligen svar från Bokus. De skrev att de såg att jag hade använt webbläsaren Mozilla Firefox, och föreslog att jag skulle använda Google Chrome i stället. Det brukar fungera bäst, skrev de. Så det gjorde jag. Och tänk, då kunde jag betala! Tyvärr hade en pocket-bok blivit slutsåld! Det känns orättvist. Så många gånger som jag hade försökt beställa och betala den. Men det var ju bra att jag äntligen kunde genomföra köpet!

Synd att inte en webbläsare funkar till allt. När jag vill ha Kostdoktorns filmer med svensk undertext, då fungerar det bara i Mozilla Firefox. Men om jag vill använda mitt bank-ID, då måste jag använda Internet Explorer, annars fungerar det inte. Och så får jag tydligen använda Google Chrome när jag handlar på Bokus. Det gäller att komma ihåg vilken webbläsare som är bäst till vad.

Nyss gick jag en lång rask kvällspromenad med bara Nellie. Stella ville inte följa med. (Men hon har följt med tidigare i dag.) Det kändes svalt och skönt ute. Det var 28° och fläktade lite. När vi sedan kom in i hallen här hemma, så kändes det som att komma in i en bastu. Jag har 29,8° i sovrummet - och nu är det läggdags. Utan fläkten skulle jag inte kunna somna. Men jag brukar stänga av den sen på natten (när jag har vaknat av en värmevallning), för att spara el. Dessutom sätter jag alltid fläkten i "svagaste" läget, när jag lägger mig till ro. Elen är dyr här!

19-08-06:

Eftersom jag var ute i solen och promenerade en hel del i går (ensam), och hade glömt att ta på mig solskyddsmedel, så är jag tvungen att ha t-shirt med holkärm i dag. Jag vill inte riskera att bränna mig. Dessutom har jag satt upp håret så att det ligger lite över öronen - för att skydda dem mot solen. Skandinavisk hud tål inte så mycket, och det är dumt att ta risker i onödan.

Jag har plockat fram min lilla "vardags-solfjäder", och nu gör jag som spanjorskorna - jag använder den.

Jag funderade en del i morse, när jag drack mitt morgon te (grönt citron-te med färskriven ingefära). Nu när jag håller på att sy så har jag sysaker på drygt halva matbordet. Det ser trist ut! Jag skulle vilja ha tomt på matbordet! Men jag har ju inget arbets-bord. Jag funderar på att göra ett. Ikea har bordsben med stora hjul, och jag har nog en liten skrivbords-skiva i förrådet. Om jag flyttar läs-fåtöljen så skulle bordet kunna stå framför säng-skåpet. Om det har hjul är det ju lätt att rulla undan när jag behöver använda sängen.

Bordsben Krille:

Fast 4 ben kostar 66 € inkl frakt, så det dröjer innan jag kan köpa dem. Annars skulle jag verkligen ha nytta av ett arbetsbord. Jag gillar ju att göra saker!

Ovan har jag också "ringat in" de vita Kallax-skåpen. Eftersom de tar golvyta i vardagsrummet (vilket jag har ont om), så funderar jag på att flytta dem. Jag skulle kunna ställa 1 hylla ovanpå den björkfärgade som står mellan kök och vardagsrum. Och en smal framför balkong-fönstret eller bredvid den nyss nämnda. Fast jag skulle få flytta om lite mer. Det är inte helt lyckat, eftersom det skulle bli mörkare i köket. Jag ska fundera på saken.

Fast sen, när jag vinner en massa pengar på lotto, då ska jag renovera lägenheten. Jag ska glasa in 2/3 av balkongen (om jag sen ställer matbordet där - då skulle det bli rymligt i vardagsrummet), och byta köksskåp till vettiga och snygga, samt byta tvättställ och underskåp till praktiska varianter. Ännu saknar jag de ca 20'000 € som detta skulle kosta. Och skulle jag vinna den summan, så skulle jag naturligtvis först och främst betala mitt lägenhets-lån. Jo, det är klart att jag begriper att vinstchansen är nästintill 0 (särskilt som jag sällan tar lotter), men det är roligt att drömma och fantisera...

Jag har många idéer, och är händig, men så har jag "noll pengar".

Nedan ser ni morgonens frukost-lunch som jag åt vid lunchtid. Jag började med ½ burk oliver (0 gram kolhydrater) och kompletterade med 1 kopp te (med lite grädde i), en liten skål nötter och 4 körsbärs-tomater. Totalt 4,8 gram kolhydrater, och som ni ser - ingen ost. Jag försöker att äta ost mer och mer sällan. I morse vägde jag 48,9, så det går jättebra med min bantning. (Nästa måltid, dagens huvudmål som jag planerar att äta i eftermiddag, måste bestå av grönsaker och protein.)

   

Praktportlakens blommor lyser som små solar på balkongen. Blommorna, precis som Mios vackra sång, piggar upp mig och gör mig glad.

Jag tycker att de rosa, samt gula, blommorna är vackrast.

De orangea är jag inte lika förtjust i, men dem får jag ta på köpet.

Blyblomman har jag planterat om i en lite större kruka. Där får den leva tills den har vuxit till sig, då blir det dags för större kruka igen.

Vi gick en bit längs El Paseo i förmiddags.

   

Men vi gick inte så långt. Det är 30° även i dag.

I hundsängen skulle det ledigt få plats 3 chihuahuor. Det är tomt efter Bonnie... Om jag vore jätterik så skulle jag nog köpa en ny tikvalp, helst en cremefärgad som Bonnie och liten som Nellie. (Särskilt med tanke på att Stella inte kommer att bli så gammal.) Jag tror definitivt att hundar har roligare om de får vara 2. Fast nu har jag ju inga pengar, så det får vara.

Nu har jag sytt klart brud-klänningen till Irinas Barbie-docka. Den blev verkligen inte bra. Tyget var hopplöst att sy i. Sömmarna drog sig, och ett tag krånglade symaskinen också. Jag var tvungen att sy fast ett band som ska knytas i midjan bak. Jag vet inte om Irina kan knyta rosett. Om hon inte kan, så får hon öva sig. Det gick inte att få dit en bit kardborre-band. Det lyckades jag med i nacken, men maskinen vägrade sy fast det, så jag fick sy för hand. Brudslöjan knyts i nacken, jag kom inte på något annat sätt att "sätta fast" den på. (Jag har ju inget Barbie-diadem. Annars kunde jag ha fäst slöjan på ett sådant.) Nu hoppas jag att Irina ändå tycker om klänningen. Dockorna kanske inte gifter sig varje dag...

   

Men nästa plagg - det ska jag sy i bomullstyg som är mycket enklare att sy i. Det är svårt ändå, när det är så små plagg! Dessutom ser jag ju knappt vad jag gör...

Dansk humor:

Det går mycket snabbare, och är enklare, att sy i bomullstyg. Så nu har jag sytt en röd cape också. Den stängs med en liten tryckknapp. (Det blir enklare för Irina, än att knyta rosetter.)

Nu ska hundarna och jag ut en runda, och sedan är det läggdags.

19-08-07:

Det går väldigt bra med min bantning. Jag är förvånad över att jag faktiskt går ner något hekto varenda dag. Men rätt som det är, så står kanske vikten stilla en vecka? Nu har jag bara 6 hg kvar till målvikten, men med kännedom om hur det brukar gå när jag avslutar en bantning - så bör jag nog gå ner till 47, för att kunna stanna på 48 efteråt.

Jag kan tänka mig att väga mellan 46 och 49 kg, varken mer eller mindre. Då skulle jag hålla mig (med marginal) inom vad som anses vara ett hälsosamt BMI. För kvinnor gäller BMI 18,5 - 23,9 (och för män 20,0-25,0). Just i dag ligger mitt BMI på 20,3. (18,5 skulle motsvara 44,4 kg och 23,9 skulle motsvara 57,4 kg.) Jag mår bäst både fysiskt och psykiskt, samt rör mig lättare, när jag håller mig någonstans mellan BMI 19 och 20. Då anser också läkarna att jag har en hälsosam vikt, vilket har betydelse i sammanhanget.

Men flera av mina vänner och bekanta ifrågasätter mitt viktmål, och påstår att jag är mager och att jag borde sluta banta nu. Men jag är inte alls mager, jag har fortfarande lite överflöds-fett - fast det är ojämnt fördelat (lite kring revben och axlar, mycket på låren och en aning för mycket på över-armarna). Men jag är inte tjock längre. Och det känns SÅ skönt!

Var och en måste ju själv bestämma vilken vikt som man personligen trivs bäst med - oberoende av vad andra anser. Detta vare sig man väljer att vara ganska smal - eller lite mullig. Så länge som man håller sig inom normala gränser, och är frisk. En anorektisk kropp är inte vacker, och att ha så låg vikt kan vara direkt farligt. Men det är förstås precis lika farligt att väga en massa kilo för mycket, att vara fet (och det är inte heller särskilt vackert). Som vanligt: Lagom är bäst!

Nedan dagens ost-fria frukost som jag åt vid lunchtid, summa 3,8 gram kolhydrater. (Att teet ser rosa ut beror på att det är Pu Erh, ett fermeterat te som lär vara väldigt nyttigt, men tyvärr inte är så gott.) Kanske jag borde kalla måltiden för lunch? Frukost (på morgonen) äter jag sällan, fast jag dricker alltid något mer än bara vatten (oftast te, ibland buljong). Min huvudmåltid äter jag oftast någon gång mellan 15 och 17:30. Och om det blir en 3:e (mindre) måltid, så äter jag den antingen ca 15 (och äter då huvudmåltiden ca 18 -18:30), eller ca 18 -19. De här tiderna passar mig bra - nu när jag inte jobbar.

Medan jag satt och åt ovanstående, så fick jag syn på symaskins-pedalen - och mindes. Kan ni gissa varför det sitter tejp på sladden? Jo, en gång för en massa år sedan (jag var nog 21-22), så hade jag en liten dvärgkanin (Nina). Hon gnagde på allt! Tur att jag hann lyfta väck henne, innan hon hade kommit in till de strömförande metalltrådarna. (Men plasthöljet hann hon äta upp, så där virade jag om tejp.)

Det är varmt i dag (32,5° som mest), så hundarna har fått nöja sig med korta promenader. I gengäld har vi stannat länge vid varje träd, så att de verkligen har hunnit nosa färdigt. Det är viktigt för hundar!

Praktportlaken blommar lika vackert (och upp-piggande) i dag.

Klockan 14 skulle jag möta Kerstin vid buss-hållplatsen. Jag kunde inte springa ner för min favorit-trappa, för den stängdes av häromdagen. Det står faktiskt inget om att den ska repareras, men något bör göras. Trappan är i mycket dåligt skick. Det är trasiga plattor på många trappsteg, och trappan är farlig att gå i (om man inte hela tiden ser var man sätter fötterna). Jag hoppas att de inte tar bort trappan! Visserligen finns ju sick-sack-vägen bredvid (den som jag går med hundarna), men den är för tråkig att gå när jag går ensam.

Kerstin lämnade tillbaka en bok som hon hade lånat, betalade sin del av bokinköpet, och sedan följde jag med henne på en mini-shopping-tur (Tedi + Mercadona) så att vi hann prata lite - innan hon tog nästa buss hem igen.

Därefter gick jag till bankomaten och satte in pengarna jag hade fått. Jag vill vara säker på att det finns tillräckligt på kontot så att det räcker till månadens räkningar. När jag gick förbi apotekets termometer så visade den som vanligt för mycket. Så varmt har här inte varit! (Men tillräckligt för att jag har svettas, trots att jag i dag bara har korta shorts + en sunkini-tankini med bar rygg.)

Jag träffade Rolf och pratade en stund. Han hade hittat dunkar med farligt avfall, som han hade gått till polisstationen med. Innehållet i dunkarna kunde dels självantändas, och dels var det mycket farligt att få på huden (och ännu farligare att få i ögat). Tydligen kostar det pengar att lämna in miljöfarligt avfall, så någon hade bara dumpat det på allmän plats. Det var ju bra att Rolf tog hand om dunkarna, och lämnade dem till polisen.

Rolf berättade också om de 2 "sand-slotts-byggarna". Det är han som jag har pratat med, som bygger. Den andre vaktar på natten, sköter matinköp mm. Nu hade de på 2 månader fått ihop 250 €. (Mycket pengar, men väldigt låg timpenning.) Då tog han som inte bygger alla pengarna, och tog tåget hem till Tjeckien - och lämnade den andre utan att öre på fickan. Jag trodde de var vänner. Rolf hade gett den som är kvar en tortilla, så han i alla fall skulle ha något att äta. Den som bygger ska nu stanna kvar åtminstone till mitten på september, och han hoppas att han ska få ihop lite pengar. Om jag hade haft pengar, då hade jag gett mannen som är kvar ett par sedlar. "Slottet" är ju superfint, så det vore han värd! (Fast nu kan jag tyvärr inte.)

19-08-08:

Som ni kanske har märkt, så skapade jag en Sparad dagbok 57 i går. Men vilket sjå! Numera vet jag precis hur jag ska gör, vilken adress jag ska skriva in (I detta fallet: http://www.christeltango.com/dagbok57.htm) etc - men programmet svarar inte. Det dröjde minst 7-8 minuter innan hyperlänken svarade, så jag kunde lägga in den nya sidan. (Jag lägger en hyperlänk från startsidan, som ni kan klicka på i vänsterspalten för att komma direkt till sidan.) Jag vet att jag MÅSTE gå över till ett annat webbsides-program. Men jag har ju inte råd att köpa ett, och gratis-programmen har jag ännu inte fått att fungera som jag vill. Jag saknar tillräcklig kunskap - alltså måste jag lära mig. Och det tar lite tid att "lära gamla hundar sitta"...

Rätt som det var i går, så stod Kaisa och Matti utanför min öppna ytterdörr. De är nu juridiska ägare till grann-lägenheten, och har fått nycklarna. De hade gått igenom allt i lägenheten, och funderat på hur de vill ha det. Vi pratade en stund. Men Matti som använder kryckor, och elmoped (nu när knäet inte vill längre), var trött, och behövde komma hem. Vi bestämde att de ska komma hit en annan dag, för att titta på hur mitt kök och badrum är renoverat, se hur jag har det i min lägenhet, diskutera renovering och balkong-inglasning mm.

Jag funderade först på att gå ner och sola och bada i dag. Men jag ångrade mig. När det är över 30° i skuggan, är det nog inte så hälsosamt att ligga och steka i solen. Och eftersom det är 25-26° i havet, så blir man inte särskilt svalkad när man badar. (Vi har inget kallvatten i kranarna så här års, bara ljummet och varmt - så en svalkande dusch kan jag inte heller ta.) Att promenera längs vattenbrynet fungerar inte nu - när det är så mycket folk som det är så här års.

I alla fall så plockade jag fram mina (helt oanvända) badskor. Dem köpte jag jättebilligt för flera år sedan (2 €?), för att de kunde vara bra att ha. De har tjock halkfri sula, och neopren samt nät på ovansidan. Sedan Lenas son trampade på en fjärsing, så har några i svensk-gänget börjat använda badskor. Nu har jag lagt dessa i min bad-väska, så har jag dem till hands.

Det är så här serverar jag Stella hennes medicin. Nedan har jag tryckt in ¼ rosa kortison-tablett + ¼ vit opiat-tablett i lite katt-mousse. Sedan lägger jag det vanliga torrfodret bredvid. De dagar när Stella vill äta, då äter hon alltid den goda moussen först.

När det blev dags för förmiddags-promenaden så vägrade Stella att gå ur sängen. Nellie och jag gick själva. När det bara är hon och jag, så får hon ofta ha flexi-koppel (3-meters). Hon går så duktigt och raskt. Men naturligtvis får hon stanna och nosa när hon vill. Jag går ut med min hund, för hundens skull. Andra gånger kan de få följa med mig, för min skull. Men de dagliga promenaderna är för att de ska få frisk luft, motion och stimulans. (Och så får de kissa och bajsa om de vill.)

Jag hade glömt att ta solskydd i ansiktet, där jag brukar ha faktor 50. Men ibland undrar jag om det gör någon nytta - när det är så varmt att svetten hela tiden rinner i ansiktet, och jag sisådär var 5:e minut (hemma) torkar ansiktet med en näsduk eller en handduk. Hur vattenfast är "vattenfast"?

När vi kom fram till sandslottet så la sig sandslottsbyggaren just för att sova. Han såg trött ut, och inte en enda euro låg det på det röda tyget.

Sandslotts-byggaren känner sig nog desperat, efter att ha blivit bestulen! I alla fall har han skrivit på hjärtat: "Vill du gifta dig med mig?" Ni som befinner er i El Campello just nu, gör gärna en god gärning! Ge mannen en slant! Så fint som slottsbygget är, så tycker jag att han är värd det. Så snart jag har fått in en inkomst, så ska jag ge honom något.

Vi passerade vackert blommande hibiskus på vägen hem.

Lilla Nellie blir inte trött i första taget. Hon tycks ha outsinlig energi. Men hon vilar förstås alltid när vi har kommit hem igen. (Efter att ha druckit vatten.)

Nedan ser ni så fint rosa bougainvillea och blå blyblomma gör sig tillsammans. Fast det dröjer förstås innan min lilla blyblomma växer till sig.

Kerstins och mitt bokpaket är nu skickat, och på väg. Det står att det är spårbart. Men jag vet, att så snart det har kommit utanför Sveriges gräns, så är det "försvunnet". Alltså vet jag aldrig vilken dag det kommer fram. Men vanligen 4 (5) dagar efter att det är skickat. Detta får jag naturligtvis hämta på posten.

Jag skulle aldrig ha skrivit i går, att jag går ner i vikt varje dag. För till i dag hade jag gått upp 3 hg. Men vi vet ju alla, att kroppens vätske-innehåll varierar lite från dag till dag (tarm-innehållet också), så en konstant vikt kan vi aldrig hålla - även om vi varje dag skulle äta precis exakt så mycket som vi förbrukar. Vi får väl se vad jag väger i morgon. Jag vet förstås, att det är bättre att väga sig bara en gång i veckan, men eftersom jag har så bråttom att gå ner, så får det bli (nästan) varje dag nu en period.

I stället för att ligga på stranden och sola, så sitter jag inne och syr. Nu har jag precis sytt en kort kjol åt Irinas docka. Tyget väcker nostalgi. Det är en bit av en kjol som jag hade för många år sedan, men la upp en decimeter. Eftersom jag tycker mycket om färgerna så sparade jag tygremsan som blev över.

Sen sydde jag ett liv av en liten bit av det lila tyget som jag hade kvar. Det var förfärligt pilligt. Och någon skön-sömnad blev det inte.

Men nu är dockan anständigt klädd. Jag var förstås tvungen att beskära bilden med kjolen ovan, för det vore ju oanständigt om Barbie-dockan visade brösten på internet! Men här är hela dockan:

Jenni skickade ett foto på Molly, som ligger i fåtöljen med favoritbollen mellan tassarna. Visst är hon söt!

Nu har jag lyckats åstadkomma ett plagg i rosa plysch. Det är en kombinerad baddräkt, gymnastik-dräkt och body. Inget som skulle få godkänt i syslöjden, men Irinas docka kanske kan ha glädje av plagget ändå.

   

Medan jag syr kan jag höra på Mios vackra sång (han sjunger mer nu), och titta ut på mina fina växter.

Jag saknar lampan i symaskinen! Fast ännu mer saknar jag min ungdoms synförmåga! När jag ska trä i tråden i symaskins-nålen så måste jag använda nål-påträdare! Det har jag aldrig behövt förr! Men jag ser inte det lilla hålet. Däremot kan jag trä tråd i en synål med lika litet hål. För den nålen kan jag hålla där det är som ljusast - och då ser jag bättre.

Jag funderar på att sy en blå långkjol, eller klänning (i bomullstyg) också. Ifall dockorna vill ha mera ombyte. Fast egentligen borde jag sy till mig själv (små örngott bl a), och laga kläder. För att inte tala om att här behöver städas!

Nu ska jag i alla fall ha hund-promenad-paus.

Jag hittade ett rött tyg också, och började sy av det. Nedan t h "dekorationer" att sy fast på plaggen. Barn brukar gilla sådant.

   

Jag tog den lilla lampan jag normalt har vid datorn, och satte bredvid symaskinen. Så har jag större chans att se vad jag gör.

Det blev en sådan här klänning:

Med en liten tryckknapp i ryggen.

Det är SÅ mycket lättare att sy i bomullstyg! Kanske jag börjar att sy något av det blå tyget också. Kanske en klänning med vid kjol? Det är ju kul att "skapa".

Det blev en blå vid kjol. Men när jag sydde på paljett-bandet, så bröts symaskins-nålen. Som tur är har jag fler nålar. Jag har redan satt i en ny.

Till kljolen kan dockan använda det lila livet som jag sydde innan i dag. Fast kanske jag borde sy (eller sticka) 1 liv till? Men det får bli en annan dag.

I morgon har jag pilates och ev tango. Men om jag ska dansa tango, då måste jag ha stödstrumpor hela dagen, för att kunna få på mig högklackat på kvällen. Och det vore en pina! Dessutom är de tunnaste strumporna fula! 

Snart läggdags. Ute är det 29,9°, och i sovrummet hela 30,4°. Det blir inte lätt att somna i natt heller...

19-08-09:

Nästan direkt när jag hade klivit ur sängen i morse, så provade jag dans-skor. Jag tänkte att om jag inte får på dem på morgonen, då kommer stödstrumpor inte att göra någon som helst nytta. Jag provade de bekvämaste varianterna, men rimligt hög klack. Jag fick på dem. MEN! Mitt svullna ben är svullet även nattetid, och när jag kliver ur sängen. Vilket syns på fotot nedan. (Det vänstra syns förstås till höger på fotona.) Och remmen har inte marginal (inte hål heller) för att kunna spännas ut mer. Jag kommer att vara mer svullen till kvällen - även om jag har stödstrumpor hela dagen. Så vi får se hur det går.

   

Jag provade mina gamla slitna tränings-skor också. Där kan man spänna ut remmen någon centimeter (inte gjort nedan). Men de har mocka-sula, och är bara lämpade att ha inomhus. Jag får prova alla par jag har i kväll, och se om jag kan ha något av dem. Jag vill ju dansa tango, inte sitta och titta på.

Jag tog på mig mina stödstrumpor (de fula knälånga) redan innan jag gick till pilates-passet. (Där märkte jag att jag halkade omkring inne i mina anti-halk-pilates-sockar, när jag hade strumpor inuti. Inte bra alls!) Jag tog foto för att visa hur fult det är med knästrumport till shorts-kjol. Jag fick ta 2, för Nellie skymde benen på det första...

   

Nu önskar jag först och främst att sjukvården ska vilja operera mitt ben, och sedan förstås att operationen gör nytta! Håll tummarna för bådadera!

Nellie la sig på svalaste platsen:

Efter pilates, hundpromenad och frukost tittade jag lite på Westwings erbjudanden. I dag säljer de bl a vägg-dekorationer, som tavlorna nedan.

   

   

       

Fast det här är en sport-handduk med passande text:

Sedan gick jag ut på balkongen och pratade lite med mina fåglar. (Mio gick som vanligt inte att fånga på bild.)

Bok-paketet har nu lämnat Sverige. Det kommer att bli "julafton" när det kommer fram!

19-08-10:

Det blev en lyckad tangokväll! Men det var ju en del förberedelser. Att bära stödstrumpor hela dagen gjorde att jag fick på mig 2 par av mina tango-skor. (Fast det ena paret var för glittriga.) Jag provade en hel del kläder. De flesta av mina tangokläder har jag gett bort, och jag är inte van att dansa i 30° värme, så det var svårt att hitta något lämpligt. Hemma, när ingen ser mig, går jag klädd som nedan. Men jag tar på mig linne eller T-shirt när jag går ut. Men då får jag ta av behån, för i den här värmen kan jag inte ha både och. Svetten rinner ändå.

Jag tänkte, att om jag ska kunna ha knä-stöd-strumporna på mig kvällen, så måste jag ha en längre klänning eller kjol. (Så kanten upptill doldes.) Klänningen nedan är snygg. Men med den urringningen bak, så kan man inte ha behå, och klänningen kändes för urringad fram för en vanlig danskväll. Den är mer tänkt för fest.

   

Jag har en enda kjol som är lite längre. Men den är fodrad och kändes på tok för varm. Jag tänkte att jag efter duschen skulle byta om till stöd-strumpbyxorna, så jag skulle kunna ha kort kjol. Men dem fick jag inte på mig! Det var totalt omöjligt! Så jag tog ett par särskilda dans-strumpbyxor (från Danskin). Fördelen med dem, utöver att de i alla fall "klämde åt" en smula, var att de dolde mina åderbråck. Men jag hade förstås hellre gått barbent!

Kanske jag stessade upp mig för mycket när jag letade efter lämpliga kläder? I alla fall fick jag flimmer-skotom på vänster öga precis innan jag klev in i duschen. (En typ av migrän där man får "bländande" sick-sack "blixtar" i synfältet.) Jag tog en huvudvärks-tablett, och blev faktiskt bra efter en stund.

Jag valde den tunna klänningen nedan. På fotot är jag klar för att ge mig i väg, inkl dansskor på fötterna. (Men fortfarande våt i håret efter duschen.) Men dansskorna stoppade jag i väskan, bredvid en flaska vatten och min lilla solfjäder, och så gick jag i sandalerna. (Fast jag var lite orolig för att foten skulle svullna upp, så att jag inte skulle kunna få på mig dansskorna när jag kom fram.)

Skorna nedan är de enda som kändes ok. Klacken är bara 6½ cm, och det känns lagom. Ni ser att mitt vänstra ben (som syns till höger) inte alls är särskilt svullet. Så visst hjälper stödstrumpor för stunden. De här skorna är förresten precis likadana som de beigea jag provade i går morse. Eftersom det är bekväma skor (som var billiga) så köpte jag dem i 2 färger. De ljusa har jag haft mest (bl a på Johans bröllop). Nu tyckte jag att de svarta passade bättre. (Synd att de inte fanns i rött också.)

   

Jag kom fram för tidigt, så där som vi  punktliga svenskar ofta gör. Jag passade på att fotografera torget.

När det väl blev dags för tango, då låg kameran bortglömd i väskan. Jag blev nämligen uppbjuden! Många gånger! Av olika duktiga kavaljerer! Det var SÅ roligt att dansa! Och det gick ganska bra, trots att det låg en del skräp på torget, och att det fläckvis var lite väl trögt (för att kunna pivotera). Det var också roligt att jag blev uppbjuden av flera män som jag aldrig har träffat tidigare. Det måste ju betyda att de hade sett mig dansa, och gett mig betyget godkänd.

Det hade varit 36° i Alicante på dagen, och var fortfarande 31° sent på kvällen. (Varmare än i El Campello.) Dessutom var det mycket hög luftfuktighet. Hur hög vet jag inte , men det kändes som 90% ungefär. Följaktligen rann svetten om samtliga dansare. Och både män och kvinnor använde sina solfjädrar flitigt i pauserna mellan tandorna. (De 4 danser som man dansar med samma partner.)

En kul grej: En man jag dansade med undrade över min brytning. Jag sa att jag är svenska. Då började han tala perfekt svenska! Han hade bott i Sverige sedan 1984! Men han hade hus i Torrevieja. Det var lättsamt att prata svenska en stund. (Fast man pratar bara mellan danserna, inte under dansen.)

Jag fick veta (av ABA-tango-Celia) att det fortfarande kostar 35 € om året (inte per kalenderår, utan från det datumet man betalar) att vara medlem i ABA-tango. Milongorna (danskvällarna på Casa del Tango) kostar 8 € för icke-medlemmar och 6 € för medlemmar. Jag ska gå med igen, men måste vänta till nästa pension. Just nu har jag nästan inga pengar alls...

ABA-tango-Sandra presenterade mig för 2 kvinnor som också skulle ta Tram-tåget hem. (Fast de bor i Villajoyosa.) De visste att det skulle gå ett natt-tåg klockan 00:24. Vi bestämde oss för att göra sällskap, och konstaterade att vi måste lämna dansen kl 24:00, för att säkert hinna i tid.

Kvinnorna och jag kom i god tid till stationen. Där började vi prata med ett par, 2 syskon i 30-årsåldern, som skulle till Les Llances. De berättade om sin mormor. Hon är 99 år, och är frisk som en nötkärna. Hon lagar all mat och sköter inköpen. Hon läser böcker varenda dag. Och ibland går hon ensam ner till havet och badar. Den unga kvinnan sa att hon var i sämre skick än sin mormor. Bl a hade hon ont i ryggen. Morfadern hade de däremot aldrig träffat. Han hade dött i en hjärtinfarkt innan de föddes, endast 52 år gammal. Det verkar ju vara en riktig super-woman den där mormodern!

Det var trevligt att ha sällskap på tåget på hemvägen. Jag kom hem klockan 01:15. Det är väldigt sent för att vara mig. Jag kände mig både glad och uppspelt, och förstås - väldigt sömnig. Så här såg jag ut när jag nyss hade kommit hem, med rufsigt hår blött av svett...

   

Trots att jag var så sömnig, så tog det en dryg timme innan jag kunde somna. Det var många tankar som virvlade i huvudet, och dessutom var det 30,5° i sovrummet. Jag lyckades sova ½ timme längre än vanligt i morse, längre tillät inte hundarna...

Jag begär inte att ni ska komma ihåg, men för ett bra tag sedan beställde jag ett par sko-inlägg från Min Fot (https://www.minfot.se/), ett par som heter Catwalk och är speciellt avsedda för "dam-fin-skor". De använde jag för första gången i går. Jag hade dessutom lagt silikon"kuddar" längst fram. Och bådadera gjorde verkligen nytta. Trots att jag hade dansat så många danser (och inte suttit ner många minuter), och att min vänstra fot faktiskt svullnade upp en del - så hade jag inte alls ont i fötterna när jag kom hem! Super! Nu klistrade jag in inlägg och silikon i de här skorna. Så när jag blir stadd vid bättre kassa, då ska jag beställa minst 2 set till, så jag kan ha i andra skor också.

   

Jag hade planerat att tvätta mina danskläder i dag, och lite annat smått. Men jag hade inte planerat att tvätta lakan. Men så kräktes Nellie i sängen, så det hann gå igenom både underlakan och madrass-skydd. Lakanen hänger redan på tork på taket, men klänning mm stoppade jag nyss i tvättmaskinen.

Nedan några foton från morgon-promenaden. Stella gick säkert 20 meter, innan hon bönfallande tittade på mig - och bad om att bli buren.

   

Det är som nedan jag oftast ser mina hundar, när vi är ute på promenad...

Nedan Nellie framför en "typisk spansk" bil. Här har bilarna aldrig rost-skador, men desto fler plåt-skador...

Vi har ovanligt varmt här i dag. Min termometer har visat 33,8° som mest (nu 32,1°). I solen känns det väldigt hett! Vi har mest hållit oss inomhus. Fast inne har jag 31,8°, men solen skiner inte in i alla fall. Först nu på eftermiddagen kom jag på, att jag kan göra som spanjorerna gör - fälla ner markisen. Jag rullade ner den till hälften (och passade på att klippa av några fransiga tygbitar). Detta är en sådan markis som man drar rakt nedåt, och som kan sättas fast i hållare på balkongräcket. Kanske skulle det ha gjort någon grads skillnad inomhus, om jag hade haft den nere sedan i förmiddags.

Men jag tycker inte om att ha markisen för. Det blir så mörkt inne. Jag kan inte se tillräckligt för att göra något. Inte för att jag precis gör något. Jag känner mig väldigt slö i dag. Jag borde verkligen städa, men orkar inte ta fram dammsugaren. Kanske syr jag en sovpåse till Irinas docka? Hon har valt tyg (av 3 olika) via mail. Att sy dock-saker kräver mindre koncentration än mycket annat. Och jag sitter ju still när jag syr, så det går inte åt mycket energi heller. (Fast jag får hissa upp markisen igen...)

Så, nu tycker åtminstone Irina att jag har gjort något vettigt i dag.

   

Eftersom jag fortfarande inte vill städa, så måste jag nu komma på något annat att göra. Kanske jag skulle börja läsa en bok?

Erik och Irina tittade inom. De var egentligen på väg ner på stranden för att bada. Men Irina ville titta på alla dock-kläderna. Hon hade med sig en docka (den jag har provat på är ju min gamla som jag har som prydnad). Irina provade noga alla kläderna, men med en 5-årings fin-motorik är det inte så lätt med små tryck-knappar. Men det går. (Kardborreband är lättare.) Hon kan inte knyta rosett ännu, men övar sig.

Vi stoppade alla kläderna i en plastpåse och knöt en knut på påsen. Men när det var dags att gå till stranden, då ville inte Irina. Hon ville mycket hellre hem och leka med dockan och de nya kläderna. Erik och Irina kompromissade. De kom överens om att vara 20 minuter på stranden, och att sedan gå hem och leka med dockor. Erik är en bra pappa, så han leker med dockor med sin dotter!

Innan de gick så frågade Irina lite blygt, om jag kunde sy ett plagg till - en sjöjungfru-dress med stjärtfena (till Ariel-dockan). Jag sa att jag nog skulle kunna ordna det, men att det skulle ta lite tid.

För många år sedan så kom Jenni en kväll och sa att de skulle ha maskerad i skolan dagen efter, och att hon ville vara sjöjungfru. Jag satt uppe till långt över läggdags och sydde, men hon fick sin "Ariel-dräkt" med stjärtfena. Sådär jättevacker blev den inte, men Jenni blev nöjd. (Jag hade inte tillräckligt med tyg den gången, så jag använde ett gammalt långt nattlinne (som var trasigt på några ställen), men fint glansigt tyg till fenorna.

Tur att jag inte hann börja på en ny bok, för nu får jag annat att göra. Och visst är det rätt att prioritera sjöjungfru-kläder före städning. Eller?

Jag har gjort lite för-undersökningar, som man ska när man påbörjar ett nytt projekt. Det blir banne mig inte lätt att få till det... Dessutom saknar jag lämpligt tyg.

   

               

19-08-11:

Sammanfattning av dagsläget: Sömnig, trött, dys-funktionell. Samt varm.

Vi kan läsa överallt om hur viktig sömnen är - för välbefinnandet, hälsan, vikten och för att hjärnan ska vara alert. Själv har jag sömnbrist, värre nu än jag brukar. Jag sover alltid lite för lite. Man ska vakna av sig själv på morgonen. Det gör jag kanske 2-3 gånger om året. Alla de andra mornarna blir jag väckt. Nu är det värre än vanligt. Jag kan inte somna när det är över 30° i sovrummet, och samtidigt över 80% luftfuktighet. Inte förrän framåt småtimmarna, när temperaturen har sjunkit något, så somnar jag utmattad. Jag har fläkten på, och den gör skillnad - men inte tillräckligt. På mornarna blir jag alltid väckt. (Av solen som skiner in, av ljud från grannarna eller från gatan, av hundarna...) Jag är alltid sömnig. De här varma nätterna blir det inte många timmars sömn, och jag känner mig "groggy". Hjärnan fungerar lika dåligt vid sömnbrist, som när man är berusad.

I förmiddags tittade Kaisa och Nea inom. Vi pratade lägenhets-renovering mm. (Och jag visade runt i min ovanligt skitiga lägenhet.) Men jag kunde inte hitta orden, varken på engelska eller på spanska. Jag kunde knappt prata. (Det skulle möjligen ha gått på svenska.) Sömnigheten kan ställa till det så. Jag skulle t ex säga bricka (engelska tray, spanska: bandeja), men kom inte ihåg orden alls. Och inte tänkte jag på att jag kunde ha försökt med svenska, för Kaisa kan några ord. Jag gestikulerade vilt, och eftersom Kaisa är smart - så fattade hon nog ändå. Det är en himla tur att jag inte måste jobba med något viktigt i dag.

Detta visar min baro-termo-hygro-meter i hallen just nu, där den faktiskt sitter i tvärdrag (det fläktar skönt ute):

I går kväll spårade jag ur med bantningen. Antagligen beroende på sömnbristen, som ökar sötsuget. Men kanske också för att vikten har stått stilla flera dagar i rad, vilket minskar min motivation. Sent på kvällen, när jag redan hade ätit vad jag skulle, så åt jag en stor skål yoghurt med en stor klick fikonsylt i! (Jag kom alltså ur ketosen.) Fikon-sylten som de har på Consum, består av 100% fikon och 0% socker. Men fikon är ju jättesöta i sig själva, och på burken står det 33 gram kolhydrater per 100 gram. (Jättegod sylt för övrigt! Den heter Purafruta = "barafrukt".)

Jag blev inte alls förvånad att vikten även i dag står stilla. Men jag började räkna direkt vid frukosten igen (som jag åt 11:35). Förresten ska jag hädanefter kalla dagens första måltid för frukost, för det passar bäst på de flesta språk utom svenska. Frukost = fru kost = tidig mat. Breakfast = break fast = bryt fastan. Desayuno = des ayuno = bryt fastan. Och det är ju bryter nattens fasta jag gör på morgonen, även om jag väntar med frukosten till klockan 14.

Jag ska inte ge mig på att sy någon dock-fiskstjärt i dag. Det känns för komplicerat. Jag är dessutom trött på att ha matbordet belamrat med sysaker. Jag vill ha det tomt, men någon liten snygg vas eller ljusstake i mitten. (Och möjligen plast-tabletten jag använder till vardags.)

Om jag nu skaffar mig ett litet arbetsbord på hjul, så bör jag förstås inte ha det i vardagsrummet, utan i sovrummet. Det är bättre att det är trångt där, än i vardagsrummet där jag vill ha möjlighet att umgås med folk. Redan nu måste jag flytta karmstolen om jag ska in i garderoben bakom (och fläkten om jag ska öppna den garderobs-dörren). Och så måste jag dra fram dator-bordet när jag ska in i den fasta garderoben. Kanske det kvittar om jag dessutom måste rulla undan ett bord, om jag ska in i de garderober som jag nu kommer åt utan problem? Den enda platsen för bordet är att ställa det antingen framför sängen, eller framför garderoberna till höger. TRÅNGT vore bara förnamnet. Men kanske trots allt bättre än att ha det i vardagsrummet?

Det är som på fotot nedan man ska ta selfies och foton av sitt hem. Tyvärr passar varken jag, eller mitt hem, in i den kategorin.

Och så ska man naturligtvis inte ha Ikea-garderober. Man ska ha en STOR "gå-in-i-garderob"! Tänk så lätt det vore att hitta då. Jag har gett bort massor med kläder (lite fler än jag borde ha gett bort, inser jag). Ändå har jag så trångt i mina garderober, att jag får klämma in allting. Jag har ju inte bara kläder i garderoberna - utan lakan, filtar, täcken, kuddar, tyger, dukar, kuddfodral, skor mm. Och jag hade önskat att jag kunde använda en av garderoberna som städskåp. Det skulle vara väldigt bekvämt. Och vem vet? Kanske jag skulle städa något oftare. om jag lätt kom åt städgrejorna?

I dag får jag säkert inget alls gjort. Kanske jag inte ens orkar släpa med mig kameran på våra promenader? Jag ska försöka lägga min energi på att inte falla för det söt-sug som uppstår vid sömnbrist.

Jag tittade in i Ikeas webbshop. Det är sett sådant bord som nedan, jag skulle kunna tänka mig. Fast med hälften så stor bordsskiva (för större får jag tyvärr inte plats med).

Ikea i Murcia har superbra priser på flera olika varor (bara) i dag. (Exempel nedan.) En sådan här bänkskiva (till kök) i björkträ (normalpris 99 €, nu 20 €) skulle jag gärna köpa. (Jag skulle ha köpt 2!) Men det kan jag tyvärr inte.

Jag tittade på nya serien Ombyte. Och hittade en riktigt bra transportkärra! (Den finns i beige också.) Den är delvis hopfällbar. Om jag hade en sådan här, så skulle jag kunna ge bort både den lilla silverfärgade, och den stora gröna. Om Ikea fortfarande säljer kärran, den dagen jag har råd, då kanske jag köper den. En sådan här kan man lasta mycket på! Rolig färg också!

Vet ni vad jag har gjort för dumt? Jo, jag köpte (och åt förstås) en glass! Jag förstör min bantning! Men i dag känner jag mig trött, deppig, halvdesperat och väldigt sugen på onyttigheter. Jag faller i sådana här "gropar" ibland. Jag får göra mitt bästa för att "klättra upp" igen! Visst var det gott med kall glass, men jag har redan ångrat mig. Suck!

Lena berättade att hon också har 30° i sin lägenhet, trots tvärdrag. Riktigt så här varmt brukar det inte vara, inte så många dagar i rad. Om vi hade haft råd att använda AC (åtminstone på nätterna), så hade vi förmodligen inte klagat. Jag kollade hur varmt "kall-vattnet" i kranen är nu. Om jag låter det rinna ett tag så är det 29°, annars varmare. Och i havet är det 27°, så det är inte mycket svalka där heller.

Kerstin berättade att de plötsligt blev utan el. Hon och Tord ska ha gäster boende hos sig, fr o m i morgon, och Kerstin vill förstås att allt ska fungera så bra som möjligt då. Nu hade hon satt in en kyckling i ugnen, och så satte hon på AC:n en stund för att orka dammsuga. Då gick säkringarna, och en hade brunnit så de kunde inte sätta på elen igen. De fick kalla på elektriker (inte lätt en söndag under semestern). Han kom och kunde tydligen hjälpligt laga felet. Men han måste köpa någon reservdel, och det kan han inte göra förrän i morgon. Stackars Kerstin och Tord - att sådant händer dagen innan de ska få gäster.

Alla behöver vi el nuförtiden! Inte minst till kyl/frys så här års. Men nästan alla spanska säkrings-skåp är under-dimensionerade. Så man kan inte ha "allting" på samtidigt. Det gäller att välja ugn eller dammsugare, elementen eller spisen, AC eller något annat. Och om man har egen solenergi via solpaneler (Spanien är superlämpligt för ändamålet), till den egna elförbrukningen, så får man betala "straff-skatt" på elproduktionen. (I Sverige får man som bekant bidrag för att skaffa solpaneler.)

Maud ringde nyss. De har lika varmt i Senegal, och har inte haft regn på länge. Regnet lär visst hålla sig över Sverige, har jag hört... 

Klockan är 21:30, och vi kom just in från sena rundan. Ute är det 29,4° (det går väl an), men inne i sovrummet är det 30,8° (suck och pust). Luft-fuktigheten inne ligger just nu på 82%. Tror ni att jag kan sova i natt? Jag har mått dåligt (på mer än ett sätt) pga sömnbrist i dag. Jag skulle behöva sova många timmar i natt...

19-08-12:

Jo, jag sov faktiskt bättre i natt, men inte tillräckligt länge. Jag duschade i det 29-gradiga kallvattnet precis innan jag skulle i säng, och satte på fläkten i mellanläge. Sedan höll jag mig hyfsat sval i precis 17 minuter. Sen fick jag nämligen nattens första värmevallning. Suck. Men jag somnade ändå inom 1 timme. (Ovanligt!) Och jag vaknade bara 4-5 gånger under natten. Sedan blev jag som vanligt väckt för tidigt. Jag är trött och sömnig i dag också, men det är inte lika illa som i går.

Gympan var lika givande som vanligt. Ibland under repetitionerna, så pratar Pepe kost också. Han säger bl a att om man lever på pasta, pizza och bröd - då blir man tjock. Och det har han ju rätt i. Han påpekar också att man inte ska äta i ett kör. Lika sant det. Jag tycker att han verkar ha bra koll på läget, och några i gruppen behöver säkert den kunskap han förmedlar.

Pepe skojar om vikt också, med dem han känner väl. En kvinna hade varit på fest i helgen, vilket han visste. Så när hon kom sa han: "Du ser tjockare ut. Du har säkert gått upp 2 kg." Hon försökte se förolämpad ut, men skrattade sen. (Hon är smal!) Innan gympan började pratade några kvinnor om vikt. (Själv lyssnade jag bara.) En kvinna, som bara är en liten aning mullig, sa att hon vägde 14 kg mer än vanligt. Hon måste ha varit väldigt mager från början. Visst kunde jag se 5-6 extra kilon, men definitivt inte 14. Men vi är ju olika. Vi har olika förutsättningar, och vi har olika krav på oss själva.

Till frukost åt jag en avokado. Som vanligt skar jag den i 2 halvor, och delade den. Men det blev inte alls som vanligt! Titta på fotot! Ändå var den precis lagom ätmogen. Avokado är både nyttigt, gott och mättande.

Strax efter frukosten så ringde det på port-telefonen. Det var posten som kom med Kerstins och mina böcker! Det var ganska snabbt levererat!

Jag tycker alltid att det är roligt att packa upp böcker, och tänka på all rolig, spännande och intressant läsning jag har framför mig. Kerstins böcker ställde jag åt sidan i bokhyllan. Själv ska jag börja läsa "Ät dig frisk". Den är troligen varken rolig eller lättläst - men desto nyttigare! Det ska bli intressant att ta del av det Dr. Li förmedlar.

Fast jag har ju annat att göra. (Utöver att här inte har blivit renare av sig själv sedan i går.) Lådan nedan är fylld med kläder som ska lagas, örngott som ska sys om mm. Överst ligger shorts-kjolen jag hade häromdagen. En liten bit söm gick upp i tvätten. Jag har sagt till Irina att hon får vänta på sjöjungfru-klädsel till dockan. Jag hittar inget lämpligt tyg nu. Kanske jag har något i botten på en låda? Annars får jag väl köpa en liten bit senare i höst om jag får råd (det går bara åt någon decimeter).

Så mycket att göra - och så lite ork. Det är så, att i den här värmen så vill jag helst bara sitta i skuggan och vila. Men kanske jag lyckas göra någon liten nytta innan kvällen? Kanske...

Lustig möbel nedan. Det är en förvaringsbänk, men själva stilen är en konstig blandning (klassisk sits och ryggstöd, industri-stil på hjulen, men lite glam eftersom metallen är guldfärgad). Halvsnygg och halvrolig enligt min åsikt, men ingen möbel jag skulle vilja ha - trots att den är praktisk.

Nej, jag har nästan inte gjort ett dyft i dag. Men jag har läst förordet, och börjat på inledningen, i boken Ät dig frisk.

Ja, det kan vara något hon har ätit. För vi kan äta oss till både bättre och sämre hälsa (och smalare respektive tjockare kroppar).

En sådan här vältränad mage skulle jag vilja ha. Men det är inget som man får gratis. Det räcker inte med att gympa 3 timmar i veckan på Gimnasio Canto, man behöver nog lägga 7-8 timmar till per vecka (på styrketräning, situps, plankan mm) för att ens komma i närheten. (Och så måste man ha väldigt låg fettprocent, under 17%, om musklerna ska synas. Jag siktar på 20%, och ligger nog på ca 25% nu.) För mig är "magen på fotot" nog ett ouppnåeligt mål. Men jag vill ha det som mål ändå! Sikta på stjärnorna så kanske du landar i trädtopparna... (Har jag för höga krav på mig själv?)

Åldern tar ut sin rätt. Jag har kommit till det stadiet när jag motsvarar bilderna längst till höger nedan. Och rynkor är tyvärr inte möjliga att träna bort... Och även om jag skulle vara miljonär, så skulle jag inte vilja göra en ansiktslyftning. (Möjligen ett litet ögonlocks-lyft, bara så mycket att ögonlocken inte skymmer pupillen.) Jag färgar ju inte ens håret längre. Det grå passar bättre ihop med rynkorna... Det gör mig inte så mycket att jag ser äldre ut. Men jag skulle önska att kroppen fortfarande skulle fungera lika bra, som den gjorde när jag var ung! Tyvärr så gör den ju inte det...

Kom ihåg att det är alldeles gratis att vara lycklig! Vi väljer själva vad vi ska fokusera tankarna på.

19-08-13:

Eftersom det har blivit en liten aning svalare, så sov jag bättre i natt. Tyvärr sa Stella PIP redan klockan 05. (Det betyder "Lyft upp mig i sängen".) Jag sa förstås att jag ville sova längre. För säkerhets skull kollade hon en gång i halvtimmen, att detta fortfarande gällde. Klockan 07 satte jag ner trappan framför sängen, och båda hundarna fick bråttom att springa upp. Sedan låg vi och kelade ända till 08:30. Mysigt! (Fast jag hade hellre velat sova...)

Boken jag har börjat på är intressant! Nedan texten på baksidan.

Det framgår redan av Ted-talket, som boken bygger på, att mycket handlar om kroppens nybildning av blodkärl. Och att vi kan stimulera, eller förhindra, nybildningen med olika sorters mat.

Nedan en skärmdump från Ted-talket:

I boken kommer uppräkningen av födoämnen en bra bit in i boken, och det lär dröja innan jag kommer dit. Men jag noterade några saker under föredraget. Att svart te hindrar nykärlsbildning effektivare än grönt te, och att Earl Grey (den enda sortens svart te som jag tycker om) är bäst. Vidare att just äppelsorten Granny Smith (min favorit) hör till de effektivare. I boken ska det finnas en lista på 200 födoämnen. Det ska bli spännande att läsa om alla.

Det började blåsa i går. Skönt! Härligt! Temperaturen har gått ner lite (just nu 27,9° ute och 28,3° i sovrummet), en klar förbättring! Eftersom det dessutom är lite molnigt, så kunde vi gå längs El Paseo mitt på dagen.

Nellie travade på lika glatt som vanligt, men Stella bad om "skjuts" på tidigt stadium. Hon verkar vara ganska nöjd med livet, bara jag bär henne.

Nu börjar byggjobbarna jämna ut marken runt om poolen.

Sista våningsplanet är klart, men ovanför detta sticker det blivande hiss-schaktet upp.

19-08-14:

Blåsten har sänkt temperaturen! Skönt! I morse när jag vaknade så var det 26,5° ute, och bara 27,4° i sovrummet! Jag sover givetvis bättre när det är 27°, än när det är 30°! (Tyvärr vaknar jag lika ofta av värmevallningar...)

Jag köpte yoghurt gjort på getmjölk på Aldi häromdagen. Den smakade bra. Det var faktiskt inte så stor skillnad mot den vanliga av komjölk. I början när jag hade flyttat ner till Spanien, så tyckte jag illa om ost mm som var gjort av get- eller fårmjölk. Nu har jag vant mig. Jag har en känsla av att getmjölks-produkter bör vara de "miljö-vänligaste".

Jag har inte återgått till att räkna kolhydrater och vara i ketos. Men jag försöker att äta så förståndigt jag kan. Jag berättade att jag köpte glass häromdagen. Det var faktiskt en ½-liters burk (chokladsmak). Jag åt hälften den dagen, resten står kvar i frysen. Nu lockar glassen inte alls. Jag får mina ryck ibland (åt fel håll), men känner ju att jag mår bäst av nyttig mat.

Jag har provat olika sorters mjölk- och grädd-ersättningar. Kokos-grädde tyckte jag inte om. Mandelmjölken nedan är inte heller något speciellt. Då kan jag hellre dricka vatten. Det tycker jag är godast! Och i matlagning är detta inget alternativ. Annars lät det ju bra att den innehåller 0 kolhydrater. Jag valde bara sorter med få kolhydrater, annars hade jag nog provat soja-mjölk.

   

Havre-mandel-mjölken nedan smakar däremot bra. Men eftersom jag inte dricker mjölk längre, så känner jag inget behov av en ersättnings-produkt. Om den hade funnits i små förpackningar (1-2 dl), då hade den kunnat vara bra att ha hemma. Men en öppnad 1 liters-förpackning håller inte tillräckligt länge, för att jag ska hinna dricka upp den.

   

Det jag har hemma just nu är en liten förpackning matlagnings-grädde. Den kan jag ha till allt. (Spanska vispgrädde kan jag inte använda mera, i alla fall inte sommartid. Den är aldrig flytande, utan som en fast klump. Och den ökar inte i volym om jag vispar den. Märkligt. Tål inte spanska kor att vara ute i solen? Eller behandlar mejerierna grädden så mycket annorlunda än vad vi gör i Sverige. Vår vispgrädde är ju flytande.)

Om Erik tittar inom, så ska jag försöka pracka på honom både mandelmjölken och glassen. Jag har ju så liten kyl och frys...

Bokstöden nedan heter Evolution. Och visst har människan utvecklats väl så mycket - genom att läsa böcker!

Vi gick en liten runda längs El Paseo, fast det var mitt på dagen (och ingen skugga). Det går an när det blåser.

Jag såg en tjej som hade så där jättelånga ben, som man ser i alla mode-annonser, men nästan aldrig i verkligheten. Snyggt! (Fast också "konstigt", eftersom det är så ovanligt.) Hon borde kanske bli fotomodell, för fotona av henne skulle de inte behöva "photoshopa"...

Jag försökte hitta lite skugga åt mina små.

Jag har läst mer i "Ät dig frisk", och fotograferat några sidor som jag vill visa er. (Senare i kväll kanske?) Det är en mycket intressant bok, och jag rekommenderar alla er som är hälsomedvetna, att läsa den!

Jag funderar mycket över mitt ätande, över hur jag ska hitta en lagom balans. Jag klarar inte att leva 100% sunt - alltid. Många hälsoskribenter menar att det räcker att leva sunt till 80%, då klarar kroppen av att man äter fel 20%. Jag tänker på kända 5:2-dieten. Jag skulle kanske kunna knycka idén, och göra tvärtom. Alltså att leva sunt 5 (helst 6) dagar i veckan, och så tillåta mig att vara lite onyttigare 1 (max 2) dagar?

Fast nu vill jag ju gå ner något kilo ytterligare, också. Jag får prova mig fram, och se vad som funkar för mig i verkligheten. Jag trivs med periodisk fasta, så det ska jag fortsätta med. (Men inte 6-7 dagar i veckan, som när jag bantar. Kanske 2-3 dagar vore lagom?) Korttids-fasta har många hälsofördelar! (Och fastar jag regelbundet, så blir det lättare för mig att hålla vikten på en lagom nivå.) 

19-08-15:

Ni vet att Ulf tycker om att planera allt i god tid. I går beställde han en resa hit till El Campello för år 2020! Han kommer att vara här 21/4 - 19/5. (Boende ordnar han senare.) Men han kommer ner redan i höst (7/11 - 1/12), och ska då bo på Residencial La Red.

Vad gör jag för fel? Titta så ledsen min bägarranka ser ut! Att den inte blommar är en sak. Men bladen hänger. Växten har inte fått torka ut, och jorden är lätt fuktig nu. Ändå är vissa blad torra. Jag ser ingen ohyra. Så vad kan det vara?

När jag senast handlade på El Corte Inglés, så köpte jag te-paketet till vänster nedan (med portions-påsar). Macha-te + gurkmeja. (Det högra med matcha-te + kakao hade jag innan.) Matcha-te är nyttigt, men jag tycker inte det är gott. Kakao tycker jag om. Men teet till höger är ändå inte särskilt gott. Nu visar det sig att det till vänster faktiskt är gott! (Jag har vant mig vid gurkmeja-smak.) Bra! Då kan jag dricka te som är både gott och nyttigt! (Fast den här sorten är dyr, så det kan inte bli varje dag.)

Jag har fortsatt att läsa i boken. Jag har hunnit hälften nu. Jag lär mig mycket!

Jag har fotograferat av flera sidor som jag egentligen vill visa er. Men jag kan förstås inte visa er alla fotona - för det är inte tillåtet att visa mer än en liten del av en text. Jag kommer att visa er några avsnitt nedan, lösryckta ur sitt sammanhang. (Författaren förklarar noga och bra, och hänvisar hela tiden till vetenskapliga studier.) Avsnitten nedan är tillräckligt många och intressanta, för att ni ska förstå vad ni missar om ni inte läser boken själva. Jag tänker inte visa fler än de här, trots att det finns väldigt många bra sammanfattningar och tabeller i boken. Som ni förstår så rekommenderar jag boken! (Den är inte dyr, Bokus tog 150:-.)

Jag kanske kan fortsätta att äta ost med gott samvete? Bara jag väljer rätt sorter...

Vill ni veta mer - så köp boken och läs själva!

Nedan. Det är ju bra med tydlighet. Men behövs verkligen den understa raden?

Eftersom solen skiner från en klarblå himmel, och termometern visar 29,9°, så försöker vi gå i skuggan så mycket vi kan.

Om jag hade trädgård, så skulle jag inte vilja ha några palmer. Orsak: De måste beskäras årligen (och blir ju tämligen höga med tiden, vilket gör det svårt). Palmen ovan är det dags att beskära. Trädet nedan (Ipil-ipil / Leucaena leucocephala), egentligen en buske, skulle jag däremot gärna ha. Om jag inte hade haft så trångt på balkongen, då hade jag nog tagit en fröskida när fröna är mogna - och sått i krukor. Något hade säkert tagit sig. Det finns självsådda små "träd" nedanför detta lite större. De blommar med vita blommor som ser ut som bollar.

Jag skulle ha rosépepparträd också. De har också skirt och vackert bladverk. Jag sådde ett en gång. Det var ca 70 cm högt när jag åkte på semester till Sverige. När jag kom hem igen så hade min "växt-vattnare" lyckats ha ihjäl det...

Nu ska jag gå en runda själv längs El Paseo.

Jag tycker att det är skönt att gå i solen en stund. (Men det hade varit alltför hett för hundarna.) Ibland är det kul att "titta på folk" också. Att människan är ett flockdjur, syns tydligt nära vattenbrynet.

Det var många på stranden (UV-index 9), och nästan lika många i vattnet (26° varmt).

Jag hade 3 euro med mig, för jag hade planerat att köpa en glass på Mira. Jag brukar köpa 1 eller 2 där varje sommar. (De brukar öppna till påsk och stänga i början på september.) Detta är första glassen jag köper "ute" i år. Jag ska nog hinna med ytterligare en (fast helst en ingefära-sorbet på Laneu) innan säsongen är över.

Det finns många sorters glass att välja på. (Och några sorters sorbet.)

   

Jag valde minsta sortens bägare med 2 smaker; hasselnöts-glass + chokladtryffel-glass. (De hade 5 olika sorters choklad-glass, så jag hade lite svårt att välja. Pris 2,10 €. Var det inte 1,90 € förra året?) Mycket god glass hur som helst. Jag tycker nog särskilt bra om hasselnöts-glassen, med hackade nötter i.

   

När glassen var uppäten, så gick jag en liten sväng till hamnen.

Jag har ännu inte gått ner och tittat på hantverks-stånden. T o m den 1/9 finns de där, därefter är det för sent.

Jag klättrade upp på "mini-berget" för att få lite utsikt.

Handikappbadet...

Titta så snygg dekoration rullstols-hjulen har! Det är roligt att man numera kan piffa upp sin rullstol efter eget tycke.

Nu ska jag läsa vidare i boken.

19-08-16:

Det var ett ganska tufft pilates-pass i dag. Vi låg på rygg hela tiden med en boll mellan knäna. Bollen skulle vi knipa hårt om - hela timmen. (När musklerna krampade fick vi förstås släppa efter några sekunder, men sedan knipa ihop benen igen.) Under tiden lyfte vi oupphörligt hantlar över huvudet, uppåt, nedåt, bakåt, åt sidorna - och ibland höll vi dem stilla i olika obekväma lägen. Men nog ska jag bli starkare alltid! (En bra sak är att Gymnasio Canto har AC:n inställd på behagliga 22°.)

Efter frukost, hundpromenad och lite annat - så väntade ett tufft kläd-provnings-pass inför kvällens tango. Även i dag har jag på mig stödstrumpor (hemskt i värmen!), annars skulle jag aldrig kunna få på mig tango-skorna i kväll. Och tyvärr blir jag (av samma orsak) tvungen att ha strumpbyxor på mig i kväll. Kanske jag kan sy en tunn vadlång kjol? Till nästa gång, alltså. Om jag har något lämpligt tyg hemma? För då skulle jag åtminstone klara mig med knästrumpor.

   

Jag har inte längre så många kläder att välja på, men provade igenom alla tänkbara alternativ. (Det vore lättare om det hade varit svalare ute!) Upptill har jag på mig det rosa linnet som jag är klädd i än så länge. Om jag hade valt kjol, så hade jag förstås valt en snygg tunn topp därtill.

       

       

Enfärgat svart blir för "begravnings-aktigt" - på sommaren. (På vintern kunde jag haft en ceriserosa scarf kring halsen...) Jag försökte lätt upp färgen med ett silverfärgat skärp, men det blev inte lyckat.

   

Den här röd-vita är egentligen en sol-klänning. Definitivt ingen dans-klänning. Men, i brist på annat... Den är tunn och sval.

       

Det får bli den, trots att "gäddhänget" kommer att synas när jag dansar. Och så får jag ha strumpbyxor samt svarta skor till.

Jag hoppas att jag blir uppbjuden lika mycket som förra gången, så jag inte har gjort allt det här besväret i onödan.

Nu ska jag ut med hundarna. Och sedan måste jag förstås duscha, och fräscha upp mig, innan det är dags att ta Tram in till Alicante.

19-08-17:

Jag tog några foton i går, men det är helt uppenbart att min kamera inte är lämpad för nattfoton. Ännu sämre blir de foton (90%) som jag har tagit medan jag har förflyttat mig. Ni får hålla tillgodo ändå, i brist på annat. Jag besöker ju tangon för att dansa, inte för att fotografera.

Nedan först Daniel (i vita byxor), ordförande i ABA-tango, sedan Sandra (hustru till Daniel och frontfigur i ABA-tango), vilket också Celia (3:e fotot) är (frontfigur alltså - Daniel har bara 1 hustru).

       

       

Det var inte riktigt lika mycket folk som förra gången, och (gudskelov) inte riktigt lika varmt ("bara" 28-30°). Solfjädrarna användes flitigt. (Många kavaljerer hade en i bakfickan.) Jag fick dansa med många duktiga kavaljerer (bl a 8 danser med Daniel), men fick ändå stå och titta emellanåt. Antagligen var det förhållandevis färre kavaljerer, som vanligt. (Och vissa kavaljerer dansar bara med kvinnor som de känner.)

       

       

   

Kanske var det tur att jag inte fick dansa mer? Jag fick nämligen ont på en tå. Jag upptäckte dagen efter förra tangon, att skinnet var avskavt på en av tårna (antagligen av skons kant). Det lilla såret hade inte hunnit läka, och jag kände av det i går. Men jag tänkte förstås mest på att det gjorde ont när jag stod stilla. När jag dansade glömde jag fötterna totalt.

I går var vi 5 kvinnor som gjorde sällskap till Tram-tåget som skulle gå 00:25. De andra (väldigt trevliga alla) bor i Villajoyosa. Jag tog några foton på vägen mellan Plaza Gabriel Miró och station Mercado. De fotona blev ännu suddigare, eftersom vi gick raskt. Undantaget fotot nedan där vi väntade på grönt ljus för att passera gatan (Rambla Mendez Núnez). 

       

   

Kvinnan som skymtar nedan till vänster (en i sällskapet) är tango-danslärare. Ni kan inte ana så bra hon dansar. Urtjusigt! Och självklart dansar hon bra som kavaljer också. Där ligger jag i lä...

Jag kom hem ungefär 01:30, och var då för pigg för att kunna lägga mig bums. (Jag läste faktiskt ett par kapitel i boken.) Men klockan 03 låg jag äntligen i sängen, och somnade strax därefter. Hundarna väckte mig vid vanlig tid i morse, så jag är förstås trött i dag.

ABA-tango firar 14-års-jubileum, och ska ha stor fest den 28/9 på La Casa del Tango. Det ska bli mat (åt tapas-hållet, men fina sorter) och vin, dansshow (tango + milonga), den kände tangosångaren Ariel Ardit ska sjunga, och så blir det dans förstås. Det är begränsat antal platser, och föranmälan krävs. Det står inte vad det kostar. (Säkert dyrt! Och så tillkommer taxi hem, som jag i bästa fall kan dela med någon.) Det är klart att jag gärna skulle vilja gå! Men hur ska jag få råd?

I dag orkade jag knappt skumma Westwings erbjudanden. Men jag såg att de sålde en svensk produkt som är ganska kul; svävande lampor och krukor. Se: https://eu.flyte.se/?locale=eu (Westwing har lägre priser än vad som står på den svenska webbsidan - men det är förstås väldigt dyra saker ändå!)

Några foton från vår förmiddags-promenad:

När vi kom hem så drack hundarna vatten, och sedan la de sig på svalaste platsen.

På måndag har Nellie tid hos veterinären för vaccination. Jag ska då ta med ett passfoto också, för hon har ännu inget i sitt djur-pass. (Veterinären sätter sedan en plastfilm utanpå.) Jag vill förstås ha neutral bakgrund, så jag provade att sätta Nellie i gungstolen. Hon hoppade bums ner. (Gungstolen är otäck när inte jag sitter i den.)

Jag satte henne på en stol, som är för hög för att hon ska våga hoppa ner. Det gick inte heller så bra. (Dessutom har stolen för smal rygg.)

Nellie blev ju väldigt söt på fotona, men som passfoton duger de inte.

Egentligen borde jag ta ett nytt passfoto på Stella. Hon är valp på det hon har i sitt pass. (Hon var ju bara 4 månader när hon första gången flög till Sverige.) Det är lättare att fotografera henne. Hon håller sig stilla...

Klockan 15 kände jag mig så sömnig, så sömnig. Jag tog en koffeintablett, men blev bara en liten aningen piggare. Jag läser i boken, men får pausa då och då för att kunna koncentrera mig. Ett foto till ska ni få se. Det visar de födoämnen som hjälper kroppens samtliga försvars-system (kärlnybildning, regeneration, mikroflora, DNA-skydd och immunförsvar). Lägg gärna till några av dessa till er dagliga kost. Det ska jag göra.

Te dricker jag ju redan, och mörk choklad äter jag gärna. Jag borde försöka få i mig mer olivolja! När jag inte äter strikt LCHF, så kan jag lägga till frukt och bär. (Just nu räknar jag inga kolhydrater, men försöker leva sunt. I dag har jag ätit både kiwi-frukt och blåbär. Frukt och bär är jättegott, men jag går inte ner i vikt när jag äter sådant.) En del i boken går hand-i-hand med LCHF, annat går stick-i-stäv.

William Li avråder allra mest från konstgjorda sötningsämnen och processat kött. Men han framhåller att man snarare ska lägga till det nyttiga, än ta bort det man är van att äta. Fast han rekommenderar förstås att man låter bli att äta sådant, som bevisligen förstör hälsan.

Man kan kontrollera, genom ett frågeformulär, hur bra eller illa man själv ligger till hälsomässigt. Man kan få mellan 0 och 28 poäng. Ju fler poäng desto sämre. Man kan få både minus- och plus-poäng (plus-poäng bl a för sjukdomar man har, eller har haft). Jag hamnade på 3 poäng totalt, vilket är bra. (7 plus-poäng och 4 minus-poäng, varav 1 minus-poäng för att jag har hund och ett annat för att jag aldrig har rökt.)

Klockan är 18:35, och jag skulle vilja gå och lägga mig nu... 

19-08-18:

Jag la mig tidigt i går, före 21, men somnade efter 23. Och jag blev förstås väckt lika tidigt som vanligt. Så jag känner mig normal-pigg/ normal-trött i dag. Apropå vad man bör äta:

Jag fick slå upp ordet lint. Det betyder ludd...

Ännu har jag inte tagit några passfoton på Nellie. Men jag ska, senare. Jag började morgonen med att stoppa dynan som Nellie ligger på ovan (och lite till) i tvättmaskinen. Sedan gick Nellie och jag ut. (Stella ville inte.) Tvättmaskinen ville inte heller - centrifugera alltså. Jag tvättade bara några små lätta saker i snabbtvätt-programmet. Den lilla badrumsmattan nedan blev väldigt tung när den var våt, och fast tvättmaskinen försökte flera gånger - så blev det för mycket obalans för att centrifugeringen skulle komma igång. Jag fick ta ut den blöta mattan och låta den droppa av över dusch-karet. (Efter att först ha kramat ur den så gott jag kunde.)

Resten hängde jag på tork på balkongen. (Och mattan hänger just nu i solen på tak-terrassen.) Jag tvättade antihalk-skydden Stopp. Jag har klippt till dem för stora (bara någon centimeter mindre än mattorna). Det har hänt dagligen att mattorna har glidit åt sidan (Stopp ligger stadigt), så lite antihalk-skydd har stuckit fram - och blivit smutsigt. Jag ska klippa av en bit runt om dem (kanske 1 dm?), för att minska risken att de syns. De gör stor nytta, så jag vill använda dem.

I dag rullade jag in min gymnastik-redskaps-vagn i sovrummet igen. Jag har börjat använda hantlarna, och vill lätt komma åt dem.

Nu när jag gympar måndag-onsdag-fredag så passar det utmärkt att jag lyfter hantlar på lördagarna. Jag vill ha starkare arm-muskler. Jag använder 2-kilos-hantlarna när jag ska hålla armarna rakt ut åt sidorna, 3-kilos när jag sänker dem bakom nacken, och 4-kilos när jag tränar biceps. Jag hoppas behöva 5-kilos lite längre fram... Trots allt var Pippi Långstrump den första idol jag har haft. (Den andra var Astrid Lindgren, men det var i vuxen ålder.)

Klockan 13 tittade Lena och Lucky inom. Vi satt en stund i skuggan på balkongen och drack vatten. Lena och jag pratade, och Nellie slickade Lucky på munnen, i ögonen, och i öronen, samt klättrade på honom - medan Stella tittade på. Sedan gick vi ut.

Först gick vi för att titta på påfågeln (trots att vi då fick gå i solen). Jag har sett att en ung man har röjt hela området där den trånga fågelburen står, och i går såg jag att kompisarna påfågeln och tuppen fick gå lösa. Det måste vara härligt för dem! Eftersom det är 31° varmt i dag, så höll de sig i skuggan under ett olivträd. (Jag kunde komma närmare, men då skymde trädet dem.) Med god vilja ser ni både påfågeln, och den stora bruna tuppen, på fotona nedan.

På tomten intill växer den brokbladiga bougainvillean som jag är så förtjust i. Jag tog några foton på den också.

Och så fotograferade jag hundarna förstås.

Vi valde de skuggigaste trottoarerna, men det var varmt ändå. Alltså blev det ingen längre runda. Nellie tittade så efter Lucky när vi skildes åt...

Jag mailade Sandra och frågade vad det kostar att vara med på den stora tango-festen. Hon skrev att det kostar 30 €, men att jag får det för medlemspriset 25 €, trots att jag inte är medlem. Det är ju faktiskt inte så farligt för mat, dryck, underhållning och dans. Jag har visserligen inte råd egentligen, men jag ska försöka få ihop slantarna, så jag kan vara med. Det blir säkert jätteroligt! (Taxi från Alicante till El Campello brukar kosta 20-25 €, och kanske jag hittar någon att dela taxin med.) Det känns kul att ha kommit igång med tangon igen. Jag älskar att dansa!

Jag har överhuvudtaget blivit aktivare. Och ska jag i höst dessutom gå på gympa på tisdags-kvällarna på Amudeca (= Asociación de Mujeres del Campello), och spanska på onsdags-kvällarna hos AMC (= Asociación Mayores del Campello), jag har anmält mig till bådadera, då blir jag ju nästan heltids-sysselsatt. Jag skulle egentligen vilja gå på yoga också (hos AMC), men det kolliderar tyvärr med gympan på Canto. Yoga är det enda som jag saknar på Gimnasio Canto. (De har ingen lämplig lärare.)

Yoga finns i privat regi (jag vet 2 olika här i El Campello), men det blir på tok för dyrt att vara med där också. Dessutom tycker jag om lugna hemma-kvällar med hundarna, så jag vill inte vara alltför inbokad. Egentligen är 4 aktiviteter i veckan (som nu) fullt tillräckligt. Jag är ju pensionär!

Det känns väldigt bra att röra på kroppen i olika sammanhang. Men att jag är med på olika aktiviteter, innebär också att jag träffar spanjorer i ett naturligt sammanhang - och får öva mig att prata. Och det är väldigt bra! Jag behöver verkligen öva mig (och bli rättad) - samt lyssna (för att lära).

Jag grubblar på möbleringen i vardagsrummet. Bokhyllor, förvarings-möbler, och matbordet med stolar är viktigast. Men jag vill självklart ha en skön läs-fåtölj (ännu hellre en liten nätt soffa), och så måste jag ha någon form av gästbädd. Sängskåpet är bra, men tar mycket plats när det inte används. Helst hade jag velat ha en liten bäddsoffa (max 160 cm bred). Då hade jag kunnat slopa både läsfåtölj och sängskåp. Men Ikea har ingen lämplig just nu.

Jag har tittat på deras bädd-fåtöljer. Jag hittar 3. Jag har en Lycksele i Hässelby strand. (Jag har haft 2.) Som säng är den skön (jag har valt bästa madrassen), men eftersom den saknar armstöd så är den inte skön att sitta i. Jag byggde armstöd själv, men det blev klumpigt.

Järvsta verkar vara en ny modell. Jag har inte sett den tidigare. Priset är rimligt, men den finns tyvärr bara i ett tyg (som jag tycker är fult). Om den är skön som säng vet jag inte. Jag skulle själv få sy en överdrags-klädsel i sandfärgat tyg (från Bemz). Så tyg-kostnaden skulle tillkomma.

 

   

Vallentuna nedan ser ut att ha skönare säng. Eftersom den har utbytbar klädsel, så kan jag i stället för en Ikea-klädsel köpa en sandfärgad från Bemz (samma tyg som jag har på de andra möblerna). Men Vallentuna är dyrare, och tar lite större plats.

 

   

Ja, det hinner väl komma andra modeller på Ikea, innan jag får råd att köpa en bäddfåtölj. Men om jag bytte läsfåtöljen och sängskåpet mot en bäddfåtölj - då skulle jag få bättre plats till annat. Jag kanske slapp ha Kallax stående "mitt i rummet"?

Jag bara drömmer och fantiserar...

19-08-19:

I dag efter gympan frågade jag Pepe hur gammal han är. Det syns att han inte är ung, men att han har fyllt 62 år - det trodde jag inte. Han ser betydligt yngre ut. Självklart är han smal och vältränad, men han har knappt en enda rynka i ansiktet heller. Jag tror att han lever sunt. Ja, det är alltid trevligt med folk som håller sig i form. 

Jag gick direkt från gympan till tandläkaren. Där fick jag sitta i tandläkarstolen 1 timme och 50 minuter, fast jag inte hade/har ett endaste hål. Det är tydligen väldigt noga med mycket, när man har lichen. Jag fick genomgå flera behandlingar, av en "tandläkar-läkare", och sedan tog tandhygienisten bort en del tandsten. När jag kom till kassan fick jag en chock. Jag fick betala 220 €, = betydligt mer än vanligt. Och redan om en månad ska jag på återbesök. De rekommenderar mig att beställa tid hos en specialist på lichen, en privat läkare i Elche. Jag kommer att ringa och höra mig för. Men jag antar att besöket skulle bli för dyrt för mig, dessutom vet jag inte hur jag skulle ta mig till Elche (som ligger ca 45 km söderut).

Hemma igen hade jag fått ett mail, med protokollet från comunidad-mötet vi hade här i Los Olivos för några veckor sedan. Där stod det att jag blev invald i styrelsen som suppleant. Det hann jag aldrig förstå under mötet. De kontrollerade mitt namn i samband med att ordförande och vice-ordförande blev omvalda, men att de valde mig förstod jag inte. Men det gör inget, jag har inget emot att vara med.

Sedan försökte jag ta passfoton på Nellie. Det gick inget vidare i dag heller. (Jag kom överens med veterinären att jag ska ta med foto vid nästa besök, om 1 vecka, när Nellie ska rabies-vaccineras.)

   

Nellie hade tid hos veterinären 17:30 för sin vanliga årliga vaccination. Nellie sprang ivrigt den sista biten. Nedan ser ni nedre delen av rampen upp till dörren - och en springande Nellie. (Stella bar jag, för hon vägrade att gå när hon förstod vart vi var på väg.)

Sedan väntade Nellie ivrigt på att de skulle öppna dörren.

Väl inne så for hon runt med viftande svans, och hälsade glatt på alla som jobbar på Eurocan. Hon rörde sig för mycket för att det skulle bli bra foton.

   

Det var lättare att fotografera Stella som gömde sig under en stol i väntrummet...

Det var veterinär Angel i dag (Cristina har semester). Alla är lika bra, så mig spelar det ingen roll. Nellie blev undersökt, fick sin vaccination, och båda hundarna fick klorna klippta. I dag kostade allt 87,19 € totalt. Men då ingick inte bara vaccination, kloklippning, och medicin till Stella - utan jag köpte också en liten påse hundmat, 1 burk PlaqueOff samt 2 pipetter Frontline.

I dag mailade Sandra 2 foton som hon hade tagit på mig på tangon i fredags. På det första har jag paus i dansandet. Det syns att jag är svettig i pannan...

På nästa foto dansar jag med Manolo. Det är ju förfärligt så tjock jag ser ut om överarmarna! Riktigt så tjock är jag inte längre. Det är "gäddhänget" som skämmer! Det är uppenbart att jag måste ha klänning (eller topp) med ärm nästa gång - för att dölja eländet.

Jag hade en liten midjeväska på mig med Tram-kortet och nycklarna hem. Det allra viktigaste alltså. För jag måste förstås ställa ifrån mig den större väskan (som jag hade dansskorna i) när jag dansar. Tangodansare är alltid ärliga, men det brukar vara ganska många andra som tittar på, och man vet ju aldrig...

19-08-20:

Stella ville inte följa med på morgon-promenaden, så det blev bara Nellie och jag.

Poolen ser färdig ut:

Det är nog ganska udda, att poolen är klar och börjar vattenfyllas, när huset än så länge bara är en stomme. Men om jag har förstått det hela rätt, så är det 2 olika firmor som gör de 2 olika jobben. Dessutom är det väl så, att poolen bara fylls för att kontrollera att allt fungerar som det ska.

Precis i dag drog Suma den sista avbetalningen på plusvalía-skatten (för vinsten vi inte gjorde). Det är skönt att jag slipper den hädanefter. Det har varit tufft att betala drygt 2000:- extra per månad, när jag redan befinner mig på marginalen! Jag har kommit så mycket back, eftersom jag har varit tvungen att utnyttja mitt kreditkort varenda månad (till mat).

De kommande månaderna ska jag ägna åt att betala av kredit-skulden. Men det dröjer nog ½ år, innan jag ens kommer på plus/minus noll. Och sedan dröjer det väl 1 år ytterligare, innan jag har fått ihop ett litet reservkapital för oförutsedda utgifter o dyl. Ja, det blir tvunget att kämpa på. Har man bara en liten pension, så får man vända på slantarna. Köper jag en sak, så får jag avstå från något annat.

Jag glömde berätta i går, att när jag var hos tandläkaren så fick jag skriva på ett 3 sidor långt dokument. Det handlade om att jag godkänner alla behandlingar de gör, och att jag är medveten om att det kan finnas risker med lichen. De friskriver sig från ansvar som har med sjukdomen att göra, men jag litar ju på dem. De gör alltid ett bra jobb, och är trevliga dessutom.

Det här är inte min dotter Linda, men det är ganska likt (förutom hår-längden). Linda är nämligen också gravid!

Jag har i det längsta hoppats på att få ett foto av henne, där den stora magen syns, för att publicera här på min webbsida. Men hon vill inte ha något foto av sig på internet. Jag tycker förstås att det är lite trist. Linda är ju söt, och så glad över att vara gravid! Jag skulle med stolthet visa henne för er.

Hon väntar en dotter (vilket både Linda och jag är glada för), och födseln är beräknad till mitten av oktober. (Knappt 2 månader kvar...) Jag har vetat om det från start, och jag har fått se foton (både av Linda med den stora magen, och ultraljudsbilder på babyn), men jag har väntat med att berätta för er.

Men nu berättar jag. Jag väntar mitt första barnbarn! Fantastiskt! Jättekul! Roligt! Toppen! Linda och babyn mår bra, och jag hoppas att de kommer att må fortsatt bra, och att allt kommer att gå perfekt! Det ska bli så roligt när den lilla kommer till världen!

Hittills i dag (klockan är 16:30) har Stella inte tagit ett enda steg utomhus. Men nyss bar jag henne ett varv runt kvarteret. Så får hon ju se (och lukta) lite annat än bara "hemma". Och Nellie behöver sina promenader!

Grannen (de som inte har varit här tidigare) renoverar sitt badrum. Det bankas en del, och nyss bar hantverkarna ner badkaret till återvinningen. Det skulle ha varit spännande att se "före och efter", men jag kan ju inte gärna bjuda in mig själv.

Kaisa berättade förresten, att en annan granne hade visat henne ett sätt att bygga ut köket, som jag inte har sett. Den grannen hade flyttat badrums-dörren (till den väggen där jag har sängskåpet) så den öppnas åt vardagsrummet. Och så hade de byggt köket som ett L. På så sätt hade de fått större kök - och ändå behållit öppenheten mellan kök och vardagsrum. Men sådant bör förstås ske i samband med att man renoverar badrummet. Det skulle vara väldigt intressant att titta på, och jämföra, alla från början likadana lägenheter här i huset. Jag tror inte att 2 är renoverade exakt likadant.

19-08-21:

Jag började läsa en bok i går. Det skulle jag kanske inte ha gjort. Jag satt uppe 1 timme längre än jag hade tänkt mig. Hon skriver ju väldigt bra och spännande Viveca Sten - och då har jag svårt att lägga ifrån mig boken. Fast jag kunde ju inte veta att jag skulle bli väckt i natt... Detta är den 9:e boken i serien. Jag har alla, och kommer att köpa hennes nästa den dagen den kommer ut som pocketbok.

Det började nämligen regna rejält ca 03:45. Regnet vräkte ner - och det hörs när man sover för öppet fönster. Jag vaknade förstås, och kunde inte somna om förrän några timmar senare. Lenas väderstation berättade att det kom hela 57 mm regn i natt! Det regnet behövdes verkligen här, naturen jublar, och det är synnerligen sympatiskt när det passar på att regna på natten.

När jag gick till gympan i morse stoppade jag ner mitt hopfällbara paraply i väskan, men jag behövde det aldrig. Direkt efter gympan gick jag till Aldi. De hade nämligen 2 erbjudanden i dag som jag ville ta del av. Nedan mina inköp:

Jag köpte en liten magnetisk whiteboard-tavla för att ha till alla mina kom-ihåg-lappar. Det ser snyggare ut om de sitter samlat. Den här tavlan är tillräckligt liten (38x38 cm) och lätt, för att jag ska kunna skruva upp den på garderobsdörren bakom datorn. Det fanns 7-8 motiv att välja på. Mig passar förstås en pastellfärgad blomma bäst.

   

Sedan köpte jag en liten lampa till datorn. Den behöver jag på kvällen, när det är mörkt ute, för att se tangenterna när jag ska skriva. (Den har on/off-knap.)

       

Och så köpte jag 2 paket knäckebröd, fast det är bakat på vetemjöl. Det här knäckebrödet är väldigt gott! (Aldi har det bara ibland.) Så nu ska jag unna mig ett par skivor i veckan. Fast egentligen borde jag börja räkna kolhydrater igen. Nu står vikten helt stilla.

När jag kom hem så åt jag frukost (bl a en skiva knäckebröd). Sedan gick hundarna och jag ner till El Paseo, för att titta på spåren efter regnet.

Jag fick som vanligt bära Stella ca 3/4 av sträckan. I dag kände jag tydligt hur hon "sprätte till", och sedan blev spänd, och därefter darrade. Ett litet occipital dysplasi-anfall antar jag. De är inte så besvärliga ännu, men de kommer att bli värre - tyvärr. Det känns fruktansvärt att nedräkningen av Stellas tid kvar i livet har börjat. Ännu mår hon bra för det mesta. Ännu kan hon njuta av livet. Men en dag (hoppas det dröjer länge) så kommer läget att bli ohållbart. Den dagen smärtan tar över, då är det bättre att hon får somna in. Det är så sorgligt, att hon inte är frisk min lilla.

Som vanligt vid häftigt regn, så hade mycket sand spolats ut i havet. Kommunen hade ännu inte hunnit reparera skadorna.

Vi gick C/ San Pedro och C/ San Bartolomé hem.

  

   

19-08-22:

I dag ska jag bara skriva - att jag inte tänker skriva något. För om jag inte skriver något alls, då tror ni att jag är allvarligt sjuk...

Jag sov inte mycket i natt, för det var ungdomar i kvarteret bredvid som höll liv långt utåt natten. I förmiddags var jag på läkarbesök i Alicante, bara för att få en remiss till sjukhuset i San Juan. När jag var hos läkaren så var jag så sömnig, att jag knappt kunde hitta orden på spanska. Vi fick ta om allt 2-3 gånger, för att förstå varandra.

Nu hoppas jag, att jag kan sova ordentligt i natt, så jag blir normal i morgon igen. (Tja, så nära "normal" som jag kan vara...)

19-08-23:

Grattis på födelsedagen Louise!

 

       

I går när jag var i Alicante, så var jag så trött att jag inte ens gick inom Zara Home och Desigual, där jag annars brukar tycka att det är kul att titta (och önska). Däremot gick jag som hastigast inom El Corte Inglés. Jag tittade efter el-tandborstar, för jag funderar på att köpa en. Men jag tror att de säljer sådana billigare på Alcampo (där jag har sett tidigare).

Jag råkade gå förbi avdelningen personvågar, och hittade en som jag blev förtjust i. Den lilla till vänster. Den till höger ser exakt ut som den jag har, den som ganska nyligen slutade att vara pålitlig (den var bra många år). En till formatet liten våg skulle jag vilja ha, så jag kan få plats med den i badrummet. F n står min våg under buffén i köket.

Eftersom jag har en fungerande våg av enklare slag, så är detta inget jag kommer att köpa de närmaste åren. Men det är bra att veta att det finns små. (Jag har sett ännu mindre, s k resevågar - som man ska stå på tå på.)

Jag har inte tänkt på att vågen är japansk. En vit skulle jag vilja ha. Fast den är dyr - 65 € (= totalt omöjligt att köpa en nu).

Vågen mäter allt som går att mäta. Frågan är om siffrorna svischar förbi så snabbt att man inte hinner se dem? Jag hade en sådan våg, men den gav jag till Jenni. Det är ju bra att vågen mäter visceralt fett (underhuds-fett), hur den nu kan göra det. För det spelar ingen roll för hälsan om jag har 5 kg extra på rumpa och lår, men 1 extra kg fett kring de inre organen är definitivt inte bra. Så sen, när jag vinner på lotto eller så, då köper jag nog en sådan här våg.

I dag började jag dagen med en kopp matcha-te med gurkmeja i. Nyttigt! Jag har mest ätit nyttigt på sistone, men fuskat lite. I går köpte jag t ex 2 empanadillas i Alicante (en god med getost, och en mindre god med kyckling). Jag åt hälften av varje och frös in de kvarvarande halvorna. I morse vägde jag mig; 49,9 kg. Det är hög tid att jag börjar räkna kolhydrater igen. Kanske redan i morgon? (Senast på måndag!) Det är ju max 48 kg jag vill väga...

Det var tuff pilates-träning i dag, trots att vi låg på rygg hela passet. I gengäld fick varken rumpa eller armar nudda golvet på hela timmen, och tidvis inte det ena benet heller. På slutet skulle vi resa oss upp från ryggläge till sittande, utan hjälp av händerna. Jag kunde som vanligt inte. De flesta av de andra kan! Lärarinnan satte sig på mina fötter, och höll händerna ömsom på mina magmuskler, ömsom på mina lår, alltmedan jag förtvivlat kämpade för att klara övningen. (Jag kan när hon sitter på mina fötter.) Hon konstaterade återigen att jag har utmärkta magmuskler, men för klena lårmuskler. (Tidigare i livet har jag alltid haft starka lårmuskler. När försvann de? Jag måste träna upp dem igen!) Vi kom överens om att jag ska klara övningen före jul.

Jag hade kameran med på promenaden i närområdet, som hundarna och jag gick när jag kommit hem igen.

Första halvan av promenaden ville Stella bli buren, men sen gick hon själv.

   

  

Detta var en typisk lukt-runda (inte motions-runda). Hundarna fick stanna och nosa så länge de ville...

   

Numera är det alltför sällan jag ser hundarna gå i jämbredd som nedan. För det mesta kommer Stella på efterkälken, eller så vill hon bli buren. Det är som nedan det ska vara...

Jag har fortfarande den "grönaste och blommigaste" balkongen...

I går satte byggjobbarna upp en flagga överst på bygget. Motsvarar den vår svenska taklags-krans? (Som också sätts på högsta nivån,oftast takåsen, när denna är klar. Vår tradition säger att byggherren då ska bjuda byggjobbarna på öl.)

Pool och trädgård ser snart ut att vara klara...

Fotot ovan tog jag i morse. Jag har funderat på hur de ska göra med den lilla palmen, som de lät stå kvar där den stod. Den står för nära huset, och för högt upp (marken är sänkt). Fotot nedan tog jag nu på eftermiddagen. Något är p g. Troligen ska palmen flyttas nu. Vi får väl se...

Och så har jag börjat grubbla på vad i all världen jag ska ha på mig på tangon i kväll. Karlar har det bra. Byxa, skjorta och bekväma lågklackade skor - så är de klara. Vi kvinnor ska helst inte ha samma kläder flera gånger i rad.

Kjolen nedan är ganska lång, men döljer ändå inte det svullna benet - eftersom den går omlott och öppnar sig ganska mycket framtill. (Jag måste alltså ha strumpbyxor under, trots värmen.) Vad jag ska ha upptill vet jag ännu inte. Jag har få toppar som går i färg. Linne vore skönast, men då syns gäddhänget. Blusen t v är väldigt tunn. Kanske jag tar den? Annars har jag en röd topp med kort ärm, samt en svart spets-topp med 3/4 ärm att välja på. Ingendera är perfekt. (Nedan har jag stödstrumpa bara på det svullna benet.)

   

Det ska bli roligt att dansa tango igen! Det är bara i kväll, samt en gång till kvar - utomhus. Därefter blir det inne (minns inte om det är på lördagar eller söndagar). Då kostar det pengar, så då kan jag inte längre gå varje vecka.

Fotot nedan är från Kostdoktorn, där det visas i samband med att beroendeexperten Bitten Jonsson för 25 år sedan introducerade begreppet sockerberoende i Sverige. Jag döpte fotot till sockerkick. Det är så här man ska göra, kicka sockret - inte få kickar av det!

19-08-24:

Det var trevligt på tangon i går, och det gick bra att dansa i den halvlånga kjolen. I början på kvällen blev jag uppbjuden av många duktiga kavaljerer (och en mindre duktig). Mot slutet blev både jag, och andra kvinnor, ofrivilligt sittande. Men vi pratade med varandra, och hade trevligt, så det gjorde inte så mycket. Om jag bara får ett dussin fina danser, då har kvällen varit lyckad.

Jag köpte en biljett till den stora tango-galan den 28 september. Så nu har jag något att se fram emot.

Jag kom hem 01:15, och kom i säng 02:00, men somnade inte bums. Sängen passar inte längre min kropp, så det dröjer alltid innan jag hittar en ställning där det varken gör ont i axlarna eller i höfter och knän. Jag sov faktiskt 1 timme längre än vanligt i morse, och hade gladeligt sovit ytterligare 1 - om jag inte hade haft hundar. Stella och Nellie tyckte förstås att jag skulle upp bums, för att kela dem, ge dem frukost, och gå ut med dem - i nämnd ordning.

Nedan några foton från vår morgon-promenad, som i dag blev en förmiddags-promenad.

Jag tycker om prydnaden nedan (från Westwing), som för mig symboliserar "en hjälpande hand". Men jag har förstås varken plats till den, eller råd att köpa den.

Det är ingen vidare ordning med mig nuförtiden. Städningen, som länge har varit akut, har jag snart skjutit upp i 14 dar. (Jag har bara tagit bort de största dammtussarna, samt städat toalett och fågelburar.) Och inte kommer jag igång med att räkna kolhydrater heller. Nyss, när jag var och handlade, så köpte jag nästan ½ kg färska fikon... Kalla fikon är faktiskt godare än glass + att de är nyttiga. Men någon bantnings-mat är de inte.

Tror ni att jag lyckas skärpa mig till måndag? (Eller tisdag?) Det känns visserligen ok att väga 50 kg, de flesta kläder passar. Men jag är ju väldigt självkritisk (jag skulle aldrig vara så hård mot någon annan), så jag vill väga max 48 (gärna 46). Att jag nu har fikon hemma, ska dock inte utgöra något hinder för städningen. Så där har jag visst hopp om att den äntligen ska bli av.

Här har det städats må ni tro. (Fast som vanligt fuskade jag lite. Jag dammtorkade bara så högt upp som jag nådde, utan att stå på en pall.) Så snart jag började stöka runt mera, så sprang Nellie och gömde sig. Hon är väldigt rädd för dammsugaren. Men Stella ligger lugnt kvar utan att röra en min. Hon litar fullständigt på mig.

Jag dammsög, och sedan tvättade jag alla vinyl-mattorna och hängde dem på tork. Sedan dammsög jag igen, och slutligen våtmoppade jag golvet.

Vissa fläckar på golvet skrubbar jag på varje gång, fast jag vet att de inte går bort. "Prickarna" vid pilarna är små hål i klinkerplattorna.

I köket gissar jag att föregående ägare har haft sophinken stående. Märkena efter den har jag inte lyckats skura bort hittills. Sen, när jag vinner 300'000 kronor och har råd att renovera - då byter jag nog klinkergolv också... (Jag skulle välja mellan-beige-melerade plattor, som smutsen inte syns så lätt på. Kanske med aningen "antihalk-yta"?)

Och så skulle jag byta diskbänk! Jag är väldigt trött på att bara ha en diskho, och ingen utslagstratt. Nu fick jag skölja skurtrasorna i diskhon, vilket inte känns så särskilt hygieniskt. Jag rengör förstås hon efteråt, men ändå. (Jag är glad för plastgallret jag köpte. Det fungerar jättebra!)

   

Jag klippte av ca 1 dm runt om på halkskydden Stopp. Sedan jag tvättade dem så har de legat oanvända. Jag har märkt vilken oerhörd skillnad de gör. Utan halkskydd glider vinylmattorna omkring på klinkergolvet, bara man sätter foten på dem. Om jag inte hade haft bra balans-sinne, så hade jag riskerat att bryta både armar och ben.

Sedan la jag mattorna på plats, och känner mig så nöjd med mina rentvättade golv. Det bör väl hålla sig rent och snyggt, åtminstone ett dygn framöver. (Om ni vill komma och hälsa på, så kom gärna bums - innan vi har hunnit skita till igen.) Jag borde nog ha skurat balkong-golvet också, men det gjorde jag inte. Jag dammsög bara biten närmast balkongdörren...

Jag undrar vad hon funderar på, min lilla Stella.

Se så många blommor min lilla blyblomma har! De blå blommorna matchar bougainvilleans rosa blommor så bra. Jag blir glad av alla blommorna på min balkong!

Jag tog kameran med, när vi gick tidiga kvälls-rundan i kvarteren häromkring.

   

Det är nästan inga blommor längre på den blå passionsblomman - men det börjar komma frukter. Frukten till den här sorten är ätlig, men ganska smaklös.

När vinden ligger på från rätt håll (nord-nordväst), då känner jag den härliga doften från den här doftrankan ända in i mitt sovrum, fast trädgården ligger på andra sidan kvarteret. De doftar ju starkast kvällar och nätter. (De har en stor vippjasmin också, men den har inte så många blommor just nu.)

Jag har en panorerings-funktion på min kamera. Jag har provat den ute då och då, men aldrig fått den att fungera. (Ute ser jag ju inte vad jag gör, eftersom skärmen blir svart i solen.) Nu provade jag inne, när jag satt vid matbordet. Det stod att jag skulle röra kameran i pilens riktning. Sedan stod det att fotograferingen misslyckades, och att jag skulle röra kameran snabbare. Det gjorde jag. Och då lyckades jag ta ett panorama-foto.

Jag provade bums att ta ett från loftgången också. Nu när jag vet hur man gör (att jag ska vrida kameran snabbt), så ska jag prova från El Paseo också, både i riktning mot havet - och mot husen. I morgon kanske? (Linjerna blir förstås konstigt kurviga - men man ser helheten.)

Nu ska jag börja läsa i Autoimmun handbok. (Sa jag förresten att jag läste ut I fel sällskap på bara 2 dagar? Den var ju spännande!) I morgon borde jag sätta upp min nya anslagstavla. (Fast jag får först flytta den lilla blomtavlan som sitter på garderobs-dörren nu.) Och så borde jag ta bort alla sy-sakerna från matbordet. Och så skulle jag ju montera de där garderobs-backarna. Dessutom står det en massa andra saker på att-göra-listan...

19-08-25:

Jag läste bara förord och inledning i Autoimmun handbok i går. Sedan blev jag för trött. Jag la mig i tid (med öronproppar), men vaknade tyvärr ca 03 (av en värmevallning) - och kunde inte somna om (förrän strax innan det var dags att gå upp). Bl a hade jag 3 kliande myggbett på vristerna, som jag fick i går på sena rundan. (Det är nog de första myggbetten i sommar. Insektsbett har jag fått, men små som bara har kliat 1 dygn.) Ca 06 satte jag hund-trappan bredvid sängen, och då kom Nellie genast upp. Ibland har jag lättare att somna när någon ligger och sover vid min sida. Somnade gjorde jag, och när jag vaknade 1 timme senare så låg även Stella bredvid mig.

Jag har fotograferat av några textavsnitt, så ni kan se vad boken handlar om.

 

AIP handlar alltså om att man tar bort allt ur kosten, som det är vanligt att vara känslig för. Sedan lägger man till en sak åt gången, och märker då vad man mår bra av, respektive inte mår bra av.

Det gäller att välja rätt!

Det blev bara Nellie och jag på morgonrundan. Jag testade kamerans panorama-funktion för fullt. Tänk så många gånger jag har försökt tidigare, utan att det har blivit en enda bild. Jag har trott att man skulle röra kameran sakta (gärna med stöd), för att få minsta möjliga rörelse-oskärpa - och så blir det inga foton då. Nu sveper jag runt ganska snabbt, och då blir det foton.

Klockan 12 hade vi bestämt träff med Lena och Lucky utanför vår port. Det räckte att jag sa "Lucky", för att Stella skulle vilja följa med. Hundarna hann hälsa på varandra, innan Ana kom för att hämta Lucky. Lena ska nämligen resa till Skåne några dagar, och då ska Ana passa Lucky. Alla hundarna blev jätteglada när de träffade Ana. Det är skönt att veta, Ana tar så bra hand om våra hundar, om vi behöver hund-passning en period!

   

När vi kom in igen så la sig Nellie (som så ofta) på den allra svalaste platsen.

Sandra skickade nyss 2 foton, som jag hade råkat fastna på, som hon tog på tangon i fredags. Det ser ut som om jag tittar mig för nyfiket omkring. Man ska gärna blunda, eller se lätt lidande ut, så det syns att man lever sig in i tangon... Ibland tittar jag på dansparet som dansar efter oss i färdriktningen (man dansar ju alltid motsols), för att se hur de dansar. Men oftast så tittar jag utan att se - för att jag faktiskt lever mig in i dansen. Jag "blundar" med öppna ögon... Mannen måste alltid titta, så han inte råkar komma för nära ett annat danspar. (Eller ve och fasa - krocka med ett annat par.)

Som kvinna måste man vara mycket lyhörd för, och uppmärksam på, mannens signaler. I pardans bestämmer han helt när kvinnan ska ta nästa steg, och var hon då ska sätta ner sin fot. Förare och följare har två helt olika roller. Jag tycker bäst om att följa, men kan till nöds föra (enklare varianter). Han dansar bra, mannen som jag dansar med på de här fotona. Överhuvudtaget är kavaljerernas dansnivå (med några få undantag) hög!

Som vanligt har jag bara gjort en bråkdel av allt som jag borde ha gjort. "Pensionärs-syndromet"? Jag har i alla fall tvättat i dag.

Men allra mest har jag läst. Dock har jag slagit 2 flugor i en smäll. Under ca 40 minuter så lyfte jag hantlar samtidigt som jag läste. Det går om man har boken liggande på ett bord. Jag använde olika tunga hantlar, beroende på vilken typ av övning jag gjorde.

Ni ser på fotot ovan, ungefär hur långt jag har hunnit i boken. Jag har lärt mig en hel del nytt. Eftersom jag själv har hypotyreos (ofta kallat Hasimotos numera) så intresserar jag mig förstås särskilt för den sjukdomen.

Jag hade ingen aning om att alla autoimmuna sjukdomar påvisar en läckande tarm! (Alltså att tarmen släpper igenom mer till blodomloppet än den borde, t ex bakterier.)

Jag visste inte heller att en obalans i tarmfloran kan utlösa autoimmun sjukdom. (Eller D-vitamin-brist.)

Däremot är jag numera väl medveten om, att om man har en autoimmun sjukdom - så ökar risken för att få fler... (Lichen lär vara en sådan.)

Att antibiotika även dödar alla "goda" bakterier, det visste jag. Men inte att det finns en sorts probiotika som överlever antibiotikan. Jag undrar var man kan få tag på S. boulardii?

Den här boken är förstås mest intressant för oss som har någon form av autoimmun sjukdom. Men om man har sådana sjukdomar "i släkten" kan det ju vara bra att lära sig hur man ska undvika dem.

Men allt hänger ihop - alla böcker jag har läst på sistone om hälsa: Food Pharmacy, Hälsorevolutionen, Välj hälsa, Förbättra din tarmflora, Hälsobalansen och Ät dig frisk. Alla böckerna talar egentligen om samma sak - men tar upp ämnet från olika synvinklar. Alla dessa böcker bygger på nyare forskning, sådant som vi inte hade hört talas om för 10 år sedan. Man lär så länge man lever...

Pust! Sedan gäller det att omsätta teorierna till praktik. Och det är inte alltid så lätt. Jag borde först återgå till strikt LCHF för att gå ner de sista kilona. Då kommer jag samtidigt halvvägs mot AIP-kost. Sedan när vikt-målet är nått (och vikten stabiliserad), så borde jag prova en eliminerings-kost, för att se om det är något jag inte tål. (Sådan överkänslighet som kommer bums, den märker man ju, men många gånger tar det 3 dygn efter man har ätit något - tills reaktionen kommer. Och då förstår man oftast inte vad som utlöser obehagen.) När jag sedan vet om jag inte tål något, och utesluter detta ur kosten, då kan jag övergå till att äta enligt boken Ät dig frisk!

Måtte jag inte vara känslig för mjölkprodukter bara! Jag som älskar yoghurt och ost. Det skulle faktiskt vara en sorg. Det vore lättare för mig att helt sluta med allt bröd, eller allt kött, eller allt socker. Nåja, vi får väl se. Det vore dumt att ta ut några sorger i förväg. Kanske jag tål allt, men "bara" bör leva så hälsosamt som möjligt?

19-08-26:

I dag fyller Lina 1 år! Det känns som om det var mycket längre sedan, som det första ägget kläcktes. Linus är fortfarande mycket mindre, men så har han ju inte ens kommit i puberteten ännu.

För att fira Lina så serverade jag en "hirskolvs-tårta". (Mio fick förstås också en, fast en mindre.)

Lina tyckte att tårtan smakade väldigt bra!

Fast papegojor är ju nyfikna fåglar, så de var mycket intresserade av vad jag gjorde med kameran.

Den fina bilden nedan fick jag från https://www.wrendaledesigns.co.uk/, där konstnär Hanna Dale säljer sina alster. (Det är där jag har köpt de fina fågeltavlorna som jag har i hallen.) Titta här så mycket fint hon gör: https://www.instagram.com/wrendaledesigns/

Här kan ni se två av hennes modeller, och den färdiga produkten:

   

Vi gick en tidig eftermiddags-promenad på El Paseo. Fast det blåste blev det lite för varmt för mina små.

Så vi satte oss en stund på en bänk.

           

Jag hade tänkt mig att hundarna skulle titta åt samma håll båda två, och in i kameran, när jag fotograferade. Men både Stella och Nellie tyckte att det blev bättre så här.

Ända nere från gatan kan man faktiskt se min lilla blyblomma, nu när det har så många blommor.

28°...

19-08-27:

I natt har det både åskat och regnat, till och från - men hela natten. (Hur mycket det har kommit vet jag inte, för Lena är ju inte hemma och kan läsa av sin väderstation, men troligen mindre än vid förra åsk-ovädret.) Ca 04:30 åskade det rakt ovanför oss. Då kom Stella och Nellie och ville sova i min säng. Det fick de. När de får vara nära mig känner de sig trygga, så de somnade bums. Jag somnade också om ganska bums.

Dagens väderleksprognos ser inte så rolig ut, men det gör inget. Vi har ju solsken nästan varenda dag, och då är det skönt med regn emellanåt.

I dag har jag (äntligen) börjat räkna kolhydrater igen. Nu tar jag nya friska tag! De sista kilona ska väck - för gott!

Det har kommit någon regnskur i dag (och åskat), men däremellan har solen lyst. Jag har mest suttit och läst (boken är intressant), och så har vi förstås gått några promenader. Jag borde ha gått en längre runda själv, men antingen var det för varmt i solen - eller så hängde regnet i luften. Kanske jag kan lyckas få med även Stella på en lite längre promenad nu i kväll? (I morse följde hon inte med, men därefter.)

De 2 benjamin-fikusarna snett över gatan är så fina. Själv har jag 2 inomhus, 1 grön och 1 brokbladig - båda köpta samtidigt på Lidl. Den gröna är hur fin som helst, men den brokbladiga har snart inga blad kvar. Jag sköter dem likadant, så jag förstår inte varför den brokbladiga mår dåligt. Min bägarranka ser också halvdöd ut (jorden är fuktig men bladen har torkat). Varför? Ingen aning... Jag som brukade ha så bra hand med växter. Mina vänner menade att jag hade gröna fingrar. Jag har tydligen svårare att ge växterna rätt skötsel i ett så här varmt och soligt klimat... Hoppas jag lär mig att förstå, hur de vill ha det. Jag tycker ju om växter!

Under många planterade träd finns det självsådda palmer. (Nästan alla häromkring.) Jorden är förstås bra där, och träden vattnas regelbundet. Men det är ändå inga vidare framtidsutsikter för palmerna. Man kan förstås gräva upp dem, och plantera dem någon annanstans. Men risken är att rötterna till det andra trädet skadas, så frågan är om någon gör det?

Mio får regelbundet besök av fröken Gråsparv (och hennes familj - fast de andra sitter mest bland mina växter). Det är säkert roligt för Mio, men jag är lite orolig att fröken Gråsparv kan bära på någon parasit eller smitta... (Dock besprutade jag hennes bo mot fågellöss, när hon var ganska nykläckt.)

   

19-08-28:

Plötsligt har klockan blivit för mycket, så jag orkar inte skriva något i dag. Jag berättar i morgon i stället. Vi har bl a varit hos veterinären (Nellie - rabies-vaccination, samt prat om Stellas hälsa).

19-08-29:

Solen skiner, havet är blått och mina balkong-växter blommar.

Om jag känner mig lite nedstämd, så är det för att månadens sista bankdag närmar sig. Och den här gången kommer jag inte att kunna betala både lägenhets-lånet, och kreditkorts-skulden. (Men jag har nu betalat det sista av plusvalía-skatten! Så fr o m nästa månad blir läget bättre.) Min "personliga bankkvinna" har semester, och vikarien hinner inte ta emot mig förrän i nästa vecka.

Jag var nyss och talade med banken. Den vanlige bank-tjänstemannen kan inte göra något, så mitt bankkonto kommer att hamna på minus i morgon, vilket innebär att de vanliga räkningarna (t ex el och internet) inte kommer att kunna betalas. Men på något vis ska det väl ordna sig. Nu när jag ändå bantar, så borde jag kanske passa på att fasta flera dagar i rad? Då skulle jag göra av med mindre pengar!

Vi var alltså hos veterinären i går. Och Nellie tyckte att det var precis lika roligt som vanligt. Veterinär Cristina har semester, så i går tog Angel emot oss. Nellie och Stella tycker bättre om Cristina, troligen för att de är vanast vid henne. Fördelen med Angel är att han är så bra på att svara på frågor. Han är den mest påläste av dem alla. Så jag passade på att fråga en hel del om Stella.

Vi diskuterade Stella medicinering. Jag kan ge henne opiaten 3 gånger per dag, för den verkar bara 8 timmar. Att hon ofta väljer att stanna i sängen, i stället för att följa med ut, kan bero på dåsighet efter opiaten (fast bara de första 45 minuterna), eller att hon har ont, eller att hon helt enkelt inte tycker att det är kul att gå ut. Vi bestämde att jag en morgon ska testa med att locka med godis. Då ser jag hur pass lätt hon kliver ur sängen.

Angel menade att ingen kan veta hur länge Stella kommer att kunna leva ett bra liv. Det är ju mestadels bra än så länge. Hon kan bli sämre, så hon måste ta mer medicin (med biverkningar), och då förkortas hennes livslängd. Men det kan också vara så, att hon inte blir sämre än nu. och i så fall kan hon kanske leva ett normallångt liv. Vi får hoppas på det bästa!

Jag frågade också angående Mio. Hans klor är alldeles för långa nu, och jag vågar inte klippa dem. De var för långa när jag köpte honom, och då hjälper inte de "slipande" sittpinnar som han har i buren. Klippa fågelklor kan alla veterinärerna. (Men de tillkallar en fågel-specialist om en fågel blir sjuk.) Men Angel påpekade, att om fågeln inte är hand-tam, så finns det risk att den dör av chock. Hjärtat stannar. Jag vet att den risken finns, så det är därför jag har skjutit upp det här med klo-klippningen.

Mio sjunger, och uppför sig normalt, men jag ser att han ibland har problem med de långa klorna. Det vore djurplågeri att inte klippa dem. Fast nu kanske jag måste skjuta upp det lite till, av ekonomiska skäl. En hund-klo-klippning kostar 6 €, så jag antar att det skulle kosta detsamma för Mio. Eftersom jag nu bara har 15 € i börsen, och det ska räcka fram till nästa pension, så vågar jag inte gå till veterinären med honom just nu. Tur att jag kunde betala Nellies rabies-vaccination (24 €) i går.

Nu ska varken Nellie eller Stella ha fler vaccinationer i år. Det blir bara Stellas medicin som jag måste betala, men jag har hemma så det räcker till nästa pension. Att jag har ont om pengar ska inte behöva gå ut över mina små!

Vi ska snart gå en promenad - Stella, Nellie och jag. Det är 27,8° ute, vilket jag tycker är en behaglig temperatur. Men för hundarnas skull så kommer jag att välja att gå i skuggan (när vi kan).

"Gubbarna" som jobbar med "pool-trädgårds-avdelningen" har nu börjat fixa murarna runt om. Det kommer inte att dröja länge innan de är färdiga med sitt. Men själva huset kommer inte att bli inflyttnings-klart förrän framåt nästa sommar. Där återstår det mycket arbete!

Jag tog precis ett foto på bygget. (Fotot ovan tog jag i morse.) Det har börjat komma moln på himlen nu. Det är bara skönt! (Och det blir lättare att hitta skugga åt hundarna!)

Jag glömde skriva, att jag läste ut Autoimmun handbok i förrgår. Den var bra! Men jag rekommenderar den bara för er som har en autoimmun sjukdom. Ni andra har ingen större nytta av den. Köp hellre Ät dig frisk! Den är nyttig läsning för alla.

Det var inte så många moln på himlen, så bara en kortare stund kunde vi gå i skugga. (Stella gick ca halva sträckan, fast inte i ett sträck.)

På fotot nedan har sanden fått en konstig rosa ton, som den inte hade i verkligheten. Ovan ser den naturlig ut. Kameran gör så ibland...

   

När vi svängde av mot C/ San Pedro och dammen, så höll en arbetare just på att strö ut klor i vattnet. Där jag har ritat en röd pil finns en dörr, och bakom den har kommunen ett ganska stort förråd. Där förvarar de bl a klor och håvar, som de använder till dammens skötsel.

Den här genvägen, som går mellan C/ San Bartolomé och Av. Alcoy, har jag aldrig visat er förr. Det beror på att jag tyvärr inte kan använda den. Det är bara de som bor i det höga huset (längst upp till vänster på fotot), som har nycklar till grindarna i båda ändar. Synd! Jag hade gärna gått där annars. Vägen ser trevligare, och mycket grönare ut, än både sick-sack-vägen (till höger om denna) och "Lidl-backen" = nedre delen av Av. Alcoy (till vänster om den här).

Bygget ser plötsligt så "luftigt" ut, nu när byggjobbarna tog bort skyddsnäten. (De verkar som om de ska sätt nät högst upp, och bara ha räcken på våningarna under.) Det är faktiskt lite spännande (i alla fall för mig), att se HUR de gör här i Spanien.

Förresten har jag inte alls bara 15 € i börsen. Innan räknade jag bara sedlarna, men nu har jag räknat mynten också. Jag har faktiskt 19.95 €. Förr i tiden skulle jag ha tyckt att det var mycket pengar. Och hushåller jag noga, då bör de faktiskt räcka ett tag.

Kanske jag har lyckats avvärja det "akuta ekonomiska hotet". Jag ser först i morgon om jag lyckades. Jag hittade ett ställe inne på internet-banken där man kunde skjuta upp hela sin kreditskuld 1 månad. Det kostar förstås! Först 20 € i avgift, och sedan 23% ränta (vilket blir ca 12 €) = totalt 32 €. Mycket pengar för 1 månads kredit! Men det är ju betydligt bättre, än att jag inte skulle kunna betala lägenhets-lånet, el-räkningen, internet-räkningen mm.

Om detta fungerar, då räcker pengarna på kontot precis till lånet och räkningarna. Jag har ingen som helst marginal, och bara de matpengar som jag har i börsen - men det kan gå ihop sig. Självklart kan jag inte köpa något (utöver lite mat och toapapper), och inte gå på tango sedan när den kostar pengar. Men om jag klarar det - då kommer jag att kunna betala nästan hela krediten vid nästa månadsskifte. Och sedan lättar det förstås. Jag hoppas att jag klarar det! Jag ska göra mitt bästa! 

19-08-30:

Jag kom nyss hem från mitt som vanligt tuffa pilates-pass. Det första jag gjorde var att logga in på banken, för att se om jag hade lyckats skjuta upp kreditkorts-skulden 1 månad. (I går kväll syntes inget.) Jag blev glad när jag såg att det hade lyckats. Lägenhets-lånet var draget (det återstår "bara" 10'911 €, sedan är lägenheten betald). Dessutom finns det precis pengar kvar till de kommande räkningarna. (De vanliga räkningarna kommer alltid mellan den 2:a och 12:e var månad, men sällan på samma datum.) Skönt att det har löst sig tillfälligt. Om jag nu inte rör pengarna vare sig på kontot eller krediten, utan försöker leva på det lilla jag har, då bör det gå ihop sig nästa månadsskifte. (Utöver det jag har i börsen, har jag drygt 300:- på mitt ICA-konto, som jag kan köpa mat för via ICA-kortet.)

I morse visade vågen 49,2 kg. Just nu har jag fastat drygt 18 timmar (har inte ätit sedan 16:20 i går), men nu ska jag strax äta frukost. Och sedan ska hundarna och jag ut på en promenad. Just nu är det 27,7° ute, och soligt (fast prognosen säger molnigt).

När det är lite för varmt och soligt för hundarna, så går vi en kortare El Paseo-runda. Vi går ner för Lidl-backen till El Paseo, sedan går vi längs El Paseo till Seis Perlas. Där svänger vi av, och går en kort sträcka längs C/ de Pizzaro, en kort sträcka längs C/ San Pedro, sedan en längre sträcka längs C/ San Bartolomé. Slutligen går vi Lidl-backen hem igen. Det blir lagom för Nellie (jag bär Stella halva sträckan), men känns lite för lite för mig. Jag tog några foton när vi gick rundan i dag.

Rolf, som har koll på mycket som jag inte har koll på, berättade att skolorna i Frankrike börjar den 2/9, så de franska turisterna åker hem nu i helgen. De spanska skolorna börjar veckan efter, den 9:e. Så nästa helg åker även Madrid-borna hem. Och då får vi äntligen ha El Campello för oss själva, vi som bor här året runt. Vi brukar alla tycka att det är skönt. Samtidigt skulle El Campello inte klara sig utan turisterna. Turismen lär vara den största inkomstkällan i Spanien, före all annan verksamhet. Så det är klart att vi vill ha turister här - ibland, men inte året runt.

I kväll ska jag på tango, den sista som är gratis och utomhus. Som vanligt har jag lite bekymmer, med vad i all världen jag ska ta på mig. Jag skulle ha mer att välja på, om det inte vore så varmt ute (och om jag inte hade "gäddhäng"). Kjolen nedan t v trivs jag bra i, men jag har bara linnen och långärmat som går i färg. (Jag har 1 stödstrumpa på mig på fotona. I kväll måste jag som vanligt ha strumpbyxor - fast vanliga.) Jag kan ha toppen t h tillsammans med svart kjol.

   

Men troligen väljer jag klänningen nedan. Den är sval. (Fast då bör jag inte ha midje-väska, vilket är bekvämare än en liten axelrems-väska.)

   

Män har det enklare när det gäller kläder!

Jag tittade nyss på Westwings erbjudanden. De säljer bl a soffan nedan. En sådan liten nätt soffa (bara 112 cm lång) skulle jag gärna ha! (I stället för läs-fåtöljen då, för båda hade inte fått plats.) Den skulle passa ihop med Poäng-gungstolen. Fast jag hade fått klä om den förstås, i likadant sandfärgat tyg som jag har på mina andra möbler. (Modellen är lätt att klä om.) Ja, om jag hade haft 250 € som låg och skräpade i någon låda, då hade jag nog slagit till. Soffan har låg sitthöjd också, vilket passar mig. Synd att inte Ikea säljer något liknande, för då hade priset varit lägre.

 

Nu ska jag göra mig klar för tangon! Fast allra först ska jag gå en runda med hundarna. (Jag går hellre ut med dem i vardags-kläder.)

19-08-31:

Det var trevligt på tangon i går. Jag blev uppbjuden av många duktiga kavaljerer, bl a Daniel (ABA-tango). Men precis som förra gången, så fick jag sitta på slutet - och jag vill ju egentligen dansa (nästan) varenda dans. Jag hörde några som pratade svenska, så jag gick dit och sa hej. Det var ett par, samt 2 kvinnor. Om jag förstod det rätt så bodde paret i Alicante halva året. Mannen bjöd upp mig, och han dansade riktigt bra! Men så hade han dansat tango i 15 år. Sandra har lovat att maila mig några foton.

Jag är jättetrött i dag. Jag kom hem 01:15, och la mig strax före 02. MEN! Det var en konsert, av typen dunka-dunka, borta vid stadsparken - där de spelade på mycket hög volym. Och ljudet hördes förstås in i mitt sovrum, eftersom jag sover för öppet fönster när det är varmt. Jag hoppades i det längsta att de skulle sluta kl 03, men det gjorde de inte. Jag hade stoppat mina formgjutna öronproppar i öronen, men de tar inte allt ljud. Och jag tror att kroppen känner av bastonerna/rytmen via några slags vibrationer, och blir "oroad". Kl 03:15 stängde jag fönstret och satte på fläkten. Jag tror jag somnade framåt 04.

Om jag inte hade haft hundar, så hade jag försökt sova längre i morse. Men de ska ju inte behöva lida, för att jag inte kan sova om nätterna.

Jag har satt igång en tvättmaskin med lakan och handdukar nu. Manuellt arbete, där jag inte behöver använda hjärnan, är nog det enda jag klarar av i dag. Och så ska jag förstås ut med hundarna som vanligt. (Vågen visade 48,8 kg och jag har nu fastat drygt 15 timmar, men det kommer att bli lite till.)

Det blev nästan 18 timmars fasta. (I går blev det drygt 19 timmar.) Och nyss kom jag på att jag har glömt äta dagens huvudmål, som jag hade planerat till tidig kväll. Och nu är klockan snart 21, så nu är det för sent att äta. Jag har ätit en sen frukost och sedan druckit en kopp eftermiddags-te. Det är för lite. Även om jag bantar så bör jag förstås leva hälsosamt. Jag får bättra mig i morgon.

Först tittade Kaisa inom, och vi pratade köks-renoveringar. Fotot nedan har hon tagit hos en av våra grannar. De har flyttat toalett-dörren till väggen mot vardagsrummet, och byggt ett ganska stort parallell-kök. Det höga vita till höger på fotot, är en stor kyl/frys. Riktigt så här stort kök skulle jag inte vilja ha, men visst är det superfint!

Kaisa berättade att det tyvärr ska bli dunka-dunka-musik till klockan 04 även i natt. Men först ska de nya kaptenerna till höstens Moros y Cristianos-fiesta visas upp. Och så ska kommunen smälla stora påkostade fyrverkerier kl 23:30. Därefter börjar dunkandet. Men i kväll är jag beredd. Jag har stängt mitt sovrums-fönster, och dragit ner persiennen. Då kommer det inte att höras någonting. Men det blir förstås varmare i sovrummet. Temperaturen har gått upp till 29° (från 27° som det var innan jag stängde). Svetten rinner om mig nu... Jag ska ha fläkten på i natt, men det blir nog ändå inte så lätt att sova.

En stund efter att Kaisa hade gått, så ringde Jenni, och därefter Linda. Jag pratade ganska länge med båda. Och precis när jag la på luren efter sista samtalet, så tittade Erik inom. Vi satt och pratade en god stund, och när han gick så hade det plötsligt blivit ganska sent. Inte förrän då kom jag på att jag borde ha ätit kvällsmat...

ABA-tango-Sandra höll sitt löfte, och mailade några foton från tangon i går.

På fotona nedan dansar jag med den svenske mannen som dansar så bra.

Sedan får ni se hur jag ser ut när jag inte har blivit uppbjuden, utan sitter och tittar längtansfullt på de dansande paren.

Fast troligen hade jag dansat danserna före (det är alltid 4 danser i rad), och blivit svettig. För på fotot nedan så fläktar jag mig febrilt med solfjädern.

Hasse "Kvinnaböske" Andersson känner ni säkert alla till. Min dotter Jenni är just nu ute på turné med honom. Hon sjunger i kören.

Jag tycker mycket om Hasses sånger. Texterna är till synes lättsamma, men har ofta ett djup. Många texter handlar om "udda" människor. Hasse gav dem en röst. Från början jobbade Hasse som speciallärare, och det var som sådan jag stötte på honom första gången. Då hade han precis börjat slå igenom, och han hade inte riktigt hunnit förstå hur stor artist han redan hade hunnit bli.

Hasse och killarna i bandet uppträdde en gång på skolan där jag arbetade. Mina elever ville ha autografer, så jag frågade i förväg om han kunde skriva några. Det lovade han. Efter spelningen sa Hasse från scenen; "Det är visst några som vill ha autografer. Ni kan komma fram så ska jag skriva." Det sa WOOM, sedan stod några hundra elever i kö. Hasse bleknade, och sa; "Jag visste inte att ni var så många...". Sedan började han och de andra bandmedlemmarna skriva, och skriva, och skriva. Vi var tvungna att avbryta för att återgå till våra vanliga lektioner. Hasse lovade då att skicka autografer till dem som inte fått. Och det gjorde han. Schysstare artist får man leta efter... (Han har t ex gett sin tillåtelse till att jag visar foton av honom här. Jenni har frågat.)

Här ser ni Jenni och Hasse tillsammans:

Ni som inte är skåningar, vet ni förresten att ordet kvinna i Kvinnaböske (efter orten Kvinnaböske) inte syftar på kvinna, utan på kviga?

19-09-01:

I dag är jag tröttare än trött! Jag känner mig fullständigt "groggy", och hjärnan verkar ha gått i strejk. (Det är bra tur att jag inte ska genomgå någon intelligens-test just i dag, för det skulle inte gått något vidare. Jag kan knappt stava.)

Jag har nämligen bara sovit lite drygt 3 timmar i natt. Det kändes ok att kommunen smällde fyrverkerier 23:30. Då hade jag ännu inte lagt mig till ro, för det var ju inte lönt. Hundarna skällde först oroligt, men jag öppnade dörren och visade och förklarade, och då blev de lugna. Jag tog några foton, fast jag vet att kameran inte är något vidare på nattbilder.

   

   

   

Det blev tyst en stund, men vid midnatt smällde kommunen av ytterligare en omgång fyrverkerier, nu från en annan plats. (Jag kunde fortfarande se dem från loftgången, men hade inte lust att titta mer. Jag ville sova!

Jag hade stängt mina sovrums-fönster, och dragit för persiennen, så när musiken började med sitt dunka-dunka-skrik-dunk, så hördes det praktiskt taget inget alls i mitt sovrum. Bara ytterst svagt kunde jag höra själva dunkandet. MEN! Jag kunde inte somna, fast jag var så trött. Jag låg och vände och vred, och tittade på klockan med jämna mellanrum. Timme efter timme gick. Det var varmt i sovrummet trots fläkten (29,5°), så när klockan blev 04 (och konserten enligt programmet skulle sluta) då öppnade jag mitt sovrumsfönster igen. Musiken fortsatte! Sista gången jag tittade på klockan var 05:08! Då spelade de fortfarande. Jag antar att de slutade bara några minuter senare, och att jag då somnade bums.

Jag undrar om min kropp är överkänslig för de tryckvågor som "dunkandet/basljudet" sänder ut? Jag borde ju ha somnat när jag var trött, och det var mörkt och tyst i sovrummet. Men jag fick ingen ro förrän musiken hade tystnat. Tja, det är ju kul för alla ungdomar, och yngre vuxna, att kommunen ordnar sådant här. De som var där hade säkert kul. Men jag tycker att det kunde räcka att de höll på till klockan 02. Det är sent nog!

I morse väcktes jag vid vanlig tid av 2 pigga hundar. Jag kommer inte att kunna åstadkomma något som helst vettigt i dag. Ge hundarna mat, kela med dem, och gå ut med dem - det är väl max.

Min fasta varade 20½ timme, och jag började dagen med kaffe (som jag inte tycker om, och därför måste ha en rejäl skvätt matlagnings-grädde i). Inte känner jag mig piggare precis. Jag hoppas kunna lägga mig väldigt tidigt i kväll, och sova gott hela natten, och sedan vakna alldeles normal och utvilad i morgon. Kanske orealistiskt, men jag ska försöka. (I morse visade vågen 48,5 kg, så den biten fungerar.)

Klostra handelsträdgård skickade mig det vackra fotot nedan. De har börjat sälja vårlökar. Om jag hade kunnat, så skulle jag gärna ha köpt alla sorterna nedan, och planterat. Men på en spansk balkong, skulle de aldrig klara sig.

Kommunen smäller smällare i dag, jag tror knappast det är fyrverkerier nu på ljusan dag. Men det hördes rejäla smällar både 12:54, och 13:22. De är som de är spanjorerna! De tycker mycket om när det säger PANG...

I dag har jag ätit en lagad måltid. Visserligen enklaste enkla (en kryddig champinjon-omelett), men ändå. I går åt jag på tok för lite, bara 5,6 gram kolhydrater (när jag brukar hålla mig kring 15 gram). Det är banta jag ska göra, inte svälta. Jag åt förresten en lten bit rå morot till "efterrätt", fast morötter egentligen inte är LCHF. Men det är både gott och nyttigt med rå morot, och tar jag mindre än ½, så brukar det bara bli lite drygt 3 gr kolhydrater.

I dag har jag på mig en liten shorts-kjol utan fickor - och då blir det inga utomhus-foton. Vi har ändå bara gått runt här i närområdet. Nyss gick vi runt 4 kvarter, där vi lyckades hålla oss i skuggan nästan hela tiden. Det är nämligen väldigt varmt i dag, lite drygt 30°. Och t o m jag känner mig för slö för att gå i solen. När vi var ute nyss, så gick Stella hela sträckan. Men hon går sakta, sakta bakom mig - medan Nelli skuttar glatt framför. Jag får ha ena armen framåt och den andra bakåt... Nellie hinner nosa på mycket mer än Stella, eftersom hon skuttar i sick-sack.

Hon är ju aktiv, lilla Nellie. Inomhus leker hon ofta med sina bollar, nedan med favorit-bollen. Hon rullar i väg den, jagar den, fångar den, tuggar lite på den, låter den rulla i väg igen, etc. Ibland kastar jag bollen så att hon får jaga den.

   

   

   

Nellie har bara 2 bollar som är riktig bra. Båda är små och mjuka och avsedda för katter. (Troligen köpte jag dem till mina katter en gång för många år sedan.) Jag letar i varenda djur-affär jag gå in i, samt på nätet, efter liknande bollar. Men jag hittar bara stora för hundar, eller små hårda för katter. Ingetdera fungerar för hundar med så liten mun som Nellie. Bollen måste vara liten OCH mjuk, för att hon ska kunna bita i den. Vi behöver några bollar till, för de här är för det mesta försvunna. Jag brukar hitta någon långt in under buffén, eller under sängen, eller under läs-fåtöljen - när jag städar. (Och det gör jag ju inte överdrivet ofta...) Alltså skulle vi behöva ytterligare 3-4 bollar (att ha i reserv).

Om du någonsin får syn på någon sådan här liten mjuk boll, så önskar jag att du kan köpa några åt oss, och posta dem till mig. Bifoga förstås en räkning då, på inköpspris och porto (samt ditt bankkonto-nummer) så betalar jag så snabbt jag kan. (Min adress står på "Kontakta-mig-sidan".) De där päls-liknande hårsnodds-bollarna som jag köpte i kina-butiken, är inte särskilt hållbara. Nellie har redan gnagt itu en av dem, och en annan börjar gå sönder.

19-09-02:

Det måste ha blivit någon fel-programmering av min kropp i går kväll. Jag hade ställt in den på "somna tidigt" + "sov gott hela natten". Jag la mig tidigt, med öronproppar och sovmask. Jag hade fläkten på, eftersom det var 29,5° i sovrummet. Jag la mig till ro - men kunde inte somna. Jag var oerhört trött och sömnig, men kunde inte slappna av. Jag var rastlös i benen, kanske för att jag nästan inte hade rört mig på hela dagen. Jag hade ont i mitt svullna ben. Sängen passar inte längre min kropp, så det gjorde ont i axlar, höft och knän. Jag provade allra minst 28 olika ställningar, utan att hitta någon där det inte gjorde ont. Det är nog min kropp som har förändrats till det sämre. Sängen är fortfarande bra. (Fast jag borde aldrig ha köpt en zon-indelad - för det passar mig inte alls.)

När klockan visade 01:20 så tog jag till "hund-knepet". Jag satte hundtrappan vid sängen, och inom ½ sekund så hade jag sällskap av Nellie. Hon la sig till ro nära mitt huvud och andades fridfullt, och jag tror faktiskt att jag sedan somnade inom 10 minuter. Jag sover bra med 1 hund i sängen, men inte med 2 (eller flera). Om både Nellie och Stella ligger hos mig, så får jag inte riktigt plats själv. Dessutom är Nellie livligare när Stella också ligger i sängen.

Jag sov mestadels på rygg i natt, och hade ont i ryggen när jag vaknade. (Men det gick över under gympan.) Jag hamnar lätt i "fel zon" i sängen, så det blir mjukt där det ska vara fast och tvärtom. Och då blir det förstås helt fel för kroppen. Nu hoppas jag kunna sova gott i natt! Samt Länge! I morgon har jag "sovmorgon" (ingen gympa). Det ger sig bara hur morgonpigga mina små är...

De har väldigt olika aktivitetsnivå, Stella och Nellie - även när de vilar...

Efter gympa, frukost och hundpromenad, beslöt jag mig för att åka till Plaza Mar 2. Jag har länge tänkt besöka Mister Minit för att få fixat en väska. Midjeväskan nedan är jag väldigt förtjust i. Den är i skinn och har 4 olika fack. Men den har alltid varit för stor i midjan. (Väskan har jag nog haft över 20 år.) Det heter midjeväska, inte höftväska. Jag tycker att det är mer praktiskt att ha sådana här väskor i midjan, annars är de i vägen för benen när man går. Jag har spänt in den så mycket det går. Remmen t h är "dubbel".

Fotot nedan blev väldigt suddigt, men ni ser ändå att midjeremmen är alldeles för stor. (Skjortan hänger löst.)

Så jag tänkte be Mister Minit att korta remmen. Jag tog Tram linje 3, eftersom avgångarna är anpassade till byte till linje 2 vid hållplatsen Marq-Castillo. Jag hade dock otur, för linje 3 blev försenad, och precis när vi rullade in på stationen - så rullade linje 2 därifrån. Det var länge till nästa linje 2 skulle komma, så jag gick i stället. Det är inte alls långt, och jag kom fortare fram på det viset. Nedan några foton som jag tog när jag var nästan framme. (Ni ser att det är molnigt. Det har t o m regnat i dag, i några omgångar, men bara lite.)

De är stora, algarve-kaktuser...

Nedan ser ni Plaza Mar 2, samt gångbron man går över för att komma dit.

Jag gick direkt till Mister Minit. Mannen förklarade att han kunde korta av remmen så som jag önskar, och att det skulle kosta rimliga 3-4 €. MEN! Tyvärr hade han inte tid att göra det i dag, så jag lämnade inte in väskan. Det är ju inte ofta jag åker till Plaza Mar 2. Det finns en Mister MinitEl Corte Inglés också, och till Luceros-stationen åker jag oftare. Jag får fråga där. Ogjort ärende alltså.

Jag gick runt och tittade lite, men det är inte lika kul när jag inte har pengar att handla för. Jag såg bl a flera snygga rea-klänningar, i min storlek, för mellan 4 och 16 €. Men nu när jag knappt har pengar till maten, så är det förstås inte att tänka på några kläd-inköp.

Zara Home klarade jag inte av att gå in. Det stinker äcklig parfym där, av typen "billig hora". Det är Zara Homes nya image! De ska ha doft i alla sina butiker (även i Sverige). Jag gick in några steg, men det sved i ögonen och halsen, och jag kunde inte andas. Om jag mår så dåligt, hur ska det då inte vara för astmatiker och allergiker? Det är ju inte klokt, tycker jag. Vill Zara Home inte att alla ska kunna handla i deras affärer? Jag har skrivit och klagat en gång, men de berättade bara att det var deras nya image. Men att gå från imagen "trevlig familjeflicka" till "billig hora", tycker inte jag är någon bra affärsidé.

Jag gick förstås inom djuraffären och tittade. De har väldigt många tjusiga hundhalsband och selar, men någon liten mjuk boll har de inte.

Nu när jag dels bantar, och dels har ont om pengar, så kunde jag inte köpa mat heller. Så dagens utflykt kunde jag ha varit förutan. Det är jobbigt med alla människor, och allt väsen, när man är trött.

Nu ska jag gå sena rundan, och sedan lägga mig. Håll gärna tummarna för att jag får sova ut i natt!

19-09-03:

Någon av er måtte ha hållit tummarna bra! För jag sov faktiskt nästan hela natten! (Jag vaknar alltid av värmevallningar 1-3 gånger i timmen, men om jag somnar om bums så är det ok - om än inte kul.) Jag hade gärna sovit 1 timme till i morse, men det tyckte varken Stella eller Nellie. Hur som helst var det skönt att sova en natt!

Hundarna och jag gick vår vanliga kortare runda längs El Paseo. Där var det lugnt och fridfullt.

På hemvägen passerade vi huset med den vackra hibiskus-häcken.

Stommen till nybygget är nu helt klar.

Det ser ut som om byggjobbarna har städat upp efter sig. Kanske kommer det ett annat arbetslag nu, ett som ska mura väggarna?

De som jobbar med området kring poolen är inne på slutfasen. Vi får väl se vad som kommer härnäst.

När vi kom hem så bakade jag 2-minuters-brödet. I dag hade jag i både vitlök och tonfisk, utöver de vanliga ingredienserna och kryddorna. Det blev gott (och mättande). Jag drack en stor kopp te och åt 2 sådana här små bröd med camembert och paprika. En riktig lyx-frukost för mig!

   

Tur att jag i alla fall var mätt och belåten. För sedan kom smällen - i form av ett mail från Sabadell-banken. De informerade mig om att de hade dragit så mycket av skulden (som var på 600 + avgift 18,69) de kunde och att mitt bankkonto nu har saldo 0 €. Dessutom är jag fortfarande skyldig banken 283,06 för resten av kreditkorts-skulden. Det innebär, att om jag skulle få en inkomst på kontot - då drar de vad de kan för att få betalt för det sista.

Suck! KRIS! Att jag inte får pengar kvar till mat och inköp, det går an. Men jag måste absolut kunna betala mina räkningar! (Denna månaden el, telefon, internet, fastighetsskatt och en försäkring. Jag tror inte det ska vara fler.) Annars blir det dubbelkris, och kanske betalnings-anmärkningar.

Smått chockad (jag trodde ju att jag hade ordnat det, så jag skulle klara krisen) gick jag ut på balkongen för att samla krafter. Mina vackra blommor muntrade upp mig och sedan gav hundarna mig kraft. Att "ge upp" är inget alternativ för mig.

Jag gick ner till banken. Det var ovanligt lång kö, men efter ca 20 minuter blev det äntligen min tur. Jag fick prata med en av de trevliga bank-tjänstemännen. Han förklarade att om man ska "placera krediten" så ska det göras före den 26:e. Om jag alltså hade gjort det några dagar tidigare, då kunde det ha gått vägen. (Jag hade kontaktat banken innan dess, men min "personliga bank-kvinna" är ju på semester. Och ingen annan hade tid att ta emot mig.) Mannen förklarade vidare att det var för sent att göra något nu, när en del av skulden redan var dragen.

Däremot lovade han, vilket är guld värt, att han skulle lägga in något i datorsystemet - så att mina kommande räkningar kommer att betalas ändå. En sten föll från mitt hjärta! Kontot kommer givetvis att hamna på minus. Den gamla kreditskulden, plus den nya som uppstår, kommer att dras när pensionen kommer in den 18/9. Då kommer det förstås inte att bli pengar kvar till lägenhetslånet den 30/9. Men jag har fått en frist. Och jag får försöka jobba på att lösa problemet. (Synd att jag inte kan jobba. Jag skulle kunna göra nästan vad som, inkl att städa. Men med dåliga språkkunskaper, och i min ålder, har man ingen chans att få jobb i ett land med stor arbetslöshet.) Inte förrän pensionen den 18/10 kommer, har jag en chans att vara helt i kapp. Måtte jag aldrig mer hamna i en sådan här situation! Det frestar hårt på nerverna...

Eländes elände. Dessutom har jag haft nedsatt syn (mer än vanligt alltså) de 3 senaste dygnen. Jag ser dimmigt även med glasögonen på. Jag hoppas att det bara beror på att jag har sovit för lite. Å andra sidan har jag inte ansträngt ögonen med något läsande, för det har jag varit för trött för. Jag har tid hos ögonläkare, men inte förrän den 3/10.

Klockan 14 lämnade Ana tillbaka Lucky utanför vår port, där Lena (och vi) stod och väntade. Det blev ett kärt återseende. Först rusade Lucky, Stella och Nellie mot varandra med glatt viftande svansar och höga glädjepip. Sedan fick Lucky syn på Lena och rusade fram till henne. Under tiden hälsade Stella och Nellie glatt på Ana. Därefter fick Lucky syn på mig och kom och hälsade. Det var mycket svans-viftande och många slickar en god stund. Vi människor pratade. Lena och jag sa till Ana att vi är glada att vi har henne. Vi känner oss trygga när vi lämnar hundarna i hennes vård. Och Ana säger att våra hundar är så trevliga och lättskötta, så hon tar gärna hand om dem.

När Ana körde hemåt så följde jag, och mina små, med Lena och Lucky på vägen hem till dem. På det viset hann Lena och jag prata lite mer. Hon hade ju en del att berätta om sin Malmö-vistelse. Vi gick längs El Paseo, mot C/ Colón. Där var det fortfarande hyfsat lugnt.

När Lena och Lucky kommit fram till sin port, och vi skildes åt, så valde mina små och jag de skuggigaste trottoarerna på hemvägen (först längs C/ San Bartolomé).

Byggjobbarna är flitiga. Klockan är inte 15 än, men de har hunnit dubbelt så långt som i morse med den vita putsen. Jag har ritat röda pilar vid pelarna. Jag gissar att de ska sätta staket emellan dessa längre fram.

Mest spännande (för mig) blir det egentligen när bygget har kommit så långt att de börjar med inredningen. Men då kommer jag inte längre att kunna se något, eftersom väggarna kommer att vara resta då.

Mina balkong-blommor är ännu vackrare när solen lyser på dem.

Praktportlaken har verkligen vuxit till sig. Den döljer de få risiga pelargoner som ännu lever. Nästa år får jag väl satsa enbart på lättskötta sorter, som inte får ohyra så lätt.

Nellie ligger i svalkan vid entré-dörren. Där har hon bra koll, om utifall att någon granne skulle komma förbi. (Vilket det sällan gör, eftersom vi bor näst sist i raden, och de som bor sist bara är här på semestern.)

Jag saknar inte glädjeämnen bara för att ekonomin är kärv! Jag har hundar, fåglar och blommor på nära håll, och mina kära barn på längre håll. Samt min närmaste släkt, och mina kära vänner. Så på andra sätt än med pengar, så är jag rik!

Jag roade mig nyss med att titta på dagens erbjudanden från Westwing. De hade en del på fågel-tema som tilltalade mig (från firman Shishi). Det är lite förströelse att "fönster-shoppa"...

Så här ser de spanska klimat-zonerna ut. El Campello tillhör zon A. Jag hittade kartan i en artikel angående isolering av bostäder.

Av texten framgår att om man bor i zon D eller E - då bör man isolera, men även om man bor i en bostad äldre än 35 år i zon B och C. I zon A anses det inte nödvändigt att isolera, och byggfirman Leroy Merlin föreslår minst 5 mm (nästan inget) i så fall.

I samma artikel står att bostäder byggda före 1979 oftast är helt oisolerade, och att de byggda mellan 1979 och 2006 har för dålig isolering. Jag gissar att de spanska bygglagarna ändrades åren 1979 och 2006. Los Olivos är troligen byggt 1980 - och helt oisolerat. (I klimatzon A är troligen isolering frivillig för byggföretagen, även nu år 2019.)