Presentation av Christel

Christel & dans: Jag är utbildad lärare och specialpedagog med lång erfarenhet av undervisning. Jag har alltid älskat att dansa, jag började med foxtrot 1966, och dansade därefter mycket gammeldans: hambo, schottis, schottis i turer, polka, sternpolka, polska, mazurka, snurrebocken, snoa, gammelvals mm. Jag tränade dessutom (och tävlade i) bugg (inkl dubbelbugg), samt latin- och standarddans (alltså cha-cha, samba, jive, rumba, paso doble, mambo, merengue, stilla vals, slowfox, quickstep, wienervals och engelsk tango). Bugg, hambo och wienervals är mina gamla favoriter. Efter att ha dansat argentinsk tango sedan januari -96, tycker jag numera att detta är den härligaste dansen av alla! Det finns ständigt något nytt att lära. Av de många  olika tangokurser jag hittills gått, både i Europa och Argentina, har följande danslärare inspirerat mig mest: Gloria & Rodolfo Dinzel, Claudia Cordega & Esteban Moreno, Mariana Flores & Eduardo Capussi, Roberto Reis & Melina Brufman, Ivonne Laens & Eduardo Saucedo, Roderigo ”Joe” Corbata samt Susana Miller. Den finaste komplimang jag fått när jag dansat tango, fick jag av en äldre argentinsk man när jag dansade på en milonga i Buenos Aires. Han sa: ”Jag har dansat tango i 25 år och jag har iakttagit dig i kväll. Du dansar tango som en infödd argentinsk kvinna.”

Christel privat:

Jag är född - 52, och har 3  barn som jag älskar över allt annat: Linda (f -84), Jenni (f -86) och Johan (f -87). Mina intressen utöver dans är att läsa, promenera samt det mesta som har med natur, växter och djur att göra. Djur betyder mycket för mig. Jag tycker om att umgås med djur och studera deras sätt att vara och kommunicera. Jag har genom åren i liten skala fött upp många djur. Jag har nu en liten hund, en långhårig chihuahua, som heter Bonnie.

Eftersom jag är mycket trött på mörkret och kylan under vinterhalvåret i Sverige flyttade jag till El Campello på Costa Blanca i Spanien, 1:a oktober-06. Jag trivdes jättebra, och tänkte stanna för gott, men blev förälskad i en ungdomskärlek och bor därför i Stockholm under somrarna numera. Läs mer under rubrikerna Sparad dagbok samt Dagbok. Mer om mig kan du läsa längre ner på denna sidan.

Den 24 maj-08 gifte jag mig med min stora kärlek Ulf Rosenius och heter numera Christel Dottén Rosenius. (Se Sparad dagbok 6.)

Mina 3 barn som de såg ut när de var små (dagisfoton):

               Linda                                Jenni                                 Johan

Och lite nyare bilder:

Linda och Johan buggar.                                                                        Jenni (i fläta) bygger pyramid.

Linda 2007, Johan 2008 samt Linda i maj-10 och Johan i juni-10.

(Jenni vill för tillfället inte vara med på foto här.)

För aktuella foton - se Dagbok samt Sparad dagbok.

Linda är utbildad sjuksköterska och arbetar nu på barn- och ungdomsavdelningen på sjukhuset i Helsingborg. Johan har precis blivit klar med sin magistersutbildning i internationell ekonomi. Nu söker han jobb. Jenni har ännu inte bestämt "vad hon ska bli när hon blir stor". Hon läste musiklinjen på gymnasiet och har sedan dess läst till teaterpedagog på Sundsgårdens Folkhögskola. Hon är jätteduktig på att sjunga och på allt som har med musik att göra, men sådant är svårt att försörja sig på. Jenni har en lindrig variant av Aspergers syndrom, vilket gör yrkesvalet lite svårare för henne.

Kort resumé av mitt liv innan jag började skriva dagbok på nätet:

Påbörjat juni 2008. Under denna rubriken kommer jag att, efterhand, och så snart jag hinner, berätta i korta ordalag om mitt liv innan jag flyttade till Spanien. Jag ska också lägga in foton efterhand som jag hinner skanna in från gamla fotoalbum. Detta skriver jag dels för att de personer som lärt känna mig på senare tid ska få en liten bakgrund till hur jag blev som jag blev, men framförallt för mina barn. Brinner mitt fotoalbum upp finns det ingen berättelse kvar om mitt liv. På nätet kommer det att finnas kvar. Det finns också möjlighet för mina närmsta att kopiera text och/eller foton till sina egna hårddiskar. OBS att det än så länge är mycket ofullständigt nedan...

För att inte gå händelserna i förväg så vill jag börja med att berätta lite om min pappa och mamma,

 innan de träffades, gifte sig och fick mig.

Om pappa, Åke Svanheden (f Johansson):

Pappa föddes 26 augusti 1922 i Torpa församling i Småland. Han var 10:e barnet i en syskonskara på 12. (Fast de två förstfödda dog bara 2 månader gamla så av dem finns det inga foton.) Farfar hette Karl Johansson och farmor hette Anna (f Swensdotter). Jag har aldrig träffat dem eftersom båda dog några år innan jag föddes. Det känns tomt! Av pappas syskon lever nu bara de två yngsta, Gunborg och Ella. De andra syskonen är alla döda: Bror, Johan, Ture, Linnéa, Erik, Malte, Ebba, Ragnar, Georg och min pappa Åke.

Ett par foton på pappas familj. På det första står han 2:a från vänster längst fram (och ser ut som om han inte ville vara med på just det fotot), på det andra står pappa längst fram, 2:a från höger. På det tredje står han längst bak, 2:a från höger.

Vänstra fotot ovan, från vänster: Bakre raden: Ragnar, Malte, farfar Karl,Ture, Erik. Främre raden: Linnea, pappa Åke, farmor Anna med Gunborg i knäet, Georg, Ebba.

Högra fotot ovan, från vänster: Bakre raden: Ragnar, Georg, Erik, Ebba, farmor Anna, farfar Karl, Linnea, Malte, Ture. Främre raden: Gunborg, Ella, pappa Åke.

Fotot nedan, från vänster: Malte, Ture, Linnea, Gunborg, Ragnar, Ebba, Georg, Ella, pappa Åke, Erik. Sittande: farmor Anna, farfar Karl. Fotot togs trol när farmor fyllde 60 år.

Farfar hade en gård vid Össjöasjön:

Så här såg pappa ut som barn:

Och som ung:

Han var s k frisksportare som ni ser på fotona nedan.

Och så här såg han ut då han träffade mamma:

Om mamma, Birgit Svanheden (f Johansson):

Mamma föddes 19 augusti 1925 i Munka Ljungby församling i Skåne. Hon var 3:e barnet i en syskonskara på 5. Mormor hette Edith (f Persson)och morfar Sigfrid Johansson. På andra fotot syns mamma med sina systrar: Bitten (Inga-Britt), Sonja, mamma, Svea och Lisa. På det tredje fotot syns min mormor Edith som barn. Det är hon som står längst fram i mitten. Min mormors far, August Persson, blev för övrigt över 100 år gammal, så honom har jag träffat. Men min gammelmormor Kerstin dog innan jag föddes. Av mammas syskon är Svea och Bitten döda nu.

Som barn såg mamma ut så här: På första fotot syns mamma längst till vänster, sen Sonja och Svea. På andra fotot går hon i 2:a klass och på det tredje i 5:e klass.

Och här kommer några foton på mamma som ung:

Hon spelade mycket dragspel men även lite fotboll. (Nedan damlaget i Munka Ljungby 1942.)

På den sista bilden nedan syns hon i Helsingborg där hon bodde och arbetade några år. Mamma jobbade i affär och på kontor, och på "fritiden" sjöng och spelade hon i morfars orkester.

Det var när mamma och hennes väninna Evy cyklade på cykelsemester till Småland i juli 1949 som hon träffade pappa.

Mina föräldrar:

På midsommarafton 1950 gifte sig mamma och pappa i Munka Ljungby kyrka, efter ett års intensiv brevväxling, då han bodde i Uppsala och hon kvar i Skåne. (Min kusin Thomas var brudnäbb. På mittenfotot syns även min kusin Dennis.) Efter bröllopet flyttade mamma också till Uppsala. Pappa jobbade då som driftsingenjör vid Gustav Werners institut för kärnkemi. (Mamma blev, efter min födsel, hemmafru.)

Om mig, Christel Dottén Rosenius (f Svanheden):

Jag föddes i Uppsala, 8 juni 1952, som Ann Christel Svanheden. Som liten kallades jag Ann. På det första fotot nedan är jag 14 dagar gammal. Det andra är från mitt dop den 4 augusti i vårt hem på Lindsbergsgatan 9A. (Majken och Ragnar Svanheden var mina faddrar.) Det tredje fotot visar pappa och mig.

Fotot nedan är från min ettårsdag som jag firade hos släkten i Skåne. På fotot från vänster: kusin Thomas, morbror Sone, moster Svea, mormor Edith, moster Sonja, morfar Sigfrid och så mamma med mig i knäet.

Sen ser ni fyra generationer på samma foto: mormor Edith, jag, mamma samt gammelmorfar August. Därefter det enda nakenfotot på mig ni någonsin kommer att få se.

Jag gungar hemma hos mormor och morfar, där jag tillbringade somrarna, samt hjälper mamma att torka disken.

Och så badar jag med mina föräldrar. Och kelar med pappa, en av de få stunder han var ledig från jobbet. Annars jobbade han nästan jämt.

Jag firade jul. Jag minns inte året, men däremot att mamma stickat min fina röda kofta. Jag hade ofta en personlig sittställning då jag satt och åt. (Jag sitter fortfarande sällan "normalt", men dock inte i split.)

Men som ni ser på flera av fotona nedan så var jag glad för gymnastik. Jag lärde mig att hjula, 6 år gammal, genom att en enda gång se min balettfröken göra det. Jag kunde med en gång, utan att träna, och hjula kan jag fortfarande. Men på bilden nedan är jag ca 5 år och försöker stå på händer.

Därefter ett foto på mig och pappa på väg till Skokloster, följt av ett foto från lekskolan. Lekskola gick jag i då jag var 4-6 år gammal. Det är jag som sitter och blundar, trea från vänster i främre raden.

Jag var enda barnet tills jag var knappt 7 år. (Jag förmodar att mina föräldrar behövde hämta sig efter min födelse och småbarnstid...) Därefter, den 11 februari 1959, fick jag en lillebror: Dan. Jag blev jätteglad! Jag hade önskat mig en hund och en katt och ett småsyskon. En av önskningarna gick i alla fall i uppfyllelse. Jag tyckte att Dan var så söt. Och vi lekte en hel del, åldersskillnaden till trots. På den första bilden där vi leker syns även min favoritdocka Maria Lind. Min mamma retade mig alltid för att jag hade gett min docka efternamn också. På nästa "lekfoto" har vi klätt ut oss till prinsar. Mamma klippte alltid mitt hår kort på den tiden, för hon tyckte att jag var i farten alldeles för mycket för att kunna ha långt hår. (Det var väl hon som fick reda ut tovorna...)

På det första av fotona nedan provar Dan min klänning. Visst är han jättesöt på alla tre fotona!

Pappa jobbade från tidig morgon till sen kväll. Det gjorde han helt frivilligt, utan att få övertidsbetalt, bara för att han var så intresserad av sitt jobb. Han forskade mycket. Enligt egen utsago var det han som först fick fram en ren protonstråle. De hade en stor cyklotron på Gustav Werners institut. Det hände någon gång att mamma fick ringa honom på jobbet, sent på kvällen, och fråga varför han inte kommit hem till kvällsmaten. Då hade han varit så inne i sin forskning att han glömt att titta på klockan och inte märkt att alla kollegorna gått hem. Han inspirerades mycket av sin chef, nobelpristagaren The Svedberg. På sitt sätt var han mer gift med jobbet än med mamma.

När han var hemma satt han mest vid sitt skrivbord och räknade ut långa tal med hjälp av sin räknesticka. Jag har aldrig varit så insatt i kärnfysik och begrep aldrig fullt ut vad han sysslade med. Att han dog så ung, vilket jag återkommer till, tror jag beror på att han fick för mycket strålning i sig under sitt arbete kring cyklotronen. Jag har hört honom säga att de bytte dosimetrar, när dessa visade över det tillåtna gränsvärdet, eftersom de så gärna ville fortsätta sina strålningsexperiment. (En cyklotron kan man bl a dela atomer i sina beståndsdelar med. Be mig bara inte förklara hur, det räcker inte min utbildning i kemi och fysik till för.)

Jodå, jag ska fortsätta att berätta, jag har bara inte hunnit än... (Det som tar mest tid är att skanna in alla gamla foton.) Och så har jag haft väldigt mycket annat för mig... Men ambitionen är stor i  alla fall, så snart kommer det en fortsättning.

Ja, jag vet, det är jättelänge sen jag lovade att fortsätta berätta här. Det är bara det att livet har kommit emellan... Men ge inte upp! Jag ska fortsätta - fast inte just i dag...