Sparad dagbok 79. (Fr o m 22-10-10 t o m 23-02-16.)

22-12-10:

Redan mycket tidigt på  torsdags-morgonen, så syntes det att det skulle bli en fin dag. Det var klart ute!

Så här tidigt är jag bara uppe när jag ska vara barnbarns-vakt. Som pensionär brukar jag ligga och dra mig på mornarna, någon gång ända till 8. Jag blev glad när solen började visa sig.

Nova och Nellie gick ut och undersökte snön. Men Nea stod kvar längst in på altanen, där det var snöfritt. Hon tycker inte om att bli kall om tassarna i onödan.

Lite senare gick vi ut allihopa (utom Nea). Alva tyckte att det var kul att göra stövel-avtryck i snön. (Jag får bara visa de 2 foton där inte ansiktet syns, suck!) Vi var förstås bara ute 2-3 minuter i kylan, sedan gick vi in och värmde oss.

Visst är min buskrosling "Little flames" jättefin!

Eftersom det hade varit -3° på natten, så kommer mina blommor att ge upp för säsongen. Det är ju december! Jag får vara glad att de har blommat så här länge.

På fotot ovan och nedan så bråkar mina hundar. Ibland blir de riktigt arga på varandra. Ibland kivar de om en "gnagis", men många gånger förstår jag inte alls varför de bråkar. De morrar och visar tänderna (särskilt Nova). Kanske gör Nova och Nea upp om rangordningen, nu när de båda är i "tonåren"? Jag oroar mig för att de ska skada varandra. Nellie är ranghögst. Morrar hon till så lyder de andra. Har ni några tips om hur jag kan underlätta för mina små?

En stund före eller efter bråket, så kan de ligga fridfullt tillsammans i samma säng. Nedan ligger de och tittar efter vad Alva gör.

Eftersom torsdagen var vacker så blev det en fin solnedgång.

På torsdagen passade jag Alva 9½ timme, och på fredagen 8 timmar. Eftersom jag leker aktivt med Alva 90% av tiden, så tar det på mormor-krafterna. Vi har väldigt roligt - men jag blir trött. Och efteråt så har jag ju en del att plocka undan. Vardagsrummet brukar vara fullt av leksaker.

I går var det grått, och snöade lite. I dag är det grått men +2°, så nästan all snö har smält bort. Jag borde verkligen gå en riktigt lång promenad med hundarna i dag. Om jag klär på mig lager-på-lager-på lager så kanske jag inte fryser ihjäl? Det är bra tur att jag bor i Skåne, så frusen som jag är!

22-12-11:

Brr! Det var - 4,1° när jag vaknade i morse, och - 3,0° när vi gick vår mitt-på-dagen-promenad. Min lilla spanjorska verkar klara kylan hyfsat, men de andra 2 fryser så de skakar. För mig är det värst om fingrarna. Vi hinner inte gå långt förrän jag har förlorat känseln i dem, trots varmfodrade handskar. I dag gick vi ner till hamnen. Ett litet bildreportage:

Julhelgen närmar sig. Knappt 2 veckor kvar till julafton. (Jag har bara köpt en julklapp ännu. Och så har jag kollat att jag vet var jag har julsakerna i förrådet.)

22-12-13:

I dag hade Linda och Alva sett fram emot att fira Lucia på Alvas förskola. Men Alvas "förkylning" var ingen förkylning - utan magsjuka (det går på förskolan), och barnen ska vara friska 48 timmar innan de får komma tillbaka. Varken Linda eller jag blev smittade, som tur är. Vårt immunförsvar har ju tränat längre än Alvas.

Nedan ett foto av "svensk vinteridyll". Vackert! Fast så ser det sällan ut i verkligheten.

Verkligheten. Jag undrar ofta om vädret är bättre i Danmark. Det ser ofta ut som om solen lyser där, när vi har mulet här. Fast jag har i alla fall fin utsikt den grå himlen till trots.

Jag gör praktiskt taget ingenting om dagarna. Som vanligt är att-göra-listan lång, och minst 2 punkter är akuta. Ändå blir det liksom inte av. Jag är mindre deppig sedan jag började använda ljusterapilampan, men pigg är jag inte. Jag läser i alla fall. Då får hjärnan sitt. Bättre än inget. Men jag rör mig på tok för lite! Kroppen har kommit med allvarliga klagomål, men jag låtsas inte lyssna...

Boken nedan läste jag i går och i förrgår. Den var spännande ända till slutet!

Den här ska jag börja läsa i eftermiddag:

Det blir troligen lättsam läsning. Återstår att se om boken är bra.

Nedan 3 tips på hur man ska hålla sig ung.

Och nedan kommer en tabell som talar om hur man mäter vilken storlek i handskar man har. Den har jag inte sett innan. Jag kan konstatera att jag har storlek 7 på längden och 7½ på bredden. För att inte frysa måste jag köpa handskar i storlek 8. Då blir fingrarna för långa (lite otympligt), men bättre det än för trång handske. Jag köpte de fodrade vantarna jag visade foto på den 6:e. De är varma, men inte tillräckligt. Linda tipsade mig om en sorts tunna innerhandskar i merinoull. Sådana ska jag försöka få tag på. Jag vill ju kunna gå ut utan att frysa!

Jag har Raynauds syndrom/fenomen, en kronisk kärlkramp i de perifera kärlen, det är därför jag fryser mer än normalt om fingrarna.

Hälften av texten nedan begriper vi i alla fall, även om den är skriven på läkarspråk.

"Raynauds fenomen karakteriseras av episodiska attacker av initialt bleka och därefter cyanotiska, kalla fingrar eller tår efter köldprovokation eller psykisk stress. Oftast åtföljs den vasospastiska fasen av en hyperemisk fas med rodnad, svullnad och bultande smärta. Raynauds fenomen går inte att bota, utan den bästa behandlingen är att undvika faktorer som kan utlösa anfallen. Det är därför viktigt att hålla sig varm om händer och fötter för att undvika att kärlen dras ihop. Handvärmare i vantarna eller värmande ullsulor i skorna kan hjälpa för att hålla händer och fötter varma. Tillståndet är i sig ofarligt och leder normalt inte till andra konsekvenser än smärta under anfallen."

I praktiken: När mina fingrar blir kalla blir de vita och blå, och känseln försvinner. Det kan dröja länge efter att jag har kommit in i värmen, innan de blir normala igen. Nåja, värre kan man ha det. Jag klagar inte, jag bara konstaterar (och förklarar).

22-12-14:

I dag har det varit plusgrader, fast blåsigt. Som vanligt, när vi gick ut, så ville Nova helst gå hem igen, och Nea ville inte gå där det låg snö eller is. Fast Nellie hade en del viktiga saker hon måste göra. Hon skulle nämligen kiss-markera på ett antal ställen. Och vi andra fick frisk luft på köpet.

Själv gör jag ingenting, eller läser. Jag läste ut Gammal kärlek rostar alltid redan innan läggdags i går. Jo, den var lättläst. Boken är förmodligen skriven för unga kvinnor, men jag har varit ung och kommer ihåg hur det var. (Fast jag söp mig aldrig full, som vissa av karaktärerna i den här boken. Faktum är att jag aldrig någonsin har varit onykter. Jag har aldrig känt något behov av kemisk berusning. Det är ju så praktiskt att alltid vara nykter.) Boken var lättsam och småtrevlig läsning, men det är ingen bok som stannar kvar i tankarna.

Jag hade tänkt välja en feel-good-bok, men valde motsatsen. En bok som handlar om verkligheten och en massa "feel-bad"...

Jag har bara läst ½ kapitel ännu, men ska snart sätta mig i läsfåtöljen för att läsa mer. De små kommer snart att sova i mitt knä i stället för i sina sängar.

Nu har Maud äntligen fått en God man! En trevlig kvinna ringde upp mig, och vi gick igenom det viktigaste. Det känns bra att det äntligen har blivit klart, och att Maud nu har någon som bevakar hennes intressen.

22-12-15:

I dag skiner solen! Då blir jag glad! Eftersom det dessutom kom lite snö i går, så är det helt plötsligt mycket ljusare ute.

När jag öppnade altandörren så rusade Nova ut i snön, men hon ångrade sig - och vände tvärt.

Nea övervägde inte ens att kliva ut i snön, och Nellie höll sig längst in på altanen.

De yngsta får i alla fall mycket motion inomhus. Fotona nedan från förmiddags-ruset. De jagade varandra runt soffan och matbordet, och ibland in i sovrummet - sedan tillbaka. Nellie ägnade sig att gnaga på ett råhudsben i stället.

Det är "bara" -1,3° ute, så i dag kanske jag klarar en lite längre promenad utan att frysa. Måtte solen fortsätta att lysa!

22-12-16:

Ännu en solig dag! Jippie! (Fast kall...)

Det var dags för en dryg vecka sedan, men jag gjorde det i dag - "vinter-fixade" på altanen. Jag kunde inte göra det tidigare, för jag behövde cellplast att ställa krukorna på. (För att isolera mot markkylan.) Jag har tänkt åka in till stan och köpa cellplast flera dagar, men det har varit för blåsigt. (Det är svårt att bära lätt cellplast i kraftig vind. Jag har ju en bit till och från bussen.) Men i går var det alldeles lugnt, så då passade jag på.

Så här såg altanen ut i går:

Nu i eftermiddag ser det ut så här:

Alla växterna står längst in, tätt tillsammans. Egentligen borde jag ha lindat bubbelplast om krukorna också, men de är ju gjorda i cellplast och isolerar lite. Det räckte förra vintern, men då var det bara minus -3° som kallast (har jag för mig). I morse var det -5,5°!

Jag satte på ett skydd på cykeln (som jag helst hade velat förvara inomhus - men den får varken plats i hallen eller i mitt lilla förråd). Jag fäste det med 2 spännband - för det händer som bekant att det blåser i Mölle... (Jag hade ett skydd till soffan också, men det fick Jenni när jag flyttade hit. Här är ju tak över biten längst in. Skulle jag ha ett skydd så borde det täcka bordet och solstolen också.)

Det är förstås synd att träsoffan måste stå så nära "ytterkanten". Om det blåser så kan det regna och snöa på den. Men allt kan inte stå längst in. Jag måste kunna öppna dörren till altanen. Redan så här är det trångt. Jag hoppas att allt (växter, cykel och utemöbler) kommer att klara vintern!

På yttre delen av altanen ser det tomt ut! Jag ska sopa rent sedan när snön har smält.

I januari kommer Ikea att sälja lådor till Billy-hyllorna. Det är ett bra alternativ, det hade varit bra till mina "barnbarns-leksaker". Men eftersom jag har dörrar på alla mina hyllor, så kan jag inte ha någon låda.

Jag läste ut boken Skadad i går. Det var en gripande och sorglig bok, om ett mycket misshandlat barn. Ingen rolig läsning, men intressant att läsa om hur fostermamman gjorde för att åtminstone delvis bryta igenom flickans "skyddande skal".

Det är en fin solnedgång i eftermiddag också. Det gäller att njuta av den. Det kommer att bli mildare, mulnare och kanske regnigt igen...

22-12-17:

Jag började på en ny bok i går kväll. Den här gången en trevlig feel-good-bok.

22-12-18:

I dag snöar det! Inte så mycket, men dock. Det är precis 0° just nu, men det ska bli ett par minusgrader i natt igen. Vi får se hur länge snön ligger kvar.

Eftersom det blåser sydvästliga vindar så snöar det långt in på altanen. Det är verkligen inte bra för mitt turkosa metallbord. Det riskerar att rosta sönder. Kanske jag måste köpa en liten presenning för att täcka utemöblerna med. Jag behöver nog köpa några till spännband också, för jag måste fästa presenningen ordentligt. Det blåser ofta i Mölle! (Cykel-skyddet fladdrar för vinden i dag, men det verkar sitta bra som jag har fäst det.)

Jag läste ut Bokcirkeln vid världens ände i går. Den var trevlig, rolig och lite spännande. Mysig läsning alltså!

Jag vägde mina små i morse. (Nellie 1340 g, Nova 1235 g, Nea 1180 g.) Jag tycker att Nova är aningen för smal. Hon har fått lite mer mat än de andra, men jag kanske får öka hennes portioner ytterligare. Jag tror att det är idealiskt om Nellie väger ca 1350, Nova ca 1300 och Nea ca 1200 gram. Jag vill att de ska leva så hälsosamt som möjligt, så att de kan leva friska länge!

Synd att ingen vakar över mig, som jag vakar över mina små. Jag är alldeles för tjock nu (hela 9 kg för mycket), och dessutom har konditionen försvunnit och musklerna krympt. Suck! Någon borde säga till mig på skarpen! För själv har jag inte tillräckligt med disciplin...

22-12-19:

I går eftermiddag började jag julpynta. (Jag som annars brukar vänta till den 23:e.) Men innan dess var det en del att förbereda. Jag bar in alla julsakerna från förrådet. Sedan tog jag av alla kuddfodral och stols-klädslar och la dem och dukarna i tvätten. Därefter började jag stryka de jul-varianter som skulle fram i stället.

När jag ändå höll på och stökade så öppnade jag lådan i bäddsoffan. I den fick jag precis ner den tunna bäddmadrassen + madrass-skyddet + det breda underlakanet. Jättebra att allt fick plats! (Madrassen, som visserligen var rullad och vakuumförpackad, stod i vägen i förrådet.)

Sedan la jag på ett skydd i soffan, av det sandfärgade Bemz-tyget jag har på mina möbler. Detta för att skydda sofftyget som inte är avtagbart. Jag har ju både hundar och barnbarn! Till våren ska jag ta av det igen och fålla kanterna, kanske sy på snedslå som jag har gjort på skyddet som ligger i läsfåtöljen. Men just nu har jag ingen plats att sitta och sy. Jag har fortfarande saker överallt.

Nedan har julkuddarna kommit på plats.

Ovan och nedan är hela vardagsrummet julpyntat. (Jag pyntar bara där.)

För egen del hade jag kunnat tänka mig att bara ha lilla granen och tomten + 2 julljusstakar framme. Men jag har ju barnbarn. Därför har jag ställt, och hängt, julpynt överallt där jag har kunnat.

Ljusstaken ovan är ett absolut måste för mig. Den vill jag inte vara utan. (Den är gjord för stora värmeljus.) Och tomten nedan är jag också förtjust i. Men till nästa år skulle jag vilja ha en ny gran. En lika liten men "naturligare", och med fast LED-belysning. Jag var för sent ute i år. De små granarna av högre kvalité var slutsålda redan i november...

Det är inte särskilt lyckat att jag är tvungen att ha fikusen på samma bord som granen. Men jag vågar inte ställa tillbaka fikusen på sin plats innan den är helt lusfri!

I går kväll började jag läsa en ny feel-good-bok. Den vänder sig inte heller till min åldersgrupp, men är lättläst och rolig hittills.

Jag hittade ytterligare en bok bland mina olästa som handlar om vinter och julen. Så nu har jag 4 som är lämpade att läsa i mellandagarna. Bra att ha trevliga böcker, när jag inte kommer att få möjlighet att umgås med mina närmaste de dagarna. Fast den 23:e kommer Linda, Alva, Jenni, Molly och Gunilla hit! Och den 7/1 ska vi ha släktträff (mina syskon med familjer) hemma hos Linda.

Boken Du glädjerika sköna har jag redan läst ut. Litterärt sett är den ingen höjdare, men den är rolig.

I morgon ska jag åka med Maud till Statens Servicecenter i Helsingborg, så hon äntligen kan söka svenskt ID-kort.

22-12-21:

I går var Maud och jag i Helsingborg. Allt gick bra. Vi behövde inte vänta länge innan det var Mauds tur att ta ID-fotot. Jag kommer att få ett sms när ID-kortet är klart, och då måste Maud (och jag, suck, ingen annan gör något) hämta det i Helsingborg. Det ska bli skönt när Maud har fått det!

Efteråt trodde jag att Maud kanske ville gå på Kullagatan och titta i några affärer, men hon orkade inte gå ända dit. (Fast det inte är särskilt långt.) Vi kom så långt som till Ebbas fik, på Bruksgatan. Där gick vi in och beställde kaffe + te + var sin chokladbrownie med vispgrädde(!). Enligt Maud var brownien det godaste hon någonsin har ätit (och god var den)! Efter fikat orkade Maud gå till Helsingborgs C och bussen. (Maud tycker absolut att vi ska gå till Ebbas fik igen, i samband med att vi ska hämta ID-kortet.)

Sedan lämnade jag Maud på Ljunghaga och tog därefter bussen (eg 2 olika) hem. När jag kom hem hade jag varit borta precis 7 timmar. Stackars hundar! Jag hade eg behövt handla också, men tyckte att det vore oschysst mot hundarna.

I dag har jag besökt Maud igen. Hennes gode man, Tina, skulle nämligen komma till Ljunghaga. Vi tyckte både hon och jag att det vore bra att träffas i verkligheten. (Vi har tidigare talats vid i telefon, och mejlat.) Tina fixade en massa bankpapper åt Maud, som Maud fick skriva under. Sedan ska svenska banken kontakta banken i Senegal och be att få överfört pengarna därifrån. Ännu går Mauds pension till kontot i Senegal, men nu ska Tina fixa så pensionen kommer in på Mauds svenska konto. Jag har försökt ordna detta, men jag är ju "obehörig", så det har inte gått.

Tina skjutsade oss till bygget där Maud kan få en lägenhet. Det skulle ha varit inflyttning både 1/12-22 och 1/2-23, men nu ska det bli klart till 1/4-23. Men det återstår en hel del att göra, som ni ser.

Lägenheten är liten (37 m²) men ljus och modern. (De större 2:orna är väldigt dyra.) Området är bra, mest villor, och så en vårdcentral inom synhåll. Det finns också en liten närbutik (med "utländskt sortiment") i området. Maud vill gärna bo i lägenhet, och ha hund. Och så vill hon att Cheikh ska flytta till Sverige och bo ihop med henne. Vi får ta en sak i taget.

Jag är inte alls säker på att Maud klarar att bo själv i en lägenhet, även om hon skulle få hemtjänst 3 gånger om dagen. (Men det blir billigare för kommunen än om Maud bor på ett "boende".) Och det är inte säkert att Cheikh kan flytta hit, även om de båda vill. Det finns nämligen ett försörjningskrav. Och Mauds pension räcker inte till 2 personer, även om hon kommer att få bostadsbidrag. Och även om Cheikh vill jobba, så kan han omöjligt få jobb från dag 1. Först måste han lära sig svenska, och sedan gå en bristyrkes-utbildning. (Han har gått 6 år i skola i Senegal.) Ingenting är "bara att". (Cheikh kan inte ens söka uppehållstillstånd, förrän Maud bor i sin nya lägenhet. Och handläggningstiden är lång, ofta ½ år.)

Och sedan är frågan om Maud någonsin kan få råd att köpa hund, och om hon skulle klara att ta hand om en. Det som är helt klart är att Maud skulle må mycket bättre om hon fick ha en hund att umgås med. "Människans bäste vän" - ni vet.

Jag har en känsla av att Mauds hjälplöshet delvis är inlärd. Hon har inte behövt göra något alls, under åren i Senegal. Men kanske kan hon lära sig igen, att åtminstone delvis klara sig själv? Sedan är det förstås problem med hennes luktfobi (osmofobi) var hon än bor. Men jag har märkt, att när Maud är glad - då känner hon inga lukter alls (även om jag känner en stark doft, kanske av rengöringsmedel). Men när hon har tråkigt, då luktar det så hemskt så hon har aldrig upplevt något liknande, och hon blir så dålig så dålig.

När Maud kom hit hade hon en frotté-handduk på huvudet som skulle skydda mot lukter. Sedan köpte jag en sidensjal åt henne, den använde hon tills nyligen. (Den var mindre iögonfallande.) Nu har hon börjat ha stickad mössa på sig inomhus (mot lukterna). Jag köpte nämligen en snygg ljusblå mössa åt henne - som jag hade tänkt att hon enbart skulle ha utomhus. (Obs att jag inte har köpt sakerna till Maud för mina pengar. Hennes vänner Helen och Jörgen har betalat. Jag har bara "gjort jobbet".)

Nu tar jag ledigt från Maud över julhelgen. Kanske jag inte hälsar på henne förrän efter nyår? Jag blir väldigt stressad över allt jag måste/bör göra (för att hjälpa Maud). Ingen annan tycks göra något. Nyss hade Maud slut på tandkräm. Den enda som kunde fixa ny åt henne var jag! Det skulle onekligen underlätta för mig om Cheikh kom hit... Och för Maud. Men jag tvivlar på att det går att lösa. Frågan är ju också, om det vore bra för Cheikh?

I morgon borde jag både städa och ordna här hemma, samt skicka julhälsningar (via mejl) till mina närmaste. (Jag ligger efter med mycket, eftersom jag har lagt många timmar på Maud.) Den 23:e kommer mina nära hit för att fira julafton i förväg. Fr o m den 24:e vill jag bara lata mig, läsa böcker, och kela med hundarna!

22-12-22:

Ni kommer kanske ihåg så fina jul-mejl jag brukade skicka förr? Programmet jag gjorde dem i finns tyvärr inte längre. Trist! I år tänkte jag klä hundarna i jul-kläder, och ta ett trevligt foto. Jag har en del jul-kläder, men tyvärr bara 2 tomteluvor. Men hundarna måste ju inte vara lika klädda. 

Glatt skred jag till verket och satte på hundarna varsin jul-tröja. Sedan satte jag dem i fåtöljen och bad dem sitta stilla. Det gick inte så bra. Jag insåg att jag inte skulle ha en chans att sätta på någon en tomteluva. Inte om luvan skulle sitta kvar tillräckligt länge för att fastna på ett foto. Jag manade hundarna att sitta/stå stilla bredvid varandra, på linje. Det gick inte så bra. De ville fram och pussa mig på näsan. Jag tog raskt några foton ändå. Som ni ser duger inte ett enda till att göra något jul-mejl av. Suddigt, suddigare och suddigast. Suck!

Nåja, jag försökte i alla fall. Fast nu vet jag inte vad jag ska ha för motiv på mitt jul-mejl i år. Jag måste komma på något. Jag är redan sent ute, jag bör skicka det i dag...

Fotona jag tog av hundarna i morse, när de alla vilade i hundsängen i hallen, blev bättre. Då låg de stilla, i alla fall när jag tog första fotot.

Årets jul-mejl blev så här. (Jag får inte med det på en skärmdump, men på datorn ser de 2 "dumparna" ut att sitta ihop.) Inget särskilt alls, men bättre än inget. Bilderna är förstås rörliga i mejlet. Jag skickade till många, och ändå vet jag att jag har missat flera. Jag hittade inte deras mejladresser. Suck. Mejlet är naturligtvis till alla er också, som läser min blogg men som aldrig har mejlat mig.

22-12-23:

Linda. Alva, Jenni och Molly kom klockan 10. Mina hundar hörde så snart de kom in i trapphuset, och stod sedan och väntade med viftande svansar.

De hade på sig sina små jul-bandanas i dag. Det är en för hundar bekväm utstyrsel.

Alva var jättesöt. Hon hade på sig en fin tomte-klänning i röd plysch med vita kanter. Jag tog minst ett dussin bra foton av Alva, men får som vanligt inte visa ett enda. Suck! (Jag glömde att ta ett bakifrån...)

Molly har inget emot att komma med på bild. Henne är det lätt att fotografera, för hon sitter/ligger stilla. Mina små springer runt som yrväder, så alla foton jag tog på dem blev suddiga...

Jag var också tomteklädd. Jag hade röda tights och röd klänning med julgran på. Fast bara huvudet kom med på fotot nedan.

Vi lekte fram till lunch, både med hunddockorna och med Duplo.

Jag hade dukat med mitt finaste julporslin, de finaste glasen, julservetter, placeringskort, tända ljus mm. Det är trevligt att duka fint när man har gäster. (Till vardags, när jag är ensam, så händer det att jag äter direkt ur kastrullen...) Jag glömde att fotografera det dukade bordet, men tallrikarna ser ut så här:

Sedan åt vi Jennis hemlagade köttbullar samt potatisgratäng och brysselkål. Det var väldigt gott! Gunilla kom lagom till lunchen. (Hon hade varit tvungen att jobba på förmiddagen, stackaren.)

Efter lunch så öppnade vi några små julklappar. (Två var till oss vuxna, något fler till Alva.) Jag fick ett fint litet pepparkakshus av Alva, som hon hade gjort i förskolan. (Jag gissar att barnen har fått hjälp med stommen, men dekorerat husen själva.)

Sedan lekte vi lite till, och därefter fikade vi. Jenni hade med hembakta bullar och kakor, och jag hade köpt en ask Aladdin-choklad. Gott och kaloririkt! Men till jul får man väl frossa lite?

Den här passande boken ska jag börja läsa i kväll (eller i morgon):

22-12-24:

  Jag hoppas att ni alla har en riktigt mysig julafton!

Det skulle se juligare ut, om marken var täckt av snö. Men det är i alla fall inte helgrått, och bara strax under nollan. Vi har ändå inte tänkt vara ute så mycket. Det är för kallt, det tycker vi alla fyra!

Vi latar oss i stället!

Det är gosigt att ha hundarna i knäet när jag läser!

Det är ingen julstämning i skogen heller. Fast det är lättare att gå på barmark än på snö.

Nu ska vi återgå till att läsa, vila - och äta. (Jag undrar, med viss bävan, vad vågen kommer att visa efter helgerna...)

22-12-25:

Ute har det varit gråtrist väder, men hundarna och jag har haft det mysigt inne. Jag läste ut Tre systrar och en jul att minnas. En trevlig feel-good-bok med ett och annat relationsproblem att reda ut...

Och så har jag ätit några chokladbitar till - och blivit ännu tjockare. Suck!

22-12-26:

I dag har jag läst ytterligare en feel-good-bok med jultema.

Det är två historier som löper parallellt, en i nutid och en som utspelar sig på 1800-talet. Jag tycker bäst om "den gamla" berättelsen, som handlar om kvinnors hårda villkor på den tiden. En trevlig och lättläst bok som jag kan rekommendera. (Det är bara i början som den utspelar sig i juletid.)

Ute har det varit mestadels grått, och regnat en del. Men under ca 3-4 minuter i eftermiddags sken faktiskt solen. Då rusade vi bums ut på altanen. Längre hann vi inte innan solen försvann bakom molnen igen. Suck.

I eftermiddag har jag ägnat en bra stund åt hund-vård. Det är inte ovanligt att ögonen rinner på chihuahuor. De rinner på alla mina, allra mest på Nea. Med henne fick jag sitta en lång stund och blöta upp det svarta med ögonbad på en kompress, och sedan försöka skrubba bort det. Lilla Nea satt så tålmodigt i mitt knä, men det var säkert inte behagligt. Och sedan har jag borstat pälsarna på alla. Pälsvården är ganska lätt på chihuahuor. Bara precis bakom öronen kan det bildas någon tova ibland. Om jag inte kan reda ut den lätt (utan obehag för mina små) - då klipper jag bort den.

I morgon ska jag vara barnbarns-vakt hela dagen medan Linda jobbar. Då lär jag inte hinna med något annat än Alva.

22-12-27:

Det tar på mormor-krafterna att leka 9 timmar i sträck. (Jo, vi hade förstås matpauser.) Men jag hann faktiskt ta några foton på hundarna också - samtidigt som jag lekte med Alva. Och ja, jag fotograferade Alva också - fast bara framifrån, så de fotona får jag inte visa.

Det första hundfotot tog jag vid matbordet. Nea och Nova ville upp till mig, fick syn på varandra, och slickade varandra samtidigt. Hade jag inte haft kameran beredd så hade jag aldrig hunnit fånga ögonblicket. (Fast det var inte den här bilden jag tänkte ta.) Sött i alla fall.

Nellie har kommit till slutet på sitt vinter-löp, och är "annorlunda". Dels vaktar hon sin apa, dels inbjuder hon de andra till lek - genom att slänga sig på rygg. (Troligen löper alla, men samtliga sköter sin hygien så fint att jag inte märker något alls - om vi inte möter en hanhund förstås.) Jag tog en serie foton medan Alva en liten stund byggde med Duplot själv.

Hundarna hade förstås koll på mig och kameran, samtidigt som de lekte.

Jag fick nyss reda på, att lägenheten vägg-i-vägg med min blir hyresledig 1/2. Ifall ni känner någon som vill bo i Mölle, och är en bra granne - tipsa vederbörande. (Jag har förstås telefonnummer och mejladress till min hyresvärd, men skriver inte ut dem här.)

22-12-29:

Jag har blivit dunderförkyld! Jag hostar, snyter mig, och hostar igen. Alva är lika dålig, och vi misstänker att det var hon som smittade mig. Vid två tillfällen i dag har jag fått sådan där andnöd som jag kan få under/efter intensiv hosta. Jag vet inte om luftstrupen krampar, eller om det är någon sorts förkylnings-astma. Under några minuter kan jag inte andas alls. Jag försöker dra in luft, men det bara väser. Jag får inget syre. Då gäller det att inte få panik. Man kan klara några minuter utan syre, och om jag slappnar av så mycket jag kan mentalt (det är banne mig inte lätt) så slappnar luftstrupen av snabbare.

Jag ringde min vårdcentral i dag, och hoppades att de kunde skriva ut någon sorts inhalator som jag kan ha hemma för att ta till i kris-situationer. (Andning är trots allt ett grundläggande behov.) Men det kunde de inte. Jag måste gå på utredning först. Efter samtalet skrev jag att jag vill bli utredd bums, helst i morgon förmiddag. (Fast jag misstänker att det är lång väntetid.) Jag har haft det här, vad det nu är, åtminstone sedan 25-årsåldern - men enbart när jag är hostar mycket.

Det enda jag orkar göra är att läsa och klappa hundarna. I går och i dag läste jag den här boken:

Det är en överraskande trevlig bok, även om huvudpersonerna är knappt hälften så gamla som jag. (Jenni ska få boken.)

22-12-30:

Året närmar sig sitt slut, men det handlar ju bara om siffror. Moder jord kommer inte att märka någon skillnad.

Även i dag hostar jag, och snyter mig, men jag känner mig bättre än i går. Skönt när det går åt rätt håll!

Mina spanska vänner skickar ofta bilder med citat till mig (via Whatsapp). Det här citatet tycker jag om! Ett bra nyårslöfte kanske?

För er som inte kan spanska: Med två ord kan jag sammanfatta allt jag har lärt mig av livet... Fortsätt framåt (God dag.)

I dag gick vi uppåt = österut på vår promenad. Det blåste västliga vindar så jag ville inte gå ner till havet. Eftersom solen tittade fram var det riktigt skönt ute! (Till skillnad från i går när det var mulet och duggade hela dagen.)

Ovanför vårt hus ligger lugna gator kantade av stora fina villor (i många olika stilar).

I dag ska jag börja läsa den sista "vinter-feel-good-boken" jag har. Jag har inte några större förväntningar, men det är alltid trevligt att läsa.

Här ska ni få se ett foto som ni knappt kan urskilja motivet på. (Det är inte hörnan av altanen jag fotograferade...)

Det föreställer rumpan på ett rådjur. Jag satt nyss och åt soppa, när jag plötsligt såg ett rådjur springa förbi på utsidan av min altan. Jag greppade kameran och sprang fram till fönstret. Fotot ovan är det enda jag hann ta innan rådjuret hade sprungit utom synhåll.

Vanligtvis så ser jag bara grannens katter gå förbi, och fåglar (mest koltrast och rödhake) - men de senare går inte precis, de flyger och skuttar. När jag nyss hade flyttat hit hade jag ofta en fiskmås på altanen (eftersom hon som bodde här före mig hade matat den). Men den slutade komma efter någon månad. Fåglar är smarta nog att kunna dra slutsatser. Grannarna säger att det går förbi igelkottar ibland, men hittills har jag inte sett någon. Kul med det ovanliga besöket! Synd bara att han/hon hade så bråttom.

22-12-31:

Jag önskar er alla en trevlig nyårsafton!

(Resten tar vi nästa år...)

23-01-01:

Gott Nytt År / God fortsättning!

För mig har året börjat både bra (jag lyckades skapa en Sparad dagbok 79) och dåligt (jag hostar och hostar och hostar). Eftersom det var mulet och regnade i morse, men solen skiner nu, så har året redan blivit bättre.

Det gick bra med hundarna i går. Precis vid första fyrverkeriet så fick hundarna var sitt råhudsben med torkad kyckling. Sedan hade de så fullt upp med att gnaga, att de inte la märke till fyrverkerierna. Här i Mölle är det ju väldigt lugnt! De började skjuta 23:56, och slutade 00:11!

Eftersom jag är så förkyld som jag är, så fick jag förstås tillbringa nyårsafton för mig själv. Men lite festligt ville jag ha ändå, så jag skickade en beställning till Mölle Krukmakeri, och sedan gick jag och hämtade kassen med maten. Restaurangen var fullsatt då vid lunchtid, det fanns bara kvar någon enstaka plats i det ena tältet. Jag gissar att de hade fullt på kvällen också. (Statyn som står på gården är en specialgjord version av skulptören Jonas Högströms verk ”Var är du”. Originalet finns i Ängelholm.)

Jag valde rätten nedan, och den var verkligen supergod!

Jag beställde också en grönsaksgryta (i förrättsstorlek). Den ska jag ha till (sen) lunch i dag.

Jag läste förstås i går (också). Jag kan ju inte bara hosta...

Boken var kanske inte så sannolik, men rolig och trevlig.

I dag ska jag läsa boken nedan, som faktiskt också har jultema.

Men först ska hundarna och jag ut på promenad!

23-01-02:

23-01-03:

Äntligen har min läkare haft förbarmande med mig. Hon skrev ut Mollipect (slemlösande och luftrörsvidgande). Jag åkte in till Apoteket i Höganäs och hämtade medicinen. Jag tog första dosen redan där. Och jag märkte ganska snart skillnad. Nu behöver jag inte hosta lika ofta. Kanske jag kan sova nästan hela natten i natt?

Låt er inte förledas av solskenet på fotona nedan. Vi har haft mestadels mulet och duggregn. Men om solen tittar fram en stund - då rusar vi ut. Har vi tur hinner vi en runda innan solen går i moln igen.

Vi gick i samma kvarter som häromdagen. Inga fattigkvarter precis. Många av tomterna är härligt stora!

Det är fint med egen bäck på tomten! Det är samma lilla bäck som rinner förbi gaveln på vårt hus.

Duggregnet upphörde lagom till solnedgången. Trevligt!

Jag läste ut 24 goda gärningar i går. En trevligt lättsam bok. Nu ger det sig vad jag hittar härnäst i min hylla med olästa böcker. Jag känner inte för något alltför tungt och allvarligt. Men kanske något spännande?

Har jag sagt att jag snart är uppe i 60 kg? Trist! Fast det är mitt eget fel!

23-01-04:

Hundarna och jag har precis varit ute på en liten promenad. Vi passade på när det blev ett tillfälligt uppehåll i regnandet. När vi skulle ut så tog jag fram selarna och kallade på hundarna. Som vanligt kom Nea bums springande och ville att jag skulle ta på henne selen. Och som vanligt sprang Nova och gömde sig längst in i en hundkoja. Nellie avvaktar. När jag säger till på skarpen så kommer hon bums och trär själv in tassarna i selen. Men Nova får jag gräva fram från hennes gömställe. Tre olika personligheter...

I morse fick jag både sms och mejl från Höganäs kommun. (Jag har skrivit upp mig på en lista.) Det var en vattenläcka i Mölle, och vattnet skulle stängas av. En bil med vatten skulle komma framåt 11, och där skulle man kunna hämta vatten. Själv har jag alltid två 5-liters dunkar och en 2-liters dunk stående, med rent dricksvatten i. Ifall, ifall. (Mina barn har tjatat på mig, att det är viktigt med "prepping". Så jag har ett litet primuskök också.)

Jag gick upp till min 100-åriga granne och gav henne 2-liters-dunken. (Vattnet skulle i alla fall räcka till kaffe och tandborstning.) Men redan några timmar senare meddelade kommunen att vattenläckan var lokaliserad och skulle lagas under dagen. Och bäst av allt, just här skulle vattnet inte behöva vara avstängt. Skönt att det ordnade sig. Och så bra med den här meddelande-tjänsten som kommunen har!

I går och i dag läste jag boken nedan. Viveca Sten är ju ett säkert kort, och den här är lika bra som de 10 andra i Sandhamn-serien. Den här boken behåller jag = gott betyg!

Jag har fortfarande många olästa böcker (= min skattkista), men inte lika många längre. Som ni ser är översta hyllplanet snart tomt. Just det hyllplanet ska jag senare nyttja till de böcker jag behåller. De står för trångt nu. På det nedersta hyllplanet ska jag ställa alla barnböckerna (som nu står i skåpet nedanför). I skåpet behövs mer plats för "barnbarns-leksaker"!

När böckerna i bokhyllan tar slut blir jag tvungen till att övergå till E-böcker. (Fast jag gillar pappersböcker mer.) Jag har inte plats för fler böcker än jag redan har...

23-01-05:

I dag blev jag tvungen att slänga 4 döda pelargoner. Jag hade hoppats i det längsta att de skulle överleva. Men de har det tufft så här års, nästan inget dagsljus och ett varmt element under krukan. Tyvärr var en av mina finaste med bland de döda. Nu har jag bara 8 pelargoner kvar, jag får komplettera till våren. Jag har också 13 gröna växter, varav 4 fortfarande har ullöss (en benjaminfikus ser ynklig ut, vi får se hur det går). Och så har jag mina 2 bougainvilleor som ser friska ut, fast förstås inte blommar nu. Men min orkidé har börjat få knoppar! Jag längtar till våren när allt börjar grönska igen - både inne och ute!

Trots att jag använder ljusterapilampan var morgon när jag läser tidningen, så är jag deppig. Vinterdeprimerad. Lampan hjälper, men förstås inte fullt ut. En lampa kan aldrig ersätta solsken! Det som håller mig igång är att läsa böcker. När jag lever mig in i böckernas värld glömmer jag verkligheten för en stund. Fotot nedan är från i går, när jag en stund satt vid matbordet och läste. Nova passar ofta på att komma upp i min famn då.

Annars har jag inte lust att göra någonting. Jag har väldigt mycket jag borde göra, t ex att ordna i hörnskåpet, i ena vitrinskåpet, och ovanpå samt i mina hurtsar. Sedan har jag annat jag kan göra, som jag tycker är roligare, som att sy, måla och pyssla. Men ingetdera har jag lust med. I dag är det i alla fall uppehåll så jag kan gå ut med hundarna när jag vill.

Senare ska jag börja läsa boken nedan. Kanske en bok som utspelar sig sommartid är fel så här års, men det är en feel-good och sådana mår jag bra av. De kräver inget av läsaren.

Jag är fortfarande rejält förkyld. Det är inte roligt alls, men på sitt sätt är det bra att träna immunförsvaret med ett ofarligt virus.

23-01-07:

Boken ovan var trevlig. Nu är den utläst. Det snöade i går, men eftersom det var +0,8° så smälte snön bums.

Jag skrev häromdagen att mina bougainvilleor inte blommar, men det gör faktiskt den ena. Inte många blommor, men roligt ändå.

Och den tappraste av pelargonerna har 2 små blommor. Men vid det fotot samarbetade kameran inte alls. Den vägrade att ställa in skärpan på nära håll. Nåja, ni ser blommans färg...

Ute blommar det också. Min Hybridkejsarolvon (Viburnum bodnantense) är full med knoppar och har ett par enstaka utslagna blommor. Den kan blomma december - april, om man har tur. Kanske jag borde ge den en mer framträdande placering?

Väderleksprognosen säger regn. Därför är det extra roligt att solen tittar fram i dag. Just nu är det halvklart. Hundarna och jag skyndade oss ut i förmiddags. Det gäller att passa på när vädret är bra. I dag gick vi ner till havet.

23-01-08:

I dag har jag städat ut julen. Jag hade ingen lust att vänta till Tjugondedag jul. Jag tog av alla jul-kuddfodral och juldukar och la dem i tvätten. (Jag hade bokat tvättstugan 12-16.)

Sedan flyttade jag tillbaka alla växter till sina vanliga platser. Huruvida det är förståndigt eller ej vet jag inte. På fikusen (som står på piedestalen) ser jag inte något som helst spår av ohyra. Jag hoppas att den är helt frisk.

Den ena Benjaminfikusen i sovrummet ser ynklig ut, den har tappat många blad. Jag ser inga ull-löss just nu, men det kan förstås finnas ägg. Jag får hålla koll på växterna. De står i alla fall en liten bit ifrån de 2 friska växterna (längst till vänster), och ull-löss kan inte flyga. (Men de kan krypa...)

När det var klart började jag stryka de dukar och kuddfodral som jag hade valt ut. Jag kände för ljusblått den här gången, kombinerat med Wrendale-design-kuddfodral.

Fast kanske jag skulle ha valt ett ljusblått kuddfodral till gungstolen? Det kan visserligen inte bli för många hundar hemma hos mig, men kanske behövs en färgklick? Jag ska fundera på saken.

Den lilla duken ovan, med turkosa blommor, har en väninna broderat åt mig. Jag fick den när jag var 20 år. Jag önskar att jag hade haft en till. Jag har inget lämpligt till köksbordet. Jag provade med den lilla duken nedan, med rosa och lila luktärter på (köpt på Loppan). Men det är inte säsong för en sådan (och färgerna är fel), så jag valde att vara utan duk så länge.

Men nästa gång jag passerar Loppan så ska jag titta efter små dukar med vår-motiv där. Eller kanske en blå duk? De hade massor av fina juldukar (många handbroderade), nu före jul. Och små dukar brukar bara kosta 10 - 20:-! (Det är en liten duk jag vill ha, max 30 x 30 cm. Större dukar har jag gott om!)

Boken nedan hittade jag i vår biblioteks-korg i går. Jag läste 2/3 i går, och resten i eftermiddags när jag hade tagit rätt på den rena tvätten. Boken är spännande! Och jag gillar när kuvade kvinnor får upprättelse. (Fast jag tycker inte om så här kallblodiga metoder. Ändamålen helgar inte alltid medlen.) Men spännande läsning var det, som sagt.

23-01-10:

I går åkte jag till Smarteyes i Helsingborg och hämtade mina nya rumsprogressiva glasögon. De gamla överst, de nya nederst. En sådan glasögonbåge som jag vill ha finns inte (något mindre, lite kantigare). Jag valde den bästa bland 500-kronors-bågarna. Glasögonen kostade 3700:- totalt, inkl synundersökning. Det är ett hyfsat pris.

Jag tycker illa om att behöva ha glasögon. Det är obekvämt! Jag tar av dem så ofta jag kan, bara för att upptäcka att jag inte klarar mig utan. Allting på nära håll är suddigt. Bara på långt håll ser jag fortfarande bra. Nedan ser ni mig med de gamla silverfärgade glasögonen, och med de nya blå. Båda är för breda för mitt ansikte, men det finns inga lagom. (Barnmodellerna är alltför smala.) Men glasögonen fyller sin funktion!

Som vanligt tänkte jag inte på att jag borde ha borstat håret, innan jag tog fotona ovan. (Jag hade varit ute strax före.) Å andra sidan blev fotona helt naturella. Jag tror att vi alla mår bättre av att se verkligheten, än stylade foton som visar någon sorts drömbild.

Jag har beställt läsglasögon också. De blir klara om 2-3 veckor. Så mycket som jag läser måste jag ha separata läsglasögon. De "förstorar" lite mer.

Boken nedan började jag på i går. Den är spännande, men lite rörig - eftersom den inte är skriven i kronologisk ordning. Jag vet ännu inte vad jag tycker om den.

Strax för lunch kom den lilla presenning jag hade beställt. Den är precis lagom (1,7 x 2,0 m) för att täcka soffan, solstolen och bordet. Nu kommer möblerna att klara vintern! På baksidan är det lite öppet så att det blir luftcirkulation.

Jag vände cykeln åt andra hållet, och ställde min olvon synligare (men fortfarande under tak). Den får stå på cellplast som de andra växterna. Om det skulle bli många minusgrader så ställer jag den längre in, eller lindar bubbelplast runt om krukan.

Efter lunch gick vi en promenad. För att komma till skogen passerar vi området med SCA's personalstiftelses uthyrnings-stugor. (SCA = Svenska Cellulosa AB.)

En liten bit in på skogsstigen låg ett nedfallet träd. Jag lät hundarna ta sig över på egen hand (vi gick längst till vänster där det var lägst). De såg lite oroliga ut, men klarade alla av att komma över. Bra träning! Jag berömde dem stort förstås.

Tyvärr var det väldigt vått och kladdigt i skogen, så vi kunde inte gå så långt som jag först hade tänkt.

När vi kom hem fick jag torka både tassar, ben och magar.

23-01-11:

Efter en grå förmiddag kunde man ana solen. Något solsken var det inte tal om, men solen skymtade lite bakom molnen. Vi passade på att gå ner till havet. I dag gick vi inte till strandängen, utan åt andra hållet.

Sådana här små stigar som Kulla Jöns stig och Fredrikssons trappa har jag hittills inte vågat gå. De är inte utsatta på kartan, och jag är rädd att de slutar i någons trädgård. Kanske jag vågar prova dem till sommaren?

Nedan ser ni bäcken som rinner förbi vårt hus. Det är mycket vatten i den nu. På sommaren kan den vara helt uttorkad. Jag tycker om att höra porlandet.

Det är fint med solsken!

Jag har läst ut boken Den mörkaste hemligheten. Den var spännande, men jag hade tyckt bättre om att få läsa allt i rätt ordning. Fast förmodligen hade boken inte varit lika spännande då. Det var definitivt ingen feel-good-bok...

När det gäller feel-good-böcker så har jag nu listat ut hur de är uppbyggda. De handlar nästan alltid om brist på kommunikation mellan huvudpersonerna i de första 9/10 av boken, och sedan på slutet när folk börjar prata på riktigt med varandra, och lyssna, då reder allt ut sig och boken slutar lyckligt. Utöver detta så handlar böckerna oftast om ett förfallet bageri, en bortglömd bokhandel, eller en gammal gård som någon plötsligt ärver. Någon gång förekommer ett enklare mysterium. Själva handlingen är oftast inte alltför komplicerad. Ändå säljer feel-good-böcker i massupplagor nu. Det är väl fler än jag som bara vill koppla av emellanåt. (Men det är inga böcker som "stannar kvar" när man har läst ut dem.)

23-01-14:

I förmiddags sken solen (som omväxling) och vi passade naturligtvis på att gå ut. Vi gick i villakvarteren i dag, för det är för blött i skogen och blåser för mycket vid havet. (Men kameran fick stanna hemma.)

Häromdagen regnade det precis hela dagen, så vi kom i stort sett bara ut och vände. Då hittade jag på lite roligheter till hundarnas kvällsmat. Jag tog fram 4 av aktivitets-spelen och laddade dem med vanligt torrfoder.

Nellie har provat spelen förr, men hade delvis glömt hur man gör. Nea listade snart ut hur man skulle komma åt godsakerna.

Men lilla Nova var rädd, det skramlade ju när klossarna välte. Inte förrän de andra hade ätit upp allt det goda, så vågade hon sig fram. Jag gav henne en portion torrfoder i smyg för de andra, när hon låg inne i sitt lilla hus. Vi får öva fler gånger. Då ska Nova få prova aktivitets-mattan, som är lättast. (Jag ska skärma av, så hon får ha den i fred.)

Boken nedan, del 1 i en serie om 8 böcker, läste jag ut i går och i förrgår. Jag hade inte så stora förhoppningar, även om jag vet att böckerna ligger högt på topplistorna i många länder. Men jag blev positivt överraskad. Boken var riktigt bra, och intressant. Kanske jag lånar fler delar på biblioteket (eller köper dem som E-böcker) längre fram.

23-01-17:

I söndags hade vi familjeträff, mina 3 syskon (Dan + Gun + Uno) och jag inklusive våra barn och barnbarn! Vi träffades hemma hos Linda (som efter en del omflyttningar kan duka för 20 personer). Vi hade knytkalas (soppa + gryta + bröd till lunch och kaffe/te/saft + bullar och kakor senare). Trevligt och gott! Det var jätteroligt att träffa alla! (Men synd att Johan och hans familj pga det långa avståndet inte kunde vara med.) Vi var 15 vuxna + 4 mindre barn + 4 hundar. Alla samsades utmärkt. Jag tog totalt 179 foton. Men ni vet hur det är, de flesta får jag inte visa för er. Jag ska senare gå igenom alla foton, och skicka ut några på remiss och fråga om jag får visa några av dem.

I går var det soligt på förmiddagen, och lugnt. Då passade hundarna och jag på att gå ner till strandängen. Här kommer några foton:

Precis under vägskylten, fast längre bort, så ser ni det gula tegelhuset som jag bor i.

Det sitter några sådana här informationstavlor nere vid hamnen. Trevligt!

Det gröna huset nedan är ett av Mölles äldsta. Det byggdes under 1850-talet. Väggarna är uppförda i korsvirke men klädda i grön träpanel. Huset är K-märkt. Vitt och grönt är de vanligaste husfärgerna i Mölle.

Ser ni att sälgen börjar slå ut!

Min närmaste granne har flyttat från den lilla 2:an vägg-i-vägg med min, till en större 2:a två trappor upp. När de flyttade så fick de låna mina båda kärror. De sa att kärrorna hade underlättat oerhört. Som tack fick jag den vackra lila orkidén nedan.

Min vita har stora knoppar på den ena stängeln!

Jag hittade totalt 5 böcker i vår bibliotekskorg, som alla verkar vara bra. Boken nedan läste jag ut på en dag, och la sedan tillbaka i korgen. (En typisk deckare av bättre slag.)

Den här boken ska jag börja på i morgon kväll. (På förmiddagen ska jag tvätta, sedan handla, och förstås gå ut med hundarna.)

I dag har det regnat och regnat. Jag har varit i Höganäs hela eftermiddagen (5 timmar). Jag hade tid hos tandläkaren 13:30. Bussen kom in 12:40, så jag hann köpa te och hundmat före. Jag gick också inom Loppan och köpte en liten duk (10:-) som duger att ha på köksbordet så länge.

Det gick bra hos tandläkaren. Allt såg bra ut sa han, jag hade bara pyttelite tandsten. Nu ska jag inte dit förrän om 1 år igen. Tack vare tandvårdsbidraget om 1200:- så behövde jag bara betala 385:- i dag.

Därefter tog jag bussen till Ljunghaga och Maud. Jag har inte varit hos Maud sedan före jul. Länge kunde jag ju inte pga förkylningen. (Jag hostar fortfarande, men bara lite.) Maud och jag gick till närbelägna Ica Maxi. Maud behövde hudlotion. Om inte jag hade följt med Maud, så hade hon fått vara utan lotion. (Precis som med tandkrämen innan.) De som inte har anhöriga får ingen hjälp ens till inköp av hygienartiklar!

Maud passade på att köpa 3 chokladkakor också. Hon är väldigt glad för choklad, och åt en halv kaka redan på hemvägen. Maud tyckte det var skönt med promenaden, fast hon går ganska sakta. Sedan satt vi på hennes rum på Ljunghaga och pratade. Maud berättade en del från sin barndom. Jag har hört det mesta tidigare, men har inget emot att höra det igen. Hon hade det inte alltför roligt som barn.

Sedan tog jag bussen hem. Jag borde ha köpt lite mat på hemvägen, men det hade blivit mörkt och så regnade det. Jag får handla i morgon. Hundarna blev som vanligt glada när jag kom hem.

23-01-18:

I dag är det knappt 2° ute, och blåsigt. Fast solen skiner. Min Hybridkejsarolvon blommar och luktar gott. Det är extra roligt så här års!

23-01-19:

I dag har jag varit både i Helsingborg och Ängelholm. Bl a så hämtade jag mina nya läsglasögon (1550:-). Jag ser jättebra med dem! Nu ska det bli vilsammare för ögonen att läsa.

Och så köpte jag en bil(!) på Fribrocks i Ängelholm.

En Hyundai I10 av 2020-års modell, som bara har gått 1100 mil och har 2 års nybilsgaranti kvar. (En ägare.) Den kostade 120'000:- och ser helt ny ut. Så snart bilfirman har pengarna på sitt konto så kan jag hämta bilen. Försäljaren lovade att gå igenom alla finesser med mig. Den här har ju betydligt fler än den Hyundai I20 jag hade innan. Annars känns allt bekant. Jag sitter bra i bilen, fast jag är kort. (Sätet går inte bara att skjuta fram, utan även att höja. Det är ju praktiskt att se över ratten!)

Det var Skånetrafikens nya tidtabell som knäckte mig, i kombination med årstiden. Det har varit hemskt att stå länge och vänta på bussen varje gång. Visst kostar det att ha bil, men den här är ekonomisk. Och en bil ger ju en oerhörd frihet + att jag inte behöver kånka allt uppför de 48 trappstegen.

Om jag t ex kör bil de 7 kilometrarna till Linda så tar det ca 12 minuter. Med bussen tar det 9 + 56 + 8 = 73 minuter (samt 10 + 10 minuters gångtid till och från bussen), och då är de 56 minuterna väntetid där det varken finns bänk eller väderskydd. Så visst kommer bilen att göra skillnad!

23-01-20:

I dag är det ljusgrått och bara 2° ute, men vindstilla. Alltså gick vi en runda ner till havet.

23-01-21:

I dag har det varit soligt, men kallt (kring nollan). Jag märkte också under dagens promenad, att det var förrädiskt halt på sina ställen. Men som tur är har jag bra balans. Vi gick ner till hamnen och strandängen.

Efter promenaden läste jag ut boken Den franska fotografen. I mitt tycke är det en synnerligen bra bok! En blandning av historiska fakta, spänning, tragedi och romantik. Det är första boken jag läser av den australiensiska författarinnan Natasha Lester, men kanske inte den sista. Sådan tur att jag hittade den här boken i vår bibliotekskorg.

I verkligheten var himlen ljusare, och blåare, än fotot nedan visar. Men solen var lika gyllengul.

Det är inte mörkt än. (Klockan är bara 16:14 när jag skriver detta.)

23-01-22:

I dag har jag varit flitig. Jag har tillbringat nästan 4 timmar i förrådet. När jag flyttade hit hade föregående hyresgäst lämnat en lagerhylla i förrådet. Jag behöll den. Men den hyllan, och mina gamla Billy-hyllor, har stått omlott i hörnen - så jag har inte kunnat nyttja alla hyllplan. I dag har jag kånkat fram den stora hyllan (som givetvis stod längst in i hörnan), och gett den till Katarina som behövde en hylla.

Det är hyllan som jag på fotot nedan har ringat in övre delen på. Ni anar säkert att jag hade visst sjå att få fram den. Det var mycket som behövde flyttas...

Eftersom min granne flyttade häromdagen, och nästa hyresgäst flyttar in först 1/2, så är förrådet närmast mig just nu tomt. Jag började med att ställa in mina 3 kärror där. Sedan ställde jag in de hyllplan, trådbackar, hyllbärare, korgar etc som hör till lägenheten men som jag inte använder. (Märkt med röda stjärnor.)

Då såg det ut så här i förrådet:

Jag bar ut allt som stod i vägen i mitt förråd, och ställde det i grann-förrådet samt i alla gångar runt om.

Så här blev det när jag hade flyttat om mina Billy-hyllor och organiserat om - och fyllt förrådet igen. Jag la 2 hyllplan ovanpå/mellan Billy-hyllorna. På dem fick jag plats med mina stora resväskor.

Jag önskar att jag slapp ha allt som hör till lägenheten, men som jag inte använder, stående på golvet (och liggande på en hylla). Det tar onödigt stor plats. (Märkt med röda stjärnor.)

Jag har förstås fortfarande på tok för många saker, bl a en hel del "bra-att-ha-saker". Men nu kommer jag åt allt lite lättare. (Och om jag kan övertala vaktmästaren om att få ställa "lägenhets-tillbehören" nedanför elskåpen, då skulle jag få ännu lättare att komma åt mina saker.)

23-01-23:

I dag har jag hämtat bilen, så nu står den här på min parkering i Mölle. Det känns jättelyxigt att vara bilägare!!! Vilken frihet och bekvämlighet!

23-01-25:

I går fick jag brev från Rolf. Roligt! Jag har dåligt samvete för att jag inte har skrivit till honom. Men nu måste jag förstås skriva tillbaka. Om min skrivare vill så kanske jag kan skicka med några foton från Mölle.

Boken nedan hittade jag i bibliotekskorgen häromdagen. Nu har jag läst ut den och lagt tillbaka den. Boken är en ganska spännande pusseldeckare med trasiga ungdomar i några av huvudrollerna.

I går sken solen.

Det gör den inte i dag, och här är bara +0,8° samt blåsigt. Jag ska strax ut med hundarna, men jag har verkligen ingen lust. Det är mysigare inne. Min vita orkidé har börjat slå ut.

I förmiddags fick jag håret klippt i Nyhamnsläge. Jag sparar till långt, men eftersom det har varit uppklippt lär jag få klippa det några omgångar till innan allt har blivit jämnlångt.

Om jag hade tagit bussen till hårfrisörskan så hade jag antingen kommit 50 minuter för tidigt, eller 5-10 minuter för sent. Nu tog det bara 10 minuter att köra dit.

I går körde jag till Höganäs. Jag handlade på Lidl, som bara den här veckan säljer ett slags bröd med spenat i, som de alltid sålde i El Campello. Bröden är goda till te. Jag köpte 8 och la 6 i frysen.

Sedan körde jag och hälsade på Maud. Vi satt först inne och pratade, sedan gick vi en promenad (då jag passade på att visa bilen), och sedan gick vi tillbaka till Ljunghaga igen. När jag är där så är Maud glad och mår bra. När hon känner sig ensam så är lukterna hemska och hon känner sig jättedålig. Hon har f n alltför tråkigt. Hennes avdelning är en korttids-avdelning, och där anordnas inga "roligheter" som man gör på permanenta boenden. Måtte hon få plats på ett passande boende snart. Nu pratar de om Sälgen i Höganäs och Nyhamnsgården i Nyhamnsläge. Båda har gott rykte.

Efter besöket hos Maud körde jag till Ica Maxi (som ligger nära Maud), och köpte olika grönsaker. De har mycket större sortiment där än på lilla Ica i Nyhamnsläge. Det senare körde jag ändå inom på hemvägen för de hade 20% rabatt på toalettpapper.

Alla de här ärendena, inkl 2½ timme hos Maud, tog bara 4 timmar totalt. Jag slapp stå och frysa vid busshållplatsen, jag kunde storhandla, och jag behövde bara bära varorna de få metrarna från bilen. Det känns oerhört lyxigt att ha bil! Och så bekvämt och tidsbesparande! Jag är jätteglad för bilen!

23-01-26:

I går läste jag boken nedan. Den var spännande, rolig och lättläst.

I kväll (eller i morgon) ska jag börja på den här:

Boken kom ut 1986 och min upplaga är från 1992. Jag började läsa den då, men tyckte inte om den och slutade efter några kapitel. ALLA andra tyckte att boken var SÅ bra. Så nu ska jag ge den en andra chans. Då, 1992, hade jag 3 barn under 8 år. Jag hade nog bara tid och ork med roliga och snabblästa böcker. Nu har jag massor med tid.

Det är tur att hundarna tycker det är toppen att få ligga i mitt knä när jag sitter och läser. De viftar på svansarna när jag lägger en ny bok på bordet bredvid läsfåtöljen!

Tja:

Själv är jag mycket stressad - fast jag som pensionär inte borde vara stressad alls. Jag har ofta spända käkar, och ibland stressont i magen. Mest bekymrar jag mig för Maud, som aldrig mår riktigt bra och aldrig blir nöjd - fast hon faktiskt har det ganska bra, och är ganska frisk. Det är svårare att koppla av när man försöker och försöker, men inget blir bra ändå.

23-01-27:

Det är härligt att se att det kommer att bli en solig dag!

Mindre roligt är det att 3 av mina växter fortfarande har ullöss. Min lilla crassula får stå ute, utom när det är minusgrader. Jag hoppas att ullössen ska frysa ihjäl (men att växten ska klara kylan).

Jag blir glad när solen skiner!

Eftersom solen sken på altanen så var hundarna ute och lekte en stund. (När det är för kallt så vägrar de att gå ut.)

Jag har tvättat hundarna runt ögonen i dag, med bomull fuktad i ögonbad. Men jag får inte bort allt det svarta runt ögonen på Nova och Nea. Jag vill ju inte skrubba så det gör ont...

Det är inte lätt att fotografera Nea. Hon vill inte stå stilla. Hon hoppar, skuttar och springer runt hela tiden.

Här kommer fotona från vår tidiga eftermiddags-promenad. Det var bara +2°, men eftersom det var soligt och vindstilla så var det riktigt skönt. Själv hade jag yllesockor, stickade knävärmare, dubbla handskar och pannband utöver min vanliga vinterklädsel. Jag frös inte alls! I dag gick vi norrut mot Kullen. 

Det var inte lätt för mina små att ta sig fram. (Men nyttig träning.) Där det var för svårt så bar jag alla tre i famnen.

Nästan hemma.

Det blir många foton i dag. Men när solnedgången blev så vacker, så vill jag förstås visa den också! Jag tog en serie bilder under tiden som solen gick ner.

De två första har tyvärr fula "kameralins-reflexer".

Här seglar Pearl Seaways förbi, som hon brukar varannan kväll, på väg mellan Köpenhamn och Oslo.

23-01-30:

Stort grattis på födelsedagen lillebror Uno!

I går var det grått ute, och så regnade det. (Fast jag träffade Linda och Alva, och det lyste upp min tillvaro.)

I dag var det bara grått i förmiddags, nu skiner solen. Fast blåser rejält gör det, sedan i går kväll.

Vår mitt-på-dagen-promenad försökte vi gå där det var lä. (Men det blåste ändå iskalla vindar.)

Nu är det många månader sedan jag köpte takarmaturen till vardagsrummet. (Den enkla kristallkronan.) Och det är minst 2 månader som jag verkligen har behövt ljuspunkten. Ändå hänger lampan precis som den gjorde när jag hade mätt ut höjden. Inte ett dugg har jag gjort. Jag har inte ens bett vaktmästaren borra hål för en ny takkrok mitt över soffbordet. Det motigaste blir att klippa av kabeln och montera den nya, och sedan dra 4 meter sladd bort till eluttaget. Så här års har jag ingen energi. Jag gör ingenting. Jag försöker bara överleva de mörka månaderna.

I bokhyllan ligger lamporna och alla prismorna som ska monteras. Suck!

Just nu känner jag mig helt otillräcklig. Energilös. Initiativlös. Deppig. Jag har massor med saker jag borde göra, en del borde ha varit gjorda för ett år sedan. Men jag gör ingenting. Mer än läser... (Då går tiden fortare tills det blir vår.)

Jag har nu hunnit läsa halva Tidvattnets furste. Den är inte lättläst. Efter att ha läst flera ovanligt långa meningar, så räknade jag orden i den som kom härnäst. Den var 66 ord lång. (Jag hade alltså inte inbillat mig att meningarna var långa.) De första 50 sidorna var det bara ord, det hände ingenting. Det var säkert där jag gav upp 1992. Nu ska jag läsa hela. Boken är inte ointressant, och bitvis rolig. Om den är bra eller ej väntar jag med att bedöma tills jag har läst hela.

Kvällens solnedgång blev inte lika intensiv som den häromdagen. Men det är betydligt roligare att se solen gå ned, än att bara se mörkgrå moln på himlen.

23-02-01:

I går regnade det större delen av dagen. Jag passade på att hälsa på Maud. (Enkelt nu när jag har bil.) Hon blir alltid glad när jag kommer. I går sa hon faktiskt vid ett tillfälle att hon har det bra där hon bor. (Även om det "luktar". Hon klagar faktiskt mindre på lukter nu.) Fast hon vill helst flytta ner till Senegal igen. När jag berättar för henne, att hon de sista åren hon bodde där, ofta ringde och sa att det var ett helvete, så säger hon "Det har jag glömt". Och det är så det är. Hon har glömt hur det var. Det enda hon minns är sin man Cheikh, som hon ofta har kontakt med via Whatsapp. Och han är bra. Men jag har en känsla av att han är det enda bra i Senegal.

Varken Mauds gode man Tina, eller jag, vill medverka till att Maud reser tillbaka. Det skulle bli hemskt för henne, särskilt nu när hon återigen är van vid svensk standard. Maud skulle förmodligen ångra sig redan inom ett par veckor. Men då skulle hon vara fast där. Hon skulle inte ha råd att resa tillbaka till Sverige, och om hon ändå kom hit igen - då skulle hon bli bostadslös.

Vi hoppas nu alla att det snart blir en plats ledig på ett mer passande boende! Då skulle Maud kanske kunna trivas fullt ut.

Även i går läste jag i Tidvattnets Furste. Den tar sin lilla tid att läsa ut. Men nu har jag mindre än 100 sidor kvar, så i kväll blir den utläst. Så här kan det se ut i läsfåtöljen, när jag tar en bensträckar-paus:

I lådan som skymtar bredvid Nellie har jag "hund-vårds-saker". Jag passar på att borsta, reda ut tovor (oftast bakom öronen), och tvätta runt ögonen - när hundarna ändå ligger i mitt knä.

Ett par timmar på förmiddagen tittade solen fram. Eftersom det blåser kalla vindar så gick vi till skogen. Där är det visserligen väldigt vått och kladdigt, men lä.

Nea är fortfarande i den åldern när hon vill smaka på allt. Hon äter vissna löv, kvistar, nedfallen frukt mm. Jag försöker hindra henne, men är sällan tillräckligt snabb. Ovan provar hon att äta en kvist, men den var inte god så hon spottade ut den.

Nova vill egentligen inte följa med ut. Men jag tvingar henne. Ute har hon stenkoll ifall något farligt skulle dyka upp. Hon piper alltid och vill hem igen. Helst skulle hon ha velat bli buren hela vägen. Men även hon behöver motion...

Nellie hittar alltid mycket att nosa noga på, och sedan kissa ovanpå. De andra har ännu inget behov av att markera.

Solen har återigen gömt sig bakom molnen, och väderleksprognosen säger att det snart ska börja regna. Jag ser fram emot sommaren! Då är det i alla fall varmt när det regnar...

Nu har jag läst ut Tidvattnets furste! Ja, det är en bra bok - men svårläst. Boken berättar en spännande, skrämmande, tragisk och samtidigt hoppfull historia om en mycket annorlunda familj. Själva berättelsen är bra! Men boken innehåller för många ord i förhållande till det som händer. Meningarna är alltför långa, likaså kapitlen. Det här är en bok man bara ska läsa om man både är läsvan och har gott om tid. Nu efteråt, skulle jag inte vilja ha den oläst. Däremot vet jag inte om jag kommer att läsa Strändernas musik, en lika tjock bok av samma författare, som står i min bokhylla bland de olästa. (Den kom ut -95.) Om jag läser den, så kommer det att dröja. Nästa bok jag väljer måste bli lättsam!

23-02-02:

Solen skiner, men det är bara 2° ute. Eftersom det inte blåser så mycket, så passade vi på att gå ner till havet. Det var en skön promenad (jag mår bra av solsken), men jag frös om fingrarna trots dubbla handskar. Som vanligt ville Nova egentligen inte följa med.

Nellie hittar mycket att nosa på, och Nea skuttar glatt efter för att kolla vad hon gör.

Ovan: Skuggan efter både kamera och fotograf kom med. Men jag ville ha ett foto på Nova också.

I natt och i morgon ska det förmodligen snöa.

23-02-03:

I natt låg jag vaken mellan ca 02:30 och 05:30. (Det är mer regel än undantag att jag är vaken några timmar var natt.) Då konstaterade jag att det låg snö på altanen. I morse regnade det, så snön började smälta bort. Nu är den helt borta.

Det blåser en del, men avtar mer och mer. Hittills har hundarna inte ens velat gå ut på altanen.

I går flyttade jag om mina växter, så att de vintergröna kom ytterst. (Dem kan jag kanske behöva vattna, innan det är dags att ställa fram alla igen.)

Längst in i hörnan har min Pink-the-fairy-ros börjat få knoppar. Men de fryser nog vid nästa köldknäpp.

I går läste jag en bok som var tunn och lättläst - men inte lättsam. Jag tyckte om den fast den var motsatsen till feel-good.

Min vårdcentral Capio skickade den här informationen:

Nog så tänkvärt! Själv rör jag mig alldeles för lite så här års.

23-02-05:

Alldeles nyss när jag satt och läste, låg hundarna så gulligt i mitt knä - tätt tillsammans (nästan ovanpå varandra). Tyvärr hade jag ingen kamera i närheten. Nedan ligger 2 av 3 i samma säng. Jag tycker om när de tyr sig till varandra. Precis som jag tycker illa om när de kivas och morrar åt varandra. Lite som med människo-syskon...

I förrgår läste jag det mesta av boken nedan, och i går kväll läste jag ut den. Det är en trevlig lättläst feel-good-bok, som är lite spännande emellanåt.

Nästan hela dagen i går passade jag Alva. Vi lekte här hos mig. Jag tyckte att Linda behövde lite egentid. Det har hon nästan inte haft sedan Alva föddes. 3½ av egentids-timmarna valde Linda att sova. Det behövde hon! Vi kom överens om att jag kan ha hand om Alva en lör- eller söndag var 3:e vecka, så Linda hinner andas, vila och tänka...

I dag har jag börjat på den här boken:

Hittills är den lättläst och skriven med humor, men den är inte riktigt min stil. Dock tycker jag om omväxling när jag läser!

Ute har det börjat snöa, men det är glest mellan flingorna.

23-02-08:

Jag har haft fullt upp ett par dagar. Måndag och tisdag passade jag Alva som var lite förkyld och inte fick gå på förskolan. (Fast hon hade blivit smittad där.) Vi lekte och lekte och lekte (mest med Duplo och hunddockorna), och dessemellan läste jag sagor. Hon har mycket energi Alva, betydligt mer än jag. När jag ser trött ut så kommer hon och kramar mig, och säger "Jag älskar dig mormor", och vips så orkar jag leka lite till.

Vi hann också med att titta på Pippi Långstrump på de sju haven tillsammans. Alvas favoritscen är när Pippis pappa Efraim Långstrump sitter inspärrad i ett torn. De elaka sjörövarna har låst in honom där. Men han har skrivit flaskpost till Pippi som är på väg för att rädda honom. Pappan gråter och saknar sin Pippi. Då kommer Pippi inklättrande genom en tornglugg. Sedan kramar Pippi och hennes pappa om varandra och är så glada så glada.

Den scenen vill Alva att vi skulle leka gång på gång på gång. Jag skulle vara pappan och sitta i soffhörnan och gråta. Sedan skulle Alva-Pippi klättra över armstödet på soffan. Jag skulle bli glad när jag såg henne. Och så skulle vi krama om varandra. Redan den 38:e gången vi spelade upp samma scen höll jag på att få ont i ansiktsmusklerna av allt låtsasgråtande... Men Alva hade roligt!

Hundarna och Alva går bra ihop. Bäst tycker Alva om Nea, för hon sitter stilla när Alva klappar henne.

I måndags ringde de från Ljunghaga och sa att Mauds medicin snart är slut. De förväntade sig att jag skulle hämta ut en omgång till åt Maud. Det gjorde jag i dag. Egentligen ska jag inte kunna hämta ut medicinen utan att visa Mauds legitimation. Men ID-kortet har fortfarande inte kommit. (Det var den 20/12 Maud blev fotograferad, så ID-kortet borde vara klart tycker jag. Fast vi har inte hört ett knyst från Statens Servicecenter.) Men även den här gången fick jag hämta medicinen. Jag köpte också en ny tub hudkräm åt Maud. (Häromdagen berättade Maud att hon hade smort in ansiktet med smör, eftersom hon inte gillar den förra sortens hudkräm jag köpte åt henne!)

Sedan åkte jag till Ljunghaga. Jag sa att de måste ordna så apoteket skickar Mauds medicin direkt till avdelningen. Det kan inte vara min uppgift att hämta ut den.

Jag kom fram till Ljunghaga 10:22. Maud låg fortfarande och sov. Personalen sa att hon ofta sover länge, och kommer upp först till lunch. Jag väckte Maud och sa åt henne att klä på sig. Jag hade nämligen lovat henne att hon skulle få följa med mig till Plantagen när jag skulle köpa pelargon-sticklingar. Det tog drygt en timme för Maud att klä sig. Jag insåg att vi inte skulle hinna tillbaka i tid till lunchen. Personalen lovade att spara mat åt Maud.

Maud tyckte att det var spännande att åka i min nya bil, och hon uppskattade besöket på Plantagen. Vi gick 2 varv runt och tittade på alla vackra blommor. Maud hade nog gärna velat köpa några, men hon kan inte ha växter som hon bor nu. Jag köpte 15 liter pelargonjord, och 4 små sticklingar. Sedan skjutsade jag Maud tillbaka till Ljunghaga, där de väntade på henne med maten.

På hemvägen passade jag på att storhandla på Ica Maxi. De har mycket större sortiment än vad lilla Ica i Nyhamnsläge har.

När jag kom hem fick hundarna försenad lunch, och sedan gick vi en promenad. Solen sken!

Därefter läste jag ut de sista kapitlen i boken Konsten att tala med en änkling. Den var sisådär. När jag la den i bibliotekskorgen så hittade jag 3 böcker där som jag tog. Det lär dröja innan jag får tomt i bokhyllan med olästa böcker.

Ååh vad jag tycker att solnedgångar är vackra! När jag såg att kvällens skulle bli fin så gick jag ut och ställde mig på en stol på altanen, och så började jag fotografera.

Fotot nedan tog jag in genom den skitiga fönsterrutan på hundarna, som hade satt sig i fåtöljen för att kunna se vad jag hade för mig.

De bryr sig inte så mycket om solnedgångar, men håller gärna koll på sin matte...

23-02-11:

Grattis på födelsedagen min käre bror Dan!

Nu har jag läst ut 2 av de 3 böckerna jag hittade i bibliotekskorgen häromdagen. Det är ovanligt att jag läser 2 likadana i rad. Den första läste jag i förrgår, den andra i går. Båda är trevliga pusseldeckare som är lättlästa och spännande. (Det märks att böckerna är skrivna i början på 80-talet. Huvudpersonen hade ingen mobiltelefon, och fick lämna in filmen för framkallning... Så bortskämda vi är i dag med att allt ska gå snabbt - och digitalt!)

Ovan syns pelargon-sticklingarna som jag ska plantera snarast. (De måste vattnas både morgon och kväll när de står i så här små krukor.) Nedan min enda pelargon (av de gamla) som blommar.

I dag skiner solen och det är lite mildare ute, hela +7°. Om jag hade bott kvar i Spanien hade jag kallat samma temperatur för "ovanligt kallt". Jag börjar nog vänja mig så smått vid svenska temperaturer. (Men jag vänjer mig aldrig vid vinter-mörkret!)

Hundarna fick ha vår&höst-selarna på sig. De är av märket Puppia, som de flesta selar jag har. Vinter-selarna är från Urban Pup. Puppias är mycket bättre, de har bl a ett smidigare spänne. Men endast Urban Pup tillverkar fodrade selar i minsta storleken (XS). Av någon märklig orsak så tillverkar Puppia bara vinter-selar från storlek S och uppåt.

Vi gick ner till strandängen.

I maj förra året beställde jag ett sängbord från Trendrum. Jag blev så glad när jag hittade ett som var tillräckligt litet (25 x 25 cm), men ändå högt (70 cm). Bara ett sådant passar i mitt trånga sovrum, till min höga säng. Bordet skulle komma 4/8-22. Jag tyckte det var lång väntetid. Men väntetiden blev betydligt längre än så. Med ojämna mellanrum fick jag ett nytt leveransdatum, som sedan ändrades till ett annat längre fram. Nedan mina anteckningar på beställningsbekräftelsen.

Jag har flera gånger skrivit till Trendrum och sagt att en sådan här försening inte är OK. Men de har inte ens svarat. Och det går inte att avbeställa en "tillverkningsvara". I torsdags kom äntligen bordet till ett utlämningsställe i Höganäs. Jag hämtade det i dag. Jag är glad att jag äntligen har fått det, och det passar precis så bra som jag har tänkt. Nu kan jag ha min lilla vattenflaska på sängbordet, den som jag dricker ur var gång jag får en nattlig värmevallning. En lång period har jag haft flaskan i en korg som jag hade bundit fast på sänggaveln. Det fungerade hjälpligt, men det blir bekvämare nu.

Klokt sagt:

23-02-12:

I går när jag hade lagt mig så märkte jag att mitt nya sängbord luktade starkt av målarfärg. Så jag fick ställa ut det på altanen i natt. Förhoppningsvis kan jag ta in det till kvällen. Nya möbler (och liknande) luktar ofta starkt när de kommer ur sina täta förpackningar, men vanligtvis försvinner lukten på 1 dygn. Jag kände mig lite som Maud när jag bar ut bordet, men i hennes fall är ju lukterna inte verkliga.

Jag började läsa en ny bok i går, en som jag hade svårt att lägga ifrån mig när det blev läggdags. I förmiddags läste jag ut den. Den var riktigt spännande!

Efter årsskiftet började kostdoktorn/dietdoctor skicka ut reklam-mejl till mig igen. (Jag var ju medlem där en period, och de har väl insett att jag är i stort behov av goda råd nu.) På deras webbsida hittade jag bl a några nya illustrationer och tabeller, där de har räknat ut olika födoämnens mättnadsvärde per kalori. Se: https://www.dietdoctor.com/se/search?s=m%C3%A4ttnadsv%C3%A4rde%20per%20kalori&t=all. Det är faktiskt ett intressant sätt att se på föda, om man som jag har lätt att gå upp i vikt.

Jag borde verkligen börja banta. I morse vägde jag 60,0 kg (mot normala 50-51)! Det motsvarar ett BMI på 25, alltså precis på gränsen mellan s k normalvikt och övervikt. Enligt denna normalvikt så kan jag väga så lite som 43,2 kg utan att vara underviktig. Alltså verkar min vanligaste vikt, ca 50-51 kg vara ganska lagom. Således borde jag bums gå ner 9-10 kg! Det vore bra för hälsan! (Dessutom känns det väldigt obehagligt när alla kläder stramar.) Men jag har ingen lust att banta (just nu)! Man måste vilja om det ska gå. Det är i hjärnan det sitter. Det räcker inte att jag vill väga mindre, jag måste vilja genomgå en längre tids bantning också. Det senare kräver energi och viljestyrka. Och så här års har jag ingetdera... Men jag har inte gett upp hoppet! En annan dag så ska jag ta itu med det hela!

Jag funderar återigen på att sluta blogga. När jag bodde i El Campello kunde jag skriva om intressantare saker. Nu handlar bloggen om hundpromenader i Mölle, böcker jag läser, trista vardagligheter (som att jag har gått upp i vikt, och är vinterdeprimerad), och så får ni se foton på en och annan solnedgång. Det kan ju inte vara så roligt för er att läsa en så här slätstruken blogg. Märkligt nog är ni ändå ungefär 40 personer som dagligen läser den. Det är ju snällt av er, att ni hänger kvar. (När jag bodde i Spanien hade jag minst 100 dagliga läsare, och nästan det dubbla under den spanska pandemi-nedstängningen.) Men antingen borde jag sluta blogga, eller så borde jag försöka göra bloggen intressantare... Jag ska fundera på saken. Har ni några tips?

Solen började skina, och även i dag är det milt. Hundarna och jag passade på att ta en lite längre promenad. Vi gick norrut längs stranden, förbi Solviken och nästan fram till Ransvik. Men strax innan slutar leden att vara framkomlig för chihuahuor. Sedan måste man kunna gå uppför höga trappsteg. Till sommaren ska jag ta med bärväskan, och då kan vi gå längre. Det är för svårt att bära 3 hundar på ett säkert sätt, så i dag fick det vara. På kartan ser promenaden kort ut, men med chihuahuor tog den en dryg timme.

Nedan följer ett bildreportage.

Här börjar trapporna.

Nellie kunde tänka sig att försöka, men inte Nova.

Vi vände och gick hemåt.

Jag har valt ut en ny bok som jag ska börja på i kväll. Även den här gången en "spänningsroman".

23-02-13:

I dag är det en bra dag! Jag vaknade utsövd (för en gångs skull har jag sovit hela natten), solen skiner, och det är plusgrader. Så jag är på gott humör!

Ibland är jag lite orolig för Nova. Ibland får hon inte "vara med" de andra. Ibland är de andra "dumma" mot henne. (Fast bara ibland, inte alltid.) Hon har hamnat på plats nummer 3 i rangordningen. (Nellie är 1:a och Nea 2:a.) Men jag vill att allt ska vara lika och rättvist! I dag kom Nova i alla fall fram själv, när det var dags för vår promenad. 

Redan på förmiddagen gick vi en ganska lång promenad. I dag gick vi ner mot havet, men sedan söder ut genom byn, och vidare längs den gamla järnvägen som numera är gång- och cykelbana. Ni ska få se 43 foton. På något enstaka har jag skrivit text, och på några har jag satt en blå pil över huset där jag bor (som troligen är Mölles fulaste).

Förtydligande av bildtexten ovan: Just den här sträckan av den f d järnvägen gick förstås bara mellan Mölle och Höganäs. Men det gick direkttåg mellan Mölle och Berlin, då på den tiden när Mölle var syndens näste - eftersom man tillät män och kvinnor att bada på samma badplats.

23-02-14:

I dag, på alla hjärtans dag, vill jag skicka lite kärlek till er alla. (Illustrationerna har Hannah Dale gjort.)

23-02-16:

Det är dimmigt här, och luften är så fuktig så det nästan känns som om det duggregnar. Men det är åtminstone plusgrader, fast bara 4.

I går tog jag hundarna med mig och hälsade på Maud. Hon hade önskat länge att de skulle få följa med. Hon blev glad när vi kom alla fyra.

Klockan var 11 och hon höll på att klä på sig. Det hade blivit lite fel. Jag såg genom den tunna vita T-shirten hon hade ovanpå, att det satt något blått knöligt ovanför brösten. Jag bad henne ta av den vita T-shirten. Det visade sig vara en blå T-shirt som hon hade under. Hon hade bara trätt i den högra armen, inte den vänstra. På den vänstra sidan hade hon lyckats få BH-axelbandet utanpå T-shirten. Om inte jag hade kommit så hade hon kanske gått så hela dagen. Nu försökte jag instruera henne "gör först si, sedan så", men hon förstod inte - så jag hjälpte henne. Det är uppenbart att hon inte skulle klara att bo själv.

Vi stannade fram till 12 när Maud skulle äta. Innan dess hann hon klappa hundarna många gånger, och de hann slicka henne på händerna. Maud vill så gärna ha en hund. Och hon skulle må bra av att umgås med en hund. Men när hon inte klarar att ta hand om sig själv, då kan hon omöjligt ta hand om en hund. Jag får försöka ta med mina ibland. (Fast då kan jag inte handla på hemvägen.)

Eurocan, veterinärkliniken i El Campello, visar att följande 11 växter är giftiga för hundar. Hälften kände jag till, men inte alla. Mina små äter med förtjusning krukväxtblad som har fallit ner på golvet. Det gäller att jag hittar dem först! Av växterna nedan har jag en aloe vera som aldrig tappar blad, och 2 benjaminfikusar som ofta tappar blad. Nu står det bara fikus på listan. Kanske det bara är "vanlig" fikus (t ex fönsterfikus) som är giftig?

Jag läste ut Moratorium häromdagen. Den var riktigt spännande. Och nu har jag läst ut boken nedan. Den var intressant att läsa, men samtidigt tung (eftersom den handlar om en obotlig sjukdom). Boken är en sann historia.

Varje dag går jag ut på altanen och luktar på min hybridkejsarolvon. Blommorna doftar underbart, men inte så starkt - så man får sticka näsan i dem för att känna. Tänk att den blommar tappert så här års!

Något som luktar mindre gott är mitt nya sängbord. Det luktar fortfarande starkt av färg, så det får stå kvar ute på altanen. Jag undrar vilken typ av färg de har använt? De flesta typer brukar gå att "lufta bort" på 2 dagar. Jag ska prova att torka av bordet med varmt vatten och diskmedel, för att se om det kan påskynda. Jag har väntat länge nog på att få använda bordet, tycker jag.