Sparad dagbok 76. (Fr o m 22-05-06 t o m 22-07-16.)

22-05-06:

I morse vägde Nea 297 gram på hushållsvågen. Innan har jag vägt henne på babyvågen, som har 5-grams-gradering. Men nu känns varje gram viktigt, och ännu får hon plats på min lilla hushållsvåg.

Mina "stora" små hundar och jag gick ner till havet. Det är rätt molnigt i dag, och aningen blåsigt, men skönt att komma ut ändå. Det blå huset nedan passerar vi alltid på väg mot havet. Jag gillar snickarglädjen.

Det fanns en del intressant att nosa på.

Syrenerna är på väg att slå ut!

22-05-07:

I går vid läggdags:

I morse vid frukostdags:

Nea äter aldrig hela portionen på en gång. Hon vill pausa lite. Jag brukar klappa henne då. Och en gång under varje mål så måste hon rapa, för att kunna äta mer. Det sista får jag nästan alltid truga i henne. På nätterna (de två gånger vi går upp när vi borde sova) så äter hon sämre. Om någon vecka kanske jag vågar förlänga "nattpausen" till 8 timmar. Jag ska rådfråga veterinären. Jag skulle verkligen vilja sova hela nätter igen!

Jag är konstant sömnig nu, hjärnan fungerar inte som den ska, och jag äter på tok för mycket snabba kolhydrater - bara för att hålla mig vaken. (Jo, jag har gått upp ännu mer. Nu är det katastrof! Snart är jag uppe i 60 kg!)

Men Nea verkar vara pigg. När vi är ute på altanen springer hon ofta runt i full fart. Jag tycker att hon ser helt frisk ut nu!

Nea och Nova springer runt och leker med varandra. Ibland far de runt så vilt att Nellie säger ifrån på skarpen. Lite lugn och ro vill hon ha. Sen är småflickorna lugna nästan en hel minut.

I morse glömde jag väga Nea, men jag tror att hon lägger på sig något gram var dag nu. Det hoppas jag i alla fall.

22-05-08:

I morse vägde Nea 315 gram! Dessutom har jag fått sova nästan så många timmar jag behöver (men uppdelat i 3 pass med väckarklock-väckning lika många gånger).

Nea är förstås pytteliten fortfarande. Men när jag jämför fotona nedan (det vänstra från när Nea precis hade flyttat hem till oss, och det högra från i går) så kan jag faktiskt se att hon har vuxit lite!

Det är vackert med segelbåtar!

På förmiddagen var vi ute på altanen en stund. Där var det jätteskönt! (16° i skuggan.)

Efter lunchen skulle vi gå ner till havet, Nellie, Nova och jag. På gården mötte vi grann-hundarna Godiva och Skrållan. Alla var förstås angelägna om att hälsa på varandra.

Fast Nova tycker det är lite läskigt när de jättestora = normalstora chihuahuorna nosar på henne...

När hälsandet var överstökat så gick vi vidare.

Jag satte mig en stund på en sten och betraktade havet. Nova höll sig nära mig. Nellie gick så långt kopplet tillät. Det luktade intressant längre bort.

Sedan vände vi hemåt igen.

Lilla Nea, som hade sovit medan vi var borta, behöver också komma ut. Så när vi andra hade druckit te respektive vatten, så gick vi ut på altanen igen.

I nästa vecka ska jag prova att sätta på Nea en liten kattunge-sele. Om det går bra så kan hon få följa med på promenaderna sen (när vädret är som bäst). Hon kan ju inte gå mer än några meter, men även om hon sitter i bärväska, så måste jag spänna fast henne av säkerhetsskäl. Så sele behövs hur som helst.

Har jag berättat att mina melatonin-tabletter kostar 9:20 per styck? Jättedyrt! De subventioneras inte. Jag har egentligen inte råd, men kan ju inte sova annars. Just den här sorten (Circadin) är verksam hela natten. Det finns billigare, men då hjälper de bara de första timmarna. Och jag vill varken ligga vaken klockan 02 eller 04.

22-05-09:

Jag är väldigt trött, så därför får ni bara se ett fåtal foton i dag - trots att jag har tagit fler som jag vill visa. Nea och jag har fått tid hos veterinären i Höganäs i morgon klockan 9:30. Jag vill att de undersöker Nea och säger om de tror att hon kan klara 8 timmar på natten utan mat. Jag klarar inte av sömnbristen längre. Hoppas de säger att Nea klarar det! Jag kan ju mata tätare på dagen. Hon vägde 329 gram i morse.

Gunilla, som tittade inom i lördags eftermiddag, åkte hem igen tidigare än hon hade planerat. Hon tyckte inte att jag var i skick för att ha gäster. Men allt är relativt. Jag är trött, och sömnig. Men samtidigt är det ju uppiggande med trevligt besök! Jag är aldrig för trött för att orka med mina vänner.

Nedan några av fotona från dagens mini-promenad med alla 3 hundarna. Den första koppel-promenaden någonsin för Nea. Kattselen funkade inte, och minsta halsbandet är för stort. Nea tyckte att det var fruktansvärt hemskt att ha på sig halsband. Men det glömde hon när vi kom ut, för det var väldigt spännande att tulta omkring på gräsmattan.

22-05-10:

Nellie och Nova var förstås med på mini-promenaden i går. Och jo, visst koppeltrassel uppstod...

Jag har fått hamster-rampen jag beställde till Nea. Den kan ligga lös, men jag ska se om jag kan sätta fast den så det är lätt att ta av igen. Nea är ännu lite rädd för att gå nerför rampen, och hittills har jag burit in henne. Men det är definitivt inte bra för henne att hoppa ner på altanen, som hon har gjort 2 gånger hittills.  

Nova och Nea lekte på altanen i går. (I eftermiddag har det regnat, så i dag har vi inte varit där lika mycket.)

Det är gulligt att Nea kommer springande till mig när hon ser mig.

Kamerasnodden var spännande. Hon är i den åldern när allt ska bitas i. Hon har provat att bita i mina tår också... Fast då sa jag nej.

De är söta ihop mina små valpar!

I dag besökte vi veterinär Anna H i Höganäs. Hon tog sig god tid och undersökte Nea noga, och hon svarade på alla mina frågor. Hon konstaterade att Nea inte är utvecklad som en 10½-veckors valp ska vara. Hon är mer som en 5-veckorsvalp. Hon har fortfarande det oproportionerligt stora huvudet, ögonen är fortfarande blå, och fontanellen är öppen. (Den är 5 mm bred och 15 mm lång, vilket är mycket. Den kan växa igen, om nu Nea bara ligger efter i mognad, men det vet vi inte än.)

Nea ser ut som en "prematur-valp", men det kan hon inte vara. Hon har ju 5 normalt utvecklade syskon. Varför Nea ligger efter vet vi inte. I bästa fall gör hon bara just det. I värsta fall finns det en bakomliggande orsak till att hon är så sent utvecklad. Det får vi veta först om några månader, när vi ser hur Nea har utvecklats då - om hon har kommit i kapp, eller ej.

När jag köpte Nea så tog jag för givet att hon var en normalt utvecklad valp, bara liten till växten. Jag räknade ut att Nea är min 11:e chihuahua-valp totalt sett. Så helt oerfaren är jag ju inte. Ingen av de andra har behövt matas på natten...

Veterinären kan inte lova att Nea klarar längre natt-paus. Jag kommer att få prova mig fram. Det går bra med 6 timmar nu. Jag får prova 6½. Om det också går bra så kan jag utöka till 7 timmar, etc. Om Nea blir påverkad så får jag backa, och mata oftare igen. Jag tänker inte ge upp. Men jag längtar efter att få sova en hel natt!

Håll tummarna för att allt kommer att gå vägen!

22-05-11:

Det gick bra med 6½ timmes nattvila i natt, och Nea vägde 334 gram i morse.

Jag är så nöjd med mina rosa tulpaner, den högre av sorterna. Jag funderar på att köpa fler lökar till hösten, och sätta i en separat kruka. Men jag kan inte hitta etiketterna som följde med, så jag är inte säker på vad de båda sorterna heter. Kanske den ena heter Foxtrot? Är det någon som vet? Den högre är ca 30 cm, och den lägre ca 20 cm.

Nedan 3 foton på den högre tulpanen.

Och här kommer 2 foton på den lägre.

När jag googlar så liknar tulpansorterna nedan min högre sort.

Jag hittar inga som liknar den lägre sorten. Jag köpte lökarna hos Klostra https://www.klostra.se/. Jag ska skriva till dem (och bifoga foton) och fråga om de kan säga vilka 2 sorter jag köpte.

22-05-12:

Klostra har bekräftat att den högre tulpanen heter Foxtrot, och att den lägre heter Peach Blossom. Alltså ska jag beställa fler Foxtrot-lökar till hösten!

I natt har vi haft 7 timmars matnings-paus, och det har gått bra. Jag mår mycket bättre när jag åtminstone får sova ca 6 timmar. Jag är fortfarande sömnig, och har lite hjärndimma, men de 2 timmarna extra har gjort en märkbar skillnad. Om några veckor kanske jag kan få sova de 8 timmar jag behöver igen? Nea är pigg och vägde 340 gram i dag (på sin 11-veckorsdag).

I går satt jag och bläddrade i mina heminredningstidningar. Då passade jag på att först ha Nova en stund i famnen, och senare Nellie. Det är viktigt att de också får känna sig uppmärksammade. De tycker förstås att det är orättvist att jag pysslar så mycket med Nea, de förstår ju inte att det är helt nödvändigt för hennes överlevnad.

I morse, efter frukosten:

I dag skiner solen, men det blåser rejält (stora mattan på altanen fladdrar i kanterna, där det inte står någon möbel). Just nu är det ganska vått på altanen, solen har ännu inte nått dit. Kanske vi kan vara där lite senare. Och så ska jag förstås gå en runda med Nellie och Nova. Jag orkar inte ha större planer för dagen än så...

22-05-13:

Det fungerar väldigt bra mellan Nova och Nea, i alla fall nästan jämt. Det händer någon gång på natten, att Nova voffar till (inte skäller) för att säga nej - om Nea vill ligga i samma säng när Nova inte vill. (Tyvärr vaknar jag då, och så tar det en stund att somna om.)

Däremot händer det att Nellie fräser till rejält, om Nea närmar sig Nellies matskål eller sängen där Nellie ligger. Då blir Nea jätterädd och backar därifrån. Men andra gånger viftar Nellie på svansen åt Nea.

Jag kan inte göra mer än att försöka ägna lika mycket tid åt var och en, så de inte behöver känna avundsjuka.

Vi gick en liten runda i skogen i går. Jag tog några foton på vägen dit också. Det blommar ju så vackert nu!

På kvällen tog jag ett foto på solnedgången, så ni kan se att jag inte längre kan se den...

I dag är det grått ute, och blåsigt. Dessutom ska det regna periodvis. Det ger sig om vi kommer ut på någon promenad i dag? Annars får jag hitta på något roligt inne för hundarna.

Själv är jag för trött för att göra något särskilt. Jag har inte gjort ett enda dyft åt ordningen här hemma sedan lilla Nea kom. Klart jag prioriterar henne, men det är trist att inte ha riktig ordning. Det är ju inte så mycket kvar nu - egentligen.

Nedan ser ni samma vy som ovan. Nu ser ni tydligt att det både är hus och berg som skymmer platsen där solen går ner så här års. Men i början av september bör jag kunna se solen gå ner över havet igen.

Jag är glad för att min orkidé blommar igen. Den är fin! Och alla pelargonerna, utom den brokbladiga, har fått blommor. Jag undrar varför den brokbladiga är senare?

I dag kom brevet med "rått-selen" jag hade beställt. Jag har inte provat den på Nea än, men hals- och midjemått stämmer. Detta är nog det bästa jag kan hitta till en så liten hund. (Halsband är inte bra för små känsliga halsar.) Selen fanns i gult, rosa och blått, och såldes i osorterade färger. Jag bad dem skicka en gul eller rosa, eftersom det var en flicka som skulle ha den. De bekräftade att de hade fått mitt önskemål. Men som ni ser så blev jag inte hörsammad.

Nu i eftermiddags tittade solen fram! Härligt! Jag blir mycket piggare och gladare i solsken. Och hundarna gillar också solen.

Vi gick förstås ut på altanen. Ni ser så fint hamster-rampen fungerar för Nea.

Vi tycker alla om att vara ute på altanen.

Även i år har jag köpt minipetunia, men i år köpte jag bara en. (Den sort jag tyckte var finast av de 3 jag hade förra året: Chameleon Double Pink Yellow.) Jag beställer från Odla.nu och så kommer Postnord hem med växterna. Jag hade beställt en luktpion också (en rosa Sara Bernhardt). Nu har jag 28 krukor på altanen + den vita med minipetunian (som bara är en sommarblomma).

Det verkar som om min lavendel har dött i vinter, och som om min hortensia dog nu i vår. Den senare överlevde vintern och hade fått ett skott. Men så kom det en frostnatt... Jag får väl sätta något annat i krukorna sen. Det är ingen brådska.

Jag börjar ändå få en lummig liten altan-trädgård. Den är jag så glad för. Minisurfinian står tillfälligt i/på en tom cellplastkruka. Detta för att hundarna inte ska få sig för att äta upp den. Jag ska se om jag hittar en liten låg piedestal som tål att stå utomhus.

I altanväggarna finns det borrade hål på flera ställen (där tidigare hyresgäster har haft något fastskruvat). I ett av hålen verkar ett solitärbi vilja flytta in. De är nyttiga och fredliga, men jag vet ändå inte om jag vill ha det där. Kanske borde jag täppa igen alla hålen?

Nu har flera av syrenerna i grannens trädgård slagit ut. Jag kan känna doften från min altan! Åh så gott de luktar!

22-05-14:

I morse seglade det här fartyget förbi. Jag undrade vad det "långa vita" är.

Så jag googlade. Det ser ut att vara lyftkranar. Och så lärde jag mig att Chipolbrok är ett kinesiskt-polskt rederi som bl a går mellan Shanghai och Gdynia.

Det är förfärligt blåsigt i dag, men vi har förstås varit ute på altanen i några omgångar ändå. Småflickorna busade som vanligt med varandra. Är det inte den ena som "anfaller" så är det den andra.

Det är full fart på lilla Nea! (Inget lågt blodsocker här inte.)

Men Nellie är en liten livsnjutare, som inte har något emot att ta det lugnt.

Jag orkar inte läsa en "riktig" bok nu. Ögonen trillar igen, och hjärnan orkar inte hålla koncentrationen. Men boken nedan (som är tunn och lättläst, och dessutom har stor stil) lyckades jag läsa ut. Jag ville göra något medan jag väntade på att det skulle bli dags för Neas nästa måltid. Boken var trevlig och intressant, men lite "tunn". Jag skulle ha velat veta mer om både ett och annat.

Jag la ut den i vår bok- och tidningskorg. Det är säkert någon mer här i huset som vill läsa den.

I eftermiddags var jag så trött att jag inte kunde hålla ögonen öppna. Jag la mig på sängen en stund. Och jag lyckades faktiskt somna! (Det händer normalt aldrig att jag kan sova på dagtid.) Jag sov en hel timme. Det behövde jag. Jag är fortfarande sömnig, men inte lika katastrofalt.

Jag tycker att Nea verkar så pass pigg nu, att jag borde kunna förlänga nattvilan - i alla fall ½ timme. Hon är pigg på mornarna, och kommer springande när jag går upp. Jag glömde väga henne i morse, men i eftermiddags (efter att hon hade bajsat) så vägde hon 373 gram. Hon är ganska rund om magen nu. Kanske jag försöker förlänga vilan fast veterinären ber mig vänta. Jag är övertygad om att min egen läkare skulle ordinera mig betydligt mer sömn än jag får nu - för att jag inte ska bli sjuk. Så det blir en avvägning...

Men det är SÅ roligt att ha valp! Tro för all del inget annat!

22-05-15:

Jag känner mig en liten aning piggare i dag. (Fast långtifrån pigg.) I natt hade vi 7 timmar och 20 minuters paus mellan målen. Och jag kunde sova 6½ timme i sträck. (Tja nästan i sträck, för Nova kräktes lite kl 02. Bara lite, jag torkade golvet, och somnade om.) Klockan 04 var det dags för Nea att äta.

När jag efteråt skulle ta ett kort på fullmånen så såg jag en liten segelbåt också. Tänk att folk är ute och seglar 04 på morgonen!

Sen somnade jag om en timme.

Tidig kväll så skiner solen in i vardagsrummet. Vid en hastig blick ser det ok ut nu. Fast det står några saker på bordet bredvid läsfåtöljen, som inte ska stå där. Och prydnadssakerna står inte i ordning. (Och hela arbetsbordet i sovrummet är fullt med saker.) Jag har inte orkat göra någonting alls sedan lilla Nea flyttade hem till oss...

Men det går framåt med Nea! I dag såg jag att hennes ögon äntligen har blivit bruna! Det baby-blå är borta. Hon ligger ca 4 veckor efter i utvecklingen, men det går åt rätt håll. Intellektuellt verkar hon däremot inte ligga efter. Jag upplever henne som smart och lättlärd.

Exempel: Jag lyfter henne alltid med säkerhetsgrepp (handen under magen med fingrar vid sidan om huvudet och bakom frambenen och halvvägs runt kroppen). Då för jag in handen bakifrån, för det är enklast. Så nu vänder hon självmant ryggen till när jag ska lyfta henne. Sambandet hade hon listat ut redan för 10 dagar sedan.

Nea älskar att vara ute på altanen, och det är förstås bra för henne med sol och frisk luft.

Jag går promenader med mina "stora" hundar, men det lär dröja innan Nea kan följa med. Normalt ska valpar ha sin andra grundvaccination när de är 12 veckor gamla (vilket Nea blir den 19:e). Men veterinären har sagt att vi bör avvakta ett par veckor, eftersom hon är så liten och omogen. I gengäld får hon inte träffa andra hundar nu, för hon får inte bli utsatt för någon smitta. Men tack vare altanen kommer hon ju ut ändå.

Jag såg i dag att min klematis har fått stora knoppar! (Och smultron-schersminen har fått många små.) I gengäld har tulpanerna börjat tappa sina kronblad, och ormöga och scilla har slutat blomma. Jag har försökt skaffa växter så att blomningen ska vara från tidig vår till sen höst. Vi får väl se, när årets säsong är över, om jag har lyckats.

Eftersom jag inte orkar göra något vettigt så började jag på en ny bok. En typisk lättläst feel-good-bok. Den här är faktiskt riktigt trevlig. Jag har redan hunnit hälften.

22-05-16:

Nu när jag kan sova nästan 7 timmar på natten (vilket motsvarar ca 80% av mitt sömnbehov) så känner jag mig betydligt bättre. Fortfarande relativt sömnig, men jag börjar kunna tänka igen. (Det är synd att jag har sådana insomnings-svårigheter, annars hade jag kanske kunnat sova 1 timme på dagen också.) MEN det går bra för Nea. Hon är pigg och äter bra. Jag ser att hon behärskar sin kropp bättre. Och nedan kan ni se hennes numera bruna ögon. (På fotona har hon lite mat i pälsen på huvudet. Hon har precis ätit.)

Det är 16°. I förmiddags när solen sken var det underbart skönt på altanen, men sedan kom molnen. Jag har läst ut Den lilla bokhandeln i hamnen. Den var trevlig, så jag kan rekommendera den. (Baksidestexten innehåller 2 felaktiga uppgifter. Zoe flyttar från London för att hon inte har råd att bo kvar där, inte för att hon längtar till landet. Och pappan på godset är inte änkling. Det är ofta så att den som skriver baksidestexten, och den som illustrerar framsidan, inte har läst boken - vilket stör mig ibland.)

22-05-18:

Mina hundar fick en ny leksak i går, i present. Jag tyckte att den visserligen såg trevlig ut, men att den var alldeles för stor. Men se det tyckte inte Nea, som glatt släpade iväg den.

Då ville Nova också ha leksaken, och det uppstod en stunds dragkamp.

Till min stora förvåning vann lilla Nea kampen. Hon hade tydligen den rätta motivationen!

Nellie satt under tiden i mitt knä, och njöt av solen. Vi hade hela 18° varmt på eftermiddagen, och vi spenderade förstås mycket tid på altanen. (Men vi hann med en skogspromenad också, mina "stora" flickor och jag.)

Motionscykeln har jag inte orkat använda sedan lilla Nea flyttade in. Ett par gånger har jag tagit bort spindelnät från styret, men dagen efter har det funnits där igen. I går såg jag ett litet spindelben sticka ut ur ett "skruv-försänknings-hål" på styret. Jag undrar hur jag ska få ut spindeln därifrån, utan att skada den. Lite längre fram, när jag ska börja använda cykeln, då vill jag inte ha den där. Just nu kvittar det.

När hundarna lekte (eller vilade) på altanen, satt jag och läste. På 2 dagar har jag läst ut boken nedan, en fristående fortsättning på Ögonvittnet som jag läste härförleden. (Jag har köpt den 3:e boken också.) Boken var lättläst, mycket spännande, och lite rolig. Det är trevligt att den utspelar sig i trakter som jag känner till. (Sedan är det förstås lite osannolikt att det händer så många våldsbrott på en så liten ort, och att huvudpersonen lyckas bli hjälte i varje bok. Men böcker är ju fiction och förströelse.) Kanske jag börjar på "del 3" redan i dag. Jag orkar ändå inte göra något vettigt.

Gårdagskvällen var vacker med ett nästan spegelblankt hav.

Det går bra med lilla Nea. Ser ni så rund hon har blivit? Inte tillstymmelse till midja där inte. Jag har slutat att truga i henne mat nu. Hon äter bra, och i går vägde hon 388 gram. Nu får hon själv bestämma hur mycket hon vill äta. Men jag bestämmer hur ofta. Nu äter hon 6 portioner om dagen, och i natt hade vi 9 timmars paus. Det innebar att jag nästan fick sova mina 8 timmar (fast jag vaknade 7 gånger av värmevallningar). Ändå är jag så pass trött i dag att jag började dagen med en liten kopp kaffe. (Ni som känner mig vet att jag egentligen inte dricker kaffe alls, eftersom jag verkligen inte tycker att det smakar något vidare.) Jag blir aningen mindre sömnig när jag har druckit en kopp. Nu ska vi fortsätta att ha 9 timmars vila mellan målen nattetid, så om några dagar (eller veckor) kommer jag säkert att vara normalpigg igen.

Allt är relativt. Jag ska verkligen inte klaga på min tillfälliga sömnbrist.

Det finns en stor artikel i HD i dag om en liten pojke med sjukdomen GSD. Hans föräldrar har inte sovit en hel natt sedan han föddes för snart 7 år sedan. Pojken måste sondmatas varannan timme dygnet runt. (En vuxen med sjukdomen klarar sig med mat var 4:e timme dygnet runt.) Nedan 3 små skärmdumpar från den långa tidningsartikeln. Eliot säger själv "Jag tycker att det går bra, jag ska kämpa." Tapper familj! Jag hoppas att det går bra för dem!

22-05-19:

I dag är det Neas 12-veckorsdag. Hon vägde 405 gram i morse. Enligt en teori så motsvarar 12-veckors-vikten 50% av hundens vuxenvikt. I så fall skulle Nea väga ca 800 gram som vuxen. (Och Nova, som vägde 675 gram på sin 12-veckorsdag, skulle hamna på 1350 gram.) Återstår att se. Hur som så kommer Nea alltid att vara en pytteliten hund. Gullig, men mycket ömtålig.

Själv vägde jag 58,9 kg. Det är mycket för min längd! När jag har kommit ikapp med sömn, och fått normal energi igen, då ska jag börja göra något åt övervikten.

22-05-20:

Nu läser jag en faktabok. Eftersom jag fortfarande är konstant trött, så går det inte så fort. Boken är en sammanställning av allt man vet om fasta sedan antiken fram till nu. Genom åren har man fått otaliga bevis för att det är bra för oss människor att fasta (särskilt att vattenfasta). Vi är inte gjorda för att ha konstant tillgång till föda dygnet runt.

På 70- och 80-talet fastade jag regelbundet. (Oftast 7-10 dygn råsaftfasta.) Det var på modet då. Nu har fasta blivit modernt igen. Särskilt periodisk fasta. Sanna går igenom alla fakta, och olika sätt att fasta, men påpekar att fasta inte passar för alla. (Utom periodisk fasta, som aldrig kan bli fel.) Till sommaren (när det är varmt ute) vill jag prova att fasta igen. Kanske bara 1 dygn, kanske längre? Sanna lever som hon lär, och ser ju fräsch ut för att vara 60.

I går tog jag bussen till Ica i Nyhamnsläge för att hämta den lilla piedestalen jag hade beställt. Den blir bra. Även om minipetunian växer till sig rejält, så att grenarna hänger över kanten på krukan, så bör inte hundarna kunna komma åt den.

På Ica gjorde jag ett fynd! De sålde bougainvillea i 2 färger, den lila (som är så vanlig i Sverige) och sådan rosa som jag tycker allra bäst om. Det är klart att jag köpte en rosa! Jag har verkligen saknat mina spanska. (De växer nu i Eriks trädgård.) Växtvän som jag är, så tror jag att min andra bougainvillea tycker om att ha fått en artfrände som sällskap. Nu får båda stå ute på balkongbordet tillsammans.

Där ska de egentligen inte stå, men eftersom jag har hundar så kan jag inte ställa dem direkt på plattorna. Kanske jag borde köpa 2 små piedestaler till. Men egentligen borde de vara högre (eftersom bougainvillea-grenar kan bli långa).

Nova och Nea lekte med nedfallna högblad, och åt upp ett par.

I dag har det varit mulet och trist ända till eftermiddagen, då tittade solen plötsligt fram.

Vi passade förstås på att vara ute ett par timmar.

Tror ni att jag favoriserar Nea, eftersom jag tar så många foton på henne (och färre på de andra)? Nejdå, jag tycker precis lika bra om alla mina hundar - men Nea är mycket mer aktiv. Medan de "stora" gärna kopplar av, så är det fart på Nea precis hela tiden - utom när hon sover.

22-05-22:

Nu när jag har övergått till att ha större/mer högupplösta foton här igen, så får jag skapa nya sparade dagböcker oftare. Annars kraschar sidorna. Nu är det dags igen...

I går var vädret regnigt och trist, så det blev ingen långpromenad. Nova och Nea motionerar mycket inomhus, och har roligt tillsammans. Nedan leker de "jaga-leken". Samtliga foton är förstås suddiga, men ni kanske ser att det är fart på mina små.

Men Nellie behöver lite extra stimulans. I går tog jag fram vipp-musen. Nellie tycker att den är lite läskig, men blir väldigt lycklig när hon lyckas vippa fram smaskigt torrfoder med hjälp av tassen.

Nea är den som det är mest fart på av mina hundar. Men hon sover gott emellan aktivitetsrycken.

I dag skadade Nova tassen (eller benet?) när vi var ute på altanen. Hon gick som vanligt fram till staketet, men kom haltande tillbaka (vänster bakben). Klev hon på något vasst tro? Jag undersökte tassen och benet noga, men varken såg eller kände något konstigt. Till att börja med stödde Nova inte alls på benet, och jag hann förstås oroa mig. Sedan haltade hon omkring ett tag. Men därefter blev det (i alla fall nästan) bra. Jag undrar vad som hade hänt?

Sedan fick vi oväntat besök. Min granne Britta (som har 2 chihuahuor) såg från sin balkong att mina var ute på altanen. Vi pratade häromdagen om att hennes ena hund (Godiva) skulle komma ner och leka. Den andra (Skrållan) är väldigt gammal och sjuk, så hon stannar helst hemma. Nu kom Britta och Godiva ner till oss. Alla 4 hundarna tyckte att det var jättekul att träffas!

Först visade mina hundar hur vi har det på altanen, och sedan gick de husesyn inomhus. Under tiden satt Britta och jag på altanen och pratade. Britta konstaterade att det är väldig fart på Nea. Britta och Godiva stannade inte så länge, men vi bestämde att göra om det en annan dag. Det är roligt för alla hundarna att träffas, och på altanen kan de vara lösa. (Jag vågar inte släppa mina lösa på framsidan av huset, även om här är väldigt lite biltrafik.)

Jag har läst ut Sannas fastebok. Den var inte helt lättläst, eftersom den är fullspäckad med fakta. (Och jag läser för att lära mig!) Jag tyckte också att det var jobbigt att Sanna hela tiden upprepade allt (så jag fick läsa betydligt fler sidor än vad som hade behövts för att förmedla innehållet). Men boken är bra, om man är intresserad av ämnet. (Den mest heltäckande och uppdaterade som finns på marknaden.) Jag fick upprepade bevis för att vattenfasta är nyttigt, läkande, föryngrande och naturligt för oss människor. Om man förbereder kroppen noga är det inte svårt/jobbigt heller - och även en 24 timmars-fasta gör stor nytta. Jag kommer att prova vattenfasta till sommaren. Kanske först 1-2 dygn, och om det går bra så provar jag kanske en vecka senare.

Äntligen! Nu finns Sparad dagbok 76! Det tar mindre än 1 minut att skapa en ny sparad dagbok och lägga ut den på webben. Men sedan tar det evigheters evigheter att få Hyperlänk att svara, så jag kan skriva in "kommandot" så det går att klicka på index-sidan för att kunna öppna den nya sidan! Jag har stort tålamod, men ändå! I dag tog jag fram timern för att kolla hur lång tid det egentligen tar.

Jag klickade på hyperlänk, och väntade. Efter 9 minuter och 8 sekunder så stängde Frontpage sig. Jag började om. Efter 8:55 stängde programmet sig. Jag började om. Efter 10:52 stängde programmet sig. Jag började om. (Jag ger inte upp i första taget!) Efter 9:56 stängde programmet sig. Jag började om. Efter ytterligare 9 minuter och 51 sekunder så öppnade programmet sig - och jag kunde börja skriva in den långa och krångliga webbadressen där inte en punkt får bli fel. Jag klickade på OK. Efter 1 minut och 40 sekunder visade sig texten Sparad dagbok76 på indexsidan. Jag skyndade mig att spara, och skickade ut sidan på webben. Klart!

Sedan var det bara att överföra text och bilder från Dagbok till den nya sparade dagboken. Jag undrar hur många gånger till jag kan få Microsoft Office Frontpage 2003 att fungera? Programmet är 19 år gammalt! Det är äldre än urgammalt i datorvärlden. Den dagen det inte fungerar mer - då kan jag inte skriva en rad här. (Måtte jag ha orkat ta itu med min andra webbsida www.christel.es innan dess.)

Jag glömde att påpeka att Sanna Ehdin talar väldigt varmt om LCHF i sin fastebok. Jag ska börja med LCHF igen lite längre fram. Nu har mina kolesterolvärden varit helt inom det normala vid de senaste provtagningarna. Att värdena var höga en period, behöver inte ha haft med LCHF att göra. Och förresten kan man tillämpa LCHF på mer än ett sätt.

22-05-24:

De här fotona tog jag i går, när det var så soligt och varmt på altanen att jag bara hade sol-linne och knäkorta byxor på mig. De visar stora knoppar på prakttryet, paradisbusken och smultronschersminen. Åh så fint det kommer att bli när de slår ut!

Fotot nedan visar att min brokbladiga bougainvillea har börjat få "sommarfärgade" blad. (Men inga rosa högblad ännu.)

I dag regnar det i hela nordvästra Skåne.

Det är olika småkryp som traskar fram över altanen beroende på vädret. (Myrorna gillar solsken.) Nedan ser ni en klotdubbelfoting. Om man petar till dem så rullar de ihop sig till ett perfekt klot. Det gör de t ex när Nova försöker ta dem. Fast det hjälper inte. Nova har redan ätit upp en, samt en spindel. Jag hann inte hindra henne. Tja smaken är ju olika...

Småflickorna lekte så rart nyss. Nova låg på rygg och Nea ovanpå. Jag stod en bit ifrån och tog några foton. Samtliga blev tyvärr väldigt suddiga. Nedan kan man möjligen ana vad fotot föreställer i alla fall. Kommer jag närmare så slutar de alltid med vad de gör, och tittar på mig i stället. 

I dag, på sin 3-månaders-dag, väger Nea 435 gram.

Det klarnade upp en smula, så vi kunde vara en stund på altanen.

Nea lyssnade noga på vad Nellie förmedlade.

Nova och Nea passade på att köra några sprinter-pass.

Alla hundarna, men i synnerhet Nova, har kommit på att de kan klämma sig in bakom krukorna, och åla sig fram mellan nät och krukor. För att det inte ska bli alltför svårt att hitta ut igen (särskilt för Nea), så har jag gjort små mellanrum mellan krukorna - så att det inte står mer än 5 i rad.

Nu har Nova börjat leka kurragömma, där hon gömmer sig för Nea.

För att sedan, om Nea inte hittar henne bums, kunna rusa fram och överraska Nea.

Ibland får jag plocka fram Nea. Nova klarar även att backa ut. (Nellie går bara in bakom krukorna om hon ska hämta ett särskilt saftigt blad, annars får det vara.)

Mina små leker lika bra i vardagsrummet, men ute på altanen får de frisk luft samtidigt + att omväxling förnöjer.

22-05-25:

Under den lilla pallen brukar Nea gömma sig, om något verkar farligt. Då är det knappt så jag hittar henne. Men hon kommer fram när jag kallar på henne.

Här har det varit omväxlande solsken och regn i dag. På förmiddagen sken solen, så vi gick alla 4 ut på en mini-promenad på framsidan av vårt hus. (Där finns bl a gräsmattor.)

Precis som alla koppel-ovana valpar tycker Nea det är hemskt att behöva ha halsband och koppel. (Jag har för mig att det tog 7-8 gånger innan Nova förstod att sele och koppel förde något roligt med sig.) Råttselen jag köpte sitter inte skönt på Nea. Råttor har ju en annan kroppsform. Jag vet inte om jag kan sy om den. Annars får jag väl skänka den till Loppan.

Korta sträckor kunde vi gå utan att alla koppel trasslade ihop sig. Men emellanåt skuttade Nova hej vilt, och sprang gärna ett varv runt mina ben. Andra gånger satte sig Nea ner, och stretade emot. Jag funderar på att sätta Nellie och Nova i dubbelkoppel nästa gång. Så har jag i alla fall bara 2 handtag att hålla i. Men det är inte säkert att det blir mindre trassel...

Sedan regnade det ett tag. När det klarnade upp igen så gick vi ut på altanen. Jag passade på att plantera om den nya bougainvillean i en lite större kruka.

Tittar ni noga på fotona ovan och nedan, så ser ni alla 3 hundarna!

Så här ser en klotdubbelfoting ut när den har rullat ihop sig:

Vi har ganska gott om sådana på altanen. Bara hundarna inte äter dem, så stör det inte mig. De räknas som nyttodjur.

22-05-26:

I dag blåser det rejält (11-12 m/s, eller som jag har lättare att förstå: ungefär 40 km/h), och i natt har det regnat.

Jag har passat på att tvätta. (Här är alltid gott om lediga tider i tvättstugan.) Vi kommer nog ändå att vara mest inomhus i dag.

Tittar jag på gamla foton och jämför, så ser jag tydligt att lilla Nea har vuxit (och att huvudet inte längre är "babystort").

Det känns bra att Nea nu är som en alldeles normal valp - bara i storleken mindre. Hon äter 5 mål om dagen, och sover 9-10 timmar på natten (som de andra). Längre fram ska jag minska först till 4, och sedan till 3 mål. 3 mål per dag är normalt under resten av uppväxten. Själv fortsätter jag att ge mina hundar 3 mål även när de är vuxna. De uppskattar att äta oftare eftersom måltiderna är dagens höjdpunkter. Nellie hade gärna ätit 10 gånger om dagen, om hon hade fått bestämma... (Dessutom minskar man risken för magomvridning, som hundar som bara äter 1 mål om dagen kan råka ut för.)

Jag har varit nyfiken på vad det är, som har kommit upp i min kruka där fjärilsbusken och tulpanerna står. Det är inget som jag har planterat eller sått. Nu när den är fullt utslagen så ser jag att det är en Neapellök (allium neapolitanum). Den är vacker, så den får stå kvar.

Det är inte ofta som Nellie och Nea delar säng, men det gjorde de i dag. Den lilla rosa sängen i hallen är populär. (Kanske är det placeringen?) Den har hål i botten (som jag borde ha försökt laga för länge sedan), så jag funderar ibland på att slänga den. Jag köpte den på Tedi i El Campello för bara 3 €, så den har verkligen varit prisvärd. Men eftersom hundarna är så förtjusta i den så får den vara kvar ett tag till.

I dag har jag skurit till mattan framför altandörren, så den passar precis. Skönt att jag äntligen kom mig för med att göra det. På sistone har även enkla och snabbgjorda saker känts motiga att börja på. Men nu när jag har sovit flera nätter i rad så har jag lite mer energi. (Om jag sedan hade sluppit vakna så många gånger av värmevallningar var natt - så hade jag kanske varit riktigt pigg på mornarna/dagarna?)

Att-göra-listan är lika lång som vanligt. Jag borde beta av åtminstone någon punkt till i dag. Det är så mycket man borde...

Jo minsann. Jag gjorde lite nytta till. Jag monterade 2 små Yamazaki-hyllor. Jag gillar verkligen deras produkter. Allt är platsbesparande och av hög kvalité. Jag skulle gärna köpa mer från Yamazaki! Jag skulle ha stor nytta av ytterligare ett par små praktiska hyllor, och ett läsbord - men de är dyra. Kanske längre fram? (https://theyamazakihome-europe.com/)

Att bruksanvisningen är på japanska gör ingenting, för den är så tydlig ändå - och det är få delar som ska skruvas samman. (De medsänder också en liten påse med en skruv i reserv av varje sort. Bra - ifall, ifall.)

Jag hade sett att den lilla hall-hyllan var så exakt i måtten som den kunde vara, för att passa "runt om" Ikea-rullvagnen jag hade stående där - och bredden på köksskåpet. Nu ser det inte bara snyggare ut, jag har fått ytterligare en avställningsyta. (Den kommer jag snart att fylla. Bl a ska asken med hundbajspåsar få stå där.)

Hyllan på arbetsbänken i köket passar också precis. (Den är utdragbar och kan bli längre.) Nu har jag ytterligare ett hyllplan att fylla. Det behöver jag verkligen. Som det är nu har jag en del saker stående på spisen (för att jag inte har någon annanstans att ställa dem), och det är ju inte riktigt optimalt. (Även om jag använder mikrovågsugnen betydligt oftare än spisen.) Diskstället är förresten också från Yamazaki, men det köpte jag till lägenheten i El Campello.

Den lilla väggyllan från Jysk (som nu ensam ligger kvar på matbordet) behöver man inte montera. Den är bara att sätta ihop. Men för att kunna haka på hyllplanen så måste gavlarna vara uppskruvade på väggen. Hyllan ska sitta i sovrummet (och jag ska förvara mina DVD-filmer på den). Eftersom väggarna där är av helgjuten betong, så måste jag be vaktmästare Steen om hjälp att borra hålen. Då ska jag be honom att borra hål för ett par krokar också. Det kanske vi kan hinna med nästa vecka, eller nästa igen?

I kväll fick inte Nea sitt vanliga foder (Royal Canin Gastrointestinal Puppy), som hon har ätit sedan hon fick blodsockerfall. Hon fick i stället Royal Canin Puppy Mini = vanligt valp-blötfoder (som jag mosade). Det var smaskens! Hon åt hela 30 gram, mot 20 i vanliga fall. (Jag lägger numera upp lite drygt en ranson i hennes skål, och så får hon äta så mycket eller lite hon vill.)

Eftersom jag har flera burkar kvar av specialfodret, så ska jag varva hädanefter. Det var sådant här blötfoder som Nea fick sin första tid hos mig. Det är sådant man brukar ge små valpar. (Nova fick det också, innan hon övergick till torrfoder.) Nu hoppas jag att Neas mage tål bytet bra.

22-05-28:

Nu blandar jag hälften specialfoder och hälften vanligt valpfoder. Nea tycker att det smakar gott, och äter bra! I går åt hon bara 4 mål. Det var inte planerat, men hon sov när jag hade tänkt mata henne. Nea var lika pigg som vanligt ändå. Så nu fortsätter vi med 4 mål per dag. (Men jag ökar på portionsstorleken lite.) Då kan Nea äta 3 måltider samtidigt som Nellie och Nova äter, men så får hon ett extramål innan läggdags också. Det blir nog bra.

Mest regn och mycket blåst, men aningen sol emellanåt. Så har vädret varit de senaste dagarna. Jag blir lite små-deppig när det är grått ute. (Sådana dagar längtar jag till El Campello!)

När det har blåst som mest har hundarna inte velat vara ute på altanen, inte ens de stunder som solen har skinit.

När jag satte nya hall-hyllan på plats så hittade jag Nellies älsklingsboll som varit försvunnen några veckor, Den låg längst in under rullvagnen. Att jag inte har hittat den tidigare säger en del om hur slarvigt jag har städat på sistone... Nea tycker också om bollen!

Har ni fantasi? Då kan ni se att det är en moln-hund som springer i full fart över himlen! (Om inte så kommer facit härunder.)

Nu har jag ordnat klart på nya hall-hyllan. I de små byråarna ligger det en massa hundbajspåsar, och i den lilla turkosa lådan ligger det bajspåse-hållare/väskor. Sådant är bra att ha precis intill dörren.

Jag har också ordnat mina prydnadssaker på 3 av de nedersta hyllplanen i vitrinskåpet. Där har jag ställt sådant som jag tror att mina barnbarn tycker är finast - i lagom ögonhöjd för dem. Den allra nedersta hyllan är inte klar än, där ska min docksamling stå.

Jag har faktiskt några sådana prydnadssaker som vuxna kan tänkas tycka om också. (Fast inte så många...) Dessa står förstås på de övre hyllplanen.

Även i dag borde jag göra en massa (inklusive att bums gå ner 10 kg), men det blir nog inte mycket gjort i dag heller. Kanske jag inte ens blir klar här till midsommar? Men till hösten blir jag det alla gånger!

Det blev sol en stund, och då släppte jag ut hundarna på altanen. Som vanligt lekte de kurragömma bakom krukorna, och hade jättekul.

En stund senare var det molnigt igen, men trots detta fick jag ett aktivitets-ryck. Jag lyfte fram alla mina krukväxter, så jag kunde plocka vissna blad, och sopa av fönsterbrädena.

När det ändå var tomt i fönstret så passade jag på att sätta upp mina glasprismor. Jag fäste upp gullrankan också.

Sedan ställde jag tillbaka alla krukväxterna. Jag har ganska många. I vardagsrummet är det flest pelargoner (och i sovrummet är det flest gröna).

Därefter satte jag mina blomsterfeer i några av krukorna.

Barnslig som jag är, så tycker jag att det är trevligt med mina små dekorationer.

Nu tidig kväll så tittade solen fram igen.

Och då skapade glasprismorna vackra små regnbågar i rummet. Den på dörren rörde sig lite. Nea fick syn på den och blev rädd. Så nu har jag för första gången hört henne skälla. (Det lät ganska ynkligt, men gulligt.)

Nu har jag kommit ytterligare ett litet steg mot att komma i ordning. Skönt!

22-05-29:

Suck! Jag har precis insett att den svenska sommaren är sval och regnig - för det mesta. Det stod i tidningen att "sommarvärme väntas till landets södra delar", men då var det fråga om 20°... Jag går fortfarande klädd i jeans, sweatshirt (med linne under, och periodvis fleeceväst utanpå), och jag har strumpor i sandalerna. Det är inomhus, här där jag har 22-23°. Ute får jag ofta ta på mig en tunn jacka också. Dagens prognos räknas som "fint väder":

I lilla paradiset El Campello skiner solen! Där kommer det att vara 26-30° de närmaste dagarna, 21-22° i havet, och UV-index 9. Om jag hade bott kvar där hade jag kunnat gå klädd i shorts och tunn T-shirt (eller linne). Men nu bor jag inte där längre, utan här i Mölle. Mitt liv har ändrats mycket i och med flytten, både till det bättre och till det sämre. Men så är livet - man kan aldrig få allt. (Möjligen om man är enormt rik, och dessutom har bra gener.)

Jag tycker att jag ordnade det så bra när jag inhägnade altanen med nät och enkla stolpar, till en kostnad av 300:-. Det har fungerat bra - ända till i går. Kanske jag blir tvungen att köpa ett rejält hund-staket för utomhusbruk nu? Det nedan verkar bra, men kostar nästan 2300:- inkl frakt. De 16 delarna bör räcka runt om altanen.

Varför jag måste köpa ett rejälare staket? Jo i går tog sig både Nellie och Nova ut. De lutade sig mot näten så det nästan la sig ner, och sedan kunde de hoppa ut. (Jag kan inte spänna nätet hårdare eftersom de enkla staket-pinnarna inte kan förankras bättre.)

Nu var hundarna synnerligen motiverade i går. Godiva kom nämligen, helt på eget initiativ, och hälsade på. Nellie var den som först hoppade ut. Sedan kissade hon och Godiva på gräset, och sprätte med bak-tassarna, och såg så lyckliga ut. När jag inte kunde hålla Nova längre så släppte jag henne. Godivas matte, som undrade vart Godiva hade försvunnit, såg henne från balkongen och kom ner. Då lät jag även Nea springa runt en liten stund på gräset.

Men sedan stack Nellie och Nova över till grannarnas (vilket de kanske inte uppskattar), så jag fick skynda mig att hämta dem. Vi lyfte in alla 4 hundarna på altanen. Där hade alla trevligt tillsammans en stund. Godiva behöver sällskap nu. Hon har nyligen förlorat sin svårt sjuka sambo Skrållan. Och mina tycker det är kul med besök!

Godiva är mycket intresserad av Nea.

Det var lite svårt att ta bra foton, men några halvdana är väl bättre än inga... 

Nu känner jag mig inte längre trygg när jag släpper ut hundarna. Nu när åtminstone Nellie vet hur man gör för att komma ut, så kanske hon gör om det. Jag har inte råd att beställa ett rejält staket bums. (Den här månadens pension räcker bara till hyra och de fasta räkningarna.) Jag skulle kunna beställa fler staketpinnar, men det hjälper bara för stunden (och det är lång leveranstid på dem). Jag brukar vara ute på altanen när hundarna är ute. Men det händer att jag går in några minuter för att göra något. Det vågar jag inte längre. Så om telefonen ringer är det inte säkert att jag kan springa in och svara. (Mobilen ligger normalt bredvid min dator.)

Ja, det ger sig väl.

Jag har löst problemet för stunden. Jag förstärkte staketet på de mest strategiska ställena med 4 bambupinnar jag hade stående. Det kommer att fungera någon månad framöver. (Sedan ruttnar väl den delen av pinnen som är under jord.) Men en tillfällig lösning är bättre än ingen.

Det är ju fint väder (om än kyligt, 14°) så det är klart att hundarna ska få vara ute.

Nova och Nea är mycket förtjusta i att tränga sig in mellan staketet och krukorna. Dels har de bättre utsikt där, och dels tycker de om att äta gräs.

Nellie, Nova och jag gick en promenad nere vid havet. Nea fick stanna hemma, men hon sov både när vi gick och när vi kom tillbaka. (På torsdag ska Nea få sin 2:a vaccination, och sedan kan hon följa med mer.) Det är fint nu, när så många blommor har slagit ut! Fotona får tala för sig själva.

22-05-30:

Jag har beställt den stora vädertåliga valphagen i metall. Det är helt nödvändigt. (Jag fick ta av de sista pengarna på sparkontot.) I går eftermiddag kom Godiva och hälsade på en stund. När hon och hennes matte gick, så såg jag plötsligt att Nea sprang efter - ute på gräset! Och jag hade ingen aning om hur hon hade kommit ut. Jag sprang efter och bar hem henne igen. Minuten efter såg jag henne utanför nätet igen. Och då såg jag hålet. Jag hade skarvat nätet vid hörnpinnen. På ett ställe, en bit upp, var det ca 20 cm mellan buntbanden. Där hade Nea lyckats pressa sig ut! Jag satte bums tätt med nya buntband på stället. Nu hoppas jag att hundarna håller sig på rätt sida nätet tills den nya valphagen kommer (ca 8-11/6).

I dag såg jag för första gången alla mina hundar i samma säng! Lite trångt - men gulligt!

Ny har min Weigela Nana Variegata (Prakttry) slagit ut! Jag tycker att den är jättefin!

22-05-31:

I dag har jag varit i Höganäs och fått min 4:e anti-covid-vaccination, i enlighet med Folkhälsomyndighetens uppmaning... Senare i höst blir det en 5:e, men då ska vaccinet vara uppgraderat så det bl a skyddar mot omikron-varianten också. Synd att det bara finns "gammalt" vaccin nu. Men jag är inte längre rädd för att bli smittad. Faran är inte akut, nästan inga är sjuka nu, och skulle jag bli smittad så skulle jag förmodligen få det väldigt lindrigt. Men vi lär nog få ta en årlig anti-covid-vaccination i många år framöver.

När jag ändå var i stan så passade jag på att köpa både valp-våtfoder (i djuraffären) och lite mat åt mig (på Lidl som ligger närmast busstationen). 

Annars har jag mest lekt och kelat med hundarna - fast jag har en jättelång att-göra-lista...

22-06-03:

Jodå, jag lever och har hälsan. Men jag har varit ganska deppig ett par dagar. Det dåliga vädret påverkar mig. (I dag: gråmulet, förmiddagsregn, blåsigt, +11 grader.) Är det här svensk sommar? Och så har jag känt mig lite ensam de senaste veckorna. Dock blev jag hjälpt av en feel-good-bok, när jag kände mig som sämst. Jag berättar mer i morgon (då jag även kommer att tipsa om boken).

22-06-04:

Så här har vädret varit de senaste dagarna, och jag har mått ungefär likadant.

När jag kände mig som allra deppigast, och inte hade lust att göra någonting alls, så började jag läsa boken nedan. En trevligt skriven feel-good-bok. En sådan som man läser med ett leende på läpparna. Och det är så att när läpparna ler, då tror hjärnan att man är glad - och då känner man sig piggare.

I dag är vädret bättre! Tur det, för jag hade nog inte klarat fler mulna dagar. Fast ännu är det bara 12°.

I torsdags var vi hos veterinären. Där fick Nea äntligen sin 2:a grund-vaccination (så nu får hon träffa andra hundar). Jag provade en liten kattunge-sele på henne. (En gammal, jag minns inte vilken hund som har haft den.) Men den passade dåligt. Inspänd i innersta läget var den ändå aningen för stor. Nea väger 475 gram nu, men hon måste upp i ca 600 gram innan de allra minsta hundvalps-selarna passar. Hon får ha halsband så länge.

Jag var fortsatt deppig, så jag började på ytterligare en bok. Den nyutkomna boken nedan. Den var lika bra som den förra boken Anders de la Motte och Måns Nilsson skrev tillsammans!

Hundarna har mest legat i mitt knä när jag har läst. Jag har hållit boken i en hand, och klappat dem med den andra. Men de stora fick också var sitt råhudsben med lite torkad kyckling runt om. Nellie började bums gnaga på sitt, medan Nova grävde ner sitt under pläden i hundsängen. (Nea sov under tiden.) Tyvärr hittade Nellie Novas ben när hon hade gnagt av kycklingen på sitt eget, så hon fick dubbel ranson kyckling. Men sedan har alla 3 hundarna haft trevligt med benen. De smakar tydligen bra även utan kyckling.

Det har slagit ut en allium till i min kruka. Och en tredje har knoppar. Så nu börjar jag undra om jag i alla fall har planterat dem - men glömt bort det. Klematisen börjar så ut sina stora blommor.

På krukorna har jag sett både nyckelpigor och deras larver. Bra ifall jag skulle få bladlöss på någon växt!

Jag känner mig deppig även i dag. Det är pingstafton (pingst = hänryckningens tid), men känns som alla andra dagar. Jag har som vanligt en jättelång att-göra-lista, men jag har ingen lust att göra något alls. Jag kanske börjar på en ny bok, för när jag läser (och lever mig in i en annan värld) så mår jag bra.

I dag ska Nea få följa med ut på promenad. Det blåser lite, så kanske vi går i skogen. Jag får förstås bära Nea det mesta av vägen, men hon behöver träna på att gå i koppel. Och så behöver hon få tillfälle att nosa på annat än lägenhets-golven och altanen.

Det är tydligen bra att jag nu har fått min 4:e anti-covid-sputa.

När vi hade ätit lunch så gick vi alla 4 en runda i skogen. Jag bar Nea en hel del, men hon vill hellre springa efter de andra. De första fotona tog jag på väg till skogen.

Utanför ett hus har de en fantastisk klematis. Jag undrar vad det är för sort? Kan det vara en Clematis Mayleen? Den har stora blommor och kan bli upp till 9 meter, så det skulle kunna stämma. Hur som helst så tycker jag att sorten är väldigt vacker!

I dag fick Nellie och Nova gå i dubbelkoppel för första gången. Det gick förvånansvärt bra för att vara första försöket. Bara Nova fick gå till höger så var hon nöjd. Jag hade aldrig klarat 3 koppel, inte så länge Nea är helt ovan vid att gå kopplad. För det mesta sprang hon i full fart efter de andra. Men ibland tvärnitade hon. Och några gånger råkade hon trassla in sig i sitt eget eller de andras koppel. Men på det hela taget gick promenaden över förväntan. Tyvärr hade allt regnandet gjort stigen kladdig på flera ställen. (Jag lyfte Nea över det värsta, men de andra fick gå själva, trots att de kladdade ner tassarna.)

Jag tog säkert 15 foton när Nellie och Nova raskt traskade skogsstigen fram, och Nea sprang efter. Men samtliga hade rörelse-oskärpa.

Bara på ett ställe, där solen sken, blev fotona tydliga. Men bra blev de ändå inte. Men ni får inte begära för mycket. Det är svårt att sköta 2 koppel, gå raskt, och fotografera samtidigt.

I eftermiddags blev jag bjuden till en av mina grannar på fika. Vi satt på hennes balkong och drack te och åt hembakta bullar, och pratade ett par timmar. Hon bor på andra våningen. På den höjden kan man verkligen snacka om utsikt! Hon ser hela hamnen uppifrån, och långt åt söder, väster och norr. Tyvärr hade jag inte kameran med mig. Vi hade trevligt, och jag känner mig betydligt piggare nu. Lite socialt umgänge gör susen!

22-06-05:

I dag känner jag mig pigg och glad! Solen skiner, det är 19° i skuggan, och UV-index är 7. I dag känns det som svensk sommar!

I morse gjorde jag ett litet experiment. Jag har märkt att Nea tycker att Novas torrfoder (Royal Canin Puppy Chihuahua) är väldigt gott. Fast hon klarar inte att äta torrfoder-kulorna. De är för stora! Jag har krossat fodret i mortel och strött ovanpå hennes våtfoder. Då har hon ätit med större aptit. Det är viktigt att hon äter, så hon växer och går upp i vikt.

I går hade jag blötlagt krossat torrfoder, och lagt i en skål, och så la jag det andra fodret i en annan likadan skål. I morse serverade jag Nea båda skålarna bredvid varandra. Ni kan själva se vilket Nea föredrog! Inte förrän hon hade ätit allt blötlagt torrfoder, så tittade hon ens åt den andra skålen. (Hon åt lite av det fodret också, sedan jag hade strött på torrt krossat torrfoder.)

Jag har 3 burkar kvar av det magvänliga specialfodret (Royal Canin Gastrointestinal Puppy). Jag får väl blanda båda sorterna tills det är slut. Nellie och Nova tycker om det, och kan dagligen få en liten klick var. (Fast Nellie ska egentligen inte äta valpfoder eftersom det är fetare.)

Vi har varit ute på altanen en hel del.

Starkast vinner... Inte rättvist alls!

Eftersom det är pingsthelg så beslöt jag mig (påhejad av Ulf) för att äta något extra gott i dag. Jag ringde till Mölle Krukmakeri och beställde 2 förrätter för avhämtning. Sedan gick jag och alla 3 hundarna och hämtade maten. Det är lite bökigt att gå med 3 hundar (när 2 är valpar), men hundarna tycker det är roligt att följa med. På Krukmakeriet var det fullsatt, och hundarna gjorde succé när vi kom in i trädgården (särskilt Nea). De flesta slutade äta och tittade på mina små...

Hästparkeringen var full, precis som när jag senast gick förbi.

Väl hemma igen så lät jag mig väl smaka. Grytan och brödet först, och osten sen. Maten var verkligen supergod! Och jag blev proppmätt.

Sedan ordnade jag om bland hundarnas koppel. Jag tog undan nästan alla vår-och-höst-selar, och tog fram sommar-selar i stället.

Nu vågar jag tro att det blir sommar även i år!

22-06-08:

Sommar? Kanske var jag väl optimistisk? Visserligen skiner solen nu när det har börjat bli kväll, men fram till nyligen var det molnigt och grått. Vädret i går och i förrgår såg ut så här:

Min ena dahlia har ruttnat, och en annan växt hänger. För mycket regn...

Jag blev deppig igen, och tröstade mig med en bok. Nora Roberts är alltid ett säkert kort, spännande och med intressanta huvudpersoner.

Hundarna låg som vanligt i mitt knä.

Det är spännande att se vad som händer, när jag går ifrån fåtöljen en stund och hundarna ligger kvar.

Nedan tittar Nellie efter att boken ligger kvar på bordet. Då vet hon att jag strax kommer tillbaka igen.

Korta stunder har vi kunnat vara ute på altanen. Allt har inte ruttnat bort. Paradisbusken har slagit ut, och klematisen får fler och fler utslagna blommor.

Nea luktar på en av blommorna.

En av grannarna har så vackert i sin trädgård. (De vars vårljung hade blommor hela vintern.) Just nu blommar azalea och rhododendron.

I dag har jag haft besök av Linda, Alva, Jenni och Molly. Vi har både ätit lunch ihop (en god vegansk gryta som Jenni hade lagat), och sedan fikat (glass med färska hallon och jordgubbar). Däremellan har vi pratat, och lekt med Alva och hundarna. Jättetrevligt! Tyvärr får jag (som vanligt) inte visa några foton på söta lilla rödlockiga Alva... Trist! Alva har blivit så "stor" nu (hon fyller 3 i oktober). Hon talar med fullständiga meningar och har mycket att säga.

Och apropå inget särskilt så blev jag precis 70 år gammal klockan 17:21 i dag.

Jag glömde: Nea väger över ½ kilo nu. Den 6/6 vägde hon 525 gram!

22-06-09:

I morse kom vaktmästare Steen och hjälpte mig att borra totalt 13 hål i betongväggarna, och 4 i taket. Sedan kunde jag skruva upp min lilla hemsnickrade hylla bredvid fönstret. Den som ampelliljan står på nu. På så vis får jag plats med ytterligare en krukväxt + att ampelliljan kommer mer till sin rätt.

Jag satte 2 krokar i taket i vardagsrummet, och 2 i sovrummet, så jag kunde spänna fast sladdarna till taklamporna. (Jag använde små vita buntband.) I sovrummet hjälptes Steen och jag åt att sätta upp vägghyllan. På den får alla mina DVD-filmer plats. (Fast några kommer jag att gallra ut ändå.) Jag skruvade också upp min gamla sänglampa ovanför sängen. (Den skymtar nere till höger på fotot nedan.)

Och så kunde jag skruva upp mitt gamla nyckelskåp, samt 2 "hundsvans"-krokar, och hänga upp min lilla söta vepa som jag köpte på Ven för gissningsvis 45 år sedan .

Ovanför fläkten behövde inte Steen borra. När han berättade att det är spånskiva på väggen valde jag rätt skruvar och satte upp min köksklocka och min smile-dekoration. Det är skönt att äntligen ha fått upp klockan, som länge har stått lutad mot soffan. 

Sedan fick jag låna en (slö) grävspade av Steen. Marken har ju varit ca 20 cm högre i ena hörnan utanför min altan. Jag satte ful gräsmattekant där, men det har rasat in jord på plattorna ändå. Nu grävde jag upp ca 1 m² gräsmatta, och la grästuvorna åt sidan. Sedan kunde jag gräva upp överskottsjorden, och bära bort. När jag grävde där det var som högst så stötte jag på ett djurskelett. Skalle, bröstkorg, och en massa ben. Min granne tror att det är resterna av en katt. Personligen anser jag inte att en hyresgäst bör gräva ner döda djur på en gräsmatta som hyresvärden kallar allmän.

Eftersom jag tog bort en hel del ogräsplantor, så räcker inte gräset till för att täcka marken. Men det kommer att växa till sig. Jag måste bara vattna nu i början, de dagar som det inte regnar. Hela "gräshörnan" kommer att komma innanför mitt nya hundstaket. Alltså måste jag spärra av för hundarna, tills gräset har rotat sig ordentligt igen - OCH det har kommit gräs där det nu är jord. Hundar är som bekant glada både för att gräva och att sprätta...

Efter grävandet var jag tvungen att duscha. Jag hade blivit genomsvettig. Och så fick jag slänga de jordfläckiga kläderna i tvätten. Summa summarum: Jag har varit ganska flitig i dag!

22-06-11:

I dag bjöd jag alla mina närmaste (Linda, Alva, Jenni, Molly, Dan, Sara, Gun, Magnus, Uno, Anita och Gunilla) på mat på Mölle krukmakeri. (Johan med familj var förstås också bjudna, men de bor alltför långt ifrån och kunde inte komma.) Jag hade alla mina hundar med mig. Hundar är välkomna på Krukmakeriet, och de får egen vattenskål.

När man har 3 hundar i knäet (och ska hindra dem från att smaka på maten, samt trilla ner på golvet) är det näst intill omöjligt att fotografera samtidigt. Det blev några enstaka foton från Orangeriet (innan maten kom in), och jag tror inte något blev bra. (Jag ska kolla i morgon.) Maten var som vanligt supergod!

Efteråt gick vi alla till hamnen där vi åt var sin glass. Där tog Jenni ett par foton med min kamera, bl a det nedan. Det syns inte alls att jag har klänning på mig. (Synd eftersom jag så sällan har klänning.) Tack vare att jag hade tights under så kunde jag sitta ner som jag gör (fast klänningen gled upp i höfthöjd). Det var förresten för varmt med tights! Jag borde ha gått barbent. Solen sken och det kändes sommarvarmt!

Fram har jag en Front-carrier-bag med Nea i. Hon sov när Jenni tog fotot. Innan hade hon sprungit i full fart efter de större hundarna, men så blev hon trött. Små valpar behöver sova mycket. 

När glassen var uppäten så gick vi ut på piren.

Vi skildes sedan åt. Eftersom Dan och Sara inte hade varit hos mig sedan jag flyttade till Mölle, så följde de med hem en stund. Som alla andra tycker de att min lägenhet (framförallt utsikten) är fin.

Det har varit en jättetrevlig dag i dag! Kul att få träffa mina nära och kära!

I går var det trist väder. Då läste jag boken nedan. Den var spännande och intressant, men inte så bra att jag behöll den. Jag la den i "bok-korgen" vid våra postfack.

22-06-13:

I förmiddags besökte Linda, Alva och jag Plantagen. Där köpte Linda en vattenslang, och jag köpte en Floribunda-ros som ska blomma från början av juni till slutet av september. Jag föll för färgerna! De 2 översta fotona från etiketten, de 2 nästa från min ros.

Jag har nu planterat den i den sista stora Växa-krukan jag hade. (Jag har bara en liten kvar nu, och ska inte köpa fler - eftersom jag inte får plats med fler på altanen.)

När vi kom hem (till mig) så åt vi middag. Därefter gick vi en lång promenad tillsammans alla 6. Ni får se fler foton i morgon (eller dagen efter).

I morgon eftermiddag kommer mitt nya hundstaket! Jag har sått lite gräsfrön där jag hade grävt upp gräsmattan. Nu ser det jämnare ut. För att kunna ställa nya staketet på plats så behöver jag flytta alla mina krukor (samt ta bort nätet). Så jag kommer att ha att göra i morgon. (Hoppas det inte regnar...)

22-06-14:

Hundstaketet kom som det skulle, och därefter har jag haft fullt upp med att montera det, och sedan ställa allt i ordning. Hundarna uppskattar det utökade ytan!  Ännu bättre för dem blir det förstås när det nysådda gräset har tagit sig, så de kan få tillgång till den biten gräsmatta också.

Det enda tråkiga är att jag hittade en fästingnymf i gräset. (Eller rättare sagt, den hittade min hand.) Det lär gå mycket igelkottar här om nätterna. Men nu kommer de inte att kunna tappa fästingar innanför staketet. Jag får hålla koll på mina små. Hittills har de aldrig fått något fästingbett, inte ens Nellie - fast hon är 5 år.

Jag tycker att det blev riktigt bra med det nya staketet! Jag valde att bara sätta en grind. (Det följde med 2, och jag har totalt 3 delar över.)

Visst ser det rymligare ut! Dessutom snyggare och mer lättskött. (Jag har tillfälligt tagit bort den stora mattan.) Grinden ser ni till vänster.

Om ni undrar vad den ljusgrå saken som jag har satt fast ovanpå staketet är, så kan jag berätta att det är utegivaren till en digital regnmätare.

Den provisoriska inhägnaden av den nysådda biten:

Jag vägde förresten hundarna i dag. (Nova är precis 7 månader.) Nellie: 1345 gram, Nova 1235 gram och Nea 590 gram.

22-06-15:

I morse tvättade jag. Under tiden maskinerna skötte sitt så vek jag ihop det större hundstaketet runt det nysådda gräset, och vek ut det mindre (som är ett marsvinsstaket). På så sätt får hundarna några kvadratdecimeter gräsyta till, och så ser det nättare ut.

Gräsmattan är oerhört populär. Den är bäst att nosa på, bästa att kissa på, och förstås - bäst att leka på. Ändå är det ju bara en ynka liten bit... (Men den ska bli dubbelt så stor. Håll tummarna för att gräset ska ta sig, växa och rota sig snabbt!)

Jag är så nöjd med färgerna på min nya ros. Ett fint komplement till den pastellrosa och den ceriserosa jag hade innan.

I eftermiddags besökte jag Trafikverkets anläggning i Helsingborg. Där tog jag foto till mitt nya körkort. Nu äntligen är det klart så att mitt spanska ska bytas ut mot ett svenskt. Om jag har tur blir det färdigt om en vecka. Innan det kommer får jag inte köra bil, vilket inte gör så mycket eftersom jag inte har någon bil + att Skånetrafikens sommarkort gäller fr o m i dag.

I dag skickade Dan de foton som han tog i lördags. Jag har inte hunnit gå igenom dem än. Jag får se om det blir något kvar att visa er, när jag har skurit bort Linda och Alva från alla. Jag har också en del andra foton, från promenaden med Linda och Alva, som jag tänkte visa er. Kanske jag hinner (har lust) att gå igenom fotona i morgon?

22-06-17:

Nu kommer några foton från min 70-årsfest. Eftersom jag tyvärr inte får visa barn och barnbarn på webben så är det många fotona jag inte kan visa. Tyvärr försvann Magnus också, för han råkade stå så att Linda och Alva syntes på samma foto. Men jag tror att jag fick med övriga. Jenni har tagit några av fotona och Dan de övriga. Flera är motljusfoton, som ni ser.

Nejdå, jag är inte avundsjuk. Jag bara konstaterar att min syster Gun ser väldigt lång och smal ut när hon står bredvid mig på fotot nedan till höger...

Och här kommer några av fotona från häromdagen, när hundarna och jag tog en långpromenad med Linda och Alva. Även här fattas alla foton på Linda och Alva.

Lilla Nea travar på bra, även i ojämn terräng.

Nedan sitter hundarna och väntar. Linda hade gått lite längre fram för att se om stigen fortsätter. Det gör den inte, så vi fick gå samma väg tillbaka.

I går bestämde Linda och jag vid 10-tiden, att jag skulle ta bussen till Arild för att hälsa på dem. Tyvärr gick det ingen buss förrän 13:00. (Arild-bussarna går sällan!) Det skulle vara byte i Nyhamnsläge till Arild-bussen. När min buss kom in till Nyhamnsläge Centrum så stod Arild-bussen på andra sidan. Jag började gå över gatan. Då körde Arild-bussen! Jag viftade förtvivlat, men chauffören såg ingenting. De ska invänta Mölle-bussen (i båda riktningarna) för passagerare som ska vidare till Arild. (Jag har skrivit till Skånetrafiken och klagat.)

Just i går sken solen, och nästa buss gick bara 30 minuter senare - men ändå. Många gånger går bussarna till Arild med 2 timmars mellanrum. Och på vardagarna går inga alls mellan 08:12 och 13:12. Det finns heller ingen bänk, eller något väderskydd, där man väntar.

Framme hos Linda fick hundarna springa lösa på gräsmattan (fast den saknar staket). De var så duktiga. Var gång de närmade sig tomtgränserna så ropade jag på dem, och de kom bums springande.

Vi människor njöt också av solen och värmen, men några foton på Linda och Alva får ni inte se. Annars tog jag väldigt många på Alva och Nea. Alva satt fint och Nea låg i hennes knä. Det såg så rart ut!

Senare gick vi in och fikade. På de 2 fotona nedan ligger Nova och tittar på när Linda, Alva, Nellie och Nea leker tillsammans. (Jag tog flest foton åt andra hållet.)

Ibland kände Nea för lite lugn och ro. Då gick hon in och la sig i transportväskan. Bra att hon känner sig trygg där. Jag hade alla 3 hundarna i väskan när vi åkte buss. De låg så fint, samsades (fast det är trångt) och var tysta. Bra!

Nea har börjat klättra upp på saker, nedan på Alvas sköldpadda.

I eftermiddag funderar jag på att ta med hundarna till Höganäs. (Skånetrafikens sommarkort gäller, så det kostar "inget extra".) Där kan vi köpa mer valpfoder, och gå en liten runda. Det är bra att "miljöträna" dem, och att vänja dem vid att sitta i väskan och åka buss. Jag siktar ju på att ta med dem i en väska inne i flygkabinen, när jag åker ner till El Campello någon gång i slutet av oktober eller början på november.

22-06-19:

Min nya regnmätare fungerar bra. Den berättade att det har regnat sammanlagt 6,2 mm i natt och i förmiddags. Nu på eftermiddagen har solen tittat fram igen. Min schersmin börjar slå ut. Den doftar så gott!

När jag släppte ut hundarna på altanen så satte sig Nellie bums i solstolen, medan Nova och Nellie lekte på gräset.

Nea vägde förresten 640 gram i morse! Så nu är hon snart uppe i den vikt som Nova hade när hon flyttade hem till oss.

Kommer ni ihåg Maud, som numera bor i Senegal? (Fotot ovan är från 2013, när hon fortfarande bodde i El Campello.) Nu vill Maud tillbaka till Sverige. Hon mår mycket dåligt, både fysiskt och psykiskt, och har sagt att hon vill flytta från "helvetet" i Senegal. Jag gör vad jag kan för att hjälpa henne, men det är svårt på långt avstånd. Jag har i alla fall ordnat så att Skatteverket har skickat ett personbevis till svenska konsulatet i Dakar. Det behövs för att hon ska kunna få ett provisoriskt pass så hon kan resa hem till Sverige. (Hennes gamla pass är utgånget sedan länge.)

Det hon måste göra nu är att köpa en enkel biljett till Sverige. Hon kan åka med Vueling: Dakar-Barcelona-Arlanda (billigast), eller med Air France: Dakar-Paris-Arlanda (3 gånger så dyrt, men lättare för henne att köpa biljett). Men jag är inte säker på att hon klarar att köpa biljetten själv. Hon ska ha tillräckligt med pengar när hennes pension kommer på måndag. (Som ni kanske minns blev hon sol-och-vårad på hela sitt sparkapital, av Tamba.)

Hennes man Cher hjälper henne med det praktiska, så gott han kan. Han skulle vilja följa med, men han måste komma efter (om både han och Maud fortfarande vill, när hon väl är på plats här). Hon måste få tag på en bostad först. Om han ska få uppehållstillstånd, som han kan få som anhörig, så måste han söka det från Senegal. Det går inte att söka från Sverige. Men det är en senare fråga. (Jag hjälper gärna Maud, men Cher måste klara sig själv.)

En akut fråga är var Maud ska bo den första tiden innan hon får tag på en bostad. Av humanitära skäl måste hon få förtur i bostadsköerna. Jag har kontakt med en väninna till Maud som gör vad hon kan för att hjälpa Maud. Bl a har hon ringt UD, och ska ringa igen. Men hos henne kan Maud inte bo.

Den enda som återstår är jag. Och ni vet att jag bor trångt. Men jag skulle aldrig svika en vän, jag är inte den sortens människa. Så om Maud inte har någonstans att bo - då skulle jag köpa en hopfällbar gästsäng och ställa den framför soffan på tvären i vardagsrummet. Soffbordet och fåtöljerna fick jag försöka ställa längs väggarna (eller i soffan). Det skulle förstås inte fungera någon längre tid, egentligen max 1 vecka. Men, som sagt, jag sviker inte en vän i nöd. Maud är i alla fall självförsörjande, hon har sin svenska pension.

Jag, och väninnan, jobbar nu på allt vad vi kan för att hjälpa Maud att komma hem till tryggheten i Sverige. Hon behöver läkarvård, och boende. Men först en enkel biljett till Sverige! Mycket jobb återstår. Jag har tät kontakt med Maud, som ringer ofta via Whatsapp.

Håll tummarna för att det ska ordna sig för Maud! Och har ni några tips och råd, så hör gärna av er!

22-06-20:

I dag har jag ätit lunch på Krukmakeriet tillsammans med min f d tangokavaljer Jörgen samt hans vän Lars. (Vi åt pizza. Gott som vanligt!) Efteråt åkte vi hit och drack kaffe respektive te. Vi hade trevligt tillsammans! Och hundarna tyckte att det var kul med besök.

Fotot nedan tog jag strax innan Jörgen och Lars kom. (Tur jag hade bokat bord i Orangeriet, för det regnade...)

Nedan syns att Nellie är äldre än de andra. De flesta gångerna tittar hon på när de andra leker, men deltar inte själv.

Nea har blivit duktig på att hoppa upp på/i saker. Hon trivs nu bra i "lilla kojan". Men det händer att jag får hjälpa henne ner...

I morse vid 3-tiden vaknade jag till och började grubbla på hur Maud ska få plats i mitt vardagsrum. Det är ytan nedan som jag har till mitt förfogande. Soffan (precis utanför bild) står ju där den står. Jag grubblade ett par timmar, men blev inte så värst mycket klokare. (Jo, jag är sömnig i dag.) Om det skulle handla om 1 vecka så löser det sig alltid.

Men tänk om det handlar om 3-4 månader? Det blir svårt att få tag på en lägenhet åt Maud! Här finns ju inga tomma... Många har varnat mig för att låta Maud "flytta in" (eftersom vi inte har något tidsperspektiv). Men jag kan förstås inte svika henne. Man lämnar inte en 78-årig kvinna ensam, när hon inte har någonstans att bo. (Fast jag undrar om inte "socialen" skulle göra det?)

I går satt jag en stund och läste Allt i Hemmet med hundarna i knäet. Vi tycker alla 4 att det är mysigt!

I förmiddags kom det ett par kraftiga regnskurar, totalt 6,2 mm. Men nu skiner solen. Min smultronschersmin har nu fler utslagna blommor. Den doftar jättegott, lite mildare än de "klassiska"! Den andra schersminen (Belle Etoile) är på gång. Och rosorna har knoppar.

Luktärterna är nu 35 cm höga (men där syns förstås inga knoppar än), och gräset jag sådde börjar komma upp.

Härförleden tog jag reda på att det är lite drygt 2 mil härifrån till danska Gilleleje. Så nu gissar jag att de flesta fartygen går ca 1 mil ut från svenska kusten. Men några går närmare, det kan jag se på Marine Traffic. Kanske ½ mil? (Gäller de stora fartygen, småbåtar går förstås närmare.)

22-06-21:

I dag är det sommarsolståndet. Ulf berättade att han hade sett följande på Facebook: "Kom ihåg: Om ett halvår går vi mot ljusare tider igen!"

Eftermiddagen har varit fin, och vi har varit ute på altanen en hel del.

Nu tidig kväll skulle jag vattna mina krukväxter. "Bara vattna" tänkte jag... MEN! Nej! USCH! Eländes elände! Jag hittade ull-löss på en crassula. Jag spolade noga av den under kökskranen, och satte ut den på altanen. För säkerhets skull granskade jag växterna som stod intill. Jodå, mina 2 största benjaminfikusar, och en liten, var också angripna. Samt en schefflera. Den lilla fikusen sköljde jag av i köket, de 3 stora duschade jag i duschkabinen. Nu står alla 5 på altanen.  

I morgon ska jag sätta Provado-pins i krukorna (om jag har hemma), annars får jag spraya dem med ohyrespray. De får sedan stå på altanen några dagar. Hoppas de tål miljöombytet. (Solen är starkare utomhus.) Och därefter måste jag isolera dem från andra växter inomhus en period. Suck och suck!

Nu är det extra viktigt att ohyran inte sprider sig. Jag passar nämligen Lindas 3 krukväxter nu när hon är på semester. Hon har bara 3, för hon har inte plats att ställa fler växter "utom räckhåll för barn"...

När vi ändå är inne på elände. Det stod en artikel i HD i dag, som började med hemskheter under andra världskriget. Nedan ser ni slutet på artikeln. Läs det som står i röda rutan. Det är svårt att förstå att detta är sant - även om vi har insett att Putin är en fullständig galning.

22-06-22:

Nu har jag körkort igen! Jag fick besked att mitt nya svenska hade kommit till utlämningsstället i Nyhamnsläge - så jag tog bussen dit och hämtade det. Även om jag inte har någon bil, så är det väldigt praktiskt att ha ett giltigt körkort. Detta gäller i 10 år.

Jag försöker ta reda på, och förbereda, så mycket som möjligt inför Mauds ankomst till Sverige. Jag har ställt Maud i bostadskö både hos Höganäshem och SBB. Maud behöver bo på en liten lugn ort (gärna nära havet), i närheten av någon hon känner. Och då är Höganäs ett bra alternativ. Sedan har jag förstått att det vore dumt om hon flyttar in hos mig. Då anser kommunen att hon redan har en bostad - och då får hon ingen förtur i bostadskön. Alltså ska jag försöka fixa ett tillfälligt billigt boende för de allra första dagarna. Men innan jag vet när Maud kommer kan jag inte göra mer. Hon har ännu inte köpt någon flygbiljett. Det behöver hon hjälp med. Jag hoppas att allt löser sig!

I dag såg jag att en rosengeranium som stått bredvid de angripna växterna, också har ullöss. Så nu är den också duschad och står på altanen. Jag har Provadopins hemma. Jag ska peta ner sådana i krukorna i morgon. Jag sviker inte mina växter heller. Klart jag ska få dem ohyrefria igen!

22-06-23:

Jag tittade på gamla foton av Maud, och konstaterade att det var den 5:e december 2013 som hon påbörjade sin resa till Senegal. Då vinkade jag av henne i El Campello. (På fotona nedan syns också Tamba som lurade av henne alla hennes pengar.)

Det är alltså 9½ år sedan Maud och jag träffades i verkligheten. Då klarade hon sig själv, men jag vet inte hur det är nu. Hon har fyllt 78, och ibland är hon lite virrig (men inte alltid). Cher som hela tiden (även innan de var gifta) har hjälpt henne i Mbour i Senegal, kan inte följa med nu. (Om han ska komma så får han komma senare, pga de svenska reglerna för anhöriginvandring.) Några av Mauds gamla vänner tror att hon kanske skulle behöva bo på någon typ av serviceboende/institutionsboende. Men jag undrar om hon skulle bli lycklig på ett sådant? Såvitt jag vet har Maud inga nu levande släktingar i Sverige. Alltså känner jag ett ansvar för henne. Jag vill i alla fall försöka att ordna det bra för henne.

Detta är det nyaste fotot jag har fått på Maud, taget 22-04-28 (barnet är troligen Chers brorsbarn):

I dag har jag betalat de sista pengarna (någonsin) som spanska skattemyndigheterna ska ha av mig. Det gällde deklarationen för 1/1 - 26/3 år 2021. Till både försäljningen av min lägenhet och förrådet (och alla de papper som då skulle fyllas i), och till min deklaration, har jag haft hjälp av Björn Sandström på Scandinavian Management i Torrevieja. Jag uppskattar verkligen att jag har kunnat sköta all kommunikation på svenska, och dessutom via mejl (eftersom jag befinner mig i Sverige). Jag kan inte nog rekommendera Björn och hans team!

I år behövde jag bara betala 91,36 € (= 988:-) i skatt. Detta för att jag inte behövde betala någon egentlig inkomstskatt, eftersom jag hade kommit under ett visst belopp tack vare att det bara gällde knappt 3 månader. Så skönt att jag nu kan lägga alla ekonomiska transaktioner bakom mig. Nästa gång jag besöker Spanien så blir det som turist.

22-06-24:

I dag är det midsommarafton. Men det är också Neas 4-månadersdag. Hon väger nu 675 gram! Hon växer! (Som jämförelse vägde Nova 915 gram på sin 4-månadersdag.) Hundarna och jag är hembjudna till Gunilla! Det blir säkert trevligt!

Jag önskar förstås er alla:

Glad midsommar!

22-06-25:

I går kunde jag verkligen inte klaga på vädret! Äntligen sommar!

När vi skulle åka till Gunilla så tog jag på Nea en sele, en av de allra minsta. Den visade sig vara så stor att hon kunde kliva ur den. Alltså fick jag ta på henne halsband igen. Nu har jag provat alla pyttesmå selar jag har, men tydligen måste Nea gå upp minst 1 hg till innan hon kan ha någon av dem.

När vi kom fram till Gunilla (till huset som hon tillfälligt hyr) så mötte Lucy och visade mina hundar den stora gräsmattan.

De sprang runt i full fart, men kom då och då och drack vatten ur vår medhavda vattenflaska.

När alla människor hade kommit så satte vi oss runt bordet. Gunilla hade dukat upp traditionell midsommar-mat, och allt var mycket gott. (Fast själv hoppade jag över sillen...) Vi hade väldigt trevligt tillsammans, och åt samt pratade länge. Några hade jag träffat tidigare, men övriga var nya för mig.

Mannen nedan hade Nea i knäet under hela måltiden, trots att det är svårare att äta med bara en hand. Men hon var inte alls till besvär, sa han.

Nedan det enda fotot där jag syns. (På fotot ovan skyms jag av blombuketten.)

Inte nog med att Gunilla hämtade oss, hon skjutsade oss hem också. Och vi satt faktiskt en stund hemma hos mig och drack vatten och pratade, innan hon återvände till sig själv (och all disk).

Jag klagar inte på vädret i dag heller, men riktigt lika fint är det inte. Fast det var hela 21° redan på morgon, och blev 24° senare. Det har ömsom varit sol, ömsom molnigt. Hundarna och jag gick en promenad längs havet, men det var kvavt, och för mycket folk, så det blev ingen lång runda.

Äntligen har min brokbladiga pelargon slagit ut sina första blommor, långt senare än alla de andra pelargonerna. Jag gillar färgkombinationen mellan blommorna och bladen.

22-06-26:

Jag fick mig tillsänt ett foto från midsommarafton, där jag faktiskt syns:

Mer än så här går det inte att förstora, men ni kanske ser att det är jag:

22-06-27:

Grattis på 2-årsdagen min kära sondotter Tuva!

SBB (StadsByggnadsBolaget) har erbjudit Maud en 1:a med kök som är ledig fr o m 1/10. Den här lägenheten:

Den är inte helt perfekt eftersom den ligger på 2:a våningen utan hiss. Men storleken är lagom, hyran rimlig, och hon slipper trafik utanför huset. Det finns en busshållplats ganska nära, lägenheten ligger ca 1½ km från centrum och badstranden. Men det är bara 850 meter till stora Ica Kvantum, och ca 300 meter till en mindre livsmedelsbutik. Precis ovanför huset (på bilden nedan) ser ni en liten blå symbol som visar busshållplatsen.

Är man över 75 år får man gratis busskort i Höganäs, så hon kommer att resa gratis. När man har bott 1 år hos SBB så kan man byta till en annan lägenhet hos dem. Maud har inga problem med trappor nu, säger hon, men på sikt måste hon bo i hus med hiss.

Det är toppen att Maud har blivit erbjuden en lägenhet! Men för att kunna få den måste hon komma hit för att kunna skriva på kontraktet. (Hade hon haft mobilt bank-ID, så hade hon kunnat skriva på från Senegal - men det har hon inte.) Kommer det en annan sökande som vill ha lägenheten, så kan SBB inte hålla den åt Maud.

22-06-29:

Nu har snart hela juni gått, och det har bara varit sommar några dagar. (Enligt mig.) Det är för lite/för kort sommar i Sverige. Och för mycket/för lång vinter. (Anser jag!) Men i dag har det varit fint.

Nu har jag glömt om det var i måndags, eller söndags. Men då kom det en kraftig åskskur (14,7 mm på kort tid), så mycket att det stod vatten på altanen - som en liten sjö. (Nåja, jag slipper vattna utomhusväxterna på ett par dagar.)

I dag kom min kusin Folke och hälsade på. Det var trevligt! Det är en tuff man! Han har bil, och det går bussar - men han cyklade från Helsingborg (där han bor)! Och han skulle förstås cykla hem igen. Vi hade inte setts sedan vi var barn, så vi hade mycket att tala om. (Fast vi mejlar till varandra emellanåt.) Det känns bra att numera kunna hålla kontakt med släkten. Jag missade 2 "kusinträffar" när jag bodde i Spanien, som jag gärna hade velat gå på. Vi var ganska många kusiner på pappas sida (han var 1 av 10 syskon), men nu börjar det tunna ut bland de äldsta. Och bara Ella, den yngsta av pappas syskon, lever fortfarande. Tiden går...

Jag har inte gjort någon större nytta på sistone. Men jag har läst 2 böcker. Vänd dig inte om är en spännande bok! Och jag fick veta lite mer om mentalvård modell äldre, samt om tiggarnas situation. (Men jag behöll inte boken.)

Pastor Viveka och glada änkan har visst underhållningsvärde (pyttelite spännande, aningen dråplig), men den hör inte till de bättre jag läst. Den gav jag också bort.

Maud har ännu inte köpt någon flygbiljett hem. Jag tror inte att hon kan själv. Hon behöver hjälp. Härifrån Sverige kan jag inte hjälpa henne. Däremot har jag skrivit till Migrationsverket och frågat vad Mauds man behöver för tillstånd (för att få komma till Sverige och bosätta sig här). Normal svarstid är en vecka. Allt sådant måste man ju ta reda på i förväg! Om han bara kommer hit, utan alla papper i ordning, så räknas han förmodligen som illegal invandrare.

Jag försöker förklara för Maud, att hon måste komma ensam först - och ordna ett boende. Först därefter kan Cher söka uppehållstillstånd. Men de vill helst resa tillsammans...

Sedan jag flyttade till Mölle har jag inte längre lika bra tillgång till Internet. Jag har inte längre fast bredband, utan mobilt via närmaste 4G-mast. Ibland är det segare än segt, se resultatet nedan. Och då ska ni veta att jag betalar 399:- per månad till tre.se, och har blivit lovad 100 Mbit/s i både upp- och nedladdning. Vissa dagar är jag helt utan Internet några timmar... (Och skrivaren kan inte ansluta så jag kan inte skriva ut någonting alls.)

Inte har 3 någon vidare kundservice heller. Det går inte att mejla, bara att ringa (och då kan man inte bifoga skärmdumpar). Jag ska ringa dem endera dagen... Jag har en del att klaga på.

22-06-30:

Det är en vacker dag i dag.

Jag vägde hundarna i morse. Nellie och Nova vägde exakt lika mycket: 1330 gram. Och Nea vägde 715 gram. Nu har jag lite hopp om att Nea ska komma upp i 1 kg som vuxen. Det vore praktiskt.

Vid 2 tillfällen har jag fotograferat Vallentins trappor, de där 48 trappstegen som jag har mellan busshållplatsen och vårt hus. Roliga att skutta ner för, men jobbiga att gå uppför med tunga väskor och kassar. Hela trappan går inte att fotografera på ett foto, så ni får se flera. Den börjar (eller slutar, om man kommer från Trappstigen) vid Kullabergsvägen (= väg 111).

Jag stannade till och tog 1 foto nedåt (ovan), och 1 foto uppåt (nedan) från samma ställe.

Resten av fotona visar trappan nerifrån och uppåt.

Överst vid gatlyktan finns Trappstigens vändplats.

Det blommar vackert vid gångstigens kant, högst upp.

2 kvällsfoton:

Häromdagen gnagde Nea alldeles själv av all kycklingen på sin gnagis. (Annars har Nellie brukat "hjälpa" henne.)

Det blommar vackert på altanen.

Min ena höstflox har redan slagit ut. Den luktar jättegott!

Klätterrosen har också slagit ut.

Och min Pink The Fairy har massor med knoppar.

Jag fick en krukväxt av Folke i går, en Syskonstjärna (Ledebouria socialis). Någon sådan har jag aldrig haft förr. Hoppas att jag kan sköta om den på rätt sätt. Den är tydligen inte så vanlig. Den odlas främst för de dekorativa bladens skull, men blommar ibland med små vita oansenliga blommor. Måtte den trivas hos mig, även om jag inte kan förvara den svalt vintertid (vilket den tydligen trivs bäst med). Odlingsråd: "Ljust, gärna i full sol. Rumstemperatur eller något svalare. Håll jorden lätt fuktig, hellre torr än blöt. Mycket svag näring."

Lite humor:

Jag har varit i kontakt med svenska konsulatet i Dakar. De kan inte hjälpa Maud att köpa en flygbiljett.

Men de skriver bl a så här: In the Flight Reservation Maud provided in her application for an Emergency Passport, it is mentioned that her flight to Sweden is scheduled for December; she then has enough time to buy the ticket. She can wait until she receives the Emergency Passport before buying the ticket; so she can give the number on the Emergency Passport when buying it.

Samt: Concerning M. KONTE, he can apply for a visa to Sweden whenever they decide for it. This is different from the application for a Residence Card which should be done in an Embassy of Sweden (Mali, Morocco, Ivory Coast etc.), and not in Senegal. Whenever Maud & Konte decide for it, they can start any of the processes. However, it is better waiting until Maud finds a permanent address in Sweden.

Cher heter Konte i efternamn. Han har skickat foto på sitt ID-kort till mig. Så nu har jag har hans fullständiga namn, och hans födelsedatum. Och jag vet att Cher egentligen stavas Cheikh. Alltså borde jag övergå till att stava det så. Det uttalas tydligen Cher, så säger i alla fall Maud.

Hur som helst gör allt detta mig osäker. Vet Maud om att hon har beställt sitt provisoriska pass först till december? NÄR planerar hon att komma? Är det lönt att jag försöker skaffa bostad åt henne, om jag inte vet när hon kommer? Kommer Cheikh med eller inte? Det är inte säkert att Maud kan svara om jag frågar. Jag tror inte att hon vet. Hon överlåter ju allt "görande" åt andra, och planerar inget själv.

Maud ringde nyss. Hon hade ingen aning om det där med december... Jag hade många frågor, men hon hade folk omkring sig så vi kunde inte prata mer än en kort stund. Hon har fått reda på att Tamba befinner sig i Frankrike, och hon hoppas kunna få tillbaka sina pengar. Jag tror inte att hon någonsin får det, så jag rådde henne att hålla hårt i pensionspengarna - så att pengarna räcker till resan hem. När den nu kan bli av...

22-07-01:

På långt håll är det svårt att se vad som seglar förbi på havet. Jag blev konfunderad av den höga smala formen på båten nedan till vänster. Men med hjälp av kamerans zoom såg jag ju att det var en 2-mastad segelbåt (yatch). Det tydligare fotot till höger (från Marinetraffic) visar hur den ser ut framifrån.

Jag tog några foton på altanen nu i morse:

Jag är glad för mina hundar! Jag är glad för mina blommor också!

Nedan kommer några hälsoråd från Fredrik Nyström, endokrinolog och professor i internmedicin vid Linköpings universitet. De verkar inte vara alltför svåra att följa.

22-07-02:

Jag har (med hjälp av Ulf) hittat en karta där gångvägen med de 48 trappstegen är utmärkt. Nedan har jag skrivit A där. Sedan har jag skrivit B där vi brukar gå in i skogen/naturreservatet, C vägen vi går ner mot havet, och D var vi hamnar då. Fast just i dag har vi inte gått någon av de här vägarna, utan Mossvägen och utanför kartan.

Annars sitter jag och läser, en riktigt spännande (och tjock) bok.

När jag sitter i fåtöljen ligger hundarna förstås i mitt knä. Den lilla grå trappan fick vi i går av grannen. Hennes chihuahua har slutat använda den. Mina 3 tar sig lätt upp för den, och Nellie och Nova tar sig lika lätt ner, men av säkerhetsskäl lyfter jag ner Nea.

Kartan ovan visar fel. Brantelid slutar vara bilväg där jag har ritat ett rött streck, och övergår till att vara en gångstig som slutar i trappor. Det hållet går det inte att köra till Trappstigen. Trots detta visar många GPS den vägen. Den enda bilvägen in är Åsvägen. Jag har ritat ytterligare 2 röda streck, för de vägarna går inte fram till Kullabergsvägen/väg111. De slutar vid fastigheter.

22-07-05:

Jag har varit helt utslagen några dagar - i migrän. Det har varit så pass illa att jag har kräkts och inte ens kunnat behålla vatten. Men nu är jag på bättringsvägen. Jag har bara lite huvudvärk. Det dumma är, att det nog är mitt eget fel att jag fick migrän. Jag gjorde en för hastig och radikal kostomläggning...

Jag vägde mig nämligen i fredags, och vågen visade 60,1 kg! (BMI drygt 25.) Över 60 ska jag definitivt inte väga, det är hela 10 kilo för mycket. Alltså började jag bums med strikt LCHF (utan att trappa ner före). Själva bantningen går bra, men så kom migränen. I går kväll började jag kunna äta igen, och i morse kunde jag äta en normal (LCHF-) frukost.

Jag har pratat med en dietist om det här med LCHF och högt kolesterol. Hon menar att om jag planerar att äta strikt LCHF bara 2-3 månader så tror hon inte att kolesterolvärdet höjs. Men det kan det göra om jag håller på en längre period. Det hon varnar för är ost, fet yoghurt, grädde och smör. Det jag har svårast att avstå från, när jag äter LCHF, är ost. Men nu prioriterar jag viktnedgång framför låga kolesterolvärden. (För närvarande är mina värden helt normala.)

Det var fruktansvärt synd om hundarna i går. De fick inte gå ut på en enda promenad, och vädret var inte sådant att de ville vara ute på altanen heller. Själv låg jag mest i sängen, och orkade inte roa dem. Jag planerar förstås att gå ut med dem i dag, men det är risk för regn. Hoppas vi hinner ut medan det är fint. Just nu ser vädret bra ut, även om det blåser.

Mina 2 yngsta i motljus:

Nova hade ont i vänster framtass/framben i går. Jag undrar varför? Jag undersökte henne noggrant, men hittade inget konstigt. Hon gick först omkring med lyft ben, haltade därefter, men framåt kvällen var det bra igen. Och i morse lekte hon och Nea hejvilt i vardagsrummet, bl a jagade de varandra. Då var Nova helt återställd. Jag har för mig att detta har hänt en gång tidigare, men jag minns inte om det var vänster framben även då. Händer det igen får jag be veterinären undersöka henne.

Jag fascineras av alla olika färger min nya ros Campfire kan ha:

Min ölandstok har slagit ut. Men den har inte rosa blommor. Det var en rosa jag beställde! Jag undrar om det har skett en förväxling? Jag har skrivit till Hedentorps plantskola och frågat, men just nu hinner de inte svara på mejl.

Sorten jag beställde, Pink beauty, ska se ut så här:

Jag äter kosttillskott, eftersom jag periodvis har så undermåliga matvanor. Kanske jag inte bör fortsätta med det?

Nedan några foton från vår förmiddags-promenad. Jag måste erkänna att det blir en del koppel-trassel. Nellie är koppelvan och lätt att styra, men Nova ska alltid gå på höger sida. Och Nea har ännu inte vant sig vid koppel och halsband. Ofta sätter hon sig ner, och då bär jag henne en liten bit. Men hon sprallar och vill ner, och då får hon fortsätta att gå. Fort går det inte...

Vi gick ner till hamnen.

Nea kommer ofta på efterkälken...  

Skönt att jag kunde gå ut med dem i dag. Jag hade så dåligt samvete i går. Även om de har inomhus-toalett, och altanen, och varandra - så behöver de nosa på något annat än "här hemma".

Hedentorps plantskola svarade. De ska beställa en rosa ölandstok åt mig, den kommer om ca 1 vecka. Jag får byta min vita mot den nya rosa. Bra!

Jag glömde skriva att jag läste ut boken Jägarinnan (innan jag fick migrän), och att jag tycker att den är spännande och bra.

22-07-06:

Jag tvättade i morse, och passade på att tvätta Nellies apa också. När hon fick tillbaka den nytvättad så vaktade hon den en god stund, så ingen annan hund skulle komma och ta den.

I morse vägde Nea 780 gram! Jag provade en av de allra minsta selarna, en som jag inte hade provat innan. Det verkade passa. Jag blev glad, för sele är skonsammare mot hundkroppen än halsband, inte minst för små valpar. Vi gick en eftermiddagspromenad i skogen. Men redan hemma på gräsmattan utanför huset, så lyckades Nea trassla in ena framtassen i det som sitter runt halsen. Och det hände sedan flera gånger till. Selen är alltså fortfarande för stor.

Jag bar Nea största delen av vägen, men satte ner henne då och då.

Hon gick några steg, försökte kränga av sig selen, gick något steg till, luktade på något, och sedan satte hon sig ner. Alltmedan de större hundarna otåligt väntade på att få gå vidare. Sedan bar jag Nea en bit igen - och så höll vi på.

Det blev ingen lång promenad. Nedan syns slutet på skogen, när vi var på väg hem igen.

Nästa gång vi går ut så får Nea ha halsband. Men ökar hon i vikt som hon har gjort på senare tid, så tror jag att hon kommer upp i 1 kilo. När hon väger 850-900 gram bör hon definitivt kunna ha flera olika selar.

Neas viktutveckling har inte varit normal. Jag undrar om hon var undernärd på något sätt när jag fick henne? Eller om hon låg efter i utvecklingen, som om hon vore en prematurvalp? Teoretiskt är det så att tikar kan bli befruktade av samma eller olika hanar, med några dagars mellanrum - vilket innebär att alla valparna inte kommer till vid samma datum. Det skulle ju kunna vara så, att Nea blev till några dagar efter syskonen. (Uppfödaren har själv både tiken och hanen.) Men det handlar om några dagar, mindre än 1 vecka. Nea låg nog minst 2 veckor efter i utvecklingen. Ibland händer det att alla valparna inte får lika mycket näring i livmodern. Kan det ha varit så? Ja, något galet var det. Vad får jag aldrig veta.

Men nu är Nea pigg och glad och växer som hon ska. Kanske hon blir nästan lika stor som de andra. Det vore praktiskt på mer än ett sätt.

Jag hittade just den här bilden:

(Jag har ingen aning om vad receptet på lycka är, men jag slår vad om att det innehåller choklad och en hund.)

Och så är det förstås! Det är ju solklart!

22-07-08:

Nu har jag bantat 1 vecka. Det är roligare att slippa, men det går bra. I morse vägde jag 57,8 kg. Det innebär att jag har gått ner 2,3 kg. Räknar vi sedan bort 1½ kg vätska (som man alltid blir av med i början) så har jag blivit av med 8 hg fett. Alltid en början.

Ibland saknar jag en skiva rågbröd, eller mitt vanliga fröknäcke (som inte bara innehåller frön utan även havre). Men jag har kommit på att "snacksen" nedan bara innehåller 1 gram kolhydrater per styck. Så 1 sådant unnar jag mig till eftermiddagsteet.

Nu har min nysådda gräsmatta växt till sig fläckvis, så i går gjorde jag "avskärmningen" mindre, så att hundarna få tillgång till mer gräs. Det uppskattar de!

Medan Nellie håller koll på omgivningarna så leker Nova och Nea.

Min dahlia har 2 stora knoppar nu. Det ska bli spännande när de slår ut. Blomman ska vara både gul och rosa, och ha intensiva färger. På Pink the Fairy-rosen, som har massor av knoppar, kan man ana blomfärgen på ett par. Jag ser fram emot att alla knopparna på den slår ut. Har jag tur kan den sedan blomma ända fram tills frosten kommer.

Mina båda valpar tycker mycket om att leka på gräset.

Fotona nedan har jag smygtagit genom vardagsrumsfönstret.

Utanför grannens altan blommar kungsljusen vackert. Det är en pampig växt. De här är nog 1½ meter höga. Tyvärr är växten giftig. (Men de här växer en bra bit bort från vår altan, så jag är inte orolig.)

Kors i taket! Jag har fått tillstånd att publicera ett foto på mina barnbarn här på bloggen. Fast tyvärr bara där de syns bakifrån... De är mycket sötare framifrån! Men ni kan i alla fall se att mina barnbarn existerar, och är goda vänner när de träffas! Johans Tuva (2 år) till vänster, och Lindas Alva (2 ¾ år) till höger.

22-07-09:

Jag prenumererar på M-magasin. I senaste numret skrev de humoristiskt om nuvarande modetrender.

Min smultronschersmin har nästan blommat över. Tur att jag har en annan sort (Belle Etoile) att lukta på nu! Den här luktar också milt och supergott!

Nea har varit med mig ute på altanen medan jag pysslade om mina växter, och vattnade dem. Men Nellie och Nova valde att ligga i var sin solstrimma inomhus.

Till vänster är krukan med dahlian i. Tidigare var bladen fulla av hål, "någon" hade ätit av dem. Jag misstänkte tvestjärtar och satte krukfötter under krukan. Det hjälpte! Nu får den ha sina blad ifred. Krukan till höger har fått fötter bara för att Nea ska ha svårare att räcka till bladen (som hon gärna vill dra av). Den har tjusiga "hund-krukfötter" inköpta hos Bamses Bollar. De säljer sådana i 24 olika hundraser, samt katter mm. Men chihuahuorna var inte söta, så jag valde "Cockapoo" i stället.

Min ena höstflox blommar, den andra har stora knoppar. I dag trodde jag att de första slog ut. MEN, något var galet. Blommorna var lila, inte rosa. Först nu såg jag att det är en mjölkört (mjölke/rallarros) som hade slagit ut. Bladen och knopparna är ju ganska lika. Men inte blommorna! Har mjölkörten verkligen självsått sig, när jag förra sommaren hade krukan på balkongen på 6:e våningen? Eller kan en bit rot ha följt med från plantskolan? Jag drog upp mjölkörten i dag, men fick tyvärr inte med hela roten, så den kommer väl igen. Den sprider sig med rotutlöpare...

Mjölkörten t v och höstfloxen t h.

I nästa vecka ska jag passa Alva, hemma hos Linda. Förskolan har semesterstängt. För mig hade det på sitt sätt varit mer praktiskt om Alva var här hos mig. Lättare med hundarna mm. Men så pott-tränar hon nu, och det är lättare hemma hos henne själv. (Här hade jag bl a fått täcka soffan med plastad frotté.) För så pass små barn är det svårt att känna i förväg, att kisset är på väg. Eftersom Linda är ledig på onsdagar så får jag en vilodag emellan. Det kan jag nog behöva. Linda hämtar mig i morgon kväll. Jag ska sova över. Jag upptäcker att jag och hundarna behöver ha nästan lika mycket med oss för 2 dagar, som om vi skulle vara borta 2 veckor. (Jag har skrivit en lång packlista. Jag tar med datorn.)

Maud ringer nästan varje dag nu. Ännu har hon inte klarat av att köpa någon flygbiljett. Men hon och Cheikh planerar att köpa en resväska på hjul till henne. Alltid något. Fast jag undrar om hon hinner komma hit innan lägenheten jag ordnade blir uthyrd till någon annan. I dag blev hon förskräckt när hon förstod att hon inte bara skulle behöva flyga, hon skulle behöva ta tåget också. Jag förklarade noga att vi inte har någon internationell flygplats i Höganäs, så det är bara Arlanda eller Kastrup att välja på.

Hon är rädd för att resa själv. Hon berättade att om hon går ut är det inte alltid hon hittar hem igen. Är det botbar hjärntrötthet, eller obotbar demens tro? Oroande hur som helst. Själv tror hon att det bara beror på luftföroreningarna där hon bor (som hon mår väldigt dåligt av). 

Hon skulle vilja ha med sig sin man Cheikh på resan, och han vill gärna följa med. Då skulle han kunna hjälpa henne med allt. Men de har inte råd! Han har ingen inkomst, och hennes pension räcker inte långt. Kanske skulle hon kunna skrapa ihop till 2 flygbiljetter. Men sen? De har ingenstans att bo! Jag kan till nöds klämma in Maud här, tillfälligt - men definitivt inte 2 personer. Och så här års är nästan alla rum, stugor och hotellrum bokade, och de som ev är lediga är svindyra. Dessutom kan Cheikh inte söka permanent uppehållstillstånd från Sverige, det måste göras från en ambassad i utlandet.

Om inte Tamba hade lurat till sig alla Mauds pengar, då skulle saken vara i ett annat läge. Då skulle hon ha råd till 2 biljetter, och råd att ta in på ett hotell. Nu finns det inte en chans. Det är faktiskt väldigt synd om henne, även om hon själv har satt sig i den här situationen. Hon förstod inte bättre. Hon trodde att allt skulle bli bra. Hon litade på Tamba...

Men frågan är om hon skulle klara resan - ensam? Om Cheikh följer henne till flygplatsen och hjälper henne att checka in, samt att hitta säkerhetskontrollen, så kan flygplatspersonal hjälpa henne vidare sen. Och om hennes vänner i Stockholm kan möta henne på Arlanda, och sedan ta hem henne till sig något dygn så hon kan vila upp sig. Och därefter hjälpa henne att köpa en tågbiljett Stockholm-Hässleholm, och sätta henne på tåget. Då skulle den biten ordna sig.

Sedan skulle jag få hyra en bil (vilket jag eg inte har råd till) och hämta henne i Hässleholm. Hon skulle inte klara att byta tåg, och åka vidare till Helsingborg. Annars hade jag kunnat hämta henne där genom att åka kollektivt. Det vore närmare om hon flög till Kastrup. Men jag tror aldrig att hon kan lyckas köpa tågbiljett, eller kliva på rätt tåg mot Sverige. Annars går många tåg från Kastrup direkt till Helsingborg.

Jag får förstås ha henne hos mig de första dagarna. Sedan hoppas jag att kommunens socialt ansvarige samordnare kan ordna ett tillfälligt akut-boende till henne, i väntan på lägenheten.

Om/när Maud kommer hit kommer jag att få mycket jobb. Jag måste hjälpa henne att skriva in sig i Sverige igen, att skaffa bankkort och en legitimation, och se till att hon får komma på en läkarundersökning mm. Och inte minst se till att hon får någonstans att bo! Suck! Men jag sviker inte en vän. Hon verkar bara ha mig nu... De få övriga vänner hon har i Sverige (efter 22 års bortavaro) orkar inte ställa upp. Några är gamla. Ja, jag kan inte svika, även om jag vet att jag tar mig vatten över huvudet.

Om ni blir trötta av att läsa allt detta, tänk då på mig. Och Maud!

Rent teoretiskt: OM Maud kunde flyga till Kastrup, och OM planet landade dagtid, och OM jag kunde få hundvakt den aktuella dagen - då skulle jag kunna möta henne på Kastrup. Och då skulle jag kunna köpa biljett åt oss båda, och hjälpa henne på rätt tåg. Men det skulle bli dyrt för mig, och resan skulle bli lång för henne. För har man flugit så långt (i värsta fall ett helt dygn, inkl väntetider), så är det jobbigt att behöva ta tåg + buss + ytterligare en buss (och slutligen gå upp för de 48 trappstegen), för att komma hem till mig... Det skulle hon aldrig orka. Så Arlanda är nog trots allt ett bättre alternativ.

22-07-13:

Stort grattis på födelsedagen

min kära svärdotter Linda!

Jag kom hem igen i går kväll. (Men ska iväg redan i kväll.) Det har varit 2 intensiva dagar. Det är roligt att umgås med Alva! Hon pratar mycket nu. Men det tar på krafterna att leka och vara aktiv hela tiden. Vi leker med dockor, bilar, bollar och klossar, och med Alvas lilla kök. Jag läser sagor, och så tycker Alva att det är jätteroligt när jag jagar henne, eller när vi leker kurragömma. Ja, och så blir det ju en och annan kiss-pöl att torka upp. Så jag har fullt upp. Men det går jättebra med Alva och hundarna!

När jag kom hem var alla mina uteväxter torra. Jag vattnade dem i går, men måste vattna igen innan jag åker i kväll - så de kan klara 2 soliga dagar. Min första luktärt har slagit ut! (Jag sådde 3/4 rosa, av 3 olika sorter, och 1/4 gammeldags blandade.) Min andra höstflox har slagit ut sin första blomma.

På min Pink the Fairy-rosor har flera knoppar slagit ut.

Och ölandstoken som började blomma med rent vita blommor, börjar nu få vita blommor med rosa kanter. Kommer den att bli rosa-blommande trots allt? Jag har skickat foton till plantskolan och frågat vad de tror.

Linda kommer alltså att hämta mig i kväll, och sedan skjutsa tillbaka mig på fredag kväll. Innan dess har jag massor jag måste göra här hemma. Jag har redan hunnit tvätta och torka 3  maskiner tvätt (halvfulla, färgsorterat), och tagit rätt på tvätten. Jag har ett ärende till Höganäs också. Hundarna verkar tycka att det är lugnt och skönt att vara hemma, och de uppskattar som vanligt altanen.

22-07-16:

Jag får regelbundet foton från mina spanska vänner. Medelhavet, och stranden, sett från El Paseo är det vanligaste motivet. Fotot nedan tog Lola i onsdags. Klart att jag längtar dit då och då...

Jag har inte kunnat hålla strikt LCHF de dagar som jag har varit hemma hos Linda och Alva. Dock har jag bara ätit LCHF. Nedan en typisk frukost: kaffe med grädde, kokt ägg med pesto, och 1 "fröknäckesnacks". Ja, kaffe! Ni vet att jag INTE tycker om kaffe. Men det piggar upp. Vissa mornar (när vi har somnat 02 och gått upp 06 igen) har jag knappt orkat hålla ögonen öppna. Då har det hänt att jag har druckit kaffe både till frukost och på förmiddagen...

Jag vägde mig i morse (efter 15 dagars bantning). Jag var orolig för att jag inte skulle ha gått ner något alls veckan som var. Men det hade jag. Jag vägde 56,3 kg! Det är en rejäl viktminskning på 15 dagar - även om man drar av 2 kg för vätskeförlust. Bra!

Jag vägde hundarna också. Nea har gått upp till 815 gram! Håll tummarna för att hon ska komma upp i 1 kg på sikt! Men både Nellie och Nova har gått ner 15 gram, och vägde 1315 g. Det var inte bra. Nova bör ju tvärtom gå upp lite till. Men i torsdags, när hon blev precis 8 månader gammal, så gick jag över till vuxenfoder. Jag får öka på fodergivorna en smula.

Det är synd om Nova nu. Hon går omkring och ser lidande ut. Hon löper nämligen för första gången. (Nellie har löpt klart, men hon gör det så diskret att det knappast märks.) Nova har sjå med att hålla sig ren, och jag hittar lite bloddroppar på golvet här och var. Nellie slickar henne ibland. Säkert för att hon tycker att Nova inte gör det ordentligt.

Däremellan försöker Nellie para Nova. Finns det ingen hanhund till hands så... Nova hade helst avstått!

Jag hade med 3 hundsängar till hundarna, och så transportväskan där de får plats alla 3. Den använde de också att sova i.

Trots att de alltså hade 4 sovplatser att välja på - så hittade de en 5:e. Alva pott-tränar ju. (Det går bra till 80%!) Framme står potta, pedalhink, våtservetter, och en liten korg med frottélappar. I den senare sov alla hundarna gärna. Mjukt och mysigt...

När Alva sprang omkring på golvet (jag har upptäckt att barn i den åldern aldrig går, de springer eller skuttar), då sprang mina hundar efter - i all synnerhet Nea. Så mina små har också haft fullt upp. Nea hittade en spännande leksak. När hon puttade på den så rullade den i väg...

Något som hundarna uppskattar är den chihuahua-vänliga höjden på fönster och fönsterdörr i vardagsrummet.

Nedan har de koll på gräsmattan (ja, och så på matte när hon kommer med kameran). Det åkte nämligen runt en mystisk sak på Lindas gräsmatta. Hennes robot-gräsklippare! I början skällde de, för det kunde ju vara något farligt, men sedan lugnade de ner sig.

I går kväll skjutsade Linda hem oss. Hur roligt det än är att vara med Alva, så var det skönt att komma hem igen. Det tyckte hundarna också. Jag kan koppla av, och så kan jag få lite skött. Och hundarna får vara ute mer. Hos Linda kunde jag bara gå ut med dem när hon hade kommit hem. Förresten har jag knappt hunnit med hundarna alls. Alva har tagit all tid. Så nu ligger jag efter med både hundvård och hundkel.

Nu har min nya vardagsrums-lampa kommit. Jag packade upp den i dag. Det är en i mitt tycke "lagom" kristallkrona från Laura Ashley. (Lite "bling" men inte för mycket.) Färgmässigt liknar den min gamla (som jag var så förtjust i, men som flyttfirman förstörde). 

Så här ska den se ut när jag har monterat den:

Nu ligger stommen för sig, och alla prismorna etc för sig.

Dumt nog är den gjord för fast montering (som man brukar ha i England och Spanien). Det sitter en krok i vardagsrums-taket, men jag kan inte hänga den där. Den ska skruvas upp med 2 skruvar. Och så måste jag ändra det elektriska, så det passar med svensk standard. Och eftersom lamputtaget är 4 meter bort, och jag måste använda skarvsladd, så måste jag fila ett halvrunt hål för sladden i metallkåpan. Och jag som trodde att lampan bara skulle vara att hänga upp...

Fast det kommer att bli bra, och snyggt - SEN. Utöver att jag kommer att behöva belysning i vardagsrummet senare i år.

När Nea och Nova ligger bredvid varandra så ser man att färgerna går ton i ton.

I morse flyttade jag grinden på hundstaketet. Ovan som det såg ut innan. Nedan som det ser ut nu. Jag ville kunna ställa fler av krukorna invid staketet, och på gräsmattan kan jag ju ändå inte ha några krukor. Jag kunde flytta ihop lilla marsvins-hagen ytterligare. Om några veckor har nog gräset tagit sig så pass att jag kan flytta undan den helt.

Jag flyttade några krukor. Under dem är det fullt med gråsuggor, och en och annan tvestjärt. På fotot syns även en spindel. Jag tror inte att de kryper upp i krukorna, och skadar växternas rötter. Men riktigt lyckat är det kanske inte att de trivs så bra under krukorna. Det skulle bli för dyrt att köpa krukfötter till alla, annars hjälper det. Och om det hade varit sand (som det ska vara), och inte jord i skarvarna mellan plattorna - då hade inte gråsuggorna trivts.

Jag har ställt de 3 växterna som tidigare stod på piedestaler, på en liten låg (barn)bänk. Tänk att ingen av bougainvilleorna har börjat blomma ännu. Jag trodde att de skulle trivas bra utomhus på sommaren. Men kanske hade de mått bättre inne i alla fall? Framåt september ska de in hur som helst. Men just bougainvilleor har man ju inte i första hand för bladverket... Hoppas att de får några blommor var i alla fall. Minipetunian är desto blomvilligare. 

Nu är ölandstoken alldeles rosa! Konstigt att den hade vita blommor först! Jag bryr mig inte om att byta nu. Det är ok för plantskolan.

Den första dahliaknoppen har börjat slå ut. Den ser röd ut men ska bli starkt rosa (med gul mitt). Fler luktärter har slagit ut.

Och mina rosor blommar så vackert!

Hundarna har som vanligt roligt på gräsmattan.

Om jag fotograferade Alva? Jodå, jag tog drygt 300 foton! Några blev riktigt bra. Men som vanligt så får jag inte visa er ett enda.