Sparad dagbok 67. (Fr o m 20-09-27 t o m ...)

20-09-27:

Solen skiner, himlen är blå och det är 26° ute. Hundarna och jag gick ner till hundbadet i förmiddags. Kameran fick också följa med.

Nästan framme vid hundbadet.

Vi hade sådan tur att det inte var några andra hundar där. (Stora hundar skulle ha skrämt mina små.) Alltså kunde jag släppa lös hundarna.

Stella höll sig nära mig (som vanligt) medan Nellie passade på att utforska omgivningen. Det fanns mycket intressant att nosa på!

Stella var nyfiken på vattnet. Hon smakade som vanligt, men spottade bums. Saltvatten smakar inget vidare. Hon badade tassarna i stället. Det är 25° i havet!

Jag satt på huk nära vattenbrynet, och Stella höll sig alldeles intill mig för det mesta.

På fotot nedan kan ni se att Stella har blivit blöt där bak, ända upp till rumpan.

Efter en bra stund så började vi gå hemåt igen.

Nästan hemma...

När vi hade kommit hem igen så drack vi alla vatten. Och sedan vilade mina små ända fram tills det var dags för deras lunch.

Dagens elände:

20-09-28:

I min lilla mikrovärld är allt bra. Solen skiner, det är lagom varmt, Stella har varit piggare på sistone, dagens gympa var både nyttig och rolig, och trots La Cova-besöket har jag gått ner 3,1 kg på 3 veckor. (Jag väger således 54,2 i dag.) Jag äter strikt LCHF, men bantar mer avslappnat den här gången. Jag skriver upp vad jag äter, och när, men jag räknar inga kolhydrater. Det funkar bra!

Ute i stora vida världen är allt inte fullt så bra. På en liten vårdcentral i södra Madrid (Puerta Bonita i Carabanchel) jobbar personalen 13 timmar om dygnet, och ändå hinner de inte med alla vårdsökande. I området har man 1883 covid-smittade per 100'000 invånare, tre gånger fler än i resten av Madrid, som i sin tur har betydligt fler smittade än i resten av Spanien. Stackars både de som är sjuka, och de som jobbar inom vården!

I Valencia "län" kan väntetiden för att komma till en vårdcentral vara upp till 157 dagar!!! Och om man väntar på en operation kan man få vänta 9 månader mer än vad läkarna själva rekommenderar. F n opereras bara patienter med "akuta sjukdomar", som t ex cancer och hjärtinfarkt. Det är sorgligt så många bieffekter den här pandemin har.

I Valencia har man gjort en undersökning rörande munskydd.

Det visar sig att 65% använder "icke-godkända" munskydd, närmare bestämt 51% av männen och 70 % av kvinnorna. Det är också vanligt att särskilt kvinnorna favoriserar "moderiktiga" munskydd. Andra väljer icke-godkända munskydd för att de oftast är billigare.

Mina nyaste munskydd hör säkert till dem som inte är godkända. I alla fall om man använder dem utan filter, som jag gör. Jag bär just dessa för att jag kan andas lite lättare genom dem (för att de är sydda av tunnare tyg). Fast orsaken till att jag köpte dem från början var att jag tycker de är snygga! Jag visste ju inte när jag beställde dem via Amazon, hur de skulle fungera i praktiken. Vackra munskydd gör mig aningen gladare, nu när jag mot min vilja måste bära dem.

Det här använder jag just i dag:

Jag höll på att glömma att berätta att Kaisa köpte datorbordet i björk av mig. Hon ska ha det i sin uthyrnings-lägenhet här i Los Olivos. Nu hoppas jag att någon ska vilja ha min resårsäng också. Sängen kan jag skänka bort, men om någon vill ha bäddmadrassen som hör till, så får vederbörande betala för den. (Annars behåller jag madrassen.)

20-09-29:

Läkaren Pedro Cavadas (från Valencia) varnade redan i januari för farorna med SARS-CoV2-viruset, men då ville ingen lyssna på honom. Han är mycket kritisk mot hur pandemin har hanterats i Spanien. "Det här kommer inte att sluta bra", säger han.  

Dr Cavadas tror inte att vi kan återgå till en "verklig normalitet" förrän om 2-3 år, och han tror inte att Spanien kommer ikapp ekonomiskt förrän om 10 år. Vidare är han skeptisk till att vi verkligen kommer att ha tillgång till ett vaccin redan i december, trots hälsoministerns löfte. "Att prata är gratis", säger Dr Cavadas.

Tja, han hade rätt från början. Det är ganska troligt att han har rätt även nu. Men så roligt vore det ju inte... Jag längtar så efter en "vanlig normalitet"! Jag längtar efter allt det där som vi hade, och upplevde som självklarheter, men som vi inte längre har. Mest av allt längtar jag efter att kunna umgås på riktigt med mina nära, utan att behöva hålla avstånd och/eller bära munskydd. Nu får vi ju inte ens lov att kramas!

Tur att jag har mina små att kela med. Närhet behöver vi alla! Hundarna fick komma upp i min säng i morse, och så låg vi och kelade en stund. När jag gick upp stannade Stella kvar i sängen. Hon bökade in sig så det blev en liten koja. Efter en stund la sig Nellie bredvid. Där fick de ligga tills det var dags att bädda.   

   

Jag har upptäckt att det har blivit höst även här. På nätterna har det bara varit 18-19° på sistone. Jag hur frusit lite när jag har legat för öppet fönster under en tunn filt. I dag stängde jag den fönsterhalvan som är närmast sängen. (Jag har haft öppet dygnet runt hela sommaren, utom när jag var i Sverige.) Jag tog bort myggnätet i ram, rengjorde det, och la upp det ovanpå garderoberna för vinterförvaring. Det andra myggnätet, och det vid balkongdörren, får sitta på plats ett tag till.

Jag plockade också ner min insyns-skyddande gardin som jag använder när jag sover för öppet fönster. Jag tvättade den. Den torkade snabbt, och nu har jag lagt undan den för säsongen. Fr o m nu kommer jag att sova med persiennen nere. Det är lättare att sova när det blir helt mörkt i sovrummet, men samtidigt känns det lite vemodigt. Vi har ju inte haft en "riktig" sommar i år. Jo vädret har varit lika "somrigt" som vanligt - men med alla dessa restriktioner har ingenting varit som det brukar!

Nu när jag bantar tar jag ofta ett par skivor ost (och antingen lite röd paprika, eller några körsbärstomater) till teet. Jag har blivit väldigt förtjust i den smakrika cheddarosten nedan (från Mercadona). Fast den går nästan inte att skiva, den smular sig, så jag skär av små bitar.

Min absoluta "bantnings-favorit" är dock Dulcita-tomater, små söta körsbärstomater (också från Mercadona). Tomaterna är holländska - inte spanska. De är sötare än vanliga tomater, och innehåller således fler kolhydrater per 100 gram (4,7 mot normalt 2,6.). Alltså får jag äta dem med måtta. Men jag äter hellre 2 Dulcita, än 5 vanliga... De smakar som den godaste efterrätt!

   

Jodå, det går bra med bantningen. Men jag lär få hålla på 1 månad till, innan jag har gått ner till min normalvikt. Men i november kommer Ulf att vara här, och han har lovat att bjuda ut mig på restaurang mer än 1 gång. Alltså räknar jag med att få banta en del i december också. Fast sen kommer julen... Suck! Men det ska nog ordna sig. Det gäller att aldrig ge upp, och att verkligen försöka ändra sina matvanor på sikt - till det bättre = hälsosammare. Det viktigaste är inte kilona - utan hälsan!

Nu ska vi ut på promenad. I morse ville Stella inte följa med, men jag hoppas att hon vill nu.

Jodå, Stella följde med. Vi gick långsamt så det blev i hennes takt. När vi kom hem la hon sig för att vila. Nellie vilade också, säkert 1 hel minut...

Vet ni vad jag köpte för pengarna som jag fick för datorbordet? Jo en liten 4-hjulig kärra. Jag fick syn på den i söndagskväll när jag tittade på en massa olika transportkärror på Amazon. Den var liten, billig, och hade bra recensioner. Så jag slog till (fast jag hade tänkt vänta). Den är mindre än min gröna (den som försvann), men har högre handtag (= bekvämare). Man kan ha den i 3 olika lägen, samt hopfälld. Den klarar 150 kg.

Kärran kom redan i dag, och den ser faktiskt ännu bättre ut i verkligheten än på de små fotona på internet. Nedan från "största" till "minsta" läget.

       

Hopfälld blir den ganska liten (25 x 42 x 57 cm inkl handtaget). Hjulen är små, bara 10 cm i diameter, men verkar ändå rejäla. (Det är en tysk kärra.) Jag tror att jag kommer att få mycket glädje av den. Och vill jag någon gång köra på 2 hjul - då har jag ju min shoppingkärra.

   

Det känns bra att återigen ha en transportkärra!  Det har varit jobbigt att vara utan. Men nu kan jag lätt rulla saker fram och tillbaka mellan lägenheten och förrådet.

Det är vackert när solen lyser på blommor och blad, både ute och inne. (Ovan står prydnadssakerna fortfarande huller om buller.)

Sen eftermiddag - tidig kväll så skiner solen på fågelburarna också.

Nedan t v ser ni hur Stella använder sin kudde. Det orkar hon alltid...

   

Tidningen El Mueble kom i dag. Jag bläddrade igenom den som hastigast, men ska läsa den noga en annan dag. Jag tycker om vardagsrummet nedan, ljust i dubbel bemärkelse. Tänk om jag hade sådana fönster! (Så stora fönster är sällsynta i Spanien.)

Jag såg också ett praktiskt köksskåp. Till specerier vore ett liknande idealiskt. Jag skulle kunna ha te-burkar och annat smått i dörrfacken, och större burkar på hyllorna. Ikea har nog inget sådant här, men man kan fixa ett själv. Man kan kapa hyllorna på djupet och skruva fast (inte alltför grunda) kryddhyllor på dörren. Det blir något att tänka på, sedan i framtiden när jag har råd att renovera köket.

I morgon eftermiddag ska mitt nya datorbord komma!

20-09-30:

I dag tränade vi mag- och arm-muskler på gympan. Det var svettigt värre, men kul. På sikt hoppas jag inte bara att jag blir starkare, smidigare och får bättre kondition. Jag hoppas även att jag ska bli lite mer välformad. Om jag tränar 10 år till kanske?

Från gympan gick jag raka vägen till Aldi, som i dag bl a hade erbjudanden på gympa-kläder. Jag köpte en sportbehå. Sedan gick jag hem, och därefter gick jag en promenad med bara Nellie. Stella ville inte följa med. Min "frukost" åt jag först 13:30. (I morse vägde jag 53,9 = äntligen mindre än före La Cova.)

I eftermiddags kom dator-bordet. Nedan har jag precis packat upp det. Om alla delarna hade passat ihop perfekt, så hade det varit jättelätt att montera det. Men där var en del att önska.

Bordet hade 2 fel. Listen, som ska sitta bak på skivan där musen ska stå, låg lös i kartongen. Den ska jag limma fast en annan dag. Och de förberedda hålen för skruvarna var inte på samma avstånd som hålen i metalldelen som skulle skruvas fast. Jag fick göra 2 nya. Jag ska skriva till Westwing och klaga på att jag har fått extrajobb. De bör åtminstone ersätta mig för limmet jag kommer att behöva. (Jag tror att jag har hemma.)

   

Jag monterade bordet på lagom stå-höjd. Det är inte så lätt att höja och sänka som det borde vara. För att få det att stanna på den höjd jag valt var jag tvungen att dra åt vreden med en polygrip - och ta i allt vad jag kunde. Jag skulle ju kunna ställa ner min lilla skrivbordsstol i förrådet, och i stället hämta hit den höj- och sänk-bara vita pallen. För då skulle jag kunna ha bordet på samma höjd - och ändå välja om jag vill stå eller sitta.

Kanske jag ska ha bordet i sovrummet sen, men jag ställde det i vardagsrummet nu. Jag kan konstatera att det är bekvämt! Jag får en bra arbetsställning, och det är viktigt! Jag tillbringar trots allt ett par timmar var dag framför datorn. Det känns avlastande för handleden att kunna ha musen lite lägre än datorn.

Under bordet ligger sladd-härvan kvar. Men det ska jag fixa. Jag har precis provat att det går som jag har tänkt mig. I köket har jag en stång (från Ikea) med krokar som jag bl a hänger diskborstar på. Till stången hör även några små "plastkorgar". Jag ska ha minst 2 extra. Korgarna passar precis att hänga på de 2 stagen i mitten på stativet. Och sedan kan jag stoppa kablarna i korgarna. Nu ska jag bara lista ut var jag har de extra korgarna. Antingen finns de i fasta garderoben, eller i städskåpet på balkongen, eller i förrådet. Jag får leta. Men det tänker jag göra först i morgon.

Westwing har mycket bra kundservice! Jag mejlade dem de 2 fotona och förklarade problemet. De svarade bums att jag får ett rabattkort på 12 € som kompensation. Rabatten kan jag använda nästa gång jag handlar. Det är helt OK för min del, en lagom kompensation för det extra besväret.

20-10-01:

Några av er har varit nyfikna på hur "trafikljusen" i affärerna ser ut. I dag kom jag ihåg att fotografera det vid ingången till Lidl.  (Adelante betyder framåt.) Där står också en flaska desinficerings-medel som man måste smörja in händerna med innan man går in. Munskydd är förstås obligatoriskt, och man måste hålla avtånd.

Hundarna var med när jag tog fotona ovan. Vi fortsatte sedan till El Paseo. Där var det väldigt lugnt och skönt i dag.

Nedan syns det hur aktiva måsarna hade varit på morgonen. Jag undrar om de hittade något av intresse?

Badvakterna brukar inte vara kvar i oktober, men nu måste de också kolla så folk följer "pandemi-reglerna".

Vi gick vidare till vår "närmaste" gräsmatta. Ingen var där så hundarna fick vara lösa. Nellie sprang i väg i full fart, och såg så lycklig ut.

   

Trots att Nellie springer långt bort från Stella och mig, så håller hon koll på oss. Och hon kommer (nästan) bums när jag kallar.

Därefter lämnade jag hundarna hemma, satte skrivbords-stolen på nya kärran, och gick till förrådet. Kärran var smidig att köra. Men eftersom den har små hårda hjul, så hörs det ganska mycket när jag rullar den över de räfflade spanska trottoar-plattorna. Jag hämtade pallen i stället. Pallen skulle jag ha kunnat bära, men det är bekvämare att rulla den på kärran.

Pallen går att höja så pass, att jag kan sitta framför datorn om jag vill.

Fotot nedan hittade Annika någonstans på webben. En så fin hundtrappa! I det huset måste det bo verkliga hund-älskare!

Jag är på jakt efter ett billigare fiber-internet-abonnemang. Jag skulle klara mig bra med 100 Mb/s, för det är vad jag har i praktiken nu - trots att Movistar först lovade 300 och sen 600. Jag betalar 52 € per månad nu inkl fast telefon, 2 mobilnummer och en massa TV-kanaler som jag inte har någon glädje av. Mina samtalskostnader är höga. Jag har bara fria samtal från fasta telefonen till vissa andra fasta (privata).

Netllar Telecom (som har kontor här i El Campello) säljer enbart fiber (100 mb/s) för 29,90 € per månad, och inklusive mobil-abonnemang för 34,80 € per månad. Enda nackdelen verkar vara att man inte alls kan välja mobilnummer. (Hos Movistar kan man välja bland ett fåtal.) Det är ju en klar fördel om numret är lätt att komma ihåg.

Jag har också varit i kontakt med Energy Nordic, https://energynordic.com/se/, som säljer el-abonnemang. Från deras reklam:

Vi är ett skandinaviskt eget spansk elföretag. Vi levererar bara 100% certifierad grön kraft och ändå kan 9 av 10 spara pengar genom att byta till oss. Då kan du göra något bra för miljön och spara pengar på samma gång. Dessutom erbjuder vi också räkningar och kontrakt på flera olika språk och vi har en kundservice som är internationell. (Spanska, engelska, danska, svenska, norska, tyska.)

Man ska skicka in sin elräkning så svarar de sedan. Energy Nordics svar till mig: 

Det blir ingen stor skillnad i pris eftersom du redan har PVPC-priser (liknande inköpspriser). Jag skulle rekommendera flexpris som är inköpspris. Det är det billigaste alternativet just nu.

Hos oss är det alltid möjligt att ändra din produkt om det är en fördel med till exempel ett fast pris eller flat-rate. - vi är alltid här för att ta en titt på detta. Det kan vara antingen om marknaden eller konsumtionen förändras. Vi kan erbjuda en riktigt bra kundservice på ditt eget språk där det alltid är lätt att komma i kontakt och få hjälp med vad som behövs. Du får också räkningar och kontrakt på svenska, så det är enkelt och tydligt.

Dessutom levererar vi bara 100% certifierad grön el. Då kan du också göra något bra för miljön utan extra kostnad. Det är väldigt enkelt att ändra och vi hanterar allt. Det blir ingen förändring hemma, eftersom det fortfarande är samma distributör och el.

Jag ska fundera på ett byte, även om jag inte tjänar något ekonomiskt på det. (Jag hörde till de 10% som inte tjänar på bytet, eftersom jag redan har förhandlat fram ett bra avtal med Iberdrola.) Men Energy Nordic förhandlar om att få fram ett fiber-avtal. Skulle de få fram ett bra sådant, då byter jag nog både fiber och el. Det är trots allt skönt att kunna kommunicera på svenska!

20-10-02:

El Campello kommun berättar att man har grävt ut ytterligare en bit av La Illeta. Man har hittat spår av bosättning och verksamhet ända från 300 f kr! Före romartiden! La Illeta, som är en halvö nu, var från början en ö. Bl a har man hittat rester av en "fisk-fabrik" (vattentäta kar), troligen för insaltning av fisk. Man har också hittat en ugn för preparering av fisk, samt spår som tyder på att man bearbetat vin och olivolja.  Man har också hittat spår av gränder. Utgrävningen har skett på ett 120 m² stort område. Man planerar att fortsätta utgrävningarna nästa år. Bara ca 2/3 av La Illeta är utgrävt. Det är spännande att det har bott människor där för så länge sedan, och att de hade ett så strukturerat samhälle.

Covid-19-läget i Sverige:

Det är inte bra att det blir fler och fler smittade. Här i Spanien vill regeringen stänga ner hela Madrid, eftersom det är där smittspridningen är så stor. Men befolkningen protesterar.

Från det jag var knappt 10 år har jag älskat färgen turkos, speciellt nyansen nedan. Jag tycker fortfarande att det är en vacker färg, men jag vill inte längre ha fullt så mycket av den. Som 15-åring hade jag velat måla alla väggarna i mitt rum i den här nyansen, men fick nöja mig med insidan på min klädkammare. (Då bodde jag fortfarande hemma.) Numera tycker jag att en kudde, en ljusstake, eller något annat smått är precis lagom mängd. Jag tycker om att ha turkosa kläder också - fortfarande, men det är faktiskt inte den färg jag klär bäst i. (Jag klär bäst i ljusblått och klarblått.)

När jag var 15 år sydde jag en tunika och ett par byxor i precis den här nyansen. Till detta hade jag en turkos cowboy-hatt. Jag var garanterat den enda på skolan som gick klädd så. Men ingen vågade reta mig. Om man är tillräckligt annorlunda så får man vara ifred. Det är om man är nästan lika (t ex har vanliga jeans, när "alla andra" har märkesjeans) som man blir retad. Det är i alla fall min slutsats efter att ha studerat verkligheten.

Från jag var 14 jobbade jag extra i en tygaffär på lördagarna. Jag fick 20% rabatt på tyg, och köpte tyg för en stor del av lönen. Jag sydde många småtokiga kreationer. T ex en vändsydd kappa som var solgul på ena sidan och turkos på andra. Då kunde jag ha turkos kappa på förmiddagen, och gul på eftermiddagen. Jag sydde också en rosa klänning med helskuren kjol. Till klänningen hade jag sytt knälånga spetskantade vita mamelucker. Jag minns att när jag hade klänningen i skolan första gången, så sa en pojke "Underbyxorna syns". De ska synas, sa jag. Sen fick jag inga fler kommentarer.

Jo, jag var kreativ. Men jag har en känsla av att plaggen inte var så välsydda. Jag hade för bråttom för att sy något för hand. Jag minns att mamma klagade på att jag hade lagt upp en sammets-klänning på maskin. Men jag var nöjd själv, och det var väl huvudsaken. Jag har kvar alla mönster fortfarande, men min klädsmak har ändrats en smula...

Nyss blev jag uppringd av en kvinna från Centro Salud (= vårdcentralen). Hon gav mig en tid den 27 oktober för att bli vaccinerad mot den vanliga influensan. De vill att alla över 65 år vaccineras, för att undvika att vårdcentralerna senare kommer att invaderas av influensa-sjuka. De har fullt upp med covid-19-smittade. Vaccinationen är gratis, så jag tackade ja.

Ulf och jag jämförde just när solen går ner. Hos honom i Hässelby strand går den ner 18:17, hos mig i El Campello går den ner först 19:48. (Tiderna gäller i dag.) Jag är glad för det extra ljuset här! Fast just i kväll är det ganska mulet ute, och blåsigt. Det har precis börjat regna så smått. Enligt prognosen kan det komma 3 mm.

20-10-03:

Gårdagens gråa himmel, strax innan regnet kom.

Vi gick aldrig sena rundan i går. Vi är inte så förtjusta i regn och kyla. I stället tog jag fram hundarnas aktivitets-matta. Där gömde jag som jag brukar, bara vanliga torrfoder-kulor. Och bums så blev kvällsmaten extra god, och väldigt spännande att nosa upp och krafsa fram. Nellie börjar bli duktigare på att få fram maten nu, men Stella är fortfarande snabbast.

Och sängen står kvar i vardagsrummet och tar plats. Det vore trist om ingen vill ha den.

Jag fick 10 böcker av Lena i går. Därmed ser bokhyllan ut att bli helt full. Alltså kan jag tyvärr inte spara alla. Jag sparar dem som jag tycker allra bäst om, och så ger jag bort övriga när jag har läst dem. Det är ju inte fel om fler får läsa dem. Det verkar vara bra böcker!

Nedan en insändare i Göteborgs-Posten. Bra skrivet!

Mindre bra skrivet är Ikeas meddelande till mig. Madrassen jag vill ha, och verkligen behöver, är f n slut. Men de beräknar att få hem den mellan 31/12 och 7/1... Det blir en lång väntan! För den skull gick jag i eftermiddags ner till förrådet och hämtade upp min reserv-bäddmadrass. Den är bara 4 cm tjock, och bara 80 cm bred. Men om jag lägger den under de andra 2, så kan jag nog sova lite bekvämare för stunden.

Jysk säljer en enda billig madrass i rätt storlek (samt 11 dyra). Men om den är skön vet jag ju inte. Jag vill känna och prova i verkligheten.

Mercadona hade slut på Dulcita-tomater i går. I stället köpte jag de nedan på Consums ekologiska avdelning. De var riktigt goda! Nästan lika goda som Dulcita!

I dag hade Lena och jag bestämt träff utanför restaurang La Toscana klockan 13. Lena envisades med att vilja bjuda mig på 3-rätters middag mitt i bantningen...

I morse var de bara 16°, och blåsigt, när hundarna och jag gick morgonrundan. Jag frös fast jag hade långärmad tröja. Så när jag senare gick till Aldi  tog jag en vindtät väst utanpå. Det behövdes! Jag hade väst även när Lena och jag träffades, men då hade vädret blivit mycket finare. Jag tror att det var uppemot 25° då. Och himlen var så blå, så blå! Visst är det vackert!

Vi satte oss så att vi båda kunde se El Paseo och havet. (Tyvärr skymde badvakternas hytter delvis utsikten.)

Hundarna var också inbjudna! Nedan sitter de glada och förväntansfulla i mitt knä.

   

Det är förresten dags att klippa mitt hår nu. Jag måste förstås klippa det oftare när jag har en kort frisyr. Det börjar se ovårdat ut nu, så jag ska beställa tid nästa vecka hos Jaime Peluqueros.

Vi valde olika rätter från dagens meny. Min förrätt (t v) var någon italiensk osträtt med wokade grönsaker under osten. Lena valde räkor. Hundarna, som fick vara på marken när jag åt, fick smaka några små bitar ost. Både de och jag tyckte att rätten smakade bra. Egentligen var jag proppmätt redan efter förrätten. Och egentligen borde jag inte ha ätit mer.

   

Till huvudrätt valde jag ost-och-tomat-gratinerad kyckling, och Lena fisk. Fisk är på sitt sätt godare, men jag gillar inte när den har ben. Hundarna fick smaka lite kyckling också. Men resten åt jag upp själv, grönsakerna också. Men potatisen lämnade jag.

   

Tja, och så ingick det ju efterrätt. Lena valde pannacotta, och jag tog något med citron. "Citronskiktet" smakade fräscht av äkta citron, men resten (som gräddtårta) var lite för mäktigt. Men det smakade gott! Min efterrätt fick hundarna inte smaka på.

   

Medan jag åt stod hundarna tyst och snällt bredvid min stol. De bara tittade lite längtansfullt på maten. Och när jag bjöd dem så viftade de så med de små svansarna. Lena bjöd dem på lite fisk också.

När jag inte åt så låg hundarna snällt i mitt knä. De är så lyckliga när de får vara med!

Jag tog några foton från min plats, mest för att färgerna var så vackra. (Min vy var begränsad, så jag fick beskära hårt för att få bort allt ovidkommande...)

Så småningom skildes vi åt, och hundarna och jag gick hemåt. Även fotona nedan tog jag främst för de vackra färgernas skull. Då var vi nästan hemma.

Bredvid bougainvillean växer en blyblomma. Min överlevde inte min bortavaro i somras. Trist! Jag tyckte om den. Kanske jag köper en ny till våren? Fast ibland känns det inte lönt. Nästa kanske också dör om jag inte får tag i en superbra blomvakt.

När vi kom hem var Kaisa i sin lägenhet. Hon bjöd in mig en stund. Jag avundas henne hennes vita dörrar. Hon bytte innerdörrar helt. Jag tror att hon sa att de kostade 350 € per styck. Dyrt men snyggt! Jag siktar på att måla mina vita. Det blir förstås inte lika fint, men finare än nu.

Samma firma som Kaisa köpte dörrarna hos, gjorde ett vitt "skikt" som de monterade på insidan av den befintliga ytterdörren. Dörren blev ju som ny! Och så mycket ljusare och snyggare det blev.

Jag siktar på att måla min vit längre fram. Jag tycker att den är väldigt ful nu. Sedan måste jag slipa och lacka utsidan - för det behövs verkligen. Kanske till våren? Fast det är svårt att måla och lacka om man har hundar. Dessutom måste kanske dörren stå öppen tills färg och lack har torkat. Kaisa skickade bort sin någon dag, och så fixade de dörren på företaget. Jag vet inte hur hon låste om lägenheten under tiden. Men det var då när den var tom, och det var arbetare där på dagarna.

Ända sedan det blev obligatoriskt med munskydd så har jag haft ett använt engångsskydd fasttejpat nära handtaget på ytterdörren. Som påminnelse. Jag vill inte riskera att glömma, så höga böter som det är. Tyvärr tror jag att vi kommer att vara tvungna att använda munskydd hela detta året ut, och kanske ännu längre. Suck!

20-10-04:

Mios tumör växer. Han verkar inte ha ont, men han ser heller inte ut att vara i bra form. Och hur berättar en fågel att den har ont? Ännu är det för tidigt att avsluta hans liv. Men det måste nog ske i år. Det är alltid så svårt att veta, vilken sorts husdjur det än gäller, när det är dags...

Jag är väldigt glad för min nyaste mobil Samsung Galaxy J3 (2016) - som är precis lagom stor (med 5" skärm). Fast jag har upptäckt att den har ganska lite lagringsutrymme (8 GB). Och nu är minnet fullt, trots att jag inte har en massa program på mobilen, och fotona på ett separat minneskort. Det är synd att man inte kan uppgradera lagringsutrymmet. Varför kan man inte sätta i ett extra minneskort även för program och sådant?

Nu kan jag inte få bort 1:an vid internetsymbolen. Där finns en uppdatering till själva telefonen, från Samsung. Men uppdateringen får inte plats. Någon gång i framtiden blir jag väl tvungen att köpa en ny mobil, fast det dröjer innan jag får råd. Då vill jag ha en i samma storlek som den här, men med stort lagringsutrymme.

   

Sen förmiddag gick vi ner på El Paseo, Stella, Nellie och jag.

Hunden nedan sprang glatt och mötte sin matte på spången. Tyvärr missade den skylten om hundförbud. Och fast husse ropade från El Paseo, så vägrade hunden gå längre än så här från sin matte. Tur att det inte var någon nitisk polisman i närheten.

Vi hade inte gått långt innan det började bli för fullt med folk på El Paseo. Mina små blir rädda då, så jag lyfte upp dem. Jag bar dem till Seis Perlas, där vi svängde av som vanligt. Bara 10  meter från El Paseo var det lugnt.

Jag bantar igen. Det känns alltid lite motigt efter en "ätar-dag". Men det går. Det är inte i första hand för att gå ner i vikt och bli moderiktigt smal som jag bantar. Orsaken till att jag vill ha en hälsosam vikt är förstås för att jag vill vara frisk, och fortsätta att vara frisk många år framöver. Sedan är det inte så lätt i praktiken att alltid leva exemplariskt.

Jag läste i dag nedanstående artikel på Supersynbiotics webbsida (som professor Bengmark står bakom). Kloka ord skrivna med stöd av forskning inom området.

Jag kan klara nästan allt, utan större problem. Men jag har svårt att undvika mjölkprodukter! Jag älskar de flesta sorters ost, och fet naturell yoghurt. Och jag tycker om smör, vispgrädde och filmjölk. Det är lättare att undvika bröd, även om jag är väldigt förtjust i danskt rågbröd och några sorter till. Jag får försöka minska mängden mjölkprodukter. Jag har sedan några år tillbaka helt slopat mjölk. Alltid något.

Sedan är det det där med stress. Jag väljer aldrig att bli stressad, men ibland blir jag det ändå. Och då mår jag sämre, och känner för att äta mer. Nåja, vi får alla göra så gott vi kan.

Westwing hittade jag de hermetiskt täta burkarna nedan. Just den här typen har jag aldrig sett förr. Har ni? Jag undrar om de är bra?

       

Jag har precis (slarv-) städat fågelburarna. Jag bör ta in dem nu. Fåglarna ska inte behöva frysa om nätterna. Men hur i all världen ska jag kunna tränga ihop mina växter, så att burarna får plats? Jag vill ha gröna växter inne. Helst många! Det är både vackert och bra för inomhus-luften. Jag ska försöka pussla ihop det, så gott jag kan. Resultatet får ni se så småningom.

Så här stod växterna innan jag flyttade dem:

   

Och så här hamnade de sedan:

   

Nackdelen är att jag har svårt att räcka upp när jag ska vattna dem som står ovanpå hyllan. (Jag fick förstås några prydnadssaker över.)

På balkongen står det inte längre några fågelburar. Jag passade också på att ta bort det som inte skulle stå på det turkosa bordet.

Jag satte hjärtrevan där fågelburen stod. Nu låter jag den stå utan skydd. (Det var bökigt att vattna.) I gengäld satte jag katterna bredvid. Jag hoppas i det längsta att katterna kommer att skrämma bort gråsparvarna, så de inte äter upp hjärtrevan. Vi får väl se.

Lite överblivet får stå på det andra skåpet så länge.

Häromdagen beställde jag lite fågelmat och annat från en webbshop som jag inte har provat tidigare: https://www.pajarerasyaccesorios.com/. De hade mycket intressant, och varorna kom inom 48 timmar. Bl a fick jag äntligen tag i en lucka som passar hålet där jag har valt att inte ha matskålar. Nedan ser ni så precis den passar. Innan hade jag en plastlucka där, men fästena på den är nästan sönderhackade, så den skulle snart ha trillat av. (Se fotot under det nedan.) Nästa gång jag beställer så ska jag beställa en lucka till, för den vita passar inte alls (går inte att öppna), och sitter dessutom på fel håll.

De sålde också sepia-skal-hållare. Jag beställde en. De små metallklamrar som följer med sepia-skalen fungerar bara några dagar, sedan trillar skalet ner på burens botten. Hållaren nedan verkar vara bra!

Jag köpte en diskborste avsedd för vattenbehållare också. Nu har jag provat den, och den gör rent behållarna bra invändigt. Det är svårt att komma åt i alla vrår, men det är klart att fåglarna ska dricka ur rena behållare.

   

Nedan ser ni Lina och Linus bur, som den ska stå i vinter. Det känns faktiskt trevligt att ha fått in dem igen!

Särskilt Lina är väldigt sällskaplig av sig. Nedan kollar hon att jag verkligen har rengjort hennes vattenbehållare ordentligt.

Mios bur får stå på rullbordet som jag inte använder just nu. Jag gör ingen riktig plats för hans bur. Han kommer inte att leva så väldigt länge till, den lille stackaren.

Skåpet där jag har ljus, ljusstakar och prydnadssaker som jag inte använder för stunden (men inte vill ge bort) kommer jag inte åt. Sängen står i vägen! (I lådan som står ovanpå ligger sängbenen.) Nu har jag en del stående på matbordet, som egentligen ska in i skåpet. Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan jag hittar någon som vill ha sängen. I välgörenhets-affären på C/ San Bartolomé hade de gärna velat ha sängen, men det får inte plats med den. Jag får fråga vidare.

   

Det är ganska lätt att fotografera Lina och Linus eftersom de är ganska orädda och mycket nyfikna.

Det är betydligt svårare att fotografera Mio. Om jag säger att fotot nedan blev det bästa av 5-6 stycken, så kan ni ju ana hur de andra blev.

Nu har jag ställt bordet, som hans bur står på, framför balkongdörren. Där får det stå åtminstone i natt. Jag rengjorde myggnätet och har lagt undan det. Jag behöver inte längre ha öppet på nätterna, och det är bara då som myggen är i farten.

20-10-05:

Covid-19-läget i Spanien just nu:

Det är relativt få smittade här där jag bor, men vi kan ändå inte koppla av. I våras var vi många som trodde att pandemin snart skulle vara över. Nu är vi många som undrar om vi någonsin blir av med eländet. Vi kastas mellan hopp och förtvivlan. Kommer det snart ett fungerande vaccin - eller inte? På sitt sätt är det lärorikt att vara med om alla dessa inskränkningar i privatlivet. I bästa fall kommer vi att uppskatta den vanliga vardagen mer, sedan när allt är över. Men det är INTE roligt så länge det varar!

Det stora problemet är ju att vi inte i förväg vet om just vi skulle få en lindrig släng av viruset - eller bli svårt sjuka, hamna på intensiven, och kanske dö. En sjättedel av oss européer bär på en genvariant som ökar risken för svår covid-19, detta helt oavsett ålder. Ni har säkert läst om gen-varianten som några av oss har ärvt från neandertalarna. (Annars kan ni läsa här: https://www.forskning.se/2020/09/30/genvariant-fran-neandertalare-okar-risken-for-svar-covid-19/.) I nuläget vet ingen av oss om vi till hör sjättedelen i farozonen, eller de 5/6 som kanske skulle få covid19 lindrigt. Forskarna har mycket kvar att lära, vi andra också.

Det var dagens elände. Annars är allt bra. Jag sover mycket bättre i min nya (billiga) säng, än i min gamla (dyra). Detta trots att jag sover provisoriskt på 3 bäddmadrasser (fortfarande utan vanlig madrass). Jag vaknar fortfarande av värmevallningar, men inte av att jag har ont någonstans. Dessutom har jag hittills inte vaknat av andnöd en enda gång sedan jag bytte säng. Det kan ju vara slumpen, det är ännu för tidigt att säga. Men om det inte är slumpen så skulle det vara intressant att veta varför det hände så ofta i förra sängen. Läkarna har ju inte hittat något som jag är allergisk emot.

La Toscana-besöket saboterade tydligen inte min bantning nämnvärt. I alla fall vägde jag 53,6 i morse. Det går sakta åt rätt håll. Fast jag fick byta gympa-tröja 3 gånger i morse innan jag hittade en som inte avslöjade bilringarna alltför tydligt... (Fånigt kanske, men jag känner mig mer avslappnad om jag inte ser alltför fet ut. Gympasalen har 3 spegelväggar...)

Ute skiner solen, det är lite blåsigt men 27° varmt. I morse, på väg till gympan, bar jag en vind-tät väst utanpå gympa-kläderna. När hundarna och jag nyss gick en promenad så hade jag bara linne på mig. Det är varmt i solen.

 

Jag har upptäckt att kombinationen rå blomkål och nötter smakar bra till en kopp te. Det ska jag strax ta som mellanmål.

20-10-06:

Dagen i dag har gått i ett. Nu är jag mycket trött. De 3 senaste timmarna har jag ägnat åt Lenas försäkringsbolag, och grannen under. Ett rör från Lenas lägenhet har nämligen börjat läcka vatten ner till grannen under. Konstruktionsfel, det har hänt andra grannar. Det finns en del att berätta om det hela, men det får bli i morgon. Jag är på tok för trött i kväll. För övrigt så tycker den vänliga kvinnan i lägenheten under att jag talar så bra spanska och är lätt att förstå. Hennes inte fullt så vänlige man tycker att jag verkligen behöver träna på verbens ändelser...

20-10-07:

Jag var ju ledig i går (ingen gympa) så jag passade på att göra en massa smått som att byta lakan, tvätta, byta ut den tunna filten mot silkesvadd-täcket etc.

På kvällen mellan kl 18 och 20 var det meningen att rörmokaren från Lenas försäkringsbolag skulle ringa mig, och sedan skulle vi träffas utanför Lenas lägenhet. Det var förra veckan som grannen under ringde på hos Lena och berättade att det rann vatten ner i deras badrum (droppade från taket) och att vattnet troligen kom från Lenas badrum rakt ovanför. Jag var med och tolkade så gott jag kunde. Jag pratade också med Lenas försäkringsbolag, och de fick mitt (fasta) telefonnummer.

I fredags ringde försäkringsbolaget upp mig och gav mig tiden på tisdagskvällen. Jag sa att jag inte tänkte stå 2 timmar utanför porten och vänta, utan att de fick ringa 10 minuter innan de skulle komma - för då skulle jag bums gå dit. Grannen under, som jag väljer att kalla fru Trevlig och herr Viktigpetter, skulle naturligtvis vara på plats. Det är ju hos dem skadan syns, i Lenas lägenhet märks ingenting. Herr Viktigpetter klagade på att han skulle vara tvungen att vara på plats redan kl 18, eftersom de bor i Alicante och har en bit att köra. (Lägenheten har de bara som semester-lägenhet.) Herr Viktigpetter är ingenjör, och har ett synnerligen viktigt arbete, berättade han. Jag sa inget om att pensionärer inte heller tycker om att vänta.

Jag väntade här vid min telefon, och grannarna i sin lägenhet. Vi väntade, och väntade. Under tiden Whats-appade vi, för det tyckte herr Viktigpetter att vi skulle. (Om att vi fick vänta, särskilt han.) Klockan 19 bad han mig ringa försäkringsbolaget, vilket jag gjorde. (Jag ringde från mobilen eftersom jag inte vågade blockera min fasta telefon.) Sedan var det som det brukar när man söker någon på ett större företag. Automatisk telefonsvarare, man ska trycka 1 om man vill si, 2 om man vill så, sedan skulle Lenas NIE-nummer knappas in, sedan musik och kö, och till slut en människa att tala med. Hon skulle kolla upp det hela och be rörmokaren som skulle komma att kontakta mig.

Ingen ringde. Here Viktigpetter började bli riktigt otålig och uppmanade mig att ringa igen. Han menade att det säkert hade blivit något missförstånd eftersom jag i hans tycke talar så dålig spanska. Jag föreslog att han skulle ringa, eftersom han som spanjor talar flytande spanska. Men se det kunde han inte. Jag var ju lite orolig för hans hälsa, jag såg på Whatsappfotot att han var överviktig och högröd i ansiktet. Jag ville ju inte bidra till att han fick hjärtinfarkt, så jag ringde igen.

Efter vanliga proceduren fick jag tala med en man. Klockan var då 19:50. Han lovade kolla upp det hela. Jag skulle vänta i luren och lyssna på musik. Sedan svarade en kvinna och undrade över mitt ärende. Jag förklarade att jag nyss talat med en man men troligen blivit bortkopplad. Kvinnan fick alla uppgifterna, och skulle kolla upp det hela. Jag skulle vänta. Ny musik. Sedan svarade en tredje kvinna, och vi fick börja om. Men hon kunde inte hitta Lenas försäkring... Då ringde herr Viktigpetter...

Jag lovade att genast komma till deras lägenhet. Herr Viktigpetter, fru Trevlig, och jag gick sedan till Lenas lägenhet och inspekterade avloppet i hennes dusch. Där såg allt ut som det skulle. Herr Viktigpetter beslöt att vi från Lenas fasta telefon skulle ringa försäkringsbolaget igen. Jag ringde upp. Men när jag väl hade kommit fram till någon att prata med, så räckte jag över luren till herr Viktigpetter - som genast berättade för försäkringsbolaget vad han ansåg om deras nonchalanta sätt. Han passade på att berätta för dem att min spanska lämnade en del att önska. Frun log lite överslätande.

Det slutade med att ingen skulle komma från försäkringsbolaget i går, och med att herr Viktigpetter lämnade in en reklamation. Själv log jag lite diskret under munskyddet när han försökte uttala Lenas 3 förnamn och 2 efternamn. Han gav upp halvvägs. Kanske hans språk-kunskaper inte heller är perfekta?

Nu ska alltså försäkringsbolaget ringa mig en annan dag, och berätta när de tänker komma. Eftersom Lena återigen är i Sverige så är det ju ingen risk att det just nu droppar ned mer vatten till grannen. Så här ser läckan ut sedd från grannen. Som tur är droppar det nästan rakt ovanför deras tvättställ.

Herr Viktigpetter, som ju är ingenjör och begriper sig på sådant här, påpekade att takplattan måste bytas ut. (Tänk, det anade t o m  jag...) Plattorna ligger lösa på ett rutnät av metall. Lyfter man bort plattorna så kommer man åt vattenlednings- och avlopps-rören som finns där ovanför. Arbetet måste alltså göras från grannens lägenhet.

Herr Viktigpetter framhöll å det bestämdaste, att om försäkringsbolaget inte kan frambringa en EXAKT likadan platta, då får de ta en av Lenas takplattor och sätta dit. Och sedan kan de sätta en nästan likadan platta i Lenas tak. Det är förstås inte lika noga hur det ser ut i Lenas lägenhet. Jag misstänker att det är lugnast att låta honom hållas.

Frun tackade mig vänligt när vi skildes åt. Fortsättning lär följa...

Jag hade tänkt skriva om lite mer än detta, och visa er en del foton från i går och i dag. Men det får vänta till senare. Jag har nämligen fått tid hos Jaime för att klippa håret 16:50, och jag ska hinna ut med hundarna först.

Har ni också lagt märke till att frisörer (och frisörskor) har ovanligt svårt för det här med måttenheter? Jag bad Jaime klippa håret ovanpå huvudet  2 cm, och 4 nertill. Jag har inte mätt nertill, för där spelar det ingen roll, men upptill klippte han 5 cm! Jag förtydligade ändå att håret var 18 cm, jag ville ha det 16 cm, och att smärtgränsen går vid 15 cm - kortare än så vill jag inte ha. Nu är det 13 cm... Nåja, det är ingen katastrof. Jag får bara låta det växa längre innan jag klipper det nästa gång, och kanske be att han bara klipper nertill då. Nertill blev det bra, och hela håret känns förstås lättskött. Jag får väl ta en selfie endera dagen, så ni får se resultatet.

Nedan kommer en blandad kompott med sådant jag hade tänkt skriva om i går och i förrgår.

Som vanligt hoppas de flesta av oss att det snart kommer ett riktigt bra vaccin!

Spanska sjukvården har fått nog av att politikerna beslutar utan att rådfråga dem först.

De 10 punkterna klistrade jag in i Googles Översätt, så slipper jag förklara vad där står:

Det som är trevligt på vinterhalvåret är att när solen står lägre på himlen så når den mina glasprismor (som jag har hängande i fönstret). Och då får jag fullt med små vackra regnbågar inne! Det är ju kul att något är bättre så här års.

Det verkar som om gråsparvarna låter hjärtrevan vara ifred nu. I alla fall börjar den få blommor igen.

Mio ser lite "tufsigare" ut, och han har lite svårare att flyga. Men han verkar må bra annars.

Skönt att Linus och Lina verkar vara i bra form!

Westwing säljer en gullig liten lampa (finns också hos Jotex), bara 15 cm + själva lampan. Jag behöver ingen lampa, men kan tycka att den här är söt ändå!

Något mindre sött, och inte alls trevligt. Jag har myror inomhus. De är pyttesmå, 1-2 mm bara. De är inte så många, men jag vill INTE ha dem inomhus. De första såg jag i hallen när jag kom hem från Sverige. Nu klättrar de ända upp på köksbänken. Eller klättrade. För jag har strött ut kanel på strategiska ställen, och det lär de inte gilla. "Myr-fällor" satte jag ut för flera veckor sedan, men de verkar inte göra någon större nytta. Att strö ut något Myrr-liknande, eller spraya med gifter är ju uteslutet när jag har hundar och fåglar. Hoppas jag kan bli av med myrorna ändå!

   

Nu kommer lite från i dag.

Kanske en väninna till Alicia vill ha sängen. Det är inte helt klart än, men det skulle vara skönt att bli av med den - så jag kan ställa tillbaka matbordet på sin nya plats.

I går tog jag bort den tunna filten för att jag frös. (Jag sover fortfarande för öppet fönster.) Men silkesvadd-täcket visade sig vara för varmt. Så nu har jag bytt till sommardun-täcket. Jag har för mig (men är inte helt säker på) att det är aningen svalare. Det lär jag märka i natt.

I Spanien (läs Madrid) är det eländes elände.

Men regeringen menar att Spanien kan! Återhämta sig alltså.

20-10-08:

I dessa tider är det oerhört viktigt att vi håller avstånd till varandra. Nedan en liten guide som underlättar avståndsbedömningen.

Stella är i toppenform i dag! Roligt! Vi gick ner till El Paseo nu på förmiddagen. Där var det synnerligen lugnt och skönt. En torsdag-förmiddag utanför turistsäsong har vi Campello-bor hela stranden, och hela El Paseo, för oss själva. (Och många är ju på jobbet.) Det var behagligt promenad-väder; 23°, sol och en lätt bris från havet. Vi gick ända till Alehop, hela vägen tillbaka, stannade till på gräsmattan, och gick sicksack-vägen hem. Och Stella gick hela vägen! Hon t o m sprang några meter på gräsmattan. Det var länge sedan hon var i så bra form!

Ovan hade Stella precis sprungit en bit. Men hon övergick till att gå när hon hade hunnit halvvägs, så Nellie fick stå och vänta en stund.

   

Både Nellie och Stella var lite trötta när vi gick uppför sicksack-vägen. Men ingen propsade på att bli buren. Nu ligger båda och sover gott. De behöver förstås vila efter motionen.

Nå, följer ni Folkhälsomyndighetens handtvättnings-instruktioner? Jag måste erkänna att jag inte gör det. Jag tvättar händerna "som vanligt", vilket nog blir nästan lika bra. (Det är punkt 4 och 5 jag hoppar över. Jag tvättar fingertopparna samtidigt som jag tvättar enl punkt 3.) Och det där med pappershandduk måste ju gälla på offentliga toaletter. Sedan händer det någon gång emellanåt, att jag glömmer att tvätta händerna direkt när jag har kommit hem. T ex när hundarna möter mig i hallen. Det är nog inte optimalt i dessa tider - men mänskligt. Jag är innerligt trött på den här pandemin.

Här i Spanien toppar de flesta tidningarna med den stora nyheten, att Högsta domstolen i Madrid (TSJM) upphäver beslutet att sätta totalt 4'786'948 människor i Madrid i strikt karantän. Detta för att beslutet om karantänen inskränker människors grundläggande rättigheter och fria rörlighet. Karantänen trädde i kraft i fredags, men upphävs alltså nu. Detta är det största rättsliga nederlaget för Pedro Sánchez-regeringen under hela pandemin, och ännu är sista ordet inte sagt...

I El Campello är läget som följer. Totalt 730 smittade och 6 döda sedan pandemi-starten, och 19 smittade de senaste 14 dagarna. Det är ganska lugnt här, men det finns smitta i samhället. Alltså kan vi inte koppla av...

Det börjar droppa in reklam för julsaker nu. I dag säljer Westwing julporslin från Villeroy & Boch. Om setet nedan inte hade varit så ruskigt dyrt (79 € nu, normalpris 119 €) så hade det varit en trevlig julklapp att ta med upp till Ulf när jag ska åka dit över julen. Men nu finns det inte en chans att jag ska ha råd, och jag vet inte om han uppskattar fint porslin lika mycket som jag gör. Men visst skulle det vara trevligt att äta julfrukost på porslinet nedan!

Förresten så har jag pratat med Alva i telefon i dag. Hon sa "ää-da-da", och det lät så gulligt så!

Jag vägde mig i morse. Vågen visade 53,4 kg, vilket innebär att jag har gått ner 3,9 kg på en månad. Det är inte så illa med tanke på att jag inte räknar kolhydraterna alls, och dessutom har varit på 2 restaurang-besök under perioden. Stella väger i dag 1995 gram, och Nellie väger 1545 gram (vilket är en liten aning i överkant - men inget att bekymra sig för).

20-10-09:

Det hamnar lite fler fjädrar och fröskal på golvet, nu när fågelburarna står inne. Fast det blåste in ganska mycket när de stod på balkongen också. Jag brukar dagligen dammsuga upp det värsta med lilla hand-dammsugaren. Om man vill ha det lättstädat (så man orkar hålla allt skinande rent) så ska man varken ha fåglar, hundar, blommande växter, eller så mycket prylar som jag har. Man får ta det ena med det andra. Jag skulle inte vilja vara utan mina husdjur. Det skulle bli alldeles för ensamt!

   

I går började jag läsa en av de böcker som jag fick av Lena. Jag satt i läs-fåtöljen med hundarna i knäet. Det tycker vi alla 3 är mysigt! Boken började bra!

Jag vet att jag har Pilotens hustru av samma författare, och att jag tyckte att den var väldigt bra. Nu tittade jag i bokhyllan, och jag har 3 böcker av Anita Shreve. Och vet ni vad! Jag har redan Ljus över snö, fast i inbunden upplaga. Den har jag alltså redan läst. Men det är länge sedan (trol 2004), för jag kommer inte alls ihåg hur det går. Alltså ska jag fortsätta att läsa i pocketboken. När jag har läst ut den så kan jag ge bort den.

Nu vet jag att mitt sommardun-täcke är i stort sett lika varmt som mitt silkesvadd-täcke. Jag har 2 olika tunna filtar, men de ligger inte på plats i påslakanet. Jag tittade på Ikeas webbsida, och hittade det tunna täcket nedan. Det skulle säkert passa bra nu. Och priset är ju överkomligt. Men det visade sig att täcket är tillfälligt slut både i Murcia, och i webbshopen. Det är typiskt. Det är ju nu jag skulle behöva det, inte om ett par månader.

När jag ändå var inne på Ikeas webbsida så tittade jag återigen på fåtöljen Grönlid. Nedan ser ni hur mycket nättare i måtten den är än min nuvarande läs-fåtölj Tomelilla. (Och den är lika skön!) Det skulle göra stor skillnad om jag hade en mindre fåtölj!  De 14 centimetrarna mindre på djupet skulle göra min "fåtölj-hörna" mycket rymligare. I det billigaste tyget kostar Grönlid 199 €, så jag lär få drömma länge till.

Om man bor mer än 163 dagar om året i Spanien, så ska man enligt lag skriva sig här. Nu vet jag att alla inte gör det. Många (som har dubbla bostäder) fortsätter att vara skrivna i Sverige. Då behöver man bara betala skatt i Sverige, men i gengäld blir fastighetsskatten i Spanien högre (gäller ägd bostad). På Costa Blanca är i dagsläget 3'657 svenskar mantalsskrivna. Jag tror att det bor många fler här.

I dag är det helgdag här, Día comunidad Valenciana. Så i dag har Gimnasio Canto stängt. Det har de på måndag också, för då är det Día de la Hispanidad (Spaniens nationaldag). Jag måste alltså klara mig utan gympa en hel vecka. Faktum är att det är den sociala biten som jag saknar allra mest. Nu i pandemi-tider träffar jag ju praktiskt taget aldrig någon, och det kan kännas tomt och ensamt om jag inte pratar med någon på flera dagar. Vi är trots allt flockdjur, vi människor. Jo, jag pratar förstås med både hundarna och fåglarna (och ibland även med växterna), men ingen av dem är något vidare på att svara...

Ibland ringer mina döttrar förstås, och så får jag ju mejl att svara på. Men att umgås i vekligheten är trots allt mest givande. Jag saknar tangon väldigt mycket, men jag saknar min spansk-kurs också. Om jag vore rik så skulle jag dessutom hälsa på mina barn och barnbarn oftare!

Saxat ur Aftonbladet:

Den spanska regeringen har nu infört ett 15 dagar långt nödläge i Madrid och nio omkringliggande städer för att stävja smittspridningen.

Vi har tidigare rapporterat om läget i Madridregionen och de övriga städerna, efter att en domstol i går rev upp den order från spanska regeringen om en partiell lockdown. Frågan har blivit politisk eftersom den högerstyrda Madridregionen är emot vänsterregeringens nedstängningsplaner. Enligt Madridstyret räcker det med de regler som redan finns.

Genom nödläget som nu införts kommer en delvis nedstängning trots det att ske, och boende i de 10 städerna kommer inte att kunna resa under helgen, då landets nationaldag infaller.

För oss i El Campello är det bra, för då slipper vi få hit en massa Madrid-bor (kanske smittbärare?) de här dagarna. Det är ju långhelg här i Spanien, fr o m i dag och t o m måndag, och då brukar många Madridbor passa på att besöka kusten.

Nyss, klockan 18:15, tog jag några foton på min utsikt åt norr, nordöst, sydöst och söder. Detta är vad jag ser:

Lite zoom har jag på lilla kameran:

Lina och Linus var så gulliga, så jag tog några foton på dem också.

   

Nu ska jag sätta mig i läs-fåtöljen och läsa i boken. Det är tur att jag ännu har så pass många olästa böcker som jag har. Att läsa är det trevligaste jag kan göra på kvällarna.

20-10-10:

Stort grattis på 1-årsdagen lilla Alva!

Tyvärr får jag inte visa foto på Alva offentligt. Jag önskar att jag fick. Jag är ju en stolt mormor! Alva är väldigt söt med sina klarblå ögon och sitt röda hår! Jag hade gärna velat krama om henne extra mycket just i dag. Men förmodligen får jag vänta till sommaren...

Det är grått ute, och risk för regn i eftermiddag.

Det enda jag har gjort hittills är att gå den vanliga El Paseo-rundan med hundarna, och därefter har jag vattnat Lenas växter. Kanske jag börjar på en ny bok i dag? Den andra läste jag ut i går. Den var bra. Endast de allra sista sidorna verkade vagt bekanta...

Nu borde jag förstås inte sätta mig och läsa. Jag borde storstäda! Det har behövts en längre tid. Men helst skulle jag vilja bli av med sängen innan dess, så jag kan sätta tillbaka matbordet på sin plats. Då skulle det bli lite lättare att komma åt. En svensk kvinna är intresserad av att köpa sängen. Men hon ska först kolla så hon får in den i sin kombi-bil. Vi får se hur det går.

I hundsängen nedan (som egentligen är en kattsäng) brukar bara Nellie ligga. Men i dag låg Stella där en stund.

Senare, när Nellie låg där, så utmanade Stella henne. Kanske ville Stella ta Nellies plats? Alla som kan läsa av hundars kroppsspråk, kan på fotona nedan se att det är Stella som dominerar.

Fast just nu ligger båda tillsammans i den stora hundsängen.

Nu på eftermiddagen skiner solen. Nellie och jag har nyss kommit hem från en riktigt lång och rask promenad. Långt och snabbt kan vi bara gå när Stella inte vill följa med. Annars låter jag Stella bestämma takten. Det är ju viktigt att hon vill följa med! Att det känns bra för henne.

Jag lovade att ni skulle få se en selfie som visar hur kort hår jag har nu. Jag tog en nu när vi hade kommit hem. Kanske man inte ska ta selfies när man är svettig efter en promenad i solen, och dessutom inte har kammat håret? Men det är så här jag ser ut till vardags.

Jag är nöjd med att håret är kortare längst ner i nacken, och framför öronen. Men jag tycker att det blev 2-3 cm för kort upptill. Dessutom tunnade Jaime ut håret väldigt mycket. Det känns skönt på sitt sätt (när det är varmt ute), men det blev för lite hår kvar. Om 3 månader har det väl vuxit till sig igen. Nästa gång jag klipper mig så ska säga att Jaime bara får klippa nertill. Men det är klart att han måste få prova sig fram lite, innan han vet exakt hur jag vill ha det - nu när jag har helt ny frisyr.

Klockan har hunnit bli 16, och jag har inte gjort något vettigt på hela dagen. (Om man inte räknar att jag har planterat en av mina crassula-sticklingar.) Vissa dagar blir sådana här latmask-dagar...

20-10-11:

Så kallt det börjar bli i Sverige, särskilt på nätterna. Och då har jag ändå ingen gadget som visar temperaturen norr om Uppland. (Och ingen från inlandet heller.) Ibland glömmer jag (eller förtränger) hur vinterhalvåret är i Sverige. Jag är glad att jag bor här i El Campello. Jag gillar ju sol och värme. Fast i natt (nära morgonen) så kom det en rejäl skur, och förmiddagen var molnig.

I går började jag på en ny bok, men jag tycker inte riktigt om den. Ingenting händer i kronologisk ordning, och bokens språk är lite för poetiskt. Det är inte handlingen som sådan jag har något emot, utan sättet på vilken boken är skriven. Men kanske det bara är jag som tycker så. Författarinnan har vunnit många priser för sina böcker. Just den här fick Augustpriset 2005.

Jag har hunnit till sidan 62 (av 489). Jag ska läsa en bit till. Men om jag då fortfarande inte tycker om boken, då ger jag bort den oläst. Jag har många till i bokhyllan som väntar på att bli lästa.

Hundarna bryr sig inte om vad jag läser, bara jag sitter stilla och låter dem ligga i mitt knä. Nedan ligger de kvar i läsfåtöljen, när jag reste mig upp en stund.

På vinterhalvåret skiner solen in i vardagsrummet när det är tidig kväll. Jag tycker det är så vackert när allt blir solbelyst. (Utom möjligen dammet...) Tänk att de flesta spanjorer missar sådant här. De lever bakom fördragna persienner - dygnet runt. Jag skulle inte kunna leva utan dagsljus! På fotot ser ni också flera av mina glasprismor, de som skapar så vackra regnbågar i rummet.

Spaniaposten berättar följande:

Det låter ju bra!

Marianne och Stig Bengmark har kommit ut med en kokbok. (Stig är mannen bakom Supersynbiotic.) Jag har bara sett några få recept, men de låter goda, och inte krångliga att laga. Det finns förstås enbart recept på nyttig mat i boken. (Och kanske bara vegetariskt?) När jag får råd så ska jag köpa boken. (Den kostar 189:- om man bara beställer boken, men 149:- om man samtidigt beställer Supersynbiotic.)

Jag läser på om hur man (utan gifter) ska bli av med myror inomhus. Jag läste att man ska lägga äggskal och strö grovt salt ovanpå. I går strödde jag ut skal och salt ovanpå kanelen vid diskhon. Kanske det hjälper, för just i dag är det fatiskt inga myror just där. (Men på golvet har jag sett.) Jag ställde dessutom ut en ny myrdosa i går (där hundarna inte kan komma åt den). Det tog 2 år för mig att bli av med myrorna som fanns på balkongen när jag flyttade hit. Jag hoppas att det går snabbare att bli av med dem som nu har kommit in!

Mitt på dagen gick vi ner till El Paseo, men vek av söderut mot hundbadet. Men även där var det för mycket folk. (Stella blir rädd och kryper ihop.) Vi gick bara 1 kvarter och sedan svängde vi av och gick C/ San Bartolomé en bit. Vi gick västerut i stället. Där var det lugnt.

Ännu är klockan bara 14, men jag har inte lyckats göra något vettigt i dag heller. Men nu ska jag i alla fall dammsuga (där jag kommer åt = mitt på golvet). Det kan ju bli lite renare i alla fall...

Senare i dag bör jag skapa en Sparad dagbok 67, för det får inte plats mer i nr 66 och inte här i Dagbok heller.

Numera vet jag precis hur jag ska göra för att skapa en ny sparad dagbok, och precis vad jag ska skriva i hyperlänken. Det är bara det att hyperlänken inte svarar, och inte svarar, och inte svarar... Det tar evigheters evigheter alltså. Ni kan ju titta på klockslaget på den första skärmdumpen jag tog, och jämföra med klockslaget på den jag tog senare. Däremellan hade jag fått starta om programmet otaliga gånger, och väntat, väntat och väntat.

Det tog ytterligare en stund innan jag äntligen fick allt att fungera. Klockan var drygt 20 då. Men nu har jag en Sparad dagbok 67, och jag har flyttat över "flera datum" dit. Tur att jag är så envis, och inte ger upp i första taget.

Nu sitter jag och läser igen. Boken är tokigt fantasifull, men ändå tragisk verklig, samtidigt virrig och delvis svårläst eftersom ingenting skrivs i klartext eller i kronologisk ordning. Det är inte en sådan bok jag skulle välja själv - ändå fascinerar den mig. Jag vill ju veta hur i alla världen författarinnan ska få ihop det hela på slutet. Jag har hunnit till sidan 130 nu, så det är väl lika bra att jag läser ut den. Men så värst mycket längre lär jag inte hinna i kväll. Boken är tjock, så den varar nog några dagar till.

20-10-12:

I dag är det alltså Spaniens nationaldag. Dagens enda firande är att de i morse, prick 08:00, sköt med kanonerna från tornet. De sköt med annat också, för det lät PANG och BOM en bra stund. (Hundarna reagerade inte. Bra!) Den här dagen (och hela helgen) har vi ju annars vår största fiesta här i El Campello - Moros y cristianos. Då brukar Campello-borna gå man ur huse för att titta på skådespelet på stranden, alla paraderna etc. Men i år får vi inte samlas någonstans. Detta året, pandemins år 2020, är precis allting annorlunda mot vad det brukar vara.

Vi låg och kelade i sängen en stund i morse, mina små flickor och jag. När de hade ätit frukost så la de sig i sängen igen, så jag fick vänta med att bädda.

Det var bara 16° i morse, så jag åt frukost innan vi gick ut. Då hade det hunnit bli 18,6°. Jag hade fleece-väst utanpå T-shirten, men shorts och sandaler. Vi gick häromkring. Som ni ser på fotona så mötte vi nästan ingen alls. Det är alltid lugnt här där jag bor.

Vi gick förbi där påfågeln och hönsen bor. Men i dag såg jag inte påfågeln, det brukar jag göra.

Däremot såg jag att där numera har flyttat in en kalkon också.

Vi passerade också den brokbladiga bougainvillean som jag flera gånger har försökt ta sticklingar av. Den enda som verkade ta sig i somras dog medan jag var i Sverige. Till våren kanske jag ska försöka beställa en via växtaffären Hermesan. Jag får visa dem foton, så får vi se om de kan få tag på en likadan.

Oliverna är mogna nu. De som har olivträd lägger ofta ett glest "tyg" under träden som de fångar upp oliverna på.

Nedan den skira Ipil-ipil (Leucaena leucocephala), som jag också tycker om. Jag skulle lätt kunna ta frön från den och plantera i krukor. Men troligen blir även en ipil-ipil planterad i kruka för hög för att ha på balkongen. (Den kan bli 8 meter!)

Nedan ser ni mitt sovrumsfönster. Jag har fortfarande en bit öppen dygnet runt. Ni kan också se tvättlinorna på takterrassen.

Bland tallarna är det gott om ekorrar. Jag tycker att de är så söta så!

   

Ovan kan ni se min ytterdörr. Det är dörren med en liten vit namnskylt på. (Den skylten som min pappa gjorde åt mig 1970, 2 år innan han dog. En enkel liten skylt som betyder mycket för mig!)

Nu har det hunnit bli 21° (klockan är 12:40), men jag har fortfarande balkongdörren stängd. Jag tycker att det är kallt ute. Allt är ju relativt! Jag har vant mig vid den spanska sommarvärmen, men nu får jag vänja mig vid lägre temperaturer igen.

20-10-13:

Jag försökte fotografera soluppgången i morse. Men det blev inte särskilt bra, när själva solen doldes bakom ett hus. Jag får väl gå ner till havet en morgon och ta bättre foton.

Jag minns hur euforisk jag var, då i slutet av juni, när vi äntligen fick gå ut för att promenera (efter att ha "suttit i husarrest" i 99 evighetslånga dagar). Först fick min åldersgrupp bara vara ute mellan 06 och 10, och jag gick ner till havet tidigt var morgon - lycklig över den nya friheten. Då fotograferade jag ett par soluppgångar. Jag hade tänkt fortsätta att gå raska morgon-promenader längs El Paseo (eller på stranden) de mornar jag inte har gympa. Men det har inte blivit av. Jag borde komma igång igen! Det var skönt!

Spanska kungafamiljen i munskydd, detta pandemins år:

Här i Spanien är pandemin i högsta grad närvarande i vardagen. Nedan några klipp ur DN.

Nedan klipp ur DN:s ledare.

Det är i Sverige, precis som här i Spanien, tyvärr så att en del s k unga vuxna inte tar pandemin på allvar - och då ökar smittspridningen och vi får alla lida.

Hundarna är lyckligt ovetande om eländet. (Men de tycker att det är konstigt att jag bär munskydd så snart vi går ut. De har förstås betydligt svårare att tyda mitt ansiktsuttryck då.)

I morse gjorde jag vad jag har tänkt länge. Jag tog av klädseln på läsfåtöljen och stoppade den i tvättmaskinen. Det var inte en dag för tidigt.

Nu hänger klädseln på tork på takterrassen. Praktiskt taget alla mina möbler har avtagbar och tvättbar klädsel (utom 3 pallar). Jag vill kunna tvätta all textil. (Och jag borde tvätta allt oftare...)

Jag tog några foton från takterrassen.

I dag var vi bara 2 som hade hängt tvätt på tork. Andra dagar är alla tvättlinorna fulla. Det är jätteskönt att kunna hänga alla stora saker där uppe. Lakan och liknande skulle inte få plats på balkongen.

Nedan upp- och nedgången till taket. Den finns i den höga inglasade delen bredvid ingången. Hissen går bara till våning 3, inte ända upp.

Om någon timme ger det sig om jag måste stryka fåtölj-klädseln innan jag sätter på den igen. Det blir svårt i så fall, för jag har bara en liten bords-strykbräda. Kanske jag kan stryka klädseln lite efter att jag har satt på den? Bara där den är skrynkligast?

I morgon är det äntligen gympa igen. Det har varit trista dagar, de här 6 utan gympa. Allra mest har jag saknat den sociala biten. I dessa tider är den nästan bara före och efter gympan som jag kan prata med någon (öga mot öga).

Jag borde ha tagit rätt på fåtölj-klädseln innan jag gick ut med hundarna, men nu gjorde jag tvärtom. Solen skiner, himlen är blå, och det är 27°. Då torkar tvätt fort. Alltså var fåtölj-klädseln genomtorr när jag hämtade ner den. Nu håller jag på att försöka få på klädseln igen. Men det fattas ca 15 cm nertill för att det ska gå att dra igen blixtlåset på baksidan. Det är alltid den svåraste biten. När klädseln väl sitter på, så töjer sig tyget igen och blir lagom stort. Bemz rekommenderar att man sätter på klädseln medan den fortfarande är lite fuktig. Nu har jag sprutat vatten med stänkflaskan både bak och på sidorna. Det ger sig om jag lyckas dra igen blixtlåsen om en stund. Resten är lätt.

   

   

Jag tog några foton under promenaden med Stella och Nellie.

Skam den som ger sig. Nu sitter klädseln på plats. Men som jag har slitit! Huden på fingertopparna ser ut som sandpapper. Och jag fick blöta tyget rejält i omgångar innan det gav med sig tillräckligt. Nu ska jag komma ihåg till nästa gång, att jag ska sätta på klädseln medan den ännu är blöt - för då är det lätt som en plätt!

   

   

Det är mycket med Sars-CoV-2-viruset och Covid-19...

På 10 sjukhus här i Alicante-regionen (däribland mitt närmaste, sjukhuset i San Juan) behandlar man covid19-smittade patienter med blodplasma från patienter som har tillfrisknat från sjukdomen, och alltså har antikroppar. På sjukhuset i San Juan utvärderar man nu resultaten. I utvärderingen kommer man också att jämföra 100 sjuka patienter utan andra underliggande sjukdomar, med 100 sjuka patienter som t ex har cancer eller HIV. Hittills är resultaten mycket lovande, och verkar vara den effektivaste behandlingen.

Nedan en tillfrisknad patient med antikroppar, som donerar blodplasma. 

Personalen i primärvården säger att deras arbetstid till 90% går åt till covid-smittade patienter. De vill ha personal-förstärkning och tekniska hjälpmedel. Det är säkert inte för mycket begärt!

Den svenska kvinnan vill köpa min säng. Hon erbjöd sig att hämta den i eftermiddag. Men just i dag, och i morgon, är vår hiss avstängd. De håller på och byter en hissdörr. Utan hiss skulle vi ha fått bära sängen ner för de 4 trapporna. Nu bestämde vi att jag ska höra av mig i morgon kväll när hissen är klar. Så kommer hon då i stället.

20-10-14:

I kväll kom den svenska kvinnan (supertrevlig!) och köpte min säng. Jättebra! Nu hoppas jag att hennes son ska sova skönt i den! Det var skönt att få bort den från vardagsrummet, för den tog onekligen en hel del plats. Nu har jag flyttat tillbaka matbordet, så jag kan går runt om det igen. Det känns mycket rymligare så.

Annars fortsätter jag att läsa i den röriga boken: Den amerikanska flickan. Den är intressant, trots allt, och MYCKET annorlunda. Men tacka vet jag kronologisk ordning! Här kan det stå berättat utförligt om en händelse, men när jag vänder på bladet står det ungefär "men detta händer först om ½ år, nu..." Och så är det hela tiden + att samma person kan kallas för 2 olika namn, vilket förvillade mig mycket i början. Jag har bara 1/5 kvar nu, och det ska bli spännande att se om författarinnan lyckas knyta ihop alla lösa trådar på slutet.

Spanien ska moderniseras! I alla fall har regeringen antagit nya regler för att ta itu med löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Vi är inte precis framme vid målet i Sverige heller, men en liten aning längre har vi hunnit. För mig är det märkligt att könet överhuvud taget ska ha något med lönen att göra. Det borde vara hur duktig personen är på sitt jobb som avgör.

Men när jag var 16 år så jobbade jag på en "konsthantverks-fabrik", där det bl a stöptes blockljus. Jag doppade dessa i olika färgbad, ibland skulle de vara enfärgade, ibland "randiga". På det företaget hade alla män 10:- i timmen, och alla kvinnor 5:- i timmen. Detta helt oberoende av ålder. (En 16-årig pojke hade alltså dubbelt så mycket betalt som en 50-årig kvinna.) Jag hade haft 3:50 i timmen på mitt förra jobb, så jag tyckte lönen var OK. Däremot förstod jag inte VARFÖR männen skulle ha mer. Vi utförde precis samma jobb, enda skillnaden var att de tog fler pauser...

Nåja, en sådan lönesättning hade varit förbjuden i dag. Men i praktiken är det fortfarande nästan så illa - på många arbetsplatser. På den sista skolan jag jobbade (innan jag gick in i väggen) kom en av de unga kvinnliga lärarna till mig och ville ha tröst. Hon hade precis upptäckt att en manlig kollega (samma ålder, likadan utbildning, båda klasslärare, anställda lika länge) hade drygt 1000:- högre månadslön än hon...

Det låter väl spännande, med flytande solkraftverk!

20-10-15:

I dag har vi lokal helgdag här i El Campello: Santa Teresa de Jesús. Klockan 08 sköts det en massa kanonskott från tornet (jag slutade räkna vid 10). I dag pep Stella, men hon lugnade sig bums när jag förklarade att det bara var spanjorerna som väsnades.

Santa Teresa de Ávila / Crédito: Wikimedia Commons

Teresa av Ávila (född 28 mars 1515 i Gotarrendura, Ávila, Spanien - död 4 oktober 1582 i Alba de Tormes, Salamanca, Spanien) var en spansk mystiker, karmelitnunna och ordensreformator. Hon grundade Orden de los Carmelitas Descalzos, och var den första kvinnan som fick titeln Doctora de la Iglesia. Hennes liv och arbete är av avgörande betydelse för den katolska traditionen. Teresa av Ávila vördas som helgon inom Romersk-katolska kyrkan och firas den 15 oktober varje år. (Men varför hon firas just i dag har jag inte förstått.) Kyrkan uppe i övre El Campello heter Iglesia de Santa Teresa de Jesús.

Jag hade egentligen tänkt gå och handla lite mat i dag (jag fick ju in pengar i går), men alla affärer är säkert stängda, så det får vänta till i morgon. Jag har så jag klarar mig.

Gäller Sverige:

Jag läste ut Den amerikanska flickan i går. På de allra sista sidorna fick jag faktiskt svaret på alla mina frågor, och trådarna knöts ihop. Men på sista sidan började en ny del av berättelsen, för det visar sig att det är en serie om 2 böcker. Jag kommer inte att leta efter del 2. Boken som sådan var den rörigaste jag har läst, och svårläst, men själva storyn var intressant. Boken var trots allt bra, men om ni har andra böcker att läsa så kan ni hoppa över den här.

Förmiddagsrundan gick vi i våra egna lugna kvarter.

Nedan ser ni 1 kalkon, 1 påfågel och 3 höns. Möjligen är en av hönsfåglarna en tupp, det syns lite dåligt här.

Jag tycker det ser ut som om påfågeln har förlorat alla sina vackra fjädrar där bak. Fäller de sina fjädrar regelbundet? Det gör ju fåglar normalt. Nu är det fel årstid för att imponera på en påfågel-hona, så fjädrarna behövs inte. Jag antar att ägarna har samlat ihop fjädrarna. De är ju vackra som prydnad.

Oliverna ligger och väntar på att bli bearbetade.

Min balkong är fortfarande ett populärt tillhåll för fröken Gråsparv och hennes vänner.

Jag fick reklam rörande hösten nya mode. Fotomodellerna är ju väldigt söta!

   

Mina hundar har redan tröjor, regnkläder, och varma jackor, så de behöver inga fler. För det mesta räcker det med en fodrad sele när vi går våra vinterpromenader. Regnjackor och varma plagg använder hundarna bara några få dagar varje år. Det hade varit skillnad om vi hade bott i Sverige.

Tidig eftermiddag tittade Kerstin inom. Hon lämnade några utlästa böcker, och lånade några nya. Och så satt vi och drack te och pratade nästan 2 timmar. Det är trevligt med social umgänge! (En bristvara i dessa tider.) Nellie fick sitta i Kerstins knä och bli klappad. Hon njöt och såg så nöjd ut. Stella låg i mitt knä. Rättvist ska det vara!

Vi människor behöver inget socker alls för att leva, inte i någon form. Tvärtom kan vi bli sjuka av socker. Om hjärnan vill ha glukos så kan kroppen själv tillverka det av annat vi äter. Men hjärnan klarar sig precis lika bra på ketoner. Socker är en billig ingrediens, som kan dölja mindre angenäma smaker, och är därför populärt hos de industrier som tillverkar mat-liknande produkter. Tillverkarna kallar sockret för smakförstärkare. Det är lika illa i Spanien, som i Sverige. Här går det t ex inte att hitta kokt skinka utan tillsatt druvsocker.

Nedanstående topp-lista hittade jag här: https://www.dietdoctor.com/se/nu-marker-vi-ut-mangden-tillsatt-socker-i-livsmedel

Själv försöker jag undvika socker så gott det går (samt vetemjöl och annat som omvandlas till socker i kroppen). Det är inte så lätt, men jag lever sundare (sockerfriare) nu när jag är medveten om problemet - än tidigare. Fast i dag åt jag ett aningen sötat vete-havrekex till teet, när Kerstin var här. Det smakade bra, men jag fick dåligt samvete. (10 sekunders "gott" i munnen, men inte alls bra för min kropp.) Jag klarar inte att leva 100% rätt, men jag gör så gott jag kan. Det sägs att om man lever 80% sunt så klarar kroppen att man lever 20% fel. Men gör den verkligen det? Borde inte siffrorna vara 90-95% respektive 5-10%?

Jag vill må bra, och hålla mig frisk - länge! Dessutom vill jag vara smal. Det senare inte bara av estetiska skäl, utan framförallt för att fetma bäddar för väldigt många sjukdomar. Gäller även måttlig fetma... Jag har fortfarande 3 kg kvar till min "vanligaste" vikt, men 5 - 8 kg till min idealvikt. Om jag kan gå ner 5 kg till, och sedan hålla den vikten - då skulle jag vara nöjd.

20-10-16:

Av en ren slump, i ett helt annat sammanhang, så upptäckte jag i dag 2 synnerligen färgstarka systrar - och deras företag Izzy Wheels. https://www.izzywheels.com/ Jag blev helt såld! WOW så häftigt!

   

Det här är verkligen en produkt som gör skillnad! Plötsligt talar alla om de häftiga hjul-dekorationerna, inte om handikappet som gör att personen använder rullstol.

   

   

   

   

   

   

   

Några mönster är gjorda så att det ser ut som om djuren rör sig när hjulen snurrar.

Om jag någon gång blir tvungen att använda rullstol - då skulle jag absolut vilja piffa upp den med Izzy Wheels! Skulle man kunna göra något liknande till rollator-hjul tro? (Ifall jag blir tvungen att använda en sådan om 20 år eller så.)

Svenska Magasinet berättar:

Det var ju tur att ingen polis såg mig när jag skulle gå till Consum och handla i eftermiddags. Jag var nästan framme (ca 80 meter hemifrån) när jag upptäckte att jag hade glömt munskyddet. Jag rusade snabbt hem igen! Jag hade inte blivit insläppt i affären utan munskydd. Och böta vill jag verkligen inte. Det är andra gången jag glömmer munskyddet sedan det blev obligatoriskt. Men första gången hade jag bara hunnit ut på gården.

Detta låter ju positivt:

Nedan en dagsaktuell jämförelse av antalet döda per miljon invånare.

20-10-17:

Jag glömde berätta i torsdags kväll, att kommunen även firade helgonet Santa Teresa de Jesús med fyrverkerier. Jag kunde se lite från loftgången, men grannhuset skymde det mesta. Jag tittade bara en dryg minut och visade hundarna varifrån oljudet kom, sedan gick vi in igen.

I går köpte jag mini-kiwi på Aldi, små som bär. De var goda!

Bär är förstås inte alls LCHF, men jag har fuskat en del på sistone. Jag har inte ätit något onyttigt alls, men lite för mycket och en del frukt och bär samt havregryn. Jag har inte vägt mig men inser att jag snarare kan ha gått upp något hekto, än ner. Det är ganska dumt, nu när det börjar bli kallare ute. I morse var det bara 15°. Jag provade 2 par knälånga byxor och 2 par långbyxor. Jag kom inte i något av paren. Nu har jag på mig ett par tunna vida byxor med resår i midjan. (För säkerhets skull väntade jag till klockan 11 med hundpromenaden, för då hade det hunnit bli 18,6°.)

Jag borde börja hårdbanta, men jag har ingen lust...

Det finns en kvinna på gympan som har superfin figur. Hon är den enda av oss som är riktigt smal. (Smala armar, smala ben, fullständigt platt mage.) Vi pratade matvanor i fredags efter gympan. Hon verkar äta jättemycket, stadig frukost med bl a bröd och banan - och glass varje eftermiddag. Hon har nog bättre ämnesomsättning än vad jag har. Men hon rör sig mycket. Hon och hennes man går eller cyklar 2 mil varje dag. Jag är inte avundsjuk, men jag skulle gärna vilja ha lika fin figur som hon.

I förrgår började jag på en ny bok, och i går läste jag ut den. Den var ganska spännande, och lättläst. Men jag är inte överförtjust i huvudpersonen, prästen Ingrid. Vi är helt enkelt för olika, hon och jag.

Ikea meddelar att madrassen som jag skulle behöva bums kommer in 5-12 januari... Det blir en lång väntan!

I dag har Westwing en avdelning som handlar om att inreda en liten lägenhet. Lägenheten på fotona är 45 m², större än min. Det verkar bara finnas 1 enda rum, men det är stort. Nog måste det vara minst 30 m²! Där ryms matbord, soffgrupp, dubbelsäng och arbetsplats. Se nedan.

   

Men ser ni detsamma som jag? Det finns inte en enda förvaringsmöbel! Inga hyllor, inga skåp, inga garderober, inga byråer, inga hurtsar och inte ens ett sängbord med låda. Så var finns alla saker som man trots allt måste ha för att kunna leva? Om rummet är 30 m² så blir det för all del 15 m² kvar till kök, hall och badrum. Kanske det finns en klädkammare också? Men ändå. Det ser ut som en typisk "visningslägenhet", inte som ett hem. Och jag som trodde (när jag såg rubriken) att jag skulle kunna få lite bra idéer...

Jag har precis hängt upp en maskin tvätt på balkongen, bara smått (underkläder och mindre handdukar) men stora torkställningen blev full. Lite senare i dag ska jag gå till Lenas lägenhet och vattna hennes växter.

20-10-18:

Just nu ligger mina små och sover lugnt, men de har haft en riktig skräck-upplevelse i dag. Jag berättar längre ner.

Jag började läsa en ny bok i går, en som jag själv har beställt.

Jag tycker att boken verkar vara riktigt bra, fast ännu har jag bara hunnit 1/6. Nellie låg kvar i läs-fåtöljen, när Stella och jag reste oss. Hon såg så pytteliten ut. Och det är hon ju. Väger man bara 1,5 kg så är man en pytteliten hund.

Mitt på dagen gick vi ner till El Paseo. Det var en del folk på stranden, och några i vattnet. (Det är 22° i havet, och 23° i luften.) Men flest människor var det på själva El Paseo, samt på fiken och restaurangerna. Det är ju söndag i dag.

Vi gick inte ens fram till Seis Perlas i dag, utan vek av tidigare. Det var för trångt för små hundar.

I stället gick vi uppåt gräsmattan till. Men vi hann bara precis upp på torget nedanför - när det hände. Plötsligt kom 1 större och 1 mellanstor hund rusande rakt emot oss. Vilken ras de tillhör kan jag inte säga (det är ju vanligast med blandningar här). Typ: sådana som springer snabbt och ursprungligen användes till jakt av småvilt. Kanske den ena var lite Whippet-lik?

Hur som helst blev mina små livrädda, och skrek i högan sky! Jag lyckades få upp Nellie på armen. Men en av hundarna jagade Stella runt, runt mina ben, så hennes koppel snodde sig omkring mina vrister. Jag var tvungen att släppa hennes koppel för att kunna lyfta upp henne i axelhöjd. Den mindre av de lösa hundarna hoppade upp i luften och försökte bita Stella (som förstås ylade gällt). Jag försökte sparka undan den anfallande hunden, men lyckades inte träffa den.

Bortifrån gräsmattan kom hundarnas mattar släntrande. De ropade på hundarna som inte reagerade. Till slut lyckades den ena matten koppla den mellanstora hunden, men den andra matten fick aldrig fatt i sin hund. Dock sa hon Lo siento (förlåt / jag beklagar), när jag på behörigt avstånd gick förbi med mina små i famnen. Jag iddes inte svara utan blängde bara surt. När de gick i väg ner mot C/ San Bartolomé så var den större hunden fortfarande inte kopplad.

Det är koppeltvång här i El Campello, utom på hund-badplatsen och i hund-rastgårdarna. Det är många som släpper lös sina hundar på gräsmattan. Det är OK om man har koll på sin hund, om hunden kommer när man kallar. Men det är INTE OK om hunden jagar och försöker bita andra hundar. En sådan hund ska man definitivt inte släppa lös inne i samhället.

Nu hoppas jag att mina små kommer att glömma händelsen, och att de tycker att jag kunde skydda dem tillräckligt (om än inte bums). Men de var skräckslagna när det hände, och jag var riktigt orolig när den ena hunden försökte bita Stella. Normalt brukar hundar inte försöka bita utan orsak. Att jaga är naturligt för vissa raser, men att försöka bita en annan hund som omöjligt kan utgöra något hot - det är inte riktigt sunt.

Jag hade förstås inte en chans att fotografera hundarna och mattarna, men jag önskar att jag hade kunnat. Om inte annat för att dokumentera, och kunna bevisa om något liknande händer igen.

Vi gick aldrig fram till gräsmattan utan fortsatte uppför sicksack-vägen. Där fick hundarna gå själva igen. Några kvinnor håller på att dekorera murarna längs vägen. De har hållit på en vecka ungefär. Längst ner ser målningarna ut att vara klara, högre upp återstår mycket. Det ser ut att bli jättefint. I dag, söndag, var ingen där. Men jag berömde kvinnorna senast i går. Det är konstverk som jag blir glad av att se!

Nadarin betyder simmare. (Nadar = att simma.)

   

Både ovan och nedan ska det målas fler detaljer.

Högre upp är bara bakgrunden klar.

Cuentos callejeros betyder ungefär "gatans berättelser".

Hela området runt sicksack-vägen är ett tillhåll för ungdomar kvällstid. (De har väl inte så många ställen att vara på.) På nästan alla murar finns klotter. Här i El Campello låter man normalt allt klotter finnas kvar. Man tror nämligen att det inte kommer att klottras mer då. Men det är ju tvärtom! Om klottret får vara kvar så signalerar det att det är tillåtet att klottra.

Nu hoppas och tror jag, att de fina glada målningarna kommer att få vara ifred. Att ingen kommer att klottra just där. På lekplatsen nedan samlas tonåriga flickor och pojkar efter skoltid. De stör inte direkt, men ungdomar i den åldern (särskilt pojkarna) använder väldigt hög volym när de pratar med varandra. Vid pilen ligger Los Olivos.

Äntligen kan man återigen gå på trottoaren på vår sida gatan. Halva är fri nu! Skönt!

Utvändigt ser huset El Titi ut att vara nästan helt färdigt nu. Men inuti är lägenheterna ännu tomma. Det ska snart(?) komma ett annat arbetslag och ta itu med inredningen.

Tidigare har de sagt att huset troligen ska bli klart i december, men jag undrar om de hinner. Jag gissar att pandemin har försenat det hela. Några veckor fick ju ingen jobba alls. Jag skulle gärna vilja gå husesyn när allt är klart!

20-10-19:

Jag håller med de som protesterar. Det är orättvist att ha så hög moms på något som är obligatoriskt. Det blir en orimligt hög kostnad för alla fattiga flerbarnsfamiljer!

Många engångs-munskydd hamnar tydligen på trottoarerna, så nu har man startat en kampanj där man påpekar "Munskyddet är för dig, inte för naturen".

Linus var så söt när solen sken på honom.

Jag skulle ta ytterligare ett foto, men kameran som har ögon-igenkänning valde att fokusera längre ner...

Hundarna låg nämligen i fåtöljen och väntade på att jag skulle sätta mig och läsa.

Boken är både intressant och bra, men samtidigt otäck eftersom den till stor del är sann. Jag har googlat och hittat foton på huvudpersonerna som de såg ut i verkligheten.

Hjältinnan och välgörenhets-arbetaren Caroline Ferriday:

   

Läkaren Herta Oberheuser och lägervakten Dorothea Binz, båda verksamma i koncentrationslägret. Hur kunde de vara så känslokalla?

   

Någon som skulle kunna vara Kasia, och kvinnornas sovsal i Ravensbrück.

   

Så fruktansvärt mycket hemskt det hände i dessa koncentrationsläger! Alla människor har lika värde! Och ändå hände det...

Nu ska jag läsa vidare.

20-10-20:

Det börjar bli frost om nätterna även i södra Sverige. Det tråkigaste är att alla blommor dör. Även om det kommer ett par varma veckor efter frosten, så blommar inte rosorna mer.

Vintern kan vara vacker på foto. Men jag tycker inte om att inte kunna gå ut utan att frysa. För länge sedan hände det att jag åkte skidor till jobbet. Då höll jag mig varm om kroppen, men fingrar och tår var som is... Det blir vinter i El Campello också, men här nära havet går temperaturen aldrig under nollan.

Hur kan det amerikanska folket välja en så intelligens-befriad president som Trump?

Vi är alla trötta på covid-19, men vi lyssnar gärna på experterna - för att lära oss mer, eftersom vi vill överleva den här pandemin.

I staden Algemesí har man målat ett 30 meter brett övergångsställe mitt emot stationen. (Världens bredaste!) Trafikljusen vid övergångsstället visar gult hela tiden. De knappt 28'000 invånarna tvistar om ifall idén är bra eller dålig. 

Vid siesta-tid gick vi ner till El Paseo. Där var det lugnt och skönt! Vi hade nästan hela trottoaren för oss själva.

   

   

På tillbakavägen valde jag att gå längs C/ San Bartolomé. Vi gick bl a förbi Rolfs dekorativa hörna:

Nu sover mina små. För dem var det en lång promenad.

Jag har ett väldigt litet frysskåp. Det har varit svårt att få en överblick över vad jag har där. (Jag behöver ju utnyttja varje vrå.) För någon månad sedan köpte jag 4 plastlådor. 2 av dem står nu överst på hyllan. Tyvärr har jag just nu så mycket frost i frysen (som inte är självavfrostande), så under hyllan (där det är något lägre) gick plastlådorna inte in. Jag fick ta till ett par andra så länge. Men nu är det betydligt lättare att se vad jag har. Det är bara att ta fram en låda så ser jag även det som ligger längst in.

Nu väntar jag bara på aningen kallare väder, så jag kan avfrosta. Det har behövts sedan i juni, men jag tar inte gärna fram frysvaror när det är 27-32° varmt både ute och inne. Om jag nu stoppar allt det frysta i de få frysväskor jag har, och sedan sätter kokande vatten i frysen (så det tinar snabbt), så ska jag nog kunna frosta av utan att förstöra någon mat. Det är nästan bara grönsaker av olika slag, varav några blandningar. Men just i dag ska jag inte göra något åt frosten. Jag har smittats av mañana-mentaliteten...

Suck...

Men om nödläget "bara" skulle innebära att vi inte får gå ut mellan klockan 21 och 06, då påverkar det inte mig. Numera är jag alltid hemma så dags. Oftast ligger jag i sängen och försöker sova. Det var bara före pandemin, då när det ännu var tillåtet att dansa tango, som jag ibland var uppe till framåt 03 på morgonen. Så länge sedan, som ett annat liv...

20-10-21:

Jag läste ut boken Skönhetens väg i går. Jag tycker att boken var bra från första sidan till sista!

I dag gick jag till marknaden direkt efter gympan. Det var länge sedan jag var där, så jag strosade runt och tittade på allt. Sedan köpte jag 3 ganska stora empanadillas för sammanlagt 2 €. (Med lök, tomat och paprika i.) Empanadillas är verkligen ingen bantnings-mat! Men å andra sidan har det inte varit mycket till bantande de sista 5-6 dagarna. I går köpte jag en stor förpackning jättegoda färska fikon. De är åtminstone nyttiga, men långt ifrån LCHF. Jag borde verkligen skärpa mig! Jag vill ju komma i mina långbyxor! Fast först ska jag äta upp mina empanadillas. De är goda till te, både som frukost och kvällsmat.

Jag vill byta fiber-internet-telefon till en billigare version. Jag behöver bara internet via fiber + mobil. (Inte dessutom fast telefon + extra mobilnummer + en massa TV-kanaler som jag har nu, vilket kostar 52 € per månad.)

I dag hittade jag ett lågpris-erbjudande från Telefonica. Se: https://o2online.es/. Det jag behöver kan jag få för 38 € per månad. Fördelen med att fortsätta ha Telefonica som operatör, är att jag kan behålla både router och mobilnummer.

Annars är Netllar lite billigare, 34,80 € per månad. (Men hastigheten är lägre.) Se: https://netllar.es/.

Egentligen ingår fast telefon i båda de här erbjudandena, men jag tycker det är tårta på tårta att både ha fast telefon och mobil. Förutsatt att det är fria samtal via mobilen förstås. Det brukar det vara, både från mobiler och fasta nummer inom Spanien. (Llamadas ilimitadas betyder fria samtal.) MEN - inte till vissa telefonnummer, sådana som företag har. Då får man betala...

Men innan jag kan byta abonnemang måste jag skaffa en ny mobil med större lagringsutrymme för appar. Jag måste kunna lägga över appen till mitt svenska hemnummer dit - så att mina barn (m fl) kan fortsätta att ringa gratis hit till Spanien. Nu har jag bara 8 GB, och lagringsutrymmet är överfullt.

En ny mobil (med 64 GB lagringsutrymme) kostar ca  200 - 300 €. Jag har hittat en bra Samsung för 219 €, men det dröjer innan jag får råd. Tidigast i januari...

20-10-22:

I dag är det ljusgrått ute. Ingen sol, men inte heller mörkt. Det är 100% risk för regn, men detta är ju Spanien så det är inte säkert att det kommer något. (Meteorologerna gissar på 4 mm.)

Vi kom nyss hem från vår vanliga El Paseo-runda. På gräsmattan nedanför sicksack-vägen släppte jag hundarna lösa. Det var ingen annan där. Nellie sprang runt, och Stella gick i maklig takt nära mina fötter. När vi skulle gå därifrån (och jag ännu inte hade hunnit koppla hundarna) så började Nellie rusa i förväg. Precis när hon kom fram till där gräsmattan slutar sa jag ett bestämt "nej". Nellie stannade bums. Jag ropade "kom Nellie", och Nellie kom bums springande, och stod sedan stilla när jag kopplade henne. Jag blev jätteglad för att Nellie var så lydig.

I dag var det 3 kvinnor som målade dekorationer vid sicksack-vägen. På några ställen har man skrivit texter, historier om de avbildade fiskarna. Och tänk - texterna finns både på spanska och engelska! Ovanligt! Jag ska fotografera dem längre fram. (I dag hade jag inte kameran med.)

Jag har glömt att berätta att jag inte har sett en enda myra inomhus på flera dagar. Jätteskönt! Då hjälpte kombinationen myrdosa och äggskal!

Det har kommit lite regn i dag, men bara så lite att det nätt och jämt har blivit blött på marken. Det luktar fräscht ute, men vi har knappt varit utanför dörren (bara runt kvarteret, utom i morse). Jag borde ha gjort så mycket, men det enda vettiga jag har gjort hittills är att städa hos fåglarna. Jag borde såga till skrivskivan så den passar på Kallax-hurtsen, och jag borde borra hål till en ny lampkrok mitt över bordet och... För att inte tala om att jag (sedan månader tillbaka) skulle behöva storstäda riktigt ordentligt i varenda vrå.

I stället har jag börjat läsa en ny bok, en typisk polisdeckare.

Boken är spännande! Vi har suttit i läs-fåtöljen och haft det mysigt. Men då och då måste jag resa på mig så jag får fart på blodcirkulationen. Nellie får fart på sin genom att leka med bollen.

Jag försökte ta ett foto när hundarna låg i mitt knä, men det blev inte så lyckat...

Nu ska jag fortsätta att läsa.

20-10-23:

Allt tyder på att vi kommer att få utegångsförbud nattetid mellan klockan 00 och 06, troligen fr o m måndag (annars redan fr o m lördag). Preliminärt kommer förbudet att gälla till 9/12. Premiärminister Sánchez säger att det kommer hårda månader framöver, och att vi måste ha social disciplin för att stoppa viruset.

12 "kommuner" i Spanien, däribland Madrid, har delats upp i zoner. I de zoner som har flest smittade är det inte tillåtet att lämna sin zon. Vi här i Comunidad Valenciana berörs inte. 

Valencianas president Puig förklarar att "Valencia län" ligger på nivel 2 de alarma. (1 = låg risknivå, 2 = medelhög risknivå, 3 = hög risknivå, 4 = extremt hög risknivå. De olika nivåerna avgör t ex hur många personer som får samlas, hur stor beläggning restaurangerna får ha etc.)

Puig säger att utegångsförbud nattetid är enda möjligheten att begränsa folks sociala kontakter utan att riskera ekonomin. Förbudet kommer att gälla så snart Högsta domstolen har godkänt det.

Det finns 3 undantag då man får lov att vistas ute mellan klockan 00 och 06. Dessa är: Om man arbetar natt, om man måste uppsöka sjukvården akut under natten, och för att ta hand om personer som inte klarar sig själva.

Avslutningsvis lite framtids-hopp:

Några foton från vår eftermiddags-runda:

Jag fick reklam i dag från A Loja do Gato Preto (vilket betyder svarta katt-butiken på portugisiska). De säljer nu en rolig pall med inbyggd katt/hund-koja:

Jag har läst ut boken Vredens tid nu. Det är en "typisk polisdeckare" men själva fallet är ovanligt intressant och spännande.

20-10-24:

Det blir utegångsförbud. Det träder i kraft i natt klockan 01, en timme senare än det sedan ska gälla (för att underlätta övergången). Men fr o m söndag natt så är det timmarna 00 - 06 som gäller. Så dags på dygnet stör det inte mig. Jag är inte ute och ränner på nätterna. Sánchez säger att även om Spanien nu kommer att ha en typ av nationellt nödläge igen, så kommer det inte att bli tal om totalt utegångsförbud som vi hade i våras. Det skulle inte ekonomin klara av. (Och inte vi människor heller...)

Det är en ryslig massa människor som dör! Tragiskt! Och än har vi inte sett slutet på eländet.

Vi har i alla fall fint väder. Klarblå himmel och klarblått hav får jag aldrig nog av!

Det var många SUP-paddlare i farten när vi gick vår förmiddagsrunda.

Vi gick sicksack-vägen hem. Där blir det finare för var dag, även om det är långtifrån klart än.

Och texterna, sagan om lilla fisken Nadarin (Swimmy), står alltså både på spanska och engelska. Kul!

De sätter upp målartejp som markering där de ska skriva text. Jag såg att de mätte med vattenpass. När all text är skriven ska jag fotografera hela historien, så ni får läsa allt.

Om man vill kan man få hjälpa till att måla.

Efter hand som de arbetar sig uppåt, täcks mer och mer av det fula klottret med grundfärg. Bra! Det kommer att bli jättefint!

I dag ville jag göra något annat, än jag vanligen gör. Jag tog Tram in till Alicante och köpcentrumet Plaza Mar 2. Tågen kör med dubbla vagnar, det finns hand-desinficering ombord, och man får inte sitta på alla platser. Jag tycker att det känns säkert att åka med Tram. På Plaza Mar 2 var det ritat pilar på golvet där man skulle gå, och det fanns förstås avståndsmarkeringar också. 

Där strosade jag runt i lugn och ro och tittade i flera av affärerna. Men jag handlade bara i klädaffären C&A, och på Alcampo. Jag köpte en varm tröja åt mig själv. Nedan hänger den på vädring på balkongen. Oftast tvättar jag plagg innan jag använder dem första gången, men den här tröjan luktade inga kemikalier alls - så den fick bara hänga ute en stund innan den hamnade i garderoben.

Till hundarna köpte jag bl a påsen nedan. De fick smaka när jag kom hem, och tyckte det var supergott. Jag köpte en likadan påse med torkad kalkon, samt en påse PlaqueOff. Sedan köpte jag lite mat åt mig själv, men det var allt. Annars hittade jag bra smartphones, snygga Skecher-skor, snygga kläder, vackert porslin med bougainvillea på, en jättefin ljuslykta, ett urtjusigt hundkoppel (röd-metallic med strass), och en hel del annat fint. Men det var inget jag behöver eller har råd med. (En ny smartphone skulle jag förstås behöva, men det dröjer innan jag får råd.) Det var kul att ögonshoppa lite. 

Jag har börjat på en ny bok. Jag valde ett säkert kort: Nora Roberts. Hennes böcker är alltid spännande, intressanta och aningen romantiska. Samt skrivna med humor. Dessutom är huvudpersonen alltid en stark, självständig, intelligent och intressant kvinna. Vi kvinnor behöver läsa om sådana!

20-10-25:

Jag hann läsa 1/3 av boken i går, och har för avsikt att fortsätta läsa i dag.

När jag låg och drog mig i sängen i morse så detaljplanerade jag min kommande storstädning. För att den inte ska bli för övermäktig så ska jag ta ett utrymme åt gången. Jag tänker börja med badrummet. Nu är klockan snart 12 (normaltid). Jag har varit ute med hundarna, och jag har varit i Lenas lägenhet och vattnat hennes växter. Men några städredskap har jag inte plockat fram, och jag har ingen lust heller. Jag vill mycket hellre sätta mig i solstolen på balkongen och läsa. Hundarna tycker att det absolut bästa förslaget är att sitta med dem i knäet (vare sig jag läser eller ej). Suck! Det verkar inte bättre än att jag har drabbats allvarligt av den tråkiga åkomman latmask...

När jag var i Lenas lägenhet tänkte jag på hennes vattenskada. Det är 23 dagar sedan vi anmälde skadan till Lenas försäkrings-bolag, och ännu har ingen därifrån kommit och tittat ens. Det är skandal! (Det är försäkrings-bolaget som hör till bank Sabadell. Skaffa ingen försäkring via dem! Jag rekommenderar Mapfre! De har dessutom kontor här i El Campello, så man kan prata med en levande människa öga mot öga.)

Jag glömde påpeka i går, angående de nya reglerna, att vi nu inte får träffas i större grupper än max 6 personer. Dessutom måste vi bära munskydd även om vi sitter på ett café eller en restaurang. Det är endast precis när vi äter och dricker som vi får ta av munskyddet, inte resten av tiden. Det är inte tillåtet att beställa något i barer eller på restauranger efter kl 23:00. Om vi motionerar så slipper vi bära munskydd enbart om vi kan hålla minst 1½ meters avstånd till andra - annars inte. Alkohol får inte säljas mellan klockan 22 och 08, och inte drickas på allmänna platser. Trädgårdar etc avsedda för allmänheten kommer att vara öppna mellan 08 och 22. Och fr o m i natt har vi alltså utegångs-förbud mellan klockan 00 och 06.

Det är som det är, en massa elände. Smittspridningen ökar igen - i väldigt många länder, så även i Sverige!

Nedan lagrings-utrymmet på min telefon. Det extra 64 GB-kortet till foton är nästan tomt, fast jag har 13 högupplösta foton där. (Jag lägger över fotona på en extern hårddisk var månad, och låter bara de nyaste ligga kvar. Och jag fotograferar till 99,9 % med kameran.) Men lagrings-utrymmet för appar och program är överfullt. Av de 8 GB verkar man bara kunna använda 4,77...

Nu har jag faktiskt plockat fram städ-redskap. Men jag sitter och läser...

20-10-26:

Städ-sakerna står kvar där jag ställde dem i går, men nu har jag bara 1/3 kvar i boken. Och jag tänker läsa i kväll också...

Fotot nedan tog jag i går klockan 19:38.

När jag hade kommit hem från gympan så åt jag frukost, och därefter gick hundarna och jag vår vanliga El Paseo-runda.

El Campello kommun är ute i god tid. Såvitt jag har sett sitter redan all jul-belysning på plats. Och det är faktiskt bara oktober än...

Även på håll har sicksack-vägen blivit vackrare! Jag blir glad av att se alla färgerna! Men vi stannade först till vid gräsmattan. Den är viktigast för mina små.

Även i dag kom Nellie bums när jag kallade, trots att hon har så mycket spring i benen.

Nu är huvud-konstnärens namn utskrivet.

Det är en orange fisk målad på själva vägen. Den studerade Stella.

Kamerans vidvinkel-objektiv räcker inte till för att fånga hela texten.

Mycket förkortat så handlar historien om lilla svarta fisken Nadarin. Han levde i ett stim, men alla andra blev uppätna av en stor fisk. Först kände han sig ensam och ledsen. Sedan träffade han många trevliga havs-innevånare, och blev glad igen. På slutet träffade han på ett likadant stim som han levde tillsammans med en gång. Men fiskarna i stimmet var rädda för en stor fisk som ville äta upp dem. Då kom Nadarin på att om de simmade tätt tillsammans så liknade de en stor fisk (se nedan), och då slutade den stora fisken att jaga dem. Summa sumarum: Om man samarbetar kan man sådant som man inte kan ensam.

Även i eftermiddag skiner solen på mina glasprismor så det bildas vackra regnbågar i vardagsrummet.

Stella ligger och "solar", men hon har valt att lägga sig innanför den öppna balkongdörren. Det blåser rätt mycket ute.

Höstens mode-accessoarer är påverkade av pandemin:

Saxat ur Svenska Magasinet:

Det kan tydligen bli långvarigt, det nattliga utegångsförbudet. Men jag är tacksam för att gymmen får hålla öppet (och att vi där får vara fler än 6 i gruppen). Dessutom får kissnödiga hundar gå ut nattetid, och man får åka hem från flygplatsen om planet har landat efter midnatt.