Sparad dagbok 62. (Fr o m 20-03-11 t o m 20-04-30.)

20-03-11:

Det var jättekul att vara med på gympan! Jag har saknat den! Och dagens pass var perfekt för mig. Vi tränade arm- och mag-muskler, men hoppade/sprang inte ett dugg. Alltså kunde jag göra alla övningarna.

När jag hade kommit hem (och ätit frukost) så gick vi vår vanliga El Paseo-runda. Visst är färgerna vackra!

När vi passerade sopcontainern intill vårt hus, såg jag små bitar av hjärtreva (Aptenia cordifolia) nedanför. (Någon hade väl ansat sina, och slängt det avklippta i containern.) Där låg bara några små trasiga bitar, men jag tog hem dem ändå. Först la jag dem i vatten en liten stund, och sedan planterade jag dem i en liten kruka. Det är möjligt att jag råkade plantera en extra trasig bit upp-och-ner. (Jag är osäker, så den får vara som den hamnade.) Men de övriga hamnade rätt, det ser jag. Nu hoppas jag att samtliga sticklingar tar sig. De är väldigt söta när de blommar. Med tiden brukar de få för långa revor, för att få plats på balkongen - men den dagen kan jag ge bort dem. 

   

Så här ser blommorna ut:

       

I kväll är det spanska, och det blir den första riktiga lektionen med den nya lärarinnan. Det ska bli intressant att se vad jag tycker.

Vår nya spansk-lärarinna Inés är både duktig och trevlig. Det märks att hon är proffs på "spanska för utlänningar". Hon undervisar på ett annat sätt, mindre beroende av boken. (Just den här kursboken har jag alltid tyckt illa om, jag har andra som är bättre.) Inés fångar upp vad deltagarna har problem med, och sedan går hon noga igenom hur det ska vara.

Det sorgliga är att det bara är jag på fortsättnings-nivån. De andra 3 (som befinner sig på mellan-nivå) vill hellre gå i nybörjargruppen. Så nu blir det en enda grupp mellan klockan 18 och 20.

Eftersom Inés undervisar annorlunda så kan jag lära mig en del ändå, fast mest nya ord och fraser. Men jag kommer inte vidare med grammatiken, och det skulle jag verkligen behöva. Läxan som Conchi gav mig (oss 4) till i dag, tittade vi inte ens på.

Inés tar 15 € per timme för privatlektioner. Om jag hade haft råd så hade det förstås varit toppen om jag hade kunnat komplettera med 1-4 lektioner i månaden. Men några pengar till "extravaganser" har jag ju inte...

Jag går dit nästa gång klockan 18, så får vi se hur mycket jag får ut av lektionerna. Jag lär mig förstås mer genom att gå dit - än genom att stanna hemma...

20-03-12:

Överst på alla nyhets-sidor står det senaste nytt om coronaviruset SARS-CoV-2 som orsaker sjukdomen Covid-19. Händelseförloppet accelererar verkligen, och det är ju ingen rolig utveckling precis. Det sorgligaste är förstås dödsfallen, men viruset ställer till det för världs-ekonomin också. Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan man lyckas stoppa spridningen av viruset. Att ta fram ett vaccin kommer att ta allra minst 1 år.

Jag är inte orolig för egen del. Risken att bli smittad i lilla El Campello är marginell, och jag tillhör inte någon av riskgrupperna. Vi får komma ihåg att detta trots allt är en lindrig sjukdom för de allra flesta (inte värre än en vanlig influensa). Dödligheten vid en vanlig säsongs-influensa brukar ligga på knappt 1%. Ännu vet man inte riktigt var siffran kommer att sluta på för Covid-19, men experterna gissar på knappt 2%. Det innebär att ca 98% av alla som blir smittade, blir friska igen (vanligen inom 2 veckor).

Det vi kan göra är att tvätta händerna när vi har varit ute bland folk, hålla avstånd till alla som hostar, och undvika större folksamlingar. Samt måna lite extra om tarmfloran, där ca 70% av vårt immunsystem finns.

 Så här var läget nyss, i Sverige och i Spanien:

       

I dag har jag hängt undan de 2 täckjackor, och 2 täckvästar, som jag hade hängande i hallen. Jag har inte använt dem på ett tag, och jag räknar med att säsongen för varma jackor är slut här i El Campello. I dag har jag gått klädd i shorts och sandaler (men med Aldi-stödstrumpor, och långärmad bomullströja).

20-03-13:

Nu talar alla om corona-viruset. Spanien har nya direktiv som gäller fr o m i dag. Bl a måste all apoteks-personal ha munskydd och plasthandskar på sig när de jobbar. (Och det finns markeringar hur nära kunderna får stå varandra.) På apoteken har de fortfarande gott om handsprit/desinfektions-medel o dyl, men på Mercadona, Lidl och Consum är allt sådant slut.

Nu har hamstrings-hysterin spridit sig till El Campello. Personalen på Mercadona (där jag handlade lite på hemvägen från gymmet) berättade att folk hade vällt in så fort de hade öppnat i morse. Och hyllorna där t ex toalettpapper och konserver brukar stå, var näst intill tomma. Jag har läst att det spanska distributionsnätet ska fungera väl, och att det bara är högst tillfälligt som vissa produkter kommer att vara slut. 

Ändå är det bara i Madrid och i Baskien som läget är akut. I Madrid stängs alla barer fr o m i dag.

När jag kom till gymmet i morse så stod Pepe (ägaren / min gympalärare) vid grinden, och sprejade allas händer med hand-desinfektionsmedel. Det är förstås bara bra. Min pilateslärare Ana berättade att i hennes grupp i går, hade det varit en kvinna som hade feber och hostade. Kvinnan var själv övertygad om att det bara var en vanlig influensa hon hade, men hon skrämde upp många. Och har man något smittsamt, även om det bara är en vanlig förkylning, så tycker jag att man ska hålla sig hemma under smitt-fasen. För alla andras skull!

Nedan 2 olika checklistor, där ni kan kolla om det är den nya covid-19-influensan ni har fått, eller bara en vanlig influensa eller förkylning. Nyser ni så är det tydligen inte covid-19, men har ni andnöd så är risken stor. Belasta inte sjukvården i onödan! 

I dag köpte jag en desinficerande tvål, och 1 paket bakterier till tarmfloran - på apoteket, samt 2 paket "tonfisk i olja" och 2 paket katt-mousse (till hundarna) - på Mercadona, så lite har även jag hamstrat.

Sedan jag skrev ovanstående har jag fått mail, både från administrationen för Los Olivos (lägenheten), och för San Bartolomé (förrådet). Båda meddelar att de jobbar som vanligt, men att kontoren är stängda för besök. Detta förstås för att minska risken för smittspridning. Det ställer verkligen till, det här SARS-CoV-2-viruset!

Jag läser i tidningen Información (https://www.diarioinformacion.com), men är inte säker på att jag förstår allt rätt, så jag reserverar mig för tolkningen nedan. Som jag förstår det så kommer nya hårdare regler att gälla fr o m nu och 15 dagar framåt, i hela Valencia län (som Alicante och El Campello tillhör). Mycket kommer att stängas! T ex skolor, museer, teatrar, biografer, diskotek, barer, restauranger, simhallar, idrottscentrum och gym. Syftet är gott! Jag förstår precis.

Men jag vill inte avstå från min gympa! Jag ska kolla med Pepe om restriktionen verkligen gäller här i El Campello också... Fast det gör den förstås. (Men hoppet är det sista som överger människan.)

I morgon kommer den spanska regeringen att sammankalla till ett ministermöte för att ta beslutet om att utlysa akut larmtillstånd i Spanien. Detta kommer att innebära att människors rörelsefrihet begränsas.

Nedan, fall per region i Sverige i dag - vilket är fler än i går...

Nellie och jag gick en rask promenad till Eurocan, och "hamstrade" en påse chihuahua-torrfoder. På hemvägen passerade vi Gimnasio Canto. Vid entrén stod Pepe och såg uppgiven ut. Han hade nyss fått direktivet om att de måste stänga en period framöver. Vi var överens om att det är trist - men nödvändigt.

Jag har just bläddrat igenom "dagens Westwing". Den här lilla bäddsoffan har jag visat förr. Jag undrar om den är skön att sitta och ligga i? Den ser "hård" ut, men det är den kanske inte. Kanske en sådan här skulle passa i mitt lilla vardagsrum? Den är bara 162 cm lång och 80 cm djup. (Madrass-måttet är 75 x 200 cm.) Priset är acceptabelt, och den finns i många olika färger. Och så är den synnerligen lätt-bäddad. En bäddsoffa, eller en bäddfåtölj blir ju oftast en kompromiss. Det är ytterst sällan som soffan/fåtöljen är perfekt att sitta i, samtidigt som sängen är skön att sova i. Men när man bor så trångt som jag, så måste man kompromissa ganska ofta. 

       

           

Jag hinner fundera länge till, för någon bäddsoffa har jag inte råd med nu (och att ta den på avbetalning vore dumt). Dessutom står mycket annat högre upp på önskelistan - glasögon t ex. Men jag tycker att det är en trevlig soffa!

20-03-14:

Jag kommer att få roa mig med hund-promenader och bok-läsning den närmaste tiden. Däremellan borde jag förstås beta av punkt efter punkt på min långa att-göra-lista. Men hittills har jag inte haft tillräckligt med energi till något av de större projekten. Jag började läsa boken nedan i går. Den är intressant eftersom den utspelar sig i en värld som jag inte vet något om.

Varför väljer förlagen röd (och blank) bakgrund till texten? Jag tog 3 foton i olika ljusförhållanden, men alla blev dåliga. Kanske kan ni läsa några ord här och där? Lillemor Östlin berättar om sitt liv. Hon har tillbringat över 25 år i fängelse, och använt amfetamin i ännu fler. Ändå ger hon ett sympatiskt intryck, och det framgår att hon tycker mycket om sina barn.

Mitt ben läks som det ska. Jag känner bara av de nästan läkta såren när jag "råkar" skutta ner för en trappa, och på natten så molar det lite inuti benet. Men jag kan röra mig nästan som vanligt. Om en vecka så är jag säkert nästintill bra igen. Färgpaletten är väl tjusig?

Det är ovanligt fridfullt i El Campello, om man undantar livsmedels-butikerna där folk handlar som galna. Men på El Paseo var det inte många, det vackra vädret till trots.

Men så är ju alla restauranger, barer och fik stängda. T o m stadsparken är stängd, och på grindarna står anslag om att man bör hålla sig hemma.

Nellie behövde inte skälla på någon på hela sträckan.

   

En frisör hade valt att hålla stängt, men apoteket hade kö t o m utanför entré-dörren.

   

Min bank (Sabadell Solbank) meddelade i går att folk helst bör betala med kort, och inte i onödan besöka deras kontor. På bilden fastnade också en av de många som har hamstrat toalett-papper. Lidl kan inte få in mer, Consum hoppas få in (men vet inte när), SuperCor och Mercadona har 2-lagers-papper (men inte 4-lagers som jag brukar använda).

Sannolikheten för att just jag, eller just ni, ska bli smittade är ju väldigt liten. Men visst kan det vara bra att känna till symtomen ändå.

Det tråkigaste för mig är att min (roliga och nyttiga) gymnastik är inställd. Fotot nedan gör reklam för hem-träning. Jag har både hantlar och en hel del andra träningsredskap, men inte tillräckligt med disciplin. Jag håller oftast bara på 7 - 8 minuter när jag tränar ensam. Men när Pepe står och säger att vi ska göra 15 repetitioner av varje övning, och han räknar högt (och ropar "bra" emellanåt), då kan jag utan vidare hålla på 1 timme. Dessutom ligger inte mina hundar stilla (som hunden på fotot gör), när jag försöker träna. De försöker hoppa upp på mig, eller rusar runt det snabbaste de kan, och ofta skäller de dessutom av upphetsning. Det senare uppskattar inte grannarna...

Nu har jag gjort som alla andra. Jag har hamstrat toalett-papper. Jag köpte 3 paket(!) när Consum i eftermiddags fick in den sorten som jag brukar använda. Jag har lagt paketen bakom solstolen på balkongen, för i lägenheten får de inte plats. Om maten skulle ta slut, då klarar jag mig. Bara jag har dricksvatten (och te). Jag kan fasta. Men jag skulle inte vilja vara utan toalettpapper... Jag köpte 2 påsar fågelfrö också (och hundmat köpte jag ju i går), så varken fåglarna eller hundarna riskerar att svälta.

Hela Spanien är nu satt i karantän!  Alla invånare uppmanas att stanna hemma, utom i nödfall. Karantänen ska gälla i minst 15 dagar. Efter Italien är Spanien det värst drabbade landet i Europa. På lördagen registrerade landet ytterligare 1 500 fall av virussmittan och det totala antalet bekräftade fall är nu uppe på 5 753. 136 människor har dött av coronaviruset.

Spanska myndigheter förbereder nu landets isolering, och alla myndigheter ställs under regeringen. De flesta butiker, förutom matbutiker och apotek, är stängda. Många arbetsplatser håller stängt. I den mån det går ska folk jobba hemifrån.

Enligt förslagen som behandlas får man bara vistas på allmänna platser om man har något av följande ärenden:

1. Förvärva livsmedel, läkemedel och andra nödvändigheter.

2. För att hjälpa till på sjukhus och andra vårdinstanser.

3. Resa till jobbet.

4. Resa hem.

5. Hjälpa och vårda äldre, minderåriga, personer med funktionshinder eller andra särskilt utsatta personer.

6. Förflytta finansiella enheter.

7. På grund av force majeure eller pressade behov.

8. All aktivitet som är ”vederbörligen motiverad”.

Jag undrar om jag kan tyda punkt 8 som att "hundpromenad runt kvarteret" är tillåtet? Mina hundar har ju toalett inomhus, så vi skulle kunna hålla oss inomhus (och på balkongen), men de behöver stimulans. Hur kommer alla andra hundägare att göra? Stora hundar måste ju gå ut! 

Nej, jag är inte orolig alls. Och jag förstår att detta är nödvändigt. Men jag tycker förstås att det är väldigt tråkigt att situationen har uppkommit. Mig personligen kommer det inte att gå någon nöd på. Jag har sällskap, böcker, vatten, mat och toapapper! Dock kommer jag att sakna min gympa, och långpromenader.

Ni kan förresten starta vadslagning nu, om hur många kilo jag kommer att gå upp de närmaste veckorna. Jag kommer ju mest att sitta stilla (och läsa), samt tröstäta (för att jag varken får gå på gympa eller ta långa promenader längs havet). Nå? Hur många kilo gissar ni på?

Även i Sverige har siffrorna stigit. (Jag tar bara med de 3 översta.) Tyvärr finns det flest fall just i de 2 regioner där mina barn bor...

I Alicante-provincen har vi just nu 57 fall, och en äldre person (med underliggande sjukdom) har avlidit.

Nu ska jag sätta mig och läsa i boken. Stella och Nellie planerar att ligga i mitt knä.

20-03-15:

Det ställer verkligen till, det här nya corona-viruset. Jag tycker om att läsa, det gör jag. Men att sitta stilla flera timmar i sträck - det klarar jag inte. I dessa tider är jag dubbelt glad för att jag har hundarna. Annars skulle jag inte få lov att gå ut. I dag när det är söndag (och allt är stängt) skulle jag inte kunna skylla på något, om jag inte hade hundarna. Hittills har vi gått 2 promenader, men bara runt kvarteret. Jag vågar inte gå ner på El Paseo, eftersom det inte är tillåtet. Man får varken promenera längs El Paseo, eller vara på stranden. Lokalpolisen lär patrullera där, och skicka hem dem som bryter mot förbudet. Härifrån kan jag inte se någon alls på El Paseo.

De regler vi har att rätta oss efter nu (här i Spanien) är många. Det är inte tillåtet att gå en motions-promenad, och inte tillåtet att leka med sina barn i en lekpark. Det är inte tillåtet att hälsa på hos vänner. Och eftersom alla restauranger är stängda, så måste vi förstås äta hemma.

Vi får bara gå ut om vi ska till och från jobbet, om vi måste köpa mat, måste gå till läkarstationen eller apoteket, eller för att hjälpa någon med stort hjälpbehov. Men man får gå ut med sin hund (om man går ensam, och nära sin bostad). Man får gå ut för att köpa en tidning, men inte för att köpa tobaksprodukter. Och äldre som inte kan tvätta håret själva, får gå till frisören (om vi andra får gå är tveksamt). Frisörsalonger och tidningsaffärer får alltså lov att ha öppet, likaså tvätt-inrättningar, men faktiskt tobaksaffärer också (vilket förstås är tvetydigt). 

Vi får åka kollektivtrafik om vi har giltigt skäl, men bör sitta/stå minst 1 meter från varandra. Hamnar vi nära en folksamling (kanske i livsmedels-affären) så måste vi också hålla avstånd. Det blir inte så lätt. Men regeringen har säkert rätt i att detta är det enda sättet för att förhindra att ännu fler blir smittade.

Så här är läget i Valencia-regionen och Spanien:

Det är inte antalet smittade som bekymrar mig (80% blir bara lindrigt sjuka), det är antalet dödsfall. När någon dör i förtid är det alltid trist!

Det är skönt att ha en solig balkong! Nu får vi åtminstone sol och frisk luft! (Men min kropp skulle behöva motion också!)

Nyss kom beskedet att Loterias del Estado (de statliga lotteributikerna) kommer att hålla stängt. De flesta dragningar (till redan köpta lotter) kommer att skjutas framåt i tiden, och lotteri-vinster under 2000 € kommer inte att betalas ut förrän senare. Samma regler gäller Juegos Once (lotterna som säljs till förmån för handikappade).

Så här skriver Spanska Magasinet om det nationella nödläge som vi nu har i Spanien: https://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.15175.html. Där framhålls att regeringschef Pedro Sánchez flera gånger under sitt tal till nationen sa "att ta hunden på en promenad är en tillåten aktivitet, men i övrigt gäller att stanna hemma”.

Vi har nyss varit ute, mina små och jag. Ute är det onormalt tyst och stilla. Vi mötte grannfrun när vi skulle ut. Jag sa att i dessa dagar är det skönt att ha hund, för då får jag lov att gå runt kvarteret. Grannfrun log och sa, att när jag kom tillbaka igen - så erbjöd hon sig att gå ytterligare ett varv med hundarna... Jag vet att hon också tycker om att röra på sig.

Innan vi gick ut så satt jag i solstolen på balkongen och läste ut boken. (Intressant, men ingen litterär höjdpunkt.)

Nedan skymtar ni mitt toa-pappers-lager bakom solstolen...

Vi har haft fint väder i dag, men fr o m i natt är det risk för regn. Kanske kvittar det, nu när vi ändå knappt får gå ut... 

Citat från Dagens Industri https://www.di.se: "Efter att Spanien under söndagen rapporterade 105 nya dödsfall har coronaviruset nu skördat sammanlagt 6.036 liv världen över.  Allra flest dödsfall har Kina – där virusutbrottet som nu utvecklats till en pandemin började i december – med 3.199. I fredags meddelade Världshälsoorganisationen (WHO) att Europa utvecklats till coronautbrottets centrum, med högre smittspridning än när viruset härjades som värst i Kina. Detta reflekteras även i dödssiffrorna. Med 1.907 dödsfall är Italien näst hårdast drabbat i världen. Antalet som bekräftats smittade världen över uppgår vid klockan 15 på söndagen, svensk tid, till 159.844 personer." (Min fetstils-markering.)

Eländes, elände! Helt klart är att spanska regeringen har gjort rätt som utlöst nationellt nödläge. Jag undrar hur Sverige tänker agera framöver?

Lite humor i eländet:

20-03-16:

Saxat ur Svenska Magasinet:

Spaniens alarmtillstånd kan förlängas och gränserna kan stängas. Premiärminister Pedro Sánchez håller idag en videokonferens med företrädarna för de politiska partierna för att få deras stöd för att förlänga alarmtillståndet. Två veckor inte kommer att vara tillräckligt för att få kontroll på coronautbrottet. Enligt den spanska konstitutionen kan regeringen bara utlysa alarmtillstånd i maximalt 15 dagar, därefter behövs kongressens godkännande. En stängning av Spaniens gränser diskuteras också idag inom regeringen.

Och Ekot rapporterar:

EU inför inreseförbud till hela Schengenområdet för människor från resten av världen på grund av coronavirusets spridning. Inskränkningen gäller i 30 dagar. Det meddelar kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i dag.

Det väntas också annat elände:

Den spanska väderlekstjänsten AEMET varnar för att ett oväder med regn, snö, stormvindar och kyla ("gota fría") drar in över stora delar av Spanien under veckan. AEMET har utfärdat gul varning (motsvarar svensk klass 1 varning) för kraftiga regn bl a i Alicante och Valencia.

Tja, vi måste ju ändå hålla oss inomhus... I dag har det varit mulet här, och det har regnat lite. Vi har passat på att gå ut de 2 gånger som det hittills har klarnat upp lite. Kanske blir det bara dessa 2 promenaderna i dag?

Annevi rapporterade från sitt besök på Mercadona om personal med ansiktsmask, tomma hyllor, säkerhetsvakt och avstånds-markeringar vid kassorna. Själv köpte jag ju både toalettpapper och några burkar tonfisk i lördags, så jag behöver inte handla än på ett tag. Lite aktuell humor under rubriken "Nu höjer vi insatserna":

Jag började läsa en ny bok i går. Det är bra tur att jag har flera olästa i bokhyllan. Hur skulle jag annars klara av de här dagarna? Visst, jag skulle kunna knäskura golven i stället, eller göra något annat nyttigt, men det känner jag inte för.

Fröken Gråsparv och hennes pojkvän har beslutat sig för att strunta i "fågelskrämmar-banden"...

   

Nedan visar Nellie hur hon roar sig (när hon inte ligger i mitt knä och blir klappad).

   

Den här lilla mjuka blå-gröna bollen är den absolut roligaste leksaken Nellie har. Härom veckan var den försvunnen. Vi letade överallt. Den brukar ligga under läs-fåtöljen, men där var den inte. Till slut (efter flera dagars letande) så hittade jag den under en sådan rullplatta som jag har växterna på balkongen på. Nellie blev överlycklig när bollen kom till rätta!

Sedan i går känner jag mig som om jag börjar bli förkyld. Kan det vara början på covid-19 tro? Eller bara en vanlig förkylning? Det återstår att se. Om det skulle vara coronaviruset så bör jag få feber och hosta, men än så länge känner jag mig mest "lite ruggig". Jag skulle inte ha något emot att få en lindrig släng av covid-19, för då skulle jag väl bli immun mot viruset åtminstone ett tag framöver. (Normalt brukar man bli immun ca 4 år mot virus av samma slag som man har haft. Men hur det är med viruset SARS-CoV-2 vet experterna ännu inte.)

Jag har läst att om man får covid-19 och äter antiinflammatorisk medicin typ Magnecyl, Ipren och Treo, så kan man eventuellt få svårare symtom. Om man nödvändigtvis vill ha ner febern så bör man välja något med paracetamol i, t ex Alvedon. (Fast Läkemedelsverket kommer f n inte att ändra sina rekommendationer.)

Kirurgen som opererade mitt ben ville att jag skulle äta en tablett innehållande acetylsalicylsyra (som Magnecyl) i 60 dagar. Tabletten är blodförtunnande med har fler biverkningar (bl a blödningar i magsäcken) än fördelar. Experterna avråder från långtidsbruk. Nu har jag ätit tabletterna i 17 dagar, men fr o m i morgon låter jag bli. (Ifall, ifall det skulle vara början på covid-19 jag har, och ifall tabletten skulle kunna ha en negativ påverkan.) Däremot fortsätter jag med sprutorna som motverkar blodproppar (trots att jag verkligen ogillar dem). Men nu ska jag bara ta 4 till - sen slipper jag.

Nu ska jag återgå till min bok. Så mycket annat har jag inte att välja på. Jag har ju ingen TV, och jag måste hålla mig hemma. (Och skulle jag vara smittad av coronaviruset, så är det ju väldigt viktigt att jag inte träffar någon den närmaste tiden. Skulle det vara en vanlig förkylning så vill folk förstås inte bli smittade av den heller.)

Kvällens stora (väntade) nyhet:

Spanien stänger sina landgränser. Spaniens Inrikesminister Fernando Grande-Marlaska har meddelat att landgränserna stängs från och med midnatt för inresande. Efter midnatt (= natten mellan den 16 och 17 mars) får endast spanska medborgare, fastboende utlänningar (residenter) i Spanien, samt gränsarbetare komma in i landet. Inrikesministern tillade att stängningen av gränserna inte kommer att stoppa godstransporterna, och inte heller de diplomater som är ackrediterade i Spanien. Det införs inga begränsningar från spansk sida när det gäller att resa ut ur landet, och tills vidare görs inga begränsningar för hamnar eller flygplatser.

20-03-17:

Virus är pyttesmå! De allra största är 160 nm i diameter. (1 nanometer = 0,000 000 001 meter.) Men de flesta är mycket mindre. Ändå kan ett litet virus förändra vårt dagliga liv så totalt. Fast de är förstås väldigt många! Och så vill de bli ännu fler!

Nedan de aktuella reglerna  för spanska livsmedelsbutiker. (Den här illustrationen fick jag från Aldi.) De släpper in max 50 personer åt gången i en stor butik, bara 1 per familj får handla, man måste hålla minst 1 meters avstånd till andra, man bör betala med kort, och bara köpa sådant som är absolut nödvändigt.

Ute är det grått och trist, och bara 15°, men det regnar i alla fall inte (just nu). Jag har varken fått feber eller hosta, och tänker läsa en hel del även i dag. Lyckliga de som har en trädgård att vara i!

I förmiddags gällde följande siffror på antalet smittade (och döda) i Sverige respektive världen. Sedan dess har det väl tillkommit en och annan...

       

Anders Tegnell på Folkhälsomyndigheten sa i dag:

Den spanska sjukvården vidtar kraftiga åtgärder för att kunna klara en ökning av antalet inkommande corona-smittade patienter. Alla privata vårdgivare ställs nu under de regionala hälsovårdande myndigheternas kontroll, detta innebär i praktiken att alla privatsjukhus nu står till den offentliga sjukvårdens förfogande. Detsamma gäller privata läkarmottagningar och privata ambulansföretag.

De som studerar sista året på sin läkar- eller sjuksköterskeutbildning tas i anspråk för arbete på sjukhusen. Pensionerade läkare och sjuksköterskor ombeds att återinträda i tjänst. Semestrar och ledigheter har dragits in.

För att frigöra sängar på intensivvårds-avdelningarna så ställs alla planerade operationer in, förutom onkologiska (cancer) vilka utförs enligt plan. Förstabesök, akutkonsultationer, akuta operationer som t.ex. kejsarsnitt, transplantationer och transfusioner skall dock fungera som vanligt.

I Spanien förbjuds all cykling (utom till och från jobb och mataffär). Orsaken är bl a att man är rädd att tävlings-cyklisterna ska råka skada sig, och menar att "vid en tidpunkt då vårdresurserna är ansträngda vill man inte addera skadade cyklister".

Förseningar i flygtrafiken väntas i Spanien. Detta eftersom ett stort antal spanska flygledare antingen har drabbats av coronaviruset, eller har symptom som gör att de måste stanna hemma från jobbet.

Ja, det är inte mycket som är sig likt längre. Inte i Sverige heller förstår jag. Storstockholms lokaltrafik (SL) uppmanar resenärer att från och med i dag gå in genom den bakre dörren på bussen, och inte gå fram till bussföraren. Detta för att skydda förarna från smitta. (Fortfarande måste förstås alla ha en giltig biljett.)

Jag läste ut boken Frukost klockan 8 i förmiddags. Genom boken fick jag ta del av 4 olika kvinnors liv. Trevlig bok. I eftermiddags valde jag en ny bok, den nedan. Jag har redan läst 1/3, och boken är mycket intressant. Men någon feel-good-bok är det inte. 

Det blir mycket läsande de här dagarna. Och ätande... Jag är nog uppe i 7 måltider om dagen. Ibland blir det bara en slät kopp te, och då gör det inget. Men oftast tuggar jag på något. Alla måltiderna rutar ju in dagarna, och får tiden att gå lite fortare. Jag älskar visserligen att läsa, men kanske inte 14 timmar om dagen. Mina ögon blir alldeles för ansträngda, och jag klarar inte av att sitta stilla så mycket. Men jag kommer att rulla fram, om det ska fortsätta så här...

Jag är så glad att jag har hundarna! Dels är de sällskap, och dels så skulle jag ju inte få gå ut om jag inte hade dem. Vi har lyckats komma ut 2 gånger i dag när solen nästan har tittat fram. (Annars har det regnat till och från, fast bara glesa droppar.) Jag hoppas att vi kan gå en runda till snart, fast det är grått ute. Det verkar vara uppehåll.

Stella har följt med varje gång. Det är ju roligt på sitt sätt. Fast Nellie och jag hade egentligen behövt gå längre och raskare. Hundarna har fått var sin "gnagis" (med torkad kyckling) för att ha lite att pyssla med. Stella är nöjd med att ta det lugnt, men Nellie och jag börjar känna oss rastlösa...

Ena rundan gick vi förbi Consum, så jag såg in genom dörren. Där såg ganska tomt ut, och innanför dörren stod någon form av handsprit som alla kunder skulle tvätta händerna med innan de fick komma in. Ännu behöver jag inte handla något. Jag har hyfsat stora lager (i förhållande till min lilla kyl/frys). Flera av livsmedels-butikerna har förresten ändrat sina öppettider. De öppnar nu 1 timme senare, och stänger 1 timme tidigare, än vanligt.

På sitt sätt skulle jag vilja bli smittad av coronaviruset nu (enligt tesen "lika bra att ha det gjort"), men ändå följer jag alla regler. När jag har varit ute så desinficerar jag händerna. (Jag har ju rört hiss-knappar, ytterdörren, grinden mm.) Ingen av oss kan ju i förväg veta 100% säkert, att just vi skulle få en lindrig variant av covid-19. Däremot vet vi att sjukvården inte har tillräckliga resurser, om alla skulle bli smittade nu. Därför är det bra om vi kan hålla oss friska åtminstone några månader till.

Det kommer ett antal enformiga dagar framöver. Men jag är glad att jag har hundarna, många böcker, och internet - så jag kan kommunicera med mina nära via mejl, och med alla er via min blogg. Tack vare hundarna och mejl, så behöver jag inte känna mig ensam - fast jag inte träffar någon.

20-03-18:

Ja, det blir en ryslig massa om corona-viruset i dag också. Som ni vet införde Sverige inreseförbud i går. Detta drabbar inte mig personligen. Jag får resa mellan Spanien och Sverige. Men om flyget går, det är en annan femma.

Antalet smittade har förstås stigit sen i går.

Jag pratade med Maud i telefon i går. Nu har viruset kommit till Senegal också. De har 26 smittade, men ingen har dött. I Sverige är 1279 personer smittade, och 8 har dött.

   

Min förkylning har inte blivit värre, snarare bättre. Jag tror att det är en vanlig förkylning, men eftersom jag inte vet 100% säkert, så är jag noga med att hålla avstånd. När jag var ute på balkongen hörde jag en kvinna ropa "Un metro de distancia!" (en meters avstånd) till en hon mötte på trottoaren. De flesta håller spontant 2-3 meters avstånd.

Titta gärna på 3-minutersklippet som hör till texten ovan. En spansk läkare talar till ungdomar på ungdomars språk:  https://www.facebook.com/SebastianVoght/videos/10156960639765779/

Själv är jag som ni vet lycklig ägare till inte mindre än 3 förpackningar toalettpapper. Jag behövde bara 1 förpackning, men drogs med i flock-mentaliteten. Jag är inte ensam...

   

Jag måste säga att jag är ganska förtjust i professor Agnes Wold. Hon är synnerligen kunnig, och kan dessutom tala klarspråk.

Håller vi 1½ meters avstånd till varandra så bör vi klara oss från smitta.

Eftersom solen skiner i dag så passade jag på att tvätta. Lakanen hängde jag på tork på takterrassen. Där blåste det så mycket att jag fick fästa dem med dubbelt så många tvättklämmor som i vanliga fall. Ändå vände de sig ut-och-in. I gengäld blev de torra på 1 timme. Små saker, som de handdukar och örngott jag tvättade samtidigt, hänger på tork på balkongen.

Nedan några foton från vår mitt-på-dagen-promenad. Ni ser att folk håller rejäla avstånd i kön till bankomaten. Och 2 har munskydd (vilket inte lär göra någon nytta).

I dag vågade jag gå ner till El Paseo. Jag bara måste få titta på havet. Men utan hundarna så hade jag inte haft möjligheten. Stranden är avspärrad med band som det står Policia Local på. Och röd flagg är hissad på samtliga stänger.

El Paseo låg i stort sett öde. Att lokalpolisen motade bort alla de första dagarna har väl gjort sitt till. Jag hoppas att jag "får" gå så pass långt hemifrån med hundarna som 300 meter. För det var alldeles underbart att gå längs El Paseo, trots att det blåste rejält från öster = havet.

Hundarna uppskattade att nosa på muren. Det var ju flera dagar sen senast.

Vi svängde som vanligt av vid Seis Perlas, fast jag egentligen hade velat gå längre.

Judasträden längs C/ San Bartolomé har börjat blomma.

 

Ett sådant här motionsredskap skulle jag behöva nu. Fast egentligen skulle jag hellre vilja ha en liten smidig hopfällbar kvalitets-motionscykel! (De är superbra men svindyra.)

De första försökspersonerna har fått vaccin mot covid-19! (I USA.) Se: https://www.lakemedelsvarlden.se/forsta-testet-pa-forsokspersoner-av-vaccinkandidat-mot-det-nya-coronaviruset-har-startat/

20-03-19:

I dag är det helgdag, San José / Día del Padre (farsdag), och alla affärer är stängda. Så nyss, när hundarna och jag gick vår förmiddags-promenad, var det nästan helt öde ute. (Jag såg bara en annan hundägare, och en som slängde sopor.)

Jag gick förbi det fina sandslotts-bygget i dag. Nu har stora delar rasat. Det känns lite sorgligt. Jag undrar hur det har gått för "sandslotts-byggaren"? Jag undrar också hur det går för Rolf! Kan han få ihop pengar till mat, nu när folk håller sig hemma? (Rolf är redan mager...)

I dag har jag valt stöd-strumporna nedan. Jag tycker att de är mycket roligare är "tant-varianterna". Och de gör minst lika mycket nytta! Fast roliga stöd-strumpbyxor (eller stayups) hittar jag inte. Där gäller tydligen bara svart eller hudfärgad nylon.

Nyheten nedan glömde jag att berätta om, för 2 dagar sedan då den var ny. Protección Civil (civilskyddet) här i El Campello delar ut medicin till äldre i bostaden, för att de inte ska riskera att bli smittade när de annars hade fått gå till apoteket. Det är ju ett jättebra initiativ! Och vi andra behöver inte längre gå till läkare för att få våra recept förnyade. Det räcker att vi ringer ett speciellt telefonnummer.

Spanjorerna är duktiga på att följa de nuvarande restriktionerna. Men alla turister tycks inte ha förstått allvaret. Det handlar ju inte främst om huruvida vi själva skulle bli smittade (vi som tror att vi skulle få covid-19 lindrigt), utan om vi sedan i vår tur smittar en person som kanske inte kommer att klara sig levande ur sjukdomen. Ingen vill väl ha någon annans liv på sitt samvete.

Men det är svårt, mycket svårt, att hålla sig inomhus mest hela tiden. Jag ser att det är fler än jag som saknar den dagliga motionen. I går gick en av grannarna förbi på loftgången, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Han hade tofflor på fötterna, och de klapprade. Jag blev irriterad, och Nellie skällde. Men jag förstår honom! Dock förstår jag inte varför han inte valde att gå runt om vårt hus i stället.

Lite senare såg jag att den unge mannen, som bor i huset mittemot, satt på balkongen och cyklade motionscykel. Och i dag såg jag en annan man, i huset väster om Los Olivos, som först tränade armarna mot husväggen och därefter klev upp och ner för ett trappsteg. Ja, man kan inte sitta stilla dag efter dag. Människo-kroppen är gjord för rörelse. 

Westwing ligger rätt i fas. De säljer i dag utrustning för hemma-gymmet.

Bilden ovan är också från Westwing. Sådant pysslade vi med på pilatesen. Om jag hade bott själv, då hade jag kunnat göra sådana övningar på golvet. Nu skulle det inte gå lika bra. Åtminstone får jag själv väldigt svårt att koncentrera mig, om jag har en hund som klättrar upp på min mage, och en annan som samtidigt slickar mig på näsan och munnen. Däremot skulle jag kunna använda mina hantlar, om jag står stilla när jag använder dem.

När jag flyttade hit hade jag ett vackert regnbågs-färgat hopprep. Det gav jag till Irina, för jag trodde aldrig att jag skulle använda det. Nu skulle det ha varit bra att ha. Jag skulle ha kunnat stå och hoppa nere på gården...

Jag önskar mig en hopfällbar motionscykel. De billigaste jag hittar kostar 100 € inkl frakt. De som jag har tittat på är dessutom gjorda för längre människor. Mina ben är bara 71 cm långa, så jag skulle inte räcka ner till pedalerna... 

   

Jag har inte vägt mig på några dagar, men jag ser ju att jag har gått upp mycket. Det mesta ha satt sig som en bilring runt min f d midja. Jag kan bara ha ett fåtal av mina shorts, långbyxor och kjolar. De övriga går inte att knäppa i midjan. Jag har nog ett BMI på ca 23,0 nu. Det ligger alltså inom det normala. Men jag trivs mycket bättre när mitt BMI ligger kring 20,0. Då mår jag bättre både fysiskt och psykiskt. Och jag kan röra mig lättare och har mindre ont i kroppen. (Övervikt frestar på lederna, även om det inte är mer än 7-8 kg.)

   

Jag MÅSTE snart göra något åt mina överflödskilon. Men inte i dag... I dag köpte jag 6 mini-empanadillas (3 med spenat, och 3 med tonfisk&lök). Bagerierna hade öppet i förmiddags, och det doftade så gott när jag gick förbi. (De släpper bara in 1 kund åt gången. Näste man får vänta utanför.) 

Nedan lite fakta, som kan få alla oss som varken är lastgamla eller sjuka i "andra" sjukdomar, att känna oss lite tryggare.

Jag är glad att vi har balkongen, hundarna och jag. Särskilt i dessa tider av restriktioner. Och även om jag har planer på att glasa in den (för att öka bostadsytan något) - så gäller det INTE hela balkongen. Tredjedelen närmast tvättmaskinen vill jag fortfarande ha öppen. Jag vill kunna "komma ut i friska luften", och jag vill kunna ha åtminstone några utomhus-växter. Däremot måste jag inte nödvändigtvis ha plats för en hel grupp utemöbler. En hopfällbar stol skulle räcka.

De små sticklingarna av hjärtreva (dem som jag hittade vid sopcontainern) ser ut att ta sig allihopa. Kul!

Mindre kul är att 1 € nu kostar 11,30 SEK! Min pension blir lägre för var månad, efter hand som kronans värde försvagas. Suck!

Nu ska vi gå en runda, hundarna och jag. Ute är det sol, ganska blåsigt, och 18°. Återigen - det är en välsignelse att ha hundar! Annars skulle jag inte få lov att gå ut!

Om ni planerar att flyga från Spanien till Danmark, för att därifrån ta er vidare till Sverige, så kan ni ha nytta av ett intyg från Danmarks ambassadör i Spanien, om att detta är tillåtet. Intyget laddar ni ner här: http://www.svenskamagasinet.nu/admin/mfile/source/NYHETS-BILAGOR/SKM_C25820021617190%20(1).pdf

Åh så lättad jag känner mig nu! Jag har precis gett mig den 20:e och sista sprutan Hibor. Jag har tyckt att det har varit jobbigt att sticka mig själv i magen. Magen har inte heller varit särskilt förtjust. (Den är rödprickig nu...) Men hädanefter slipper jag! Skönt! 

Jag läste ut Att inte höra till i går. Boken är helt klart läsvärd! Och författarinnans barndom (från det hon sändes tillbaka till Finland) var gripande att ta del av. Nu har jag valt ut en ny bok, som jag strax ska börja på: 

Jag försöker variera mig, nu när jag nästan läser 1 bok per dag.

Min nya spansk-lärarinna Inés mailade nyss och berättade, att hon ska starta online-privatlektioner. Hon ska återkomma ang pris och detaljer. Det är ju en bra idé i dessa isoleringens tidevarv.  Jag tror knappast att jag kommer att ha råd, annars vore det förstås bra för mig.

Just nu har jag för mycket här i Dagbok, och Sparad dagbok 61 är full. Alltså bör jag skapa en Sparad dagbok 62 i morgon...

20-03-20:

I dag är det vårdagjämningen! Härligt! Nu går vi mot ljusare tider! I alla fall när det gäller antalet ljusa timmar per dygn. Hur det blir i övrigt återstår att se. Jag skriver mycket om Sars-CoV-2-viruset här i min blogg - för här i Spanien är livet påtagligt förändrat. Jag tror att många svenskar lever nästan som vanligt. I alla fall berättar Ulf att folk står lika nära varandra i kassaköerna som vanligt. Trots att läget är värst i Stockholm. Det gör vi inte i Spanien. Jag tror att läget måste ändras snart i Sverige - om smittspridningen ska kunna begränsas.

Jag hade 3 ärenden att uträtta nu på förmiddagen. Det första, som var slänga soporna, kunde jag göra som planerat. Sedan tänkte jag plocka ut 20 € i bankomaten (jag har bara 5 € i kontanter, och bagerier m fl tar inte kort). Men jag såg på långt håll att köerna var långa, så jag väntar. Jag klarar mig ett tag med mina 5 €.

Sedan gick jag till tidnings-affären (intill Consum) för att köpa min favorit-tidning Cosas de Casa som kommer ut i dag. Men affärs-innehavaren tar inte in nya tidningar längre. Han måste stänga butiken på söndag. 90% av hans inkomster kommer från lott-försäljningen, och nu får han inte sälja lotter...

Eftersom jag inte hade fler ärenden så gick jag hemåt. Övergångsstället ligger mitt för Consum-butiken. Jag såg att det var en lååång kö utanför butiken. De släpper tydligen bara in några kunder åt gången. Jag räknade till 25 personer, sen kunde jag inte se längre eftersom kön fortsatte i kvarteret bredvid. Alla stod ju på 2-3 meters avstånd från varandra. Jag gissar att fler handlar i dag på förmiddagen, eftersom affärerna hade stängt i går. Men ändå! (Synd att jag inte hade kameran med.)

Jag hade planerat att gå till Aldi, fast jag egentligen inte behöver handla, men för att få en hyfsat lång "laglig" promenad. Men jag skjuter på det till i morgon. Det är grått och blåsigt i dag, och bara 15°, så det är inte överdrivet kul att stå i kö utomhus.

Erik fyller år i dag, och sitter ensam i sin nästan tomma* studio och arbetar. Jag skickade ett grattis-mejl, vilket är det enda jag kan göra. Hans dotter Irina är med mamman och morföräldrarna i deras hus på landet (där de isolerar sig för att försöka undkomma smitta). Men även om de hade varit här i El Campello, så hade Erik ändå inte kunnat träffa dem. Ingen får inte lov att träffa någon som de inte stadigvarande bor tillsammans med. (Erik och mamman har delad vårdnad om Irina, och just nu, se nedan, har Irina det bäst hos mamman.) Vi lever isolerat! Tur att telefon och internet finns!

*Erik skulle egentligen ha flyttat senast i går. Han har hyrt ett hus med trädgård på landet, och har sett fram emot att flytta dit. Det mesta är nerpackat, och han hann precis köra några saker till sin nya bostad innan vi fick "utegångsförbud". Nu får han inte flytta det sista. Regeringen ger alla anstånd att bo kvar, men ytterst få får tillstånd att flytta.

Så här skriver doktorn.com angående viruset:

Jag har ännu inte gått ut med hundarna (eftersom det är trist väder), men nu måste jag snart - för Nellies skull. Hon bli "tokig" om hon inte får motion och stimulans. Stella däremot tycker att det är skönt att ligga inomhus och vila. Enligt väderleks-prognosen så verkar det blir grått och trist (och regnrisk) flera dagar framöver. Suck! Vi behöver sol! Vi har redan tråkigt.

Solen tittade fram, så hundarna och jag skyndade oss ut. Det är synd bara att Stella är en sådan bromskloss. Nellie och jag hade velat gå längre och raskare. Men man måste alltid anpassa sig efter den svagaste länken i kedjan. Alltså går vi i snigeltakt...

Rolf mår bra! Det har han skrivit på skylten nedan. Det gläder mig! Han må vara hemlös, arbetslös, papperslös (han har dock ett utgånget pass) och uteliggare, men jag räknar honom till mina vänner. Alltså hoppas jag att han även fortsättningsvis kommer att må bra.

Nedan en skylt i ett skyltfönster. Texten betyder: "Jag stannar hemma för min hälsa och er allas. Allt kommer att bli bra. Tag väl hand om er." Det är ju ett trevligare sätt att skriva att butiken är stängd. Alla vet ändå varför.

Jag får förresten mejl-reklam från flera stora butikskedjor (t ex Maisons du Monde, Zara Home och Laura Ashley). De skriver att deras fysiska butiker är stängda, men i gengäld ger de uppemot 20% rabatt på alla köp i sin webb-butik, samt gratis hemleverans.

Utanför Lidl var det bara en kort kö. Jag såg att vakten visade in en kund åt gången, i takt med att någon annan kom ut. Lidl har slutat ha "veckans erbjudanden" (på kläder, prylar mm). Nu får man bara handla mat och förbrukningsartiklar...

Utanför Consum var kön också kort, men där höll de väldigt långa avstånd.

Trottoarerna är nästan helt tomma, och på gatorna kör färre bilar än vanligt. Lokalpolisen cirkulerar och håller koll.

Men bygget är i gång precis som vanligt, och det är jag glad för. Ju förr det blir klart, desto bättre är det ju för oss som bor intill.

Ulf tipsade mig om den här annorlunda krönikan, med rubriken "Vems liv är mest värt i coronans tidevarv?": https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/AdMeJA/vems-liv-ar-mest-vart-i-coronans-tidevarv. Ättestupa eller ej, det är frågan som ställs. Så kan man ju också se det. Det är inte alldeles enkelt! För ALLAS liv är ju lika mycket värda! Jag vill inte offra någon! För mig kommer LIV före materiellt välstånd.

Ni vet att jag många gånger har klagat på spansk grädde. Nästan allt är bättre här i El Campello - men grädden är sämre! Nedan har jag hällt 2 matskedar matlagnings-grädde i kaffet. Matlagnings-grädde ska tåla värme. Varför blir den då så här grumlig? (Den blir likadan i te.) Grädden smakar som vanligt, men den ser inte aptitlig ut.

Eftersom det är vårdagjämningen i dag så plockade jag fram min (konstgjorda) tulpanbukett. Färgerna piggar upp! Men vasen som de passar bäst i står på balkongen. (Den har jag crassula-sticklingar i, för jag beskar den största crassulan häromdagen.) Ingen av vaserna nedan passar (1 är för liten, 1 är för stor), så jag la in buketten i skåpet igen.

Jag fick nyss via mejl erbjudande om att köpa bantningspiller. De nästan garanterade att man skulle gå ner 7 kilo i veckan! Wow! Tänk då hade jag bara behövt banta 1 vecka. Fast nu är jag inte så dum så jag går på det. (Gör någon det när löftena är så överdrivet osannolika?) Jag markerade avsändaren som spam...

I USA beordras alla invånare i delstaterna New York och Kalifornien att stanna hemma.

Här i Spanien har inrikesdepartementet beordrat all polis att utöka sina kontroller, för att se till att reglerna som det nationella nödläget medför efterlevs. Nu när allmänheten har fått ett par dagar på sig att anpassa sig, ska polisen i större utsträckning skriva ut böter till eventuella karantänbrytare. (Böterna är vanligen på mellan 100 och 600 €.) Om vi besöker en matbutik uppmanas vi att ta med kvittot på de inhandlade varorna, som ett bevis om vi blir stoppade av polis. Själv undrar jag hur vi ska kunna bevisa att vi är på väg TILL en matbutik. Räcker det att ha pengar, kasse och inköpslista i fickan?

Jag fick nyss mejl från Lidl. De meddelar att om man handlar i deras online-butik så tillkommer ingen avgift för hemleverans (om man handlar för minst 30 €).

Jag kommer att vara noga med att följa alla regler. Det vore oansvarigt att låta bli. Men än en gång. Tack och lov för hundarna! Annars skulle jag känna det som om jag satt i husarrest. Jag behöver egentligen inte handla mer än 1 gång i veckan, men behöver förstås mer än 10 minuters promenad per vecka.

20-03-21:

I Alicante-regionen finns nu 372 smittade, och 17 personer har dött. Polisen kontrollerar att folk sköter sig, och skriver ut böter till dem som bryter mot reglerna. En man i Elche fick böta för att han hade handlat för ofta (4 gånger på en dag). Några grannar i Alicante fick böta för att de hade promenerat med samma hund (var sin gång).

Det klargörs att man bara får gå med sin hund i närområdet, vilket innebär max 100 meter hemifrån! Dessutom ska hunden bara få uträtta sina behov, inte motionera.  (Stackars stora hundar, och dess ägare! Mina små kan springa inomhus, vilket Nellie behöver.) Men jag förstår att det inte kan bli fler promenader på El Paseo för min del. Inte förrän det här är över. Jag har 300 meter dit. Jag är glad för att jag i alla fall kan se havet (och horisonten) härifrån!

Det känns tufft och trist just nu, men det är bara att följa reglerna! Till råga på allt elände så ska det tydligen regna varenda dag framöver... Suck!

Fotona nedan är från i går, då hundarna fick sin kvällsmat serverad på aktivitets-mattan. Som de nosade! De hade roligt en lång stund. Det är sådant jag får ta till, när våra promenader blir kortare än vanligt.

   

   

   

Lite tur hade vi på vår förmiddags-promenad, för solen tittade nästan fram. Jag förstår, att om jag går med hundarna här i våra lugna kvarter, då kan jag nog gå nästan 200 meter hemifrån utan att riskera böter. Poliserna kör förbi här ibland, men de vet ju inte exakt var jag bor. Däremot har de hårdare koll på stora gator som San Bartolomé, och förstås populära stråk som El Paseo.

Sedan fick hundarna stanna hemma och jag gav mig ut för att handla. Jag gick till Mercadona. Där var det ingen kö. Däremot var det slut på 2/3 av det jag hade tänkt köpa (bl a hundmat och små fryspåsar). Och när jag tog en förpackning plastförpackade grönsaker, så kom det fram en vakt som sa att man måste ha handskar även när man tar i de färdigförpackade grönsakerna. Jag gick hem med det lilla jag hade handlat.

Därefter tänkte jag gå till Consum, men där var kön så lång - så jag gick till Lidl. Jag hade tur, och kunde gå direkt in. Där stod en vakt och sa att man först måste desinficera händerna, och därefter ta på sig plasthandskar. Det gjorde jag. Därefter stoppade han ett ungt par som kom in efter mig, och förklarade att bara 1 person från varje familj fick komma in. De tittade på varandra, ryckte på axlarna, och sedan gick kvinnan in.

Jag köpte några småsaker även på Lidl. Bl a lite nyttig avokado, halvnyttig banan, och onyttiga saker som 2 stycken chokladkakor (Ritter Sport med hasselnöt och russin) och 2 sötade yoghurt (Cremoso med fruktsmak). De senare är förstås tänkta för "tröstätning". Klart att jag kommer att gå upp i vikt om jag vräker i mig sådant!

I kassakön fick vi stå på 3 meters håll (markerat på golvet). Livet är påtagligt annorlunda nu i dessa corona-virus-tider! Tur att vi människor är hyfsat anpassningsbara. Men hur ska det gå för alla småföretag (typ caféer och klädesbutiker) som måste hålla stängt och blir utan inkomst? Hur många konkurser får vi i virusets spår?

På Lidl köpte jag också en rosa dipladenia. Det hade jag inte råd till (och inte chokladen heller). Men jag behöver muntra upp mig, och roligare än så här får jag inte. Hoppas nu att jag kan sköta om dipladenian bra, och att den inte får ohyra.

 

Nellie har energi för 3 hundar - allra minst! Hon pockar på uppmärksamhet hela tiden. Hon är nöjdast när jag antingen klappar henne på magen, eller kastar bollen så hon får jaga den. Men hon är också nöjd när hon äter, eller sover i mitt knä, eller när vi har dragkamp.

   

Stella föredrar att ta det lugnt. Hon är nöjd om jag klappar henne lite när jag går förbi.

För fåglarna är livet förstås precis som vanligt. Möjligen märker de att jag är hemma mera. Mio sjunger så vackert!

Det är så mycket jag borde göra. Att-göra-listan är jättelång, och tid har jag ju i överflöd. Men lusten saknas. När jag flyttade mina växter så ställde jag 4 prydnads-saker på hyllan där växterna hade stått. (Se nedan.) 4 saker som inte alls passar ihop sinsemellan. Ingen av dem kommer till sin rätt. Men jag har ingen lust att flytta omkring prydnads-saker just nu.

Jag borde verkligen montera garderobs-backarna som jag köpte för ganska länge sedan. Jag borde också måla luckorna på de grå skåpen på balkongen, det var länge sedan jag köpte färg. Det hade varit bra om jag hade gallrat bland mina kläder, men det kan jag inte just nu. Så tjock som jag har blivit kan jag inte prova de plagg som jag brukar använda. Och så är det minst 100 saker till som jag borde göra... Men, som sagt, jag saknar lust. Jag känner mig aningen deppig...

Jag blir normalt piggare när solen skiner och himlen är blå. När jag tittar ut nu så är himlen ljusgrå. (Det regnar i alla fall inte.) Vi har kallare än normalt också, så nu har jag bara 19° inne. Jag fryser, särskilt när jag sitter stilla. På kvällen sätter jag på elementet bredvid läsfåtöljen några timmar, men jag har egentligen inte råd.

I går kväll läste jag ut boken Mellan fyra ögon. Den var spännande! Jag kommer antagligen att välja ut en ny bok innan kvällen. Tur att jag fortfarande har många olästa i bokhyllan.

Så gott som alla följer noga de strikta karantän-reglerna. Och ändå. I dag har ytterligare 13 människor dött av corona-viruset här i Alicante-regionen. Sorgligt! Stackars dem, och stackars deras familjer! Antalet döda är nu uppe i 30 personer. Totalt är 479 personer smittade, varav 27 just nu vårdas på intensivvårds-avdelning. (Gäller alltså Alicante-regionen.) Så vitt jag vet är ingen i El Campello smittad, men det kan ju ändras.

Suck! Det kommer att dröja länge innan livet kan återgå till det vanliga. Det är allvar nu! Vi måste alla göra vad vi kan för att förhindra ytterligare smitt-spridning.

I Sverige har 20 personer dött nu, och 1746 har konstaterats vara smittade. (Varav 661 i region Stockholm, och 223 i Skåne.) Och smittspridningen fortsätter...

I Luxemburg gäller att alla (som inte tillhör samma hushåll) ska hålla 2 meters avstånd till varandra (men de får vara ute). Det vore väl något för Sverige att ta efter!  

20-03-22:

Den spanska regeringen har beslutat att förlänga vårt estado de alarma (= nationellt nödläge). Det innebär att karantänen ska gälla t o m 12/4 (= påskdagen). Trist - men nödvändigt!

I Santa Pola och Crevillent (söder resp väster om Alicante) skrevs hela 80 böter ut i går. (Det var bl a folk som gick ut för att röka, eller hundägare som gick ut tillsammans.) En lokal kändis sa: "Älskar du någon så gå inte ut". Under natten har ytterligare 58 personer i Alicante-regionen blivit smittade, och ytterligare 10 har dött...

Det har regnat en hel del i natt, och i morse. Men när solen tittade fram i förmiddags, så skyndade Nellie och jag oss ut på en "4-kvarters"-promenad. Stella föredrog att stanna hemma.

Först 2 foton från i morse, när det fortfarande regnade.

Resten är tagna sedan det hade klarnat upp. Men någon blå himmel har vi inte haft, och förmodligen kommer det mer regn.

Fiskodlingen in-zoomad (stora kameran, se längre ner):

Jag har plockat fram min stora kamera. Den som är för stor att ta med ut, men som är utmärkt att ha hemma. Fotona blir mycket bättre! Med den kan jag både ta närbilder och zooma. Dessutom blir färg och ljusstyrka som de ska. Min lilla behändiga krånglar på alla upptänkliga vis, och några till. (Den är färdig för soporna, men eftersom jag inte har råd att köpa någon ny - så får den hänga med ett tag till. Ett dåligt foto kan vara bättre än inget.)

Hon är inte överdrivet rädd för "fågel-skrämmar-banden", fröken Gråsparv. Inte för mig heller. Om det bara var hon som kom, då vore det helt OK. Men inte när hon tar med sig halva släkten...

Jag började på en ny bok i går. Den är lite "tonårsaktig", men underhållande ändå.

Läsa, äta, pyssla med något, äta, gå ut med hundarna, läsa, äta... Ungefär så ser mina dagar ut. Men det går ingen nöd på mig. Det blir lite enformigt bara. Nästa vecka hoppas jag dock ha tillräckligt med energi, för att åtminstone ta itu med något av allt som står på att-göra-listan.

Ute är det kring 15°, och inne har det varit nere i 18,3°. Nu har jag satt på 2 element, det i sovrummet och det vid läs-fåtöljen. Måtte jag ha råd att betala elräkningen när den kommer. Den här perioden blir extra kärv. Dels fick jag mindre pension (pga extra dålig kronkurs), och dels måste jag betala båda mina webbsidor med samma pension. (Räkningen för christel.es kom häromdagen. Den är på 58,07 €.) Jag har bara tänkt ha en webbsida (christel.es), men eftersom jag inte har tagit itu med problemet att få bloggen att fungera där än så...

I sängen under datorbordet ligger Stella och snarkar. Det gjorde hon aldrig när hon var yngre. Nellie ligger bredvid henne. Själv ska jag återgå till läs-fåtöljen. Jag lär knappt hinna sätta mig förrän jag har båda hundarna i knäet. Vi var nyligen ute alla 3, på ytterligare en "4-kvarters"-promenad. Kanske man bara får gå 2 kvarter hemifrån, men här är det så lugnt och dött nu att ingen ser oss. 

Grekland inför nationellt nödläge med utegångsförbud (liknande det vi har) fr o m måndag morgon.

Tyskland inför också nya reglerna fr o m måndag. Reglerna innebär förbud mot att samlas fler än två personer tillsammans, gäller både ute och hemma (fast i egna hushåller är antalet förstås obegränsat), samt att alla ska hålla minst 1½ meters avstånd.

Sverige? (Men vår stadsminister ska ju hålla tal i kväll, med anledning av viruset.)

Ute har det börjat regna igen. Jag läser...

20-03-23:

Läget i Spanien just nu:

Över 33 000 spanjorer har hittills testat positivt för covid-19. Tolv procent av de smittade är läkare, sjuksköterskor och andra anställda inom vården. De senaste 24 timmarna har 462 dödsfall rapporterats. Med en total dödssiffra på 2182 personer är Spanien nu det land i Europa med flest döda efter Italien. "Det värsta ligger fortfarande framför oss", säger Spaniens premiärminister Pedro Sanchez.

I morse gick Nellie och jag en rask 4-kvarters-promenad för oss själva. (Tack Nellie! Vad skulle jag ha gjort utan dig?) Mitt på dagen gick vi en synnerligen långsam 2-kvarters-runda alla tre. Då fick jag i alla fall mycket frisk luft, för det blåser i dag. Under båda promenaderna hade vi sådan tur att solen tittade fram. (Nu regnar det.)

Under den senare promenaden passade jag på att knycka 3 små sticklingar murgröna, från Cinco Torres jättelånga häck. Jag har satt dem i en liten vas på balkongen, och hoppas att de bildar rötter. Jag behöver lite att pyssla med...

Längre fram, när den hårt beskurna brokbladiga bougainvillean i kvarteret bredvid har vuxit till sig, ska jag ta en ny stickling från den också. Den första överlevde inte. Jag skulle nog ha väntat med att plantera den, och låtit rötterna växa till sig först. Lätt att vara efterklok...

Emellan promenaderna gick jag till Consum. Det var bara 4 före i kön, så jag fick komma innanför entré-dörrarna ganska snart. En expedit såg till att jag tvättade händerna i desinficerande gel, och sedan tog på mig plasthandskar. Därefter fick jag gå in i butiken.

Jag tycker det är bra med allt det här säkerhets-tänket. Det räddar säkert många liv. Det enda tråkiga är att man inte får gå motions-promenader. Utomhus, om man håller mer än 1½ meters avstånd, så kan viruset inte smitta. De dagliga promenaderna saknar Annevi och Staffan också! Det gör nog alla som är vana vid att röra på sig. Lena H är i Skåne. Hon får promenera, men saknar sol och värme. (Fast just nu har vi inte mycket sol och värme här...) Själv vill jag ha både frihet och solsken!

Mitt favoritcitat (av H C Andersen): Solsken, frihet och en liten blomma måste man ha.

Vi får ha tålamod. Frihet och solsken kommer vi att få! Längre fram.

När solen sken en stund, så ville Stella ut på balkongen. Jag öppnade dörren. Då passade fröken Gråsparv på att flyga in. Hon hann knycka några frön från sparvpapegojorna, innan jag lyckades få henne att förstå att hon borde flyga ut igen. Suck! Jag gillar lilla fröken Gråsparv, men hon får faktiskt inte komma in.

Nedanstående läste jag i Må Bra:

Jag tittade på instruktionsfilmen (skärmdump nedan, kvinnan har god marginal), men jag valde att använda måttband.

Hälften av 155 cm = 77,5 cm. Lite marginal har jag, men det lär väl ändra sig - så mycket som jag äter de här dagarna i "rumsarrest".

Jag läste ut Min förlorade oskuld i förmiddags. Boken var underhållande, men vände sig till yngre läsare. Jag har redan hunnit börja på en ny bok, den här gången en fakta-bok. Boken är mycket intressant! (Och lättläst.)

20-03-24:

Några aktuella tidningsrubriker:

Tänk om spanska regeringen hade tillåtit motion utomhus (som Storbritannien gör, se nedan)! Det hade gjort stor skillnad!

Nästan alla länder har infört hårdare regler. Men inte Sverige...

Ni kan ju ändå försöka att hålla avstånd till andra, även om ni inte måste.

I dag är vädret ännu tristare än i går, för hittills har det regnat hela tiden. Klockan är drygt 11, och vi har ännu inte haft lust att gå ut på promenad. Stella och Nellie har passat på att motionera inomhus i stället. Det är inte ofta de leker med varandra numera (Stella vill sällan), men nyss hade de skoj tillsammans en bra stund. Jag hann fånga den sista stunden (men hade tyvärr bara lilla kameran till hands).

       

       

Fotona nedan på hundarna är från i går:

Så har ytterligare 3 personer dött i Sverige. Jag tycker att Sverige inför för få restriktioner, i för långsam takt. (Senast att bara bordsservering ska tillåtas på restaurangerna.) Regeringarna (och opinionen) i nästan alla andra länder (däribland Spanien) menar att de själva har infört sina restriktioner för sent, för att de inte insåg allvaret i tid. Detta skulle Sverige kunna ta lärdom av.

I Spanien är läget akut. Värst är det i Madrid, Baskien och Katalonien. Det sägs att sjukvården kommer att nå sin gräns på onsdag, men redan nu är läget kritiskt i Madrid. Där ligger det t o m sjuka människor på golvet i sjukhus-korridorerna.

Med anledning av att Kina meddelar att karantänen av Wuhan (coronavirusets epicentrum) kommer att avslutas helt den 8/4, skriver Lena Mellin (Aftonbladet) bl a så här: 

Det är klart att vi behöver ha lite positiva framtids-perspektiv mitt i allt eländet. Men ännu får vi ha tålamod, och göra vad vi kan för att minska smittspridningen...

Nellie och jag gick nyss en rask runda. Det var uppehåll men blåsigt och grått. När jag med glad röst sa "Ska vi gå ut", såg Stella förskräckt ut och gömde sig, som ni ser nedan. Hon slapp följa med. Trots det tråkiga vädret tyckte jag att det var skönt att andas frisk luft och röra på benen en stund. 

Jag kan inte hålla på att äta och äta, dagarna i ända. Jag vill ju inte bli tjock! (Snart kommer jag inte i några av mina kläder!) Jag brukar inte äta något med socker eller vetemjöl i (eftersom jag vet att sådant både gör mig tjock, och triggar suget) - men nu gör jag. (Jag har redan ätit upp båda chokladkakorna!) Jag äter ofta 2 salta kex (coquetas de avena y chia) med ost på, till mitt te. Gott! Fast kexen innehåller förstås mest vetemjöl. Om jag slutar med choklad så kanske jag kan unna mig kex utan att bli ännu tjockare. Eller?

   

Te dricker jag ofta, för att jag fryser. Men också för att jag har tråkigt. Normalt diskar jag bara ur temuggarna och tekannan med varmvatten, diskmedel och diskborste. Men det blir beläggningar av te på insidan ändå. I dag la jag 2 muggar och min lilla tekanna i blöt i min väldigt lilla diskbalja. (Jag kan inte förvara en större i vask-skåpet.) Sedan skrubbade jag rejält, så nu är de rena. Eftersom jag bara har en ho, som också tjänstgör som utslagstratt, så blir den för smutsig för att kunna diska i. Särskilt nu.

   

Nu (sedan 3-4 veckor tillbaka) är nämligen spaken till mitt Brita-on-tap-filter trasig. Den har brutits av till 80%, och går inte längre att använda. Jag lyckades ställa den i läget "filtrerat vatten", men kan inte vrida tillbaka den. (Det röda "bandet" har jag satt på som påminnelse, för om jag försöker dra i spaken så kommer den att gå av helt.) 

Jag tror inte att det finns tillräckligt starkt lim för att laga spaken. Plast brukar vara svårt att laga, och i detta fallet måste lagningen tåla en hel del. Ja, jag får filtrerat vatten, vilket är det viktigaste. Men nedan ser ni den kraftigaste vattenstråle jag kan få i "filtrera-läget". Det är ju inte konstigt att min ho är skitigare än vanligt. Nu kan jag inte skölja av den ordentligt.

Filtret höll i knappt 2 år. Jag har för mig att det kostade ca 45 €. Så småningom, när jag får råd - och affärerna öppnar igen, så får jag väl köpa ett nytt. Men innan dess ska jag försöka laga det. Kanske lagningen kan hålla någon dag?

Något helt annat. Jag läste den här gripande artikeln i dag: https://ettlivpaflykt.story.aftonbladet.se/chapter/metoo/. Om Khitam som tvingades gifta sig 14 år gammal.

Nedan mitt tjusiga ben. Såren läks fint, men benet är fullt av "hårda knutor och gropar" (där blodådrorna är borttagna). I dag är det 25 dagar sedan jag opererades. (Jättetur att jag hann bli opererad innan corona-viruset-läget blev akut.) Jag undrar om det är normalt med "knutor och gropar", och hur länge det dröjer innan benet blir "normal-slätt" igen? För det blir väl slätt igen? I vanliga fall hade jag gått till vårdcentralen och bett en sjuksköterska titta på benet, men i dessa tider vill jag förstås inte belasta sjukvården med en sådan här bagatell.

Jag har inte ont, men jag känner fortfarande av "operations-området" vid varje steg jag tar, samt på natten när jag försöker sova. Det är så det kan vara när man har kommit in i "reparations-åldern"...

Färska "eländes-siffror":

Nu meddelar Nellie att hon också har tråkigt. Hummr, säger hon. Det betyder att hon vill att jag ska leka med henne. Det är väl bäst att jag lyder...

Jag har stått (och suttit) för mycket framför datorn i dag. Jag känner det i nacken och axlarna. Om jag inte passar mig riskerar jag att få riktigt ont. Jag läser nyheter som aldrig förr. Indien har bara 500 bekräftade fall av corona-viruset, ändå sätter de hela landet i karantän. Det är säkert klokt gjort, men tanke på hur tätt folk bor i slum-områdena (som har undermåliga sanitära förhållanden).

Det känns som om Sverige snart är det enda landet som inte inför några riktiga restriktioner. Hur kommer det att gå för Sverige?

Matematiker har räknat ut att vi får dras länge med viruset här i Spanien. Toppen beräknas komma vid månadsskiftet maj-juni. (Men om det blir varmt tidigt, kan toppen komma tidigare - och då får sjukvården svårare att klara alla patienter.)

Som jag förstår det, så kommer inte Ulf att kunna komma till El Campello i april-maj som planerat (fast resa och boende är bokat och betalt). Och Linda, Alva och Robert som tänkte komma i slutet på maj, får nog skjuta på sin resa. Däremot bör jag kunna resa till Sverige i juli-augusti som jag har planerat. Viruset kullkastar både stort och smått!

Det nedan är bara intressant för er som bor här i Spanien.

I kväll klockan 20 (= nu), liksom andra kvällar, går folk ut på sina balkonger (eller står i fönstret) och applåderar (och busvisslar) för all sjukvårdspersonal. Det känns fint! Första kvällen jag hörde det så förstod jag inte vad det var, men nu vet jag. Jag tror att man gör så på vissa orter i Sverige också.

Nu tänker jag läsa vidare om intelligenta växter.

Äntligen har jag skapat en Sparad dagbok 62. Tyvärr tog det exakt 18 minuter, och otaliga försök, innan Hyperlänk svarade. Om den länken inte fungerar, så kan man inte se webbsidan. Jag läste i boken medan jag väntade på att programmet skulle svara. Jag har lärt mig, att om jag "klickar igen" så tar det bara ännu längre tid. Alltså väntade och väntade jag. Och till slut kunde jag fylla i "adresserna".

Nyss fick jag ett mejl som berättade att min spanska heminrednings-tidning El Mueble inte kommer att delas ut nu p g a corona-viruset. Närmare förklaring stod inte. Däremot stod det att jag inte skulle missa ett enda nummer, för tidningen kommer att delas ut - sen. Typiskt! För det är NU som jag behöver läsa mer än någonsin, för att få dagarna att gå.

Nu ska jag läsa lite mer om växter, och sedan är det läggdags. 

20-03-25:

Sjukvården går på knäna här i Spanien. Många virus-smittade dör varje dygn. Alltför många...

Som jag kan bedöma det, beror katastrofen mycket på att man införde det nationella nödläget ca 2 veckor för sent. Det skulle ha blivit som den grå kurvan, men blev till hälften som den röda.

Själv undrar jag; Varför dör så många i Europa? Vi har ju bra sjukvård, och vi lever under bra sanitära förhållanden. Men framför allt - vi var förvarnade! Kina togs på sängen, ändå har de färre döda. Varför? Vad är det som har gått snett i Italien och Spanien?

Professor Agnes Wold (nedan) påpekar vikten av att hålla 1½ meters avstånd till varandra. Enbart om svenskarna förstår hur viktigt detta är, kommer Sverige att klara sig från att hamna i samma situation som Italien, Spanien, Tyskland, Frankrike m fl. Agnes Wold påpekar att det är en total missuppfattning att hon är lugn. Det tror hon inte att någon är inför den här pandemin. Själv träffar hon inte ens barn och barnbarn nu, eftersom hennes man tillhör riskgruppen på mer än ett sätt. Hon menar att det är viktigt att följa Folkhälsomyndighetens anvisningar. 

Sverige gör som bekant en egen bedömning av läget, vilket bl a syns på kartan nedan.

Ja, inte är det roligt precis, det här corona-viruset som vänder upp-och-ner på vår värld. Här har vi till råga på eländet ovanligt kallt, mulet och så regnar det då och då. Ute är det bara 13°, och innan jag satte på elementen i förmiddags så hade jag 17,3° inomhus. (Nu har jag 19,0°.)

I dag säljer Westwing en precis likadan aktivitetsmatta som jag har, och till ett bra pris. Jag köpte min på https://elarmariodesugar.com/, men de har sålt slut på sina. Det är en superbra leksak! Den bästa aktivitets-leksak jag har. (Dessutom är den tvättbar.) Jag rekommenderar den verkligen.  

Om någon av er som bor här i Spanien skulle vilja handla hos Westwing, så hör av er till mig först. Om jag "bjuder in er" så får både ni och jag en rabattkupong på 20 € som man kan handla för.

Bor ni i Sverige och vill köpa en sådan här "Pet Snuffle Mat", så googla på tillverkaren InnovaGoods.

I förmiddags gick jag till veterinären och köpte mer medicin till Stella. Jag vill inte riskera att stå utan, om jag skulle bli smittad och behöva isolera mig i hemmet. (Sjukhus kan det inte bli tal om för min del, för jag har ingen som i dagsläget kan ta hand om mina hundar.) Hos veterinären fick jag vänta utanför. De gläntade bara på dörren, och tog emot min beställning. Sedan lämnade de mig medicinen, och sträckte ut "kort-dosan". (Sjuka djur får naturligtvis komma in, men bara i undantagsfall deras hussar och mattar.) Det ligger förstås i vårt intresse, som djurägare, att veterinärerna håller sig friska!

Tack vare promenaden till Eurocan så fick jag 1900 meters extra promenad. Skönt och välbehövligt!

Javisst är det bra att kunna räkna!

Jag hade en elev en gång, som påstod att han inte behövde lära sig räkna. Han skulle nämligen bli rock-stjärna och tjäna massor med pengar! Jag sa att då skulle jag kunna bli hans manager, och få 60 % av inkomsterna. Han protesterade inte förrän jag hade förklarat det där med procent. Han förstod sen, att man faktiskt måste kunna räkna för att klara vardagslivet - och för att inte bli lurad i affärer.

Nedan regler för antalet personer som får lov att "samlas".

Nu har 42 personer dött av corona-viruset i Sverige...

Nu har jag läst ut Intelligenta växter. Den var mycket intressant. Den bygger delvis på samma forskning som boken Trädens hemliga liv, som jag tidigare har läst. Men redan i början på 80-talet läste jag om den första forskningen som visade att växter har minne, och kan skilja på olika människor. Ämnet fascinerar mig!

Nästa bok jag ska läsa blir en deckare. Jag tror att jag nöjer mig med att läsa förordet i kväll.

20-03-26:

I går var det den kallaste mars-dagen i Alicante sedan 2004. De började mäta temperaturerna 1938, och så här kallt är det nästan aldrig i mars. Men 1975 var det bara 12,6°. (Gäller högsta dagstemperatur. Lägsta temperaturen var i går 8°.) Det är inte konstigt att jag fryser, både ute och inne. I morse hade jag 16,3° i sovrummet och 17,6° i vardagsrummet. Jag har inte råd att ha elementen på nattetid, och egentligen inte dagtid heller, men nu har jag satt på 2 av dem. Om jag nu ska måste stå ut med "rumsarrest", så vill jag inte behöva frysa samtidigt.

I tidningen Información kan jag läsa om det första klagomålet rörande bristande resurser på sjukhusen i Alicante-provincen, och att man vid sjukhuset i San Juan testar folk för viruset medan de sitter kvar i sin bil. Provresultatet kommer inom 4-5 timmar.

   

Vad som händer i Sverige har ni förstås själva koll på. Själv tycker jag att det är hög tid att införa strikta regler för hur nära varandra man får stå. Det är grundläggande. Sedan finns det en del annat att önska också. Helsingfors är satt i karantän. Själv tror jag att det vore bra om Stockholm också sattes i karantän. Och att skidanläggningarna i Sverige stängdes ett tag framöver. Jag är förstås ingen expert, jag bara ser hur andra länder har gjort - oftast för sent. Sverige skulle kunna göra det i tid (senast i dag alltså). Det vore dåligt för ekonomin, men skulle rädda människoliv - och det borde vara viktigast.

I dag har vi solsken. (Fast enligt prognosen ska det börja regna igen i eftermiddag.) Stella ville inte följa med på morgon-promenaden, så det blev bara Nellie och jag. Jag skäms nästan för att säga det, men jag blev glad för att Stella stannade hemma. För då kunde Nellie och jag gå både raskt och långt. Eftersom vi inte får gå så långt hemifrån så gick vi först 3 kvarter åt ena hållet, sedan 3 åt det andra, och slutligen 3 kvarter åt det 3:e hållet. Varken Nellie eller jag klarar av att vara stilla dagarna i ända. (Stella följde med på den något kortare mitt-på-dagen-promenaden.)

Det är inte precis någon trängsel på trottoarerna.

Vi har en strandsatt cirkus här i El Campello. Den kom dagen innan det nationella nödläget utlystes. Nu kan de bara vänta på bättre tider.

De bor i alla fall i stora fina vagnar, så det går inte mer nöd på dem än på oss andra.

Varje gång jag går förbi det här huset så gläds jag åt de vackra färgerna, och alla fina blommor.

Men när jag ser den f d vackra brokbladiga bougainvillean i kvarteret bredvid, då blir jag ledsen. De beskar den alldeles för hårt. Många grenar är vissna, och bara ett fåtal har färska skott. (Ett rödaktigt syns mitt på fotot.) Hoppas den tar sig igen. Om den gör det så ska jag knycka en liten stickling längre fram.

Vi gick raskt, men stannade naturligtvis var gång Nellie ville nosa eller kissa.

Nu är årets pelargon korad. Den är påfallande lik en av dem som jag har på balkongen. Kanske är det inte exakt samma sort, men en väldigt nära släkting måste det vara.

Nedan min som ser nästan likadan ut. Solen har gått i moln, och jag kan inte komma nära pelargonen just nu. (Jag har nämligen ställt en tvättställning full med tvätt framför.) Jag ska ta ett nytt foto vid senare tillfälle, så det går lättare att jämföra.

20-03-27:

Som om det inte vore nog med att vi har utegångsförbud... Det är ännu kallare i dag än i går. (I morse hade jag 16,9° i sovrummet och 17,8° i vardagsrummet.) Och dagens väderleksprognos ser ut så här:

Ännu (klockan är 10:30) har vi inte varit utanför dörren. Vi är alla 3 mycket glada för hundarnas inomhus-toalett. De behöver aldrig hålla sig. Så här såg den ut i morse när jag klev ur sängen (hundarna hade då varit vakna 1 timme):

Det är lätt att ta det lilla bajset med toapapper och sedan slänga det i toaletten. Nedan slickar Nellie öronen rena på Stella. Tja, något får de ju ha för sig.

Jag har läst att på flera orter har hundägare fått böta för att de har gått för långt hemifrån. (Flest i Benidorm och Sevilla.) Regeln säger 100 meter, men de som har fått böta har oftast varit 1 km hemifrån. Eftersom de enda kartor jag kan få tag i över El Campello saknar skala, så kan jag inte kolla hur långt 100 meter är. Och själv har jag bara en vag uppfattning. Jag tror att jag går lite för långt med mina små, men troligen inte mer än 200 meter hemifrån, och jag tror inte att jag riskerar böter för den ringa överträdelsen. (Men om jag hade gått ner på El Paseo, som ligger 300 meter bort - då hade jag riskerat böter.) Jag fortsätter som vi går nu. Fast just i dag går vi kanske bara 50 meter hemifrån, i alla fall om det regnar.

Cirkusen jag visade foto på i går (Mouse cirkus) har det inte så bra som jag trodde. Eftersom de står helt utan inkomst, så har de inte längre pengar till mat. (Deras  enda inkomstkälla är föreställningarna. Och av förklarliga skäl kan de inte hålla en enda nu.) De är 14 personer, varav 5 barn. De skickade ut ett SOS via Facebook. Och nu har snälla El Campello-bor kommit till deras undsättning, och skänkt dem en massa mat. "Människorna i El Campello är extraordinära", säger cirkusens talesman Cristopher.

Väldigt många människor här i El Campello bär munskydd när de går ut. Det är både bra och dåligt.

Dåligt för att det INTE skyddar personen som bär det mot virus-smittan. (De enkla munskydd som vi som inte jobbar inom sjukvården kan köpa håller inte tätt + att de inte skyddar ögonen.) Detta ger en falsk trygghet.

Däremot skyddar munskyddet om det är en smittad person som bär det. Detta för att dropparna vid en eventuell hostning stannar i munskyddet, och de mötande (friska) inte får dem på sig. Men en person som har covid-19-liknande symtom ska ju inte gå ut alls! Även om vi tror att det bara är en vanlig förkylning eller influensa vi har, så ska vi isolera oss i hemmet om vi får hosta och feber. Bättre att ta det säkra före det osäkra.

Jag gick ut på balkongen och tittade till mina pelargoner. Även i mulet väder är de vackra!

I dessa dagar av "husarrest" har internet-användningen stigit oerhört här i Spanien. De som sänder streamad film har fått sänka sin kvalité för att nätet inte ska braka ihop, och själv har jag ofta svårt att ladda ner (eller upp) webbsidor. Nedan aktuell hastighet. Jag betalar för 300 Mb/sek...

Dagen svarta siffror. Sverige: antalet smittade 2 806, antalet döda 66 (2,35%). Spanien: antalet smittade 57 786, antalet döda 4 365 (7,55%). Världen: antalet smittade 528 661, antalet döda 23 946 (4,52%). Sorgligt!

Ulf påpekade att Google Maps faktiskt har skala. Så nu har jag kollat. Den röda stjärnan visar vårt hus. 100 meter blir bara vårt kvarter + ½ till. (De röda strecken är 100 meter, jag klarade inte av att lägga in en cirkel runt vårt hus.) Men jag mätte att jag (fågelvägen) faktiskt bara bor 217 meter från El Paseo, och således ca 235 meter från havet - inte 300 som jag trodde. (Det blir nog 300 meter när man går.) De blå stjärnorna visar var jag brukar gå, och de gröna vad som känns som ett absolut minimum.

Kanske jag borde vara försiktigare, och bara hålla mig inom det "grön-stjärniga" området? Vi kan ju gå först åt det ena hållet, och sedan åt det andra, så vi kommer upp i något fler meter sammanlagt. Men tänk om jag hade haft en STOR hund, med STORT rörelsebehov. Då är ju 100 meter nästan ingenting! Då vore 1 km ett minimum!

I vanliga fall går jag sammanlagt mellan 2 och 6 km per dag, beroende på vädret.

Klockan 13 var det bara 11,4° ute, och nu 14:45 är det 11,6°. Rekordlåga siffror! Varje gång jag tittar ut (eller går ut på balkongen för att känna efter) så regnar det, och vi har ännu inte varit utanför dörren. Jag har lekt både kasta-boll-leken och dragkamp-leken med Nellie, och så har jag klappat Stella lite extra. Men både hundarna och jag måste snart ut och röra på oss! I alla fall Nellie och jag! Vi får ta på oss regnkläder. Jag stoppade stegräknaren i fickan i morse, för att se hur få steg det blir en sådan här dag. Den visar just nu bara 917 steg. Minimum för hälsans skull är 4700 steg per dag, varje dag - 365 dagar om året.

Siffrorna för antalet döda stiger. Nu har 92 personer dött i Sverige.

För en stund sedan åt jag en skål kylskåps-kall yoghurt. Det var gott, men jag blev så frusen att jag skakade. Sedan drack jag en kopp te, så varmt som jag klarade av, och nu fryser jag bara lite. Men boken jag läser är både bra och spännande! Alltid något positivt!

Kopierat från Svenska Magasinet:

Jag har nu läst ut boken Rött stoft. Den var spännande till sista sidan, och person-teckningarna var bra. Rekommenderas! Klockan har hunnit bli 17:45, det regnar fortfarande ute, och jag har bara kommit upp i 1687 steg - trots att jag gjorde ett antal "höga knälyft med hopp" i köket. Nellie och jag gick ut och slängde sopor i regnet, det blev väl 30-40 meter sammanlagt...

Nej, det har inte varit någon rolig dag i dag.

Norska Spaniaposten, https://spaniaposten.no/, bidrar med den här informationen:

Klockan 19 blev det plötsligt uppehåll! Då rusade vi ut. Vi gick en näst intill laglig runda, inom "grön-stjärne-området" alltså. Det var vått, kallt och ruggigt ute - men skönt att röra på benen en stund. Tyvärr blev promenaden bara 1027 steg lång, så jag är bara uppe i 2935 steg sammanlagt. En bra bit kvar till minimi-antalet 4700... I morgon ska det förmodligen bli bättre väder. (I så fall får vi väl passa på att gå ut varannan timme.) Håll tummarna för solsken!

20-03-28:

Solen skiner! Vilken skillnad det gör! Himlen är inte molnfri, men ändå. Vi har visserligen ovanligt kallt fortfarande, så det blir kallt inne också. I morse var det bara 15,8° i sovrummet, och 17,2° i vardagsrummet. (Som ni vet så ligger sovrummet åt norr och vardagsrummet åt söder, därav temperatur-skillnaden.) Jag måste ha vetevärmare i sängen för att kunna somna, annars fryser jag för mycket (framförallt om fötterna). Men sedan håller jag värmen bra under mitt tjocka vinter-duntäcke. (Tack för täcket Gun! Jag skulle inte klara en vinter utan det.)

Det ligger snö på de höga bergen nu. Snögränsen går vid 1'300 meter.

Efter hundarnas frukost, men före min, så gick Nellie och jag en rask promenad (delvis inom "blå-stjärne-området"). Stella ville inte följa med. Jag hade velat gå mycket längre! Men nu blev det i alla fall 1648 steg före frukost. (Totalt i går kom jag bara upp i 3521...) En vanlig vecka så går jag sällan mindre än 10'000 steg per dag. Utegångsförbud är förödande för både muskler och kondition (och därmed hälsan).

Tänk om man hade kunnat!

I går kväll började jag läsa boken nedan. Grishams böcker är alltid väldigt spännande.

Läsa ska jag göra i kväll. Nu ska jag passa på att uträtta alla lagliga ärenden jag kan, i förhoppning om att få sol, frisk luft, och åtminstone lite motion.

Nu är jag uppe i 4912 steg. Först gick jag till tidningsaffären Poupee och köpte Cosas de Casa som äntligen hade kommit. (Allt är försenat.) Jag gick förbi stället där Rolf brukar spela. Han hade skrivit ett nytt meddelande. Det gläder mig att det är bra med honom!

Sedan gick jag till Lenas lägenhet. Där var allt OK och inga växter behövde vattnas. Därefter gick jag till Mercadona. Det var kö utanför, så jag fick vänta en stund. Vakten vinkar fram en person åt gången, efter hand som någon annan går ut.

I dag köpte jag inte minsta lilla chokladbit, men ganska mycket frukt, samt grönsaker, nötter och yoghurt.

På hemvägen såg jag Annevi på håll. (Hon var på väg till Lidl.) Vi ropade hej och vinkade. Det är vad socialt umgänge vi kan ha dessa dagar...

Nu ska vi ut på promenad, mina hundar och jag. Den här gången vill Stella säkert följa med. Det är växlande molnighet (solen tittar fram halva tiden), och utomhus-temperaturen är uppe i 15,8°. Mycket bättre väder än i går!

Inte förrän på dagens 3:e hund-promenad ville Stella följa med. Och ändå fick jag bära henne den sista biten hem. Jag räknade ut (med hjälp av stegräknaren och min normala steglängd) att våra promenader nu blir mellan 400 och 800 meter. Inte mycket att komma med, och då går jag ändå lite längre hemifrån än vad man egentligen får. Just nu (1 timme innan läggdags) visar min stegräknare på 8349 steg. Betydligt bättre än i går i alla fall.

Men i morgon är allting stängt, och gatorna ligger öde. Då kan jag knappast komma upp i mer än 4000 steg, hur gärna jag än skulle vilja. En söndag skulle det synas tydligt om jag gick för långt hemifrån... Men det ska bli sol i morgon, en tröst i eländet!

Boken är spännande och jag läser en hel del (sittande i läs-fåtöljen tillsammans med hundarna). Men jag måste upp och röra på mig då och då. Min kropp mår inte bra annars. Dessutom fryser jag. Den högsta temperatur som jag har lyckats få inomhus i dag är 19,1°.

20-03-29:

Ute skiner solen, men det är kyligt. (I morse hade jag bara 16,6° i sovrummet.) Det skulle vara så skönt med en långpromenad, men vi får nöja oss med våra lagliga rundor. Morgon-promenaden gick Nellie och jag själva. Stella vill sällan följa med på mornarna. Kanske hon har extra ont då? Då är det ca 24 timmar sedan hon fick kortison, och ca 12 timmar sedan hon fick opiater. Nu ska vi snart gå en mitt-på-dagen-promenad, och då hoppas jag att hon vill följa med.

Förmiddagen har jag ägnat åt att slarvstäda lägenheten, och sedan läsa ut Domarens brev. Boken var spännande, men inte riktigt lika spännande som vissa andra av Grishams böcker. Slutet var oväntat.

Här i Spanien har ännu fler dött av corona-viruset, och reglerna har skärpts ytterligare. Några skärmdumpar från svenska tidningar:

Så på måndag morgon kommer inga byggjobbare att jobba på bygget bredvid vårt hus. Och några av mina grannar, som hittills har jobbat, får stanna hemma.

Det blev bara Nellie och jag på promenaden. Nedan visar Stella hur hon ser ut när hon inte vill följa med. Lite rädd, lite ynklig, och med tydligt kropps-språk så jag förstår. Jag blir förstås bekymrad. Hur ont har hon? Hundar brukar tycka att det är roligt att få följa med ut. Nellie tycker att det är jättekul. Men allt oftare vill Stella stanna hemma.

   

Nyligen bad Stella mig att öppna balkong-dörren. Nu ligger hon där ute i solen. Temperaturen har faktiskt stigit till 17,5°, så i solen är det tillräckligt varmt. Det är inte sol och frisk luft Stella ogillar, utan att promenera. När vårt nationella nödläge är över ska jag ta Stella med till veterinären, och så får vi diskutera det hela igen. Vi vet ju att om vi ökar kortison-dosen, då mår Stella bättre, men samtidigt ökar biverkningarna, som får henne att må sämre på andra sätt. Det är en väldigt svår balansgång.

Stella tycker om att äta, och hon tycker mycket om att ligga i mitt knä (eller bredvid mig i min säng), när jag klappar henne. Särskilt mycket tycker hon om att bli klappad på magen. Och så tycker hon om att ligga i solen, eller intill elementet när det är på. Får hon ut tillräckligt mycket av livet? Var går gränsen? När tippar brädan över? På ena sidan smärta, på andra sidan livsglädje. Det är bra synd att hundar inte kan prata.

Jag översatte det jag har skrivit ovan om Stella, och skickade texten till veterinär Cristina. Hon svarade bl a (min översättning):

Varje hund har sin egen karaktär. För Nellie är livet lätt, roligt, och hon oroar sig inte för någonting. För Stella är Nellie hyperaktiv, lite galen ... Stella har inte tillräckligt med energi för att följa henne. Hon vet att när hon rör sig för mycket, så känner hon sig dålig senare, det är min åsikt. Det betyder inte att Stella är olycklig, men hon har sin egen livsstil ...

Sedan menade Cristina att jag förstås känner Stella bäst, att jag är den som lättast kan avgöra hur Stella mår, och att jag kan beställa tid så snart livet återgår till det normala. (Jag ska beställa tid då. Hur som helst så behöver hundarna få klorna klippta.)

Men för 2 år sedan tyckte Stella att det var roligt att följa med på alla promenader. Och för 2 månader sedan hände det inte att hon vägrade följa med 2 gånger samma dag. Jag tror inte att det är av "bekvämlighet" Stella väljer att vara hemma. Jag tror att hon har betydligt mer ont. Men jag tror att än så länge väger det positiva över.

I dag kommer jag nog över de 4700 steg som är absolut minimum ur hälsosynpunkt. Stegräknaren står på 4355 steg nu, och vi ska snart ut på en sen eftermiddags-promenad. Men hur kommer det att bli de kommande dagarna? När vädret ska bli så här:

Jag har valt en ny bok, som jag ska börja på i kväll. En tragisk historia ur verkliga livet. Men också en bok som visar vilken skillnad vilja och kämparanda kan göra. Alison sa under rehabiliteringen: "Jag tänker inte låta dem ta mitt liv ifrån mig."


Svenska Magasinet förtydligar inom vilka yrken det är tillåtet att jobba (fr o m i morgon):

Renhållnings-arbetare också, tar jag för givet.

I Sverige har 110 personer dött nu. Jag har tappat räkningen på det aktuella antalet i Spanien. Det blir fler för varje dygn, och sjukvården går på knäna.

Stella följde med på sena eftermiddags-promenaden. Vi gick förstås långsamt, och inte så särskilt långt. Stegräknaren har i alla fall kommit upp i 5850 steg, och några till blir det väl innan läggdags. (Fast jag planerar förstås att sitta stilla och läsa.)

Något annat. På sistone har jag tyckt mig se, att Nellie ibland lyfter upp sitt vänstra bakben korta stunder, när hon går raskt (eller springer). Kan det vara början på patellaluxation tro? (Grad 2 i så fall.) Det är ju inte ovanligt på chihuahuor från spanska kennlar (eftersom det inte finns någon regel här som förbjuder parning av defekta hundar). Det vore trist om Nellie har defekten, men inget att göra. Jag ska be veterinär Cristina undersöka Nellies ben, vid vårt nästa besök. Det känns som om samtliga mina hundar har varit behäftade med ett eller annat dåligt anlag. Jag vill förstås (precis som alla andra) ha 100% friska hundar!

Frågan "Vad är patellaluxation?" besvaras så här (av Agria):

Jag glömde berätta, att när vi nyss var ute så var det alldeles tyst och öde. Det var ju skönt på sitt sätt, men onaturligt. Vi hörde ingen bil, vi såg ingen människa. Fast nästan hemma igen så hörde jag några som stod och pratade med varandra. De stod på var sin balkong, i husen mitt emot varandra, och pratade (med höga röster). Tja, när inget annat socialt umgänge erbjuds så...

20-03-30:

Nu tittar solen fram. Den ska göra det mitt på dagen. I morse när Nellie och jag gick morgonrundan, då var det grått. Det var öde också. Inga bilar, inga människor, inte ens någon annan hundägare. Fast jag såg brevbäraren på håll. När Nellie och jag hade gått 3/4 av vår runda, och var 2 kvarter hemifrån, så började det plötsligt regna rejält. Vi sprang den sista biten hem. Nellie tyckte att det var jättekul! Själv märkte jag att min kondis har blivit sämre. Jag blev andfådd...

Tänk alla de som inte ens kan gå ut med en hund. De riskerar ju blodpropp om de bara sitter stilla, i alla fall de äldre. Själv hoppar jag några hoppsa-steg i köket då och då, samt gör tåhävningar - för blodcirkulationens skull. Men hur många äldre gör det? Och hur klarar barn (med massor av spring i benen) av att vistas i en lägenhet hela dagarna? Utegångsförbud är trist! Men här är det nödvändigt!

Själv sitter jag förstås mycket stilla, mycket mer än jag brukar. Jag har nästan bara läsning att fördriva tiden med. Hundarna uppskattar mycket att jag sitter stilla, och att de får ligga i mitt knä. Så de tycker nog att vi har det toppen. Stella brukar somna ganska bums, men Nellie pockar på uppmärksamhet. Ibland försöker hon klämma in sig mellan mina ögon och boken. Men hon är stilla så länge jag klappar henne. Då njuter hon. Och om jag slutar klappa (kanske för att vända blad), då sticker hon in sitt lilla huvud i min hand och talar om att jag ska klappa henne mer. Det senare är ju ganska gulligt.

Han uttrycker sig bra, Carl Bildt!

Sedan utegångsförbudet började har betydligt fler spanjorer än vanligt adopterat en herrelös hund. (Det kan tydligen ordnas digitalt.) Detta uppmärksammar Antonio Vercher, åklagare på motsvarigheten till Jordbruksverket. Han är orolig för att många av hundarna bara har adopterats för att den nye ägaren ska ha rätt att gå ut, och kommer att överges när den här krisen är över. Han framhåller att det är ett brott att överge en hund, och han har begärt in uppgifter från "hund-adoptions-organisationerna". 

Mycket viktigt (från Svenska Magasinet):

(Mascarilla betyder munskydd.)

Solen sken 1 timme, men resten av dagen har den gömt sig bakom molnen. Stella följde med på promenad 2 och 3. Nu är min stegräknare uppe i 5201 steg, fast jag inte har handlat i dag. Det verkar som om jag, tack vare hundarna, kan komma upp i miniminivån 4700 steg per dag. (Utom när det är ihållande dagsregn...)

Men nu ska jag sätta mig ner och läsa i den intressanta boken.

Det blir värre och värre - på alla fronter. Sverige hade tidigare i dag 4028 (bekräftade) smittade, och 146 personer hade dött. Spanien hade 80'110 smittade och 6'803 personer hade dött. Det verkar ha tillkommit fall, åtminstone i Spanien, se nedan.

Nu räcker det inte att ta med måttband när vi går ut med våra hundar, vi måste även ta med oss tidtagarur... Det har nämligen förekommit klagomål om att vissa hundägare har varit ute en hel timme (eller t o m hela förmiddagen). Så nu kollar polisen tiden, och skriver ut böter om vi är ute för länge. Suck! Mer än 10 minuter får promenaden inte ta.

Det skulle innebära att om bara Nellie och jag går, då kan vi hinna en bra bit. Men om Stella är med, då hinner vi inte ens runt kvarteret. Nu tror jag inte att en gråhårig kvinna med två mini-hundar tillhör dem som polisen misstänker i första hand. Men på dagens 3 hund-promenader såg jag totalt 4 polisbilar. (Böterna ligger på 600 € och uppåt...)

Egentligen är det ju löjligt med "max 100 meter hemifrån", och "max 10 minuters promenad". Det viktiga är att hålla avstånd. Och det har alla de som jag har mött hittills gjort. Många går över på andra sidan gatan, och möts man så håller folk minst 3 meters avstånd. Då kan viruset inte smitta.

Men nu hade det alltså kommit klagomål. Det är klart att om någon som inte har hund, och som måste sitta inne dygnets alla 24 timmar, ser en hundägare som går långt eller länge - då kan den förstnämnda bli avundsjuk. Fast lite småaktigt tycker jag att det är. Å andra sidan är regler till för att hållas. Det är när någon uppenbart bryter mot dem, som alla vi andra får problem.

Själv använder jag ingen klocka till vardags, så jag har ingen koll på hur länge jag är ute med hundarna. Och inte vet jag exakt hur långt vi går heller. Men jag gör så gott jag kan för att "göra rätt". Jag går aldrig 1 km hemifrån, och jag går aldrig en hel timme. Men kanske det blir uppemot 200 meter, och kanske ända upp till 20 minuter - ibland.

20-03-31:

Det regnade i morse, men nu skiner solen. Stella följde med på morgon-promenaden (precis när det blev uppehåll). Jag kan konstatera att när Stella följer med, då tar det 17 minuter bara att gå runt kvarteret.

Jo, jag ska skriva om det förhatliga viruset i dag också. Vi lever mitt i eländet, så vi kan ändå inte koppla bort tankarna från det. Men jag vill att ni nedan ska lägga märke till de gröna siffrorna = antalet tillfrisknade. Lägg märke till att de är betydligt fler än antalet döda. I dessa tider när vi dagligen matas med antalet smittade och döda, kan det vara skönt att tänka på att de allra flesta trots allt tillfrisknar.

Fast här i Spanien dör det väldigt många nu. Är toppen nådd snart? Vågar vi tro det?

Eftersom några unga friska människor nyligen har dött, så börjar forskarna undra om viruset har muterat (och blivit farligare) sedan det lämnade Kina. Men det kan också vara så att de unga som har dött har blivit smittade av flera, och därmed fått en högre dos virus.

Läget i Spanien, det är i alla fall inte värst här på Costa Blanca:

Och i resten av världen (jag tar bara med de värst drabbade länderna, samt Sverige och Norge). Nedan står också antalet tillfrisknade (spalt 5), samt när det första fallet rapporterades (sista spalten).

Här pågår kampanjen Yo me quedo en casa = Jag stannar hemma.

   

   

Här i Spanien har vi inget att välja på. Och jag vet att många av er i Sverige (ni som har möjlighet) också stannar hemma. Det är eländes elände nu, men vi måste tänka positivt och se framåt. Till sommaren beräknas det här vara över. Kanske redan i slutet på maj?

Det sprids tips på nätet om hur vi ska fördriva tiden i vår hem-karantän (allt mellan pyssel för barn och magmuskel-träning). På den här länken hittar ni ett blandat urval kända sånger framförda av lika kända artister: https://theconversation.com/coronavirus-five-musicals-chosen-by-a-musicologist-to-keep-you-going-during-lockdown-134215

Bilden nedan hittade jag faktiskt på en sida om corona-viruset. Men jag tog med den bara för att jag tycker att den är gullig.

I morgon ska jag till tandläkaren. Jag hade egentligen tid den 7:e, men de hade fått många återbud, så de ringde mig i dag. Jag har en gammal plomb som håller på att trilla ut. Den ska tandläkaren byta mot en ny. (Tandläkare får tydligen jobba.) Tyvärr vill hon ha betalt, så nu blir även april månads budget "överbelastad"...

När vi gick eftermiddags-rundan var det sol och 18°! Det var riktigt skönt! Tyvärr väntas mulet väder och regn framöver.

Nedan en svensk variant på temat ovan. Detta är Linda och Gustav som jobbar på akuten på Danderyds sjukhus (fotograferade av Stina).

Just nu ligger Nellie och Stella i hundsängen på golvet.

Nedan följer en stilstudie i hur man kan sitta och ligga i och på en fåtölj, när inte matte sitter i vägen.

Några dagar i rad har gråsparvarna knipsat av delar av mina hjärtreva-sticklingar. Nu har jag satt krukan i en transport-bur för smådjur för att skydda dem.

Jag har flyttat om böckerna i bokhyllan i dag. Efter hand som jag läser ut de "olästa" så ställer jag in dem på sina nya platser (i alfabetisk ordning som vanligt). Och så flyttar jag ihop dem som jag har kvar att läsa (inramade med gult). Eftersom jag har läst så mycket på sistone, så hade jag fått tomt på 2/3 hyllplan.

Nu flyttade jag alla mina böcker "ett steg åt höger", så att jag återigen fick mellanrum mellan "bokstäverna". Mellanrummen har jag märkt ut med små gula stjärnor. I framtiden har jag inte tänkt ha lådor, Ulfs dator, och DVD-filmer ovanpå bokhyllorna. Dessa har jag tänkt ha inne i ett skåp, och så ska det vara tomt ovanpå. Men f n har jag fullt i samtliga skåp.

Hörnan nedan är en nödlösning. Jag hoppas att jag en dag får råd att transportera ner min gamla Billy-hörnhylla som jag har kvar hos Ulf. Jag skulle verkligen behöva den! Bl a har jag några saker som är för djupa för att gå in i Billy- och Kallax-skåpen. Men de sakerna skulle få plats i underskåpet i hörnhyllan! Ni vet, sen när jag blir rik - då ska jag...

Det är fult att ha lådor stående ovanpå hyllorna. (Överst t v ett porslinsfat som inte går in i något befintligt skåp. Fast i hörnhylle-skåpet skulle det få plats.)

Jag läste att Universitetet i Malaga, och Real Estate Business Shool, har räknat ut hur mycket de spanska bostadspriserna kommer att sjunka p g a corona-viruset. De spår minus 16,7% på nybyggen, och minus 18,4% på begagnade bostäder. Om ni har tänkt köpa en bostad här, så passa på så snart viruset har gett med sig!

20-04-01:

Himlen var nästan helt blå i morse, fast prognosen säger att det ska regna. Det börjar komma enstaka moln nu, men är fortfarande fint. När Nellie och jag gick morgon-rundan var det 16° och jätteskönt. Jag vågar inte fotografera nu när övervakningen är så hård. Det ska man inte ha tid till, när man går ut med hunden...

Jag läste ut Tillbaka till livet - Alisons historia i går. Historien var tragisk men andades optimism. Alison hade en stark vilja att överleva, att leva ett normalt liv, och att inte låta förövarna förstöra hennes liv. Boken är läsvärd. När den var utläst googlade jag, och fick både se foton på alla inblandade, samt veta hur det gick "sen". Allt har ju hänt på riktigt!

Några corona-nyheter rörande Spanien: 

Jag tänkte på att det faktiskt är en smittorisk att gå till tandläkaren, både för dem som jobbar där och för oss patienter/kunder. Men nu tror jag faktiskt inte att vi har något fall av covid-19 här i El Campello (ännu). Jag hoppas i alla fall att det är så.

Nedan senaste hundmodet från italienska For Pets Only. (https://www.forpetsonly.it/gb/) De har väldigt många tjusiga saker, bl a halsband med äkta Swarowski-kristaller för 125 €... De lär sälja mycket till Japan. Jag har läst någonstans att många japaner väljer att ha en liten hund i stället för att ha barn. Då  lägger de kanske mycket pengar på sin hund? Stella och Nellie är söta som de är, så de klarar sig utan lyx-halsband. Dessutom har de några nästan lika fina, fast utan Swarowski och i prisklassen 20 €.

Vi har fortfarande underbart väder! Men jag ser fler och fler moln på himlen, och prognosen för i kväll säger 100% risk för regn. Det var ju tur att jag skulle till tandläkaren just i dag. (Jag är redan uppe i 6869 steg, nu kl 15.)

Hos tandläkaren var det om-ändrat. Sofforna och böckerna hade försvunnit från väntrummet, och där stod bara några stolar. Handsprit och handskar stod på disken. Så länge jag var där så var jag den enda patienten/kunden. Det behövdes ingen bedövning i dag, för plomben gick inte djupt ner i tanden. Tandläkare Laura bytte den snabbt och smidigt. Detta kostade 70 €.

På vägen hem så utförde jag en liten kupp. Jag hade planerat noga. Med mig till tandläkaren hade jag min shopping-kärra, och inuti denna hade jag en vanlig soppåse. Jag smet inom Lenas lägenhet! Där vattnade jag de växter som behövde vattnas. Sedan lyfte jag ur de mindre växterna ur sina ytter-krukor och ställde fram dem där det kan regna på dem. (Utan ytter-krukor kan de inte bli stående i vatten.) Men Lenas 2 pelargoner (de känsligaste växterna) stoppade jag ner i min medhavda soppåse och gömde på botten i shoppingkärran. Pelargonerna ska få bo hos mig tills Lena kommer hem igen.

Därefter gick jag inom Mercadona och handlade lite. Detta fick lätt plats i väskan bredvid pelargonerna. Sedan gick jag hem. Ingen polis kontrollerade mina förehavanden.

Hemma igen så gick jag en runda med Stella och Nellie, bara runt kvarteret, men det tog nästan 20 minuter eftersom Stella var med.

Jag har hittills aldrig blivit stoppad av någon polis. Men nedan kan ni läsa en intervju med Satu som Expressen har gjort. Hon har tydligen blivit stoppad, och kontrollerad, flera gånger.

Nu står Lenas pelargoner på min balkong. Det är de pastellrosa längst fram på bordet. (Lenas porslins-ytterkrukor lät jag stå kvar på hennes balkong.)

Pelargonerna får låna mina ytter-krukor medan de bor här.

Sedan jag tog fotona ovan så har jag tagit bort vissna grenar och blommor, och så har de fått var sin Provado-pin mot ohyra. Pelargonerna låter hälsa att de visserligen tycker att min balkong är i minsta laget (mot vad de är vana vid), men att det är trevligt med lite nya pelargon-kompisar. De uppskattar också smaken på mitt vatten (filtrerat och med gödning tillsatt). Jag hoppas kunna sköta om dem väl. Växterna på Lenas balkong har jag bara vattnat, jag har inte skött om dem.

Stella ligger i solen på balkongen nu. Vi passar på att njuta när vädret är fint. Det är 19,6° ute just nu (och 20,3° inne), och jag fryser inte alls. Men om det blir regn så kommer temperaturen förstås att sjunka igen. Norska väderlekstjänsten spår att det ska komma så här mycket i kväll och i morgon:

I Sverige förvärras läget, och regeringen skärper reglerna ytterligare (lite grann i alla fall). Några skärmdumpar:

Var rädda om er! Om ni kan undvika att bli smittade så är det förstås allra bäst! Ingen av oss vet ju om just vi kommer att behöva sjukhusvård eller ej. Men om 1 år så kan vi förmodligen bli vaccinerade mot corona-eländet.

Själv har jag bestämt mig för att sitta framför datorn och se film i kväll. Omväxling förnöjer.

20-04-02:

Den här filmen såg jag i går:

Lättsam, rolig, och en massa bra musik.

Det är många tunga namn i rollistan. Egentligen är det fantastiskt att de lyckades få kända skådespelare som Pierce Brosnan, Stellan Skarsgård och Andy García (samtliga i min ålder) att sjunga och dansa i samma film! Jag tycker förresten att den unga skådespelerskan Lily James är väldigt söt.

Kanske jag tittar på fler filmer - fast det inte är särskilt skönt att sitta på en pall framför datorn.

Med tanke på att väderleks-prognosen har spått 100% regnrisk, och ganska stora mängder, så har vi verkligen tur med vädret i dag. Hittills (kl 16) har det inte kommit en droppe. (Det regnade nästan hela natten, men det stör mig inte.)

Över till tråkigheterna.

Gruppen Resenärer, som står på torget i Hässelby gård, skyddar sig så gott de kan.

Det är många som ifrågasätter Sveriges strategi, och jag är en av dem. Ser man virusets spridning i Sverige, och antalet döda, i förhållande till befolkningsmängd - då kommer Sverige ganska högt upp på listorna över de värst drabbade länderna. Kina kommer ganska långt ner, och på den högra ligger Spanien längre ner än Sverige. Allting är relativt...

       

Ja, ni får göra så gott ni kan för att skydda er själva och era nära. Jag gör så gott jag kan här i El Campello.

Tänk vad de hittar på! Först selfie-stavar och drönare. Och nu speciella mini-drönare för att ta selfies med. Westwing tar 180 €, och det finns 3 olika färger att välja på. Själv känner jag inget som helst behov av en sådan här pryl. Men de får säkert sålt många...

   

20-04-03:

I dag ville Stella följa med på morgon-promenaden, och hon gick nästan i normal chihuahua-takt. Det gläder mig att hon mår bra emellanåt. Det är så tyst och fridfullt ute. Nästan inga bilar, någon enstaka hundägare med sin hund, och någon enstaka människa med shoppingkasse. Annars är här helt dött. Jag njuter av tystnaden, men omgivningen känns onaturligt öde.

I dag har jag avbokat Ulfs boende på Apartamentos Congo. Det är ju uppenbart att han inte kan komma nu i april. Han får inte komma in i Spanien, bör inte resa ut från Sverige, och alla turistboenden är stängda. Ulf har också bokat boende i november, men den resan bör ju kunna bli av, precis som planerat. Och jag hoppas verkligen att min Sverige-resa i juli-augusti kan bli av helt enligt planerna. Den här pyttelilla fienden (som vi inte ens kan se), ställer verkligen till för oss alla!

Dagens "tidnings-urklipp":

Lite hopp i eländet:

Själv märker jag tydligt att jag har stått (och suttit) framför datorn på tok för mycket, sedan SARS-CoV-2-viruset började sina härjningar. Jag har fått ont i nacken och axlarna. Alltså måste jag försöka minska min "dator-tid". Detta är dock lättare sagt än gjort, i dessa tider av utegångsförbud. Dessutom är jag förstås lika vetgirig som vanligt...

En bra sammanfattning om varför så många är smittade i Spanien kan ni hitta här: http://www.spanienportalen.se/ (Under rubriken: Täta sociala kontakter spred smittan snabbt.)

Vädret har varit ganska bra i dag, med växlande molnighet. Allra finast är det nu framåt kvällen, när de flesta molnen har försvunnit. Vi gick nyss en promenad runt kvarteret. I dag har Stella följt med alla gångerna, men hon har gått långsammare för var promenad.

Själv har jag gått fram och tillbaka mellan sovrummet och vardagsrummet - och tittat, och funderat. Kanske jag möblerar om - nu igen? Det är inte det att jag är särskilt förtjust i att möblera om. Det är snarare så att jag inte riktigt får det att fungera, hur jag än gör. Det beror framför allt på att jag bor väldigt trångt (och har många saker), men också på att jag inte har råd att byta ut möblerna så de bättre passar bostaden. Här skulle det t ex passa med platsbyggda bokhyllor precis anpassade till böckernas storlek.

Nedan mitt sovrum. Framför garderoben i hörnan har jag en karmstol. Just nu ligger både "gympa-väskan" och "spansk-väskan" ovanpå den. (Och på nätterna lägger jag överkastet och alla prydnads-kuddarna där.) Framför står rullvagnen med mina tränings-redskap. Både stol och rullvagn är lätta att flytta åt sidan, när jag ska in i garderoberna.

Vad som däremot INTE är lätt att flytta på - är mitt datorbord (och allt som finns under och bredvid det), vilket jag måste göra när jag vill öppna dörrarna till den fasta garderoben. Häromdagen behövde jag en tub lim, men tyckte det var för stort jobb att flytta allt för att komma åt den. (Den ligger i en låda i hurtsen som står inne i garderoben.)

Nu har jag planer på att flytta in datorn i vardagsrummet igen, fast jag egentligen trivs bra med att stå framför datorn i sovrummet (där jag kan titta ut på bergen emellanåt). 

   

Jag kan flytta in datorn i vardagsrummet, men jag skulle inte få plats med datorbordet och skrivaren där. Kanske kan datorbordet stå kvar i sovrummet, fast hopfällt och intill sängens fotända (med skrivaren ovanpå). Då skulle det bli 40 cm fritt framför garderobs-dörrarna, och den vänstra skulle gå att öppna helt utan att behöva flytta något alls.

Jag vill inte ha datorn på matbordet. Där har jag redan en läslampa stående, som inte borde stå där. Jag vill kunna sitta där och äta, och läsa (som omväxling till fåtöljen), och jag vill kunna få plats med några gäster (när vi inte lever i karantän). Dessutom är det enda ytan jag har, om jag behöver göra något som tar plats - t ex sy.

Det enda utrymme som återstår  är hörnan nedan. Om jag sätter ett litet bord framför karmstolen, då skulle jag kanske kunna ha datorn där. (Även om det egentligen skulle bli lite väl nära fågelburarna för att det skulle vara lämpligt ur "damm-synpunkt". Men det är lika olämpligt att ha en dator nära sängen.)

   

I hörnan bakom karmstolen har jag lite smått som inte får plats någon annanstans (en piedestal med lådor på, stegen, en liten "korg-hylla") och hundarnas toalett. Det mesta skulle kunna stå kvar (tills vidare).

Något lämpligt bord har jag förstås inte. Jag har en bordsskiva i förrådet (som jag inte får hämta nu), och jag skulle kunna beställa 4 ben med hjul från Ikea (vilket jag inte har råd till för tillfället). Men jag skulle kunna använda balkong-bordet medan jag testar. Jag har precis torkat av det, och ställt växterna som stod ovanpå det på rullvagnens översta hylla. (Jag flyttade ner vatten-kannorna en våning.)

   

Bordet har nästan lagom höjd, men det är det enda som är bra med det. Den perforerade bordsytan är inte alls lämplig. Men kanske jag provar, och känner hur det känns. (Och så kan jag ju passa på att ta fram lim-tuben, sedan när jag kommer åt.) Jag kommer att sakna att ha bordet på balkongen, men det ska förstås bara vara tillfälligt som jag använder det som datorbord.

Och sedan ger det sig om jag kan sitta ner framför datorn, utan att få ont i nacke och axlar. Om jag ska skriva så brukar det kännas mindre om jag står upp (och datorn kommer lite längre ner). Eftersom jag inte har så mycket att göra om dagarna nu, så kan jag ju lika gärna testa att möblera om...

Jag har i alla fall kommit upp i 5702 steg genom att gå fram och tillbaka och titta-fundera-mäta. (Ja, inkl hund-promenaderna förstås.)

Kanske kommer det ändå att bli så i Sverige, som det är i resten av Europa. Bara lite senare...

20-04-04:

Det är för tidigt att säga än, men kanske har Alicante-regionen nått en platå vad det gäller antal smittade och döda. Alla hoppas förstås att kurvan ska börja peka nedåt.

Nedan ställs frågan om man kan riskera böter när man går till livsmedelsaffären för att handla. Svaret är ja (under vissa omständigheter).

En man i Valencia blev bötfälld för att han bara hade handlat coca-cola, choklad och korv. Man får bara köpa bas-livsmedel! Onyttigheterna får man förstås köpa också, men bara om man samtidigt köper bas-livsmedel. Man får heller inte gå och handla varje dag, utan så sällan som möjligt - och således handla mer åt gången. Bara en person från varje familj får handla. (Två kan inte gå tillsammans.)

De enda gånger man får gå utanför sin bostad är för att gå ut med hunden (men inte för ofta, inte för långt, och inte för länge), och för att handla nödvändig mat, nödvändiga förbrukningsartiklar och nödvändiga apoteksvaror. (Man får inte handla för ofta, och inte för långt bort från bostaden). Dessutom får man gå ut med soporna (som ska slängas i närmaste sopcontainer). Punkt.

En stormarknad i Torrevieja tar tempen på sina kunder innan de får gå in. (De med feber får inte handla.)

Här tar man reglerna på allvar. (Och här finns betydligt fler poliser per invånare än i Sverige.) Spanjorerna är härdade, och vana att lyda de som bestämmer. Vi får komma ihåg att ända fram till 1975 (när Franco dog) var Spanien en diktatur. Först därefter blev det en demokrati. Men fortfarande är spanjorerna inte riktigt lika "fria" som svenskarna. Det finns vissa lagar som inskränker yttrandefriheten en aning, och man får exempelvis inte lov att fotografera poliser.

Det var tur att jag inte läste tidningen Información på nätet innan jag gick och handlade i dag, för då hade jag inte vågat. Jag gick nämligen ända till Aldi. En skön promenad i solskenet (på ca 5000 steg). Jag såg ingen polis, och tur var väl det. Men jag kommer inte att våga gå dit fler gånger, så länge karantänen varar. Jag vågar inte riskera några böter. (De lägsta är på 600 €!) Mitt huvudärende var att köpa kombucha, vilket bara Aldi säljer. (Bra för tarmfloran = bra i virustider.) Men det visade sig att de inte får hem kombucha nu, för det räknas inte som bas-livsmedel...

Alla Aldis "veckans erbjudanden" (kläder, leksaker, hushållsartiklar mm) var övertäckta med plast. Dem får man inte köpa nu, fast de ligger framme i butiken. Lidl har slutat med sina broschyrer, men säljer sina "erbjudanden" ändå - de ligger framme. Däremot finns bara ett begränsat urval i affärerna, resten säljs online. Nästan alla affärer gör reklam för allt man kan köpa via deras webbsida, och få levererat hem till dörren. De är noga med att framhålla att budet kommer att hålla avstånd.

Ja, livet är inte som vanligt, det är väl det minsta man kan säga.

Den här idén är väl innovativ! Svenska kvinnor kan!

Nu är det dags för dagens andra hundpromenad. Jag hoppas att Stella vill följa med. (Det ville hon inte i morse.) Ute är det 18° och himlen är nästan helt klarblå. Jag är glad att jag har mina hundar! Men vi vågar nog bara gå ett varv runt kvarteret. Jag längtar verkligen efter promenaderna längs El Paseo!

Hundarna är ju jättebra sällskap också! Jag skulle förmodligen ha känt mig ensam om jag inte hade dem.

Tråkigt, men väntat. Vårt nationella nödläge förlängs t o m den 25 april. Det dröjer länge till innan jag får gå på gympa, eller ens promenera längs El Paseo. Suck! Men räddar det liv - då får vi acceptera att det måste vara så här.

Jag har flyttat datorn nu. Det blev mycket bättre i sovrummet, men aningen sämre i vardagsrummet.

Så här mycket kan jag öppna dörrarna till den fasta garderoben nu, utan att flytta något. (Jag har redan limmat det där jag skulle.) I hurtsen längst till höger ligger det sybehör, och dem behöver jag inte komma åt lika ofta som resten.

Jag har normalt många saker nära datorn, som jag nu har fått sprida ut. I lådan på datorbordet ligger externa hårddiskar, bankdosor mm kvar. Och almanackan satte jag med häftmassa  på en lucka i köket.

Jag har lagt sådant som jag behöver ha nära (t ex hubbar), i de små lådorna på översta hyllan på rullbordet. I gengäld fick lådan med toapapper (blå pil) flytta ner ett steg. Den måste jag ha nära hundtoaletten, så jag snabbt och lätt kan förflytta hundbajs till min toalett (och spola).

Balkongbordet fungerar sämre som datorbord än jag trodde, men jag har ju inget annat just nu. I hyllan bredvid vattenkannan har jag ställt ett pennställ, samt lagt min planeringskalender. Inte optimalt det heller.

Jag fick bums jätteont i höger axel, när jag försökte skriva, samt använda musen. Nu har jag lagt en förhöjnings-dyna (avsedd för barn) på stolen, och musen måste jag ha i knäet. 

   

Dessutom fick jag sätta datorn på min kombinerade läs-kudde/laptop-kudde för att få rätt vinkel. Datorn är lite större än själva brickan, men jag la halkskydd längst ner, så nu funkar det hjälpligt. Nu kan jag använda datorn, utan att få ont. Och jag kan sitta ganska bekvämt om jag t ex vill se på film via datorn.

Det är förstås ett provisorium det här. Men så här får jag ha det tills jag får pengar så jag kan beställa antingen ben på hjul, eller någon form av litet bord, och/eller tills vårt nationella nödläge är över, så jag kan gå till förrådet. Där har jag det lite större runda sidobordet stående. Det skulle kanske fungera bättre än balkongbordet?

Fotona nedan tog jag i går. Det ser ut som om Nellie låg skönast av de två.

Nu är det dags för kvällsrundan.

Det blev bara Nellie och jag (Stella gömde sig), så vi gick en riktigt rask runda.

Så här många DVD-filmer har jag, som jag inte har sett:

Jag har inte tittat på film på många år. (De flesta filmerna är flera år gamla.) Jag har många olika genrer att välja på. T ex dansfilmer, romantiska komedier, spännande filmer, gamla klassiker, barnfilmer m fl. (Men inga sience fiction, ingen skräckfilm, och definitivt inga vålds- eller porrfilmer.) Nu, när jag har "rums-arrest", så vore det kanske läge att se några av dem? Jag tycker bättre om att läsa, men att se på film är ett lättsamt sätt att få tiden att gå. Och jag köpte förstås filmerna en gång - för att se dem!

20-04-05:

Dagens Covid-19:

I Sverige stiger kurvan. I Spanien har den börjat sjunka.

Texterna nedan på norska är hämtade från SpaniaPosten: https://spaniaposten.no/spania/nyheter/

Kartan nedan visar att läget här kring Alicante inte är fullt så illa som på andra håll i Spanien. Ju mörkare färg - desto värre.

Uppmaning från WHO:

Lite positivt i eländet. Spanien hoppas att snart ha ett fungerande vaccin!

Något helt annat. Att det är modernt med guld i heminredning nu (och sammet), det har jag vetat ett bra tag. Det senaste är tydligen att kombinera guld och "växter", som bordet och bordslampan nedan. Roligt och dekorativt, men jag tycker att växter klär mycket bättre i grönt! Själv köper jag hellre en levande växt och dekorerar mitt hem med.

           

Rummet nedan tilltalar mig däremot. Inte detaljerna och möblerna som sådana (i alla fall inte soffbordet) - utan färgskalan. Det ser så lugnt och harmoniskt ut. Och för all del, romantiskt också - vilket jag gillar.

Det är ytterligare en sak som tilltalar mig med vardagsrummet ovan. Sofforna står vända mot varandra, så att de som sätter sig i dem lätt kan se och tala med varandra. Det finns ingen TV. För mig kan aldrig en apparat ersätta levande människor. Att samtala tycks vara ett utdöende nöje. Det som är så roligt! Åtminstone ser jag många som sitter tysta bredvid varandra och knappar på sina mobiltelefoner.

Stella ville inte följa med på mitt-på-dagen-promenaden heller. Så nu har Nellie och jag gått 2 raska rundor själva. Stella ser relativt nöjd ut där hon ligger i sängen, men jag undrar om hon har ont.

Själv har jag (äntligen, kors i taket) börjat skruva ihop de där 4 garderobs-backarna som jag beställde i höstas. (För det var väl i höstas?) Bildreportage kommer när jag är klar. Jag MÅSTE bli klar innan läggdags, för sängen är mer än proppfull av allt som normalt finns i garderoben.

Det är snart läggdags, och jag är nästan klar med garderoben. Jag tänkte att jag faktiskt måste göra något vettigt de här dagarna. (Inte bara läsa.) En av mina (få) väninnor här i Spanien berättade att hon har storstädat sin lägenhet och ordnat i samtliga lådor och skåp. Nu är hon klar och vet inte vad hon ska göra mer. I min lägenhet skulle jag kunna ha att göra varenda dag, om jag hade haft lust och ork...

Men det har hänt lite annat i dag. Stella följde med på 3:e promenaden, och tack vare hund-promenaderna (och spring framför garderoben), har jag faktiskt kommit upp i 6472 steg fast jag inte får lov att gå ut. (I går blev det 12'085, inkl Aldi-rundan.)

I morse när jag satt framför datorn, så blev jag vittne till när Linus parade Lina. Om det blir några ägg vet jag inte. Jag har inte gett dem någon holk. Och de kan väl inte få för sig att lägga ägg i kokosnöten? Det vore inte bra i så fall. Där skulle ungarna inte få plats. Fotot hann jag inte ta förrän Linus var på väg att avsluta det hela.

   

I lägenheten tvärs över gatan med jättestor balkong, bor ett par med sina vuxna söner. Den ene sonen tränar flitigt, bl a med motionscykel och hantlar. (Den andre sonen hasar ut på balkongen någon enstaka gång, klädd i morgonrock...) Det fattas ett S i ordet motionscykel nedan...

Plötsligt i eftermiddags blev det ett förfärligt liv på gatan utanför min balkong. En massa polis-sirener ljöd HÖGT. Jag rusade ut för att titta vad som var på gång, och såg hela 5 polisbilar som hade stannat på gatan.

Några poliser klev ur bilarna och började sjunga Cumpleaños Feliz. (Spanska motsvarigheten till Ja, må han leva...) Då såg jag ballongerna på en av balkongerna. Där fyllde någon tydligen år. Kanske vederbörande jobbar hos lokalpolisen, eller är gift med en som gör det? Men det ska vara spanjorer till att gratulera på det här sättet...

Garderoben. Den var full. Överfull! Jag hade t o m varit tvungen att lägga saker ovanpå klädstängerna. Samt på golvet...

Jag började med att tömma den vänstra garderoben (där de nya backarna skulle sättas). Sängen blev mer än full!

Jag hade ordning i garderoben från början. Sedan gick den utdragbara klädstången nedan sönder, och jag fick lägga mina shorts i travar på golvet i stället för att hänga dem prydligt. (Nu har jag lagat klädstången, så jag kan använda den igen.) På slutet la jag saker lite överallt, bara för att få undan det. Men på sikt kan jag inte ha sådan röra. Det funkar inte!

Från Ikea hade jag köpt 2 trä-backar och 2 tråd-backar.

   

Tyvärr gick det inte att sätta backar vid gångjärnen, annars hade jag hellre satt dem direkt under varandra. Nu satte jag ett hyllplan ovanför var trä-back. (Jag hade hellre velat ha alla backarna precis ovanför hyllan med klädstången, och alla hyllplanen högst upp.)

   

Nedan påslakan på ett hyllplan och örngott i lådan. Det som kan förvaras i lådorna blir nu mycket lättare att komma åt + att jag lätt ser vad jag har.

Det gick snabbt att fylla garderoben. Shortsen hänger återigen längst ner. Jag avpassade höjden så att de längsta shortsen hänger nästan ända ner till garderobs-golvet. (Bara 1 cm i marginal.) Jag har strykjärn och strykbräde i garderoben, eftersom jag inte har något riktigt städskåp.

Tyvärr var jag tvungen att ställa en korg framför shortsen. Den är ju lätt att flytta på när jag ska dra ut klädstången, men det vore bättre utan korg.

Sorgligt nog har jag fortfarande saker kvar på sängen, 4 kuddar och samtliga "ombytes"-kuddfodral i storleken 40 x 40 cm. (Övriga storlekar fick plats i garderoben.) Jag vill inte bara knöla in detta. Jag vet att garderoben bredvid också är proppfull. Men kanske jag kan ändra om på något vis? Det får bli morgondagens bekymmer. Det är inte mer än att jag kan stapla det på datorbordet i sovrummet i natt.

   

Det enda tomma utrymmet i garderoben är det lilla i häng-korgen. Hyllan ovanför är förresten full med tyger! Dem ska jag så småningom sy en massa av. (Minst hälften är hem-inrednings-tyg.) Fast jag får nog ge bort hälften av det jag syr, för jag har inte plats med allt.

Det känns skönt att ha kommit så här långt. Kanske jag borde organisera om i de andra garderoberna också. Samtliga är överfulla! Det hjälper inte att jag har ordning i grunden - när jag sedan måste lägga saker ovanpå annat. Just nu kan jag inte skylla på att jag inte har tid. Det enda jag har inbokat är 3 korta hundpromenader per dag, och så handla 2-3 gånger i veckan. Det börjar kännas jobbigt med karantänen!

På sikt måste jag förstås gallra ut ännu mer! Men jag väntar nog 1 månad (eller 2).

20-04-06:

Det är tufft, men framförallt trist, att sitta i karantän! I dag är det den 22:a dagen med utegångsförbud för mig, och jag har ytterligare 18 dagar framför mig. Fr o m den 13/4 ska något fler få återgå till arbetet (samma yrkesgrupper som innan den senaste åtstramningen, t ex byggjobbare), men i övrigt kommer samma karantän-regler att gälla. Jag tror att det är nödvändigt med karantän här i Spanien, och i nästan alla andra länder också. Men att inte få gå ut och promenera, att inte få gå på gympa, att inte få träffa andra människor - det tär på hälsan både psykiskt och fysiskt. Jag har fått sämre kondition, och jag har gått upp mycket i vikt.

Vikten bekymrar mig! Jag blir tjockare för var vecka. Snart kommer jag inte ens i mina mest töjbara kläder. I brist på annat så tröstar jag mig med mat, för mycket - men framför allt fel sort (= snabba kolhydrater). Det är mitt (dysfunktionella) sätt att hantera stress, frustration och tristess. Jag vägde mig i morse. Vågen visade 56,6 kg! Värre än på många år! Jag brukar väga 50-52 kg (när jag är missnöjd), och jag trivs bäst när jag väger 47-48 kg. Nu väger jag alltså nästan 10 kg mer än jag trivs med, och minst 5 kg mer än jag mår bra av. Jag borde ta tag i problemet NU, men tror inte att jag orkar (ännu). Jag är mycket besviken på mig själv, för att jag inte klarar detta bättre.

Tänk om jag inte hade haft hundarna (läs Nellie), då hade jag knappt kunna röra mig heller. I min lilla lägenhet är det inte lätt att få till någon motion. Jag har haft stegräknaren i fickan ända sedan den 27/3, dagen då det regnade hela dagen och jag bara kom upp i 3521 steg. Men dagarna 28/3 - 5/5 gick jag i snitt 6'914 steg per dag. Det är ju inte så illa med tanke på att vi har utegångsförbud. Nu ska stegräknaren få vila några dagar. Nu vet jag att jag i alla fall kommer upp i tillräckligt antal steg för att inte bli sjuk.

Stella ville inte följa med på morgon-promenaden. Hon gick och gömde sig när jag med glad röst sa att vi skulle gå ut. Jag blir mer och mer bekymrad. I dag tycker jag att det ser ut som om hon går lite "snett" med kroppen också. Jag borde kanske gå till veterinären redan den här veckan. Men de kan inte se/känna hur ont Stella har. De får gissa. Ska vi öka kortisondosen? Då blir Stella tillfälligt bättre. Men samtidigt vet vi att biverkningarna ökar. Det är så svårt att veta.

Några "tidnings-urklipp" om corona-viruset och munskydd: 

Fortfarande är det så, att munskydd inte skyddar den som bär det. (Gäller förstås sådana enkla munskydd som vi kan köpa eller tillverka. Det finns speciella för vårdpersonal som verkligen skyddar - och tur är väl det!) Att man i vissa länder nu uppmanas att bära skydd är för att skydda andra. Vi vet ju nu att många smittade får så lindriga symtom att de inte märker att de är smittade. Men de kan ändå smitta andra. Om dessa smittade bär munskydd så sprids viruset förstås inte lika effektivt. Och det kan göra skillnad.

Jag noterade att i Turkiet får personer under 20 år och över 65 år inte lämna hemmet alls. Jag är glad att jag inte bor i Turkiet. Då skulle mina hundar inte få gå ut alls, och jag skulle inte kunna köpa någon mat. Och stackars alla under 20, för dem måste det förstås vara väldigt frustrerande att sitta hemma hos mamma och pappa dag efter dag. Tanken bakom är förstås god. Men ändå!

Hur som helst är karantäner en mycket bättre strategi, än den som Turkmenistans auktoritäre diktator har infört. Han har förbjudit själva ordet coronavirus. (Ni har säkert hört/läst detta.) Den som nämner coronavirus på gatan eller bussen kan alltså komma att gripas. Och självklart kan ingen förebyggande information skickas ut.  I statliga medier är det som om viruset aldrig har existerat. Diktatorn säger att Turkmenistan inte har några smittade. Men landet gränsar till Iran, vilket är ett av de hårdast drabbade länderna, och det har rapporterats om hundratals smittade i andra av Turkmenistans grannländer. Jag undrar hur många som kommer att bli smittade och dö där? Är det elakt att hoppas att diktatorn blir en av de drabbade?

I dag har vi ganska fint väder, växlande molnighet men mest sol. Och det är 18° varmt. Jag behövde ingen jacka på morgon-promenaden. Det gäller att glädjas åt allt som är positivt!

Stella följde med på promenaden kl 14, men gick väldigt långsamt. Men nyss, på promenaden kl 18, så gick hon nästan i normal chihuahua-takt. Det var roligt att se! Men varför så sällan? Har hon alltid ont annars? Det var inte länge sedan som "det normala var normalt"... Jag bekymrar mig.

Jag har ordnat i alla garderober utom en i dag. Men kuddarna har jag fortfarande inte hittat någon plats för. Och jag har ställt fram lådan med "laga-och-sy-om-saker". Den sista garderoben planerar jag att organisera om i under morgondagen. Ni får se foton när allt är klart.

När allt det här corona-eländet är över, och jag har gått ner till min normala vikt, då planerar jag att gallra rejält bland mina kläder - igen. Jag har för många. Ända saknar jag ofta "precis det där plagget som jag inte har". Nu t ex skulle jag behöva några töjbara "tjockis-kläder". Men även om affärerna hade haft öppet, så hade jag inte köpt några. Jag tänker inte vara så här tjock någon längre tid. Någon måtta får det vara.

Från Svenska Magasinet:

Den spanska texten nedan betyder: Förlora aldrig hoppet. Du vet inte de goda saker som livet kan ge dig i morgon.

Kanske jag ser en film i kväll? Eller börjar läsa en bok? Dagarna går så långsamt nu... Mejla gärna! Det piggar alltid upp!

20-04-07:

Jag såg filmen Wife i går. Den var väldigt bra! Men så bygger den på en bra bok. Glenn Close spelade huvudrollen som Joan Castleman med bravur. Dessutom var hon väldigt söt, tycker jag, trots att hon var 71 år gammal när filmen spelades in. (Det var f ö Glenns dotter som spelade Joan som ung.)

Boken bakom filmen, skriven av Meg Wolitzer, är ännu bättre. Den läste jag 3-4/12 2016, och skrev om här i bloggen. Jag rekommenderar filmen, men i ännu högre grad boken!

Om boken.

I morse blev det återigen bara Nellie och jag på promenaden. Vi gick en rask 4-kvarters-runda. (Lite längre än vi får gå, men vi mötte ingen.) Det var så skönt ute, och så skönt att röra på benen.

Stella kom inte ens och mötte oss i hallen när vi kom hem. Det brukar hon alltid göra. Men nu har det hänt ett par gånger att hon har stannat kvar i sängen. Hon är bara 8 år (vilket motsvarar 50 människoår).

Jag skrev till Josefinas son och frågade om allt är väl med henne. Han skickade fotot nedan, taget i går (av en vän). Josefina, och hunden Kiko, ser ju ut att må bra.

Jag fick också ett foto på lilla söta barnbarnet. När man bor på landet, som sonen med familj gör, då kan man våga gå mer än 100 meter hemifrån. Risken att man möter någon är nästan noll. Och polisen håller sig i samhällena.

Jag har hört om andra som bor "uppe i bergen", och som går långa promenader varenda dag. Det låter härligt! Jag längtar tills allt blir normalt igen!

Jag behövde egentligen inte handla något, för jag har kyl och frys fullare än vanligt, men jag gick till Lidl ändå. Jag måste se levande människor, och åtminstone byta 3-4 ord med kassören/kassörskan. I dag, den 23:e dagen med utegångsförbud, känner jag mig mycket frustrerad. Det är 18° ute, och klarblå himmel. Det jag helst av allt skulle vilja göra, är att gå en riktigt lång promenad längs havet. Men det får jag inte. Så det fick bli Lidl...

Det som var nytt där, är att alla nu måste ta en varuvagn för att få komma in. Alla korgar är borttagna, och även om man handlar lite får man inte hålla det i händerna. Så vagn + plast-handskar är villkoret för att få handla. Jag skulle bara ha lite, men tog förstås en vagn ändå. Jag köpte lök, rädisor, bananer, tomatsås på burk (de hade varken hackad tomat eller tomatpuré), 3 kuvertbröd, och en bit choklad...

Tja, det blev några steg extra i solen. Och jag bytte flera meningar med kassören... (Fast en var förstås "Jag betalar med kort".)

En stund senare var det dags för vår mitt-på-dagen-promenad. Den här gången följde Stella med. Precis när vi hade börjat gå över ett övergångs-ställe så kom en polisbil. Den unge polisen tyckte nog att Stella gick alltför långsamt, så han körde bilen i en sväng runt om oss för att slippa vänta så länge. Lite senare kom en bil som stannade på gatan. Mannen som körde vevade ner rutan och frågade om jag ville ha ett munskydd. Han höll fram ett förpackat, och handskar hade han på sig. Men eftersom det inte stod varifrån han kom, vilka han representerade, så tackade jag nej. Annars kan det ju för all del vara bra att ha ett hemma.

I dag hade jag smugit ner lilla kameran i fickan. 

På huset nedan, ovanför svarta pilen, hänger en av otaliga hemgjorda "skyltar" som tackar alla dem som jobbar inom vården och i livsmedels-affärerna.

Det finns enstaka lövfällande träd även på de här breddgraderna. De har vackert ljusgröna blad nu.

Huset nedan är fint nyrenoverat. (Allt utom taket.) De blåste ut allt inuti, och byggde nya innervägger. Detta fick behålla sin ursprungliga storlek, utom att garaget har blivit ett rum. Alla de här små vita husen är från 1950. Nästan jämngamla med mig. Jag skulle egentligen behöva både in- och utvändig renovering, jag också...

Bygget står övergivet, men jag hoppas att de får fortsätta sitt arbete fr o m den 13/4 (som det är sagt).

Jag trivs väldigt bra här i Los Olivos. Det är bra grannar, området är lugnt, det är nära till allt, hälften av lägenheterna har havsutsikt, och det är bara 230 meter till havet. Men min drömlägenhet i huset är den jag har ringat in. Den har 2 sovrum, separat kök med fönster, större balkong, och havsutsikt på 3 håll. Fast den har såvitt jag vet aldrig varit till salu. De som bor där har nog bott där sedan huset byggdes. Och om den hade varit till salu, när jag letade lägenhet, då hade den antagligen varit för dyr. Men visst drömmer jag ofta om ett gästrum, och lika ofta om ett aningen större kök MED fönster. Men jag är nöjd med min lilla lägenhet. När jag har betalat av lånet, då kommer jag att kunna renovera (lite åt gången), och då kommer lägenheten att bli näst intill perfekt. (Det enda jag inte kan fixa är ett fönster i köket.)

Lite corona-siffror blir det även i dag. Och på tal om siffror, så är det nog det nationella nödlägets 25:e dag i dag, fast vi har "bara" haft utegångsförbud i 23 dagar.

Från Svenska Magasinet:

Bilden nedan, tagen i går, visar hur "allvarligt" många stockholmare (de yngre?) tar på det där med att hålla avstånd...

Varje gång jag fyller på vattenbehållaren nedan, så passar Lina på att "bada". (Jag har gett dem badkar, men det duger inte, inte heller skålen med vatten...)

   

Om det finns vatten kvar när Lina är klar, då brukar även Linus passa på att tvätta sig.

Garderobs-fotona nedan är från i går. I dag har jag inte gjort ett dyft. Nedan alla mina kuddfodral, nu färgsorterade.

De rosa fick ligga i en trave utanför de andra. Ja, jag har fortfarande många, fast jag har gett bort hälften. Men jag vill kunna byta då och då.

   

Där kuddfodralen ligger nu, låg alla dukarna (nedan) innan. Jo, jag har gott om allt (utom om pengar). Men det är ett helt livs samlande.

Jag färg- och storleks-sorterade dukarna, och la in dem i en annan garderob.

   

Även där fick jag ställa saker framför.

Där dukarna ligger nu, stod lådan nedan innan. Den innehåller saker som ska lagas och/eller sys om. Den ställde jag bakom gungstolen i vardagsrummet. Kanske jag borde plocka fram symaskinen i morgon? Det är inte meningen att jag ska ha så här mycket sömnadsarbete liggande. Det skulle vara bra om jag lagade och sydde om allt, så lådan blev tom.

  

Nedan garderoben som jag ännu inte har orkat göra något åt.

Det är trevligt med en liten blomma på bordet. Och pelargoner står längre än jag trodde. Men jag bryter förstås inte av dem själv. Den här låg avbruten på balkongen i morse. Gråsparvarna?

Även i dag har Linus parat Lina. (Men hon har inte lagt ägg.) Linus tycker att kokosnöten skulle duga bra som bo, men jag tror inte att Lina håller med honom (som tur är).

Han har krupit in i nöten flera gånger. (Men Lina har bara titta på. Honorna brukar vara klokare än hanarna.)

Jag har tillbringat en stund på balkongen, och glatt mig åt mina vackra blommor.

Snart är det påskhelg. I år (första påsken sedan jag flyttade till Spanien) skulle jag ha kunnat ha ett nästan riktigt påskris. Nu har jag nämligen konstgjorda björkgrenar. MEN! Alla mina påsksaker (utom dukarna och kuddfodralen) ligger i förrådet - och dit får jag inte gå. Så i år kommer jag att hoppa över påsken. Fast jag planerar att äta extra god mat på påskafton, och möjligen klämmer jag i mig lite påsk-choklad dessutom.

Här har många affärer stängt både på torsdag och fredag, så jag kanske bör handla i morgon igen. Öppettider den här veckan: Mercadona onsdag + lördag 9-19, SuperCor onsdag + lördag 9-20 och torsdag + fredag 11-19, Lidl onsdag + lördag 9-20, Aldi onsdag + lördag 9-19. Jag hittar ingen info om Consums öppettider, men gissar att de har stängt torsdag + fredag.

Nyligen gick vi dagens sista runda, Stella, Nellie och jag. Det är så skönt ute!

Jag har huvudvärk (migrän?) för andra dagen i rad. Kanske det är därför jag inte har orkat göra något vettigt på hela dagen? Jag måste försöka bättra mig under morgondagen.

Två stycken ur en lång rapport från karantänen i Italien. De har det ungefär som vi...

20-04-08:

I sådant här väder vill jag vara ute och promenera! Och så får jag inte...

Och jag som trodde att det äntligen hade vänt!

Ett bra tips i dessa tider:

Jag har roat mig med att titta på alla de vinyl-mattor som Westwing säljer i dag. Det har kommit många nya mönster. Från början fanns det inga gula mattor, som vill jag ha i köket. Nu finns det flera. Den med citroner på ser fräsch ut. Men jag har lärt mig att det inte är optimalt att ha vit bakgrund (eller enfärgad matta). Fläckarna syns så tydligt då. Annars är mattorna så lättskötta! Bara att våtmoppa. Jag förstår inte att sådana här nästan inte används alls i Sverige. De är perfekta i kök, badrum, barnrum och på balkongen. (Det finns särskilda för utomhusbruk.) I Sverige använder man i stort sett bara heltäckande vinylmattor, och sedan lägger man "tyg-mattor" ovanpå. För mig som har en många husdjur, och som bor i ett land där folk går in med skorna på, så är vinylmattor perfekta.

Om jag inte redan hade haft snygga turkosa på balkongen, så skulle jag kunnat tänka mig en rosablommig matta där.

   

Här kommer ett litet urval (ca 20%) av dem som säljs i dag, bara för att ni ska få en uppfattning om variationen. De finns förstås i många olika storlekar.

       

       

       

       

       

       

       

       

   

Jag är jättenöjd med dem som jag har i hallen och sovrummet. De gula som ligger i köket nu har visserligen rätt färg, men alla fläckar syns lätt på dem. Så jag kommer nog att byta tillbaka till de mångfärgade som jag hade där tidigare (som finns i förrådet nu). De i vardagsrummet kommer jag förmodligen att byta ut längre fram, mot några med ett mönster som passar bättre för ett vardagsrum. Sådana som ser ut som "tyg-mattor". De här valde jag för att färgerna passar så bra. Kanske de perfekta vardagsrums-mattorna kommer in i sortimentet lagom tills jag har råd att köpa några? Det är ju ingen brådska alls. De jag har fyller sin funktion.

   

       

Stella och Nellie vill gärna visa den lilla mattan på balkongen:

Den luktar bra och är skön att ligga på, säger de.

Jag la alla mina osedda DVD-filmer i "tyg-lådor". Synd bara att dessa inte går in i något skåp... Det lär dröja länge tills jag har sett alla. (2 är på spanska utan svensk undertext.)

Jag tycker bättre om att läsa! I går började jag på en ny bok, en deckare från 1982. Jag har läst några kapitel, och den är ganska underhållande - om än lite "långsam".

Snart ska vi äta lunch, mina små och jag. Därefter går vi ut en liten runda. I eftermiddag kan vi vara på balkongen, för där är det sol från förmiddagen till tidig kväll.

Vi gick förbi Consum på vår mitt-på-dagen-promenad, och jag såg då att de har öppet i morgon torsdag. (10-20 har jag för mig.) Det var SÅ skönt ute! Stella följde med! Jag hade gärna varit ute mycket längre, och allra helst promenerat på El Paseo. Jag börjar bli riktigt trött på utegångsförbudet nu. Ännu har jag inte hört tals om att någon i El Campello ska ha blivit smittad. Men det kan ju finnas en och annan symtomfri smittbärare här. Det vet man aldrig. Så det är klart att vi ska hålla avstånd!

Jag läste några bra råd om vad man kan göra själv om man får covid-19, för att avlasta sjukvården. Man ska dricka mycket! Patienterna är ofta uttorkade. Och man ska träna sina lungor. De som dör har ofta fått ihopklibbade lungblåsor som inte längre kan transportera syre.

Träna lungorna kan man göra även i förebyggande syfte. Det är ju bara bra. Man tränar så här:

Andas in genom näsan. Håll andan 7 sekunder. Andas ut mycket långsamt genom en nästan stängd mun. Motståndet gör att lungblåsorna utvidgar sig.

Linda berättar: Man kan också träna lungorna genom att sätta ner ett sugrör i ett stort (relativt högt) glas vatten, och sedan blåsa bubblor. Så gjorde vi med barnen på sjukhuset.

Förresten är det inte bara en massa flygbolag, hotell, restauranger etc som riskerar att gå i konkurs p g a pandemin. Läget för Skansen och Vasamuseet är också kritiskt! Om inte staten går in och stöttar så riskerar de att få stänga för gott. Och det hade förstås varit väldigt tråkigt!

Som det ställer till, det här lilla* SARS-CoV2-viruset! (*Storleken är ca 60 - 140 nanometer, alltså 0.00006 - 0.00014 millimeter, i diameter.)

20-04-09:

GLAD PÅSK!

                               

Om det inte hade stått Skärtorsdagen i min svenska almanacka, så hade jag nog inte märkt att påsken är i antågande. Det blir ju ingen påsk för mig i år. Påskpyntet i förrådet får jag ju inte hämta...

Polisen har börjat kolla fordon nu, för att se så ingen från annan ort kommer in i Alicante-provinsen. De har också börjat kolla legitimationer i affärerna, av samma orsak. Jag tror inte att polisen kommer att kontrollera oss här i El Campello, men kanske de står vid de stora tillfartsvägarna. Normalt kommer ca 50'000 Madrid-bor hit under påsken. Nu när ändå alla affärer, restauranger mm är stängda - så vill vi inte ha hit några turister. Osmittat är bäst!

Nedan dagens "tidnings-urklipp". Det verkar faktiskt som om kulmen är nådd här i Spanien. Det skulle vara väldigt skönt om det är så. Och ännu skönare blir det den dagen vi får återgå till ett normalt liv. Men det kommer att dröja ytterligare en tid.

Den aktuella påskhälsningen nedan, fick jag av Kerstin.

Jag känner mig deppig i dag, och frustrerad. Det tär psykiskt detta med utegångsförbud! Jag sitter stilla inomhus och tröstäter. Jag vet att jag inte är den enda. Jag vet att många har det värre. De som inte har hund får bara gå ut 2 gånger i veckan för att handla (det nödvändigaste, i närmaste affär). Många har förlorat sina jobb. Många, som har en affärs-rörelse av något slag, riskerar att gå i konkurs. Andra blir svårt sjuka, och några dör. Jag försöker tänka att jag har det hyfsat, trots allt. Jag har hundarna, jag har balkong i söderläge, och jag är frisk. Men livet är trist och enformigt nu! Jag får inte utlopp för mitt rörelsebehov, och jag får inte heller tillfredsställt mitt behov av sociala kontakter. Det gäller att härda ut. 

Jag vägde hundarna i går, eftersom jag vill hålla koll. Nellie vägde 1460 g vilket är alldeles lagom. Stella däremot vägde 2005 g, vilket är mer än hon någonsin har vägt. Hon bör väga mellan 1800 och 1900 g. Jag vet att jag har varit lite generös med hennes matransoner, nu när maten tycks vara det roligaste hon har. Men jag får skära ner lite. Det är inte bra om hon blir för tjock. Hon borde gå ner 55 g i alla fall. (Och själv borde jag gå ner 7000 g...)

Den här fick jag av Janita:

Jag satt i solstolen på balkongen och läste ett par timmar. (Det var 20°!) Hundarna turades om att ligga i mitt knä. De tyckte det blev för trångt att ligga där samtidigt. Jag läste ut boken Samhällsbärarna. Det var en helt OK polisdeckare, men den gav inte mersmak.

På balkongen sitter lilla fröken Gråsparv - och kopplar av mellan alla fladdrande "fågel-skrämmar-band"...

För att hundarna skulle få lite kul i dag, så stoppade jag in 10 små torrfoder-kulor var - i var sin tom tuggummi-förpackning av papp. Fast jag lät askarna vara öppna, så hade de sjå innan de lyckades få ut alla godbitarna. Nellie var nästan rädd för förpackningen, som rasslade mystiskt när hon puttade på den med tassen.

   

20-04-10:

Långfredagen, är det inte av tradition en tråkig dag? Min dag blir nog sådan, känns det som. Jag blev väckt i morse, innan jag var utsövd. Jag fick nackspärr någon gång i natt, och den har inte gått över än. Jag känner mig deppig. Inget bra utgångsläge... Och så rapporter om ännu fler döda.

Men ute skiner solen, det är växlande molnighet, och 20° varmt. Nellie och jag gick en rask runda i morse, fram och tillbaka i grannskapet. Vi var ute 20 minuter, dubbelt så länge som vi får. Men jag hade förstås gärna varit ute en timme. Det jag saknar allra mest är våra långa promenader längs havet!

Tja, jag får väl försöka göra något bra av den här dagen trots oddsen. Jag har ju mina kära hundar, och nästan lika kära fåglar - så jag är inte alldeles ensam.

Förresten flyttade jag bort kokosnöten från sparvpapegojornas bur i morse. Jag är rädd att de trots allt försöker lägga ägg i den. Jag satte dit en stor och rolig leksak i stället. De verkar ta bytet med ro. Det var bara Linus som kröp in i nöten. Han tyckte att den dög som bo. Men det var ju inte han som skulle ligga på ägg där. Linus vill väldigt gärna para Lina varje dag nu, och behöver väl kunna motivera detta. Hon är inte lika förtjust i det hela, men finner sig i situationen. Fast hon skäller ut honom varje gång han är klar...

Nu har jag inte tid att skriva mer, för Nellie pockar på uppmärksamhet! Stella ligger och vilar i solen på balkongen, men Nellie vill leka.

Lite hopp?

Jag önskar förstås att man lättar lite på våra hårda karantän-regler. Det vore alldeles för tidigt att ta bort karantänen helt, men tänk om vi kunde få lov att ta en daglig motions-promenad...

Stella, Nellie och jag gick nyss vår klockan-14-promenad. Det gick inte fort nu när Stella var med, men vi gick faktiskt runt hela 3 kvarter, och var ute ca 25 minuter totalt. Vi töjer lite på reglerna... Här i våra lugna kvarter har jag hittills inte sett en enda poliskontroll, så vi klarar oss nog. Men ner till El Paseo skulle jag aldrig våga gå - det skulle märkas för mycket.

Nyss lyfte jag mina hantlar flitigt i 5-6 minuter (3 olika övningar, med olika tunga hantlar). Inte mycket att komma med, men bättre än inget. Annars har jag i stort sett inte gjort något alls hittills i dag. Jag borde skärpa mig!

20-04-11:

I Spaniaposten står det att det nationella nödläget kan komma att förlängas till den 10/5 (även om några fler yrkesgrupper ska få börja jobba på måndag): https://spaniaposten.no/spania/nyheter/krisetiltakene-forlenges-10-mai/. Det vore för hemskt!

Det är dag 29 i dag. Nödläget, och utegångsförbudet, kommer alla gånger att förlängas till 25/4. Det skulle bli 42 dagar totalt. Om det skulle förlängas fram till 10/5 skulle det innebära totalt 58 dagar. Hur ska vi stå ut? Jag mår redan dåligt av att inte få gå långa raska promenader (längs havet). Och av att inte få träffa någon!

Det går inget vidare i Sverige heller. T o m i går hade 870 personer avlidit.

I går var jag jättedeppig, jag kände mig nästan gråtfärdig. Det som räddade mig var att jag började läsa boken nedan. När jag läser så flyttar jag in i bokens verklighet, och glömmer min egen. Jag har läst hälften, och boken är bra.

I morse töjde Nellie och jag på reglerna igen (medan Stella stannade kvar i sängen). Vi var ute hela 25 minuter, och hann 5 kvarter eftersom vi gick raskt. Dock är jag noga med att aldrig gå längre än 2 (2½) kvarter från vårt hus. Jag vågar inte riskera några böter. "1 kvarter extra" kan jag nog "prata bort", men inte fler. Vi gick ut lite tidigare än vanligt i morse, solen sken och vi mötte ingen. Det var skönt!

Så snart jag öppnar balkong-dörren så brukar lilla fröken Gråsparv titta in i jakten på fågelfrön. Eftersom hon inte är ett dugg rädd för mig, så måste jag gå ända fram till henne och vifta med handen - innan hon masar sig ut igen.

   

Linus har fullt upp med den nya leksaken. Särskilt attraktiva är ändarna på bomulls-repen.

Men även här har tillverkaren gjort missen att låta upphängnings-anordningen bestå av bomullsrep. Det kommer inte att hålla länge. Jag får väl ersätta repet med ståltråd om några dagar.

I dag är det alltså påskafton. Jag kommer att äta något "lite finare" i dag, det blir den enda skillnaden mot en vanlig dag. F ö ska jag läsa i boken. Om jag kommer att göra något av allt det där jag borde - det återstår att se.

Jag hoppas att ni får en riktigt trevlig påskafton, även om det blir utan släkten i år!

Solen sken och det var 20° varmt när Stella, Nellie och jag gick vår mitt-på-dagen-promenad i snigeltakt. Jag hinner ta några foton medan Stella funderar på att ta nästa steg. Ni får se dem i precis den ordning jag tog dem, när vi gick runt vårt kvarter samt det närmaste norrut. Denna ganska korta sträcka tog nästan ½ timme, när Stella var med. Men vi såg ingen alls, så det gjorde inget att vi var ute så pass länge. Jag litar på att ingen av mina grannar polisanmäler mig för civil olydnad. (Sådant händer i storstäderna, i dessa tider av inaktivitet och frustration...)

Nu ska jag sätta mig på balkongen för att läsa i boken.

Jag läste ut boken Den frusna trädgården i kväll. En MYCKET BRA bok! Intressant och gripande! Rekommenderas!

20-04-12:

Jag tycker mycket om böcker, och jag lever mig alltid in i dem. När jag har läst ut en BRA bok, då tänker jag på innehållet länge efteråt. Min hjärna måste alltid bearbeta upplevelser (verkliga, böcker, filmer). Därför bör jag egentligen inte läsa ut bra böcker, som den i går, precis före läggdags. Jag la mig i tid, men låg sedan klarvaken och tänkte på det livsöde som jag hade fått ta del av. Ca 01:30 gick jag upp och tog fram boken igen. Och sedan satt jag uppe ända till 03:00 och läste om vissa kapitel. (Det näst sista 2 gånger.) Sedan kunde jag koppla av, och somnade bums när jag la mig igen. Men eftersom hundarna vaknade vid vanlig tid, så har jag inte sovit många timmar i natt. Jag får skylla mig själv.

Detta är den andra boken på sistone som har fångat mig så pass att jag har läst om några kapitel. Den förra var Cirkusflickan (av Pam Jenoff). Av alla böcker jag har i min bokhylla, så är det kanske ett dussin som jag med nöje kan läsa om och om igen. (Fast det bör gå några år mellan varven.) Sådan tur att det finns böcker - och författare som skriver dem!

Framåt kvällen ska det börja regna, och sedan ska det regna oavbrutet ända till i morgon förmiddag - enligt väderleks-prognosen. Även de kommande dagar är det risk för regn. Nu på morgonen är himlen så pass full av moln att solen inte tittar fram alls. Men det ska bli 21° i dag, vilket är en förmildrande omständighet.

Vi hade tur, Nellie och jag, på vår förmiddags-promenad. Solen sken! Vi gick i kvarteren bland de stora fina villorna, där det doftar så gott av blommande citron- och apelsinträd. Jag har glömt att berätta att det på grinden till ett av de här husen ofta hänger en kasse. I kassen ligger det frukt från deras trädgård, och så står det att man får ta. Så trevligt initiativ, särskilt i dessa tider! Själv har jag aldrig tagit någon frukt, för jag tänker att det är många andra som behöver den bättre.

20-04-13:

Det är annandag påsk och helgdag i Sverige. Här är det en vanlig vardag. Fast en riktigt "vanlig" vardag var det förstås länge sedan det var. Kriget mot SARS-CoV-2 fortsätter, och inte har det gått något vidare hittills.

Fr o m i dag ska vissa yrkesgrupper, bl a byggjobbare, få jobba igen. Men på bygget bredvid vårt hus är det tyst. Jag har sett en enda man där. Det kan vara en elektriker, för hans bil står utanför. Var är de andra?

Dagens "tidningsurklipp", det första från Svenska Magasinet:

Läget i Skåne:

Det nedan är mycket intressant! Tacka vet jag öppenhet! Ju mer man vet desto bättre! Om den här forskaren inte hade blivit stoppad, så hade viruset knappast kunnat lamslå hela världen lika "effektivt" (som nu).

I laboratorium kan viruset tydligen färdas 4 meter. Det där med skosulorna har upptäckts bland sjukhuspersonal. Här i Spanien rekommenderas folk nu att byta skor när de kommer hem.

Vårt utegångsförbud (dag 31 i dag) gör mig deprimerad. I går gjorde jag i stort sett ingenting. Jag gick mina tillåtna hundpromenader, gympade 5 minuter, och satt sedan stilla resten av dagen. Via Ulfs betalkanaler såg jag 2 filmer på samma dag. Först den här om Astrid Lindgren:

Det var en trevlig film, även om jag gissar att vissa detaljer kanske inte är 100% sanna. (Astrids dotter lär inte ha gillat filmen.) Sedan tog jag paus och gjorde ingenting. Och därefter såg jag barnfilmen Mary Poppins kommer tillbaka. Den var väl trevlig den också, med mycket sång och musik, men jag kan inte påstå att filmen "gav" mig något. Men jag fick tiden att gå. Läget är illa, när jag ser 2 filmer på samma dag...

"Öppna upp" är kanske lite mycket sagt...

Ibland känns det som om "det är lika bra att jag blir smittad, så jag har det gjort". Men jag kan ju inte säkert veta att jag inte kommer att behöva sjukhusvård. De få som jag känner till personligen av dem som har blivit smittade (i Sverige), har varit svårt sjuka en hel månad (bl a lunginflammation). De är yngre än jag, har inga sjukdomar, är i god kondition, och lever sunt. Ändå blev de rejält sjuka (dock inte så sjuka att de behövde sjukhusvård). Så varför skulle just jag klara mig med bara lätta symtom? Det vill jag tro för att jag är optimist. Men så särskilt troligt är det ju inte. Alltså hoppas jag att jag inte blir smittad så länge det inte finns plats för alla sjuka på sjukhusen. Bäst vore förstås att slippa helt att bli smittad, och så småningom bli vaccinerad i stället. Är det önsketänkande?

Mer om Skåne, den svenska region som ligger mig varmast om hjärtat:

Det ska vara vardag i dag, det står inget annat i almanackan jag hämtade på turistbyrån. Jag har sett tidningsfoton av folk som gick till jobbet i morse. Men jag såg nyss (när Stella, Nellie och jag gick runt kvarteret bredvid) att Consum har stängt. Det är ju så här i Spanien, att man aldrig riktigt kan veta. Det finns inte bara lokala helgdagar, utan även "traditionella undantag". När vi gick förbi bygget såg jag 2 män där. Så minst 2 jobbar i dag - men tydligen inte de andra. Det kan vara så att byggjobbarna bor på olika orter, och att det är helg i några av dem medan det är vardag i andra. I Alicante är det helgdag i dag, och som det ser ut (i kalendern nedan) i hela Valencia län - men inte i Madrid. Spanien...

Alicantes lokala helgdagar:

Jag misstänker att det är turistbyråns almanacka som inte är korrekt, gällande dagen i dag. Det är helg även här i El Campello, eftersom vi tillhör Valencia län. Det är enklare i Sverige, där samma helgdagar gäller över hela landet.

Detta är det sista jag tänker lägga in om covid-19 i dag:

Det är så lätt att bli trött på eländet, fast det är den verklighet vi lever i...

Kanske jag ser en barnfilm nu, en med en hund i huvudrollen? (Jag hittade en sådan i tablån, men vet inget om den.) En sådan film (eller liknande) med garanterat lyckligt slut, verkar vara lämplig för mig i dag. (Jag behöver inte ens använda hjärnan.) Jag tror inte att jag orkar börja på en ny bok - trots att jag älskar att läsa.

Jag har sett den här hjärtevärmande filmen (från 2019):

När Lucas räddade valpen Bella förstod han att hans liv skulle förändras för alltid. Bella växer upp till en snäll och lydig hund som bl a tröstar krigsveteraner med PTSD (posttraumatiskt stressyndrom). Men den nitiske hundfångaren vill ta hunden till hundstallet, eftersom rasen pittbull är förbjuden där de bor. På hundstallet hotar avlivning. Lucas fattar då beslutet att skicka bort Bella tillfälligt, sätta henne i säkerhet, tills han och hans mamma har hittat ett hem utanför stadsgränsen. Bella förstår förstås inte varför de måste skiljas åt, så hon rymmer för att leta efter sin husse. Det är 65 mil tvärs över Colorados vildmark emellan dem...

Bella har huvudrollen, och man får ta del av hennes tankar. Jättegullig film! Fint gjorda animeringar av vilda djur. Allt ser verkligt ut, även om man som vuxen förstår att det inte är det. Filmen är tillåten från 7 år, men de yngsta bör ha en vuxen vid sin sida när de ser filmen. Den är bitvis lite väl spännande för barn under 10-11 år, och en del måste förklaras. (Bl a detta med PTSD...) För barnsliga hundälskande vuxna passar filmen bra, trots att det är en barnfilm.

Se trailern (2 min 44 sek): https://www.youtube.com/watch?time_continue=2&v=1pKdCHvH310&feature=emb_logo

Jag blev på bättre humör av att se filmen!

20-04-14:

I dag är alla byggjobbarna på plats, så i dag känns det nästan som en vanlig vardag. Nellie och jag gick som vanligt en rask promenad på morgonen. Stella kom inte ens och mötte oss i hallen när vi kom hem. Jag tror att hon mår som sämst på mornarna.

Sedan gick jag först till Lenas lägenhet och vattnade hennes växter. Alla har överlevt hittills. Därefter gick jag till Mercadona och handlade. Jag köpte flera olika "nyttigheter" samt chokladkakan nedan. (God sort, men jag har inte öppnat den än...)

Därefter tvättade jag, bl a min 3 par inneskor. Det regnade lite i natt, och var molnigt i morse, men sedan dess har vi haft solsken. Och vi har haft hela 21,7° varmt! (Det var 18° redan i morse.)

Dipladenian blommar i 2 olika rosa nyanser, båda fina. Den lilla hjärtrevan tar sig!

   

Alla mina bougainvilleor börjar komma igen, även om de ännu inte är så fina som de brukar vara.

           

Mio sjunger så vackert, särskilt när han hör lilla fröken Gråsparv kvittra ute på balkongen. Hon kommer in och hälsar på så snart jag öppnar dörren. (Däremot kommer ingen av de andra in, som tur är.)

   

Nu parar Linus Lina flera gånger varje dag, men hon är klok nog att inte lägga några ägg.

Stella vilar, och Nellie far runt så snabbt att jag inte hinner fånga henne med kameran...

Dagens tidningsurklipp:

Artikeln nedan stod för några dagar sedan. Men i går när jag kände mig så deppig (nästintill gråtfärdig) så tänkte jag på den.

Sedan följer tips om Skype- och telefon-samtal mm. Själv mejlar jag mycket, och talar i telefon eller via Skype ibland. Och jag har sällskap av både hundarna och fåglarna. Ändå kan jag känna mig isolerad. Jag blir nog allra deppigast av att inte få gå långa raska promenader, och av att inte få gå nära havet. Jag lider inte av att vara ensam som så, men det är klart att jag saknar att prata med folk.

I dag är jag inte lika deppig som i går. Solen skiner. Jag har hittills gått ut 3 gånger, och får lov att gå ut med hundarna ytterligare en gång. När jag kom gående från Lenas lägenhet så mötte jag Staffan (som hade varit på Lidl). Vi stod på 3 meters avstånd och pratade en stund. Och på hundpromenaden lite senare så mötte jag en engelsk kvinna jag känner, och vi bytte några ord. Så i dag har jag faktiskt pratat flera minuter "live"...

Fotona nedan från hundpromenad nummer 2, när även Stella var med (och vi gick så långsamt, så långsamt). Vi kom inte långt heller. Det tar emot för mycket för Stella. I höstas gick hon betydligt raskare än vad hon gör nu. (Gulblommande aloe vera och röd middagsblomma. Den senare heter "röd" fast den är lila. Det finns en gul variant också.)

I dag säljer Westwing originella bord från Twist Design. Kul på sitt sätt, men det blir mer att dammtorka...

       

Nedan får ni tips på vad ni kan äta och dricka för att stärka immunförsvaret. Viktigt i dessa tider!

20-04-15:

Grattis på 3-årsdagen Nellie!

                       

 

Det regnar här i dag, och vid något tillfälle har jag hört åska. Klockan är snart 11, och vi har ännu inte kunnat gå vår morgon-promenad. Blir det inte uppehåll snart så får vi ta på oss regnkläder och gå ändå, Nellie och jag. (Stella går av princip inte ut i regn frivilligt. Det lärde hon sig av sin mor.)

Positiva nyheter:

Fr o m 1/5 kommer SAS att återuppta flygningarna till och från Alicante flygplats. Fr o m 1/6 kommer Norwegian förhoppningsvis att göra detsamma.

Fr o m juli månad kommer Spanien att öppnas som turistland igen. Costa Blanca kommer att räknas som en säker region till sommaren.

Corona-viruset förökar sig snabbast i torr luft och låga temperaturer. Det lär bara kunna överleva utanför kroppen en mycket kort stund i 30 graders värme. Så bra att vi har sommaren framför oss!

Det ser ut att ljusna lite ute nu. Vi passar på att gå ut!

Det var inte uppehåll, men det regnade bara lite. Och vi hade regnkläder på oss. Så vi fick lite frisk luft och motion i alla fall.

3 hundår motsvarar 25 människoår. (15 år för första året, och 5 per år därefter.) Men Nellie är till sinnet max som en 10-åring - alltid pigg på att leka.

Det lilla skelögda födelsedagsbarnet var stilla precis en sekund, så jag hann ta fotot:

Vov och voff! Jag fyller år i dag! Tre år! Det är ganska mycket. Jag har redan fyllt 1 år, och 2 år, så jag vet hur det går till. Man får extra vov-god mat, och så får man presenter. Och så säger matte "Grattis på födelsedagen" flera gånger. Först fick vi vov-god mitt-på-dagen-mat. Ja, Stella fick likadan mat som jag.

Först så skyndar man sig och äter upp all maten. Och sen så slickar man skålen och kanterna vov-noga, bara för säkerhets skull. Det kan finnas lite god smak kvar.

Förresten! Jag måste berätta! Jag fick mejl från min bästa kompis Lucky i dag. Han är i Sverige, annars hade jag bjudit honom på mitt kalas. Matte säger att man inte får träffas nu, bara för nåt virus. Men det kan inte hundar bli sjuka av, så jag hade visst bjudit Lucky. Fast nu skrev han och gratulerade mig på födelsedagen i stället. Och det blev jag vov-glad för! Vov och voff!

Och sen, sen så fick jag min födelsedags-present. En vov-god gnagis var det. En sån med kyckling på. Stella fick en likadan bara för att hon skulle låta min vara i fred. Jag hade koll på henne, så hon inte skulle försöka smaka på min.

Smask alltså, så vov-god den var. Både Stella och jag åt upp kycklingen ganska fort. Nu har vi pinnen kvar att gnaga på. Den är också god. Men den tar det lång tid att äta upp, bara för man måste tugga, och tugga, och tugga. Länge. Och mycket. Fast jag tycker om att tugga.

Vi kom nyss in från en promenad runt kvarteret. Solen tittade tveksamt fram, men det var blött på gator och trottoarer. Egentligen hade vi tänkt gå ut en kvart tidigare. Jag såg att solen sken, så jag gick ut på balkongen. Jag såg (och kände) att det var uppehåll. Jag satte på hundarna deras selar, men precis när vi var klara så tyckte jag att det lät konstigt ute. Som om det regnade. Ganska kraftigt... Jag öppnade dörren och mycket riktigt - det regnade. Jag tog av hundarna deras selar igen. Men en kvart senare hade regnet dragit förbi, och vi gjorde alltså ett nytt (och mer lyckat) försök.

I går började jag läsa en lite gulnad bok från 1982. (Jag vet inte vem som har gett mig den.) Omslaget ser tråkigt ut, och nu när jag har läst nästan halva boken så drar jag den slutsatsen att den som ritade omslaget inte har läst boken - för det passar inte alls. Innehållet i boken är däremot överraskande bra. Det är en intressant historia som berättas. Det ska bli spännande att få veta hur det går!

Nellie har inget emot att jag läser på hennes födelsedag, bara jag sitter i läs-fåtöljen och hon får ligga i mitt knä (och bli klappad).

20-04-16:

Karantän dag 34 = långtråkigt! Fast solen tittar fram i dag, så känner jag mig riktigt deppig. Jag har 1000 saker jag borde göra, sådana som skulle passa utmärkt att göra nu, men min energi och initiativförmåga är försvunna. Alltför långvariga karantäner är inte bra för människor! Den här karantänen är planerad att bli 44 dagar, men kan komma att förlängas ytterligare 15 dagar. Måtte de inte förlänga utegångsförbudet. Det skulle knäcka mig.

                

Och Stella mår inte bra. Hon följde varken med på morgon-promenaden, eller den som Nellie och jag gick kl 13. Jag höll fram Stellas sele, men hon såg bara förtvivlad ut och tittade bort. Efter den andra promenaden kom hon i alla fall och mötte oss i hallen, men sedan la hon sig igen.

Här är det bara en som sover/vilar. Den andra har inte tid. Hon måste hålla koll...

I dag tog jag en citron när jag gick förbi frukt-kassen på grinden. "Nu fattas du bara sol", stod det på dagens skylt. Det verkar vara trevliga människor som bor i det stora huset bakom grinden.

Hur ska jag få bort gråsparvarna från balkongen??? Jag har satt upp ännu fler "fågel-skrämmar-band", men dem har de tydligen vant sig vid. Skulle det hjälpa om jag köper en sådan där plast-uggla med rörligt huvud? Eller skulle de vänja sig alltför snabbt? (Fast nu kan jag ändå inte köpa någon, eftersom affären har stängt.) I dag såg jag en som satt på locket som skyddar hjärtrevan. Han stack ner näbben i hålen och åt lite. Jag har f n inget bättre skydd åt hjärtrevan. Jag kan varken köpa finmaskigt nät (eftersom alla järnaffärer o likn är stängda), eller hämta den lilla bit jag har i förrådet (eftersom jag inte får gå dit). Idealet vore finmaskigt nät (i metallramar) runt hela balkongen - men det lär jag knappast få råd med.

I dag har jag ingen lust att titta efter hur många som har dött av Covid-19 i Sverige, i Spanien, eller i världen totalt...

Jag är trött på SARS-CoV-2, Covid-19, karantän och utegångsförbud!

20-04-17:

Jag sov så lite i natt att jag var tvungen att börja dagen med en kopp kaffe. Jag blandade i ½ tsk kakao, för då blir det lite godare. Kaffe-chokladen ser svart ut nedan, men efter att jag hade tagit fotot så hällde jag i 1 msk grädde. Kaffe smakar för beskt annars, tycker jag. Men tänk att jag faktiskt dricker kaffe nu, det har jag aldrig gjort tidigare i livet. Se där, man kan börja med nya vanor även i 67½-årsåldern.

I dag tar jag med lite "corona-siffror". För Spanien gäller att 19'130 människor har dött av viruset, och 74'797 har blivit friska igen. (Enl spansk uppgift från i dag, vilket är något färre döda än svensk uppgift från i går.) Jag tror att vi trots allt måste fokusera på alla som återhämtar sig. De är trots allt betydligt fler! Det blir alltför deprimerande att enbart fokusera på antalet döda.

När jag handlade på Consum i går så låg där en bunt gratis-tidningar med namnet Som El Campello. Jag tog en. Där stod en hel del nyttigt. Bl a fanns det ett helt uppslag med de (få) affärer mm som faktiskt är öppna, inklusive deras öppettider. Där stod också om några restauranger som har mat för avhämtning. (Avhämtning = chans till en extra promenad!)

Ovan står det "Jag överför inte coronaviruset. Jag överför kärlek". Och nedan berättas att hundhotellet El Rey de la Casa (husets kung) tillhandahåller 25 gratis platser för hundar vars ägare har insjuknat i covid-19. Frivilliga ska hjälpa till att sköta hundarna. Det låter ju jättebra! För tänk om man blir så sjuk att man måste in på sjukhus, och inte har någon som kan ta hand om hunden...

Efter mycket letande lyckades jag hitta tidningens nätupplaga: https://somoslalacanti.com/category/el-campello/local-el-campello/, och en direktlänk till listan på öppna affärer mm: https://somoslalacanti.com/2020/03/31/el-campello/el-pequeno-comercio-de-el-campello-mantiene-su-actividad-y-atiende-pedidos-a-domicilio-para-que-la-gente-permanezca-confinada/.

Där stod också att hittills har 150 El Campello-bor fått böta för att de har brutit mot de stränga karantän-reglerna. Böterna är på mellan 600 och 30'000 € = väldigt stora belopp! Det påpekas, att om 150 av El Campellos 28'000 invånare har fått böta, så utgör detta bara 0,5% av befolkningen. Alla andra följer reglerna. (Men vad i all världen kan mannen nedan ha gjort för fel? Fotot är taget utanför Lidl. Det ser ju ut som om han har handlat mat, och det får man.)

Sedan kan jag tycka att reglerna angående utomhus-motion är lite onödigt hårda. I artikeln som hör till rubriken nedan, framgår att en man som sprang på stranden, och en kvinna som lyfte en stor sten i träningssyfte, båda fick böta. Detta trots att de var ensamma vid stranden. Regler ska förstås hållas, men om man håller minst 2 meters avstånd utomhus så kan inte viruset smitta. Ja, nu är det som det är. Vi har utegångsförbud...

Själv har jag fått lite extra motion i dag - helt lagligt. Först gick jag en laglig runda med båda hundarna. Stella följde med i dag! Och sedan gick jag ensam till Biotea och hämtade lösvikts-te som jag hade beställt via mejl. Det blev 2 km t o r, och jag gick så pass raskt att jag blev svettig.

Jag passade på att gå inom apoteket där jag köpte 2 munskydd. Det kan ju vara bra att ha, om jag exempelvis skulle behöva åka kollektivt till sjukhuset. Munskydd är dyra! Dessa mycket enkla  (ser ut som modellen nedan) kostade 2 € per styck! (De nedan i 50-pack kostar 1,66 € per styck.) Och det är engångs-munskydd...

Eftersom munskydden inte räcker åt alla så rekommenderas det är att man tillverkar sitt eget. Det finns massor med tips och beskrivningar på webben. Men man ska också veta hur man ska hantera sitt munskydd! Se nedan (från Kostdoktorn).

Jag passerade Mercadona också, när jag hade varit på Biotea, men jag passade inte på att handla. I dessa tider går jag hellre 2 gånger! Således bär jag alltid ut soporna separat, inte när jag ändå ska ut (som jag brukar). Det blir några meter extra på det viset. Visst är det löjligt, men ska man få pyttelite laglig motion så gäller det att ta ett ärende åt gången. Helst ska man dela upp det så det blir "ett ärende per dag", för man kan bli bötfälld om man handlar för många gånger samma dag. Det går att anpassa sig, men jag längtar efter mina dagliga El Paseo-promenader!

Fr o m den här veckan så får man återigen utföra "hushållsnära tjänster", t ex städa åt andra. Och då måste det vara helt lagligt att jag går till Lenas lägenhet 1 gång i veckan för att kolla brevlådan och vattna växter. Det är ju bra. Skönt att bygget har kommit igång igen. Då är här inte längre så onaturligt tyst och dött. I dessa tider gillar jag t o m "bygg-oväsen"...

I dag har jag ytterligare 2 hund-promenader framför mig (och solen skiner mestadels), och så ska jag läsa ut boken.

Jag har nu läst ut boken som bitvis var riktigt spännande, och bättre än jag förväntade mig. Och så har vi gått ytterligare en promenad alla tre.

Nedanstående är klippt ut Svenska Magasinet:

Jag hoppas ju att det INTE blir en förlängning av det nationella nödläget. De planerade 44 dagarna är mer än nog. Och om det trots allt blir en förlängning, så hoppas jag att vissa lättnader införs. Men det är inte jag som bestämmer. Jag är bara en av alla som måste följa de beslut som tas. Jag undrar över "normaliserings-faserna. (De 2 sista styckena.) Kommer inte handel, kultur och turism att vara igång förrän senare i år? Ska inte allt bli nästan som vanligt när nödläget är över? Det är ganska tvetydigt skrivet (och ser ut som en ordagrann översättning från spanskan, och då blir inte alltid innebörden korrekt).

Nedan ett avsnitt ur en intervju med en man som bor i San Fransisco. Jag har satt en gul ram runt det jag verkligen håller med om. Och de har bara haft 3 veckors karantän, och får dessutom gå ut på promenad...

Högst upp på den här sidan, i texten under väderleksprognosen, har jag lagt in några nya "väder-länkar" t ex den här: https://www.eltiempo.es/nubes. Om man flyttar den lilla "knappen" kan man se hur molnigt det är vid olika klockslag. Det finns en likadan länk rörande regn (lluvia). Sådant kan ju vara bra att kolla ibland. Jag kan titta när jag planerar dagens hundpromenader. (I morgon bitti måste vi tydligen ut före kl 08 om det inte ska regna på oss, vilket vi knappast hinner.)

Nu har jag läst tidningen jag tog i går noga. Av texten framgår att mannen utanför Lidl på fotot högre upp, bara behövde visa sin legitimation för poliserna. Jag tror de kollar ibland för att se om man verkligen är från orten. Jag bär sällan hela plånboken med mig, bara en liten börs med mitt bankkort i när jag ska handla, och inget alls när jag går ut med hundarna. Men skulle de fråga mig så kan jag ju gå hem och hämta en legitimation. Men nu vet vi i alla fall att mannen på fotot inte hade gjort något fel. Han blev bara kontrollerad.

20-04-18:

När underlakanet ser ut som nedan när jag vaknar, då har jag vänt mig om mer än en gång under natten. Annars sov jag faktiskt ganska bra i natt, det tog bara lite drygt 1 timme att somna, och jag har inte vaknat av värmevallningar mer än 1 gång i timmen. Så jag klagar inte.

Så här ser dagens väderleksprognos ut (uppdaterad tidigt i morse):

Och då blev det ju en glad överraskning att vädret i verkligheten ser ut som nedan. Himlen är visserligen helt täckt av moln, men ljusgrå moln - inte mörka regnmoln.

Så hundarna och jag kunde gå vår morgon-promenad utan att behöva regnkläder. Och tänk, Stella följde med! Det är andra dagen i rad som hon följer med på morgonrundan. Roligt!

Dr William Li (han som skrev boken Eat to beat disease) tipsar om 10 födoämnen som stärker immunförsvaret. Och ett starkt immunförsvar är ju viktigt i dessa virus-tider!

Jag har köpt ett bord i dag! Jag beställde det nyss via Westwing. Jag ska ha det som datorbord. Det är inte det mest idealiska, men i trä och hopfällbart. Och viktigast - måtten verkar vara bra. Det är 66 cm högt (= 8 cm lägre än normal matbordshöjd/balkongbordet), och då kommer armar och axlar i en bättre position när jag skriver på datorn. Måtten på bordsskivan (38x50 cm) är bara aningen större än datorn, så det kommer att ta liten plats. Jag tror att detta är det bästa jag kan få tag på för knappt 30 € inkl frakt. Alla riktigt bra alternativ kostar betydligt mer, så dem har jag ändå inte råd till. Om jag så bara skulle beställa 4 bordsben från Ikea, så skulle det bli dyrare (69 € inkl frakt).

Westwing sålde även ett annat litet hopfällbart bord i samma prisklass och med liknande mått. Men plast och metall ser så tråkigt ut, även om jag gillar vita möbler.

       

Det var ju bra att bordet dök upp samma dag som pensionen kom! Bordet kommer att levereras mellan 23:e och 28:e april. Bra! För jag får väldigt ont i axlarna som jag har datorn nu (på balkongbordet).

Det verkar vara en bra dag i dag, för nu börjar solen titta fram så smått!

Vi har haft en hel del sol i dag, fast himlen har varit grå.

Fotot nedan är från klockan 14-promenaden.

När jag köpte te så köpte jag också en påse torkad ingefära i småbitar. (Det har jag inte provat tidigare.) Jag har nu 2 gånger blandat hälften grönt te och hälften ingefära, och det har blivit riktigt gott! Så den här sortens ingefära ska jag fortsätta att ha hemma. Alla sorter Biotea säljer är ekologiska. De har mest te men även annat, som t ex kryddor. (https://www.biotea.es/

   

Nedan några foton från klockan 19-rundan.

Ovan nisperos (japansk mispel).

Varken jag eller hundarna har gjort något särskilt i dag. Det har varit en bra men samtidigt långtråkig dag.

Kerstin berättade att apoteken nästa vecka ska dela ut gratis munskydd till alla över 65 år som har ett SIP-kort (spanskt sjukvårdskort). Jag ska gå dit. Munskydd kan ju vara bra att ha om jag så bara skulle få en vanlig förkylning. Det känns artigare mot andra i dessa tider när alla är så rädda för SARS-CoV-2-viruset.

20-04-19:

Karantän dag 37 = långtråkigt! Det är trist att inte få gå ut på långpromenad, att inte få gå ner till havet, och att inte få träffa någon. Och det värsta är att det verkar som om nödläget blir förlängt ända till den 10:e maj! På onsdag ska vi få besked om vad som gäller. Det blir troligen så att barn under 12 år ska få gå ut fr o m den 27/4. Men de ska ha munskydd på sig och hålla 2 meters avstånd. Det där med avstånd blir nog inte så lätt i praktiken. För hur kan man leka med varandra på så långt håll? Det framgår inte heller om en förälder får följa med ett litet barn ut. Men man kan omöjligt släppa ut en 2-åring ensam, och knappt en 5-åring heller.

Hur ska jag stå ut med totalt 68 dagars karantän utan att bli allvarligt deprimerad? Utan hundarna skulle jag inte ha en chans att klara det.

En bra sak är att jag nu vet att man verkligen blir immun mot SARS-CoV-2-viruset om man har haft Covid19. Det fungerar precis som immunitet mot vanliga förkylningar och influensor. Men om viruset muterar, vilket det kanske gör, så är man förstås inte immun mot den nya varianten. Dock står man bättre emot en ny variant, om man har haft den första. Man räknar med att vi får dras med det här corona-viruset i perioder, några år framöver. Idealet vore alltså att få en lindrig släng av det redan nu. Problemet är att vi inte kan skaffa oss just en lindrig variant, det kan lika gärna bli så illa att vi hamnar på intensiven (med oviss utgång) - och den risken vågar vi inte ta. Åtminstone vill jag leva minst 20 år till.

I dag plockade jag fram symaskinen, samt den stora lådan med sådant som ska lagas, sys om mm. Jag har redan lagat 1 sjal och 3 par trosor (som alla hade gått upp lite i sömmen). Ingen jättekul sysselsättning, men meningsfull. Och jag kommer att ha att göra flera dagar framöver.

Ute är det grått, men uppehåll och relativt varmt (20°). Stella ville inte äta frukost i morse, men jag fick i henne medicinen. Nellie och jag gick morgon-rundan själva. Nästa runda tänkte Stella först inte följa med på, men hon ångrade sig när vi stod i dörren. Så den promenaden gick vi alla tre. En liten promenad återstår. Jag skulle verkligen behöva en motionscykel! Tänk om jag hade kunnat hyra en den här perioden! Det skulle ha varit toppen!

Inne pysslar Linus med sitt, och ute på balkongräcket hade fröken Gråsparvs pojkvän just parat henne när jag tog fotot. Det är den tiden på året nu...

Ovanstående stämmer bra på mig, även om det inte var just ett nyårslöfte - och siffrorna är 5 respektive 10 kg.

Barn säger vad de tänker:

Nu vet jag mer om hur karantänen ska förlängas. För det första kommer det INTE att bli "normalt" den 11 maj. Då kan "eventuella lättnader" införas - beroende på läget.

Barnen ska få ha en vårdnadshavare med sig, men det är fråga om "en kort promenad". Det kommer INTE att bli tillåtet för barn över 12, eller vuxna, att motionera utomhus nu den 27/4. Måtte vi få lov att gå ute efter den 10/5! Det vore orimligt att hålla alla i husarrest längre än så. (Texterna nedan från Svenska Magasinet.)

Jag är delvis för karantän. Den är och har varit nödvändig. Men de karantän-regler vi har här i Spanien är alltför stränga, nästan omänskliga. Att inte få lämna bostaden under så lång tid inverkar negativt på hälsan i allra högsta grad, och det gäller både den psykiska och fysiska hälsan. Själv är jag i betydligt sämre kondition nu (på alla sätt), än när karantänen började. Alltså är jag mycket mottagligare för viruset nu, än vad jag var från början.

Nu har jag lagat en blus och en tröja också. Det jag har lagat hittills har jag lagt i tvättunnan, för det luktar lite unket. Det var rent när jag la det i "lagnings-lådan", men där har det legat instängt länge.

Senare, när jag har lagat alla trasiga kläder, ska jag bl a sy om ett påslakan. Jag köpte för drygt 1 år sedan ett påslakan (vitt med färgglada fjädrar på) för nästan ingenting. Det var det enda som fanns kvar, och örngott saknades. Tyvärr var det fel storlek också. Det är 200 cm brett, inte 150 cm som påslakan för en enkelsäng ska vara. Men det är ju lätt att fixa. Jag behöver bara sy en ny söm 50 cm innanför den befintliga, klippa av överflödet, och sick-sacka kanterna. Då får jag dessutom tyg över så jag kan sy ett par örngott.

Det kommer förstås att gå åt en hel del vit sytråd, och jag har bara en påbörjad rulle. Alla sybehörs-affärer har stängt nu, och jag varken kan eller får gå och köpa sytråd någonstans. Först fick jag lite lätt panik. Men sedan slog det mig, att till nöds kan jag handla från Stoff & Stil, via deras spanska webbsida https://www.stoffstil.es/. Det blir förstås förhållandevis dyrt om jag bara köper några rullar sytråd - men det går. Att sy är ju faktiskt en av få riktigt vettiga sysselsättningar, nu när jag måste hålla mig inomhus. Så jag ska nog ägna mig åt det några dagar.

Jag såg precis att Stoff&Stil har en förväntad leveranstid på 7-12 arbetsdagar! Jag skulle ju behöva sytråden inom de närmaste dagarna! (Fraktkostnaden går efter vikt, så den kan inte bli så hög.)

20-04-20:

Ute är det sol, 22,5°, lätt vind, och nästan molnfri himmel (UV-index 7). Fullständigt underbart alltså! Synd att vi inte får vara ute. Prognosen säger dock att det är risk för regn i eftermiddag. Jag passade förstås på att gå en morgon-promenad med Nellie, rask och hyfsat lång, fast i närområdet. Därefter gick jag till apoteket och hämtade 3 gratis engångs-munskydd. (De som man kan få om man är över 65 och har SIP-kort.) Jag tror att jag ska använda ett nästa gång jag går och handlar. (För att vara artig mot andra.)

På väg till apoteket ropade någon på mig från andra sidan gatan. Det var Rolf! Han hade varit och handlat på Lidl, och munskydd hade han på sig. Han mår bra, och har pengar så han klarar sig. Folk har varit ovanligt generösa den här perioden. Skönt att höra, för jag önskar honom allt gott.

Eftersom det börjar skymta lite moln på himlen, så ska jag snart gå ut med hundarna. Det gäller att passa på när det är så skönt ute! Den här gången hoppas jag att Stella vill följa med.

I Portugal får man gå 2 km hemifrån med sin hund! Samt motionera utomhus! Ändå har de färre smittade där. Jo, jag blir allt lite avundsjuk...

"Hon" i texten ovan är en för mig okänd portugisisk kändis som jag har glömt namnet på...

Stella ville med, men gick mindre än 50 meter. Därefter fick jag bära henne. Men hon fick sol, frisk luft, och kunde känna andra dofter än hemmets. Det har hunnit bli 24,5°, och jag var för varmt klädd (i T-shirt, långbyxor och sandaler utan strumpor).

Jag har fått tid hos veterinär Cristina på onsdag. Hundarna får komma in, men jag får vänta utanför. (Enligt prognosen är det regnrisk, men jag hoppas på tur. I dag hade det bara varit skönt att vänta ute!)

Nu har jag klarat av 3/4 av dagens roligheter, promenaderna alltså. Bara en återstår, och klockan är bara 14. Mina dagar rutas in av dessa få promenader! Karantän-livet är verkligen inte som det vanliga livet. (Det är dag 38 i dag.)

Nedan har jag märkt ut den absolut längsta runda jag vågar gå med hundarna. Sammanlagt blir det en bit (kanske 500-600 meter?), men vi är aldrig längre hemifrån än 150 meter. (50 meter för mycket har nog polisen överinseende med.) Om det är dåligt väder kortar vi av rundan. Jag försöker variera lite för hundarnas skull. För dem kan det göra skillnad om vi går på trottoaren på ena sidan eller andra (för det luktar olika).

Jag hade förstås hellre gått ner till El Paseo, gått 1 kvarter där, vänt, och sedan tagit samma väg hem igen. Det skulle bli lika lång sträcka (och ta lika lång tid), men då skulle jag hamna 300 meter hemifrån och den risken vågar jag inte ta.

Dag efter dag matas vi av ofattbara och tråkiga siffror - som blir högre för varje dag som går.

Själv vill vi inte bli en siffra i mängden! Då är det ju skönt när experterna menar att man faktiskt i viss mån kan påverka hur sjuk man blir.

Nummer 1 är förstås Drick mindre alkohol, och nr 2 är Sluta röka.

Både det där med fysisk aktivitet och solljus är förstås lättare när man inte lever i ett land med utegångsförbud..

Nedan lite humor. Den översta skylten satt i ett skyltfönster där man skyltade med lampor.

Man kan ju undra om de verkligen inte kollar stavningen, innan de trycker text på en massa förpackningar...

Klockan är snart 17 och jag har inte gjort någonting alls (mer än tvättat, tagit rätt på tvätt, och längtat ut). Jag blir slö när jag deppar...

20-04-21:

Grattis på födelsedagen Sara!

Himlen är till 3/4 täckt av regnmoln, men solen tittar fram i springorna. Prognosen säger 60% regnrisk på förmiddagen, och 95% på eftermiddagen (fast bara små mängder).

Om det ser ut att bli uppehåll någon timme så går jag nog och tittar till Lenas växter i dag, annars får det bli onsdag eller torsdag. Det var bra att jag tog hit Lenas pelargoner. De behöver lite extra omvårdnad (och vatten oftare än 1 gång i veckan), och verkar må bra nu.

Solen har tittat fram, det är mest vita moln nu. Jag passade på att gå till Lenas lägenhet. Växterna blev glada att jag kom, för de var törstiga sa de. Ja, alla utom kaktusarna som rynkade på taggarna åt mig. Jag halvsprang uppför trapporna i Lenas hus, och sedan i den långa trappan bredvid Hotel Familia-Galle Rojo. På så sätt fick jag lite motion i dag.

På tal om motion. Det var inte många dagar sedan jag tittade på motionscyklar på Amazon. (Jag skulle ju vilja ha en hopfällbar av bra kvalité, men har inte råd.) Jag tittade i går kväll igen. Det finns nästan inte motionscyklar att få tag i längre! Inte med leverans före midsommar... Det är uppenbarligen fler än jag som desperat längtar efter motion! En firma, specialiserad på tränings-redskap, har normalt 73 olika sorters motions-cyklar i sitt sortiment. Alla utom 2 modeller var slutsålda. Av de 2 återstående kostade den billigaste 999 €...

Jag började då leta efter hopprep (comba på spanska). Ett sådant vore ju bättre än inget, och kanske jag skulle kunna hoppa på gården. Men även hopprepen är slutsålda! Det finns enstaka barn-hopprep kvar. Men om man ska hoppa för motionens skull måste man ha ett vuxen-hopprep. De är tyngre och stabilare. Jag hittade ett rött som kunde levereras 7/5. Ett likadant blått (snyggare) kunde inte levereras förrän 1/6. Och om jag ska köpa ett hopprep så vill jag ha det nu i veckan. Carrefour säljer ett som de kan leverera på 2-3 dagar, men det verkar inte vara bra - och kostar ändå 6,50 € (inkl frakt). Jag hittade ett för 1,95 € (inkl frakt) hos en Alicante-baserad firma, men det har upp till 30 dagars leveranstid. Så det får nog vara...

Både Carrefour och El Corte Inglés säljer nu mycket mer via internet, än via sina fysiska butiker. Och alla vanliga affärer är stängda...

Tänk om jag kunde låna ett hopprep (eller en motionscykel) av någon. Fast så särskilt troligt är det ju inte - inte i dessa tider av utegångsförbud.

Jag sover sämre när jag har rört mig för lite. Det tar jättelång tid att somna! Kroppen (särskilt benen) kan inte koppla av, och så har jag mer ont i lederna. I natt låg jag och letade efter en bekväm sov-ställning ända till ca 04 på morgonen. (Jo, jag är trött - och började dagen med en kopp kaffe.)

Lampborst-blommorna fotograferade jag på hemvägen från Lenas lägenhet.

Vädret har hittills varit "halvbra", rätt mycket sol - men blåsigt.

Fotona nedan från klockan 14-promenaden, när även Stella följde med. (I morse var det bara Nellie och jag.)

Det är särskilt när vi går över ett övergångsställe, som jag tänker på hur oerhört sakta Stella går numera. Vi kan ju inte gärna ta vilopaus mitt i gatan, men jag vill inte heller dra i kopplet. Det får ta den tid det tar.

Nedan har Nellie fått syn på en katt. Katter är mycket spännande, men samtidigt lite läskiga. De är ju minst 3 gånger så stora som hon. Alltså anser Nellie att det är säkrast att skälla som besatt, om så katten så bara tittar på henne.

Hemma igen la sig Stella till ro. Hon tillbringar det mesta av dagarna i sängen...

Det här ordspråket har jag inte hört tidigare:

Nu har jag köpt ett hopprep som garanterat ska komma inom 48 timmar. Firman Padelnuestro finns i Murcia. (https://www.padelnuestro.com/) Hopprepet som ser ut att vara av god kvalité (och är lätt att korta av) kostar 4,40 € och frakten bara 0,30 €. Men så hittade jag en kupong som gav mig 2,81 € i rabatt, eftersom jag är ny kund (och registrerade mig). Jag fick alltså betala 1,89 €! Om nu hopprepet kommer när det ska, så tycker jag att det är ett mycket bra köp! (Jag valde mellan rosa och blått, men tycker att rosa ser lite gladare ut.)   

 

Svenska Magasinet har följande glädjande nyhet:

Om det här med viss utomhusmotion kommer att gälla redan fr o m måndag, den 27:e, vet jag inte - men hoppas förstås. Men det kan också vara fr o m måndagen den 11:e maj. Men det kommer säkert att stå i tidningarna de närmaste dagarna. Jag ser verkligen fram emot att få röra mig utomhus! Jag kanske kan hoppa hopprep på El Paseo?

20-04-22:

Så bra! Jag är alldeles normal (i alla fall i just det här avseendet)! Se nedan.

I dag har vi varit hos veterinären. Stella, som vägrade följa med på morgon-rundan, gick själv nästan hela vägen till veterinären - och det i nästan normal hastighet. Min stegräknare (som jag hade tagit med eftersom den har klocka) visade att jag gick 2563 steg sammanlagt, till och från veterinären. Alla lagliga extrasteg uppskattas. Framme så kom veterinär Cristina ut och hämtade hundarna. Nellie följde med glatt viftande på svansen, medan Stella förtvivlat tittade på mig och stretade emot allt vad hon kunde.

Vi var 3 hundägare och 1 kattägare som väntade utanför. Bara djuren får komma in. Eurocan har totalt 5 veterinärer, så alla våra djur fick komma in bums. Jag hade skrivit en lapp till Cristina med vad hon skulle göra; klippa klorna på båda hundarna, undersöka Nellies knäleder, och undersöka om hon märker att Stella har blivit sämre.

Jag fick vänta ca 20 minuter, sedan kom de ut igen. Vi ska prova med att öka Stellas dos kortison, från 1/4 tablett per dygn till 1/2 per dygn. Om 2 månader ska vi utvärdera det hela. Jag får hålla koll och se om Stella mår bättre av den högre dosen, om skillnaden märks. Nackdelen är förstås att biverkningarna också ökar.

Cristina säger att Nellie inte har någon patella luxation på något av bakbenen. Jag har tyckt att det ibland har sett ut så på vänster sida, men det har kanske bara varit som Nellie har skuttat till. Skönt att höra att alla Nellies ben är bra. För allt detta tog Cristina 6 € betalt. Men så tillkom medicinen, och den kostade totalt 49,63 €...

Ett par urklipp ur Spaniaposten:

Allra mest synd är det förstås om barnen som hittills har suttit instängda i hemmet i 40 dagar, utan att någonsin ha fått gå ut. Katalonien, som tror att de är självständiga, har hittat på egna aningen generösare gränser. (Fast de måste följa regeringens beslut.)

Det sägs ingenting om motionen för vuxna, så den lättnaden kommer väl först den 11 maj. Tyvärr!

Andalusien har färre fall av Covid19 är övriga Spanien. Så kanske de får lättnader innan vi andra får det. Och förmodligen kommer Costa Blanca att "släppas" tidigare än Madrid. Men ändå! Om stränderna på Costa del Sol öppnas i juli - när öppnas de då här i El Campello? Samtidigt? Eller senare?

Nedan delar ur ett kåseri om tristess, av Kristofer Ahlström (DN). Jag känner delvis igen mig.

Fast jag "smäller" faktiskt lite mindre i kylskåpsdörren nu. Jag bestämde mig häromdagen för att sätta stopp för viktuppgången. Jag köper inte längre hem direkta onyttigheter (men tillåter mig att äta t ex banan, kex och müsli), och jag har slutat att äta sent på kvällen. Själva bantandet får vänta tills karantänen är över, men jag kommer i alla fall inte att bli tjockare än vad jag är. Någon måtta får det vara! Jag är uppe i 56 kg!

Nedan ser ni mina ben. Inte är de vackra inte, men det är inte det ni ska titta på. Det vänstra fotot tog jag i går morse, och det högra i går kväll. Som ni ser har mitt vänstra ben INTE svullnat upp så mycket som det dagligen har gjort det senaste året. Och jag har inte haft stödstrumpor på mig, det slutade jag med när det blev varmare ute. Min vänstra fotled är alltid aningen grövre än den högra, men jag märker inte längre någon skillnad i svullnad. Kanske hjälpte operationen i alla fall, som jag hoppades! Jag får väl se till sommaren, när temperaturen stiger, om benen svullnar olika mycket då - eller ej. Åh vad jag hoppas att jag slipper bli svullen!

   

Jag gillar ordlekar...

Jag läste nyss ett känslosamt reportage från Karolinskas intensivvårds-avdelning för Covid19-patienter. Längst ner stod den här statistiken. Jag la märke till att de tar upp ett BMI över 25, och att hela 81% av de inlagda har/har haft det. Bland de s k riskfaktorerna räknas ett BMI på 40 som farligt. Men jag har hört att även ett BMI på 30 kan göra att kroppen sämre klarar svår sjukdom och intensivvård. Tur jag själv satte stopp nu, för jag är uppe i BMI 23,3 vilket är precis på gränsen till övervikt för en kvinna. Jag vill vara frisk och sund! Det är mitt mål.

Så här såg jag ut när jag gick till Consum för att handla, iförd mitt gratis-munskydd:

Jag kunde konstatera att det är svårare både att andas, och att se nedåt (för att t ex hitta fickan i västen). Men jag kände mig hänsynsfull mot dem jag mötte... (De kunde känna sig tryggare.) Jag gissar att ca 80% av Campello-borna använder munskydd när de går ut.

Jag fick reklam från en firma som nu säljer alla sina vinylmattor med 30% rabatt. Just detta företaget har några som jag skulle kunna tänka mig i vardagsrummet. De ser mer ut som "vanliga" mattor än de som jag har. När jag köpte min första till vardagsrummet (i förra lägenheten) så fanns det nästan bara "klinker-motiv". Annars hade jag kanske valt sådana här i stället. Nu lär det dröja länge innan jag byter ut dem jag har, bara den som ligger framför balkongdörren är sliten (det var den jag köpte först). Gissningsvis finns inte den här varianten kvar när det blir aktuellt för mig att köpa nya. Men visst ser dessa ut som vanliga tuftade mattor (i alla fall på någon meters håll)!

   

   

20-04-23:

Det är karantän-dag 41 i dag. Jag blir deppigare och deppigare. Dagens lagliga motion hittills: 1 rask promenad med bara Nellie (ca 500 meter) + 1 promenad till apoteket för att hämta medicin åt Stella (ca 400 meter). Veterinären har de flesta medicinerna på lager, men den narkotika-klassade Buprex måste jag hämta på apoteket. Det har varit varmt och soligt hittills, men nu när vi snart ska gå vår "klockan 14-runda" (jag hoppas få med Stella) så har solen gått i moln.

Jag tycker inte om att ha munskydd (det känns kvavt och svettigt), men använde det när jag skulle till apoteket. Det är enbart av artighet mot andra som jag använder det. Många spanjorer känner sig tryggare om den de möter använder munskydd. Men någon större nytta gör de ju inte.

I dag kom äntligen min kontrolluppgift från Skatteverket. Jag skannande in den och mejlade den (samt fiscal-pappret från bank Sabadell) till Björn på Scandtax. (www.scandtax.eu) Uppgifter från Suma får han automatiskt. Nu ska han deklarera åt mig. I år kostar det 114,78 €, men så länge jag inte själv klarar att fylla i den spanska deklarations-blankettens alla sidor så måste jag ha hjälp.

Det är så skönt att kunna kommunicera på svenska, och den spanske klanten som deklarerade åt mig tidigare (och gjorde så jag fick betala höga böter till spanska skatteverket) kommer jag aldrig någonsin att anlita igen. Ca 1/6 kommer jag att betala in den spanska skatten. Som vanligt måste jag låna pengar till detta, för ett så stort belopp kan jag inte ligga ute med. Men några veckor senare så får jag förhoppningsvis tillbaka hela summan från svenska Skatteverket (och kan betala tillbaka lånet).

Stella ville inte följa med! Det var synd, men jag tvingar henne inte. Vi har börjat med den högre medicin-dosen i dag, men det dröjer förstås några veckor innan det kan märkas någon skillnad. Nellie och jag gick en ny (nygammal) väg i dag. Vi gick ner för sicksack-vägen. Det blir många fler meters promenad, än avståndet fågelvägen. Vi stannade vid den stora gräsplätten nedanför. Där nosade Nellie runt en bra stund. Sedan gick vi den smala vägen nedanför hotellet bort till den höga trappan.

Jag går gärna i trappor nu. Det är bara i trappor jag kan träna konditionen. (Jag tar trapporna här hemma också, bara 3 våningar, men dock.) Nellie tog sig uppför hela trappan för egen maskin. Uppför är det ok för små hundar att gå. Fast gå och gå, de springer - annars klarar de inte så höga steg. (Nerför är det däremot alltför påfrestande på axelpartiet = farligt.) Om Stella hade varit med så hade jag naturligtvis burit henne.

Torget Plaza Virgen del Carmen.

Även hundar behöver omväxling! Synd att inte Stella ville följa med. Hon tycker om gräs.

Nellie hittade mycket intressant att nosa på, och mjukt och skönt för tassarna var det också.

Havet! Så nära, och ändå så långt bort. Före det nationella nödläget brukade vi alltid gå ner till El paseo när vi hade kommit ner för sick-sack-vägen.

När vi hade kommit upp för trappan så gick vi inte raka vägen hem. Vi gick först ett extra varv runt kvarteret. Stella kom i alla fall och mötte oss i hallen. Men så förändrad hon har blivit de senaste månaderna! Det är sorgligt...

Det börjar komma blommor på min favorit-bougainvillea, den som såg alldeles död ut i vintras. Kul!

Jag har precis fotograferat av 37 bilder ur fotoalbumet som jag gjorde när Linda var liten. Jag tog fotona rakt igenom den något bubbliga plastfickan, och så att texten jag skrev till kom med. Jag skickade alla till Linda så hon kan jämför sig själv med Alva. Linda mejlar ofta foton och små filmsnuttar på Alva till mig. I dag fick jag t ex foto på Alva (nu 6½ månad) när hon äter "själv". Linda håller på att trappa ner amningen, och matar Alva med olika sorters nyttig mat. Men Alva får också försöka äta själv, mest med hjälp av händerna. På fotona jag fick i dag har hon mat på hela sig, inklusive i håret. Jättegulligt! Efter maten brukar Alva få bada... Jag hade SÅ gärna visat fotona för er, men det får jag inte...

I stället ska ni få se 7 av de 37 bilderna som jag skickade till Linda.

Så unga vi ser ut, Robert och jag. För att inte tala om Linda, som är 1 år på det nedersta. Men så har det ju gått ganska många år sedan fotona togs.

Längre fram har jag tänkt skanna in samtliga sidor i albumen (och då ta upp dem ur plastfickorna), och sedan mejla allt till mina barn. Utöver 4 album har jag sjuttioelva kartonger fulla med lösa foton. Dessa ska jag också skanna in. Tänk om jag hade haft energi till det nu! Men det har jag inte...

20-04-24:

Det har tydligen varit jordbävning i Santa Pola tidigt i morse. Här har vi förstås inte märkt någonting alls.

Vi kommer förmodligen aldrig att uppleva någon jordbävning. Men kunskap kan vi aldrig få för mycket av. Så nedan kommer lite information/repetition.

Goda råd under en jordbävning:

Goda råd efter en jordbävning:

Siffrorna rör sig åt rätt håll här i Spanien. Bra!

Nedan några foton från vår mitt-på-dagen-promenad. Nu har de börjat putsa/måla nybygget här intill. Färgen är väl OK, men skär sig en aning mot färgen på vårt hus. Det hade varit snyggare om den vore aningen blekare.

I dag ville Stella följa med! (Det ville hon inte i morse.) Vi gick till att börja med exakt samma runda som Nellie och jag gick i går. Precis som jag trodde så uppskattade Stella gräset. Vi stannade en bra stund så hon hann nosa i lugn och ro.

Vi fortsatte nedanför hotellet, och uppför trappan. Men därefter gick vi direkt hem, för Stella skulle inte ha orkat mer. Och givetvis bar jag henne uppför trappan. (Men Nellie sprang!)

Havet är så vackert, särskilt när det är så här klarblått. Det ligger bara 230 meter hemifrån, och så får jag inte gå dit. Så nära, och ändå så långt borta. Suck!

Orkidébauhinian blommar så vackert.

Mitt nya hopprep kom i dag! Det är lite ljusare rosa än på bilden på webbsidan, annars precis likt. Det var för långt förstås, så jag fick korta av det en bit.

Först provade jag ut hur långt det skulle vara. Sedan skulle jag knipsa av biten som blev över. Det var inte så lätt, eftersom det är en tvinnad metallkabel i mitten. Hovtången klarade det inte (inte ens när jag slog på den med hammaren). Men med plåtsaxen så lyckades jag.

Jag har provat att hoppa lite ute på loftgången, och repet svänger runt väldigt lätt. Jag ska hoppa mer senare. Nackdelen med ett hopprep jämfört med en motionscykel är att jag inte kan hoppa inne i min bostad. Dessutom så frestar hoppande mer på knän och fötter. Fördelarna med ett hopprep är förstås att det nästan inte kostar någonting jämfört med en motionscykel. Dessutom tar det betydligt mindre plats. Men sen, när jag vinner på lotteri, då ska jag köpa en motionscykel också...

Helgarderad:

Ännu en dag har gått utan att jag har gjort något som helst vettigt. Jag har inte gjort någonting alls. (Sådant som att borsta tänderna, bädda sängen, äta, och gå ut med hundarna räknar jag förstås inte. Det är sådant jag gör utan att tänka.) Symaskinen står framme, men jag har inte rört den i dag heller. Jag har inte ens börjat läsa någon ny bok. Och inte ser jag någon av alla filmerna jag har. Jag blir deprimerad och passiv när inget händer, när jag inte får röra mig utomhus, och inte träffa folk. Det är karantän-dag 42 i dag... Suck!

20-04-25:

Tegnell om att stå i centrum:

   

I dag har himlen varit täckt av ljusgrå moln, så jag har inte längtat ut riktigt lika mycket. Jag har gått mina 3 lagliga hund-promenader, och Stella följde med på 2 av dem. Sedan har jag hoppat hopprep på loftgången. Jag får precis plats om jag håller händerna nära kroppen. Repet svänger lätt, och jag får snabbt upp flåset. Men jag kände i dag, att om jag ska hoppa intensivt - då behöver jag byta om till en rejäl sportbehå. En vanlig håller inte brösten på plats.

Sedan sydde jag i två "tappade" knappar (i 1 par långbyxor och 1 par shorts). Därefter röjde jag halva bordet för att ge mig på lakanet.

Men bara ett halvt bord räckte inte till. Påslakanet var 230 cm brett och 200 cm långt. Nedan vänt ut-och-in.

När jag hade röjt mer så började jag mäta, markera med krit-penna, och nåla. Jag brukar inte använda stål-måttband när jag syr, men i det här fallet var det lättare.

Nedan har påslakanet blivit 150 cm brett, som det ska vara till en enkelsäng. Jag la det bara ovanpå sängen så att ni kan se hur det ser ut. Jag ska tvätta det innan jag använder det. Men eftersom jag bytte lakan i morse, så dröjer det ca 10 dagar innan jag provar detta. Det är ju ett bra alternativ de gånger jag har svårt att bestämma mig för vilken färg jag ska välja...

Det blev en stor bit tyg över.

Nu har jag sytt ett örngott i standard-storlek 50 x 60 cm.

Och så har jag klippt till 2 som ska bli i storlek 30 x 40 cm, för själv har jag bara baby-kuddar i sängen. Klockan är 18:30, så det är inte säkert att jag syr klart dem i kväll. Kanske det ena?

Då har jag alltså gjort något vettigt i dag, till skillnad från i går och i förrgår. Men kanske jag borde kela med hundarna nu en stund?

Jag glömde berätta att restauranger, barer och caféer troligen kommer att få öppna igen i början på juni. Man räknar dock med att ca 25% har gått i konkurs, eftersom de har tvingas ha stängt så länge. Väldigt orättvist! Jag har inte läst något om när det är tänkt att alla vanliga affärer ska få öppna igen. Tänker regeringen vänta tills 50% av dem har gått i konkurs?

Det fungerar inte att hålla samhället stängt hur länge som helst. Arbetslösheten har redan stigit. Och stackars alla dem som plötsligt står utan inkomst - fast de hade jobb, och både kan och vill jobba. På vissa håll har man börjat dela ut insamlad mat, för att de inkomst-lösa i alla fall ska få något att stoppa i magen.

Jag är glad att jag har min pension! Den är inte hög - men den kommer var månad!

Fr o m 30/4 så kommer man att få sälja livsmedel på marknaderna igen. (Men inget av allt det andra.) Det måste vara 2½ meter mellan de olika stånden, och 6 meter till stånden mittemot, och kunderna måste hålla 2 meters avstånd. Lättare i teorin än i praktiken...

"Presidenten" för Valencia län, Ximo Puig, pläderar för att det snarast ska bli tillåtet för folk att lämna hemmet för att "utföra fysiskt aktivitet", och att detta även ska gälla de äldre. Han påpekar att utegångsförbudet har negativa effekter på hälsan. Så sant som det är sagt! Jag instämmer!

Dagens "siffror" gällande Spanien: 223'759 smittade, 22'902 döda, och 95'708 tillfrisknade.

20-04-26:

Färre och färre dör av Covid19 här i Spanien. Skönt! För övrigt vet man nu att SARS-CoV-2-viruset fanns i Spanien redan i mitten av februari, och kom in i landet från 15 olika håll.

Bra att Spanien testar folk! Det borde Sverige också göra. Nu har 2500 personer här i Alicante-provinsen valts ut (efter NIF/NIE-nummer) för testning. Man vill veta hur läget är i verkligheten. Egentligen borda alla testas (så man vet vilka som är smittade, vilka som har antikroppar, och vilka som ännu har klarat sig undan viruset), men det är förstås en omöjlighet.

Barnen fick lov att gå ut redan i morse!

Nedan Googles translates roliga översättning, så slipper jag förklara texten ovan. Ni som kan spanska - läs originalet.

Det gläder mig att stranden i El Campello är öppen för barnen (förutsatt att de bor max 1 km ifrån den). Det tyder ju på att det kommer att bli samma villkor för oss vuxna, den dagen vi får gå ut enbart för att motionera.

Jag sydde klart ett av de små örngotten i går. Jag planerar att sy det andra under dagen.

Jag väger fortfarande 56 kg, och har fortfarande inte energi nog för att börja banta. Men mina "synder" är måttligare nu. Jag unnar mig 2 -3 kex om dagen (de från Consum med havre och chiafrön), fast de innehåller mest vetemjöl. Jag har nästan alltid ost och paprika ovanpå. Jag har provat en ny ost (högra bilden). Precis som min favorit-ost är den gjord av 1/3 komjölk, 1/3 getmjölk och 1/3 fårmjölk. Den smakar bra, fast är inte riktigt lika god som min favorit. Men den här är betydligt billigare. (Köpt på Lidl.)

   

Andra måttliga synder, en granola som inte tillhör den värsta/sötaste sorten - och så frukt (även banan):

   

Och ibland äter jag en bit choklad med 85% eller 90% kakaohalt. Men alla andra onyttigheter har jag slutat med.

Den lilla hjärtrevan växer och växer. Den får inte längre plats i transportburen. Hoppas nu att gråsparvarna låter den vara i fred! Jag undrar vad som har hänt med min vackra blyblomma? Plötsligt har den massor av torra blad. Men jag har inte låtit den torka ut. Jorden är fuktig. Kan den ha någon form av skadedjur på rötterna? På bladen syns ingenting. Jag hoppas att den tar sig igen!

   

Jag har alltid önskat mig en däcksstol! De är så sköna att sitta i. Men jag har varken haft råd eller plats.

I dag säljer Westwing en solstol som också ser väldigt skön (och praktisk) ut. Den är gjord i återvunnen teak, och har måtten 68 x 200 cm.

Den har jag förstås inte heller råd med, och definitivt inte plats för. Men med en dyna på så skulle jag tycka om att halvligga i den.

   

Det är härligt väder i dag! Sol, nästan blå himmel, och lite drygt 20°. På morgon-rundan var det bara Nellie och jag. (Det enda som är bra med att Stella inte vill följa med, är att Nellie och jag kan gå raskt! Det behöver vi båda.) På mitt-på-dagen-rundan gick vi ner till gräset igen. Det uppskattar Stella!

I dag kunde jag se livs levande barn! Här har varit dött som i en spökstad. Nu är det roligt med lite liv igen! Barnen såg så glada ut! Medföljande förälder också. En liten pojke lekte med en stor boll nära oss, och han skrattade högt av lycka. Barn måste få röra på sig! Det är inte klokt att de har behövt vara instängda så länge. Jag såg fler barn än dessa (alla på håll), bl a någon som gick med förälder på El Paseo.

   

Annars är det fortfarande väldigt tomt, både på gator och trottoarer...

En sådan här fin dag borde alla få vara ute och gå! Jag säger det igen - utan hundarna vet jag inte hur jag skulle ha överlevt! Det är 44:e dagen i dag.

Intressant om snabbtest och immunitet. Se: https://www.expressen.se/tv/nyheter/coronaviruset/har-coronatestas-expressens-reporter/ (14:47 min.) En intervju med Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar. Han visar pedagogiskt hur ett snabbtest går till, och säger att alla med ett normalt immunsystem blir immuna mot Covid19 efter att ha haft infektionen. Däremot vet man ännu inte hur länge immuniteten varar, men sannolikt "månader till år", säger professorn.

 

Åh som vi hoppas att vi verkligen ska få gå ut och gå redan nästa helg! Tja redan och redan, den 2/5 är karantänens 50:e dag - så det vore inte en dag för tidigt.

20-04-27:

I dag har vi 22° varmt, mestadels sol, men blåsigt. Jag längtar UT! Jag har visserligen gått en rask morgon-promenad med Nellie, 1 långsam klockan 13-promenad med båda hundarna, och t o r Consum. Och om ca 1 timme ska jag gå ytterligare en liten promenad med hundarna. Men jag vill ut och gå på riktigt - raskt och långt! Helst på El Paseo eller på stranden!

Det ska bli intressant att se hur det går med stämningen av premiär- och hälso-ministern.

Det uppstod en hel del trängsel i går, när alla barn plötsligt släpptes ut på "grönbete". Polisen fick ingripa och skingra folkmassor på mer än ett ställe. Det är fortfarande 2 meter som gäller. Dessutom får bara en vårdnadshavare följa med barnet ut, och i många fall följde båda med - då ingrep också polisen. (På fotot nedan ser jag ett barn som håller en vuxen i varje hand.) Om folk missköter förtroendet, så dras "förmånen" in igen. Jag hoppas att alla sköter sig - så att alla vuxna får gå ut en promenad fr om lördag.

Nedan läget i de olika spanska "länen". Valencia, som El Campello tillhör, ligger inte så illa till.

Jag har börjat få en massa irriterande spam - alla på samma tema. (Se nedan.) Jag får uppemot 5 om dagen nu. De flesta är på engelska, något på tyska, något på spanska. Jag spärrar samtliga avsändare, men de skickar från olika adresser varje gång. I de fall jag kan se vilket land mejlet kommer ifrån så är det oftast Rumäninen, men ibland (de på tyska) Tyskland. Jag tillhör definitivt inte deras målgrupp. Det är nog inte så vanligt att 68-åriga kvinnor vill ha sex var kväll med "söta flickor och heta kvinnor". Jag undrar var de har lyckats fånga upp just min mejladress? Jag hoppas jag verkligen att de ger upp snart! Det är jobbigt att behöva spam-markera och spärra avsändare...

Nu ska ni få se 3 foton som är helt lösryckta ur sitt sammanhang. Dem råkade jag se på webben när jag letade efter något annat. Jag visar dem här bara för att jag tycker de är så fina.

20-04-28:

I går kväll kom det en kraftig åskskur. Det regnade långt in på balkongen, så jag flyttade mina pelargoner längre in, för att skydda dem.

Men en stund senare blev himlen blå igen. Jag trodde att det hade kommit ganska mycket regn (så som det vräkte ner), men det kom bara 1,2 mm.

Lite nytt hopp:

Ja, ett vaccin hade förstås varit toppen! Och ju snabbare det blir klart - desto bättre.

Det kan vara så att höga doser av C-vitamin kan hjälpa patienter sjuka i Covid19 att tillfriskna fortare.

Nedan några goda råd om hur vi ska bygga upp vår motståndskraft, bl a mot Covid19.

En extra C-vitamin-tablett kan vi ju ta dagligen - eller en apelsin. Det är ju bara bra, hur som helst.

Läget här på Costa Blanca:

Nedan visar förstås mörkare färg fler fall av Covid19, och ljusare färre. Här kring El Campello är det ljust.

Det går snabbt att putsa och färgsätta huset intill. En man sprutar på den färgade putsen, via en lång slang. En annan går efter och slätar till ytan. Fast på mitt foto nedan var de precis klara fram till hörnan.

I dag har jag vattnat växterna på Lenas balkong, och sedan gick jag inom Mercadona. De har fått in en ny sorts choklad; 99% kakao, inget socker, men med vaniljarom. Jag köpte en kaka, och har smakat ½ ruta. Helt OK för att ha så hög kakaohalt, men 85-90% är godare.

I går blev jag plötsligt trött på att ha tvättunnan bakom sovrumsdörren. Jag klär alltid av mig i badrummet, och sedan får jag springa in i sovrummet med smutstvätten. I dag flyttade jag om. Tidigare hade jag en smal hylla i badrummet (där jag bl a förvarade hudcreme, kroppslotion o likn). Nu står tvättunnan på hyllans gamla plats - och ovanpå ställde jag en korg som jag satte alla hudvårds-produkterna i.

   

Hyllan ställde jag bredvid sovrumsdörren. Den kan inte stå bakom, som tvättunnan gjorde, eftersom facken är öppna åt sidan. Men jag måste prova mig fram. För nu hamnade den under slanghållaren till dammsugaren (som också bor bakom sovrumsdörren). Just nu står dammsugaren mitt på golvet - för jag har tänkt dammsuga. Det tänkte jag i går också, men då blev det inte av. Nu är läget akut!

   

I går tittade jag i Laura Ashleys pdf-katalog med vårnyheter. Jag hittade massor med snygga saker. Dessutom en hel del som jag skulle vilja ha. (Men det är bara på fantasi-stadiet.) Och så hittade jag skåpet nedan. Det är klumpigt, och hutlöst dyrt, men det gav mig en idé. Jag gillar tanken med en dold arbetsplats, där allt finns till hands.

           

Kanske jag längre fram (ganska mycket längre fram) skulle kunna bygga en liknande arbetsplats i en av mina Billy-bokhyllor? Om jag hittar utdragbara lådbeslag av metall som passar på djupet, och köper ett extra hyllplan. Då skulle jag kunna fästa hyllplanet i lådbeslagen, och få en utdragbar arbetsyta. Det skulle kunna fungera, och det bör inte kosta så mycket. Nu är Billy-hyllorna bara 28 cm djupa, så arbetsytan skulle bli grund. Man jag skulle kunna skruva ihop 2 hyllplan med pianogångjärn, och få en utvikbar dubbelt så stor yta. Fast då gäller det att lådbeslagen går att dra ut tillräckligt långt. Jag har gott om tid att fundera.

I dag är det meningen att det lilla bordet jag beställde (för att ha datorn på) ska komma. Jag tror det kommer framåt kvällen.

Regeringen har sammanträtt. Vi ska få gå ut fr o m lördag! (2/5, karantänens 50:e dag.) Jippie! Det beslutet har jag längtat efter. Det blir naturligtvis regler att följa. Vuxna får vara ute för att motionera mellan klockan 09:00 och 14:00. Barn (upp till 14 år) får vara ute mellan klockan 16:00 och 21:00, tillsammans med 1 vårdnadshavare. Vi får gå max 1 km hemifrån, och vara ute max 1 timme. Om vi går så måste vi hålla minst 1½ meters avstånd till varandra (helst 2), men om vi springer så måste avståndet vara minst 2 meter. Vuxna som bor tillsammans, ska få gå ut tillsammans. Vi som bor själva måste gå ensamma. Strikta regler, javisst. Men en STOR förbättring! Det "nya normala" kallar regeringen det.

Jag kan ha hyllan stående som jag ställde den. Dammsugaren får plats.

   

Mitt nya lilla bord kom precis som det skulle. Nu har jag möblerat om, och satt ut balkongbordet på balkongen igen. Så här såg provisoriet ut:

   

Och så här blev det med nya lilla bordet:

Det tar mindre plats, och jag sitter bättre när jag skriver, eftersom det är lägre. Nu kan jag ha armbågen i 90° vinkel - utan att lyfta upp axeln.

Det är förstås inte optimalt, ingen riktigt bra arbetsställning, men bättre (till en låg kostnad). Jag la den stora kudden (som jag brukar ha ovanpå sängen) i karmstolen. Det blev lite skönare, men stolen är inte riktigt lämplig. Precis som jag trodde så kan jag ha fötterna på den tvärgående ribban under bordet. Då sitter jag bättre utan att behöva ha fotpall (som innan). Jag räcker ju inte ner med fötterna till golvet...

   

Den söta bilden nedan skickade Kerstin.

Hundarna och jag gick ner på gräsplätten nu på kvällsrundan. Där släppte jag lös dem. De sprang (jo Stella också!) bums ut på torget, men hann bara 1½ meter innan jag kallade tillbaka dem. När jag ropade så kom de bums springande till mig båda två. Sedan lekte de på gräset. Nellie sprang mest (och längst), men till min stora glädje så sprang Stella lite också. Kanske hon mår lite bättre nu när vi har ökat kortison-dosen. (Måtte nu inte biverkningarna bli för svåra!)

Eftersom det nu är varmare ute (och därmed inne) så har jag i dag lagt undan mitt vinter-duntäcke, och bäddat med mitt silkesvadd-täcke i stället. Och som ni såg på fotot högre upp, så går jag numera i flip-flops inne. De tjocka inneskorna har jag tvättat och ställt undan för säsongen.

20-04-29:

I dag kan jag verkligen inte klaga på vädret. Vi har haft sol, blå himmel, och 25°! Det ser ut att bli fint på lördag också, den dagen när vi ska få gå ut på en (nästan) normal promenad, för första gången på 50 dagar.

 

Nellie och jag gick som vanligt en rask morgon-promenad för oss själva. Sedan började jag städa på balkongen. Gråsparvarna bajsar precis överallt. Suck!

Jag sopade och våtmoppade golvet. Sedan flyttade jag den halvstora crassulan längst till höger (inifrån sett), och därefter satte jag bordet och den ena stolen på plats.

Stolarna bleks mer för varje år. På enstaka ställen kan man se den ursprungliga färgen (som jag tyckte matchade bordet bättre). Konstigt att stolarna bleks så mycket, när bordet håller färgen.

Strax före kl 14 så gick hundarna och jag ner till "gräsplätten". Lekplatsen är avspärrad med röd-vita band, och så sitter där en skylt som talar om att barnen inte får leka där. Detsamma gäller alla lekplatser i hela Spanien. (Barnen får i nuläget inte leka där, p g a smittorisken.) En dag ska väl allt bli normalt igen, men det lär dröja.

Även i dag släppte jag hundarna lösa på gräsmattan. De stannar snällt inom gränserna. Stella går i lugn och ro och nosar, medan Nellie ivrigt springer hit och dit. Jag är glad att vi fick vara ensamma där. Vi stannade säkert en kvart. Det var skönt för mig också att stå/sitta i solen, och titta på hundarna och havet.

   

   

   

Plötsligt fick jag syn på Alicia på håll. (Se fotot nedan.) Hon hade varit och handlat och var på väg hem. Vi gick närmare, och då såg hon oss också. Vi vinkade till varandra. Sedan stod vi säkert 10 minuter och pratade, på behörigt avstånd förstås. Vi har inte setts sedan före det nationella nödläget, bara mejlat någon gång. Alicia undrade varför jag inte hade munskydd och handskar, och jag förklarade (utan att hon förstod).

Hon berättade att en kvinna i hennes hus, som vi båda kände, dog häromnatten i vad som förmodligen var Covid19. Kvinnan hade haft andnings-svårigheter och åkt ambulans till sjukhuset. Det var ju sorgligt! Jag såg henne för någon vecka sedan, och hejade.

Den här kvinnan var nog inte i bästa form. Hon var äldre än jag och såg alltid så svag ut. Hon var onormalt mager och gick väldigt sakta. Då orkar förstås inte kroppen med en extra påfrestning. Eftersom den här kvinnan knappast hade orkat ta sig långt hemifrån, så måste hon ha blivit smittad här i El Campello. Kanske på läkarstationen? Eller på Lidl eller Consum, där hon handlade? Eller av hemtjänstpersonal (vilket jag inte vet om hon hade)? Så något fall måste vi ha (eller ha haft) här.

Alicia och jag pratade också om att vi båda hoppas, att det blir som det har talats om, att alla vanliga affärer får öppna igen måndagen den 11/5. Och kanske restaurangerna också. (Jag vet att min frisör ska öppna nu snart. Vi har mejlat.) Dock misstänker jag att det dröjer innan mitt gym får öppna igen. Förståeligt, men tråkigt.

Även i dag tog vi trapporna hem, och jag tittade ytterligare en gång längtansfullt på det klarblå glittrande havet... (I dag syns 3 människor med shoppingkärror på fotot. På de flesta foton jag har tagit på sistone har det varit helt folktomt.)

Jag, som alla andra, längtar efter ett normalt liv. Fast jag vill inte bli allvarligt sjuk i Covid19, i alla fall inte så pass att jag behöver sjukhusvård, eller (ve och fasa) dör...

Nedan skärmdumpar från Svenska Magasinet:

Ovan står det att personer över 65 år får gå ut först på måndag, och rekommenderas gå korta promenader runt bostaden. Vad tror de om oss? Det vore ju klar ålders-diskriminering. Själv kommer jag att gå ut på lördag, och jag ska gå så långt jag får. (1 km.) Går jag raskt och spänstigt så är det ingen som märker att jag har fyllt 65... Kommer det någon polis och vill se legitimation så kan jag ju alltid hjula några varv. Då frågar de nog inte fler gånger.

Stränderna öppnar först den 8/6 (min 68-årsdag = en fin födelsedagspresent).

Munskydd och handskar rekommenderas nu när vi ska börja röra oss utomhus igen, men det är inget tvång. Jag kommer att bära detta enbart om jag blir tvungen. Men jag kommer att hålla avstånd så gott jag kan, och jag kommer att fortsätta att desinficera händerna.

20-04-30:

Valborgsmässoafton i Sverige, vanlig vardag här. Vi har toppenväder! Soligt och varmt!

Myndigheterna tycker dock att det är förargligt att vädret blir så fint - just när vi äntligen (efter att ha varit instängda 49 dygn) kommer att få lov att gå ut. De räknar med en invasion på gatorna... De har säkert rätt!

Dagens spanska siffror: 213'435 fall av Covid19, 24'543 döda och 112'050 tillfrisknade. 

Studien nedan, från Göteborgs universitet, är publicerad i Journal of Internal Medicine.

Övervikt ökar risken för blodpropp. Det är ganska logiskt. Men det som förvånar mig är att det märktes skillnad redan inom normalt BMI, om man ligger inom den övre delen av det normala. Tja, jag känner mig tjock, nästan fet, när jag har ett BMI på 23-24, och lagom när jag har ett BMI på 20 (och 19 är mitt ideal). Jag kanske inte är fel på det, trots allt.

I förmiddags följde jag med Kerstins man Tord till tandläkaren. Jag tolkade mellan spanska och svenska. Det gick bra. Jag passade på att lämna Tord ett par böcker som Kerstin får låna av mig, och i gengäld fick jag låna boken nedan av dem. Den metabola pandemin är tjock som en tegelsten, och är inget man läser för avkopplings skull. Men förhoppningsvis kommer jag att lära mig ett och annat nytt, även om jag har läst mer än en bok på temat.

Nu kan man ana hur nybygget kommer att se ut när det är klart. (Ovan) Färgen är OK, men för mycket "senap" för mig. Jag skulle ha föredragit en mildare nyans. I dag är havet alldeles klarblått! (Nedan)

Stella ligger i solen på balkongen och njuter av värmen.

Lenas pelargoner mår bra.

Nedan lite spansk-italienskt hundmode. Kan regnkläder och sweatshirts verkligen sälja här, så här års?

   

 

   

Lite humor:

Åh som jag har njutit av vädret, de korta stunder som jag har fått lov att vara ute! Termometern i skuggan visade 27,3°, och det fläktar behagligt. Stella fick ha en tunnare sele på eftermiddags-promenaden. Och jag har öppnat upp helt mot balkongen, så att fåglarna också får njuta av värmen.

Det här med att miljön har blivit bättre på många håll, nu när vi sitter hemma - det är onekligen en tankeställare. Vill vi ha tillbaka alla luftföroreningar sedan när vi har fått bukt med SARS-CoV-2-viruset? Eller är vi beredda att ändra vår livsstil?

Ovan får jag svar på min undran ifall vi får promenera på stranden fr o m lördag. Och det får vi! Så det ska jag absolut göra! Det ska bli alldeles underbart!

Kanske jag måste ha ett hälsointyg, när jag i juli-augusti ska besöka Sverige? (Se nedan.) Måtte Norwegian klara sig, för det är dem jag har köpt flygbiljett av! Dessutom är det mitt favorit-flygbolag.