Sparad dagbok 69. (Fr o m 20-12-17 t o m 21-02-15.)

20-12-17:

Jag är fortfarande ledsen för att mitt hår blev så misslyckat. Suck. Och jag lär inte kunna få det något sånär förrän tidigast om 3-4 månader. Frisörer bör alltid klippa precis så som kunderna önskar, oberoende av hur de själva anser att det är roligast att klippa - så det så! I detta fallet blev det bara 1 rätt av 3. Jag bad Jaime klippa av 3 cm allra längst ner, jag bad honom att inte röra det hår som växter ovanför ögon-linjen, och jag bad honom snedda linjen mellan håret han inte skulle klippa alls, och det allra längst ner. Han lyckades klippa av 3 cm längst ner. Resten blev helt fel. Suck! Jag kommer säkert över det, men det dröjer. Jag blir påmind så snart jag går förbi en spegel... Suck!

Dessutom fick jag migrän av chocken när jag såg mig i spegeln när jag kom hem, och den sitter i än. Huvudvärken brukar ju vara i 3 dygn (och inga tabletter hjälper), så jag gissar att jag blir av med den tidigast på fredag kväll. Det är SÅ synd om mig... Äsch, allt är relativt! Men pyttelite synd om mig är det väl ändå?

Annars håller jag på att förbereda min packning. Nedan till vänster mina ombyteskläder som ska få plats i kabinväskan. (Vinterkäder tar betydligt större plats än sommarkläder!) Nedan till höger de kläder, inkl varma ytterplagg, som jag ska ha på mig på resan upp - samt lilla "under-sätet-väskan". Jag tycker om att ha packningen näst intill klar några dagar i förväg. Då har jag tid att ändra mig om jag t ex kommer på att det vore bättre att ha med en annan tröja än den jag valde först.

Enligt väderleksprognoserna för Stockholm så kommer vädret att vara grått, med risk för regn (eller snö) nästan varje dag, och temperaturer från några grader över noll till några grader under noll. Jag har inga lämpliga kläder längre. (Bara en varm kappa och ett par fodrade allväders-stövlar, men de ligger i en väska i Jennis förråd i Ängelholm.) Jag planerar att hålla mig mest inomhus, hemma hos Ulf. Det är ju säkrast ur smittosynpunkt också.

Jag har beställt en taxi som kommer och hämtar mig klockan 09:15 på söndag. Taxi är dyrt (fast pris till flygplatsen är nu 45 €!), men känns i dessa tider säkrare än att åka kollektivt - som jag normalt skulle ha gjort.

När hundarna och jag gick mitt-på-dagen-promenaden så var det 16,8° och solsken! (Jag kommer att sakna solen dagarna jag är i Sverige. I Stockholm går den dessutom ner redan 14:47 på eftermiddagen. Sedan är det kolmörkt.)

Nej, jag tröttnar aldrig på den här vyn som möter mig när jag kommer ner till El Paseo.

Som jag ofta gör (när inga stora hundar är inom synhåll), så släppte jag lös mina små på gräsmattan nedanför sicksack-vägen. De sprang bums i väg (även Stella).

Synd att fotot nedan blev så suddigt, för det var verkligen fart på Nellie när jag tog det. Men det ser ni knappt...

Murarna runt lekplatsen blir finare (och roligare) för var dag!

Konstnären själv i aktion:

Muren är bl a dekorerad med ord för olika signalsubstanser, och deras kemiska formler. De mindre bokstäverna har jag inte hunnit läsa än. Jag väntar tills allt är färdigmålat.

De har skrivit rätt formel för serotonin (ett av våra må-bra-hormon). Felicidad betyder lycka. Ett uppmuntrande ord att läsa, var gång jag passerar.

Det kommer att bli jättefint när det blir klart!

Nybygget El Titi börjar också bli klart. Så vitt jag kan se är det bara den fasta inredningen som saknas (som toaletter, tvättställ, köksskåp, innerdörrar o dyl).

Jag skulle väldigt gärna vilja gå husesyn när huset är klart, men förmodligen får jag inte chansen.

Jag drack nyss ytterligare en kopp av det gröna ingefära-citron-teet som jag köpte i går. Det smakar verkligen gott! Det blev snabbt en ny favoritdryck!

20-12-18:

Jag hade egentligen tänkt skriva om en hel del i dag, men just nu hinner jag inte. Jag har en del att förbereda inför min resa. I dag har jag bl a städat fågelburarna. I morgon ska jag vattna både mina och Lenas växter så de klarar sig ett tag, och på eftermiddagen (ca 16-17) kommer Ana och hämtar hundarna. Först därefter kan jag packa mina väskor på riktigt. Hundarna blir lätt oroliga om de ser mig med stora väskor - de har listat ut sambandet (stor väska + matte = matte försvinner ett bra tag).

Och så måste jag bara dammsuga och våtmoppa golvet. Jag vill ju inte att Kaisa ska behöva vada fram i dammtussar...

Nedan färska siffrorna rörande Covid-19-läget i El Campello. Nu har totalt 29 personer dött, och 60 har blivit smittade de senaste 14 dagarna. Läget är inte bra, värre än i våras och i somras, men betydligt bättre än i Sverige.

Det är ju inte så roligt att resa till Sverige just nu, eftersom risken för att bli smittad är betydligt större där än här. Men nu är allt bestämt, och är jag försiktig (avstånd, handtvätt, och munskydd om jag åker kollektivt eller går in i en affär) så bör jag klara mig. Mycket hänger ju faktiskt på hur man själv uppför sig, inte bara på "alla andra". Men det är bra att Sverige nu skärper restriktionerna. Det behövs!

Innan jag glömmer: Jag tar inte med min dator till Sverige. Jag ska få låna en av Ulf. Jag tar med en CD-skiva med Frontpage-programmet som jag skriver i här. Jag ska installera programmet på Ulfs dator. Och så ska jag ta med Christeltango-filerna på ett USB-minne. Jag vet förstås inte om det kommer att fungera. Om det INTE fungerar så kommer jag INTE att kunna skriva något här.

Titta i så fall på Dagbok på min andra (oanvända och ouppdaterade) webbsida: http://christel.es/. Den sidan kommer jag alltid åt, för den ligger i molnet (hos One.com). Det fungerar inte att skriva blogg där*, men jag kan skriva några rader och lägga in enstaka foton. Står det inget här på 2 dar, så kolla där...

*) Jag ska försöka ta tag i det där med att skriva blogg på Christel.es-sidan i stället. Jag tror att One.com's support ska kunna hjälpa mig. Det ska finnas ett särskilt blogg-verktyg som jag kan installera på sidan. Om jag lyckas övergå till den sidan så slipper jag alla problem med det åldrade krånglande Frontpage (och kraschade dagböcker). Kanske jag tar tag i saken efter nyår?

Jag läste precis ut boken En oväntad sommar. (Det var bara 2 kapitel kvar.) Den var bra, skriven med både humor och allvar, och mycket intressant! Alla huvudpersonerna hade spännande livsöden (alla var flyktingar). För mig var det också trevligt att de 2 personer i boken som inledde en romans var i 60-årsåldern. (Omväxling mot alla böcker som handlar om förälskade 20- och 30-åringar.) Jag har inte tidigare läst något av Isabel Allende, men jag läser gärna fler av hennes böcker.

20-12-19:

Det är dagen före resan, så jag har en del att göra. Även om jag bara ska vara borta 16 dagar, och har hund-, fågel-, växt- och post-passning, så är det saker som ska förberedas. Och saker som inte får glömmas - vare sig det gäller något smått som ska packas ner i resväskan, eller en sådan sak som att slänga soporna i sista stund.

Jag har i alla fall vattnat både mina och Lenas växter, samt dammsugit och knäskurat golvet. Det senare behövdes verkligen! Hundarnas kasse (med mat, matskålar, filt med "rätt" lukt, Stellas medicin etc) är packad och klar. Mina väskor rör jag först när hundarna har åkt. Jag har lagt fram allt som ska med.

Egentligen borde jag skicka iväg mina julmail i dag, för sedan har jag inte tillgång till hela min adressbok. Jag är ändå rädd att råka glömma någon. När jag bytte dator och flyttade kontakterna, så kom inte "namnen" med utan bara själva adressen. Jag vet förstås att Lars Svensson heter just så, men om hans mailadress är bulldog57@hotmail.com så hittar jag honom inte. Och jag har ingen aning om vems adressen är. (OBS, påhittat exempel.) Om jag nu skulle missa att skicka julmail till just dig - då är det inte meningen...

Tyvärr kan jag inte skicka några tjusiga julmail i år. Jag har inte tillgång till Incredimail mer, programmet har ju gått i graven. Om ni skickar julmail till mig, så kan jag läsa dem via fjärrmail (via Ulfs dator). Ni kan alltså maila mig precis som vanligt. Jag kommer att ha samma svenska mobilnummer som vid förra resan: 0766 53 53 56. Jag tar även med min spanska mobil: +34 689 952 186.

Nu ska jag fortsätta med mina förberedelser. Vi ska också ut på en promenad snart. (I morse fick Nellie och jag gå själva.) Vi får se om jag hinner skriva mer senare. Jag har förberett lite om Covid-19... (Tråkigt ämne - men vi kommer inte ifrån viruset, och då är det lika bra att lära sig så mycket som möjligt om det.)

Vi gick nyss en promenad tillsammans, mina små och jag. Allra först gick vi till lekplatsen för att som hastigast titta på det nymålade. Jag hade nämligen sett de båda konstnärerna när jag tidigare gick ut med soporna. Jag passade då på att berömma dem, och berätta att jag blir glad var gång jag går förbi deras konstverk.

Det är inte klart än, och jag hann inte läsa texterna (men såg att det i en hörna handlar om besos = kyssar).

Vi fortsatte sicksack-vägen ner till gräsmattan.

Sedan gick vi en liten sväng ner om El Paseo, innan vi gick hem igen. (I dag kom vi från andra hållet.)

Nu kommer Ana snart!

Hundarna blev jätteglada när Ana kom! Det är roligt att se. Då vet jag att jag inte behöver bekymra mig alls. Hundarna har det superbra hos Ana. Jag hade gärna tagit dem med på resan (både Norwegian som jag först skulle resa med, och SAS som jag nu ska resa med, tillåter hundar i kabinen). Men Ulf föredrar att jag lämnar dem här...

Nu har jag packat stora "checka-in-väskan". Den väger bara 11½ kg. Inne i den ligger min kabinväska, och i kabinväskan ligger kläderna (mina och de till Tuva). Resten av utrymmet har jag fyllt upp med en pläd (som Ulf ska få). På vägen hem igen så kommer säkert den stora resväskan att väga de 23 kg den får väga, och kabinväskan de 8 kg som den får väga. Nu tar jag bara ombord en "under-sätet-väska", och den kommer troligen att väga ca ½ av vad den får. Om jag inte hade planerat att ta hit saker från Hässelby strand så hade jag bara rest med en kabinväska.

Så här stod det i tidningarna i februari:

Men så gick det som det gick!

Jag är så glad för att vaccinen är på väg, även om jag inte hör till dem som kommer att vaccineras först.

Men det dröjer innan vi kan pusta ut...

Jag läste det här om PCR-test:

Det skulle kunna innebära, att om en person har haft Covid-19 tidigare (kanske utan att ha några symtom), så kan det PCR-test som måste visa negativt (för att man ska få återvända till Spanien) visa positivt - fast personen för länge sedan har slutat smitta. Hur gör man då? Själv är jag ganska övertygad om att jag inte har varit smittad, för det borde jag ha märkt. Så mitt kommande PCR-test bör bli negativt - såvida jag inte blir smittad i Sverige. Jag ska vara väldigt försiktig!

Nu ska jag överföra de här raderna till webben. Därefter ska jag ladda över Christeltango till ett USB-minne, och så får vi hoppas att det funkar så att jag kan blogga lite under min Sverige-vistelse också.

21-01-04:

Nu är jag hemma igen! Det känns bra. Fast jag har bara 13° inne, så jag har precis satt på alla elementen. Som ni har märkt så fungerade det inte att skriva från Christeltango.com via USB-minne. Men några av er hittade till: https://christel.es/dagbok och har i alla fall kunnat läsa lite där, och sett några foton.

Jag har förstås en del att berätta, men det får vara till i morgon. Nu kommer Ana strax med Stella och Nellie. Jag har saknat dem.

Hundarna har kommit hem nu. Vi blev så glada när vi sågs, och hundarna sprang glatt runt i lägenheten och kollade att deras favorit-leksaker fanns på plats. Men Nellie har blivit en liten tjockis! Hon har gått upp 2 hg! Det är mycket när man normalt väger 1,4 kg! Ana har gett hundarna mat enligt mina anvisningar. Men det visade sig att Nellie är en liten mat-tjuv. Hon hade pressat sig in mellan spjälorna i grinden nedanför trappan, och gått upp 2 våningar till katterna. Deras mat stod nämligen framme. Så Nellie har passat på att äta så mycket hon kunde. Katterna kom hon tydligen bra överens med. Stella skulle aldrig försöka tränga sig mellan spjälorna, och de andra hundarna är för stora.

Nästa gång som Ana ska passa dem, så måste jag skicka med en bit nät som hon kan sätta för längst ner på grinden...

Då får jag alltså lite bantnings-sällskap. Jag ska väga mig i morgon, men förstår redan nu att jag väger mer än jag någonsin har gjort på många år. Kanske jag är uppe i 60 kg? För ännu värre kan det väl inte vara? Jag känner mig väldigt tjock och otymplig! Jag ska inte börja banta den här veckan (men trappa ner), fast jag bör börja nästa - och sedan blir jag tvungen att hålla på en lång period om jag ska återfå min normalvikt. Och nu får alltså stackars lilla Nellie banta också. Övervikt är inte bra för hälsan, vare sig för människor eller djur.

Temperaturen har kommit upp i 14,5° nu, men jag behåller nog dun-västen på ett tag till...

21-01-05:

Jag sov gott i natt under dubbla täcken, och med 2 hundar samt 3 vetevärmare i sängen. (Fast det tog 2 timmar att somna, för jag frös mycket i början.) Tyvärr vaknade jag lite tidigare än jag hade tänkt mig, av att Nellie slickade mig i ansiktet...

Jag har tänkt att jag ska flytta över det som jag skrev i Dagbok på Christel.es hit, och göra fotona lite större. Men det får vara till i morgon. Jag har haft fullt upp i dag. Jag har packat upp resväskorna, och lagt det mesta (men inte allt) på sina platser. Jag har vattnat Lenas växter (som alla har överlevt). Jag har handlat lite mat, eftersom det är helg (Los Reyes) i morgon. Jag gick också till Ferrokey för att hämta den konstgjorda ugglan som jag hoppas ska skrämma bort gråsparvarna. Men de kunde inte hitta paketet. (Dock mejlade de senare, och sa att det hittat ugglan, men nu får det vara till torsdag förmiddag.) Sedan har jag förstås gått ut med hundarna.

Kaisa har förresten skött om mina fåglar och växter bra. Alla mår fint.

Nedan ett bildbevis på att Nellie har lagt på hullet rejält. Där pilarna är ska midjan normalt synas. Nellie har faktiskt inte gått upp 2 hg, utan "bara" 125 gram (från 1475 g till 1600 g). Men detta motsvarar 12%, och det är mycket - i synnerhet som Nellie har gått upp allt på bara 16 dagar. Stella har däremot gått ner 35 gram (från 1865 g till 1830 g), och det är inte riktigt bra. Jag får öka på Stellas portioner lite grann, och minska Nellies en del.

Själv har jag inte heller någon midja längre. Jag vägde mig i morse. Vågen visade 57,0 kg = BMI 23,8. (Jag hade befarat att det skulle vara ännu värre.) Men procentuellt väger jag lika mycket för mycket som Nellie. Jag väger 6-7 kg mer än jag brukar väga, och 9-11 kg mer än jag önskar väga. Jag ska börja banta om några dagar (eller 1 vecka). Därtill är jag nödd och tvungen. Kanske jag kommer att välja olika soppor som huvudmål, nu när jag har kallt inne.

I går kväll när jag la mig hade det blivit 15° inomhus, och i morse var det 17°. Nu i kväll har jag 18,0°, men jag låter elementen stå på i natt också. Det ska komma en riktig köldknäpp de närmaste dagarna. Kanske blir det +2° som kallast (på natten). Kallare än så har det aldrig varit här, så länge jag har bott i El Campello. Den lägsta natt-temperaturen under min bortavaro var +5,6°.

Det känns mycket varmare ute i solen. Min crassula på balkongen blommar vackert.

I förmiddags gick vi vår vanliga El Paseo-runda. Jag har saknat sol, blå himmel och dito hav...

Visst är det härligt med sol och klarblå himmel! Jag mår mycket bättre både fysiskt och psykiskt av klimatet här. När jag bodde i Sverige fick jag årstidsbunden depression (SAD) varenda vinter. Roligare kan man ha. (Gränsen för SAD går någonstans i Tyskland. Längre söderut förekommer den inte.) Det har bara varit 13-14° i dag, så jag fick ha både täckjacka och handskar.

När jag var hos Ulf så besökte jag Stadsmissionens secondhand-butik i Vällingby. Där köpte jag 2 par vinter-långbyxor (ni får se foto en annan dag). Byxorna kostade bara 25:- per styck! Jag köpte också de 10 pocketböckerna nedan, för 10:- per styck. En av dem (den översta) stod på min långa önskelista. Och boken Mannen och hustrun är fortsättning på Mannen och pojken som jag läste härförleden. Nu har jag ytterligare lite att läsa i vinter. Jag är säker på att Kerstin gärna läser dem också. Hon är ju lika glad för böcker som jag.

21-01-06:

Som ni vet så kunde jag inte komma åt min blogg här på Christeltango från Stockholm. Alltså skrev jag lite på min andra webbsida. Nu kopierar jag av det mesta därifrån, och lägger in fotona på nytt så ni kan se dem i större storlek. De första fotona tog jag den 21/12, alla i Hässelby strand.

Den 22/12 skrev jag en julhälsning till er:

Den 23/12 besökte jag Vällingby.

Det var då jag besökte Stadsmissionens secondhand-affär. Jag köpte alltså 2 par vinterbyxor för bara 25:- per styck. Det svarta paret har jag på mig på fotot nedan. Det beigea paret ser ni på fotona från julafton.

Fotot nedan tog jag i Hässelby strand klockan 14:30. (Solen gick ner 14:48 dagarna kring vintersolståndet.)

Den 24/12 visade sig bli den enda dagen med sol under min vistelse. Nedan soluppgången.

Ulf och jag passade förstås på att gå en promenad i närområdet.

Den uppmärksamme kan lägga märke till, att jag inte har knäppt nedersta knappen i jackan. Det har sina skäl... (och stavas övervikt). Jag väger nästan "2 storlekar" mer än vanligt nu. Suck! (Fast det är förstås självförvållat.)

Tidig kväll åt vi en massa julmat. Ulf hade dukat upp alla tänkbara julrätter. Nedan ser ni mina favoriter: brysselkål, spenat, Janssons Frestelse och köttbullar. Jag åt en liten bit skinka också, men ingen sill.

På juldagen var det grått ute, och så snöade det lite. Då höll jag mig inomhus.

Bl a så åt jag en massa choklad. Ulf hade köpt både en vanlig ask Aladdin, och en med bara mörk choklad i. Jag lät mig väl smaka. Jag är svag för chokladpraliner. Där har ni en av orsakerna till min nuvarande övervikt...

Den 26/12 låg det ett tunt lager snö på marken. Jag stannade inne då också.

Den 27/12 tog jag tunnelbana och pendeltåg till Upplands Väsby. Det var få resenärer, och lätt att hålla avstånd. Skönt!

I Upplands Väsby träffade jag min son Johan, hans fru Linda, deras lilla dotter Tuva, samt Lindas föräldrar Janita och Lennart. Vi satt på var sin sida av Janitas och Lennarts stora altan under tak, och drack te samt pratade. Åh vad jag hade velat krama om de mina (särskilt lilla söta Tuva som var exakt 6 månader gammal den dagen). Men vi vågade inte chansa. Rent teoretiskt kunde jag ju ha blivit smittad under resan. Det är i alla fall bättre att kunna träffas, se varandra, och prata med varandra (även om det är på flera meters håll) - än att inte träffas alls.

Lilla Tuva är väldigt söt, och har ett underbart leende. Tyvärr får jag inte visa några foton på henne via internet...

Den 28/12 var det så grått ute så det knappt gick att se att det var dag. Flera av dagarna var sådana.

Den 29:e satt jag och gallrade i mina lådor med "samlade papper". (Det är många lådor som jag ännu inte har haft råd att flytta ner till El Campello. Annars borde jag förstås sitta hemma och gå igenom innehållet.) Ulf har plats, så han säger att de kan stå där så länge. Så här skrev jag på Christel.es: Jag sitter och gallrar bland "gamla sparade papper", allt mellan tidningsurklipp, teckningar som barnen har gjort, och gamla betyg. Jag behåller det som är viktigt + det "nostalgiska", resten slänger jag.  Det tar TID! Och jag blir väldigt trött i ögonen.

Fyra sådana vita A4-lådor som skymtar till höger på fotot, fick följa med hem i resväskan.

Den 30/12 skrev jag: Även i dag sitter jag inomhus och går igenom "gamla papper". Jag hittar 10% intressanta saker och 15 % nostalgi. Resten är skräp som jag kan slänga. Många "sparade papper" är över 30 år gamla. En period samlade jag tydligen på roliga historier och dito seriestrippar. Det mesta slänger jag förstås nu. Fast den nedan känns aktuell på något sätt... Ute är det så mörkt, nu mitt på dagen, att de känns som sen kväll.

Jag hittade teckningar som barnen gjorde när de var små, och Lindas första tappade mjölktand (jag sparar på mycket). Och så hittade jag jättegulliga små meddelanden som barnen har skrivit till mig. Mina barn ska få det som hör till dem, längre fram när vi alla kan ses.

Jag skrev också: För övrigt så äter jag gott och mycket - vilket förstås kommer att straffa sig... Det får bli vatten, kokta ägg, broccoli, sallatsblad o dyl några månader sen. Suck! Att hålla en hård diet ser jag inte fram emot. Men det kommer att bli helt nödvändigt! Däremot saknar jag verkligen min gympa! Jag mår INTE bra av att sitta stilla så mycket. Jag försöker dansa, gympa och hoppa runt lite i lägenheten, men det uppskattar inte Ulf...

Apropå morgondagen (nyårsafton) så lovar hundarna:

Jag saknar framför allt ljuset hemma i El Campello, men även sol och blå himmel. Å andra sidan är här varmt inomhus... Man kan aldrig få allt.

I dag (31/12) har vi haft dagsljus flera timmar! Se fotot nedan. Vi passade förstås på att gå ut! Det var skönt att kunna röra på benen utan att riskera att frysa ihjäl. (Jag har inga riktiga vinterkläder.)

I kväll ska vi laga "gourmet-mat". Vi har beställt förberedda portionerade ingredienser från en restaurang. De bifogade tillagnings-anvisningar. (De har också en instruktions-video, som vi redan har sett.) Vi ska hjälpas åt, och hoppas att vi kommer att lyckas med alla 4 rätterna, se menyn nedan.

2021-01-01 skrev jag:

Gott nytt år! Må det nya året bli mycket bättre än det gamla!

Fotona nedan tog jag från Ulfs balkong,  när det gamla året gick över i det nya:

I dag (1/1) ska jag åka in till Doclab vid Fridhemsplan för att ta PCR-testet. Hoppas det blir negativivt, och att jag får intyget i tid.

Gårdagens mat smakade supergott! Rödbets-carpaccio har jag inte smakat tidigare, men det äter jag gärna fler gånger. (Se fotot nedan.)
 

Jag skrev också:

Det blev inget testande i dag. I samråd med Doclab bestämde vi att jag ska komma i morgon i stället. Eftersom det är helg i dag, så stänger de redan kl 15.  Testet ska tas tidigast 72 timmar innan jag landar, vilket skulle innebära att jag borde ta det ca klockan 17 i dag.  Det går inte. Alltså får de testa mig i morgon i stället. Men då blir det stressigt! Intyget ska komma via mail på söndag mellan klockan 20 och 23:30. Om testet behöver köras om så kommer intyget fram ännu senare. Och taxin ska hämta mig 9:30 på måndag morgon. Det finns alltså ingen marginal. Jag kommer förstås att vara nervös!  Utan giltigt intyg får jag inte komma in i Spanien (och böterna är höga)...

Sedan lusläste jag SAS webbsida gällande handbagage, och hittade detta tillägg längst ner:

Jag packade om, och det gick bra att få med även väskan som var för tung. (SAS är inte så petnoga.)

På kvällen skrev jag:

Jippie! PCR-test-intyget kom redan 20:07. Det var negativt.

De båda intygen ser ut som nedan. (Jag har bara "målat över" en del av "siffrorna", som man bör göra när man lägger ut uppgifter om sig själv på internet.)

Två foton som jag tog från planet den 4/1:

Över Sverige (ovan) lågt det ett tjockt täcke moln. Fotot nedan är taget över Spanien.

Jag läser numera när jag flyger. Tiden går mycket fortare då. Halva boken nedan läste jag på resan norrut, och resten på resan söderut. Nora Roberts skriver alltid bra, även om just den här boken vänder sig till betydligt yngre läsare. Den var lagom underhållande reselektyr, men inte så spännande att jag inte kunde lägga den ifrån mig (vilket var bra).

I Dagbok på Christel.es hade det inte gått att skriva mer än jag gjorde. Inte en enda rad till. Sidan gick inte att göra "längre/högre". (Jag försökte flera gånger.) Hemsides-programmet är gjort för att göra webbsidor med, inte för att skriva bloggar. Men det ska finnas ett särskilt blogg-verktyg. Det ska jag installera så småningom. (Helst snarast, med tanke på att Frontpage kraschar så ofta.)

Först nu börjar det som handlar om i dag, den 6/1. En av mina pelargoner har en utslagen blomma. Det är ju trevligt även om det är den enda.

Eftersom det är helgdag i dag, och många spanjorer samlas på restaurangerna, så har vi valt att traska runt i våra egna kvarter på dagens promenader. Här finns mycket att lukta på, och annat man bara måste kissa ovanpå.

I dag har jag nåtts av ett sorgligt bud. Stellas syster Nova finns inte mer. Hon omkom genom en tragisk olyckshändelse den 30/12. Det rasade ner en massa snö från taket på henne. Hon dog sedan i sin mattes famn. Oerhört sorgligt! Nova var ju den enda av syskonen som var kärnfrisk, och jag hade hoppats att hon skulle bli ovanligt gammal. Livet är inte rättvist!!!

Nedan Stella och Nova tillsammans, när de var valpar:

Och som vuxna (störst och minst i kullen):

Nedan fyra tidningsurklipp:

Nu har jag uppdaterat mig om Covid-19-situationen i El Campello. Totalt har 32 personer dött nu. Läget är värre i Sverige, men det är inte bra här heller. Det gäller att vi alla är fortsatt försiktiga, och håller avstånd, samt följer alla andra regler och rekommendationer.

Jag har läst att det tyvärr inte går så snabbt med vaccinationerna här i Spanien, som man hoppades (och planerade). Jag tror att bara 1/3 mot det planerade antalet har blivit vaccinerade hittills. Det har varit logistiska problem, för lite personal, för få beställda vaccinations-doser, och dålig organisation. Jag hoppas de effektiviserar det hela. Jag vill inte vänta längre än nödvändigt på min spruta...

Ute har det varit soligt i dag, men inte mer än 12° som varmast. Inne har jag i genomsnitt 17° (som varmast 18,5°). Varmare verkar jag inte kunna få, utan att sätta på AC:n. Men AC:n drar 3500 watt i värmeläget, så det är inte att tänka på. El-räkningen kommer att bli hög ändå, när jag har alla 4 elementen (och handdukstorken) på. Dessa 5 drar sammanlagt 1430 watt, vilket inte är så mycket i förhållande till den värme de ger. Men elen är dyr, och min pension förhållandevis låg.

Eftersom jag klär mig i flera lager (behå + linne + bomulls-polojumper + tjock stickad kofta + dunväst) så fryser jag egentligen bara om fingrarna. Men dem är jag iskall om...

Jag fick plötsligt mycket ont i magsäcken. Riktigt ont! Jag vet inte varför. Det kändes "i underkanten av revbenen" också. Det tog "andan ur mig", så jag var tvungen att lägga mig på sängen några minuter tills det hade klingat av. Jag har känt mig stressad på sistone. (Pengar, mitt ät-beteende, allt jag borde göra...) Kan det vara orsaken tro? Annars är jag väl medveten om, att med den dåliga kosthållning som jag har haft de senaste månaderna, så kan jag dra på mig vilka sjukdomar som helst. Alla "välfärds-varianterna". Nu har jag ju planerat att bättra mig. Hoppas detta inte återkommer.

Fr o m i morgon så skärps reglerna här i Valencia-regionen. Detta för att kurvorna pekar uppåt. Fler blir smittade, och fler blir inlagda på sjukhus. Hälsominister Ana Barceló är mycket bekymrad över utvecklingen. Hon säger att många har avstått från att träffa släkten i jul, för att undvika smittspridning, medan andra med mindre ansvarskänsla "har placerat oss i en verklighet som vi inte vill ha". President Puig hoppas att alla kommer att ta sitt ansvar, för han vill inte ha en "polis-stat".

De nya reglerna i korthet: Det blir utegångsförbud redan från klockan 22 om kvällarna. Barer och restauranger måste stänga redan klockan 17. Max 4 personer får sitta vid samma bord. Det blir förbjudet att röka på restaurangernas terrasser. Affärer m fl får bara utnyttja 30% av sin kapacitet, inte 50% som tidigare. Fortfarande är Valencia-regionens gränser stängda. Detta kommer att gälla januari månad ut. Sedan tas nya beslut beroende på smittläget.

Ingen av det nya reglerna stör mig, jag äter så sällan ute och håller mig hemma om kvällarna. Möjligen kan ett problem uppstå, om inte alla som vill vara med på gympan på Gimnasio Canto får plats. Vilka ska då få vara med, respektive inte? Gympan betyder så mycket för mig!

Men jag har en känsla av att ett gäng (minst 5) unga killar (som satt nära mig på planet) kommer att bli besvikna. Jag la märke till dem, dels för att de pratade ömsom svenska och ömsom något annat språk (inte arabiska, men något åt det hållet), och dels för att de periodvis tog av sig de obligatoriska munskydden. Jag hörde att de sa att de inte hade beställt hotellrum. De diskuterade om de skulle övernatta i Alicante eller i Valencia första natten.

Jag stod bredvid en av dem när vi väntade på våra incheckade väskor. Jag sa till honom att han riskerade böter om han hade munskyddet nedanför näsan (som han hade då). Han undrade om det var så noga, och ja sa att det är det. De borde verkligen inte ha gett sig ut på en nöjesresa nu!

Förresten hade flera andra passagerare munskydd med andningsventil. Jag berättade för ett par att sådana är förbjudna. Just det paret hade med sig andra också, som de bytte till när vi steg av planet.

Jag tror att många inte har tagit reda på exakt hur reglerna ser ut. De ändras ju också från tid till annan, och är olika i olika regioner. Exempelvis blir det nu mycket strängare regler i Alcoy, Castalla och Polop (som alla ligger i Alicante-provinsen). Där stänger de helt restauranger, sociala inrättningar, gym, allmänna parker mm. Om man inte kan spanska så är det förstås svårare att hitta information. Det smartaste är förstås att inte alls åka på nöjesresa i dessa tider. Att hälsa på den närmaste familjen, eller resa till sin egen bostad (på annan ort), tycker jag däremot är OK - förutsatt att man är noga med att följa alla regler.

21-01-07:

Solen har tagit tillfällig semester. Vi ska få regn varenda dag, flera dagar i rad nu. Men det är inga stora mängder som väntas. Och fast det är mulet och regnar, så är det mycket ljusare än när det är mulet och regnar i Sverige. Jag har 18° inomhus i dag. Ute är det bara 11°.

Vi gick nyss en liten förmiddagspromenad, bara runt kvarteret. Stella ville först ångra sig, och bums gå in igen, när hon märkte att det regnade. Men det regnade så lite så vi blev inte blöta. Det är skönt att andas frisk luft en stund. (Jag kunde ha munskyddet under näsan eftersom ingen annan var ute.)

Nellie hittade en synnerligen intressant lukt. Ska vi gissa att det är en större hanhund som hade kissat på muren?

Den blå pilen nedan visar min lägenhet, och den gula visar Kaisas och Mattis uthyrnings-lägenhet. Över hälften av mina grannar har glasat in sina balkonger. Några har slagit ut väggen mellan vardagsrum och balkong - och fått ett större vardagsrum. (Så skulle jag välja att göra, om jag hade haft råd.) Medan andra har låtit balkongen bli ett extra rum.

Nu är det väldigt fullt här i Dagbok. Jag skulle gärna flytta t o m 19/12 till Sparad dagbok 68, men jag är rädd att den kraschar. Kanske måste jag skapa en ny, en nummer 69? Det ger sig under dagen.

Jag borde gå och hämta ugglan, och jag borde gå till förrådet och ställa resväskorna där, men jag har ingen lust bara för att det regnar.

Thomas Gustafsson (författare, journalist och hispanist, expert på Iberiska halvöns politik, historia och kultur) sammanfattar läget:

Precis just nu kom jag på 2 saker som jag har glömt att skriva/visa er. Det första är det där med årets julmail. När jag skickade det så skickade jag först till mina allra närmaste, vars mejl-adresser jag kunde utantill. Dagen efter kom jag ihåg några till och skickade ytterligare mejl. Dagen efter likaså. Många missade jag ändå. Några har jag tänkt på nu sedan jag har kommit hem, och har tillgång till min adress-bok igen. Men nu tycker jag det där med jul & nyårshälsning känns lite överspelat, så nu får det vara.

Jag glömde också visa er jultomtens färd genom Europa. Ni vet att jag ibland visar er skärmdumpar från https://www.flightradar24.com/, där man kan följa ett flygplans färd i realtid. På julafton kunde man följa tomtens färd... Kul idé! Nedan tre skärmdumpar.

Det har regnat nästan hela dagen i dag, enligt prognosen ca 15 mm sammanlagt. (I norra Spanien, och i inlandet, har det snöat!) Jag har frusit en del, och druckit flera koppar varmt te. Tyvärr ska det regna i morgon också, kanske 11 mm. (Och på lördag kommer det kanske 1½ mm, men därefter ska solen titta fram igen.) Tråkigt för hundarna som bara får gå minirundor. Jag har kastat bollar och viftat med deras drag-leksak, men inte ens Nellie var på humör. I eftermiddag har jag läst i mina heminrednings-tidningar. Jag har haft tända värmeljus, för att höja mysfaktorn.

I morgon kan jag återigen gå på gympa, och det ser jag verkligen fram emot. 

När jag sitter vid bordet och läser, så kan jag bara ha en hund i knäet. Så de får turas om. Den som får sitta i knäet är nöjd, men inte den andra... Jag borde förstås sitta i fåtöljen, så båda kan sitta i knäet samtidigt, och vara nöjda. (Men det är lite kallare i den hörnan.)

21-01-08:

Sammanfattning av dagens väder:

Jag hade tur när jag gick till gympan, för då var det uppehåll. Det var bra, för på vägen dit gick jag inom förrådet med mina resväskor. Men efter gympan så regnade det rejält. Jag var klädd i regnkappa och stövlar, och hade dessutom ett paraply som skyddade ryggsäcken - så mig gick det ingen nöd på. Jag gick inom Ferrokey och hämtade ugglan. Den ser ni nedan.

Hoppas nu att den verkligen skrämmer bort gråsparvarna! Den kostade inte mer än 12 € så det kan vara värt ett försök. Att näta in balkongen med finmaskigt tättslutande nät skulle kosta massor, och är alltså uteslutet. Kanske jag sätter ugglan på räcket senare. Den har en krok nertill så man kan spänna fast den. Man kan också fylla den med t ex våt sand, så den blir tyngre. Huvudet sitter på en spiral och vickar när det blåser.

Hundarna har inte fått komma ut en enda gång hittills. När det regnar så här mycket så vill inte ens Nellie. För att de ska få lite stimulans så serverade jag huvudmåltiden (vanligt torrfoder) på aktivitetsmattan. De tycker att det är SÅ ROLIGT att nosa reda på var maten finns, och sedan antingen krafsa fram den, eller sticka in nosen under en filt-flik för att ta den.

På det översta fotot kan man se att Stella inte mår bra i dag. Hon går omkring kutryggig med svansen mellan benen. Ibland darrar hon, och jag tror inte det är för att hon fryser. Jag har 18,6° inne i dag.

Jag har alla elementen på, så nästa elräkning kommer att bli hög! Men det brukar den bli i januari (enero). Nedan ser ni statistiken för drygt 1 år tillbaka. Jag får ett sådant här stapeldiagram med varje elräkning. Den senaste kom i måndags.

Jag fick syn på reklamen nedan. Kanske någon av er tänker resa till Spanien, och då kanske en sådan här försäkring vore bra. Men vad den kostar har jag ingen aning om. Ni får klicka här om ni vill veta mer: https://kaaskirkemann.com/sv/category/reseforsakring/ 

Nedan ska ni få se två suddiga foton som jag tog från tunnelbanan (nära Hässelby gård). Jag tycker att dekorationerna är så fina. Om det inte hade regnat så hade Ulf och jag gått dit, så att jag hade kunnat ta bra foton. Nu blev fotona så här... Men ni kan i alla fall se att det är färgglatt.

I dag har jag laddat ner, och skrivit ut, en lokal almanacka för El Campello. Den ser ni nedan. (Om ni vill ha filen, i jpg eller PDF, så mejla mig så skickar jag den.)

Röda dagar gäller alltså hela Spanien, gröna gäller Valencia "län", och blå gäller enbart El Campello.

När jag laddade ner den lokala almanackan för Alicante så kom inte de lokala helgdagarna med. Så jag gjorde skärmdumparna nedan. Alicante har 2 helgdagar som inte El Campello har, och El Campello har 2 andra, som Alicante inte har. I Spanien finns det lika många olika almanackor som provinser...

Här i Spanien vaccinerar de bara på vardagarna. Men det talas om att sjukvårdspersonalen kanske ska få extra betalt för att vaccinera även på helgerna. Hälsodepartementet är angelägna om att så många som möjligt vaccineras så snart som möjligt.

Jag vill bli vaccinerad nu i vår (eller ännu hellre bums). I alla fall så jag är färdig-vaccinerad före sommaren. De som vaccineras sist kanske inte får sprutan förrän i september.

Jag har berättat att jag har värmevallningar. Det har jag sedan 10½ år tillbaka, sisådär 1-4 gånger i timmen. Det innebär att jag inte har sovit en enda hel natt på 10½ år. (Eftersom jag vaknar av vallningarna, och måste slänga av mig täcket + dricka vatten, och sedan inte alltid somnar om igen.) Det är inte konstigt att jag känner mig trött emellanåt.

För 10 år sedan sa man att kvinnor max skulle äta östrogen i 4-4½ år, eftersom det finns en liten ökad risk för bröstcancer. (Jag har för mig att jag åt det knappt 4 år.) Nu säger man att östrogen är nyttigt. Det har visat sig att kvinnor som äter östrogen får färre andra sjukdomar, än kvinnor som inte gör det. Och vi vet ju att det motverkar benskörhet!

På webbsidan https://www.doktorn.com/ läste jag nedanstående fråga och svar:

Jag har funderat på att be att få östrogen utskrivet igen. Tänk om jag skulle kunna sova en hel natt då? Det är värt att testa. Min mamma åt östrogen i 25 år utan biverkningar. Fast nu, när det är pandemi, så skjuter jag upp alla icke nödvändiga läkarbesök. Sjukvården har tillräckligt att göra ändå. Men sen, när allt har lugnat ner sig, då ska jag beställa tid hos en gynekolog.

21-01-09:

Nu har jag skapat en Sparad dagbok 69. Pust. Det tog som vanligt tid, eftersom programmet inte svarade. Men allt gick bra som ni ser. Alltså kan jag skriva här i alla fall månaden ut. Sen får vi se hur jag löser det hela.

Det var uppehåll i morse när Nellie och jag gick en rask runda. Stella ville inte följa med. Lite senare gick jag till Aldi och handlade, och då tittade solen fram. Nu är det lite gråare igen. På det höga berget i norr ligger det lite snö. Här i El Campello har vi inte alls lidit av ovädret Filomena. (Palmbladet i förgrunden sitter på palmen vid grannhuset.)

Det har kommit snö här i Alicante-provincen, men i inlandet förstås.

Värre är det i Madrid (nedan) och allra värst i norra Spanien. I de delarna av Spanien är snö inte ovanligt, ändå verkar spanjorerna vara lika oförberedda varje gång.

Tråkigt värre, betydligt värre än lite snö, är att rekordmånga blev smittade i Alicante-provinsen under gårdagen. Det är det högsta antalet på ett dygn sedan pandemin startade.

Stella mår inte bra i dag, hon ligger mest och vilar. Nellie leker med sin boll, och har full koll på vad jag gör. Men precis just nu så vilar hon också.

Taxen nedan har inget med något alls att göra, hon får vara med bara för att jag tycker att hon är söt.

Inte blå himmel, men solglimtar!

Jag tycker om när solen skiner in, och det gör fåglarna också.

På eftermiddags-promenaden ville Stella följa med. Vi började med att gå sicksack-vägen ner mot havet.

Jag läste några av texterna vi passerade. Många handlar om kyssar. På muren ovan står ungefär:

"Min dotters kyssar smakar jordgubbs-yoghurt, min mammas smakar varmt ört-te, min mormors kyssar smakar som ren tvål och te som sjönk mot hennes kinder en stund."

Och på ett annat ställe står det: "Jag minns min systers kyssar när vi vaknade gråtande på natten"... Där hann jag inte läsa klart, hundarna hade bråttom, och jag tog inget foto heller.

En dag när solen skiner ska jag fotografera av allt det nymålade, och alla texterna, så ni får se. Jag tycker att där har blivit jättefint!

Vi fortsatte ner på El Paseo (som låg i skugga).

Surfarna verkade ha trevligt! Jag såg att många gick barfota, fast de annars var klädda i neopren-dräkter med långa ärmar och långa ben. Att de inte fryser om fötterna! Det är bara 14-15° i havet nu.

Kvällsfunderingar:

När jag flyttade till Spanien år 2006 så tänkte jag att jag skulle bo här resten av livet, och sedan skulle min aska strös i Medelhavet. Men så kom ju Ulf och "ställde allt på ända". Fast sedan flyttade jag ner till Spanien igen, och tänkte att jag skulle bo här tills jag dör. Jag trivs så bra här! Jag älskar ljuset, solen, värmen och Medelhavet!

Men pandemin har fått mig att tänka om. Pandemin har ökat avståndet till mina nära och kära i Sverige, och gör det f n omöjligt för mig att kunna krama om mina barnbarn.

Så nu har jag pratat med mina barn, och bestämt att jag ska flytta tillbaka till Sverige medan jag själv klarar av att organisera en flyttning. När jag börjar bli skruttig och senil är det för sent. (Då skulle mina barn få allt besväret.) Men att flytta till ett annat land, även om det är mitt fädernesland, är en lång process. (Särskilt om man som jag har ont om pengar.) Så jag har börjat planera så smått redan nu.

Jag har t ex nyligen ställt mig i bostadskö hos Ängelholmshem (och även hos Höganäshem som reserv). För att få en hyfsad lägenhet i Ängelholm måste man ha stått i kö allra minst 5-6 år. Hos Helsingborgshem står jag för det mesta 1:a i lägenhetskön, för där har jag stått i kö ända sedan 2006. Men där vill jag inte bo. Det är en för stor stad för mig.

För att kunna flytta måste jag tyvärr sälja min nuvarande lägenhet. Det blir tråkigt eftersom jag tycker mycket om den, och gärna skulle behålla den som "semesterbostad". Men utan att sälja den skulle jag inte kunna få fram pengar till själva flytten (som kostar minst 50'000:-), och förresten har jag inte råd med dubbla hyror även om själva hyran här bara är 42 € i månaden. Det är en massa annat som tillkommer, fastighetsskatt, sophämtning och försäkring t ex, samt el, vatten och internet om man vill kunna bo här. Att ha dubbla bostäder vore annars drömmen! Då kan man ju både äta kakan och ha den kvar.

Jag vet inte vad jag skulle få för min lägenhet om jag skulle sälja den nu. Kanske ungefär vad jag gav för 3 år sedan, men från den summan ska det dras en massa avgifter (och lånet förstås). Så de pengar jag skulle få för den här lägenheten skulle inte räcka till en insatslägenhet i Ängelholm. En äldre 1:a skulle kosta ca 300'000:- mer, och en nyare 2:a skulle vara ca 1 miljon dyrare. Annars har ju insatslägenheter lägre hyra - och blir billigare på sikt.

Tja, det är mycket att tänka på. Men jag känner att jag vill kunna vara en närvarande mormor och farmor för mina barnbarn. Å andra sidan vet jag inte om jag skulle stå ut med att tillbringa vintrarna i Sverige. Jag klarar inte sådant mörker som det var nu när jag besökte Ulf över julhelgen. Jag blir deprimerad på riktigt av bristen på dagsljus. Fast det är förstås en liten aning ljusare i Skåne. Solen går inte ner riktigt lika tidigt där, när det är som mörkast. Men det är mörkt så det förslår ändå.

Om jag ska vara ärlig är det egentligen bara månaderna juni - september som jag tycker är riktigt bra i Sverige. Resten är för kalla och/eller för mörka. Möjligen kan jag fördra maj och oktober också. (Bara halva året alltså.) Det skulle bli en svår omställning att flytta tillbaka till mörkret och kylan. Det är lättare åt andra hållet.

Nu har jag delat med mig av mina funderingar (som började först för några månader sedan, innan hade jag inte ens tänkt tanken). Ni får gärna skriva till mig och kommentera det hela.

21-01-10:

Morgonfunderingar:

De fem som hittills har svarat mig, tycker alla att det är en bra idé att jag planerar att återvända till Sverige. De framhåller bl a att det är viktigt att komma närmare barn och barnbarn. Tre av de fem tycker att det är tråkigt att jag i så fall inte kommer att kunna behålla lägenheten här. Precis som jag tycker de att både och vore bäst. Men det alternativet är totalt omöjligt ekonomiskt.

Överhuvudtaget skulle en framtida flytt bli svår att lösa ekonomiskt. Idealet vore att jag först hittade en trevlig lägenhet i Ängelholm, sedan lejde en flyttfirma som kunde flytta upp alla mina möbler och saker, och därefter sålde lägenheten här. Men inte förrän samma dag som den nye ägaren skulle tillträda min sålda lägenhet, skulle jag få pengarna jag sålt den för. Och utan pengar kan jag inte leja en flyttfirma. Så det blir lite av moment 22. Men jag har gott om tid att fundera på hur jag ska kunna lösa det hela. (De 2 gånger som jag hittills har lejt flyttfirma för flytt av möbler mellan Sverige och Spanien, så har jag lånat pengar i banken. Men nu är jag för gammal för att få låna...)

Ja, ja. Först och främst ska pandemin klinga av. Innan dess kan jag inte ens be en mäklare värdera min lägenhet. Sedan måste jag förstås avvakta rätt säljläge, för jag har inte råd att förlora på affären. Fast det där med vilket år det är bäst att sälja, det får man facit på först några år senare.

Det enda vettiga jag kan göra än så länge, är att försöka gallra ut ännu fler av mina ägodelar. Dels skulle det bli rymligare och mer lättstädat här, och dels skulle en kommande flytt bli billigare. Jag har på tok för mycket prylar, i synnerhet i förhållande till ytan, det vet jag. Men egentligen vill jag inte göra mig av med mer. Jag har redan ångrat några saker som jag har gett bort. Men förrådet rymmer inte mycket, så jag kan inte behålla det jag för stunden inte använder - även om jag kanske skulle behöva det i framtiden.

I dag fick jag vänta länge innan jag kunde bädda sängen. Den var nämligen upptagen. Stella tycker mycket om att ligga i värmen under duntäcket, och jag vill unna henne det. Nellie ligger oftast ovanpå, och skulle ligga precis lika bra i en av hundsängarna.

Förresten har Nellie börjat löpa (för några dagar sedan). Det är därför jag har mörka lakan i sängen nu.    

Ännu ett trist rekord i Alicante-provinsen. Under en enda arbetsdag blev ytterligare 1943 personer testade positivt för Covid-19. Det tycks bli värre och värre. Den tredje vågen är här.

Just här i El Campello är det inte riktigt lika illa. Nu är 644 totalt testade positivt, varav 52 de senaste 14 dagarna, och 33 personer har dött.

Hittills har det dagligen stått något om pandemin överst i alla spanska tidningar, men nu skriver många om snö-ovädret som har drabbat vissa delar av Spanien. Fotona nedan är ju inte precis sådana som man vanligen förknippar med Spanien.

På berget jag ser från loftgången ligger det inte mer snö än i går. Och på så höga höjder är det ju inte ovanligt med snö vintertid. Här regnar det, jag vaknade tidigt i morse av att regnet smattrade ute. Men fr o m i morgon ser det ut att bli sol igen. (Hoy = i dag, mañana = i morgon.) Längst ner kan ni se solens upp- och nedgång.

Men fast det regnade mycket hela morgonen och förmiddagen, så var det inte särskilt mörkt. Det syns dåligt på fotot nedan, men just när jag tog det så vräkte regnet ner.

Men någon timme senare tittade solen fram, och då passade vi förstås på att gå ut. Vi gick ner till El Paseo. Åt söder var himlen nästan blå. men åt norr var den täckt av gråa moln.

Tyvärr var det fler människor på El Paseo än jag trodde att det skulle vara (med tanke på det ombytliga vädret). Alltså gick vi bara några kvarter, innan vi gick tillbaka till C/ San Bartolomé.

I går, när jag läste i min spanska heminrednings-tidning, fick jag syn på nymodigheten nedan. Det är en dusch som man ska använda när man inte vill riskera att bli blöt i håret! Som de kan hitta på!

När jag i dag städade fågelburarna, så tänkte jag - att den dagen som jag flyttar till Sverige, då tar jag inte med fåglarna. Mio kanske inte längre lever den dagen, men Lina och Linus bör bli ca 10 år. Dem skulle jag sakna. Men det är för besvärligt att ta med dem på flyget, eftersom jag samtidigt måste ta med hundarna (och de växter som jag inte kan skiljas från). Buren är dessutom mycket skrymmande, för den går inte att fälla ihop. Och inte går den ner i en flyttlåda heller. Nåja, den dagen den sorgen. (Levande djur och växter kan man förstås inte skicka med en flyttfirma, lika lite som man kan åka med i bilen själv.)

Tänk, för ett halvår sedan hade jag inte tänkt att jag någonsin skulle planera för att återvända till Sverige. Trots allt är nästan allting bättre här (utom språket, som jag aldrig lär kunna tala flytande). Men ljus, sol och värme - det är gudagåvor som Sverige har på tok för lite av.

21-01-11:

I dag var vi 8 på gympan, i fredags bara 5. Det är bra att vi inte är så många, för då är det lätt att hålla avstånd. Munskydden måste vi ha på hela tiden. Det är förstås jobbigare att andas då, men det är som det är. Det är bara att göra det bästa av situationen.

På hemvägen gick jag inom Expert och köpte ett "mini-element" (bara 13 cm i diameter) som jag hade sett i deras broschyr. Det kostade 22 €, och kan vara bra att ha om jag fryser extra mycket, eller behöver torka tvätt inomhus. (Just nu har jag tvätt på tork på balkongen, för i dag skiner solen.)

Jag provade det lilla elementet i eluttaget i köket, och det värmde gott. Man kan ställa in olika temperaturer, och så har det timer, men jag kommer nog bara att använda on och off-knappen. Det är bara tillfälligt jag har tänkt använda det.

I dag gick vi en längre promenad, mina små och jag. Först längs El Paseo, och sen tillbaka länga San Bartolomé. Himlen var i alla fall klarblå till 3/4.

På strandens norra del har vågorna spolat upp en massa Posedonia-tång-"bollar".

När vi kom hem igen så la småttingarna sig för att vila. Det blev säkert väldigt många steg för dem.

Ett sådant här abonnemang (för 38 € per månad) har jag tänkt byta till. O2 är Telefonica-Movistars lågprisbolag. Jag har Movistar nu och betalar 55 € per månad för samma sak + TV. Men jag har ju ingen TV, och betalar förstås hellre mindre per månad. Jag trodde att jag skulle kunna behålla ett av mina mobiltelefon-nummer, eftersom det är Telefonica bådadera - men det går inte. Jag får ett nytt som blir slumpmässigt valt. Det kan alltså bli hur svårt som helst att komma ihåg. Och så måste jag uppge nytt telefonnummer överallt. Suck!

Då skulle jag precis lika gärna kunna byta till Netllar, för där får man också ett slumpvis valt nummer. Det kostar 34,80 € per månad (utom de 3 första som är billigare). Villkoren är ungefär desamma. Jag har 100 Mb fiber nu enligt kontraktet, men Movistar har muntligt sagt att det är 300 Mb som gäller. (Hos Netllar kan man välja 600 Mb också, men det är dyrare - och så snabbt behöver jag inte.) Fördelen med Netllar är att man kan pausa abonnemanget, om man t ex åker till Sverige på semester. Fast om jag byter till dem så måste de nog komma med en ny router (och kanske dra fiberkabeln på nytt).

Vilket abonnemang jag än byter till, så försvinner mitt Hemnummer (det som man kan ringa för lokalsamtalstaxa från Sverige, och komma till min fasta telefon här). Hemnummer har upphört (firman lönade sig inte). Man får behålla det nummer man har, men kan inte få ett nytt. Tyvärr! I praktiken är det bara mina döttrar som ringer (Linda kanske 2 gånger i månaden, medan Jenni ringer ca 10 gånger i veckan), men för dem har det varit gratis. Vi får hitta andra sätt att ringa gratis. Skype finns ju, men även andra alternativ.

Netllar har kontor här i El Campello (bra!), medan O2 bara finns på webben. Hur får jag ett nytt SIM-kort via O2? Det måste jag ta reda på. (Samt hur lång uppsägningstid Movistar har, och om ett abonnemang kan avlösa ett annat direkt. Jag vill helst inte vara utan både telefon och internet - mer än max några timmar.)

21-01-12:

Vov och voff på er! Nädå, det är verkligen inte mitt fel att matte har varit vov-sömnig hela dagen. Jag slickade henne inte i ansiktet förrän klockan var på den där siffran som ser ut som 2 bollar ovanpå varandra. Ja, och så lite på siffran innan, och siffran före den innan. Dom vet jag inte vad dom heter. Jag kan inte siffrorna än. Fast jag kan räkna! Ända till 4 kan jag räkna. Bra va!

Matte får skylla sig själv om hon är trött, för hon låg och lekte med täcket hela natten. Ibland lyfte hon av det, så det blev alldeles för kallt för mig, och sen la hon på det igen. Och sen så lyfte hon av det, och la på det. Så höll hon på. Hon väckte faktiskt mig varenda gång. Men då la jag mig på rygg så hon kunde klappa min mage, och det gjorde hon. Jag tycker vov-mycket om att bli klappad på magen.

Matte, hon tycker vov-mycket om att bli slickad på halsen. Det har jag listat ut. Ja, för varje gång jag slickar henne mitt på munnen eller på ögonlocken, som jag tycker bäst om, då vrider hon liksom undan ansiktet så jag ska komma åt att slicka på halsen i stället. Och då slickar jag henne vov-mycket på halsen. Och sen så går matte upp. Vov-vov! Och vov!

Om ni visste så trött jag är på alla dessa värmevallningar. Det hade varit skönt att få sova en hel natt, åtminstone någon gång i veckan. Tur att solen har skinit hela dagen i dag, för den gör mig piggare! Sol och ljus mår jag bra av!

Några av mina vänner undrar om jag skulle må bra om jag flyttar tillbaka till Sverige. Jag är känslig för både mörker och kyla. Jag är ute mycket mer här, eftersom vädret nästan alltid är bra. Och det mår jag förstås bra av. Å andra sidan mår jag bra av att kunna umgås med mina barn och barnbarn också! Och det väger tyngre.

Så det jag gör nu, är att ta reda på så mycket som möjligt. Går det att sälja min lägenhet utan förlust (inte nu, men "efter pandemin")? Vad skulle det kosta att flytta upp mitt bohag till Sverige? Kan jag få låna pengar i svensk bank om jag vill köpa en bostadsrätt i Ängelholm (jag skulle troligen fattas ca 200' - 900'000:-, beroende på om jag väljer en 1:a eller 2:a). Hur länge måste jag stå i bostadskö för att få en bra hyreslägenhet i Ängelholm? (Svar 6-10 år, och jag har bara stått i kö några månader.)

Den här veckan har de hållit på att skruva fast galler för alla fönster på nedre botten i grannhuset. Så gör man alltid i Spanien. De tycks vara väldigt rädda för inbrott fönstervägen. Men de tänker inte på att de samtidigt stänger en utrymningsväg, om det skulle börja brinna i trapphuset.

Tidigare har jag hört att alla lägenheterna var sålda, men i går hörde jag att bara hälften är sålda, men att de ska göra alla i ordning ändå. Kanske några presumtiva köpare har hoppat av p g a pandemin?

Vi har fortfarande ovanligt kallt (5-6° på natten, och 11-12° på dagen). Snön ligger kvar på det 1558 meter höga berget Sierra de Aitana. Fågelvägen ligger bergstoppen knappt 3 mil härifrån, men bilvägen är dubbelt så lång. På andra sidan berget ligger Guadalest, "Spaniens mest besökta by". Jag tycker om att se berg på håll.

Sedan jag satte ugglan där gråsparvarna brukar landa, så har jag inte sett en enda gråsparv. Fast jag är lite rädd för att ugglan ska blåsa ner. Jag har bara bundit fast den provisoriskt. Jag skulle behöva borra i räcket och sätta dit en skruvögla - om jag ska kunna binda fast ugglan riktigt säkert.

Kerstin har varit här i dag. Vi pratade, drack te, och hade trevligt ett par timmar. Och så lånade hon nya böcker förstås.

I dag har hundarna och jag bara traskat runt i närområdet. Jag borde ha gjort en väldig massa nytta, men jag har saknat energi. Jag har i alla fall tagit reda på att O2 skickar det nya SIM-kortet via post, och att jag inte ska behöva vara utan internet i skarven mellan de olika abonnemangen. Men jag har inte tagit reda på hur lång uppsägningstid Movistar har. Det bör jag göra i morgon!

21-01-13:

En av fördelarna med att bo i El Campello på vintern (mot t ex att bo i Ängelholm) - är solen och den klarblå himlen! I dag gick vi ner till El Paseo tidig eftermiddag.

I bakgrunden ser ni att snön ligger kvar på Sierra de Aitana. Men det ligger mycket mer snö på andra håll i Spanien.

Och till på köpet blir elen dyrare, nu när vi behöver använda den mest.

Elen är tydligen allra dyrast mellan klockan 19 och 22. Jag borde kanske stänga av elementen de timmarna? Fast jag har bara 19,8° inne (som högst), och vill inte ha kallare.

I Ängelholm har det snöat ovanligt mycket i dag, så snöröjarna har haft fullt sjå att hinna med.

Jenni och Molly gick förstås ut på promenad som vanligt.

Molly tyckte att det var kul med snön. Men hon tyckte inte om att det fastnade så mycket snö i pälsen längst ner vid tassarna. (Om någon av er känner till något knep för att inte snön ska fastna - så hör av er!)

Jenni fick skölja Mollys tassar och ben i ljummet vatten, då smälte snön förstås bort. Men Molly hade gärna avstått från det extra tass-badet...

I dag har jag bytt internet- och mobilnummer-leverantör, och sparar därmed 17 € per månad. Jag valde O2. Enklast så! Eftersom Movistar och O2 båda tillhör Telefónica-gruppen så delar de nätverk och infrastruktur. De behöver alltså inte komma hit för att byta router, och jag behöver inget nytt SIM-kort. Jag får t o m behålla mitt gamla mobilnummer (+34 689 952 186). Kanske jag får behålla det fasta telefonnumret också, men det ska jag dubbelkolla. Om 3 arbetsdagar ska leverantörs-bytet vara gjort, och jag ska inte märka någonting. Nu får jag samma sak för 38 i stället för 55 € per månad. (Men hos O2 ingår inga extra TV-kanaler. Fast eftersom jag inte har någon TV så spelar det ingen roll. Och alla vanliga spanska TV-kanaler är gratis.)

Jag har också fått svar på vad en flytt till Sverige kan kosta. (Men priset kan förstås ändras om det hinner gå något år innan det blir aktuellt.) Retab (Roslagens Europa Transport AB) har svarat med allt specificerat. Om jag har 15 m³ och detta måste lagras 3 månader, och jag dessutom vill ha allt fullvärdes-försäkrat, då kostar allting sammanlagt 53'325:- (inkl moms). Det ska bli spännande att se vad Djuvfeldts Transport AB svarar. De har flyttat ner lite småsaker åt mig tidigare (problemfritt), men jag tror att Retab har aningen bättre rykte. (Jag vill aldrig mer råka ut för en sådan firma som Europaspecialisten. När det gäller flyttfirmor är INTE billigast bäst!)

Jag tror att jag har uppemot 20 m³ totalt nu (det har varit 21 m³ båda gångerna som jag har flyttat mitt bohag till Spanien). Men den dagen flytten blir av, tänker jag lämna en del stora möbler här. Jag behöver inte släpa med mig 6 garderober. (Max 2-3? Eller bara björk-dörrarna, som Ikea inte längre säljer, och det bästa av inredningen?) Min kära läs-fåtölj kommer att få stanna här, samt några av de vita Kallax-hyllorna. Och förmodligen de bra skåpen jag har på balkongen. Då blir det förhoppningsvis bara 15 m³ kvar? (Varje extra m³ kostar ytterligare 2500:-. 1 m³ motsvarar 13 standard-flyttlådor OM de är vettigt packade så att de går att stapla på varandra.)

Nåja, det där med eventuell flytt kommer längre fram. Först ska pandemin klinga av. Innan dess kan jag inte ens be att få värderat min lägenhet. Därefter ska den säljas. (Tyvärr! Jag måste för att kunna flytta. Annars vill jag naturligtvis behålla den!)  Det blir nog så att jag flyttar tillbaka till Ängelholm. Jag vill inte vara en sådan mormor/farmor som mina barnbarn nästan aldrig träffar. Men visst skulle jag sakna El Campello oerhört, om jag flyttar härifrån. El Campello är och förblir mitt lilla paradis på jorden. Jag vill, vill, vill ha både och. Men det kan jag aldrig få.

21-01-14:

När jag besökte Johan med familj i Upplands Väsby, så fick jag en fin (begagnad) telefon av Janita. Det är en iPhone, det har jag aldrig haft förr. Och alldeles rätt färg har den! Som ni ser på fotot nedan så är den aningen mindre än min nuvarande Samsung. Så storleken är också bra. Eftersom jag trodde att jag skulle bli tvungen att byta telefonnummer, så har jag låtit den ligga. Jag hade tänkt sätta det nya SIM-kortet i den. Men nu får jag flytta över det gamla i stället. Det ska jag göra i morgon (eller i helgen). Jag ska väl kunna lista ut hur en iPhone fungerar. Sedan måste jag ladda ner en massa viktiga saker på den, bl a mobilt bankID. Den här telefonen har stor lagringskapacitet, så där ska allt få plats. Bra!

Med Covid-19 är det eländes elände, nästan överallt. Intensivvårds-personalen (bl a här i Valencia "län") känner sig återigen alltför stressade. De säger att det är värre än i april. Nu måste de t o m avvisa patienter med hjärtinfarkt!

Framåt april kommer Spanien att få så många doser vaccin, att de behöver mer personal för att kunna vaccinera. Hälsoministeriet ber nu om hjälp från andra vaccinations-kunniga grupper som t ex tandläkare, veterinärer och pensionerade sjuksköterskor. Flera privata vårdinrättningar har redan erbjudit sin hjälp. Än så länge har de inte fått fler doser än att de hinner med vaccinationerna med den personal de har. 

Här i Valencia "län" har man redan hunnit vaccinera 77% av alla i "grupp 1" = personer på äldreboenden samt sjukvårdspersonal.  

Man diskuterar nu om lärare, särskilt lärare för yngre barn, ska flyttas högre upp på prioriteringslistan.

I Skåne är läget verkligt illa, med drygt dubbelt så många smittade som riket i genomsnitt.

Stockholm, som låg sämst till en period, ligger nu under genomsnittet i Sverige. Men även där är det illa.

Även i dag gick vi en promenad längs El Paseo.

Benidorm ligger nästan 3 mil norrut, ändå ser man skyskraporna ända härifrån (nedan).

Det är bara 15° i havet, men det hindrade inte en spänstig man från att simma långa sträckor fram och tillbaka. Och inte såg han ut att frysa när han kom upp heller. Själv hade jag täckjacka och handskar. Det har varit ca 13° som varmast = hyfsat varmt i solen, men iskallt i skuggan. (Den lägsta natt-temperaturen på sistone har varit +7°.) I förgrunden en "gästarbetare" som spelar för pengar. Just den här spelade faktiskt bra. Det är inte alla som gör det.

På hemvägen gick vi uppför Avenida dels Furs.

Och vidare uppför C/ de Benissa.

När vi gick förbi det stora huset (GalleRojo, intill hotell Familia) så la jag märke till att samtliga persienner var helt fördragna, utom i fönstret jag har ringat in. Där var persiennen lite öppen nertill. Jag förstår inte hur folk kan leva i mörker! Jag har mina persienner helt uppdragna varje dag.

Tydligen kommer kombinationen senapsgult och grått stort inom heminredning i år. Te-muggarna nedan är ett exempel på detta. Inte mina favoritfärger, men jag har inte något emot dem heller. 

I förmiddags ägnade jag flera timmar åt att tvätta (3 fulla maskiner). Bl a passade jag på att tvätta lakan och handdukar, eftersom det har varit bra torkväder. Allt det stora hängde jag på takterrassen, medan jag hängde småsakerna på balkongen. Ännu ligger det lite tvätt på min säng, som ska in i linneskåpet och garderoberna. Det måste jag förstås ta rätt på före läggdags...

Jag har, som jag har berättat, börjat trappa ner inför kommande bantning. Först strök jag all onyttig mat, och övergick till enbart nyttig. (Fast all nyttig mat är inte bantnings-mat.) Sedan började jag med periodisk fasta, 16:8. Jag äter ingenting alls mellan klockan 18 och 10 (eller 17 och 09). Bara genom de här förändringarna har jag faktiskt gått ner några hekton, och vägde i morse 56,2 kg. Nu borde jag lägga till 5:2, dvs äta mindre mat (kanske 500-800 kalorier) två dagar i veckan. Men kanske jag väntar, bara för att det är så kallt inomhus nu. (Om inte så får jag hålla mig till varma soppor.) Det ger sig om någon vecka. Jag tar det lugnt. Hårdbantning får vänta.

Kaisa tittade inom en stund i dag. Jag bjöd på ingefära-citron-te. Vi satt och pratade en stund. Jag berättade att jag plötsligt har fått för mig att jag bör flytta till Sverige igen, för att kunna vara med mina barnbarn. Jag förklarade att jag då skulle bli tvungen att sälja lägenheten här. Hon föreslog då att jag kunde hyra hennes lägenhet här i huset, under vintrarna (och så kunde hon hyra ut till någon annan på somrarna). Det skulle förstås vara trevligt, men jag skulle aldrig ha råd att hyra så långa perioder. Tyvärr.      

21-01-15:

Lite eländes elände till att börja med.

Men det är bra att fler och fler vaccineras! (Även om jag önskar att det hade gått snabbare.)

Som nedan tycker jag att väderleksprognosen alltid borde se ut. Jag syftar förstås på alla solarna. Temperaturen kunde gärna få vara 10° högre. Den dagen jag flyttar till Sverige, när det nu blir, då kommer jag att sakna solen! Särskilt vintertid!

Min crassula blommar så fint, och den lockar jättemånga bin.

I dag ville Stella inte följa med på vår mitt-på-dagen-promenad. Nellie och jag kunde därför gå både längre och raskare än annars.

Vi passade på att bestiga det lilla "berget". Det är nyttigt för oss båda att gå på annat än stenplattor.

Vi gick vidare mot hamnen.

Vi stannade och tittade på när båten ovan la till vid bryggan, men då ville jag inte fotografera.

På hemvägen blev Nellie trött, så då bar jag henne ett par hundra meter, sedan gick hon själv igen.

Jag kan inte höja mitt datorbord så mycket att jag får skärmen i ögonhöjd. Och eftersom jag har en laptop så måste själva tangentbordet vara under armbågshöjd, annars får jag ont i axlarna. Idealet är nog att ha en separat skärm...

Kollektionen nedan, med "frukt-skulpturer", är väl fräsch och rolig! Jag skulle gärna ha 2-3 av paren som dansar. Men detta är synnerligen dyra dekorationer, bara för de rika... (10-15 cm höga, 200 - 800 $ / styck.) Ni hittar dem här: https://www.artifactsgallery.com/

Bananerna dansar tango!

Ovan, strid om oliven. Nedan hot salsa.

Och jag som har funderat på att skaffa svenskt lånekort och börja låna e-böcker... (Fast jag skulle ha behövt köpa en läsplatta först förstås.)

Lite mer angående SARS-CoV-2-virusets härjningar:

Det är en sådan här läsplatta som jag funderar på att köpa. (Detta för att jag inte har plats för fler böcker och bokhyllor. Jag tycker annars mest om pappers-böcker!)

Jag skulle köpa till ett fodral för att skydda läsplattan när jag inte läser. (Det ljusblå är snyggast.)

PC för alla har nyligen testat läsplattor. Letto är en av få som är anpassad för svenska böcker OCH som man kan läsa biblioteksböcker på.

Fast jag kan förstås inte köpa en Letto läsplatta nu. Dels saknar jag (som vanligt) pengar, och dels skickar Adlibris inte varor till Spanien. Men på sikt vore det praktiskt, plats-besparande och ekonomiskt att ha en. (E-böcker är billigare än pappers-böcker.)

21-01-16:

Nu är läget betydligt värre i Sverige än i Spanien. Suck! Var rädda om er!!!

Eftersom det är helg, och mycket folk på El Paseo, så går vi våra promenader här i närområdet i dag.

På den här gatan bor påfågeln, kalkonen och hönorna.

Sedan fick hundarna stanna hemma, medan jag gick till Lenas lägenhet för att vattna hennes växter. Nedan ett foto som jag tog från hennes balkong.

Att hennes bougainvilleor blommar fint är inte så konstigt. Sådana är jag van vid att sköta. Konstigare är det att kaktusarna blommar. Jag har ingen aning om hur stor "en lagom mängd vatten" är för dem, så jag chansar. Jag gillar inte kaktusar eftersom de har så vassa taggar.

Efter att ha vattnat klart så gick jag en liten runda längs El Paseo, när jag ändå var där.

När jag passerade Tedi, så såg jag de söta små barnpallarna nedan. Jag hade gärna köpt sådana till mina barnbarn, men de går inte ner i en resväska - så jag kan inte få upp dem till Sverige. (De kostar 17 €, vilket jag tycker är överkomligt.)

Sedan hade jag tänkt starta min nya iPhone, men det visar sig att Movistar-SIM-kortet inte passar. Det ska vara ett nano-kort, och Movistar-kortet är slarvigt tillklippt från ett större - och går inte in i facket.

O2 ska skicka mig ett nytt. Det tar 2-5 dagar innan det kommer fram, så jag får använda min gamla mobil så länge. Jag ska nu ladda ner en O2-app på min mobil, och när det är klart så har jag bytt abonnemang.

21-01-17:

Vädret i går kväll, respektive i morse, enligt mina gadgetar (som förstås inte stämmer exakt med verkligheten, men så man ändå kan jämföra). (Klockslagen ser ni längst ner. Fast 8:53 i morse hade vi sol, och kallare än 7° har det inte varit på sistone.) Jag är glad att jag befinner mig här nu. I dag har vi haft sol och klarblå himmel, och i solen var det riktigt varmt och skönt.

Jag valde kanske inte den bästa dagen, men jag hade skjutit upp det alltför länge. Så i dag frostade jag äntligen av min lilla frys. Det hade bildats mycket is! Det var nästan så att lådorna fastnade. Jag har själv köpt de 4 plastlådorna som faktiskt passar precis i utrymmet (även på djupet). Det är mycket lättare att få överblick då, och lätt att ta fram bara en låda. Längst ner t v ligger det en påse djupfrysta hallon, annars har jag nästan bara olika sorters grönsaker. Någon gång emellanåt (fast inte nu) kan jag ha t ex lax också.

Under avfrostningen fick allt ligga i en frysväska i skuggan på balkongen (där det var det + 9°). För att påskynda avfrostningen så mycket som möjligt blåste jag med hårtorken på högsta effekt. En timme senare kunde jag lägga in det frysta igen. Fotot tog jag efteråt. Och först därefter åt jag frukost.

Efter frukosten gick hundarna och jag en skön promenad häromkring. T o m Stella gick ganska raskt. (Förmodligen för att båda löper...)

Sedan fick jag ett litet arbets-ryck till. Jag plockade fram hurtsen ovan från tvättmaskins-skåpet, och ställde den bredvid solstolen. Där stod innan en hurts av enklare kvalité. Den har jag nu gallrat ut. Nu står den i hallen i väntan på en ny ägare. (Nedan.)

Att jag gjorde hurts-bytet var för att jag ville ha bättre plats för torkställningarna i tvätt-skåpet. Hurtsen stod innan längst till vänster, och torkställningarna fick jag pressa in mellan hurts och tvättmaskin. Det blev mycket bättre så här. Dessutom är det lättare att komma åt alla lådorna i hurtsen. (Där jag bl a har tvättklämmor, och en del små städ-redskap.)

Sedan borde jag förstås ha fortsatt att jobba i samma takt, men jag hade ingen lust. Jag föredrog att gå ut med hundarna, och att njuta av värmen på balkongen.

Vår regions-president Puig hotar med hårdare restriktioner om vi inte skärper oss. Fler och fler smittas, och 70% av sjukhussängarna är redan upptagna.

Inte visste jag att de små Posidonia oceanica-tång-bollarna (nedan kallade Neptun-bollar) kunde hjälpa till att samla upp plast ur havet. Det är ju jättebra! Ännu bättre vore det förstås om alla människor kunde låta bli att kasta plast i naturen. Just nu har vi gott om uppspolade tång-bollar på vår strand. Men jag kan inte se någon plast alls i dem. Kanske är vi så lyckligt lottade att det inte finns så mycket plast i havet, just utanför vår kust?

Jag bantar inte "på riktigt", räknar varken kalorier eller kolhydrater, men jag begränsar mitt mat-intag (små portioner, inget alls på kvällen) och äter enbart bra mat. (LCHF med extra grönsaker.) I går visade vågen 55,8 kg, så nu är det "bara" knappt 6 kg kvar till en hälsosam vikt, och ytterligare 2 kg kvar för att jag ska bli nöjd. Om det inte vore så kallt (inne) så skulle jag börja hårdbanta. (Jag har 18-20° inne nu, lite bättre än när det var som kallast.) Å andra sidan är det mindre stressigt att göra som jag gör nu. Det funkar tydligen!

Min dator (hårddisken) behöver också banta! Den är överfull! (Det ska vara minst 10% ledigt utrymme.) Jag bör snarast flytta över så mycket jag kan till en extern hårddisk. Dessutom har jag ganska många filer (bl a skärmdumpar) som jag måste komprimera. I dag har jag inte haft någon lust att sitta framför datorn, men jag måste göra det under veckan som kommer. När datorn är så här överfull så fungerar den mycket sämre. (Det är alla mina foton, och andra sparade bilder, som tar så stor plats.)

21-01-18:

I eftermiddags gick hundarna och jag vår El Paseo-runda. Eftersom Stella var pigg så gick vi ända till Alehop innan vi vände igen. Det var så varmt (jag tror det var 18° i skuggan) att jag kunde gå med jackan öppen. Det var jätteskönt i solen!

Posidonia Oceanica-tångbollar...

Vi gick till gräsmattan där hundarna som vanligt fick springa lösa en stund. (Jag gillar inte att kameran "kurvar" fotona. Husen står lodrätt...)

Sedan började vi gå hemåt. Den här blå linjen måste vara ny. I alla fall kan inte jag komma ihåg att jag har sett den tidigare. Snygg blå färg!

Jag tog en massa foton på de glada konstverken längs sicksack-vägen.

Jag hade tänkt att jag skulle översätta fler av texterna för er. Men det får i så fall bli en annan gång. Det är för mycket text, och riktigt alla ord förstår jag inte (utan måste slå upp). Det mesta handlar om hormoner och kyssar. Kanske ni kan läsa en del spanska själva? (Fast jag får sällan med en hel text på samma foto...)

Linus och Lina i eftermiddags-solen:

Men jag har inte bara gympat och promenerat i dag. I går kväll skrev jag till Paloma på mäklarfirman Remax. Det var hon som sålde Ulfs och min lägenhet. Jag undrade om hon kunde komma och titta på min lägenhet. Jag ville veta om lägenheten överhuvudtaget går att sälja nu, under rådande pandemi. Och så ville jag veta om jag kan få lika mycket som jag har gett för den.

Paloma kom redan i dag. Hon berättade att de faktiskt hade sålt lägenheter under hela pandemin (utom under själva nedstängningen). Men de har nästan bara sålt till spanjorer, inte till utlänningar. Hon trodde att försäljningen skulle ta fart framåt mars. Det är många Madrid-bor som vill köpa lägenhet här längs kusten, men just nu är det förbjudet att lämna sin egen provins - så de kan inte komma hit och titta.

Hon tycker att min lägenhet är väldigt fin, har bra standard, och ligger i ett bra område. Hon tror inte att det skulle bli svårt att sälja den, och hon tror att jag kan få vad jag har gett. (Hon förklarade dock att det är lättare att sälja en lägenhet med 2 eller 3 sovrum.) Men även om jag får vad jag har gett, så förlorar jag förstås en del. Mäklarfirman ska ha betalt. De tar ett fast pris nu - 6000 €, vilket är ganska mycket. Och sedan skulle några procent försvinna i spansk vinst-skatt. (Sådan betalar man här, även om man inte gör någon vinst - eftersom de räknar upp bostadens värde varje år. Suck!)

Paloma och jag bestämde att jag ska höra av mig när jag vill lägga ut lägenheten till försäljning.

Det är så kluvet! Jag vill ju egentligen inte sälja min lägenhet, och egentligen inte flytta till Sverige. Jag trivs så bra här! Men jag har mina skäl att ändå välja att göra det, kanske redan till våren - sommaren. Var sak har sin tid...

Men eftersom jag inte vill klippa banden helt med El Campello, så funderar jag på att behålla förrådet. Det kostar inte så mycket "i drift". (Hyra 4 € per månad + låg fastighetsskatt + försäkring.) Fast då måste jag förstås deklarera i Spanien också, vilket kostar ca 110 € extra per år. Men om jag behåller förrådet så kan jag förvara en del saker där - som jag kan använda om jag tillfälligt hyr en lägenhet här längre fram. (Jag kan t ex inte sova i vilken säng som helst, så det vore bra att ha en mjuk bäddmadrass kvar här.) Då kunde Ulf också ha kvar alla sina saker där.

Är det någon av er som vill köpa en liten trevlig lägenhet som är billig i drift? Sovrummet har gott om plats för 2 sängar (eller en dubbelsäng) om man tar bort mina extra garderober. Och om man inte har ett dussin bokhyllor i vardagsrummet, så har man gott om plats för en soff-grupp.

Tänk, för ett halvår sedan hade jag inte en tanke på att någonsin flytta tillbaka till Sverige. Och nu funderar jag på allvar på att göra det. Orsaken är förstås: barn och barnbarn... Jag saknar dem!!!

21-01-19:

I dag har jag överfört ganska många filer till externa hårddiskar, så nu har min dator arbetsutrymme igen. Fast ingenting går som på räls. När jag flyttade över till en annan extern hårddisk än de nedan, så stod det plötsligt: Ett oväntat fel har uppstått på enheten, och sedan kunde jag inte använda den mer. Innebär det att jag inte längre kommer åt allt som jag har sparat där? Det är en ganska ny hårddisk av märket Toshiba.

Hundarna har mest latat sig, utom när vi har varit ute och gått förstås.

Nu är det dags igen för inskränkningar! Det mesta rör mig inte, men gymmet kommer att stänga igen. Suck och snyft! Dock hinner jag ytterligare 1 pass, för de nya reglerna börjar gälla först på torsdag.

Nedan informerar regions-president Puig om de nya reglerna.

Alla hotell ska stänga. (Hotellbranchen protesterar förstås.) Alla affärer, barer, restauranger mm ska stänga klockan 18:00. Livsmedelsaffärer och apotek får dock ha öppet längre. Puig kommer också att be regeringen om lov att få ändra utegångsförbudet så det ska börja gälla redan klockan 20:00.

Nedan de nya reglerna, som ska börja gälla vid midnatt till torsdagen den 21:a, och minst månaden ut.

Tyvärr så kommer alla gym och idrottsanläggningar att tvingas stänga. Det blir tråkigt för mig! Bara professionella idrottsmän tillåts träna på sådana ställen. Max 6 personer får träffas i sociala och/eller familjära sammanhang. Gränserna runt Valencia "län" kommer att vara stängda.

Och allt beror förstås på SARS-CoV-2-virusets härjningar. Situationen är allvarlig. I 35 kommuner i Alicante-provinsen är över 1000 smittade per 100'000 invånare. Värst är det i Alcoy med 2400 smittade per 100'000 invånare.  I El Campello är läget som nedan. Puig menar att det inte kan fortsätta så här, utan att hårdare regler behövs. Själv tycker jag att jag inte kan skära ner mina sociala kontakter så värst mycket mer. Den mesta tiden tillbringar jag redan ensam.

Jag har kollat när det är dags för de lokala skatterna i år (fordonsskatt, sophämtningsavgift och fastighetsskatt). Se nedan. Om SUMA drar automatisk så gör de i regel det i slutet på perioden.

Jag har räknat på vad det skulle kosta mig att behålla förrådet. Priserna gäller per år, siffrorna från 2020. Fastighetsskatt = 18,06 € + comunidad (hyra) 36,56 € + försäkring 76,73 € + deklarationshjälp 110 € = 241,35 € per år, vilket i dagsläget motsvarar 204 kronor per månad. Det bör jag ha råd med. Det skulle kännas bra att ha det kvar. Jag vill inte ge upp El Campello!

På Westwings webbsida läste jag meningen nedan (till vänster). Jag har aldrig hört frasen plis plas förr, och ville veta mer exakt vad det betyder. Men varken Norstedts stora spanska ordbok, eller Googles översätt, vet. Jag försökte ändå att få det översatt till engelska också, eftersom Googles är bättre på engelska. Men med samma dåliga resultat. Jag tror att det betyder ungefär "i ett nafs, på ett kick" eller något liknande - men jag vet inte.

När jag i dag tittade till Anettes och Håkans lägenhet så passerade jag leksaksbutiken. De har väldigt söta dockor där nu. Nu när jag har 2 barnbarn så håller jag koll på deras sortiment. Tyvärr kostar dockorna nästan 40 € per styck, så jag har inte råd att köpa två. Dessutom är både Alva och Tuva ännu för små för sådana här dockor.

Jag träffade förresten Annevi och Staffan också, och fick en trevlig pratstund.

I eftermiddags låg mina små i solstrimman innanför balkongdörren. Jag har lagt en pläd där åt dem.

I kväll fick de sin kvällsmat (små torrfoder-kulor) serverade i tomma tuggummi-förpackningar. Det är vov-mycket roligare att äta så. Det gäller att slita itu förpackningen, för att komma åt allt det goda. Stella jobbar effektivt.

Nellie tycker att det är svårare, så på hennes förpackning tar jag av locket innan hon börjar. Då klarar hon av att få fram godbitarna.

Svenska Magasinet skriver:

Det diskuteras också om huruvida man bör införa ett "vaccinations-pass/intyg" eller ej.

Nu har jag förresten gått ner precis 2 kg sedan jag vägde som mest. Vikten rör sig sakta åt rätt håll, men det är fortfarande 5 kg kvar till min normalvikt.

21-01-20:

I dag är det inte så kul väder, grått och 13°. Fast det har inte regnat, i alla fall inte ännu.

På dagens gympa, den sista den här månaden, var vi alla både ledsna och upprörda. Vi tycker att det är orättvist att gymmen måste stänga, när "onödighets-affärer" som Alehop och Tedi får ha öppet. Gymnasio Cantó har inte haft ett enda fall av Covid-19, och allt är noga kontrollerat. Det lär inte vara vår lilla grupp av kvinnor, med genomsnittsåldern 70+, som sprider smitta i samhället. För några är gympan i stället för sjukgymnastik. Själv mår jag märkbart mycket bättre när jag deltar 3 gånger i veckan. Vi är alla överens om att Pepe är en mycket duktig ledare, som ser till att precis hela kroppen får sig en omgång (skrattmusklerna också). Dessutom individualiserar han övningarna, så de passar alla. Det känns jättetrist att behöva avstå från gympan!

Länge hade jag över 30 flyttlådor i förrådet, men de tog sådan plats. När Erik skulle flytta fick han de flesta, och fick låna några andra. Men eftersom han flyttade till ett ynka litet hus, så har han det mesta magasinerat hos en vän. Han har alltså inga tomma flyttlådor i nuläget. Jag har kollat vad det kostar att köpa nya. Jag vill absolut ha Leroy Merlins bästa kvalité. Jag är ju rädd om det som ska stoppas i lådorna! Nedan standardstorleken. 

Lådorna är starka, har handtag samt "självlåsande" botten och lock.

Lådorna finns i både större och mindre storlekar, men det är bäst att hålla sig till standardstorleken. Möjligen skulle jag kanske behöva den höga modellen nedan för att frakta bäddmadrasser i. En kartong skyddar bättre än en sopsäck...

Tja, just i dag behöver jag inga flyttlådor - men jag kommer att behöva. Jag brukar behöva minst 50 stycken! Jag ser inte fram emot att behöva packa ner allt jag äger, en gång till - på så pass kort tid.

Troligen tittar Erik inom i eftermiddag, och preliminärt ska jag träffa Alicia i morgon eftermiddag. 

Så här, i lager på lager, klär vi oss inomhus på vintrarna i Spanien. (Under polojumpern har jag linne och behå.) Då fryser vi bara lite...

Fast just nu känns mina fingrar som is, så jag ska sätta på lite te. Då blir jag varm både inuti, och om fingrarna som jag kan hålla runt muggen.

21-01-21:

I dag skiner solen igen! Skönt, för det blir varmare både ute och inne. Stella ville inte följa med på förmiddagsrundan, så det blev bara Nellie och jag.

Stella har varit konstigare än vanligt på sistone. Det beror förstås på hennes sjukdom. Ibland går hon alldeles kutryggig, med svansen mellan benen. Då måste hon ju ha väldigt ont. Men hon är mycket annorlunda psykiskt också.

Hon vill ha mat betydligt oftare än vanligt. Och då ger jag ändå mina hundar mat 4 gånger per dag. Jag ställer alltid hundarnas matskålar en dryg halvmeter från varandra, alltid på samma ställe. Normalt äter de ur sin egen skål tills maten är slut. Men nu har Stella börjat köra bort Nellie från Nellies skål, genom att morra argt. Och så äter hon det sista av Nellies mat, utöver sin egen. Nellie är rädd för Stella och vågar inte protestera. Jag brukar försöka smyga åt Nellie lite mat senare, men det är svårt att göra det utan att Stella märker något. Och jag vill inte riskera att Stella blir avundsjuk, och kanske arg på Nellie.

När Stella inte vill följa med ut, är det knappt att Nellie vågar komma fram till mig så jag kan sätta på henne selen. Hon sneglar hela tiden åt Stellas håll, och är rädd att Stella ska komma och morra argt.

I går när jag satt i läsfåtöljen och läste, med båda hundarna i knäet, så blev Stella plötsligt som galen. Hon började klättra på mig, upp på axlarna, över till armstöden, upp igen. Som om hon var heltokig. Nellie blev rädd och vågade inte komma upp i fåtöljen mer. Varför gjorde Stella så?

På måndag har vi tid hos veterinären. Nellie ska vaccineras. Men jag ska givetvis passa på att diskutera Stella också. Fast det är förstås svårt för veterinären att förstå. Hon ser ju bara hundarna korta stunder. Och just då händer inget onormalt. Men Stella, som var så lugn och nästan lite mesig, och alltid drog sig undan - hon har verkligen förändrats det senaste halvåret. Jag undrar hur hon mår egentligen?

Jag började alltså läsa en bok i går. Jag behövde avkoppling så jag valde en feel-good-bok. (En av 10-kronors-böckerna jag köpte på Stadsmissionen.)

Boken var både trevlig och lättläst, så jag hade läst ut den redan före läggdags. Eller rättare sagt, strax efter normal läggdags. Jag fastnade i boken och glömde att titta på klockan.

Fr o m i dag har vi alltså tuffare regler. Men kissnödiga hundar får gå ut även när det är utegångsförbud. Eftersom mina hundar har egen inomhus-toalett så går vi varken ut tidiga mornar eller sena kvällar nu på vintern. Så oss stör inte utegångsförbudet alls.

Jag vidarebefordrar gärna den söta hälsningen nedan.

Nedan en rolig matta. Visst ser "djupet" realistiskt ut! (Jag undrar hur hundarna skulle reagera?) Kul för ungdomar, men inget för mig.

En sådan här liten fe skulle jag vilja ha besök av, då och då...

Soligt men blåsigt har vi haft i dag. Så när jag hängde tvätten till tork på balkongen, så la jag hantlarna nertill så att torkställningen stod stadigt.

Crassulan blommar för fullt, annars har jag just nu inte mycket blomsterfägring på balkongen. Den ena pelargonen har ett fåtal blommor, bougainvilleorna nästan inga. Men på de senare kommer det nya skott.

Nu när det är kallt så ligger hundarna tillsammans ibland. Det är alltid Nellie som tar initiativet. Det ser ni nedan, eftersom hon är den som ligger överst. Jag fotograferar dem gärna när de ligger så, för det är gulligt när de samsas.

Stella har inte velat följa med ut alls i dag, så Nellie och jag fick gå El Paseo-rundan utan henne. Nellie och jag hade nästan hela paseon för oss själva. Alla sportredskapen av olika slag var avspärrade med rödvita band. Fr o m i dag är det ju förbjudet att använda allmänna sådana.

Jag såg inte en enda restaurang som var öppen (fast det var för all del siesta-tid när vi gick förbi). Överallt var det öde. Och det var inte pga vädret. Det var soligt (bara enstaka moln) och 19,4° som varmast.

Så är det dags för dagens dos av elände. SARS-CoV-2-viruset har lyckats infektera en oändlig mängd människor!

Det var inte länge sedan som läget här i Valencia-regionen var ganska bra. Nu är det mycket illa...

Något som jag undrar över, är varför vaccinations-doserna inte fördelas jämt över Spanien - i förhållande till invånarantalet. Men olika regioner får olika mycket per 100'000 invånare.

I Valencia-regionen får vi färre doser än genomsnittet. Varför? Är det för att fler beräknas vara immuna här? Madrid får ju ännu färre doser.

Olika länder har beställt olika många doser - per 100'000 invånare. Jag har markerat Spanien och Sverige nedan.

Ovan har en matservering i Valencia stängt helt i protest mot de nya reglerna. Ingen frukost och ingen lunch säger rubriken. (Spanjorerna äter ju normalt de flesta måltiderna ute på serveringar.)

I Sverige hanterar vi pandemin annorlunda. En svensk-finsk undersökning har kommit fram till det här resultatet:

Det förhållningssättet, att öka sina sociala kontakter innan folk har blivit vaccinerade, är nog inte särskilt smart.

Nu dras snart den här månadens 415 € som avbetalning på mitt lån. Därefter är det "bara"1 år kvar. Lånet är ett annuitetslån. Jag betalar samma summa per månad. I början var det i stort sett bara ränta och nästan ingen amortering - men nu börjar det bli tvärtom. Det är inget fördelaktigt lån, den fasta räntan är hela 8%. Men det var det lån jag kunde få för att kunna köpa den här lägenheten. Lånet är personligt. (Jag har ingen inteckning i lägenheten.) Men den dag jag säljer min lägenhet, så kommer jag att betala av resten bums. (Interes = ränta, capital = amortering, capital pendiente = aktuell skuld.) Just nu har jag "bara" 48'200 kronor kvar i skuld. Skulden sjunker så sakteliga i alla fall. Men jag hade haft en helt annan ekonomi om jag inte hade behövt betala banken så mycket var månad...

21-01-22:

Utegångsförbudet kommer även fortsättningsvis att gälla mellan klockan 22:00 och 06:00.

Ett nytt tragiskt rekord:

48 döda i Covid-19 på ett enda dygn, motsvarar en person i halvtimmen.

Jag har försökt hitta vaccinationsgraden i Spanien, men inte lyckats. Det enda jag får fram är hur många % av de doser som regionerna har fått man har hunnit utnyttja. Valencia-regionen ligger bra till.

Paco "whatsappade" i går, vilket jag tyvärr läste först nu, att eftersom det i går var den 21/1-21 så skulle han klockan 21:21 utbringa en skål för detta faktum.

Ikea meddelar att madrassen som jag har behövt i flera månader (sedan jag köpte sängstommen) fortfarande inte finns på lager. Men de hoppas att de ska komma in ca 9-16 februari. När den kommer ska jag beställa den bums! Den kostar 50 € + 4 € i frakt.

I dag följde Stella lite motvilligt med på vår El Paseo-promenad. Det var soligt, blåsigt och 20° varmt.

I dag gick vi på förmiddagen, men jag såg inte en enda öppen servering. Nu gick vi inte hela El Paseo, för det ville Stella inte, men ändå. Har de stängt fast de inte måste? De får ha öppet till kl 18. Men jag läste att många stängde i protest i Valencia.

Stella ser sällan glad ut numera. Bara när jag serverar henne mat...

I går började jag leta bra "försäljnings-foton" tagna i min lägenhet. (Jag började i en Sparad dagbok för 3 år sedan, då när jag köpte lägenheten.) Jag har hunnit skumma 4 dagböcker utan att hitta ett enda bra foto. Det står flyttlådor framme på alla fotona hittills. Men vad jag la märke till, var att det var över 3 år sedan som Stella började gå kutryggig med svansen mellan benen. Så länge har hon alltså haft riktigt ont... Hur ont? Alltför ont? Eller acceptabelt ont? Jag ska prata med veterinär Cristina på måndag.

På hemvägen passerade vi den fint dekorerade lekplatsen.

Jag ska försöka översätta texterna ovan och nedan. Men eftersom det är lite poetiskt skrivet så är det svårt att få det helt rätt. Men ungefär så här. Ovan: "Och min farfars kyssar. Åh! De smakade som färgade klubbor, de var roliga glada och jag ville alltid ha mer." Nedan: " Min första kärlekskyss kom som en stickande lans i munnen, den fick mig att skratta som en medbrottsling." Den senare översättningen känner jag mig mest osäker på. Är det någon som kan göra den bättre så hör av er!

Även lekredskapen är avspärrade med röd-vita band. Stackars barn! På skylten står ungefär: "För att skydda säkerheten och hälsan hos användarna av detta rekreationsområde rekommenderas det att inte använda denna anläggning. Medborgarnas samarbete begärs. Stanna hemma." Det är tuffa tider nu, men det är extra synd när barnen drabbas. Hela pandemin har varit en förlorad period i deras barndom, som aldrig går att ta igen. Här har även de små barnen varit tvungna att stanna hemma från skolan alltför länge (en hel termin).

Artikeln nedan handlar egentligen om svenskar som bor i Spanien men som är skrivna i Sverige. Men tidsangivelsen stämmer nog för min åldersgrupp (65+). Jag vill förstås mycket hellre bli vaccinerad i mars, än i april (eller ännu senare). Men det är inte jag som bestämmer...

Minns ni fotot av Molly, som Jenni skickade häromdagen. Det där Molly hade en massa snö i pälsen längst ner på benen. Csigora berättar nedan vad man ska använda för att slippa problemet. Bra att veta!

21-01-23:

Rättelse! Jag hade missförstått! Alla barer, caféer och restauranger måste vara helt stängda. De får inte ha öppet alls. Jag har ju sett att allt har varit stängt på El Paseo, men hade alltså missuppfattat tvånget. Nu vet även jag. Bara take-away får hålla öppet.

Nyheter: Inka ringde mig i dag. Vi är flera som har undrat hur det är med henne, eftersom hon inte har hört av sig. Nu berättade hon att hon har haft Covid-19 och legat på sjukhus. Nu är hon hemma igen, men känner sig inte helt återställd ännu. Hon längtar ner till El Campello, och hälsar till alla. Inkas sambo har också haft Covid-19. Han har också klarat sig, men är inte helt återställd. När de känner sig lite bättre så köper det en flygbiljett hit.

Alicia har varit här några timmar. Vi har pratat och druckit te.

Det är mycket elände i världen just nu, men vi har i alla fall soligt och varmt. Fast det blåser rejält! Erik berättade att det blåser ännu värre i bergen där han bor nu. Han hade haft flera strömavbrott, och allt han förvarar utomhus blåser omkring.

21-01-24:

Det blåste rejält under gårdagen, och hela natten, och blåser gör det fortfarande. I går blåste min uggla ner från balkongräcket flera gånger, men hängde kvar i tråden jag bundit fast den i. Jag slutade att rätta till den. (Den gör förresten nytta! Har jag sagt att jag har sett gråsparvar på väg hitåt, som har vänt i luften när de har sett ugglan?)

I morse när jag drog upp persiennen såg jag att min stora crassula hade blåst omkull.

Ugglan hade satt sig i den lilla crassulan, och där sitter den bra.

Jag gick ut på balkongen och lyfte upp crassulan. Men jag orkade inte lyfta upp den på rullplattan igen, så den får stå direkt på golvet. Sedan sopade jag upp alla blad som hade ramlat av. Det var 19,6° varmt redan på morgonen, vilket kändes skönt.

En liten kvist med blommor hade brutits av. Den satte jag i en vas med vatten. Blommorna är små, men väldigt söta.

Som jämförelse har vi väldigt varmt och skönt här!

Det är inte så roligt att läsa tidningarna, när det nästan bara står hur många nya som har smittats och dött... (3656 smittade, 221 inlagda på intensivvården, och 40 döda i Alicante-provinsen det senaste dygnet.)

Detta varvat med nödrop från desperata läkare. Chefen/läkaren Gimeno på intensivvården i Valencia säger: "Vi är den sista länken. Brister den så dör patienten. Som läkare är detta det värsta jag har upplevt i mitt liv."

Han berättar om en dag på avdelningen, där de kastas mellan hopp och förtvivlan. De har t o m varit tvungna att ställa sängar i sjukhus-cafeterian. Han säger att de flesta sängarna nu upptas av unga och medelålders (tidigare friska). Covid-19 är inte en sjukdom som bara drabbar den äldre generationen. Han upplever sin arbetssituation som mycket frustrerande.

Läget är i alla fall inte värst här i El campello, men inte bäst heller.

Det här låter inte bra, och aningen överdrivet för mig:

Valencia-regionens "regering" står i begrepp att godkänna ett dekret som skulle innebära att vi inte kommer att få träffa någon annan i hemmet - än den/de som vi bor tillsammans med. Det skulle innebära att jag inte kan träffa de ytterst få personer jag träffar i nuläget (Kerstin, Kaisa, Erik och Alicia), och som jag dessutom bara träffar en i taget. Hälsoministeriet hoppas att vi kan följa dekretet utan att polisen ska behöva bötfälla oss. Polisen vill ogärna tvingas att kränka hemmets integritet. Det kommer att finnas undantag. Man kommer fortfarande att få hjälpa sjuka, gamla, barn etc, och föräldrar som har delad vårdnad ska få träffas även om de är särbor. Möjligen ska det göras undantag för ensamma äldre.

Så vitt jag förstår har dekretet inte gått igenom ännu. Men roligare kan man ha än att sitta ensam hemma och titta på väggarna. Jag har ju hundarna, men många ensamboende har ingen alls.

Jag har varit och vattnat Lenas växter. På hennes balkong hade ingenting blåst omkull. Jag tog några foton på vägen. Det var ganska mycket folk på El Paseo fast allting är stängt.

Nellie och jag har promenerat här i närområdet. Stella har inte velat följa med.

Jag är trött och sömnig i dag. Jag somnade inte förrän klockan 05 i morse. Jag låg och funderade på min kommande flytt. Det är väldigt mycket som måste fungera praktiskt. Steg ett är förstås att jag kan sälja lägenheten till ett vettigt pris. Jag har som sagt inte råd att förlora på affären. Grannfrun sa att hennes dotter eventuellt är intresserad, och Kaisa känner en kvinna som vill komma och titta på tisdag. Mäklaren (som ännu inte har fått uppdraget) vill ha foton på min lägenhet. Hon säger att hon både har en "polack" samt en "utländsk investerare" som söker något liknande min lägenhet.

Sedan är steg två att packa alla mina ägodelar. Jag har som ni vet en viss vana, så det bekymrar mig inte. Men det kommer att ta tid. En månad räcker knappast. När jag flyttade hit hade jag 39 flyttlådor (= 3 m³) med bara böcker. Jag lär ha lika mycket nu. (Jag har gallrat ut en del faktaböcker, men köpt pocketböcker i stället.) Och böcker är inte det enda jag äger...

Men det jag tänkte på i natt var sådana saker som: Var ska jag sova när flyttfirman har hämtat min säng? (Allt flyttgods måste hämtas några dagar innan köparen kan tillträda.) Måste jag sova på hotell de sista nätterna? Jag har ju hundar och växter med mig. Måste jag äta ute? Om jag behåller en porslinskopp (och tar med den i handbagaget sen) så kan jag värma vatten i mikron och dricka pås-te. Jag måste packa ner alla lampor i flyttlådor. Då kommer de enda lamporna att vara den i badrummet och den över diskhon. Ingenting är alldeles enkelt eftersom jag inte har en ny bostad att flytta till.

Mina möbler och tillhörigheter måste lagras tills jag hittar någonstans att bo. Själv kan jag bo hos Jenni. Där kan jag få tillgång till en säng och en garderob. Men jag kommer bara att ha 2 resväskor med mig, och i den ena ska det även få plats med några krukväxter och hundarnas viktigaste saker. Fler än 2 väskor kan jag inte hantera när jag ska på tåget vid Kastrup. Jag har ju hundarna + en axelremsväska dessutom. Jag kan ta taxi härifrån till Alicante flygplats, det kostar inte mer än 40-45 €. Men jag misstänker att det vore orimligt dyrt att ta taxi mellan Kastrup och Ängelholm. Annars är det tillåtet att ha ytterligare en incheckad väska på flyget.

Innehållet i två väskor är inte mycket, för det kommer kanske att vara det enda av mina tillhörigheter som jag har tillgång till - på flera månader.

Tja, det var sådant som upptog mina tankar, så jag inte kunde somna. Men nu har jag funderat ut lösningar på det mesta, så nu kan jag släppa det så länge. Jag ska t ex prova att ta sticklingar från mina två favorit-bougainvilleor (kanske göra avläggningar i separat kruka). Om jag lyckas blir det ju bara små plantor jag tar med mig, inte väldigt stora (som det skulle bli om jag tog hela "moderplantorna").

Exempel på avläggning:

21-01-25:

I dag har vi varit hos veterinären. Det var dags för Nellie att få sin årliga vaccination mot leishmania. Det är den dyraste vaccinationen, den kostar 60 €. (Den vanliga kostar 30 €, och rabies 24 €.) I dag kostade det totalt 92,20 €. De 32,20 var för Stellas mediciner. Dessutom undersökte veterinär Cristina båda hundarna, och klippte bådas klor, utan extra kostnad. Jag kommer att få en helt annan (betydligt högre) veterinär-kostnad när vi har flyttat till Sverige.

I dag talade vi mycket om Stella, som blir sämre och sämre. I tre år har hon ofta gått kutryggig med svansen mellan benen. Lika länge har hon ibland skrikit till om jag har råkat nudda en viss punkt i nacken. Och det senaste året har hennes humör förändrats mycket. Ibland får hon anfall av Occipital Dysplasi. Inte så kraftiga som lilla Nova² hade på slutet, men fullt märkbara. Kort sagt: Stella mår inte bra, och har ofta ont.

Veterinären frågade hur många bra respektive dåliga dagar Stella har. När jag tänkte efter så är det inte ens en bra dag i veckan. Och aldrig en hel dag i sträck. Stella är aldrig som hon var förr. Vi ska nu dubbla kortison-dosen (till 2 g Moderin per dag), för att se om Stella blir bättre. Det vi vet är att biverkningarna också fördubblas. Och biverkningarna förkortar Stellas liv. Men vi resonerar som så, att det är bättre med ett några år kortare liv där Stella mår bra, slipper ha ont, och har glädje av livet - än ett längre liv med ständig smärta.

Men det är förstås oerhört svårt sådant här!

Det är lite molnigt, och lite blåsigt i dag. Men eftersom det är 20° så har jag varken behövt jacka eller handskar (bara en väst).

Nu behöver jag inte bekymra mig för var jag ska sova när flyttfirman har hämtat min säng. Lena H har nämligen erbjudit mig att sova i hennes lägenhet. Toppen! Ett bekymmer mindre. Fast i natt sov jag hela natten (så när som på när jag hade värmevallningar), för jag hade grubblat klart natten innan.

I morgon kommer det en kvinna hit för att titta på min lägenhet. En spanjorska som Kaisa känner. Vi får väl se om hon blir intresserad eller ej.  Allt som allt, lägenhets-köpet + nytt fönster + tvättmaskin + kyl/frys + kombi-ugn + badrumsskåp + 4 element + handdukstork + myggnät + ommålning + några nya eluttag, så har jag betalat 95'000 € för lägenheten hittills. (Räntan på lånet oräknad.) Jag hoppas att jag kan få tillbaka summan! Tjäna pengar är det knappast läge för i år. I lagfarten står det bara 80'000 €, så får jag mer än den summan så måste jag betala vinstskatt på resten. Detta är ju Spanien. Men ännu vet jag ingenting. Det är inte ens säkert att jag hittar en köpare, nu under pågående pandemi. Bara de som redan bor här i regionen kan ju komma och titta.

De nya stränga umgänges-reglerna trädde i kraft i dag, och varar preliminärt till den 15/2. Nu får man inte träffa någon alls, utöver dem som man bor tillsammans med. Detta gäller även i det privata hemmet. Det finns dock undantag. Ett par som är särbor får träffas. Man får besöka äldre, sjuka, och minderåriga som är i "beroendeställning". Och de som bor ensamma kan få träffa en annan person, eller få lov att komma hem till en familj. (Men det verkar som om jag t ex inte skulle kunna träffa Kaisa en dag, och Erik en annan. Å andra sidan kan myndigheterna knappast kontrollera detta.) På arbetsplatser och i skolor får flera personer vistas i samma lokal.

Även utomhus får man bara träffa 1 person som man inte bor tillsammans med. Dessutom ska alla städer med fler än 50'000 invånare stänga sina gränser över helgerna, från klockan 15 på fredagarna till klockan 06 på måndagarna. Så om jag vill åka in till Alicante för att handla så kan jag göra det på vardagarna, men inte på helgerna. (Men jag behöver inte besöka Alicante, det jag inte kan handla här - det kan jag beställa via internet. Just nu behöver jag bara 1 påse hundmat utan tillsatt ris och/eller potatis (t ex Orijen, Acana, Advance eller Naturadiet). El Corte Inglés har, men jag åker inte in till storstaden bara för en sådan sak.)

De nya reglerna på norska:

Läget i världen är ju som det är. Och det tycks bara bli värre för var vecka. Det ska verkligen bli skönt den dagen antalet vaccinerade överstiger 70% (och jag och de mina har fått våra vaccinationer).

Kurvorna för dödsfall i Spanien och Sverige sammanfaller nästan helt.

I Sverige är smittoläget just nu värst i Skåne, vilket förstås inte är idealiskt för mig som står i begrepp att flytta dit.

Både södra Sverige och Spanien räknas som högriskområden...

Jag kan inte påstå att situationen underlättar en lägenhetsförsäljning. Ändå har jag mina skäl att skynda på försäljningen, och min flytt. Längre fram kanske jag berättar om orsaken. Livet är som det är, och sällan så lätt och enkelt som man önskar.

Jag är i alla fall glad att värmen har kommit tillbaka till El Campello. Just nu har jag samtliga element avstängda. Det spar mycket pengar! Om elräkningen blir alltför hög så har jag inte råd att köpa flyttkartonger...

21-01-26:

Den spanska kvinnan, som i dag tittade på min lägenhet, blev stormförtjust! Hon bjöd 90'000 €, mer kan hon inte betala sa hon. Vi ska hålla kontakten. Jag ska naturligtvis låta fler titta. Men det är skönt att veta, att jag kan få lägenheten såld för ett hyfsat pris. Från detta priset dras ju ingen mäklaravgift. Kvinnan undrade när jag kan sälja. Jag sa att jag behöver 1½ månad för att packa, så kanske om 2 månader... Men, som sagt, jag ska givetvis låta fler titta! Om jag kan få mer så vore det förstås bra. Jag kommer att behöva vartenda öre jag kan få.

Jag undrar om det kan komma så många fler för att titta på min lägenhet, nu när det är förbjudet att passera provins-gränserna. Jag är glad för budet jag har fått, även om jag hoppas att jag kan få ytterligare ett - och då aningen högre.

När vi gick vår mitt-på-dagen-promenad längs El Paseo, så tänkte jag på hur mycket jag kommer att sakna de här promenaderna. Som ni ser är himlen blå, och det är dessutom hela 19° ute - fast det är januari månad. Det svenska vädret är betydligt gråare, regnigare och kallare...

Stella gick i snigeltakt, men hon följde i alla fall med. Vi har provat med högre kortison-dos tidigare. Då blev Stella tillfälligt aningen bättre, men inte bra. Långt ifrån bra. En väninna (med erfarenhet av att behöva avliva en kär vän) skrev: "Jag tänker på vad de veterinärer som jag har pratat med har sagt. Om en hund har fler dåliga dagar än bra, så är det dags. Det är inte rätt mot hunden att behöva lida och ha ont för att matte och husse inte orkar med sorgen..." 

Jag har funderat mycket på vad som kan vara bäst för Stella. Jag har tänkt tanken att hon kanske inte borde flytta med till Sverige, med all stress som detta skulle innebära för henne. Kanske det vore humanast att låta henne somna in här, i lugn och ro? Men det är SÅ SVÅRT! JÄTTESVÅRT! Stella har ju varit, och är, min lilla vän sedan ögonblicket hon föddes.

När vi passerade dammen med monumentet, så såg jag en liten fågel (troligen en gråsparv) som badade på det enda stället där vattnet var grunt nog.

I tidningarna står att fler och fler blir smittade, att sjukhusens intensivvårds-avdelningar är överfulla, och att folk inte är säkra på vilka regler som gäller. Bara elände alltså. Men det står för all del om att en spansk antiviral medicin (Aplidin från Pharmamar) har god effekt mot Covid-19 vid djurförsök. Bättre än de mediciner som har provats hittills. Den minskar antalet virus i lungorna. Vi får väl se vad det kan bli av det. Läget i El Campello, enligt senaste uppdateringen: 

21-01-27:

Vi har alldeles underbart väder! Nästan helt klarblå himmel och 24,6° just nu. Det känns som "mitt i sommaren", fast det är januari månad. Men hundarna och jag har bara gått kortare promenader här i kvarteren. Jag har haft för mycket att göra i dag. Som tur är ska det bli varmt och skönt även resten av veckan.

Jag har pratat med Björn Sandström, vår svenske konsul och tillika en av ägarna till Scantax, https://www.scandtax.eu/. (Det är han som deklarerar åt mig.) Jag är så glad att jag numera kan sköta alla mina affärer på svenska! I dag frågade jag Björn till råds angående en massa saker som har med lägenhets-försäljningen att göra. Han råder mig att sälja privat, och att inte vänta för länge. Han råder mig också att sälja förrådet (och hellre hyra ett annat). Det skulle bli för kostsamt på sikt att äga så lite i Spanien. (Så nu fick jag vips ännu fler saker att sälja och/eller ge bort.)

Björn säger också att jag inte kommer att få betala någon vinstskatt. Om man har varit resident i minst 5 år, och har fyllt 65 år, så slipper man betala för eventuell vinst. (Jag får ju en teoretisk vinst, även om jag i praktiken förlorar lite.) Björn kan hjälpa mig att skriva ett enkelt kontrakt på både svenska och spanska, om jag vill. (Gratis, eftersom jag är kund.) Om jag vill att hans firma ska ta hand om hela affären, från kontrakt, via notariebesöket, till deklarationen efteråt, så kostar det 1035 €. Ulf råder mig att låta Scantax sköta allt, för då vet vi att allt blir rätt och riktigt gjort - samt på svenska.

Förra året ville en man, som bor i fastigheten där förrådet ligger, köpa mitt förråd. Jag ska kolla om han fortfarande är intresserad. Och så får jag börja tömma förrådet! Ulf har gått med på att jag får ge bort hans gamla kläder och saker (så när som på datorn med tillbehör och en extra fin rakapparat). Själv har jag många bra-att-ha-saker i förrådet som jag inte tänker ta med mig till Sverige. Erik har lovat mig att ta hand om annonseringen för det som ska säljas, och att leta mottagare till det som jag ska ge bort.

Nog kommer jag att ha att göra de närmaste månaderna!

Jag undrar om jag kommer att hinna bli Covid-19-vaccinerad här, innan jag flyttar? Eller om jag kommer att bli det senare i Sverige? Jag får verkligen hoppas att jag inte hamnar mellan stolarna... Man bör ta båda sprutorna på samma ställe, och det ska som bekant gå 3 veckor mellan doserna.

I går fick jag äntligen mitt försenade nya SIM-kort. Så i dag har jag satt i det i min iPhone, och aktiverat det. Nu måste jag flytta alla kontakter, och skaffa nya appar (t ex mobilt bankID) till min nya telefon. Mycket är annorlunda på iPhone, mot android, så jag har vissa inkörningsproblem... Men jag ska förhoppningsvis kunna klura ut det mesta.

Jag har ingen lust alls att banta. Men jag är för tjock! Och eftersom vikten har stått stilla några dagar, så började jag räkna kolhydrater i dag. Nedan dagens huvudrätt, grönsaker wokade i olivolja, samt kyckling. Totalt 7,6 gram kolhydrater. Jag är uppe i 10,6 nu på kvällen. Fast hur det går i morgon vet jag inte. Jag har en jättefin kiwi-frukt liggande. Jag räknade just ut att den innehåller hela 16,6 gram kolhydrater, men jag vill inte att den ska förfaras...

De har lite menings-skiljaktigheter, mina små. Den här gången slutade det bra, eftersom Nellie gick undan. Ibland ryker de ihop... Stackars lilla Stella har nog ont. Hon följde med på morgon-promenaden, men sen ville hon inte fler gånger.

Sen eftermiddag gick Nellie och jag först här omkring, och sedan tog vi en sväng ner om C/ San Bartolomé. Där finns en del intressant att nosa på.

Därefter gick jag till förrådet för att hämta en del. Kaisa kanske är intresserad av min blåa flygtransport-väska för hundar, och kommer inom i morgon för att titta på den. I förrådet har jag (utöver en massa bra-att-ha-saker) mina resväskor, jul- och påsk-pynt, alla Ulfs saker och några små möbler. Det är lika bra att jag tömmer förrådet och ger bort allt jag inte ska behålla - för då skulle jag kunna sälja det, så snart jag hittar en köpare. (Pengarna skulle räcka till många flyttlådor!)

Så här mycket lyckades jag få med mig på kärran på vägen hem. Överst ligger hundvagnen. Den behöver jag inte mer. Jag har 3 olika små bord (varav 2 på hjul). Det nedan är det största. Jag kommer att ta med alla till Sverige.

Jag hann hem precis innan det började bli mörkt.

Något helt annat. Jag har inte hört av Maud på länge, fast jag både har mejlat och sms:at. Jag är orolig att något kan ha hänt henne! Har hon hört av sig till någon av er?

21-01-28:

Just nu har vi verkligen olika väder! Vinter i Sverige, och nästan sommar här. Gadgetarna visar hur det var i går kväll samt i morse. Här var det 15,9° som kallast i natt, och är 18,9° nu klockan 9:30. (Vi ska strax ut på promenad.) Prognosen säger att det ska bli 25-27° i eftermiddag. Härligt!

Apropå ingen särskilt...

I förmiddags gick vi en härlig promenad längs El Paseo.

Stella och Nellie var ganska avvaktande när de mötte hanhunden med punkfrisyr. (Jag tycker inte att det är rätt att färga håret på en hund bara för att husse och matte tycker att det är en kul grej.) Hunden är snäll, och det är tur - för han går alltid lös.

När folk sitter och pratar med varandra, så har de alltid minst 1 meter mellan sig - fast det är utomhus. Det är bra!

I förmiddags följde Stella med på El Paseo-rundan. Hon är piggast från 1 timme efter hon har fått sin medicin och till ett par timmar därefter. Sedan tacklar hon av igen.

Stella går oftast lite konstigt framåtlutad numera.

Stella blev trött så vi satte oss på en bänk och vilade en stund, innan vi vände hemåt igen.

Det är viktigt att vi får i oss tillräckligt med D-vitamin under vinterhalvåret, särskilt nu i Covid-tider. D-vitamin bildas som bekant av solen. Vi har ju soligt här, även om det bara är UV-index 2 just nu. Men hur ska jag få sol i ansiktet när jag måste använda munskydd? Och solglasögon måste jag ha för att skydda ögonen. Jo, jag äter kosttillskott med D-vitamin...

Det har börjat bli debatt om munskydd här. Inte om huruvida de ska användas eller ej - utan om vilken sort som ska tillåtas. Nu tillåts nästan alla sorter.

Det är på förslag att bara s k FFP2-munskydd ska bli tillåtna. Det är den dyraste sortens engångs-munskydd. I början av pandemin kostade de 8 € per styck (och kan användas max 8 timmar). Nu är priset nere i knappt 2 € per styck, något billigare om man köper fler-pack. De är ganska bekväma, och säkra - men svindyra att använda. (Jag har ett enda.) Alla kommer inte att ha råd! Politikerna har räknat ut att det kan kosta 60 € per månad/per person om man bara använder den här sorten. Det ska upp till debatt i regeringen... Jag hoppas verkligen att de inte blir obligatoriska! 

I morgon kommer kvinnan som troligen vill köpa min lägenhet för att titta en gång till. Om hon fortfarande är intresserad så borde jag kanske skriva kontrakt med henne, och begära en depositionsavgift. Mäklaren Paloma säger att hon tror att jag kan få mer (via henne) - OM jag väntar till sommaren eller hösten. Men hon sa själv att det kan vara säkrare för mig att anta budet jag har fått, än att vänta och inte veta säkert.

Min kusin Gunilla, tillika mäklare, ringde i dag. Hon lovar att hålla utkik efter en ny bostad åt mig. I första hand en att hyra. Det är alltid bra att kunna få hjälp av någon som finns på rätt plats, har kontakter, och är kunnig inom området! Fast först måste jag sälja den här lägenheten!

Jag grubblar mycket på vilka möbler jag ska ta med, och vilka jag ska lämna. En Pax-garderob kostar 1725:- att flytta. En ny stomme kostar 595:- i vitt. Björk finns inte mer. Men dörren kostar lika mycket, och inredningen kostar mer. Jag har sex garderober. Fem kommer jag att lämna. Kanske jag fyller den 6:e med backar (dyraste inredningen), och dessutom tar med en extra dörr (i björk)? Eller ska jag bara ta med 2 björk-dörrar? Jag har ju ingen aning om hur min kommande bostad kommer att se ut. Behöver jag extra garderober där? Ingen, en eller flera?

Att flytta upp alla mina Billy-bokhyllor kostar 11950:-! Att köpa nya vita kostar 6300:-. Björk finns inte mer. Jag tycker mycket om björk! Jättemycket. Men jag tycker att vitt är OK. Är det värt dubbla priset att ha hyllor i björk? (Begagnade hyllor med små skavanker.) Ska jag bara ta med ett par stycken? Kanske vitrinskåpen? Eller bara dörrarna i björk? Eller? Det tål att tänka på. Det beror ju också på om jag kan sälja hyllorna här, och få något för dem - eller om jag måste skänka bort dem.

Det är mina stora förvaringsmöbler som kostar mest att flytta. Resten av möblerna (säng och matbord undantaget) är små. Sedan är det, som sagt, 3 m³ böcker, och minst lika många andra saker. Det är dyrt att flytta, men detta är mitt hem. Möbler, prydnadssaker o dyl gör det till mitt hem. Det avspeglar min personlighet. Allting är inte utbytbart.

Jag skulle gärna köpa ett nytt sängskåp - i björk. Men mitt gamla i furu kostar 1375:- att flytta, och ett nytt kostar betydligt mer (priserna står inte på tillverkarens webbsida: http://www.quickbed.se/index.html). Jag hittade ett begagnat som var till salu för 6000:-. Alltså lönar det sig att flytta sängskåpet! Det gäller att hela tiden räkna och kalkylera. Saker med stort nostalgivärde kan förstås aldrig ersättas - så de får alla följa med.

Huvudet är fullt av tankar, funderingar och planering inför flytten. Men först måste jag sälja lägenheten!

Utöver själva flytten så tänker jag mycket på Stella. Jag har kommit fram till att det humanaste måste vara att hon får somna in i lugn och ro innan det börjar bli alltför stökigt (och otryggt) här. Det är ett mycket SVÅRT beslut! Det känns i hjärtat! Men Stella kan aldrig bli bra. Det kommer inte att hjälpa med en högre dos medicin. Stella är orolig på nätterna. Hon går från den ena sängen till den andra. (Jag hör att klorna klapprar mot klinkergolvet.) Hon ligger en stund i en säng, och går sedan till den andra igen. Jag tror att hon har ont, och försöker hitta ett skönare ställe att ligga på. Och ibland när hon vill upp i min famn så darrar hon i hela kroppen. Suck! Stackars lilla Stella!

21-01-29:

Kerstin skickade det här fina fotot i går, som visar fullmånen över El Campello. Fotograf Rosana Dangelo.

På förmiddags-promenaden var det 23° varmt, och jag gick barfota i sandaler. Nästa år vid den här tiden, så får jag troligen gå i varmfodrade allväders-stövlar.

Förseningar är inte roligt, när vi alla väntar på våra vaccinationer. Min dotter Linda fick sin första i går. Eftersom hon jobbar som sjuksköterska på ett äldreboende för dementa, så hör hon till den första gruppen som vaccineras.

Här i Spanien har 150 personer myglat sig till en vaccination, fast de inte alls stod på tur. (Högt uppsatta, en del har fått avgå...) Nu har hälsodepartementet bestämt att dessa inte ska få sin andra vaccination i nuläget. Och det är förstås inte mer än rätt.

Jag har bestämt mig för att lämna samtliga garderober här. Däremot tar jag med mig 2 dörrar i björk. Jag har 21 backar som den nedan (fast i björk). De är dyra, men skrymmande att flytta - så de får också stanna kvar. Jag vet ju inte om jag kommer att behöva extra garderober. De 2 dörrarna passar till 2 enkel-garderober, eller en dubbel-garderob, och också till de grundare stommarna. 

Jag har tittat på Ikeas webbsida, och konstaterar att de nya Billy-hyllorna har ett ytterskikt av folie. Mina gamla har träfanér. Det är onekligen en viss skillnad! Jag tror att jag ska ta med hälften av mina nuvarande. Det blir en bra kompromiss. Om jag sedan (högst motvilligt) gör mig av med en del böcker, så behöver jag kanske inte lika många bokhyllor längre fram.

Äntligen, äntligen har madrassen jag behöver till min säng kommit in i lager igen. (Fr o m i dag.) Men bara på vissa varuhus, bl a mitt närmaste i Murcia. Men ännu är madrassen inte tillgänglig för online-köp. Jag måste köpa madrassen innan jag flyttar, för svenska Ikea säljer inte madrasser i spanska mått (längd 190). Till Murcia kan jag inte åka, för vi får inte passera vår provins-gräns. Måtte Ikea snart få in madrassen även i "online-shopen"!

I förmiddags tittade grannen vägg-i-vägg på min lägenhet. De tyckte att allt var fint och bra. De tittade för sin dotters räkning. Dottern befinner sig dock i Kalifornien. Nu ska de prata med henne. Vi får väl se vad det blir av det. Jag sa att jag redan hade ett bud på 90'000 €, men vill ha 95'000 €.

Miracle ska strax  titta på min lägenhet igen, den här gången tillsammans med sin syster. Jag undrar om hon fortfarande är seriöst intresserad?

Miracle köper lägenheten för 90'000 €! Så snart vi har skrivit ett kontrakt så överför hon 10% (9'000 €) till mitt bankkonto. Den summan räcker till flytten, och till att betala Björn. (Det känns tryggare att anlita Björn och hans firma, även om det kostar extra.) Att jag säljer nu så här snart, utan att avvakta om jag kan få ett högre bud, beror delvis på att jag gillar Miracle (pensionerad sjuksköterska) och ser hur förtjust hon är i lägenheten. Men framförallt för min egen trygghets skull. Jag vet att den här försäljningen blir av. Jag kan inte veta om jag skulle kunna sälja till någon annan. "Bättre en fågel i handen, än 10 i skogen." Jag gav 90'000 €, alltså får jag vad jag gav. Vi skriver troligen ett datum i slutet av mars för överlåtandet.

Nu slipper jag oroa mig mer för att inte få sålt till ett vettigt pris. Det känns bra! Nu måste jag beställa flyttlådor! Jag blir tvungen att utnyttja mitt kreditkort till detta, men kan nollställa krediten igen så snart jag får depositionsavgiften. Oj så mycket jag har att göra framöver!

21-01-30:

Grattis på födelsedagen Uno!

Jag beställde flyttlådor i går, 40 stycken i standard-storlek i Leroy Merlins bästa kvalité.

Nedan ser ni 20 lådor, jag ska alltså få plats med dubbelt så många här. Och då vet jag ändå att jag kommer att behöva minst 10 till.

Det var lätt att fylla i beställningen på Leroy Merlins webbsida, lika lätt att fylla i namn, adress mm och klicka på "betala med kort". Men sedan kom nedanstående upp:

De beklagade att det hade blivit något fel, och bad mig försöka igen - eller ringa in beställningen. Efter några försök med samma resultat så ringde jag, fast jag ogillar att prata spanska i telefon. (Framförallt ogillar jag att försöka hinna förstå vad spanjorerna säger, när de pratar i kulsprutefart.)

Där fick jag rabbla alla uppgifterna igen (jobbigt eftersom jag hörde eko av min egen röst hela tiden), men till slut var allt klart och jag fick en länk via mejl som jag kunde betala genom. Tyvärr kommer flyttlådorna inte förrän nästa måndag, den 8/2. (Om det hade fungerat via internet så hade lådorna kommit den 5/2.) Det blev dyrt det hela! Det kostade dessutom nästan 25 € att få lådorna levererade på trottoaren utanför mitt hus. (Om de skulle ha burit upp dem dessutom så hade det kostat 20 € ytterligare.) Jag betalade med mitt kreditkort, det var ju ett nödläge. Så snart jag får in depositionsavgiften betalar jag in pengarna på kreditkortet igen.

Jag bävar lite för hur jag ska klara att få upp alla mina stora tunga väskor på tåget vid Kastrup. Tåget brukar bara stanna till någon minut. Jag kommer ju att ha ovanligt mycket bagage! Härifrån kommer jag att ta taxi till flygplatsen. Det kostar 40-45 €. Men om jag skulle ta taxi från Kastrup till Ängelholm så kostar det hela 1995:- (med Ängelholms taxi). Och i dessa tider är det inte säkert att någon kan komma och möta mig på Kastrup, för att hjälpa mig med bagaget. Det beror ju helt på om Danmark har öppnat gränsen till Sverige i månadsskiftet mars-april, när det blir aktuellt för min resa.

Jag måste ha mycket bagage med mig! Eftersom jag troligen blir tvungen att lagra allt mitt flyttgods en tid, så kommer innehållet i väskorna att vara allt jag har att tillgå den första tiden. Där måste jag ha kläder (flera ombyten + skor + ytterkläder), dator, kamera, mobil, glasögon, viktiga papper, lite toalettartiklar och hundsaker, samt min lilla sängkudde som jag inte kan sova utan. Och så vill jag dessutom ta med mig 3 krukväxter! (Små plantor av min crassula + mina 2 favorit-bougainvilleor.)  

Det är mycket att tänka på när man ska emigrera/immigrera. Jag kom bl a att tänka på, att när jag har återvänt till Sverige så måste jag byta mitt spanska körkort mot ett svenskt igen.

I dag ska jag gå till förrådet för att hämta fler saker. Snart kommer här att se ut som en lagerlokal igen...

I morgon är det precis 1 år sedan det första fallet av Covid-19 registrerades i Spanien. (En tysk turist.) Tänk om alla då hade förstått hur farligt SARS-CoV-2-viruset är. Då hade man kunnat stänga alla gränser i tid, och isolera de få smittade som då fanns i Europa. Det är alltid lätt att vara efterklok...

Nu kommer saker i lite fel ordning här, detta för att jag inte överförde fotona från kameran förrän nyss. Det första fotot visar temperaturen ute (och inne) när jag skulle gå och lägga mig i går. 21° så dags på kvällen är inte illa i januari. Men vi har ovanligt varmt nu, precis som vi hade ovanligt kallt för några veckor sen.

I går var himlen klarblå, och som varmast var det var 26° ute!

Elräkningen kom i dag. (Den ska betalas den 5/2.) Den är hög, men inte så hög som i januari (enero) förra året. Och det är förstås tack vare de senaste varma dagarna. Bra! Jag var orolig...

I dag har vi inte haft lika varmt, 22° som varmast - och ganska molnigt. Fr o m eftermiddagen började det dessutom blåsa. Nedan några foton från i dag.

När hundarna och jag hade gått eftermiddags-rundan, så gick jag ner till förrådet och hämtade ett lass. (I dag bl a påsk- och julsaker.) Jag kör hit minst ett lass om dagen. Det är inga tunga saker, och kärran rullar lätt. Men eftersom det är rejäl uppförsbacke den sista tredjedelen av sträckan, så får jag kämpa på ordentligt den biten. I dag hade jag dessutom motvind.

Det kommer att bli många lass till. Förrådet måste tömmas. Jag försöker gallra ut och ge bort så mycket som möjligt efter hand. Längst in i förrådet hittade jag 6 flyttkartonger, 3 vanliga, och 3 små. Det var ju bra!

För övrigt tittar jag (bl a via Hemnet) på insatslägenheter i Ängelholm. Jag har hittat en 1:a som jag har råd med. Den är inte idealisk, men inte illa heller. De idealiska kostar dubbelt så mycket... När jag har fått pengarna för den här lägenheten så ska jag se vad som är till salu då. Idealet hade varit att köpa en liten lägenhet som jag kunde flytta in i med en gång. Om jag hittar någon jag har råd till alltså...

21-01-31:

I dag har jag tagit sticklingar från mina båda rosa bougainvilleor. Innan dess hade jag tittat på ett flertal instruktionsvideor på Youtube. Så den här gången visste jag precis hur jag skulle göra. Problemet var att mina bougainvilleor befinner sig i viloläge nu, och då är det svårt att se vilka grenar som ska skjuta skott och vilka som är döda. Jag ville dessutom spara några "garanterat levande" grenar på moderplantorna.

Nu vet jag att man ska ta förvedade sticklingar, inte mjuka. Och alla blad (eller näst intill alla) ska tas av. Jag lyckades ta 3 relativt stora från min favorit nummer ett, men bara 3 ynka små från favorit nummer 2. Ni ser skillnaden i vaserna nedan. Jorden skulle blandas till. Det skulle vara ⅓ vanlig blomjord + ⅓ sand + ⅓ grus. I brist på grus tog jag lecakulor, och så hoppas jag att det går bra med fågelsand (som även innehåller lite snäckskal). Dessutom blandade jag i 1 msk kanel! Det ska gynna rotbildningen.

Innan jag petade ner sticklingarna i jorden så doppade jag dem i rotningspulver (rödvita burken ovan). Pulvret är gammalt så jag hoppas att det fortfarande funkar. Sedan var det dags att genomvattna jorden rejält, och trycka till den runt sticklingarna. Genomskinliga krukor rekommenderades, så man kan se om rötterna växer till sig. Kina-butiken hade sådana, avsedda för orkidéer.

Därefter ska man sätta plastpåsar, miniväxthus eller liknande över krukorna. Man ska se till att skarven är tät. Jag hade sådan tur att kina-butiken hade en annan sorts orkidé-krukor, som precis passade ovanpå planteringskrukorna. Jag fäste dem med tejp i skarven, som jag hade blivit tipsad om.

Nu ska de stå i skuggan tills det börjar komma nya blad. Först då ska man ta av "växthuset". De ska klara sig på det vatten de har fått, förutsatt att de står skuggigt. Under balkongbordet, nära räcket, där skiner aldrig solen - så där bör de klara sig. Det tar 6 - 12 veckor för bougainvillea-sticklingar att bilda rötter. Jag hoppas de hinner bli klara innan det är dags för mig att ta flyget till Sverige. Då ska de nämligen få följa med, tillsammans med en redan rotad stickling från min crassula.

Jag har chattat med SAS. De rekommenderar att jag lägger växterna (inknutna i plastpåsar) i en av de väskor som jag ska checka in. De säger att väskor färdas i samma lastutrymme som även större hundar får färdas i, alltså är där samma temperatur som i kabinen. Och då bör det gå bra. De stora moderplantorna får jag lämna här, det kan inte hjälpas. Jag ska ge bort dem.

Efter planteringsarbetet, hundpromenad (Stella ville inte följa med), och en tur till förrådet för att hämta fler saker, så åt jag en sen lunch (se nedan). Kanske inte den mest kulinariska, men väldigt lättlagad. Rå blomkål, tonfisk i olivolja direkt ur burken, och så drack jag te till. Jo, jag bantar ju, och räknar kolhydrater. I morse vägde jag 54,1, och jag räknade ut att jag i genomsnitt har ätit 10,5 gram kolhydrater per dag. (Som mest 14,0.) Jag äter inga stora portioner heller, så kanske jag hinner gå ner vad jag måste - tills det är dags att prova kläder för att välja vilka som ska få följa med i flytten. Jag kan omöjligt ta med alla.

I dag säljer Westwing lampan nedan. Den är ganska rolig, men svindyr - 249 €.

Dagens dos av eländes elände:

Det fattas 6000 sjukvårdare, 150 professionella (sjuksköterskor och läkare) i den allmänna sjukvården, och 500 sjukhus-sängar - här i Valencia "län"!

Jag är lite osäker på om sjukvårdare är rätt översättning för sanitarios. Sanitario betyder så vitt jag vet sanitär. Så jag dubbelkollade med Google översätt. Som vanligt var den inte till någon hjälp. Jag är ganska säker på att min översättning "Det fattas 6000 sjukvårdare" är bättre än Goggles översättning "Det finns 6000 toaletter", även om det kanske finns en ännu bättre översättning. Sjukvårdspersonal, kanske? Någon som vet?

Nå, hur som helst är läget allvarligt!

Uttrycket nedan, som jag har strukit under med grönt, har jag inte hört förr. "De säger att människan är det enda djur som snubblar två gånger på samma sten." Det som kommer sedan i texten handlar om att vi inte lärde oss tillräckligt mycket under första, eller ens andra, vågen. Skribenten menar att om sjukvården inte får tillgång till mer personal, och fler sjukhusplatser nu, så riskerar vi att drabbas av en fjärde våg.

I Valencia "län" dör i snitt 60 människor om dagen av Covid-19.

De senaste siffrorna för Valencia "län" respektive El Campello:

Vi får fortsätta att vara så försiktiga vi kan! Måtte vi kunna hålla oss friska tills vi har fått våra vaccinationer (som nu är försenade).

21-02-01:

Jag har att göra med min kommande flytt! Björns firma håller på att skriva ett kontrakt till Miracle och mig. Jag bör få det i morgon. Sen får vi träffas och skriva under. Hon är lika angelägen som jag.

Det har varit skönt ute. Nellie och jag släpade med Stella på en promenad längs El Paseo. Vi gick så sakta, så sakta, för att Stella skulle kunna gå i sin egen takt. Men på slutet bar jag henne. Fast då blev Nellie avundsjuk, så jag blev tvungen att bära henne också...

Nedan dagens lass från förrådet. Jag har sagt att det är jobbigt att köra uppför backen. I dag höll lasset på att välta. När jag gick på övergångsstället över Avenida dels Furs, där gatan lutar rejält, så höll de tunga hyllplanen som jag hade på lasset på att välta hela kärran. Jag lyckades dock rusa runt kärran och hålla allt i upprätt läge, och dessutom rulla upp på trottoaren. Fast det var nätt och jämt. Väl på trottoaren kunde jag vända kärran med främre änden uppåt, och då riskerade kärran inte att välta längre. Sen klarade jag att köra hem. Kanske jag inte kan lasta så tungt? Jag har minst 20 lass till att hämta...

I dag ringde de angående mina flyttlådor. De kommer redan i morgon förmiddag. Toppen! Ju förr jag kan börja packa - desto bättre. Men först måste Erik hämta läsfåtöljen, och lite annat han ska ha, annars har jag ingen golvyta att ställa lådorna på. Han ska försöka låna bil så fort som möjligt, kanske redan på onsdag.

Jag äter nog inte så många kalorier heller, nu när jag bantar- fast det är kolhydrater jag räknar. Frukosten innehöll 1,9 gram kolhydrater. Det är te i koppen. Sedan åt jag ärter som huvudmål. Jag är väldigt förtjust i ärter! Fast de är inte LCHF, utan innehåller många kolhydrater. Portionen nedan innehöll hela 15,6 gram! Klicken smör som jag la på innehöll 0 gram. Så frukost och middag blev sammanlagt 17,5 gram kolhydrater, och jag får äta max 20 gram per dag för att hålla mig i ketos. Alltså drack jag bara te resten av dagen. Tja, jag får skylla mig själv. Det är jag själv som har ätit fel och för mycket, så att jag har gått upp i vikt. Nu får jag stå mitt kast - och hålla diet. Minst en månad till kommer det att ta innan jag är tillbaka på min normalvikt.

Min systerdotter Anna berättade att hon sett flera annonser om Billy-hyllor i björk som var till salu. Jag kollade på Blocket. Jodå, där fanns de nedan. De tar 450:- för alla, inklusive överhyllor. Om jag hade varit i Sverige redan nu - då hade jag gärna köpt dem. Det hade blivit mycket billigare än att frakta upp mina. Jag har visserligen 11 hyllor, så jag hade behövt köpa några fler. Håll tummarna för att det ska finnas Billy-hyllor till salu även när jag är på plats i Skåne - och har en bostad att ställa möbler i. Jag tror jag väljer att göra så, att bara ta med ca 4 av mina hyllor (inkl överhyllor), men nästan alla dörrarna. Det senare för att det finns 4 olika modeller av dörrar i björk - och det förstås är snyggast att ha lika.

21-02-02:

I dag har det hänt en hel del. Det började "hända" klockan 01 i natt. (Jag hade inte somnat.) Då hördes det ett väldigt högt PANG utanför mitt sovrumsfönster. Jag visste att det blåste rejält, jag hade kontrollerat att allt var OK på min balkong. Men jag gick inte upp för att titta vad som hade hänt.

När jag tittade ut i morse såg jag att hela kronan på den höga palmen vid nybygget hade ramat ner. Jag hade ingen aning om att en palm kunde brytas på det viset.

Byggjobbarna höll redan på att städa upp, fast det var tidigt på morgonen. Själva kronan hade ramlat på deras sida, men några blad hade hamnat på taket över vår parkering. Och den nybyggda muren hade gått sönder på en sträcka. Bilen som stod parkerad under taket mitt för skadan, hade fått någon liten skada på motorhuven. Någon mursten hade trillat genom springan mellan mur och tak.

Palmen är ju inte lika vacker att titta på längre. Jag kan ingenting om palmer. Kan de få nya blad efter att toppen har brutits av? Eller blir de tvungna att ta bort palmen?

Mina flyttlådor skulle komma mellan klockan 10 och 14. De kom redan 08:35. Tur att jag hade hunnit komma upp och klä på mig. Nu har jag tomma flyttlådor överallt.

Erik kommer i morgon klockan 12 och hämtar läs-fåtöljen (som han ska få av mig), och balkong-skåpen (som han ska köpa), samt några små saker till Irina. Då kommer jag att få lite golvyta att ställa flyttlådor på. Jag ska börja packa böcker ganska snart, troligen på torsdag.

Men det viktigaste som har hänt i dag, är att Miracle och jag har skrivit på kontraktet! Så nu är det definitivt. Tillträde senast 31/3, tidigare om jag blir klar innan dess. Miracle har i dag satt in 9000 € (10% av köpeskillingen) på mitt bankkonto. Det har väl aldrig hänt att jag har haft så mycket pengar på kontot förr. Spontant skulle jag vilja lösa lånet, men det kan jag inte. För då skulle det som blir kvar inte räcka till flytten. Lånet kommer jag att lösa så snart jag har fått resten av pengarna. (Om mindre än 2 månader alltså.)

Även i dag har vi haft varmt och skönt. Jag blev riktigt svettig när jag kämpade med kärran uppför backarna på slutet. Jag har snart tömt halva förrådet, men det finns väldigt mycket kvar där. Mäklaren Paloma ska försöka sälja mitt förråd. Några av mina spanska vänner ska också fråga runt. Hoppas att jag lyckas sälja det också. Helst snarast!

Alicia, som var här i dag och hämtade en av mina gullrankor, hade en bra idé. Huset hon bor i ligger i en sluttning. (Det vita jag ser från loftgången.) Det finns en ingång i nivå med C/ San Bartolomé, och en annan här mot Avenida Alcoy. Hon sa att hon kan låna mig sina extra-nycklar till port och hiss. Och så kan jag och kärran åka hiss 3 våningar, och därmed slippa backen. Det låter bra. Jag ska hämta nycklarna i morgon. Hoppas det funkar.

I dag har hundarna och jag bara promenerat häromkring. Stella vill inte längre gå ner för de 5 trappstegen utanför porten, så nu bär jag henne. Hon blir sämre och sämre. Men hon är fortfarande väldigt go'!

Spegelskåpet nedan är väl fiffigt! Om jag hade varit en sådan som strök alla mina kläder, då hade jag gärna haft ett sådant här. Men nu är det i stort sett bara gardiner och dukar som jag stryker. (Och någon gång kuddfodral och finklänningar.) Och då räcker det med det lilla hopfällbara bordsstrykbrädet som jag har.

I dag har jag bara ätit 3,7 gram kolhydrater totalt. Alltså har jag kompenserat för utsvävningen (ärterna) i går. I morse vägde jag 53,5 kg. Jag närmar mig min ordinarie vikt, och det känns bra. Det ska bli skönt när jag återigen kommer i alla mina kläder.

21-02-03:

Jodå, jag håller mig sysselsatt. Nedan ett par foton från hur jag har det för tillfället. Nej, jag har inte börjat packa än. Jag bara stoppade allt som jag hade i skåpen på balkongen i några gamla flyttlådor (som jag har haft i förrådet). Erik hämtade skåpen + lite annat smått i dag. (Han hade fått låna bil.) Egentligen skulle han hämta mina 3 bougainvilleor + läsfåtöljen också, men allt fick inte plats i bilen. Han ska komma på fredag igen.

Och mitt i allt annat jobb, så blev jag tvungen att tvätta hundsaker. Har jag berättat att Stella har börjat kissa inne? Inte så där lite som hon kan göra när hon löper, utan stora pölar överallt. På mattor, på möbler och t o m på sina egna sängar. Det är verkligen inte normalt. Jag tror att hon börjar bli stressad, för att jag stökar runt så mycket. Hon känner säkert att något är på gång, och är orolig. Jag har t ex fått ställa flyttlådorna på rullplattor så de kommer upp från golvet. Jag vill inte riskera att hon kissar på dem. Trist är det, och jobbigt. Men hon gör det ju inte för att ställa till.

Jag har mejlat med veterinären. Hon säger att jag ska minska medicin-dosen igen, eftersom Stella inte har blivit bättre av högre dos. Medicinen gör så att Stella kissar mer, större volymer. Veterinären skrev att hon också tror att det vore skonsammast för Stella att få somna in. "Om inte Stella blir bättre om några dagar", skrev hon. Men vi vet ju både hon och jag, att Stella aldrig kommer att bli bättre - bara sämre. "Om några dagar" är väl för att ge mig lite respit. Jag får väl beställa tid. Men det känns hemskt! När? Redan den här veckan? Eller nästa? Usch så svårt! Jag försöker fjäska lite extra för Stella nu, kela lite extra, sticka till henne några godbitar. Samtidigt får jag se upp så att Nellie inte märker något, och blir avundsjuk.

Annars håller jag på att fixa en export-stamtavla till Nellie, så jag kan skriva in henne i SKK när vi har flyttat till Sverige. Export-stamtavlan kan de bara skicka till svensk adress, så jag får uppge c/o Linda. Men de skickar i rekommenderat brev, och då måste jag vara på plats för att hämta ut den. Det tar en vecka om jag betalar dubbelt pris, annars tar det 1½ månad. Jag måste förstås välja det långsammaste alternativet. Jag vet inte hur länge ett rekommenderat brev får ligga på svenska posten. Men jag tror att det är max 14 dagar. Alltså bör brevet inte komma fram förrän tidigast i mitten på mars.

Det är mycket som ska ordnas. Jag har sagt upp min spanska tidnings-prenumeration. Jag har kontaktat ett svenskt försäkringsbolag som jag planerar att överföra mina försäkringar till. Jag har kontaktat en svensk bank för att fråga om det är möjligt att låna i min ålder, om man sätter bostaden som säkerhet. Detta ifall jag inte hittar en bostad som jag kan betala kontant. (Det är synnerligen ont om bostäder i den prisklassen, och det är ettor i hus utan hiss.) Sedan är det en massa spanska papper som måste ordnas. Jag har knappt tid att andas mellan varven...

Men jag vet att jag klarar det här, så jag är inte orolig. Dock har jag kom-ihåg-lappar överallt så att jag inte ska glömma något. Jag bockar av efter hand. 

21-02-04:

Så här såg det ut på golvet i morse:

Intorkat kiss... Jag har ett vagt minne att jag har läst att en biverkning av medicinen som Stella tar, som kommer först efter flera år, är inkontinens. Det kan ju vara så att Stella har fått sådana problem nu. Det måste ju inte vara så att hon markerar. Svårt att veta. (Hon bajsar enbart där hon ska.)

I dag har faktiskt Stella, ovanligt nog, följt med på två promenader. Men då gick vi bara runt kvarteret, och väldigt långsamt. Jag lät Stella gå i sin egen takt, och nosa på vad hon ville. Nellie stod relativt tålmodigt och väntade.

Jag kelar extra mycket med Stella nu, och hon får mycket mer mat än vanligt. Hon trivs med bådadera. Jag vet att hennes dagar är räknade, men det vet inte hon. Vi har fått tid hos veterinären nu. Det blir på lördag klockan 13. Det är ingen idé att skjuta upp det längre. Veterinären och jag har tagit beslutet i samråd. Men åh som det känns i hjärtat! Jag vet att jag gör rätt, men ändå! Jag kommer att gå med tunga steg till veterinären på lördag. Ändå måste jag låtsas vara glad, för Stellas skull. Hon ska ju inte ana annat än att vi ska ut på en promenad, bara hon och jag. Jag får vänta med att gråta till efteråt. (Om jag kan.)

I eftermiddags hämtade jag nycklarna hos Alicia. Sedan gick jag till förrådet och hämtade kärran nedan. Den är proppfull med Ulfs saker (dem han använde när han var här senast). Kärran var tungt lastad. (Lite för tungt, hjulen gnisslade.) Ovanpå la jag en plastlåda, som ni ser. Det är inte vilken plastlåda som helst - det är den plastlådan som Stella och hennes syskon föddes i. Den som jag använde som valp-hage den första tiden. (Se foto längre ner.) Mycket nostalgi alltså. Trots detta kommer lådan att få stanna kvar här i Spanien...

En sådan skillnad det var att kunna använda hissen! Det är ingen nivåskillnad när jag går längs C/ San Bartolomé, och sedan är det bara en liten ramp upp till porten och hissen. Det visade sig att det inte är 3 våningar det skiljer - utan 5! Så det är inte konstigt att jag har upplevt backen som brant! Nu åkte kärran och jag hiss de 5 våningarna. Sedan gick jag genom en korridor, och därefter var jag framme vid porten som mynnar mot Avenida Alcoy. Där är det bara en liten ramp ner, och så står jag på min egen gata. Toppen. Nu kommer jag alla gånger att orka med mer än ett lass om dagen. Ju snabbare jag tömmer förrådet, desto bättre. (Även om det blir trängre här.)

I förmiddags var jag på posten. Jag hade sådan tur att det bara var 2 före i kön! Där hämtade jag ett stort brev från Inka. Hon hade skickat en bok till mig, och en slant till Rolf. Hon är snäll, Inka. Hoppas nu att jag träffar Rolf så snart som möjligt, så att jag kan ge honom pengarna.

På posten skickade jag också ett rekommenderat brev till RSCE (spanska kennelklubben). Brevet innehöll dokumentet som berättigar Nellie till en stamtavla, kopia av mitt pass, och en kopia som visade att jag har betalat för exportstamtavlan. De har lovat att behandla ärendet brådskande, så jag ska hinna ta emot stamtavlan innan jag flyttar härifrån. Bra! Då är den detaljen avklarad.

Sedan tittade jag, som jag har gjort varenda dag den senaste tiden, på Ikeas webbsida för att se om de har fått in madrass Moshult. Och i dag fanns den äntligen att köpa online! Jag beställde en bums. Frakten ända hem till porten kostade bara 4 € och den kommer på tisdag, den 9:e. Toppen! Då behöver jag inte oroa mig för den saken. Mitt huvud är fullt nog med tankar ändå.

I morgon kväll kommer en kusin till Eriks dotters mamma för att hämta Lina och Linus. Det var han som tog hand om Celeste och Safir. Det blir nog bra. Men jag vet ännu ingen som vill ta hand om Mio... Erik kommer samtidigt och hämtar då fåtöljen och bougainvilleorna.

21-02-05:

I dag har jag inte tagit ett enda foto, så ni får klara er utan både Medelhavs-foton och hund-foton. Jag har i stället gnott på från morgon till kväll. I morse skrev jag kontrakt med Paloma på Remax om att hon ska sälja förrådet. (Remax är inte billigast, men Paloma är väldigt ambitiös.)

Sedan gick jag till förrådet och hämtade ett lass. Det kändes återigen lyxigt att åka hiss de 5 våningarna! Som det underlättar!

Senare gick jag till sömmerskan Paqui med 2½ meter nytvättat tyg (det torkade på 3 timmar på takterrassen), och bad henne sy nya fodral till ryggkuddarna på min sängsoffa. (Av likadant tyg, från Bemz, som jag har på alla mina klädda möbler.) Paqui tar 20 € per fodral, inklusive blixtlås. Det är billigt. Jag kan sy själv, men min symaskin är gammal, och just nu har jag inte tid. Däremot ska jag senare sy ett nytt överkast i samma tyg till sängen. Fodralen blir klara på lördag.

Jag stötte på Rolf och gav honom pengarna från Inka. Han blev så glad! Nu i dessa tider så får han bara in 2-3 € per dag, och det räcker inte till mycket mat. Jag pratade en stund med honom, och senare med Annevi och Staffan som jag stötte på när jag var på väg till förrådet för att hämta fler saker.

Jag har ägnat mycket tid åt Stella i dag. Vi har gått en långsam promenad där hon har fått bestämma takten, och så har vi kelat mycket. Till lunch fick hundarna Stellas favoritmåltid: tonfisk. Vov-gott tyckte båda. Det känns jättejobbigt med Stella. Jag tänker på att detta är hennes sista hela dag i livet. Men jag ser ju hur ont hon har. Jag vet att jag gör det rätta. Men det blir inte lättare för det...

Jag ska låta henne sova i min säng i natt (Nellie också förstås), trots att jag bäddade med rena lakan i morse.

Ja, och så har jag hämtat ytterligare en överfull kärra från förrådet. (Ulfs saker.) Här börjar bli proppfullt nu. Erik skulle ha kommit i kväll för att hämta en del, men han hade fått för sig att han inte får åka hit mellan kl 15 i dag och 06 på måndag. Men det gäller bara Alicante stad, inte hela Alicante-provinsen. Nu kommer han på måndag i stället, likaså han som ska hämta fåglarna.

Alicia vill preliminärt köpa de 5 Kallax-hyllor som jag har gallrat ut. Jag säger att jag vill ha 50% av nypriset (de är ju ganska nya). Jag hoppas att hon accepterar det. Hon har fått så mycket annat, och jag kan inte alltid skänka bort allting.

Det är väldigt mycket att tänka på, och framför allt göra, när man ska flytta till ett annat land! Men det är ändå en bagatell mot vad jag har framför mig i morgon. Stackars lilla Stella!

Jag kom precis ihåg, att jag faktiskt tog två foton i morse, bara för att mina små låg så sött tillsammans. Det kommer förstås att bli svårt för Nellie också - att mista Stella. När Stella inte får vredesutbrott och skrämmer Nellie, så samsas de ju bra. Nellie har aldrig levt som ensam hund, hon har alltid haft allra minst en hundkompis. Jag kommer att få ägna mig mycket åt Nellie de kommande dagarna! Vi får trösta varandra!

21-02-06:

I går kväll blåste det in Sahara-sand på loftgången (och på balkongen och på alla bilar som stod ute). Städerskan är redan i gång med att sopa och skura golvet utanför min lägenhet.

Det är en tung dag i dag, och jag räknar timmarna som Stella har kvar i livet. (Bara två nu...) Själv sover hon mest. Hon ville inte ligga i sängen tillsammans med Nellie och mig i natt. (Djur som mår dåligt drar sig ofta undan.) Men hon kom i morse, och då kelade vi lite. Hon ville helst ligga nära, utan att jag rörde henne. Efter frukost så gick båda hundarna och la sig på sängen igen.

När det blev dags för morgon-promenaden så ville Stella inte följa med. Hon låg kvar på sängen både när vi gick och kom. (Nellie och jag gick bara en kort runda. Jag vill inte lämna Stella ensam.)

Lite senare flyttade Stella över till hundsängen.

Stella lyfter inte ens på huvudet, när jag kommer och pratar med henne... Det är uppenbart att hon mår dåligt, och har ont.

Jag bävar inför vad som komma ska, men vet att det är det enda rätta. Stella ska inte behöva lida mer. Om en timme ska jag servera hundarna en hund-gourmet-lunch. Gråten sitter i halsen och bakom ögonlocken, men jag ler mot hundarna.

Det är över nu. Stella finns inte mer. Hon somnade in i lugn och ro. För mig var det nästan svårast före. Jag hade tårar i ögonen när jag kom fram till veterinären. De visade bums in mig i ett rum, och veterinär Cristina kom bums.

Stella fick sitta i mitt knä. Där fick hon ett litet stick i nacken (inte värre än en vanlig vaccination) med sömnmedel. Inom 5 minuter sov hon i mitt knä. Jag fick lyfta över henne till undersökningsbordet, där det låg en mjuk pläd. Stella sov. Veterinären stack in en nål i en ven på hennes ben, och sprutade in narkosmedel, så Stella blev nersövd på riktigt. Därefter sprutade Cristina in vätskan som får hjärtat att stanna. Stella själv märkte inte mer än det första sticket.

Efteråt pussade jag Stella på huvudet. Det känns så sorgligt. Ändå vet jag ju att det var det enda rätta. Veterinären tar hand om kroppen och skickar den till kremering. De avregistrerar också hennes chip. De sa att jag skulle komma tillbaka nästa vecka för att betala, och för att få intyg på att Stella är död så att jag kan avsluta hennes försäkring. Om 2 veckor skulle Stella ha fyllt 9 år...

Det känns så tomt! Nellie har förstås inte förstått någonting. Hon tittade efter Stella när jag kom hem, och luktade i mitt knä där Stella hade legat. Hon kommer säkert att leta efter Stella flera dagar. Så småningom glömmer hon.

Nu ska Nellie och jag strax gå en promenad. Jag ska försöka att hålla mig sysselsatt med praktiska ting, så det blir mindre tid att tänka. Men jag får nog stoppa en näsduk i fickan, ifall tårarna skulle börja rinna igen.

Tänk att det kan vara så tomt och tyst! Jag har ju en hund kvar! Fast Nellie är dämpad i dag. När vi är ute och går är hon som vanligt, för det har ju oftast varit så - att det bara har varit hon och jag på promenaderna. Men när vi kommer hem igen så letar Nellie efter Stella, och tycker förstås att det är konstigt att hon inte är här någonstans. Sedan lägger hon sig och gör i stort sett ingenting.

Jag tog ett par foton när vi gick ner till El Paseo i eftermiddags. 

Jag hade pratat med vice ordföranden i vår förening, om att jag skulle skänka mina crassulor (paradisträd) till comunidaden. Så i dag satte jag växterna på kärran och körde ner dem på gården. Den lilla crassulan var lätt som en plätt att flytta. Men det var inte den stora. Som jag fick ta i!!! Jag orkade egentligen inte lyfta upp den på kärran, men lyckades till slut ändå. (Fast en gång välte den, och då kunde jag nästan inte resa den igen.) Den väger en del...

Nedan hade jag äntligen lyckats få upp den på kärran, och bundit fast den ordentligt. Sedan var det bara att rulla i väg.

Nu står mina f d crassulor och hjälper till att dekorera gången innanför stora grinden. Då blir det fler som får glädje av dem.

Goda vänner skrev så här fint och trösterikt:

Stella har nu hittat sin storasyster Nova och leker med henne under mamma Bonnies vakande öga i chihuahua-himlen.

Ja, tänk om det verkligen skulle ha kunnat vara så! Själv tror jag på det eviga kretsloppet. Men det känns ändå fint att tänka så som mina vänner skrev.

Fotona nedan hör till mina favoritfoton på Stella:

21-02-07:

Jag sov dåligt (och för lite) i natt. Huvudet var fullt av tankar. Nu känns det faktiskt bättre, nu när allt är över. Men här är oerhört tomt och tyst. Ofattbart tomt och tyst... Nellie är också nedstämd, och går omkring med svansen mellan benen, eller ligger stilla i sin hundsäng. Bara när det är matdags, eller dags att gå ut, så piggnar hon till och viftar med svansen. När vi är ute på promenad så är hon precis lika pigg som vanligt. Hon sörjer förstås sin förlorade vän, hon också.

Ana skrev så fint i dag: "Stella se nos va pero para siempre queda en nuestros corazones." = "Stella lämnar oss men hon förblir för alltid i våra hjärtan." Tack förresten alla ni som har skickat tröstande mejl! Ert stöd har betytt mycket!

Jag har försökt hålla mig sysselsatt. I morse tvättade jag lakan och handdukar som jag hängde på tork på takterrassen. Sedan tvättade jag "blå kläder", och därefter en del hund-saker (det sista som Stella kissade på), och hängde på balkongen fast där egentligen inte fick plats någon tvätt alls. Allt är torrt nu och ligger på min säng i väntan på att någon ska ta rätt på allt, och lägga/hänga det på sina rätta platser i garderoberna.

Medan tvätten torkade så plockade jag fram hundarnas samtliga kläder-selar-halsband-koppel mm, och la allt på min säng. Jag ville plocka undan Stellas saker. På sängen ligger allt! Även valp-halsband/selar, löptrosa, flytväst, kylväst och en massa annat som vi normalt inte använder. Nedan har jag sorterat allt i kategorier. Jag behöll nästan allt som passar Nellie. Dessutom några få valp-selar (inte för att jag har tänkt skaffa någon valp men...). Några extra koppel tar jag med upp och ger till Jenni och Molly.

Resten (över hälften) la jag i en stor kasse för att ge bort. Jag ska först låta Kaisa se om där finns något enstaka som Nea kan ha, sedan ger jag resten till en av välgörenhets-butikerna. 

Nu har musten gått ur mig. (Fast klockan bara är 17.) Jag siktar på att lägga mig tidigt i kväll, för att vara i form i morgon. Jag har ju massor att göra!

I dag har jag varken haft lust att gå till förrådet för att hämta något, eller att räkna kolhydrater. (Jag räknade inte i går eller i förrgår heller.) I morgon kväll kommer Erik och hämtar fåtölj och bougainvilleor, och därefter får jag lite ledig golvyta att ställa flyttlådor på. Så på tisdag ska jag börja packa på riktigt. Och det ska jag fortsätta med tills jag är klar. Men jag måste förstås gå igenom en massa papper och småsaker, och ge bort eller slänga vad jag kan. Ju färre saker jag tar med mig, desto enklare och billigare blir själva flytten.

Och jag måste ägna tid åt Nellie, så hon inte känner sig helt övergiven. Nellie har ju varit sambo med Stella sedan hon flyttade till oss vid 10-veckors ålder. De första åren umgicks de jämt, och både sov och lekte ihop. Det är ju först sista halvåret-året som Stella ilsket har markerat att hon ville vara i fred. Men det är klart att Nellie saknar allt som var! Hundar är flockdjur, och trots allt värdesätter de nog sina hundkompisar ännu mer än oss människor. Utom när det är matdags förstås!

Regionspresident Puig menar att de nuvarande restriktionerna måste behållas, även efter den 15/2. Preliminärt "ytterligare några veckor". Läget är visserligen aningen bättre, men långt ifrån bra. 

I Valencia "län" har ytterligare 2000 smittats, och ytterligare 52 personer har dött.

I El Campello har 342 personer smittats de senaste 2 veckorna, och totalt har nu 49 personer dött.

Polisen har utfärdat över 400 böter, varav 273 i Alicante. De flesta har fått böta för att de har försökt passera stadsgränsen till någon av de städer som har mer än 50'000 invånare - och som därför har stängda gränser mellan klockan 15 på fredagarna och klockan 06 på måndagarna.

I Sverige väntar man på tredje vågen. Hit kom den efter jul...

21-02-08:

Jag har en del att berätta om, och jag har tagit några foton som jag tänker visa - men det får bli i morgon. Jag är oerhört trött nu, och det är läggdags. Bara kort:

Erik och jag fick inte ut fåtöljen genom den smala passagen i hallen (där flyttgubbarna fick in den). Så fåtöljen står kvar - och är i vägen.

Jag grät när José gick i väg med Lina och Linus, fast jag vet att han kommer att ta jättebra hand om dem. Jag hade velat behålla dem, men det är omöjligt att ta med dem till Sverige.

Det har varit alltför många avsked från kära husdjur på för kort tid! Mitt hjärta blöder!

Nu ska jag lyfta bort de 21 tomma flyttlådorna som står på min säng, för jag vill lägga mig.

21-02-09:

Fotona tog jag i går när Nellie och jag gick vår El Paseo-runda, men vädret är ungefär detsamma i dag - molnigt och bara 16°. Jag har faktiskt satt på två element nu i kväll, för här känns ruggigt inne (bara 19°).

I går på dagen tittade Kerstin inom, och lämnade böckerna som hon hade lånat. På kvällen kom Erik. Han bar raskt ut bougainvilleor, och lite annat smått som han skulle ha. Sedan skulle vi hjälpas åt med fåtöljen. Efter det första misslyckade försöket så skruvade vi av elementet, tog bort tavlorna, tömde delvis en hylla (och jag band fast routern mm). Fåtöljen gick ändå inte igenom. Det är pelaren som tar emot. Där det är som smalast är det 79½ cm. Fåtöljen är bredare, men det ska gå att vicka den i sidled och svänga ryggstödet först om hörnan.

Inför tredje försöket tömde jag ett vitrinskåp (jag kunde inte flytta det annars), och ställde en massa glas och annat på varenda ledig yta i köket. Och så flyttade jag undan två hyllor i hallen.

Det fattades fortfarande 1-1½ cm för att vi skulle lyckas. Då hade vi ändå skruvat av benen på fåtöljen också. (Benen, dynan och extra-klädseln har Erik nu hemma hos sig.)

Inför nästa försök (och då SKA vi lyckas) så ska jag skruva väck vägghyllan, och sätta routern mm på golvet (under något, så det står skyddat). Fiberkabeln är jätteömtålig! Råkar man dra i den så försvinner internet, och man måste kalla på en reparatör. Pelaren är bara 6½ cm djup (och 43 cm bred) - men som den ställer till.

Flyttgubbarna hade inga som helst problem med att få in fåtöljen, så det är klart att det måste gå att få ut den igen. Fast när flyttgubbarna kom var ju lägenheten tom, och ingenting var i vägen.

Om nedanstående vaccinationsplaner blir verklighet, så har jag troligen flyttat härifrån innan det blir dags för vaccination av min åldersgrupp. Jag undrar när det blir dags i Sverige?

Jag har ännu inte packat en enda låda, och inte heller tagit fram madrassen från sängskåpet. (Madrassen ska packas separat.) En stor del av dagen har jag ägnat åt att rengöra sparvpapegojornas f d bur, och alla bur-tillbehören. Eftersom jag har väntat på Ikea-madrassen (som skulle komma mellan 09 och 19) så har Nellie och jag mest promenerat fram och tillbaka inom synhåll från porten.

Jag har plockat fram de vita original-klädslarna till Harry-stolarna. De ska få sitta på under flytten, för dem är jag minst rädd om. (Bemz-klädslarna är både dyrare och snyggare.) Jag grubblar på om pallen med papegojan ska få följa med. Den är både lätt och skön, så kanske. Men det är möjligt att jag bör packa ner den i en flyttlåda, så att fågeln inte skadas. Kanske tillsammans med bubbelplast-inslagna prydnadssaker?

På balkongen kan jag inte ställa mer, ifall det skulle börja regna (eller blåsa in mer Sahara-sand).

Det blir ingen gympa förrän tidigast 1/3. Snyft!

Närmare halv fem kom äntligen den efterlängtade madrassen! Jag tog av plastförpackningen och la den ovanpå sängen. Egentligen ska man vänta något dygn med att sova på den. Men jag har ingenstans att lägga den, så jag kommer att bädda med den i natt. (Jag har ju bäddmadrass ovanpå.) I gengäld kommer jag då åt de två bäddmadrasser (i fel mått) som jag i brist på annat har legat på. Den ena ska jag rulla ihop och ta med, den andra ska Erik få. Byta madrass måste jag förstås göra före läggdags. Men jag har 2 timmar på mig, så det ska jag väl hinna.

Skönt att jag äntligen (efter 3 månaders väntan) har fått min madrass med spanska bäddmått = 90 x 190 cm! (Samma bäddmått som sängen.) Nu vill Nellie ha uppmärksamhet. Hon tycker att jag är urtråkig när jag sitter framför datorn...

Nu ligger den nya madrassen på plats i sängen, och ovanpå den har jag min Tempur bäddmadrass. Hoppas nu att kombinationen blir perfekt! På sikt vill jag beställa ett sandfärgat madrass-överdrag från Bemz, för att skydda madrassen med. (På vitt syns fläckar tydligt...) Jag får passa på nästan gång Bemz har 20% på allt.

Nedan de två tunna bädd-madrasserna jag sov på medan jag väntade på madrass Moshult. Den till höger ska Erik få, och den andra ska jag ha i sängskåpet (tillsammans med den andra bäddmadrassen som ligger där).

21-02-10:

För mig "råkade" siffrorna bli omkastade, jag gick ju upp totalt 7,5 kg (inte 5,7). Väldigt många gick upp det mesta under de 7 veckor som vi inte fick lämna hemmet, ens för en kort promenad. Nu har jag i alla fall gått ner 3,5 kg igen (det var minus 4,0 häromdagen, men nu har jag ätit fritt några dagar). Jag vill gå ner de resterande 4 kilona också - innan jag flyttar till Sverige, men har inte lust att banta just nu. Fast om någon vecka kanske jag skärper mig igen?

När jag tittade ut genom ytterdörren i morse, så såg jag att vädret verkade lovande.

Jag har passat på att gå till förrådet för att hämta 2 stora lass (uteslutande med Ulfs saker). Jag borde ha hämtat mer, men det får vara till i morgon. Jag vill gärna tömma förrådet så snart som möjligt, så slipper jag tänka på det mer, och när allt är här får jag bättre överblick av vad jag har. (Fast det är väldigt svårt att få plats med fler saker här. Jag får väl ge bort lite efter hand som...)

I dag fällde jag ut sängskåpet, rullade ihop de två madrasserna som låg där, och stängde skåpet igen. Jag våtmoppade också golvet framför skåpet, så nu är det klart att ställa flyttlådor där.

Jag har förberett pack-starten. Jag har lagt fram brun tape till att försluta lådorna med, märkpenna att numrera dem med, och block att skriva upp innehållet i varenda låda på. Dessutom ska jag fotografera låd-innehållet. Men det blev inget packat i dag - fast jag hade planerat att börja. Kanske jag tömmer förrådet innan jag börjar? Men allra senast på fredag måste jag börja packa. Kommer jag bara igång så brukar det gå ganska snabbt.

Jag har jobbat på i dag men några pauser har jag förstås tagit - för att gå ut med Nellie (samt äta). Vid siesta-tid gick vi ner till El Paseo. Då var det 21,4° så vi behövde inte ha ytterkläder på oss. Fast jag tog ändå min tunna nylonväst bara för att få en ficka att stoppa kameran i. Men jag hade den uppknäppt, och sandaler på fötterna.

Nu när jag bara har en hund så måste jag förstås ta dubbelt så många foton på henne... Eller?

Jag satte upp Nellie på muren. Jag hade tänkt att hon skulle titta in i kameran, så att det skulle bli ett jättebra foto! Men se det hade Nellie ingen lust till... Fast färgerna blev ju lika fina ändå.

Nellie tyckte det såg mysigt ut med hundarna och mattarna som hade fikapaus, så hon ville att vi också skulle sätta oss. Det gjorde vi, en kort stund för jag har inte ro när jag vet att jag har mycket att göra. Och fika fick vi göra när vi kom hem igen.

21-02-11:

Grattis på födelsedagen min käre lillebror Dan!

Dagens rubriker:

I dag kommer regions-president Puig säkerligen att bestämma att våra restriktioner förlängs ytterligare 15 dagar, dvs februari månad ut.

Än så länge har bara 34'136 personer blivit vaccinerade med 2 doser här i Alicante-provinsen. Det motsvarar knappt 1,8% av befolkningen. Det är således en bra bit kvar till de 70% som krävs för flockimmunitet... Framåt april hoppas man kunna komma igång med att vaccinera "de stora massorna", med de äldsta först (70+). Innan dess ska alla 80+, all sjukvårdspersonal, alla lärare som undervisar på de lägre stadierna, poliser, brandmän och andra "utsatta grupper" vara vaccinerade. Alla yngre än 55 år kommer att få Astra Zeneca-vaccinet. Det är eftersom det i nuläget finns mest Astra Zeneca-vaccin som vaccinationsordningen har ändrats. (De som har fyllt 55 år får vänta på sin vaccination.) 

I dag väntas också ett beslut komma om att enbart godkända (laboratorie-testade) munskydd får säljas och användas. I början fick alla typer säljas och användas, eftersom de godkända munskydden inte räckte till alla, inte ens till all sjukvårdspersonal. (Mina allra skönaste kinesiska, i lite tunnare tyg, kommer alltså att bli förbjudna.) Alla munskydd ska komma att säljas förpackade, och på förpackningen ska det bl a stå filtreringsgrad, maximal användningstid, hur många tvättar de tål samt användningsområde. Dock ska vi och marknaden få några veckor på oss för att byta ut alla icke godkända munskydd. (Kanske 30 dagar.)

Hav och himmel är lika vackra i dag som i går. Jag kommer att sakna vyn i februari nästa år...

Nellie börjar bli som vanligt igen, men ändå inte. Hon verkar vara otryggare när vi är utomhus. Hon pockar ofta på min uppmärksamhet. Oftast räcker det att jag böjer mig ner och klappar henne, sedan kan vi gå vidare. Men ibland vill hon upp i min famn.

Jag satte mig på muren och beundrade utsikten i 3 minuter. Sedan gick vi vidare.

En stund senare ville hon ha uppmärksamhet igen. Kan det vara så att hon är orolig för att jag också ska försvinna från henne?

Nu ska jag gå till förrådet och hämta så många lass som jag orkar köra i dag. Ju fortare där blir tomt, desto bättre.

Nu är förrådet tomt!!! Skönt! Måtte nu Paloma kunna sälja det, ju snabbare desto bättre!

Nedan dagens första lass:

Och dagens andra lass:

Och slutligen det tredje och sista lasset (med de nedmonterade stora platshyllorna). Jag tänker faktiskt ta med en av hyllorna till Sverige. Det hör normalt ett förråd till alla lägenheter, och med en rejäl hylla blir det bättre ordning. En sådan här hylla kostar hälften så mycket att flytta upp, som det skulle kosta att köpa en ny. Nu har jag visserligen bara planerat att ha påsk- och jul-pynt samt resväskor i mitt kommande förråd, men ändå. Ulf tycker att det vore bra om jag förvarar hans saker (de som ska med i flytten härifrån) där också. Så har han lite saker på plats när han besöker Skåne.

Nu ser lägenheten mer och mer ut som en lagerlokal. Men det kommer att bli bättre organiserat när jag har kommit igång med packandet.

På balkongen får det inte plats mer. Måtte jag hinna ta rätt på minst hälften innan det kommer en regnskur... (Prognosen spår inget regn förrän på söndag.) En del av det på balkongen ska Erik hämta, nästa gång han kan låna Tonys bil.

I morgon ska jag alltså börja packa böcker!

21-02-12:

Vi är många som längtar efter att bli vaccinerade. Och vi hoppas förstås att det inte ska dröja alltför länge. Men tyvärr dröjer det (både i Sverige och här i Spanien), kanske ända till juni?

Vi får hålla hoppet uppe och fortsätta med att hålla avstånd, tvätta händerna, och använda munskydd när vi bör och måste.

I dag sågade de ner palmen som hade tappat sin krona. Stammen ser frisk ut inuti, men det skulle ändå inte ha kommit några nya blad.

De rullade över den avsågade stammen på vår sida muren, för härifrån var det lättare att frakta bort den.

Jag har packat mest hela dagen. Jag har förstås gått ut med Nellie (underbart ute, sol och 23°), men däremellan har jag försummat henne. För att göra lunchen roligare serverade jag den på special-tallriken nedan. Då tar det minst 4 gånger så lång tid att få i sig maten. Och äta är bland det roligaste Nellie vet. Fast emellanåt tar jag upp henne i famnen, och klappar henne en stund. Det tycker hon också om.

Precis som planerat har jag packat böcker. Jag fyller botten i lådorna med böcker (men låter dem stå upp, fortfarande i bokstavsordning efter författarnamnen). Ovanpå lägger jag tyg och kuddar, då blir det lagom tungt. När jag lyfte upp lådan nedan, insåg jag bums att jag fick lyfta ner den igen. Jag var nämligen tvungen att ta fram hyllan jag har ovanför sängskåpet först. Hyllan har jag konstruerat själv med hjälp av en slaktad Billy-hylla och lösa hyllplan. Den måste monteras ner före flytten, och det var bäst att göra det nu - innan jag staplade så många lådor framför att jag inte kunde komma åt den. 

Nu är hyllan nedmonterad. Jag är noga när jag packar. Jag ser till att lådorna "väger jämnt" och är fyllda ut i alla hörn så att det går att stapla dem stadigt ovanpå varandra. Dessutom ställer jag ett vanligt skrivarpapper på högkant innanför handtagen. Det skyddar innehållet från ev smuts, och flyttgubbarna kan använda lådhandtagen ändå.

Åtta lådor har jag packat i dag. Jag har hunnit till bokstaven M bland skönlitteraturen. I morgon ska jag fortsätta. Jag måste stapla åtminstone 5 lådor på höjden, annars räcker inte golvytan. (Jag får stå på trappstegen för att kunna lyfta så högt.)

Klockan är bara 20, men jag gäspar redan. Jag sov bara tre timmar i natt (mellan 03 och 06). Före och efter låg jag och grubblade på var i all världen jag ska bo när jag har kommit upp till Sverige. På riktigt menar jag. Jag kan ju sova hos Jenni de första veckorna, och ha mitt bohag lagrat, men sen. Jag har frågat Ängelholmshem, men de ger aldrig någon förtur i kön - så det är 5-10 års kötid som gäller, beroende på typen av bostad jag vill ha. Jag har också skrivit långa bevekande mejl till två privata hyresvärdar, men de har heller inte velat ge mig någon förtur. Jag fortsätter dock att anmäla intresse för olika lägenheter (alla billiga), även om det är 156 andra före i kön...

Helsingborgshem (där jag har 16 års kö-tid och står 1:a i köerna) har just nu ingenting alls attraktivt att välja på. Bara tråkiga 2:or på tråkiga områden. Det lär vara kortare kötid i Höganäs. Jag har anmält intresse för en lägenhet hos Höganäshem men det kan ju vara många före i kön ändå. Och det är ju i Ängelholm jag vill bo. Dock får jag vara beredd på att ta "vad som helst" till att börja med. Väl på plats får jag leta intensivare. Jag ska titta på insatslägenheter också. Om jag ska köpa något så vill jag inte förhasta mig. Det måste få ta lite tid att titta, jämföra, och räkna på vad som är möjligt.

Eftersom jag grubblade klart natten som var, så hoppas jag kunna sova i natt. Nellie har fått sova i min säng varje natt sedan Stella dog. Hon tar inte särskilt stor plats, och det är gosigt att ha henne nära, men jag sover trots allt bättre när jag sover ensam.

21-02-13:

I natt sov jag gott, trots att vi var två i sängen.

En liten repetition (på norska) av de regler som nu ska fortsätta att gälla:

I förmiddags stod 2 byggjobbare och borrade hål i palm-stammen. Eftersom de borrade i en rund ring, så anade jag vad som komma skulle.

Men jag tycker inte att det blev överdrivet snyggt... Jag ser förstås inte härifrån vad det är för typ av växt i krukan. Om det är något som kommer att hänga över kanterna när det har vuxit till sig, så kan det kanske bli bra.

På tal om växter. Jag hade 7 stycken små växter kvar, som jag omöjligt kan ta med till Sverige. (Jag tar bara de tre sticklingarna.) Dessa 7 växter satte jag i dag ut i en låda vid vår port. Jag skrev "Tag de växter du vill ha!" på lådan (fast på spanska förstås). Redan någon timme senare tackade en av grannarna. Hon sa att växterna redan hade hittat olika hem att bo i. Det känns bra! Jag kan inte tänka mig att slänga levande växter. Nu vet jag att någon annan tar hand om dem.

Jag har stoppat in madrasserna (utom de 2 jag sover på) i kraftiga svarta sopsäckar. Då riskerar de inte att bli smutsiga under transporten. Jag la dem på sängskåpet, så är de ur vägen. Sedan packade jag någon flyttlåda till.

Men sedan kom jag på att jag faktiskt måste ta rätt på Billy- och Benno-hyllorna som står i hörnan (och innehållet i dem) först. Så nu är hyllorna tomma, och hyllplanen, hyll-bärarna och dörren har jag tagit bort. Nu kan jag blockera hörnan med fler flyttlådor. 

En "hemlis": Det var mycket dammigt på hyllplanen längst in och högst upp. Jag nös vid ett par tillfällen. Städerskan måste ha slarvat...

Fast ännu är det bara 10 lådor i traven. Fler än 5 på höjden klarar jag inte att stapla. I morgon ska jag börja ställa en ny rad framför de här.

Det har varit solsken och 21° varmt. Nellie och jag har gått några sköna promenader. Lite pauser måste jag ha i packandet. Förresten gick jag i förmiddags och hämtade kuddfodralen som sömmerskan Paqui hade sytt. De blev jättefina! Fast jag la undan dem bums. Jag har redan packat in ryggkuddarna till sängen i en svart sopsäck. De ligger ovanpå madrasserna.

En annan "hemlis": Jag småäter en del nu när jag packar. Inte bra alls! Jag kan väga 10 kg mindre utan att vara underviktig, men bara 4 kg mer utan att vara överviktig (enl BMI). Jag borde hålla mig "mitt i spannet", och då krävs det att jag går ner 4 kg. Det gör man INTE om man småäter mellan målen...

21-02-14:

I dag är det som bekant Alla hjärtans dag, så här får ni lite kärlek av mig (som tack för att ni läser min blogg):

Hanna Dales söta teckning vidarebefordrar jag gärna:

Jag ska ta med Nellies lilla hundtrappa till Sverige, det är den som vi använder både till sängen och fåtöljen. Den stora höga ska jag däremot lämna kvar (sälja eller ge bort). Den har legat i förrådet och jag behöver ingen så hög trappa längre. Jag googlade på hund-trappor och hund-rampar, för jag kan behöva en trappa till i Sverige. (Så jag slipper flytta den enda fram och tillbaka.) Jag hittade en hel del, men också den superfina hemsnickrade varianten nedan. (Hittade inte originalet för jag kommer inte in på Facebook, men såg den på en annan blogg.) Kanske jag borde göra något liknande åt Nellie, så småningom? Det beror förstås helt på hur min blivande bostad kommer att ser ut.

Jag har ännu inte hunnit fylla någon mer flyttlåda med böcker. Däremot har jag samlat ihop alla Ulfs saker (totalt ca 1 m³) och lagt dem på min säng. Nu ska jag välja ut det bästa (och mest användbara) och packa ner i en flyttlåda som får följa med till Ängelholm. Resten måste jag ge bort (precis som jag måste göra med många av mina egna kläder och tillhörigheter), eftersom det kostar alltför mycket att frakta upp allt. Dessutom ska jag ju få plats med allt i min kommande bostad. Och den kanske inte blir större än den här?

Oops! Jag kom just på: hela stora shoppingkärran är också fylld med Ulfs saker. Den står i köket nu... Jag får tömma den, och lägga även de sakerna på sängen. Pust. Men det är bättre att ha överblick innan jag börjar sortera.

21-02-15:

Nej, inte en enda "boklåda" har jag packat i dag. Men jag har gjort en massa annat. Redan i går kväll skruvade jag ner vägghyllan, som var i vägen för att kunna ta ut fåtöljen. Jag tejpade fast den ömtåliga fiber-kabeln längs golvlisten, och ställde en liten Billy-överhylla som skydd ovanför routern. I dag flyttade jag några tavlor, och CD-pelaren som skymtar på fotot.

I kväll kom Erik för att hämta fåtöljen och en massa andra saker han skulle ha. (En del tar han hand om för att sälja åt mig, t ex den stora fågelburen.) Sedan försökte vi på minst sjuttioelva olika sätt att lirka fåtöljen förbi pelaren. Utan att lyckas... Suck! Jag såg på när flyttkarlarna tog in fåtöljen. Den hakade inte upp sig, eller fastnade, någonstans. De bara bar in den. HUR gjorde de? Eftersom det såg lätt ut så tittade jag inte så noga. Både Erik och jag är händiga, och tycker oss kunna se hur man på bästa sätt ska få fåtöljen igenom den trånga passagen. Men ännu har vi alltså inte lyckats. Så fåtöljen står kvar! (Och står i vägen...) Den här gången skruvade vi av hjulen där fram också, trots att de inte tog emot.

Erik känner en kille som ofta hjälper till hos en flyttfirma. Han ska ta med honom hit en annan dag. Vi verkar behöva lite experthjälp. Om det gick att få in fåtöljen så måste det gå att få ut den igen. Men de är idiotiska de spanska pelarna, som placeras på alla ställen där det är minst lämpligt. Som här, där hallen är som smalast, eller i vårt förra vardagsrum där det satt en mitt på den enda väggen där det passade att ha flera Billy-bokhyllor i rad. Hoppas Eriks kompis bums ser exakt hur man ska göra för att komma förbi pelaren. Enda återstående hoppet är annars att jag ber flyttproffsen, som kommer för att hämta mina möbler (om en månad), att bära ut den - trots att den inte ska med i flytten.

Lille Mio börjar bli ett bekymmer. Hans bur står i vägen! Och jag hinner inte med honom. Jag hinner varken städa buren ordentligt, eller prata med honom. Jag vill ge bort honom, men hittills har ingen jag har frågat velat ha honom. (Trots att han sjunger så vackert!) Jag ska skriva till veterinären, och fråga om de känner någon. Jag kan tänka mig att ge bort buren också, så att Mio får fortsätta att bo som han är van vid. Spanjorerna brukar annars ha så pyttesmå burar till sina kanariefåglar. Den här buren är inte stor, men ändå ca 4 gånger större än vad spanjorerna brukar använda...

Det regnade i natt, och har varit grått och ruggigt nästan hela dagen (och bara 15°). Nellie och jag har gått korta promenader. Först i kväll tittade solen fram igen. Det ser ut att bli bättre väder i morgon.

Nellie är så duktig och sköter sig exemplariskt. Hon har säkert tråkigt, eftersom jag inte hinner med henne ordentligt. Men hon finner sig i det hela. Dock väckte hon mig i morse, en timme innan jag hade velat vakna. Hon slickade mig på näsan och propsade på att jag skulle klappa henne på magen. Jag löd förstås, väluppfostrad matte som jag är...

Någon timme i dag har jag ägnat åt att leta bostäder i Skåne. Jag hittade en liten 1:a i Höganäs, som jag anmälde intresse för. För säkerhets skull skrev jag ett långt bevekande mejl där jag bl a berättade hur bra hyresgäst jag är. Kanske det hjälpte, för jag fick ett mejl tillbaka där jag "som en av flera" blev erbjuden den lilla 1:an. Hur många andra som har fått ett likadant mejl vet jag inte, men hoppet tändes. Lägenheten är visserligen inte ledig förrän 1/6, så 2-2½ månad att bo i "kappsäck" (och sova hos Jenni) skulle det bli ändå. Men i nuläget har jag ingenstans att bo. Inget av de allmännyttiga fastighetsbolagen ger förtur i kön, och två av de privata som jag har kontaktat gör det inte heller. Det finns en nybyggd jättefin 3:a i Ängelholm som är till uthyrning redan 1/4, men den kostar nästan 12'000:-, så den har jag för låg inkomst för att få.

Jag letar efter bostadsrätter också. De billiga är alla små 1:or, och ingen är riktigt bra. Och 2:orna är för dyra. Jag har hittat några riktigt fina (2 med sundsutsikt), som jag skulle kunna trivas jättebra i, men de har kostat ca 1 miljon för mycket...