Sparad dagbok 65. (Fr o m 20-07-15 t o m 20-08-10.)

20-07-15:

Även i dag var vi 9 på gympan. Det är ganska lagom, för då kan vi hålla hela 3 meters avstånd till varandra. I dag fick arm-musklerna en rejäl omgång. Jag känner mig alltid pigg när jag går hem från gympan. Och jag tycker alltid att det är roligt. Pepe gör träningen omväxlande, och så skämtar han med oss emellanåt.

Om allt går som det ska så blir jag kanske vaccinerad mot Covid-19 under perioden april-juni nästa år. Det är länge till dess, men ändå - hopp är hopp. Blir jag vaccinerad så kommer jag att kunna krama om mina barn och barnbarn nästa sommar! Det ser jag fram emot!

Nu på eftermiddagen gick vi en promenad här i närområdet. När jag skulle plocka fram hundarnas selar så började de slåss. De morrade argsint och försökte bita varandra. Det händer då och då nu, men hände aldrig förr. Jag brukar raskt ta upp den närmaste i famnen och prata lugnande. Då brukar båda slappna av. Jag vågar inte låta dem bråka färdigt själva, för jag är rädd att de kan råka skada varandra på riktigt.

Jag har samma kjol på mig som i går (med fickor både bak och fram), så gamla kameran följde med. Ni får se fotona nedan i kronologisk ordning. Vi gick runt de 2 kvarteren norr om vårt, och sedan hem igen. Stella gick sakta, sakta.

Jag tänkte skriva att hundar inte tittar framåt när de går, som vi människor gör. Men det stämmer ju inte längre. Hälften av alla människor tittar nedåt, på sin telefon, och ser aldrig omgivningen. (De missar kanske alla de blommande bougainvilleorna, som jag njuter av att se.) Hundar bryr sig mindre om vad de ser, och mer om alla de spännande lukter som nosen kan uppfånga.

När vi kom hem igen så drack båda mina små vatten, och sedan la de sig för att vila. Nu är här så lugnt, så lugnt.

Apropå inget särskilt, så skulle jag egentligen behöva ett så här stort vardagsrum:

20-07-16:

Det är inte bara jag som pratar om munskydd...

Jag hade plockat fram nycklarna till Lenas lägenhet, för jag hade tänkt gå och vattna i dag. Men jag hade tänkt gå 1 timme senare än det blev. Nu hade jag nyss kommit hem från morgon-promenaden med Stella och Nellie, och hade tänkt äta något. Men då ringde telefonen. Det var reparatören som sa att han stod utanför Lenas lägenhet. Jag skyndade mig dit, glad för att Lenas balkong-handtag äntligen skulle bli lagat. Men se det blev det inte.

Reparatören hade nämligen inte fått se fotona som jag skickade till Ferrokey, och visste inte alls vad det var han skulle reparera. Han trodde det rörde sig om en trasig persienn... Nu fotograferade han fyrkantspinnen och tog mått på den, och sedan tog han det trasiga handtaget med sig. Han hoppas kunna laga det på något sätt under morgondagen (fast han egentligen är fullt uppbokad). Jag hoppas på det bästa!

När jag hade vattnat Lenas växter (som var väldigt torra), så gick jag El Paseo hem. Det märks knappt att det är fiesta i dag, allt det vanliga firandet är ju inställt. Men lite dekorationer har man i alla fall satt upp.

Det var en hel del folk på stranden.

Det är SUP (Stand Up Paddle) -skola på stranden. Deltagarna får först träna på land. Jag har läst att SUP-paddling tränar hela kroppen, och inte är så svårt som det ser ut. Det rekommenderas även för äldre (vilket måste betyda folk i min ålder). Det finns tydligen många olika sorters brädor. Vissa är lättare att stå på, andra glider fram snabbare i vattnet. Om jag får råd någon gång så vill jag gärna prova!

Även om SARS-CoV-2-viruset har förstört mycket, så är El Campello fortfarande mitt lilla paradis.

Ulf drog ett skämt häromdagen. Han frågade mig om jag vet vad dörrmatta heter på spanska. Ja, svarade jag, felpudo. Nej, sa Ulf, rätt svar är mattadoor!

20-07-17:

Mellan 10 och 11 var jag på gympan. Därifrån gick jag direkt till Jaime Pelequeros där jag hade tid 11:15. Nu har Jaime klippt mitt hår ännu kortare. Det är bara 15 cm ovanpå huvudet (mot 20 cm innan). Det känns skönt och lättskött i sommarvärmen. (Men kortare än så här vill jag inte ha håret.) Nedan okammat och naturellt...

Nu är det bara 3 dagar tills jag reser till Stockholm. För min del vore det förstås bra om så många stockholmare som möjligt är immuna. Då minskar ju risken för att jag ska bli smittad.

Här i Spanien smittas många i de röda områdena nedan, och några i de gulmarkerade.

Här i Alicante-provinsen har 9 personer smittats de senaste 24 timmarna. Av dem som har smittats på sistone beror 73% på familje-sammankomster.

Ett ganska vanligt fenomen här längs Medelhavet, är att folk rusar ner tidigt på morgonen och sätter ett parasoll och några solstolar på stranden, så nära vattnet som möjligt. De "paxar" för platsen, och hindrar andra att vara där. Sedan går de hem igen, och kanske sover en stund, eller så äter de frukost i lugn och ro. Men det är förbjudet att ockupera platsen på det viset. Man måste vara på stranden där man har sina saker. I Calpe har många fått böta.

Stella följde med på middagsrundan, men ville bli buren 3/4 av sträckan. (Och i morse gick Nellie och jag själva.) Nu ligger de och vilar. Både de och jag blir slöa i värmen.

Just nu är det siesta, men sedan hoppas jag att reparatören ringer mig - och att han kan laga Lenas handtag i dag (eller allra senast i morgon).

20-07-18:

OBS! Fr o m i dag blir det obligatoriskt att använda munskydd - även utomhus där avstånd kan hållas, i hela Comunidad Valenciana. Min personliga åsikt om det hela: Hu så hemskt! Jag återkommer snart med detaljer.

Nu måste vi bära munskydd på alla offentliga platser, även utomhus där det inte finns någon annan i närheten. Det rekommenderas att vi även använder munskydd i privata sammanhang där flera träffas. Men det senare är förstås inte obligatoriskt.

Det blir jobbigt! Ni som inte har provat att använda munskydd någon längre stund, kanske inte riktigt förstår hur det är. Förmodligen känns det värre när det är så varmt som det är i Spanien nu. Det blir alldeles varmt och klibbigt under munskyddet, och alla typer av glasögon immar igen av fukten från utandningsluften. Dessutom är det svårt att andas när man har munskydd. Man får inte tillräckligt med syre, utan får i sig mer koldioxid vilket gör att hjärnan fungerar sämre. (Detta är förstås ett problem även inom vården. Men där är det ju 100% motiverat att använda munskydd.)

Orsaken till obligatoriet är "den gamla vanliga", att när några har misskött sig så får alla lida... Många i åldersgruppen 20-40 år har struntat i att följa reglerna. De har haft privata fester, eller underlåtit att hålla avstånd under "nattlivet". Därför har smittspridningen i denna åldersgrupp fyrdubblats.

Det finns just nu 20 olika smitto-utbrott inom Comunidad Valenciana, som man smittspårar och försöker "kapsla in". Genom att införa tvång att bära munskydd så hoppas man kunna hindra vidare smittspridning.

Även på uteserveringar måste man ha munskyddet på sig, utom just när man äter och dricker.

Alla munskydd är inte godkända, enbart s k hygieniska och kirurgiska. Det är de vanliga sorterna som de flesta av oss redan använder. Däremot är det förbjudet att använda ansiktsmasker med andningsventiler. Munskyddet måste täcka näsa och mun, och vara tillverkat för ändamålet!

Det finns 3 undantag, när man inte behöver använda munskydd. Det är på badstränderna, i simbassänger och ute i naturen.

Personer med andningssvårigheter eller funktionsnedsättningar undantas från obligatoriet.

Jag är glad att jag åker till Sverige på måndag. Då slipper jag i alla fall 25 dagar av obligatorisk munskydds-användning...

En olycka kommer sällan ensam... Jag såg precis att något är konstigt med Mio. Jag har inte sett det tidigare, för fjädrarna har dolt det. Är det något allvarligt? Skada? Ohyra? Tumör? Typiskt att jag såg det precis nu när jag ska resa hemifrån. Jag skickade fotona nedan till veterinären. Det ser ut som en liten "rosaröd oval boll". Jag kan inte se hur det ser ut närmast kroppen. Han sitter inte precis stilla, Mio. (När jag fotograferade honom blev det många foton på "fel" sida, och lika många på en tom sittpinne.)

Jag satte fram en liten transportbur, ifall Erik blir tvungen att ta Mio till veterinären.

Dr William Li säger att födoämnena nedan stärker vårt immunförsvar, vilket är viktigt i dessa tider. (Men inte visste jag att EVOO är förkortning för Extra Virgin Olive Oil.)

El Campello kommun har tydligen lagt ut information på Facebook, även på engelska. Se nedan. Jag blev jätteglad när jag läste att man fortfarande inte behöver bära munskydd vid sport-utövande! Och inte heller när man befinner sig utanför tätbefolkade områden, där man lätt kan hålla minst 1½ meters avstånd till varandra. (De undantagen stod inte i tidningarna.)

Min veterinär svarade att det ser ut att vara en utvändig tumör på Mio, men att ett veterinärbesök kan vänta tills jag kommer hem igen. Ute på balkongen sjunger Mio lika vackert som vanligt, så han lider tydligen inte av tumören (än). Vi får se hur läget är i augusti. Jag låter inte operera en kanariefågel, även om han bara är 3 år. Skulle det vara illa så är det bättre att veterinären låter honom somna in för gott. Det är förstås väldigt tråkigt att Mio drabbas av detta! Inte ens fåglar går fria från cancer...

20-07-19:

I dag är det stora väsk-packar-dagen. Redan i förmiddags packade jag kabinväskan med kläder och lite annat. Den blev lagom full och vägde 8 kg. En stund senare la jag kabinväskan i den stora resväskan, och spände fast den i mitten. Sedan stoppade jag ner ett par små saker till (presenter), och fyllde resten av väskan med hopskrynklat kraftigt papper. (Det senare för att kabinväskan inte ska skramla omkring.) Den stora väskan vägde knappt 16 kg (inkl kabinväskan). Jag är tvungen att göra så här eftersom jag behöver min stora resväska på hemvägen. Då kommer både den och kabinväskan att vara proppfulla.

Fotot nedan är från El Armario de Sugar (som säljer hundsaker).

Jag har plockat fram allt (utom matsäcken) som ska ner i min lilla under-sätet-väska. Och så har jag packat den stora kassen som hundarna ska ha med sig till Ana. (Mat, Stellas medicin, deras trappa etc.)

Jag har också lagt långtids-näring till alla mina krukväxter, och vattnat dem rejält. Och så har jag förstås städat fågelburarna, och fyllt på mat och vatten. Nu ska både fåglar och växter klara sig till onsdag, när Erik kommer första gången.

Jag har tvättat det som låg i tvättunnan, och gått ut med återvinningen. Nu bör jag duscha, tvätta håret och städa lägenheten. Det är en del att förbereda när man ska ut på resa.

Alla traktens tidningar toppar med munskydds-tvånget.

Alla påpekar att vi fortfarande måste sträva efter att hålla minst 1½ meters avstånd till andra - även om vi bär munskydd.

Det är skönt att jag bor en bra bit från Katalonien. Där har bl a gymmen beordrats att stänga. Nu ska jag ju resa till Sverige, men ändå...

Det är skönt att det finns hopp i eländet!

Lagom tills jag ska resa till Sverige så slår vädret om! Jag har packat 1 kjol, 3 knäkorta shorts och 2 par långbyxor (varav 1 par tunna). Jag har liksom för mig att det brukar vara sommar i Sverige så här års. Men tänk om jag tar fel? Tänk om det regnar 4 veckor i sträck och jag bara får användning för de varmaste långbyxorna? Jag har i alla fall packat ner en regnjacka...

Men vilken kontrast det kommer att bli! Här har vi haft sol och ca 29° varenda dag, och jag har svettats i linne och korta shorts. Jag tycker om sol och värme, men på sistone har det nästan varit för varmt - särskilt om nätterna. Jag har svårt att sova när det är 28° i sovrummet.  Så svalare nätter ser jag faktiskt fram emot. Men inte regniga dagar.

Ana kommer och hämtar hundarna 18:30 i kväll. Jag ska försöka komma i säng i tidigt, för jag bör gå hemifrån klockan 06 i morgon bitti. Jag planerar att ta Tram-tåget + buss C6 till flygplatsen. På Arlanda ska Ulf komma och möta mig.

Nu har Ana hämtat hundarna. Här är tyst och stilla, och jag saknar dem redan. Men jag vet att de kommer att ha det bra.

Ni kan inte ana så glada de blev när Ana kom. De hoppade, skuttade, gnydde och viftade på svansarna. Det känns bra för matte-hjärtat att se. Och Ana verkade bli lika glad över att träffa hundarna. Jag tog på hundarna deras selar, Ana bar kassen med deras saker, och så gick vi tillsammans ner till Anas bil. Hundarna rusade direkt fram till rätt bil - och ville hoppa in. Jag spände fast dem i säkerhetsbältet och stängde dörren. Anas syster var med i bilen, och henne känner de också. Så det blev ytterligare ett kärt återseende. Mina små var så ivriga att de inte hann märka att jag inte följde med. Själv fick jag tårar i ögonen när vi skildes åt. Jag är väldigt förtjust i mina små adoptivbarn!

Strax innan Ana kom så tog jag ett par foton på hundarna. De här:

      

Jag har dammsugit och "slarv-städat". Nu ska jag duscha och tvätta håret. Därefter ska jag plocka undan lite som inte behöver stå framme när jag är borta. Strax före läggdags kommer jag att packa ner datorn i under-sätet-väskan. Matsäcken stoppar jag ner i morgon. (Det serveras ingenting ombord på planet, så jag måste ha något med mig. Fast vatten får jag köpa efter att jag har gått igenom säkerhetskontrollen.) Resan kommer att ta minst 10 timmar från dörr till dörr.

Eftersom flygplan aldrig väntar på sina passagerare, så kommer jag att ställa dubbla väckarklockor på ringning till klockan 05. Det tar lite tid att åka kollektivt till flygplatsen, och man ska ju vara där senast 2 timmar innan planet ska gå. (Incheckningen öppnar då.) Planet beräknas lyfta 10:35, och landa 14:25.  

20-07-20:

Resan har gått bra, men jag är trött. Jag gick hemifrån 05:55 i morse, och kom fram till Hässelby strand precis 11 timmar senare. Jag har lite att berätta, och en del flyg-foton att visa, men det får vänta till i morgon.

20-07-21:

Jag hade ställt mina gammeldags väckarklockor på ringning 05:10, men den första ringde 04:48. Alltså kom jag upp lite tidigare än jag hade tänkt mig. Följden blev att jag tog ett Tram-tåg tidigare än planerat, och då hann  jag med en tidigare C6-buss. Så jag var på flygplatsen nästan 3 timmar före avgång. Jag åt lite av min medhavda frukost och började läsa boken jag har med, Kristina Ohlssons Sjuka själar (en spänningsroman).

På flygplatsen hade alla munskydd, och på varannan stol var det förbjudet att sitta. På flera ställen fanns desinficeringsgel. Jag satt så jag kunde se incheckningsdiskarna. 2½ timme före avgång kom personalen dit (½ före de skulle öppna). Jag gick fram och ställde mig där den som står först i kön ska stå. (Men jag var den enda resenären där.) Personalen lät mig checka in i förväg. Sedan gick jag genom säkerhetskontrollen, där jag upplevde att de var lite noggrannare än vanligt.

Bara hälften av butikerna i avgångshallen var öppna. Några såg ut att inte ha haft öppet sedan före nerstängningen. Jag skulle ändå inte köpa något mer än 1 flaska vatten. Jag hann äta lite mer av min frukost, och läsa en bit till i den spännande boken. På flygplatsen var luften lite svalare och luftomsättningen bra - så mina läs-glasögon immade inte igen (inte senare i planet heller).

I lagom tid fick vi gå ombord. Jag satt på rad 2 vid fönstret, och ingen satt bredvid mig, och det satt ingen på rad 1. Norwegian försöker att ha säkerhetsavstånd, särskilt längst fram i planet, där personalen vistas. Det är ingen servering alls ombord nu, så man måste ha matsäck med.

Nu ska ni få se några av flygfotona jag tog i går. Jag fotograferade med min mobil (som bara kan ta foton med låg upplösning). Just när jag tog fotona så tyckte jag bilden såg bra ut, men i verkligheten hade nästan alla dålig skärpa. Det gick an på de första fotona, som jag tog på närmare håll. Nedan Alicante-Elche flygplats, taget från startbanan.

Alicante:

Playa Muchavista:

När vi kom nära El Campello hade planet hunnit stiga så pass högt, att mobilkameran inte längre klarade att fokusera. Synd, för det var annars klart väder. Jag kan själv se att det är El Campello, men frågan är om ni ser det.

Man kan i alla fall se de enorma växthusen utanför El Campello, där de odlar tomater.

Foton på moln har ni sett förr, så dem visar jag inte. Nedan börjar planet gå ner på lägre höjd på väg mot Arlanda.

Jag förundras varje gång över att Sveriges största flygplats ligger "mitt ute i skogen". Skogen går nästan ända fram till start- och landnings-banorna.

När jag hade landat så mötte Ulf mig. Framme i Hässelby strand blev jag bjuden på middag, och sedan packade jag upp. Jag la mig redan klockan 21, och sov ganska gott hela natten.

Det här med SARS-CoV-2-viruset kommer jag inte ifrån, vare sig i Spanien eller här i Sverige. Läget i El Campello är ganska bra, men i norra Spanien är det värre.

Här i Stockholm är läget "mittemellan". Inte så bra som i El Campello, men inte i närheten av att vara så illa som i norra Spanien. Vi har uträttat ett par ärenden "på stan" i dag, Ulf och jag. Jag såg 2 personer med munskydd, och bara ett fåtal som verkligen höll ordentliga avstånd. Däremot fanns det ganska många skyltar som uppmanade folk att hålla avstånd. Nu känner ju Ulf Stockholm så väl, så han lotsade runt mig på lugna gator, eller genom grönområden, där ytterst få människor gick. Och självklart åkte vi in till stan så vi med god marginal undvek rusningstrafiken.

Nytt hopp:

Mitt huvudärende "på stan" var att besöka Siden-Selma-butiken. Där hade jag beställt en liten silkesvadd-kudde i resestorlek. (Jag kan bara sova på små låga kuddar, och silkesvadd lär hålla sig svalt så jag har önskat mig en sådan kudde. Fast Siden-Selma skickar inte varor till Spanien.) Jag hade förhandlat fram en liten rabatt via mejl, och nu kan jag använda kudden här i Hässelby strand. Sen tar jag hem den förstås.

Jag köpte också plektrum till Rolf, för det önskade han sig. (Musikaffären låg nära Siden-Selma.) Och, inte minst viktigt, med Ulfs hjälp fick jag tag på en ny liten kamera, en riktigt bra till ett överkomligt pris. Den har jag packat upp nu i kväll, och batteriet ligger på laddning. Jag ska prova den i morgon. Synd att jag inte hade någon kamera med mig i dag (och inte mobilen heller) för vi passerade en hel del trevliga miljöer (som låg lite vid sidan av). 

Inka mejlade i dag det fotot som hon tog av mig och hundarna när vi träffades på 100 Montaditos den 2/7. Det får ni se nedan:

20-07-22:

Jag har glömt att berätta att jag har haft tur med vädret. Det har varit växlande molnighet med ganska mycket sol, och kring 19°. Regnat har det bara gjort sent en kväll. Ulf tycker att det är varmt, och jag tycker att det är en liten aning svalt. Men så var det hela 26° varmt redan klockan 6 på morgonen i förrgår när jag lämnade El Campello. Stor kontrast! (Kerstin skrev att de har 35° och vindstilla i dag.)

Min nya kamera heter Canon Ixus 285 HS. Självklart har jag tagit en ryslig massa foton i dag, för att testa den. Därför ska ni få se hela 55 foton från Hässelby strand och dess omgivningar. De första fotona tog jag från Ulfs balkonger.

Ulf har fin utsikt över Mälaren.

Nedan ett foto taget mot gården.

Och några nerifrån gården.

I dag gick vi till Vällingby. Jag hade fått en tid för synundersökning hos Smarteyes. Fast när vi hade gått halva vägen så ringde de till Ulfs mobil och berättade att de hade tekniska problem med sin utrustning. Jag fick en ny tid i morgon i stället. Eftersom vädret var fint fortsatte vi ändå vår promenad. Det är fina promenadvägar mellan Hässelby strand och Vällingby.

Eftersom det fina vädret höll i sig, så gick vi ytterligare en promenad på eftermiddagen. Då gick vi från Maltesholmsbadet till Hässelby strandbad, och tillbaka hem. 

Eken på bilden kallas Önske-eken och tros vara 300 år gammal.

Eken ligger i backen nedanför Ulfs lägenhet (inringad på fotot).

Strandliden går alldeles intill vattnet.

I morgon ska vi alltså till Vällingby igen, men annars tänker jag hålla mig här i Hässelby strand. Jag kom inte hit för att lata mig var dag. Jag har ganska mycket småsaker kvar här, och har mycket att gå igenom. Nedan ser ni alla lådorna som innehåller papper av varierande slag. Där ligger mina originalbetyg, mitt examensarbete från lärhögskolan och en del annat som jag vill spara. Men där ligger också 10 år gamla "ekonomi-papper" som bara kan kastas. Till höger skymtar Billy-hörnhyllan som jag drömmer om att få råd att flytta ner till El Campello.

Det är "bara" det som syns på fotot ovan, och det som finns i hurtsarna nedan (bl a tyg och hobby-artiklar), samt en del i källarförrådet (varav det mesta kan ges bort) som är kvar att gå igenom (och antingen ta med hem, ge bort eller slänga). Det kommer att ta sin lilla tid...

Covid-19 läget i El Campello är ok, men i norra Spanien är det desto värre.

Som jämförelse har Sverige haft ca 27 smittade per 100'000 invånare under samma period. (Jag hittar ingen statistik för de senaste 14 dagarna, så siffran gäller vecka 28.)

20-07-23:

I dag promenerade Ulf och jag till Vällingby Centrum. Det ligger 2,7 km från Hässelby strand. Målet var att få min syn undersökt på Smarteyes. Även i dag har jag haft tur med vädret, som ni ser av fotona.

Jag blev mycket noggrant undersökt, och det visade sig att min syn har försämrats ytterligare. Jag har även fått mer astigmatism. Optikern sa att jag inte bör ha vanliga progressiva glasögon, eftersom jag ser bra på långt håll, utan att jag bör ha rums-progressiva. Med sådana ska jag kunna se att läsa, kunna se på datorn, och se i rummet (eller ute) på upp till 5 meters håll. Med vanliga progressiva skulle jag inte kunna läsa, då hade jag behövt separata läsglasögon dessutom. Optikern förklarade att ytterst få människor (med större synfel) kan ha 1 par glasögon till allt. Ulf ser bra på alla avstånd med sina, men det är ovanligt sa optikern. Men tur för Ulf!

Det gick inte att använda glasögon-bågarna jag hade med mig (min favoritbåge), eftersom glasen slipas utomlands. Men jag lyckades hitta ett par tunna silverfärgade i liknande modell, fast aningen nättare. Tyvärr dröjer det 2-3 veckor innan glasögonen kommer. Om det dröjer 1 dag mer än 3 veckor - då sitter jag på planet på väg hem. Håll tummarna för att de kommer i tid! Jag ska ju helst hinna prova dem några dagar!

När man inte reser i rusningstrafik, då kan man få ha nästan hela tunnelbane-vagnen för sig själv. Jag har hittills inte upplevt att det har varit svårt att hålla 1½-2 meters avstånd till andra. (Och både optikern och jag använde munskydd.) Men så skulle det aldrig falla oss in att besöka Stockholms city i rusningstid, eller på kvällen. Det vore dumt att ta risker i onödan. Covid-19 är inte att leka med.   

I morgon ska både Ulf och jag hålla oss hemma. Jag ska bl a börja sortera papper.

Nu har jag så pass mycket text och foton här i dagbok, att jag borde skapa en Sparad dagbok 65 för att lägga över en del i. Om jag orkar i kväll så fixar jag det, annars får det vara till i morgon - eller nästa dag.

Sparad dagbok 65 är klar, men det tog på tålamodet. Att skapa den nya sidan, och lägga ut den på webben, tog mindre än 1 minut. Men sedan skulle jag skapa en hyperlänk mellan index-sidan och den nya sparade dagboken. Då började problemen. Hyperlänk svarade som vanligt INTE.

Först väntade jag 5 minuter och sedan försvann rutan där jag ska skriva, och Frontpage svarade inte så jag fick stänga av det med aktivitets-hanteraren. Jag öppnade hyperlänk igen, väntade 8 minuter, sedan försvann rutan, hela programmet slutade fungera - och jag fick stänga med aktivitets-hanteraren. Skam den som ger sig. Jag öppnade återigen hyperlänk och väntade återigen 8 minuter, sedan slutade allt att fungera så det blev aktivitets-hanteraren igen. Nu har jag ganska stort tålamod så jag öppnade hyperlänk en gång till. Och tänk - redan efter 2 minuter så lyckades jag få allt att fungera. Ni kan själva prova! Klicka på Sparad dagbok 65 i vänsterspalten så kommer ni till den nya sparade dagboken.

På sikt önskar jag mig förstås ett nytt program! Frontpage är från 2003, och all uppdatering samt all support har upphört.

Den spanska karantänen varade 99 dagar (vilket kändes som minst 70 dagar för mycket). Därefter fick vi äntligen lite mer frihet. Hur kan folk då vara så dumma att de samlas tätt tillsammans på en pub? 55 är bekräftat smittade hittills, och hela Totana kommun (med  30 549 invånare) tvingas återgå till fas 1. Stackars alla dem som är oskyldigt drabbade!

20-07-24:

En spanjor i Italien, Álvaro González Romero-Domínguez, har uppfunnit ett intelligent munskydd som heter Cliu, se fotot nedan. Det finns i 2 varianter, ett enklare för 90 € och ett dyrare för 250 €. Munskyddet håller i 5 år, så på sikt blir det billigare än engångs-munskydd. (Och så blir det mycket miljövänligare.) Den enklare varianten kan man tvätta i tvättmaskin och/eller diska i diskmaskin. Den dyrare är självrengörande med hjälp av ultraviolett ljus. Det senare munskyddet kan också mäta luftens kvalité samt varna för corona-virus i närheten. Och så har det bluetooth och andra finesser. Båda är genomskinliga fram för att döva ska kunna läsa på läpparna.

Om vi skulle vara tvungna att bära munskydd 5 år framöver, då hade jag velat ha varianten med flest finesser. Men nu hoppas jag att det bara är en begränsad tid som munskydd kommer att behövas. De används på många håll i världen, fast inte här i Sverige. Hittills har jag bara sett ett fåtal människor med munskydd häromkring. Kanske ett par procent av alla?

I dag har jag varit inomhus precis hela dagen och sorterat papper. Roligare kan man ha, men detta måste göras. Jag har tömt 4 sådana lådor som det står 2 på stolen, och slängt så mycket papper som ligger i den stora papperskassen. Det tar TID att gå igenom papper. Jag måste se vad det är, innan jag vet om jag kan slänga det. Jag har nog slängt 80-85% hittills, men lite har jag sparat på botten i en låda.

   

Jag sparade bl a några teckningar som mina barn har gjort, några gamla foton, och en del annat med högt affektionsvärde. Jag hade en plastmapp med roliga historier, som jag skummade igenom innan jag slängde dem. Exempel:

Det är inte säkert att jag hinner skriva blogg varenda dag nu. Vi får se. I morgon ska jag träffa Johan, hans fru Linda, deras dotter Tuva, och Lindas föräldrar. Vi ska ses utomhus - på avstånd. Visst skulle jag allra helst vilja krama om dem (och pussa min sondotter), men i dessa tider får jag vara glad att vi i alla fall kommer att kunna se varandra, och prata med varandra.

20-07-26:

I går tog jag pendeltåget till Upplands Väsby. (Nedan Odenplan, där jag bytte från T-banan.)

Så här ser det ut när man har klivit av tåget i Upplands Väsby:

Jag promenerade hem till Janita och Lennart (Johans svärföräldrar), där även Johan, Linda och lilla Tuva fanns på plats. De hade ordnat det jättebra, och säkert, på sin altan. Jag fick sitta vid ett eget bord, mittemot de andra - men på några meters avstånd. Lite konstigt kändes det förstås att inte få krama om dem alla. Men jag har vistats "ute bland folk" och kan teoretiskt sett ha blivit smittad, så det vore dumt att ta risker i onödan.

De serverade supergod mat, och vi satt länge och åt samt pratade. Återigen är jag glad för att Johan inte bara valde en söt, rar och trevlig fru - utan även fick väldigt trevliga svärföräldrar på köpet. Tyvärr vill ingen av dem synas på bild på internet, så fast jag tog många foton (flest av Johan med Tuva i famnen) så får ni inte se ett enda. Annars hade jag väldigt gärna velat visa hur gullig lilla Tuva är! Men ni kan få se ett foto på Janitas och Lennarts "hund-bänk", som jag tycker är så fin. Nedan dekorerad med blommor.

Efter fikat (med en god päronpaj som Johan hade bakat) så begav jag mig hemåt igen, medelst pendeltåg och T-bana. (Både vid tur och retur-resan hade jag tur och fick sitta för mig själv, med gott avstånd till andra passagerare.) När T-tåget passerade Tranebergsbron så tog jag ett foto.

I dag har jag tänkt fortsätta med att sortera papper. Ulf och jag planerar dessutom att gå en promenad i eftermiddag. Hittills har jag haft ofattbar tur med vädret.

Det kom en stor uppdatering i dag. Datorn höll på länge, och startade om många gånger. Till ingen nytta - visade det sig.

Även i dag har jag gallrat papper. Det var mycket som handlade om husbygge, växter och trädgårdsodling - men det är ju inte aktuellt längre. (Jag slängde 99%.) Jag hittade ytterligare lite smått på temat humor och visdom. (Av det sparade jag bara några dikter.)

Nedan några foton från vår eftermiddags-promenad. Ser ni ställningen längst till vänster, som man kan gå armgång i. Jag hade gärna velat prova om jag fortfarande kan, men Ulf ville inte vänta på mig. Han sa att lekplatsen inte var avsedd för 68-åringar, men det stod det faktiskt inte ett ord om - det fanns inte en enda förbudsskylt. Om jag hinner någon dag, så kanske jag kan smita dit själv och prova. Det är inte så långt härifrån.

Till vuxna ordnar man sittgrupper...

Längs sträckan vi gick (härifrån till Vinsta) fanns en del roliga "installationer".

Här finns ganska många lekplatser, och det är ju bra.

Och fina promenad-vägar, vilket också är bra.

Det är skönt med all grönska. Jag skulle inte vilja bo här, men en dos grönska per år är inte fel.

Vid pilen på fotot ovan finns katt-trappan som ni ser nedan. Katten som bor där har det bra. Det är skog mittemot huset, och en bra bit till närmaste trafikerade väg. Men om jag hade en utekatt, så skulle jag alltid vara orolig för att den skulle råka illa ut. Jag föredrar att ha en raskatt som är framavlad sedan generationer för att vara en lugn innekatt. Jag skulle gärna gå ut med den, som man gör med en hund - i koppel och sele. Det gjorde jag när jag hade katter av rasen Helig birma och bodde i Sverige.

Nedan ett gammalt foto av min favorit-katt Celine, när vi var ute på promenad i Helsingborg:

Nu verkar man ha kommit fram till att det var som man trodde, att fler spanjorer har dött än man först registrerade. (Bl a blev inga av de första dödsfallen på äldreboenden registrerade.)

I Valencia "län" ser det bra ut (ljusrosa). Blir ni osäkra på var i Spanien jag bor, så tänk en rak linje genom öarna (i norra kanten av Ibiza och Menorca, men tvärsöver Mallorca), så hamnar ni rakt i Alicante (12 km söder om El Campello).

20-07-27:

Förmiddagen tillbringade jag med att gallra bland mina papper, ett evighetsarbete känns det som. Jag gick igenom ytterligare 1 låda, och slängde nästan allt. Men innan jag slängde, så läste jag igenom det mesta. Det är därför som det tar sådan tid.

I eftermiddags promenerade Ulf och jag till Vällingby. Vi gick en liten omväg för att få mer motion, och för att slippa gå där det är mycket folk. I gengäld fick jag ytterligare en dos grönska. Tänk sådan tur med vädret jag har! Inte en enda gång hittills har jag behövt ta med paraply eller regnjacka.

Nedan är vi nästan framme vid Vällingby Centrum.

På ett av träden satt den broderade skylten nedan. Kul!

Vi gick ett varv på Åhléns, och jag fick syn på färgglada strumpor från Happy Socks.

De med hundar och katter är finast, tycker jag. Fast strumpor använder jag så sällan (i Spanien), och då bara av märket Calzedonia eftersom de är sömlösa. Annars hade jag gärna köpt 1 par sådana här. Jag gillar glada färger och roliga mönster.

På hemvägen så gick vi inom Vinsta Zoo, eftersom jag letar efter små mjuka bollar åt Nellie (i varenda djuraffär jag ser). I den här affären hittade jag faktiskt ganska små mjuka bollar i tyg (avsedda för katter). Jag köpte en 2-pack. Sedan tittade jag runt lite, bl a på akvariefiskar. Kardinaltetror, de neonblå-röda fiskarna på fotot nedan, är min favorit - mest för de vackra färgernas skull, men också för att det är en liten och fridsam fisk. När jag tittade på kardinaltetrorna fick jag syn på några intressanta fiskar på botten av akvariet.

På den tiden jag hade akvarium (fram till 2006) så var alla botten-levande fiskar gråa, beigea, bruna eller svarta. Nu har man odlat fram färgglada varianter.

På svenska heter fiskarten ancistrusmal, harneskmal eller skäggmunsmal, och de brukar hålla glaset rent från alger. Just den här sorten heter:

Nu finns de i gult också, samt några färger till som jag inte tyckte om.

Den dagen jag blir för skröplig för att ha hundar och fåglar, så kan jag kanske skaffa ett akvarium igen.

Det är självklart att äldre och sjuka samt vårdpersonal ska vaccineras först. Själv tycker jag att vårdpersonalen bör vaccineras först av alla. Om inte de håller sig friska, vem ska sköta om sjuklingarna då? Dessutom ska ingen människa, från någon yrkesgrupp, behöva riskera att bli smittad bara för att personen utför sitt arbete. Vi andra får vänta på vår tur. Alla som vill kommer förmodligen att bli vaccinerade.

Synd bara att det dröjer så länge tills vaccinet blir klart. Ja, länge och länge, allt är relativt. Vaccinet mot Covid-19 kommer att bli färdigt på betydligt kortare tid än vad vaccin normalt blir. Men väntan känns ändå lång. Vi får tappert fortsätta att hålla avstånd, tvätta händerna, och bära munskydd där de måste bäras.

Svenska Magasinet skriver:

20-07-28:

Om jag hade tyckt jättemycket om att gå igenom gamla papper, och storstäda noga, då skulle jag ha haft väldigt roligt i dag. Nu var det inte fullt så roligt, men det var sådant som skulle göras. Det känns ändå skönt att jag har hunnit en bit på vägen med alla gamla papper. I dag hittade jag teckningar som barnen gjorde när de var små (som jag sparade), en massa undervisnings-materiel (som jag slängde trots att det var bra saker), och prydligt sorterade betalda räkningar från 2005 (som jag givetvis slängde). Bra att man inte längre behöver spara betalda räkningar i 10 år, och ännu bättre att det mesta går via autogiro numera.

Jag hittade "jobbfoton" på mig själv (troligen från läsåret 2004-2005, när jag var 52-53 år). Då såg jag ut som nedan. Jag har åldrats en hel del sedan dess. Det syns både på rynkorna och hårfärgen... Å andra sidan har jag även blivit en liten aning klokare.

   

Ytterligare en stor kasse blev full med skräp, och av 8 genomgångna lådor har jag bara sparat motsvarande 1½ låda. Fast jag har fortfarande 15 lådor, och 2 stora travar med papper, att gå igenom. De som innehåller "nostalgi" tar lång tid, för där måste jag titta på allt.

I eftermiddags började det regna, men jag hade ändå planerat att vara inne nästan hela dagen. Dagens enda utomhusmotion är en mini-promenad mellan skurarna nu i kväll. I morgon måste jag röra på mig. Sitta stilla 2 dagar i rad klarar jag inte.

20-07-29:

Jag började dagen med att gå igenom lådor. (Även i dag har jag slängt en hel del.) Då sken solen. Vi insåg dock att det skulle komma att regna senare, så mitt på dagen fick vi fart ut. För säkerhets skull tog vi med våra paraplyer.

Det var ganska många gråa moln på himlen, men då och då tittade solen fram.

Den här gången valde vi att gå förbi Maltesholms-badet och in i Grimsta naturreservat.

Det kom några regnstänk när vi gick på vägen ovan, men så få att vi aldrig behövde ta fram paraplyerna. Träden skyddade oss.

Vid stranden nedan brukade Bonnie och jag bada när hon fortfarande var ung. Det känns som om det var väldigt länge sedan.

Vi passerade Kanaan-badet.

Senare kom vi fram till Råcksta träsk.

Det syns att jag har blivit knubbigare. (Jag lär få banta hela hösten...)

På andra sidan Råcksta träsk börjar bebyggelsen igen.

På det stora fältet ovan får hundar springa fritt. När vi gick förbi var det bara 2 hundar där, men de sprang desto mer (efter en boll).

Sedan kom vi fram till Vällingby Centrum. Jag tycker om blomster-arrangemangen som går i blått-lila-lime.

Vi handlade mat, och sedan tog vi tunnelbanan hem.

Nu har jag pausat en stund, och druckit eftermiddags-te, så nu måste jag fortsätta med mina lådor. Medan jag drack te så kom det förresten en rejäl skur. Tur att vi hade hunnit hem då.

Bilden nedan hittade jag i förmiddags.

20-07-30:

I dag tog jag tunnelbanan till Vällingby. Jag planerade bl a att köpa 2 par trosor. Men när jag såg prislappen så nöjde jag mig med att titta. Det hjälper inte att trosorna har snygg färg, och verkar vara sköna, när de kostar så hutlöst mycket. Nu var det "tag 4 betala för 2", men det var på tok för dyrt i alla fall. (Jag har 7 par med mig, och Ulf har egen tvättmaskin, så jag klarar mig bra ändå.)

       

Jag gick till Stadsmissionens secondhand-butik i stället. För 130:- fick jag allt nedan. Blus och tröja kostade 45:- per styck, och ser ut som nya. Böckerna kostade 20:- för 2. Jag hade gärna köpt 20 böcker, det fanns jättemånga att välja på (och de var i fint skick), men min resväska blir nog proppfull ändå.

Nu läser jag Dagens Nyheter på mornarna. Det är trevligt att läsa en pappers-tidning som omväxling. Tänk så mycket skyddsutrustning det går åt per patient och dygn! Se nedan.

Antalet döda sjunker i Sverige, och det är ju bra.

Nu tror man sig veta varför det är farligt att väga för mycket om man får Covid-19. OBS att redan vid ett BMI på 25, så har kroppen svårare att klara sjukdomen! (Själv är jag snart uppe i BMI 24. Jag äter alldeles för mycket nu. I går åt vi oxfilé med grillad tomat, klyftpotatis och bearnaisesås, och i kväll ska Ulf bjuda på fisksoppa med saffran och handskalade räkor. Klart att jag äter mer än jag borde!)

Läslig text längre ner, i 2 halvor.

 

I Spanien är det numera mest unga som smittas, och betydligt färre är allvarligt sjuka. De unga tycks strunta i att hålla avstånd, och då går det som det går...

I Valencia "län" har 114 personer smittats det senaste dygnet, och 1 person har dött. Totalt 50 "smitthärdar" har man hittat.

Jag prickade in rätt tid för min Sverige-resa. Just nu är det 32-34° om dagarna i El Campello, och uppemot 25° på nätterna. Helt OK om man har råd med AC, men ganska svettigt annars. Som vanligt vid värmeböljor så kommer värmen från Sahara. (Det är normalt allra varmast i Alicante-regionen under perioden 15/7 - 15/8.)

Jag har undrat över skillnaden mellan grekisk och turkisk yoghurt (som båda har 10% fetthalt). I dag googlade jag, så nu vet jag vad skillnaden är. I Spanien finns bara grekisk. Jag tycker att den ryska är supergod - som efterrätt. Om ni inte har provat, så tag en liten portion och toppa med en klick god sylt = syndigt gott. Byter man ut sylten mot naturella bär, så kan man äta med gott samvete. (Det är ju sockret i sylten som är onyttigt, inte bär och yoghurt.) 

20-07-31:

I går eftermiddag vräkte regnet ner, men det gjorde ingenting - för då satt jag återigen och sorterade papper. Jag hittade mitt gamla vaccinationsintyg - jättebra, det visar vaccinationerna ända sedan barndomen (det sparar jag förstås), och gamla deklarationer samt utgångna garantier (som jag förstås slängde).

Sedan hittade jag en stor dos nostalgi kombinerat med stråk av sorg och saknad. Jag hittade foto på mitt hus kallat Gläntan. Det drömhem som jag förlorade. Jag hade ritat huset själv, speciellt för mig och mina barn. Det var ekologiskt med multrum-anläggning, superisolerat, oerhört energisnålt, och byggt för att kunna klara sig helt utan el. Jag hade gjort oerhört mycket arbete själv på huset, men lejde förstås till allt det stora och tunga. Jag var själv ansvarig arbetsledare. Huset byggde jag så det stod klart precis innan den stora finanskrisen och fastighetskraschen 1990, men det förstod jag först efteråt.

Huset låg delvis ingrävt i en södersluttning. Tomten var 10'000 m² stor, och till största delen naturtomt med många stora träd (mest bok).

Jag hade ritat huset för hand...

Det hade (har) källare under badrummet och förrådet. Där fanns (och finns förmodligen fortfarande) multrum-anläggningen och gråvatten-filtret. Boytan var (är?) bara 88,2 m², men planerad så att huset upplevdes som rymligt. Allt var "normalstort" (vardagsrummet hela 32,4 m²) utom sovrummen. De var för små för att räknas som rum, och hette på ritningen "sovalkover". Jag kunde hela Svensk byggnorm utantill, och kunde lätt hitta kryphålen. Reglerna var strängare på den tiden. De små sovrummen rymde ändå 1 säng + 1 skrivbord, och vi hade var sitt. Umgicks gjorde vi i köket och vardagsrummet. Det var också där barnen lekte - när de inte ville vara i fred, för då gick de till sina rum.

Huset var byggt av Leca-block och utvändigt målat med silikat-färg. Till-luften togs in via rör nergrävda i marken, och höll +7° året om.

Jag hittade 2 foton på hur det såg ut inuti, på den tiden när vi bodde där. Skåp och golv är av björk, de stänk-putsade väggarna är målade (utom i sovrummen där vi hade tapeter).

Men så var det det där med finanskrisen och fastighetskraschen. Bygget hade totalt (inkl allt) kostat 1'500'000:-. Jag har för mig att min kontantinsats var 200'000:- + eget arbete. Räntan låg först kring 11%, men steg sedan till 18%! När huset var slutbesiktigat så placerade banken inte mina lån till att börja med (fast de enligt lag borde ha gjort det), utan lät dem ligga kvar på en check-kredit (med hög ränta). Jag klarade att hålla allt rullande i 5 år, sedan gick det inte längre. Jag hade 3 barn att försörja och min lön räckte inte till. Jag klarade inte att betala mina räntor, trots att banken tillfälligt erbjöd mig amorterings-frihet.

Jag beslöt mig för att hyra ut huset, och själv flytta till mindre och billigare boende. Om jag fick in en hyra som motsvarade räntor och armotering så skulle det gå ihop sig. Jag planerade förstås att flytta tillbaka så småningom. Det var trots allt mitt drömboende! Barnen och jag flyttade till en 1:a med kokvrå på 24 m². Det enda rummet möblerade vi med 2 sängar längs varje långsida, och matbordet med 4 stolar i mitten. Vi hade alla våra privata saker i sänglådor under våra sängar. Kläderna samsades i en pytteliten klädkammare. Alla andra möbler och saker magasinerade jag dels i husets lilla källare, dels i barnens oisolerade lekstuga på tomten.

Barnens pappa och jag delade på vårdnaden, så halva tiden bodde barnen hos honom (och hade då större ytor att röra sig på). Men barnen klagade aldrig någonsin på vårt trånga boende. De visste varför vi var tvungna att bo så. Jag hade förklarat för dem.

Jag hyrde ut huset till en man vid namn Christian Hansen. (Född 1962, och numera bosatt i Västra Torup.) Hyreskontraktet var vattentätt till min fördel, och Christian gjorde ett trevligt intryck och vid kontroll så verkade han vara skötsam. Han var nyskild, berättade han. Då visste jag inte vad som sedan väntade. Han hade ont om möbler (pga av skilsmässan) och fick bl a låna flera lampor och 1 soffa. Så här såg huset ut när han flyttade in. 

Men snart började eländet. Christian slutade betala hyran! Och då stod jag plötsligt med "dubbla hyror". Jag var juridiskt skyldig att betala både för lilla lägenheten och huset. Det gick förstås inte. Och då hade jag ännu ingen aning om att Christian dessutom hade vandaliserat huset, och stulit en del. Banken krävde att jag sålde huset, men eftersom det var fastighetskris så skulle jag bara kunna få hälften av vad jag hade i lån - så det skulle inte hjälpa mig. Jag försökte förstås ändå, men mäklaren hittade ingen köpare.

Jag hoppar över en del elände. Jag sökte Christian för att delge honom vräkning. De rekommenderade breven vägrade han hämta ut. Jag sökte honom 4 dagar i rad, men han var inte hemma. Fast på 4:e dagen tyckte jag mig se en rörelse i vardagsrummet. Jag kikade in igenom fönstret - och såg en ensam hund. Christian hade skriftligen varnat mig för att gå in (jag hade 1 nyckel kvar) med hänvisning till att han både hade kamphund och vapen.

Nu ringde jag polisen och frågade om jag hade rätt att gå in i mitt eget uthyrda hus. Jag berättade om hunden som uppenbarligen hade varit ensam i minst 4 dygn. Jag fick gå in. Hunden blev överlycklig när jag kom! Den hade varken mat eller vatten, och hade bajsat på hela vardagsrums-golvet. Jag gav den bums vatten, och hittade sedan lite kattmat i ett skåp som jag gav hunden. (Christian hade katt också, men den var tydligen ute.) Hunden slukade tacksamt både vatten och mat, och såg tillgivet på mig.

Sedan dök plötsligt 1 polis och 1 veterinär upp. De ville titta på hunden. Tyvärr var hunden i så dåligt skick, att veterinären avlivade den bums. Stackars hund! Christian blev senare dömd för vanvård av hund...

Nedan ser ni hur det såg ut i vardagsrummet, den dagen jag gick in. Toalett-pappret på golvet har jag slängt ut över de största kiss-pölarna, i ett desperat försök att skona golvet något.

När jag tittade runt i alla rum såg jag skada efter skada. På hyllan i badrummet, på tvättstället, och på köksbänken hittade jag brännmärken efter cigarretter.

Katten hade klöst sönder sofftyget på flera ställen, men det var inte den som hade fimpat cigarretter i soffan...

   

Christian hade jobb som reklamutdelare, men det var uppenbart att han inte skötte sitt jobb. Nedan verandan. Dessutom låg det en massa skräp på baksidan av huset. (Allt fick jag så småningom betala för att få bortforslat. Jag hade själv dispens från sophämtning när vi bodde i Gläntan, för vi levde så att det inte blev några sopor som jag inte själv kunde ta hand om.)

Det tog ytterligare några månader innan jag med lagens hjälp lyckades vräka Christian. Då märkte jag att han även hade stulit en del av mina saker (bl a en bra borrmaskin). Han hade ju nyckeln till källaren han också, det var samma nyckel till alla lås.

Det blev förstås jag som fick städa huset, och röja upp i trädgården, sedan när jag äntligen kunde disponera huset igen. Det var INTE roligt...

Barnen och jag flyttade tillfälligt in i huset igen. Men det var inte lika roligt att bo där. Katten hade klöst sönder tapeten i Johans rum, och ett av Christians flickväns barn hade ritat ett långt streck med vattenfast tusch på tapeten i Jennis rum. Och mina skulder hade ökat - inte minskat, som det var tänkt.

Jag stämde förstås Christian och kronofogden dömde honom att betala både de förfallna hyrorna, och för all skadegörelse, samt räntor dessutom. Det skulle ske via utmätning på lönen. Det var bara det, att han även hade struntat i att betala underhålls-bidrag för sina barn. Han var även skyldig Försäkringskassan stora belopp! Och de kom förstås först. (Med några års mellanrum fick jag betala kronofogden en för mig ganska hög summa, för att ärendet inte skulle preskriberas. Men jag fick aldrig några pengar, och till slut gav jag upp.) 

För att göra en lång historia kort: Banken utmätte huset, det såldes på exekutiv auktion för endast 300'000:-! Jag fick skuldsanering dagen efter. Det kan man få om man har varit skötsam, och verkligen gjort allt man kan för att klara av sin ekonomiska situation. (Tingsrätten bedömde att jag hade gjort mer än normalt.) Banken överklagade, så det tog 1 år extra innan den trädde i kraft. Sedan levde jag på existens-minimum i ytterligare 5 år. Därefter var jag skuldfri, men pank. Min ekonomi har aldrig riktigt återhämtat sig igen...

Jag har kommit över det hela nu (för många år sedan). Jag är inte alls bitter. Jag kan förlåta Christian för att han kom efter med hyran, det är mänskligt. Däremot förlåter jag honom inte för att han vandaliserade huset, och inte för att han stal saker. (Och inte heller för att han vanvårdade sin fina hund.) Så gör definitivt inte en normal och ansvarskännande och människa! Han kunde lätt ha förhindrat att det blev så, men det gjorde han inte.

Livet går vidare. Om jag fortfarande hade haft kvar Gläntan, då hade jag kanske inte flyttat till Spanien. Men nu trivs jag ju så bra i El Campello. Så allt slutade väl. Och nu har jag "bara" 7'017,54 € kvar i skuld på lägenheten. (Motsvarar 72'318:-) Därefter är jag skuldfri! Det ser jag verkligen fram emot! Det är jobbigt att leva precis på marginalen...

Solen skiner och Ulf och jag har gått en rejäl runda. Vi gick hemifrån 11:40 och kom hem 16:55. Enligt Ulfs stegräknare har han gått 19'280 steg, vilket bör innebära att jag har gått ca 22'136. (Ulf tar normalt 60-centimeters-steg, medan jag normalt tar 50-centimeters.) I vilket fall som helst så bör det motsvara 11,6 km. Ulf tog 16 foton på mig när jag äter (vi hade en liten matpaus vid 14-tiden), och jag tog 227 foton på bl a fina hus, vackra blommor, stora gator och roliga lekparker. Ni ska få se ett urval av fotona i morgon. I kväll är jag för trött, och dessutom vill Windows göra en större uppdatering (med flera omstarter).

20-08-01:

I går tog vi tunnelbanan till hållplats Kristineberg. Där började vi vår långa promenad. Vi gick runt i stort sett hela Kungsholmen. Jag fotograferade flitigt, eftersom det mesta är nytt för mig. Vissa platser vi passerade kände jag visserligen igen, men det var många år sedan jag var där senast. Jag vet inte vad alla gator och platser heter. Om ni undrar var något foto är taget, så mejla och fråga. Ulf vet förstås. Han kan sitt Stockholm utan och innan. Nedan kommer 79 foton, men bara lite text.

Stockrosor är vackra!

   

Ser ni ekorren nedan?

Jämför fotot ovan och nedan. Jag stod på samma ställe när jag tog dem - bara vänd åt olika håll. Åt ena hållet trafiken på Essingeleden på väg in i Fredhälls-tunneln, på andra sidan går tunneln under jord och bara enstaka bilar syns.

Rålambshovs-parken sedd från Västerbron.

De roliga "körsbären" finns intill Sankt Görans kyrka.

Efter ca 3 timmars promenad blev jag hungrig. Ulf känner till en ICA-butik (!) med fin servering. (Längre fram på gatan ovan.) Det som tilltalade mig mest var att maten såldes efter vikt. Jag var inte vrålhungrig, utan ville bara ha något litet. Jag tog den minsta sortens tallrik (en assiett) eftersom jag misstänkte att tallrikens vikt också räknades. Jag valde en bit lax&spenat-paj.

   

Sedan fick jag syn på smulpajen (med endast "riktiga" ingredienser), och då tog jag en liten bit av den också, samt en liten sked vaniljsås. Egentligen hade jag velat ha mer sås, men jag ville ju inte riskera att den rann bort till lax&spenatpajen - och det skulle ha blivit dyrare med 2 tallrikar.

Totalt kostade det 24:-, och då ingick vatten (vanligt eller kolsyrat). Maten var verkligen supergod! Jag gillar pajer, väl medveten om att det inte är det nyttigaste man kan äta. Ulf tog en massa foton precis när jag stoppade mat i munnen. (Ganska irriterande, det är svårt att njuta av maten under sådana omständigheter...) Samtliga foton blev opublicerbara, men fotot nedan av tallriken (när jag hade ätit hälften) får ni se.

Ulf åt ingenting. Han föredrar att äta en stadig frukost, och sedan en stadig middag på kvällen - men inget däremellan. Själv föredrar jag 4 små måltider jämt fördelade under dagen (men helst inget mellan 19 på kvällen och 9 på morgonen).

Om man från en vanlig trafikerad gata (Fleminggatan) går genom ett valv - så hamnar man i rena rama idyllen:

Från webben: Brf af Grubbens består av 42 lägenheter i fem hus. Fyra av husen har varit ekonomibyggnader åt det i övrigt rivna S:t Eriks sjukhus och byggdes i mitten av 1800-talet. Dessa hus totalrenoverades 1999 och ett hus byggdes nytt. S:t Eriksområdet är formgivet av stadsarkitekten Alexander Wolodarski.

Inne på gården finns lilla S:t Eriks kapell. Från webben: Kapellet byggdes 1911–1913 som ett begravningskapell till Stockholms stads allmänna försörjningsinrättning (Grubbens), senare Sankt Eriks sjukhus.

Vilka kontraster:

Jag har fortfarande inte haft några problem med att hålla avståndet till andra. Det är kanske i Sverige som i Spanien, att det mest är gruppen "unga partysugna" som struntar i att hålla avstånd. Och förmodligen vistas många av dessa på andra platser (eller vid andra tider) än jag.

Den här lekparken verkar vara jättekul! Det är nästan så jag skulle vilja prova några av lekredskapen. Varför ska vuxna alltid behöva kväva sin leklust? Varför anses man som tokig, om man som vuxen tycker att det är kul att klättra i klätterställningar eller gunga? Det är ju nyttigt att röra på sig!

   

I morgon ska Ulf och jag på kryssning till Gotland! Vi ska åka med Silja Symphony, och tillbringa 2 dagar i Visby (men bo på båten). Båten går från Värtahamnen i morgon 16:45 och anlöper Visby hamn på måndag 09:30. På tisdag klockan 19 börjar återfärden, och på onsdag 11:30 (5/8) återkommer vi till Stockholm. Ulf har aldrig varit på Gotland, och tycker det ska bli spännande att komma dit. Själv har jag varit på Gotland 3 gånger, och vet att Visby är en intressant och vacker stad. Det ska bli roligt att komma dit! Jag trodde inte att jag skulle få chansen igen, eftersom jag bor i Spanien.

Min dator kommer att få stanna i Hässelby strand, alltså kommer jag inte att kunna läsa mejl (eller svara) förrän jag är tillbaka i Ulfs lägenhet. (Jag kan nås via mina mobiler, den spanska eller den svenska - se Kontakta-mig-sidan. Som vanligt är sms säkrast. Via det spanska numret kan jag även nås via Whatsapp.)

Nu ska jag ägna en stund åt "pappers-sortering". 

20-08-02:

Om jag fortfarande hade jobbat som lärare, då skulle jag alla gånger ha varit förkyld (smittad av ett corona-virus) ganska nyligen. Nu var det tyvärr(?) mycket länge sedan jag var ordentligt förkyld. Alltså är jag säkerligen mycket mottaglig för det nya coronaviruset SARS-Cov-2. Men kanske några av er finner tröst i texten nedan?

Det för mycket elände med sig, SARS-CoV-2, inte bara svårt sjuka och dödsfall.

Även Sverige drabbas ekonomiskt (fast inte lika hårt som Spanien), även om vi p g a grundlagen inte har kunnat stänga ner samhället.

I går när jag gallrade papper, så hittade jag texten nedan. Den är fyndigt skriven!

I morse lånade jag Ulfs våg, och kunde konstatera att jag har gått upp 1½ kg sedan jag kom hit! Det är inte konstigt, så mycket som jag äter. Självförvållat alltså! Men det hade varit roligare om jag inte hade fullt så lätt att lägga på hullet. Det blir väl + 1 kg ytterligare under Gotlands-resan... När jag kommer hem till El Campello igen så ska jag berätta slutresultatet. Jag skulle tippa (eftersom jag vägde mer än vanligt redan när jag reste hemifrån) att vikten då motsvarar 2 månaders hård bantning innan den blir "som vanligt" igen (och ytterligare 1 månad för att uppnå vad jag anser vara min idealvikt).

Tja, den dagen den sorgen. Just nu passar jag på att äta gott (även en del onyttigheter). I vanliga fall är min vardags-mat ganska enformig; yoghurt med frön, grönsaker utan något till, nötter, te med ost och paprika...  Jag lever faktiskt hälsosammare de perioder jag bantar!

Apropå inget särskilt alls: Jag saknar Stella och Nellie! Det känns TOMT! Livet är roligare MED hundar! (Samt med katter och andra husdjur.)

Kom ihåg att jag inte kan skriva något här i min dagbok, förrän jag har kommit tillbaka från Gotland igen. Alltså tidigast på onsdag eftermiddag-kväll.

20-08-05:

Nu är vi tillbaka i Hässelby strand. Det har varit en fantastiskt trevlig resa! Visby (innanför ringmuren) är en mycket vacker och intressant stad. Jag har tagit 1034 foton, och Ulf har tagit 90. Ni ska inte få se alla, men de bästa-roligaste-intressantaste. I dag kommer ni bara att få se några stycken (fast senare). Jag har bara laddat över dem till datorn, inte ens tittat på dem själv ännu. Det kommer att ta några dagar att gå igenom alla fotona, och redigera dem. Och så måste jag förstås skriva text till så ni vet var de är tagna etc. Jag kommer att lägga in foton och text lite pö om pö, efter hand som jag hinner.

Solen sken så intensivt i Visby att vi blev röda i ansiktet både Ulf och jag. (Jag hade inte en tanke på att jag kunde behöva solskyddsmedel i Sverige.) Vi är också aningen trötta i benen, för vi gick en bit över 20'000 steg båda dagarna i Visby - på stenläggning. Vi har ätit minst 3 gånger mer än vi gör normalt. Så blir det lätt när man äter bufféer fyllda med läckerheter.

Säkerheten ombord var hög. Exempel: När det var buffé-dags, så fick en grupp passagerare åt gången komma in i matsalen (vi hade bokat en viss "sittning" i förväg). Vid ingången stod hand-desinfektions-medel, och sedan fick man ta på handskar innan man fick ta mat. Det var avstånd mellan borden, och stod påminnelse-skyltar överallt om att vi skulle hålla 2 meters avstånd till varandra. Varje gång man ville ha mer mat fick man ta på sig nya handskar (och ta ny tallrik etc).

Vi åkte med Silja Symphony, och nedan ser ni färdvägen. Att fartyget tar omvägen om Åland beror förstås på att man då kan sälja taxfree ombord.

Vi är båda jättenöjda med resan!

Det blir sällan som man har tänkt sig. Ulf och jag hade tänkt ta det lugnt i kväll, och sedan lägga oss tidigt. (Vi ligger lite efter med sömnen.) Nu har klockan hunnit bli 20:45, och jag har inte ens hunnit titta på mina foton. Vi blev nämligen tvungna att besöka närakuten (som ligger 1 timmes resa härifrån). Jag tar det från början:

I måndags gick vi en guidad rundtur i Visby på förmiddagen, och sedan strosade vi runt på egen hand hela eftermiddagen. Solen sken. Ulf blev illröd i pannan, och jag på näsan. På kvällen började Ulfs panna svullna upp (rejält), och han fick några kliande knottror. Jag misstänkte lokal inflammation p g a en överdos sol. Morgonen efter sökte vi upp ett apotek och köpte solskyddsmedel (faktor 50, för ansiktet). Vi smorde in oss. Därefter tillbringade vi ytterligare en dag i soliga Visby.

På kvällen började Ulfs högra öga svullna igen (men pannan var inte längre så svullen). I morse började även det vänstra ögat svullna igen, och Ulfs synfält begränsades. För säkerhets skull ringde jag sjukvårdsupplysningen. De ansåg att Ulf skulle uppsöka närakuten. Vi tog tunnelbana och buss till Haga närakut (intill Karolinska sjukhuset). Där behövde vi bara vänta sammanlagt 75 minuter. En trevlig läkare konstaterade att det var solen som hade orsakat ödemet. Ulf fick med sig kortison-tabletter hem. Han ska ta 3 i kväll, och 3 i morgon bitti. I morgon förmiddag ska han få träffa samma läkare igen, för att kontrollera att (om) svullnaden har lagt sig.

Det var alltså inget farligt, men när det gäller ögonen så ville vi inte chansa.

I morgon ska jag gå igenom mina foton...

Ni får trots allt se några smakprovs-foton i kväll, från rosornas och ruinernas stad.

Pittoreska Fiskargränd är Visbys mest fotograferade gränd.

20-08-06:

Nu har jag gått igenom alla mina foton, och jag har upptäckt att flera saknas. De finns inte på kamerans minneskort. Det är i alla fall inga foton från Gotland, utan foton som jag tog i Stockholms skärgård på hemresan. Det var ganska många foton. Jag minns särskilt att jag tog flera foton på en konstig byggnad med flera torn, på 2 olika vägfärjor, på många små söta stugor på öarna, och på en stor grupp svanar. Alla dessa foton saknas.

Varför? Vad kan ha hänt? Kameran är ny, och det är fortfarande gott om plats på minneskortet. Det är tråkigt förstås, för även bland de saknade fotona fanns saker som jag hade velat visa er. Tur i oturen att Gotlands-fotona finns kvar. Men ett stort mysterium är det, att så många foton försvann. Jag har tagit foton även sedan jag kom hem (på Ulfs öga), och de finns på minneskortet. Har någon av er en aning om vad som kan ha hänt? Mejla i så fall gärna!

Under dagen ska jag börja välja ut vilka foton ni ska få se, och redigera dessa. Sedan lägger jag in "en grupp" åt gången. Men jag har lite annat för mig, så jag kan inte sitta framför datorn hela dagen. Just nu tvättar jag de kläder som vi använde under resan, och sedan ska jag till Smarteyes och fråga efter mina glasögon. Det är nu 14 dagar sedan vi beställde dem, och de skulle komma inom 2-3 veckor. Skulle det dröja längre så har jag hunnit resa hem till Spanien igen. Kanske jag kan skynda på beställningen?

Nedan några foton från fartyget. Det första är taget när vi var på väg för att gå ombord, resten inifrån.

Vi bodde på våning 11. Där var det lugnt och skönt.

Nedan öppnar Ulf vår hytt-dörr.

   

Här kommer några foton från vår stora fina hytt. Det första är taget när vi precis hade kommit ombord, resten senare när vi hade "stökat till". Vi hade ett stort fönster på fartygets utsida, så vi kunde titta ut under resans gång - vilket förstås var väldigt trevligt.

Dörren till höger nedan går till toaletten som har duschkabin.

Hissarna har glasväggar, så man kan beundra utsikten medan man använder dem.

I mitten av fartyget (på däck 7) ligger den stora "affärs-gatan". Där finns också flera restauranger. (Men buffé-restaurangerna ligger på däck 6.)

Jag planerar att lägga in fler foton framåt kvällen.

Medan jag väntar på att torktumlaren ska bli klar, så hinner jag lägga in några foton från resan till Gotland.

Vi satt ute på däck första delen av resan.

Så sympatiskt att det finns en hundtoalett ombord!

Jag fotograferade olika typer av bebyggelser, först stora fina villor längs stränderna - senare små stugor på öarna.

Det blev glesare mellan öarna, och det var dags för oss att gå ner och äta buffé.

Ulf kom just hem från sitt läkarbesök. Han hade fått komma in bums. Läkaren sa att blodprovet var bra, och såg att svullnaden börjar gå tillbaka - så Ulf behöver inte mer medicin. Bra!

Jag har hunnit redigera ytterligare några foton. Först får ni se vad vi hade att välja på till frukost. Det är inte konstigt att vi åt mycket! Jag började med 1 kopp te och ½ rågbulle med ost och paprika, fortsatte med antingen kokt ägg, äggröra eller paj, och avslutade med filmjölk med bär, frukt, frön och nötter. Allt var supergott (särskilt bären)! Första frukosten tog vi dessutom var sin chokladboll, men inte mornarna därefter. Någon måtta får det vara. Jag vägde mig i morse, och vågen visade 56,8 kg! Så mycket har jag inte vägt sedan 1999.

Nedan första skymten av Gotland.

Här är vi på väg att lägga till vid kryssnings-kajen:

Vi fick gå av via bildäck. Lägg märke till avståndsmarkeringarna på golvet. Längre fram syns vattenflaskor som vi fick med oss när vi gick i land. Senare stod där hand-desinficerings-medel som vi måste använda innan vi fick gå ombord igen.

Antingen i kväll, eller i morgon, så kommer fotona från första dagen i Visby.

Mina nya glasögon hade kommit! Jag har dem på mig nu, och de verkar fungera bra på alla avstånd - från nära till oändligt. Jag får bara tänka på att titta nedåt när jag ska läsa, och rakt fram när jag ska se på håll. Alltså kan jag ha dem på mig hela tiden. Men jag måste hålla huvudet högre än jag brukar - framför datorn. Jag tog ett foto av mig själv samtidigt som jag pratade med Jenni i telefon. Nedan kan ni se hur jag ser ut i de nya glasögonen. (Jag ska be Ulf ta ett bättre foto i morgon.) I dag beställde vi sådana solglasögon som man fäster utanpå (som precis passar de här glasögonen). De ska komma på onsdag i nästa vecka. Jättebra! Då kommer jag att kunna ha glasögonen utomhus också.

Datorn krånglar. Det kom en mindre Windows-uppdatering och något annat smått. Efter omstart var skärmen blå. När jag stängde av och startade om manuellt, så jobbade datorn länge med att reparera. Jag fick i gång den i alla fall. Men om jag inte skulle uppdatera nu på några dagar - då är det troligtvis datorn som inte vill.

Problemen jag har kan kanske bero på att hårddisken är full. Det ska vara minst 20% ledigt för att den ska fungera bra. Innan jag la in Gotlands-fotona så var det 13 GB ledigt, nu är det bara 5,72 GB. (Och innan jag åkte hemifrån visade datorn grönt.) Om jag hade haft råd att köpa en extern hårddisk så hade jag kunnat flytta över en hel del foton dit, men det har jag inte just nu. (Hemma har jag en extern hårddisk som är halvfull, så när jag kommer hem kan jag fylla den.)

Om jag inte kan lägga över fler foton på datorn, så kan jag inte heller lägga in fler på bloggen. Då får allt vänta tills jag kommer hem igen. Vi får väl se hur det går. Nu är ni i alla fall förvarnade. Mina mejl bör jag kunna läsa även om den här datorn inte vill starta mer. Jag kan låna Ulfs resedator och gå in via fjärr-mejl. Men bloggen kommer jag inte åt.

20-08-07:

Jag kan inte lägga in ett enda foto till här i bloggen, förrän jag har tagit bort minst 3 mappar med foton från datorn (≈ 28 GB). Jag har googlat. Jag kan få en extern hårddisk (av pålitligt märke) på 1TB för 750:-. Men jag kan få ett USB-minne på 32 GB för "bara" 200:-. Det är förstås mest ekonomiskt på sikt att köpa en hårddisk, men billigast för stunden att köpa ett USB-minne. Om jag köper ett på 32 GB så kan det avlasta datorn precis så mycket att jag kan använda foto-programmet och lägga in Gotlands-fotona här. Jag åker troligen till Vällingby i eftermiddag för att köpa ett. (Eller möjligen ännu längre, för Ulf har hittat ett på 64 GB för 200:- i en affär långt härifrån.)

Nu pysslar jag med hushållsarbete: tvätt och städning. Sådant ska också göras. Och om jag får en stund över så har jag fortfarande många lådor med papper att gå igenom.

Ulf åkte in till stan och skaffade ett USB-minne till mig. Han hittade ett som rymmer hela 128 GB, men som kostade obetydligt mer än ett på 32 GB.

Jag har nu flyttat över ganska många fotomappar (om ungefär 900 - 1800 foton vardera) till USB-minnet. (Och fler får plats.) Datorn andades ut och lovade att försöka jobba som vanligt igen.

Fast några Gotlands-foton blir det ändå inte i dag - jag är för trött. Det rör sig trots allt om ca 600 foton som jag måste gå igenom (tagna den första dagen i Visby, och sedan ytterligare ca 300 från andra dagen). Men jag siktar på att börja välja ut foton, och redigera dem, i morgon förmiddag.

I dag har jag tvättat, och tvättat, och torktumlat. Däremellan har jag gallrat papper flera timmar i rad. Jag hittade 2 stora lådor med recept. Ett helt livs samlande! Det äldsta var från skolköket (som numera kallas hemkunskap), och handlade om hur man gör apelsinsaft. Sedan hittade jag några från året jag flyttade hemifrån (-68, när jag var 16 år). Det var synnerligen enkla rätter som t ex äggröra. Därefter var det många olika grupper; nyttig mat för små barn, smarriga efterrätter, billiga grytor, hälsokost, brödbak, vegetariskt mm. Några recept var handskrivna (av mig eller min mamma), men de flesta var klippta ur tidningar.   

Nedan ett vackert handtextat, som jag troligen har fått av en väninna (inklusive lite surdeg). Nu bakar jag inte kakor mera, så jag slängde det. Jag slängde faktiskt nästa alla. Det blev en stor papperskasse fylld till bredden med utgallrade recept.

Receptet nedan behöll jag. Det kanske jag provar. Den synnerligen lättgjorda glassen kan förstås smaksättas med frukt, bär eller kakao också.

Kanske jag behöll 25-30 recept. (Jag har inte räknat.) Några på olika sorters grytor, några på fiskrätter, några extrema hälsokost-varianter, ett par bra sås-recept (att bjuda gäster på), och några få på "onyttigare mat" som ostpaj och choklad-mandelkaka.

Citatet nedan låg också i lådan, som en påminnelse om att företrädesvis äta hälsosam mat - sådant som är bra för kroppen.

I Spanien ökar antalet covid-19-smittade igen. Mest bland unga vuxna.

Men läget är väldigt olika i Spaniens olika regioner.

Det är inte superbra i Comunidad Valenciana, men inte illa heller. Och smittan är koncentrerad till vissa orter. (Inte nära El Campello och Alicante.) Valencia-regionens president Puig säger dock att smittan inte finns ute i samhället, utan inom vissa familjer och ungdomsgrupper.  

Den stora sjukhuskedjan Vithas rekommenderar att man inte bär munskydd alltför länge i sträck.

En kinesisk undersökning visar att man petar sig mindre i ansikten om man bär munskydd, än om man inte gör det. Detta gäller åtminstone kineser. Själv tycker jag att det känns som det är precis tvärt om. Jag rättar till munskyddet i ett kör...

Ja tänk om det hade varit som kvinnan ovan önskar. Jag har lagt märke till att huden på min haka har åldrats väldigt mycket de senaste 2 åren. Det beror antagligen på solen! Sol ger rynkig hud! På kinderna och i pannan är jag inte alls lika rynkig. Där har håret skyddat, men också de solskärmar och solhattar jag använder ibland. Jag tror att jag dessutom kan ha slarvat med solskydds-medel på hakan, för att jag trodde att den tålde mer än t ex näsan. Nu kan jag inte göra något längre - man ska tänka efter före!

20-08-08:

Nu fortsätter jag att lägga in Gotlands-foton. Jag fortsätter där jag slutade i förrgår, med att vi precis hade kommit fram till Visby hamn.

Direkt efter att vi hade gått i land var vi inbokade på en 2½-timmar lång guidad promenad. Det ångrar vi inte. Vi fick lära oss mycket om Visby, och se saker som vi troligen hade missat annars.

Vi blev bussade till Almedalen där guidningen började.

Vi hade turen att få en oerhört kompetent, kunnig och trevlig guide. (Fd regementschef för P18, och fd chef för Posten Gotland.)

Ronny berättade mycket om Visbys historia, men som vanligt har jag glömt de flesta årtalen. Men att Valdemar Atterdag invaderade Gotland år 1361, det minns jag. För det är det värsta som har hänt Gotland, enligt Ronny, som berättade hela historien inklusive legenden(?) om Jungfrutornet. (Jag berättar mer om detta senare.)

Från Almedalen gick vi i "gles samlad tropp" in genom den lilla porten i ringmuren som leder till Packhusplan.

Vi tittade på gamla packhus. Och lärde oss en del om olika byggnadsstilar (samt när dessa stilar var populära).

Ovan och nedan ser ni Kruttornet, byggt på 1100-talet. Ronny påpekade flera gånger hur skickliga dåtidens byggare var. Deras verk står kvar i dag, drygt 800 år senare. Men överdelen av valvet nedan (där havet skymtar) är renoverat. Men det var inte tidens tand som fick valvet att rasa - utan en lastbil. En lastbils-chaufför missbedömde sitt fordons höjd, och försökte ta sig igenom...

Ronny berättade även om lastbilar som hade fastnat i de trånga gränderna i innerstaden. Vissa gränder är smalare i ena änden än i andra. Det är bil-förbud i innerstaden utom för dem som bor där, eller har leveranser dit. Men som vanligt finns det folk som inte respekterar förbud.

Så kom vi fram till D.B.V:s Botaniska Trädgård. Fortsättning följer...

Murgröna (Hedréa helix) är Gotlands landskaps-växt/blomma. Nedan ett gammalt exemplar med dekorativ stam.

Syrenbuddleja, även kallad Fjärilsbuske:

Kejsarträdet har väldigt stora blad!

I parken finns en väldigt stor Gingko Biloba (Kinesiskt Tempelträd). Det är ett unikt träd, den enda arten i sin division. Förutom att det är en nakenfröig växt (gymnosperm) är dess släktskapsförhållanden till andra växter oklart, men troligtvis är dess närmaste släktingar kottepalmer och barrträd. Den är mycket lik de växter som fanns för mer än 100 miljoner år sedan. Det är ett  lövfällande träd, men vissa experter hävdar att det är ett barrträd (eftersom det har klyvöppningar) - men att barren sitter så tätt ihop att de ser ut som blad. Ur bladen utvinns ett extrakt som sägs vara bra för minnet. Modern forskning visar att extrakt från bladen kan vidga kroppens blodkärl och öka blodgenomströmningen både i hjärnan och perifera blodkärl.

Nedan Rosenterrassen.

Kan ni gissa vilken färg som är min älsklingsfärg på rosor?

Nedan ser ni i mitten en Kinesisk Sekvoja, ett barrträd som länge ansågs utrotat (tills man hittade det igen i Kina 1941). Trädet tappar sina barr på vintern.

Koreansk gran växer kottarna uppåt:

Skylten som skymtar bakom Ulf:

Vi tittade på många kyrko-ruiner, och jag blandar ihop namnen. Men dag 2 fotograferade jag namnskyltarna och därefter ruinerna, så längre fram får ni mer fakta.

Nedan Norderport.

Vi kom fram till Visby domkyrka.

Resten av fotona från kyrkan, och från resten av vandringen, får ni se tidigast framåt kvällen. Att redigera fotona ovan har tagit flera timmar, och jag behöver paus. Ulf och jag ska snart ut på en promenad här i närområdet. Solen skiner, himlen är blå, och det är hela 28° varmt!

Nu har vi traskat runt en hel mil. Vi gick till Åkermyntan i Hässelby villastad via Hässelby gård, och tillbaka igen. Vi valde skuggan där vi kunde, men blev svettiga ändå.

Kristallkronan i bubblan i trädet har jag fotograferat tidigare. Men här kommer ett tydligare foto.

När vi passerade den stora roliga stolen, så bad jag Ulf fotografera mig.

Lägg märke till att Ulf har solglasögon på sig. Det har han aldrig normalt. Detta är sådana som man hänger utanpå de progressiva. Dessutom har jag smort in honom med solskyddsmedel i ansiktet. Det går han med på nu. Han vill aldrig bli så svullen kring ögonen igen, som han blev efter dagarna i Visby. (Inget av ögonvitorna syntes, och inte irisringen heller - bara själva pupillen.)

Kanske jag orkar/hinner lägga in några till Gotlands-foton i kväll, men det är inte säkert. Klockan är redan 17:30, och Ulf förbereder middagen. I kväll blir det fläskschnitzel, potatisgratäng och gröna ärter.

Vi hade hunnit fram till domkyrkan.

Skylt vid kyrkans ingång:

Visby domkyrka är stor och pampig inuti, som domkyrkor brukar vara.

Nedan, bakom den lilla lek-kyrkan, syns kyrktrapporna. De gick vi dagen efter för att komma till Österport.

Efter kyrkan gick vi vidare mot Stora torget.

Där var det mer folk.

På torget skildes vi från vår guide Ronny, och därefter fick vi klara oss på egen hand. (Men vi hade fått var sin karta, samt riktningen till båten utpekad - så det gick bra.)

Ulf och jag strosade runt ett tag, och gick sedan till båten. (Vad vi gjorde sedan berättar jag längre ner, för jag blandade först ihop dagarna.)

Lite senare lyckades jag fånga solnedgången.

Ett par timmar senare var första dagen i Visby över, och vi somnade gott i vår hytt. Om andra dagen i Visby ska jag berätta i morgon.

20-08-09:

I går skrev jag (ovanför solnedgången): Ulf och jag strosade runt ett tag, och gick sedan till båten. Där åt vi Grand buffé. På den buffén fanns betydligt mer att välja på, än vid frukost-buffén (som jag fotograferade), och då kan ni själva tänka er det oerhört stora utbudet. Som jag redan har berättat så åt vi väldigt mycket... Men bara första meningen gällde dag 1 i Visby (måndagen). Det var söndag och tisdag vi åt Grand buffé. På måndagskvällen åt vi inne i Visby.

Vi gick alltså först tillbaka till båten och vilade en stund. Ulf kollade stegräknaren i sin mobil, eftersom vi kände oss trötta i benen. Det var dag 1 som vi gick allra mest. Men eftersom vi ville äta på en restaurang i Visby, så promenerade vi in till Visby igen. (Det var 1 km från båten till närmaste stadsport.)

Vi hade blivit rekommenderade Crêperi & logi, men där var så mycket folk så dit ville vi inte gå (inte i dessa tider när det är hälsosammast att hålla avstånd).

Efter lite letande hittade vi Wisby Hof där det såg trevligt ut, men var gott om plats.

Där beställde vi var sin schnitzel Cordon Bleu, som visade sig smaka bra. (Jag har ätit mycket kött de här veckorna, bara för att Ulf tycker om kött. Normalt äter jag bara rött kött sisådär 1 gång i månaden. Jag föredrar fisk och kyckling, men äter oftast vegetariskt.)

Mätta och belåtna återvände vi till båten. Där slog vi oss ner vid ett bord i en av barerna ombord. Det var när jag satt där som jag såg att solen var på väg ner. Så jag rusade ut på däck och tog fotona som jag visade er ovan. Därefter återvände jag till Ulf.

Vi blev lite oroliga när en man kom och började greja med mikrofonen i något som såg ut som ett discjockey-bås. Vi var rädda att det skulle bli "en massa oväsen". Men vi blev glatt överraskade. En trubadur med gitarr började sjunga och spela. Och han sjöng och spelade bra! Dessutom var det låtar som vår generation känner igen, så det dröjde inte länge innan alla i baren sjöng med (även vi). Vissa låtar sjöng mannens kollega (som var en entertainer av stora mått), och ibland spelade en annan man saxofon. Om inte jag hade börjat bli så sömnig så hade vi nog stannat längre och lyssnat. Men jag är ingen nattuggla, så vi gick upp till hytten där vi kröp till kojs och somnade.

Nu har jag valt ut ytterligare 141 Gotlands-foton som jag tänker visa er (åtminstone nästan alla). Jag har försökt att dela in dem i kategorier, även om några är tagna dag 1 och andra dag 2. Ännu har jag inte redigerat ett enda av dem. Jag har annat att göra. Jag har lovat Ulf att storstäda köket. (Detta för att i ringa mån försöka återgälda att jag har blivit bjuden på mat mm de här veckorna. Vardagsrummet storstädade jag före Gotlands-resan.) Men får jag tid över - då kommer jag att redigera foton (och lägga in en grupp åt gången här i bloggen.)

Såg ni ovan att Wisby Hof är sammanbyggt med muren? Det finns några hus i Visby som är det.

Jag har städat köket i 6 timmar, men så har jag gjort det noga (inkl att dra fram spisen och städa bakom). Nu är det bara 1 skåp + ugnen kvar, men det får vara till i morgon. Gotlands-fotona får också vänta...

20-08-10:

I förmiddags sprutade jag ugnen full med rengöringsmedel (som luktade hemskt). Ulf och jag passade på att gå en lång promenad medan medlet verkade. Vi gick ett varv runt Kyrksjön i Kyrksjölötens naturreservat, och sedan tittade vi på Nils Ferlins grav på Bromma kyrkogård. Jag fotograferade som vanligt flitigt.

Nu måste jag rengöra ugnen, och städa klart köket. Men sedan siktar jag på att lägga in både Gotlands-foton, och några från i dag.

Nu har jag redigerat alla Gotlands-fotona (men ännu inga foton från i dag). Eftersom klockan har hunnit bli 22:15, så visar jag bara några få foton i kväll. Jag börjar bli sömnig...

Dag 2 i Visby började vi med att gå uppför kyrk-trapporna. Vi var på väg till Österport. Utanför den skulle det finnas ett apotek - och Ulf behövde solskyddsmedel. (Hans panna var illröd, och hade börjat svullna upp.) När man har traskat uppför de 73 stegen belönas man med en storslagen utsikt.

Nedan Österport sedd utifrån.

Utanför Österport ligger alla "vanliga" affärer inkl apotek, McDonald's och HM.

Som ni vet är Visby ett världsarv:

Fler foton, troligtvis resten, kommer i morgon.