Sparad dagbok 77. (Fr o m 22-07-17 t o m 22-10-09.)

22-07-17:

I morse var det grått. Men framåt eftermiddagen tittade solen fram. Det var bra, för då blir jag piggare.

Jag satte krukfötter under 4 av mina krukor, sedan hade jag inga fler.

Det sägs att man blir lyckligare om man gläds åt små ting! Jag gläds åt min lilla bukett luktärter på köksbordet, och min mångfärgade pelargon.

Jag hängde upp min nya lampa i kedjan, det går ju. På detta fotot är kedjan 40 cm lång, det som hänger ner alltså. Hela kedjan är 100 cm. Jag gissar att prismorna hänger ner drygt 10 cm under lampan. Frågan är hur högt eller lågt jag ska ha den? Jag tror att den är snyggare om den hänger 1 dm lägre än så här. Men så mycket längre ner kan den inte hänga, för då slår även korta personer, som jag, huvudet i den om soffbordet flyttas. Hur högt över ett soffbord ska en lampa hänga? Mejla mig gärna era synpunkter, för jag känner mig lite rådvill.

Jag tittade på de tavlor som jag hade liggande i en trave. Jag beslöt mig för att sätta upp 4 (i likadana ramar) på garderobs-dörrarna, bara för att...

På väggen där jag har ritat en stjärna skulle det få plats en liten tavla. Men den måste ha brun ram, för att passa ihop med de 3 andra som jag har ovanför sängen. Och någon med brun ram har jag inte. (Bara en pytteliten.) Jag ska fundera. Jag har så få tavlor uppe, så jag vill gärna ha någon till. 

Ser ni att jag har ordnat på altanen? Jag flyttade bänken dit där jag har tänkt ha den, och de turkosa stolarna står nu bredvid bordet - där det är meningen att de ska stå. Motionscykeln har jag äntligen burit in. Den har inte mått bra av att stå ute.

Min cykel mår förstås inte bra av att stå ute året om. Jag önskar att det hade funnits ett cykelförråd här i huset. Eller att jag hade haft ett större förråd. Till vintern måste jag ta in cykeln, hur det nu ska gå till. För då kommer alla mina krukor att fylla hörnan, när de ska vinterförvaras.

Jag fick in motionscykeln i sovrummet! Lägg märke till mitt arbetsbord i bakgrunden. Det är så det ska se ut. Tomt alltså - så jag kan använda det.

Men ännu står det travar med lådor ovanpå. Det är meningen att jag ska gå igenom innehållet i lådorna, och försöka gallra ut 3/4. Jag har 2 tomma hyllplan i Billy-skåpen, där max 1/4 av de här lådorna kan få plats. Snart kan jag inte skjuta upp gallrings-arbetet längre...

Den 30/5 beställde jag ett litet sängbord att ha bredvid sängen. Jag behöver något att ställa min vattenflaska på om nätterna. (Jag måste dricka vatten vid varje värmevallning!) Jag blev glad när jag hittade ett som bara är 25 x 25 cm, och 70 cm högt. Det skulle passa precis bredvid sängen. Men ännu har bordet inte kommit. Enligt det senaste meddelandet är det försenat till den 26/8! Jag skulle behöva det nu!

Det finns massor med anvisningar och råd på webben, om hur högt man ska hänga en lampa över ett matbord. Men om lampor över soffbord står det bara att den inte ska hänga så lågt att man slår huvudet i den när man reser sig ur soffan, eller så lågt att den skymmer TV:n. I mitt fall får den dessutom inte hänga så lågt att den skymmer havsutsikten när man sitter vid matbordet.

Nu har jag hängt den så kedjan är 70 cm lång. Då skulle de lägsta prismorna komma ca 55 cm ovanför soffbordet. Det kanske skulle bli bra? Det är svårt att se på fotona nedan, för kroken i taket finns inte mitt över soffbordet, utan närmare soffan. (Jag måste förstås sätta upp en ny krok.)

22-07-19:

Grattis på födelsedagen Robert!

I går när Alva var här hela dagen, och vi lekte mycket i soffan och vid soffbordet, då upptäckte jag att jag slår huvudet i lampan när den hänger så långt ner som ovan. Så nu provar jag med 50 cm lång kedja...

Alva och jag var inne i Höganäs också. Jag skulle ha min 3:e TBE-vaccination. Men av besöket på vårdcentralen märkte Alva inget, för hon somnade i vagnen på bussen och sov sedan hårt.

Sedan gick jag till leksaksaffären. Där vaknade Alva. Hon gick från sovande till klarvaken på mindre än ½ sekund. Hon hade aldrig varit i en leksaksaffär tidigare, så vi gick runt och tittade på allt ganska länge. Jag köpte en liten mobiltelefon till henne. En med ljud. (Ganska tyst ljud som tur är.) Trycker man på grön lur så hörs en ringsignal, trycker man på siffran 3 säger en röst tre, trycker man på en annan knapp säger en röst hej eller hallå, etc. (Rösten finns på svenska och danska.) Så nu behöver inte Alva prata i telefon med hjälp av sitt stora suddgummi längre.

Vi tittade också efter en prinsesskrona (som Linda sagt att Alva önskar sig), men de var slutsålda. Därefter tog vi bussen hem igen. På hemvägen somnade inte Alva. Hon hade fullt upp med att ringa alla hon kände.

I dag har det varit soligt och varmt. Jätteskönt! Nedan 3 "altan-foton".

22-07-21:

Först av allt: Det var alldeles underbart väder i går! Solsken och hela 30°! Jag njöt! Äntligen en riktig sommardag! Det kändes som i Spanien när jag var ute i solen. Jag vet att många lider av värmen, men det gör inte jag. Jag njuter! I dag ska det också bli varmt, men kanske inte lika soligt.

Nea är den som gillar solen mest, följt av Nova. Men Nellie, som är född och uppvuxen i Spanien, hon ligger gärna inne i skuggan...

Det första fotot är från i förrgår kväll. Det är mycket folk i Mölle så här års, och i tisdags var det något "musikjippo" i hamnen. Det var inget fel på musiken, men jag har aldrig förstått varför volymen på basen måste dränka alla andra ljud. Det gick inte att höra den/de som sjöng. Jag fick har öronproppar för att kunna somna, eftersom jag lägger mig tidigt.

Min dahlia, som enligt beskrivningen ska bli ceriserosa, ser ut att bli ganska röd. Jag tyckte att färgen skar sig mot de klarrosa rosorna, så jag flyttade krukan.

Dahlian gör sig bättre bredvid luktärterna. Många är röda. Jag sådde ca 50% rosa (2 olika sorter), ca 25 % röda, och ca 25% blandade. Men det verkar som om många av de rosa inte tog sig. Alla luktar gott, och jag har nu hela tiden en liten bukett på matbordet.

Så här blev det efter dahlia-flytten. Nu ser jag mer av Pink the Fairy-rosen.

Nu syns det 2 blommor (högbladen) på min ena bougainvillea. Jag hoppas att båda bougainvilleorna kommer att blomma rikligt i sommar!

När jag satt ute på altanen i går såg jag ett mystiskt litet djur som ganska raskt kröp fram på betongplattorna. Det vita till vänster. (Ni ser hur liten den är om ni jämför med ytan på plattorna.) Hur jag än googlade hittade jag inte arten. Jag försökte med bildsök också, men då visades bara vattenlevande smådjur. Jag undrar så vad det är! Någon som vet? Det är i alla fall inte en ullus, som jag först befarade, för de ser ut som på fotot till höger. Jag är nyfiken av mig, och jag vill veta. Det gick inte att se hur många ben den har, men den rörde sig som en mångfoting. Vad kan det vara?

Jag hällde några centimeter vatten i botten på min planteringsbricka, ifall hundarna skulle vilja svalka sig. Men det var bara Nea som var intresserad, och hon klev aldrig i.

Riktig solnedgång ser jag inte så här års. Men en solig dag som i går, så ser jag de vackra färgerna på himlen. Här är solen på väg ner:

I förmiddags flyttade jag undan den sista avspärrningen på gräsmattan. Så nu får mina små tillgång till hela gräsplätten. Det andra fotot tog jag inifrån, så glasrutan blänker. (Konstigt att den kan blänka så, när den är så pass skitig som den är... Jag borde ha putsat rutorna för länge sedan!)

Det var spännande värre en stund, tyckte Nea. En nässelfjäril flög mellan blommorna på lobelian. Mycket intressant för en hundvalp!

Humlorna gillar surfinian/minipetunian. Och jag gillar humlor.

Jo minsann. Min brokbladiga bougainvillea kommer också att blomma snart. De första högbladen syns! (Fast de är ännu väldigt små.)

I dag har jag haft besök av min barndomsväninna Eva, och hennes sambo Larzan. Eva och jag gick i samma klass i årskurs 2-4. Då var vi bästisar och hade vi mycket kul tillsammans. Bl a klättrade vi mycket i träd. Det gör vi inte numera. Nu pratar vi mest. Vi hade en trevlig stund tillsammans. Jag bjöd på kaffe/te, fröknäcke och olika sorters ost. Vi bestämde preliminärt att nästa gång vi ses, så ska vi gå och äta på Krukmakeriet.

Jag fick en fin hibiskus av Eva. Hon vet att jag gillar rosa blommor bäst.

Nu ska jag bara hitta en riktigt bra plats till den. Hibiskusar gillar att stå i full sol. Jag måste flytta någon av mina andra växter. Jag har ju lite väl många just nu. (För att jag inte kan låta bli att plantera sticklingar i ett kör...) Kanske den skulle trivas på fönsterbänken nedan?

Tillfälligt satte jag hibiskusen på bordet nedan. Där har jag flera sticklingar som jag har tänkt ge bort (varav 2 är bokade). Det är inte meningen att jag ska ha några växter alls på bordet. Eller möjligen en enda blommande...

Jag ska jobba på att ge bort en del av mina sticklingar. Jag behöver inte ha 3-4 av varje sorts pelargon. Det är roligare att ha olika sorters växter.

Vi har haft 28,3° som varmast i dag. Skönt! Jag trivs i värmen! Fast nu verkar det bli kallare framöver. Tja, jag har i alla fall fått 2 fina sommardagar i rad!

22-07-22:

Jaha, nu har jag "normal" svensk sommar igen. Dvs grå himmel, liten regnskur (0,9 mm), blåsigt och bara 17°. Men, som sagt, jag hann njuta av sol och värme i 2 dagar! Bättre än inget.

I morse hittade jag 3 tvestjärtar i min utslagna dahlia. Normalt ser man dem inte dagtid, de är ju nattdjur. Men det var mörkt i morse. (Vet ni förresten att honorna har raka gripklor där bak, medan hanarna har böjda? Nedan syns alltså en hane och en hona, medan det inte går att se vad den 3:e har för kön.)

Jag har sett att tvestjärtarna har ätit på min dahlia. De lär vara särskilt förtjusta just i dahlior. Det hjälpte lite att sätta krukfötter under krukan, men inte helt. Tvestjärtar är nyttodjur, bl a äter de bladlöss och kvalster. Alltså vill jag inte nödvändigtvis ha ihjäl dem. Men jag vill inte att de ska äta upp min dahlia.

Jag har googlat, så nu vet jag att vitlök hjälper. Man ska pressa 2 klyftor vitlök och blanda med 1 liter vatten (helst i en sprayflaska). När vattnet har stått och dragit 4-5 timmar kan man spraya hela dahlian. Dessutom kan man lägga små bitar av vitlök i bladvecken, t ex under knopparna. Tvestjärtar lär inte tycka om lukten av vitlök. Många har provat med gott resultat.

Vitlök har jag hemma, men jag vill inte blanda i den sprayflaskan som jag har vatten i för att spraya kläder/dukar när jag ska stryka. Jag vet inte om jag har en flaska till någonstans, eller om jag har gett bort den. Jag ska leta.

Min "lägerelds-ros" har pausat en vecka, men nu börjar den blomma igen. Rosen till vänster var alldeles blekgul de första dagarna, men nu börjar den skifta i rosa. Det är kul med färgvariationerna.

I dag har jag varit inne i Höganäs och uträttat ett par ärenden. Bra att passa på när vädret är trist. Bl a gick jag till fotoaffären och fick utskrivet ytterligare 2 foton på mina barnbarn. (Min skrivare vägrar fortfarande att skriva ut. Suck!) Så nu har jag 4 foton att titta på. Jag tycker förstås att mina barnbarn är så söta, så söta! Kommer ni hit så kan ni få se själva! Jag får visa foton på dem. Det jag inte får är att lägga ut några på webben.

Fick syn på den här webbsidan i dag: https://svalkaclothing.se/ De tillverkar linnen och T-shirts med "integrerad värmereglerande Nasa-teknik", som ska fungera bra när man har värmevallningar. Det låter spännande! Jag hoppas att de börjar tillverka nattlinnen också, för ett sådant skulle jag behöva. (Jag lider mest av värmevallningarna nattetid, eftersom jag vaknar av dem.)

22-07-23:

Anette, grundaren av Svalkaclothing, svarade i går: "Jag har redan ett mönster färdigt för ett nattlinne, men då jag startar i liten skala, och tyget är dyrt jämfört med andra ”vanliga” tyger valde jag att inte sy upp det än, då det skulle bli dyrt ut till kund. Det kan bli verklighet i framtiden." "Planen är att utöka med fler färger så snart jag har möjlighet."  (Jag, som gillar blått och rosa, önskade fler färger också...)

Jag kan förstå att det kostar att utveckla en ny produkt, och att plaggen blir dyra. En T-shirt kostar 750 kronor. (Vilket dock är billigare än många designer-T-shirts.) Det är ju först när många börjar köpa plaggen som priset kan sänkas. Jag tycker att idén är jättebra! Alltså hoppas jag att Anette lyckas sälja många plagg! (För då sänks kanske priserna, så jag kan köpa både linne, T-shirt och nattlinne.)

Vädret är lika trist i dag. I natt kom det 2,1 mm regn. Hundarna vill hellre vara inne, än gå ut på den blöta altanen...

Här är en lista över hur hög matmomsen är i olika länder. I Sverige är den 12%, i Spanien 4%. Det är inte konstigt att jag upplevde matpriserna som lägre i Spanien. (Och då jämför jag priserna innan den senaste tidens extrema höjningar.) Tur vi inte har 25%, som i Danmark...

Om Maud skulle bo tillfälligt hos mig, så har jag en enda yta där det vore möjligt att ställa en säng. Nedan har jag ritat in hur stor plats en säng som är 80 x 200 cm tar. Det är exakt 80 cm mellan soffan och bokhyllan. Om sängen är 82 bred, så måste soffan alltså flyttas 2 cm. Max 5 cm kan jag flytta den, annars blir det för trångt på andra hållet.

Det är inte mycket marginal på längden heller. Inte om man ska kunna sitta i läsfåtöljen. Sedan skulle Maud ju behöva någonstans att ställa sina resväskor också...

Det skulle bli mycket trångt, och det skulle bara kunna fungera en kortare tid.

Just nu vet jag inte alls hur det blir. Maud har ännu inte köpt någon flygbiljett. Hon väntar på sitt provisoriska pass. Men ett sådant kan man få högst 72 timmar innan avresan. Alltså måste hon köpa biljetten först, och sedan be att få passet. Jag gissar, att när semestrarna är över, då kommer någon annan att vilja ha lägenheten som är tänkt för Maud. Om de då skriver på kontraktet bums, så blir det de som får flytta in. Och då har jag ingen aning om var Maud ska bo. Det är normalt 4-5 års kö för att få en bostad i Höganäs. Bara om man har extrem tur kan man hitta en ledig 1:a (sällan större) hos just SBB.

Jag försöker hjälpa Maud så gott jag kan. Men jag kan inte trolla. En flygbiljett Dakar - Köpenhamn måste hon köpa själv! Sedan har jag lovat att möta henne på flygplatsen, och hjälpa henne med resten. Men om hon aldrig kommer sig för med att köpa en flygbiljett, vad händer då? Blir hon kvar för evigt i Senegal? Jag kan inte låta bli att bekymra mig.

Jag har tittat på gästsängar. Ikea har bara 2 som är smala nog att få plats. Relativt billiga Sandvika (799:-) överst, och betydligt dyrare Vallentuna (3750.-) nederst. Ingendera skulle jag ha plats att förvara när den inte användes. Även om jag bara skulle köpa en madrass, för att lägga direkt på golvet, så skulle jag inte ha plats att förvara den någonstans. Suck! Annars skulle kanske en Sandvika vara bra att ha.

Maud ringde precis. Hon börjar fundera på om det vore enklare att flytta till Spanien i stället. Hon känner fler där, och det är lättare att få tag på en bostad. Å andra sidan kommer hon inte åt sina besparingar på Swedbank, hon kan inte skaffa ett mobilt Bank-ID, och hon måste åka till Madrid för att få ett nytt pass (eller nationellt ID-kort) etc. Och där måste någon annan än jag hjälpa henne. Men hon får bestämma själv. Det är hennes liv! Maud måste välja själv! (Jag tror att det skulle vara bättre för Maud att flytta till Sverige, men för Cheikh vore Spanien bättre.)

22-07-24:

Precis i dag är Nea 5 månader gammal. Jag vägde henne, och hon väger 880 gram. (Hon är fortfarande för liten för att kunna ha en sele.) Jag vägde aldrig Nellie när hon var 5 månader, men Stella vägde 1300 gram, och Nova vägde 1115 gram. Nova vägde alltså ca 82 % av sin vuxenvikt när hon var 5 månader. Skulle Nea följa samma utveckling så skulle hon hamna på ca 1070 gram som vuxen. Jag hoppas på 1100, men det återstår att se. Om 3 månader vet vi.

Så här såg Nellie ut när hon var 5 månader, på fotot syns också Stella.

Även i morse såg jag en tvestjärt i min dahlia. Hon hade både gnagt och bajsat på bladet hon sitter på. Vitlöksdoften försvann förstås när det regnade. Nu har jag sprayat igen. Hoppas det hjälper.

Tur att tvestjärtarna inte gillar mina rosor! Lyfter jag på en kruka finns det fullt av dem under (och ännu fler gråsuggor), men jag ser inga uppe på rosorna. Jag gillar gråsuggor bättre. De lever bara av vissna och förmultnade växtdelar. Tänk förresten att de tillhör kräftdjuren, och andas med gälar - fast de lever på land!

I förmiddags gick vi ner till hamnen och strandängen. Jag tänkte att det skulle vara lite mindre folk då. Och det var det.

Men vi fick ändå stanna många gånger för att folk skulle få beundra, och klappa, mina små. Det är den ringa storleken som tilltalar folk. Plus att de faktiskt är söta alla 3. Men lilla Nea är allra populärast! De flesta valpar är ju gulliga.

Ibland gick Nea själv, men långa sträckor bar jag henne. Hon skuttar mest hit och dit, eller sitter stilla. Det dröjer innan hon kan gå fint i koppel...

Vi gick så nära vattnet vi kunde komma, utan att riskera att bli blöta. Sedan vände vi hemåt igen.

22-07-25:

Det har varit grått ute (fast varmt, 22°) ända till sen eftermiddag. Då tittade solen fram en kort stund. Men nu åskar och regnar det! Hittills har det bara kommit 3 mm, men det regnar kraftigt, så det lär bli mer.

Nea och jag har varit i Höganäs i dag. Hon blev vaccinerad mot rabies, och fick sitt djurpass. Allt gick bra, men Nea skrek i högan sky när hon blev vaccinerad. Nellie och Nova, som hade fått stanna hemma, blev glada när vi kom tillbaka. De nosade noga på Nea för att försöka lista ut var hon hade varit. Kanske de lyckades?

Dagens enda solglimt:

Vi kan vara världens bästa hussar och mattar. Men vi klarar ändå inte att leka med hundar på hundars vis. Så här ska det gå till:

Gör om det om ni kan! Lek-fotona ovan är från i går, när solen sken.

Alla sorters fartyg passerar här utanför. Det är kul med variationen.

Jag började läsa en bok i går, och läste ut den i kväll. Den är tunn, men bra. Mycket gripande! Rekommenderas. (Den har filmats.)

Hundarna tyckte att det var tråkigt när boken tog slut, för de tycker att det är så mysigt att ligga i mitt knä när jag läser.

22-07-26:

Efter lunch i dag tog jag bussen till Höganäs. Det var kö utanför Krukmakeriet när jag gick förbi, men jag hann se att de betade av kön relativt snabbt.

Jag åkte till Outlet-området där jag besökte diverse butiker. (Jag gjorde några fynd: ljusblått linne 30:-, ljusblå T-shirt 30:-, tunn rosa fleecejacka 99:-.) På Iittala och Orrefors har de SÅ mycket fint, men jag behövde inget...

På Lager 157 (där jag köpte linne + T-shirt) var det lång kö till kassan. Maud ringde när jag stod i kön. Vi hann prata en stund. Det är till Sverige hon vill flytta! Inte till Spanien. Hon väntar fortfarande på sitt provisoriska pass, och jag förklarade återigen att hon inte kan få det förrän 72 timmar innan hon ska resa - och att hon därför måste köpa flygbiljetten först. Hoppas hon gör det någon gång - helst snarast. Det är ett under att lägenheten fortfarande finns kvar. Det gör den inte länge till. Men det verkar som om Maud är handlingsförlamad, inte kommer sig för - för att hon tror att hon inte kan. Men det kan hon! 

Tre små altan-dekorationer:

22-07-27:

Ute är det grått, och det kom en liten skur nyss. (Det hade kommit 2,1 mm i natt.) Hundarna och jag går ut på altanen en stund när det är uppehåll. Gräset är vått men det luktar fräscht i luften.

I dag vägde jag 55,7 kg. Vikten har stått stilla ett bra tag nu (nästan 2 veckor!), fast jag inte har fuskat ett dugg. Men jag brukar ha en platå kring 56 kg (min absoluta maxvikt som ung), så det är väl den som har spökat. Hoppas att jag går ner några kilon till nu. Strikt LCHF vill jag inte hålla på med hur länge som helst. Jag saknar sådana saker som t ex ärter, tomater, fröknäcke och hallon, sådant som är nyttigt men som jag bara får äta ytterst begränsat av nu. Nåja, jag har i alla fall gått ner 4 av de 10 kilona. Det är bara att kämpa på.

Lägenheten som Maud skulle kunna få, blir nog snart uthyrd till någon annan. En person har blivit inbokad på visning, skrev uthyraren på SBB. Det är nu under semestrarna som det har varit stiltje på uthyrningsfronten. Om Maud hade haft Bank-ID så hade hon kunnat skriva på kontraktet från Senegal. Men det har hon ju inte. Jag frågade SBB om de inte kan skicka ett gammeldags pappers-kontrakt som Maud kan skriva på och sända tillbaka. Men de svarade att de inte kan skriva kontrakt med någon som de aldrig har träffat, och som inte kan legitimera sig. Det kan jag förstå.

Problemet när lägenheten blir uthyrd, är att jag då inte har någon som helst aning om var Maud kan bo. Jag kan inte trolla fram en ny ledig bostad. Hon kan "hälsa på" hos mig några dagar, och tillfälligt sova över (några nätter). Men hon kan definitivt inte bo eller skriva sig här. Och hon måste skriva sig någonstans för att kunna skriva in sig i Sverige och ordna alla viktiga papper. Annars blir det moment 22.

Men så länge Maud inte ens tar sig för med att köpa en flygbiljett, så händer ingenting. (Hon har inte ens tagit reda på var hon kan köpa en.) Jag kan inte göra mer än jag redan har gjort. Jag har verkligen gjort allt jag kan för att hjälpa henne, men nu måste hon hjälpa sig själv! Även om man inte är helt frisk, så kan man inte förvänta sig att alla andra ska göra allt. Man måste göra något själv också.

På nätterna lyser min lilla solcellslampa (på bordet) så fint. Men jag ser det sällan. Nu mörknar det så sent att jag i regel har hunnit lägga mig innan den tänds.

22-07-29:

Ni som känner mig vet att jag aldrig ser på TV, och inte har någon. Senast jag hade TV var när barnen var små. Då hade vi en 12" tjock-TV med inbyggd VHS-spelare. Vi hade ingen antenn, så några TV-sändningar kunde vi inte ta in. Men barnen såg många barnfilmer.

Men nu, kors i taket, har jag beställt en TV. En med inbyggd DVD-spelare! För det är mina DVD-filmer jag i första hand vill se. TV-tittande kan jag vänta med tills jag blir uppemot 80 år, och har svårare för att läsa böcker. (Marknaden erbjuder ett fåtal apparater, det är inte modernt med DVD. TV:n nedan var den bästa jag kunde hitta.)

Nu har jag egentligen inte plats för någon TV. Den kunde ha stått i bokhyllan, om jag inte hade haft så många böcker. Alla TV-bänkar är för stora, eller för låga. Jag valde att köpa blombordet Satsumas på Ikea! Fast i original är det lite för högt. Jag ska såga av benen 15 cm, och sedan sätta hjul längst ner. Då kan det stå framför bokhyllorna till vardags, och så kan jag rulla fram det till soffan när jag vill se film. (Jag kommer att få använda en skarvsladd, som jag bara sätter i när jag ska se på film.)

Blombordet kom 2 dagar efter att jag hade beställt det. TV:n ska preliminärt komma på torsdag nästa vecka. Jag siktar på att fixa till bordsbenen, och montera bordet, nu i helgen.

I går läste jag i min heminrednings-tidning. Jag satt i fåtöljen, och hundarna låg som vanligt i mitt knä. (Och när jag reste mig så låg de kvar en stund.)

Jag njuter av mina blommor! Höstfloxen nedan blommar rikligt (och ska blomma till oktober). Den doftar dessutom gott.

Min Pink the Fairy-ros (som också kallas Lovely Fairy) har massor av blommor, och lika många knoppar. Den bör också blomma till oktober (längre om det inte blir frost).

Den rosa hibiskusen jag fick av Eva har fått en gul blomma! Jag gissar att det är 2 olika plantor (jag ser flera stammar), och att den som planterade av misstag råkade ta en gul också. Nåja, det gör inget. Just när det gäller hibiskus så gillar jag gula också.

Men jag är väldigt "färgkänslig"! Min rosa ölandstok är aningen blekare rosa än jag hade önskat mig - men fin ändå!

Fast jag är lite besviken på dahlian! Jag upplever den som ganska röd, och inte ceriserosa som det står i beskrivningen att den ska vara. Det syns också mindre av det gula, än det ska, tycker jag.

Så här såg den ut på webbsidan där jag beställde den. Och den beskrivs som ceriserosa! Den är snyggare på bilden.

Fast dahlian har många blommor nu, så den pryder sin plats ändå. Men jag ska inte behålla den till nästa år. (Vill någon ha knölen till hösten?) Jag hittar fortfarande enstaka tvestjärtar i blommorna. Men nu sprayar jag växten med vitlöksvatten var kväll, och det verkar fungera till 90% i alla fall.

Jag gillar att "leka med" färger och nyanser, inte alla - men vissa. Alla tre nedan tycker jag om. Fotona kommer från Laura Ashleys webbsida, där de gör reklam för målarfärg. Om jag hade ett litet skjul att måla, så skulle jag inte välja den gula färgen. Men jag skulle ha svårt att välja mellan den rosa och den ljusturkosa/mintgröna. Fast i verkligheten anpassar man ju till omgivningen, och då blir bara ett val självklart. Kanske ingen av de här färgerna hade passat.

Jag blev sugen på att se filmen Fågelfångarens son. Men den är från 2019 och går inte längre att få tag på som DVD. Fast jag har många filmer att titta på. Om jag ser 2 i veckan har jag nog så de räcker till nyår. Och sedan kan jag se om de bästa. Jag har några gamla favoriter som jag inte har sett på många år, som t ex superspännande Firman, och romantiska Den förste riddaren.

22-07-30:

I dag har vi haft fint väder! Soligt och 23-24°. Det har inte ens blåst (som det annars ofta gör i Mölle). Vi har varit mycket ute på altanen, mina små och jag. Och så gick vi ner till hamnen en runda. Fast där var det rysligt mycket folk, och massor med bilar. Vi hade lite svårt att ta oss fram på ett säkert sätt.

Tänk, Nea kunde ha sele för första gången! (Samma som Nova använde när hon nyss hade flyttat hit.) Och Nea gick fint hela vägen! Så skönt! Sele är mycket säkrare! (Jag har flera Puppia-selar i storleken XS, men i den här syns hon bäst.)

Nedan 2 suddiga foton som jag tog på Nea strax innan vi skulle gå. Tyvärr kunde jag inte ha med mig kameran i dag. (Det är inte alltid jag kan, eller vill.) I dag hade jag shorts med bara små fickor fram (och T-shirt). Jag hade nycklarna i den ena fickan, och bajspåsarna i den andra. Fickorna är för grunda för att ha en kamera i. Annars hade jag gärna fotograferat Neas första riktiga "sel-promenad".

Nu är de varmt gula blommorna i majoritet på hibiskusen...

Jag har pysslat lite med mina krukväxter i dag. Jag tog fram samtliga från fönsterbrädena, och tog bort vissna blad. Och så sopade jag bort döda flugor och annat skräp som låg kvar på fönsterbrädena. Dessutom har jag putsat alla fönster utvändigt. (De var jätteskitiga!) Fast jag putsade inte insidan nu, det får vara till en annan gång. Jag gallrade också ut 5 planterade sticklingar som har tagit sig bra. Dem ska jag ge bort.

Däremot har jag inte sågat av benen på Satsumas, som jag borde. (Det är bökigare när benen är runda, än när de är fyrkantiga, så jag drar mig lite för jobbet.) Annars är sågandet egentligen viktigare än rena fönster.

Det första fotot nedan tog jag tidigt i morse, genom den då skitiga rutan. På mornarna ligger altanen i skugga.

Nova och Nea leker mycket tillsammans.

Medan Nellie gärna drar sig tillbaka till sovrummet. Där kan hon ligga i lugn och ro och gnaga på en gnagis, eller bara vila.

Mina Campfire-rosor var ett lyckat köp, fast det var oplanerat. Det var kärlek vid första ögonkastet från min sida, och den håller i sig.

 De 3 fotona nedan tog jag i går kväll.

Jag köpte en T-shirt från Svalka Clothing. Jag ville prova. Jag har sovit i den nu några nätter. På de här nätterna har jag inte vaknat genomsvettig en enda gång! Så plagget verkar faktiskt fungera. Jättebra! Då är det värt pengarna. Det är viktigt att få sova om nätterna! Fast jag önskar mig förstås ett riktigt nattlinne! Jag hoppas det kommer in i sortimentet inom rimlig tid.

22-07-31:

Jag vill förtydliga: Värmevallningarna försvinner förstås inte för att jag sover i ett Svalka-Clothing-plagg. Men plagget "kapar topparna" och gör att jag slipper svettas. Jag blir bara varm (men inte lika varm) - och då vaknar jag inte var gång. En klar förbättring alltså.

I dag väger Nea 935 gram! Bra! Hon kommer att komma över kilot som vuxen, och nu väger hon bara 400 g mindre än Nellie och Nea. Skillnaden minskar. Jag gillar små hundar, men man ska helst kunna se dem utan att behöva förstoringsglas...

Kvällstid kommer det många kryssningsfartyg förbi här utanför. I går kom Celebrity Apex, som ser rolig ut för att den har en utvändig hiss (det orangea) som passagerarna kan åka i, nästan ända ner till vattenytan. Jag hade läst om fartyget i HD.

På https://www.marinetraffic.com/ kunde jag se vad fartyget heter, och där finns tydliga foton på det.

En stund senare kom ett ännu större kryssningsfartyg, Costa Diadema.

Och lite senare kom ett något mindre kryssningsfartyg (Seabourn Ovation), men det gick närmare den danska sidan. Även det mindre kryssningsfartyget är väldigt stort!

Ulf skickade som jämförelse ett foto på en typ av fartyg som han kan se från sina fönster...

Fast i dag på förmiddagen är det segelbåtar som gäller!

I dag tog jag mig i kragen och satte fart med att göra om Satsumas. Först sågade jag av alla benen 14 cm. Jag stod med högra foten på pallen, och satte upp den vänstra ovanpå träbenet, så jag kunde hålla fast det med både vänster fot och vänster hand. Med den högra handen sågade jag förstås. Den lilla baljan fångade upp sågspånet.

Jag sågar alltid runt om först, innan jag sågar itu benet helt, får då lossnar det inga flisor. Dessutom använde jag en fintandad såg.

Här har bordet blivit lägre.

Sedan vände jag upp-och-ner på det och borrade hål för hjulfästena. I min bra-att-ha-låda har jag flera set hjul.

Jag tycker att de här passar bra eftersom soffborden har vita hjul. Färdigt!

Nu är Satsumas precis lika högt som soffbordet, vilket var min avsikt.

Sedan är det en helt annan sak, att jag egentligen inte har plats för vare sig TV-bord eller TV. Det vore praktiskt att ha bordet där det står nu, för det finns ett åtkomligt eluttag till vänster om CD-pelaren. Och sedan finns det faktiskt ett "TV-uttag" också, bakom CD-pelaren. Jag bryr mig inte om att sätta i någon sladd där till att börja med (jag måste nog fila ett litet halvrunt hål i CD-pelaren för sladden då), eftersom jag har så många DVD-filmer att se. 

Nackdelen med att ha mitt nya TV-bord där det står nu, är att det bara är 52 cm mellan bordet och soffan. Och det är ju en yta för passage ut till altanen. Jag tycker inte att det känns snävt med 52 cm, men om jag får gäster som behöver ha bredare gång (de kanske har rollator), så är det ju bara att rulla undan bordet. Alternativt kan jag ha det framför bokhyllorna på andra sidan soffan, men det är inte lika praktiskt.

Tja, då har jag gjort något vettigt i dag. Nu återstår bara sisådär 398 saker på den akuta att-göra-listan!  

Glömde berätta: Jag har haft oerhört "svajigt" internet de senaste månaderna. Jag har ju mobilt bredband via Tre nu. Ofta är det så segt, så segt. I går hade jag 1,08 Mbit/s i nedladdning, av utlovade 100!!! (Uppladdning något högre.) Det är ju inte klokt så dåligt. Då laddar webbsidorna inte alls. Och jag kan inte skicka mejl. För detta abonnemang betalar jag 399:-/månad. Tyvärr hjälper det nog inte att byta bolag. Suck! Tacka vet jag fiber!

22-08-01:

I dag har Jenni och Molly varit här och hälsat på, fast bara på förmiddagen när det regnade. Först satt vi inne en stund, och pratade lite. Molly tycker att mina hundar är lite irriterande, särskilt när alla 3 vill slicka henne i ansiktet samtidigt. Så hon hoppade upp i fåtöljen för att komma undan.

Sedan hade Jenni och jag 2 hundar var i knäet en stund.

Jenni ville gärna gå en promenad. Själv hade jag föredragit att vänta tills det hade regnat klart. Men Jenni, Molly, Nellie och jag tog på oss våra regnkläder. De små fick stanna hemma. Lite orättvist, men det hade inte gått att ha dem med. Och för Nellie kan det vara skönt att kunna gå raskt och långt, och få lite egen tid med mig.

Här går det undan!

Jag hade för en gångs skull satt rullkoppel på Nellie, men 99% av promenaden gick hon spontant fot. Kopplet är 3 meter långt, men hon utnyttjade ca 60 cm. Jag kunde ha haft henne lös, men det får man inte i naturreservat.

Vacker stor björnmossa (Polytrichum commune):

Ungefär när Jenni åkte hem igen, så tittade solen fram. Då gick hundarna och jag ut på altanen.

Nässelfjärilar gillar uppenbarligen lobelia!

Jag har börjat på en ny fotomapp nu för augusti. I juli tog jag 1355 foton med kameran, samt några få med mobilen. Jag tycker det är roligt med foton!

22-07-04:

Jag har passat Alva ett par dagar den här veckan. Hur gullig hon än är, så tar det på krafterna att leka precis hela tiden 10½ timme i sträck (06:30 - 17:00). Så uppdaterar här - det gör jag en annan dag!

22-08-05:

I tisdags passade jag Alva, så då hade jag fullt upp. På onsdag förmiddag åkte jag in till Loppan i Höganäs med shoppingkärran överfull med utgallrade småsaker som de skulle få. När jag ändå var där tittade jag runt. Jag hittade den söta lilla dressen nedan, för bara 25:-. Den är i Alvas storlek, så jag köpte den. (Om de hade haft en till likadan, så hade jag köpt en till Tuva också.)

I onsdags eftermiddag kom TV:n. Den passar precis på mitt omgjorda blombord. (Lådan på hyllan är tänkt för sladdarna och fjärrkontrollen.)

Jag lyckades ställa in språk och land, men fick inte in wifi och inte heller några TV-kanaler. (Jag har en gammal antennkabel från min spanska lägenhet, som jag anslöt. Är alla antennkablar lika? Eller måste jag köpa en ny?) Längre fram får jag fixa något så det blir ordning på sladdarna. Som nedan vill jag inte ha det.

Jag har ännu inte provat att spela någon DVD-film, men det ska jag. I onsdags (tidig kväll) satt jag i stället i läsfåtöljen och läste i min heminrednings-tidning. Det uppskattade hundarna. Nedan min "hundvalp-samling":

I torsdags passade jag Alva igen. Då var det fint väder, så vi gick ner till hamnen.

Alva fick en bägare glass. (Själv bantar jag, så jag avstod.) Visst är det vansinnigt dumt att glassarna är så otroligt stora numera. Alva älskar glass (och får det sällan) så hon åt så mycket hon orkade, men drygt 2/3 fick vi slänga. Om man inte ska äta glass som huvudmåltid, så är de för stora för en vuxen också.

Vi hade sådan tur att vi kom lagom till en föreställning med teater + sång för barn. (De unga skådespelarna föreställer 3 hönor och en tupp. Tuppen ville bestämma allt, men hönorna gjorde uppror. Allt slutade lyckligt.) Alva tyckte teatern var kul, men hon förstod nog inte allt. Hon är trots allt bara 2 ¾ år.

På eftermiddagarna när solen skiner in, så skapar mina glasprismor fullt med små vackra regnbågar.

Alva tyckte att det var roligt att fånga regnbågarna med handen.

I dag har jag tagit det lugnt, bara varit och handlat lite förnödenheter. Det är en ynka liten gräsmatta vi har - men åh som hundarna uppskattar den!

Jag bantar och bantar, och fuskar inte (fast är inte alltid riktigt strikt heller), men det verkar som om jag bara går ner 7-8 gram om dagen. Nåja, det kunde ha varit värre. Jag går ju ner i alla fall.

22-08-06:

I dag har jag haft besök av Anette och Håkan! Jättetrevligt! Det ska jag berätta om i morgon, och då ska ni även få se några foton. De lovade att jag kan få hyra deras lägenhet när jag besöker El Campello i höst. Toppen! Så nu har jag redan bokat flygbiljetter. Jag reser med Norwegian, och hundarna följer förstås med. Det känns nästan ofattbart. Jag (och hundarna) kommer att vara i El Campello 11/10 - 4/11 (25 dagar inkl resdagarna)! Så roligt det ska bli att få återse mitt lilla paradis, och träffa mina svenska, finska och spanska vänner som bor där!

Fotot nedan tog jag i går kväll:

22-08-07:

Vädret pendlade mellan nästan sol och lätta skurar i går. På morgonen blåste det rejält.

Jag träffade Anette och Håkan på Krukmakeriet, där vi åt en god lunch. (Jag hade kameran med, men glömde använda den.) Vi har inte setts sedan före pandemin, och då i El Campello. Men Anette och Håkan ser precis likadana ut, det är bara jag som har åldrats.

Efter Krukmakeriet åkte vi hem till mig. Efter en kort rundvandring inne, så fastnade vi på altanen.

Som alla andra tycker de att jag har en fin utsikt.

Det märks tydligt att både Anette och Håkan är genuina hund-människor!

De hade tagit av skorna. När de gick ut på altanen så brydde sig Håkan inte om att knyta sina. Vov-kul, tyckte Nea, som bums inledde en dragkamp!

Det var väldigt trevligt att träffa Anette och Håkan igen. Jag hoppas att de kommer till Mölle nästa sommar också!

I dag är det grått ute, och så regnar det lite emellanåt. Och jag som hade tänkt gå en lång promenad med hundarna... Nea måste öva sig på att gå i koppel, och de andra behöver stimulansen. (Kissa och motionera kan de göra hemma.)

Jag vägde Nea i dag. Hon väger 935 gram, vilket är exakt vad hon vägde för 1 vecka sedan. Inte bra att hon står stilla i vikten. Men det händer att hon vill hoppa över ett mål. (Oftast frukosten.) Jag gör vad jag kan för att få i henne tillräckligt. Jag hoppas verkligen att hon kommer över kilot som vuxen. Hon är i alla fall pigg och full av energi!

Nu har jag för mycket här i Dagbok - igen. Och Sparad dagbok 76 är egentligen full. Valet står mellan att försöka skicka över lite mer till dagbok 76 (som då kan krascha), eller skapa en med nummer 77. Fast nu blir det inte. Jag har bokat tvättstugan om en kvart.

Min "lägerelds-ros" blommar flitigt. Men snart kommer den låga klätterrosen bredvid, Climbing Canibo, att ha ännu fler blommor. Den har massor med knoppar. Blommorna ska bli ljusrosa. Det är roligt med trädgård, även om den är liten!

Men hur förklarar jag för tvestjärtarna att de inte får göra olaga intrång i mina blommor? Nu sitter de i rosorna också...

22-08-09:

I går tog jag bussen till Väla (i Helsingborg). Det gäller att utnyttja sommarkortet. Mitt huvudärende var att besöka Ikea. Jag funderar lite smått på att byta soffa - till en bäddsoffa. Jag är väldigt förtjust i soffan jag har, men den är 97 cm djup och tar onödigt stor plats i ett så litet vardagsrum som mitt. Och jag får inte plats med någon gästsäng, som det är nu. (Om jag byter soffa, så vill Linda gärna ha min nuvarande.)

Ikea har flera olika bäddsoffor, men bara en enda som skulle få plats hemma hos mig: Askeby. Jag sitter jättebra i den (den är gjord för korta personer som jag), den är liten och nätt, och den är lätt att bädda ut - men snygg är den inte. Om skinnimitationen åtminstone hade varit beige, så hade det kanske gått an - men en svart soffa vill jag inte ha. Det går förstås att sy ett överdrag till den, av det sandfärgade tyget från Bemz som jag har på "alla" andra möbler. Men modellen är ganska svår att göra ett bra mönster till.

Det finns ju andra möbelaffärer, t ex Trendrum. De säljer bäddsoffan Prima som också är nätt i måtten (nättare än min nuvarande, samma bredd men bara 80 cm djup), och där man kan välja på en ryslig massa olika tyger till klädseln. (Jag har beställt prover på 4 olika beigea tyger.) Soffan Prima bör vara skönare för de flesta att sitta i, och att ligga i - jämfört med Askeby. Men den är 3 gånger så dyr (och har 12 veckors leveranstid).

Jag får fundera! Byter jag soffa så ska det vara för resten av livet, jag vill inte förhasta mig.

På väg till (och från) Ikea så får jag byta buss vid Berga trafikplats. På vägen dit såg jag rätt buss komma in och började springa den sista biten. Plötsligt gjorde det riktigt rejält ont i muskeln på baksidan av höger lår, och jag kunde knappt stödja på benen. (Jag hoppade ändå vidare och hann med bussen.) Jag gissar att det var en muskelbristning. Fast det var konstigt att muskeln blev så belastad, jag sprang inte fort och det var på slät mark.

En gång tidigare i livet (för ca 35 år sedan) har jag fått en muskelbristning. Men då hjulade jag helt ouppvärmd ner i spagat, så då var det ju inte konstigt att muskeln inte höll. Nu ser jag ingen orsak alls. Hur som helst hade jag ganska ont efteråt, och haltade i långsam takt runt på Ikea. Och jag hade ingen lust att ränna runt på Väla.

Jag gick bara till Arken Zoo för att hämta 2 gratis påsar hundmat samt 2 gratis leksaker (som jag fick för att jag har registrerat mina båda valpar hos dem). På vägen hem, när det var dags att byta buss vid Berga trafikplats, såg jag återigen rätt buss komma. Men jag insåg att jag varken kunde eller borde springa, så den bussen missade jag - och fick vänta 20 minuter på nästa.

Hemma igen hade jag fått mejl från veterinären. Jag tror inte jag har berättat att jag har samlat in avföringsprov från Nea, och lämnat in för analys. Veterinären misstänkte en parasit. Och veterinären hade rätt. Analysen visade att Nea har diagnostiserats med Giardia, vilket är en encellig parasit som lever på tarmslemhinnan. Nu ska både hon och de andra hundarna ta avmaskningsmedlet Axilur 7 dagar i rad. Dessutom ska jag tvätta alla deras sängar, filtar och leksaker (jag har bokat tvättstugan i morgon), samt såpskura golven noga. Suck! Vilket jobb! Men det är ju viktigt.

I förmiddags åkte jag in till Höganäs och hämtade ut Axilur på apoteket, samt FortiFlora probiotica (goda tarmbakterier) som Nea ska ha dagligen några veckor framöver. När jag kom hem fick hundarna sin första dos medicin. Jag blandade lösningen i lite kattmousse, och alla slukade sin portion på ca 3 sekunder blankt.

Min trasiga muskel känns redan bättre, fast jag är öm på baksidan av låret, och kan inte utföra alla rörelser som vanligt. Muskelbristningar brukar läka av sig själva inom 2 veckor. Till dess ska jag vara försiktig och inte anstränga muskeln. Lättare sagt än gjort, men jag känner tydligt om jag belastar muskeln för mycket. Då gör det ont...

22-08-11:

I går gnodde jag på så svetten lackade, hela dagen. Jag tvättade hundarnas samtliga sängar, filtar och leksaker i tvättmaskin. Jag såpskurade alla golv, och jag schamponerade hundarna. Att Nea har lockig päls, syns ännu tydligare efter schamponeringen. (Hon har lockiga morrhår också...)

Jag spärrade tillfälligt av gräsmattan. Det är bättre om hundarna inte bajsar där innan de är färdig-avparasiterade.

Havet låg spegelblankt på kvällen, och var vackert turkost ända tills himlens färger tog över.

I förmiddags tog hundarna och jag bussen till Kullens fyr. Den går bara på sommarhalvåret, och sista dagen är på lördag. (Stor röd ruta = fyren, mindre röd ruta = jättefin utsikt som vi åkte förbi, jag vill dit och fotografera, ? = troligen närmaste busshållplats, liten blå ruta = vårt hus.)

På flygfotot nedan syns Kullens fyr ganska långt fram, Mölle en bit bak på höger sida, och Skälderviken på vänster sida om Kullen.

Bussen rullade sakta uppåt, uppåt, och uppåt. Här har vi precis kommit fram. Största delen av promenaden så gick Nellie och Nova framför mig, och Nea bakom.

Med en inte helt läkt lårmuskel, och 3 små hundar, så kunde jag inte välja de brantaste stigarna med bäst utsikt. Men utsikten är verkligen inte att klaga på var man än står. Nedan syns Skälderviken.

Jag hade vattenflaskor med åt både mig och hundarna, så vi stannade till och drack med jämna mellanrum. Solen sken, himlen var blå, och jag tror att det var 24° i skuggan.

Kullens fyr:

Vi traskade runt en dryg timme, sedan gick vi tillbaka till busshållplatsen.

Om vädret är lika klart och fint i morgon, så är jag sugen på att ta mig till utsiktsplatsen för att fotografera. Kanske jag tar bussen dit, och sedan går hem? Eftersom jag mestadels måste gå längs den smala vägen, som är hårt trafikerad sommartid, så får hundarna stanna hemma. Jag får se vad jag har lust till i morgon, och hur benet känns. (I dag kan jag sitta på huk, men jag måste fortfarande ha höger lår utanför stolen när jag sitter. Området är blått, svullet och ömt. Men jag blir märkbart bättre för var dag!)

Glömde berätta: Nu väger Nea över kilot, 1020 gram i går!

22-08-12:

Fotona nedan tog jag i går kväll.

I förmiddags tog jag bussen till hållplats Mölle Grindstugan. Det är bara en liten bit, men så slapp jag gå uppför backen längs den trafikerade Kullabergsvägen. Fr o m den hållplatsen och uppåt, så löper vandringsleden nämligen parallellt med vägen, och då kunde jag gå på den. (Förresten ser jag att bussen till fyren kommer att gå ända till 31/8 - på helgerna. Däremot är det i dag den sista vardagen som den går, i år).

Ovanför husen kommer vandringsleden fram ur skogen. Precis här byter vägen namn från Kullabergsvägen till Italienska vägen.

Efter en kort promenad var jag framme vid Mölle utsikten.

Jag tog en massa foton, precis som jag hade planerat.

Sedan gick jag över till vandringsleden igen. Den går lite högre upp - och har ännu bättre utsikt.

Det är kul att se hamnen lite mer från ovan.

Sedan traskade jag hem igen. Riktigt bra för min brustna lårmuskel var det väl inte, men det var ju en relativt kort sträcka.

Om jag har förstått det hela rätt, så är det de här gula husen på Alekärrsvägen som utgör Mölle grindstugor. (De ligger en bra bit från busshållplatsen.)

"Grindstugorna i Mölle byggdes på 1940-talet och var ett av Sveriges första motorhotell. Dåtidens namn på etablissemanget var Klubbhotellet. På Klubbhotellet erbjöds naturnära boenden för gäster som besökte Kullaberg för naturupplevelser, golfrundor etc. Invigningen gick av stapeln den 20 juli 1946. Dagens grindstugor Mölle 12:46 består av arton mindre radhus med adress Alekärrsvägen samt ett fristående hus vid Kullabergsvägen. Husen tillhör idag nitton enskilda andelsägare som har gemensam förvaltning av fastigheten."

Jag tog ytterligare några foton på vägen hem. På hemvägen fick jag gå längs Kullabergsvägen, men det var inte så mycket trafik. (Den stora semesterperioden är ju över, och det är vardag i dag.)

I en trädgård såg jag en tjusig staty (nästan i naturlig storlek).

Nedan kom jag fram till Åsvägen, där man ska svänga in om man kommer med bil och ska till Trappstigen.

Första avtagsvägen till höger är Trappstigen. Jag har satt en röd stjärna på min parkeringsplats invid häcken. Huset ser ni till höger.

Jag var bara borta från hundarna 55 minuter totalt. Men de blev ändå väldigt glada när jag kom. Jag släppte ut dem på altanen. Där har min rosa ros, Climbing Canibo, också slagit ut.

Den är vacker!

Nu borde jag bums skapa en Sparad dagbok 77. Men i det här fina vädret vill jag hellre vara ute. Efter lunch ska jag gå ut med hundarna.

22-08-13:

Det tog "bara" 10 + 2 minuter i dag, innan Hyperlänk svarade. Jag är lika nervös var gång, att programmet ska ge upp totalt. Men nu har jag skapat en Sparad dagbok 77, och min blogg kommer därmed att fungera ytterligare ca 1 månad framöver.

Nedan några foton från gårdagens promenad. Det var 27° i skuggan = skönt enligt mig, men för varmt enligt hundarna. Jag hade förstås vatten med till dem, men de flåsade ändå.

Som vanligt går Nellie och Nova framför mig. (I går slapp de dubbelkoppel, och det gick bra.) Nea går bakom, och henne får vi vänta på emellanåt. Men hon går bättre och bättre!

Det blev bara en liten runda ner till strandängen, sedan ville hundarna hem igen.

Mina båda bougainvilleor har nu många blommor (eg högblad, för de vita blommorna har ännu inte slagit ut). Trevligt att de är på gång.

Jag beundrar dagligen mina 3 vackra rosor; Pink the Fairy, Campfire och Climbing Canibo. Just nu uppskattar jag min Campfire allra mest.

Även i dag ska vi få fint väder, även om himlen inte är lika klarblå som i går.

22-08-14:

Även i går blev det hela 27° varmt. Härligt! I dag har det varit 25°, vilket är skönt det också.

Ett foto från igår av "nästan solnedgång":

Så här många olästa böcker står det i min "att-läsa-bokhylla":

Nästa gång jag köper en skönlitterär bok ska jag köpa den som e-bok, och lägga över på min nya läsplatta. Kommer det någon nyhet som jag inte kan motstå, så köper jag kanske en e-bok redan nu. Annars bör jag förstås läsa de flesta av böckerna ovan först. Och gallra ut så många jag kan av dem, så jag får någon hylla ledig till annat än böcker.

I går förmiddag hittade jag boken nedan i vår "biblioteks-korg" i trapphuset. Jag tog den, mest för att ha ytterligare en bok i reserv. Fast sedan tänkte jag att det var dumt att klämma in den i bokhyllan ovan, så jag började läsa den. Den var så pass lättläst att jag läste ut hela boken i går. (Jag blev precis klar innan läggdags.) Den var betydligt trevligare än jag hade förväntat mig, med många dråpliga inslag. Jag ska inte behålla den, och inte heller lägga tillbaka den (som jag först hade tänkt). Jag tänker ge den till Jenni. Jag tror att hon kommer att uppskatta den.

Hundarna och jag har gått korta promenader t o r hamnen. Korta för att det har varit för varmt för dem, och för att min lårmuskel inte är läkt än. I dag förvärrade jag nog skadan igen. (Berättar längre ner.)

Nea är alltid pigg och glad och studsar hit och dit.

Nova går snällt, oftast nära mig - men envisas med att alltid, och i alla sammanhang, gå på höger sida - samt dra åt höger. Men titta på selen hon har på sig! (Stellas gamla.) Ser ni hur den sitter? Eller rättare sagt INTE sitter... (Jämför med hur Neas sitter fram över bröstet.)

Alla Puppia-selar i storlek XS (som passar Nea perfekt) är för små åt Nova. De går inte att knäppa över ryggen. Den här selen, och flera andra som jag har, är en Puppia-sele i storlek S. Alla är på tok för stora för Nova. Hon råkar kliva ut dem, antingen genom att få in en tass i halsringningen - eller som här båda frambenen. Och då hänger selen förstås löst om midjan. Suck. Jag stannade, rättade till, och spände åt flera gånger.

Vid ett tillfälle lossade Novas sele just när vi gick på gatan och det kom en bil. Jag slängde mig framåt och fångade in Nova. Då kändes det rejält bak i lårmuskeln igen. Troligen lyckades jag slita upp hälften av det läkta. Nu har jag ont igen, men inte lika ont som från början. Tja, det var ju en nödsituation. Bilens chaufför körde väldigt sakta och försiktigt, när han passerade oss. Men om Nova hade dragit lite åt höger så hade hon kunnat hamna under hjulen på den ändå.

Nellies selar (i storlek S) är också för stora, men hon går bättre i koppel - och drar inte.

Det var lite nervöst att gå med Nova nära alla bilarna (även om de flesta stod stilla på parkeringen). Jag bar henne periodvis, för säkerhets skull.

Nedan har vi kommit hem. Fotot är taget från huset och mot den stora vita villan snett över gatan. Utegruppen hör till vårt hus.

När vi kom hem provade jag igenom samtliga tänkbara selar på Nova. (Jag har ju ett stort lager gamla.) En Puppia-sele i annan modell, där både remmen runt halsen och bröstet är ställbara, kan gå. Och en Julius-sele i storlek Baby 1 (2 storlekar under XS), verkar passa. Den köpte jag till Nea, men den är ännu aningen för stor. Måtte Nova inte kunna ta sig ur någon av dem!

Jag tog också hals- och bröstmått på alla 3 hundarna. Resultat i cm: Nea 14½ och 24, Nova 17 och 27, Nellie 16 och 25½. Nova är alltså störst, men verkligen inte stor. Enligt Puppias storlekstabeller ligger Nellie och Nova mycket riktigt mitt emellan storlek XS och S.

Jag ska försöka sy in selarna i storlek S. Det tillverkas ju ingen mellanstorlek. (Andra fabrikat har nästintill samma storlekar.) Men det är svårt att sy in både på längd och bredd - utan att få skavande sömmar. Jag får prova mig fram till vintern. Just nu har jag ingen plats att sitta om jag ska sy. Jag har som bekant inte gallrat ut alla papper jag borde - ännu. Så arbetsbordet är fullt...

Efter promenaden gick hundarna och la sig i var sin säng. (Numera har jag den rosa bilburen stående i hallen. Ofta ligger det 2 hundar där.)

På altanen ligger hundarna gärna i skuggan. (Utom Nellie som gärna sätter sig i solstolen när solen skiner där.)

Nu vill jag inte diskriminera mina andra rosor, så här kommer foton även på Climbing Canibo och Pink the Fairy:

Bougainvillea-blommorna är på väg att slå ut. Här är 2 av 3 utslagna.

Min ryska kornell har jag för det vackra bladverkets skull. Men även om blommorna är oansenliga, så är de trevliga ändå. (De doftar svagt men gott.)

Jag har haft bantningspaus i helgen! Jag hade bantat 42 dagar i sträck, men stått stilla i vikt de senaste veckorna. Inte ens när Anette och Håkan var här, och vi åt på Krukmakeriet, så fuskade jag. (Då åt jag Chevre Chaud = grillad getost, men utan honung - och då är det 100% LCHF.)

Men nu kände jag för några dagars paus. I går åt jag pasta (späckat med kolhydrater) och i dag bön- och grönsaksgryta. Dessutom köpte jag en glass i dag... I morgon ska jag övergå till LCHF igen. Sedan måste jag nog slopa grädde i teet och kaffet, och all ost, samt yoghurten på kvällen - om jag ska kunna gå ner i vikt. Det blir inte lätt... Men oftast är det sådant som vi tycker allra bäst om, som vi går upp i vikt av... Själv är jag svag för mjölkprodukter, bär och choklad.

Nåja, jag har hunnit en bit på viktminsknings-vägen i alla fall. Och det har varit trevligt att äta "vad som helst" i helgen. Nu gäller det att ta nya friska tag! Jag vill inte vara tjock!

22-08-15:

I förmiddags besökte Nellie och jag veterinären i Höganäs. Hon blev vaccinerad. (Den vanliga årliga.) I dag är det sista dagen som Skånetrafikens sommarkort gäller. Trist! Nu blir resorna dyrare igen, och jag måste planera så jag kan uträtta så många ärenden som möjligt på en gång - när jag köper en biljett.

Nu när Nea har vuxit till sig lite, så har Nellie börjat leka med henne. Men Nellie förstår att Nea är liten, så hon slänger sig på rygg när de brottas. Fotona tog jag i morse.

I dag har det varit ganska molnigt, men varmt ändå (26°). Det är skönt med riktig sommarvärme som omväxling. Men i morgon blir det väl "som vanligt" igen, för då ska det förmodligen regna...

I El Campello är det 28-29° i havet nu. Om jag hade varit där så hade jag badat mycket! Här har vi haft 14-20° i sommar. Då stannar jag hellre på land. Men oberoende av temperatur så är havet vackert att titta på!

22-08-16:

I dag har läst ut en bok som jag började på i går kväll. Den var både spännande och bra, men eftersom jag har så trångt i bokhyllorna så la jag den i "bibliotekskorgen" i trapphuset.

Hundarna stannar gärna kvar i läsfåtöljen när jag har rest mig och gått därifrån.

Man kan stå och sova, fråga Nea...

På dagens promenad till skogen provade jag ytterligare en sele på Nova. Julius-selen. Hon lyckades få upp ena frambenet i halsringningen vid 2 tillfällen. Men hon satt fortfarande "fast". Nu har jag bara en sorts sele till att prova. Det som skulle fungera bäst är nog halsband (och det har jag gott om), men halsband är inte bra för små känsliga halsar...

Det är rätt rosa nyans på mina bougainvilleor.

Luktärterna blommar och doftar gott.

Men just nu är jag särskilt glad för min lilla roshörna.

Nea ville också vara på utsidan av staketet, men det fick hon inte.

22-08-18:

Det är märkligt så olika kameran och ögat upplever färger! När jag tittade så var solen alldeles illröd, och himlen runt om var svagt rosa. Men fotot blev så här:

Jag har ju besvär med tvestjärtar som äter på mina växter. Men jag hade ingen aning om att jag har så många som jag har på min altan.

Vattnet rann igenom i går, när jag vattnade min torra dahlia. Jag beslöt mig för att ta bort krukfötterna, för det stannar mer vatten i krukan om den står direkt på marken. När jag lyfte bort krukfötterna så drösslade det ut tvestjärtar, allra minst 25 ur varje krukfot. Jag har 6 av den här modellen med hålrum i botten, övriga är täta. Jag tog bort dessa 6. Det kryllade av tvestjärtar i samtliga. Det kröp plötsligt 100-tals på altanen. Men bara 30 sekunder senare hade alla hittat nya gömställen...

Jag lyfte på en kruka, och där fanns några, men desto fler gråsuggor. De sistnämnda gör ingen skada alls (fast de också är väldigt många), men det gör tvestjärtarna.

Jag kan inte ha 100-tals tvestjärtar på altanen. Jag måste börja bekämpa dem. De kan söka sig in i lägenheten längre fram i höst annars. Det finns många gifter att köpa, som man kan spraya där de bor, och så kan man strö ut Myrr. Men gifter kan jag inte använda med tanke på hundarna. Jag läste på, och beställde en burk kiselgur. Det ska vara ofarligt för husdjur. Det dödar inte tvestjärtarna, men gör att de inte trivs. Tyvärr påverkar medlet gråsuggorna lika mycket. Det kan användas både ute och inne (men fungerar förstås inte när det regnar). Jag ska huvudsakligen strö ut det nära husväggen, under taket. Hoppas verkligen att medlet fungerar!

Altanen är en oas för mig, för hundarna, men tyvärr även för tvestjärtarna...

Jag är en stor djurvän, men insekter hör inte till mina favoriter (undantaget humlor, bin och vackra fjärilar).

I dag ringde de mig från utrikesdepartementet och berättade att de i dag har gjort klart Mauds provisoriska pass, och skickat det till konsulatet i Dakar. Det ska förhoppningsvis komma fram nästa vecka. Passet ska gälla i Senegal, Spanien, Danmark och Sverige - bara för den här resan. (Vi talades vid i går också. Jag är Mauds kontaktperson.)

Nu är Maud förhoppningsfull. Hon har nu förstått att hon dels måste resa ensam, och dels måste köpa flygbiljetten själv. Konsulatet ska hjälpa henne att hitta en resebyrå, och när hon beställer biljetten ska hon begära assistans/ledsagare. Då kommer hon att få hjälp på flygplatserna med att hitta rätt gate etc, och hon kan känna sig trygg. När hon landar i Köpenhamn har jag lovat att möta henne.

Jag hoppas att Maud kan komma snarast, så att jag hinner hjälpa henne med alla papper, och allt praktiskt, i god tid innan jag själv reser till El Campello. Ännu finns lägenheten i Höganäs kvar, vilket är ett rent under. Måtte Maud få den lägenheten (eller en annan billig 1:a, med snar inflyttning)! Hon kan bara bo hos mig en väldigt kort period, och hon kan inte skriva sig här.

Nej, den lilla lägenheten har blivit uthyrd nu. Jag har just kontrollerat. Det som finns är nyproduktion klara för inflyttning 1/11. Det är lyxiga lägenheter som har allt - men de är pyttesmå. 1:orna är omöjliga att möblera, och 2:orna är på 34 resp 37 m². (Hyror strax under 6000:- inkl värme och vatten, också SBB.) Höganäshem har en liten billig 2:a med korttidskontrakt. (Lägenheten ska renoveras lite längre fram.) Maud får förstås ta vad hon får. OM hon nu kan få något... Tänk om jag blir tvungen att ha henne här flera månader? Det skulle INTE funka!

Och ingenting kan jag planera förrän Maud har köpt en flygbiljett...

22-08-19:

Det är inte så ofta som mina små ligger i samma säng alla tre. Men det gjorde de i förmiddags. Jag passade på att ta några foton. Tyvärr blev de inte så bra, för det var mörkt under datorbordet där sängen står. Men hundarna är ju söta ändå!

Jag gjorde förresten nyss ett litet test på datorn, om vilken hundras som skulle passa mig bäst. (https://www.mabra.com/feelgood/quiz-vilken-hundras-passar-dig-bast/7062592) Svaret blev:

Ute är det varmt, klibbigt (95% luftfuktighet), men framför allt grått. Vi gick ner till havet och strandängen. Hemma är gräsmattan grön, men annars är det väldigt torrt ute. (Det ser ni på fotona längre ner.) Vi har blivit lovade regn, men ännu har det inte kommit något.

Detta är den sele som fungerar bäst på Nova. Puppia modell A, i storlek XS. Halsringningen är ok, och selen går att reglera över bröstet. Den här selen kan Nova inte ta sig ur. Den hamnar lite snett bara... (På Nea passar just nu Puppia modell B  i storlek XS bäst. Selen Nellie har i dag är från Gustaf & Evita, och är i deras minsta storlek noll.)

Fågeln är en skarv.

Nea orkade gå nästan hela vägen. Men när vi var knappt 30 meter från vårt hus, då la hon sig ner. Jag bar henne sista biten. På onsdag blir Nea 6 månader gammal.

Hanna Dale har tecknat/målat den söta bilden nedan. Nu, i samband med skolstarten, säljer hon bl a pennor och block med söta motiv: https://www.wrendaledesigns.co.uk/

22-08-20:

I dag har jag grävt upp min clematis. Det var ett rysligt sjå. Den var samplanterad med ormöga, och rötterna hade trasslat ihop sig fullständigt. Om jag har tröttnat på min clematis? Nej inte alls. Men till nästa år kan jag inte ha lika många höga växter som i år. Då kommer buskarna att ha vuxit till sig, och då måste krukorna stå glesare. (Så nästa år blir det varken dahlior eller luktärter.) Jenni vill väldigt gärna ha min clematis. Hon ska få den på måndag, för då ska jag hälsa på henne i Ängelholm. Jag satte den tillfälligt i en mindre kruka. Vecka 38 kommer tulpanlökarna (av sorten Foxtrot) som jag har beställt . Några av dem ska jag plantera i "ormögon-krukan".  

Min Weigela har blommat hela sommaren, fast den egentligen bara ska blomma i juni och juli. Nu har den inte många blommor, men dock. Och det kommer nya knoppar.

Nu är det rosornas tid!

Nu när jag har flyttat undan clematisen så kan jag ha krukorna med rosor lite glesare, då kommer de mer till sin rätt. Jag funderar lite på att byta ut min fina rosa klätterros, mot en likadan buskros. Då heter sorten Bonica. När jag köpte klätterrosen så hade jag en grund balkong. Då var jag tvungen att ha växter som växer "uppåt väggarna", som rosen och clematisen. Här har jag ingen vägg att plantera rosen mot, och då vore en buskros bättre. Jag får se hur jag gör. Jag får ju börja om lite om jag köper en Bonica. Det första året är alla växter små och klena, och har färre blommor. (Klätterrosen ska bli 2 meter hög, medan en buskros normalt blir 90 cm.)

Dahlian har många fina blommor, men de är röda - inte ceriserosa som de skulle vara.

Jag tog bort den lilla avspärrningen mot gräset häromdagen. Nu leker hundarna där igen. Men gräset har blivit väldigt torrt. I går kväll kom det 2,1 mm, det är det enda regnet på ett bra tag. Jag har inte brytt mig om att vattna gräset, det måste ju inte vara "grönare än grannens"...

22-08-21:

Alla mina rosor är vackra, var och en på sitt sätt. I dag skiner solen igen, så jag har fått vattna alla mina växter. Jag har inte räknat efter hur många liter det går åt, men det kvittar - vattnande är kärt besvär. Jag blir så glad av mina växter!

Det dröjer minst 1 år innan klätterrosen blir för hög. Den är bara ca 60 cm nu. (Från krukans överkant.) Jag fäste upp några grenar mot spaljén. Trots att spaljén bara är 100 cm hög så kan rosen växa lite till utan att det blir problem. Men den här sortens spaljé är den högsta jag kan få tag på, som samtidigt är smal nog att kunna sticka ner i krukan. (En högre hade ändå blivit för ostadigt när det blåser.)

22-08-24:

Det var jättetrevligt hos Jenni (och Molly) i måndags, det tyckte vi allihopa! (Jag tog inga foton, för vi hade annat för oss.)

I går kom Mauds pass äntligen fram till konsulatet i Dakar. Hon ska hämta det i dag, och därefter åka till en resebyrå och köpa en enkel biljett till Kastrup. Hoppas att allt går bra!

I dag, på sin 6-månadersdag, väger Nea 1055 gram. Hon bör komma upp i 1,1 kg som vuxen, möjligen 1,2. Men tyngre lär hon inte bli, så hon kommer att förbli familjens minsting.

Det har varit vackert väder hela veckan, och är lika fint i dag. Jag valde att gå ner till hamnen på vår förmiddagspromenad. Där var det så lugnt och skönt nu när turisterna har åkt hem igen.

Mina "stora" flickor gick raskt före, medan lillstintan skuttade efter - precis som vanligt:

En liten vilopaus i skuggan:

På fotot nedan kan man se vårt hus precis mellan masterna på segelbåtarna.

Dahlian är jättefin - fast röd.

Maud ringde. Hon har hämtat sitt provisoriska pass i Dakar, och lämnat uppgifter till resebyrån, men inte köpt någon flygbiljett ännu. Biljetten ska hon dock kunna betala "hemifrån". (Det är nästan 10 mil till Dakar.) Hon måste också få en covid-vaccination före resan. Samt köpa en kabinväska med hjul. Jag har skrivit en ny kom-i-håg-lista åt henne. Punkt nummer 1 är att köpa en biljett! (Av de 4 datum jag hade föreslagit har det första nu jättedyra biljetter, de 2 kommande är slutsålda, men till den 13/9 finns det biljetter kvar och de är dessutom billiga!)

22-08-25:

Solen skiner. Även i dag tog vi en förmiddagspromenad till hamnen.

Pilen pekar på min lägenhet.

Jag känner mig stressad och frustrerad, för att Maud fortfarande inte har köpt någon flygbiljett! (Jag hoppas verkligen att hon gör det i dag!) Jag kan ingenting förbereda förrän jag vet OM och NÄR hon kommer. Lyckas hon inte köpa en biljett till den 13/9 så måste hon vänta med att komma till i mitten av november, när jag är tillbaka från min Spanienvistelse.

För att skingra tankarna, och därmed undvika ett nervsammanbrott, så började jag på en ny bok i går kväll. Boken hittade jag i vår bibliotekskorg. Den har börjat bra. Det är intressant att läsa om en annan tid.

22-08-26:

"Plötsligt händer det!" Först ingenting, och sedan ingenting, månad efter månad. Men precis i dag har Maud äntligen köpt en flygbiljett! Tyvärr kommer hon inte hit förrän den 21 september. (Då kommer jag bara att ha 18 dagar på mig att hjälpa henne med att: fixa bostad, skrivas in i Sverige + Försäkringskassan, fixa bankkort, legitimation, läkarbesök, svenskt SIM-kort, Mobilt Bank-ID och allt annat som Maud akut behöver. Och meddela Pensionsmyndigheten att Mauds pension ska betalas till hennes svenska bankkonto, i stället för till hennes senegalesiska. Samt fixa en kontaktperson som kan hjälpa Maud när jag är i Spanien. Pust!)

Maud reser från Dakar klockan 20 på kvällen den 20/9, och landar i Barcelona mitt i natten den 21/9. Där får hon vänta 3 timmar och 45 minuter (jobbigt nattetid!) tills hennes plan lyfter mot Danmark. Hon kommer att landa 10:00 på Kastrup, och där ska jag möta henne. (Jag får ta bussen härifrån 07:00.) Maud kommer att vara jättetrött när vi ses, och då kommer hon att ha drygt 2½ timmes resa kvar, innan hon är hemma hos mig och kan pusta ut. Maud kommer att få assistans på flygplatserna, så hon slipper vara orolig för att inte klara av resan.

Vi kommer båda att ha väldigt mycket att göra fr o m dagen efter hon har kommit. Hoppas att hon orkar! Och jag också förstås.

I dag har jag äntligen fått håret klippt. (Först hade hårfrisörskan corona, sedan semester, och därefter lång väntetid.) Jag har ju haft uppklippt hår, i en kortare frisyr, ett bra tag nu. Fast nu vill jag ha längre hår igen, i alla fall axellångt. Det frisörskan gjorde i dag var att jämna till håret nertill. Och det gjorde hon bra. Sedan är det en annan sak att jag inte alls tycker om att ha håret så här "mittemellan 2 frisyrer". Men om 7-8 månader ska det nog ha hyfsat till sig. Så här blev det:

Jag läste halva boken i går. Allt har inte blivit bättre sedan 1900-talets början, men mycket! Nu är det i alla fall inte längre brottsligt att råka bli kär i "fel" person. Hundarna gjorde mig som vanligt sällskap i läsfåtöljen.  

22-08-27:

Dagens väder:

Hittills har det kommit 13,6 mm (nu 11:55). Jo, visst behövs regnet, men det är roligare när solen skiner. Jag har altandörren öppen för att få in den friska luften. Nea har varit ute på altanen ett par gånger, men de andra vägrar gå ut. Det blir kanske inte en endaste promenad i dag. I så fall måste jag hitta på något roligt "nos-arbete" inomhus.

22-08-29:

I dag skiner solen, i alla fall nu i eftermiddag. I förmiddags när hundarna och jag gick en promenad till strandängarna, då var det mer moln än sol. (Skön promenad förresten - vi mötte inte en enda bil.) Annars har det mest varit grått. Det kom 17,9 mm i lördags, men därefter har det kommit så få droppar att regnmätaren inte har gett något utslag.

Boken Lisa och Lilly läste jag ut i helgen. Den var bra - och sorglig.

Eftersom jag har känt mig passiv, och inte orkat ta itu med allt det där jag borde (t ex att göra om sladden på min nya kristallkrona, koppla in den, och hänga på prismorna) - så har jag läst. När jag läser så lever jag mig in i bokens värd, och glömmer allt annat. Nå, utom hundarna då. De får sitt kel, sin mat och sina promenader - förstås.

Den här boken valde jag:

Det är en klart annorlunda historia, varken bra eller dålig, men intressant på sitt sätt. Fast lite långrandig... Jag rekommenderar hellre den förra boken. Den här läste jag ut i dag, och nu ligger den i vår bibliotekskorg. Men jag fick många timmar att gå - utan att göra någon nytta.

Jag har slutat att banta också. Jag tröttnade när inget hände på vågen. Eftersom jag fortfarande vill gå ner de kilon som är kvar, så får jag ta tag i saken igen, kanske om några veckor. Just nu orkar jag inte.

Jag har i alla fall skrivit ett långt mejl till Höganäs kommun, och förklarat att Maud inte har någonstans att bo när hon kommer, och att hon behöver hjälp på mer än ett sätt. Jag har fått ett autosvar om att mejlet har kommit fram. Hur länge det kan dröja innan jag får ett riktigt svar vet jag inte. Det är klart att jag känner mig lite stressad, spänd och orolig - för om inte kommunen ställer upp, då ligger allt ansvar på mina axlar.

Fotot nedan tog jag i går när det var halvmulet ute. Inifrån ser jag 3 "lager" växter - pelargonerna, bougainvilleorna (som står precis utanför fönstret), och så dahlian och luktärterna längre bort. Jag blir glad av mina växter.

Och tänk att min weigela har blommat ända från maj, och fortfarande blommar. Den var ett bra köp!

Härom veckan beställde jag 2 små solcells-utelampor. De kom i fredags. Första dagen de stod ute, var i lördags, när det regnade.

Men tänk, fast det var mulet hela dagen så lyste lamporna ändå på kvällen/natten! Jag kanske borde köpa ett par till? Det är ju trevligt med de små ljuspunkterna. (Grannarna på båda sidor om mig har flera var.)

22-08-31:

Varje morgon när vi går upp, så kommer hundarna allra först och hälsar på mig (med glatt viftande svansar). Först kommer Nellie (som är ranghögst), sedan kommer Nea som inte kan bärga sig längre, och slutligen Nova. Därefter går hundarna ut i hallen och hälsar på varandra, viftar på svansarna, och kanske leker lite. (De sover ju nästan alltid i var sin säng.) Det är rart att se dem tillsammans!

I morse träffades Linda, Alva och jag vid Mölle stationshus. Där förtidsröstade Linda och jag. Skönt att ha den biten undanstökad. Men usch så svårt det var att välja "rätt" i år! Mycket svårare än normalt, tycker jag. När röstandet var klart åkte vi hem till mig. Här lekte jag med Alva, samtidigt som Linda och jag försökte prata lite, och därefter fikade vi.

Kommunen har svarat så här, angående min förfrågan om hjälp till Maud:

"Vi har tyvärr inga bostäder att förmedla inom kommunen. När det gäller att ordna bostad har man ett egenansvar. För att få hemtjänstinsatser behöver man vara skriven på en adress i kommunen samt att vi bedömer att det finns behov av insatser. Då utförs insatserna på den adressen. Det är inte helt ovanligt att man bor på vandrarhem en period när man saknar bostad. Kanske kan din väninna behöva en god man som hjälper henne att ordna bostad och bevakar hennes rättigheter. Du kan vända dej till överförmyndarnämnden gällande frågor och anmälan om god man."

Fast det är ju ingen god man Maud behöver - utan praktisk hjälp! Jag har skrivit till Höganäshem och sagt att Maud behöver förtur, och så har jag anmält hennes intresse till en 3:a med inflyttning 1/10. Tyvärr står det 18 andra före henne i kön...

Det vore verkligen så långt ifrån optimalt det kan vara, om Maud skulle bli tvungen att bo hos mig 21/9 - 1/12. (Från december finns det nybyggda lägenheter att hyra). Och hur skulle hon klara sig när jag är i El Campello? Jag tror inte att hon kan ta bussen till Nyhamnsläge själv för att handla.

Så här ser det ut förresten, vid busshållplatsen i Nyhamnsläge. Jag åkte och handlade i dag. Först hållplatsen på lite håll, när jag kom gående från affären.

Sedan busshållplatsen i närbild. Där finns varken bänk eller väderskydd...

När jag stod vid hållplatsen vände jag mig om och tog ett foto i riktning mot min närmaste matvaruaffär; Ica Skeppet. Affären syns inte på fotot för den ligger en liten bit in. Men man kan se flaggorna. Vid dessa finns också skyltar där det står "Last grocery store before Kullaberg."

När jag kliver av bussen vid Mölle busstation så kan jag se det gula huset jag bor i. Jag går hem via vägen som syns till höger, som går förbi Krukmakeriet, sedan en liten bit längs Kullabergsvägen, och slutligen de 48 trappstegen upp mot Trappstigen. (Skulle Maud ens hitta rätt?)

Ganska nyligen köpte jag en ny säng till hundarna. Jag hittade den billigt på webben, och köpte den för att den har ben. (Det är 20 cm upp till dynan = lagom högt och bra utsikt, enligt mina små.) Sängen (som jag ställde i hallen där man behöver ha uppsikt åt alla håll, om man ska kunna sköta sitt jobb som vakthund) blev populär från första stund. Men ännu har jag inte sett alla 3 där samtidigt.

I gengäld planerar jag att slänga den slitna 3-euros-sängen, nästa gång det är dags att tvätta den.

22-09-01:

Jag vägde mina små i dag. Nea väger 1100 gram! Nellie och Nova väger båda 1370 gram. Alla väger alltså precis lagom mycket. Utom jag förstås!

Nu när jag har slutat att banta så har jag ingen lust att väga mig. Jag känner mig tämligen smällfet, men riktigt så illa är det förstås inte objektivt sett. Fast några kilos övervikt har jag onekligen. Just nu går jag in för att äta till 85% nyttigt, och övriga 15% vad jag är sugen på. Jag hoppas att jag inte kommer att gå upp en massa. Gör jag det så får jag skärpa mig igen.

Om jag hade levt på stenåldern (eller i ett fattigt land) så hade mina anlag att lägga på hullet varit bra och ändamålsenliga. Men i vårt överflödssamhälle är de så fel de kan vara. Suck! Det är ett stort bekymmer för mig, och har varit så de senaste 56 åren! Men i det stora hela är det en oviktig bagatell... Allting är relativt.

Även i dag skiner solen, men det är inte längre så varmt. Just nu (kl 10) är det bara 15°, men det ska bli 18°. Skönt promenadväder, men lite vemodigt att tänka att sommaren är slut.

Fotot nedan tog jag i går kväll.

22-09-02:

Det här skulle ha kunnat bli ett intressant foto. Om man hade kunnat se vad det föreställer...

Ingen som ser? Nä, jag misstänkte det. Översta halvan är himlen, nedersta är havet. Till höger seglar ett upplyst passagerarfartyg, och till vänster ser ni nymånen som är färgad röd av solnedgången. Det syntes mycket tydligare i verkligheten, men kameran ville inte bättre än så här.

Det är ju betydligt enklare att ta bra foton på dagen, särskilt när solen skiner. Så i dag tog jag med kameran när vi gick vår eftermiddagspromenad ner till hamnen och strandängen. Det var så skönt ute. Solsken, 18°, och lugnt i dubbel bemärkelse. Det känns så avstressande att traska i lugn och ro, utan att möta mer än enstaka människor.

Som vanligt går de stora flickorna före, och lillstintan kommer efter.

Känner ni igen vårt gula hus?

Det finns flera fina skulpturer i hamnen. Den här är gjord i brons (av Jonas Högström) och heter Fiskargumma.

Nea trodde i det längsta att gumman var levande, och skällde ut henne efter noter.

Vi fortsatte ner till strandängen.

När Nellie hade nosat klart så strosade vi hemåt igen.

När vi hade hunnit så här långt (nästan framme vid Kullabergsvägen) så tyckte Nea att det räckte med motionen. Hon la sig ner i skuggan. Sedan fick jag bära henne resten av vägen hem.

22-09-03:

Det händer att jag vaknar på natten och oroar mig för hur det ska gå för Maud. Om det blir svårt att ordna en lägenhet åt henne, och hon inte klarar sig helt själv - då kan hon inte bo i min lägenhet när jag åker till El Campello. Och var ska hon då bo??? Kommunen vill inte hjälpa henne.

Jag har inte träffat Maud på 10 år, så jag vet inte hur hon mår nu. Då, när vi kände varandra i El Campello, så hände det att hon behövde hjälp med en del småsaker. Hon ringde mig ibland och bad mig gå ut med hennes hund, när hon kände sig dålig och inte kom ur sängen. Och ibland behövde hon hjälp med att handla.

Nu vet jag att hon har fått hjälp med nästan allting de senaste åren, av sin man Cheikh. Men det innebär ju inte att hon inte kan klara sig själv. Det vet vi inte. Det kan vara en inlärd hjälplöshet. Jag lär märka hur det är, när hon har bott hos mig några dagar. (Och om det behövs, så har jag då nästan ingen tid alls på mig - att ordna ett annat boende åt henne.)

De nybyggda lägenheterna, där det står "inflyttning 1/12", är försenade - hur mycket vet jag inte än, men jag ska få besked nästa vecka. Vill det sig illa så finns det inte en enda lägenhet ledig i år... Suck!

I dag har jag känt mig en aning deppig, och "höst-vemodig". Som akuthjälp för humöret så började jag läsa en bok. (Se längre ner.)

Efter lunchen gick vi en runda i skogen. Ute är det molnigt och bara 18°. Trots att jag inte såg ett enda gult löv i skogen, så kändes det höstlikt.

Den här boken har jag börjat på. Jag har ännu läst för lite för att veta vad jag tycker, men den verkar vara ok.

Hundarna uppskattar som vanligt när jag läser, och de får ligga i mitt knä. Fast eftersom jag har svårt att sitta stilla länge i sträck, så reser jag mig då och då och lämnar dem ensamma i fåtöljen. Visst är de söta, mina små!

22-09-04:

I går eftermiddag-kväll ringde Maud 3 gånger. Hon mådde väldigt dåligt, så jag fick försöka att lugna ner henne, och försöka få henne att må aningen bättre. (Tur att jag har läst psykologi, så jag vet vad jag ska säga...) Samtalen stressade mig. Inte antalet samtal, utan oron för Mauds mående. Jag vet ju inte hur hon kommer att må när hon är här, och inte hur mycket stöd hon kommer att behöva. När Maud mår dåligt psykiskt, så blir hon "alldeles svag" i kroppen - och klarar just då ingenting. I går var hon ledsen också, för att "de" (förmodligen svärmor + Cheikhs bror) hade tagit hennes saker, och sedan skrattat åt henne när hon blev ledsen. Jag vet att svärmodern har tagit Mauds kläder och smycken tidigare. (Förmodligen för att sälja dem, för att dryga ut matkassan.)

Ja, Maud behöver verkligen komma därifrån! Nu är det bara 16 dagar tills hon ska påbörja sin resa. Jag hoppas att jag kan hjälpa henne, utan att köra slut på mig själv! Mycket hänger på om hon kan få en bostad! Hon kan inte bo kvar i min lägenhet när jag åker till El Campello. Det kommer inte att bli lätt att ordna allt (kanske inte ens möjligt), men jag ska göra mitt bästa.

I natt var det bara 12° ute, och jag insåg att det var dags att flytta in mina bougainvilleor. Om jag hade väntat längre så hade omställningen blivit alltför stor. Annars har de trivts bra ute. (Hoppas de inte slutar blomma nu när jag har tagit in dem!) För att få plats med de 2 stora krukorna, så var jag tvungen att gallra ut 6 pelargoner. (Dem ska Annika ta över.) Så här blev det:

Bara en av mina pelargoner blommar just nu, så det är trevligt att få in andra blommor. De är vackra, mina bougainvilleor!

Medan jag pysslade med mina växter så var mina små ute på altanen - och gräsmattan. Det var skönt i solen!

Jag satt också ute en stund, och läste i boken. Jag har hunnit halvvägs nu. Boken är lagom underhållande - och när jag läser så tänker jag på något annat än Maud.

22-09-07:

I måndags kom Jenni och Molly och hälsade på oss. Jenni hade med en tjock uppblåsbar madrass som Maud kan sova på när hon kommer. Så nu har jag vad som behövs till de första dagarna och nätterna.

I går påminde jag Maud om att det bara är 14 dagar tills hon ska resa. Och så frågade jag om hon har blivit vaccinerad mot covid, och om hon har köpt en resväska. Hon har inte svarat än.

Själv har jag hunnit prata med min vårdcentral (som inte kan ge Maud någon tid förrän hon befinner sig på svensk mark), och frågat överförmyndarnämnden vad en god man innebär i praktiken. (Det senare verkar ta tid att få, och Maud får knappast förtur i lägenhetsköerna även om hon skulle få en. Och då behöver hon knappast någon.)

Jag läste ut boken Din stora kärlek, och la den i vår bibliotekskorg. I går började jag på en ny bok. Jag har hunnit hälften. Boken är bra och spännande! Jag tyckte mycket om Cirkusflickan av samma författare. Om jag inte hade läst så mycket så hade jag säkert hunnit göra en del av allt som står på att-göra-listan. Men det hinner jag inte nu...

I eftermiddag tittar en av mina grannar inom på fika. Jag har enbart trevliga grannar! Det känns bra!

I kväll läste jag ut boken Paris försvunna döttrar. Den var så pass bra att jag behöll den, trots att jag har så trångt i mina bokhyllor.

22-09-08:

Jag är en stor djurvän, det vet ni. Därmed inte sagt att jag gillar alla sorts djur. Jag är t ex inte alls förtjust i mygg, knott, fästingar och getingar, inte heller i sådana som äter människor (typ krokodiler och tigrar). Spindlar har jag ingenting emot så länge de håller sig på avstånd, men jag vill inte ha dem i mitt hem. Fotot nedan tog jag i korridoren utanför min lägenhetsdörr häromdagen. Där, och i trapphuset, har jag sett några sådana här. Kan städerskan ha slarvat tro?

Det är en större husspindel (Eratigena atrica), som är en av Centraleuropas största spindelarter. Honor blir upp till 18,5 mm, hanar upp till 15 mm i kroppsstorlek. Benspannet är normalt upp till 45 mm, men kan bli upp till hela 75 mm. På korta distanser kan spindeln komma upp till en hastighet på 50 cm per sekund. (Att de är snabba har jag lagt märke till!)

Arten förekommer naturligt i Turkiet samt hela Europa utom på Island. Spindeln är giftig men ofarlig för människor. (Ett bett brukar som mest ge rodnad som symptom.)

I dag satt det en på sidan av min tvättunna (som står i badrummet). Jag smög efter mina 2 fiskhåvar (som jag med stor framgång brukar fånga insekter i) och sträckte raskt fram håven mot spindeln. Men det fanns ingen spindel i håven, ingen på golvet, ingen bakom tvättunnan... Jag såg den ingenstans! En timme senare fick jag impulsen att lyfta på locket till tvättunnan. Och där inne satt den. Hur den nu hade kommit in? Tvättunnan (av märket Curver) är av plast men ser flätad ut. Springorna är små, mycket smalare än spindelns kropp. Men tydligen kan de, på bråkdelen av en sekund, pressa sig igenom små springor. Jag hade först tänkt bära ut den i håven, men den ville inte samarbeta - så det slutade med att jag dammsög upp den...

Tja, nu har jag spindelfritt inomhus, i alla fall för stunden.

Jag skulle ha varit på läkarbesök i morse (på hudläkarmottagning i Helsingborg). Men 10 minuter innan jag skulle gå till bussen så ringde de och sa att läkaren var sjuk. Jag fick en ny tid den 23/9 (men då är Maud här). Det var likadant förra måndagen (29/8). Då hade jag tid hos en gynekolog i Helsingborg. Då meddelade de via 1177 att läkaren var sjuk, och jag fick en ny tid den 26/9 (när Maud är här). Båda gångerna blev jag besviken! Jag hade velat ha besöken undanstökade innan Maud kommer.

En sak som är lite svårt med Maud, är att hon inte kan svara på textmeddelanden. (Hon får ont i huvudet när hon skriver, säger hon.) Hon kan dock läsa dem. I dag fick jag bokstaven K. Menar hon att hon är klar (med att vaccinera sig mot covid, samt köpa resväska), eller råkade hon bara stöta till en tangent av misstag? Jag vet inte. (Några gånger har Cheikh skickat ett foto, eller några rader på engelska. Och en gång lyckades Maud tala in ett meddelande.)

Utdrag från vår senaste Whatsapp-konversation (mina textrutor är gröna):

Maud ringer mig då och då (via Whatsapp). Ibland får jag svar på mina frågor, men inte alltid. Efter 10 år i Senegal ska hon nu emigrera till Sverige. Här har hon inte bott på 22 år. Det är onekligen en hel del som måste ordnas före avresan, och ännu mer när hon har kommit hit. Det som ska göras före, måste hon göra själv. När hon väl är här har jag lovat att hjälpa henne så gott jag kan. Hon kommer om mindre än 13 dygn. (Hon påbörjar sin resa i Dakar den 20/9, men landar i Köpenhamn dagen efter = den 21/9.)

Måtte allt gå väl!!!

22-09-09:

Jag har inte hört något från Maud de senaste dagarna, så jag vet inte hur det går för henne. Det tog många månader innan hon blev färdig att köpa en flygbiljett. Hoppas det går snabbare med vaccination och väska.

Snart är det höst. Enligt statistiken börjar den här i Mölle den 11/10. I Sverige definierar vi årstiderna efter vissa temperaturer. "Den meteorologiska definitionen av höst är att dygnsmedeltemperaturen ska vara sjunkande och lägre än 10,0 plusgrader men högre än 0,0°." Det innebär förstås att hösten kommer vid olika datum i olika delar av Sverige. I Spanien är det vissa datum som gäller, och det är lika över hela landet. I år börjar hösten den 23/9 klockan 03:04 (!) och varar till den 21/12.

Det regnade i morse och i förmiddags, och kom totalt 12,6 mm. (Jag slipper vattna mina uteväxter...) Inte förrän efter lunch gick jag en promenad med hundarna. Vi gick på gatorna i villakvarteren så mina små slapp bli våta upp till hakan.

När det regnade ville inte ens Nea gå ut på altanen, men när det slutade vågade sig alla ut. Nea vill leka nästan jämt! Nova, som bara är 3 månader äldre, uppför sig mer "lugnt och vuxet" nu. Fast de är förstås helt olika personligheter. Nova är aningen rädd och försiktig av sig, medan Nea ständigt är på språng med viftande svans. Nellie? Ja, hon är nog "mitt emellan".

22-09-10:

På mornarna sitter jag vid köksbordet när jag läser tidningen (HD). Ofta vill någon av hundarna komma upp i min famn. De säger till själva. Och det gäller alla tre. Jag försöker vara rättvis, men möjligen blir det så att jag har Nea på armen något oftare. Hon brukar somna efter en stund.

Men det är svårare både att läsa och bläddra, så jag sätter ner dem efter en stund.

Jag gillar konstgjorda djur också. Jag har köpt fler krukfötter (för att göra det otrivsammare för tvestjärtarna och gråsuggorna). Krukfötter i djurform kostar obetydligt mer än vanliga tråkiga. Jag väljer oftast hundar, men nu köpte jag ett set igelkottar också.

I morse var himlen alldeles grå, men vid lunchtid syntes lite himmel mellan molnen. Vi gick ner till hamnen. Nedan syns Brantelid nedanför vårt hus, och utsikten över havet.

Ser ni? Jag har lyckats få med alla tre hundarna på samma foto. Nea går bättre och bättre.

Jag gillar de här vita buskrosorna, som har rosa knoppar. Det är en härdig gammeldags ros som heter Louise Bugnet. I Skåne blommar den från maj till långt in på hösten. Dessa växer nära havet, rakt nedanför vårt hus.

Slånbären har varit mogna ett tag. Men om man väntar tills det har varit någon frostnatt innan man plockar dem, så omvandlas garvsyran och mycket av den bittra smaken försvinner. Min mamma plockade alltid, och gjorde saft av dem. Men som barn tyckte jag inte om den kärva smaken. Och som vuxen slutade jag dricka saft - så nu vet jag inte vad jag tycker. Man kan göra vin och likör av dem också.

22-09-11:

I dag är det valdag. Det ska verkligen bli spännande att se resultatet, sen när det är klart. Det känns som om det skulle kunna gå hur som helst. Samtliga partier har dock lovat att allt kommer att bli mycket bättre, bara just de kommer till makten. Det är bara det att jag inte vågar tro dem. Tänk om alla kunde samarbeta i stället för att gnälla på varandra. Nog borde chanserna öka för att det verkligen skulle bli bättre då. Eller är jag för naiv och godtrogen?

Maud ringde i går. Hon lät trött och ledsen. Men hon sa att hon är lycklig över att snart få komma till Sverige. Hon längtar hit nu! Hon sa att det första hon vill göra är att besöka en läkare. Hon hoppas kunna blir frisk på mer än ett sätt, sa hon. (Min vårdcentral har sagt att så snart Maud befinner sig i Höganäs kommun så kan vi beställa tid åt henne, men inte tidigare.)

Hon har ännu inte vaccinerat sig mot covid, eller köpt en resväska. Men hon ska nästa vecka, sa hon.

Jag vaknade strax före 05 i morse och började grubbla på Mauds kommande boende. Hur i all världen ska jag kunna ordna en lägenhet åt henne, med inflyttning 1/10, när  bostadsköerna är allra minst 4 år (och kommunen inte vill ge henne förtur)? Nybygget som skulle ha inflyttning 1/12 är försenat, och nya prognosen säger inflyttning 1/2 nästa år. I dag har jag varit trött/sömnig, och haft flimmerskotom (ögonmigrän). Jag sover för lite och stressar för mycket...

Men det hände något roligt i dag. Lena T tittade inom! (Hon var på väg från ett av sina barn i Ängelholm, till ett annat i Helsingborg, och tog omvägen om Mölle.) Hon kunde bara stanna knappt 2 timmar, men vi hade trevligt! Vi har ju alltid mycket att prata om.

Min ena bougainvillea har tappat många blommor sedan jag tog in den, den andra bara några. Eftersom det är för blommornas (högbladens) skull jag har dem, så hoppas jag förstås att de behåller sina blommor. Nästa sommar ska jag låta dem stå kvar inomhus, så slipper de acklimatisera sig 2 gånger med bara ett par månaders mellanrum.

Alldeles nyss ringde Maud ett videosamtal! Hon visade mig att hon i dag hade köpt 2 väskor. En rejäl resväska på hjul, som är lätt att rulla. Den ska hon checka in. Och så en liten nätt ryggsäck som hon ska ha med ombord (till allt det viktiga såsom pass, pengar, biljett mm). Så bra!

Då är det bara en anti-covid-vaccination hon behöver också. Hon får komma in i Danmark och Sverige utan, men jag vet inte hur det är i Spanien där hon ska byta plan. Bättre att vara på säkra sidan, så att inget krångel uppstår. Framåt januari kan hon få ytterligare en vaccination här i Sverige, då med uppgraderat vaccin. (Hittills har hon bara fått 1 vaccination, och det var länge sedan.)

I morgon är det 9 dagar tills hon kommer!

22-09-12:

I dag har Maud för 2:a gången åkt till vaccinationscentralen och bett att få bli vaccinerad mot covid. De nekade henne i dag igen, och bad henne komma tillbaka om en vecka. (De angav ingen orsak.) Men om en vecka reser hon!

När man reser från ett land utanför EU och till EU, då måste man antingen visa ett intyg på att man nyligen (för mindre än 4 månader sedan) har blivit vaccinerad mot covid, eller ett intyg på att man är testad och inte har covid. Utan ett intyg blir Maud inte släppt ombord på planet till Spanien. Och det vore ju katastrofalt!

Hur kan hälsomyndigheten i Senegal vägra Maud en vaccination? Världen över rekommenderas och uppmanas folk att vaccinera sig. (Inte minst i alla EU-länder.) Varför måste Maud då tigga och be om en vaccination? Har de inget vaccin så borde de ju säga det.

Maud ringde mig i kväll, och hon ser verkligen fram emot sin kommande resa! Hon ska åka till vaccinationscentralen i morgon igen, sa hon.

Cheikh har just nu så ont av sin ischias att han inte kan gå. Alltså kan han inte skjutsa henne till flygplatsen den 20:e. Cheikhs bror ska skjutsa Maud! Måtte han förstå att Maud måste vara på flygplatsen allra minst 2 (helst 3), timmar innan planet ska gå.

Vi är ju inne på slutspurten nu. Måtte precis allting gå bra!

I eftermiddags var jag och hundarna inne i Höganäs. Där fick de klorna klippta.

Vi kom hem strax före klockan 17. Jag brukar servera hundarna deras kvällsmat någon gång mellan 17 och 17:30. Nellie har stenkoll på mattiderna. Hon anser att mat är det absolut viktigaste i livet. Alltså la hon sig strategiskt bredvid matskålarna, trots att det säkert skulle ha varit skönare att ligga i den mjuka hundsängen bredvid de andra.

22-09-14:

Jag har inte hört något mer från Maud, så jag vet inte om hon har fått en vaccination mot covid, eller kunnat beställa tid (till den 19/9) för ett PCR-test. Ettdera måste hon lyckas med, annars får hon inte gå ombord på planet.

Här har det varit ganska grått, och väldigt blåsigt. Det har regnat också, men bara lite.

I eftermiddags när vi gick ner till havet, så letade sig vindarna innanför min jacka och jag frös om fingrarna. Jag får snart plocka fram sjalar och handskar...

I går natt hade vindarna vält min pink-the-fairy-ros (jag flyttade den längre in), och knäckt flera kvistar på dahlian.

Jag satte de avbrutna dahliorna i en vas, och så plockade jag in ytterligare en bukett luktärter. Jag undrar hur länge luktärterna kommer att fortsätta att blomma? Plantorna ser risiga ut nertill, men har ännu blommor i topparna. 

I det här vädret tyckte jag det var lämpligt att läsa en bok. Jag började på Drömmarnas bok i går, och läste ut den i dag.

Det är en klart annorlunda bok, fylld av känslor. Jag tyckte om att läsa den (men grät en del). Jag tänkte först behålla den, men jag ska ge den till Linda i stället.

Det regnade hos Jenni också, och hon lyckades fotografera en dubbel regnbåge från sitt vardagsrumsfönster. Färgerna var mycket klarare i verkligheten, sa hon.

Hundarna fick var sin gnagis med kyckling. Det blev mycket uppskattat! Lite att pyssla med får de ha, när promenaderna blir korta.

Jag såg fotot nedan på webben. Jag tycker att det ser trevligt och uppiggande ut med stolarnas olika färger.

Så har ytterligare 2 dagar gått, utan att jag har gjort något av allt det där jag borde göra. Överst på listan står att jag ska kapa kedjan och sladden på kristallkronan, och sedan skruva en kopplingsplint mellan lampsladden och den långa skarvsladden till eluttaget, och fästa upp sladdarna, och därefter hänga på alla prismorna. Men jag misstänker att det inte blir gjort i morgon heller... Suck! Har jag drabbats av latmask, allmän uppgivenhet, eller psykisk trötthet tro?

Om mindre än 1 vecka är Maud här, och då kommer jag ha annat att göra.

Nu tittar solen fram. Nu när den snart ska gå ner...

22-09-15:

Stort grattis på födelsedagen

min kära lillasyster Gun!

Det blåser rejält även i dag. Det är bara 15° men solen skiner (vilket är en förmildrande omständighet).

Vi gick ändå ner till havet, för det är trots allt något visst med starka vindar och vågor. (I dag hade jag en sidensjal runt halsen.)

Surfarna passade på att idka sin sport. Fast de låg mer i vattnet än stod på sina brädor. Enda gången jag såg 2 uppe på brädorna, var precis när Nellie bajsade, och just då kunde jag inte fotografera. (Försök själva att hålla 3 hundkoppel och en bajspåse, och se om ni kan hålla en kamera samtidigt.)

Bakom den lilla stugan i hamnen satt statyn Ruffagubbe som vanligt. Han såg ut att njuta av vädret. 

På hemvägen, vid Brantelid, passade jag på att fotografera det dekorerade elskåpet.

En av lägenheterna i ovan nämnda Mölleberg är till salu just nu. Tyvärr är den alldeles för dyr för mig. Se: https://www.hemnet.se/bostad/lagenhet-3rum-molle-hoganas-kommun-kullabergsvagen-23c-19072896. Fast om jag hade varit mångmiljonär så hade jag nog hellre valt detta huset: https://www.hemnet.se/bostad/villa-6rum-molle-hoganas-kommun-gyllenstiernas-alle-11-18992263. Men jag bor ju bra som jag bor, så jag har ingen längtan efter en bostadsrätt eller villa.

22-09-17:

Nu kan jag börja ta solnedgångs-foton igen. I går var jag inte riktigt beredd, men himlens färger är vackra.

Nu börjar mina höstblommande växter slå ut. Min lilla kärleksört har börjat blomma, medan den stora än så länge bara har knoppar.

Klokt sagt:

Jag vägde mina små i dag; Nellie 1395 gram (mer ska hon inte väga), Nova 1360 gram (lagom) och Nea 1130 gram. Nea börjar faktiskt bli lite knubbig. För knubbig? Kanske jag har gett henne lite för mycket mat, bara för att vara säker på att det skulle bli tillräckligt. Nea är i den åldern nu, när chihuahuor slutar växa. Det är nog dags att minska portionerna en aning. Om 5 veckor är det dags för Nea att övergå till vuxenfoder. Tiden går!

Jag har absolut ingen lust att väga mig själv (fast jag borde - för att ha koll på läget). Jag känner mig smällfet! Troligen har jag gått upp något kilo igen. Jag "stress-äter" mycket...

Om allt går vägen ska Maud få sin anti-covid-vaccination i dag. Om exakt 4 dygn är det meningen att hon och jag ska sitta på tåget mellan Kastrup och Helsingborg. Tyvärr går tågen inte mellan Malmö och Lund (19-28/9) pga banarbete. Typiskt! Det kommer att gå ersättningsbussar, men innebär förstås 2 extra byten - och Maud kommer att vara jättetrött!

Jag hittade några Mölle-foton på webben och visar dem helt osorterade här nedan. Vilka som är fotografer framgick inte där jag hittade dem. Mölle är onekligen en vacker liten ort, med vackra omgivningar!

Hmm:

Här kommer några foton från vår eftermiddagspromenad. Vi gick leden längs havet i riktning mot Kullen. Oftast tog Nova täten, medan Nea kom på efterkälken.

När vi kom hem gick mina små raka vägen till vattenskålen, drack en massa, och sedan la de sig. De ligger fortfarande och vilar/sover. För små korta chihuahua-ben var det en lång promenad. Men det gäller att passa på när vädret är fint!

22-09-19:

Maud ringde nyss. Hon har fått gjort ett PCR-test. Svaret/intyget får hon i morgon. Om hon hinner få svaret innan hon ska vara på flygplatsen, och om det visar att hon inte har covid - då är allt frid och fröjd.

Själv tycker jag att det är märkligt, att hon inte har kunnat få en vaccination mot covid-19, trots att hon har bett att få en! Hon är "gammal och skör" och det är den gruppen som ska prioriteras. Jag får hjälpa henne så att hon kan bli vaccinerad i samband med sitt första läkarbesök här. Det vill hon själv. Och hon vill till läkare snarast!

I natt vaknade jag 02 och började grubbla på allt som ännu kan gå fel. Jag vaknar nästan alltid på natten och ligger vaken länge. Jag grubblar för mycket och sover för lite. Jag känner mig stressad! Mest för att jag inte kan påverka Mauds situation så länge hon är kvar i Senegal. När hon väl är här kan jag jobba praktiskt med att hjälpa henne på bästa möjliga sätt. Jag tror att jag kommer att känna mig mindre stressad då.

När det är molnigt ute blir solnedgångs-fotona inte så bra. Men ni får ändå se hur det såg ut i förrgår,

och i går. För nu kan jag se och fotografera solnedgångarna igen.

Boken nedan har jag snart läst ut. Den är trevlig att läsa, och är humoristiskt skriven, men det finns roligare liv än Hendriks på äldreboendet. En annorlunda bok som man uppskattar mest om man själv inte är purung. (Jag ska lägga den i bibliotekskorgen när jag har läst ut den.)

Nellie och Nova i läsfåtöljen.

Precis som nedan såg hundarna ut när jag stod i köket och talade i telefonen med Maud.

Nu har jag bäddat Mauds säng. Jag fick flytta soffan en bit för att den uppblåsbara madrassen skulle få plats. Jag önskar att jag hade haft en bäddmadrass att lägga ovanpå. Det skulle ha blivit skönare då. Men det har jag inte. Om Maud tycker att det är för obekvämt så får jag åka och köpa en. (Jysk har för 400:-.)

Först hade jag tänkt ha den vita höj- och sänkbara bordet på hjul som sängbord åt Maud. Men då gick det inte att öppna dörren till frysskåpet. Så nu får hon ha det lilla som jag brukar ha bredvid läsfåtöljen. Det blir trångt - och provisoriskt. Men jag gör så gott jag kan.

22-09-20:

Lite nervös känner jag mig. Måtte allt gå bra för Maud i dag! Så hon får sitt negativa PCR-test i tid, och kommer med planet, och har fått med sig alla sina viktiga saker. Ni håller väl tummarna!

Nyss gick vi en runda ner till strandängen. (I går gick vi i skogen. Jag försöker få promenaderna omväxlande, fast vi inte går så långt.)

Vi gick ner mot vattenbrynet, på de smala fuktiga stigarna omgivna av vattenhål.

Om man inte vill bli våt, så gäller det att se var man sätter fötter och tassar. I somras, när Nea var liten, då råkade hon ramla ner i ett vattenhål. Men då var hålet som tur var nästan torrlagt. Jag kunde lätt hala upp henne i selen.

Nu klarar hon fint att hoppa över de små "kanaler" som finns här och där, eller att gå runt om dem.

I sådana här lägen gäller det att bilen har bra handbroms...

Maud har nu fått sitt intyg som visar att PCR-testet var negativt!

Nu har hon alla papper hon måste ha inför resan. Jag pratade nyss med både Maud och Cheikh.  Cheikh lovade att höra av sig när Maud har kommit fram till flygplatsen. (Det bör vara vid 19-tiden, svensk tid.) Nu ska väl inget kunna gå fel?

Jag måste bara lista ut hur mycket extra tid jag ska räkna med för att åka ersättningsbuss mellan Lund och Malmö. Räcker 20 minuter? Eller kommer det att ta ännu längre tid (jämfört med vad tåget skulle ha gjort)? Jag hoppas att det ska räcka att jag går hemifrån 06:45, för att vara på Kastrup kl 10.

Nu, klockan 19:25, hörde Maud av sig. Hon är framme på flygplatsen (som är jättestor, sa hon), och Cheikh är med och hjälper henne.

19:45:

Cheikh meddelade 20:38 att Maud har gått igenom säkerhetskontrollen. Innan dess hjälpte han henne att checka in väskan. Och han ska ringa henne om en stund och kolla så allt är OK.

Själv ska jag snart lägga mig, så jag orkar upp i tid i morgon. Jag hoppas kunna sova i natt. Ulf (kommunikations-experten) håller koll på Mauds flygplan. Det ska starta i tid.

22-09-21:

Klockan 15:15 kom Maud och jag äntligen hem till Mölle. Jag har en del att berätta, men det får vänta.

Jag var på plats på Kastrup strax före 10, samtidigt som Mauds plan landade. Jag var förstås beredd att vänta en stund. Det brukar ta ca 30 minuter innan man kommer ut från ankomsthallen, om man har incheckad väska. Vuelings bagage var försenat! Först efter 45 minuter stod det att väskorna skulle komma. En stund senare stod det att alla väskorna var utlämnade, men jag såg ingen Maud.

En stund senare kom hon, med sin ledsagare, men utan väska. Jag gick fram till dem. Ledsagaren sa att Maud hade sagt att hon inte hade några väskor, och att hon ville stanna kvar inne i ankomsthallen för hon trodde att det var där hon skulle träffa mig. Nu fick jag följa med in till bagagebanden och beskriva Mauds väska (som jag sett en gång som hastigast via videosamtal). Maud hade fått 2 lappar med QR-kod, för 2 incheckade väskor. Vid kontroll kunde personalen se att väskorna inte hade anlänt till Kastrup. SUCK!

Vi fick skriva en anmälan om förlorade väskor. Troligen finns de kvar i Barcelona. Maud ska få dem så snart de har hittat dem. Men där har hon bl a sina varma kläder, och laddsladden till sin mobil (som nu är "död").

Här sitter Maud och pratar i min telefon med Cheikh. Hon berättar att väskorna är borta. Som ni ser är hon inte klädd för svenskt september-väder. (Det är en frottéhandduk hon har om axlarna, inte en sjal. Den brukar hon ha på huvudet.)

På hemvägen fick hon låna min jacka (som hon bara kunde ha uppknäppt), för jag hade en långärmad fleecetröja och klarade mig utan jacka (eftersom det var mitt på dagen). Här hemma har jag hittat ett par skor som passar henne + en fleeceväst som är för stor för mig. Så nu har hon fått de plaggen. Blir det inte kallare, och vi bara är ute dagtid, så kanske hon klarar sig tills väskorna kommer.

Vi är båda trötta, och planerar att lägga oss tidigt i kväll. Vi har ätit en synnerligen sen lunch, och så försökte vi ringa min vårdcentral - men deras telefontid slutade redan kl 15. Vi ska ringa klockan 08 i morgon när de öppnar. Maud hoppas få en tid snarast, och det behöver hon.

På fredag ska vi till Helsingborg och skriva in henne i Sverige. Och i morgon bör vi åka till Swedbank i Höganäs för att beställa ett bankkort till henne. Vi har en jättelång lista att beta av.

Men nu är Maud här i alla fall!

22-09-22:

I dag har vi varit i Höganäs. Först gick vi till vårdcentralen, men de kunde inte ge Maud en tid förrän hon är inskriven i Sverige. (Bara till akutvård.) Men Maud tyckte att sköterskorna var så rara och trevliga. Hon fick förtroende för dem.

Sedan gick vi till Swedbank och beställde ett bankkort till Maud. Hon har redan, sedan länge tillbaka, ett konto hos dem. Tyvärr kunde de inte lämna ut bankkontonumret till Maud eftersom hon saknar legitimation, och inte till mig eftersom jag är obehörig, och inte till pensionsmyndigheten heller (som behöver det för att kunna sätta in Mauds pension på det svenska bankkontot i stället för det senegalesiska). Och tyvärr var inte kontorschefen i Östersund på plats, annars har hon lovat att sätta in banken i Höganäs i "ärendet Maud". Men bankkvinnan i Höganäs skulle prova att ringa henne igen.

Maud tyckte dock att bankkvinnan hade varit så trevlig, så hon var nöjd ändå. Bankkortet ska komma till kontoret i Höganäs, och Maud ska hämta det där senare.

Därifrån gick vi till både klädesaffären Quinte och secondhand-Loppan. Men eftersom de i morse ringde från bagage-service på Kastrup, och sa att Mauds väska ska levereras i morgon mellan 11 och 14, så vill Maud avvakta med att köpa något tills hon vet vad hon behöver komplettera med. (Hon minns inte riktigt vad hon har i väskan.) Lite synd på sitt sätt, tycker jag, för det innebär att Maud bara har en kortärmad tröja när vi i morgon åker till Helsingborg. (Vi har inte samma storlek, men jag hoppas att jag åtminstone kan hitta en långärmad  tröja i garderoben som hon kan låna över dagen.) Annars såg vi en snygg flätstickad tröja i 100% bomull för bara 50:- på Loppan. (Samt varma snygga ljusblå på Quinte för knappt 500:-.)

Hemma igen så pratade Maud länge i telefon med Cheikh. Jag hörde hur hon lyriskt beskrev Höganäs, där allt är vackert, trevligt, rent och lugnt. Maud lät så glad på rösten. Det är roligt att se och höra henne glad!

I morgon ska vi ta 09-bussen till Helsingborg. Där ska vi gå till Skatteverket-Pensionsmyndigheten-Försäkringskassan och skriva in Maud i Sverige. (Väskbudet har fått portkoden och lovade ställa väskan inne i trapphuset.)

Fotot nedan tog jag av Maud, när vi gick en liten omväg om hamnen på väg till klockan 13-bussen.

För övrigt är vi trötta både Maud och jag. För henne är det väldigt intensivt (men hon får vila till helgen), och själv har jag inte sovit mycket de senaste nätterna. (I förrgår natt ringde Maud 2 gånger från Barcelona, medan hon väntade på planet mot Danmark, och i morse när jag vaknade strax före 04 hade jag för mycket att fundera på för att kunna somna om.) Det är mycket som måste göras de här första dagarna, och inget får glömmas. Det finns många punkter kvar på listan! Men vi kämpar på, Maud och jag.

22-09-23:

I dag har vi varit på servicekontoret i Helsingborg och ansökt om att få Maud folkbokförd i Sverige igen. Det kändes som om jag fick fylla i nästan 1000 sidor på datorn (bara aningen överdrivet), inkl Mauds mans födelsedatum. (Jag hade dokument på mobilen som Cheikh har Whatsappat mig.) Maud hade aldrig klarat att ansöka själv! Tyvärr dröjer det minst 3 veckor, kanske längre, innan folkbokföringen blir klar. Innan dess får Maud ingen läkarvård, kan inte ändra bank för sin pension etc.

Jag var lite lagom oärlig när jag skrev Mauds adress i Sverige. Jag kan inte skriva min egen, för då får hon aldrig någon lägenhet. Så jag skrev adressen till Höganäs kommun. Det är dit, till stadshuset, som Mauds post kommer att komma. Jag ska mejla kommunen längre fram och be dem höra av sig till mig när det finns post att hämta. Hoppas det funkar! Maud var tvungen att skrivas på en adress, för som bostadslös kan man inte ansöka om att bli folkbokförd.

Vi fick en tid för att ansöka om ID-kort den 7 november. (Då är jag tillbaka från Spanien.) Innan Maud får sitt ID-kort kan hon inte ens få reda på sitt bankkontonummer på Swedbank...

När vi kom hem stod Mauds resväska utanför dörren. Tyvärr innehöll den enbart sommarkläder. Maud måste köpa en varm jacka, varma byxor , varma skor, varma tröjor etc. Mauds vänner Helen och Jörgen har varit så rara att de har swishat pengar så att Maud ska kunna köpa kläder.  (Kanske räcker pengarna till ett tandläkarbesök också.)

Jag är fullständigt slut! (Jag sov bara 3-4 timmar i natt.) Det finns mer att berätta, men det orkar jag inte nu.

22-09-24:

I dag är Nea precis 7 månader gammal, och väger 1195 gram! Det skiljer inte längre så mycket på henne och de andra, och det är bra. Då kan de leka på lika villkor.

Jag glömde att berätta i går, att jag var hos hudläkare innan jag hjälpte Maud att skriva in sig i Sverige. (Maud satt i väntrummet under tiden.) Jag har fått runda utslag på benen som först är rosa och sedan fjällar. Jag var orolig för att det kunde vara psoriasis, för vi har det i släkten. Men det är det inte. Det är bara exem. (En sort som är vanlig hos "äldre"...) Jag blev lättad. Jag ska bara fortsätta att smörja in mig morgon och kväll.

I går när Mauds väska kom, blev jag först rädd. Den var låst med ett hänglås. Maud hade först ingen aning om var nyckeln fanns, men hittade den sedan i fickan. Alltså kunde vi öppna väskan. (Cheikh hade märkt väskan ordentligt, och det var ju bra!)

Cheikhs mamma hade skickat med 3 afrikanska (hellånga) klänningar som present till Maud och mig. Tanken var ju god, men varken Maud eller jag kommer att använda dem. De är ju inte så lämpliga för svenskt klimat, inte ens sommartid. (För mig var dessutom alla för stora.) Men det var ju snällt ändå. Vi hälsade via Cheikh att vi tycker klänningarna är vackra. (En liten vit lögn, men...)

Ni är några som har undrat varför Maud har en handduk på huvudet. Enligt egen utsago så skyddar den mot lukter, som annars skulle ha fastnat i håret, och trängt in i huvudet. Och tränger de in så blir hon så dålig, så dålig. Till saken hör att Maud för ca 25 år sedan blev förgiftad av färg-ångor. Hon jobbade då som kulissmålare på Dramaten. Hon blev så sjuk så hon hamnade på sjukhus, och fick stanna där 8 månader! Hon har berättat att hjärtat växte, att hon satt i rullstol, och att läkarna inte trodde att hon skulle överleva. Då är det kanske inte så konstigt att hon är överdrivet rädd för alla sorters lukter, t ex parfym. Men det har gått väldigt bra här hittills!

I dag hade Maud en jacka med huva, och det ser mycket bättre ut. Då ser hon bara lite frusen ut. Den här bomullsjackan är Mauds varmaste. Den kommer hon att frysa i längre fram.

I dag åkte vi in till Höganäs. Först åkte vi till Lager 157, där de har många billiga kläder. Vi tittade på en hel del, och jag såg flera sköna jackor och tröjor som jag tyckte skulle passa Maud. Men hon ville inte köpa någon. Hon hade glömt sin pendel hemma. Den brukar hon alltid rådfråga. Tydligen säger pendeln ja eller nej när hon frågar. Kanske vi får ta pendeln med, och åka tillbaka en annan dag. För Maud behöver verkligen en varm jacka. Hon fryser även inomhus, fast jag har 22-24°. Hon är ju van vid 30° värme, och det tar ett tag att ställa om.

Vi fortsatte sedan till Loppan. Där hittade vi en vacker blå sidensjal för bara 30:-. Den köpte Maud. Hon tänker ha den om huvudet i stället för handduken. Det kommer att se mycket bättre ut. Tyvärr sa pendeln nej när vi kom hem. Men jag sa att pendeln säkert kommer att säga ja, efter att jag har tvättat den. Och det har jag redan gjort.

Därefter gick vi till 2 olika affärer som säljer SIM-kort. Vi köpte det som verkade vara billigast. Numera måste man registrera kontantkort. Jag hade tänkt registrera det på Maud, men det går inte. Man måste ha bank-ID. Så jag får registrera det på mig. Jag ska byta kort i hennes telefon i morgon. I kväll är jag för trött, och är rädd att göra fel. (Jag sov bara 4 timmar natten som var.) Mauds telefon är inställd på franska, så det blir lite klurigt med inställningarna. Personalen sa i alla fall att på Samsung-telefoner brukar kontakterna ligga på telefonen, och inte på SIM-kortet. Det är ju bra, för hon behöver ha kvar kontakterna! Men sedan måste jag ansluta telefonen till mitt wifi också.

Slutligen hämtade jag ut tulpanlökarna jag hade beställt, och som väntat onödigt många dagar på utlämningsstället. (Inte bra!) Jag hoppas hinna med att plantera dem i morgon! Då har vi inget särskilt inplanerat.

Jag hinner inte med mina vardagsplikter. Jag har försummat mina krukväxter. I dag såg jag att min ena bougainvillea slokade! Jag vattnade den bums, men den kommer att tappa många blommor och blad ändå. Trist! Sedan vattnade jag alla de andra växterna också, både de ute och inne.

Ytterligare ett paket hämtade jag i Höganäs, innan vi åkte hem. Ett fodral till min nya läsplatta. Ett fodral är praktiskt och skyddar läsplattan. Men Adlibris säljer bara svarta, och svart vill jag inte ha. Jag googlade och såg att de som tillverkar läsplattan (Bookeen) även säljer fodral. (Till samma pris som Adlibris, fast så tillkom frakten.) Jag beställde ett i rosegold, min favoritfärg på mobiler, datorer o dyl. Nu ska jag bara köpa några e-böcker också. Jag ska ta med läsplattan till El Campello. Den tar ju mycket mindre plats i bagaget, än motsvarande mängd pocketböcker.

För närvarande hinner jag inte läsa alls. Klockan är drygt 19, och ännu har jag inte läst en rad i dagens HD (Helsingborgs Dagblad). Maud sitter och läser i M-magasin. Själv ska jag först komprimera några Höganäs-foton, som Maud bad mig ta, och skicka till Cheikh. Sedan ska jag läsa HD.

Jag hoppas jag kan sova i natt!

22-09-25:

Jag har lyckats ändra språk på Mauds telefon, från franska till svenska. Men jag kan inte öppna luckan till SIM-kortet. Man ska ha en liten nyckel. (Om jag hade haft ett gem tillgängligt så hade jag kunnat prova med ett uppvikt sådant, men det har jag inte.) Jag får kolla på måndag om affären där vi köpte kortet har något verktyg. Mauds Samsung-mobil är tillverkad för den afrikanska marknaden. Hoppas jag lyckas få igång hennes telefon på måndag! Hon vill gärna prata med Cheikh var dag, och det är opraktiskt att hon använder min.

I dag har jag i alla fall hunnit gå ut med hundarna! Det har jag inte hunnit en enda gång sedan Maud kom. De har inomhustoalett, och yta att springa runt på, och de får mycket kel - men de måste förstås få stimulans. De måste t ex få nosa där andra hundar har kissat. Sådant är mycket viktigt för hundar! I dag gick vi ner till havet. Tyvärr regnade det, men inte så mycket. Hade hundarna inte fått gå ut i dag heller, så hade de säkert skickat klagomål till hund-ombudsmannen...

Maud stannade hemma, för i dag har medicinmannen Tamba (han som lurade av henne alla hennes pengar) skickat ondska på henne, så hon har ont i kroppen och är svag. Enligt vad hon säger själv i alla fall...

Maud är i alla fall väldigt nöjd med maten jag serverar. Hon äter med god aptit och säger att allt är så gott, så gott. Det är ju bra!

I morgon bitti ska en sjuksköterska från vårdcentralen ringa och prata med Maud, och därefter ska jag ta bussen till Helsingborg för ett gynekologbesök. (Bara en koll.) Jag får skynda mig hem igen, för jag vet inte hur länge jag vågar lämna Maud ensam.

Jag har skickat mejl till både kyrkan och Röda korset i Höganäs, och frågat om de kan hjälpa Maud. Hon måste ju ha någonstans att bo medan jag är borta, och någon måste ta hand om henne! Nästa steg är att ta med henne till socialen, och säga att de inte kan lämna henne i sticket. Jag finns gärna i bakgrunden och hjälper till med både ett och annat. Men Maud kan inte bo hos mig. Jag måste hinna med mitt eget liv också. Alltså måste någon annan också ställa upp.

Trots vissa små handikapp så är Maud en mycket sympatisk person, så jag vill förstås att hon ska ha det bra!

22-09-27:

Både kyrkan och Röda korset har svarat vänligt, och gett oss goda råd. Men ingen av dem kan hjälpa Maud.

Nu väntar jag på samtal från kommunens biståndshandläggare. Jag hoppas verkligen att hon vill träffa Maud, så hon kan se vilket stort hjälpbehov Maud har. Hittills tror kommunen att Maud kan bo på ett vandrarhem. Men hon kan ju inte klara sig själv, så det vore omöjligt. (Samt omänskligt.)

I förmiddags åkte vi till Lager 157 i Höganäs. Där köpte vi en bra regnkappa åt Maud (för bara 300.-!), samt 2 varma sköna tröjor. Någon bra jacka hittade vi inte. Eftersom det regnar i dag, så hjälpte jag Maud att sätta på sig regnkappan innan vi gick ut ur affären. Det var tur! För lite senare började det regna rejält. (Jag var redan klädd i regnkappa.)

22-09-28:

I dag kan vi andas ut lite, både Maud och jag. Fr o m fredag flyttar Maud till Bläsingegården (ett vandrarhem) i Jonstorp (Höganäs kommun). Hon ska folkbokföra sig på den adressen.

I dag fick vi besök av 2 mycket trevliga biståndshandläggare. De talade länge med Maud och mig, och lovade att Maud ska få hemtjänst hela dagen - från hjälp med påklädning på morgonen till sänggående på kvällen. Hon kommer förstås att bli serverad mat också. Det var min kusin Gunilla som ordnade boendet, hon känner ägarna.

Vi (jag) har gjort en massa annat också, men det rör sig mest om myndighetskontakter och ifyllande av formulär på webben. En av mina grannar hade gjort en orosanmälan för mig till kommunen. Hon tyckte att jag såg ut som ett vrak när vi möttes i morse. Så handläggarna frågade om jag behövde hjälp med hemtjänst eller något. Men jag sa att jag bara behöver slippa ansvaret, slippa att "göra allt jobb", slippa att oroa mig för hur det ska gå för Maud. Det var omtänksamt av min granne att oroa sig! Kanske det bidrog till att påskynda ärendet?

Jag har varit i kontakt med den trevliga kontorschefen på Swedbank i Östersund (som jag har haft kontakt med tidigare). Hon skickade Mauds kontonummer till Mauds nya svenska telefonnummer (via sms). Så nu har jag skrivit upp det åt Maud, och anmält till Pensionsmyndigheten att de ska betala in nästa pension där i stället.

Maud känner sig också lättad. Hon tyckte att kvinnorna som var här var så trevliga, och att de verkligen lyssnade på henne. Hon tycker det ser fint ut på vandrarhemmet. Vi har tittat på interiörbilder också. I morgon hämtar Gunilla oss. Vi ska åka och titta på Bläsingegården, och sedan fika hos Gunilla. Det blir en trevlig utflykt för Maud.

Maud har egentligen inte råd att bo på vandrarhem, det är jättedyrt (ca 1,7 x hennes pension per månad), men kommunen lovade ekonomiskt bistånd. Och boendet är ju bara tillfälligt, tills de/vi hittar ett bättre boende.

I eftermiddags satte Maud plötsligt på sig regnkappan. Så jag snabbade mig att sätta på min, och sätta selarna på hundarna. Sedan gick vi en promenad i regnet. Vi gick till skogskanten och tillbaka. Det regnade inte så mycket, men hundarna var rejält blöta när vi kom hem.

Jag känner mig väldigt stressad, och mår inte särskilt bra, men nu börjar jag se ljuset i tunneln. Det kommer att ordna sig för Maud!

22-09-29:

I morse hittade Nova en alldeles egen skön plats. (Trappan vi använder när jag sitter i läsfåtöljen, står normalt under en karmstol för att inte vara i vägen.) Synd att inte utnyttja den, tyckte Nova.

På förmiddagen duggregnade det, men vi gick en promenad ändå:

På eftermiddagen åkte vi ut och tittade på Mauds nya (provisoriska) hem. Gunilla skjutsade oss, och hon kommer att skjutsa ut oss i morgon också. Jättesnällt! För det är 1,7 km till närmaste busshållplats. Det är för långt för Maud att gå, och för långt för mig om jag ska bära väskor och kassar.

Vi har valt det billigaste rummet åt Maud. Det är enkelt men trevligt. Det finns toalett på rummet, men duschen ligger snett emot (och är gemensam). Det finns också ett stort kök och en stor matsal med TV, som båda är gemensamma. På vandrarhemmet finns 15 rum totalt. Nu över helgen kommer det att vara 10 gäster, men på måndag blir det bara Maud. Jag hoppas att hemtjänsten kommer att vara hos henne så mycket/ofta att hon inte känner sig ensam! Jag är inte helt övertygad om att boendet kommer att fungera, men fr o m fredag eftermiddag är det inte längre mitt ansvar.

Maud är snäll, rar, nöjd och tacksam! Men hon känner sig lätt ensam och vilsen, och behöver någon att fråga om allt. I Senegal bodde de många tillsammans (svärmor med vuxna barn och deras familjer, inkl Maud och hennes man) i ett hus (utan kyl och tvättmaskin), och nu är hon plötslig ensam. Jag hoppas innerligt att kommunen tar väl hand om Maud! 

När vi hade tittat (och jag hade kollat att det finns kyl, mikro, porslin, osthyvel och annat Maud behöver), så åkte vi hem till Gunilla.

Där hade vi en trevlig pratstund medan vi fikade. Maud tyckte mycket om Gunillas sköna vilstol.

Jag har kommit överens med biståndshandläggaren om att jag ska handla mat i morgon förmiddag, så det räcker till Maud över helgen. Sedan tar de över. Gunilla kommer och hämtar oss klockan 14, och innan dess ska jag ha packat allt. I morgon får nog hundarna ingen promenad, men fr o m lördag ska allt bli som vanligt igen.

22-10-01:

Gårdagen var kaotisk, men den började lugnt. Vi åt frukost. Jag åkte och handlade. Hemtjänsten hade bett mig köpa mat så det skulle räcka över helgen till Maud. Jag köpte några färdigrätter (att värma i mikron), bröd, smör, ost, snabbkaffe och bananer. När jag kom hem plockade jag även ner de kakor och den choklad jag har köpt till Maud i matkassen.

Sedan åt vi lunch, och därefter packade jag alla hennes saker, inklusive täcke, kudde och lakans-setet som jag hade köpt åt henne. Här leker Nova och Nea "gömme" på sängen, innan jag hade packat ner kudden.

Gunilla skulle hämta oss kl 14, men blev lite sen, så vi kom inte i väg förrän drygt 15. Strax innan vi gick gav jag hundarna var sin gnagis med torkad kyckling. Nova och Nea valde att lägga sig i samma säng, men morrade då och då varnande åt den andra. Det gäller att vakta sina delikatesser...

Hemtjänsten hade sökt mig när jag var i affären, men jag hade inte hört att det ringde. Och eftersom de saknar uppringnings-ID så kunde jag inte ringa tillbaka. Men mannen som installerade Mauds trygghetslarm (vita dosan med röd knapp som skymtar i bakgrunden) sa att hemtjänsten skulle komma 17:30 - 18.

Framme på Mauds rum så bäddade jag hennes säng, och la alla kläderna i prydliga högar (byxor för sig, tröjor för sig etc). Jag fixade kaffe, bullar och kakor åt Maud. Hon fikade på rummet. Eftersom hon har dåliga tänder så doppar hon allt i kaffet. Annars kan hon inte äta.

Utsikten från Mauds rum. Det regnade till och från, men bara lite.

Klockan 17 ville Maud gå ut en runda. Vi satte på oss jackorna och gick ut. I dörren mötte vi en man som ville kontrollera portkoden och Mauds telefonnummer (de hade fått fel på båda). Han kallade henne Elisabeth (hon heter Maud Elisabeth), och vi fattade aldrig att han faktiskt var från hemtjänsten. Han frågade Maud om hon ville äta, men vi hade precis fikat (sent, eftersom vi kom fram sent) så hon sa nej. Inte anande jag att hemtjänsten inte tänkte komma mer i går. Gunilla hade åkt hem men skulle hämta mig drygt 18, när vi trodde att hemtjänsten skulle ta över.

Foton från Mauds och min lilla runda runt huset:

Maud föreslog själv att hon skulle ta av sig sjalen. Bättre så! Hon har ju vackert hår. Hon är fortfarande blond utan ett enda grått hårstrå.

Sedan gick vi in och väntade på hemtjänsten. Jag ville hem till hundarna. Ingen kom. När jag pratade med biståndshandläggarna framhöll jag att Maud behöver tillsyn hela dygnet, utom på natten när hon sover. Det går inte att lämna henne ensam, mer än under någon enstaka timme.

När ingen hade kommit för att "ta över vården", och klockan blivit 19, så tryckte vi på larmknappen. Då får man via högtalare kontakt med hemtjänsten. Jag påpekade att vi väntade på hemtjänsten. Gunilla fick ringa en väninna för att be henne ta hand om hästarna (Gunilla har 2), eftersom hon väntade på att få skjutsa hem mig. (Sista bussen skulle snart gå, och det är nog ½ timmes promenad till busshållplatsen.) Ingen kom, så kl 20 ringde vi igen. Jag var förstås upprörd över att Maud lämnades åt sitt öde. Ca 20:30 kom mannen från hemtjänst igen. Han sa att de bara hade fått i uppgift att besöka Maud en gång på morgonen, och en gång tidig kväll. Han lovade att rapportera till chefen på måndag.

Jag var ganska upprörd å Mauds vägnar. Jag förklarade att då skulle Maud få gå hungrig hela dagen. Hon kan inte ens koka vatten i en vattenkokare, och knappt hyvla ost heller. Annars har hon mat på rummet, samt i kyl och frys på vandrarhemmet. Jag förklarade återigen att hon behöver hjälp med ALLT!

Jag hjälpte Maud att klä av sig och bäddade ner henne i sängen. Hon var rädd. Hon är mörkrädd och vill inte vara ensam. Jag sa att det finns ett par (en man och en kvinna) som bor på ett rum en liten bit bort i korridoren. Maud blev inte lugnare. Hon ville hem till mig, eller tillbaka till Cheikh i Senegal. Men klockan var 21, jag var tvungen att ta mig hem. Hundarna hade inte fått kvällsmat, och jag var oerhört trött.

Jag stötte på paret i matsalen. Jag förklarade lite om Maud, och bad dem säga (om de stötte på henne morgonen därefter) att de är de som bor nära henne. Sedan åkte vi hem.

På hemvägen skakade jag i hela kroppen, jag frös oerhört. Gunilla trodde att jag hade hamnat i chock. Jag hade ju trott att jag skulle bli avlastad, att jag skulle slippa ansvaret. Men det kändes inte så.

När jag hade varit hemma en stund så ringde Maud. I bakgrunden hördes mannen från vandrarhemmet (jag tror han heter Jonas). Maud hade kommit och varit förtvivlad för att Cheikh inte svarade. Jag bad Jonas säga att Cheikh körde taxi och att Maud kunde ringa i morgon (= i dag). Det sa han och sedan sa han till henne "Kom så går vi och lägger oss", och så ledde han Maud till hennes rum. Så fin hjälp från en helt främmande människa!

Nyss ringde Jonas. Maud har slut på pengar på kontantkortet. (Hon hade 76:- i går kväll.) Men om hon inte är uppkopplad till wifi (så hon kan ringa gratis med Whatsapp) är det förstås svindyrt att ringa till Afrika. Jonas lovade försöka att logga in Mauds telefon på vandrarhemmets wifi, och jag har precis laddat kortet med 300:-. Mannen Jonas verkar vara en oerhört sympatisk och hjälpsam person.

Hemtjänsten hade varit där och kokat kaffe till Maud, men sedan gått igen. Jag undrar om de kommer och värmer hennes mat, och ger henne fler måltider. Det är ju inte meningen att Jonas ska göra hemtjänstens jobb! Jag antar att han och hans fru(?) är där på semester, kanske för att se sig om i trakten.

Nu har jag i alla fall fått förklaringen till att Maud ännu inte har ringt mig i dag. Pengarna var slut...

Själv är jag också slut, men det känns lugnare här hemma. Jag har tvättstugan och tvättar de handdukar mm som Maud använde. Om en stund ska hundarna och jag gå ut på promenad.

Maud ringde nyss. Det hade varit en så snäll kvinna där och gett henne mat, och som dessutom hade lovat att Maud skulle få gå till doktorn på måndag. Bra! Fast Maud ringde mig inte via Whatsapp, så t o m inom Sverige blir samtalet dyrare. Men jag kan ju inte visa henne. Maud ville att jag skulle komma och hälsa på, men jag sa att det inte går några bussar på helgerna (det går bara några få). Vad jag inte sa, men som känns viktigt, är att jag måste komma ikapp här hemma. I dag klippte jag min lilla gräsmatta, där gräset hade vuxit rejält sedan senast. Jag ligger efter med allt, inte minst städningen.

Nu regnar det igen...

Min regnmätare har slutat fungera. Den visar 0,0 mm fast det regnar. Men den visar rätt temperatur. Kanske är det ändå batteriet som behöver bytas? Men det får vänta till senare.

Jag har blåst ut luften från madrassen och rullat ihop den. Och så har jag dammsugit här. Eftersom Linda hämtade min blå soffa häromdagen, så ser det ganska tomt ut i vardagsrummet nu. (Linda ville ha en nättare soffa än den hon har, och tycker att den blå är skön att sitta i.) Jag har flyttat om fåtölj, gungstol och karmstolar så det ser ut som en liten "soffgrupp".

Jag har väl berättat att jag har beställt en bäddsoffa? En som är framåtbäddad och något nättare än den blå. Fast eftersom det var 12 veckors leveranstid, så väntar jag den tidigast i mitten av november.

En sådan här soffa:

Men i tyget nedan (med slitstyrka 90'000 Martindale!). Nederst skymtar en bit av det sandfärgade tyget som jag har på "allt annat".

Jag känner mig ganska dränerad på energi, och tar det lugnt. Nu ska jag dricka te.

Kanske ett tips?

Jag kom förresten på en rolig sak som Maud sa. Vi pratade om att hon ser dåligt. Det hade kommit plötsligt, sedan hon kom till Sverige, trodde hon. Jag frågade om hon hade läst något i Senegal, men det hade hon inte. Jag menade att det kanske var därför hon inte hade märkt att synen blivit sämre. Jag sa att optikerna säger att fr o m 42 års ålder så börjar synen försämras hos de flesta. Jag sa: Och du är ju faktiskt 78 år! Va, sa Maud. Är jag? Säg det inte till Cheikh!

22-10-03:

I natt låg jag vaken mellan 01 och 05 och grubblade på vad man kan göra för Maud. Hon ringer då och då. Hon känner sig ensam på vandrarhemmet.

I morse ringde en kvinna från hemtjänsten. Hon var ute hos Maud. Hon hade konstaterat att det inte fungerar att ha Maud boende där. (Precis som jag anade i förväg.) Hon skulle tala med sin chef om att de måste utöka tillsynen redan i dag, och sedan akut försöka hitta ett korttidsboende till Maud. (Och på sikt ett demensboende.) Jag förklarade att jag inte kan ta hand om Maud (vilket hon förstod), och att jag snart ska åka till Spanien. Måtte det ordna sig, så att jag vet att Maud kommer att vara i trygga händer, och jag inte behöver oroa mig längre.

Det är inte inplanerat något läkarbesök för Maud. Det var bara vad Maud hoppades.

Maud ringde nyss. Hon ser inte på telefonen och har inte lyckats ringa Cheikh. Jag sa att jag ska komma och hälsa på henne i morgon eftermiddag (Gunilla har lovat att skjutsa mig), och att jag då kommer att ha med ett par bra läsglasögon till henne. Jag fick av en granne här (hon som ska vattna mina växter) när hon hörde att Maud behöver ett par. Detta är optiker-glasögon i styrka +3.5. De ska säkert underlätta för Maud. Men på sikt behöver hon förstås gå till en optiker. Och till läkare, och till tandläkare...

Att gå till optiker och tandläkare kanske jag kan hjälpa henne med, i november när jag har kommit hem från Spanien igen.

Senast onsdag ska jag ta in min stora resväska från förrådet. Det är dags att börja planera vad jag ska ta med mig. Jag måste även ha med en del till hundarna, och allt måste få plats i en enda resväska. Ombord får jag bara ha hundarna + en axelremsväska (ingen kabinväska).

I dag tittar solen fram och jag hoppas kunna gå en lite längre promenad med hundarna. De behöver motion och stimulans. Jag behöver också motion!

I går när jag bläddrade i en tidning så somnade Nea på min arm. Det är gosigt att ha en liten bebis.

Tidig eftermiddag gick hundarna och jag en skön promenad.

Det växer vackert höstrött vildvin vid huset invid vårt:

22-10-04:

Min telefon har ringt i ett i dag. Antingen har det varit Maud, eller så har någon ringt angående henne.

Vi tar det positiva först:

Folkbokföringen kommer att bli klar i dag! Efter bara 13 dagar! Det är rekordsnabbt! Jag har gjort vad jag kunnat för att påskynda ärendet. Detta innebär att hon nu kan få komma till läkare.

En sjuksköterska har undersökt Maud i dag. Hon ska remittera vidare till en läkare. Hela Maud behöver undersökas kroppsligen. Bl a blev hon biten av något som man kan bli biten i tårna av, om man går i vatten under regnperioden i Senegal. Jag har inte lyckats lista ut vilken typ av djur det är. Men hur som helst har hon 2 inflammerade tår.

Sjuksköterskan ringde mig och vi talade länge.

Efter en grundlig kroppsundersökning (och förhoppningsvis en anti-covid-vaccination), så kommer Maud att skickas på en minnesutredning så vi får koll på hennes demens.

Kommunen ska försöka få in Maud på ett korttidsboende snarast. Där kan hon få vård dygnet runt, bli serverad mat, och få sällskap av andra. Vandrarhemmet fungerar dåligt för Maud. Bl a har hon känt sig ensam. Ett korttidsboende vore mycket bättre.

Det negativa:

Maud har råkat stänga av telefonens wifi (igen) och har ringt för 400:- på bara 3 dygn! (Jag laddade 300:- den 1/10, och då skulle man få ringa för 400:-.) Nu har hon inga pengar på kontot. Detta håller inte! Jag sa att hon inte får ringa Cheikh mer, att jag ska be honom att ringa henne dagligen. (Cheikh vet detta nu.) Men jag ska ladda kortet med 100:- för nödsamtal...

Jag har ringt Maud några gånger i dag, men hon har inte svarat. Det visade sig att hon har råkat stänga av ljudet (nu igen). Jag har också skickat sms och Whatsapp-meddelanden (bl a med den glada nyheten om folkbokföringen). Men hon vet inte hur man gör för att läsa dem. Jodå, jag har visat henne, och förklarat, många gånger... Hemtjänstpersonen som var där i eftermiddags, och ringde mig och bad mig ringa Maud, kunde tyvärr inget om mobiler. Så hon saknar fortfarande ringsignal och wifi.

Annars har jag inte hunnit så mycket. Men i morse fick jag min 5:e anti-covid-vaccination (med Pfizers nya uppdaterade vaccin). Bra att jag har blivit vaccinerad före min resa. Det känns tryggare så.

22-10-06:

I dag har telefonen ringt i ett kör angående Maud. Och så har hon ringt själv. De som driver vandrarhemmet är oroliga för att lämna Maud ensam när de själva åker på semester 1 vecka. Och fr o m den 15:e är rummet bokat för andra gäster. Gunilla har i dag träffat biståndshandläggare + socialsekreterare och diskuterat Maud. Kommunen lovar att försöka hitta ett korttidsboende före 15/10.

Maud själv känner (som vanligt) en massa lukter (som ingen annan känner) och är rädd för att klappa ihop. Det kvittar vad man säger. Just problemet med lukter har hon haft i 40 år, på alla platser där hon har vistats. Maud har också tråkigt, och alldeles för lite tålamod. Hon förstår inte att allt ska ta sådan tid. Jag försöker förklara, men det går inte in.

Maud har ringt upp pengarna jag betalade in häromdagen, så nu har jag betalat in 400:- till. Jag sa att detta var sista gången, att hon inte kan ringa Senegal för över 100:- per dag. Gunilla hjälpte Maud i dag när hon var där, att ställa in wifi + Whatsapp. Detta gjorde jag senaste gången jag träffade Maud. Men hon hade lyckats "ta bort" inställningarna.

Cheikh sa i dag, när vi hade kontakt, att han alltid fick stå bredvid när Maud ringde - för att hjälpa henne. Annars råkade hon ändra om på telefonen så inget fungerade sen. Cheikh är också väl medveten om alla inbillade lukter. Han hade fått gå runt till grannarna och förklara, när Maud hade klagat på diverse lukter från dessa.

Det är ett komplext problem det här. Vi gör alla så gott vi kan. Men vi kan inte trolla...

F ö har jag börjat stapla upp högar i vardagsrummet, med sådant jag ska ha med på resan. Shorts i en hög, tunna tröjor i en, hundsaker i en annan etc. Och så försöker jag kopiera kontakterna i mitt mailprograms adressbok, för att föra över till resedatorn. Men det lyckas inte. Nu ska jag göra skärmdumpar och lägga in som bilder på lilla datorn. Då kan jag hitta vad jag söker där. Det ger sig sedan om jag lyckas skriva i Dagbok från lilla datorn. Jag har hittills inte lyckats ställa in rätt inställningar i FileZilla. Jag har begärt support från mitt webbhotell.

Jag har fullt upp...

22-10-07:

Senaste nytt: Maud kommer under dagen att få flytta till servicehemmet Väsbyhemmet i utkanten av Höganäs. Där får hon eget rum, sällskap, och framför allt all den omsorg hon behöver. Så skönt att veta att hon kommer att bli väl omhändertagen!

Mitt webbhotell har svarat att de fasar ut FTP och övergår till SFTP, och det är därför jag inte har kunnat logga in som vanligt. De har bifogat anvisningar för hur jag ska göra. Hoppas jag reder ut det nu!

Har jag sagt att min nya soffa ska komma redan i dag? (Tyvärr kommer de att ställa den utanför porten. Vikt med emballage: 100 kg.) Jag har flyttat undan småmöblerna i hallen mm, så det ska gå att få in den. Jag hoppas kunna muta den/dem som kommer med soffan, så de ger mig hjälp att få in den i lägenheten.

Och så håller jag på att förbereda min packning. Det är bara 4 dagar kvar nu, tills jag reser söderut.

Suck! Jag trodde jag kunde andas ut nu. Men nyss ringde Maud. Hon har flyttat, och det är en hemsk lukt på hennes rum. Hon vill därifrån. Jag gissar att de har städat rummet noga, innan hon kom, och använt vanliga parfymerade rengöringsmedel. Annars är det vackert på Väsbyhemmet, sa Maud. Fast där är många gamla människor. Jag sa att där är olika sorters människor, det gemensamma är att alla behöver hjälp, att ingen klarar att bo själv. (Maud är åtminstone medveten om att hon inte klarar sig själv.) Men nu plötsligt är luften på både vandrarhemmet, och i Senegal, mycket bättre än den på Väsbyhemmet. Suck igen.

Soffan står i alla fall på plats i vardagsrummet. Det gick att muta transportören. Vi hjälptes åt, han och jag. Det var inte lätt att få in soffan (80 cm som smalast) genom ytterporten där det bara är 76 cm mellan karm och öppen dörr. (Ytterportar ska vara minst 90 cm breda, med ytterkarmmått 100, enligt svensk byggnorm. Så det är märkligt att dörren är så smal. Hur fick de bygglov?) Alla andra dörrar, inkl dörren till min lägenhet, är 90 cm breda. Foton på soffan kommer senare.

Jag fick ett märkligt meddelande via Whatsapp i dag. Undrar om det var någon som var ute efter att lura mig på pengar? Jag må vara godtrogen, men jag är inte lättlurad. (Fick inte med allt på en skärmdump.)

Så här ser soffan ut! Det är alltså en framåtbäddad bäddsoffa. Praktiskt! Dessutom är den lite nättare än den blå, vilket passar bättre i mitt lilla vardagsrum.

Jag vill ha 5 eller 6 prydnadskuddar i soffan. Jag får leta fram passande kuddfodral senare (när jag hinner).

Den blivande packningen (fast jag har lagt fram mer än jag ska ha med):

Är det hundar eller kor jag har? De här små äter gräs!

Jag har nu fått reda på att det är en korttids-plats som Maud har fått på Väsbyhemmet. Det återstår alltså att se var hon hamnar till slut.

22-10-08:

Maud ringde flera gånger i går, och berättade om allt som är fel på Väsbyhemmet. (Fast där är vackert, hon slipper vara ensam, och maten är god.) Jag försökte vara en god psykolog. Maud hade ringt i natt också, men på nätterna stänger jag av telefonen - jag behöver sova. I morse ringde hon igen. Det hade varit en hemsk natt. Det hade blåst kall luft i ansiktet på henne hela natten. Jag gissar att det är ventilationen som ska säkra att hon har frisk luft på rummet. Suck! Det kommer aldrig att bli bra. Maud fokuserar alltid på det negativa, och glömmer allt det positiva.

Maud är tyvärr en sådan som dränerar sin omgivning på energi. För att inte tala om hur hon dränerar sig själv. Hon har de senaste 40 åren fokuserat på att känna lukter, och må dåligt av dem. (Men det är inte som en doftallergiker, som får fysiska symtom av sin allergi, t ex nästäppa och rinnande ögon.) Hos Maud är det psykiskt. Hon känner det i huvudet, och blir svag i kroppen. Kognitiv beteendeterapi skulle aldrig fungera för Maud. Annars skulle man kunna tänka sig att hon lärde sig att acceptera att hon känner lukter, men inte låter dem göra henne dålig. Hon skulle kunna ta kommandot, men väljer att inte göra det. Nu säger jag inte att det vore enkelt, det är en lång process och kräver psykologhjälp - men det skulle gå.

Tänk så mycket roligare Maud kunde ha haft här i livet, om hon inte hade låtit sin sjukdom ta över allt! Jag skulle verkligen önska att hon kunde få ett bättre liv! Fast nu är hon ju dement också... Stackaren!

Själv har jag blivit rejält förkyld. Första förkylningen sedan pandemin började. Jag fick snyta mig hela dagen i går, och det är likadant i dag. Ett par dagar dessförinnan kände jag bara att förkylningen var på väg. (Jag har tagit ett snabbtest som säger att det inte är covid.) Men jag vill förstås inte riskera att smitta någon. Alltså är jag tvungen att stanna hemma idag, fast jag är bjuden på Alvas 3-års-kalas. (Hon fyller 3 på måndag, men kalaset är i dag.) Jag är så klart besviken, jag hade så gärna velat vara med, men det är inget att göra. Jag får acceptera att det är som det är.

Jag har att göra här hemma. Nu snart ska jag försöka ändra inloggningen för min webbsida, till den nya säkrare varianten. Och se till att det fungerar även från lilla resedatorn. Hoppas jag lyckas utan att klanta till det. Om jag inte gör rätt kan jag kanske inte skriva här på ett tag. (Då får ni kolla på christel.es, för den sidan ligger i molnet.) Håll tummarna för att jag ska lyckas. Jag är nog ett mellanting mellan datorvan och dummie - för det mesta går det bra, men inte alltid. Är jag trött så klantar jag ofta till det...

Nu ska jag strax försöka!

Nu har jag försökt. Det gick bra att lägga in den nya inloggningen till FileZilla på resedatorn. MEN: Frontpage vägrar att öppna sig - och då kan jag inte skriva. Jag tror alltså inte att jag kommer att kunna skriva Dagbok när jag är i El Campello. Jag orkar inte lägga för mycket energi på detta. Frontpage-programmet är 19 år gammalt! I datorsammanhang motsvarar det stenålders. Det är för mycket begärt att det ska fungera fortfarande.

Jag måste hitta ett annat program att skriva i (sen när jag har kommit hem igen). För Frontpage kommer förstås inte att fungera länge till här på min "hemma-dator" heller. Problemet är att det inte finns något kompatibelt program. Jag måste alltså börja om! Kanske kan jag koppla ett bloggverktyg till christel.es-sidan? Men det får bli längre fram. Jag tänker inte tillbringa timmar framför datorn när jag är på semester!

Det jag kan göra perioden jag kommer att vara i El Campello, är att lägga in några foton på Instagram. Där hittar ni mig som Christeltango. Om ni vill bli uppdaterade ordentligt så får ni helt enkelt mejla mig. Jag lovar att svara (om än inte alltid bums med det samma).

Kanske jag borde sluta helt med att blogga? Det är ändå bara hälften så många som läser min sida nu, som det var när jag bodde i Spanien. (I går hade jag 64 läsare. Ibland är det ännu färre.)

Jag får väl passa på att blogga lite nu, medan jag kan. Några foton från vår eftermiddagspromenad:

22-10-09:

Jag är fortfarande förkyld, men i dag behöver jag bara snyta mig då och då. Det går åt rätt håll. Måtte jag vara bra till tisdag!

Klädhögarna på soffan (T-shirts, linnen, shorts etc) travade jag upp i går. Allt fick plats i den rosa packpåsen.

Sedan la jag andra kategorier i packpåsar. Det har en klar fördel att t ex ha alla underkläder i en, så jag lätt hittar vad jag söker.

Så här mycket ligger på soffan nu. Jag har packat ner 2 hundtoaletter i en plastkasse, och hundarnas rosa säng i en annan. Längst till höger på fotot nedan (jag har ritat en ram runt om) syns den lilla rosa "under-sätet-väskan". Där ska jag ha dator, mobil, nycklar och allt annat viktigt. Resten ska ligga i stora resväskan. Mitt ögonmått säger mig att allt ska få plats, men det är förstås bäst att jag provar i tid - ifall jag behöver ta bort något.

Min kejsarolvon (Viburnum bodnantense), som ska blomma i februari, har stora knoppar nu. Hoppas att den vill blomma till våren också!

Det är tydligen bra termik för skärmflygare i dag. Det ser härligt ut!

Har ni förresten sett på väderleksprognosen, att när jag kommer till El Campello - då ska det regna varje dag... Fast det kommer förstås inte att vara hela perioden. Det regnar aldrig 24 dagar i sträck i på Costa Blanca.

Maud ringde sent i går, när jag hade stängt av mobilen. Men hon har hittills inte ringt en enda gång i dag (klockan är 15). Det är ett gott tecken! (Såvida hon inte har glömt hur man gör, och/eller ringt upp alla pengarna.)

Maud ringde kl 16. Hon klagade på hemska lukter, men lät ändå ganska glad. Hon hade varit ute på promenad med en ur personalen. Denne hade sagt att Maud är för sjuk för att vara på Väsbyhemmet, eftersom hon "inte kommer ihåg". Det återstår att se var Maud till slut hamnar. Hon måste bli grundligt läkarundersökt först, från huvudet till tårna. Därefter vet man mer.

Själv vill Maud just nu tillbaka till Cheikh i Senegal. Hon har glömt hur hemskt hon tyckte att det var där. (Bara Cheikh är bra, men jag har svårt att tänka mig att han skulle ha tagit så väl hand om Maud - om det inte vore för att han då fick ta del av hennes pension. Det är få människor på denna jord som är rakt igenom altruistiska.) I sammanhanget glömmer Maud också, att hon saknar pengar och pass. Själv tror jag att hon skulle gå under ganska snart, om hon återvände!

För mig känns det tryggt att Maud nu bor på Väsbyhemmet. Jag vet att hon får bra vård där! Tänk, innan jag mötte Maud på Kastrup trodde jag att hon skulle kunna bo själv i en lägenhet. Jag hade ingen aning om hur mycket sämre hon har blivit på de här 10 åren vi inte har setts. Nu vet jag bättre. Sedan är det tragiskt, att hon förutom sin grundsjukdom dessutom har blivit gravt dement. Men det vet vi ju - livet är sällan rättvist.

Allt fick plats i resväskan, och där finns lite utrymme över. Det är säkert bra inför hemresan.