Sparad dagbok 68

Kanske vi kan bli vaccinerade mot SARS-CoV-2-viruset redan till våren? (Och vårdpersonalen dessförinnan.) Om allt går som det ska, så kanske vi kan börja leva ett nästan normalt liv igen inom ett halvår. Låt oss hoppas att det blir så!

Efter gympan så gick Ulf, hundarna och jag en El Paseo-runda. Solen sken och det var 21°.

Vi gick fram till hamnen innan vi vände. Även Stella travade på bra i dag. (I går fick jag nästan släpa henne i kopplet, kändes det som.)

På promenaden testade jag mitt nya rosa munskydd. Det sitter bra utan att smita åt om näsan, men lite svårare att andas är det förstås ändå. På gympan hade jag ett av mina fjärils-munskydd med silikongrejen under. Det funkade ganska bra, men det är självklart skönare utan munskydd. Med munskydd så blir syrehalten i luften man andas in upp till 3% lägre än annars. Bara 18% mot normala 21%, och det märks!

Jag gav bort några silikongrejer till mina gympa-kamrater. De som provade tyckte som jag, att det går lite lättare att andas när man använder silikongrejen. Men tacka vet jag att andas frisk luft utan att ha en massa tyg framför näsan. Sådant som var självklart förr (för bara 8 månader sedan) är inte längre självklart...

Jag har inte kommenterat presidentvalet i USA, men alla vi som har något att tänka med - vi är förstås tacksamma att vi blev av med Donald Trump! Joe Biden verkar ju sansad, och Kamala Harris riktigt lovande!

Norwegian har inte längre råd att flyga (alla resor från Arlanda är inställda), och därmed finns förstås inte Ulfs hemresa härifrån, och inte min tur-och-retur-resa till Stockholm över jul.

SAS flyger fortfarande direkt Alicante-Arlanda. Men om alla som nu inte kan resa med Norwegian beställer biljetter via SAS, så riskerar resorna både att ta slut och bli dyrare. Ulf måste inte resa en viss dag, och Aptos Congo har gott om lediga lägenheter, så han kan avvakta. Själv är jag beroende av att Ana kan ha mina hundar, och är därför inte lika flexibel. Jag hade tänkt beställa min julresa via SAS, men så var Norwegian lite billigare. Det är lätt att vara efterklok...

Hur som helst måste vi avvakta besked från Norwegian, om att våra resor är inställda, innan vi kan beställa nya biljetter. Vi får väl se hur det går. Synd med flygbolaget Norwegian. Sedan de började tillåta hundar i kabinen har jag tyckt om att resa med dem. SAS (som jag alltid har tyckt bra om) flyger t o r Arlanda, men inte Alicante - Kastrup...

(Ryanair finns ju också, men eftersom de överhuvudtaget inte tillåter hundar ombord - så vill jag inte resa med dem så länge det finns andra alternativ.)

Jag skrev till Pensionsmyndigheten och frågade VARFÖR det inte fungerar med elektroniskt levnadsintyg för mig. Jag fick svaret nedan.

Nu bör jag förstås kolla hur de spanska myndigheterna skriver jämfört med de svenska, och se om jag kan ändra det på ettdera stället - så att det kan fungera nästa år. Fast just nu orkar jag inte göra jobbet. Dessutom är det ännu svårare att få tag i spanska myndigheter nu i pandemi-tider. Någon mailadress har de ju inte, och helst vill de ha personliga besök.

Sen förmiddag gick jag en El Paseo-runda med hundarna. Sedan gick jag hem och vilade en halvtimme. Därefter gick jag en runda med Ulf. Vi började gå längs El Paseo. Det var regnrisk men inte ett enda regnmoln i sikte. Solen sken, och det var varmt och skönt. (Jag hade shorts och T-shirt, och Ulf upptäckte att det var för varmt med jeans.)

Ulf och jag hade tänkt beställa bord på La Cova till i morgon. Men det visade sig att de har semesterstängt just den här veckan. Alltså får vi vänta till nästa vecka.

Ulf blir som en liten pojke när han ser tåg (och bussar samt flygplan). Alltså uppskattade han att 2 olika Tram-tåg passerade under bron precis när vi gick över.

När vi kom fram till Aldi så gick vi inom och handlade lite. Aldi är nog den bästa livsmedels-affären här i El Campello, bl a har de många ekologiska produkter. Tyvärr är det den affären som ligger allra längst bort från mig. (1200 meter har jag för mig.)

Sedan gick jag hem till hundarna, drack te och vilade 1 timme, och därefter gick jag en runda med mina små. Ulf kommer hit i kväll och äter middag.

Numera vet vi att ris för det mesta innehåller en hel del arsenik. Om man kokar (rå)riset i 2 omgångar, så får man bort gifterna men behåller näringsämnena.

Jag tycker inte att "koffert-bordet" är snyggt. Men om man är trångbodd så är det ju praktiskt att kunna förvara saker inuti. Soffan är söt fast den har "fel" färg (för mörk för min smak). Tyvärr var den bara med på bilden som komplement, och inte till salu. (Dagens Westwing...)

Nog måste det vara nytt för i år, att 11/11 är Singles Day? I alla fall har jag inte hört talas om dagen tidigare. Men jag har sett att flera butiker har erbjudit 11% rabatt i dag.

Ulf mötte mig utanför gymmet när jag slutade. Vi hade nämligen bestämt att vi skulle gå till marknaden tillsammans. På vägen dit passerade vi de vackert dekorerade träden utanför sybehörs-affären Mercería Paqui.

Vi gick först ner till mat-marknaden. Där var det inte alls så trångt som vi befarade. Gångarna är bredare nu, och enkelriktade.

Frukt och grönsaker är både vackrast och godast. Men det händer att jag tar ett gratis smakprov när jag går förbi ståndet där de säljer choklad och nougat (turron). Fast just i dag smakade jag inte, jag vräker i mig tillräckligt mycket ändå (nu när Ulf är här).

Det säljs oerhört många munskydd, i många olika modeller. När jag var på marknaden förra gången (och inte hade kameran med mig) så såg jag de snyggaste jag har sett hittills. Tyvärr var de så tjocka att jag inte skulle ha kunnat andas i dem - annars hade jag säkert köpt allra minst ett.

Hoppet steg när jag läste att ett tillförlitligt vaccin kanske kommer ut på marknaden redan i januari. Men nu har jag insett att jag själv kommer att få vänta länge på att bli vaccinerad. Kanske blir det tidigast i juni nästa år. Det är ju självklart att sjukvårdspersonal och riskgrupper ska vaccineras först. Men att väntan för oss andra kommer att bli så lång, det insåg jag inte förrän i dag.

Nedan lite intressant statistik från det amerikanska valet. Ja, det är ju allmänt känt att kvinnor är klokare än män

, så resultatet nedan förvånar mig inte.

Efter marknaden gick vi hem till mig. Jag åt frukost och bytte om till civila kläder. Sedan gick vi ner till El Paseo tillsammans med hundarna. Ulf passade på att fotografera Stella, Nellie och mig.

Om ni inte känner igen mig bakom munskydd och solglasögon, så känner ni igen hundarna. (Jo det händer att jag inte känner igen en bekant som jag möter - inte förrän i allra sista ögonblicket, när vi nästan har passerat varandra... Och jag är inte ensam om detta.)

Vi träffade Josefina och Kiko. Nellie rusade fram till Kiko så snart hon såg honom. Det blev ett kärt återseende! Josefina bad Ulf att ta foton på hundarna, som jag sedan lovade att skicka till hennes son.

När vi tidigare har träffat den cremefärgade chihuahua-tiken i annat sammanhang, så har Nellie skällt på henne (av rädsla). Nu upptäckte hon att tiken inte var farlig alls. (Och matten som trodde att Nellie var aggressiv fick ändra uppfattning.)

Ulf, hundarna och jag fortsatte vår promenad. Men vid Avenida Dels Furs-backen skildes vi åt. Det tyckte Stella inte om. Hon stretade emot och ville att vi skulle fortsätta att gå tillsammans...

Fast framåt kvällen kom Ulf hit. Eftersom Norwegian i dag har bekräftat att våra resor är inställda, så beställde vi en ny åt mig med SAS. Uppresa 20/12 och hemresa 4/1. Lite ändrade datum alltså. Ulf blir förmodligen tvungen att resa med Ryanair, för en enkelresa med SAS skulle kosta 5000:-, och det finns ingen plats ledig förrän 13/12 (om jag minns rätt).

När min resa var beställd gick vi ner till restaurang La Toscana och åt middag. (Om det berättar jag i morgon. Det är läggdags för sådana som jag nu.)

Ulf tycker mycket om pizza, men unnar sig sällan någon - eftersom de innehåller en ryslig massa kalorier. Men i går var det dags. Han valde en skaldjurs-pizza, och jag en med brieost, skinka och champinjoner. (Mozarella-ost och tomat fanns på båda pizzorna.)

Ulf tog ett par närbilder på mig. Så här ser jag ut när jag är proppmätt, och börjar bli sömnig. (Jag åt hela pizzan utom kanterna.)

Det är gott och trevligt att äta på restaurang. Men att äta så mycket mat, så sent - passar inte mig alls. Även om det är läggdags när jag kommer hem, så kan jag inte gå och lägga mig med full mage. Jag måste vänta 3-4 timmar efter måltiden, innan jag kan tänka på sängen. Jag kan ju bara somna när jag ligger på mage... Jag mår bäst om jag äter dagens huvudmåltid någon gång mellan klockan 13 och 16, men Ulf vill börja äta tidigast klockan 18. Nästa gång skulle jag vilja nöja mig med en entré-rätt, men då tycker inte Ulf att det är lika kul (även om han kan välja hel meny.)

I morgon ska jag bjuda på kyckling-gryta hemma hos mig. Jag tycker bäst om att laga grytor. Det är också enklast, när man som jag bara har 2 kokplattor.

Ulf har nu beställt en resa med Ryanair. Resan kostade bara 880:- (inkl incheckad resväska), men i gengäld startar planet redan 07:25 på morgonen (och Ulf måste ta en taxi 05:00 härifrån). Resan blir en dag senare än planerat (= 3/12), vilket innebär att Ulf ska sova i min gästsäng de 3 sista nätterna. Det kommer att bli trångt här! Inte nog med att sängen ska fällas ut, och fåtöljerna stå någon annanstans. Vi ska dessutom få plats med Ulfs resväska och dator, samt shoppingväskan med allt som sedan ska vara i förrådet...

I dag har jag varierat promenerandet: Gå ut med hundarna, gå ärenden, gå ut med Ulf, gå ut med hundarna... Ulf och jag gick till Playa Muchavista.

Vi passerade den första lägenheten jag bodde i här i El Campello (2006-2007), se pilarna. Utsikten var oslagbar! Men det var långt till närmaste affär...

I kväll ska Ulf äta middag i sin lägenhet. Då kan jag gå och lägga mig lite tidigare. Jag är sömnig redan nu (17:45). Det blev bara 4½ timmes sömn i natt. Hundarna vaknar ju i vanlig tid...

Det kommer att bli obligatoriskt med negativt covid19-test för inresa till Spanien. Ett sådant test kommer jag alltså att behöva göra innan jag återvänder från min julresa till Stockholm. Det blir ju en inte oväsentlig extrakostnad + att det ska gå att få tid den 2:a eller 3:e januari.

När jag snabbkollar priset för test + intyg så är det billigaste jag hittar 1650:-! Det är ju inte klokt så dyrt! Jag har för mig att man kan få ett test utfört för ca 500:- (och t o m gratis). Kan ett intyg verkligen kosta dubbelt så mycket? Fast det måste vara ett snabbtest, eftersom det bara får vara 72 timmar gammalt. Suck! Extra besvär + hög kostnad. Jag tycker att det är helt fel när sådant som är obligatoriskt kostar pengar. Å andra sidan vill jag verkligen inte riskera att smitta någon med covid19!

Jag letar testpriser i Stockholm. Nyss hittade jag ett för 1495:- hos Vaccina: https://vaccina.se/reseintyg/ och ett för 1595:- hos Carelab: https://www.carelab.se/. Något billigare har jag inte hittat, men många dyrare. Hos Expresscare (https://www.expresscare.se/boka-pcr-test-nu-coronatest/) förtydligare de att deras test kostar 1500:- på vardagar, 1800:- på helger, och att själva intyget kostar 350:-. Om jag hade vetat detta i förväg, så hade jag kanske inte valt att åka till Stockholm över jul.

Något bra som avslutning. Tram-priserna kommer INTE att höjas nästa år. Bra!

Att momsen sänks på engångs-munskydd stod det om i går i alla spanska tidningar. Många spanjorer har svårt att klara den extra kostnaden. Betänk att ett engångs-munskydd får användas max 4 timmar, sedan ska det slängas. Jag köper återanvändbara (tvättbara), vilket blir mycket billigare. Men jag har ändå lagt mycket pengar på munskydd. Pengar som jag hellre skulle köpt annat för...

Efter gympan gick Ulf, hundarna och jag en promenad tillsammans. Vi gick längs El Paseo, jag tog ett (1) foto - och glömde sen att jag hade kameran i fickan.

Hemma tog jag bara 4 foton i eftermiddags. (Det på Mio blev suddigt...) Så kameran har fått vila sig.

Westwings säljer i dag ett 6-funktions-hund-flexikoppel. Ganska fiffigt, och inte dyrt, men på tok för stort för mig och mina hundar.

Utöver själva koppel-funktionen har det inbyggd mat- och vattenskål, digital klocka, LED-lampa och hållare för bajspåsarna.

Tidig kväll (17:00) bjöd jag Ulf på smörstekta kantareller (enbart för att Lidl sålde färska kantareller), och därefter en kycklinggryta med kyckling + flera sorters grönsaker + curry-gurkmeja-gräddsås (som jag hade planerat att laga). Jag kan laga mat om jag vill (och gör det då från grunden), men jag tycker att det är tråkigt och gör det därför alltför sällan. Dessutom har mitt kök mycket att önska. Arbetsyta t ex. Ulf tyckte att kycklinggrytan smakade "busgott", sa han. Bara han nu inte tror att jag tänker bjuda honom på mat stup i kvarten...

Vi lever i tider av eländes elände, och värre verkar det bli. I går toppade Alicante-tidningarna med att rekordmånga hade smittats, 876 på en enda dag.

Närstan hela Spanien är nu ett högriskområde! (Semáforo betyder trafikljus.)

Och plötsligt ser det sämre ut för El Campello! 57 nya smittade de senaste 14 dagarna, och vi är nu uppe i 11 dödsfall. Pandemin accelererar!

Aktuella siffror- region för region. (UCI = IVA.) I Comunidad Valenciana har 18,2% av befolkningen testats positivt för Covid19. Snittet för hela Spanien ligger på 13,2%.

Folk pratar mer och mer om att de befarar en ny nedstängning av samhället. Det vore hemskt! Det vill jag inte uppleva igen! Inte som i våras, när vi inte ens fick gå ut en kort promenad.

Siffrorna för världen är nu ofattbart höga! Dock har 34'531'017 personer tillfrisknat!

Läget i Sverige är nästan lika illa som här, i förhållande till befolkningen.

Om vi vill hålla oss friska (och det vill vi, nu när vaccinering snart kan bli verklighet) så MÅSTE vi hålla avstånd!

Lite mindre akut elände. När hus här i Spanien "fyller 50 år" så måste de besiktigas och godkännas. Nu befarar man att hälften av höghusen längs kusterna i Alicante-provincen inte kommer att bli godkända. Det gäller även några hus här i El Campello.

Betongen de byggdes av var av sämre kvalité, och har delvis eroderat. Hus nära havet är alltid mer utsatta. Man ska nu göra en grundlig genomgång av hus byggda på 60- och 70-talet. Hus här i trakten ska helst kunna klara en jordbävning med en magnitud på 6 enligt Richter-skalan. Visserligen är jordbävningar av den styrkan väldigt sällsynta här, men år 1829 drabbades Torrevieja hårt.

De aktuella byggnaderna riskerar inte att rasa (om det inte kommer en riktigt kraftig jordbävning), men de behöver en teknisk översyn. Man ska försöka förstärka vissa hus med extra balkar och betongpelare, där så är möjligt.

Los Olivos, huset som jag bor i, är byggt 1985 (tror jag). Det ligger inte direkt vid havet, och är bara 3 våningar högt. Så det håller nog min livstid.

Mitt i eländet ska vi inte glömma livets glädjeämnen! Stella och Nellie muntrar ofta upp mig!

Vid 13-tiden gick Ulf, hundarna och jag en promenad tillsammans. Det är ganska molnigt ute, och 20°. Jag har långbyxor och långärmad tröja på mig, och tycker att det är kyligt ute. Men Ulf tycker att det är alldeles lagom. I kväll ska jag hälsa på Ulf i hans lägenhet. (Annars kommer han oftast hit.)

Ulf hittade förresten ett ställe i Stockholm där ett PCR- test med intyg "bara" kostar 1100:-, se: https://www.avenirhalsan.se/covidtester. Jag har mailat och frågat om de har öppet lördagen den 2/1. Det är den dagen jag bör ta provet. Men kanske har de öppet bara på vardagarna?

Jag fick precis svar från Avenirhälsan. De har öppet på helgerna - men då kostar det 1800:-...

För att roa mina små så serverade jag deras kvällsmat på aktivitetsmattan. Som de nosade! Och så glada de blev när de lyckades få fram en godbit (vanligt torrfoder).

I dag besökte Ulf och jag söndags-marknaden. Vi köpte ingenting, men oj så många växter jag hade velat köpa... Fast det är ju kul att titta också.

Jag stannade till och tittade i ståndet för hundar nedan. Men det fanns bara saker för större hundar än mina. Det slumpar sig faktiskt så, att ungefär 97% av alla hundar är större än mina... Alltså lönar det sig väl bäst att sälja kläder och leksaker för hundar > 2 kg.

När vi kom fram till min favoritavdelning fick Ulf tålmodigt stå och vänta, medan jag tog sisådär sjuttioelva foton på de vackra växterna. Just i detta ståndet har de alltid ett stort sortiment av fina växter. Det var många jag hade velat köpa, men dels har jag inga pengar nu, och dels är det faktiskt bättre att vänta till jag kommer tillbaka från min Sverige-resa. Jag vet ju inte vem jag får som blomvakt. (Fast pelargoner brukar man inte kunna köpa i december och januari, så dem får jag vänta med till februari.) En i den rosa färgen nedan vill jag gärna ha.

När vi var på väg ut från marknads-området så stötte vi på Annevi. Hon var just i färd med att köpa grönsaker. Det är alltid trevligt att byta några ord med Annevi! Staffan väntade vid en servering sa hon, men honom såg vi inte - så vi fick nöja oss med att hälsa.

I dag berättar tidningen El Pais om en intressant enkät de har gjort angående spanjorernas upplevelser av pandemin. Den ska jag berätta om i morgon. Då ska ni också få se foton på min senaste ommöblering (datorn står återigen i sovrummet). I kväll hinner jag bara skriva de här raderna. Ulf kommer snart, och när han går igen så bör jag lägga mig. Jag ska nämligen upp tidigare än vanligt i morgon.

Klockan 08 i morgon ska rörmokarna, Rafael och jag träffas i Lenas och Rafaels lägenheter. Förhoppningsvis ska jobbet (med vattenläckan) äntligen bli gjort! Och innan jag går dit måste jag ha hunnit med både mina vanliga morgonbestyr, och att gå ut med hundarna. Kanske får jag gå direkt till gympan från Lenas lägenhet? Det beror på hur snabba rörmokarna är.

Jag glömde säga att Ulf redan har fått tillbaka pengarna (för de inställda flygresorna) från Norwegian. Jättebra (och oväntat) att det gick så snabbt!

Det mesta gick bra i morse, och förhoppningsvis är Lenas granne Rafael nöjd nu. Men det började med att rörmokaren kom 35 minuter för sent (punktering på bilen sa han). Då var Rafael nästan färdig att ge upp och åka därifrån.

Rörmokaren tog de 2 defekta plattorna från Rafaels badrums-tak, och satte dem på golvet i Lenas badrum. Det var en hel platta, och en tillsågad. Rörmokare började såga i en av Lenas plattor men lyckades knäcka den. Jag frågade om plattorna är dyra, men han sa att det bara kostar 2-3 € per styck. Vi mätte, och hittade en tillsågad med rätt mått i Lenas badrums-tak. Den plattan + en hel tog vi ner till Rafaels badrum. Där lyckades rörmokaren efter lite sjå att få dem på plats. Han tätade också med silikon runt röret i taket. Så nu ska allt vara klart hos Rafael.

Rafael uppförde sig helt OK, efter att först ha tittat chockat på mina mönstrade gympa-byxor i neonfärg. Han tittade artigt men uppgivet på mig över munskyddet. Just i dag verkade han inte tycka att allt är mitt fel. Det är ju faktiskt jag som har sett till att rörmokaren kom i dag och fixade hans badrum.

Rafael sa att han och hans fru hade hört droppande redan i maj (när Lena fick bytt flottör), men att de inte förstått varifrån ljudet kom, och det dröjde ju innan det syntes i deras badrumstak.

Rörmokaren sa att det var en av deras anställda som hade satt ihop ett rör fel, så att skadan hade uppkommit. Arbetet i Lenas badrum gjorde de gratis, det går på garantin. Men Lena får betala för jobbet hos Rafael. (Det tog exakt 27 minuter, och Lena höll med plattor, så det ska förhoppningsvis inte kosta så mycket.) Rörmokaren ska maila mig en faktura, och så går jag och betalar när jag har fått den. (Lena har gett mig pengar att betala med.) Rafael tycker fortfarande det är konstigt att Lenas försäkrings-bolag inte betalar, och det tycker jag och Lena också.

Nu återstår att skaffa 2 nya plattor till Lenas badrums-tak. Det ska finnas en firma här i El Campello som säljer sådana. Men det får vara tills Lena kommer ner. Då kan vi hjälpas åt. Jag tror att Lena och jag ska klara att sätta plattorna på plats själva. Vi är ju händiga kvinnor! (Men vi bör nog be dem som säljer plattorna att kapa till den som ska vara mindre.)

Tja, och efter rörmokeriet så gick jag på mitt gympa-pass. Sedan gick jag hem, bytte om, åt frukost och satte igång en tvättmaskin. Därefter gick hundarna och jag vanliga El Paseo-rundan, och Ulf följde med oss.

Nu känner jag för att ta det lugnt en stund. Senare i dag ska jag uppdatera om pandemi-enkäten mm.

Enkäten och om-möbleringen får jag skriva om i morgon. Jag hinner inte nu. Ulf kommer strax och ska äta middag här. Och innan dess tog jag rätt på tvätten, samt sprang (!) ett varv runt kvarteret med en synnerligen ivrig Nellie (medan Stella föredrog att ligga kvar i sängen).

Jag hade velat köpa blommor på marknaden, skrev jag i går. Just nu har jag bara de här växterna på balkongen (+ crassulorna, den andra bougainvillean som inte blommar alls nu, och den lilla hjärtrevan med 2-3 mini-blommor):

Så här ser Stella ut när hon försöker övertyga mig om att klockan går en hel timme fel - och att det visst är matdags:

Vi jämkade hälften var, så de fick sin kvällsmat 30 minuter i förväg (men inte en hel timme).

Stella har varit piggare en period. Därför känns det trist att märka att hon nu börjar tackla av lite igen. Hon går långsammare, har svårt att klara de 5 trappstegen mellan vår ytterdörr och marken, och i går ville hon inte följa med på en av promenaderna. Hennes päls blir glesare och glesare, mest syns det på magen-bröstet. Ni kan titta på fotot ovan (det ovanför det understa). Ni kan se att den mörkare huden skymtar fram på brösten. Pälsen är gles där.

Själv känner jag mig deppig. Jag känner oro för att samhället ska stänga ner igen. Det tar väldigt hårt psykiskt, att sitta ensam i en lägenhet och titta på väggarna (medan man längtar ut). Det känns som om det är evigheter tills vaccinet kommer. Evigheter tills jag kan bli vaccinerad. (Först därefter kan jag träffa mina barn och barnbarn...) Den har pågått för länge, den här pandemin - och ännu ser vi inte slutet.

Tidningen El Pais genomförde en stor enkät under perioden 30/10 - 6/11 som publicerades häromdagen. Nedan delar av resultatet.

Majoriteten av spanjorerna (6 av 10) är för en ny nedstängning av samhället om det är nödvändigt för att skydda hälsan. 73% sätter hälsan före ekonomin, trots att de ekonomiska problemen är stora. Här har 11,5% blivit av med sina jobb, och 14,8% har blivit tillfälligt arbetslösa. Många firmor har tvingats slå igen för gott. 57% har fått dra in på sina fritids-sysselsättningar, för att pengarna inte längre räcker, och 25,5% har varit tvungna att dra ned på nödvändigheter. 15,4% har slutat sätta på AC:n eller värmen, även om de skulle ha behövt göra det. 8,8% har inte haft råd att köpa mediciner eller gå till tandläkaren. Det är tuffa tider...

61,2% är alltså för en andra nedstängning av samhället, medan 36,3% är emot. De tillfrågade anser att de själva till 89% följer alla regler och normer (för att skydda sig mot viruset), medan de anser att resten av befolkningen bara gör det till 54%.

Betydligt fler är pessimistiska än optimistiska. Folk känner sig trötta, och de blir nedstämda av att följa de många negativa rapporterna om pandemin.

Bara 24,1% vill vaccineras bums när de får möjligheten. 36,9% skulle välja att vänta ett tag, 20,6% skulle bara låta vaccinera sig om det var absolut nödvändigt, medan 13,1% skulle vägra helt. (5,3% vet inte hur de skulle göra.)

Nedan har man listat vad som anses viktigast för att skydda sig mot SARS-CoV2-viruset. Mycket nödvändigt till vänster (blått), inte nödvändigt till höger (rött). Uppifrån: Tvätta händerna, bra ventilation, kontroller på flygplatserna, munskydd inomhus, effektiv smittspårning, covid19-tester, munskydd utomhus, restriktioner för hotell, begränsade gruppstorlekar, stängning av "kommun"gränser, utegångsförbud, stängning av restauranger och barer.

Nedan en lista över hur säkra olika miljöer bedöms vara. De säkraste överst. 32,9% anser att en park är säker, 30,8% anser att uteserveringen på en bar/restaurang är säker och 30,3% anser att trottoarerna är säkra. Det är ganska låga siffror! Bara 11,1% anser att gymmen är säkra, och 27,4% anser att ingen plats är säker. Däremellan: Vårdcentraler, affärer (inomhus), skolor, arbetsplatser, biografer och teatrar, att träffa familj och vänner inomhus (19,6%), frisör- och skönhets-salonger, lekplatser, barer och restauranger (inomhus), och allmänna kommunikationer (9%).

Ulf tycker inte att jag ska gå på gympa. Han är rädd för smittorisken. Själv känner jag mig trygg på gympan. Vi är i en stor välventilerad sal, för oss själva. Samma (äldre) deltagare varje gång. Alla bär munskydd och vi kan hålla allra minst 2 meters avstånd. Däremot går jag inte ut i den avdelningen där alla maskinerna står, trots att mitt medlemskort inkluderar att träna där också. Där är det många olika människor, varav många unga. Alla flåsar. Där är säkert smittorisken betydligt högre. Jag skulle "deppa ihjäl" om jag inte fick röra mig, och åtminstone träffa lite folk. Alltså fortsätter jag på gympan.

Nedan listas vilka aktiviteter som är tråkigast att behöva avstå från. Överst: Att inte kunna träffa vänner och familjen tycker 40,8% är trist. Och 36,2% tycker det är tråkigt att inte kunna vistas ute i friska luften. Bara 4,4% tycker det är tråkigt att inte kunna gå till gymmet, fast färre (3,9%) tycker det är tråkigt att inte kunna besöka affärer. (Övrigt, uppifrån och ner: firande, nöjesresor, besöka bar/restaurang, inget av ovanstående, besöka bio/teater, vara ute på nätterna, besöka frisörer/skönhetssalonger.

Den här pandemin har vänt upp och ner på vår vardag. Inget är sig likt. Det tar på de psykiska krafterna, att inte kunna göra allt det där vanliga, som vi tog för givet att vi alltid skulle kunna göra... Vi måste tro att eländet kommer att ta slut! Och till dess får vi göra vårt bästa med att hålla avstånd, tvätta händerna etc.

Ulf och jag bestämde att vi skulle gå en hund-promenad tillsammans, och därefter äta en lätt lunch på 100 Montaditos. Först gick vi norrut längs El Paseo. När vi hade hunnit en bit på vägen så stötte vi på Annevi och Staffan, och hade en trevlig pratstund med dem. Sedan gick vi lite till, innan vi vände söderut igen.

På nedre delen av en lyktstolpe satt en liten borttappad hund. Någon har väl lyft upp den, för att dess ägare lättare ska hitta den igen.

Framme vid 100 Montaditos valde vi ett bord i solen, och beställde. Ulf valde café con leche (kaffe med mjölk) och en Tosta mediterránea. Jag valde vatten och en Campechana-sallad.

Så när som på den rostade löken, är salladen 100% nyttig (tonfisk, kokt ägg, isbergssallad, paprika, tomat, oliver och olivolja). Hundarna fick smaka några bitar tonfisk, och de fick eget vatten. (Jag hade en hopfällbar vattenskål i bakfickan på shortsen.)

Hundarna tycker att det är SÅ mysigt att få vara med! De älskar att gå på restaurang!

Fast Ulf sa att det är sista gången som hundarna får följa med, om han ska med. Han tyckte inte att Nellie uppförde sig något vidare. Hon skällde nämligen hysteriskt varje gång en stor hund gick förbi, och det hann passera några stycken.

Och inte blir hon mindre rädd om jag ryter NEJ, eller ömkar henne. Bara om jag distraherar henne, eller skymmer så hon inte ser hunden som går förbi, så slappnade hon av. Ja, hon kan ju inte rå för att hon är så rädd av sig. Är man så liten så har man rätt att vara rädd, tycker jag. Sedan önskar jag förstås att jag kunde få henne att sluta skälla... Men trots att jag har provat alla goda råd jag har hört talas om, så har jag ännu inte lyckats något vidare.

Som ni ser så har jag munskyddet om halsen. Det får man när man är på restaurang, men egentligen bara just när man äter.

Efter Montaditos-besöket piggnade jag till så pass att jag först gick omkring med dammvippan (slarvigt) och sedan dammsög hela lägenheten (noga). Jag borde ha våt-moppat också, men energin räckte inte till det.

Ni skulle ju få se hur det blev när jag flyttade in datorbordet i sovrummet. (Fotona är ett par dagar gamla.) Nedan som det såg ut medan bordet stod i vardagsrummet. (Solen skiner långt in i rummet nu på vintern, vilket gjorde att jag vid en viss tid hade svårt att se något på datorskärmen.)

Det blev mycket luftigare när bordet kom bort. Nedan kollar Stella att hundsängen luktar likadant, även efter att jag hade flyttat den.

På och i Kallax-hyllan har jag inte ordnat än. Har jag sagt att jag har beställt en ny skrivare? Den ska komma den här veckan. Den gamla svarta (som skymtar på fotot nedan) gav upp. Först vägrade den skriva ut i färg, sedan via wifi, och slutligen vägrade den helt att skriva ut. Och det är liksom det som är vitsen med en skrivare...

Det blev helt OK i sovrummet, bordet är ju nätt och är lätt flyttbart. (Jag får rulla det åt sidan när jag ska in i garderoberna bakom.)

Jag står lika ofta som jag sitter, så den vita pallen står ofta bredvid rullvagnarna.

Det är väl det som är tråkigast, att jag är tvungen att ha rullvagnarna framför den fasta garderoben. Det går visserligen ganska lätt att rulla fram dem också, men ändå. Fast jag har ingen annanstans att förvara sakerna som står på rullvagnarna. På piedestalens undre hylla står min gympa-väska. (Den som jag bl a har gympa-skor, handduk och vattenflaska i.) Den får heller inte plats i något skåp.

När jag tar av kuddarna och överkastet från sängen, när det är sovdags, då travar jag upp allt i karmstolen. Det ser värre ut än det är. Jag har ett system där jag tar en kudde i vardera handen och snabbt lägger på (eller tar av) dem - så det går snabbt att bädda trots antalet kuddar. Ryggkuddarna behöver jag egentligen inte just nu. Jag sitter aldrig i sängsoffan som den står nu. Men eftersom jag inte har någon annan plats för dem, så kan de lika gärna ligga på sängen på dagarna.

Avslutningsvis lite hopp. Jag behöver känna hopp! Nedan lägger jag märke till att det står att de första 4,5 miljoner doserna ungefär motsvarar att vaccinera alla svenskar över 65 år. Jag undrar om 68½-åringar (som jag) kommer att bli vaccinerade i första omgången? Eller bara alla över 70? Jag gissar att villkoren kommer att vara liknande här i Spanien och i Sverige. Jag vill INTE få några biverkningar - men jag vill bli vaccinerad så snart som möjligt!

Nej, i Sverige blev inte munskydd "årets julklapp", se nedan. Men vem vet hur det blir i Spanien?

Efter gympan så gjorde Ulf och jag sällskap till marknaden. Flera av knallarna är bara där varannan vecka, så man bör gå 2 veckor i rad. På vägen dit passerade vi de stackars träden nedan, som i mitt tycke blev alldeles för hårt beskurna. Men det är så det går till här i El Campello. (Poda = beskärning.)

Det är alltså inte säkert att munskydd skyddar mot SARS-CoV2-viruset alls, men på marknaden sålde nästan vartenda stånd sådana. Jag tycker att det rosa med katten på är väldigt gulligt, men det finns tyvärr bara i barnstorlek. Jag funderar lite på att köpa ett munskydd som en mini-julklapp till Irina. Kanske det med Elsa på. (Irina gillar Elsa i Disney-filmen Frozen.) Jag ska fråga Erik om Irina har tillräckligt med munskydd eller ej.

Det har verkligen gått mode i munskydd. Och tänk, för 8 månader sedan, då var det bara apoteken som hade några (längst in på lagret).

Medan jag tittade på munskydden med strass (säkert opraktiskt om man vill tvätta dem ofta), så tittade Ulf på ett som det stod Alicante lokalpolis på. Jag tror att han egentligen hade velat ha ett sådant, men så tycker han att han har tillräckligt många. Han är ju bara här i Spanien i ytterligare 2 veckor, och i Sverige blir knappast munskydd obligatoriska. Här får vi nog dras med dem tills alla är vaccinerade...

"Min" bank Sabadell ska tydligen gå ihop med BBVA. Förhoppningsvis blir det bra.

Det pratas och skrivs mycket om olika vaccin nu. Inte så konstigt - de är ju vårt enda hopp.

Jag börjar bli riktigt orolig för Stella. Hon är så förändrad till humöret-personligheten. Mig håller hon stenkoll på. Hon sitter och tittar oavbrutet på mig, om jag t ex sitter vid datorn. Hon vill något. Och så piper-gnäller hon (tyst) med jämna mellanrum. Det brukar hon inte göra. Hon vill ha mat var och varannan timme, men jag serverar hundarna vid de vanliga tiderna. Pip-gnället stressar mig...

Stella får ofta vredesutbrott mot Nellie. Såvitt jag kan se finns det ingen orsak. Stella morrar och ställer sig som när en jakthund bevakar ett byte. Nellie kryper ihop och försöker gå undan. Någon gång morrar hon lite tveksamt tillbaka, andra gånger slänger hon sig på rygg och viftar inställsamt med svansen. Men för det mesta försöker hon gömma sig. Just nu ligger hon och trycker i hundsängen under min säng. Hon vågar inte komma fram. Om Stella tittar på henne så tittar Nellie åt sidan.

Rent instinktivt så skulle jag vilja lyfta upp Nellie, för att skydda henne. Men det gör jag inte, för jag tror att det skulle bli värre då. Jag låter dem hållas, men vakar förstås över situationen. Ibland försöker jag hitta på något kul i rummet bredvid, för att distrahera. Jag ska beställa tid hos veterinären. Det kan ju vara så att Stella har fått mera ont.

I dag fick jag några foton som Ulf har tagit. Det översta är från 100 Montaditos som vi besökte i tisdags. På fotot kan man se att det inte skulle skada om jag kammade håret innan jag blev fotograferad...

Jag är sällan ute när det är mörkt. Men nu får ni se en kvällsbild ändå. Ulf lyckades ta ett fint foto av fontänen (mellan C/ San Bartolomé och Seis Perlas) i söndags kväll!

Mellan varven har jag hunnit läsa en av de böcker jag beställde från Bokus härförleden. (De har förresten slutat ta en expeditionsavgift om man vill ha skickat utomlands. Nu tar de bara fraktkostnaden, vilket blir mycket billigare. Jag har ytterligare 195 böcker på min önskelista. Jag ska försöka beställa några då och då, efter hand som jag får råd.) Jag valde att läsa den viktigaste boken först. (De övriga är skönlitteratur i pocketformat.)

Jag tycker att han skriver bra, Michael Mosley. Allt är baserat på den senaste forskningen. Han skriver pedagogiskt och förklarar bra. Allt har han dessutom provat själv, så han vet vad han skriver om. I den här boken har han kombinerat det bästa av allt: Medelhavsmat + LCHF + kaloriräkning (800) + periodisk fasta (5:2) och ätfönster (12:12/16:8) + träning. Målet är viktnedgång och bättre hälsa. Jag blev motiverad av att läsa boken, och har för avsikt att prova enligt Mosleys koncept. Fast inte just nu. Eftersom Ulf är här nu, och julen kommer snart, så blir det nog inte allvar med min bantning förrän i januari. Men då lär jag ha desto fler kilon att ta itu med. (Jag är nästan uppe i 56 kg nu!)

Alla ni som är tvungna att bära munskydd, och samtidigt använder glasögon - ni vet att glasögonen immar igen så man knappt kan se något alls. I går köpte jag en liten putsduk som ska räcka till 200 behandlingar. (Det finns sprayer också.) Jag putsade både mina progressiva glasögon och några av mina solglasögon - och testade. Det fungerade! Jag fick ingen imma på glasögonen. Senare testade Ulf också, med samma goda resultat. (Antivaho = mot imma.)

Fotona nedan tog Ulf och jag på varandra framåt 14-tiden i dag. (Nix, inget kammat hår i dag heller...)

Vi åt gott, och fotograferade både mat och varandra, och dessutom tog vi många foton på vägen hem (via hamnen). Men det berättar jag om i morgon, och då ska ni också få se en massa foton.

Hela Sparad Dagbok 67 kraschade nyss - och ALLT försvann både från webbsidan och min hårddisk. Nu ger det sig om One.com har sidan säkerhetskopierad på sin server! De brukar ha det upp till 24 timmar. Jag ska genast maila dem. Annars är allt mellan 27/9 och 11/11 förlorat, inkl alla foton! SUCK! Snyft!

Jag har chattat med One.com. De ska kunna hjälpa mig manuellt om jag mailar dem. Jag fick kopia av chatt-konversationen via mail, så jag kan bifoga den. Där har jag i detalj beskrivit problemet. Tidigare har sparade dagböcker försvunnit från min hårddisk när Frontpage har kraschat. Men då har sidan funnits kvar på webben. Men i kväll höll jag just på att överföra filer när sidan kraschade - och då blev det 0 kb kvar - dvs ingenting alls, vare sig på webben eller på min hårddisk. Som vanligt har jag inte säkerhetskopierat på ett tag. Ibland gör jag det flera gånger i veckan, men nu var det någon vecka innan Ulf kom ner som jag gjorde det. Suck och dubbelsuck! Måtte One.com kunna rädda sidan åt mig!

Jag avvaktar med att skriva mera, för när (om?) One.com återställer Dagbok och Sparad dagbok 67 så försvinner allt det sista jag har skrivit...

Dagbok + Sparad dagbok 67 kunde återställas till det som fanns där den 18/11. Jag köpte tillägget "Backup & Återställning" till båda mina webbsidor, och kan då själv återställa ända upp till 14 dagar tillbaka. Jag hade sparat det jag skrev i går - så nu kunde jag bara att klistra in det här ovan. Jag måste förstås skapa en Sparad dagbok 68, innan jag skriver alltför mycket här. Men om en stund ska jag uppdatera "på riktigt", det som jag har planerat att skriva i dag.

Nu ska jag berätta om vårt La Cova-besök i går. Under rådande pandemi så får restaurangerna bara ta emot 1/3 så många gäster som normalt, och borden måste stå allra minst 2 meter från varandra. La Cova följer normerna, som ni ser.

Det kan förstås vara svårt att välja mellan de olika alternativen. Som förrätt valde jag grönsakssoppa.

Som huvudrätt valde Ulf vitlöksgratinerad torsk (ovan) medan jag valde kyckling under grönsakstäcke. Allt smakade bra. Själv tycker jag att La Covas såser är ovanligt goda. Eftersom jag inte ville äta så jag fick ont i magen så lämnade jag lite soppa och all potatis, samt smugglade ner en bit kyckling i en medhavd plastpåse. Kycklingbiten fick hundarna kalasa på när vi kom hem, vilket blev mycket uppskattat.

När det var dags för efterrätten så var vi egentligen proppmätta, men konstigt nog går söta saker alltid ner ändå. (Socker lär utvidga magen - på riktigt.) Både Ulf och jag valde varm brownie med vaniljglass, vispgrädde och nötter. Supergott tyckte vi båda två!

Notan slutade på 39 €, och då ingick (förutom de 3 rätterna): bröd, oliver, 1 stor flaska vin, 1 stor flaska vatten, kaffe och 1 litet glas dessertvin. Detta med den fina utsikten som ni ser ovan, och trevlig personal därtill. La Cova är vår favoritrestaurang nummer ett!

Mätta och belåtna började vi vandra hemåt. Vi valde att gå runt tornet och sen förbi hamnen.

Det känns rättvist att det kommer fler och fler informations-skyltar med punktskrift (ovan). Nedan La Illeta.

Jag ville gå på gångarna på kullen ovanför La Illeta - för att fotografera lite. Ulf valde att vänta på en bänk.

Vad jag inte visste var att Ulf fotograferade mig medan jag gick. Han har bra teleobjektiv på sin kamera.

Tack vare gympan med Pepe är jag numera i bra form, och gick med långa raska steg (även uppför trappor och backar). Men oj! Ser ni vilken knubbis jag har blivit! Jag har ju riktig mage! Inte roligt alls att se. Fast någon överraskning är det förstås inte - att det syns också. Jag känner ju på kläderna (de få jag ännu får på mig) att jag har gått upp rejält...

Man får inte hoppa i vattnet från de branta klipporna. Det begriper de flesta av oss, eftersom det finns klippor under vattenytan också. Men det finns unga pojkar som hoppar ändå. Dock inte i november.

Som vanligt var det gott om fiskar i hamnen, av många olika sorter - stora som små.

Alehop-kon är noga med att följa reglerna. Är det obligatoriskt med munskydd så är det.

För mig var det väldigt skönt att vi för en gångs skull åt på dagtid! (Detta för att La Cova just nu inte har öppet alla kvällar.) Då har maten en chans att smälta innan det är dags för sängen - och då mår jag mycket bättre.

I eftermiddags besökte hundarna och jag veterinär Cristina. Hon tror att Stella har ont, och blir arg på Nellie när Nellie vill leka - eftersom Stella har märkt att det kan göra mer ont under lekarna. Vi kan inte öka Stellas medicin-dos mer, hon har redan biverkningar. (Syns mest på den glesa pälsen.)

Cristina klippte klorna på båda hundarna, lyssnade på Stellas hjärta (som låter bra), och rengjorde Nellies ena öra. Detta kostade bara 6 € sammanlagt, inklusive konsultationen. Men eftersom jag även köpte Supra multi-vitaminer-mineraler (till Stella), Coatex olje-kapslar till Stella (för hud och päls), samt PlaqueOff (bra för bådas tandhälsa), så slutade räkningen på 50,04 €. Och då fick jag ändå olje-kapslarna för halva priset. Nåja, nu har jag för ett tag framöver.

Om jag orkar i kväll, så ska jag skapa en ny sparad dagbok, och överföra text och foton dit. Men vi får se, för nu kommer Ulf strax hit.

Mio tycker om alla sorters frukt och grönsaker. Papegojorna är inte mycket för nyttiga gröna bladgrönsaker. Men äpple tycker de om. Nedan mumsar Linus på en skiva Granny Smith (min favoritsort).

Restriktionerna som vi ska få behålla stör inte mig. Jag är ju aldrig ute och ränner om nätterna.

Jag byter ofta (ibland bara efter 1 timme), men tvättar inte mina återanvändbara efter varje gång. Jag hänger alltid ut dem på balkongen, helst i solen (ultraviolett ljus dödar virus och bakterier). Då och då tvättar jag flera på en gång i 60-gradigt vatten. Men inte så ofta som jag borde...

Över till något roligare. Fast Ulf för det mesta inte vill att hundarna ska följa med oss (och jag inte får ta med dem när jag besöker honom i Hässelby strand), så gillar han dem. Hundarna tycker om honom också, i all synnerhet Nellie. (Fotona nedan är tagna vid 3 olika tillfällen.)

I går kväll hände det igen - att Stella blev tvär-ilsken på Nellie. Eftersom jag såg när det började, och vad som hade hänt innan, så vet jag att Nellie var fullständigt oskyldig. Hon hade inte gjort någonting alls, inte ens varit i närheten av Stella. Jag satt vid matbordet med kameran inom räckhåll, så jag dokumenterade händelsen.

När Stella gick ut i köket så vågade Nellie gå fram en liten bit. (Det är lådan med min nya skrivare som skymtar på fotot.)

Varför har det blivit så här? Förra året kom hundarna bra överens. Det har de gjort sedan Nellie flyttade hem till oss. Så varför är allt annorlunda nu? Är det för att Stella har ont och därför lättare blir irriterad? Eller?

Artikeln nedan är låst, men 8 månader låter i alla fall lite hoppfullt. (Även om minst 12 månader vore bättre.)

Nya skrivaren står nu på sin plats, men installerar den gör jag först i morgon. En vit skrivare är inte bara vackrare än en svart (särskilt på en vit möbel). Den ser också nättare ut! (Den förra hade jag fått överta efter Ulf.)

Jodå, jag lyckades - på "bara" 14 minuter och 30 sekunder. Först tog det 30 sekunder för mig att skapa Sparad dagbok 68. Därefter tog jag fram index-sidan och klickade på Hyperlänk. Som vanligt svarade inte hyperlänk. Jag väntade, och väntade - och tänk redan efter 11 minuter (utan att ha kraschat däremellan) så funkade den. Sedan tog det mig 1 minut att skriva in allting rätt där, och klicka på OK. Därefter behövde jag "bara" vänta 2 minuter innan texten Sparad dagbok 68 syntes på index-sidan och jag kunde klicka på spara. (Allting ska egentligen gå på sekunden, men nu är ju programmet väldigt ålderstiget - och funkar därefter.) Sedan var det bara att skicka ut de båda sidorna på webben.

Nu har jag fört över ett antal "dagar" till den nystartade dagboken, och det är inte längre överfullt här i Dagbok. Måtte nu Frontpage 2003 hänga med ett tag till. Håller ni tummarna?

Det stod en lång artikel i går i tidningen El Pais. Den handlade om Mbour i Senegal. Det är där som Maud bor numera.

Det stod att havet utanför staden är utfiskat. Stora båtar (ibland falskflaggade från andra länder) trålar upp den fisk som finns. Fiskarna som bor där får ingen fisk när de går ut med sina båtar, och kan inte längre försörja sig. Folk har inte jobb, ingenting att göra, och inga pengar till mat.

Många unga män försöker ta sig till Kanarieöarna som illegala immigranter, i hopp om att få jobb och kunna försörja sig. De färdas ofta i enkla båtar som de nedan. Men alltför få kommer levande fram. Bara de två senaste månaderna saknas 600 personer. Nu har en ny tragisk händelse skakat Senegal.

Den 6/11 startade en sådan här båt sin färd mot Kanarieöarna. Det fanns 170 ungdomar ombord. Efter att ha gått ut till havs för att undvika kustbevakningen fick de problem med motorn, och båten drev vidare med strömmarna. Cirka tio dagar senare fördes båten närmare Kap Verde. Många av de unga männen var då uttorkade och döende. I ett sista försök att starta motorn så exploderade den. Sex unga män lyckades simma till ön Sal för att be om hjälp, men en dog av ansträngningen. Bara 66 av de 170 överlevde. Tragiskt!

Trots alla faror så uppmuntrar många i den äldre generationen de unga att försöka ta sig till länder i Europa, bl a Spanien. Det är deras enda hopp. I Senegal finns inga jobb och ingen framtid. På grund av den rådande pandemin kommer det inga turister heller, och därmed är ytterligare en möjlighet till försörjning stängd.

"Olika falla ödets lotter". Livet är orättvist! Det är synd om alla unga som vill jobba och försörja sig, men inte kan. Längs El Paseo brukar det normalt finnas flera unga män från Senegal som säljer diverse (allt mellan hantverk, solglasögon och väskor). Sedan pandemin började ser man ytterst få. Kanske de enstaka som har fått uppehållstillstånd?

Jag skummade som hastigast Westwings utbud. En tomte i pyjamas har jag aldrig sett förr. Lite nytänk...

Jag åt mindre än förra gången, men det blev förstås alltför mycket ändå. Jag tyckte även i kväll allra bäst om deras "lök-plättar" (Cebolla Bhaij). Jag åt 3 stycken!

Min kamera tar inte så bra natt-foton, men ni ser nog vad dessa föreställer ändå.

Termometern utanför apotek Muñoz visade 11°. Jag hade jacka på mig, men frös ändå. Det börjar bli vinter även här...

I mitt sovrum är det just nu 19,4°. Det är på gränsen att det räcker med sommar-duntäcket, för att jag ska hålla värmen. Nästa gång jag byter lakan bör jag kanske byta till vinter-duntäcket?

Klockan är 22:30, och jag skulle normalt ha gått och lagt mig för en timme sedan. Sömnig är jag, men jag kan inte ligga ner när magen är så full. Det funkar inte. Sizzler öppnade inte förrän kl 19, så vi var tvungna att börja äta sent. Mig passar det inte alls att äta mycket på kvällen, men Ulf föredrar att äta huvudmålet då. Och inte är jag så dum så jag tackar nej när han bjuder mig.

Men nu måste jag hålla mig vaken en stund till. Å andra sidan behöver jag inte gå hemifrån (till gympan) förrän 09:30 i morgon. Jag skulle kunna gå upp så sent som 08, och ändå både hinna dricka en kopp kaffe eller te samt gå ut en runda med hundarna. Fast jag tvivlar på att hundarna låter mig sova så länge. På mornarna tycks de kunna klockan...

Efter gympan, sen frukost och mitt-på-dagen-promenaden med hundarna - så åkte Ulf och jag in till Alicante. Det ska jag berätta om i morgon. Jag är för trött nu. (Kunde lägga mig först vid midnatt i går.) När vi kom hem (17:30) så hade hundarna varit ensamma 4½ timme. Själv blir jag väldigt trött av trafik och buller, och jag var dessutom hungrig (för det var en liten frukost jag åt 11:30). Nu har jag hunnit gå ut med hundarna och dricka te. Hundarna anser att jag måste kompensera min bortavaro med extra mycket kel nu. Det kan jag gå med på.

I går tog Ulf och jag Tram-tåget in till Centro Comercial Plaza Mar 2. Ulfs huvudärende var att köpa ett par nya Skechers-skor. De har en specialbutik där. Han hittade ett par sköna i läder som kostade knappt 60% mot vad de skulle ha gjort i Sverige.

Vi tittade runt som hastigast i ytterligare några affärer. Det fanns mycket fint som jag gärna hade velat köpa, men när kassan är skral så...

Sedan ville Ulf att vi skulle promenera in till Alicante centrum via C/ Vazques de Mella och Av. de Jaime 2. Vi passerade vackra Museo Arquelógico Provincial de Alicante (arkeologiska museet).

På håll kunde vi se slottet Santa Bàrbara. Jag brukar alltid gå på andra sidan gatan, de få gånger jag promenerar från Plaza Mar 2 till centrum. Där finns det en gångväg en liten bit från trafiken, och gott om grönska. Men i går fick Ulf bestämma vilken sida vi skulle gå på.

Man kommer närmare trafiken, men får se en del gränder som man kanske inte ser annars.

Slottet Santa Bàrbara och gångbron samt "muren" man går på för att komma dit - om man kommer söderifrån. Jobbigaste men definitivt trevligaste vägen.

Trafiken var periodvis besvärande intensiv. Jag känner mig stressad när bilarna svischar förbi i ett kör.

När vi passerade brandstationen "Alicante brandmän" så var vi nästan framme i centrum. Tram-stationen Mercado ligger där.

Vi gick in om stora El Corte Inglés-varuhuset. Djur-avdelningen har nu flyttat tillbaka till varuhuset närmast Tram-stationen Luceros. Där hade de extrapris på precis den sortens hundfoder som jag hade slut på, så jag köpte en liten påse.

Jag hade gärna tittat på allt julpynt också, de har en jättestor avdelning för sådant. Men Ulf var inte lika road, så vi gick vidare.

Vi gick till te-affären Tea shop, som ligger nära det bortre El Corte Inglés-varuhuset. De skulle öppna 16:30 (efter siestastängningen), men när vi kom dit 16:32 så var det fortfarande stängt. Jag fotograferade in genom gallret för porten.

Fast innan vi gav upp så kom expediten (innehaverskan?) och öppnade. Tidsangivelser i Spanien är oftast på ett ungefär...

Jag frågade efter mina favoritsorter (Earl Green, Green Chai och Citrus Garden), men de hade ingendera. Jag blev besviken. De 2 första är vanliga. I Sverige har nog varenda te-affär de 2 sorterna. Nu vet jag inte hur jag ska få tag i dem här. Den 3:e är en ovanligare specialblandning, men jag letade efter något liknande - med grönt te och citron.

Jag köpte 1 hg av en som heter Ging Dry Tea, och innehåller grönt te, äpple, apelsin, citron, ringblomma och ginseng. Men när jag senare provade den hemma så tyckte jag att den smakade för "blommigt", inte alls lika fräscht som Citrus-garden.

Det är väldigt trist att Biotea här i El Campello inte längre finns. Jag får leta vidare och se om jag kan hitta en mer välsorterad tebutik än Tea shop. Men den måste ligga på rimligt avstånd, eller ha en webbshop.

När jag kom hem såg jag att mitt sovrumsfönster (som jag hade lämnat stängt) stod lite på glänt. På min säng hittade jag ett inkastat paket. (Spanska skjutfönster går att öppna även om de är stängda - om man tar i rejält.) Paketet har jag inte beställt, och det stod inte vem som är avsändaren. Ett mysterium alltså! Men på kartongen stod mitt namn och min adress. Paketet innehöll ett flexi-koppel för större hundar än mina. Vem kan ha skickat det till mig, och varför?

Jag ska ge bort kopplet till någon med större hund, eller till välgörenhetsbutiken. Själv har jag ingen nytta av det. Men det är ju alltid trevligt med presenter - ändå.

Det var tur att jag bytte till vinter-duntäcket i går, annars hade jag nog frusit i natt. När jag vaknade var det bara 17,1° i sovrummet (och 18,3 i vardagsrummet, där jag i går för första gången den här säsongen dragit för persiennerna för natten). Ute var det 12,6°. Sen, när jag har betalat av lägenhets-lånet, då kommer jag att ha råd att ha på elementen... Nu väntar jag i det längsta.

I solen mitt på dagen har det dock varit varmt och skönt. Ulf följde med hundarna och mig på mitt-på-dagen-rundan.

Jag tvättade lakan och handdukar och hängde på tork på takterrassen. Och så tvättade jag mindre saker, bl a 8 av mina munskydd, och hängde på tork på balkongen. Det gäller att passa på när solen skiner. Det lär dröja några år innan jag får råd att köpa en torktumlare (att använda regniga dagar, men framförallt till mina duntäcken, dunjackor och dunvästar).

När jag passerade Rolf i dag så påminde han mig om att det är precis en månad till jul. Ja, dagarna går. Nyss var det sommar.

Av detta drar jag slutsatsen att vi får dras med munskydden till framåt juni nästa år, och att jag själv kommer att bli erbjuden vaccination tidigast i maj. Suck!

Erbjudandet ovan kostar 1179:- (för test och intyg), men eftersom det bara kan utföras på vardagar, och jag bara kan bli testad på en helgdag (1-3/1) så kan jag inte utnyttja det. Men det är förstås bra med samarbetet ändå.

Även i spanska tidningar debatteras testet, och man påpekar att det i vissa fall kostar mer än själva resan.

Jul- och nyårs-firandet kan inte bli som vanligt i år här i Spanien. Inga större sällskap än 6 personer kommer att tillåtas (gäller även i hemmet såvida personerna inte bor tillsammans), och utegångsförbudet nattetid kommer att gälla. (Fast det föreslås att det senare ska gälla från klockan 01 på jul-och nyårs-afton.)

I morse var det bara 18,3° i mitt sovrum (och 12,2° ute). Jag är väldigt glad för mitt vinterduntäcke som håller mig varm om nätterna! (Det fick jag av Gun för många år sedan. Tack Gun!) Men jag fryser när jag kliver ur sängen. Så här års sätter jag på mig min tjocka morgonrock direkt, eftersom det är en del annat jag måste göra innan jag kan klä på mig. (Fråga hundarna så får ni höra.)

Jag tänker på Rolf. Han sover under 4 filtar nu, men det måste vara kallt ändå. Det är mycket bättre att sova i en ouppvärmd lägenhet, än i ett tält. Sedan önskar jag förstås att min lägenhet vore isolerad, och att jag dessutom hade råd att ha alla elementen på. Men det är en annan sak.

När Ulf, hundarna och jag gick mitt-på-dagen-promenaden på El Paseo så var det varmt och skönt i solen. Här i Spanien fryser jag mest inomhus, i Sverige är det tvärtom...

Av en ren slump, när jag letade efter något annat på YouTube, så hittade jag några avsnitt med ansikts-yoga och ansikts-massage för ett par veckor sedan. Det verkade vara nyttiga övningar för kvinnor (och män) i min ålder. Det är klart att man kan träna sina ansikts-muskler lika väl som man kan träna sina arm- eller ben-muskler. Och vältränade muskler ger en "tightare look".

Nu när jag (tack vare Pepe) har börjat få ordning på kroppens muskler, så vore det inte fel att träna ansiktets också. Jag har provat några gånger, bl a till den här videon: https://www.youtube.com/watch?v=17KgzVklTmo&feature=emb_rel_end. Där visar en glad kvinna 5 bra övningar. (Hon pratar engelska, och videon är knappt 7 minuter lång.)

När jag tittade på andra liknande videor så talades det mycket om japanskan Junjun. Jag har tittat på en video med henne också: https://www.youtube.com/watch?v=qCLd1aY2NPQ. Nackdelen är att hon bara pratar japanska. Det enda ordet som låter nästan lika på japanska och svenska är ordet för massage. Junjun (eller Junko Ueno som hon egentligen heter) pluddrar på rätt mycket, men jag gissar att det inte är alltför intellektuellt (eftersom det handlar om utseendet), så kanske man klarar sig utan att förstå. Man kan ju titta hur hon gör - och härma. I Japan håller hon kurser. Det skulle säkert vara nyttigt att gå en.

Om jag ska göra något själv hemma, då brukar jag gå ut hårt. Men redan en vecka senare brukar jag tackla av. Det där jag borde göra blir inte av, om jag inte går på kurs eller har någon som säger till mig att "nu ska du göra si, och nu så". Vi får väl se vad det blir av detta. Det är trots allt bättre att träna lite - än inte alls.

När jag var och handlade på Consum i går så låg (den tunna) boken nedan vid kassan. Vilken slump! Jag köpte den. Där är japanskan översatt till spanska. Eftersom det handlar om konkreta saker så förstår jag det mesta. (Jag har förstås bara läst några sidor ännu.) Mycket är lätt att gissa, som att patas de gallo (tupp-ben) motsvarar svenskans kråksparkar. (Ansikte heter normalt cara, men rostro när det handlar om ansiktsvård.) Titta på fotot på bokens framsida. Där är Junko 70 år gammal! Eftersom hon ser betydligt yngre ut, så tror jag på hennes metod.

Både Junko, och andra skönhets-experter säger att man ska sova på rygg - för då får man färre rynkor i ansiktet. Det är säkert sant, för mina djupaste rynkor har jag vid sidorna av hakan - och dem får jag av att sova på mage. (De ser värst ut på mornarna.) Huden ligger pressad mot kudden och "skrynklas" flera timmar i rad. Mitt problem är att jag bara kan somna på mage. (Sedan vänder jag mig i sömnen, och det händer att jag vaknar liggandes på rygg.) Ja, ja - jag lär ändå aldrig vinna någon skönhetstävling (och känner inte för att ställa upp i någon heller).

Jag fotograferade några av övningarna så ni får se några exempel. Bäst är det förstås om man läser instruktionerna också, så man gör rätt (samt förstår varför man ska göra just så).

Jag ska läsa hela boken noga. Då slår jag 2 flugor i en smäll. Jag övar spanska, och jag kanske lär mig att utföra några av övningarna. Jag kommer säkert att träna flitigt en vecka, eller två. Sedan kan det tänkas att jag glömmer att träna, eller har annat för mig. Men som vanligt så har jag stora ambitioner.

Hundarna tycker att det är kul när jag grimaserar. De tror att jag vill leka med dem då. Vad tror ni? Kan man kombinera träning av ansiktets muskler med att klappa hundar?

Jag glömde påpeka, att alla skönhetsexperter (Junko också) är rörande överens om att mycket socker förstör huden. Det finns det otaliga bevis för. Ytterligare en orsak att sluta äta socker. Själv är jag tyvärr inne i en "sugen-på-chokladpraliner-period", och har fallit för frestelsen ett par gånger... Lätt hänt när alla livsmedelsbutiker skyltar med minst 20 sorter. Men det är mitt eget fel att jag har ätit flera praliner - inte butikernas.

Nu har jag läst rubrikerna (och lite till) i 3 spanska tidningar. Eftersom jag inte har lust att skriva om alla som har dött av covid-19, och inte om att fotbollsspelaren Maradona har dött av andra orsaker - så återstår bara vädret.

Det ska regna - rejält! Från torsdag till lördag så kan det i vissa områden komma ända upp till 60 mm regn på bara 12 timmar. Mest spås det komma i Marina Alta och i Vega Baja, särskilt under fredags-dygnet. Det ska blåsa rejält också. Enda trösten är att temperaturen kommer att stiga lite igen. Typiskt innesittarväder. Men till gympan går jag även om det regnar. Jag har regnkläder!

Inte nog med att vi här i Spanien dagligen måste använda munskydd, vi får dagligen läsa om munskydd också. Artikeln i Doktorn.com är dock bra, där finns argument både för och emot.

Länderna i Europa motstår trycket att lätta på restriktionerna inför julhelgen. Restriktionerna måste finnas kvar för att förhindra att läget inte blir värre än det är.

Så här är det just nu i El Campello (gäller "andra vågen", nu i höst alltså):

Läget nu, men även siffrorna sammanräknade för hela pandemin hittills. På kartan ser ni att El Campello "kommun" har markerats med den röda färgen som står för "Hög risk".

Alicante "kommun" tycks ha gott om pengar. Man betalar nu 137'900 € för att bygga världens största julkrubba, och komma med i Guinness rekordbok. "Kommunfullmäktige" anser att det är väl använda pengar. Krubban sätter Alicante på kartan och lockar turister. Staden behöver nationell och internationell reklam för att kunna återhämta sig efter pandemin. Statyn av Josef är 18 meter hög, och Jesusbarnet blir 3,5 meter. Krubban ska invigas den 1 december. Julkrubban ska, utöver i år, kunna ses även de 2 kommande jularna.

Min första idol, Pippi Långstrump, fyller 75 år i dag. Men hon är ju evigt ung - så det varken märks eller syns.

Stackars lille Mio. Tumörerna växer. Men ännu verkar han inte lida. Hans liv är här och nu, och jag vill inte medverka till att avsluta det alltför tidigt. Framåt nyår kanske? Jag ska rådgöra med min veterinär.

Vi har kallt inne, just nu 19,3°. (Det var 1° kallare i morse.) Jag har lagt i några extra luddiga plädar i hundarnas sängar. Jag ska ha fler i äkta lammull, men jag hittar dem inte i en hast. (De ligger antagligen i en låda längst in i fasta garderobens överskåp. Jag ska leta till helgen.)

Själv värmer jag mina kalla fingrar genom att hålla händerna runt ljusstaken, och så dricker jag varmt te för att bli varm invändigt.

Och nu, när jag sitter framför datorn, så lägger jag pläden nedan över axlarna. Men i förmiddags föll jag för frestelsen - och satte på 2 av mina element en stund. De värmde gott, men så snart solen tittade fram så stängde jag av dem. Jag har inte råd att ha dem på. (Fast i januari-februari måste jag. Annars skulle det bli på tok för kallt inne.)

I dag är det Black Friday. Jag antar att ni också har lagt märke till det. Min inkorg har svämmat över av mer eller mindre fördelaktiga erbjudanden. De flesta mailen har jag slängt direkt, andra har varit lockande. Tyvärr kan jag inte utnyttja ett enda, för det tillåter inte min ekonomi. Annars har Printodecor hela 40% rabatt på allt i deras webbshop. Det är de som säljer vinylmattor. Jag vill ha en rund matta, likadan som de nya blåmönstrade jag har. Nu har jag en annan sorts matta (i annat mönster och annan färg) under "fåtölj-gruppen", och den skulle jag vilja byta ut till en sådan här:

Det är snyggare att ha likadana mattor i hela rummet. 40% gör STOR skillnad på priset, men har jag inga pengar så har jag inga. Jag får beställa en sådan här matta till fullt pris längre fram. Kanske jag får råd efter nyår? Bra köp kan man bara göra om man har pengar på banken.

Ulf fotograferade en tromb (som for fram på andra sidan Rio Seco) från sin balkong:

Det har regnat till och från, kraftigt emellanåt. Och vid några tillfällen har det åskat. Jag har haft tur. Varken när jag gick till eller från gympan regnade det, och inte när jag gick en tidig mitt-på-dagen-promenad med hundarna heller. Fast därefter har vi inte vågat oss ut.

Eftersom mina små inte har kommit ut så mycket i dag, så fick de var sin extra god gnagis att aktivera sig med. En sådan med "kalcium-pinne i mitten och torkad kyckling lindat runtom". Gnagisen smakade superbra, tyckte båda två.

Jag vägde hundarna i dag. Stella vägde 1920 gram (lite i mesta laget, hon borde väga 100 gram mindre), och Nellie vägde 1420 (perfekt, men nu får hon inte gå ner mer). Jag har snålat lite med maten eftersom de vägde lite mer än vanligt. Framöver får jag bara snåla lite med Stellas. Och hon som vill äta en gång i timmen...

Nej, jag har inte vägt mig själv. Jag har ingen lust. Och inte har jag snålat med maten heller. Snart rullar jag fram! Fast just i dag har jag druckit mest te. Det värmer gott. Och så har jag läst vidare i boken om ansiktsyoga. Samt provat några övningar. Vi får väl se vad det blir av det hela. Det är ju alltid kul att lära något nytt.

Här i Valencia "län" kommer vi att få träffas ända upp till 10 personer under de 6 datum som nämns ovan och nedan. Men enbart om vi tillhör samma familj (är nära släkt med varandra), annars gäller max 6 personer. Vid dessa datum är utegångsförbudet framskjutet 1 timme, till klockan 01.

Nu har hälsoministeriet delat in spanska folket i olika "vaccinations-grupper".

När jag läste El Pais på spanska, så upptäckte jag en rad med små "knappar" överst på sidan där man kan klicka om man vill byta språk. Jag växlade till engelska, så slipper jag översätta allt för er. Engelska kan ni ju!

Intressant för mig personligen är att alla över 64 år räknas till gruppen äldre. (Jag trodde kanske att gränsen skulle gå vid 70 år.) Vi äldre bör komma med i fas 2, och kommer troligen att bli vaccinerade någon gång under perioden april - juni. (Jag hade hoppats på något tidigare. Jag vill ju bli vaccinerad - så att jag därefter kan krama om mina barn och barnbarn.) Vaccinationen kommer att vara frivillig.

På den engelskspråkiga sidan stod det en artikel om PCR-testet som krävs för återresa till Spanien. Lägg märke till att man, som exempel på hur dyrt ett test kan vara, skriver om de svenska priserna.

Tromben som vi såg i går härjade över La Zofra-bukten. (Nära där jag bodde 2006-2007.)

Sedan tidig morgon har kommunen varit i färd med att reparera skadorna efter den.

Stella mår inte bra i dag. Hon ville inte följa med på morgon-promenaden. Nellie och jag gick desto längre och raskare. När vi kom hem kom Stella ut i hallen och hälsade, sedan gick hon direkt och la sig igen.

Ulf ska sova här de 3 sista nätterna, så jag har börjat förbereda. Han vill börja bära hit saker redan i dag, så jag tyckte att det var lika bra att bädda sängen. Just de här lakanen tycker Ulf bäst om, så jag bäddade med dem.

Golvytan som syns nedan är den enda som finns kvar. "Det blir som att bo i en skokartong", säger Ulf. Men han vill ju själv bo här. (Han kunde ha bott även de sista dygnen på Apartamentos Congo, det hade gått att boka ytterligare några dygn.) Nu får vi samsas så gott vi kan i min lilla lägenhet. Den tomma ytan som syns på matbordet har jag avsatt till Ulfs dator.

Jag har precis skummat dagens Westwing. I dag säljer de bl a möbler från Safavieh.

Då och då säljer de möbler därifrån, och jag brukar alltid titta. Det finns nämligen några möbler som jag gärna skulle vilja ha. (Sen när jag får råd och plats.) Bl a det nätta bordet nedan, som är 45 cm i diameter och 67 cm högt.

Det finns flera små nätta skrivbord också , som det nedan. Alla trämöbler finns i mer än en färg.

Men någon stor hall lär jag knappast få. Den enda möbel av de ovan som jag skulle vilja ha på riktigt, är det lilla bordet överst. Fast det kostar 129 € nu, och 264 € normalt, så det kommer jag knappast att få råd till ens i framtiden. Men att önska är gratis! Drömma också!

Förresten har Stella druckit te! Jag gav hundarna lite grönt te i var sin skål, när jag skulle dricka själv. Te värmer gott och är nyttigt även för hundar. (Jag hällde i lite kallt vatten så att de inte skulle bränna sig.) Båda tog ett par klunkar, men såg besvikna ut. Nellie ville inte ha mer. Stella provade ytterligare en klunk från varje skål, och kom fram till att teet i Nellies skål smakade bäst. Så det drack hon upp. (Det var ca ⅓ dl.)

Det är inte roligt att läsa, att Stockholm är den stad som har flest döda i Europa - efter Madrid. Egentligen borde jag inte resa dit i jul, men nu är ju allting redan bestämt. Och det kan ju vara trevligt att ha sällskap över julen som omväxling. Om Ulf och jag håller oss i Hässelby strand nästan hela tiden, så ska vi förhoppningsvis undgå smitta.

Hundarna och jag har precis kommit hem från en lugn och skön promenad här i kvarteren. Jag såg på håll att det var massor med folk på marknaden, och jag gissar att det är många på El Paseo också. Så i dag håller vi oss här i närheten hela dagen. Det är lugnast för de små.

I går plockade jag undan alla hundarnas sommar-selar, och så plockade jag fram alla vinter-selarna i stället (+ deras sällan använda polotröjor och regnkläder). Utöver sådana selar som på dagens foton, så har de två varmfodrade selar var, och en täckjacks-sele som de delar på. Selarna de hade i dag var det länge sedan de använde, men de hör till dem som jag tycker är snyggast.

Vi gick förbi påfågeln och hans kompisar. Påfågelns fjädrar glänste så vackert i solen. Ägaren (som bor på andra sidan gatan) såg att jag fotograferade. Han kom och prasslade med en påse och sa till fåglarna att det var mat. Han tänkte att jag skulle kunna ta bättre foton om de kom fram. Men ingen av dem var hungrig, så de stannade där de var. (De hade redan ätit frukost.) Men det var ju snällt av ägaren att försöka!

I eftermiddag ska jag hjälpa Ulf att bära hit fler av hans saker från Aptos Congo.

Det går inte att läsa någon tidning utan att mötas av stora rubriker om SARS-CoV-2-viruset och Covid-19. Läget i världen är ofattbart! Så många smittade! Så många som har dött! Jag har inte varit med om något liknande i min livstid.

Läget i El Campello ser ni nedan. Det är värre nu än det var i våras och i somras.

Det som skrämmer mig mest med Covid-19 är de neurologiska störningarna som även unga människor kan få. Av dem som har varit inlagda på sjukhus här i Alicante-regionen så har ända upp till 50%(!) fått en eller annan neurologisk störning.

Den vanligaste är förlust av lukt- och smak-sinne. Det påverkar förstås livet mycket, men den skadan kan man åtminstone leva med. Likaså huvudvärk. Men det finns andra skador som är allvarligare och mer handikappande. Några av dem gör att man inte längre kan klara sig själv.

Man kan få mikroinfarkter (som orsakar stroke eller hjärtinfarkt), få hallucinationer, bli desorienterad, få minnesförlust, bli dement, få Guillain-Barres syndrom (vilket innebär att immunsystemet attackerar nerverna och utlöser nervinflammation) etc. Även om de allra flesta blir lindrigt sjuka, och kanske inte alls märker att de är smittade, så är Covid-19 en farlig och/eller dödlig sjukdom för många. Därför fattar jag inte hur så många vuxna (som borde veta bättre) fullständigt struntar i alla säkerhetsföreskrifter. Det är ju indirekt att riskera andra människors liv och hälsa.

Ulf har nu checkat ut från Apartamentos Congo, och flyttat in i mitt lilla vardagsrum (med alla sina saker). Vi ska samsas om de få kvadratmetrarna i 3 dygn. Med god vilja ska det väl gå, men det är inte lätt att ta sig fram någonstans. Och på varenda yta ligger det saker...

Jag började på en ny bok i går. Sendker skriver oerhört bra, och den här har börjat ruskigt spännande!

Ulf har sovit gott i gästsängen i natt. Han säger att han inte har sovit så skönt på länge. (Kan det vara Tempur-madrassen?) Själv har jag sovit något sämre eftersom båda hundarna har sovit hos mig hela natten. Fast de är så små så blir det märkligt trångt i sängen. Dock tycker vi alla tre att det är mysigt att sova ihop.

I dag planerar vi att gå till La Cova och äta dagens meny (på dagtid), men annars ta det lugnt (utöver de vanliga hundpromenaderna).

Jag har i snitt 19° inomhus. I går när jag satt och läste så hade jag en pläd över axlarna, och mina små rullar ihop sig för att hålla värmen.

Det är kallare ute (18° när vi nyss gick en förmiddagspromenad) - men det känns mycket varmare i solen.

Nedan väntar flickorna på att Ulf ska komma ikapp oss. Han stannade nämligen då och då för att läsa restaurangernas matsedlar...

Klockan 14 gick vi hemifrån i riktning mot La Cova. Så här förväntningsfulla såg vi ut när vi precis hade kommit fram.

I dag valde vi likadana rätter. Nedan förrätten, en variant som vi inte har smakat tidigare. (Skinka, svamp och sparris på något filodegs-liknande + sås.) Rätten var jättegod!

Som huvudrätt valde vi kyckling med whisky-sås. (Som vanligt hade jag med mig en liten plastpåse, och smugglade hem en bit kyckling till hundarna.)

Efterrätten var en chokladkaka med körsbär och grädde. Trots att det var jättegott hade vi båda lite svårt att få ner allt, för vi var ju redan proppmätta. Det är egentligen inte klokt, att vräka i sig förrätt + huvudrätt + efterrätt i ett svep. Hur gott det än är, så är det på tok för mycket.

Det var skönt att gå en liten omväg på vägen hem. Maten behövde skakas ned, och havet är alltid vackert i den varma eftermiddagssolen.

Jag försökte ta några foton på Ulf med havet som bakgrund. Men kameran ville inte riktigt, antingen blev Ulf för mörk eller bakgrunden för ljus...

Utanför leksaksaffären har de satt upp en brevlåda där man kan posta brev till tomten. Kul för barnen. (Även om det är de tre vise männen som kommer med julklapparna här.)

När vi kom hem skar jag kycklingen i små bitar och serverade Stella och Nellie i var sin skål. Det var super-vov-gott tyckte båda. Ibland undrar jag om de verkligen hinner smaka, för när det är extra gott - då äter de hela portionen på mindre än 4 sekunder...

I morgon är det sista (hela) dagen som Ulf är här. Tidigt på torsdag morgon ska han ta taxi till flygplatsen.

Nedan har Jennis hund Molly valt att bajsa på ett ställe där skylten gör det tveksamt om hon fick... Fast Jenni plockade förstås upp efter henne, efter att ha tagit fotot - som blev "mitt-i-prick".

Ulf förbereder sig för morgondagens hemresa, stora resväskan är packad och pass + biljetter ligger åtkomliga. Taxin kommer klockan 05 i morgon bitti. Väckarklockan står på ringning klockan 04...

Experterna förutspår att Alicante-provincen kan komma att drabbas av en 3:e Covid-19 våg, OM INTE restriktionerna följs under julhelgen. (Munskydd, avstånd, max 6 personer per grupp, nattligt utegångsförbud.) Det är allvar nu! Jag hoppas att även gruppen "yngre vuxna" förstår det. Vi vill ju bli av med eländet, inte att fler ska bli sjuka och kanske dö.

Från att ha varit en ort med få smittade, "medelrisk" och "bara" 6 döda, är El Campello nu en ort med hög risk, 54 nya smittade de senaste 14 dagarna (16 de senaste 3 dygnen) och 17 döda. Folk har börjat slappna av, och några (framförallt i gruppen "unga vuxna") struntar i förhållningsreglerna.

Svenska Magasinet skriver återigen om det nya obligatoriska PCR-testet. (Om Ulf och jag hade vetat vad vi vet i dag, så hade vi inte köpt min flygresa t o r Stockholm över julen. Men eftersom vi valde de billigaste biljetterna som saknar avbeställningsskydd, så kommer jag att resa.)

Ulf, som i eftermiddags gick sin sista promenad i El Campello under den här vistelsen, passade på att fotografera den konstgjorda julgranen vid Plaça de la Constitució.

Ulfs resa har gått bra. Taxin hämtade honom här utanför grinden klockan 04:58, och han öppnade sin egen ytterdörr klockan 14:20. Själv har jag tvättat lakan, handdukar och kläder (som Ulf hade använt), fällt in gästsängen, ställt tillbaka möblerna, och flyttat tillbaka alla småsaker som jag hade varit tvungen att flytta undan. Därefter gick jag till förrådet med en överfull shoppingkärra, med allt som Ulf hade använt under sitt besök här i El Campello. (Fast kläderna som precis har blivit torra får jag gå dit med i morgon.) Plötsligt känns mitt trånga hem riktigt rymligt, både i köket och i vardagsrummet.

I morse (när jag ändå inte kunde somna om) så läste jag ut boken Vid nattens ände. En mycket bra bok, både spännande och intressant! Jag hoppas att Jan-Philipp Sendker skriver fler böcker, för jag vill läsa fler av honom!

Eftersom jag nu har kommit in i läsandet igen, så började jag i eftermiddags på en ny bok:

Jag har inte läst Fjärilspojken. Det borde jag kanske ha gjort, även om den här boken är fristående? Jag har inte hunnit så långt, men boken verkar vara bra.

Jag har kallt inne! I morse var det 17,1° i sovrummet (det kallaste), och i eftermiddags var det 19,9° i vardagsrummet (det varmaste). Så jag har börjat göra som spanjorerna! Jag tar morgonrocken utanpå alla kläderna - då håller jag värmen. På överkroppen har jag: BH + linne + bomulls-polojumper + fleece-tröja + fleece-väst + morgonrock. Nu fryser jag bara om fingrarna, men jag kan ju inte gärna ha vantar inomhus...

Fast precis när jag får värmevallningar - då kan jag ta av både morgonrocken och fleece-västen i 4-5 minuter.

Jenni har skickat en nytagen bild på Molly. Här har hon precis fått syn på en grävande hund i en trädgård. Molly tittade nästan en hel minut, innan hon var säker på att hunden inte var levande.

Det blir något generösare regler för umgänge under jul- och nyårshelgen än vad det först var sagt. Det uppskattar säkert de familjekära spanjorerna.

Blir det kallare så blir jag tvungen att sätta på elementen, fast jag inte har råd.

448 testade positivt, varav 39 de senaste 14 dagarna. Nu har hela 20 personer dött. Jag lät Guadalest stå kvar ovan. Det är ju en väldigt liten ort, och turisterna kanske inte har vågat sig dit i år. Men tänk så fint det ser ut med alla nollorna!

Sánchez säger att framåt (maj) juni bör 20 miljoner spanjorer ha blivit vaccinerade. Det är knappt hälften, men samtliga i de prioriterade grupperna (där även sådana som jag ingår). I nuläget vill dock 55% av spanjorerna vänta med vaccinationen. Men om deras läkare rekommenderar en vaccinaton, då tar de den. Dock kommer knappt 17% av befolkningen att vägra. Själv tycker jag att fördelarna med en vaccination helt klart överväger, så jag blir gärna vaccinerad.

Arktiska vindar blåser ner över Spanien. Brr... Jag satte faktiskt på elementet i sovrummet nyss. Här vara bara 17,5°. Men jag kommer att stänga av det igen så snart jag är klar med dagens uppdatering här. Jag vill inte slösa på elen. (Puente = bro, används som vi använder ordet klämdag i samband med långhelger. Det är helgdag på tisdag.)

När vi i dag gick en kort runda längs El Paseo så fick Stella och Nellie ha på sig sina fodrade selar. Själv hade jag fodrade handskar...

Nu ska jag ta på mig min varma morgonrock och sätta mig i vardagsrummet och läsa.

Jag glömde erkänna: Jag är på tok för tjock nu! I morse vägde jag 56,7 kg = BMI 23,6. Det är oundvikligt att vikten ökar när man som jag har ätit 3-rätters middagar och mumsat på chokladpraliner däremellan. Nu måste jag skärpa mig!

I dag har jag inte lust - varken att skriva något här, eller att lägga in några foton. Så i dag får ni bara veta att det blåser iskalla vindar ute, och att jag är tvungen att ha 3 element på. (Det var 17,0° inne i morse, men nu har jag 19,8°.) Fast jag hade trevligt i eftermiddags, för då var Kerstin här ett par timmar.

I tidningarna står det nästan bara om Covid-19. Ibland blir jag så trött på att läsa om eländet. Ett par dagar har jag flytt in i böckernas värld i stället. Men jag fastnade för det här lite tragiska fotot som visar äldre och deras besökare på ett ålderdomshem i Madrid. Dock är det bättre att kunna se, och prata med, sina nära - än att inte kunna göra det.

Vi har haft, och har, ovanligt kallt. Solen skiner och himlen är blå, men det blåser iskalla vindar. Det har varit 9,2° som kallast nattetid (enl min mini-maxi-termometer), och på dagarna har vi inte haft mer än 14-15°. I går tvättade jag. För att torkställningarna inte skulle blåsa omkull var jag tvungen att tynga ner dem med mina hantlar.

Annars har jag läst mycket, särskilt kvällstid. Jag läste ut boken Burflickan, som var bra (intressant, spännande och annorlunda), men inte så bra att jag vill läsa boken före och efter. Själva boken ville förbli stängd, så jag fick lägga en tång ovanpå för att den skulle hålla sig öppen. Det är ju lättare att läsa då...

Medan jag läste värmde jag händerna runt ljusstaken som står framför. Jag kan klä mig varmt (jag har dunväst utanpå fleecetröjan nu), men jag kan inte ha vantar inomhus.

När jag läser så använder jag alltid magnetiska bokmärken, så jag alltid vet på vilken rad jag är - även om jag blir avbruten. När jag läste Burflickan så hade jag valt ett med fjärilar på, utan att veta att boken skulle handla så mycket om Fjärilspojken.

När Burflickan var slut så valde jag en ny bok (fast gammal, skriven 2002) - en deckare av Peter Robinson. Hittills har den varit spännande! Jag har hunnit hälften, och ska läsa mer i kväll.

Jag är just nu "en storlek större än de flesta av mina kläder". Suck! Det märkte jag återigen i morse när jag klädde på mig. Jag hade tänkt ha fleecetröjan på bilden. Jag gillar färgen. Men den satt alldeles för snävt runt överarmen, så jag fick ta en annan tröja. Suck igen! Jag borde börja banta, men det är lite motigt nu när det är så kallt. I morse var det 15,8° i sovrummet och 16,9° i vardagsrummet när jag vaknade. (Men nu har jag 19,2° - för jag har 3 av mina 4 element på.) Jag har i alla fall slutat att äta chokladpraliner och annat onyttigt. Fast jag dricker en ryslig massa varmt te, och tyvärr vill jag alltid ha något litet till att tugga på...

Som vanligt har jag väldigt många gråsparvar på balkongen. Det satt minst ett dussin där i morse, men när jag gick fram till balkongdörren för att fotografera så flög de flesta. På fotot fastnade bara 5.

Det största problemet är inte att de bajsar överallt. Nej, det verkligt stora problemet är att de försöker kaläta mina bougainvilleor. Bougainvillean ovan är den t v på fotot nedan. Häromdagen hade den stora knoppar, och en del gröna blad. Nu återstår bara några få blad längst ner. Hoppas den överlever! Fotot t h nedan visar min mittersta bougainvillea. Där har blommorna och högbladen fått vara ifred, men det finns bara några få gröna blad kvar.

Bougainvillean längst t v har klarat sig bra. Så här fina skulle de andra också ha varit - om de hade fått vara ifred för gråsparvarna. Borde jag köpa en konstgjord uggla och binda fast bland bougainvilleorna? Tror ni att det skulle hjälpa?

Jag tycker ju om fåglar (nedan 2 dagsfärska foton på Linus och Lina), men jag tycker lika mycket om växter. Och det är nästan alltid så att man tycker bäst om sina egna. Alltså kommer mina växter före gråsparvar som inte är mina...

I går när Kerstin var på besök, så fick hon ett sådant här munskydd av mig:

Hon provade det på vägen hem, och skrev sedan och frågade var jag hade köpt det. Hon vill beställa fler, för hon tycker att detta är det bästa munskyddet som hon har haft hittills. Jag tycker också att det är bra, det sitter precis där det ska och det går att andas genom det.

Om ni söker hos Amazon.es på "Mascarillas Airnatech Antiviral" så hittar ni munskydden. 5 stycken kostar 12,50 €. De ska hålla för 20 tvättar (men om man tvättar för hand så håller de säkert fler).

De finns i 4 olika färger (men tyvärr inte blått). Storleken passar både kvinnor och män. Munskydden tillverkas i Spanien.

Om de inte hade sålts i 5-pack, utan styckvis, då hade jag velat ha ett rött till jul. Nu får det vara, för det är nästan bara när det är jul som jag klär mig i rött.

Det är kallt i dag också. I morse var det knappt någon sol, och det blåste. Jag gick raskt till gympan för att inte frysa. Det var bara 13,4°. (Inne hade jag 16,0° i sovrummet och 16,6° i vardagsrummet, men nu har jag nästan 19°. Som jämförelse tror jag att lagen i Sverige säger att det ska vara lägst 21° vintertid i hyreslägenheter. I privata bostäder får man förstås bestämma själv.)

Men på eftermiddags-promenaden hade vi tur, hundarna och jag. Just då mojnade vinden (nästan) och solen tittade fram. Vi gick betydligt längre än planerat. Det gäller att passa på. Solen skiner fortfarande, och det är 17° ute.

Min crassula är full med blomknoppar. Den blir säkert fin när de har slagit ut.

För att försöka skydda den som har fått alla sina blommor och blad uppätna, så la jag över ett sådant halkskydd man har under mattor. (Ikeas Stopp.) Jag hade en tillklippt bit. Det tål regn och släpper igenom sol och vind (men inte gråsparvar). Nu täcker det bara en bit av bougainvillean, men kanske den kan få några nya blad just där. Bara nu inte lilla hungriga fröken Gråsparv (och hennes släktingar) ger sig på de andra bougainvilleorna i stället. Jag blir kanske tvungen att köpa en plastuggla...

Jag har lagt en ullig pläd i läsfåtöljen. Där sitter jag och läser till och från, och hundarna ligger förstås i mitt knä då. Men ibland vill jag värma fingrarna på en kopp varmt te, och då sitter jag vid matbordet (vad hundarna än anser om saken). Jag vill inte riskera att spilla i en stoppad möbel. Stoppningen går ju inte att tvätta... Boken är spännande!

Alicantes shoppingcenter kommer att hålla öppet i morgon, fast det är helgdag, och även på söndagarna nu i december. Detta för att folk ska kunna handla inför julen utan att behöva trängas alltför mycket. Tanken är god, hoppas det fungerar. (Vi i Sverige är ju bortskämda med att "nästan alla" affärer har öppet 7 dagar i veckan, men så är det inte här.)

Kallt, kallt, kallt! Det blåser fortfarande iskalla vindar. Men fr o m fredag väntas temperaturerna bli normala igen. Det ser jag fram emot!

I dag är det helgdag: Día de la Inmaculada Concepción. "Den obefläckade avlelsens dag".

Läran om den obefläckade avlelsen (latin: Immaculata Conceptio), är en katolsk lära enligt vilken Jungfru Maria genom nåd fick ett särskilt privilegium från Gud, att från sin första tillblivelse har varit fri från arvsynd. Sedan tidig medeltid firas dagen den 8 december. I spansktalande länder är flicknamnet Concepción inte ovanligt. De som heter så kallas vanligen Conchi eller Conchita. Själv känner jag två Conchi.

(Varför stavas ordet avlelse? Borde det inte stavas avelse? För det kommer väl av avel? Någon som vet?)

Stella har inte mått bra på sistone. Hon står och går ofta med krökt rygg och svansen nästan mellan benen. Det är sorgligt att se. Förmodligen har hon ont, men veterinär Cristina säger ju att hon f n inte kan göra mer. Om vi ökar Stellas medicindos så skulle Stella tillfälligt må bättre, men på sikt skulle biverkningarna öka och livslängden därför förkortas. En ond cirkel...

Det är ett svårt dilemma! Och alla beslut överlåts på oss ägare, trots att det är veterinärerna som har den medicinska kunskapen. Hur ska jag kunna veta när det är dags att ge Stella "den sista sprutan"? Det känns helt omöjligt! Jag vill förstås att Stella ska få leva så länge som möjligt, men jag vill inte att hon ska lida! Var går gränsen? Vilken dag blir livet mer lidande än glädje? Man kan ju inte fråga en hund...

Stella är just nu 8 år, 9 månader och 18 dagar. Medel-livslängden för chihuahuor är 14 år. (Om ni har glömt vad Stella lider av, så har hon occipital dysplasi + syringomyelia. En kort förklaring finns längst ner på sidan: http://christeltango.com/omminadjur.htm) Stellas hjärta har i alla fall inget blåsljud, som hennes mamma Bonnie hade (och som 2 av hennes 3 syskon har).

I dag har Stella inte velat följa med ut. Nellie och jag har gått desto längre och raskare. Nellie är ivrig och springer tidvis, men vi stannar förstås var gång hon vill lukta, kissa eller hälsa på en annan hund. (Nellie vågar bara hälsa på små timida hundar, alla andra är hon rädd för...)

Världen är lamslagen av SARS-CoV-2-viruset. Alltför många dör. Men det ligger inte i ett virus intresse att döda sitt värddjur, för då dör det ju själv. Förmodligen kommer vi aldrig att kunna utrota det här viruset. Men på sikt borde det bli ofarligare, som en vanlig säsongsinfluensa. Och sådana kan vi vaccinera oss mot... I England har man precis kommit igång med vaccineringen mot Covid-19. Inom ett halvår bör de flesta av oss bli erbjudna en vaccination. (Om allt går som det ska, och vaccinet kan produceras i tillräcklig mängd.)

Jag har ju lille Mio att bekymra mig för också. Han flyger sämre och sämre, men verkar må bra annars.

Jag har läst ut deckaren. Den var bra, som Peter Robinsons böcker brukar vara. Jag har lust att börja på en ny bok, men när jag läser så får jag inget annat skött. Kanske jag borde pausa någon dag? Och passa på att städa? Det behövs alltid här! Men det är roligare att läsa!

Om jag har städat? Nää... Här ligger fortfarande damm, hundhår och fröskal i varenda hörna. Däremot har jag valt ut en ny bok. Först hade jag tänkt välja en väldigt spännande, men sedan beslöt jag mig för att välja en lättsam bok i stället. Jag behöver skratta. Mitt val:

På hemvägen från gympan så gick jag in om veterinären. Där köpte jag medicin till Stella, hundmat och "hund-godsaker". Därefter gick jag till den öppna platsen utanför Paquis sybehörsaffär, och fotograferade granen där. Visst är den fin! Så kreativt!. Jag blir glad av att titta på allt!

När jag på hemvägen passerade Rolf, så tog jag många foton av honom och hans "installation". Jag har lovat att skriva ut några av fotona och ge honom.

För det mesta slutar Rolf spela när man kommer nära, men i dag fortsatte han en stund. Han spelar riktigt bra! Han har sagt vid något tillfälle att han tog gitarrlektioner under många år när han var yngre.

Eftersom ingen polis var i närheten, så vågade han fälla ner munskyddet 1 minut. Annars har han oftast dubbla, eftersom han är rädd för att bli smittad.

Rolfs lilla hörna, hans installation, är kreativ och prydlig! Det är inte många hemlösa (om ens någon annan) som ordnar så fint på sin "arbetsplats".

När jag hade fotograferat klart så skyndade jag mig hem till Stella och Nellie. Sådana här hundgodsaker var det jag köpte:

Hundarna fick var sin i stället för vanlig lunch. Det smakade något alldeles fantastiskt super-vov-gott enligt hundarna. Inte en smula blev kvar. (Ett sådant här "ben" utgör en hel måltid för mina små, så nästa måltid får dröja.)

Hittills har Stella inte velat följa med ut. Nellie och jag har gått jätteraska promenader. Det var vackert vid havet, som i dag är alldeles klarblått. (Sol, nästan ingen vind, och 16,7°.) Men jag hade låtit kameran stanna hemma när vi gick El Paseo-rundan.

Stella var så gullig i går. Jag hade satt mig vid matbordet för att läsa. Men hon ville att jag skulle sitta i fåtöljen i stället. Detta lyckades hon tydligt förklara för mig. Hon pep som hon gör när hon vill visa något, eller ha hjälp med något. Jag reste mig upp. Hon gick då före till fåtöljen och tittade menande mellan mig och fåtöljen. Och dummare är jag ju inte, än att jag förstod. Sedan satt jag där och läste i stället, med båda hundarna i knäet.

Annars har Stella inte varit så pigg. I dag har hon inte velat följa med ut alls. När jag med glad röst har förkunnat att vi ska ut, så har hon gått och lagt sig, och sett olycklig ut. Så hon har fått stanna hemma. Nellie vill däremot alltid följa med. Fast Nellie är rädd för Stella. Så när jag ropar på henne så kollar hon först att Stella ligger kvar i sängen, innan hon vågar gå fram till mig. Det är lite sorgligt. Nellie ska ju inte behöva vara rädd hemma hos sig själv.

Det kan också vara så att jag sitter framför datorn, och så kommer Nellie och vill upp i min famn (eller leka). Jag sätter mig på huk, men Nellie kommer inte. Hon går först tillbaka till vardagsrummet och tittar så att Stella är på behörigt avstånd, sedan kommer hon fram till mig. Någon gång när Stella inte har varit tillräckligt långt borta, då har Nellie inte vågat komma - utan stått kvar på 2 meters håll och darrat.

Och när vi har varit ute och kommer hem igen, så händer det att Stella blir ilsken på Nellie (fast hon inte ville följa med själv). Jag brukar ta av Nellie selen innan jag öppnar dörren, så Nellie kan slinka in medan jag översvallande hälsar på Stella. Det är hela tiden en balansgång. Jag vet ju att Stella egentligen inte alls är ilsken av sig, men att hon förmodligen har ont. Stackars båda mina små!

Nu är det mindre än 10 dygn tills jag ska resa upp till Sverige. Jag ska bo hos Ulf, men kommer att kunna träffa min son Johan med familj vid ett tillfälle. (Förmodligen utomhus och på 2 meters avstånd. Tyvärr...) Jag vill förstås ha med en present till lilla Tuva. Här i El Campello har jag bara hittat en kappa i rätt storlek. En väldigt söt fuskpäls-fodrad kappa, men inte tillräckligt varm för svenskt vinterklimat - dessutom väldigt dyr (för att vara så liten).

Så i dag åkte jag in till Alicante för att titta på småbarns-kläder. Jag åkte till Primark på shoppingcentret Gran Vía. Jag vet att de har massor att välja på till låga priser. Så här mycket (16 plagg), fick jag för samma pris som kappan:

Som ni ser står det "Daddys little sweetheart" på en tröja, men jag har varit rättvis - på den ljusrosa bredvid står det "Mummy & Me", fast det syns inte lika tydligt på fotot. Dessutom står det "Cute like Mummy" på 1 body, och "Daddys little bestie" på en annan. Ingen könsdiskriminering här inte... Det är roligt att köpa söta små klädesplagg! (Jag köpte en storlek större än Tuva har nu.)

Jag hade velat köpa något till Alva också, men henne träffar jag ju inte nu - så det får bli till sommaren. Men det är på sitt sätt roligare att köpa till Tuva, för hennes föräldrar gillar att klä henne "flickigt" i rosa, medan Linda helst vill klä Alva i diskreta färger. (Linda menar att Alva inte passar i rosa eftersom hon har rött hår. Men det beror ju helt på nyansen!)

När jag ändå var på Gran Vía, så passade jag på att ta en spansk Ikea-katalog. I år får man hämta den själv. Jag valde nog rätt dag och rätt tid för mitt storstads-besök, för jag behövde inte trängas - vare sig på Tram eller i shoppingcentret. Det gäller att vara försiktig. Jag vill definitivt inte bli smittad!

Jag glömde bort att visa att jag köpte ett plagg till mig själv också - på Primarks barnavdelning. En varm vintertröja som passar bra till jul eftersom den är röd. Kläderna är billigare på barnavdelningen. Jag var lite tveksam till storleken (11-12 år), men det var den största som fanns. Jag provade tröjan, och den passade (fast jag är tjock nu). Tröjan får följa med till Stockholm, där kommer jag att behöva varma plagg.

Äntligen har vi återfått normala temperaturer. Vilken skillnad! Jag behöver inte ha elementen på längre, och jag klarar mig med en väst utomhus.

Stella har velat följa med ut i dag! Bra! Vi strosade runt i lugn Stella-takt, så att hon skulle uppskatta promenaden. Kanske hon känner på sig när det är för kallt ute? Och vägrar följa med då? Jag gissar att hon får mer ont när hon fryser. Häromdagen kom hon glatt när jag skulle sätta på henne selen, men sedan vände hon tvärt när jag öppnade dörren.

Det nya året närmar sig med stormsteg, och trots att året 2020 inte blivit som vi hade önskat oss finns det något positivt med allt – även med covid-19. Här är en lista på sju positiva tankar och lärdomar som covid-19 gett oss.

Sjukvårdspersonal uppskattas nu mycket mer

De jobbar dag som natt, i vissa fall under svåra omständigheter. Där covid-19 sprids står sjukvården redo att möta och skydda de drabbade. De verkliga hjältarna som finns med i kampen mot covid-19 är sjukvårdspersonalen som ständigt riskerar att bli smittade. Detta gäller även för bland andra städpersonal, som bidrar med att skapa ett renare samhälle. Dessa har kommit att spela en grundläggande och högt värderad roll över hela världen.

Om det är något denna pandemi har uppmärksammat oss om är det hur viktig investeringen i folkhälsa, vetenskaplig forskning och sjukvårdspersonal är, för att samhället ska kunna övervinna de utmaningar som vi har och kan komma att ställas inför i framtiden.

Minskade utsläpp och luftföroreningar

För att minska spridningen av covid-19 har de flesta av oss behövt arbeta och studera hemifrån under lockdown. Eftersom vi har en fortsatt spridning av viruset har de flesta av oss valt att inte resa det senaste året, för att inte utsätta andra eller sig själv för smitta. Detta har resulterat i ett minskat utsläpp av koldioxid runt om i världen. Trots att covid-19 kan ses som en mänsklig tragedi har pandemin positiva effekter för klimatet. Under mars månad 2020 minskade luftföroreningarna av kväveoxider i Kina med 36 procent, jämfört med samma period under 2019. Det har även visat sig enligt NASA-rapporter att planeten är grönare i dag än för 20 år sedan.

Vi tar mer hänsyn till hur viktigt det är med god hygien

Vi blir allt mer medvetna om hur viktig en god handhygien är för att förebygga smittspridning. Vi påminns ständigt av hälsoorganisationer och medier att tvätta händerna samt om att hålla våra utrymmen så rena som möjligt. Att stiga på en buss eller gå in till en mataffär är inte längre det samma som det var förr. Vi blir dagligen påminda om att inte röra handtag utan att först göra rent ytorna för att skydda oss själva och andra, och undvika inte bara det nuvarande viruset utan sjukdomar av alla slag.

Mer tid med våra nära och kära

I takt med covid-19 har vi blivit påminda om vikten att spendera mer tid med våra nära och kära, särskilt personer som har spenderat sin tid ensamma under lockdown. Det har rapporterats om att personer som inte kunnat träffa någon personligen har varit mer i kontakt med sina vänner och familj än tidigare, tack vare sociala evenemang på olika onlineplattformar. Med apparna Zoom, Whatsapp eller Skype har många av oss kunnat starta stora gruppsammankomster, där vänner och familjer kunnat spendera tid tillsammans – ifrån varandra.

Ökad medvetenhet om att vi alla är en, och att vi är en del av samma hem – som kallas planeten jorden

Allt vi gör påverkar och påverkas av andra. Det som hände i Kina (där ju covid-19 först upptäcktes) har påverkat hela världen. En lärdom att dra, som vi kan ta med oss efter krisen, är att var och en av oss har ansvar för framtiden. Våra handlingar, hur små de än verkar, kan påverka andra negativt eller positivt, och som vi sett med pandemin så har det påverkat hela världen. Det påverkar rika, fattiga, gamla, unga. Kom ihåg att när du tar hand om dig själv så tar du även hand om andra.

Vi lägger mer tid på goda gärningar

När vi minst anar det kommer fantastiska saker att ske. Covid-19 tar oss från separation till samhörighet. Människor förs samman, även om det inte sker fysiskt. Vi ser det överallt, i flera sociala kanaler och nyheter ser vi hur fantastiska idéer och hjälpsamhet lyfts fram. Ungdomar och vuxna handlar mat till riskgrupper och sträcker ut en hand till människor i nöd. Allt fler stödjer sina lokala och familjeföretag, som dagligen kämpar för att öppna sina dörrar och återuppta sina verksamheter.

Ökat intresse för kost och livsstil

Under de senaste månaderna har vi insett att en stor andel av de riskfaktorer som kopplas till covid-19 är livsstilsrelaterade sjukdomar. I brist på vaccin mot covid-19 gör man allt för att stärka sitt immunförsvar. Allt fler personer börjar uppmärksamma sin egen hälsa och livsstil genom att följa hälsotrender. Det är inte heller någon hemlighet att personer med ett starkt immunsystem, oavsett ålder, hanterar situationen bättre vid infektion. Den nya hälsotrenden kommer att öka i takt med att flera människor blir medvetna om vilka val de kan göra för att bli mer hälsosamma. Detta kan resultera i att människor börjar inse hur viktigt en hälsosam kost samt träning är för ens immunförsvar.

Det gäller att se det positiva i allt, särskilt nu när så mycket känns negativt. Nästa år kommer att bli bättre!

Klockan är 18 och solen är på väg ner. Ute är det hela 23,2° = underbart skönt! Och inne har temperaturen stigit till 20,6°, fast jag inte har något element på. Ordningen är återställd. Så kallt som vi har haft det nu en period, har vi nästan aldrig i december. Men det händer i januari-februari...

Så här visade mina skrivbords-gadgetar i går kväll, och i dag vid lunchtid. Nu är det betydligt varmare i El Campello igen. Men förra veckan var skillnaden obetydlig, särskilt dagtid. Jag är SÅ glad att vädret nu återigen är som vanligt. Jag tycker inte om att frysa.

Vi gick vår mitt-på-dagen-promenad längs El Paseo. Där var det förvånansvärt lite folk, det fina vädret till trots. Stella följde med. Fotona talar för sig själva.

Det här med Covid-19 kommer vi inte ifrån i dag heller. (Källor bl a DN, Folkhälsomyndigheten och dess spanska motsvarighet.)

Smittade per 100'000 invånare i Valencia "län" är 273,39, och här i El Campello är det 123,46.

Jag har precis beställt en (ful) konstgjord Uggla hos Ferrokey. Jag ska hämta ugglan i butiken på C/ San Barlomomé 95 när den har kommit dit. (Då blir det fraktfritt.) Jag hoppas att den hinner komma innan jag reser, och så hoppas jag förstås att den kommer att skrämma bort gråsparvarna från balkongen. Jag vill inte att de ska äta upp mina växter. Två av mina bougainvilleor ser halvdöda ut just nu.

Jag har läst ut boken Mannen och pojken. Det var trevlig och lättsam läsning med ganska mycket humor, men faktiskt lite djup också (på slutet). Sen är det nog egentligen så att boken vänder sig till läsare i 30-årsåldern, men jag brukar inte hänga upp mig så mycket på åldrar. Jag må se ut som sisådär 70 utanpå, men inuti är jag yngre, och jag har ju varit 30...

I eftermiddags skickade jag ut ett gruppmail till mina väninnor här i El Campello. Jag frågade om de känner någon som kan åta sig att vattna mina växter, och ge mina fåglar mat och vatten, medan jag är i Sverige. Jag har redan fått två positiva svar. Kaisa svarade att hon gör det, och en av mina grannar svarade att jag kunde räkna med henne och hennes mor. Skönt att veta att det finns reserver också. Erik har flera gånger sagt att han gärna åtar sig att sköta om växter och fåglar, men nu när han bor 6 km utanför El Campello så vill jag inte gärna be honom. Kaisa tittar inom i morgon och får instruktioner.

Det är bara en vecka kvar tills jag åker! Jag planerar att gå till förrådet i morgon för att hämta mina resväskor. Jag ska ändå gå till Lenas lägenhet för att vattna hennes växter. (Lenas växter får klara sig utan vatten de 16 dagarna jag är borta. Det gör de om jag vattnar rejält dagen innan jag åker. Det är ju vinter nu, och då behöver de inte lika mycket vatten.)

Nej, att det är Lucia-dagen märks inte alls här i El Campello. Alla våra svenska traditioner med "ljus i mörkret" (adventsstjärnor, Luciatåg mm) behövs inte på samma sätt här. (Det är svårt att känna rätt stämning när solen skiner på palmerna.) Här kan ni läsa om varför vi firar Lucia: https://www.svenskakyrkan.se/jul/lucia

Att det snart är jul kan vi inte undgå att märka. Min inkorg fylls dagligen med "julklapps-tips". Westwing säljer bl a "mode-möbler" i dag. Jag känner inget som helst köp-begär. (Däremot skulle jag lätt kunna hitta över 100 läsvärda böcker på Bokus...)

Jag har varit i förrådet och hämtat 2 resväskor (1 stor + 1 kabinväska), och så har Kaisa varit här. Dels visade jag Kaisa var jag har växter, vattenkannor och fågelmat, och så visade jag hur fåglarnas svängbara matskålar fungerar. Men vi pratade en dryg timme därefter - om annat. Kaisa är väldigt trevlig! Det är bara så synd att vi ska behöva tala engelska (med inslag av spanska) med varandra. Kaisa kan ytterst lite svenska, och jag kan säga "god dag" samt räkna till 6 på finska. Tänk så mycket enklare det hade varit - om vi hade haft samma modersmål. Vi är trots allt födda i Norden båda två.

I dag har Stella följt med på samtliga promenader, men i gengäld har vi bara gått korta och långsamma rundor.

Allmän användning av munskydd är ett effektivt sätt att minska smittspridningen av covid-19. Det menar forskarna bakom en tysk studie som nyligen publicerats.

I Tyskland infördes munskydd vid olika tidpunkter i olika regioner. I studien har man därför kunnat jämföra tyska regioner med munskyddskrav och de utan. Enligt forskarna såg man en minskning av smittspridningen med 45 procent 20 dagar efter att krav på munskydd införts i en region. "Eftersom de ekonomiska kostnaderna är nära noll jämfört med andra folkhälsoåtgärder verkar munskydd vara ett kostnadseffektivt sätt att bekämpa covid-19 på", skriver forskarna om studien (se: https://www.pnas.org/content/early/2020/12/02/2015954117).

Jag gillar inte munskydd, men har börjat vänja mig. Om de gör någon nytta så är jag beredd att fortsätta att använda dem - trots att det är svårare att andas genom dem. Fast utomhus, där man kan hålla avstånd, tycker jag fortfarande att det känns onödigt med munskydd. Men här måste vi bära dem överallt (utom i egna hemmet).

Aldi säljer nu glittriga munskydd inför de stundande högtiderna. Själv vill jag inte ha ett med paljetter på. Men jag skulle tro att unga tjejer gillar dem. Och det är ju bra, för då behåller de munskydden på.

Råden gäller ända till 30/6! Är det då som Sverige räknar med att alla (som vill) har blivit vaccinerade? Den maximala gruppstorleken är sänkt från 50 till 8 personer, vilket är mer i linje med alla andra länder i Europa.

Vissa dagar känns det som om pandemin och restriktionerna skulle vara för evigt, andra dagar hoppas jag så på vaccinationerna. Den dagen tillräckligt många är vaccinerade, då kommer smittspridningen att avta rejält - även om viruset inte försvinner. Den dagen kan vi leva (nästan) som vanligt igen. Det jag längtar mest efter är att kunna krama om mina barn och barnbarn!

Vi har just kommit hem från en långsam promenad längs El Paseo. Stella fick bestämma takten. Det är aningen svalare i dag (17,8°), och i morse var det molnigt. Jag är glad för att jag varken behöver ha dunväst på mig inomhus, eller ha elementen på. Den kalla perioden är över (för den här gången).

Kommer ni ihåg kaktusarna med de jättestora vita blommorna som växer nära hamnen (nedanför La Cova)? Jag har visat foton på dem i bloggen ett par gånger. Jag är så nyfiken på hur deras frukter smakar, men frukten är ovanlig. Nu, fr o m dagen efter att jag har åkt härifrån, så kommer Lidl att sälja dem. Själv får jag tyvärr vänta till en annan gång med att provsmaka...

Jag kände ett akut behov av att börja läsa en ny bok i kväll. (Jag håller ändå inte på och städar, eller något annat som jag borde.) Den här valde jag:

Det är mysigt att läsa när kvällarna är mörka, och hundarna gillar när jag sitter i läs-fåtöljen så de kan ligga i mitt knä. Nu ska vi strax ha det mysigt alla tre!

I dag har jag varit hos Jaime och fått klippt håret. Det blev i mitt tycke väldigt misslyckat. Det ser ut att vara klippt efter en potta upptill, och är på tok för kort och tunt nertill. Jag är ledsen och besviken! Foto kommer längre ner. När jag hade kommit hem så ringde Jenni och sjöng "I just call to say I love you" för mig. Då blev jag delvis glad igen.

Sedan gick hundarna och jag vår mitt-på-dagen-runda. Stella ville följa med, men snabbt går hon inte...

Det är konstigt att de som fiskar kan få fisk så nära strandkanten, och särskilt när de bara sätter ner spöet i sanden. Men fisk får de. Visserligen mest små fiskar som de slänger tillbaka i havet, men ibland får de stora.

När jag hade släppt hundarna lösa på gräsmattan (nedanför sicksack-vägen), fick Nellie syn på en ekorre som hon snabbt jagade upp i trädet. Det luktade tydligen intressant där ekorren hade varit sekunden innan. Ekorren själv ville inte vara med på foto, utan gömde sig så gott den kunde.

Nu har de börjat dekorera murarna ovanför sicksack-vägen också. Trevligt! Det blir säkert jättefint när det blir klart.

I morse höll en man på att skissa figurer efter en liten skiss han hade i handen. Nu när vi passerade så verkade alla ha lunch-paus. Jag ser fram emot det färdiga resultatet!

Nu ska ni få se hur lite som blev kvar av mitt hår. Felet är förstås inte bara Jaimes. Jag kan antagligen inte förklara tillräckligt bra på spanska, hur jag vill ha det. Jag kan inte ordet för "tunna ut". (Det står inte i mitt lexikon.) Det vill jag aldrig att han ska göra, men det har han gjort de två senaste gångerna. Jag försökte säga att jag ville ha håret tjockt, inte "smalt/magert", men vet inte hur han tydde det.

Jag stoppade honom 2 gånger under klippningen i dag, och upprepade mina instruktioner. Jag sa att det kändes som om han klippte för mycket, men jag kunde ju inte se hur det blev i nacken. Jag hade försökt förklara att han inte skulle klippa något alls ovanför ögonhöjd, och att bara örsnibben skulle synas (inte resten av örat). Jag hade bett honom att klippa 3 cm allra längst ner, och att snedda in från det längre håret mot halsen. Jag hade visat med händerna också, samtidigt som jag förklarade.

Den sneddade linjen fick han inte till. Det blev olika långt på olika ställen - och kortast precis vid örat. Jag hade kanske blivit nöjdare om han hade använt sax, men nu använde han rakblad.

Jag har mailat Jaime nu, och frågat hur man säger "inte tunna ut håret" på spanska. Jag bifogade fotot ovan, samt de nedan. Jag förklarade att jag blev nöjd första gången han klippte mig (gula pilarna på vänstra fotot), men att jag nästa gång ville ha det lite kortare nertill. Nästa gång så blev det lagom nertill men då tunnade han ut håret för mycket upptill (röda pilarna, högra fotot), och klippte dessutom av 5 i stället för 2 cm som jag bad om. (Nästan alla frisörer som jag har kommit i kontakt med har ingen aning om hur mycket en centimeter är i verkligheten. De tror oftast att en centimeter är betydligt längre...)

Jag funderar på att inte låta Jaime få fler chanser. Han klipper fler män än kvinnor. Kanske jag borde gå till hårfrisörskorna (systrar) som har sin salong snett emot Hiperber? De klipper bara kvinnor, och Katarina blev jättenöjd när hon klippte sig där. Fast först måste jag lära mig säga på spanska, att håret absolut inte får tunnas ut. Och nu måste håret växa minst 3-4 månader innan det finns något att klippa. Och då kommer det i stort sett bara att behöva klippas längst ner vid halsen.

Jag önskar att jag kunde klippa håret själv, men det är jättesvårt i nacken - jag vet för jag har provat mer än en gång. (Annars vet jag ju exakt hur jag vill ha det, och jag har riktiga frisörsaxar.) Däremot händer det att jag "rättar till" frisyren framtill, när jag har kommit hem från frisören. Men den här gången kan jag inte göra något. Jag kan ju inte få håret att bli längre vid öronen...

Nu har jag mätt hur långt håret är uppe på huvudet, där Jaime inte fick klippa det alls. Det är 12½ cm (och 7 cm lite längre ner - men fortfarande över ögonhöjd). I morse var det 16 cm, det hade alltså vuxit 3 cm sedan han senast klippte det för kort. Mellan 18 och 20 cm vill jag att det ska vara. Jag är besviken, och jag känner mig fulare än vanligt. Nu kommer håret inte att ha blivit långt nog förrän till sommaren. Beror verkligen detta stora misstag enbart på min bristfälliga spanska? Jag sa (flera gånger): "No toque el pelo arriba de la línea del nivel de los ojos". Och det bör betyda "Rör inte håret ovanför ögonhöjds-linjen".

Det är under det översta håret som hänger utanpå, som det är klippt kort - men fortfarande är det hår som växer över "ögonhöjds-linjen". Och som ni ser sticker örat fram, fast jag inte ville att det skulle göra det. Jag är väldigt besviken! Jag hade ju skrivit och förklarat (och bifogat foton) efter förra klippningen, och sagt att han hade klippt för mycket ovanpå - och att jag inte villa ha det så. Och han hade svarat att han bara skulle klippa nertill nästa gång (= den här gången).

Jag tänker inte låta Jaime klippa mitt hår fler gånger. Det är bättre jag försöker själv så gott jag kan.

Jag tvättade håret i morse, och blåste det torrt. Då blev det som nedan. Jag tycker att det är underligt (och ojämnt) klippt. Särskilt som jag bara ville att Jaime skulle klippa lite längst ner.

Ja, ja. Nu kan jag inte göra ett dugg. Jag har försökt slå upp "inte tunna ut håret". Ordet för gles är ralo. Kan det vara det ordet man använder? Jag har också försökt slå upp "toppa håret" (som vi säger när vi menar klippa lite), men hittar ingen motsvarighet. Däremot hittade jag ordet decepcionado som betyder besviken.

Jag inser att jag kan komma att frysa om öronen i Sverige, nu när jag inte har hår som skyddar dem. Alltså plockade jag fram min enda mössa i går, och la fram bland de saker jag har börjat lägga i läs-fåtöljen - sådant som jag ska ta med till Sverige. Allt måste vara packat och klart på lördag kväll. Jag ska åka hemifrån tidigt på söndag morgon.

Jag blev tröstad på gympan. Mina väninnor där tycker också att håret är konstigt klippt, och de berättade om egna erfarenheter när frisörerna klippte dubbelt så mycket som de hade önskat. Att "toppa håret" heter areglar el pelo, så nu vet jag det. Men jag glömde att fråga vad "tunna ut" heter, för just då kom Pepe och vi skulle börja värma upp.

Kaisa berättade häromdagen att hon hade sett en nyöppnad teaffär på Avenida Generalitat. I dag letade jag upp den. Butiken ägs av en glad kvinna (som hade en liten chihuahua som medhjälpare i butiken).

De har många sorter i lösvikt, däribland min favorit nummer ett, Earl Green. Bra att den dessutom är ekologisk!

Jag köpte också 1 hg grönt te med ingefära och citron (som ersättning för min andra favorit Citrusgarden). Det har jag redan hunnit smaka, och det smakade friskt och gott.

Min tredje favorit, Green Chai, lovade hon att ta in. Toppen! Nästa gång ska jag ta med glasögonen så jag kan läsa på alla burkarna. (Jag har aldrig glasögon på gympan.) Det som är bra är att man även kan köpa 50 gram, om man vill prova en ny sort. Jag är glad att det nu finns en te-affär inom gångavstånd - som dessutom har de te-sorter jag vill ha! Hon säljer förstås te-burkar, te-kannor och muggar också, samt en del färdigförpackat te, bl a olika sorters Yogi Tea. Priserna är normala. (Te-affären Tea Shop i Alicante tog dubbelt så mycket betalt för te som smakade hälften så bra. Dit går jag aldrig mer.)