Sparad dagbok 66. (Fr o m 20-08-11 t o m 20-09-26.)
20-08-11:
Jag kommer inte att hinna lägga in resten av Gotlands-fotona i kronologisk ordning, med långa berättelser till. Jag kommer i stället att lägga in en "omgång" åt gången, ordnade efter tema eller plats. Några av fotona är tagna dag 1 i Visby, men de flesta är från dag 2. Jag börjar med "botaniska trädgården".
Porten nedan, kallad Kärleksporten, ligger invid trädgården.
Murens utsida:
Vid gångvägen längs havet finns 2 kikare som man kan titta i (alldeles gratis).
Tema "glass":
Utanför en kyrka (som hade "servering med utsikt") såldes Gute-glass.
Jag provade en kula med honung-saffran-smak. Den var god! Trevligt att glassen bara innehåller naturliga ingredienser.
Jag skrev att jag skulle återkomma till årtalet 1361. Det var då som Valdemar Atterdag intog Visby = det värsta som har hänt Visby. Nedan lite fakta om slaget:
Den 27:e juli år 1361 dödades 1800 gotländska bönder i en brutal strid mot en dansk här som leddes av kung Valdemar Atterdag. Han ville lägga under sig Gotland efter att ha intagit delar av Skåne och Öland.
Han hade några dagar tidigare landstigit på södra Gotland med sina yrkessoldater för att gå mot Visby. På vägen dit, i sankmarkerna vid Mästerby, försökte de gotländska bönderna stoppa honom men lyckades inte.
Utanför Visby ringmur drabbade den gotländska bondehären samman med kung Valdemars soldater. Både barn och gamla var med för att försvara sin ö. Men danskarna var överlägsna och fler än hälften av Gotlands bönder dog i slaget. Två dagar efter den stora striden, den 29 juli, red kungen in i Visby som segrare och staden tvingades kapitulera.
Totalt dödades 1800 gotländska bönder eller närmare hälften av öns manliga vuxna befolkning på landsbygden. Massgravarna efter slaget avslöjar att det slaktades allt från småpojkar, vuxna män, gamla män och krymplingar. Delar av vapen, tappade hästskor och sönderhuggna delar av rustningar från den striden finns bevarade.
De döda vräktes p g a värmen i brådska ner, huller om buller, i fem-sex massgravar som var upp till sex gånger tolv meter stora. Platsen var Solberga nunneklosters kyrkogård, strax utanför muren vid Söderport, alldeles i närheten av slagfältet. I en del fall var man så ivrig att få de halvruttna kropparna i jorden att man inte ens tog av de dyrbara rustningarna. På vissa lämnades kläderna och pansarhuvorna kvar. Däremot togs vapnen tillvara.
Men det är inte slaget som fascinerar mig utan skrönan om Jungfrutornet (foto nedan). Ja egentligen inte numera - men första gången jag hörde historien berättas, på en skolresa då jag var 11 år. Då trodde jag att det var sant och lyssnade med skräckblandad förtjusning, medan jag betraktade tornet.
Legenden (det finns flera varianter):
I Strelows krönika från 1633 berättas hur kungen år 1360 färdades till Gotland, förklädd till köpman, för att spionera på folket och rekognoscera inför den planerade invasionen. Enligt den skrönan övernattade Valdemar på Unghanse gård i Öja socken på södra delen av ön. Bondens dotter, som förälskade sig i besökaren, råkade upptäcka att han hade guldstickade plagg under köpmansutstyrseln, vilket avslöjade att han inte var vad han utgav sig för att vara. Valdemar bad henne tiga om upptäckten; i så fall skulle han i gengäld se till att gården skonades under det krig som stundade. Om hon hängde ut en vit duk så skulle hennes familjs hus skonas, och Valdemar lovade dessutom att ta med henne till Danmark och göra henne till drottning.
Ett år senare, efter att Valdemar segrat och brutit löftet att föra med sig flickan, lade borgarna i Visby ihop två och två och insåg att den vita duken tydde på förräderi. Unghanses dotter greps och dömdes att bli levande inmurad i ett av tornen i stadsmuren. Så skedde också, och allt sedan dess kallas tornet Jungfrutornet.
Historien är förstås inte sann. Såvitt man vet hade Valdemar Atterdag aldrig satt sin fot på Gotland före 1361. Det torn som bär namnet Jungfrutornet existerade inte ens på Valdemar Atterdags tid utan uppfördes på 1400-talet i syfte att stärka försvaret mot Östersjön. Namnet minner med största säkerhet inte om en ung kvinna, utan om ett rymdmått (med samma form som tornet). En jungfru motsvarade 8,2 centiliter.
Det var när jag gick i årskurs 6 som vi åkte på skolresa till Gotland. En oförglömlig upplevelse! Jag kommer aldrig att glömma hur spännande det var, när en av de män som (när han var barn) hittade Lummelunda-grottorna berättade om detta. Han kunde konsten att berätta! Det är inte ofta en hel skolklass står tyst och stilla och bara lyssnar en hel timme! Därefter guidade han oss in i grottans gångar. Spännande i kubik för en 11-åring!
Söderport - Södertorg - Adelsgatan:
När vi kom från båten så gick vi in genom Söderport.
Brödboden hade gott te, lösvikts-te är alltid godare än pås-te.
Adelsgatan är den stora shoppinggatan innanför murarna.
Jag hittade en skjortblus i tunt bomulls-tyg som såg så skön ut. Men även på rea var den för dyr.
Söta krukor!
Mer roligt än snyggt, inget jag skulle vilja ha:
Jag gick in i affären nedan. Där hade de jättemycket fint, bl a kläder i ull och vacker keramik! Tyvärr hann jag inte fotografera inne i butiken, jag kände mig stressad. Ulf stod utanför och väntade. Och jag hade ju ändå inte råd att köpa något. Det är kul att titta ändå, om än bara som hastigast.
Promenadvägen mellan fartyget och Söderport är vackert lummig så här års. (Fast närmast hamnen är det mest öppna ytor i betong.)
Det satt en massa roliga fågelholkar på träden längs gångvägen. Ingen av dem var bebodd, så jag gissar att fåglarna föredrar traditionella varianter.
Nära hamnen finns det en massa metallplattor fastsatta på gångvägen, med ordspråk på gotländska-gutniska-gutamål. Just dessa 2 handlar om hundar. Jag fick slå upp att raude betyder röda, resten kunde jag gissa.
Så här fin utsikt hade vi från vårt hyttfönster.
Ett par gånger blev vi vittnen till hur mycket stora och väldigt små fartyg möttes, när de var på väg in eller ut ur hamnen. Det var intressant att se hur bra de små klarade mötet. Vi tyckte att det såg så trångt ut, men befälhavarna på de små var väl vana.
Nu ska Ulf och jag ut en liten runda.
På fettisdagen (som infaller dagen före askonsdagen, som i sin tur infaller 40 dagar före påsk) är jag aldrig i Sverige numera. I år inföll fettisdagen den 25/2, och februari är inte precis en månad som lockar till semester i Sverige. Men jag tycker om semlor / fastlagsbullar! Dock var det många år sedan jag senast åt en sådan.
Ulf hade läst om ett konditori (i Hässelby gård) som fått beröm för sina semlor, och där man dessutom kan beställa sådana året om. Vi beställde i lördags, och hämtade dem i dag. Så nu har vi avnjutit var sin semla - i augusti! Semlan var mycket god, men förstås mäktig. Antagligen gick jag upp 2 hg på köpet, men det får vara därvid. Nu dröjer det förhoppningsvis några år innan jag blir sugen igen. Bildbevis på dagens försyndelse:
Om en stund ska jag fortsätta att lägga in Gotlands-foton.
Ytterligare några foton från pittoreska Fiskargränd:
Det var egentligen Medeltids-veckan, när vi var på Gotland, men allt var inställt p g a pandemin. Dock firade knappt 20 personer veckan för sig själva. Vi såg några få.
Skolporten:
Stora torget:
På uteserveringen ovan åt jag en saffrans-pannkaka, serverad ljummen med salmbärs-sylt och vispgrädde. Det har jag aldrig ätit förr, men det var en läckerhet. (Godare än semla!) I Visby serverade man saffrans-pannkaka nästan överallt, men på svenska fastlandet är den nog svår att få tag på (om man inte gör den själv).
Saffranspannkaka eller Gotlandspannkaka är en gotländsk dessert. Ingredienserna är grötris, grädde, mjölk, socker, ägg, hackad mandel och saffran. Kakan äts ljummen eller kall som dessert och serveras enligt tradition med salmbärssylt och vispgrädde. Blåhallon, på Gotland kallade salmbär, även känd under namn som psalmbär, åkerhallon och kalvhjortron, är en halvbuske besläktad med björnbär.
Här kommer en massa blandade foton. Några borde jag säkert ha visat tillsammans med andra foton, men de är för många för att jag ska kunna hålla reda på alla. Ni kan kanske tycka det är trevligt att titta på foton från Gotland - även om de kommer huller om buller. Kvar att visa finns nu bara foton från ett antal ruiner + de från hemresan. De kommer senare i kväll.
De två fotona nedan är tagna från strandpromenaden. På det första skymtar Kruttornet till vänster.
Vägen ovan och nedan löper längs murens norra insida. Men jag är inte säker på vad tornen heter, det finns så många som liknar varandra.
Fotona ovan och nedan är tagna från Dalmansportens utsida.
Om en stund kommer alltså de sista fotona från Gotland. Tack för ert tålamod!
Rosornas och ruinernas stad gör skäl för sitt namn.
S:t Lars ruin tyckte jag mest om av alla. För i den kunde man gå inne i murarna! Jag gick in på ett ställe - och kom ut i andra änden av kyrkan. Se längre ner.
Jag såg en spännande trappa som ledde uppåt. Den kunde jag inte motstå. Jag är ju nyfiken av mig. Alltså började jag gå uppåt.
Jag kom högre och högre upp.
Trappan började gå nedåt igen.
Ulf hade inte sett vart jag hade tagit vägen. Jag fick ropa högt flera gånger innan han såg mig.
Nu är det bara 5 foton från hemresan kvar. De kommer strax. Sisådär 250 foton från Stockholms skärgård försvann ju tråkigt nog från minneskortet.
Så började vår resa tillbaka. Vi lämnade kajen i Visby.
Genom hyttfönstret såg vi Visby bli mindre och mindre. Vi tycker båda två att Visby är vackert, trevligt och intressant. Om vi hade haft fler dagar på oss, så hade vi gärna sett resten av Gotland också.
Morgonen efter var vi på väg in i Stockholms skärgård. Nedan en vägfärja som går fram och tillbaka mellan fastlandet och Ljusterö.
På öarna, och längs stränderna, finns många söta stugor.
Fotot nedan är inte det sista jag tog, men det sista som finns på minneskortet. Jag minns tydligt att jag tog ytterligare 2 foton när det vita huset som är skymt på bilden syntes. Fartyget rörde sig från höger till vänster, d v s vi stod på styrbords sida (= höger) och tittade ut genom vårt hyttfönster.
Och sedan fotograferade jag en ryslig massa öar med små gulliga stugor på, och mot slutet även några större villor och höghus. Men alla dessa fotona försvann! Hur det gick till är ett mysterium. Jag gjorde som vanligt: Jag markerade alla korten på minneskortet, kopierade dem, och klistrade in i en mapp på datorn. På vägen försvann gissningsvis 250 foton. Det har aldrig hänt mig förr. Kan det bero på att datorn hade så lite minne ledigt? Men de borde ändå ha legat kvar på minneskortet. Det är och förblir ett mysterium. Jag är glad att det inte var Gotlands-fotona som försvann.
Om ni inte har varit på Gotland, så rekommenderar jag en resa dit. Kanske vore september en bra månad? Då är det fortfarande varmt, men turisterna har åkt hem. Nästa år kanske, när pandemin förhoppningsvis är över?
Nu borde jag redigera fotona jag tog i går i Kyrksjölötens naturreservat. Fast klockan är redan 20. Vi får se hur det blir.
20-08-12:
Jag redigerade fotona i går, men lägger in dem först i dag (fast de är tagna 10/8). Ni ska få se 54 foton sammanlagt. Kanske jag borde lämna kameran hemma oftare, så jag hinner något annat än att redigera foton?
Nedan en karta där jag har ringat in en del av de platser vi har besökt under min vistelse här.
Skyltar som den nedan finns uppsatta på många platser. Jag har den uppfattningen att de flesta stockholmare följer uppmaningen (dock inte alla). Om man undviker de mest tätbefolkade områdena (och rusningstrafiken), så är det lätt att hålla avstånd. På vår väg till Kyrksjön så passerade vi Ängby.
Utanför Södra Ängbyskolan står ett konstverk som jag tycker om av flera orsaker: Det syns vad det är, det är en hund, och texten som hör till är bedårande!
Det syns på gåvorna som ligger framför Tim, att han är omtyckt!
Vi gick vidare. Nedan Ängby slott.
Vi gjorde en avstickare till en 4H-gård.
Där finns bl a en tennisbana i barnstorlek.
Och några små välskötta djur.
Runt om finns många roliga lek-redskap.
Framför skylten nedan fanns en traditionell hage. Givetvis hoppade jag. Det står det ju att man ska göra. Men Ulf protesterade å det grövre, när jag föreslog att han skulle göra detsamma.
Skogsklematis (stjärnklematis) är söt.
Så kom vi fram till Kyrksjölötens naturreservat.
Det är skönt att det finns så mycket natur på gångavstånd från tunnelbane-stationerna!
Vi gick vidare till Bromma kyrka.
Nedan delar av den stora kyrkogården.
På en gravsten finns de här söta dekorationerna.
På Bromma kyrkogård finns poeten Nils Ferlins ganska oansenliga grav. Men att han är ihågkommen syns bl a på de nyligen ditlagda rosorna.
Nils Ferlin: född 11 december 1898 i Karlstad, död 21 oktober 1961 i Uppsala. Hans diktsamlingar: En dödansares visor 1930, Barfotabarn 1933, Goggles 1938, Med många kulörta lyktor 1944, Kejsarens Papegoja 1951, Från mitt Ekorrhjul 1957 och En gammal Cylinderhatt 1962.
Ferlins egen dikt Inte ens, finns passande nog på graven. (Den dikten har jag alltid tyckt om, även om den är vemodig.)
En poets grav dekoreras förstås med pennor...
Den av Ferlins dikter som jag tycker allra bäst om är Barfotabarn (från 1933):
Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.
Vad var det för ord — var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu — förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.
Bromma kyrka:
Kyrkans äldsta delar, där väggmålningarna finns, är från 1100-talet. Kyrkan är därmed en av Stockholms äldsta byggnader som fortfarande är i bruk.
Efter kyrkobesöket började vi traska hemåt.
En så här söt parkerings-förbuds-skylt måste förstås alla åtlyda!
Några av de fina blommorna som finns utanför Ulfs hus:
I dag ska vi till Vällingby för att hämta påhängs-solglasögonen till mina nya glasögon. Senare ska jag fortsätta att gallra bland mina "papper". Jag har precis börjat gå igenom innehållet i en stor låda full med sparade brev och vykort. Om jag bara behåller de som ligger mig närmast om hjärtat, så bör jag kunna slänga 4/5.
Tiden går, som vanligt. Och allt fortare med åren. Om mindre än 3 dygn så kommer jag att vara hemma igen. Egentligen är det bara i morgon som jag kan "göra" något här. Fredagen måste jag ägna åt att packa mina resväskor. Det blir lite pussel att få ihop det. Jag ska försöka få med mig hem allt det som jag har valt att spara (av det jag har hunnit gå igenom). Stora resväskan får väga 23 kg, medan kabinväskan + "under-sätet-väskan" bara får väga 10 kg sammanlagt.
Dessutom måste jag städa/ordna mitt f d rum, så där ser hyfsat ut när jag lämnar. På lördag kommer taxin (som ska köra mig till Arlanda flygplats) redan klockan 04:25 på morgonen. Och känner jag mig själv rätt, så kommer jag inte att sova mycket natten till lördagen - av oro för att råka försova mig. Flygplan väntar aldrig på sina passagerare...
Jag är inte klar med mitt gallrande. Jag har fortfarande 3 lådor med "sparade papper" att gå igenom (de nedan). Och sedan har jag sammanlagt 12 lådor i de båda hurtsarna (där det ligger hobby-material) + 2 små lådor med diverse "tekniskt". Dessutom har jag en del stående i det ena källarförrådet, men inget som jag vill ha kvar. (Men det är inget skräp, så jag hoppas att någon välgörenhets-organisation vill ha det.) Jag trodde att jag skulle hinna gå igenom allt nu, 27 dagar lät nästintill "evighets-länge". Men vi har ju gjort en massa annat...
Förmodligen måste jag komma upp en gång till (längre fram), och ta rätt på det sista. Ulf ska ju inte behöva ha mina saker här. Om jag hade haft råd så skulle jag ha låtit en flyttfirma frakta ner det lilla som är kvar, nu med en gång. Det skulle förmodligen få plats i en enda flyttlåda. Då kunde de ta ner hörnhyllan samtidigt, för man måste ändå betala för minst 1 m³. (Tyvärr är första kubikmetern dyrast, ca 3000:- senast jag kollade.)
Det går 13 normalstora flyttlådor på 1 m³, och hyllan motsvarar knappt ½ m³. Tänk om jag hade kunnat "sam-flytta" med någon annan som vill flytta ner något från Stockholms-trakten till Alicante-trakten? Det skulle bli billigare för oss båda... Jag skulle förstås ha flyttat ner det sista jag har kvar här för flera år sedan - om jag hade haft råd.
Skolorna i El Campello börjar först den 7/9. Då har barnen inte gått i skolan på ett halvår (inte sedan den 13/3)! Här i Sverige tror jag att skolorna startar redan på måndag - efter ett normalt sommarlov. Jag tyckte mycket om att vara lärare, alla åren jag var det. Framförallt tyckte jag om mina elever! Men numera trivs jag bättre med att vara pensionär. Var sak har sin tid.
20-08-13:
Jag har precis provpackat min stora resväska. Jag är bra på att organisera och packa mycket på liten yta. Så jag fick ner allt jag ville få plats med! Det var inte ens svårt att stänga väskan. Det är bara ett aber. Väskan väger på tok för mycket! Jag fick ta i allt jag kunde för att väga den (hängande). Resultat: 34,9 kg. 23 kg bagage ingår i biljetten. En incheckad väska får max väga 32 kg. Varje kilo utöver 23 kostar 125:- (vilket skulle innebära 1125:- om jag plockar ut 3 kg ur väskan). Om jag checkar in ytterligare en väska (och har 23 kg i varje) så kostar det 590:- om jag gör det online (minst 4 timmar innan avgång), och 650:- om jag gör det på flygplatsen.
Jag ska fråga Ulf om jag kan låna en gammal resväska av honom, och sedan packa om allt i 2 väskor. Men en extra incheckad väska innebär inte bara extra kostnad för väskan, det innebär också att jag måste ta taxi från flygplatsen när jag jag har landat. För 2 stora 23-kilos-väskor + 1 kabinväska + 1 "under-sätet-väska" kan jag omöjligt klara om jag ska åka kommunalt (C6 + Tram) och sedan gå från stationen. Taxi kostar ca 39 € om jag beställer i förväg. En tusenlapp extra alltså.
Om jag hade haft 3000:- så skulle en flyttfirma kunnat frakta ner allt jag har i väskan nu + det som jag har kvar här och vill ta med hem + Billy-hörnhyllan... Det skulle "bara" bli 2000:- dyrare. Dyrare för stunden, men mer ekonomiskt på sikt. Men de mest ekonomiska alternativen kan man sällan välja när man har begränsad kassa. Suck...
Nix, det blir ingen extra incheckad väska. I stället måste jag plocka ut 12 kg från den redan packade väskan. Det som jag plockar ur får stanna här i Hässelby strand, och så får jag hämta det en annan gång. Det blir inte så lätt att välja vad som ska vara kvar, och vad som ska med. Dessutom har jag blandat innehållet i lådorna, och orkar inte sortera om det. Och det är inte bara innehållet jag vill ta hem, utan även de små lådorna (som precis rymmer papper i A4-format). De får nämligen precis plats ovanpå Billy-hyllorna, och ser prydliga ut. Jag har totalt 12 sådana lådor här. Jag fick ner 6 stycken i den stora resväskan, 2 + 2 ovanpå varandra till vänster, och 2 i den andra halvan. Lådorna är skrymmande eftersom de är hårda (och ömtåliga).
Nu ska jag packa upp allt igen, och väga det tyngsta: lådorna, böckerna och fotoalbumen - så jag har lite koll. Sedan får jag packa om. Då måste jag antagligen lägga bubbelplast i väskan - för att inte det tunga ska skramla runt. Jag ska göra mitt bästa för att få med så mycket som möjligt - utan att väskan väger mer än 23 kg. (Synd att det är så hutlöst dyrt med övervikt!)
20-08-14:
Nu har jag packat om, och packat om, den stora resväskan. Jag har lyckats få ner vikten till 22,8 kg (av 23 tillåtna). Jag var tvungen att lägga en massa bubbelplast runt de tunga askarna för att dessa inte ska skramla runt i hanteringen. (Jag fick ner alla 6, men inte fotoalbumen och böckerna.) Så långt är allt väl, även om det känns som "slöseri med utrymmet".
Men eftersom jag vill försöka få med de flesta fotoalbumen och böckerna ändå - så kommer kabinbagaget snabbt upp i max-vikten 10 kg. Och sedan ska jag få plats med dator och matsäck också. Det är tur att jag har en Scottevest-väst med mig, ni vet en sådan som har massor med stora dolda fickor. Jag kan alltså lägga en massa "tunga småsaker" i fickorna (pocketböcker, datorsladdar, kamera, telefoner, stora delar av matsäcken etc). När jag har kommit igenom säkerhetskontrollen så kan jag stoppa nästan hela västens innehåll i "under-sätet-väskan". Det är inte volymen som är problemet - utan vikten.
Nu är det ju inte säkert att Norwegian väger handbagaget, men de gjorde det på hitresan så det är bäst att vara förberedd på det värsta. Jag vill inte riskera att behöva betala för övervikt. Alltså kommer jag att fylla Scottevest-västen till bristningsgränsen. Jag kommer att få ha den uppknäppt för att kunna röra mig...
Jag är så glad för mina 3 Scottevest-västar! De är räddare i nöden, särskilt om man flyger med Ryanair. (Rabattkupongen som kan ger er 30% rabatt vid köp av ett Scottevest-plagg, se https://www.scottevest.com/, ligger fortfarande kvar längst ner på min länksida. Köp en storlek större än normalt så ni kan fylla fickorna ordentligt.) Jag drömmer om att köpa en byxkjol och en jacka från Scottevest, fast det lär väl aldrig bli verklighet. Plaggen är superbra, men dyra!
Nu ska jag försöka ställa i ordning allt som jag måste lämna kvar. Tur att Ulf inte använder rummet, för jag har fortfarande alltför många saker här.
Jag har packat det som går att packa, och förberett resten (inkl matsäck, eftersom det inte är någon servering ombord). Och jag har gjort i ordning i rummet där jag har mina saker. Nu ska jag bara dammsuga, så får det duga sen.
Nyss ville jag ha en liten paus (och frisk luft), så Ulf och jag gick en liten promenad här i närområdet. Vi gick bara ner till strand-promenaden. Där gick vi först åt ena hållet, sedan åt andra, och sen hem igen. Det var skönt ute!
Stigen nedan brukade Bonnie och jag gå, på den tiden när vi bodde här (när Bonnie var ung). Det kändes så nostalgiskt att gå där nu - utan henne.
Ser ni att jag har på mig mina nya glasögon, inklusive påhängs-solglasögonen?
Stigen leder fram till Maltesholms-badet. Där brukar det vara hälften sjöfåglar och hälften människor - så även i dag.
Där vände vi och gick åt andra hållet. Lite längre fram längs Strandliden kan man bada från klipporna.
Nedan en vackert röd alunrot (som växer utanför Ulfs hus).
Jag kommer att packa ner datorn ganska tidigt i kväll. Bäst att ha allt klart i tid. För i morgon när klockan ringer vid 03:45, så är jag nog inte riktigt tillräknelig. Om ni vill nå mig så försök med svenska eller spanska mobilen. Sms och Whatsapp funkar nog bäst. (Skickar ni mejl så kan jag förstås läsa dem i morgon eftermiddag, när jag har kommit hem.)
20-08-15:
Nu är jag hemma igen! Resan gick bra, fast precis som jag gissade så blev det bara ett par timmars sömn i natt. Alltså är jag trött och har lite huvudvärk. På planet läste jag ut boken Sjuka själar (av Kristina Ohlsson), som jag började på under flygresan upp till Sverige. Den var spännande! Resan går fortare när jag läser. Norwegian vägde bara väskor som skulle checkas in. Min vägde precis 23,0 kg. Jag fick ändå stoppa i 2 saker ytterligare i stora väskan (som då vägde 24,5 kg), eftersom det blev motsvarande mindre i bagaget jag skulle ta ombord. (Men då visste de förstås inte att jag trots detta hade 10 kg i kabinväskan, och dessutom 2 kg i västen...)
Jag ringde Ana så snart jag hade kommit hem, och hon kom med hundarna 40 minuter senare. Ni kan inte ana så glada Stella, Nellie och jag blev när vi träffades igen. Vi har saknat varandra!
Alla mina växter (utom 2) har överlevt, inkl Lenas pelargoner. Och fåglarna mår bra. Här är skitigt förstås. Fågelburarna är fulla med fröskal, balkonggolvet också - och där ligger dessutom många nerblåsta blomblad. Och så är det fotspår mellan vasken och balkongen. Jag ska städa nästa vecka, inte nu. Jag har packat upp resväskorna, och ska tvätta i morgon. F ö har jag bara tänkt vila mig och kela med hundarna.
Jag har haft det bra hos Ulf, och det var verkligen trevligt i Visby. Men hur det än är så är borta bra, men hemma bäst!
Nu har jag tittat närmare på mina växter. Det är inte 2 som har dött - utan 7. (Blyblomman hör till de döda.) Ytterligare 2 växter ser nästan döda ut. Samtliga växter (utom de livskraftiga crassulorna) är i sämre skick än när jag lämnade dem. (Jag tog foton dagen innan.) Varför blir det alltid så? Det kvittar vem jag ber om hjälp... De 7 döda slängde jag nyss, de halvdöda ska få chansen.
Till vänster pelargonerna dagen innan jag åkte (19/7), till höger i dag (15/8) - och detta är växter som mår hyfsat bra. (Utom pelargonen med rosa pinne i krukan som hade ohyra när jag åkte - och är död nu.)
Jag hoppas få tag på Annevi och Staffan innan kvällen, så jag kan få tillbaka Lenas nyckel. Kanske alla Lenas växter redan är döda? De har varit utan vatten länge - och här har varit 30° varmt. Men jag vill försöka, och se om jag kan få liv i någon! Jag tycker om växter, och vill inte överge dem helt bara för att jag var tvungen att göra det några veckor.
På promenaden nyss följde bara Nellie med. Stella valde att stanna hemma. Ana berättade att mina hundar hade bråkade några gånger, och att Stella ofta såg ledsen ut i ögonen. Annars hade allt gått bra. När det gäller Ana och hundarna så får jag alltid tillbaka dem i minst lika bra skick som jag lämnar dem - om inte bättre. Nu var båda nybadade, och hade fått klorna klippta... Jag är glad att Ana tar så bra hand om mina små älsklingar!
Jag har packat upp båda resväskorna, men inte lagt saker och ting på sina platser ännu. En del ligger på min säng, annat på matbordet. Det på sängen måste jag ta rätt på före sovdags, men resten får vänta. Jag har ingen större arbetslust. Det är 30,0° varmt i vardagsrummet, och 29,9° i sovrummet. Ingen idealisk arbetstemperatur precis... Min mini-maxi-temometer på balkongen visar att där har varit 24° som kallast, och 34° som varmast under min bortavaro.
Jag har suttit och svettats framför datorn, men inte förrän nyss kom jag på att jag ju har en liten fläkt här bredvid. Det blev mycket skönare när jag satte på den! Ja jag är ju trött, och då fungerar inte hjärnan som den ska...
Nu har jag fått tillbaka Lenas nyckel, och så har jag varit och vattnat. Dörrhandtaget är fortfarande inte lagat, så jag fick öppna med tång. (David på Ferrokey håller inte vad han lovar...) Till min förvåning och glädje så var inte växterna döda. (Bara ett par av de små.) Olivträdet såg friskt ut, de lär vara tåliga. Fikonträdet hade tappat samtliga blad, men jag tycker inte att det ser dött ut. Bougainvilleorna slokade, men levde. Crassulorna hade "krymt ihop" men levde. Jag vattnade alla rejält! Nu hoppas jag att samtliga ska ta sig igen! Jag gissar att Lena kommer hem igen om ca 3 veckor.
20-08-16:
Det må vara varmt i Sverige just nu - men det är varmare i Spanien! Det lär ta några dagar innan jag har vant mig igen. I går när jag skulle lägga mig så var det 30,0° i sovrummet, och 70% luftfuktighet. (I morse var det 29,7°.) Jag hade fläkten på hela natten, annars skulle jag aldrig ha kunnat sova. Nu sov jag faktiskt gott. Min egen jättemjuka säng här är betydligt skönare än min medelhårda säng i Hässelby. (Fast på sikt vore mittemellan bäst!)
I morse vägde vi oss. Stella vägde 1925 gram = precis lagom. (Hon har gått ner 145 gram hos Ana.) Nellie vägde 1620 gram = drygt 100 gram för mycket! (Hon har gått upp 20 gram!) Och jag då? Jo, jag vägde hela 56,7 kg = mycket mer än jag brukar, och ännu mer än jag önskar väga. Så Nellie och jag måste banta! Själv börjar jag varken i dag eller i morgon. Men kanske i slutet av nästa vecka? Och sedan lär jag få hålla på ett par månader. Minst 6 kg måste väck! Och gärna 9-10. Suck!
Dagens outfit ser ni nedan. En tunn bomullsklänning, bland de svalaste jag har. Men utomhus måste jag ha både solglasögon och solhatt för att skydda mig mot solen. Hatten är sval för den har ventilations-öppningar. Men så är det ju obligatoriskt med munskydd. Och det är hemskt att ha i värmen! Det känns som ett våtvarmt omslag, svetten rinner hela tiden, glasögonen immar igen, och det är svårt att andas. Och till ingen nytta. Det är bättre att hålla rejäla avstånd!
Inne i affärer, i kollektivtrafiken etc - där är munskydd helt ok - kanske t o m bra. Men inte utomhus, i alla fall inte i värme... Tur att jag har många tyg-munskydd, för jag måste slänga dem i tvätten bara jag har gått en kortare promenad. De blir alldeles våta av svett...
Vi blir slöa i värmen, hundarna och jag. Jag har tvättat kläder, och städat fågelburarna. Men lägenheten är lika skitig, och det som jag hade i resväskorna ligger fortfarande framme...
Vi gick en kortare runda längs El Paseo mitt på dagen, fast jag vet att söndagarna inte är de lämpligaste. Det var förstås massor med folk, inte minst på stranden. Men jag tycker mycket om att se havet! Det känns bra att vara hemma igen! Det tycker säkert hundarna också. De har mycket som de måste nosa på under våra promenader. Och en ryslig massa ställen som de måste kiss-markera på...
Nellie har så roligt med sin boll!
När den rullar i väg så springer hon och hämtar den. Det är lika roligt varje gång.
Fotona nedan är från Helsingborg. Fotografen lyckades ta fågeln på bar gärning...
20-08-17:
Jag vaknade tidigt i morse av fruktansvärd migrän. Den började så smått i lördags, ungefär när planet landade. Jag får ofta migrän (3 dygn i rad) när jag kopplar av efter stress. Jag hade oroat mig dels för att inte vakna i tid på morgonen, och dels för att det skulle bli problem eftersom mitt bagage vägde lite mer än det fick väga. Men allt gick ju bra. De 2 första dygnen var migränen hanterbar. I natt blev den värre. Jag insåg att jag inte skulle klara av att gå på gympan, så jag mejlade Gimnasio Canto. Jag hade annars lagt fram gympa-kläder, och sett fram emot att börja igen.
Jag tog 1 gram paracetamol, och en stund senare ½ gram ibuprofen, enligt min dotter distriktssköterskans anvisningar (Linda). Det har faktiskt dämpat huvudvärken. Ibland hjälper ingenting, men nu är värken hanterbar. Förhoppningsvis har migränen gått över helt till i morgon eftermiddag.
Vi har varmt här - 30,6° nu mitt på dagen. Jag drog ner markisen en bit. Kanske det inte blir fullt så varmt inne då. Just nu har jag 29,5°. Det är hög inomhus-temperatur som är jobbigt. Att det är varmt ute känns OK.
Vi ska verkligen inte klaga på vår 30-gradiga värme. Det finns de som har det mycket värre! Redan när temperaturen börjar närma sig 40°, så är det ohälsosamt varmt för människor och flera andra djurarter. Utan tillgång till skugga och vatten så dör vi. Platsen nedan heter nog inte "Döda Dalen" för inte...
De har hunnit en del på bygget, de här veckorna som jag har varit borta. Jag undrar hur det ser ut inuti.
Hundarna och jag gick en kort promenad på El Paseo. Där var något lugnare i dag, men som väntat mycket folk på stranden. Det är 27° i havet.
Muren luktade spännande, tyckte Nellie.
Vi vek som vanligt av vid Seis Perlas.
Det är tydligen aldrig för sent, se nedan.
Migränen är mildare nu. Tänk om jag har sådan tur att den går över till i morgon?
Under min "semester" i Sverige struntade jag tillfälligt i Covid19-statistik. Jag höll avstånd, men kopplade av i övrigt. Ibland står den här pandemin mig upp i halsen. Ändå kan jag inte göra ett dyft - mer än att hålla avstånd, och tvätta händerna. Men nu läser jag statistik igen. Det är ofattbara siffror!!!
Nedan den aktuella situationen i Comunidad Valenciana.
I El Campello har vi alltså totalt 75 bekräftat smittade just nu, varav 12 har tillkommit de senaste 14 dagarna. Ju fler turister, desto fler smittade... Den totala förekomsten smittade sedan pandemins start är 264.56. Men den siffran förstår jag inte, eftersom den har decimal. Människor är hela. Vi räknas inte i decimaler. (Bara om man t ex räknar antalet fall per 100'000 invånare.) Förstår någon av er hur vi ska tolka decimalen? Om det nu är en decimal? Alicante har också en decimal. (Den interaktiva kartan hittar ni här: https://www.diarioinformacion.com/alicante/2020/08/14/coronavirus-nuevos-casos-brotes-ultima-hora/2291639.html.)
I El Campello har 6 personer dött i Covid-19. Det är väldigt få dödsfall, men 0 vore förstås bättre. Mittenbilden: Tasa de fallecidos (dödlighet / avlidna) 21.16. Ännu en decimal. Och det kan inte vara "procent per antal smittade", för det stämmer inte. Alltså förstår jag inte den decimalen heller. Fast det är för all del inga kommatecken (som man brukar använda före decimaler), utan punkter. Vad menar man då? (Det handlar ju inte om tusental, för El Campello har bara ca 28'000 invånare.)
Visst ser teet nedan spännande ut. Det ska vara väldigt nyttigt dessutom. Tipset kommer från Dr William Li (han som skrev Eat to Beat Disease). Läs mer här: https://health.usnews.com/health-news/blogs/eat-run/articles/what-is-butterfly-pea-flower.
Fotona nedan såg jag när jag läste om en fototävling i Alicante. Visst är de fina!
20-08-18:
Huvudvärken är borta! Den försvann redan innan jag la mig. Skönt! I natt har Stella och Nellie fått sova i min säng. Det är väldigt mysigt, det tycker vi alla 3! Fast det är märkligt att det blir så trångt - med tanke på hur små hundarna är. Bara halva sängen blir över till mig, så jag ligger inte riktigt bra. Jag får ont i axlarna om jag ligger på sida (eftersom sängen är hårdare nära kanten). Å andra sidan kopplar jag av bättre (och grubblar mindre) när hundarna förnöjt ligger vid min sida. Man får ta det ena med det andra. Men var natt vill jag inte ha dem i sängen.
När jag satte på datorn i morse så fungerade den bara en kort stund. Sedan kom följande meddelande upp. Jag fick stänga av med huvudströmbrytaren, och sedan sätta på datorn igen.
Sedan hände samma sak en gång till, men nu var "felkoden" en annan.
Nu fungerar datorn igen, och det hoppas jag verkligen att den kommer att fortsätta med. Nedan ser ni hur bra de låga lådorna passar ovanpå Billy-hyllorna. Visst är det snyggare att inte ha något alls ovanpå, men just nu måste jag. En dag längre fram i tiden hoppas jag dock kunna gallra ut ännu mer, så att allt jag har kvar får plats inne i lådor och skåp. Längst t v skymtar Ulfs dator, som inte heller får plats i något skåp...
I morse tvättade jag en maskin snabbtvätt. Det låg 8 munskydd i tvättunnan, och jag har inte hur många som helst. I förgrunden skymtar några av alla de bomulls-näsdukar som jag dagligen använder för att torka svetten ur pannan. Jag har många näsdukar också, men inte så de räcker en hel vecka.
I söndags köpte jag en liten bit ost på Lidl, en sort som jag inte har provat tidigare. I dag smakade jag - och den var riktigt god (med tomater, oliver och basilika).
Nellie ligger ofta precis innanför ytterdörren. Jag gissar att golvet är svalast just där.
Men när jag sitter framför datorn så ligger hon ofta i läs-fåtöljen mittemot - så hon kan ha koll på mig.
I dag bör jag leta upp Rolf (så han kan få plektrumen som jag har köpt åt honom), gå ner med resväskorna till förrådet, beställa tid hos veterinären till Stella som ska vaccineras (egentligen i dag), och så har jag lovat att titta till Anettes och Håkans lägenhet. Och så måste jag dammsuga! Här ligger dammtussar överallt... Tja, man kan ju inte bara roa sig - även om man är pensionär och därmed ledig jämt.
Klockan är 20:00 och jag ska snart gå sena rundan med hundarna. Det är inte fullt så varmt ute nu när solen står lågt. Temperaturen och luftfuktigheten inne i lägenheten just nu ser ni nedan. (Det var 2° varmare och 2% högre luftfuktighet innan i dag.) Efterhand som jag torkar svetten ur pannan, så hänger jag näsdukarna på tork på balkongen. Det går åt många. Om jag inte torkar mig oupphörligen, så droppar svetten av mig. Det är luftfuktigheten som gör det, inte värmen i sig.
Nedan ett "naturellt och ostylat" foto, som visar hur jag ser ut när jag är genomsvettig. Det syns också att jag börjar bli gammal... (Fast bara utvändigt! Så det så!)
När vi kommer hem igen så ska jag duscha kallt! (Det kallaste kallvatten jag kan få så här års är ungefär 25°.)
20-08-20:
Datorn gav upp i går morse! Först blev det blå skärm 3 gånger i rad. Sista gången löd felmeddelandet "Multiple IRP Complete Requests". Därefter startade den inte alls.
Jag lämnade in den på Computer Soft (nära stationen). Jag vet att de är duktiga där. I kväll kunde jag hämta den. De har bytt hårddisk, för den andra (som inte alls var gammal) fungerade inte längre. De lyckades spara alla min dokument och foton, men inte alla program. (Jag får berätta mer i morgon.) Ingenting ser ut som det brukar på datorn, så jag lär ha att göra några dagar med att återigen ladda ner de saknade programmen, och med att organisera allt som jag vill ha det.
Jag har känt mig handikappad utan datorn, och är glad att ha den tillbaka (även om jag nu är 170 € fattigare).
20-08-21:
Jag håller på och återställer ordningen på datorn. (Fast i morse var jag förstås på gympa, precis som i onsdags.) Vi har lika varmt i dag, men till min glädje så blåser det lite. Skönt!
Himlen i går kväll:
I dag:
Förr och nu. I många fall var det faktiskt bättre förr...
Några Randy-teckningar när jag ändå är i farten:
Samt 2 "skyltar":
Själv nöjer jag mig med att fixa till datorn...
20-08-22:
I går när jag stängde av datorn så blev det blå skärm igen!!! Felkod: System Thread Exception Not Handled. Jag måste alltså lämna in datorn igen. De missade tydligen något... Suck! Och dubbelsuck!!!
Jag har ännu inte lämnat in datorn, men Computer soft har fortfarande öppet - vi har mejlat fram och tillbaka. Jag har försökt kopiera Christeltango-mappen (med 59'543 objekt) som är på 5,79 GB - till 2 olika USB-minnen. Det går t o m mitten av "bokstaven L". Allt som är döpt till en bokstav längre bak i alfabetet kan inte kopieras. "Ett oväntat fel har uppstått. Fel: 0x80070052."
Men alla fotona och figurerna finns i mappen på datorn. De små ledsna "gubbarna" nedan heter t ex sad 4 och sad 5, och de finns ju uppenbarligen - annars skulle jag inte ha kunnat lägga in dem. Så varför går de inte att kopiera?
Computer soft tror att de kanske måste göra en fabriks-återställning. Men riskerar jag inte att förlora allt jag har på datorn då? (Dokument, foton, program etc.) Jag känner stor oro och lätt förtvivlan...
Jag ska strax gå och lämna in datorn. Jag kan nås via mejl (lilla datorn) samt mitt hemnummer (se Kontakta mig). Men gissningsvis kan jag inte skriva något här igen, förrän tidigast på måndag...
Varför ska allting krångla så? (Dessutom kommer jag back ännu mer ekonomiskt, Computer soft jobbar inte gratis.) Suck och snyft!
20-08-25:
Jag har precis varit och hämtat datorn hos Computer soft. De ringde i går 20:45 och sa att datorn var klar. Men eftersom de stängde kl 21 och det tar en kvart att gå raskt, så sa jag att jag skulle hämta den i dag när de öppnade kl 10. Jag var där 10:03. Reparatören, som skulle öppna, kom några minuter senare. Ni vet - i Spanien tillämpas nästan aldrig exakta klockslag. Det där med öppettider gäller bara på ett ungefär. Men nu har jag datorn i alla fall - och det är jag mycket tacksam för. Alla mina mappar och program är kvar, och nu hoppas jag innerligt att allt ska fungera. Länge! Helst många år! (Men reparatören sa något om att grafikkortet är dåligt...)
Under tiden datorn har varit på lagning så har jag bl a läst en bra bok, och möblerat om i vardagsrummet. Jag ska berätta om bådadera lite senare. Nu ska jag äta en försenad frukost.
Boken som jag läste i förrgår var Viveca Stens 10:e Sandhamns-deckare. Den är lika bra som de andra. Om hon skriver en 11:e så vill jag läsa den också.
T o m Nellie tar det lugnt i värmen. Själv svettas jag floder och dricker en ryslig massa vatten. Det är svårt att sova på nätterna, trots att jag har fläkten på. I går var det 30,8° i sovrummet när jag la mig - och i morse när jag gick upp var det 28,4°. Tja, augusti är den varmaste månaden - och jag har inte råd att använda min AC.
När jag ändå svettas så kan jag ju lika gärna möblera om... Jag har ett tag funderat på att ställa mina fåtöljer som en liten sittgrupp, alltså så man kan se varandra om man sitter i dem. Det är förstås lite svårt att få till, eftersom här är så trångt. Men jag tror att jag har lyckats efter omständigheterna. Jag tycker själv att det blev bättre. Nedan några foton på "före" ommöbleringen.
Matbordet har nu flyttat "längre åt höger" jämfört med fotot ovan. Hur och vart får ni se lite senare.
Lite här och var i lägenheten har jag "staplade lådor", bara för att jag inte får in dem i något skåp. Som i hörnan nedan till höger, bakom karmstolen. Jag är väldigt trött på att behöva ha så mycket stående framme. Men det är som det är. Om jag hade haft färre intressen (och inte hade behövt ha plats för en massa böcker, hobbymaterial, tyger mm) då skulle här vara mycket rymligare. Men då skulle mitt liv bli tråkigare!
När jag flyttade möblerna så passade jag förstås på att dammsuga noga ända in i hörnen, och att våtmoppa golvet. Det är kul att ha rent som omväxling! (Så länge det nu varar...)
Sedan satte jag läs-fåtöljen och Poäng-gungstolen på plats. Det hade varit bättre (och blivit snyggare) om rummet hade varit 1 meter bredare, men det är det inte.
Sedan provade jag att sätta dit de 3 små runda bord jag har - för att se vilket som skulle passa bäst. (Jag har ett 4:e i förrådet, men det är för stort.) Rullbordet nedan valde jag inte.
Inte heller står mitt gamla datorbord som på fotot nedan t v. Jag bara provade hur det skulle se ut. (Jag tror inte att jag ska använda rull-pallen på fotot, utan min lilla "barn-skrivbords-stol".) Men datorbordet står i vardagsrummet nu. Innan stod det i sovrummet, vid sängens fotända, tillsammans med 1 av rullvagnarna. Den andra rullvagnen hade jag på balkongen. (Och där skulle jag fortfarande behöva den.) Men nu är det betydligt lättare att komma till den fasta (opraktiska) garderoben. Fast snyggt är det ju inte precis. Dold förvaring är mycket snyggare! Och så blir sakerna inte så dammiga...
Möblerna står på sina nya platser nu, men jag har ännu inte lyckats gömma alla "staplade lådor". Ni ska få se foton senare, på hur det blev i vardagsrummet. Men jag vill röja lite till innan jag fotograferar.
Vid siesta-tid gick Nellie och jag ner till El Paseo. Stella valde (som så ofta) att stanna hemma. Det är lugnt, och mindre folk, så dags.
Fast Nellie hade nästan ingen skugga att gå i. Ur den synpunkten är det bäst att gå på El Paseo på mornarna och förmiddagarna.
Som så ofta så här års, så vek vi av vid Seis Perlas. Men även sista biten hem var det svårt att hitta skugga.
I går blev Nellie vaccinerad (den vanliga årliga vaccinationen: Vanguard), och på måndag ska hon få sin rabies-vaccination. Större hundar kan få båda samtidigt, men Nellie väger för lite. Jag passade på att fråga veterinär Cristina om Mio. Hans tumör har blivit en liten aning större, men han verkar inte lida av den. Jag sa att jag inte tänker låta dem operera honom, och hon sa att det är mycket svårt att söva små fåglar. Deras hjärta slår så snabbt, och det är inte ovanligt att de dör av chocken. Oddsen är alltså dåliga. Cristina sa att det inte är ovanligt att fåglar får tumörer i hårsäckarna, men att de inte är farliga/dödliga. Dock kan de börja blöda, och de besvärar förstås fågeln när de blir stora. Sitter de illa till så kan fågeln inte flyga längre.
Den dagen som Mio börjar lida av sin tumör, så måste vi avsluta hans liv på ett humant sätt. Christina berättade att jag då kan ta dit honom i hans egen bur. De täcker buren och sprutar in en gas som söver honom. När han är sövd så ger de honom en spruta som får hjärtat att stanna. Det skulle kosta ca 20 €. Det är nog det bästa vi kan göra för honom. Men jag hoppas att han klarar sig ett bra tag till. Han verkar må bra, och han sjunger så vackert. Och han är bara 3 år... (Min sparvpapegoja Lina fyller förresten 2 år i morgon!)
20-08-26:
Om ni klickar på länken som följer, så kan ni titta på 51 olika foton från olika delar av Spanien. Man kan knappt tro att alla fotona är tagna i samma land. https://www.lasprovincias.es/planes/lugares-increibles-para-disfrutar-naturaleza-espana-20200823002927-ga.html Jag önskar ofta att jag hade ekonomisk möjlighet att resa runt i Spanien. Här finns så mycket att se.
I dag har vi haft ovanligt varmt, t o m för att vara här i augusti. Det har som mest varit 33,4° ute, och jag har 30,8° inne. Bådadera är i varmaste laget. Jag blir slö - och svettas floder. Tur att Gimnasio Canto har AC, annars hade jag inte orkat jobba hårt där. (I dag tränade vi bl a arm-musklerna.) Det är 28° i havet, men jag går inte ner och badar. Än så länge är det för mycket folk på stranden för min smak. Men när skolorna börjar den 7 september, då kommer det att bli lugnare. Då ser jag fram emot att bada!
Kurvan över antalet covid-19-smittade stiger i Spanien. Det är inte lika illa som när det var som värst - men illa.
Comunidad Valencianas president Ximo Puig säger att situationen är komplicerad men bättre än genomsnittet i Spanien.
Det är sant att C. Valenciana hör till de regioner som "inte är värst", men vi har ändå för hög smittspridning här. (37,79 / 100'000 invånare.) Siffran bör vara under 5,0! El Campello ligger ganska bra till, men även här har smittspridningen ökat. Och vi kan inte enbart skylla på turisterna...
Till råga på allt elände så är de som jobbar med provtagning och analyser överbelastade. Nu kan det ta upp till 8 dagar innan man vet resultatet av proverna. På den tiden kan många hinna smittas...
Åh så god den ser ut, maten på tallriken nedan. Det är precis sådant som jag borde äta! Få kolhydrater och bara nyttigheter.
I stället föll jag för frestelsen och köpte ett paket mini-glasspinnar på Consum (till extrapris). Jag har redan ätit 2... Jag har för all del ätit råa morötter och tomater också, och druckit hemgjord smoothie (gjord på frukt, bär och spenat), samt bälgat i mig en massa vatten. Men jag vägde i morse exakt lika mycket som när jag kom hem från Sverige - vilket är minst 6 kg för mycket (BMI 23,6). Jag borde bara äta sallatsblad, och fasta däremellan!
Slö som jag är i värmen, så har jag inte gjort ett dyft åt vardagsrummet. Kanske jag kan visa foton i morgon? Eller till helgen?
Nedan några "balkong-foton". Först på våra trogna gäster, fröken Gråsparv med fästman, och sedan på mina olikfärgade bougainvilleor. Min nya kamera återger färgerna korrekt!
I måndags köpte jag ett munskydd hos veterinären. En kvinna syr dem på ideell basis, och pengarna går till hjälp åt herrelösa hundar. Jag tycker att munskyddet är snyggt, men upptäckte att jag inte kunde andas i det. Det hade för tjockt tyg. Nu har jag klippt av det innersta. Yttertyget är ganska tätt ändå. Men jag upptäckte att hon som syr har struntat i att kasta sömmarna, alltså kan tyget trassla upp sig i tvätten. Jag måste således ta fram symaskinen och sick-sacka sömmarna, innan jag kan använda det. Det får bli en annan dag.
Ibland när hundarna ligger sött tillsammans i hundsängen, så vill jag ta ett foto av dem. Ofta hinner jag inte, för Nellie kommer till mig och vill bli klappad...
När det är så här varmt så svullnar mina ben och fötter en aning, mest kring fotens överdel och vristen. Men det är ingenting mot innan jag blev opererad! Skillnaden är enorm! Jag är så glad för att jag hann bli opererad innan den spanska karantänen trädde i kraft. (Jag opererades den 28/2 och samhället stängdes ner den 14/3.) Om jag inte hade fått gjort det före "pandemins ankomst", så hade jag fortfarande väntat på operationstid. Alla planerade operationer ställdes in. (T o m cancer-patienter har fått vänta.)
Först de senaste månader har sjukvården börjat beta av köerna till de planerade akuta operationerna. Det lär dröja länge innan de hinner med sådana som inte är akuta. Jag väntar förstås fortfarande på att de ska operera mitt ögonlock som skymmer pupillen. Men det är ju inte alldeles nödvändigt, jag ser ju ändå (utom uppåt), så jag kan vänta. Tiderna är ju som de är...
20-08-27:
Det är alltid så mycket som måste göras. Och den som ska göra det är jag. Men jag är inte superpigg i dag heller. Det tog flera timmar att somna i går, bara för att det var så varmt i sovrummet. Och hundarna var förstås lika morgonpigga som vanligt. Nellie gör inget väsen av sig. Hon bara nosar på mitt ansikte för att kolla om jag är vaken eller sover. Sedan lägger hon sig till ro igen.
Men Stella, hon ställer sig ovanpå mig och sätter ena tassen mot mitt ansikte. Sedan säger hon "pip-gny" upprepade gånger. Inte så högt, men ändå. (För er som inte förstår hundspråk så kan jag berätta att det betyder "Vakna bums matte".) Tja, i dag började jag dagen med kaffe (som jag fortfarande inte tycker om), men om det hjälper vet jag inte.
Även i dag ska det bli över 30° varmt. Det kan vara skönt om man simmar fram och tillbaka i havet, eller sitter i skuggan och dricker iskallt vatten, men inte fullt så skönt om man som jag behöver röja och ordna i vardagsrummet.
Om jag hade haft ett rum till, eller om vardagsrummet hade varit 5 m² större, så hade allt varit enklare. Men så är det inte. Jag hade inte råd att köpa en större lägenhet, och jag skulle inte ha råd att äga en större heller. (Högre fastighets-skatt, högre uppvärmnings-kostnad mm.) Och inte får jag plats med en enda förvaringsmöbel till. Utom hörnhyllan som står i Hässelby strand - den skulle inte ta någon extra plats, men rymma mycket. (Det är tomt längst inne i hörnan nu, där hyllorna delvis står omlott.) Men det lär dröja innan jag får råd att frakta ner hörnhyllan.
Dagsläget:
I gungstolen ligger stora borrmaskinen, 1 förhöjnings-dyna (att lägga ovanpå en vanlig stol) för barn samt äldre som har svårt att resa sig, och min läs-kudde. Borrmaskinen brukar Erik ha hos sig, men nu behöver jag dels borra några hål i balkongräcket (så jag kan fästa spaljéerna), och dels borra ett hål för en lampkrok i taket (för att flytta lampan över matbordet). När det är borrat kan Erik hämta borrmaskinen igen. Förhöjnings-dynan måste jag försöka klämma in i den fasta garderoben. Återstår bara läs-kudden, som jag behöver ha till hands.
Karmstolen är överfull av tomma askar/lådor av olika slag. (Alla ganska små.) Det är både snyggare, och mer praktiskt, att förvara i lådor än att ha allt löst. Jag ska fylla de lådor som passar i storlek. Resten får jag väl bära ner i förrådet så länge. Bredvid, på pallen till höger, skymtar alla mina DVD-filmer som jag ännu inte har hunnit se. Jag skulle önska att jag hade ett hyllplan att ställa dem på, tillsammans med de filmer som jag redan har sett (och vill spara).
Bakom karmstolen (t v om växterna) står skrivaren. Där ska den naturligtvis inte stå. Tidigare stod den på datorbordet som stod i sovrummet, och som jag just nu har datorn på. Eftersom jag inte sitter bra alls (jag får bl a ont i axlarna), så måste jag återgå till att sitta framför det lilla hopfällbara bordet. Och då kan skrivaren stå på datorbordet - fast den är ful. Kanske jag kan sy ett skydd av tyg att ha ovanpå?
Mot väggen står det lilla hopfällbara bordet, som jag planerar att använda igen - så snart jag har hittat en plats för det. Där står också en hopfällbar pall. Dessutom har jag den roliga (och faktiskt sköna!) pallen med papegojan. Jag behöver 1 extra pall, ifall jag skulle behöva duka för 6 runt matbordet. (Men i dessa pandemi-tider lär det dröja innan jag bjuder hem gäster.) En av pallarna borde jag bära ner till förrådet. Det borde egentligen bli papegoj-pallen, eftersom den tar störst plats.
Men jag vet inte om jag vågar ha en tyg-klädd pall i förrådet just nu. Det var väl i våras som jag upptäckte ett par klädesmal där. Ulfs kläder ligger ju uppackade numera, och de hade väl lockat till sig malen. (Förrådsdörren har ventilations-springor, där de lätt kan ta sig in.) Då satte jag upp flera sådana där mal-fällor som stinker av kemikalier som ska föreställa lavendeldoft. Dessutom sprutade jag med ohyre-medel. Jag har inte sett en enda mal sedan dess, men jag vet ju inte säkert om de är borta eller ej. Och förrådet stinker fortfarande - och stanken sätter sig förstås i alla textilier.
Jag ska försöka ordna lite i dag. Jag borde hitta en plats till det lilla provisoriska datorbordet. Men var? Helst ska det finnas en tom hylla bredvid. Datorn fyller hela bordet, det är bara precis som jag får plats med musen bredvid. Jag vill ha plats även för den lilla fläkten (helt nödvändig så här års!), min almanacka, USB-hub och lite annat. (Det hade jag i Kallax-hyllan innan.) Längre fram så önskar jag mig ett lite större datorbord, som har rätt arbetshöjd, helst ett med lådor. Fast jag måste ha plats att ställa det någonstans också...
Jag hoppas kunna åstadkomma någon liten förbättring i vardagsrummet i dag. Därefter ska ni få se foton på själva ommöbleringen. (Just nu är det 29,9° i vardagsrummet. Ingen optimal arbetstemperatur...)
Dessutom: Jag bör verkligen skapa en Sparad dagbok 66 i dag! Den här sidan är på tok för full, och jag vågar inte öppna Sparad dagbok 65 mer - för då kraschar den säkert.
Klockan är 15 och det enda som har hänt i vardagsrummet, är att jag har flyttat en del lådor och saker till min säng - i väntan på vidare transport till fasta garderoben eller förrådet. Annars har jag pysslat med mina krånglande datorer. Jag har tömt min lilla rosa reservdator helt. Det tog tid eftersom utforskaren slutade fungera så snart jag hade öppnat den, och jag ville kopiera mina dokument. Men nu är datorn tom på privata dokument och onödiga program. Nu kan jag ge bort den till någon. Den fungerar ju - fast den är långsam. Kanske någon annan behöver en reservdator?
Jag har också försökt kopiera Christeltango-mappen till ett USB-minne. Jag vill ha en säkerhetskopia. Men det går inte! Jag har försökt med båda USB-portarna, och 2 olika minnen - men var gång slutar kopieringen att fungera någonstans mitt i bokstaven L. Alla foton märkta med "senare" bokstav finns på datorn och har normala egenskaper. De går att öppna, men inte att kopiera. Är det någon som begriper vad som kan ha hänt? Vad betyder felkoden? Kan jag rädda alla fotona? Det vore tryggt att ha en reservkopia av min blogg! Computersoft sa att allt hade gått bra att kopiera. De har ju kopierat, bytt hårddisk, lagt in allt igen, kopierat igen, lagat datorn en gång till, och lagt in allt ytterligare en gång. Kan några egenskaper ha försvunnit på vägen???
Jag bara måste försöka övergå till att skriva blogg på min andra webbsida: Christel.es. Men jag måste börja om med skapandet av den sidan, så det är inte bara att övergå till att skriva där. Det är flera dagars jobb innan det skulle kunna fungera. Och allt kommer jag inte att klara själv. Experten som jag behöver be om hjälp kommer förstås att vilja ha betalt. Kan jag leja mitt webbhotell One.com tro? Computersoft vågar jag inte anförtro det hela. Det jag behöver hjälp med är att lägga över allt i Christeltango till Christel.es - under en särskild klickbar flik. När det fungerar så ska jag säga upp sidan Christeltango. Jag har inte råd att betala för 2 webbsidor.
Nu ska jag försöka uppbåda lite energi till vardagsrummet...
Jag googlade på felkoden ovan, och det verkar vara så att enheten som mappen skulle kopieras till inte kan hantera så många filer. Nu har jag lyckats kopiera första halvan för sig i en mapp, och resten i en annan mapp. Det är ju bättre att ha det så - än inte alls. (Även om det inte skulle fungera vid fil-överföringar.) När jag får råd att köpa en ny extern hårddisk ska jag prova att kopiera hela mappen dit. Carrefour säljer just nu Toshiba 2,5" - 1 TB för bara 49 €. (Och Toshiba 2 TB för 69 €, samt WD 4TB för 99 €.) Jag borde köpa den billigaste.
Jag har börjat fylla shoppingkärran med sådant som ska till förrådet. Men jag kör inte ner sakerna i dag.
Nu ger det sig om jag kan sova i natt. Nu när klockan är 20:45 = snart läggdags, så är det 30,3° i sovrummet. Men det är inte temperaturen som är värst, utan den höga luftfuktigheten. Just nu ligger luftfuktigheten på 78% inomhus. Det är mycket! Ändå har jag haft tvärdrag mest hela dagen. Nyss duschade jag kallt. Mer kan jag inte göra (om jag inte vill sätta på AC:n och få skyhög elräkning). Men jag är redan svettig igen. Det är sådana dagar nu. Jag föredrar trots allt att svettas - framför att frysa.
20-08-28:
Väderleksprognosen ger mig hopp. Det verkar som om temperaturen ska sjunka en aning. I dag har jag ännu inte hunnit svettas. Jag har "bara" 28,5° inomhus nu på morgonen. Fast jag är på väg till gympan - och där lär jag svettas även om de har AC. Jag tar alltid i så mycket jag kan, och gör mitt bästa - och då blir det jobbigt och svettigt.
Dagens datorbekymmer: Datorn visar gårdagens tid (på kvällen) och gårdagens datum. När jag öppnade den visade den exakt ½ dygn fel, men nu visar den 22:00 när klockan är 09:30. Vad i all världen kan sådant bero på?
I dag tränade vi bl a magmusklerna på gympan. På fredagarna är vi oftast bara 4 deltagare. (På måndagar och onsdagar ca 10.)
När jag startade om datorn, efter att ha kommit hem från gympan, så var klocka och tid normala igen. Men lite senare (efter att datorn hade stått i viloläge) inträffade detta:
Ska jag bli mycket eller lite orolig??? Nu vill jag att datorn ska fungera hela tiden! Är det för mycket begärt? Den har ju precis fått en ny hårddisk...
Vaccin är på gång - om ett halvår. Men nu pratas det mycket om att det kanske inte skyddar äldre tillräckligt. Det provas bara på yngre. Vi får väl se! Det viktigaste är 2 saker - att vaccinet verkligen skyddar mot SARS-CoV-2-viruset, och att det är säkert och biverkningsfritt! Om det nu bara skulle fungera tillfredsställande på yngre, så blir det i alla fall färre som kan smitta de äldre. (Jag skriver "de äldre", fast jag är 68. Jag känner ingen tillhörighet till gruppen "äldre". Inte ännu! Vad jag är? Halvgammal kanske? Det var ju länge sedan jag var ung.)
Jag har inte hunnit så långt i vardagsrummet. Jag inser att jag måste bära ner alla 3 pallarna till förrådet; den hopfällbara + den vita med hjul + den blå med papegoja. Detta om jag vill kunna passera mellan möblerna. Och om jag har kvar den lilla ljusblå skrivbords-stolen, så har jag ju en 6:e stol att sitta på - om det någon gång skulle behövas.
Jag börjar fundera på att även bära ner det lilla datorbordet i björk. (Nedan märkt med röd stjärna.) Det vill jag inte ge bort, utan spara. (Kanske jag kan använda det när köket är renoverat och/eller balkongen delvis är inglasad?) Det är egentligen ett jättebra bord. Det är bara det att Ikea valde att ha det utdragbart åt "fel" håll. Man kan dra ut det åt höger, där är plats för en laptop, kabelgömma finns, och arbets-höjden är lagom. Men på alla ställen, i alla rum, i alla lägenheter där jag hittills har haft bordet - så borde det ha varit utdragbart åt vänster...
Om jag ska få ner bordet till förrådet så måste jag förstås först gå ner med shoppingkärran och de 3 pallarna, och ta med den gröna 4-hjuliga kärran hem, och därefter köra ner bordet på den. Bordet är för tungt att bära.
Sätter jag ner bordet i förrådet så har jag ingenting att ställa skrivaren på. Jag funderar på att lyfta ner den vita Kallax-hyllan (märkt med blå stjärna på fotot ovan) och ställa där bordet står nu. Då skulle jag ha förvarings-lådor i hyllan i stället för prydnadssaker som nu. Och skrivaren kunde stå ovanpå. Kanske jag då borde beställa ytterligare 2 skåpsluckor (skåp-insatser) från Ikea, för att ha längst ner? (Småsaker skickar de för bara 4 €, och luckorna kostar överkomliga 10 €.)
Om jag ställer Kallax-hyllan på golvet så kan jag (om jag vill) fästa en liten skrivskiva på den. Jag har 2 beslag som är tillverkade för ändamålet, och 2 lösa bordsben, och dessutom en skrivskiva i björk i förrådet (som jag har för mig är ungefär 50 x 70 eller 80 cm). Det skulle funka, och kanske se bättre ut än att ha det lilla hopfällbara bordet framför hyllan.
Så här, fast med låg hylla och mindre skrivskiva:
Det är inte lätt att "lägga pussel" med möbler, inte när allt ska få plats på liten yta - och jag dessutom vill kunna gå runt om, och emellan, möblerna. Jag får prova mig fram och se vad som verkligen fungerar. Foto på "hela rummet" kommer...
Kärran stod inte i förrådet. Jag kom på att jag lånade ut den till Erik när han skulle flytta i mars. Och jag sa att han kunde behålla den tills jag behövde den, vilket jag gör först nu. Jag har ändå inte gjort bordet klart för transporten. (Lådan ska tömmas, och benen skruvas av.)
Nu borde jag skapa Sparad dagbok 66. Men i kväll är jag trött, och då blir det lätt fel. Så bra att det kommer en dag i morgon också!
Normalt brukar jag inte vaccinera mig mot vanlig influensa. Men just i år kanske jag bör, även om jag inte tillhör någon riskgrupp. (Fast jag kan ju vänta till slutet av oktober, så alla som prioriteras hinner bli vaccinerade först.)
20-08-29:
Jag lyckades skapa en Sparad dagbok 66, men det tog tid! Som vanligt svarade hyperlänk inte. Jag väntade länge, började om, väntade länge etc. Men efter ca 30 minuter svarade programmet. Och nu har jag lagt över en hel del text och foton till den nya dagboken. Men jag undrar om det kommer att gå att skapa en Sparad dagbok 67, den dagen det behövs. Jag tvivlar. Alltså MÅSTE jag ta itu med min webbsida http://christel.es/! (Om den här sidan skulle krascha totalt - då kan jag skriva ett meddelande till er där. Kolla i så fall under fliken Dagbok.) Tja, just för i dag är bekymret löst. Och åtminstone för ett par veckor framöver...
Nu ska jag ta itu med vardagsrummet!
Jag har ännu inte börjat ta itu med vardagsrummet. Jag tvättade en maskin snabbtvätt först. Och så tog jag några foton så ni ska få se hur det ser ut nu, inkl autentisk oordning. Jag har flyttat matbordet en dryg meter åt höger (sett från hallen). Men man kan passera på båda sidor om bordet, till nöds även om någon sitter där.
Matgrupp + arbetsplats + sittgrupp + gästsäng ska alltså få plats på knappt 14 m². All förvaring inte att förglömma... Det är inte lätt!
Nedan ser ni tydligt att taklampan behöver flyttas. Jag har tillfälligt hissat upp den en bra bit, för att undvika att slå huvudet i den.
Det är förstås här jag måste börja, se nedan. Datorbordet (det i björk) måste tömmas och flyttas undan. (Och senare köras ner till förrådet.) Den översta Kallax-hyllan ska tömmas och lyftas ner. Därefter återstår en massa organisation. Eftersom jag inte har hämtat skrivskivan i förrådet, så kommer jag fortsätta att använda det lilla hopfällbara bordet till min dator. I alla fall så länge. Skrivskivan skulle nog komma lite för högt upp (77 cm), så jag riskerar att få ont framför allt i höger axel. Såvida jag inte kan fästa en liten miniskiva för musen längre ner. Eller en utdragbar skiva på lägre höjd för datorn? Men allt sådant får komma längre fram.
När jag pausar i arbetet så bläddrar jag i mina spanska heminrednings-tidningar. Artiklarna "ordna", "säg adjö till oordningen", "ordning i hela huset" och "5 små vardagsrum" är ju som skrivna för mig.
Det var teorin. Nu återstår praktiken. Jag tror att det kan bli bra! I dag är det förresten "bara" 29,4° ute, och "bara" 63% luftfuktighet - så svetten rinner inte precis hela tiden. Trevligt som omväxling!
Jag har hunnit en bit på vägen. Jag har flyttat datorbordet och tömt det. Nedan ser ni bordet i utfällt läge. När man inte använder datorn, så kan man skjuta in hela högerdelen med den stängda datorn stående ovanpå. Det är ju praktiskt! Då står datorn skyddad från damm, och bordet tar mindre plats.. Om jag bara hade hittat ett ställe där bordet passar att stå OCH man samtidigt kan dra ut högerdelen, då hade jag satt datorn på det bordet i stället. Bordet är ju snyggt!
Jag har lyft ner Kallax-hyllan, och satt den på sin nya plats. Det blir lite ljusare i köket nu, och det är bara bra.
Just nu står det lilla bordet med datorn på framför Kallax-hyllan. Det är ju inte särskilt snyggt. Skrivskivan i förrådet är 52 x 82 cm. Jag skulle egentligen behöva en ännu större arbetsyta, men får inte ens plats med skrivskivan som den är. (Och det vore synd att såga itu den.) Datorn (inkl musen) behöver bara en yta på 30 x 50-55 cm. Jag har några hyllplan stående i förrådet också.
Om Kallax-hyllorna hade varit gjorda i trä (eller spånskiva) i stället för wellpapp som nu - då hade man kunnat skruva i dem. Då hade jag lätt kunnat fästa en hylla på framsidan i lagom arbetshöjd. Jag kunde ha satt fast den med konsoler (jag har några liggande i den fasta garderoben). Men nu går inte det, och jag har bara 2 lösa bordsben. Jag får fundera, så kanske jag kommer på en vettig lösning. Helst ska det bli snyggt också. Skulle det se bättre ut om jag målar det lilla hopfällbara bordet vitt?
Tja, det fungerar hjälpligt så här. Jag får göra klart i övrigt så länge. Alla sladdarna ska döljas, hundtrappan ska inte ligga i fåtöljen, växterna står huller om buller framför fönstret, och jag har överblivna prydnadssaker på bordet. Jag siktar på att ge bort ytterligare några prydnadssaker. Fast ibland är det svårt att välja vilka. Ska jag i första hand behålla de som är snyggast, eller de som är mig kärast? Svår fråga...
Det blåser skönt i dag. Ett tag hade jag tvärdrag, med då blåste hallmattan i väg inåt vardagsrummet, och tidningarna blåste ner på golvet. Så jag fick stänga ytterdörren igen. Jag har "bara" 29,0° i vardagsrummet nu. Skönt att det har blivit någon grad svalare.
Nu ska jag försöka ordna lite till, men bara lite. Sedan vill jag lata mig, kanske läsa, eller gå ner till havet (bara för att försöka andas lite havsluft genom munskyddet). Jag har hela morgondagen orörd, och ska väl hinna något då också. Jag borde ta ner datorbordet till förrådet, men har ju ingen kärra just nu. (Benen går förresten inte att skruva av - om man inte monterar ner hela bordet, vilket jag inte tänker göra.) Jag orkar bära det ca 5 meter, sedan måste jag pausa ½ minut. Det skulle alltså behövas ungefär 170 pauser, om jag skulle bära det ända ner till förrådet. Jag väntar hellre tills jag får tillbaka mina kärror.
Nu låter det som åska på håll, och himlen börjar mörkna i norr. Jag skulle önska att det kom en åskskur över El Campello. Men sådan tur har vi väl knappast...
Jag försökte ha en liten vädrings-springa vid ytterdörren. Jag satte lilla verktygslådan innanför, och la alla mina hantlar ovanpå den, men vinden var starkare. Alltså fick jag stänga dörren igen.
Regnet drog närmare.
Herrskapet Gråsparv sökte skydd på balkongen. (Och passade samtidigt på att äta några blad från hjärtrevan.)
Väder-radarn visade regn och åska en liten stund kring klockan 20. Fast regnet kom 1 timme tidigare. Det är så här års vi blir jätteglada om det regnar. Det fräschar upp luften, och kan i bästa fall sänka temperaturen någon grad.
Bara mot mörk bakgrund (som träd) fastnar regndropparna på foton.
Det syns ute att det har regnat. Jag skulle gissa att det bara kom en knapp mm. Men de vilda växterna och djuren blir säkert glada för varenda droppe.
Hundarna tycker att den nya möbleringen är toppen! De kan ligga bekvämt alldeles nära mig, när jag sitter bredvid datorn. (Detta förutsätter förstås att jag sätter hund-trappan framför fåtöljen.)
I morgon ska jag försöka göra något åt alla sladdarna som hör till datorn, skrivaren, fläkten, lampan mm. Det är inte särskilt "städvänligt" att ha dem liggande på golvet...
Men nu tänker jag lata mig!
20-08-30:
Jag har frusit i natt! Det var länge sedan. Jag anade att regnet skulle dra ner natt-temperaturen så jag tog fram ett påslakan i går, och det drog jag över mig i natt. Men jag borde ha haft en bomullsfilt också. Jag vaknade flera gånger under de tidiga morgontimmarna av att jag frös. Men klockan 04 på morgonen känner jag inte för att klättra på stegpallen - för att komma åt bomullsfilten i den fasta garderobens överskåp. Så jag försökte somna om. När jag gick upp lite drygt 07 så var det bara 21,8° i sovrummet. Vilket skillnad mot de vanliga 29-30°.
Det var varmare i vardagsrummet, 26,8°. Men nu har jag tvärdrag för att få ner (och utjämna) temperaturen i lägenheten. Det kan ju vara skönt att slippa svettas en dag som omväxling.
I dag bör jag försöka göra vardagsrummet något så när presentabelt, och så borde jag gå ner med bordet till förrådet. Kanske jag kan lägga det tvärs över barnvagnen (som jag har stående i förrådet) och köra ner det på den? Det vore bra att ta ner bordet en lite svalare dag. Enligt väderleksprognosen ska det inte bli mer än 27° i dag.
När det är varmt så sträcker hundarna ut sig på golvet, och när det är kallt så rullar de ihop sig. Nellie tycker också att det känns svalare i dag.
Vi gick ner till El Paseo alla tre. Eftersom det var förmiddag var där ganska lugnt.
Jag fick syn på en till-salu-skylt på huset ovan, det första höga huset som byggdes så nära havet (1960). Jag blev nyfiken och kollade upp lägenheten när jag kom hem. Den är inget jag skulle vilja ha (på tok för stor och dyr). Men både utsikten och läget är toppen!!! Se: http://www.inmo2000.es/detalle/en_venta/apartamento/alicante/el_campello/el_campello_playa/98344701222.208200/.
Innan man ger sig ut på en SUP-bräda, så bör man träna! De som hyr ut brädor instruerar.
När vi hade gått en bit till så stötte vi på chihuahuan Dora med husse och dotter. Det var länge sedan. Dora och Bonnie var goda vänner. Det visade sig att Doras son nyligen hade dött pga occipital dysplasi! Veterinären hade sett defekten redan när han var valp, och trott att han skulle bli högst 1 år. Men han blev 3, sedan gick det inte längre. Trist! En hemsk defekt! Jag vet ju alltför väl...
Nellie blev stormförtjust över att träffa Dora igen. Det är inte ofta hon träffar någon som både är mindre än hon själv, och dessutom blyg och försiktig. Alltså behövde Nellie inte känna sig ett enda dugg rädd. Dora väger bara 1,3 kg. (Jag såg förresten att hon börjar få gråa strån i pälsen. Hon är äldre än Stella, men jag har glömt hur mycket.)
Så stor lilla Nellie ser ut mot den ännu mindre Dora. Nellie väger ju hela 1,6 kg nu, och så gör den långa pälsen sitt till. Dora ville hälsa, det bara syns inte. Nellie var ovanligt lugn och försiktig, eftersom hon kände Doras osäkerhet.
Dora ville hälsa på Stella också, men Stella backade undan. Konstigt att hon kände sig rädd när Dora är så liten och försynt.
Nedan Doras dotter, som aldrig vågar hälsa. (Det vågade däremot hennes bror.) Pappan till valparna är lika liten som Dora, och svart/tricolor.
Tyvärr kom det en äldre man (vars ben syns på fotot) och envisades med att vilja visa så god hand han har med små hundar. Då sa Doras husse och jag adjö till varandra, och gick åt var sitt håll.
20-08-31:
Jag måste dementera vad jag skrev i går. Det var inte pga occipital dysplasi som Doras son blev avlivad, jag missförstod hussen när han förklarade. Jag frågade för säkerhets skull veterinären i dag (när Nellie blev vaccinerad). Hundens fontanell hade inte vuxit ihop, och följden blev vattenskalle och epileptiska anfall. Till slut blev anfallen för svåra, och hunden fick avlivas. Lika tråkigt oavsett orsak!
I dag tränade vi med 3-kilos-hantlar på gympan. Många nyttiga övningar! Det var ju bra, för då var jag i form när jag i eftermiddags gick och hämtade bordsskivan i förrådet. Nu väger den bara 6,7 kg, så vikten var inget problem. Det som gjorde det hela lite svårare var att mina armar är 1 dm för korta för att kunna bära skivan bekvämt. Men hem kom den. Nu ger det sig om jag lägger den på Kallax-hyllan eller ej. Först måste jag bestämma hur jag ska fästa den. När jag ska ner med dator-bordet till förrådet - då måste jag ha kärra. Det väger 20,1 kg och är ganska svår-buret (om man ska bära ensam).
Jag har förstått att mobiler har begränsat lagringsutrymme (åtminstone de billigare), och att det inte hjälper att sätta i ett extra minneskort (där man bara kan ha foton) - eftersom det är alla appar som tar plats. Jag har så vitt jag vet bara nödvändiga appar. Jag har bara installerat mobilt bankID samt Skånetrafikens app utöver de som fanns på telefonen. Kanske det finns appar med t ex spel (som jag aldrig använder) för-installerade, som jag skulle kunna ta bort? Problemet är att jag inte begriper vilka appar som är nödvändiga för mobilens funktion, och vilka som är onödiga. Tänk om jag tar bort fel sort?
Kanske jag kommer att använda mobilen mer framöver, och då vill det till att den fungerar bra. Just nu använder jag nästan bara den fasta telefonen som ingår i mitt abonnemang - eftersom jag ringer mycket billigare från den. (Mina mobilsamtal är dyra!)
Nu har jag ett avtal med Telefonica/Movistar. Det var det billigaste jag hittade när jag flyttade hit till Los Olivos. Då kostade det 48 € per månad, nu 52. Tyvärr ingår mycket som jag inte använder - ett extra mobilnummer och en massa extra TV-kanaler. Det jag behöver är internet (fiber, minst 100 Mb/sek symmetriskt) samt 1 telefonnummer (då lämpligen ett mobilnummer). Jag har letat efter företag som säljer bara internet + mobil, men det finns inte många. De ska dessutom vara billigare än Telefonica - annars är det ju ingen idé att byta.
Jag har precis läst reklam för företaget Netllar (som har kontor på Av. Germanis 4 här i El Campello). De erbjuder fiber + mobil för 34,80 € per månad (och lägre pris de 3 första månaderna). Jag har mejlat dem och ställt några frågor. Vi får väl se vad de svarar. Om jag byter leverantör så får jag förstås byta telefonnummer. Återstår att se. (Llamadas ililitadas betyder obegränsade samtal.)
Stella och Nellie ligger oftare i läs-fåtöljen nu när den står nära datorn. (När jag sitter framför datorn alltså.) Båda fäller mycket nu. Kuddarna, och tyget som skyddar sittdynan, är fulla med hår. Ingen kan sätta sig där om jag inte först rengör ordentligt. Suck. Och under gungstolen finns hundtoaletten (som jag önskar att jag hade fått plats med i badrummet). Tänk om mina gäster inte vill sitta i gungstolen heller? Då återstår bara karmstolen, om vi inte ska sitta vid matbordet.
Spanska ungdomar bor kvar hemma betydligt längre än svenska. Det beror till stor del på att här nästan inte finns några hyreshus (+ att här är högre arbetslöshet). Antingen får man köpa sin bostad, eller hyra en privat. Tabellen nedan gäller ungdomar mellan 24 och 40(!) år. (Con sus padres = Hos sina föräldrar, En piso compartido = i delad lägenhet, De alquiler = hyrd bostad, En propiedad = ägd bostad. Och ordet Levante syftar på öster (östra sidan). Här är det alltså 32% som bor kvar hemma när de är över 24 år.
Lite kuriosa:
Först lite reklam för vackra Costa Blanca (korta filmsnuttar om trevliga orter och vackra stränder): https://www.youtube.com/watch?v=LbfjUmt7Kcc + https://www.youtube.com/watch?v=5dF-jmNRhxM. Och sedan om en språkkurs som inte verkar så dum: https://courses.realspanish.eu/. Jag förstod varenda ord de sa i den 3½ minuter långa presentationen. Det skulle säkert vara nyttigt att lyssna en stund var dag! (Det verkar vara gratis.)
20-09-01:
Äntligen har Lena fått ett nytt handtag till sin balkong-dörr. Reparatören mejlade mig i går, och vi sågs i lägenheten i förmiddags. Det nya handtaget är mycket stabilare, och har aluminiumstomme. (Det som gick sönder var helt i plast.) Nu är det lätt att öppna dörren igen. Jag passade på att vattna Lenas växter när jag ändå var där. Det ser faktiskt ut som om nästan alla har klarat sig (utom 3-4 kaktusar). Fikonträdet kommer att få nya blad, det syns. Det känns bra att så många växter fortfarande lever, trots att de fick vara utan vatten flera veckor.
Nu borde jag göra något vettigt här hemma!
Eller borde jag läsa en bra bok, och kela med hundarna i stället?
Det blev något helt annat, för Inka ringde. Hundarna och jag gick ner till 100 Montaditos och träffade Inka där. Där satt vi sedan och pratade och hade trevligt ett par timmar. Jag blev bjuden på vatten av Inka, och hundarna blev bjudna på hundgodis. Både Stella och Nellie tycker att det är toppen när de får vara med, och dessutom får sitta i mitt knä.
20-09-02:
Tänk att det finns posters/tavlor med mitt namn, och så sanningsenlig text! Fast just i dag kan jag tyvärr inte leva upp till något av epiteten.
Jag känner mig halvdeppig utan att jag riktigt vet varför. (Det kan väl inte bara bero på att jag sover för lite om nätterna?) Det var samma sak i går. Jag mår bra när jag är på gympan, och när jag träffar folk. Men hemma igen känns allt blää.
Jag är så trött på att SARS-CoV-2-viruset ställer till våra liv så oerhört mycket. Jag är trött på att inte kunna umgås normalt med folk. Jag är trött på att behöva bära munskydd så snart jag går utanför dörren.
Och så är jag trött på mig själv. Inte tar jag tag i min bantning, och inte ordnar jag klart i lägenheten. Jag har inte ens städat de senaste dagarna, så nu ligger det damm överallt - igen. Suck!
En ung man som bor nära Ulf söker träningskompisar. Han visade en film på sig själv där han utför diverse gymnastiska övningar. Stark och vig är det minsta man kan säga om honom. Nedan några skärmdumpar från filmen. Det han gör nedan kallas flaggan. Den skulle jag också vilja kunna göra. Jag är visst inte för gammal för att lära mig. Däremot saknar jag tillräcklig träningsdisciplin...
Jodå, han spelar gitarr samtidigt...
Själv ska jag kanske hålla mig till den här typen av övningar (se nedan). För sådant klarar jag. Och så har jag ju hund dessutom, som kan piffa upp övningarna.
Vi har fått mycket behagligare väder på sistone, ca 25-27°, ca 60-65% luftfuktighet, och moln emellanåt. Så varför deppar jag då?
Några glädjeämnen:
20-09-03:
I dag har jag varit på Carrefour. Jag har varken varit där, eller i Alicante, sedan före pandemi-nedstängningen här i Spanien. Troligen senast i början av februari. Jag har försökt handla här i El Campello, eller via internet, sedan eländet började. Men nu kände jag att det var dags. Jag kan inte bara sitta hemma och titta på väggarna.
Mitt huvudärende var att köpa en extern hårddisk. Carrefour har bra priser. Jag köpte en Toshiba på 1 TB för bara 49 €. Mycket pengar ändå, men Computersoft tar som jämförelse 68 € för en precis likadan. Utöver hårddisken så köpte jag en portion av den där salladen jag tycker så mycket om, 4 chokladkakor (90%) av min favorit-sort, 2 förpackningar resårband (extra mjukt, lämpligt till munskydd) och 1 argentinsk empanada (som jag hoppas ska smaka bra). Sedan strosade jag runt och tittade på en massa. (Det var relativt lugnt på Carrefour, obligatoriskt med munskydd, och överallt stod pumpflaskor med desinficerings-medel.)
Bl a tittade jag på torktumlare. Jag måste försöka köpa en till vintern. Jag måste kunna tvätta, och torktumla, mina duntäcken, dunjackor och dunvästar. Det är ohygieniskt att inte kunna tvätta dem! Den billigaste torktumlare som Carrefour har är den nedan. Det italienska märket Indesit är kanske inte det märke som jag har störst förtroende för, men det beror på hur lång garanti man kan få. (Mitt tvättmaskin har 5 års garanti!) Att torktumlaren bara har energiklass B spelar inte lika stor roll, eftersom jag hängtorkar nästan all tvätt. (Inte att det har "utblås" heller eftersom den ska stå på balkongen.) Jag skulle bara använda torktumlaren några gånger var vintersäsong - men då är den i gengäld helt oumbärlig. Dun kan bara torkas i torktumlare! (Det möglar annars!)
Carrefour erbjuder 3 månaders räntefri avbetalning, så kanske kanske jag skulle kunna. Nåja, det blir en senare fråga. (Torktumlaren skulle i alla fall få plats ovanpå tvättmaskinen.)
Hundarna blev glada när jag kom hem igen! De hade varit ensamma hemma 3 timmar och 10 minuter. På tok för länge enligt deras åsikt. I all synnerhet som deras lunch blev försenad.
Nu borde jag förstås sätta fart och ordna klart i vardagsrummet. Men nu är jag trött. Jag sov bara lite drygt 4 timmar i natt, och har haft migrän sedan i förrgår kväll. Men det slog mig att jag bör gå inom förrådet i morgon. Där ska jag nämligen ha en Kallax-lucka (med tillhörande insats). Jag köpte nämligen 1 för länge sedan, för att ha längst ner i ena Kallax-hyllan i köket. Där har Stella sin favoritplats nu, så jag nänns inte sätta någon lucka där. (Det är där Stella gömmer sig när hon inte vill följa med ut.) Alltså kan jag sätta den luckan i hyllan bredvid datorn i stället. (Och knoppar har jag 7 extra. Jag byter ju ut Ikeas tråkiga original mot andra små Ikea-knoppar.)
I morgon efter gympan ska jag först gå inom mitt försäkringsbolag Mapfre, men därefter kan jag gå till förrådet. Bådadera ligger nära Gimnasio Canto.
20-09-04:
I dag var vi bara 2 på gympan! Det blev nästan som privat-undervisning. I dag jobbade vi mycket med smidighet och balans. När jag sedan gick inom förrådet så upptäckte jag att jag inte bara hade en Kallax-dörr där, utan också 2 Kallax-lådor. Nu planerar jag att montera bådadera längst ner i Kallax-hyllan vid datorn. Kanske redan i dag?
Sedan återstår problemet med en bra arbetsyta/bordsskiva. Det lilla hopfällbara bordet är 62 cm högt, vilket är precis lagom när jag sitter ner. Men bordsytan är egentligen lite i minsta laget. Datorn får stå en liten aning utanför om jag ska få plats med mus och handleds-stöd. Ändå händer det att jag råkar välta ner de båda senare - för att de ligger så nära kanten. (Bordsytan är 37 x 47 cm, och min dator är 38 cm bred.)
Om jag skulle lägga bordsskivan i björk ovanpå Kallax-hyllan, då skulle ovansidan komma 79 cm över golvet. Det skulle bli för högt för att kunna sitta framför, och för lågt för att kunna stå. (Fast kanske snyggast.)
Just i dag säljer Westwing ett datorbord som verkar vara idealiskt för mig. Det har 2 separata skivor som man kan höja och sänka. Man kan alltså ha musen lägre ner än datorn vilket är bättre för axlarna. (Jag får ofta ont i höger axel/skuldra när jag sitter länge framför datorn.)
Bordet kan bli så lågt som 62 cm, så jag skulle kunna sitta bekvämt - eller så högt som 87 cm, så jag skulle kunna stå bekvämt. Det är ju bra att kunna variera arbetsställningen! (Det är 9 cm smalare än Kallax-hyllan, och skulle få plats framför den.)
Bordet finns i många olika färgvarianter, men jag föredrar det enfärgat vita. Skivorna är i melamin (jag föredrar trä) och underredet i metall.
Bordet kostar 75,99 €, jag har en rabattkupong på 20 € och skulle således få betala 55,99 € för det. Det är inte så dyrt, men om jag skulle köpa det skulle jag få använda mitt kreditkort - och det undviker jag helst att göra. (Det blir surt månaden efter...) Just nu finns det 10 bord på lager, men bordet sälja bara under knappt 4 dygn framöver och kan ta slut innan dess. Om jag hade mer pengar så hade jag slagit till! Nu vet jag inte. Jag ska fundera under dagen.
Det verkar vara ett bord som passar mig ovanligt bra, i synnerhet för att man både kan sitta och stå, men också för att musen kommer lägre ner. Det är ganska nätt i yttermåtten, och går lätt att rulla undan. Men jag har ont om pengar. Om jag handlar på kredit så kostar det inget (det är räntefritt) eftersom jag måste betala allt sista bankdagen samma månad som jag utnyttjar krediten. Det är det som kan bli svårt. Då blir det mindre kvar av pensionen till de vanliga räkningarna, mat etc. Alltså måste jag alltid tänka mig för.
Covid-19-läget här i Spanien är som nedan (senast uppdaterat 23/8). Ganska illa på flera ställen, men hyfsat här där jag bor. På de röd-markerade platserna är smittspridningen skrämmande hög, och kurvorna pekar uppåt. Men eftersom flest "unga vuxna" smittas nu, så behöver färre sjukhusvård.
Nedan några jämförande siffror. Sverige hade under samma period i snitt 16 fall per 100'000 invånare. Hur utvecklingen blir här i Spanien när skolorna börjar på måndag - det återstår att se.
När det kommer ett vaccin mot Covid-19, så vill 72% av spanjorerna bli vaccinerade, Jag hör till den gruppen även om jag inte blev tillfrågad. Men självklart vill jag bara bli vaccinerad med ett ordentligt testat vaccin, ett som håller vad det lovar utan biverkningar.
Jag skulle väldigt gärna slippa bära munskydd. Jag vill kunna andas fritt! Men så länge smittspridningen ökar, och inget vaccin finns tillgängligt, så lär väl de som bestämmer här fortsätta att förespråka obligatorisk användning av munskydd. Suck!
Några foton från eftermiddags-promenaden:
Det ska bli skönt när vi återigen kan använda trottoaren utanför nybygget.
Så här gör jag (och många andra) när vi fuskar lite med munskyddet. Vi drar ner det så att vi kan andas! Men så fort vi ser någon annan som är på väg åt vårt håll - så drar vi upp det över näsan igen. Fördelen att ha det så här, och inte om halsen eller i handen, är att polisen inte kan se på håll att vi inte bär munskyddet korrekt. Vi hinner rätta till det innan de kommer nära, och slipper på så sätt de skyhöga böterna.
20-09-05:
Jag blev uppmuntrad att köpa datorbordet jag skrev om i går - så det gjorde jag. Om det är sant att butikspriset är 220 € så är det ett fynd. (Jag hittade det på Westwings outlet.) Om jag fäster alla kablar etc på bordets stativ, så kan jag faktiskt ha bordet både i sovrummet och i vardagsrummet - allt efter behov. Då är det ju bara att sätta stickproppen i närmaste eluttag, så är allt klart. (Beräknat leveransdatum: 18/9-2/10.)
När jag nu har beställt ett ändamålsenligt datorbord, då behöver jag ingen skrivskiva framför Kallax-hyllan. Jag la på bordsskivan i björk som jag hämtade i förrådet. Men om de ska ligga ovanpå hyllan (vilket är snyggt) så måste jag kapa den på djupet. Den sticker ut för mycket, 10 cm måste bort. Men jag vet av erfarenhet att det är väldigt jobbigt att såga för hand i materialet. Sträckan är 80 cm, vilket skulle ta lång tid (eftersom jag behöver pausa ofta).
Det är en likadan bordsskiva som jag har liggande ovanpå hyllorna framför fönstret. Den skivan fick jag kapad av ett proffs med elsåg. Det fixade Erik som också tyckte att det var för jobbigt att såga för hand. (Det vore bekvämast, men kostar förstås några euron.) Nu ska jag bara bestämma mig för om jag ska såga av en bit (och använda den ovanpå Kallax) eller spara den hel för eventuella kommande ändamål.
Jag monterade lådor + skåp-insats i går. Det blev bra.
Sedan fyllde jag hyllan (inkl lådor och skåp) med samma saker som stod där innan. Det ser luftigare ut nu, och sakerna är lättare att komma åt. Men jag måste lyfta av bordsskivan igen. Om den sticker ut så här mycket så måste den skruvas fast. Då är det bättre att såga av en bit.
Längre fram, när det blir för kallt för fåglarna att stå på balkongen, och jag ska ställa tillbaka burarna framför fönstret - då måste mina växter få plats bredvid skrivaren. Alltså kan jag inte planera att ha något annat där (mer än tillfälligt).
Usch så mycket pusslande det är för att få möbleringen i en trång och överfull lägenhet att fungera (något sånär). Jag har redan flyttat en hel del möbler fram och tillbaka. (Och bytt ut vissa mot mindre varianter.) Nu ska jag prova att ha det så här. Varje gång tänker jag att det ska bli mycket bättre. Om jag någon gång får råd att renovera köket (och därmed få mer plats), så kommer jag att möblera om lite igen. Så det blir ännu bättre. Likaså om jag får råd att frakta ner Billy-hörnhyllan. Men det lär tyvärr dröja...
20-09-06:
Tidigare har El Campello kommun bara informerat om aktuella händelser via Facebook. Sådana som jag, som inte är med i Facebook, har inte kunnat ta del av informationen. Det har ju varit särskilt mycket, och viktig, information nu under pandemin. Men äntligen har kommunen en webbsida med information. Se: https://elcampelloseguro.com/. Ni kan välja språk: spanska, valenciano, engelska, franska eller tyska.
I dag säljer Westwing bl a hundsaker. Visst ser sängen nedan mysig ut!
Och den eluppvärmda är säkert skön vintertid.
Mina små har redan 7 hundsängar: 2 i sovrummet, 1 i köket och 4 i vardagsrummet. De använder alla, men eftersom vi har det så trångt så kommer jag att ta bort 1 från vardagsrummet. F n får de ju dessutom ligga i läsfåtöljen. Fast om jag flyttar min dator-arbetsplats, så ska jag ta bort trappan framför fåtöljen. Fåtöljen blir så skitig (full med hundhår) när hundarna får vara där.
I går fotograferade jag Kaisas och Mattis nyaste lägenhet. Den som ligger en lägenhet bort från min, här i huset. De planerar att långtidsuthyra den, alltså helst på minst ett halvår. (Korttidsuthyrning är inte tillåtet i Los Olivos.)
Våra lägenheter var ursprungligen precis likadana - fast spegelvända. Nu har Kaisa totalrenoverat deras. Allt är splitter nytt (utom att hon behöll det vita klinker-golvet). Hon har t o m bytt balkongdörrar och persienner, för att det skulle bli fräschare. Och så rev hon ut allt i badrummet och satte nytt kakel, ny toalett, nytt tvättställ, och ny duschkabin där. Kaisa har också bytt till nya vita innerdörrar (sov- och badrum). Hon rev också ut all gammal köksinredning och bytte ut mot ny. Och så valde hon att göra en bardisk. Dessutom har hon låtit tillverka 2 stora skåp till balkongen. (Hennes är regntäta!) Tja, Kaisa gjorde förstås inte jobbet själv - hon lejde proffs. Så här fint blev resultatet:
Bäddsoffan köpte Kaisa på Ikea när vi var där.
När jag ser hur fint ett nyrenoverat kök kan bli, så blir jag än mer sugen på att renovera mitt. Fast jag skulle ha gjort annorlunda. Delen med kyl-spishäll-diskho kan man inte variera så mycket. Jag har mindre kyl-frys och kan därför ha min kombinerade mikrovågsugn-varmluftsugn ovanpå. I gengäld skulle jag nöja mig med grundare skåp (37 cm) mot vardagsrummet, och göra gången mellan de båda kökshalvorna smalare (80 cm, som jag har nu) - för då kommer skåpen i rak linje mot väggen. De går alltså inte in på "vardagsrums-halvan". I gengäld måste man ha en liten väggbit utan skåp närmast badrumsdörren.
Jag vet precis hur jag menar, men begär inte att ni ska förstå till 100%. Vitt eller creme-färgat kök skulle jag vilja ha, och luckor i trä. Om jag köper allt på Ikea, och även lejer dem för jobbet, så skulle allt kosta under 5000 € sammanlagt. (Billigare om jag väljer enklare luckor.)
Jag vill också ha vita innerdörrar. Jag hoppas kunna måla om mina längre fram. Jag vill måla dörrfodret vitt också. Och om det dröjer väldigt länge innan jag får råd att renovera köket, så vill jag försöka måla det vitt också (samt byta handtag). Men mina köksskåp har ju trämönstrad påklistrad platsfolie utanpå - så det är väldigt svårt att få färg att fästa. Men ett så litet kök, som dessutom saknar fönster, gör sig bättre i vitt. Det skulle dock inte upplevas som lika vitt som Kaisas kök, eftersom jag har creme-färgade väggar.
Jag tycker att Kaisas kök blev jättefint. Tänk så mycket roligare det vore att laga mat i ett fräscht kök, och så mycket lättare det vore att hålla rent. Bakom mittenluckan döljer sig en diskmaskin. Jag skulle välja att ha en lådhurts med 5-6 lådor där. Det behöver jag bättre.
Ugnen finns vid bardisken.
Diskhon är underkants-limmad, precis som jag skulle välja. (Men jag vill behålla det creme-färgade kaklet på väggarna, så granitskivan skulle få ha varmare färg. Kanske jag kan återanvända den jag har nu?)
I sovrummet har Kaisa tagit bort de fula dörrarna till den fasta garderoben, och rivit ut den opraktiska inredningen. Hon har satt dit en ny praktisk inredning och valt att ha vita skjutdörrar. I ett så här litet sovrum är det en klar fördel med skjutdörrar! Det skulle jag också vilja ha! Om jag inte väljer att riva bort hela garderoben och sätta sängens huvudända åt det hållet, och i gengäld köpa ytterligare en (100 cm bred) Ikea-garderob och ställa bredvid de andra. Jag har massor med idéer! Jag bara saknar alla pengarna...
Kaisa har flyttat varmvatten-beredaren från överskåpet i köket till hallen. Det är meningen att det ska byggas ett skåp runt om, för att dölja den. Varmvatten-beredaren tar stor plats i köket, så jag skulle också vilja flytta min. Min är något större, men skulle precis få plats. Då skulle jag kunna få plats med fler köks-saker i köket. Nu har jag ett helt Billy-vitrinskåp fullt med sådant som egentligen ska stå i köket.
Nedan ett av de nya skåpen på balkongen.
Om ni skulle vilja hyra Kaisas lägenhet, så kan jag förmedla kontakten. Jag vet inte vad hon kommer att ta i hyra. Priset per månad blir ju lägre om man hyr för längre tid, än kortare. Här är länken till Kaisas lilla lägenhet nära playan (knappt 35 m²), som hon vanligen hyr ut för kortare perioder: https://www.airbnb.se/rooms/17267632?source_impression_id=p3_1599387119_%2Bh%2F9HMbdIuFTE81T. Där har hon valt att ta ett pris som ligger något under priset per natt för ett hotellrum, och då får man ju en hel lägenhet för sig själv.
Det blev en del reklam för Kaisas uthyrnings-lägenheter ovan. Men eftersom jag vet att hon är en exemplarisk hyresvärd så hjälper jag henne gärna med lite gratis-reklam.
Men oj så sugen jag blir på att renovera min lägenhet. Varför ska det vara näst intill omöjligt att vinna på lotteri? Jo, det är klart att jag förstår att lotteri-branschen vill gå med vinst! Men att vinna på lotteri tycks vara min enda möjlighet att snabbt öka mitt kapital. Hederligt arbete fungerar ju inte längre. Ja, ja. Först ska jag betala lägenhets-lånet. Nu är det "bara" 6'649,30 € kvar! Och sedan ska jag börja spara pengar till renoveringen! Man måste ha mål här i livet!
Det är så här mitt kök ser ut nu, så ni kan jämföra. Fula köksluckor, lådor som inte fungerar, ugnen ska stå på kylskåpet, men får inte plats på höjden eftersom hyllan ovanför inte går att flytta, och jag får ha en massa framme som jag skulle vilja ha i skåp - etc.
Ni håller väl med om att Kaisas nyrenoverade kök är snyggare! (Och det beror inte bara på att hon har färre prylar framme.)
När jag nyss var och vattnade Lenas växter, så såg jag att fikon-trädet har fått små blad. Kul! Då är det bara de allra minsta kaktusarna som inte har överlevt.
Färsk covid-19-statistik från El Campello:
De förhållandevis många smittade, de 2 senaste veckorna, beror säkert delvis på alla turisterna... (Men de spanska turisterna bör har åkt hem senast i dag - eftersom skolorna börjar i morgon.)
20-09-07:
En längre tid har jag tänkt att jag borde börja banta. I dag bytte jag ut ordet borde mot ordet ska. Så i dag har jag börjat! Det är helt nödvändigt nu, inte minst ur hälsosynpunkt. Jag började gå upp under vår strikta spanska karantän - då när det enda roliga var att äta. Men sedan har jag fortsatt att gå upp (genom att äta för mycket, och fel). I morse vägde jag 57,3 kg! Mer än på väldigt många år. (Och ännu värre än senast jag vägde mig!) Det motsvarar ett BMI på 23,9, vilket är den övre gränsen för vad kvinnor bör väga. (Som ni vet så rekommenderas BMI 18,5-23,9 för kvinnor, och 20,0-25,0 för män.)
Nu måste jag gå ner 7 kg, så jag hamnar på min "vanligaste" vikt! 7 kg mindre skulle innebära ett BMI på 21,0, vilket vore ganska idealiskt ur hälsosynpunkt. Sedan är det en annan sak att jag egentligen vill väga ännu mindre (46-48 kg = BMI 19,2-20), men det har bara med utseendet att göra, inte med hälsan, och är därför mindre viktigt. Man behöver inte försöka hålla sig snygg när man är 68 år gammal. Bara man inte spårar ur helt, för det finns förstås gränser.
Nu har jag alltså börjat. Om jag bantar ganska strikt 2 månader framöver, så borde jag kunna gå ner det nödvändigaste. Därefter kan jag ägna mig åt att äta förståndigt, eller banta något liberalare. Det sorgliga är att det tycks bli svårare att gå ner med åren. Jag märker skillnad, särskilt nu efter menopausen (som började för 10 år sen). Om jag kunde gå ner 1 kg i veckan när jag var yngre, så går jag bara ner 8 hg per vecka nu - på samma diet. Men det enda detta innebär i praktiken är ju att jag får hålla på lite längre. Och det är väl inte hela världen. Det viktiga är att jag kan gå ner i vikt om jag anstränger mig.
Det är bara i reklam för olika sorters bantningskoncept som man utlovas en viktminskning på 2-7 kg per vecka. Det är reklam - inte verklighet. (Fast om man är man och har stor övervikt - då kan man faktiskt gå ner 2 kg/vecka...)
Nog om detta. Var och en gör som den vill, och trivs med. Jag har inga synpunkter på hur mycket eller lite andra vill väga. Huvudsaken är att man själv är nöjd! Det är viktigt att må bra psykiskt, inte bara fysiskt! (Dock är det en klar fördel, om även en läkare skulle tycka att den valda vikten är lagom och hälsosam.)
Vi har fått lite svalare väder, i dag 25°. Lite molnigt är det också. Som omväxling är det faktiskt skönt! Hundarna orkar gå lite längre promenader nu. Om jag bara hade sluppit bära munskydd, så skulle jag gå långa raska promenader själv - flera gånger i veckan. (T ex dagarna då jag inte har gympa.) Nu är det i stället så att jag undviker att gå ut (utöver det nödvändiga), bara för att jag tycker att det är så jobbigt att andas genom dubbla lager tyg. Men en dag kommer bättre tider! Det måste vi tro!
(Stör inte! Jag koncentrerar mig på mina positiva tankar.)
Exempel på typisk "bantnings-reklam":
De vill förstås sälja tidningar. Detta står utanpå senaste numret av M-magasin, som jag fick i dag. Jag har tagit en ½-års-prenumeration. Detta är antingen sista eller näst sista numret. Det är en trevlig tidning som handlar om lite allt möjligt som kan tänkas intressera kvinnor i min ålder. Och det är väldigt trevlig att läsa på svenska. Men det är dyrt att prenumerera på svenska tidningar, och ännu dyrare när utlandsportot tillkommer. Förmodligen har jag inte råd att förlänga prenumerationen.
Inuti tidningen skriver de mer försiktigt "På två veckor kan du rasa 5 kilo." Det tror jag är få förunnat. Annars är det vettiga råd. Michael Mosley rekommenderar medelhavskost (lik LCHF), periodisk fasta, periodisk kalorirestriktion, vardagsmotion, mindre stress, och tillräcklig sömn. Följ gärna råden, men räkna med att gå ner 2 kg på 2 veckor - så blir ni inte besvikna. Och skulle just ni gå ner mer, då är det bara att tacka och ta emot.
Stella slarvar med sin vardagsmotion. Hittills i dag har jag bara fått med mig Nellie på promenaderna. Men då har vi i gengäld kunnat gå raskare, och längre. (Munskyddet har jag haft nedanför näsan - utom när jag har mött någon.)
20-09-08:
En olycka kommer sällan ensam... Ett gammalt klassiskt ordspråk som tyvärr stämmer emellanåt. Suck!
I går kväll ringde en brevbärare på dörren. Han hade med sig ett rekommenderat brev från Agencia Tributaria (spanska skattemyndigheten). Det brukar aldrig vara glada nyheter. Brevet gällde deklarationen för år 2016. (Då när den spanske klanten fortfarande deklarerade åt mig.) Skattemyndigheten ville "kommunicera" något, men jag förstod inte riktigt vad. Det enda jag begrep är att de hade fel i en sak. Det stod att min inkomst från Försäkringskassan var lön för arbete, men det var ju min sjukpension. Kanske det är olika skattesatser för arbete och sjukersättning?
Eftersom jag inte förstår vad de är ute efter (mer än att om möjligt håva in mer pengar) så har jag mejlat till Björn (svenske konsuln) på Scandtax och frågat vad det gäller. (Det är ju han som deklarerar åt mig numera.)
Jag planerade förstås att skanna in alla 7 sidorna för att mejla honom. Men skrivaren och datorn vägrade kommunicera med varandra, trots att de båda var uppkopplade mot nätverket, trots att jag körde ett reparations-program 3 gånger, och trots att jag stängde av och startade om båda apparaterna. Suck. Jag fotograferade av sidorna i stället, och har mejlat dem till Björn. Hoppas nu att han inte har semester, utan snarast kan förklara för mig vad Agencia Tributaria vill. Och så hoppas jag förstås att ärendet går att redan ut, utan att jag får betala en massa.
I morse när jag vaknade var golvet fullt av blod! Det var små klickar överallt - i köket, hallen, vardagsrummet och lite i mitt sovrum.
Jag har försökt lista ut vad som har hänt. Fällen, som brukar ligga i Stellas lilla "bo" i köket, låg på köksgolvet. Stella måste ha krafsat på den för att bädda, och fastnat med en klo. Hur hon har kunnat fastna, och i vad, är en gåta. Fällen är korthårigt och har släta glatta strån. Det finns inget att fastna i - men det måste hon ha gjort. Sedan har hon förtvivlat försökt komma loss, och slitit så att hela klon rycktes loss. Sådant gör mycket ont, men hon varken pep eller skrek - för då hade jag vaknat.
Sedan blödde det säkert ganska länge, kanske 20-30 minuter, innan det stoppade. (Jag har blodstoppande medel hemma, men jag låg ju och sov...) Medan det fortfarande blödde gick hon omkring i lägenheten. Hon har legat i stora hundsängen (där är 2 stora blodfläckar), och hon har gått på toa.
Nu har jag tvättat bort allt blod med kallt vatten och hushållspapper. Stella har ännu inte velat bli undersökt, så jag vet inte vilken klo det är som fattas. Jag ska titta lite senare. Klon hittade jag utanför hennes "bo". Stackars lilla Stella!
Jag snabbtittade på Westwings erbjudanden i morse, medan jag väntade på att teet skulle dra. Jag fick en idé. De säljer en mjuk PVC-matta som man ska klippa till och lägga i kylskåpsfacken - för att skydda dessa. Jag har en rulle tunn vit antihalk-matta (för kökslådor) från Ikea. Jag skulle kunna klippa till bitar av den och lägga i dörrfacken. Det kanske jag gör en dag när jag inte har något annat för mig. Då skulle flaskor mm stå stadigare + att det blir lättare att hålla rent.
Det ser ut att vara en av klorna på bak-tassen som fattas. Men Stella verkar inte ha ont.
Bilden nedan fick jag av Kerstin. Kanske ett knep nästa gång jag ska väga mig.
I dag har jag shorts med fickor, så kameran kunde följa med ut. Stella har inte velat följa med ut en enda gång, och det är nog lika bra. Det är viktigt att hålla såret efter klon rent tills det har läkt. (Veterinär Cristina svarade att hon inte behöver titta på det, eftersom Stella inte har ont. Men hon skrev att jag skulle desinficera det var dag, de 3-4 första dagarna.)
När det bara är Nellie och jag som går ut, så får Nellie sitt rörelsebehov tillfredsställt. Det kan bli lite si och så annars. Stella går ju oftast i snigelfart, och då får Nellie stå och vänta ganska mycket.
Molnen åt norr är mörka. Men det är inte säkert att de kommer hit. Annars vill både jag och naturen ha regn.
Klockan 17 började Stella plötsligt halta. Hon satte inte ens ner bak-tassen på golvet. Då mejlade jag till veterinären att jag skulle komma. Därefter gick jag dit med Stella i famnen. Det var veterinär Angel som kunde ta emot med så kort varsel. Han undersökte noga tassen och desinficerade den. Det var tydligt att Stella hade ont. Eftersom Stella redan tar både smärtstillande och anti-inflammatorisk medicin, så räcker det med den vanliga dosen. Fast Angel gav henne för säkerhets skull en spruta med något anti-inflammatoriskt också.
Vi beslöt att Stella ska slippa bandage, eftersom det är skönare utan. Det är bara bra om hon inte följer med ut de närmaste dagarna. Om hon skulle börja slicka såret så måste jag sätta på henne krage (så jag hoppas för hennes skull att hon låter bli). Hon har inte slickat hittills. Dagens veterinärbesök kostade 19 €. Vi fick en återbesökstid i morgon 15:30, bara för säkerhets skull.
Stackars lilla Stella!
20-09-09:
Grattis på födelsedagen Anita!
I eftermiddags var vi på återbesök hos veterinären. Stella är mycket bättre, och klon kommer att växa ut igen. (Det var förresten antibiotika hon fick i går.) Hon bör fortfarande ta det lite lugnare än vanligt några dagar, men det verkar som om det läks bra.
I förmiddags var jag på gympa, som jag brukar på onsdagarna. I dag tränade vi arm-musklerna nästan hela passet. Vi jobbar hårt, men har roligt under tiden! Så länge jag kan (och har råd) så vill jag fortsätta att gympa 3 förmiddagar i veckan. Det är bra för mig i många avseenden.
Lite hopp:
Det är något att se fram emot. Jag undrar om vi kommer att vara tvungna att bära munskydd utomhus (även när vi inte är nära andra - som nu), ända tills majoriteten har blivit vaccinerade? Jag tvivlar på att jag kommer att stå ut med det. Det är jättejobbigt att inte kunna andas ordentligt.
Fast jag har precis köpt fler munskydd. Jag beställde en 10-pack snygga (men billiga) via Amazon. (I 10 olika färger/mönster.) De kom i dag, och de verkar vara riktigt bra. De är i ganska tunt tyg och har reglerbara gummiband. Det finns en filter-ficka på insidan av munskydden, men filter tänker jag definitivt inte använda - eftersom jag redan har svårt att andas i dem. Det verkar vara lite individuellt, hur svårt folk har att andas genom tyg och papper. För mig är det svårare ju varmare det är ute. Inne i butiker med AC går det ganska bra.
Eftersom jag beställde 10 munskydd, men egentligen inte behöver alla, så planerar jag att gå bort och lägga 4 hos Lena. Hon kommer hem på söndag, och kan behöva några att byta med.
Som ni vet så tycker jag om katter - också. Katten på fotot nedan är söt och har vacker ögon-färg, så den vill jag gärna visa er.
20-09-10:
I dag träffades Kerstin, Stella, Nellie och jag på 100 Montaditos. Hundarna tyckte att det var supertrevligt att få vara med!
Lägg märke till skylten bakom Kerstin med texten "Rökning förbjuden". Jag är så glad att slippa cigarrettrök!
När man ska äta och dricka så får man ta av sig munskyddet. Innan mitt vatten kom så hade jag det lite neddraget.
Kerstin åt en sallad medan jag nöjde mig med vatten (Jag bantar ju...) Hundarna fick smaka av mitt vatten, och så hade jag med lite torrfoder åt dem. De var så nöjda. Och så tyckte de att det var spännande att titta på allt och alla.
Efter en trevlig stund på 100 Montaditos så gick vi hem till mig. Kerstin lämnade några böcker hon hade lånat, och lånade några nya.
Sedan ½ år tillbaka har en helt ny typ av produkter nått marknaden. Nu säljs munskydd och desinficeringsmedel i oerhörda mängder. De som snabbt la om sin produktion tjänar nog en hel del på pandemin. Alla munskydden jag visar nedan tillverkas i Kina. Kvalitén är helt ok, och priserna bra. Ni som inte är tvingade att använda munskydd dagligen, kan nog inte förstå att man behöver så många. Men om man är det minsta lilla bekväm av sig, och inte har lust att tvätta sitt munskydd så snart man har kommit innanför dörren - då behöver man många att byta med.
Nu vet jag dessutom precis vilken typ jag trivs bäst med. (Eller minst illa...) Det visste jag inte från början, så då gjorde jag några felköp som ligger oanvända. Nästan alla munskydden nedan är i tyg, och tvättbara. Det översta har strass...
Munskyddet nedan, där munnen är synlig, är framtaget speciellt för de som umgås med döva (eller personer med hörselnedsättning) som är beroende av att kunna läsa på läpparna. Bra att någon kom på att sådana munskydd kan behövas!
Det finns en oändlig uppsjö modeller, mönster och färger att välja på - både med och utan filter.
Det finns förstås filter i barnstorlekar också, både engångs och tvättbara. Här måste barnen ha munskydd hela dagen i skolan. Lärarna också. Jag tycker synd om dem! Särskilt synd är det om barnen!
Det finns korsningar mellan munskydd och visir också. Jag vet inte om den högra modellen, eller vanliga visir, är godkända här. Annars skulle jag gärna prova den högra modellen. Ser det inte ut att vara fritt upptill, så det är lättare att andas?
De enfärgade i trikå är populära, särskilt i svart. Jag köpte 1 vitt sådant skydd (på Lidl), men det smiter år för mycket om näsan.
Sedan finns det många varianter på temat humor. Men sådana skulle jag inte vilja ha. Fast jag har sett några med hundnosar som är rätt söta.
Numera finns det lite färggladare engångsskydd även för vuxna. Den här varianten tilltalar förstås kvinnor mest, men det finns mönster och färger lämpliga för män också. Å andra sidan skulle jag tycka att det vore ganska tufft, om en man våga bära ett rosa munskydd med fjärilar! Bara en man med god självkänsla vågar...
Jag skickade in alla papper som jag fått från Agencia Tributaria (angående 2016 års deklaration) till Björn på Scandtax. Han ska kolla upp det. Men han skrev att det verkade vara ett allmänt utskick. Annevi och Staffan har också fått. Men jag har fortfarande inte förstått vad skattemyndigheten vill. Skönt att Björn tar hand om det hela åt mig, och att vi kan mejla på svenska! Fast jag hittade inte min gamla deklaration på datorn. Jag mejlade till Fiona (på Gesfiona) som hade den och mejlade mig. Henne är det alltid ordning och reda med. (Det var hennes skatterepresentant som inte kunde sköta sitt jobb.) Det ska bli spännande att se vad det hela handlar om - och så hoppas jag innerligt att "klanten" deklarerade rätt det året, så att jag inte får några fler böter.
Annevi har köpt ett Bonokort (10-resors-rabattkort) till buss C53. Den som går till vårdcentralen, Carrefour och sjukhuset i San Juan. Jag blev förvånad över att hon fick betala 12 €, när ett Bonokort som gäller på Tram och alla bussar som inte börjar på "C" bara kostar 8,70 €. Alltså kollade jag priserna.
Själv har jag ett bonokort som det översta nedan (Tram + bussar), men på C53 betalar jag med bankkort (de tar inte kontanter längre) eftersom en enkel pensionärs-biljett blir billigare. (Pris 0,95 €.) Själva plastkortet kostar 2 €, men sedan kan man ladda det hur många gånger man vill.
Kortet nedan gäller på C53. Undrar varför det heter "bono förmånligt" när det är dyrare?
Buss C6 som går till flygplatsen har ett eget bonokort. Det blir mycket billigare (utom när man är pensionär) att använda bonokort. Det har betalt sig redan efter 4:e resan. Men man måste använda det ganska ofta, för det gäller bara 2 år från inköpsdatum.
Jag hittade också ett "guld-kort". I Alicante finns det ett sådant. Där får alla över 65 år ett, och sedan kan de åka gratis med bussar och Tram upp till 300 resor per år, och de kan åka ända hit till El Campello (zon A).
Men El Campellos guld-kort får inte alla. Det står nedan att villkoren bestäms av ayuntamiento. (På köpet lärde jag mig att det senare tydligen förkortas ayto.) Man ansöker om kortet hos ayuntamiento (stadshuset).
Men för att få det räcker det inte med att ha fyllt 65 år. Man måste ha tillräckligt låg pension också. Man får tjäna max 8'979,60 € per år som ensamstående, och 13'469,4 € per år för ett sammanboende par. Ja det är ju bra att de som har det sämst ställt får åka gratis!
20-09-11:
Somliga dagar
Somliga dagar går allt så lätt.
Solen skiner och talen blir rätt.
Spelar man kula vinner man bums.
Rasten är rolig och maten är mums.
Andra dagar går allt på sne.
Försöka med något är ingen idé.
Man glömmer och tappar, blir sist och sämst.
Man ramlar på gården och slår sig hemskt.
Nu hoppas jag på en somlig dag!
Britt G. Hallqvist
Jag har citerat dikten ovan förr, men det ligger mycket sanning i den. Somliga dagar är bättre än andra. Somliga nätter också. I natt var det ingen bra natt för min del.
Faktum är att jag sover ganska dåligt för det mesta. Jag hittar ingen bekväm ställning att sova i. Jag har fel säng i förhållande till min kropp. (Sängen som var jätteskön när jag fick den för 13 år sedan, är numera modell "hängmatta".) Och har jag väl somnat så vaknar jag 1-2 gånger i timmen av värmevallningar. Då slänger jag av mig täcket/filten och dricker lite vatten. Om jag har tur så somnar jag om bums. Om jag har otur så börjar jag grubbla på något - och då är det kört. Då kan jag inte somna om. Och då blir det på tok för lite sömn...
Natten som var i korthet: Jag höll nästan på att somna ca 22:30, men så gjorde det så vansinnigt ont i axeln att jag blev klarvaken. Då kunde jag inte andas heller. Det händer när jag ligger ner på sida eller mage, inte på rygg. Försökte snyta mig men det fanns inget. Tog salt-nässprej. Försökte hitta bekväm sovställning till ca midnatt då jag somnade. Vaknade sedan av värmevallningar ca 01, 01:45, 02:30, 03:15 och 04:00. Sedan kunde jag inte somna om. Det gjorde ont hur jag än låg. Släppte upp 2 glada hundar i sängen ca 05. De somnade bums och verkade vara så nöjda. Men jag kunde inte somna. Fick ont av sängen, började grubbla. Gick upp 06:50.
Nu har jag druckit en kopp (äckligt) kaffe, men är fortfarande sömnig. Gympan kommer jag säkert att klara av, den är ju uppiggande. Men sen? Jag kommer nog att känna mig så här framåt eftermiddagen:
Men det blir en fin dag i dag:
Kanske jag kan tvätta när jag kommer hem från gympan. Sådant klarar jag av i halvsovande tillstånd.
De slåss emellanåt mina små, eller står och morrar hotfullt åt varandra. Någon gång kan de kiva om en gnagis eller leksak, och någon gång är den ena avundsjuk på den andra (som jag just har gett lite uppmärksamhet). Men för det mesta ser jag ingen orsak alls. Jag undrar varför det har blivit så här. Stella är den som dominerar. Nellie försöker vifta på svansen ibland för att blidka. Men mellan bataljerna så samsas de bra. Jag tycker om när de sover i samma säng. Hundar är ju flockdjur!
Det går bra med min bantning. När jag bantar äter jag mycket förståndigare än annars. I dag åt jag kyckling-broccoli-gryta.
Det lär dröja innan jag kan köpa en ny säng. En som passar min kropp som den är nu. En gång hade jag Ikeas Hemnes sängsoffa. Jag tyckte mycket om gavlarna och ryggstödet. Lådorna var däremot inte så praktiska som det ser ut. Den stora nackdelen är att bäddmåttet är 80 x 200, och mina dyra Tempur-madrasser är 90 x 200. Eftersom madrasserna är betydligt dyrare än sängsoffan, så ville jag inte kapa dem. Dessutom är det ju egentligen en dubbelsäng. Irina fick sängsoffan och lär sova gott i den. Men tänk om den hade funnits som 90 cm bred enkelsäng...
Eftersom jag inte har råd att köpa en sängstomme, så har jag funderat på att bara köpa en ribbotten, och lägga den ovanpå min resårsäng för att få en fastare botten. Men när fraktpriset är 69 €, så vore det oekonomiskt att handla för så lite.
De enda tänkbara sängstommarna som Ikea har är Ramsta (som är mycket enkel i konstruktionen, och i metall), samt Hemnes som saknar ryggstöd. Annars är priserna bra (nedan inkl ribbotten).
Fast ännu billigare är spanska Lufe, som dessutom har lägre fraktkostnad. Fast priset gäller en omålad sängsoffa (som jag skulle måla vit). För 25 € ytterligare kan jag få träet vitlaserat eller lackerat. Det vore kanske bekvämast med en vitlaserad. Superbilligt vilket som.
Kanske jag kan få råd efter nyår?
I dag säljer Westwing tavlor. Jag önskar att jag hade haft fler väggar, för som det är nu är mina tavlor lätträknade. Å andra sidan har jag inga pengar att köpa några tavlor för, så det kan kvitta. En med text skulle jag inte vilja ha, även om jag gillar texterna nedan. Jag räknar med att ni kan engelska, men för er som inte kan spanska lyder texten på den i mitten ungefär: Jag har för avsikt att leva för evigt eller dö under försöket.
Om jag skulle ha råd att köpa en tavla, och plats för den, då skulle jag välja naturmotiv - t ex hav och skogar.
Nu nöjer jag mig med att ändra lite på min matbords-dekoration. I stället för en stor bricka och 4 prydnadssaker, så ändrade jag till en liten bricka med bara 2. Bricka har jag för att jag inte har någon lämplig duk. (Jag får roa mig med små förändringar, när jag inte har råd till de stora...)
Nyss bråkade mina små igen. Det började med att jag sa med glad röst "Ska vi gå ut?". Nellie tittade på Stella och sa ett glatt litet vaff. Stella blev ilsken och morrade för att sätta Nellie på plats. Nellie drog sig undan. Sedan gick vi ut i hallen. Eftersom Stella är ranghögst så sätter jag alltid på henne selen först. Så snart jag böjer mig fram för att ta upp Stella så börjar hundarna morra ilsket, och Nellie skäller. Stella morrade i dag så mycket att hon inte fick luft en stund. Det händer att brosk-ringarna i luftstrupen sjunker ihop (på små hundar) när de blir upphetsade.
När Stella var klar satte jag ner henne på golvet och lyfte upp Nellie. Samma ilskna morrande. Men Nellie tystnar när hon kommer upp i mitt knä där hon känner sig trygg. Någon gång har jag provat att sätta på Nellie selen först. Men det blir precis lika mycket bråk, och Nellie vågar knappt gå först i kön.
Så vad har hänt med lilla lugna, blyga och nästan mesiga Stella? Har hon ont och blir därför lättirriterad? Eller är det en biverkning av den narkotika-klassade medicinen hon tar? Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det hela. Jag är rädd att de gör illa varandra. Jag försöker distrahera, och ibland lyckas jag. Det verkar inte göra någon nytta att ryta till, de hör mig knappt. Till nöds kan jag ju lyfta upp hundarna för att avbryta ett slagsmål, men det är nog ingen bra lösning. Har någon ett bra tips?
Sedan samsades de fint under promenaden, och turades om att kissa "ovanpå" där den andra redan hade kissat. Det var skönt ute men nästan för varmt i solen, så vi gick i görligaste mån i skuggan.
Ännu håller jag mig vaken...
20-09-12:
Nu när skolorna har startat så visar det sig att de av OCU (konsumentorganisationen) godkända munskydden för barn nästan är slutsålda överallt. Man har också räknat ut att munskydds-kostnaden per barn och månad blir 3 € för återanvändningsbara och 27 € för engångs. Det blir rätt mycket på en termin. Man har på förslag att låginkomst-familjerna ska kunna få gratis munskydd till sina barn. Det vore rättvist om det går igenom. (På skärmdumpen nedan kunde jag inte få med hela texten både över och under bilden.)
Jag läste att av de 14 nya utbrott av covid-19-smittade i Valencia-regionen (totalt 456 personer, men ingen här i trakten), så har samtliga blivit smittade antingen på sin arbetsplats, eller vid sociala sammankonster. Ingen har blivit smittad "ute på stan", i affärer eller på allmänna kommunikationsmedel.
Enbart 6% (i genomsnitt) av sjukhusens kapacitet upptas av covid-19-sjuka.
I förmiddags gick Nellie och jag ner till El Paseo. Stella ville inte följa med. Fast när vi kom hem igen så morrade hon så ilsket på Nellie, att Nellie knappt vågade gå innanför dörren. Ändå försökte jag glatt hälsa på Stella och ägna mig åt henne en stund.
Jag hade kameran med. Det var skönt ute med behagliga 27°. I dag var det relativt lugnt på stranden och El Paseo, trots att det är helg och fint väder. Men så har ju nästan alla turisterna åkt hem till sig igen.
Jag satte upp Nellie på muren, för jag ville fotografera henne med havet i bakgrunden. Men Nellie tyckte att det var jätteläskigt att komma så högt upp, så hon la sig ner och visade tydligt att hon inte gillade det hela.
Jag satte mig på muren och tog henne i knäet i stället. Men då var det förstås omöjligt att ta foton utan att jag själv kom med. Om man ska ta bra hundfoton, då behöver man ofta en medhjälpare... Nedan mina försök.
Vi tog vägen om gräsmattan (nedanför sicksack-vägen) som är så populär bland traktens hundar (och deras hussar och mattar).
Jag såg på håll att där redan var en liten hund, men jag bedömde att det borde gå bra eftersom han var ganska liten.
Det gick bra, som det brukar göra när hundarna får vara lösa, och är ungefär jämnstora. Men de gick inte närmare varandra än ca 2 meter, och när de sprang så sprang de parallellt. Det är nyttigt med naturliga hundmöten!
Fast efter en stund kom det 2 stora hundar och då lyfte jag upp Nellie som blev rädd. Sen gick vi hem.
Utvändigt blir Edificio El Titi mer och mer färdigt för var dag. Men ännu är det tomt inomhus. Firman har olika arbetslag som sysslar med olika saker. Först kom de som rev gamla villan. Sedan de som göt och reste stommen. Nu de som murar, putsar och lägger klinkers. Senare kommer de som ska göra klart invändigt.
Jag har glömt att ger er den här länken: https://spania.no/spania/immigrant-bat-til-albir/. Spaniaposten berättar om en immigrant-båt som har strandat i Albir, och längre ner berättar de om att emigrant-strömmen en gång gick i andra riktningen. Intressant!
Jag skrev för ett tag sedan att ni skulle få helhets-foton på mitt vardagsrum efter ommöbleringen, sen när det blev klart. Fast det skulle dröja för länge. Så nu får ni ser hur det ser ut när det är halvfärdigt. Jag har i alla fall fått en liten sittgrupp längst in. (Hundtoaletten har jag gömt bakom läs-fåtöljen. Men om jag någon gång får möjlighet, så vill jag ha den i badrummet i stället!)
De gula pilarna på fotona betyder INTE. Jag ska inte ha läslampan stående just där. (Men jag använder den ofta när jag läser vid matbordet.)
Att kudden ligger som den gör i fåtöljen, är för att Nellie inte ska få sig för att hoppa upp. Fåtölj-klädseln borde tvättas! Det syns att hundarna har fått vara i fåtöljen. Men det är ett visst besvär att ta av den, tvätta den, stryka den, och sätta på den igen. Så jag tvättar den inte just i dag. (I natt sov jag 5½ timme, så jag är inte superpigg i dag heller.)
Man brukar ha borden "i mitten" mellan sittmöblerna. Men det skulle bli för trångt här. Tror jag. Jag får prova mig fram. Om det ska stå i mitten borde jag kanske välja ett av de lägre som jag har.
När mitt nya datorbord kommer, så tror jag att jag återigen ska flytta in datorn i sovrummet. Det var jobbigt när jag hade den på björk-bordet framför den fasta garderoben. Det var bökigt att släpa undan bordet när jag skulle in i garderoberna. Om bordet går på hjul så blir det förstås betydligt enklare. Jag trivdes ganska bra med att stå där, och kunna titta ut på bergen. Men den största fördelen blir att det kommer att bli en liten aning luftigare i vardagsrummet.
Det lilla runda bordet med luckor vet jag inte var jag ska ställa (än). Det hade varit idealiskt att ha det som sängbord (jag har ju inget), men i sovrummet får det tyvärr inte plats. Prydnadssakerna står bara där de står, eftersom de blev över på förra platsen. De passar inte alls ihop, och dessutom ska ju fågelburarna stå där sen.
Mitt där man ska gå, står det lilla datorbordet i björk i vägen. Erik har inte kunnat köra hit med min kärra än. Han har bara motorcykel, och det är olagligt att köra med kärran mellan benen. Någon gång kan han låna bil, men inte så ofta. Borrmaskinen och dammtrasan ligger på en av stolarna, i väntan på att bli använda. Ja, nog är det mycket som återstår. Är det sisådär 27:e gången som jag möblerar om här nu? Det känns så. Men en dag kommer jag att bli klar!
Nyss städade jag fågelburarna. Det var på tiden. Det var nog 9-10 dagar sen senast. På balkongen var det varmt! Termometern i skuggan visade 31,2°. Svetten rann... Men, som jag har sagt förr, jag svettas hellre än fryser. Vi ska snart gå en promenad, då får vi försöka gå i skuggan. Det blir för varmt för hundarna annars. Hundar kan ju inte svettas, bara kyla ner sig via trampdynor och tunga.
20-09-13:
Tänk! I natt har jag sovit nästan så länge som jag behöver! Skönt! Fast jag låg vaken mellan 04 och 06. Att jag så ofta vaknar 04 beror säkert på att den sopbilen som väsnas mest kommer då. Och nu sommartid, när jag sover för öppet fönster, så hör jag den tydligt. Jag vaknade mitt i en mardröm. Mardröm? Nja, snarare "stress-dröm".
Jag drömde att jag skulle med flyget, och att en taxi stod och väntade på gatan. Men jag hade inte packat än. Och jag kunde inte hitta mina kläder. Jag visste inte ens vilket skåp jag skulle leta i. Särskilt problem hade jag med att hitta mina strumpor. I drömmen fick jag nästan panik av stressen, och hjärtat dunkade fort på riktigt. Tur att jag kunde somna om sen!
(I verkligheten har jag mina strumpor i en garderobs-back i "mitten-garderoben". Där ligger de prydligt hopprullade, sorterade efter längd och tjocklek, med var färg för sig. Jättelätt att hitta rätt par!)
Även i dag har vi varmt, 30,2° i skuggan. Hundarna och jag gick nyss en runda (ner om El Paseo trots att det är söndag), och svetten rann om mig trots tunn klädsel. I dag ville Stella följa med. Kul! I går gick hon inte ut på hela dagen. På hemvägen träffade vi en liten chihuahua-flicka i Nellies storlek. De nosade länge på varandra. Jag önskar att mina hundar hade fler hund-vänner! De behöver vänner precis som vi människor gör.
Jag har tänkt mycket på sistone - på framtiden. Jag har så stora drömmar och planer. Men kommer jag någonsin att kunna realisera dem. Är det bättre eller sämre att tänka som jag gör nu - att jag nog kommer att kunna genomföra dem längre fram? Exempel: Det är inte otroligt att jag kommer att kunna renovera köket, sedan när jag har betalat av lägenhets-lånet. Men kommer jag någonsin att få råd att glasa in balkongen (som torde kosta dubbelt så mycket som köksrenoveringen)? Ska jag räkna med att kunna få lite större yta i framtiden? Eller inte?
Det har sin praktiska betydelse. Datorbordet i björk som jag planerar att ställa ner i förrådet. Kommer jag någonsin att kunna använda det igen? Eller borde jag sälja det? Borde jag sälja (eller ge bort) en del annat som jag har sparat i förrådet? (Där är proppfullt nu!) Eller spara för att om, utifall att... Det tål att fundera på.
En annan sak. Jag har alltid tänkt att jag ska stanna i Spanien resten av livet, ända tills jag dör. Men tänk om jag blir dement? Då förlorar man vanligen det senast inlärda språket. Och hur skulle jag kunna klara mig på ett spanskt ålderdomshem om jag inte kunde kommunicera? Så kanske jag trots allt, i synnerhet för att underlätta för mina barn, borde flytta tillbaka till Sverige innan jag börjar bli dement.
Nu vet vi ju inte om jag kommer att bli dement eller ej, vi har få fall i släkten. Mamma blev dement först när hon hade fyllt 90. Kvinnor brukar vara i hyfsat god form, även fysiskt, tills de är 80. Därefter går det vanligen utför.
Borde jag bara planera för att bo här 12 år till? Jag trivs så bra med sol, ljus och värme! Ljuset är allra viktigast! I Sverige blev jag alltid deprimerad den mörka årstiden (SAD, se: https://depression.se/arstidsbunden-depression/). Fast i Sverige har jag både barn och barnbarn, som kan muntra upp mig. Det tål också att fundera på. För mina barn vore det oerhört mycket enklare om jag flyttade tillbaka "i tid".
20-09-14:
I dag träffades Lena och jag på 100 Montaditos. Lena kom tillbaka till El Campello först i går, så vi hade inte setts på länge. Alltså hade vi mycket att berätta för varandra. (I dag åt jag en tonfisksallad.) Stella och Nellie var också med.
När mina små fick syn på Lena så blev de så glada att de viftade på hela kroppen, samt pep av glädje. Nedan håller Stella koll på Lena som har gått in för att beställa.
Det var trevligt att ses! Jag har saknat Lena!
Nu har jag förresten bantat precis 1 vecka. Det går bra! I morse vägde jag 55,3 (mot 57,3 vid start). Nu har jag förstås inte gått ner 2 kg fett på en vecka, men kanske 1. Resten är vatten. Men bra ändå! Så nu är det bara 5 kvar.
Även i natt sov jag på tok för lite. Jag undrar om jag lider av insomnia? Jag la mig 21:15 och somnade 04... Inte bra alls. Hoppas att den kommande natten blir bättre.
Jag har glömt att berätta att många spanska livsmedels-butiker, däribland Lidl och Mercadona, har installerat trafikljus vid entrén. Lyser det grönt får man gå in, lyser det rött så får man vänta. Den här pandemin har verkligen förändrat vårt vardagsliv! Till det sämre... Suck!
Mina nya munskydd är i alla fall bra. De är hyfsat lätta att andas i. Och det är bekvämt att kunna justera banden runt öronen.
20-09-15:
Grattis på födelsedagen
min kära lillasyster Gun!
De har olika sov-ställningar, mina små. På båda hundarna syns det att vi har varmt. (Annars rullar de ihop sig.)
I går hämtade jag min sista te-beställning någonsin hos Biotea. Innehavaren berättade att han egentligen gick i pension redan förra året, men att de i det längsta har försökt hitta någon som ville ta över rörelsen. De hittade ingen, så i morgon stänger de för gott. Trist! Hädanefter får jag åka in till Alicante för att köpa te i lösvikt. (Vilket är godast!)
Jag köpte en jättepåse av mitt absoluta favorit-te, Earl Green. Tyvärr var det slut på mina andra favoriter (Citrusgarden och Green Chai). Jag köpte 1 påse grönt te smaksatt med mandarin och vanilj, som jag inte har smakat tidigare. Det var gott (jag provade i morse), men inte lika gott som mina favoriter. Jag köpte också 2 te-burkar med dubbla lock, 1 te-filter i metall, och en påse torkade nypon (escaramujo). Jag fick 50% rabatt på allt, så allt inklusive kostade det ungefär lika mycket som bara den stora tepåsen skulle ha kostat annars. Den stora tekannan i förgrunden fick jag i present.
Det verkar vara en ändamålsenlig tekanna som rymmer 1,2 liter. Tyvärr har den inte alls mina färger . (Som ni vet föredrar jag ljusa färger.) Eftersom jag redan har en stor vit tekanna, och oftast använder små (0,5-0,6 liter), så kommer jag att ge bort den här. Är det någon som bor här som vill ha den?
Mios tumör växer. Den är dubbelt så stor nu, som när jag först såg den. Och han börjar få en liten på andra sidan (på motsvarande ställe). Ännu verkar han inte lida av dem. Men det är klart att jag är bekymrad. Stackars lille Mio. Han vore värd ett långt friskt liv!
Linus och Lina mår bra i alla fall. Jag märker att jag umgås mindre med dem när de står på balkongen. Men jag tror att det är väldigt hälsosamt för dem att vistas ute under sommarhalvåret. När nätterna börjar bli kyligare så får de flytta in i vardagsrummet igen.
Så smutsig glasrutan i bakgrunden är. Men det är inte lönt att putsa den, så länge buren står så nära. (Så länge jag fortfarande kan se ut alltså.)
Det har varit en trist dag i dag. Jag har håglöst gått omkring och småpysslat, samt suckat. Jag borde ha träffat folk, och gjort något roligt.
Men matte! Vov och voff! Vi har ju haft vov-kul i dag! Vi har ju varit hos veterinären. Stella följde också med. Fast det var jag, Nellie, som skulle träffa veterinären. Jag blev vov-glad när jag såg henne. Jag viftade på svansen så den såg ut som en propeller. Min veterinär är så snäll. Hon brukar ge mig vov-goda kex. Det fick jag i dag också. Fast tyvärr envisades hon med att rengöra mina öron också. Längst in där matte inte kommer åt. Ja, bara för att jag har haft lite kli i ena örat. Men jag fick flera bitar kex efteråt. Stella fick också, men matte fick inga.
Förresten har jag tänkt på en sak. Jag la märke till det igen i veterinärens väntrum. Dom spanska hundarna har lite svårt att uttala orden ordentligt. Dom säger t ex guau, när det heter vov. Det uttalas nästan precis likadant, så det är lätt att förstå, men ändå. Jag har nåt vagt minne av att min hundmamma, som jag bodde hos när jag var bebis, också sa guau. Matte säger att min mamma är spanjorska, och jag också. Fast hemma hos oss pratar vi bara svenska. Särskilt matte. Jag säger mest vov och voff, och det är ju ganska internationellt.
Tja, ibland har vi olika tycke och smak... Min fikus har tappat alla blad (utom 1 högst upp). Men ovanför varje tappat blad kommer det ett nytt litet skott. Så jag har hopp.
Jag har färre krukväxter än vanligt nu, både ute och inne. Jag planterade en liten stickling från en ampellilja i dag, och jag har några crassula-sticklingar i en vas för att de ska få rötter. Dessutom sa Kaisa att jag kunde få gullranks-sticklingar av henne. Jag vill gärna ha fler krukväxter igen. (Flera dog ju i somras.)
Min lilla hjärtreva var i dåligt skick när jag kom hem, men nu börjar den ta sig. Den första blomman har slagit ut. I bakgrunden krukan där jag hade min blyblomma. Den var en av dem som dog när jag var i Sverige. (Jag har inte kommit mig för med att tömma och rengöra krukan än, men ska.)
Kommer ni ihåg så många fina pelargoner jag brukar ha? De 4 nedan är vad som återstår. 1 verkar vara OK, de andra ser halvdöda ut... Jag är glad för att mina bougainvilleor blommar så fint. Fast de har alla ull-löss...
Jag har gett alla 3 bougainvilleorna Provado-pinnar, och den halvstora crassulan till höger (nedan) också. Medlet börjar verka nu, och det är färre ull-löss än från början. När jag först märkte dem så satte jag växterna en bit ifrån varandra, så det inte skulle smitta så lätt. Men det gjorde det ändå. Löss kan flyga... Nu har jag sett några löss på den stora crassulan också. Den har jag bara besprutat med Provado hittills. Jorden i krukan är så hård (full med rötter), så det är svårt att få ner några pinnar där.
Men nu skulle jag vilja ställa tillbaka allt på sina platser. De rosa stolarna ska stå bredvid bordet, den lilla vita hurtsen bredvid solstolen, och de 3 växterna ska stå tätare tillsammans. Vågar jag flytta ihop växterna nu, eller ska jag vänta?
Jag hade inte planerat att tvätta i dag, men blev tvungen. Någon hade nämligen kissat på en av hund-leksakerna i tyg. Häromdagen hade någon kissat på tyget till min fotpall, så då fick jag tvätta det. Kan denna någon vara Stella? Jag vet inte, eftersom jag aldrig ser exakt när det sker. Hur som helst har någon börjat kiss-markera inne de senaste månaderna. Tidigare hände det aldrig. Varför? Ingen aning. Men det är jobbigt!
Jag passade på att tvätta flera av tyg-leksakerna, bollarna och gnagisarna. (Tyg-sakerna i maskin, det andra för hand.)
Stellas favoritleksak, den enda hon bryr sig om, är kudden nedan. Den har hon ärvt av sin mor Bonnie som också hade den som favorit. Den går inte att få ren. Jag har många gånger försökt få bort de mörka fläckarna med fläckborttagnings-medel, men det går inte. Stella "rider" på kudden, precis som Bonnie gjorde. Och den lilla magen är väl inte alltid så ren. (Jag badar hundarna då och då, men inte ens var vecka.) Stella pep och ville ha sin kudde, men den måste förstås torka först.
Jag räknade mina tekannor. Jag har redan 7 stycken! Så jag behöver inte den som jag fick. Jag borde snarare ge bort någon ytterligare.
Den vita till vänster är den största jag har. I bakgrunden skymtar min jul-tekanna.
På fotona ovan är den vita kannan (nedan t v) skymd, och den lilla med lila blommor stod i diskstället. Det är den lilla som jag använder mest till vardags. Den rymmer 6 dl, vilket är precis lagom när jag är själv.
Den vita nedan med guldprickar på använder jag nästan aldrig. Den borde jag kanske ge bort? Är det någon som vill ha den? Jag har en liten gräddkanna som hör till.
Jag har insett, att om jag någonsin ska få ordning (och helst en aningen luft mellan möblerna) i den här lilla lägenheten - då måste jag gallra ut mycket mer än vad jag har gjort hittills! Och det är inte så lätt. Jag har ju redan gallrat ut, och gett bort, så mycket. Borde jag gallra ut hälften av mina böcker också? Kanske bara behålla de böcker som jag verkligen minns (de bästa)? Men vem ska jag ge de andra till, här i Spanien? Välgörenhets-affärerna tar även emot svenska böcker. Men får de sålt dem? Eller riskerar de att kastas?
Jag måste gallra ut prydnads-saker också, och en massa bra-att-ha-saker. Och sedan när jag har lärt mig att hålla vikten - då ska jag gallra ut alla kläder i fel storlek. (Det blir nog 50%...) Förresten läste jag om en kvinna som hade gått upp rätt mycket som ung. När hon var 25 så bantade hon ner sig till en lagom vikt. Hon bestämde sig för att hålla den vikten. I dag är hon 75, och har lyckats hålla vikten i 50 år! Hon delade med sig av sina knep. Jag ska försöka ta till mig.
Kanske jag borde gallra ut en del hobby-material också (t ex tyger), men det väntar jag med. Jag har ju för avsikt att använda dem, att göra något kreativt av dem. Om jag t ex syr dock-kläder, så ger jag ju bort kläderna sen. Så på sikt kommer mina lager att minska.
Jag är en samlare. Jag tror att jag är otrygg i grunden (om än trygg "utanpå"). Jag har lärt mig att man kan mista, att det är bra att ha reserver. Så jag "samlar i ladorna". Men eftersom jag inte har någon lada att samla i - då funkar det inte. Alltså måste jag gallra ut ännu mer än vad jag har gjort hittills!
Datorbordet i björk (som jag inte har kunnat ta ner till förrådet, eftersom jag ännu inte har fått tillbaka min lilla silverfärgade 2-hjuliga kärra) borde kanske inte hamna i förrådet? Kanske jag borde försöka sälja det? Eller, om det inte går, ge bort det.
Tidigare hade jag en 4-hjulig kärra som såg exakt ut som den gröna nedan t v. Den är borta. Finns inte. Jag kan inte hitta den i förrådet fast jag 2 gånger har lyft ut en massa i gången utanför och tittat allra längst in. Jag har för mig att jag lånade ut den strax före pandemin kom till Spanien. Men till vem? Jag har i alla fall inte fått tillbaka den. Jag hade för mig att jag hade lånat ut den till Erik, men han har den inte. Tja, är den borta så är den. Nackdelen med den var att den hade ganska lågt handdtag, vilket var obekvämt. Men annars var den bra!
Min lilla (hopfällbara) silverfärgade kan man eg bara ta mindre saker på. Troligen är det omöjligt att ta bordet på den. Om jag hade haft råd så hade jag nog köpt en sådan kärra som den nedan t h. Den är rejäl, och har stora luftfyllda hjul. Och man kan fälla ut ett extra "galler" nertill, när man fraktar större saker. Just den nedan kostar 55 € inkl frakt. Jag måste ha en funktionell kärra så länge jag har 900 meter mellan bostad och förråd. Längre fram kanske jag kan köpa en? Idealet vore förstås att inte behöva ett förråd! Men då ska resväskor och jul-saker också få plats i bostaden... (Och Ulfs saker skulle fylla en hel garderob!)
Jag har funderat, och grubblat, ganska mycket på sistone. Jag har inte känt mig fullt så optimistisk som jag brukar. Jag tror att jag blir nedstämd av den här pandemin. (Det blir säkert många.) Det är jobbigt att behöva använda munskydd, det är tråkigt att inte kunna umgås med andra på ett normalt sätt! Mitt hopp står till en kommande mass-vaccination. Men jag är medveten om att en sådan inte kommer att utrota SARS-CoV-2-viruset. Dock kommer färre att bli smittade, och då kommer livet att kunna återgå till det normala. Förhoppningsvis.
Innovativt eller hemskt?
20-09-16:
Som vanligt var det ett jättebra gympapass. (I dag mage och armar.) Mitt liv hade varit mycket tråkigare utan gympan! Det är bra när roliga saker dessutom är nyttiga!
I dag följde Stella med på El Paseo-promenaden. Det var grön flagg i dag, och det är 27° i havet. Egentligen borde jag gå ner och bada. Strand-väskan står färdigpackad, men ändå blir det inte av. Säsongen varar länge till, men ändå... Jag är så trött på pandemi-eländet! Allt man ska tänka på, och göra rätt, tär på min energi.
Ulf var på Skansen häromdagen (han har årskort). Där har de en annorlunda håll-avstånd-skylt.
De fina trafikljusen nedan finns på Norr Mälarstrand.
Ulf och jag har bestämt oss för att fira jul och nyår tillsammans. Vi är trötta på att fira de här helgerna ensamma. Delad glädje är dubbel glädje. Jag flyger upp 21/12 och hem igen 3/1. Ana ska passa Stella och Nellie, men vem som ska sköta fåglar och växter återstår att se.
20-09-17:
I dag tycks det vara en sådan dag när mycket tycks gå snett. I alla fall när det handlar om datorer, och i synnerhet om skrivare...
En längre tid har min skrivare vägrat att skriva ut i färg, trots att färgpatronen är nästan full. Inte ens testsidan blir i färg. Sedan en tid tillbaka har den vägrat skriva ut överhuvud taget. (Nu vill jag bl a skriva ut mina resehandlingar.) I dag köpte jag en kabel för att ansluta datorn och skrivaren med varandra. Nu när inte trådlöst funkar. (Fast skanna kan jag trådlöst!) Men - även via kabel vägrar skrivaren. Suck, och dubbelsuck. Skrivaren är inte så gammal (några år?), och jag har inte råd att köpa en ny...
Vi har i alla fall gått ett par sköna promenader. Det har varit molnigt hela dagen, och därmed lite svalare. Skönt som omväxling!
20-09-18:
Jippie! I dag kom pensionen. Och jag hade 18 € kvar på kontot, så det har gått ihop sig. Och då köpte jag ändå några nya "bollar" åt Nellie i går. De är egentligen små garnbollar som jag hittade på Tedis sybehörs-avdelning. Men de passar Nellie precis. Sedan vet jag förstås inte hur länge de kommer att hålla, men det var flera stycken i påsen - så vi har i reserv.
Som ni vet är jag glad när mina små ligger fridfullt tillsammans. Tyvärr bråkar de dagligen numera. Varje gång jag ska sätta på dem selarna! Jättetrist!
I bakgrunden ovan syns björkskivan (markerad med stjärna). Jag har bestämt mig för att såga till den, så den blir lika bred som den som ligger på Kallax framför fönstret. Frågan är om jag ska göra det för hand? Jag skulle kunna såga 1 dm om dagen om jag inte orkar mer. Men nu har jag inte längre något "snickar-bord" där jag kan spänna fast skivan. Det är lite svårare då. Fast jag kan förstås ligga på knä på skivan, för då håller min tyngd fast den. Men jag måste hitta något lämpligt att lägga den på, så att sågbladet går fritt. Ännu vet jag inte vad.
Hundarna brukar turas om att sitta i mitt knä när jag sitter framför datorn. Men än 1 hund får inte plats. Nedan är det Nellies tur.
Jag fick reklam från Carrefour i går. Rabatten måste jag förstås utnyttja, 20% gör ju en del. Tydligen kan jag få 5% hos Iberdrola (el) också. Jag måste ta reda på hur man gör för att få den rabatten. Man ska visst ladda ner en app till mobilen. Men sen???
Förresten så regnar det i dag. Pyttelite. Det är inte lönt att fälla upp paraplyet. Jag skulle gärna se att det regnade mer. Det skulle verkligen behövas. Men det luktar i alla fall fräscht ute! (Det har kommit 1,2 mm rapporterar Lena.)
Jag har gjort det! Jag har beställt en ny sängstomme, den billiga från spanska Lufe (https://muebleslufe.com/). Det är faktiskt många år som jag har behövt en ny säng. Egentligen har jag inte råd nu heller, men jag är så trött på att inte kunna somna för att jag får ont i axlarna. Jag har ju svårt att sova ändå. Om jag lever väldigt snålt för övrigt den här månaden, så hoppas jag få ihop det. Jag valde den vitlaserade, i modellen sängsoffa.
Jag beställde även 2 ryggkuddar, så att man kan få sängen att se ut som en soffa, som till höger nedan.
Totalt, inkl frakt, kostade det 173,96 €. (Motsvarar 1811:-.) Det är billigt! Billigare än Ikea. Men jag får själv skruva ihop sängen när den kommer. (Alla hål är förborrade, och tydlig monterings-anvisning finns.) Lufe har bra service har jag konstaterat. Jag mejlade ett par frågor (om sängsoffan levereras i 1 stort paket eller flera små, och om transport-företaget meddelar i god tid när de ska komma), och fick svar bums. En trevlig kvinna, som även talar engelska, ringde mig och förklarade. Tyngsta paketet väger bara 8 kg, det är packat i flera paket. Jag kan själv bestämma tid med transport-företaget. De mejlar några dagar innan de kan leverera, vilket ska ske inom 3 veckor. Det låter bra!
Ni som har följt min blogg länge vet hur svårt det har varit för mig att få fram ett levnadsintyg vissa år. I år ska det gå elektroniskt. Vågar jag verkligen tro att det kommer att gälla mig också? Det vore väldigt praktiskt. Annars har jag numera ett mobilt bank-ID, så jag kan logga in hos Pensionsmyndigheten och berätta att jag lever. Min pension vill jag väldigt gärna få även i fortsättningen.
20-09-19:
När man bor så trångt som jag, så borde man bara ha allt-i-ett-möbler som säng-garderob-byrå-skrivbordet nedan. När jag var yngre så tyckte jag mycket om att ligga högt upp nära taket. Men det gör jag inte längre. Så sängen jag beställde blir jättebra för mig. Det fanns sänglådor att köpa till, men det har jag ju redan.
I går beslöt man att stänga ner delar av Madrid, med precis lika stränga regler som vi hade de första 7 veckorna. Stackars dem det drabbar, men så länge inte alla tar sitt ansvar så sprids viruset i raketfart, och då måste förstås något göras. Men det är orättvist att det även drabbar alla som verkligen har gjort sitt bästa med att hålla avstånd etc. Jag vet inte om jag skulle klara en nedstängning till. Det tar hårt psykiskt att inte ens få gå ut på en promenad runt kvarteret! Kanske jag skulle resa till Sverige då, och stanna där tills samhället öppnade igen?
Även i dag har hundarna morrat ilsket åt varandra i samband med att jag har satt på dem selarna. Jag tar upp Stella, som då helt oprovocerat börjar morra på Nellie som står och väntar på sin tur. Nellie morrar då ilsket tillbaka. Smockan hänger i luften. (Bildligt talat förstås.) När båda är klara händer det att de fortsätter att morra på varandra, men lika ofta viftar Nellie på svansen och då blir det för det mesta lugnt. De samsas bra när vi är ute och går. Och ofta när de sover...
Nu har jag bestämt vilket bord jag ska ha vid min fåtölj-grupp. Det blir det lilla med luckor nedan. Det har lagom höjd, och är så pass litet (Ø32 cm) att det är lätt att komma förbi det. (När jag ska till bokhyllorna och hundtoaletten.)
Jag la den lilla runda mattan där, för att "hålla ihop" gruppen. Längre fram, när Printodecor har 20-30% rabatt på sina mattor, så kan jag köpa en i samma blå mönster som mina 2 nyaste. (Om de har kvar mönstret/färgen då.)
Och om jag vinner på lotteri eller så, då byter jag ut min älskade Tomelilla (läs)-fåtölj mot Ikeas Grönlid. Den är nästan lika skön, men betydligt nättare (både på bredden och djupet). Den kostar 249 € (så jag fattas bara 240 ). En nättare fåtölj vore inte fel i ett så här trångt vardagsrum.
Det lilla runda bordet nedan tänker jag inte ge bort, även om det tillfälligt har blivit över. Jag funderar faktiskt på att använda det i höst-vinter för att ställa Mios bur på. (Och då ha bordet framför balkongdörren.) Mios livstid är ju begränsad, jag tvivlar på att han lever till våren. Så jag funderar på att bara ha Lina och Linus bur där burarna brukar stå. För då får jag plats med några krukväxter också.
Jag fick reklam från en firma som säljer fågel-tillbehör i dag. (https://www.pajarerasyaccesorios.com/, som har ett jättestort sortiment.) De hade en vacker kungsfiskare på sin webbsida, Jag googlade och hittade en annan vacker bild. Jag har bara sett en enda kungsfiskare i verkligheten (på lite avstånd vid Rönneå i Ängelholm). De är fina!
I dag gick vi inte ner till El Paseo och havet förrän klockan 17. Då var där lugnt och skönt, och det var inte många på stranden. Det blåste alldeles lagom, och det gjorde att det gick lättare att andas genom munskyddet.
Jag bar mina små uppför den långa trappan bredvid hotell Familia, men sedan fick de gå själva igen.
20-09-20:
Det var ett tag sedan jag läste, men i går kände jag att det var dags. Jag började på boken nedan (en av de second-hand-böcker jag köpte i Vällingby). Jag har redan 4 böcker av Karin Alvtegen. Hennes böcker är ofta spännande på ett psykologiskt vis, och den här börjar just så. Det är tragiskt att Karin Alvtegen (brorsbarnbarn till Astrid Lindgren) inte kan skriva mer, eftersom hon har fått den handikappande sjukdomen ME (myalgisk encefalomyelit). ME/Chronic Fatigue Syndrome är en allvarlig, kronisk multisystemsjukdom där nervsystem, immunförsvar och energiproduktion är påverkade.
I dag har jag inte vägt mig, men i går visade vågen 54,5 kg. Det går åt rätt håll! I morse åt jag 1½ bit av brödet nedan, med brie-ost och tomat på. Jag drack grönt te till. Brödet är min variant av Annika Sjöös 2-minutersbröd. Det är snabbt och enkelt att göra, och min variant mättar bra. ("Min variant" är inte riktigt sant, för det var Jenni som först tipsade mig om att man kan tillsätta tonfisk.)
Rör ihop 1 ägg, 1 msk olja (jag tar olivolja), 1 dl mandelmjöl och ½ tsk salt. Det är själva grundreceptet. Jag rör det direkt i en liten glasform (min är 10 x 15 cm). Sedan rör jag i kryddor, bl a gurkmeja, och därefter en liten burk tonfisk (jag väljer den i olivolja). Platta till det blivande brödet, och sätt formen i mikrovågsugnen på maxeffekt ca 2½ minut. (2 min om man hoppar över tonfisken.) Klart!
Jag brukar skära mitt i 6 bitar, men 4 bitar kanske passar de flesta bättre. Jag har räknat ut att det färdiga brödet innehåller 5,6 gram kolhydrater per 100 gram. (7,0 gram utan tonfisk.) Man kan förstås byta ut tonfisken mot grönsaker (t ex spenat) eller tomater, oliver och liknande. Jag har inte provat, men jag tror att man skulle kunna tillsätta kakao till grundreceptet, om man vill ha ett "fika-bröd". Brödet passar förstås glutenintoleranta. Jag uppskattar att det går så snabbt att göra!
I dag gick vi ner på El Paseo på förmiddagen. Alla fotona jag tog är till hälften motljusbilder, alltså inte fototekniskt bra. Men ni kan se att det är betydligt färre på stranden, nu när turisterna har åkt hem - och att vattensporter är populära.
Som ofta sommartid så svängde vi av vid Seis Perlas, och gick till gräsmattan innanför Plaza Virgen del Carmen. På gräsmattan släppte jag hundarna lösa. Nellie rusade bums iväg, medan Stella lufsade efter i lugn och ro. Vi stannade ganska länge, eftersom vi fick vara för oss själva. Fotona talar för sig själva. Hundarna pysslade med sådant som hundar tycker om att göra.
Nedan ser ni torget i bakgrunden.
Ni vet att jag en längre tid har haft problem med min skrivare. I går lyckades jag plötsligt (Jag har försökt flera gånger) ansluta den via kabel. Och den skrev ut i färg! (Jag provade med Norwegian-biljetterna.) Toppen! Hoppas att den fortsätter att fungera OCH skriva ut i färg. (Jag vill kunna skriva ut foton av mina barnbarn lite då och då, efter hand som de växer.)
Det dumma med kabelanslutning är att min dator bara har 2 USB-uttag. Det högra har jag till musen, det vänstra till allt annat - så där får jag använda hub. Och trots att hubben är liten, så har jag ingen bords-yta att ställa den på. Alltså är den i vägen när jag skriver. Men det blir bättre när mitt nya datorbord kommer, för då kommer musen att få en egen bordsskiva (och datorn därmed få bättre plats).
Nu har jag preliminärt tänkt ha det nya datorbordet i sovrummet, och då hade det varit betydligt bättre om jag hade kunnat ansluta skrivaren trådlöst. Men jag får väl flytta in datorn i vardagsrummet de gånger jag behöver skriva ut. Det är ju inte dagligen. Fast eftersom datorn inte längre har något batteri, så måste jag ta med sladden (som jag tänker fästa vid datorbordet). Det blir kanske enklast att rulla in hela bordet i vardagsrummet? Lite bökigt, men det går.
20-09-21:
Dagen började med besvikelse. När jag kom fram till mitt gym så stod Pepe utanför. Han berättade att gympan skulle bli inställd för att de hade strömavbrott! Tydligen var alla fastigheter på den sträckan av gatan utan elektricitet. Okänt varför. Men detta är ju Spanien... Besviken gick jag hem igen. Jag gick en extra runda med hundarna, men det är förstås inte alls lika bra motion.
Hundarna kivades som vanligt när jag tog på dem selarna, men efter promenaden så samsades de så här bra:
Egentligen ville jag se dagens Covid19-statistik för El Campello, men jag hittade inga aktuella siffror. Jag hittade lite annat. Är läget verkligen bättre i USA, än det är i Sverige? Jag vet ju att det är illa här i Spanien, men...
Här är läget fortfarande mycket varierande i de olika regionerna.
Valencia-regionen skryter med att vara den region som har den lägsta infektionsgraden i hela Spanien, nu under andra vågen. Men även här smittas folk förstås. Så de förhatliga munskydden lär jag få dras med ett bra tag till.
AMEC ("föreningen för äldre") här i Campello har haft möte. De vill starta 11 aktiviteter (av 21). Däribland spanska för utlänningar, som jag brukar gå på. Det verkar som om kommunen har gett tillstånd till detta. Jag undrar om man måste gå till Centro Social-huset för att få mer information.
Tänk så mycket gott man kan äta när man bantar med LCHF. I går lagade jag gräddstuvad vitkål, som jag bl a kryddade med dragon och vitlök. Det blev jättegott! Sedan kan man ju ha kyckling eller köttfärs till, men i går åt jag bara vitkål. Eftersom jag har knappt hälften kvar, så ska jag ta något till den i dag. Jag lagar alltid 2-5 portioner åt gången, eftersom jag inte gillar att laga mat.
Men jag har faktiskt insett att man måste laga mat åt sig! Särskilt om man vill äta nyttig mat, och längre fram hålla vikten. Lagad mat mättar ofta mer än sådant som man kan stoppa i sig som det är. Jag ska försöka bättra mig. Jag har ju tid att laga mat!
Kan ni tänka er! I går såg jag på TV! (SVT Play närmare bestämt, via VPN.) Det var Kerstin som tipsade mig om filmen nedan. Jag är ju fan av Leonard Cohens musik (särskilt texterna) så jag tyckte att programmet (1h 37 min) var både intressant och trevligt. Filmen fokuserar på Leonards förhållande med Marianne.
Nedan några foton på hur balkongen ser ut just nu. Jodå, ganska mycket oordning. Detta är alltså "före-bilderna". Om ni får se "efter-bilderna" i dag eller en annan dag, det återstår att se.
Varför jag har ett uppspänt "mat-paraply" framme? Jo, det är för att skydda hjärtrevan som gråsparvarna försöker äta upp.
I dag säljer Westwing 2 små nätta soffor (djup och längd: 74 x 122 resp 72 x 128 cm). En så liten soffa drömmer jag om att ha i vardagsrummet. Sen någon gång i framtiden när jag har vunnit på lotteri och kunnat glasa in balkongen...
Texten nedan kommer från Olof Röhlanders "veckans peptalk". Det ligger mycket i det faktum att det är vårt eget förhållningssätt som avgör hur vi upplever saker och ting. Så låt oss välja det förhållningssätt som gagnar oss bäst! Det händer någon gång att jag ältar gamla sorger, vilket är dumt eftersom det inte leder någon vart. Men för det mesta försöker jag se framåt och hitta lösningar på problemen. Det är faktiskt enklast att bara acceptera det som har varit. Vi kan ju ändå inte ändra något i efterhand. Fast vi kan förstås säga förlåt, om vi har sårat någon. Så får den personen en sak mindre att grubbla över.
Nedan tre "under-tiden-arbetet-pågår"-foton. (Måtte nu inte ull-lössen spridas när jag har satt växterna tätt igen.) Klar blir jag tidigast i morgon. I kväll tänker jag fortsätta att läsa i boken som jag har börjat på.
20-09-22:
I dag fick jag mejl om att min sängsoffa kommer redan i morgon. Jag har svarat transportfirman att de kan komma efter 11:30. Jag tänker inte avstå från gympan! Tydligen levereras sängen i 3 paket som sammanlagt väger 30 kg. Det tyngsta ska väga 12 kg. Så det ska jag nog klara att hantera.
Men VAR ska paketen få plats, och hur i all världen ska jag få plats att montera sängsoffan? Jag måste förstås montera den i sovrummet, för monterad är den aningen bredare än dörröppningen. Det innebär att jag måste bära in min nuvarande säng i vardagsrummet, men även karmstolen, sänglådorna, och allt annat smått som står i sovrummet.
Sedan kommer jag att ha både min resårsäng och datorbordet stående i vardagsrummet en period. (Tills jag har sålt eller gett bort dem.) Det blir trångt!!!
Jag fotograferade min karmstol, med alla sängkuddarna som ligger där på nätterna. Snart kommer även de 2 nya ryggkuddarna att ligga i stapeln, men det ska säkert gå bra. Jag är bra på att stapla. (Och jag vill ha många kuddar på sängen!)
I morse gick hundarna och jag en längre promenad än vad vi har gjort på länge. Och Stella gick hela vägen!!! Vi gick t o r ända ner till hamnen. Så långt har vi inte gått sedan nedstängningen i våras. (När vi sedan fick lov gå ut i slutet på juni, då var det för varmt för hundarna att gå så långt.) Men i morse när vi gick ut var det bara 25° och lite lätta moln. (Det är varmare och soligare nu.) För hundarnas skull satte vi oss några minuter på en bänk i hamnen, så de fick vila tassarna lite. Men sammanlagt (vilan oräknad) så promenerade vi ca 1 timme och 15 minuter, och vi gick inte sakta. Bra gjort av Stella!
När vi kom hem så drack hundarna ganska mycket vatten, och sedan la de sig och vilade.
Ute på balkongen gör gråsparvarna vad de kan för att skita ner. Jag har ännu inte fortsatt mitt arbete därute.
Kanske jag först borde förbereda och röja lite inför sängleveransen i morgon? Kanske jag måste flytta matbordet närmare fåtöljerna, för att kunna ställa sängen lutad mot Billy-hyllorna? Och så måste jag ta bort den understa tavellisten som jag har skruvat fast på garderoben vid sängen (för att ha väckarklocka mm på). Den måste nämligen flyttas ca 3 cm högre upp för att sänggaveln ska gå fritt.
Jag ser fram emot att sova i den nya sängen! Fast det blir provisoriskt de första nätterna. Efter månadsskiftet (när jag vet om jag har råd) ska jag nämligen beställa en madrass från Ikea som ska ligga på ribb-botten. (Moshult, 10 cm tjock, 53 € inkl frakt.) Ovanpå den ska jag ha min Tempur-madrass som bäddmadrass. Jag hoppas verkligen att det blir en lagom kombination av mjuk yta men med fast botten. Jag tror att detta är vad min kropp behöver. (Tills jag får råd med Moshult, så får jag ligga på bara bäddmadrassen, och det kan bli lite för hårt.)
Tja, jag ska nog kunna hålla mig sysselsatt.
När jag bodde i Sverige tyckte jag ofta att höstdagjämningen (i dag) var lite vemodig. Detta eftersom dagarna blir kortare och mörkare. Här i Spanien blir det aldrig lika mörkt på vinterhalvåret, och ännu känns det som sommar. Här känner jag inget vemod alls. Det var ju för att få mer ljus, sol och värme som jag flyttade hit!
Börjar ni ta D-vitaminer fr o m i dag? Det bör man i Sverige, fram till vårdagjämningen. T o m spanjorer kan ha D-vitaminbrist! I dessa pandemi-tider är det extra viktigt att inte ha för låg D-vitaminhalt i kroppen. Nu vet vi ju att de som har låg halt generellt blir sjukare om de får covid-19, än de som har hög halt. Åtminstone november - februari tar jag själv D-vitamintillskott, fast jag bor i ett soligt land. Vi har också fått lära oss de senaste åren, att D-vitamin är betydligt viktigare för oss än vad vi trodde förr.
Jag tar den här sorten: https://www.pharmanord.es/productos/activecomplex-vitamina-d (40mcg), motsvarande i svenska webbshopen: https://www.pharmanord.se/produkter/dpearls-38mcg. Med högre D-vitaminhalt: https://www.pharmanord.se/produkter/dpearls-80mcg och https://www.pharmanord.se/produkter/dpearls-125mcg. Nej jag får inget betalt för att göra reklam för danska Pharmanord. Men jag tycket att det är ett bra och pålitligt märke. Vi måste alla vårda vår hälsa! Den är inte gratis, som vi trodde när vi var unga.
Nu är jag så klar jag kan bli på balkongen för stunden. (Jag stoppade in en stolsdyna i tvättmaskinen, så skåpet står öppet.)
De här sakerna ska ner i förrådet:
Eller borde jag ge bort det lilla blå bordet? Rullbordet nedan ska också till förrådet. Men inte mina "substitut-katter". De ska stå på balkong-golvet, framför en av krukorna. Men kanske jag bara borde behålla de 2 röda katterna, och ge bort den svarta som ligger hoprullad? Jag kan inte ha kvar allt, bara för att jag tycker om det. Jag har inte plats!
Någon som vill ha en lättskött katt? (Den är svart, färgen blev lite konstig på fotot. Längd ca 27 cm, tål att ligga ute.)
Jag upptäckte att jag har 3 öppnade jordpåsar (av 2 sorter). Jag ska ge bort 2 (+ 1 påse begagnade leca-kulor). Jord är en färskvara, och nu i höst ska jag bara plantera små sticklingar. Då räcker 1 påse mer än väl.
Just nu har jag ingen dörrmatta. Jag slängde den gamla. Kokosfibrerna började släppa. Jag har en till nästan likadan i förrådet, som tyvärr ligger långt in. Den ska jag hämta när jag kommer åt den. För en dörrmatta behövs, så mycket skräp som det blir på balkongen.
Jag saknar min 4-hjuliga kärra, som har försvunnit. Jag hade behövt den nu. Erik har heller inte fått låna bil på sistone, och alltså inte kunnat köra hit min lilla 2-hjuliga. Jag har ju min "dra-maten-kärra", men det är liten och klen. Och eftersom det faktiskt är 1,8 km t o r till förrådet, så vill jag inte springa fram och tillbaka med famnen full hur många gånger som helst. Även om det är bra med motion.
Nu bör jag börja röja i sovrummet... (Och fylla vardagsrummet.)
Elexir D-vitaminer är också bra. De är billigare: https://www.meds.se/elexir-d3-vitamin-1000ie-100-kapslar och https://www.meds.se/elexir-d3-vitamin-2500-ie-180-kapslar.
Nu har jag nästan tömt sovrummet, så när som på sängen.
Jag har gjort plats så min resårsäng kan stå lutad mot Billy-hyllorna. Resten av vardagsrummet vill ni nog inte se. Om där var trångt innan, så är där oerhört fruktansvärt trångt nu.
Jag har t o m varit tvungen att ställa saker i köket. (Sänglådorna och karmstolen.) Nu kan man bara gå i sidled... Men det är ju tillfälligt, som tur är.
20-09-23:
I dag tränade vi arm-musklerna rejält på gympan. Det var ju bra, så är jag i form för att bära sängdelarna när sängen kommer. De har sagt att de kommer efter klockan 17. Jag har rullat ihop min Tempur-madrass, och lagt den på matbordet. Snyggt va?
Förresten ville någon av er se hur illa det ser ut i vardagsrummet nu. Här kommer 2 foton (tagna innan jag la madrassen på bordet). Det är lite trångt...
Fast i går lyckades jag ta mig fram till läs-fåtöljen. Där satt jag sedan med hundarna i knäet och läste ut boken Skam. Den var bra. Det var intressant att lära känna bokens huvudpersoner och deras sätt att tänka. Skam handlar till stor del om vad vi kan göra med våra liv. Att oavsett yttre omständigheter så kan vi själva påverka så livet blir bättre eller sämre. Allt handlar om de val vi gör. Ibland väljer vi rätt, ibland fel.
Så här ser min säng ut - utan bäddmadrass. Den är i gott skick. Bäddmadrassen (som ligger i förrådet) är i ännu bättre skick, för den är knappt använd. Jag hoppas att någon vill ha sängen!
Jag satte sängen på 2 medar med hjul, och skruvade av benen. Fast jag fick problem när jag skulle ta kurvan från sovrummet, via hallen, in i vardagsrummet. Det fattades ca 30 cm för att det skulle gå. Så jag fick ställa den på högkant. Det är väldigt mycket svårare när man är ensam, men jag klarade av att "komma runt hörnan" och sedan kunde jag sänka ner sängen igen.
Nu står den (på medarna) lutad mot Billy-hyllorna. Det slog mig, att om någon skulle vilja köpa sängen av mig, då vill den personen förstås provligga sängen först. Jag har mätt nu, det ska precis gå att vicka ner den så den står på golvet. Bra! (Jag behöver bara flytta undan dator-bordet och matbords-stolarna.)
Jag passade på att knäskura sovrums-golvet, nu när rummet är tomt. (Fast innan dess flyttade jag upp tavellisten på garderoben 5 cm.) Nu är allt klart för sängens ankomst. Hoppas jag hinner montera den innan läggdags...
Nellie tycker att jag stökar för mycket, så hon gömde sig i Stellas "koja". (Nellie är rädd för dammsugaren, och gömmer sig alltid när jag tar fram den. Den morrar så ilsket, så hon litar inte på den.)
Sängen kom klockan 18. Nu är klockan 21:10 och själva sängstommen är färdigmonterad. Nu ska jag bara skruva fast lamellerna till sängbotten också. Bara 24 skruvar kvar. Sedan kan jag lägga i min Tempur bädd-madrass och sova på den i natt. Det blir nog lite hårt, men om en vecka hoppas jag ha råd att beställa en riktig madrass. Ni kommer att få se foton från säng-monteringen i morgon.
I morgon ska jag förresten äta en 3-rätters middag tillsammans med Kerstin och Lena på La Cova. Jag vägde 54,0 i morse. Undrar vad jag väger på fredag? Jag tänker naturligtvis inte sitta och titta på maten. Jag tänker äta! I så trevligt sällskap kommer maten att smaka ännu godare, så det får bli som det blir.
20-09-24:
Hundarna är så nöjda så i dag. De fick nämligen sova i min säng från ca 04 i morse. Själv kunde jag sova i natt, men bekvämt var det inte. Det är klart att jag behöver en riktig madrass i sängen! Genom min mjuka bäddmadrass kände jag varenda ribba. Lufe säljer 17 cm höga madrasser till sina sängar. Men eftersom jag vill ha en bäddmadrass överst, så väljer jag en 10 cm hög madrass från Ikea istället.
Senare i dag (efter La Cova-besöket) så tänker jag gå till förrådet. Jag tänker dels ställa dit de extra saker som nu står på balkongen, men framförallt ska jag hämta bäddmadrassen som hör till resårsängen. Om jag lägger den under min Tempur-bäddmadrass, så blir det ju aningen skönare, i väntan på Ikea-madrassen.
I Spanien är läget så här, skriver El Sueco:
I Doktorn.com kan man läsa följande positiva nyhet:
I går kom min nya sängstomme. Både Lufe och transportfirman har varit väldigt bra att ha att göra med, så jag är nöjd. Tänk att hela sängsoffan fick plats i det långa paketet! Det korta innehåller lamellerna (ribborna till botten), och ryggkuddarna låg förstås i ett eget paket.
Ryggkuddarna ställde jag åt sidan, de behövs inte förrän jag bäddar sängen igen. Så småningom ska jag klä om dem i samma sandfärgade tyg som jag har på allt annat.
Eftersom Lufe går in för att vara ett miljövänligt företag så skickar de inte med en monterings-anvisning på papper. Monterings-anvisningarna finns istället på Lufes webbsida där man kan ladda ner dem som PDF. Men de har också jättefint gjorda instruktionsfilmer. Titta på den som gäller sängsoffan! (https://www.youtube.com/watch?v=xxy7eHogbOY&feature=youtu.be&list=PLmP0qy0tiVWm8_36c4v0tVPcaNwUgyLkN, 1 min 36 sek). Väldigt pedagogisk och tydlig, samt skickligt gjord.
Fast i videon står sänggavlarna för sig själva, och långsidorna hänger i luften. I verkligheten var det inte lika enkelt att få ihop allt. Jag fick palla upp långsidorna och stötta gavlarna så gott jag kunde. Det hade varit klart enklare att vara två.
Men jag fick ihop stommen! Då hade klockan hunnit bli 21, och jag var illröd i högerhanden. Att skruva i alla skruvar för hand sliter på huden. Jag är dessutom utpräglat högerhänt, så jag kan inte turas om med händerna.
Då var det dags att skruva fast ribborna. Jag skruvade fast de 2 yttersta, sedan gav jag upp. Jag la försiktigt på bäddmadrassen utan att rubba ribborna. (I natt laddade jag min lilla skruvdragare, så innan läggdags ska jag skruva i de sista 20 skruvarna.)
Precis som jag trodde så passade min Tempur-madrass, trots att den är 90 x 200 cm, och sängen är 90 x 190 (spansk standard). Madrassen är nämligen lätt att trycka ihop lite på längden.
Nedan är sängen klar för första natten. Längden passar mig precis. Jag kan ha en hand utsträckt ovanför huvudet och tårna sträckta åt andra hållet - jag får plats ändå. Så vad ska jag med längre säng till? Lufe säljer både 190 och 200 cm långa sängar, men eftersom jag bor trångt valde jag förstås den kortare.
På bygget här bredvid håller de bl a på med att silikona runt alla fönster. Jag hoppas verkligen att det gröna bandet mannen har om midjan sitter fast ordentligt, för på fotot befinner han sig på 3:e våningen.
I Spanien talar man mycket om 60/30/10-regeln när det gäller att kombinera färger. Det står ofta i mina heminrednings-tidningar. Jag känner inte igen begreppet från Sverige. Gör ni? Enligt regeln ska man ha 60% av en färg, på t ex väggar, golv, och de största möblerna. Sedan ska man ha 30% av en accentfärg, och 10% av en annan accentfärg som kompletterar den första. Tanken är kanske inte så dum.
Jag har nog mer än 60% vit-creme-sandfärg-björk, och sedan olika accentfärger i olika rum. (Rosa i sovrummet, turkos i hallen, gult i köket, och blått i vardagsrummet.) Jag har aldrig tänkt på procentfördelningen. Jag gillar ljusa, klara, glada färger, men vill ha en lugn bas.
Eftersom mina pengar aldrig räcker till, så kan jag sällan genomföra mina inredningsplaner. Bruna luckor i köket är förstås helt fel. De borde vara vita eller creme-färgade!
Nedan handlar det om att kombinera rött och rosa.
Vi hade jättetrevligt på La Cova, åt gott och pratade 3 timmar sammanlagt. Jag har tagit foton, men dem får ni vänta med att se till i morgon. Då ska jag också berätta mera.
Klockan är 19, och jag har precis kommit tillbaka från förrådet med bäddmadrassen. Jag känner mig helt slut. Det är väl den fuktiga värmen som gör sitt till. Jag vet inte hur varmt det har varit i dag, men det är 28,2° nu (och 68% luftfuktighet). Jag band fast madrassen utanpå shoppingkärran och fick på så sätt hem den.
Men det var jobbigt uppför backen, och att ha all tyngd på handleden (som man oftast har när man drar en 2-hjulig kärra). Jag inser att jag på sikt måste ha en 4-hjulig kärra, när jag har så långt till förrådet. Jag blir ju inte yngre. Riktigt bra 4-hjuliga kärror är svindyra, jag har sett för över 800 €! Jag har letat på webben tidigare, och sparat en del skärmdumpar. Nedan 2 exempel: en kombikärra, samt en som är jätteliten hopfälld men rejäl utfälld. Båda är på tok för dyra, men verkar vara bra annars. Lidl säljer en liten 4-hjulig för 35 € i sin webbshop, men den verkar vara sämre än min förra. Det lär ändå dröja innan jag får råd med en kärra. Det är mycket annat som står före på önskelistan. Än så länge får jag bära så gott jag kan.
Jag är väldigt trött nu. Jag orkar inte skruva i skruvarna i kväll, det jobbet sparar jag till i morgon eftermiddag. (Men jag får åtminstone sova på dubbla bäddmadrasser i natt.)
20-09-25:
Först ska jag berätta om La Cova-besöket i går. Som ni vet har ingen av oss någonsin blivit besviken på maten på La Cova. Den var förstås lika god som vanligt i går. Sedan var det ju väldigt trevligt att sitta och prata om allt möjligt i lugn och ro medan vi åt. Nedan några foton som vi tog innan vi hade beställt. Visst ser vi alla förväntansfulla ut!
Få restauranger slår La Covas utsikt.
Vi valde olika förrätter: lax-sallad, gazpacho och roquefort-paj. Jag valde det senare.
Som huvudrätt valde Kerstin kyckling, medan Lena och jag valde dorada (fisk).
Grönsakerna fick vi dela på.
Till efterrätt valde lena frukt, medan Kerstin och jag valde cheesecake.
När det var dags för efterrätten bad Kerstin servitören ta ett par foton på oss. Det gjorde han. I bakgrunden kan ni se att borden står mycket glesare än vanligt.
Sedan tog Kerstin ett foto på mig.
När vi var mätta och belåtna så började vi traska hemåt. Vi tog vägen runt om hamnen. De 3 första fotona är tagna från La Covas terrass.
Precis som vanligt var det gott om fiskar i hamnen.
La Cova sett nerifrån hamnen:
Nu förstår Lena mig precis. Hon tycker också att det är hemskt med munskydd! Kerstin gör som jag, drar ner det under näsan när ingen är i närheten.
De 3 katterna väntade tålmodigt på att de som fiskade skulle få fisk - och dela med sig. 2 av katterna var tämligen runda, så de får nog en och annan smakbit.
Ale-Hop-kon följer förstås reglerna, och använder nos-skydd.
I dag har jag tagit det ganska lugnt. Visserligen var det tufft på gympan, med många magövningar, men annars har jag bara gått några hund-promenader, skruvat i skruvarna, och tvättat en maskin.
Jag la dörrmattan som legat i förrådet på plats. Jag tycker inte om färgerna. Mattan är för mörk. (Den gamla var "tvärt om", med mörka fåglar på ljus botten. Jag köpte dem i 2-pack.) Men nu får jag förstås slita på den här i höst och i vinter, så får jag se i vilket skick den är när våren kommer.
Jag duschade katten som var ganska smutsig. Nedan ligger den på skurtrasan och torkar. Jag ska ge bort den - fast jag tycker att den är söt.
Det gick ganska snabbt att skruva i de 20 skruvarna, nu när jag hade skruv-dragaren till min hjälp. Jag började i mitten.
Jag satte sedan de 4 sänglådorna på plats. Som benen sitter på den här sängen så kommer jag att få plats med en 5:e låda. Bra! Jag har 2 till i förrådet, så jag ska ta hit en. Sedan är det en helt annan sak att det vore mycket mer lättstädat, om jag inte hade några sänglådor alls. De här går i alla fall på hjul som kan rulla åt alla håll.
Först bäddade jag sängen som vanligt. Men till den här sängen kan jag ha överkastet invikt-omstoppat (inte hängande). Jag sydde det för att det skulle användas så.
Sedan la jag på ryggkuddarna, för att prova hur det blev. Det blev bra, fast färgen är fel. Om jag verkligen skulle använda sängen som soffa (också), så skulle jag sy ett nytt överkast av det oömma sandfärgade tyget, och klä ryggkuddarna i likadant tyg. Jag har några meter tyg liggande, men hur långt det räcker vet jag inte. Av det tunna lintyget med rosor har jag inte mycket kvar. Det kan räcka till några prydnadskuddar, inte mer.
Jag är väldigt nöjd med min nya säng! Jag tycker fortfarande att den som Maison du Monde sålde var snyggare. Men den hade jag inte råd till, och nu är den slutsåld. Den här är enklare i modellen, men fyller sin funktion lika bra. Nu ska jag bara beställa en madrass till den också. Fast jag sov bättre i natt, när jag sov på dubbla bäddmadrasser. Det blev nästan tillräckligt skönt. Jag funderar på att behålla bäddmadrassen som hör till resårsängen, för framtida bruk. Den är bra. Och jag gissar att jag ändå inte får något för min gamla säng, fast jag ska fråga i secondhand-affären i backen.
Jag kan ju inte ha kvar sängen stående i vardagsrummet någon längre tid. Annars kunde jag kanske ha satt in en annons (på Spaniens motsvarighet till Blocket) och väntat på rätt köpare. Men det funkar inte att ha sängen så här. Jag kan t ex inte komma åt porslinet i vitrinskåpet. (Jag har 1 tallrik och 2 te-muggar stående framme, så tillfälligt klarar jag mig.)
I dag fick jag syn på (på Amazon) att det numera tillverkas små silikon-hållare som man ska sätta över mun och näsa, för att munskyddet inte ska smita åt. De är inte dyra, och går förstås att tvätta. Man fäster dem på själva munskyddet. Jag undrar om de är sköna? Det skulle vara intressant att prova. Det finns olika modeller...
Det senaste på munskydds-fronten är annars att de nu finns att beställa med vinter- och jul-motiv. (Det vill jag inte ha.) Vilken masstillverkning det har blivit av munskydd! Om någon hade sagt det för 1 år sedan, så hade vi aldrig trott henne/honom. Det är kul med mönster och färger (det lättar upp lite i eländet), men hemskt att behöva använda skydden. De senaste jag köpte (tillverkare Zyueer) är de bekvämaste hittills. Nu använder jag bara dem.
Andra nya varianter (som jag gillar):
20-09-26:
Förmiddagen har bjudit på lite motgångar. Jag skickade mejl till secondhand-butiken Recycla med många foton på min säng och mitt datorbord, inkl alla uppgifter. Jag frågade om de var intresserade av att köpa möblerna. De svarade bums att de inte är intresserade. Jag undrar varför? Möblerna är i bra skick, och jag hade tänkt sälja dem billigt. Kanske de är för "nordiska"? Träslaget björk är inte vanligt i Spanien, och det är nästan bara barn som sover i enkelsängar. Mjuka sängar finns inte att köpa här, och dessutom är min säng 200 cm lång (mot spansk standard 190 cm).
Jag vet att välgörenhetsbutikerna gärna tar emot. I alla fall normalt. Tänk om de inte hämtar möbler nu under pandemin? Jag är beredd att ge bort möblerna, men eftersom jag verkligen behöver pengar så vore det förstås bra om jag kunde få något för dem. Jag mejlade nyss till Alicia och frågade om hon känner någon som skulle behöva en säng eller ett datorbord. Men för att Alicia skulle läsa mejlet var jag tvungen att först "whatsappa" henne och säga att jag hade mejlat. De flesta spanjorer använder bara Whats App...
Sedan gick jag in på Ikeas webbsida för att beställa madrassen (Moshult i storlek 90 x 190). Då visade det sig att den är tillfälligt slut. Suck. Och det stod inget om när den beräknas komma in. (Den fanns härom veckan...) De ska skicka mig ett automail när den har kommit in igen. Det är tur att jag har 2 bäddmadrasser att sova på. Det är lite för hårt, men det går an. Om jag bara hade haft 1 så hade det inte gått alls. Då hade jag känt mig helt leabröden som vi säger i Skåne. (Ordagrant betyder det att kroppens leder är brutna, men man avser "ont i kroppen p g a något man gjort".)
Men annars är allt bra! Solen skiner och vi har lite svalare väder(26°). Fast jag väger 7 hg mer än före La Cova-besöket...
Det är inget fel på shoppingkärran i dra-maten-modell (från Aldi) som jag har. Den är tvärtom jättebra - om man använder den när man handlar mat. Lätt och smidig. Men som transportkärra är den inget vidare. Det största felet är att öppningen är så liten (23 x 31 cm). När jag nyss gick ner till förrådet och hämtade den 5:e sänglådan, då fick jag binda fast den utanpå. Just sänglådan hade jag kunnat hämta utan kärra, för den är lätt, men jag skulle ändå köra ner lite smått till förrådet.
På senare år har det kommit en ny modell av shoppingkärror. De heter Playmarket We Go.
Det är från samma tillverkare som min stora shoppingkärra som ligger i förrådet till ingen nytta. Den har 6 hjul, men lika liten öppning som den mindre jag har här i lägenheten. Den är superbra till sitt ändamål, och väldigt lättkörd, men för stor för att jag ska använda den till vardags. Jag handlar ju bara till 1 person, så jag bär oftast mina inköp i en kasse.
Playmarket Go Up-kärran som jag har i förrådet ser ut som nedan. Min är marinblå. Man kan både köra den framför sig på 6 hjul, eller dra den bakom sig på 2 hjul. Facket utanpå är ett frysfack. Den blir liten när den är hopfälld. Är det något som vill köpa den av mig? Kanske för halva priset? (Den kostade närmare 100 € år 2007, och de verkar kosta 80-130 € nu.) Min är i bra skick!
Så här ser den nya varianten (Playmarket We Go) ut :
Den har ovanligt stor öppning, är hopfällbar, och kan lasta 20 kg. Det senare är ju inte jättemycket, men fram och tillbaka till förrådet vore den säkert idealisk. Det vore bara möbler som jag inte skulle kunna transportera med den. (Och egentligen ska jag ju inte ha möbler i förrådet.)
Den är flexibel, tvättbar, och har regnskydd.
Jag har sett den i 4 olika färger. Jag tror att jag tycker den gråblå överst är snyggast, eller möjligen den röda. Kärran har egentligen bara en hake. Den är svindyr, precis som alla Playmarkets kärror! Men de har betydligt högre kvalité än "normal-kärrorna". De som säljer den här billigast tar 95 €, men normalt kostar kärran 120 - 130 €.
Nej, jag kan förstås inte köpa en sådan här kärra heller. Men ta reda på fakta om olika kärror kan jag. Då vet jag exakt vad jag helst vill ha, den dagen i framtiden när jag får råd att köpa en.
Så här tror jag att jag ska bädda sängen till vardags. Jag la överkastet upp om ryggkuddarna, och lät det hänga löst framtill. Enkelt, och så blir det "samma tyg" på ryggkuddarna.
Mina små kära flickor:
Kvällshimlen: