Sparad dagbok 76. (Fr o m 22-05-06 t o m...)

22-05-06:

I morse vägde Nea 297 gram på hushållsvågen. Innan har jag vägt henne på babyvågen, som har 5-grams-gradering. Men nu känns varje gram viktigt, och ännu får hon plats på min lilla hushållsvåg.

Mina "stora" små hundar och jag gick ner till havet. Det är rätt molnigt i dag, och aningen blåsigt, men skönt att komma ut ändå. Det blå huset nedan passerar vi alltid på väg mot havet. Jag gillar snickarglädjen.

Det fanns en del intressant att nosa på.

   

   

Syrenerna är på väg att slå ut!

22-05-07:

I går vid läggdags:

I morse vid frukostdags:

Nea äter aldrig hela portionen på en gång. Hon vill pausa lite. Jag brukar klappa henne då. Och en gång under varje mål så måste hon rapa, för att kunna äta mer. Det sista får jag nästan alltid truga i henne. På nätterna (de två gånger vi går upp när vi borde sova) så äter hon sämre. Om någon vecka kanske jag vågar förlänga "nattpausen" till 8 timmar. Jag ska rådfråga veterinären. Jag skulle verkligen vilja sova hela nätter igen!

Jag är konstant sömnig nu, hjärnan fungerar inte som den ska, och jag äter på tok för mycket snabba kolhydrater - bara för att hålla mig vaken. (Jo, jag har gått upp ännu mer. Nu är det katastrof! Snart är jag uppe i 60 kg!)

Men Nea verkar vara pigg. När vi är ute på altanen springer hon ofta runt i full fart. Jag tycker att hon ser helt frisk ut nu!

Nea och Nova springer runt och leker med varandra. Ibland far de runt så vilt att Nellie säger ifrån på skarpen. Lite lugn och ro vill hon ha. Sen är småflickorna lugna nästan en hel minut.

   

I morse glömde jag väga Nea, men jag tror att hon lägger på sig något gram var dag nu. Det hoppas jag i alla fall.

22-05-08:

I morse vägde Nea 315 gram! Dessutom har jag fått sova nästan så många timmar jag behöver (men uppdelat i 3 pass med väckarklock-väckning lika många gånger).

Nea är förstås pytteliten fortfarande. Men när jag jämför fotona nedan (det vänstra från när Nea precis hade flyttat hem till oss, och det högra från i går) så kan jag faktiskt se att hon har vuxit lite!

   

Det är vackert med segelbåtar!

På förmiddagen var vi ute på altanen en stund. Där var det jätteskönt! (16° i skuggan.)

   

Efter lunchen skulle vi gå ner till havet, Nellie, Nova och jag. På gården mötte vi grann-hundarna Godiva och Skrållan. Alla var förstås angelägna om att hälsa på varandra.

   

Fast Nova tycker det är lite läskigt när de jättestora = normalstora chihuahuorna nosar på henne...

När hälsandet var överstökat så gick vi vidare.

Jag satte mig en stund på en sten och betraktade havet. Nova höll sig nära mig. Nellie gick så långt kopplet tillät. Det luktade intressant längre bort.

   

Sedan vände vi hemåt igen.

Lilla Nea, som hade sovit medan vi var borta, behöver också komma ut. Så när vi andra hade druckit te respektive vatten, så gick vi ut på altanen igen.

I nästa vecka ska jag prova att sätta på Nea en liten kattunge-sele. Om det går bra så kan hon få följa med på promenaderna sen (när vädret är som bäst). Hon kan ju inte gå mer än några meter, men även om hon sitter i bärväska, så måste jag spänna fast henne av säkerhetsskäl. Så sele behövs hur som helst.

Har jag berättat att mina melatonin-tabletter kostar 9:20 per styck? Jättedyrt! De subventioneras inte. Jag har egentligen inte råd, men kan ju inte sova annars. Just den här sorten (Circadin) är verksam hela natten. Det finns billigare, men då hjälper de bara de första timmarna. Och jag vill varken ligga vaken klockan 02 eller 04.

22-05-09:

Jag är väldigt trött, så därför får ni bara se ett fåtal foton i dag - trots att jag har tagit fler som jag vill visa. Nea och jag har fått tid hos veterinären i Höganäs i morgon klockan 9:30. Jag vill att de undersöker Nea och säger om de tror att hon kan klara 8 timmar på natten utan mat. Jag klarar inte av sömnbristen längre. Hoppas de säger att Nea klarar det! Jag kan ju mata tätare på dagen. Hon vägde 329 gram i morse.

Gunilla, som tittade inom i lördags eftermiddag, åkte hem igen tidigare än hon hade planerat. Hon tyckte inte att jag var i skick för att ha gäster. Men allt är relativt. Jag är trött, och sömnig. Men samtidigt är det ju uppiggande med trevligt besök! Jag är aldrig för trött för att orka med mina vänner.

Nedan några av fotona från dagens mini-promenad med alla 3 hundarna. Den första koppel-promenaden någonsin för Nea. Kattselen funkade inte, och minsta halsbandet är för stort. Nea tyckte att det var fruktansvärt hemskt att ha på sig halsband. Men det glömde hon när vi kom ut, för det var väldigt spännande att tulta omkring på gräsmattan.

22-05-10:

Nellie och Nova var förstås med på mini-promenaden i går. Och jo, visst koppeltrassel uppstod...

   

Jag har fått hamster-rampen jag beställde till Nea. Den kan ligga lös, men jag ska se om jag kan sätta fast den så det är lätt att ta av igen. Nea är ännu lite rädd för att gå nerför rampen, och hittills har jag burit in henne. Men det är definitivt inte bra för henne att hoppa ner på altanen, som hon har gjort 2 gånger hittills.  

Nova och Nea lekte på altanen i går. (I eftermiddag har det regnat, så i dag har vi inte varit där lika mycket.)

Det är gulligt att Nea kommer springande till mig när hon ser mig.

Kamerasnodden var spännande. Hon är i den åldern när allt ska bitas i. Hon har provat att bita i mina tår också... Fast då sa jag nej.

De är söta ihop mina små valpar!

I dag besökte vi veterinär Anna H i Höganäs. Hon tog sig god tid och undersökte Nea noga, och hon svarade på alla mina frågor. Hon konstaterade att Nea inte är utvecklad som en 10½-veckors valp ska vara. Hon är mer som en 5-veckorsvalp. Hon har fortfarande det oproportionerligt stora huvudet, ögonen är fortfarande blå, och fontanellen är öppen. (Den är 5 mm bred och 15 mm lång, vilket är mycket. Den kan växa igen, om nu Nea bara ligger efter i mognad, men det vet vi inte än.)

Nea ser ut som en "prematur-valp", men det kan hon inte vara. Hon har ju 5 normalt utvecklade syskon. Varför Nea ligger efter vet vi inte. I bästa fall gör hon bara just det. I värsta fall finns det en bakomliggande orsak till att hon är så sent utvecklad. Det får vi veta först om några månader, när vi ser hur Nea har utvecklats då - om hon har kommit i kapp, eller ej.

När jag köpte Nea så tog jag för givet att hon var en normalt utvecklad valp, bara liten till växten. Jag räknade ut att Nea är min 11:e chihuahua-valp totalt sett. Så helt oerfaren är jag ju inte. Ingen av de andra har behövt matas på natten...

Veterinären kan inte lova att Nea klarar längre natt-paus. Jag kommer att få prova mig fram. Det går bra med 6 timmar nu. Jag får prova 6½. Om det också går bra så kan jag utöka till 7 timmar, etc. Om Nea blir påverkad så får jag backa, och mata oftare igen. Jag tänker inte ge upp. Men jag längtar efter att få sova en hel natt!

Håll tummarna för att allt kommer att gå vägen!

22-05-11:

Det gick bra med 6½ timmes nattvila i natt, och Nea vägde 334 gram i morse.

Jag är så nöjd med mina rosa tulpaner, den högre av sorterna. Jag funderar på att köpa fler lökar till hösten, och sätta i en separat kruka. Men jag kan inte hitta etiketterna som följde med, så jag är inte säker på vad de båda sorterna heter. Kanske den ena heter Foxtrot? Är det någon som vet? Den högre är ca 30 cm, och den lägre ca 20 cm.

Nedan 3 foton på den högre tulpanen.

   

Och här kommer 2 foton på den lägre.

När jag googlar så liknar tulpansorterna nedan min högre sort.

   

   

Jag hittar inga som liknar den lägre sorten. Jag köpte lökarna hos Klostra https://www.klostra.se/. Jag ska skriva till dem (och bifoga foton) och fråga om de kan säga vilka 2 sorter jag köpte.

22-05-12:

Klostra har bekräftat att den högre tulpanen heter Foxtrot, och att den lägre heter Peach Blossom. Alltså ska jag beställa fler Foxtrot-lökar till hösten!

I natt har vi haft 7 timmars matnings-paus, och det har gått bra. Jag mår mycket bättre när jag åtminstone får sova ca 6 timmar. Jag är fortfarande sömnig, och har lite hjärndimma, men de 2 timmarna extra har gjort en märkbar skillnad. Om några veckor kanske jag kan få sova de 8 timmar jag behöver igen? Nea är pigg och vägde 340 gram i dag (på sin 11-veckorsdag).

I går satt jag och bläddrade i mina heminredningstidningar. Då passade jag på att först ha Nova en stund i famnen, och senare Nellie. Det är viktigt att de också får känna sig uppmärksammade. De tycker förstås att det är orättvist att jag pysslar så mycket med Nea, de förstår ju inte att det är helt nödvändigt för hennes överlevnad.

I morse, efter frukosten:

I dag skiner solen, men det blåser rejält (stora mattan på altanen fladdrar i kanterna, där det inte står någon möbel). Just nu är det ganska vått på altanen, solen har ännu inte nått dit. Kanske vi kan vara där lite senare. Och så ska jag förstås gå en runda med Nellie och Nova. Jag orkar inte ha större planer för dagen än så...

22-05-13:

Det fungerar väldigt bra mellan Nova och Nea, i alla fall nästan jämt. Det händer någon gång på natten, att Nova voffar till (inte skäller) för att säga nej - om Nea vill ligga i samma säng när Nova inte vill. (Tyvärr vaknar jag då, och så tar det en stund att somna om.)

   

Däremot händer det att Nellie fräser till rejält, om Nea närmar sig Nellies matskål eller sängen där Nellie ligger. Då blir Nea jätterädd och backar därifrån. Men andra gånger viftar Nellie på svansen åt Nea.

Jag kan inte göra mer än att försöka ägna lika mycket tid åt var och en, så de inte behöver känna avundsjuka.

Vi gick en liten runda i skogen i går. Jag tog några foton på vägen dit också. Det blommar ju så vackert nu!

   

På kvällen tog jag ett foto på solnedgången, så ni kan se att jag inte längre kan se den...

I dag är det grått ute, och blåsigt. Dessutom ska det regna periodvis. Det ger sig om vi kommer ut på någon promenad i dag? Annars får jag hitta på något roligt inne för hundarna.

Själv är jag för trött för att göra något särskilt. Jag har inte gjort ett enda dyft åt ordningen här hemma sedan lilla Nea kom. Klart jag prioriterar henne, men det är trist att inte ha riktig ordning. Det är ju inte så mycket kvar nu - egentligen.

Nedan ser ni samma vy som ovan. Nu ser ni tydligt att det både är hus och berg som skymmer platsen där solen går ner så här års. Men i början av september bör jag kunna se solen gå ner över havet igen.

Jag är glad för att min orkidé blommar igen. Den är fin! Och alla pelargonerna, utom den brokbladiga, har fått blommor. Jag undrar varför den brokbladiga är senare?

   

I dag kom brevet med "rått-selen" jag hade beställt. Jag har inte provat den på Nea än, men hals- och midjemått stämmer. Detta är nog det bästa jag kan hitta till en så liten hund. (Halsband är inte bra för små känsliga halsar.) Selen fanns i gult, rosa och blått, och såldes i osorterade färger. Jag bad dem skicka en gul eller rosa, eftersom det var en flicka som skulle ha den. De bekräftade att de hade fått mitt önskemål. Men som ni ser så blev jag inte hörsammad.

   

Nu i eftermiddags tittade solen fram! Härligt! Jag blir mycket piggare och gladare i solsken. Och hundarna gillar också solen.

Vi gick förstås ut på altanen. Ni ser så fint hamster-rampen fungerar för Nea.

   

Vi tycker alla om att vara ute på altanen.

Även i år har jag köpt minipetunia, men i år köpte jag bara en. (Den sort jag tyckte var finast av de 3 jag hade förra året: Chameleon Double Pink Yellow.) Jag beställer från Odla.nu och så kommer Postnord hem med växterna. Jag hade beställt en luktpion också (en rosa Sara Bernhardt). Nu har jag 28 krukor på altanen + den vita med minipetunian (som bara är en sommarblomma).

Det verkar som om min lavendel har dött i vinter, och som om min hortensia dog nu i vår. Den senare överlevde vintern och hade fått ett skott. Men så kom det en frostnatt... Jag får väl sätta något annat i krukorna sen. Det är ingen brådska.

Jag börjar ändå få en lummig liten altan-trädgård. Den är jag så glad för. Minisurfinian står tillfälligt i/på en tom cellplastkruka. Detta för att hundarna inte ska få sig för att äta upp den. Jag ska se om jag hittar en liten låg piedestal som tål att stå utomhus.

I altanväggarna finns det borrade hål på flera ställen (där tidigare hyresgäster har haft något fastskruvat). I ett av hålen verkar ett solitärbi vilja flytta in. De är nyttiga och fredliga, men jag vet ändå inte om jag vill ha det där. Kanske borde jag täppa igen alla hålen?

Nu har flera av syrenerna i grannens trädgård slagit ut. Jag kan känna doften från min altan! Åh så gott de luktar!

22-05-14:

I morse seglade det här fartyget förbi. Jag undrade vad det "långa vita" är.

Så jag googlade. Det ser ut att vara lyftkranar. Och så lärde jag mig att Chipolbrok är ett kinesiskt-polskt rederi som bl a går mellan Shanghai och Gdynia.

Det är förfärligt blåsigt i dag, men vi har förstås varit ute på altanen i några omgångar ändå. Småflickorna busade som vanligt med varandra. Är det inte den ena som "anfaller" så är det den andra.

Det är full fart på lilla Nea! (Inget lågt blodsocker här inte.)

   

Men Nellie är en liten livsnjutare, som inte har något emot att ta det lugnt.

Jag orkar inte läsa en "riktig" bok nu. Ögonen trillar igen, och hjärnan orkar inte hålla koncentrationen. Men boken nedan (som är tunn och lättläst, och dessutom har stor stil) lyckades jag läsa ut. Jag ville göra något medan jag väntade på att det skulle bli dags för Neas nästa måltid. Boken var trevlig och intressant, men lite "tunn". Jag skulle ha velat veta mer om både ett och annat.

Jag la ut den i vår bok- och tidningskorg. Det är säkert någon mer här i huset som vill läsa den.

I eftermiddags var jag så trött att jag inte kunde hålla ögonen öppna. Jag la mig på sängen en stund. Och jag lyckades faktiskt somna! (Det händer normalt aldrig att jag kan sova på dagtid.) Jag sov en hel timme. Det behövde jag. Jag är fortfarande sömnig, men inte lika katastrofalt.

Jag tycker att Nea verkar så pass pigg nu, att jag borde kunna förlänga nattvilan - i alla fall ½ timme. Hon är pigg på mornarna, och kommer springande när jag går upp. Jag glömde väga henne i morse, men i eftermiddags (efter att hon hade bajsat) så vägde hon 373 gram. Hon är ganska rund om magen nu. Kanske jag försöker förlänga vilan fast veterinären ber mig vänta. Jag är övertygad om att min egen läkare skulle ordinera mig betydligt mer sömn än jag får nu - för att jag inte ska bli sjuk. Så det blir en avvägning...

Men det är SÅ roligt att ha valp! Tro för all del inget annat!

22-05-15:

Jag känner mig en liten aning piggare i dag. (Fast långtifrån pigg.) I natt hade vi 7 timmar och 20 minuters paus mellan målen. Och jag kunde sova 6½ timme i sträck. (Tja nästan i sträck, för Nova kräktes lite kl 02. Bara lite, jag torkade golvet, och somnade om.) Klockan 04 var det dags för Nea att äta.

När jag efteråt skulle ta ett kort på fullmånen så såg jag en liten segelbåt också. Tänk att folk är ute och seglar 04 på morgonen!

Sen somnade jag om en timme.

Tidig kväll så skiner solen in i vardagsrummet. Vid en hastig blick ser det ok ut nu. Fast det står några saker på bordet bredvid läsfåtöljen, som inte ska stå där. Och prydnadssakerna står inte i ordning. (Och hela arbetsbordet i sovrummet är fullt med saker.) Jag har inte orkat göra någonting alls sedan lilla Nea flyttade hem till oss...

Men det går framåt med Nea! I dag såg jag att hennes ögon äntligen har blivit bruna! Det baby-blå är borta. Hon ligger ca 4 veckor efter i utvecklingen, men det går åt rätt håll. Intellektuellt verkar hon däremot inte ligga efter. Jag upplever henne som smart och lättlärd.

Exempel: Jag lyfter henne alltid med säkerhetsgrepp (handen under magen med fingrar vid sidan om huvudet och bakom frambenen och halvvägs runt kroppen). Då för jag in handen bakifrån, för det är enklast. Så nu vänder hon självmant ryggen till när jag ska lyfta henne. Sambandet hade hon listat ut redan för 10 dagar sedan.

Nea älskar att vara ute på altanen, och det är förstås bra för henne med sol och frisk luft.

Jag går promenader med mina "stora" hundar, men det lär dröja innan Nea kan följa med. Normalt ska valpar ha sin andra grundvaccination när de är 12 veckor gamla (vilket Nea blir den 19:e). Men veterinären har sagt att vi bör avvakta ett par veckor, eftersom hon är så liten och omogen. I gengäld får hon inte träffa andra hundar nu, för hon får inte bli utsatt för någon smitta. Men tack vare altanen kommer hon ju ut ändå.

Jag såg i dag att min klematis har fått stora knoppar! (Och smultron-schersminen har fått många små.) I gengäld har tulpanerna börjat tappa sina kronblad, och ormöga och scilla har slutat blomma. Jag har försökt skaffa växter så att blomningen ska vara från tidig vår till sen höst. Vi får väl se, när årets säsong är över, om jag har lyckats.

Eftersom jag inte orkar göra något vettigt så började jag på en ny bok. En typisk lättläst feel-good-bok. Den här är faktiskt riktigt trevlig. Jag har redan hunnit hälften.

22-05-16:

Nu när jag kan sova nästan 7 timmar på natten (vilket motsvarar ca 80% av mitt sömnbehov) så känner jag mig betydligt bättre. Fortfarande relativt sömnig, men jag börjar kunna tänka igen. (Det är synd att jag har sådana insomnings-svårigheter, annars hade jag kanske kunnat sova 1 timme på dagen också.) MEN det går bra för Nea. Hon är pigg och äter bra. Jag ser att hon behärskar sin kropp bättre. Och nedan kan ni se hennes numera bruna ögon. (På fotona har hon lite mat i pälsen på huvudet. Hon har precis ätit.)

Det är 16°. I förmiddags när solen sken var det underbart skönt på altanen, men sedan kom molnen. Jag har läst ut Den lilla bokhandeln i hamnen. Den var trevlig, så jag kan rekommendera den. (Baksidestexten innehåller 2 felaktiga uppgifter. Zoe flyttar från London för att hon inte har råd att bo kvar där, inte för att hon längtar till landet. Och pappan på godset är inte änkling. Det är ofta så att den som skriver baksidestexten, och den som illustrerar framsidan, inte har läst boken - vilket stör mig ibland.)

22-05-18:

Mina hundar fick en ny leksak i går, i present. Jag tyckte att den visserligen såg trevlig ut, men att den var alldeles för stor. Men se det tyckte inte Nea, som glatt släpade iväg den.

   

Då ville Nova också ha leksaken, och det uppstod en stunds dragkamp.

Till min stora förvåning vann lilla Nea kampen. Hon hade tydligen den rätta motivationen!

Nellie satt under tiden i mitt knä, och njöt av solen. Vi hade hela 18° varmt på eftermiddagen, och vi spenderade förstås mycket tid på altanen. (Men vi hann med en skogspromenad också, mina "stora" flickor och jag.)

Motionscykeln har jag inte orkat använda sedan lilla Nea flyttade in. Ett par gånger har jag tagit bort spindelnät från styret, men dagen efter har det funnits där igen. I går såg jag ett litet spindelben sticka ut ur ett "skruv-försänknings-hål" på styret. Jag undrar hur jag ska få ut spindeln därifrån, utan att skada den. Lite längre fram, när jag ska börja använda cykeln, då vill jag inte ha den där. Just nu kvittar det.

När hundarna lekte (eller vilade) på altanen, satt jag och läste. På 2 dagar har jag läst ut boken nedan, en fristående fortsättning på Ögonvittnet som jag läste härförleden. (Jag har köpt den 3:e boken också.) Boken var lättläst, mycket spännande, och lite rolig. Det är trevligt att den utspelar sig i trakter som jag känner till. (Sedan är det förstås lite osannolikt att det händer så många våldsbrott på en så liten ort, och att huvudpersonen lyckas bli hjälte i varje bok. Men böcker är ju fiction och förströelse.) Kanske jag börjar på "del 3" redan i dag. Jag orkar ändå inte göra något vettigt.

Gårdagskvällen var vacker med ett nästan spegelblankt hav.

Det går bra med lilla Nea. Ser ni så rund hon har blivit? Inte tillstymmelse till midja där inte. Jag har slutat att truga i henne mat nu. Hon äter bra, och i går vägde hon 388 gram. Nu får hon själv bestämma hur mycket hon vill äta. Men jag bestämmer hur ofta. Nu äter hon 6 portioner om dagen, och i natt hade vi 9 timmars paus. Det innebar att jag nästan fick sova mina 8 timmar (fast jag vaknade 7 gånger av värmevallningar). Ändå är jag så pass trött i dag att jag började dagen med en liten kopp kaffe. (Ni som känner mig vet att jag egentligen inte dricker kaffe alls, eftersom jag verkligen inte tycker att det smakar något vidare.) Jag blir aningen mindre sömnig när jag har druckit en kopp. Nu ska vi fortsätta att ha 9 timmars vila mellan målen nattetid, så om några dagar (eller veckor) kommer jag säkert att vara normalpigg igen.

Allt är relativt. Jag ska verkligen inte klaga på min tillfälliga sömnbrist.

Det finns en stor artikel i HD i dag om en liten pojke med sjukdomen GSD. Hans föräldrar har inte sovit en hel natt sedan han föddes för snart 7 år sedan. Pojken måste sondmatas varannan timme dygnet runt. (En vuxen med sjukdomen klarar sig med mat var 4:e timme dygnet runt.) Nedan 3 små skärmdumpar från den långa tidningsartikeln. Eliot säger själv "Jag tycker att det går bra, jag ska kämpa." Tapper familj! Jag hoppas att det går bra för dem!

 

22-05-19:

I dag är det Neas 12-veckorsdag. Hon vägde 405 gram i morse. Enligt en teori så motsvarar 12-veckors-vikten 50% av hundens vuxenvikt. I så fall skulle Nea väga ca 800 gram som vuxen. (Och Nova, som vägde 675 gram på sin 12-veckorsdag, skulle hamna på 1350 gram.) Återstår att se. Hur som så kommer Nea alltid att vara en pytteliten hund. Gullig, men mycket ömtålig.

Själv vägde jag 58,9 kg. Det är mycket för min längd! När jag har kommit ikapp med sömn, och fått normal energi igen, då ska jag börja göra något åt övervikten.

22-05-20:

Nu läser jag en faktabok. Eftersom jag fortfarande är konstant trött, så går det inte så fort. Boken är en sammanställning av allt man vet om fasta sedan antiken fram till nu. Genom åren har man fått otaliga bevis för att det är bra för oss människor att fasta (särskilt att vattenfasta). Vi är inte gjorda för att ha konstant tillgång till föda dygnet runt.

På 70- och 80-talet fastade jag regelbundet. (Oftast 7-10 dygn råsaftfasta.) Det var på modet då. Nu har fasta blivit modernt igen. Särskilt periodisk fasta. Sanna går igenom alla fakta, och olika sätt att fasta, men påpekar att fasta inte passar för alla. (Utom periodisk fasta, som aldrig kan bli fel.) Till sommaren (när det är varmt ute) vill jag prova att fasta igen. Kanske bara 1 dygn, kanske längre? Sanna lever som hon lär, och ser ju fräsch ut för att vara 60.

I går tog jag bussen till Ica i Nyhamnsläge för att hämta den lilla piedestalen jag hade beställt. Den blir bra. Även om minipetunian växer till sig rejält, så att grenarna hänger över kanten på krukan, så bör inte hundarna kunna komma åt den.

På Ica gjorde jag ett fynd! De sålde bougainvillea i 2 färger, den lila (som är så vanlig i Sverige) och sådan rosa som jag tycker allra bäst om. Det är klart att jag köpte en rosa! Jag har verkligen saknat mina spanska. (De växer nu i Eriks trädgård.) Växtvän som jag är, så tror jag att min andra bougainvillea tycker om att ha fått en artfrände som sällskap. Nu får båda stå ute på balkongbordet tillsammans.

Där ska de egentligen inte stå, men eftersom jag har hundar så kan jag inte ställa dem direkt på plattorna. Kanske jag borde köpa 2 små piedestaler till. Men egentligen borde de vara högre (eftersom bougainvillea-grenar kan bli långa).

Nova och Nea lekte med nedfallna högblad, och åt upp ett par.

   

I dag har det varit mulet och trist ända till eftermiddagen, då tittade solen plötsligt fram.

Vi passade förstås på att vara ute ett par timmar.

Tror ni att jag favoriserar Nea, eftersom jag tar så många foton på henne (och färre på de andra)? Nejdå, jag tycker precis lika bra om alla mina hundar - men Nea är mycket mer aktiv. Medan de "stora" gärna kopplar av, så är det fart på Nea precis hela tiden - utom när hon sover.

   

22-05-22:

Nu när jag har övergått till att ha större/mer högupplösta foton här igen, så får jag skapa nya sparade dagböcker oftare. Annars kraschar sidorna. Nu är det dags igen...

I går var vädret regnigt och trist, så det blev ingen långpromenad. Nova och Nea motionerar mycket inomhus, och har roligt tillsammans. Nedan leker de "jaga-leken". Samtliga foton är förstås suddiga, men ni kanske ser att det är fart på mina små.

           

Men Nellie behöver lite extra stimulans. I går tog jag fram vipp-musen. Nellie tycker att den är lite läskig, men blir väldigt lycklig när hon lyckas vippa fram smaskigt torrfoder med hjälp av tassen.

   

Nea är den som det är mest fart på av mina hundar. Men hon sover gott emellan aktivitetsrycken.

I dag skadade Nova tassen (eller benet?) när vi var ute på altanen. Hon gick som vanligt fram till staketet, men kom haltande tillbaka (vänster bakben). Klev hon på något vasst tro? Jag undersökte tassen och benet noga, men varken såg eller kände något konstigt. Till att börja med stödde Nova inte alls på benet, och jag hann förstås oroa mig. Sedan haltade hon omkring ett tag. Men därefter blev det (i alla fall nästan) bra. Jag undrar vad som hade hänt?

   

Sedan fick vi oväntat besök. Min granne Britta (som har 2 chihuahuor) såg från sin balkong att mina var ute på altanen. Vi pratade häromdagen om att hennes ena hund (Godiva) skulle komma ner och leka. Den andra (Skrållan) är väldigt gammal och sjuk, så hon stannar helst hemma. Nu kom Britta och Godiva ner till oss. Alla 4 hundarna tyckte att det var jättekul att träffas!

Först visade mina hundar hur vi har det på altanen, och sedan gick de husesyn inomhus. Under tiden satt Britta och jag på altanen och pratade. Britta konstaterade att det är väldig fart på Nea. Britta och Godiva stannade inte så länge, men vi bestämde att göra om det en annan dag. Det är roligt för alla hundarna att träffas, och på altanen kan de vara lösa. (Jag vågar inte släppa mina lösa på framsidan av huset, även om här är väldigt lite biltrafik.)

Jag har läst ut Sannas fastebok. Den var inte helt lättläst, eftersom den är fullspäckad med fakta. (Och jag läser för att lära mig!) Jag tyckte också att det var jobbigt att Sanna hela tiden upprepade allt (så jag fick läsa betydligt fler sidor än vad som hade behövts för att förmedla innehållet). Men boken är bra, om man är intresserad av ämnet. (Den mest heltäckande och uppdaterade som finns på marknaden.) Jag fick upprepade bevis för att vattenfasta är nyttigt, läkande, föryngrande och naturligt för oss människor. Om man förbereder kroppen noga är det inte svårt/jobbigt heller - och även en 24 timmars-fasta gör stor nytta. Jag kommer att prova vattenfasta till sommaren. Kanske först 1-2 dygn, och om det går bra så provar jag kanske en vecka senare.

Äntligen! Nu finns Sparad dagbok 76! Det tar mindre än 1 minut att skapa en ny sparad dagbok och lägga ut den på webben. Men sedan tar det evigheters evigheter att få Hyperlänk att svara, så jag kan skriva in "kommandot" så det går att klicka på index-sidan för att kunna öppna den nya sidan! Jag har stort tålamod, men ändå! I dag tog jag fram timern för att kolla hur lång tid det egentligen tar.

Jag klickade på hyperlänk, och väntade. Efter 9 minuter och 8 sekunder så stängde Frontpage sig. Jag började om. Efter 8:55 stängde programmet sig. Jag började om. Efter 10:52 stängde programmet sig. Jag började om. (Jag ger inte upp i första taget!) Efter 9:56 stängde programmet sig. Jag började om. Efter ytterligare 9 minuter och 51 sekunder så öppnade programmet sig - och jag kunde börja skriva in den långa och krångliga webbadressen där inte en punkt får bli fel. Jag klickade på OK. Efter 1 minut och 40 sekunder visade sig texten Sparad dagbok76 på indexsidan. Jag skyndade mig att spara, och skickade ut sidan på webben. Klart!

Sedan var det bara att överföra text och bilder från Dagbok till den nya sparade dagboken. Jag undrar hur många gånger till jag kan få Microsoft Office Frontpage 2003 att fungera? Programmet är 19 år gammalt! Det är äldre än urgammalt i datorvärlden. Den dagen det inte fungerar mer - då kan jag inte skriva en rad här. (Måtte jag ha orkat ta itu med min andra webbsida www.christel.es innan dess.)

Jag glömde att påpeka att Sanna Ehdin talar väldigt varmt om LCHF i sin fastebok. Jag ska börja med LCHF igen lite längre fram. Nu har mina kolesterolvärden varit helt inom det normala vid de senaste provtagningarna. Att värdena var höga en period, behöver inte ha haft med LCHF att göra. Och förresten kan man tillämpa LCHF på mer än ett sätt.

22-05-24:

De här fotona tog jag i går, när det var så soligt och varmt på altanen att jag bara hade sol-linne och knäkorta byxor på mig. De visar stora knoppar på prakttryet, paradisbusken och smultronschersminen. Åh så fint det kommer att bli när de slår ut!

   

Fotot nedan visar att min brokbladiga bougainvillea har börjat få "sommarfärgade" blad. (Men inga rosa högblad ännu.)

I dag regnar det i hela nordvästra Skåne.

   

Det är olika småkryp som traskar fram över altanen beroende på vädret. (Myrorna gillar solsken.) Nedan ser ni en klotdubbelfoting. Om man petar till dem så rullar de ihop sig till ett perfekt klot. Det gör de t ex när Nova försöker ta dem. Fast det hjälper inte. Nova har redan ätit upp en, samt en spindel. Jag hann inte hindra henne. Tja smaken är ju olika...

Småflickorna lekte så rart nyss. Nova låg på rygg och Nea ovanpå. Jag stod en bit ifrån och tog några foton. Samtliga blev tyvärr väldigt suddiga. Nedan kan man möjligen ana vad fotot föreställer i alla fall. Kommer jag närmare så slutar de alltid med vad de gör, och tittar på mig i stället. 

I dag, på sin 3-månaders-dag, väger Nea 435 gram.

Det klarnade upp en smula, så vi kunde vara en stund på altanen.

   

Nea lyssnade noga på vad Nellie förmedlade.

Nova och Nea passade på att köra några sprinter-pass.

Alla hundarna, men i synnerhet Nova, har kommit på att de kan klämma sig in bakom krukorna, och åla sig fram mellan nät och krukor. För att det inte ska bli alltför svårt att hitta ut igen (särskilt för Nea), så har jag gjort små mellanrum mellan krukorna - så att det inte står mer än 5 i rad.

       

Nu har Nova börjat leka kurragömma, där hon gömmer sig för Nea.

För att sedan, om Nea inte hittar henne bums, kunna rusa fram och överraska Nea.

Ibland får jag plocka fram Nea. Nova klarar även att backa ut. (Nellie går bara in bakom krukorna om hon ska hämta ett särskilt saftigt blad, annars får det vara.)

Mina små leker lika bra i vardagsrummet, men ute på altanen får de frisk luft samtidigt + att omväxling förnöjer.

22-05-25:

Under den lilla pallen brukar Nea gömma sig, om något verkar farligt. Då är det knappt så jag hittar henne. Men hon kommer fram när jag kallar på henne.

Här har det varit omväxlande solsken och regn i dag. På förmiddagen sken solen, så vi gick alla 4 ut på en mini-promenad på framsidan av vårt hus. (Där finns bl a gräsmattor.)

Precis som alla koppel-ovana valpar tycker Nea det är hemskt att behöva ha halsband och koppel. (Jag har för mig att det tog 7-8 gånger innan Nova förstod att sele och koppel förde något roligt med sig.) Råttselen jag köpte sitter inte skönt på Nea. Råttor har ju en annan kroppsform. Jag vet inte om jag kan sy om den. Annars får jag väl skänka den till Loppan.

   

   

Korta sträckor kunde vi gå utan att alla koppel trasslade ihop sig. Men emellanåt skuttade Nova hej vilt, och sprang gärna ett varv runt mina ben. Andra gånger satte sig Nea ner, och stretade emot. Jag funderar på att sätta Nellie och Nova i dubbelkoppel nästa gång. Så har jag i alla fall bara 2 handtag att hålla i. Men det är inte säkert att det blir mindre trassel...

   

   

Sedan regnade det ett tag. När det klarnade upp igen så gick vi ut på altanen. Jag passade på att plantera om den nya bougainvillean i en lite större kruka.

Tittar ni noga på fotona ovan och nedan, så ser ni alla 3 hundarna!

Så här ser en klotdubbelfoting ut när den har rullat ihop sig:

Vi har ganska gott om sådana på altanen. Bara hundarna inte äter dem, så stör det inte mig. De räknas som nyttodjur.

22-05-26:

I dag blåser det rejält (11-12 m/s, eller som jag har lättare att förstå: ungefär 40 km/h), och i natt har det regnat.

Jag har passat på att tvätta. (Här är alltid gott om lediga tider i tvättstugan.) Vi kommer nog ändå att vara mest inomhus i dag.

Tittar jag på gamla foton och jämför, så ser jag tydligt att lilla Nea har vuxit (och att huvudet inte längre är "babystort").

   

   

Det känns bra att Nea nu är som en alldeles normal valp - bara i storleken mindre. Hon äter 5 mål om dagen, och sover 9-10 timmar på natten (som de andra). Längre fram ska jag minska först till 4, och sedan till 3 mål. 3 mål per dag är normalt under resten av uppväxten. Själv fortsätter jag att ge mina hundar 3 mål även när de är vuxna. De uppskattar att äta oftare eftersom måltiderna är dagens höjdpunkter. Nellie hade gärna ätit 10 gånger om dagen, om hon hade fått bestämma... (Dessutom minskar man risken för magomvridning, som hundar som bara äter 1 mål om dagen kan råka ut för.)

Jag har varit nyfiken på vad det är, som har kommit upp i min kruka där fjärilsbusken och tulpanerna står. Det är inget som jag har planterat eller sått. Nu när den är fullt utslagen så ser jag att det är en Neapellök (allium neapolitanum). Den är vacker, så den får stå kvar.

Det är inte ofta som Nellie och Nea delar säng, men det gjorde de i dag. Den lilla rosa sängen i hallen är populär. (Kanske är det placeringen?) Den har hål i botten (som jag borde ha försökt laga för länge sedan), så jag funderar ibland på att slänga den. Jag köpte den på Tedi i El Campello för bara 3 €, så den har verkligen varit prisvärd. Men eftersom hundarna är så förtjusta i den så får den vara kvar ett tag till.

I dag har jag skurit till mattan framför altandörren, så den passar precis. Skönt att jag äntligen kom mig för med att göra det. På sistone har även enkla och snabbgjorda saker känts motiga att börja på. Men nu när jag har sovit flera nätter i rad så har jag lite mer energi. (Om jag sedan hade sluppit vakna så många gånger av värmevallningar var natt - så hade jag kanske varit riktigt pigg på mornarna/dagarna?)

   

Att-göra-listan är lika lång som vanligt. Jag borde beta av åtminstone någon punkt till i dag. Det är så mycket man borde...

Jo minsann. Jag gjorde lite nytta till. Jag monterade 2 små Yamazaki-hyllor. Jag gillar verkligen deras produkter. Allt är platsbesparande och av hög kvalité. Jag skulle gärna köpa mer från Yamazaki! Jag skulle ha stor nytta av ytterligare ett par små praktiska hyllor, och ett läsbord - men de är dyra. Kanske längre fram? (https://theyamazakihome-europe.com/)

Att bruksanvisningen är på japanska gör ingenting, för den är så tydlig ändå - och det är få delar som ska skruvas samman. (De medsänder också en liten påse med en skruv i reserv av varje sort. Bra - ifall, ifall.)

Jag hade sett att den lilla hall-hyllan var så exakt i måtten som den kunde vara, för att passa "runt om" Ikea-rullvagnen jag hade stående där - och bredden på köksskåpet. Nu ser det inte bara snyggare ut, jag har fått ytterligare en avställningsyta. (Den kommer jag snart att fylla. Bl a ska asken med hundbajspåsar få stå där.)

   

Hyllan på arbetsbänken i köket passar också precis. (Den är utdragbar och kan bli längre.) Nu har jag ytterligare ett hyllplan att fylla. Det behöver jag verkligen. Som det är nu har jag en del saker stående på spisen (för att jag inte har någon annanstans att ställa dem), och det är ju inte riktigt optimalt. (Även om jag använder mikrovågsugnen betydligt oftare än spisen.) Diskstället är förresten också från Yamazaki, men det köpte jag till lägenheten i El Campello.

Den lilla väggyllan från Jysk (som nu ensam ligger kvar på matbordet) behöver man inte montera. Den är bara att sätta ihop. Men för att kunna haka på hyllplanen så måste gavlarna vara uppskruvade på väggen. Hyllan ska sitta i sovrummet (och jag ska förvara mina DVD-filmer på den). Eftersom väggarna där är av helgjuten betong, så måste jag be vaktmästare Steen om hjälp att borra hålen. Då ska jag be honom att borra hål för ett par krokar också. Det kanske vi kan hinna med nästa vecka, eller nästa igen?

I kväll fick inte Nea sitt vanliga foder (Royal Canin Gastrointestinal Puppy), som hon har ätit sedan hon fick blodsockerfall. Hon fick i stället Royal Canin Puppy Mini = vanligt valp-blötfoder (som jag mosade). Det var smaskens! Hon åt hela 30 gram, mot 20 i vanliga fall. (Jag lägger numera upp lite drygt en ranson i hennes skål, och så får hon äta så mycket eller lite hon vill.)

   

Eftersom jag har flera burkar kvar av specialfodret, så ska jag varva hädanefter. Det var sådant här blötfoder som Nea fick sin första tid hos mig. Det är sådant man brukar ge små valpar. (Nova fick det också, innan hon övergick till torrfoder.) Nu hoppas jag att Neas mage tål bytet bra.

22-05-28:

Nu blandar jag hälften specialfoder och hälften vanligt valpfoder. Nea tycker att det smakar gott, och äter bra! I går åt hon bara 4 mål. Det var inte planerat, men hon sov när jag hade tänkt mata henne. Nea var lika pigg som vanligt ändå. Så nu fortsätter vi med 4 mål per dag. (Men jag ökar på portionsstorleken lite.) Då kan Nea äta 3 måltider samtidigt som Nellie och Nova äter, men så får hon ett extramål innan läggdags också. Det blir nog bra.

Mest regn och mycket blåst, men aningen sol emellanåt. Så har vädret varit de senaste dagarna. Jag blir lite små-deppig när det är grått ute. (Sådana dagar längtar jag till El Campello!)

När det har blåst som mest har hundarna inte velat vara ute på altanen, inte ens de stunder som solen har skinit.

När jag satte nya hall-hyllan på plats så hittade jag Nellies älsklingsboll som varit försvunnen några veckor, Den låg längst in under rullvagnen. Att jag inte har hittat den tidigare säger en del om hur slarvigt jag har städat på sistone... Nea tycker också om bollen!

Har ni fantasi? Då kan ni se att det är en moln-hund som springer i full fart över himlen! (Om inte så kommer facit härunder.)

Nu har jag ordnat klart på nya hall-hyllan. I de små byråarna ligger det en massa hundbajspåsar, och i den lilla turkosa lådan ligger det bajspåse-hållare/väskor. Sådant är bra att ha precis intill dörren.

Jag har också ordnat mina prydnadssaker på 3 av de nedersta hyllplanen i vitrinskåpet. Där har jag ställt sådant som jag tror att mina barnbarn tycker är finast - i lagom ögonhöjd för dem. Den allra nedersta hyllan är inte klar än, där ska min docksamling stå.

Jag har faktiskt några sådana prydnadssaker som vuxna kan tänkas tycka om också. (Fast inte så många...) Dessa står förstås på de övre hyllplanen.

Även i dag borde jag göra en massa (inklusive att bums gå ner 10 kg), men det blir nog inte mycket gjort i dag heller. Kanske jag inte ens blir klar här till midsommar? Men till hösten blir jag det alla gånger!

Det blev sol en stund, och då släppte jag ut hundarna på altanen. Som vanligt lekte de kurragömma bakom krukorna, och hade jättekul.

   

En stund senare var det molnigt igen, men trots detta fick jag ett aktivitets-ryck. Jag lyfte fram alla mina krukväxter, så jag kunde plocka vissna blad, och sopa av fönsterbrädena.

När det ändå var tomt i fönstret så passade jag på att sätta upp mina glasprismor. Jag fäste upp gullrankan också.

Sedan ställde jag tillbaka alla krukväxterna. Jag har ganska många. I vardagsrummet är det flest pelargoner (och i sovrummet är det flest gröna).

Därefter satte jag mina blomsterfeer i några av krukorna.

   

   

Barnslig som jag är, så tycker jag att det är trevligt med mina små dekorationer.

Nu tidig kväll så tittade solen fram igen.

Och då skapade glasprismorna vackra små regnbågar i rummet. Den på dörren rörde sig lite. Nea fick syn på den och blev rädd. Så nu har jag för första gången hört henne skälla. (Det lät ganska ynkligt, men gulligt.)

   

Nu har jag kommit ytterligare ett litet steg mot att komma i ordning. Skönt!

22-05-29:

Suck! Jag har precis insett att den svenska sommaren är sval och regnig - för det mesta. Det stod i tidningen att "sommarvärme väntas till landets södra delar", men då var det fråga om 20°... Jag går fortfarande klädd i jeans, sweatshirt (med linne under, och periodvis fleeceväst utanpå), och jag har strumpor i sandalerna. Det är inomhus, här där jag har 22-23°. Ute får jag ofta ta på mig en tunn jacka också. Dagens prognos räknas som "fint väder":

I lilla paradiset El Campello skiner solen! Där kommer det att vara 26-30° de närmaste dagarna, 21-22° i havet, och UV-index 9. Om jag hade bott kvar där hade jag kunnat gå klädd i shorts och tunn T-shirt (eller linne). Men nu bor jag inte där längre, utan här i Mölle. Mitt liv har ändrats mycket i och med flytten, både till det bättre och till det sämre. Men så är livet - man kan aldrig få allt. (Möjligen om man är enormt rik, och dessutom har bra gener.)

Jag tycker att jag ordnade det så bra när jag inhägnade altanen med nät och enkla stolpar, till en kostnad av 300:-. Det har fungerat bra - ända till i går. Kanske jag blir tvungen att köpa ett rejält hund-staket för utomhusbruk nu? Det nedan verkar bra, men kostar nästan 2300:- inkl frakt. De 16 delarna bör räcka runt om altanen.

Varför jag måste köpa ett rejälare staket? Jo i går tog sig både Nellie och Nova ut. De lutade sig mot näten så det nästan la sig ner, och sedan kunde de hoppa ut. (Jag kan inte spänna nätet hårdare eftersom de enkla staket-pinnarna inte kan förankras bättre.)

Nu var hundarna synnerligen motiverade i går. Godiva kom nämligen, helt på eget initiativ, och hälsade på. Nellie var den som först hoppade ut. Sedan kissade hon och Godiva på gräset, och sprätte med bak-tassarna, och såg så lyckliga ut. När jag inte kunde hålla Nova längre så släppte jag henne. Godivas matte, som undrade vart Godiva hade försvunnit, såg henne från balkongen och kom ner. Då lät jag även Nea springa runt en liten stund på gräset.

Men sedan stack Nellie och Nova över till grannarnas (vilket de kanske inte uppskattar), så jag fick skynda mig att hämta dem. Vi lyfte in alla 4 hundarna på altanen. Där hade alla trevligt tillsammans en stund. Godiva behöver sällskap nu. Hon har nyligen förlorat sin svårt sjuka sambo Skrållan. Och mina tycker det är kul med besök!

Godiva är mycket intresserad av Nea.

Det var lite svårt att ta bra foton, men några halvdana är väl bättre än inga... 

Nu känner jag mig inte längre trygg när jag släpper ut hundarna. Nu när åtminstone Nellie vet hur man gör för att komma ut, så kanske hon gör om det. Jag har inte råd att beställa ett rejält staket bums. (Den här månadens pension räcker bara till hyra och de fasta räkningarna.) Jag skulle kunna beställa fler staketpinnar, men det hjälper bara för stunden (och det är lång leveranstid på dem). Jag brukar vara ute på altanen när hundarna är ute. Men det händer att jag går in några minuter för att göra något. Det vågar jag inte längre. Så om telefonen ringer är det inte säkert att jag kan springa in och svara. (Mobilen ligger normalt bredvid min dator.)

Ja, det ger sig väl.

Jag har löst problemet för stunden. Jag förstärkte staketet på de mest strategiska ställena med 4 bambupinnar jag hade stående. Det kommer att fungera någon månad framöver. (Sedan ruttnar väl den delen av pinnen som är under jord.) Men en tillfällig lösning är bättre än ingen.

Det är ju fint väder (om än kyligt, 14°) så det är klart att hundarna ska få vara ute.

   

Nova och Nea är mycket förtjusta i att tränga sig in mellan staketet och krukorna. Dels har de bättre utsikt där, och dels tycker de om att äta gräs.

   

Nellie, Nova och jag gick en promenad nere vid havet. Nea fick stanna hemma, men hon sov både när vi gick och när vi kom tillbaka. (På torsdag ska Nea få sin 2:a vaccination, och sedan kan hon följa med mer.) Det är fint nu, när så många blommor har slagit ut! Fotona får tala för sig själva.

   

   

   

   

22-05-30:

Jag har beställt den stora vädertåliga valphagen i metall. Det är helt nödvändigt. (Jag fick ta av de sista pengarna på sparkontot.) I går eftermiddag kom Godiva och hälsade på en stund. När hon och hennes matte gick, så såg jag plötsligt att Nea sprang efter - ute på gräset! Och jag hade ingen aning om hur hon hade kommit ut. Jag sprang efter och bar hem henne igen. Minuten efter såg jag henne utanför nätet igen. Och då såg jag hålet. Jag hade skarvat nätet vid hörnpinnen. På ett ställe, en bit upp, var det ca 20 cm mellan buntbanden. Där hade Nea lyckats pressa sig ut! Jag satte bums tätt med nya buntband på stället. Nu hoppas jag att hundarna håller sig på rätt sida nätet tills den nya valphagen kommer (ca 8-11/6).

I dag såg jag för första gången alla mina hundar i samma säng! Lite trångt - men gulligt!

Ny har min Weigela Nana Variegata (Prakttry) slagit ut! Jag tycker att den är jättefin!

22-05-31:

I dag har jag varit i Höganäs och fått min 4:e anti-covid-vaccination, i enlighet med Folkhälsomyndighetens uppmaning... Senare i höst blir det en 5:e, men då ska vaccinet vara uppgraderat så det bl a skyddar mot omikron-varianten också. Synd att det bara finns "gammalt" vaccin nu. Men jag är inte längre rädd för att bli smittad. Faran är inte akut, nästan inga är sjuka nu, och skulle jag bli smittad så skulle jag förmodligen få det väldigt lindrigt. Men vi lär nog få ta en årlig anti-covid-vaccination i många år framöver.

När jag ändå var i stan så passade jag på att köpa både valp-våtfoder (i djuraffären) och lite mat åt mig (på Lidl som ligger närmast busstationen). 

Annars har jag mest lekt och kelat med hundarna - fast jag har en jättelång att-göra-lista...

22-06-03:

Jodå, jag lever och har hälsan. Men jag har varit ganska deppig ett par dagar. Det dåliga vädret påverkar mig. (I dag: gråmulet, förmiddagsregn, blåsigt, +11 grader.) Är det här svensk sommar? Och så har jag känt mig lite ensam de senaste veckorna. Dock blev jag hjälpt av en feel-good-bok, när jag kände mig som sämst. Jag berättar mer i morgon (då jag även kommer att tipsa om boken).

22-06-04:

Så här har vädret varit de senaste dagarna, och jag har mått ungefär likadant.

När jag kände mig som allra deppigast, och inte hade lust att göra någonting alls, så började jag läsa boken nedan. En trevligt skriven feel-good-bok. En sådan som man läser med ett leende på läpparna. Och det är så att när läpparna ler, då tror hjärnan att man är glad - och då känner man sig piggare.

I dag är vädret bättre! Tur det, för jag hade nog inte klarat fler mulna dagar. Fast ännu är det bara 12°.

I torsdags var vi hos veterinären. Där fick Nea äntligen sin 2:a grund-vaccination (så nu får hon träffa andra hundar). Jag provade en liten kattunge-sele på henne. (En gammal, jag minns inte vilken hund som har haft den.) Men den passade dåligt. Inspänd i innersta läget var den ändå aningen för stor. Nea väger 475 gram nu, men hon måste upp i ca 600 gram innan de allra minsta hundvalps-selarna passar. Hon får ha halsband så länge.

   

Jag var fortsatt deppig, så jag började på ytterligare en bok. Den nyutkomna boken nedan. Den var lika bra som den förra boken Anders de la Motte och Måns Nilsson skrev tillsammans!

Hundarna har mest legat i mitt knä när jag har läst. Jag har hållit boken i en hand, och klappat dem med den andra. Men de stora fick också var sitt råhudsben med lite torkad kyckling runt om. Nellie började bums gnaga på sitt, medan Nova grävde ner sitt under pläden i hundsängen. (Nea sov under tiden.) Tyvärr hittade Nellie Novas ben när hon hade gnagt av kycklingen på sitt eget, så hon fick dubbel ranson kyckling. Men sedan har alla 3 hundarna haft trevligt med benen. De smakar tydligen bra även utan kyckling.

   

Det har slagit ut en allium till i min kruka. Och en tredje har knoppar. Så nu börjar jag undra om jag i alla fall har planterat dem - men glömt bort det. Klematisen börjar så ut sina stora blommor.

   

På krukorna har jag sett både nyckelpigor och deras larver. Bra ifall jag skulle få bladlöss på någon växt!

Jag känner mig deppig även i dag. Det är pingstafton (pingst = hänryckningens tid), men känns som alla andra dagar. Jag har som vanligt en jättelång att-göra-lista, men jag har ingen lust att göra något alls. Jag kanske börjar på en ny bok, för när jag läser (och lever mig in i en annan värld) så mår jag bra.

I dag ska Nea få följa med ut på promenad. Det blåser lite, så kanske vi går i skogen. Jag får förstås bära Nea det mesta av vägen, men hon behöver träna på att gå i koppel. Och så behöver hon få tillfälle att nosa på annat än lägenhets-golven och altanen.

Det är tydligen bra att jag nu har fått min 4:e anti-covid-sputa.

När vi hade ätit lunch så gick vi alla 4 en runda i skogen. Jag bar Nea en hel del, men hon vill hellre springa efter de andra. De första fotona tog jag på väg till skogen.

Utanför ett hus har de en fantastisk klematis. Jag undrar vad det är för sort? Kan det vara en Clematis Mayleen? Den har stora blommor och kan bli upp till 9 meter, så det skulle kunna stämma. Hur som helst så tycker jag att sorten är väldigt vacker!

I dag fick Nellie och Nova gå i dubbelkoppel för första gången. Det gick förvånansvärt bra för att vara första försöket. Bara Nova fick gå till höger så var hon nöjd. Jag hade aldrig klarat 3 koppel, inte så länge Nea är helt ovan vid att gå kopplad. För det mesta sprang hon i full fart efter de andra. Men ibland tvärnitade hon. Och några gånger råkade hon trassla in sig i sitt eget eller de andras koppel. Men på det hela taget gick promenaden över förväntan. Tyvärr hade allt regnandet gjort stigen kladdig på flera ställen. (Jag lyfte Nea över det värsta, men de andra fick gå själva, trots att de kladdade ner tassarna.)

   

Jag tog säkert 15 foton när Nellie och Nova raskt traskade skogsstigen fram, och Nea sprang efter. Men samtliga hade rörelse-oskärpa.

   

Bara på ett ställe, där solen sken, blev fotona tydliga. Men bra blev de ändå inte. Men ni får inte begära för mycket. Det är svårt att sköta 2 koppel, gå raskt, och fotografera samtidigt.

I eftermiddags blev jag bjuden till en av mina grannar på fika. Vi satt på hennes balkong och drack te och åt hembakta bullar, och pratade ett par timmar. Hon bor på andra våningen. På den höjden kan man verkligen snacka om utsikt! Hon ser hela hamnen uppifrån, och långt åt söder, väster och norr. Tyvärr hade jag inte kameran med mig. Vi hade trevligt, och jag känner mig betydligt piggare nu. Lite socialt umgänge gör susen!

22-06-05:

I dag känner jag mig pigg och glad! Solen skiner, det är 19° i skuggan, och UV-index är 7. I dag känns det som svensk sommar!

I morse gjorde jag ett litet experiment. Jag har märkt att Nea tycker att Novas torrfoder (Royal Canin Puppy Chihuahua) är väldigt gott. Fast hon klarar inte att äta torrfoder-kulorna. De är för stora! Jag har krossat fodret i mortel och strött ovanpå hennes våtfoder. Då har hon ätit med större aptit. Det är viktigt att hon äter, så hon växer och går upp i vikt.

I går hade jag blötlagt krossat torrfoder, och lagt i en skål, och så la jag det andra fodret i en annan likadan skål. I morse serverade jag Nea båda skålarna bredvid varandra. Ni kan själva se vilket Nea föredrog! Inte förrän hon hade ätit allt blötlagt torrfoder, så tittade hon ens åt den andra skålen. (Hon åt lite av det fodret också, sedan jag hade strött på torrt krossat torrfoder.)

Jag har 3 burkar kvar av det magvänliga specialfodret (Royal Canin Gastrointestinal Puppy). Jag får väl blanda båda sorterna tills det är slut. Nellie och Nova tycker om det, och kan dagligen få en liten klick var. (Fast Nellie ska egentligen inte äta valpfoder eftersom det är fetare.)

Vi har varit ute på altanen en hel del.

   

   

Starkast vinner... Inte rättvist alls!

   

Eftersom det är pingsthelg så beslöt jag mig (påhejad av Ulf) för att äta något extra gott i dag. Jag ringde till Mölle Krukmakeri och beställde 2 förrätter för avhämtning. Sedan gick jag och alla 3 hundarna och hämtade maten. Det är lite bökigt att gå med 3 hundar (när 2 är valpar), men hundarna tycker det är roligt att följa med. På Krukmakeriet var det fullsatt, och hundarna gjorde succé när vi kom in i trädgården (särskilt Nea). De flesta slutade äta och tittade på mina små...

Hästparkeringen var full, precis som när jag senast gick förbi.

Väl hemma igen så lät jag mig väl smaka. Grytan och brödet först, och osten sen. Maten var verkligen supergod! Och jag blev proppmätt.

Sedan ordnade jag om bland hundarnas koppel. Jag tog undan nästan alla vår-och-höst-selar, och tog fram sommar-selar i stället.

Nu vågar jag tro att det blir sommar även i år!

22-06-08:

Sommar? Kanske var jag väl optimistisk? Visserligen skiner solen nu när det har börjat bli kväll, men fram till nyligen var det molnigt och grått. Vädret i går och i förrgår såg ut så här:

Min ena dahlia har ruttnat, och en annan växt hänger. För mycket regn...

   

Jag blev deppig igen, och tröstade mig med en bok. Nora Roberts är alltid ett säkert kort, spännande och med intressanta huvudpersoner.

Hundarna låg som vanligt i mitt knä.

   

Det är spännande att se vad som händer, när jag går ifrån fåtöljen en stund och hundarna ligger kvar.

   

Nedan tittar Nellie efter att boken ligger kvar på bordet. Då vet hon att jag strax kommer tillbaka igen.

Korta stunder har vi kunnat vara ute på altanen. Allt har inte ruttnat bort. Paradisbusken har slagit ut, och klematisen får fler och fler utslagna blommor.

   

Nea luktar på en av blommorna.

En av grannarna har så vackert i sin trädgård. (De vars vårljung hade blommor hela vintern.) Just nu blommar azalea och rhododendron.

I dag har jag haft besök av Linda, Alva, Jenni och Molly. Vi har både ätit lunch ihop (en god vegansk gryta som Jenni hade lagat), och sedan fikat (glass med färska hallon och jordgubbar). Däremellan har vi pratat, och lekt med Alva och hundarna. Jättetrevligt! Tyvärr får jag (som vanligt) inte visa några foton på söta lilla rödlockiga Alva... Trist! Alva har blivit så "stor" nu (hon fyller 3 i oktober). Hon talar med fullständiga meningar och har mycket att säga.

Och apropå inget särskilt så blev jag precis 70 år gammal klockan 17:21 i dag.

Jag glömde: Nea väger över ½ kilo nu. Den 6/6 vägde hon 525 gram!

22-06-09:

I morse kom vaktmästare Steen och hjälpte mig att borra totalt 13 hål i betongväggarna, och 4 i taket. Sedan kunde jag skruva upp min lilla hemsnickrade hylla bredvid fönstret. Den som ampelliljan står på nu. På så vis får jag plats med ytterligare en krukväxt + att ampelliljan kommer mer till sin rätt.

Jag satte 2 krokar i taket i vardagsrummet, och 2 i sovrummet, så jag kunde spänna fast sladdarna till taklamporna. (Jag använde små vita buntband.) I sovrummet hjälptes Steen och jag åt att sätta upp vägghyllan. På den får alla mina DVD-filmer plats. (Fast några kommer jag att gallra ut ändå.) Jag skruvade också upp min gamla sänglampa ovanför sängen. (Den skymtar nere till höger på fotot nedan.)

Och så kunde jag skruva upp mitt gamla nyckelskåp, samt 2 "hundsvans"-krokar, och hänga upp min lilla söta vepa som jag köpte på Ven för gissningsvis 45 år sedan .

Ovanför fläkten behövde inte Steen borra. När han berättade att det är spånskiva på väggen valde jag rätt skruvar och satte upp min köksklocka och min smile-dekoration. Det är skönt att äntligen ha fått upp klockan, som länge har stått lutad mot soffan. 

Sedan fick jag låna en (slö) grävspade av Steen. Marken har ju varit ca 20 cm högre i ena hörnan utanför min altan. Jag satte ful gräsmattekant där, men det har rasat in jord på plattorna ändå. Nu grävde jag upp ca 1 m² gräsmatta, och la grästuvorna åt sidan. Sedan kunde jag gräva upp överskottsjorden, och bära bort. När jag grävde där det var som högst så stötte jag på ett djurskelett. Skalle, bröstkorg, och en massa ben. Min granne tror att det är resterna av en katt. Personligen anser jag inte att en hyresgäst bör gräva ner döda djur på en gräsmatta som hyresvärden kallar allmän.

Eftersom jag tog bort en hel del ogräsplantor, så räcker inte gräset till för att täcka marken. Men det kommer att växa till sig. Jag måste bara vattna nu i början, de dagar som det inte regnar. Hela "gräshörnan" kommer att komma innanför mitt nya hundstaket. Alltså måste jag spärra av för hundarna, tills gräset har rotat sig ordentligt igen - OCH det har kommit gräs där det nu är jord. Hundar är som bekant glada både för att gräva och att sprätta...

 

Efter grävandet var jag tvungen att duscha. Jag hade blivit genomsvettig. Och så fick jag slänga de jordfläckiga kläderna i tvätten. Summa summarum: Jag har varit ganska flitig i dag!