Sparad dagbok 61. (Fr o m 20-01-18 t o m 20-03-10.)

20-01-18:

Jag har rejäl nackspärr i dag! Det började egentligen i går natt, när jag låg med huvudet i en konstig vinkel mot kudden. Det blir lätt så eftersom sängen numera är som en hängmatta. (Den var superskön för 10 år sen!) Men i går blev jag märkbart bättre efter några nack-huvud-övningar som vi gjorde på pilatesen. (Jag hade sagt till vår lärare att jag hade ont.)

Men när jag vaknade i morse så var det sju resor värre! Jag hade legat tokigt även i natt. (Jag har tagit bort just den kudden ur sängen nu, så att det inte ska kunna hända igen.) När jag klev ur sängen så gjorde det riktigt ont, och jag kunde nästan inte vrida huvudet åt vänster. Innan jag ens klädde på mig, plockade jag fram mitt stora åbäke till massage-apparat. (Stor, klumpig, väger 1,3 kg - men den är mycket effektiv, och man kan ha infravärme på samtidigt.) Massagen gjorde stor skillnad. Nu är det hanterbart. Jag har fortfarande lite svårt att vända huvudet åt vänster, men jag har bara lite ont. Jag ska massera flera gånger före läggdags. Jag hoppas vara smärtfri innan jag lägger mig.

Tydligen är det framåt söndag kväll som det riktiga busvädret ska börja. Det kan komma 30 mm regn natten mot måndag. För säkerhets skull passade jag på att tvätta i dag. Nu hänger tvätten på tork på balkongen, där solen skiner. (Fast i morse var det molnigt.) Nu på eftermiddagen gick hundarna och jag vår vanliga runda längs El Paseo.

Jag tvättade kameralinsen häromdagen, med topz och fönsterputs. Men det gjorde tydligen ingen nytta. På alla in-zoomade foton så syns ett grått "spegelvänt frågetecken", Trist!

Nedan luktar Stella (nära) på en utblommad maskros.

I kväll ska jag fortsätta att läsa i Celias döttrar. (Jag läste ett par timmar i går kväll också.) Boken är trevlig, och delvis intressant.

20-01-19:

Än så länge (klockan är 15) skiner solen, men det har börjat blåsa kalla vindar. Stormen Gloria är i antågande. Alicante flygplats har stängt (fr kl 13) för 1 dygn framöver, p g a det kommande ovädret. Hundarna och jag har bara hunnit med 2 promenader hittills i dag, och risken finns för att det inte blir fler på ett tag. Det ska ju regna också (ända till onsdag förmiddag, enl prognosen). Vi får hitta på roliga saker inomhus i stället.

Vi har redan haft roligt inomhus i dag. Marta kom nämligen och hälsade på. Hon är på besök hos sin son i Alicante. Marta är alltid så glad och trevlig, vacker både utanpå och inuti. Hon är en sådan person som ger energi! (De är ovanliga!) Alltså blev både hundarna och jag glada för att hon kom och hälsade på oss. Marta tog flera foton med sin mobil. När hon har skickat dem till mig, så ska ni få se några av dem här.

Minns ni den första lilla bougainvillea-knoppen som jag visade er häromdagen. Nej, den har inte slagit ut. Det är värre! Gråsparvarna har ätit upp allt, både blomman och bladen. Jag är så orolig för mina bougainvilleor. Om gråsparvarna äter upp alla blad som kommer - då kanske växterna ger upp! Så vad ska jag göra? Jag har inte råd att sätta finmaskigt nät runt hela balkongen. Det skulle annars ha varit det bästa.

Kanske jag kan köpa en fågelskrämma? Det finns konstgjorda ugglor som rör huvud och vingar när det blåser, och som sägs avskräcka. En sådan kostar 15-20 €. Men i så fall får jag inte ställa den så mina fåglar kan se den. De ska ju inte behöva bli rädda. Suck! Jag vill inte gråsparvarna illa, men det kan inte fortgå så här.

I järnaffären Ferrokey säljer de följande typer av fågelskrämmor (espantapájaros):

De är något billigare än jag hade för mig. Kanske jag skulle prova en sådan där rulle med guld-silverfärgade band? Jag kan ju knyta fast dem i bougainvilleorna. Fast de syns förstås inifrån också. Mina fåglar kanske känner sig trygga ändå, eftersom glaset är emellan?

I bergen inåt landet, nära Alcoy, ser det ut så här nu:

Här "bara" regnar och blåser det. Det blåser som tur är från norr, och då klarar min balkong sig. Och ute är det 11° ( nu klockan 19).

Nu har jag fått fotona från Marta. Håll till godo:

Marta fotograferade några av mina blomster-féer också.

Vi har det mysigt hundarna och jag. Jag sitter i fåtöljen och läser, och hundarna ligger i mitt knä. På bordet har jag tända ljus. Boken är mycket trevlig, och tidvis ganska spännande.

20-01-20:

Jag är så glad att det blåste från norr i går. Jag fick mitt sovrums-fönster tvättat (det har inte hänt tidigare, att det har stänkt ända in på det), och ingenting är skadat på balkongen.

I morse när jag gick till gympan var jag iklädd regnjacka, regnbyxor och gummistövlar. Och jag hade virat en plastkasse om min gympa-väska. Jag var lite orolig för att vi skulle vara för få på gympa-passet, men 11 tappra kvinnor kom (inkl hon som är 89). Fast vi brukar vara dubbelt så många. I dag körde vi cirkel-träning, det har vi inte gjort förr. Men den var bra!

Efter gympan gick jag till järnaffären Ferrokey och beställde en rulle "fågelskrämmar-remsor". De har normalt en uggla i sortimentet (19 €) som även flaxar med vingarna. Den trodde expediten var det mest effektiva, men den är tillfälligt slut. "Rullen" ska ha kommit in i morgon vid lunchtid. Jag hoppas det räcker att hänga upp remsor. Annars får jag väl beställa en uggla...

Jag hade tagit med kameran, och gick längs El Paseo på hemvägen, för att dokumentera hur det ser ut efter regnet. Just då var det uppehåll, och solen tittade fram. De största groparna hade kommunen redan åtgärdat, men det finns mer att göra. Fast jag skulle tro att de bara tar det akuta nu, och resten när det har regnat klart. Vattnet når högt upp på stranden, och det syns att det har nått El Paseo under natten.

När det regnar passar många spanjorer på att ställa ut sina krukväxter, så de ska få lite mjukare vatten än det vi har i kranarna.

Pilen nedan visar en av dagvatten-brunnarna som finns på El Paseo. Som ni ser fyller den ingen större funktion. Om det är något som verkligen behöver förbättras här i El Campello, så är det dagvatten-brunnar och dagvatten-ledningar. Det skulle både skona stranden, och många människors skor...

Marken är torr och hård, så det brukar ta minst 1 dygn innan vattnet runt träden har sjunkit undan.

När jag kom hem så passade jag på att gå ut med Nellie. (Stella vägrade gå ur sängen.) Vi hann bara halva kvarteret innan det började stänka igen, så vi gick raskt hemåt. Fast just nu är det åter uppehåll. Det ska vara det mitt på dagen, sedan ska det regna igen. Tyvärr svänger vindriktningen, och det ska nu blåsa från öster. Jag hoppas att balkongen ska klara sig ändå.

Det går ingen nöd på hundarna och mig. Jag kan fortsätta att läsa i boken, och de kan gnaga på någon extra god gnagis (som de får när vädret är trist). Möjligen borde jag göra lite nytta innan jag börjar läsa. Kanske jag ids göra något litet?

I morgon har Nellie tid hos veterinären för en vaccination. Kanske vi alla får ha regnkläder på oss, både på vägen dit och hem igen?

Själv borde jag åka in till sjukhuset i Alicante med ett papper, men jag avvaktar några dager. Jag fick nämligen ett papper i fredags, där det stod att jag kan få åderbråcket (som gör benet svullet) opererat genom den privata sjukvården, eftersom det är ett helt års väntetid hos kirurgen nu. Mitt svar (ja, förstås) ska jag antingen lämna in på sjukhuset, eller skicka med rekommenderat brev. Jag väljer det första alternativet, för då kan jag kolla att operationen säkert blir gratis ändå.

Här är vädret ganska hyfsat, regn då och då - men obetydlig vind. Aena har ändå beslutat att Alicante-Elche flygplats ska hålla stängt ytterligare ett dygn, av säkerhets-skäl.

20-01-21:

Flygplatsen är öppen igen, sedan kl 05 i morse. Sent i går kväll kom det ett par riktigt kraftiga skurar här (massor på kort tid), men däremellan har det bara regnat. Men vi har haft tur, hundarna och jag. Lagom till när vi skulle gå till veterinären, så slutade det att regna och solen tittade försiktigt fram.

Det regn som har kommit här har sett rent ut, men tydligen har det kommit "smutsigt" regn på andra platser. Nedan förklarar meteorologerna hur det går till när damm från sanden i Afrikas öknar stiger upp i atmosfären, och så småningom kan hamna på marken här när det regnar.

Vi hade alltså tid hos veterinären i dag, för att Nellie skulle få sin vaccination mot leishmania. Det är den dyraste vaccinationen av alla. Den kostar 60 €. (En rabies-vaccination kostar som jämförelse bara 24 €.) Men hur som helst så är alla vaccinationer billigare än i Sverige. Utan att ta extra betalt så undersökte veterinär Cristina båda hundarna, och klippte klorna på båda. Så jag kan inte klaga på priset. Men inklusive Stellas medicin, och extra vitaminer, så kostade det totalt 97,07 €. Det är billigare att ha friska hundar...

Förresten så mår Stellas bror Nemo bra, berättade hans husse i dag. (Nemo har lite blåsljud på hjärtat, men medicinen fungerar tydligen bra.) Skönt att höra.

Jag såg i går att min Crassula börjar få blommor. De sitter alla på syd-sidan, så jag ser dem inte alls inifrån. Men det är roligt när växterna mår bra!

Vi får väl se hur det går för mina bougainvilleor. Den där rullen med "fågel-skrämmar-band" hade inte kommit till järnaffären. Den kommer förmodligen inte förrän nästa fredag. (Den var slut på lagret i Alicante, och skickas nu från Madrid i stället.) Det var ju otur.

I går kväll läste jag ut boken Celias döttrar. Jag tycker att den var riktigt bra. Egentligen borde jag vänta med att välja ut en ny bok. Jag får mindre skött när jag läser mycket. Å andra sidan är det mycket roligare att läsa, än att t ex städa...

Stellas "opiat-medicin" består av pyttesmå runda tabletter. Hon ska ha ¼ tablett morgon och kväll. Alltså måste jag försöka dela alla i fjärdedelar. Det är inte lätt ska jag säga. Jag har just delat 10 stycken (räcker i 20 dagar), och ni kan se i burken att delarna långt ifrån har blivit lika stora. Men jag kan inte bättre än så här, så det får vara därvid.

Ifall ni undrar så har vi 17° varmt i dag (nu när solen är framme), och i havet är det 18°.

Nu har jag planterat den lilla brokbladiga bougainvillea-sticklingen. Den har tappat de ursprungliga bladen, men har pyttesmå nya skott. Den hade 2 små tunna rot-trådar, och det verkade inte bli fler (så länge den stod i vas). Nu hoppas jag verkligen att den tar sig! Jag ska ha den mitt på bordet så jag bums kan se om den håller på att torka ut (eller står för våt). När de har så lite rötter är de jättekänsliga. Den har verkligen varit tapper den här lilla sticklingen, så den är värd att få växa upp till en stor bougainvillea. Håll tummarna!

Eftersom jag för närvarande bara har sisådär 137 saker på min att-göra-lista, så funderar jag på att skriva dit en till. Jag funderar nämligen på att lyfta upp den ensamma Kallax-hyllan (som tar golvyta där det är trångt), och ställa den ovanpå de 2 hyllorna bakom den.

Fast i praktiken är det inte "bara" att flytta hyllan. För det första skulle jag välja att lyfta upp den längst till vänster ovan, den som inte har lådor eller skåp. Detta för att lite ljus ska kunna komma igenom. Och sedan får jag nog byta plats med "enkel"-hyllan och "dubbel"-hyllan, för att det ska bli slätt ovanpå. Men inte ens det jobbet räcker. På baksidan har jag ett eluttag som sticker ut, så hyllan måste stå en bit ut från väggen. (Jag kan byta till en sådan där platt kontakt, men själva eluttaget är ju utanpåliggande - och tar plats. Och jag vill inte ha en springa in till vardagsrums-delen.)

Och då måste jag flytta fram sängskåpet + hyllan ovanför + den smala Billy-hörnan längst in - ungefär ca 5-6 cm. Hyllorna i hörnan står nu omlott, så det skulle därför bli lättare att komma åt sakerna som står där, om hyllan längst in flyttas ut. Men som ni förstår måste jag lyfta ner samtliga böcker innan jag kan flytta hyllorna, och sedan sätta dem på plats igen. Det är inget litet jobb! (Och skulle jag sedan få råd att flytta ner min Billy-hörnhylla från Hässelby, som jag önskar, så får jag göra om allt igen. Men jag är ju inte arbets-skygg...)

Om jag gör den här om-möbleringen, så för den med sig lite annat också. Jag vill helst ha Kallax-hyllan med skåpsluckor stående på golvet. Alltså skulle jag ställa den där jag har fåglarna, och ställa den med lådor som står där nu - ovanpå skåpet där den med öppna fack står nu.

Tja, har man inte tillräckligt att göra, så kan man skaffa sig... Men jag skulle vinna lite golvyta i vardags-rummet. Det skulle bli bättre där. En nackdel är att jag inte vet var jag ska ställa de 4 stora lådorna, som nu står på hyllan som ska lyftas upp. (Jo, jag önskar SÅ att jag hade råd att flytta ner hörnhyllan - för där skulle de få plats.) Krukväxterna, som också står där, ska jag väl kunna klämma in någonstans. Det lär dröja evigheter tills jag får råd att renovera köket - men den dagen blir det förstås dags att möblera om igen. Det är ju bra att jag har små lätta möbler (samt bra stegar).  Vad tror ni om min idé? Jag ska fundera på saken. I kväll gör jag förstås ingenting.

20-01-22:

Jag har bestämt mig för att bara göra "halva" om-möbleringen. Jag kommer att låta Billy-hyllorna (med alla böckerna) stå där de står, men jag kommer att göra "trippel-förflyttningen" av Kallax-hyllorna. Jag vill först prova hur det blir med 3 Kallax-hyllor ovanpå varandra. Om de tar för mycket ljus? Om det blir för svårt att hitta nya platser till det som står ovanpå den ensamma hyllan på golvet... Om jag inte gör "allt jobbet" så blir det lättare att ändra tillbaka - om jag ändrar mig.

I dag har jag förberett genom att göra en skarvsladd med "platt" stickkontakt. En sådan sticker bara ut 5 mm utanför el-uttaget vilket gör stor skillnad. Jag skruvade isär kontakten och började skala sladden. Tyvärr skalade jag av lite för mycket av den vita plasten, så kopplings-kablarna syns, men jag ids inte göra om det. Det är ju bara estetiskt och det kommer knappt att synas, eftersom en hylla ska stå kloss intill. (Har jag lust i framtiden, så kan jag korta kablarna knappt 2 cm, och göra om allt.)

Ni ser ovan så mycket mindre plats stickproppen tar, jämfört med hur det var innan. Men - eftersom jag inte kommer att flytta Billy-hyllorna, så kommer det att synas en springa, lika bred som väggkontakt + stickpropp.

Jag är fortfarande orolig för mina bougainvilleor. Det var otur att "fågel-skrämmar-remsorna" blev försenade! Den "mittersta", till vänster nedan, har några små blad som döljs av crassulan. Så de bladen hittar nog inte gråsparvarna. Den "högra" har fått en ny liten blomknopp. Grenen är så klen att jag tvivlar på att gråsparvarna kan landa på den, och det finns ingen kraftig gren intill. Kanske, kanske den lilla blomman kan klara sig.

Det är inte så mycket som blommar på balkongen nu. Bara de tre växterna nedan, samt crassulan - och så har blyblomman några enstaka blommor. Nedan ser ni att min lilla bougainvillea-stickling får komma ut och sola en stund dagtid. Det mår den säkert bra av.

Till höger nedan ser ni, att även min inomhus-pelargon har börjat blomma. Jag ser inte mycket av den, som den står nu, men det är trevligt ändå.

20-01-23:

Stella är inte bra i dag. Så fort jag hade kommit ur sängen i morse, så ville hon ut på balkongen. Hon ville äta blad. Men nu finns där inga nerfallna bougainvilla-blad. Då visade hon att hon ville gå ut. Alltså fick jag fort på mig kläderna, och så gick vi - innan ens hundarna hade ätit frukost. (Tur att vädret är bättre igen.) Stella åt de få små växter hon hittade, men efter ett halvt kvarter böjde hon plötsligt på ryggen (som hon gör när hon har ont) och ville bli buren. Vi gick hem igen. Stella vill förresten inte äta sallad när hon är dålig (jag har både isbergs-sallad och ruccola hemma), då duger bara vilda växter.

Hemma ville Stella inte äta frukost, inte ens den lilla klicken katt-mousse där jag har gömt medicinen (som hon brukar äta först annars, bara för att den är godast). Alltså har hon fortfarande (klockan är 12:30) inte fått i sig sin morgon-medicin...

Hon bara ligger och vilar på sin favorit-plats, bredvid elementet, och där solen skiner in. (Troligen den varmaste platsen i lägenheten.) Jag är förstås bekymrad.

Själv är jag bekymrad över min vikt. Dag efter dag visar vågen samma siffra - fast jag bantar. Jag äter endast 100% "tillåtna" födoämnen, och inte äter jag särskilt mycket heller. Snarare i minsta laget, tror jag. Tja, jag får fortsätta så här. Om jag hade haft så pass platt mage som kvinnan nedan, då hade jag inte behövt banta. Tyvärr ser min mage inte alls ut så... Några kilon måste absolut bort! Annars kan jag inte se mig själv i spegeln, utan att bli gråt-färdig...

En gammal myt är ju att muskler väger MYCKET mer än fett, så att man riskerat att gå upp när man tränar. Sanningen är att det skiljer ytterst lite. 1 cm³ fett väger 0,90 gram, och 1 cm³ muskler väger 1,06 gram. Detta medför att 1 dm³ (= 1 liter) fett väger 900 gram, medan lika mycket muskler väger 1060 gram. En skillnad på endast 160 gram. Och 1 dm³ muskler är ganska mycket! Sedan väger förstås 1 kg fett precis lika mycket som 1 kg muskler - MEN musklerna tar mindre plats, så ju mer muskelmassa - desto tightare kropp.

Alltså kan jag inte skylla ett dugg på att jag nu faktiskt har mer muskelmassa än jag hade för ett halvår sedan.

Men gympan är jättebra för mig! Jag mår bra av den, och har roligt. Pepe lyckas göra den olika från gång till gång, och ändå få med träning för hela kroppen. I går tränade vi bl a smidighets-övningar. Det visade sig att jag är vigast i gruppen. Den svåraste övningen var det bara jag som klarade av. När det gäller t ex styrka och balans, så är det andra som är bäst. I gruppen har vi en liten tjock kvinna (nästan lika bred som lång). Hon är stel som en pinne, och klarar sällan av övningarna. Men hon är starkast av oss alla! Ibland tränar vi parvis, och jag tränade mot henne för några veckor sedan (när vi tränade armstyrka). Det gick inte att rubba henne ur fläcken. Och jag hör inte till de klenaste.

Jag kommer att lyfta upp Kallax-hyllan med öppna fack, ovanpå de andra två. Men jag kommer att låta de nedersta Kallax stå kvar. Det blir "fel" annars. På hyllorna nedan skulle skåpsluckorna komma åt fel håll, och jag hade fått flytta om lådorna (fast det är lätt gjort). Jag får sätta några filt-tassar i ena änden på hyllan som ska stå överst, så blir det rakt ändå.

Jag vet inte hur jag ska göra med hyllorna nedan. Om jag får skåp (i stället för lådor) där jag har fågelsaker nu, så blir det svårare att få bra ordning. (I övriga lådor ligger det viktiga dokument, t ex mitt spanska residencia i original, garantier mm.) Sedan ställer det förstås till, att hälften av mina Kallax-hyllor är vita, och hälften är i björk-imitation. (Jag hade önskat att alla var i björk, för det tycker jag är snyggare. Men den varianten går ju inte att köpa längre.) Som det är nu så kan jag inte blanda hyllorna hur som helst. Jag får ha de i björk intill varandra, och de vita för sig (eller ovanpå).

När jag har flyttat om mina hyllor så ska ni få se hur det blev.

Klockan 13 tog Stella sin medicin, och sedan dess har hon varit piggare. När vi nyss gick vår vanliga El Paseo-runda så gick hon hela vägen själv. (Fast inte fort precis.) Jag såg att 4 palmer fick ge vika för ovädret. De kraftiga vågorna spolade helt enkelt bort all sanden som de var planterade i. Nu ligger de staplade på strand-sidan av muren. Jag vet inte om någon av dem är i tillräckligt bra skick för att planteras igen. Rötterna ligger bara, så oddsen minskar för var timme som går. Kanske kommunen bara slänger dem?

Nu har jag möblerat om. Jag är inte klar med de små detaljerna än - men med de stora. Det var mycket som behövde flyttas, både stort och smått.

Jag bytte plats på hyllan med lådor, och hyllan med skåp.

Två av papplådorna ställde jag ovanpå hyllan jag lyfte upp. (Se ovan.) De innehåller saker jag sällan använder. I den ena har jag Duplo, som besökande barn kan leka med. Och i den andra har jag en docka som Alva ska få. Jag ska bara sy en massa kläder till den först. (Men det är ingen brådska, för dockan är från 3 år och uppåt.)

Jag vet inte om jag ska låta den guldfärgade korgen (märkt med blå stjärna) sitta kvar. Den hamnar lite högt upp för att ha papper och tidningar i. Kanske lägger jag undan den i förrådet?

Det känns rymligare i vardagsrums-delen.

Papplådorna med hund-leksaker i, ställde jag på piedestalen så länge. Och så klämde jag in fler krukväxter i den smala höga hyllan.

Jag har en del småsaker som blev över (som jag inte vet var jag ska ställa), stående på bordet. Dem ska jag ta rätt på i morgon.

Nedan ser ni "springan" sedd från båda hållen. Det ser inte alltför illa ut. Resten är ju inte heller perfekt...

Jovisst är det mörkare i köket, men det har det varit ända sedan jag började stapla hyllorna ovanpå varandra. Det var snyggare innan jag gjorde det (när det var öppet), men jag behöver förvarings-möbler. (Egentligen ännu fler än jag har, men jag kan omöjligt få plats till fler. Bara hörnhyllan!)

På buffén står en massa som inte borde stå där. 1 = min stora fina te-bryggare som jag skulle ha använt dagligen, om kannorna hade fått plats i diskstället. Om jag hade haft plats i ett skåp, så skulle jag ha ställt in den där. (Nu har jag en sop-påse över, för att den inte ska bli dammig.) 2 = våg, antecknings-block mm, som jag använder när jag bantar. 3 = en massa sparade papperslappar, rabatt-kuponger, visitkort mm, som jag nog kan slänga 90% av. 4 = mina "vete-värmare". Dem skulle jag förstås hellre ha i ett skåp eller en låda. 5 = specerier som jag inte får plats med i köks-skåpen. Jag tycker inte om att ha dem framme. Men SEN, när jag renoverar köket - då kommer alla köks-saker att få plats i köks-skåpen!

Egentligen tycker jag inte om att ha vatten-kokaren, hushållsrullen, och servetterna stående på en hylla ovanför kokhällen. Nu använder jag oftast bara den yttersta (lilla) plattan, men det är mycket att flytta bort när jag ska använda den större. Så om de här sakerna kunde få plats på buffén, så vore det bättre. (Nu har jag ju en skarvsladd där, så att jag kan använda el-apparater på den sidan köket också.)

De 2 små hyllorna skulle jag kanske kunna hänga på väggen i hallen. (Från Ikea. Jag har glömt vad de heter, de verkar inte finnas längre.) Det är ett "tomrum" mellan skåpet som routern står på, och pelaren. Jag skulle inte kunna lasta tunga saker (som böcker) i dem. Men kanske jag kunde få undan lite smått? Fast just nu vet jag inte var jag har upphängnings-anordningarna. (Jo, i den fasta garderoben i sovrummet. Men jag vet inte exakt var, för jag har glömt hur de ser ut.) En annan dag ska jag leta.

I dag har jag sammanlagt ätit (och druckit): En stor mugg te med 1 msk vispgrädde i, 2 skivor ost, 4 körsbärs-tomater (frukost) +  laxfilé och en massa isbergs-sallad (huvudmål) + 1 stor mugg te med 1 msk vispgrädde, ½ dl nötter (mellanmål), och nu i kväll ska jag äta 1 dl grekisk yoghurt med 1 msk blandade frön i (kvällsmat). Sedan har jag dessutom druckit en massa vatten. (I går åt jag tonfisk i olja och rå blomkål som huvudmål.) Eftersom jag normalt inte äter efter klockan 18, och aldrig före klockan 09, så fastar jag minst 15 timmar per dygn. Nog borde jag gå ner i vikt på en sådan diet! Men det gör jag alltså inte...

Nu ska jag hålla kväll.

20-01-24:

I går kväll satt jag och läste en stund, i min spanska heminrednings-tidning. Tyvärr bråkade hundarna. Det händer oftare och oftare. Stella blir irriterad på Nellie, och morrar. Nellie morrar tillbaka, fast hon är rädd. Stella är inte som hon var (blyg, lugn, på gränsen till mesig), och jag antar att det har med hennes sjukdom att göra. (Ont, eller påverkan av medicinen.) I alla fall fick/vågade inte Nellie ligga i mitt knä bredvid Stella som hon brukar. Hon la sig längst ner på mina ben.

Fast jag blir lite orolig att Nellie ska trilla ner. Hon ligger ju ganska högt upp. Lite senare, när jag stod framför datorn, så samsades båda fint i sängen under datorbordet. Det är bara ibland som Stella blir arg.

På stranden har kommunen reparerat de största skadorna, och samlat ihop tången.

Vattnet står fortfarande högre än vanligt.

Palmerna är normalt planterade i grupper. Nu står den här palmen ensam kvar. Den starkaste i gruppen? Eller kanske stod den i mitten, skyddad av de andra?

Nedan de 4 palmerna som jag berättade om i går. Det går knappast att rädda någon av dem längre.

Rolf berättade att det är kommunen som sköter underhållet av stranden. Det visste jag förstås. Men han berättade också, att kostnaden för sanden som måste fyllas på - den betalar regeringen i Madrid. Och att kommunen och regeringen nu träter om vem som ska stå för vilka kostnader. Det visste jag däremot inte. Stranden måste vara iordningställd före påskens turist-invasion.

Jag har tidigare klagat på att spansk vispgrädde inte är flytande. Det borde den vara när förpackningarna har skruvkork. Men det är den inte. Och det kvittar vilket märke jag köper, alla är lika fasta i konsistensen, och jag tror att jag har provat alla. Just nu har jag en förpackning från Consum (till vänster nedan), och jag måste sticka ner en smal laboratorie-sked (den enda som är smal nog) i öppningen, och försöka gräva upp lite grädde. Mycket opraktiskt.

Men på senare tid har jag upptäckt, att Mercadonas vispgrädde utan skruvkork (till höger nedan), faktiskt alltid är flytande. Så nu ska jag helt övergå till den. Eftersom jag oftast bara använder 1-2 matskedar åt gången, så får jag återförsluta dessa förpackningar med en klämma. Är det för mycket begärt att önska sig flytande vispgrädde i förpackning med skruvkork?

Vispgrädde innehåller färre kolhydrater än matlagnings-grädde, och mycket färre än mjölk - så det är därför jag använder vispgrädde.

Nu har jag ordnat i köket. Jag började med att gå igenom alla sparade pappers-lappar (bl a urklipp ur reklam-broschyrer och inköpslistor på sådant som ska köpas SEN), inkl de som satt på kylskåpet. Jag kunde slänga ca 80%, och resten la jag (tillsammans med lite annat smått som inte bör ligga framme) i den gula papp-asken på fotot nedan. Som ni ser har jag flyttat min vattenkokare, hushållsrulle, och mitt servettställ - så att de nu står på buffén. (Och jag har bara specerier i en hylla, den vänstra.)

För att få plats med allt så fick jag flytta upp lampan. Den sprider faktiskt ljuset bättre därifrån.

Inte en enda lapp har jag längre på kylskåpsdörren, och på vänster sida sitter bara de aktuella inköpslistorna (1 för mat, och 1 för övrigt). Fast där har jag också visitkort till elektrikern, rörmokaren och Ana, så att jag lätt hittar deras telefonnummer vid behov.

Nu går det lätt att komma åt båda kokplattorna. Det är bara att ställa den gula glas-skärbrädan på högkant vid sidan. Skärbrädan som jag har för att få ytterligare lite avställnings-yta. Arbetsyta är det synnerligen ont om. (Allt ska bli bättre SEN, när jag har renoverat köket. Fast stor arbetsyta kan det förstås aldrig bli.)

Om jag hade ritat det här huset, så hade jag valt att ha ingången till toaletten från hallen - inte från köket. (Det senare är förbjudet i Sverige.) Planlösningen hade blivit lite annorlunda, men inte sämre. Men nu är det som det är. Jag är väldigt glad för min lilla lägenhet! Jag trivs här! Fast jag skulle förstås vilja glasa in balkongen och renovera köket - för då skulle lägenheten bli större och köket betydligt mer praktiskt. SEN, när lånet är avbetalt - då ska jag börja spara till detta.

Då ska jag också måla inner-dörrarna vita. Det har jag velat hela tiden, men även färg kostar pengar. Köks-skåpen ska förstås vara vita, så att köket blir så ljust som möjligt. Drömmar har jag många...

Vi kom lindrigt undan stormen, vi här i El Campello. Nedan en skärmdump från Svenska Magasinet. Vill ni läsa hela artikeln så klicka här: https://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.15034.html

20-01-25:

Ibland är det ännu tråkigare än vanligt att banta. Som nu. I 9 dagar har vikten stått stilla på 54 kg +/- 1-2 hg. (I morse vägde jag 54,1.) Snacka om viktplatå! Jag kan inte äta mindre, för det vore inte hälsosamt. Alltså kommer jag att dra ner ännu mer på kolhydraterna. Man kan "nolla" kolhydraterna under ganska lång tid, utan att det går ut över hälsan. Bara man ser till att få i sig tillräckligt med nyttig kolhydrat-fri mat (som t ex lax och kyckling) och en tillräcklig mängd fett (helst olivolja). Min frukost innehöll i dag 0,4 gram kolhydrater.

Jag bara måste gå ner 4 kg, så jag kommer i alla mina kläder. Nu varvar jag mellan 2 par långbyxor, båda med resår i midjan. Men jag skulle gärna vilja använda de andra paren också... Nåja, det är klart att jag kommer att lyckas. Det är bara det, att det verkar ta ovanligt lång tid den här gången. Sedan MÅSTE jag förstås lära mig att HÅLLA vikten! Jag är evinnerligt trött på att jojo-banta.

I dag har jag äntligen tagit itu med oordningen i nedre halvan av mitt ena vitrinskåp. Jag har tömt det helt, och dammtorkat hyllplanen. Nu är matbordet fullt med prydnads-saker, dockor mm. Jag ska ställa en del av dem prydligt på hyllplanen, och det som inte får plats ska få ligga i pappaskar. (Där finns inget som jag vill gallra ut.)

Nu är det ordning i vitrinskåpet! Tyvärr är jag tvungen att förvara några pappaskar där. Jag har fullt på alla andra ställen.

Det vore en överdrift att kalla mina prydnads-saker smakfulla (så när som på ett litet fåtal). Men kanske ovanliga, roliga och gulliga? Eller varför inte barnsliga! För det är många av dem.

Varför är jag så förtjust i nallar och dockor? Jag är ju ändå 67½ år. Hoppade jag över en bit av min barndom? Var jag tvungen att bli vuxen för tidigt? Jag vet inte, men riktigt normalt kan det ju inte vara... Å andra sidan så tycker små flickor, som Irina, att jag har jättefint!

Jag satte den lilla stegen på plats under mini-dörren i hallen. Trots att det blir lite mer svårstädat... Men där ligger redan en skarvsladd, så jag får använda hand-dammsugaren ändå. Längre fram vill jag snickra en lite bredare trappa, som passar bättre till dörren.

Det är mestadels grått i dag, fast emellanåt tittar solen fram.

Jag har inte hunnit lägga märke till det, förrän i dag. Men det snöade tydligen på de höga bergen, en bit inåt landet, när stormen Gloria härjade.

I dag har jag druckit en måltid, och ätit två. Totalt har jag fått i mig 3,6 gram kolhydrater. (Dessa få kolhydrater utgörs till 100% av grönsaker.) Jag ska försöka hålla mig under 5 gram per dag en period. Om jag inte går ner på en sådan diet, då är det något fel på min kropp. Det enda som återstår är att fasta. (Fast max 4 dygn, annars sjunker ämnesomsättningen.) Men jag SKA gå ner de här 4 extra kilona som jag har lagt på mig. Så det så!

20-01-26:

I dag skiner solen, och ska så göra hela dagen. Jag passade på att tvätta lakan, handdukar och en del kläder. Det "stora" hänger nu på tork på tak-terrassen, och resten på balkongen.

Förmiddags-rundan gick vi här i närområdet. De håller på att bygga ett fint staket där påfågeln och tuppen/hönan bor. Just nu är de instängda, eftersom det är öppet ut på gatan. Men det blir säkert desto finare sen.

Det är uppiggande med blommor i januari. Nedan kranskragar. Jag tycker bäst om de vit-gula.

Bygget på tomten bredvid går framåt. Nu har man rest byggnads-ställningar, så jag antar att man ska börja putsa fasaden.

Jag ser snön på det höga berget (Sierra de Aitana) härifrån. Att jag inte såg snön direkt när den hade kommit, beror förstås på att himlen var alldeles mulen då. Jag kunde knappt se det vita höga huset (Galle Rojo-Hotel Familia).

Nu när solen skiner så ser jag snön även inifrån mitt sovrum. Det känns konstigt att se både palmer och snö samtidigt... Men berget är 1558 meter högt, och ligger någon mil inåt landet.

Vår ramp är inte klar än, bl a fattas staket. Men det händer lite var dag, och den går att använda redan nu. Min rullstols-burne granne använder den förstås!

Jag började på en ny feel-good-bok i går.

När jag läste baksides-texten så trodde jag att den skulle handla om en gammal man. Fast han är "bara" 68 år, jämngammal med mig alltså. Jag har full förståelse för att ungdomar tycker att 68 är jätte-gammalt. Själv tycker jag att gammalt är "över 80". Men mycket handlar ju om ifall man är frisk och i bra form (även mentalt), eller skröplig. Major Pettigrew går med käpp, så han har nog inte tränat sin kropp tillräckligt. Eller så är det författarinnans bild av hur 68-åringar brukar vara. Hur som helst är boken trevlig!

Fotot nedan är från i går. Både hundarna och jag är mycket förtjusta i min Tomelilla läs-fåtölj! Jag tycker att det är särskilt skönt att sitta "på tvären" i den.

Jag har alltid ett glas vatten stående framme, som jag dricker ur många gånger per dag. För att det inte ska komma "skräp" i vattnet, så har jag ett litet silikon-lock liggande ovanpå glaset.

Men jag undrar så vad det är i vårt vatten, som gör de "svarta prickarna". På lockets undersida, och på "gallret" i diskhon, blir plasten missfärgad. Jag lägger båda i blöt då och då, och skrubbar, men fläckarna går inte bort. Vad det nu är, så har det satt sig inne i den mjuka plasten. Det ser både smutsigt och tråkigt ut! Men eftersom det inte går att tvätta bort, så kan det heller inte "smutsa ner" något annat. Men VAD kan det vara som gör att det blir så här? Någon som har utbildning i kemi, och vet (eller kan gissa)?

Jag fortsätter att hålla mig till "under 5 gram kolhydrater per dag", och hittills idag har jag fått i mig 0,4 gram. Nu ska jag se om jag har någon lax i frysen, annars får det bli omelett som huvudmål. I morgon ska jag väga mig. Då ger det sig om det har hänt något.

Nej, det är väl inte världens godaste huvudmåltid som jag åt i dag. (2-äggsomelett/äggröra med en massa olivolja och ännu mer kryddor + 3 ynka körsbärs-tomater.) Men i gengäld innehöll måltiden bara 2,1 gram kolhydrater. Även i dag har jag ätit 3,6 gram totalt. Man kan hålla så strikt diet en kortare tid, men på längre sikt behöver man mer grönsaker.

I dag la jag alla mina 21 glas-prismor på matbordet. (De måste ligga en bit ifrån varandra, annars trasslar de tunna trådarna ihop. Jag hade dem packade en och en i små plastpåsar.)

Det gick att spika in små x-nålar i persienn-kassetten. Nedan hade jag börjat, men sedan satte jag x-nålar mellan de redan uppsatta. (Så att fler prismor skulle få plats.)

Kommer ni förresten ihåg att jag putsade fönstret bakom/bredvid fåglarna bara häromdagen? Nu ser det ut som nedan. Jag la märke till det när jag flyttade undan fågelburarna...

Prismorna hänger i tunn nylonlina. Innan hängde de i en super-tunn variant (nr 1), men nu bytte jag till aningen grövre (nr 2), en fiskelina. Den supertunna trasslade nämligen oerhört lätt. Om fönstret var öppet och det blåste lite, så kunde 2 prismor sno ihop sig, så jag nästan inte kunde reda ut härvan efteråt. Det blir bättre så här (jag har ju öppet mot balkongen hela sommaren). Fast det andra var snyggare, får då syntes inte tråden.

Fen nedan gick sönder när jag skulle byta tråd. Glaskulan lossnade. Det är bara att limma fast den, men jag la undan fen - för alla mina prismor skulle ändå inte få plats.

Men 17 av de 21 kunde jag hänga upp. Nylonlinorna hänger på var sin x-nål, men för säkerhets skull satte jag en tejp-bit under var nål, för att hålla in linorna mot väggen. Annars skulle en häftig vindpust kanske kunna blåsa ner prismorna. Så här blev det:

Nu var solen på väg ner, men det hann ändå bli många små "regnbågar" här och var i rummet. Jag tycker att färgerna är så vackra.

På de 2 fotona nedan kan ni se, att det blev mycket rymligare kring matbordet, när jag flyttade bort Kallax-hyllan som stod på golvet. Nu kan man lätt gå runt om matbordet.

Sedan jag flyttade hyllan med vattenkokaren och hushållsrullen, så har jag tyckt att det såg så oerhört tomt ut bakom spis-hällen. I dag satte jag dit en sådan där glas-"bricka" som man ska täcka spishällar med. (Den tål ju fettstänk mm.) Nu tycker jag att det ser mycket "gladare" ut. Och jag kan ju inte gärna ha tomt just där, när det ser ut som det gör i resten av lägenheten.

20-01-27:

I morse vägde jag 53,6 kg - så nu har det lossnat. Strikt diet lönar sig! Mannen nedan ser ut att hålla sig smal, fast han påstår att han inte lever hälsosamt. Det är troligen därför han klarar sig ändå. Det är många sjukdomar som följer på fetma. Jag vill inte ha dem!

I natt ca 04 råkade jag smälla till strömbrytaren till taklampan med handen. Den sitter jättedumt ovanför sängen. Jag har haft en tejp på den, för att den ska hålla sig i läget av, men den har tydligen trillat av. (Jag satte dit en ny i morse.) För det är klart att jag blev klarvaken. Tyvärr kunde jag inte somna om igen förrän ca 05:30. Eftersom det verkar dröja evigheter tills jag får råd att köpa en ny sängstomme med gavlar, så borde jag försöka fixa en sänggavel i alla fall. Ikea säljer för 50 €, secondhand-affären härintill likaså. Men kanske jag skulle kunna göra en själv, för att få ner kostnaden?

Gråsparvarna brukade dricka vatten ur min vattenkanna. Nu har jag lagt en sten över öppningen, för att göra min balkong aningen mindre attraktiv.

Linus och Lina sitter ofta tätt tillsammans. Det ser gulligt ut!

Kerstin var och hälsade på oss i dag. Vi fikade (jag åt dagens huvudmål och hon drack te), och pratade. Och så passade Kerstin förstås på att byta böcker. Precis som jag har hon svårt att klara sig utan att ha något att läsa. När hon hade gått gick hundarna och jag ner på El Paseo.

Jag bar Stella drygt halva sträckan, men på de här fotona går hon själv.

Boken jag läser utspelar sig i Sussex (i sydöstra England). Där har jag aldrig varit, så jag googlade lite. Det ser trevligt ut där, särskilt i de små städerna (bl a Rye). Jag skulle gärna åka dit någon gång, men gissar att det aldrig kan bli av. Orten där Major Pettigrew bor verkar inte finnas i verkligheten. När jag googlar på namnet så kommer bara boken upp.

Jag borde skapa en Sparad dagbok 61, eftersom nr 60 är full. Men just nu har jag ingen lust. Så ni får stå ut med att skrolla...

20-01-28:

I dag har jag varit inne i Alicante. Först tog jag Tram till Marq-Castillo, där jag bytte till Linje 2. Jag åkte till det stora sjukhuset Hospital General Universitario de Alicante. Jag hade ju fått ett papper där det stod att jag skulle kunna få opererat mitt åderbråck via den privata sjukvården (gratis), eftersom kön till operation på det allmänna sjukhuset är ett helt år. Det vill jag förstås! Jag skulle inte stå ut en sommar till.

För att kunna bli opererad privat så var jag tvungen att antingen skicka tillbaka pappret med rekommenderad post, eller att lämna det i receptionen på sjukhuset. Jag valde det senare. Jag skulle kryssa i några rutor, och skriva under, men jag begrep inte riktigt vad det stod vid "kryss-rutorna", och om jag skulle kryssa i alla. Den trevlige mannen i receptionen förklarade, fyllde raskt i allt åt mig, och sedan behövde jag bara skriva under. De ska ringa mig från sjukhuset när det blir dags för operation.

På vägen tillbaka klev jag av Tram vid Plaza Mar 2. Jag har ju inga pengar, men när jag ändå åkte förbi så... Det är ju alltid kul att titta runt lite. Jag hittade en del trevligt och billigt på kläd-rean, bl a några snygga tröjor, men jag köpte ingen.

Och så tittade jag länge i djuraffären, där de även har levande hundvalpar. Ursöta! I dag en liten malteser och en ännu mindre pomerian.

Jag skrev fel på bilden ovan! Affären heter Comotu (como tu = som du). Där tittade jag på lyx-utbudet av halsband och selar. Jag frågade vad de kostade, och expediten sa mellan 20 och 35 €. 

Om jag hade varit rik så hade jag kunnat köpa var sitt halsband åt Stella och Nellie, när de fyller år (20/2 resp 15/4). Stella klär i vitt och Nellie i rött... Fast de har redan tämligen gott om halsband och selar, även i nämnda färger. Så det får vara. Tänk på 70-talet, när hundar bara hade 1 halsband var (och selar samt kläder fick special-importeras från USA). Marknaden har vuxit!

I affären Loja do gato Preto (= "svarta katt-butiken" på portugisiska) hittade jag skylten nedan.

Jag har aldrig sett riktigt blå ost tidigare. Men det hade de hos Alcampo. (Och bakom den blå skymtar en röd.) Ingendera ser god ut. Själv köpte jag en bit Gouda-ost med kummin, som jag vet är god. Ost ingår i min tuffa diet, och något gott vill jag unna mig.

Men sedan handlade jag faktiskt några små klädes-plagg, nämligen 3 par strumpor på Calzedonia. Det var extrapris på färgerna de hade hemma. Eftersom jag har storlek 34/36 så tillhör de barn-kollektionen. (Men det finns likadana i dam och herr.) Strumporna stod faktiskt på min inköpslista. Mina annars så sköna Skechers-skor "äter" ju strumpor (hälen), så jag har fått slänga 2 par redan.

Den här sortens strumpor/sockor är de skönaste jag har använt. De är gjorda i 95% bomull. Resåren sitter bra utan att skära in. Men det bästa av allt är att de saknar en skavande söm över tårna. De är helt släta där. Mycket skönare än "vanliga" modeller!

När jag sedan väntade på Tram som skulle ta mig till Marq-Castillo, så passade jag på att fotografera av kartan. Stationernas namn kan man se på skyltar överallt, men sällan tillsammans med en karta så man ser var exakt de ligger. Kartor sitter bara vid stationerna. Här nedan syns att de båda stora köpcentrumen Vista Hermosa och Gran Via inte ligger så långt från varandra. Kliver man av Tram vid station Bulevar del Pla så kan man ganska lätt gå till båda. (Om man inte är alltför lat.) Det går att åka buss också (då från t ex Mercado), men det kostar ju extra.

Det var länge sedan jag besökte Vista Hermosa (där bl a butikerna Jysk, Maisons du Monde och Casa ligger, samt Media Markt och Leroy Merlin). Nästa gång jag blir stadd vid kassa, så åker jag gärna dit! Särskilt bra tycker jag om Maisons du Monde. Där har de sängstommen som jag allra helst vill ha. Men också en massa annat fint (allt från prydnader till möbler).

De små "regnbågarna" får jag bara se sent på eftermiddagen/tidiga kvällen, när solen står lågt. Och till sommaren får jag inte se några alls. Men jag vill inte riskera att skrämma fåglarna, därför måste prismorna hänga ganska högt. Jag får passa på att glädjas av de vackra färgerna nu, vintertid.

Avslutningsvis några kloka ord:

20-01-29:

I dag har vi underbart väder! Min termometer i skuggan har visat 22,0° som mest. Nej, jag har varken behövt jacka eller vantar, när vi har varit ute på våra promenader.

Det går framåt med bygget. Men jag börjar ändå tvivla på att det blir inflyttnings-klart till sommaren. Kanske det dröjer till hösten?

Stången (som flaggorna ska sitta på) står snett. Den måste kommunen rätta till. Från Tram såg jag (i går) att en sådan här stång låg ner, på Playa Muchavista.

När det är varmt och skönt så går vi längre promenader. Ja, i alla fall Nellie och jag. Stella blir buren ganska mycket...

Reparation pågår. Som vanligt 1-2 som jobbar, och 1 som tittar på...

Vi mötte Lola och Mateo, och satte oss tillsammans på muren en stund och pratade. Det var SÅ skönt i solen. Lola sa att det ska bli 25° till helgen. Gärna för mig!

När det är varmt så öppnar jag 2 av de 3 fönster-dörrarna till balkongen. Det tycker fåglarna om. De kvittrar mera, särskilt Mio ifall gråsparvarna svarar.

Nedan min lilla bougainvilla-stickling. Visst ser det hoppfullt ut! Eller borde jag kanske säga "knoppfullt"?

Jag tyckte att det såg tomt ut på matbordet, med bara den lilla ljusstaken. Så i dag tog jag bort duken, och satte i stället dit en vas med en blombukett i. Jo, det är klart att det är konstgjorda blommor, men jag tycker det är fint ändå. Jag har 7-8 olika buketter att växla mellan, de flesta rosa, eller med rosa inslag. Hittills har jag inte hittat en enda blom-affär här i trakten, där man kan köpa snittblommor styckvis. Annars föredrar jag förstås levande blommor. Å andra sidan hade jag inte haft råd att köpa en bukett i veckan. Så konstgjorda duger bra till mig.

Jag byggde flera dockskåp till mina barn när de var små. Bl a ett 2 meter brett till deras Barbie-dockor, ett annat i två våningar med svängd trappa, ett i vanlig dockskåps-storlek (skala 1:15) med många rum och avtagbart tak, och så det lilla dockskåpet nedan (också skala 1:15). Det har stått många år i mina barns pappas förråd, men nu har Linda tagit hem det till sig. När Alva blir lite större så ska hon få leka med det.

Dockskåpet har jag gjort från grunden. Jag har dock köpt färdiga fönster och dörrar (utom takfönstret som jag har gjort själv), samt "takpannor", "innergolv", tapeter mm som pappers-ark. Dockorna är färdigköpta, samt flera av möblerna (som jag dock har målat och/eller klätt om). Framsidan är borttagbar, och dockskåpet har belysning. Linda mailade några foton i dag. Jag ser att taklamporna hänger snett, och att det är lite annat som ska justeras. Men Linda hann inte mer, för Alva vaknade. Dockskåpet byggde jag för en ensamstående mamma med ett litet barn. (De andra för familjer.) Men detta passar ju Linda och Alva perfekt!

Bananerna i skålen på soffbordet har jag gjort av cernit-lera. (Lampan, som ska stå på pianot, ser ut att ha trillat ner.)

Barnet sitter förstås i barnstol, och pyttesmå virkade grytlappar hänger över spisen. Lägg märke till att det finns golvlister (av balsa-trä) i alla rum.

I mina hobby-lådor har jag ett påbörjat tittskåp (i skala 1:12) som jag ska göra färdigt någon gång. Där ska en ensamstående kvinna med hund bo. Jag gillar att pyssla!

I kväll börjar min spanska, efter ett långt uppehåll. Det ska bli kul att träffa alla igen! Fast jag gillar inte riktigt att det är på kvällen (18-19/20). Å andra sidan kostar det 5 € per termin, och lärarinnan (Conchi) är utbildad lärare.

20-01-30:

Grattis på födelsedagen,

Vi har alldeles underbart väder i dag! Solsken och 22°! Vi var ute så länge på vår förmiddags-promenad, att den även blev en mitt-på-dagen-promenad.

Nedan 2 formklippta benjamin-fikusar. Tänk att de som växer utomhus klarar sig så bra, och ständigt är fina. När jag inte lyckas något vidare med mina som jag har inomhus... (I Sverige lyckades jag alltid med dem.)

Det ligger massor med tång på stranden. Och så fattas det sand. Det lär dröja innan stranden blir sig lik igen.

Rätt som det var mötte vi Trisha, Tony och lilla Daisy. Lustigt, för jag skrev i går till Trisha - att det var så länge sedan vi sågs.

Nedan är inte lilla Daisy alls arg, fast det ser ut så. Hon ler(!) mot mig. Hon har lärt sig att när människor hälsar på vänner, då visar de tänderna - så det gör hon också. Jag har aldrig sett någon annan hund göra så.

Vi satte oss vid ett bord på en utomhus-servering, och "fikade". Tony bjöd. (Jag drack vatten, och hundarna fick smaka.) Vi satt länge och pratade och hade trevligt. Jag märker hur dålig min engelska har blivit. Spanskan börjar tränga ut den. Men Trisha förstår ju spanska, så det är inga problem om jag blandar lite. Trisha oroar sig för hur Brexit (som träder i kraft i övermorgon) kommer att påverka henne. Hon är ju brittisk medborgare, men resident här i Spanien sedan väldigt många år. Fiona ska kolla upp det åt henne. (Det är ju praktiskt att ha en dotter som jobbar som juridiskt ombud.)

Efter en lång pratstund så gick vi hem igen. Stella gick nästan hela vägen i dag, men så fick hon ju vilopaus halvvägs. Det blir nog en lite längre runda även i eftermiddag. Det gäller att passa på. Det är trots allt fortfarande januari.

Vi har suttit (och legat) en del på balkongen i eftermiddag. Det är så skönt i solen! Jag har också passat på att pyssla om mina växter. Jag ser att den vinröda bougainvillean (den längst till höger) börjar få små skott på flera ställen på stammen.

Den mittersta har fortfarande bara blad på en enda kvist, och på den "vänstra", den som har allra finast färg, syns inget liv alls. Men jag ger inte upp. Jag hoppas att det kommer några skott, för jag vet ju att den inte är död. Blyblomman börjar få fler blommor.

Ovan, pelargonen på balkongen. Nedan, den precis likadana som växer inomhus. Villkoren är tydligen orättvisa. Jag ska nog flytta ut den som står inomhus...

Sagt och gjort. Visst är det skillnad på storleken och antalet blommor! Jag köpte båda samtidigt i höstas...

Fåglarna skräpar ner en hel del, men de är trevligt sällskap!

20-01-31:

Även i dag har vi underbart väder. Promenaderna är SÅ sköna! (Jag stängde av alla mina element i förrgår - så jag sparar pengar också.) I dag gick vi åt andra hållet (= söderut) på El Paseo. Stella ville mest bli buren, men Nellie gick raskt.

Hur jag än tittar och tittar, så kan jag inte se att Sierra de Aitana (vänstra berget) är högre än Puig Campana (högra berget). Från El Paseo ser det ut att vara precis tvärt om. Och faktum är att jag inte riktigt förstår varför. Det borde ju ha något med "luft-skikten" att göra, och/eller vinkeln - men vad och hur?

Nu har min vikt hållit sig kring 53,3 kg flera dagar i rad. Men jag kan inte banta hårdare - det vore inte hälsosamt. Jag funderar faktiskt på att varva dagar med fler (15-20) och färre (4-7) gram kolhydrater. Dessutom borde jag emellanåt äta större portioner (mer normala). Detta för att kroppen inte ska ställa in sig på svält, och sänka ämnes-omsättningen.

Ovan och nedan - I dag har de monterat det långa räcket vid vår ramp. Nu återstår räcket som ska sitta på väggen, och sedan tar jag för givet att det vita ska målas i samma färg som väggarna. Men därefter bör det vara klart. Det ser ut att bli jättebra!

Fotona nedan är tagna från Avenida Alcoy, där den precis har svängt västerut.

20-02-01:

Solen skiner och det är 21,2° nu kl 12. (Det ska bli varmare, 25° enligt prognosen.) I morse gick Nellie och jag en promenad själva. (Då går vi riktigt raskt, fast vi stannar när Nellie vill nosa eller kissa.) Stella ville inte gå ur sängen. När vi kom hem öppnade jag balkongdörren, och Stella la sig bums i solen. Hon får ju frisk luft i alla fall...

Jag inspekterade som vanligt mina bougainvilleor. Och nu tror jag faktiskt att jag ser (med läs-glasögonen på) en liten antydan till grönt på bougainvillean som ser död ut. Ännu är det pyttelitet, bara ca 1½ mm, men jag tror att det är ett blivande skott. Det vore toppen i så fall.

Jag gick till Lidl i förmiddags. På inköpslistan stod toalett-papper, avokado och kyckling, vilket jag också köpte. Men sedan köpte jag dessutom en liten primula (för 99 cent), fast jag bör hålla i slantarna. Men de lyser upp så fint de veckor de blommar.

Min bukett och ljuslykta har jag ställt på en liten bricka, så det ska mer samlat ut. Men när jag tänder ljuset får jag förstås flytta det, ur brand-säkerhets-synpunkt.

Nu säljer Westwing rena dröm-resväskan för små pojkar. (Ridaz: Maserati.) Kanske inte den mesta praktiska väskan - men fin.

De säljer en rolig skål också (i guldfärgad aluminium).

Jag läste ut Major Pettigrews sista chans i går. Det var en trevlig bok, även om huvudpersonen tidvis var lite mesig. (Han bättrade sig dock i  slutet av boken.) Fördelen med den här typen av feel-good-böcker är att de varar ett tag. De är inte så spännande att jag bara måste läsa 1 kapitel till fast det är läggdags (som lätt blir flera kapitel). Nu har jag läst några kapitel var kväll, i lugn och ro. Jag bör inte välja ut en ny bok med en gång. Jag har ju så mycket annat jag borde göra...

I dag bara måste jag skapa ytterligare en sparad dagbok, men jag måste städa också! Fast jag ska förstås passa på att vara ute med hundarna i det fina vädret.

I dag har jag äntligen invigt min nya vattenflaska. I dag skulle vi gå långt, och det är varmt ute - och då behöver hundarna vatten-pauser. Flaskan fungerade perfekt, så den kan jag verkligen rekommendera. Den håller 100% tätt (jag bar den liggande i dag), och det är jättebra att man lätt kan hälla tillbaka i flaskan, det vatten som hundarna inte har druckit upp. Det enda jag har emot flaskan, är att den känns stor att bära med sig. Små chihuahuor hade klarar sig med en hälften så stor... (Se: https://www.hundtillhund.se/produkt/hundvattenflaska-med-knapp/)

Med 2 koppel att hålla reda på, så kunde jag inte ha flaskan dinglande i handen. Jag tog min midjeväska i dag. Flaskan fick precis plats i det stora facket, och kameran i det lilla.

Som vanligt numera, så ville Stella bli buren drygt 3/4 av sträckan. Då har det sina fördelar att ha midjeväska. Jag bär Stella helt på ena armen, men hon kan vila bak-tassarna (och rumpan) på väskan - och sitter aningen bekvämare. Samtidigt avlastas min handled. Stella väger bara 1,9 kg, men om jag bär henne långt så blir jag ändå trött - framförallt i handleden.

Sedan tog jag ett foto snett nedåt (utan att kunna se hur det blev), för att visa hur duktigt Nellie går hela sträckan. Fast det fotot blev inte så särskilt lyckat, som ni ser. Förresten kan jag berätta att man inte bör ha fleece-tröja på sig när det är 25° ute... (Jag hade i alla fall sandaler.)

På muren nära Alehop tog vi vatten-paus. Det var då jag konstaterade att flaskan fungerar bra. Jag lyckades dock inte fotografera när Stella drack. (De turades om.) Det är svårt att hålla både kamera, och vattenflaska, och hundarnas koppel - samtidigt.

Precis när hundarna hade druckit klart, så kom Josefina körande med Kiko. Hon ville bums ha en likadan vattenflaska, fast en blå. Men jag sa att jag inte ska beställa något just nu, och att jag dessutom inte har hunnit kolla upp om de skickar till Spanien. Men längre fram kanske?

Det är bara 16-17° i havet nu, men när det är så här varmt i luften så badar folk ändå. Och inte såg de ut att frysa...

På hemvägen träffade vi Inka, och pratade en stund. Det är alltid trevligt att ses.

I dag började jag på en ny månads-mapp till mina foton. Jag kunde då konstatera att det i januari månads foto-mapp finns 1052 foton. Det är ju inte konstigt att jag sliter ut kameror på löpande band. (Jag har ju tagit fler än dessa, men slänger alltid de sämsta.)

Oj! Den digitala elräkningen kom nyss. Den är på hela 124,33 € - och jag hade bara budgeterat 65 €! (Det blir kris, nu fattas jag 60€! Tur att jag bantar.) Men så har ju januari varit ovanligt kall - och jag har unnat mig att ha alla elementen på. (Det borde jag kanske inte ha gjort? Men det är så jobbigt att frysa!) Detta är den högsta elkonsumtion jag har haft sedan jag flyttade hit.

Jag äter för lite om dagarna. Nu har jag vant mig vid att bli mätt på små mängder. Det kan ju tyckas vara bra när jag bantar, men det är det inte. Det handlar om hälsa också - att få i mig tillräckligt mycket näring. Det är ju viktigare än viktnedgång. Det viktigaste är ju att vara frisk, och må bra! Men jag har svårt att hitta en bra balans! Jag har måttliga ätstörningar. (Jag går aldrig över gränserna till aneroxi eller bulemi.) Ändå är det svårt att hitta en lagom-nivå.

Nedan dagens lunch... (Jag hade i alla fall hällt lite extra olivolja på tonfisken.) Nu när jag är väldigt strikt med kolhydraterna, så blir det bara små mängder grönsaker. För lite för att vara bra på sikt. Jag bör nog öka på lite... (I morse vägde jag 53,0 kg, så jag måste bara gå ner 3 kg till. Det är egentligen inte jättebråttom. Fast helst vill jag vara lagom smal till nästa vecka...)

I kväll har jag suttit och läst i min spanska heminrednings-tidning El Mueble. Tidigare tittade jag mest på bilderna, men nu läser jag mer av texterna. Fast jag får ha mitt lexikon till hands, för det är långt ifrån allt jag förstår. Men genom att läsa, så lär jag mig förstås mer. Och ämnet heminredning intresserar mig mycket.

Det här numret handlade mycket om sovrum och kläd-förvaring. Jag hittade en liten intressant notis, i ett avsnitt som handlade om hur man ska sova gott. Det står att efter Japan är Spanien det bullrigaste landet i världen! Där ser man!

I sovrummet nedan har man garderober på sidorna av sängarna, skåp ovanför, och en fast sänggavel med hylla ovanpå. Skåp ovanför sängen skulle passa väldigt bra i mitt sovrum. Särskilt om Ikea har liknande som mina garderober (fast väggskåp för kök). Utrymmet ovanför sängen är 110 cm. Ett skåp där skulle rymma en hel del. Kanske alla filtar, kuddar mm som jag nu har i garderoberna? Om jag hade haft pengar, skulle jag gärna köpa 2 skåp (ett 50- och ett 60-centimeters).

Till vänster visas lagom mycket garderobs-utrymme för 1 person. Jag har så mycket utrymme som på den högra bilden, ändå får jag inte plats med allt. Jag har jättetrångt i garderoberna! Nu har jag visserligen lakan, kuddfodral, dukar, handdukar, filtar, kuddar, strykjärn, strykbräde och en del annat i garderoberna - inte bara kläder. Dessutom har jag fortfarande 3 olika klädstorlekar (särskilt på långbyxor).

Kanske det är dags att gallra kläder igen? Som det är nu så blir det ingen riktig ordning - fast jag har lagt och hängt allt prydligt, och viker alla liggande plagg efter en mall. Men det blir oordning när jag måste stapla plagg ovanpå det som ligger i ordning, och klämma in för många galgar på garderobs-stängerna. Jag har för mycket i garderoberna! Så är det...

Om jag hittar upphängnings-beslagen till mina Förhöja-hyllor, så ska jag försöka få upp dem på väggen nedanför telefonen och barometern. (I samma höjd som skåpet.) Där får de precis plats. Ikea har skickat bild på beslagen, så nu vet jag vad jag ska leta efter. De bör ligga i den fasta garderoben i sovrummet. Jag ska leta i morgon. (Om jag inte hittar dem så lovar Ikea att gratis skicka nya. De har bra service!)

20-02-02:

Nej jag har varken dammsugit, våtmoppat golvet, eller letat fram beslagen. Jag har gjort annat. I förmiddags rensade jag ut en del saker ur mina köks-skåp, bra saker - men som jag inte får plats med. Erik tar gärna emot dem. Jag ska kolla i mina besticks-lådor, om det finns något mer jag kan avvara, för där är också trångt. Som överallt annars, i min lilla lägenhet. Men jag är väldigt glad för min lilla bostad! Jag trivs jättebra här.

När jag häromveckan beställde valptränings-mattor till hundarnas toalett, via en djur-webb-shop (https://www.miscota.es/), så köpte jag också 2 leksaker till Lina och Linus. Den översta, med något de kan vässa näbben på i mitten, lägger jag undan så länge. En ny sak räcker.  

Den andra, stor och spännande, hängde jag i dag in i buren. Det är en urholkad kokos-nöt med spännande material både inuti och ovanpå.

När jag precis hade satt in den, så tyckte fåglarna att den var lite väl stor och spännande. Kanske farlig? De har ännu inte vågat sig fram för att undersöka den, men det kommer de att göra. Bara de inser att leksaken är ofarlig.

I eftermiddags träffade jag Lena H, som kom tillbaka från Skåne (efter en hel månads vistelse) i går. Vi satte oss på en servering vid El Paseo, och uppdaterade varandra. (Även i dag blev det vatten åt bantaren.) Lena hade mycket spännande att berätta. Och som ni ser så har hon klippt håret en bra bit. Jag tycker att hon passar väldigt bra i sin nya frisyr, självfallet kommer fram.

Själv kanske jag klipper mig (rejält) framåt sommaren? Det är mer lättskött med kort hår. (Fast det blir dyrare, eftersom man måste gå och få det klippt oftare.)

Hemma igen så kan jag konstatera, att Lina och Linus fortfarande håller sig på behörigt avstånd från sin nya leksak. Kanske de vågar undersöka den i morgon? När de väl vågar, så tror jag att de kan få mycket kul med den.

Jippie! Norwegian har ändrat sina regler. Nu får man ta med hundar i kabinen på resor inom EU! Bra! Då kan jag resa med Norwegian varenda gång i fortsättningen! De är de enda som flyger direkt Alicante-Köpenhamn numera. (Djurvänliga Vueling mellanlandar i antingen Madrid eller Barcelona.) Jo Ryanair flyger också direkt, men dem åker jag bara med i yttersta nödfall. De tillåter inte djur överhuvud taget, och sådana bolag bojkottar jag i görligaste mån.

20-02-03:

I går unnade jag mig en liten lyxmåltid (yoghurt + blandade frön + 5 gram hackad 90% choklad). Supergott! (Jag rör förstås om innan jag äter det.) I morse vägde jag 52,7 kg, så det går åt rätt håll.

Nu börjar ljus-inställningen på kameran fallera. Det vänstra fotot tog jag i går (på den lilla "regnbågen"). Det var ljust i rummet (som på högra fotot), och krukan lyste vit. Jag tog 5 olika foton - men alla blev på tok för mörka. Suck! Nu kanske jag bara kan ta foton i solsken?   

Jag experimenterade lite med håret i går, framför badrums-spegeln. Jag satte upp det med en klämma för att se hur jag skulle se ut i kort hår. Det är ungefär den hår-längden jag vill ha, som det ser ut att vara på det högra fotot. (Ca 18 cm uppe på huvudet, halvvägs för öronen, och några cm ner på nacken.) Kanske jag klär bättre i långt? Men det är mycket bekvämare med kort! Jag kan fundera tills det börjar bli varmare ute. Det tar ca 20 minuter att klippa det kort, men 4-5 år att låta det växa ut igen - så det gäller att jag är säker på vad jag vill.

På hemväg från gympan gick jag inom Ferrokey, och hämtade min rulle "fågel-skrämmar-band" = Scarebirds Flash Tape = Espantapájaros. Hemma igen klippte jag av några bitar och knöt fast i de små spaljéerna. De fladdrar i den svaga vinden, och kastar reflexer åt alla håll. Hoppas nu att banden håller fåglarna borta! (För vackra är de ju inte, och de kastar reflexer in i vardagsrummet också.)

Det ser ut att vara fint väder i Sverige också, men det skiljer en hel del i temperatur - jämfört med i El Campello.

20-02-04:

Ännu en underbar dag! Jag har gått barfota i sandalerna, och varit klädd i kortärmad T-shirt - utan att frysa det allra minsta lilla. Men fr o m i morgon ska det bli svalare, och dessutom risk för regn.

Förresten så fungerar mina fågel-skrämmar-band utmärkt. Jag har inte haft en endaste gråsparv på balkongen sedan jag satte upp dem. Det känns nästan lite tomt efter dem, men mest skönt. Nu får växterna vara i fred, och jag slipper en massa fågel-bajs överallt.

I förmiddags gick Lena och jag till Ajuntamiento. Lena skulle folkbokföra sig här i El Campello. (Empadronamiento.) Det skulle hon egentligen har gjort för länge sedan, men så har det kommit en massa emellan. Tyvärr var det 1 papper som Lena inte hade med sig. Det var lagfarten på lägenheten, men det skulle ha gått med en elräkning också. Däremot hade Lena köpe-kontraktet med sig - men det dög inte. Vi ska gå dit i morgon igen, efter min gympa. Vad Lena egentligen vill ha, är sjukvårds-kort, men det kan man bara få om man är folkbokförd här.

Sedan gick vi till Centro Salud (vårdcentralen). Lena hade hoppats att de skulle kunna skriva på ett papper från svenska Försäkringskassan där, men det kunde de inte. Vi måste beställa en tid på Instituto Nacional de la Seguridad Social (Spaniens motsvarighet till FK). Utan påskrift kan Lena varken få sitt blå EU-kort, eller sitt spanska SIP-kort. Och bådadera är förstås viktiga! Jag tog hand om lappen, eftersom jag både pratar och läser/skriver bättre spanska än Lena. För att få prata med någon på INSS, så måste man beställa tid.

Jag ringde, men möttes av en telefonsvarare som bad mig beställa tid via webbsidan. (http://www.seg-social.es/wps/portal/wss/internet/Inicio) Där var det en hel del att fylla i. Lenas NIE-nummer hade jag. Men när jag kom till mobilnummer (obligatoriskt) så gick det inte att skriva in Lenas svenska (som hon använder). Jag fick fylla i hennes spanska (fast hon normalt aldrig använder den mobilen). Därefter fick jag svara på en fråga (så webbsidan skulle förstå att jag inte är en robot), och så klickade jag på "nästa". På nästa sida stod det "tekniskt fel, försök senare"...

Jag försökte några gånger till med lite mellanrum, och till slut kom jag vidare. Men då visade det sig, att det inte finns några lediga tider alls i Alicante. Däremot skulle vi kunna få tid i Villajoyosa eller Jijona, och till båda orterna är det ju en bra bit. Till Villajoyosa kan man i alla fall ta sig med Tram, men ändå.

Då provade jag att ringa igen. Jag fick prata med en annan telefonsvarare, och skulle knappa in allt mellan Lenas NIE-nummer, vårt postnummer, och vilket ärende vi hade. Till slut sa rösten att på kontoret närmast El Campello (= Alicante) har de inga tider alls. Rösten hänvisade till webbsidan. Jag ska kolla med Lena om hon är beredd att åka till Villajoyosa. Fast vi vet ju inte hur lång väntetid det är där. Och Lena skulle egentligen behöva få den där påskriften inom 1 vecka. (Hon skulle då samtidigt bli inskriven i det spanska sjukvårds-systemet.)

Tja, jag får ju öva mig mycket på spanska i alla fall. Jag känner att jag kan mer nu än för ett år sedan. Men fortfarande talar jag så knackligt så, och pratar spanjorerna snabbt (som de älskar att göra) då hinner jag inte förstå.

Lina har gnagt ganska mycket på repet som kokosnöt-leksaken hänger i. Leksaker för fåglar brukar hänga i metall-kedjor, så jag har undrat lite.

Jag fotograferade henne när hon gnagde. Nu har jag listat ut, att det är när jag tar foton på nära håll - som kameran gör dem mörka. Fotona ovan och nedan är tagna under precis samma ljus-förhållanden - och ni ser hur olika ljusa de blev. Jag måste alltså sluta att ta närbilder.

Jag får göra som jag gjorde med fotot nedan i stället. Jag tog det på håll, beskar det rejält, och fick på så sätt en "närbild". Men oftast blir det suddigare då...

I dag trillade kokosnöt-leksaken ned. Snöret är helt avgnagt...

Jag har inte gjort något, säger Lina...

En tragisk berättelse om en 94-årig svensk kvinna, som fortfarande letar efter sin son som försvann i Spanien 1948: https://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.15062.html

Och så kan jag konstatera att jag borde sova 7-8 timmar var natt. Det skulle jag väldigt gärna vilja göra, och jag ligger oftast i sängen minst 9 timmar. Tyvärr har jag lite insomnings-svårigheter, sedan vaknar jag av alla värme-vallningarna, och så är jag lätt-väckt dessutom. Så det är ytterst sällan som jag vaknar utvilad. Det är synd, när jag har så gott om tid för att sova. Jag hoppas att ni sover bättre - för sömnen är väldigt viktig för hälsan! 

Lite bantnings-statistik (som ni kan hoppa över om ni vill). Jag hade i morse bantat precis 10 dagar på färre gram kolhydrater än tidigare. I snitt har det blivit 7,0 gram per dag. På de 10 dagarna har jag gått ner 1,0 kg. (Fast i går vägde jag 4 hg mindre än i dag.) I dag har jag ökat på kolhydraterna en aning (bl a 5 stora hallon), och jag ska nu övergå till att hålla mig kring 15 gram per dygn igen. Vi får väl se om viktminskningen stannar av igen, eller ej.

Jag har inte hittat vägg-beslagen till Förhöja (fast jag har letat och letat - och har alla andra Ikea-tillbehör i den fasta garderoben). Så jag beställde nya från spanska Ikea. Hoppas de kommer snart.

20-02-05:

I kväll ska jag på min spansk-kurs. Efter marknaden gick jag inom Centro Social och betalade årsavgiften till föreningen Asociación de Mayores (i år 15 €). Avgiften måste jag betala för att få vara med på spanskan. Men jämförelsevis är det en väldigt billig kurs.

Linda bidrar med tipsen nedan (som ursprungligen kommer från en graviditets-app).

20-02-06:

Så när som på att jag sov uruselt i natt, och alldeles för få timmar, så har dagen börjat bra. Dels visade vågen 52,5 kg, och dels finns det nu många små skott på min favorit-bougainvillea (den som har sett död ut). Och eftersom gråsparvarna håller sig borta, så ska skotten kunna växa till sig.

Fast eftersom det nu är lite kyligare ute (nu mitt på dagen: 16,5°), så har jag fått sätta på 2 element igen - för att inte frysa inomhus.

Vi borde inte ha gått ner till havet, nu på sena eftermiddag när El Paseo ligger i skugga. Jag frös, trots täckjacka och handskar. På stranden låg 2 unga kvinnor och solade, endast iförda bikini-trosor. De låg visserligen i solen, men ändå. Turister?

Jag har börjat läsa en ny bok i kväll. Det är inte precis någon feel-good-bok, men den är gripande och intressant. När jag läser den här typen av böcker, då är jag alltid glad att jag är född i Sverige (som i alla fall är ett nästan jämställt land).

20-02-07:

De ringde i dag från Hospital Vithas i Alicante. (Det ligger nära Tram-stationen Marq-Castillo.) Det är där de ska operera mitt ben. Jag fick en tid på torsdag (den 13:e) på morgonen. Tiden är för konsultation samt blodprov. Hoppas att de sen ger mig en operationstid snarast.

På tisdag ska jag till min egen läkare här i El Campello för recept-förnyelse. Jag beställde nyss tid via deras webbsida http://www.san.gva.es/solicitud, enkelt och smidigt. (Man bara knappar in sitt SIP-nummer (SIP = sjukvårds-kortet), födelsedatum, samt önskad dag och tid - så får man den närmaste lediga.)   

Citat:

Jag mötte en kvinna som berättade att hon pratar med sin katt. Precis som om den skulle förstå vad hon säger. Inte riktigt klokt. När jag kom hem så berättade jag det här för min hund. Och som vi skrattade!

20-02-08:

I dag träffade jag (och hundarna) Katarina. Vi gick fram och tillbaka längs El Paseo, och pratade under tiden. Det är alltid trevligt att träffa Katarina! Hon är intressant - och rak! (Hon och hennes man är bara här en kort period, så i dag var enda gången vi kunde ses.) Som ni ser var jag klädd i jeans och täckjacka. Katarina var barbent i kjol... Fast jag knäppte upp jackan, och tog av mig handskarna. (Min termometer visar 16°, men det känns förstås varmare i solen.)

Det finns ett nytt slott på stranden. Jag såg bara "slottsbyggaren" bakifrån, men tyckte inte det såg ut som mannen som bygger så tjusiga slott. Slottet nedan är jättefint, men "tegelstenarna" är i större skala (fast det kan bero på sand-kvalitén). Slottet är heller inte byggt på det vanliga stället. Är detta en annan "slottsbyggare", eller samma? Jag får titta noga en annan gång.

Jag läste ut boken Skändad i går. Boken är lättläst, intressant och gripande.

20-02-09:

Hundarna och jag gick vår morgon-promenad här i området, och vi kommer att gå övriga promenader här också. Det är för mycket folk på El Paseo på söndagarna.

Sedan gick jag till söndags-marknaden själv. Nu i februari börjar de sälja pelargoner igen. Jag köpte 3 (men betalade för 2 = 4 €). Nu har jag sammanlagt 6 stycken, och alla står utomhus. Det blev fint med alla de olika rosa nyanserna tillsammans. Bara om jag hittar en rosarandig pelargon (en sådan som jag tycker allra bäst om), så köper jag ytterligare en. Annars räcker det med dessa. Jag blir glad av att se dem. Hoppas att lobelian klarar sig ett bra tag till. Det klarblå är snyggt till det rosa.

Jag försökte ta några närbilder, men kameran ville inte - fotona blev mörkgrå... Inne har min hyacint börjat slå ut. Den är vacker, men doftar inte så mycket som de brukar. Och just hyacint köper jag för doftens skull...

Som författaren Hans Christian Andersen sa: "Att leve er icke nok. Solsken, frihed og en lille blomst må man ha." (Att leva är inte nog. Solsken, frihet och en liten blomma måste man ha.)

Om en stund ska jag träffa Anne-Charlotte och Örjan på El Paseo. (I dag får hundarna stanna hemma.)

Vi satt ett par timmar i solen på Vistamar och pratade och drack te. Det var jättetrevligt! Örjan är en f d arbetskamrat till Ulf, så det var genom Ulf som jag lärde känna dem. Anne-Charlotte och jag har intresset för böcker gemensamt.

Det är den vanlige "sandslotts-byggaren". Slottet blir lite finare för varje dag!

Jag fick en bok av Anne-Charlotte, som hon precis hade läst ut. Jättekul! Boken står på min långa önskelista. (Så jag kan stryka den nu.) Nu "valde boken ut sig själv", så det blir den här jag börjar på - nästa gång jag sätter mig ner för att läsa. (Kanske en stund redan i kväll?)

20-02-10:

Boken visade sig vara av den typen som jag har svårt att lägga ifrån mig. Jag läste 1/4 i går, och ser fram emot att fortsätta.

I morse visade vågen 52,2. Det går långsamt åt rätt håll. Det är tråkigt att banta, ändå saknar jag egentligen inte mycket. Fast det skulle förstås vara gott med fler hallon och fler tomater - och mer grönsaker! Vad jag annars märker, när jag totalt avhåller mig från allt socker, vetemjöl och snabba kolhydrater - är att jag mår bättre! Jag har mindre ont i lederna! Och mina värmevallningar är aningen mildare. Jag vaknar kanske 10 gånger per natt av vallningar, men somnar om bums eftersom jag inte har lika ont i axlar och höfter. Så nu har jag faktiskt sovit bra 3 nätter i rad. Och sådant har ju egentligen större betydelse, än 1 kilo hit eller dit.

Min termometer visar just nu 21,5°, solen skiner, och himlen är blå. Men det blåser en del. I dag behövde jag varken jacka eller handskar på promenaden vi gick efter gympan. (Men jag hade en uppknäppt väst.)

Stig Bengmark (Supersynbiotics) bidrar med följande recept:

Om man slopar sötningen i chokladen ovan - då är den LCHF/Keto. Choklad är gott! Jag tror att de flesta kvinnor, och många män, gillar choklad. Fast jag bantar så unnar jag mig ibland 4-5 gram 90% choklad (motsvarar 0,6 - 0,8 gram kolhydrater). Jag biter av små, små bitar och tuggar långsamt och njuter...

Jag blir glad när jag tittar på mina pelargoner! Alltså tycker jag att de 4 eurona var en bra investering.

På tidiga eftermiddags-promenaden hade temperaturen stigit till 22,5°, så hundarna fick ha sina sommar-selar.

Det blommar vackert ute också.

Den är trevlig när den blommar, den gula vårjasminen vid huset tvärs över gatan. Den blommar "bara" december - april, annars skulle jag gärna ha en på balkongen. Fast kanske den skulle komplettera bougainvilleorna bra, och blomma när de pausar?

20-02-11:

Grattis på födelsedagen min käre bror Dan!

Fotona av hundarna tog jag i går, när "vi" satt och läste i boken - och jag reste mig upp en stund.

Jag måste erkänna att jag blir lite nervös när de kliver omkring ovanpå armstöden. Risken för benbrott är stor, om de skulle falla ner. Men båda ser trygga ut, de har förhoppningsvis bra balans-sinne. (Men jag lämnar aldrig hund-trappan stående framför fåtöljen när jag inte är hemma.)

I dag träffades Lena och jag på Bernies, där Lena åt fish-and-chips och jag en tonfisk-sallad (och hundarna medhavt torrfoder + lite smakprov av Lenas och min mat). Och så passade Lena och jag på att prata en massa - förstås. Först satt hundarna i mitt knä, men det är svårt att äta då. Så jag satte ner dem på marken, och band fast deras koppel i stolen. Efter en stund råkade jag se att Nellie var lös! Kopplet satt kvar, men hon hade lyckats åla sig ur selen! (Det var en Puppia-sele.) Fast hon satt snällt kvar bredvid Stella, så inget hände. När det gäller sådana små energi-knippen som Nellie - då måste man ha ständig koll... 

Jag hade kameran med, tog 1 foto, och glömde den sen.

I dag har jag inte behövt några ytter-plagg. Skönt!

Det är tidig kväll och jag har precis läst ut boken Cirkusflickan. Jag tycker att det är en mycket bra bok! Spännande, gripande och intressant! Jag läste och läste, för jag ville veta hur det gick (inget var givet, handlingen utspelas under andra världskriget), men samtidigt ville jag inte att boken skulle ta slut. Den här boken kan jag helt klart rekommendera. Författarinnan Pam Jenoff  blev inspirerad av verkliga händelser, och boken bygger delvis på dessa.

Har jag berättat att jag har jobbat på cirkus en sommar? Som barn ville jag bli cirkus-akrobat. Som 20-åring bodde jag en tid i en cirkusvagn, och följde med en skånsk cirkus på turné. Det blev ingen akrobatik för min del, men jag stod periodvis inne i manegen (iklädd cirkus-uniform) och drog draperiet åt sidan när artisterna skulle gå in eller ut. Och så satt jag i biljett-kassan. Cirkusvärlden är mycket speciell. Alla är som en enda stor familj, fast artisterna har mycket finare vagnar än cirkus-arbetarna (som jag tillhörde). Jag fick se hur artisterna tränade mellan föreställningarna, och så blev jag kompis med en ung elefant.

I dag har jag inte vägt min mat, och inte räknat ut hur många gram kolhydrater jag har ätit. Det har känts väldigt avslappnande. Ändå har jag inte ätit någonting alls som inte är "tillåtet". Möjligen en liten aning mer än när jag bantar hårt - men det är säkert bara bra för kroppen.

20-02-12:

Först något trist. Jag fick i dag veta att Stellas bror Bamse har fått blåsljud på hjärtat. Precis som Nemo (Teddy) redan har, och som Bonnie hade. Det upptäcktes av en slump, i samband med att Bamses tänder skulle undersökas. Nu hoppas jag att Bamse ska kunna leva länge till, eftersom de kan sätta in medicin på ett tidigt stadium. Men en hund med blåsljud uppnår sällan medel-livslängd (såvida inte blåsljudet börjar på ålderdomen). Jättetrist!

Det är förstås Bonnies anlag som har ärvts. Och jag som inte ens visste om att hon hade anlag för dåligt hjärta, förrän några månader innan hon dog. Både människor och hundar borde få vara friska hela livet, och leva ett normal-långt liv. Men vi vet alla, att i verkligheten är det inte så. Snart fyller Bonnies valpar 8 år. Men kommer Stella att fylla 9? Måtte nu Nova vara kärnfrisk!

På vår mitt-på-dagen-promenad (när siestan precis hade börjat) så hade jag väst på mig. Det borde jag inte ha haft. Även om jag hade den uppknäppt så svettades jag om ryggen. Men jag är hellre för varm än fryser, och jag uppskattar de här varma dagarna. Vi är bara i mitten på februari än så länge. Först om 1 månad brukar det börja bli varmare på riktigt.

I havet är det bara 16°, men jag såg några män som badade. Och de verkade inte frysa alls, utan strosade omkring i godan ro.

Sandslotts-byggaren bygger vidare, så noga, så noga. Han använder vattenpass! Om jag minns rätt så är det Tjeckien han kommer ifrån.

Stella ville bli buren (i alla fall 3/4 av promenaden).

Men Nellie travade på, precis lika energiskt som vanligt.

Framme vid vattenpost nummer 13, så satte vi oss en stund på muren och njöt av solen.

Hundarna tycker mycket om att sitta/stå på muren. Ca 40 cm upp har de, enligt dem själva, en fantastisk utsikt och överblick.   

I dag hade jag inte tänkt på att ta med vatten, så vi var alla tre törstiga när vi kom hem igen.

20-02-13:

I dag har det varit en tröttsam dag, men först berättar jag om i går, om min spansk-kurs närmare bestämt. Det visar sig nu, att jag är den enda på fortsättnings-nivån. (De andra verkar ha slutat.) Alla andra är nybörjare. Några av dem kan en del, och kan prata lite "vardags-prat" - medan andra inte kan någonting alls, och inte kan svara på den enklaste fråga , fast lärarinnan uttrycker sig tydligt, och förklarar, och säger början på svaret. Vi slår ihop grupperna nu - förstås. (Tyvärr!) Det går mycket långsamt, och jag får inte ut mycket av det hela. Men jag gillar min lärarinna. Om jag hade råd skulle jag gärna ta privatlektioner av henne. Jag ska diskutera med henne, hur jag ska göra. Jag har ingen lust att gå dit, och sitta där mellan kl 18 och 20, och inte lära mig något nytt.

Nu till i dag. Jag hade tid klockan 09:15 på privatsjukhuset Vithas angående mitt svullna ben. Jag hade satt klockan på 07, men vaknade tyvärr kl 04 - och kunde inte somna om. Jag blev klar så pass tidigt, att jag tog Tram-tåget före det jag hade tänkt ta. Alltså kom jag fram 45 minuter för tidigt, men hellre det. Jag behövde en stund att hitta rätt avdelning. Där tog en mycket trevlig receptionist (med de blåaste ögon jag har sett) hand om mig, och förklarade proceduren.

Först fick jag skriva på en massa papper, och så kollade hon adress, personnummer mm. Sedan fick jag en kölapp (+ en bunt papper till kirurgen), och satte mig i väntrummet. Där fick jag sitta drygt 3 timmar sammanlagt... Först skulle jag in till kirurgen, och han var 45 minuter försenad. Hos honom fick jag redogöra för samtliga operationer jag någonsin har genomgått (alltsedan blindtarms-operationen 1970). Och så förklarade jag att jag har STORA problem och vill bli opererad bums. Och jag fick en operationstid! Redan den 28/2 kl 16 (men jag ska vara där kl 14) är det dags! Bra! Han gav mig en massa papper, varav jag fick skriva på några, och så fick jag gå till receptionisten igen.

Nedan en av mina kölappar. CD är mina initialer, men jag fick olika nummer de olika gångerna. De flesta spanjorerna hade 3 bokstäver på sina lappar, eftersom de brukar ha 2 efternamn. (Jag såg dem på displayen, när det blev deras tur.)

Receptionisten tog några papper, och gav mig andra, samt en ny kölapp. Stolarna i väntrummet var sköna den första timmen, men sedan hade jag svårt att sitta stilla. (Dock var det så mycket folk, så jag vågade inte lämna min stol.) Efter en stunds väntan kom jag in till sjuksystrarna. De skulle ta blodprov + EKG. Jag är inte så särskilt lättstucken, så sjuksköterskan fick prova några gånger i båda armarna. Hon skrattade gott när jag sa att mina blodkärl är lite blyga av sig. Men hon fick fyllt de nödvändiga provrören.

Sedan var det dags för receptionisten igen. Dit skulle man egentligen ha kölapp också, men hon vinkade fram mig utan lapp - varenda gång. Dags att lämna några papper, och hämta andra, samt en ny nummerlapp. Nu var det dags att träffa narkosläkaren. Efter att ha väntat i väntrummet en stund, så blev det äntligen min tur. Jag ska få epidural-bedövning (ryggmärgs). Jag hade hellre velat ha lokal-bedövning, men det var inte tillräckligt, sa han. Nya papper, och nytt besök hos receptionisten. Där fick jag lämna några papper, och så fick jag ett att ta med mig hem. Detta papper ska jag ha med mig på operationsdagen. (Den dagen får jag inte ens dricka vatten 6 timmar före operationen.)

Från sjukhuset gick jag till Luceros (vägen väster om slottet), och därifrån till El Corte Inglés (fortfarande fastande). Jag hade 3 dl vatten med mig, men det var på tok för lite. (Jag visste inte att det skulle ta sådan tid.) Så jag började få huvudvärk, och kände mig trött.

Nedan 2 "målade väggar" som jag passerade, som var finare i verkligheten, än vad som syns på fotona. Den första visar "livet i havet".

På El Corte Inglés tittade jag efter en fotoram i storleken 10 x 10 cm (det är bara de som har det formatet), men tyvärr hade alla jättebreda ramar (som skulle ta för stor plats), och dessutom var de alltför "dekorerade". (Det är ju fotot som ska synas!)

Jag tittade som hastigast på kameror också. Det var ljust i lokalen, och borde ha blivit bra foton, där både kamerorna och skyltarna med pris och tekniska uppgifter skulle ha synts. Men min kamera gjorde om färgerna, och de flesta fotona blev nästan svarta. Jo, det är dags att köpa en ny kamera! Tyvärr kostar de tänkbara som El Corte Inglés har, mellan 169 och 199 €. Så det är inte att tänka på, inte ännu på några månader i alla fall.

Jag hade tänkt gå till Mr Minit (som ligger på det andra varuhuset), för att köpa hälkappor till mina skor som "äter strumpor", men orkade inte. Jag tittade längtansfullt på alla godsaker (bl a te och choklad) på delikatess-avdelningen man passerar på vägen ut, men köpte inget. Jag tog i stället första bästa Tram hem.

Hundarna blev överlyckliga när jag äntligen kom hem. De fick lunch, jag drack kaffe (fast klockan var 14), och sedan gick vi en promenad tillsammans. (De fick nosa så länge de ville på allt.) Hemma igen drack jag en hel kanna te (jag måste få i mig vätska), och åt en skål yoghurt. Och så tog jag en huvudvärks-tablett. Nu börjar jag känna mig som folk igen, men jag tänker lägga mig tidigt.

De här reglerna bidrar Kerstin med:

20-02-14:

Jag hoppas att ni har haft en trevlig Alla hjärtans dag! Det viktiga är inte att få röda rosor och hjärtformade choklad-askar (här säljs hjärtformade askar med färska jordgubbar). Det viktiga är att ha någon att älska, och förhoppningsvis någon som älskar en tillbaka. Och inte måste det vara en människa. Det går så bra med en katt eller hund. Själv älskar jag mina barn över allt annat, men tycker förstås bra om många till.

Nu är det februari, den månad när det är allra störst risk för att processions-larverna (Procesionaria del pino  - Thaumetopoea pityocampa) förflyttar sig. (Men de kan förekomma mellan januari och april.) Som ni vet så  finns det ett starkt gift på larvernas små hårstrån. Får en hund eller ett barn tag i en larv (eller bara kommer nära) så kan det leda till en kraftig allergisk reaktion, och kommer man inte under behandling bums så kan kallbrand uppstå - med amputation som följd. Som vuxen har man vett att gå en omväg när man ser dem, men hundar nosar ju på allt.

Därför blev jag bestört, när jag i dag såg flera bon i pinje-tallarna vid den stora privata villan (på andra sidan nybygget). De som äger villan är sällan där, så ingen förstör bona. Men jag såg en hög larver utanför deras port, som någon hade hällt något på (bensin? fotogen?) så att just de larverna hade dött. Detta såg jag när hundarna och jag gick förbi, bara ½ meter därifrån. Nu måste jag komma ihåg att inte gå åt det hållet med hundarna, den närmaste månaden. Jag har satt en kom-i-håg-lapp på dörren. Normalt går vi ju åt olika håll, så det inte ska bli enformigt för hundarna.

Roligare nyheter! På den internationella flygplatsen i Osaka (Japan) finns den fina hund-toaletten nedan.

Sådana toaletter borde förstås finnas överallt! Ja, åtminstone på flygplatserna Alicante-Elche, Kastrup och Arlanda (så vore jag nöjd).

Nedan en oerhört genomtänkt och lyxig katt-möbel. Den ska ge en innekatt all stimulans den behöver, och samtidigt vara snygg för kattens ägare att titta på. Jag gissar att möbeln kostar en rejäl slant! Men den händige kan säkert göra något liknande själv (av ett gammalt skåp och några klös-pelar-delar).

I morse vägde jag 51,9 kg. Knappt 2 kg kvar till den vikt som jag tror vore hälsosammast för mig (och 4-5 kg till den vikt som jag brukar trivas allra bäst med). Jag äter lite för lite just nu, och kämpar för att få det att bli "lagom" (och nyttigt) - utan att det slår över åt andra hållet. Att hitta den rätta balansen är svårt!

20-02-15:

Grattis på födelsedagen Ted!

20-02-16:

I går var jag på Aldi. Jag köpte stödstrumpor (dagens erbjudande), sådana som ser ut som vanliga nylonstrumpor. Det fanns både i strumpbyx-modell och som knästrumpor (då 2-pack), i hudfärg och svart. De kostade endast 1,99 €, så jag tänkte att de kan vara bra att ha. Jag köpte 2 strumpbyxor och 2 förpackningar knästrumpor, samtliga hudfärgade - så nu är jag välförsedd.

Aldi sålde också kombucha (som ska vara toppen för tarmfloran), så jag köpte en flaska. Drycken (med fermeterat te som bas) smakade bra (som en syrlig juice), och innehöll ganska få kolhydrater. Man kan göra kombucha själv, men det tycker jag blir för bökigt, och färdig är den förstås ganska dyr. Men någon gång kan jag tänka mig att dricka den. Det är ju bra att Aldi har!

Till höger nedan ser ni så många nya skott det kommer på den bougainvillean som såg död ut. Kul!

Jag fick reklam från Stoff och Stil härförleden. (https://www.stoffochstil.se/ och https://www.stoffstil.es/) Jag brukar handla därifrån ibland. Tidigare handlade jag från den svenska webbsidan, men de har en spansk också. Företaget är danskt från början. De har jättemånga fina tyger! Mitt "överkast-tyg", det linfärgade med pastellrosa rosor på, har jag köpt därifrån.

Reklamen handlade om utklädnings-kläder för barn. Eriks dotter Irina fyller 6 år på fredag, och jag hade grubblat på vad jag skulle ge henne. Nu bestämde jag mig raskt för att sy en mantel (cape) som den till höger nedan. Fördelen med ett sådant plagg är att barnet inte växer ur det bums, utan det kan passa flera år. Ett typiskt ytterplagg för trollkarlar och princessor.

Stoff och Stil hade många vackra glittriga tyger, som skulle ha blivit jättefina. Men de var på tok för dyra. Jag valde två nyanser billig plysch i stället. Tyg och mönster kom häromdagen. I går gick jag till sybehörsaffären (Merceria Paqui, som har "allt" inom sybehör) och köpte sytråd samt ett "guldigt" band att dekorera med. (Irina har sagt att hon gillar "dekorationer".)

Hemkommen med sytråden så började jag klippa till tyget. Det skulle ha varit enklare om bordet hade varit större (och rektangulärt).

Jag ska i princip sy 2 mantlar, en lila och en rosa, och sedan sy ihop dem - så att manteln blir dubbelsidig. Så att Irina ibland kan ha en lila mantel med rosa foder, och ibland en rosa med lila foder. (Jag ska dekorera sidorna olika, och sy i en päls-hake att knäppa manteln med - för den fungerar från 2 håll.)

Jag började, som jag brukar, med att sick-sacka de tillklippta delarnas kanter. När jag hade hunnit hälften, så började symaskinen gnissla - rejält! (Lägg förresten märke till att jag måste använda bordslampa för att se. Symaskins-lampan gick ju sönder, maskinen är 48 år(!), och lamp-modellen finns inte längre att få tag i.)

Bort med tyget - och fram med skruvmejsel. Först rengjorde jag maskinen inuti. Tyvärr var det slut i min lilla flaska symaskins-olja.

Jag tog fram min burk med 5-56 (universal-olja) som brukar vara bra till nästan allt. Jag sprayade alla rörliga delar.

Det gick förstås inte att "träffa rätt" med sprayen, så det fick bli lite mer olja än vad som behövdes. Jag sydde lite i hushållspapper för att rengöra nålen. Men sedan fick pappret ligga kvar över natten. Maskinen behövde nämligen "droppa av", innan jag kunde börja sy igen.

I morse kunde jag fortsätta sy, och kunde konstatera att maskinen inte gnisslar alls. Nu har jag precis sick-sackat alla delar, och ska strax börja sy ihop de första.

Fast jag syr inte riktigt hela tiden. Dels har jag promenerat med hundarna, och dels har jag beställt en Norwegian-flygresa t o r Stockholm. Jag kommer att bo hos Ulf, och Stella och Nellie ska bo hos Ana. Jag behöver komma upp till Hässelby strand för att gå igenom allt det som jag fortfarande har kvar i Ulfs lägenhet (allt mellan viktiga papper, typ skolbetyg, bra-att-ha-saker, och skräp). Jag ska fylla en resväska med det som jag vill ha hit, och ge bort eller slänga resten. Jag planerar naturligtvis att besöka Johan och hans fru Linda några gånger när jag ändå är i trakterna.

Nedan ser ni datumen (24/7 - 12/8 = totalt 20 dagar). Från Stockholm till Alicante finns det gott om billiga resor, men resorna härifrån och upp verkade bli dyrare och färre dag för dag. Alltså köpte jag biljetten i mycket god tid. Det är också så att Ana snabbt blir fullbokad just sommartid. I detta fallet kan jag inte ta med hundarna, och jag vågar inte lämna mina små hos någon annan än Ana. (De skulle inte må bra på ett vanligt hund-hotell.) 

Nu har Norwegian börjat härma Ryanair, så i de allra billigaste biljetterna (LowFare) ingår bara en mindre väska. (Jag har en mjuk och lätt med Ryanair-måtten 25 x 20 x40, och den duger säkert eftersom den går att "puffa ihop" lite på längden.)

Men jag valde näst billigaste biljetten (LowFarePlus) för då ingår normal kabinväska + incheckad väska.

Något helt annat. Den grå rutan nedan kommer då och då upp på mitt dator-skrivbord. Hur den kommer dit vet jag inte, min enda gissning är att min tröjärm snuddar till mus-plattan. Kanske? Det dumma är att den sedan inte går att få bort. Dessutom lägger den sig ovanpå allt annat. Så om jag vill läsa mail, eller titta på en webbsida, då är allt bakom rutan skymt. Aktivitets-hanteraren hittar inte rutan. Enda sättet att få bort den är att starta om datorn. Suck! Jag har t o m varit tvungen att lägga in extra "stänga av" och "starta om" -knappar på datorn - längst ner till höger på skrivbordet. För den vanliga "knappen" är ju dold, så den kan jag inte använda! Har någon av er varit med om något liknande? Vet ni om och hur man kan lösa problemet?

Nu är det dags för hund-promenad, och sedan ska jag fortsätta sy.

20-02-18:

På hemvägen från gympan (i går) så passerade jag området med pinjetallar. På trottoaren (där jag precis hade tänkt gå) såg jag en lång procession med pinjelarver. Jag gick en omväg (för att inte riskera att få något under skorna, som skulle följa med hem till lägenheten), men hoppades att någon annan skulle se dem och ha ihjäl dem. När jag passerade stället senare på dagen syntes inte ett spår, vare sig av levande eller döda larver.

Gårdagen började grå, och övergick i sol. Fast sedan vällde dimman in från havet - och den blev kvar resten av dagen. Luften kändes fuktig och rå.

Men jag skulle ju ändå mest vara hemma och sy.

När matte bara sitter vid symaskinen, och inte leker med sina hundar, då måste de ju få något kul. Alltså serverade jag en av deras vanliga torrfoder-måltider i aktivitets-mattan. Där smakar torrfodret dubbelt så bra, och så är det vov-kul att nosa, krafsa och sprätta, för att få fram godbitarna. Som vanligt satte jag "staket" emellan mina små den första stunden. Detta eftersom Stella har bättre teknik för att snabbt få fram torrfoder-kulorna, och ensam skulle ha ätit 3/4 annars. Men Nellie börjar bli duktigare nu, så nu kan även hon peta fram det som är gömt på "svårare" ställen.

Just den här aktivitets-mattan hör till hundarnas roligaste leksaker.

Jag sydde och sydde. Två trådrullar har det gått åt hittills. Nedan till höger ser ni tyg-färgerna i dagsljus.

Själva manteln (capen) blev klar i går. Nedan med den lila sidan ut, framifrån och bakifrån. Huvan är stor och pösig och ska sitta löst så den hänger i nacken. Päls-haken som håller manteln stängd, går att öppna både från den lila och den rosa sidan.

Nu återstår att sy på dekorationer. På den lila sidan ska jag sy fast ett guldfärgat band längs framkanterna och huvan. Det kommer att gå ganska snabbt (eftersom jag kan sy med maskinen). På den rosa sidan ska jag sy fast "glas-prismor" för hand, så många jag orkar med. Det kommer att ta tid. Varje "prisma" ska sys fast i båda ändar, och tråden måste fästas väl. Barnplagg måste vara tåliga.

Plagget (inkl dekorationerna) ska kunna tvättas i 40° maskintvätt. (Däremot går tyget inte att stryka.) Jag lär sitta och sy nästan hela dagen i dag också. Våra promenader kommer knappast att bli överdrivet långa, för i dag är det tråkigt mulet - och dessutom en liten risk för regn.

Stella ville inte följa med på förmiddags-promenaden. Hon stannade i sängen. Jag undrar hur ont hon har? Nellie och jag gick desto raskare. Det är nästan så att jag har svårt att hänga med, när Nellie ivrigt rusar fram. Fast då och då blir det förstås tvärnit, där det luktar extra intressant.

Som jag trodde så gick det snabbt att sy fast guld-bandet.

Men nu tar det evigheters evigheter att sy fast "glas-prismorna". Tråden är tunn och "trasslig". Tyget är också tunt, och tål inte alltför många stygn på samma ställe. Alla "prismorna" måste fästas noga (minst 4 stygn i var ände). Jag har lagt en glas-skärbräda emellan tygen, så att jag inte ska råka sy i det lila av misstag. Två "blommor" är nu på plats. Jag bör nog ha minst 3 stycken på var sida. Det blir många stygn till...

Totalt 11 "blommor" blev det. Jag sydde på dem lite oregelbundet - så att det syns att det är ett hemsytt plagg. Klockan är nästan 20, och jag har sytt mer eller mindre hela dagen (med avbrott för mat och hund-promenader). Jag är oerhört trött i ögonen. Dem har jag ansträngt så mycket att jag har fått lätt huvudvärk. Nu hoppas jag att Irina kommer att bli glad för sin "prinsess-mantel". (Och att storleken ska vara lagom. Den är sydd för att ha lite väx-mån.) Jag ska slå in den i ett paket, och lämna paketet till Erik. Så får han ge det till Irina på hennes födelsedag på fredag. Den dagen ska Stella till veterinären för den stora undersökningen, som skulle ha varit gjord i dag. (De ändrade tiden.)

20-02-19:

Ulf, som alltid brukar vara ute i god tid (för att få lägre pris), har redan beställt en höstresa hit till El Campello. Han kommer ner den 1/11, och reser hem igen den 1/12. Han kommer att sova i min gästsäng den första och sista natten, men bo på lägenhets-hotell perioden däremellan.

Nu hoppas jag att Dan & Sara, samt Uno & Anita, beställer en t o r resa hit i oktober, som vi har pratat om. Det skulle vara SÅ ROLIGT att få visa dem mitt El Campello!

Även i dag har det mestadels varit grått väder, inget "torkväder" alls. Men jag passade på att tvätta alla "halk-skydden" jag har under mina mattor. De var samtliga väldigt smutsiga. Och de blir ju torra nästan bums, även i grå-väder. Men i morgon ska solen återvända! Skönt! Jag trivs bäst i solsken! Allt känns lättare och roligare då.

Nedan två små blöta flickor. Jag duschade dem nyss. Stella fyller ju år i morgon, så båda ville vara rena och fina. De står snällt stilla när jag duschar och schamponerar dem, men de tycker inte riktigt om att bli blöta. Egentligen är det ofattbart, att så små hundar kan blöta ner så mycket. Jag uppmanar dem att stänka av sig när de har klivit ur duschen, så att golvet blir vått - det är en sak. Men sedan blir deras ganska stora frotté-handdukar alldeles dyngsura när jag torkar dem (trots att de har skvätt av sig). Min handduk blir inte 1/4 så våt när jag torkar håret och hela kroppen på den...

Jag satte på elementet så de inte ska behöva frysa. Om någon timme är de torra igen. Då ska jag borsta dem. De luktar jättegott nu! (En blandning av våt päls och schampo.) Sådär så jag vill borra in näsan i pälsen på dem...

Jag skrev till min spansk-lärarinna, att jag inte kommer i kväll. De senaste gångerna har nivån varit lägre än låg - helt nybörjare. Då ger lektionerna mig ingenting. Vi får se hur jag gör den här terminen. Lärarinnan är både duktig och trevlig!

I morgon är jag bjuden på lunch hemma hos Kerstin och hennes man Tord. Jag får fira Stella före och efter!

20-02-20:

Grattis på 8-årsdagen Stella!

Grattis på 8-årsdagen Nova, Bamse och Nemo!

Vov alltså! Jag fyller 8 år i dag! Och tänk, det gör alla mina syskon också. Ja för vi är ju fyrlingar! Vi föddes alla på samma dag. Det var vår mamma Bonnie som födde oss, men hon finns inte mer. Fast jag tror ändå att vår mamma Bonnie tänker vov-mycket på oss precis i dag. Själv tänker jag på mina syskon. Det var vov-länge sen vi skildes åt. Men jag har inte glömt dom.

I morse skrev jag ett grattis-mail till mina syskon. Det var vov-svårt att sätta klon på rätt tangent, så det tog lång tid att skriva. Men jag tycker själv att det blev en vov-fin hälsning.

Matte säger att 8 hund-år är lika mycket som 50 människo-år. Själv kan jag bara räkna till 5. Så allting mer än 5 är vov-mycket!

Matte och Nellie sa grattis till mig så fort vi vaknade! För säkerhets skull hade jag pipit lite, så att matte hade vaknat extra tidigt. Sedan låg vi och kelade i mattes säng, och matte klappade mig så vov-skönt på magen. Och sen, då fick vi hundar frukost. Fast bara en vanlig frukost, ingen tårta. Matte säger att jag ska få presenter och hund-godis sen, när klockan har blivit mer. Fast egentligen tycker jag inte om att vänta.

Men vov så trött jag är i höger framtass nu. Jag orkar inte skriva en bokstav till. Jag måste vila. I dag får jag ligga i mattes säng, så det gäller att passa på! Annars brukar matte göra sängen slät och o-skön bums. Ja, bädda heter det. Vov och viff!

Klarblå himmel och solsken känns alltid rätt!

Fler foton kommer senare. Nu måste jag rusa till Tram!

De tre fotona ovan la jag in i en hast, precis efter vår mitt-på-dagen-promenad, och precis innan jag skulle till Kerstin och Tord.

Kerstin bjöd på en god och nyttig tonfisk-sallad, och dessutom tog jag en skiva bröd (bara för att det luktade så gott - fast det inte ingår i min diet). Efter maten drack vi te och pratade länge. Det var trevligt! Sedan tog jag Tram hem till hundarna igen. Det var ju lite synd att lämna dem några timmar, just på Stellas födelsedag, men det var den här dagen som passade Kerstin och mig bäst.

I förmiddags la Stella sig på balkongen för att "sola" en stund. Jag tror inte att hon hade räknat med att Nellie skulle sätta sig precis framför, och skugga henne...

Men på promenaden en stund senare, så gick vi i solen nästan hela tiden.

De har olika "energi-nivåer", mina små. Och som vanligt bar jag Stella då och då. (Totalt halva sträckan.)

Stellas päls är inte vad den var, och hon ser sällan riktigt pigg ut numera...

Nedan ser det ut som om Nellie säger till Stella att skynda sig...

Hemma igen så fick hundarna en torrfoder-lunch, och så lämnade jag dem några timmar.

När jag sedan kom tillbaka, så var det dags för dagens höjdpunkt. Var sin "gnagis", inlindad i ett stort stycke torkad kyckling. Denna delikatess fick de i stället för sin vanliga mat. Båda tyckte att det var super-vov-gott i kubik!

Så här går det till när man äter upp allt det goda:

Och rätt som det var - så var all den goda kycklingen slut. Och det var bara själva "gnagisen" kvar. (De åt en bit av råhuds-pinnarna i kväll, och fortsätter nog att gnaga under morgondagen.)

På det hela taget så tycker Stella att det har varit en lyckad födelsedag. (Möjligen tycker hon, att hon borde ha fått följa med till Kerstin, som hon ju gillar att träffa.) Stella är väldigt stolt för att hon har fått hela 4 grattis-mail i dag! För dessa tackar hon så vov-mycket!

I morgon blir det veterinär-besök... Jag lämnar Stella hos veterinären på väg till min pilates, och hämtar henne efter. (Nellie kommer att bli avundsjuk, för hon kommer inte att förstå varför hon inte kan följa med. Men det är faktiskt inte tillåtet med hundar på Gimnasio Canto, och hos veterinären skulle hon vara synnerligen i vägen.)

20-02-21:

I morse lämnade jag Stella hos veterinären, och precis som jag hade gissat - så såg Nellie både förvånad och ledsen ut när vi lämnade henne ensam hemma. När jag var klar med min pilates hämtade jag Stella igen. Jag fick en tid hos veterinär Cristina på tisdag, för att få veta resultaten av undersökningarna. Då är nämligen blodanalysen också klar. När vi kom hem igen så nosade Nellie misstänksamt på Stella, och ville sedan ha min fulla uppmärksamhet.

Jodå, "gnagisarna" smakar mycket bra även i dag. Det finns ju 2 nya (som kanske luktar lite kyckling än), men ofta vill de ha precis samma. Så nedan tittar Nellie avundsjukt på Stellas gnagis. (På golvet, t v om sängen, ligger den andra...)

Jag prenumererar på tidningen El Mueble. Tidigare prenumererade jag även på Cosas de Casa. Men för något år sedan skrev förlaget att man inte längre kan prenumerera, utan måste köpa tidningen i tidningsaffären. (Här säljs tidningar aldrig i vanliga livsmedels-affärer.) Häromdagen mailade jag förlaget, och frågade om man fortfarande inte kan prenumerera. Det kan man inte. Jag skrev då tillbaka och frågade vilken dag i månaden som tidningen kommer ut. Jag köper den gärna för jag tycker att den är bra (bäst av alla heminrednings-tidningar här), och den är dessutom billig (1,50 € per nummer). Men jag går normalt aldrig in i en tidningsaffär, alltså vill jag veta när jag bör gå dit.

Det visade sig att förlaget inte vet när de ger ut sin egen tidning! De bad mig fråga i affären! Så i dag gick jag inom min närmaste (som ligger nära Consum) och frågade. Mannen i affären visste att Cosas de Casa alltid kommer ut första vardagen mellan 20:e och 25:e var månad. Nu skrev jag in i min almanacka att jag ska gå dit den 20/3, när nästa nummer kommer ut. Tidningen innehåller många smarta lösningar, "hur-man-gör-tips", uppgifter om vad olika typer av renoveringar kostar mm. Jag har stor glädje av den. Och så lär jag mig nya spanska ord också!

När jag ändå var i tidningsaffären så köpte jag 2 tidningar på temat "hälsa - må bra - sköt om kroppen"... Jag ska läsa båda och se vilken jag tycker bäst om. Sedan kan jag köpa just den, någon gång då och då. Tidningar är billiga här. De billigaste kostar 1 €, de dyraste 2,50 € (jämför med vad svenska månads-magasin  kostar). Många gånger finns samma tidning i 2 olika format (A4 = lite dyrare, och A5 = lite billigare.) Jag köper gärna de små, fast det är lite mer ansträngande för ögonen att läsa dem. Än så länge har jag bara bläddrat igenom tidningarna nedan, och läst rubriker. Senare ska jag läsa dem noga, en bit åt gången (allt som verkar vara intressant), och försöka förstå så mycket som möjligt.

På tal om spanska företag. Jag sa ju upp el-kontraktet tillhörande vår förra lägenhet (1½ år efter att vi hade sålt lägenheten, när köparen ännu inte hade brytt sig om att överföra kontraktet till sitt eget namn - trots att jag stött på). Nu fick jag ett brev från Iberdrola där de ville att jag skulle skicka ett mail till dem och bifoga kopia på mitt NIE-nummer (så de kan slutföra ärendet). Det var bara den lilla detaljen - att i brevet stod det ingen mail-adress... Jag gick inom Iberdrolas kontor i går (när jag ändå var och hämtade teet som jag hade beställt hos Biotea, som ligger nära). Den vänlige mannen hos Iberdrola lyckades efter visst besvär hitta en mail-adress åt mig, så i dag kunde jag maila företaget. De är ganska roliga, spanjorerna...

Förresten har jag fuskat med min diet i dag... Jag har ätit 2 mini-empanadillas med tonfisk och oliver i. (Jag drack te till.) Det var väldigt gott! (Och jag kan väl knappast gå upp mer än ½ kg av denna synd?)

Jag glömde berätta att Ulf nu även har bokat boende till hösten. Han ska även då bo på Apartamentos Congo. Jag hjälpte honom att boka via direktkontakt med ägaren. För 28 dagar får Ulf betala 650 € (≈ 7'000:-) för en 2-rums-lägenhet (där allt inkl wifi ingår). Ulf jämförde sedan vad det skulle ha kostat om han i stället hade bokat via booking.com. Då hade han fått betala 11'188:- för exakt samma boende! Så om ni tänker besöka El Campello - tag hjälp av oss som bor här med att boka boendet (vare sig det gäller hotell eller lägenhet). Det blir billigare! 

20-02-22:

I morse handlade jag lite smått på Aldi, och så tog jag reklam-broschyren för nästa vecka. På onsdag säljer de en automatisk "golv-våt-moppare". Om en sådan hade fungerat här hos mig - då skulle jag väldigt gärna ha velat ha en. Tyvärr vet jag att den inte skulle det. Jag har för många möbler och prylar, och för trångt emellan dem - och dessutom ligger det en massa "gnagisar" på golvet. Apparaten skulle stöta i en möbel, vända, stöta i en annan, vända - och förmodligen köra 20 gånger fram och tillbaka på samma plätt. I hörnen skulle det aldrig bli rengjort. Och vad skulle hända om en "gnagis" skulle fastna i munstycket?

Men tänk så bekvämt det hade varit annars - att bara trycka på start, och så skulle golvet bli rengjort automatiskt. Drömma är jag ju bra på... (Sedan är det en helt annan sak, att jag aldrig skulle ha råd att köpa en sådan apparat.)

I förmiddags gick vi längs El Paseo. Stella gick nästan halva sträckan själv. Det dumma är, att när jag bär Stella - då blir Nellie avundsjuk och vill också bli buren. Men jag kan ju inte gå omkring med 2 hundar i famnen...

I går tvättade jag lakan. De fick hänga på tork på tak-terrassen. I dag tvättade jag bara lite "blått" (mest gympa-kläder), så det fick hänga på balkongen. Det torkar fort i solen.

Jag satte fram blyblomman på bordet. Det behövs något blommande vid balkongräcket, nu när bougainvilleorna står på tillväxt. (Och så här års sitter jag ändå inte vid balkong-bordet.)

Och så flyttade jag ut min aloe vera (längst till höger). Den trivs nog bäst utomhus, särskilt nu när det snart blir varmare. Min lilla bougainvillea-stickling (i turkosa krukan) har också fått flytta ut. Men jag är inte säker på att den lever. Det blev inget av skotten, de ser torra ut. Kanske den lilla roten fick för lite vatten en dag? Så små rötter torkar ut fort. Jag har varit rädd både för att den skulle torka - och för att den skulle stå i vatten och ruttna. Jag ger inte upp ännu. Kanske den kommer igen. Om det bara finns lite liv kvar i roten så...

När det blev dags för eftermiddags-promenaden så ville inte Stella följa med. Hon ville ligga kvar hemma, i solen.

Så Nellie och jag gick en promenad själva. Det händer allt oftare nu. (Det är enda gångerna som jag använder flexi-koppel.)

Ovan, vår balkong. Nedan, en massa varianter på balkong-inglasningar. Det är få som har gjort exakt lika, och nedan syns bara halva huset.

Nedan en närbild på balkongen näst längst till höger på översta våningen. Titta på det "vågiga svarta". Så har de löst problemet med att det regnar in i balkong-skåpen. De har lagt ett skydd, en vatten-avledare av något slag. Nerifrån kan jag inte se riktigt vad, eller hur det är gjort. Kanske jag skulle kunna prova något liknande över mitt skåp där tvättmaskinen står? Det andra skåpet går inte upp till taket, så där kanske jag måste göra annorlunda. Där måste också AC:ns utomhusdel skyddas. På den sidan skulle en kort häng-ränna kunna fungera.

Många stora planer, men inga pengar. Inne börjar jag tröttna på att ha datorn framför garderobs-dörrarna. Jo, jag trivs bra med att stå där framför datorn - men det är mycket som ska flyttas var gång jag ska in i garderoben. Nu t ex ligger det lite sybehör och tyg (under pilen) som ska in i garderoben. Men om jag känner mig själv rätt, så dröjer det några dagar innan jag tar tag i det hela. Kanske jag skulle kunna snickra ett bord som står ovanför sängen. (Jag behöver inte ha så högt ovanför fötterna.) Så att jag kunde sitta/stå med ryggen mot garderoben, och bara behöva flytta min pall på hjul? Kanske?

För i vardagsrummet finns det ju ingen plats alls, där jag kan ställa ett arbetsbord. Här är det fullt:

Åt det andra hållet också. Fast det ser ni inte, för åt det hållet vägrade kameran att ta normal-ljusa foton. Alla blev så här. (Jag försökte 5 gånger från olika håll.) Jo, en ny kamera står också på önskelistan... Men jag kan faktiskt inte prioritera någon för närvarande. Jag får visa er de foton där man kan se något... Förresten blev närbilden på balkongen ovan för ljus. Jämför med fotot ovanför på fasaden, där färgerna är naturliga. Förr höll kameror en livstid. Telefoner också. Nu verkar allt vara tillverkat för att gå sönder, dagen efter att garantin har gått ut.

Jag fick mail från min spansk-lärarinna i dag. Nu är det bestämt att vi ska dela gruppen igen. Det blir nybörjar-kurs mellan kl 18 och 19, och sedan fortsättnings-kurs mellan 19 och 20. Jag gillar inte att lektionen är så sent på kvällen, men som det nu är får jag inget ut av det hela. Kanske blir vi så få på fortsättnings-kursen, att det nästan blir privat-lektioner? Fast jag fick en massa läxa! Jag har 4 kapitel att läsa in till på onsdag. Texterna är lätta, men så är det det där med grammatiken... 

Jag har berättat att jag har Raynauds syndrom / Raynauds fenomen (en kronisk kärlkramp i de perifera kärlen). Jag känner av problemet så här års. Och att jag gör det beror förstås på att jag av ekonomiska skäl försöker snåla på elen, och därför har kallare inomhus än jag borde. I dag har toppen på vänster ringfinger varit vit och utan känsel i flera timmar. Det känns obehagligt! Jag har hållit fingret under varmvatten, jag har försökt gnugga det varmt, och nu håller jag i en varm vetevärmare. Men ännu har jag inte fått tillbaka normal känsel i fingret. Fast den normala hudfärgen börjar återvända, så känseln kommer nog tillbaka. Det brukar den. (Lillfingret, till höger nedan, var också vitt och domnat ett tag, men sedan återvände blodet. Det är därför som det just nu är lite blåare än normalt.)

På mig är det "inte så farligt". Det är sällan mer än 1-3 fingrar som blir vita samtidigt, Och oftast är det bara den övre leden (eller de två översta) som saknar normal blodcirkulation. Men jag måste ändå se till, att fingertoppen inte får för lite syre under för lång tid. Om man inte gör något, och fortsätter att frysa, då sprider sig det vita - och i värsta fall kan fingret / fingertoppen dö, så man blir tvungen att amputera.

Om man har Raynauds syndrom (så hette det tills nyligen, nu heter det fenomen på slutet), då bör man inte ha ringar på fingrarna eftersom dessa kan försämra blodcirkulationen ytterligare. (Därför ligger mina ringar i ett smyckeskrin, och blir nästan aldrig använda. Och när jag var gift använde jag bara vigselringen vid extra festliga tillfällen. Men det är sådant man få ta.)

Nu sticker det lite i fingertoppen. Så nu kommer nog känseln tillbaka snart. För säkerhets skull ska jag stoppa vetevärmaren i mikrovågsugnen en omgång till. Lite extra värme kommer att göra susen.

20-02-24:

Grattis på födelsedagen Magnus!

I går satt jag faktiskt ett par timmar med min spansk-läxa. Jag läste alla texterna i boken som vi skulle läsa (t o m kapitel 8 av 10). Texterna är lätta, men sedan är det ju en del grammatik, som jag ännu inte kan. Jag borde förstås råplugga för att nöta in de aktuella verb-formerna, men det känns på något sätt oöverstigligt. Kanske jag börjar med att lära in 1:a personen bara, för den har jag förstås mest nytta av att kunna. Att kunna lite grammatik, är ju bättre än att inte kunna någon alls.

Det var varmt och skönt i solen i dag, när vi gick vår vanliga runda längs El Paseo. Tag fram förstoringsglaset, så kan ni se personen som badar nedan (t v om piren)...

När vi var på väg in igen så kom jag på, att jag faktiskt inte har visat hur rampen blev när den är klar. Jag tog ett foto i farten.

Jag är väldigt modernt klädd i dag, jag har trasiga jeans. Men just de här är så gamla att de har gått sönder för att tyget har slitits på riktigt. Det finns ju annars nya byxor att köpa - som är fulla med hål. (Hur kan sådant bli modernt?) Synd på dessa jeansen, för de är så sköna. (De har resår bak i midjan.) Jag har för mig att jag köpte dem hos någon svensk postorder-firma, kanske redan innan jag flyttade till Spanien första gången. Jag undrar om jag kan få tag på ett par lika sköna igen?

Jag fick syn på tavlan nedan i reklam som jag fick i går. Eftersom Pippi Långstrump är en av mina idoler, så gillar jag den förstås.

Det är bra tur att jag ändå inte skulle få plats med den, för den är jättedyr...

I dag fick jag reklam från Wrendale Design. Hanna Dale (som är konstnärinnan bakom fågel-akvarellerna jag har i hallen) har nu även designat klockor.

Den nedan är min favorit. (Klockorna kostar 50 £ och är i mitt tycke mycket mer prisvärda än tavlan ovan.) Se: https://www.wrendaledesigns.co.uk/gifts-en-2/watches/

20-02-25:

I dag har vi alldeles underbart väder. Min termometer visar 25,2° i skuggan!!! (Det var 22° redan tidig förmiddag.) I dag fryser jag inte alls! Jag njuter! Som jag skrev häromdagen så sitter jag sällan vid balkong-bordet så här års. Däremot sitter jag ibland i sol-stolen (den vita i förgrunden). Men sätter jag mig ner, så kommer Stella och Nellie bums för att sitta i mitt knä. Jag har aldrig ro att sitta stilla länge, men en stund brukar vi sitta tillsammans och njuta av solen (medan jag klappar mina små).

Vi har varit hos veterinär Cristina i dag. Hon gick igenom alla prov-svaren (från blodprovs-analysen och ultraljuds-undersökningarna av hjärta, njurar, magsäck och en massa andra organ.) Praktiskt taget allt är bra, och inom det normala. Hjärtat är normalstort, och klaffarna håller tätt. Stella verkar tåla sin medicinering bra, utan större negativ påverkan på kroppen. Möjligen har hon lite problem med magsäcken (av medicinerna), så kanske hon måste ta något som skyddar den.

Stella ha lite lågt kalcium, så jag ska börja ge henne lite av min naturella grekiska yoghurt dagligen, så får vi se om det räcker. (Annars får hon äta kalsium-tabletter.) Det var några enstaka värden ytterligare som låg lite utanför, men inget alarmerande.  Det är ju skönt! Så länge hon mår ganska bra, och hennes värden är normala - då finns det hopp om livet! Det svåra är ju att veta hur ont Stella har, när hon har ont... Var går gränsen för bra livs-kvalité för en hund?

I dag planerar jag att sätta upp de 2 små hyllorna på väggen. Jag har i alla fall plockat fram mina verktyg, och så kom Erik hit med den stora borrmaskinen (som har varit min, men som jag har gett till Erik). Min lilla är mycket mer lätthanterlig (se storleks-skillnaden nedan), men den klarar inte de hårdaste väggarna.

När jag ändå skulle plocka fram min lilla borrmaskin, och således behövde flytta undan allt som står framför den fasta garderoben - så passade jag naturligtvis på att lägga in tygen och sybehören som låg framme. Det är en hel del att flytta på, när jag vill kunna öppna dörrarna...

Datorbordet, hurtsen som står under det, 2 hundsängar, 2 pallar, hundtrappan... Och ändå kan jag inte öppna dörrarna helt. Om jag ska dra ut en låda, i en av hurtsarna inne i garderoben, mer än 1 dm - då måste jag dra ur sladden till datorn och flytta dator-bordet så det står framför de andra garderoberna. Men det behövde jag inte i dag.

När jag ska in i mina Ikea-garderober har jag också lite att flytta. Men det går lätt och snabbt. Rullvagnen (som jag har gympa-saker på) är lätt att rulla åt sidan. Och bara när jag ska in i hörn-garderoben så måste jag lyfta karmstolen åt sidan. Men eftersom stolen är lätt, så känns det inte som något besvär. Däremot är det jobbigt, och tar tid, var gång jag vill in i den fasta garderoben. Det är därför som jag funderar på att flytta dator-bordet igen...

Jag har kommit på en bra lösning, men den kan jag bara genomföra på sikt. Som vanligt hänger det på att jag saknar pengar. Ni vet att jag önskar mig en ny säng, en lite fastare (som skulle vara bättre för min rygg). Helst vill jag ha en sängstomme med både rygg och gavlar! (För då kan jag ställa den var som helst - även fristående. Dessutom kan varken kuddar eller hundar trilla ur sängen lika lätt.)

Sängen nedan skulle jag gärna behålla - som gästsäng. Men 2 sängar (utöver sängskåpet) kan jag bara få plats med den dagen jag har råd att glasa in balkongen. Då siktar jag på att använda sovrummet som kombinerat gäst- och arbets-rum, och själv sova i vardagsrummet.

När jag flyttade till Spanien så lämnade jag kvar en del möbler och saker i Sverige. (Det första året sov jag i sängskåpet!) Bl a lämnade jag en resårsäng där mitt praktiska sängstativ Sesam var monterat. Med ett sådant på sängen (i stället för vanliga ben) så kan man lätt vicka upp sängen mot väggen, så den nästan inte tar någon plats. Sängstativet har stått i källaren i huset där Robert (mina barns pappa) har bott. Men nu har han flyttat till ett mindre och mer lättskött hus. Så nu ska jag få tillbaka mitt sängstativ. Det bör gå bra att ta med på flyget i en incheckad väska. Så här ser stativet ut:

https://www.yousee.nu/

Med sängstativet monterat på resårsängen nedan, så skulle jag lätt kunna fälla upp den mot väggen när den inte används. Då skulle jag få en massa golvyta ledig. Nedan för fönstret skulle jag då kunna ställa ett rejält arbetsbord (kanske 80 x 150 cm). Då skulle jag äntligen ha en tillräckligt stor yta när jag vill sy, snickra, måla mm. Om bordsbenen vore hopfällbara eller lätta att skruva av, så vore det enkelt att ställa undan bordet och luta det mot den fasta garderoben, om jag får gäster som ska sova i sängen. Och i vardagslag skulle ingenting stå framför den fasta garderoben. Det skulle bli jättebra!

Nu fattas jag bara alla pengarna... Men sen (om en massa år) - då kommer jag att få det mycket rymligare här! Och mer praktiskt! Till dess så drömmer jag...

Linda vidarebefordrade bilden nedan.

Jodå, hyllorna kom upp i dag. Men det tog längre tid än jag trodde. Det första var lätt att sätta upp, men det var inte den andra. Där jag först hade mätt, och borrat hålen i väggen, gick det inte att skruva upp hyllan. Väggen var för porös just där, pluggarna gled, och skruvarna fick inget fäste. Jag försökte, och försökte, men det blev bara sämre för varje försök. Till slut borrade jag nya hål, ett par centimeter längre ner. Och där fick både pluggar och skruvar grepp.

Nu sitter hyllan så stadigt att jag vågar ha mina spansk-böcker där, trots att de är tunga.

För övrigt så har jag bara ställt saker på och i hyllorna, utan någon riktig planering. Jag bara tog saker från de ställen där det var överfullt. Om några dagar ska jag ordna allt lite bättre. Det känns väldigt bra att få lite extra utrymme. Fast hyllorna är så små (30 x 30 x 20 cm), så rymmer de en del.

20-02-26:

Direkt efter gympan så hade jag tid hos min läkare på vårdcentralen. Han skulle skriva ut ett recept åt mig, på alla de mediciner som läkaren som ska operera mitt ben på fredag hade gett mig en lista på. Jag ska ta antibiotika i 10 dagar (3 tabletter om dagen). Egentligen tycker jag att man bara ska ta antibiotika när man har en infektion, inte i "förebyggande" syfte. Man har ju ihjäl immunsystemet när man tar antibiotika (alla de nyttiga tarmbakterierna), kanske helt i onödan.

Sedan ska jag ge mig själv en spruta i magen (Hibor), 20 dagar i rad, med något som förebygger blodproppar. (Hoppas jag får instruktioner om HUR man ger sig själv en spruta - för det har jag aldrig gjort förr.) Och så ska jag ta tabletter med acetylsalicylsyra (som bl a Magnecyl innehåller), för att göra blodet lite "tunnare", hela 60 dagar i rad (inte bra för magen). Dessutom fick jag en massa värktabletter, men sådana brukar jag bara behöva det första dygnet. Jag fick betala 3,96 € totalt för alla medicinerna.

Ni vet hur frusen jag brukar vara. Så om jag berättar att jag i dag går barfota i sandaler, har vadlånga byxor och kortärmad T-shirt - då förstår ni att vi har varmt och skönt! Det var 18° redan när jag gick till gympan i morse.

Hundarna och jag gick hela El Paseo-rundan i dag.  

Det var några som badade, men det är bara 18° i vattnet.

Den duktige sandslotts-byggaren utökar sin lilla "stad". Han är verkligen skicklig.

Först mötte vi Josefina och Kiko. Efter en stund kom även hunden Nico med matte. (Båda han-hundarna är av rasen Shih tzu.) Nellie blev alldeles till sig - 2 svart-vita hanar på en gång. Hon hade svårt att välja, men hon tycker nog bäst om Kiko - för han är lite lugnare (eftersom han är äldre).

Därefter kom en chihuahua-flicka som vi känner. Nedan hälsar Kiko och Nellie på henne. Stella håller sig oftast på avstånd, försiktig (och lite rädd) som hon är. Men ni kan se skuggan av både mig och Stella nedan...

I kväll ska jag gå på spanskan, och nu i eftermiddag har jag faktiskt pluggat lite grammatik. Dock långt ifrån tillräckligt. Jag borde verkligen plugga grammatik - på riktigt. Jag borde försöka lära mig alla de spanska verbformerna. Men det har inte blivit av, hittills. Lättjan har segrat. Jag var så duktig på att plugga - förr. Jag kunde läsa in mycket på kort tid, tentera, och få bra betyg. Men nu känner jag ett motstånd, det känns "för jobbigt". Men jag borde verkligen ta mig i kragen! För om jag inget gör - då kommer jag ju ingen vart. Och jag vill ju bli bättre på spanska!

Jag har förresten slängt mina trasiga jeans nu. De började gå sönder även i baken (såg jag i morse), och då fick jag nog av dem. Nu har jag bara ett par jeans i garderoben. Ett par som är på tok för stora i midjan (men lagom i övrigt), och som har stora röda blommor broderade på benen (och därför inte passar till allt). Jag såg i reklamen att Carrefour nu säljer flera olika jeans-modeller (bl a med resår i midjan, som jag föredrar) för mellan 7,95 € och 9,95 €. Jag funderar på att ta bussen till Carrefour i morgon för att köpa ett par. Billigare långbyxor kan jag knappast få tag på, och jeans är ett praktiskt plagg.

20-02-27:

Grattis på 34-årsdagen min kära dotter Jenni!

I morse gick Stella och gömde sig (hon låg och tryckte i sin säng), när jag tog fram hundarnas selar och koppel. Så det blev bara Nellie och jag på morgon-rundan. Klockan 10 tog jag bussen till Carrefour.  Allra först gick jag och köpte min favorit-sallad. (Det händer att den tar slut.) Och sedan stoppade jag 4 stycken chokladkakor (à 80 gram) i varukorgen. Den mörka 90%-iga, av Carrefours eget märke Selección, som jag tycker så mycket om.  

Sedan gick jag till kläd-avdelningen och provade jeans, 3 olika modeller av de billiga. Jag köpte sådana som på bilden nedan. De satt bäst! Tyvärr fanns de bara i mörkblått (inte "blekta" som jag tycker bäst om). Men de har 5 fickor och elastiskt tyg. Ett bra köp, tycker jag.

När jag även hade stoppat jeansen i varukorgen, så var det bara några få minuter tills bussen skulle avgå. Eftersom jag inte visste hur snabbt det skulle gå i kassan, beslöt jag mig för att ta det lugnt - och ta nästa buss i stället. Alltså strosade jag runt nästan 50 minuter, och tittade på allt möjligt. Jag köpte 1 flaska kefir, 1 empanadilla, och en stor flaska växt-gödning också. Men allt rymdes ledigt i min medhavda tygkasse.

När jag hade kommit hem och ätit halva burken sallad (och bjudit hundarna på lite tonfisk), så gick vi en promenad längs El Paseo. Den här gången ville Stella följa med. Även i dag har vi underbart "sommarväder"!

Jag har inte hunnit berätta om gårdagens spansk-lektion. På fortsättnings-kursen var det bara jag och lärarinnan! Det skulle ha varit åtminstone ytterligare en elev, men hon kunde inte komma. Alltså fick jag en privat-lektion, precis på min nivå. Vi gick igenom en del grammatik, och jag fick flera verb-former i läxa. Jag ska verkligen försöka plugga in de här grammatik-avsnitten, för jag kommer att ha stor nytta av dem. Boken vi har är inte så bra, vad det gäller grammatik. Men jag har själv en som är desto bättre. Boken nedan. Den har jag fått av Katarina, som själv har en likadan.

Jag vet ingen annan bok som är så tydligt uppbyggd. Man kan slå upp alla verb, och alla olika böjningsformer, och hitta lätt i alla tydliga "tabeller". Jag rekommenderar verkligen just den här boken. Conjugar es fácil betyder förstås; "Att konjugera (böja verb) är lätt". När det gäller spanska verb är det verkligen inte lätt - men boken underlättar!

Tyvärr måste vår spansk-lärarinna sluta, av familjeskäl. Dock hoppas hon att de kan hitta en ersättare för henne, innan hon slutar. Hennes 93-åriga pappa är multipelt sjuk, men har nyss kommit hem från sjukhuset. (Han använder nu rullstol för att han inte längre orkar gå). Hans jämngamla hustru (lärarinnans mamma) orkar förstås inte vårda honom själv. Nu visar det sig att det är 1½ års kö för att få kommunal hemtjänst här! Jo ni läste rätt, 1½ ÅR! Det är ju inte klokt. Alltså måste vår spansk-lärarinna vårda sin pappa på heltid, tills vidare. (Privat vård finns alltid att få, bums. Men alla har förstås inte råd till det alternativet.)

Jag hoppas förstås att det kommer att ordna sig på bästa sätt för lärarinnans familj, men jag skulle gärna behålla henne som lärare. Det ger sig om Asociación de Mayores kan få tag på en ersättare...

Vi har "sommarväder" här, men i Sverige är det inte fullt så varmt. Längst till vänster visar läget i går kväll (21:15), i mitten hur det var i morse (09:31), och till höger hur det var sen eftermiddag (16:34). Nu är klockan 18:16, och min termometer visar 19,5°. Jag njuter så de här varma dagarna!

I morgon eftermiddag är det alltså dags för mig att få mitt stora åderbråck bortopererat. Det ser jag fram emot. Nja, kanske inte själva operationen, men däremot resultatet. Jag hoppas verkligen att jag ska slippa dras med svullet ben, sedan när åderbråcket är borta!

20-02-28:

Operationen gick bra. Tyvärr tog det evigheters evigheter innan bedövningen släppte. Jag kom inte hem förrän klockan 22:22, och då hade jag ändå smitit 1½ timme tidigare än läkaren hade sagt att jag fick gå. Men jag kunde inte lämna hundarna ensamma hemma längre. Jag berättar mer i morgon.

20-02-29:

Det känns helt OK i dag, jag har inte ont. Men det är bökigt att ha benet bandagerat från mitt på foten och upp ovanför knäet. Jag kan inte böja på det benet (bandaget hindrar). Så när jag ska sätta mig ner på huk (som man gör bortåt 1000 gånger om dagen när man har små hundar), så kan jag bara böja högra benet, det vänstra får jag ha utsträckt framåt, bakåt eller åt sidan. Alternativet är att böja mig framåt med raka ben (vilket jag klarar bra), men det är inte bra för ryggen. Jag ska ha bandage tills de ska ta stygnen den 9/3, men fr o m dag 3 så får jag ta av det om nätterna. Fotona nedan tog jag (via spegeln) i morse när jag fortfarande var klädd i nattlinne.

Jag har klätt mig i shorts i dag, för mina långbyxor är för snäva för att kunna dra utanpå bandaget. Tur att det är relativt varmt ute.

Lite om gårdagen. På förmiddagen pysslade jag om mina hundar. Vi hann med både frukost, lunch, kel och promenader innan jag skulle ge mig i väg för att ta Tram klockan 13:12. Själv skulle jag vara fastande, och efter kl 10 fick jag inte ens dricka vatten.

Jag var framme vid sjukhuset Vithas Perpetuo 13:50 (jag skulle vara där 14:00), och blev inskriven. Jag fick ett eget rum (trots att jag inte skulle stanna över natten). Där fanns 1 patient-säng, 1 anhörig-säng, 1 stol, 1 bord, 1 fåtölj, samt garderob och toalett med dusch. Rummet hade utsikt mot slottet Santa Bárbara. Jag skulle klä av mig allt jag hade på mig, och sätta på mig en sådan där opraktisk patient-rock med knytband i ryggen. (Den här var i alla fall vackert himmelsblå.)

Sedan fick jag vänta, och vänta. (Det fanns TV och wifi på rummet, men jag hade inte mobilen med - och TV har jag aldrig gillat.) Jag skulle opereras kl 16, och förstår inte varför jag behövde vara där 2 timmar i förväg. 1 timme borde väl ha räckt. Strax före kl 16 blev jag lagd på en bår och rullad ner till operations-avdelningen.

Kirurgen kom genast fram och hälsade, och skojade lite. Sedan skulle en sköterska sätta en sådan där nål på handen, som man alltid får (venkateter). Hon håll på länge utan att lyckas. (Och jo, det gjorde ont...) Sedan försökte en äldre sköterska. Hon konstaterade efter ett tag att de hade förstört blodkärlet. Som tur är hade jag en hand till, och efter en stund lyckades den äldre sköterskan faktiskt sätta in nålen där. Jag sa att det skulle gå lättare om de värmde mina kalla händer, men de lyssnade inte. (Ibland har det hänt att jag har fått hålla händerna i varmvatten före, för då vidgas blodkärlen. Jag är svårstucken, och de hade nyss kontrollerat att min kroppstemperatur låg på 35,8°, så de borde ha värmt min hand innan de stack...)

Nåja, narkosläkaren lyckades ge mig epiduralbedövning (ryggmärgs-) vid första sticket. Tyvärr satte de upp ett skynke så jag inte kunde se när de opererade mig... Men allt gick ganska snabbt och bra. Därefter blev jag körd till uppvaknings-avdelningen. Där kunde jag konstatera att från midjan och nedåt var jag helt bortdomnad, jag hade ingen känsel, och kunde inte röra mig alls - hur jag än försökte. (Det måste vara så det känns att vara förlamad från midjan och nedåt. Synnerligen opraktiskt - och tråkigt!) När jag kunde börja vicka lite på tårna (med stor ansträngning) så blev jag körd till mitt rum.

Där lyfte de över mig i sängen. Jag hade från början trott att bedövningen skulle ha släppt helt efter knappt 2 timmar - men det tog betydligt längre tid. Känseln och rörelseförmågan återvände så sakteliga nerifrån tårna och uppåt. Men det dröjde närmare 4 timmar innan jag började få känsel i övre delen av låren och rumpan igen. Jag tänkte på mina stackars hundar som var ensamma hemma. De var säkert hungriga, och Stella skulle ha fått sin medicin kl 20. Tur att de har sin inomhus-toalett. De behövde i alla fall inte hålla sig.

Kirurgen kom in och pratade lite. Han berättade lite om eftervård och medicinering, och sa att jag skulle komma tillbaka måndagen den 9/3 för att ta stygn och klamrar. Jag sa att jag måste hem bums, men han sa att jag inte skulle få lämna rummet förrän ca kl 23! Bl a måste jag visa att jag kunde kissa, vilket man inte kan med bedövad "rump-region".

Klockan 20 fick jag en flaska vatten, och 20:45 fick jag middag. (Det var riktigt gott: grönsakssoppa + liten omelett + ugnsbakad tomat + 1 ugnsbakat äpple + kex. Jag åt hälften av soppan, hälften av äpplet, inget kex, men hela tomaten och hela omeletten. Mycket bättre mat än på sjukhuset i San Juan!) När jag hade ätit klev jag (på stapplande ben) ur sängen och gick på toa. Jag kunde kissa fast halva rumpan fortfarande var bedövad. Sedan klädde jag på mig.

Därefter gick jag ut i korridoren och sa till sköterskan att jag måste åka hem bums. Hon blev lite ställd, men det såg ju ut som om jag var helt återställd, så hon protesterade inte. Jag bad henne ta nålen jag hade på handen. Det gjorde hon, och så gav hon mig en sådan där blodpropps-motverkande spruta som jag ska ta i magen 20 dagar i rad. Hon visade hur man gör, och det såg inte så svårt ut. Sprutan hon visade med hade ett plast-stopp, så man visste hur långt in den skulle (drygt 1 cm).

Men nu i dag när jag har tittat på sprutorna som jag har fått, så saknar de ett stopp - och då blir det ju betydligt svårare! Kanske jag måste gå till vårdcentralen och få hjälp nu i början? Fast nu är det ju helg...

Hur som helst så stapplade jag ut från sjukhuset och gick raka vägen till Tram-stationen Marq-Castillo. Tåget kom ganska bums, och jag var snart i El Campello. Det tar ju lite längre tid att gå, när det ena benet är stelt (speciellt i trappor), men jag kom alltså hem 22:22 - och hundarna blev överlyckliga. De fick mat, Stella fick medicin, och sedan kelade vi ganska länge.

I dag ska jag ta det lugnt, och ägna mig mycket åt mina små. Nu ska vi strax ut på (en långsam) morgon-promenad. Solen skiner och det är 17,6°.

Jag har inga som helst problem med att gå, bara när jag kommer till en trappa - eller en hög trottoarkant. Och det beror enbart på att jag inte kan böja benet p g a bandaget. Så vi har gått normal-långa rundor, hundarna och jag.

Jag gick till apoteket innan de stängde, och frågade ang sprutorna. Men det här märket som jag har fått utskrivet, har inget "stopp". Man ska köra in nålen tills den inte syns mer. De förklarade och visade. Det låter lätt. Problemet är att veta hur mycket kraft jag behöver för att få in nålen. Det lär jag mig säkert efter ett par försök, men jag oroar mig lite för första gången - i kväll.

Jag har tänkt att det faktiskt är tur i oturen, att jag ännu inte har lyckats gå ner de där sista kilona som jag vill bli av med. För sprutorna ska injiceras i underhudsfettet! Och då är det ju bra att jag har lite kvar...

På hemväg från apoteket gick jag inom Lidl och köpte lite "onyttigheter". 1 kuvertbröd med frön på, och 2 med fyllning (spenat i det större, och tomat i det mindre). Jag känner inte för att banta nu när jag ska äta så mycket mediciner. Jag tror att det skadar magsäcken mer, om man tar dem på tom mage.

Vi har varit ganska mycket på balkongen i dag, hundarna och jag. Alla mina bougainvilleor har nu gott om små skott! (Fast ännu ser de kala ut på lite håll.)

Jag tog fram dynan till solstolen, och så satt jag där ett tag (med hundar i knäet) och begrundade allt jag borde göra på balkongen. Eftersom det har varit vinter har jag ingen vidare ordning, och mycket står "framme" som borde komma in i skåpen.

Och så borde jag plantera om min "lilla" crassula i en större kruka. Den har vuxit rejält sedan jag planterade den. Det är den som är "barn" till den stora, som i sin tur är barn till den ännu större jag hade innan (som Erik har nu).

Jag har en tom kruka som skulle passa. Den som min favorit-bougainvillea stod i innan den fick större kruka. Fast jag måste köpa hem jord så det räcker. (Lidl ska sälja jord och andra trädgårds-attiraljer nästa vecka, så jag kan passa på att köpa jord där.)

Tyvärr har gråsparvarna börjat vänja sig vid mina (fula) "fågel-skrämmar-band". På mornarna när balkongen ligger i skugga (när banden inte reflekterar ljuset) och det är vindstilla (så banden inte rör sig) - då sitter fröken Gråsparv och några av hennes syskon och vänner på balkongräcket, på bougainvilleorna och på markisen... Men det hamnar avsevärt mindre fågelbajs på alla mina saker på balkongen nu. Och det är ju skönt. Dessutom verkar fåglarna ha annat att äta än mina bougainvillea-knoppar.

Nu när jag ingenting gör, så borde jag fixa på balkongen. Fast ändå inte. Jag bör nog inte klättra på stegar de närmaste dagarna, för att kunna ställa saker i överskåpet (ovanför tvättmaskinen). Och det är nog inte så lämpligt att plantera om växter (och riskera att bli jordig) så länge jag har bandage på benet. Jag borde kanske börja läsa en ny bok i stället? För att bara göra "ingenting", är jag inte så bra på.

Jag har glömt att berätta något som kirurgen sa, som jag helst inte hade velat höra. Han sa, att eftersom jag har gått med svullet ben så länge - så är det inte säkert att svullnaden försvinner bara för att åderbråcken är borta! Han sa att jag borde ha opererat bort åderbråcken när problemet började.

Det ville jag ju! Men om inte problemet är jättestort, då bekostar inte den allmänna sjukvården operationen (vare sig i Sverige eller i Spanien). Och jag hade inte råd att få det gjort privat. (Jag har för mig att det skulle ha kostat 8'000 kronor då, och det verkar kosta från 10'000:- till drygt det dubbla nu - i Sverige.) Men usch så trist det vore, om jag inte kommer att bli av med svullnaden! Det är ju den som har besvärat mig, inte själva åderbråcket. Tills jag blir överbevisad så kommer jag att hoppas på det bästa!

Jag har precis gett mig den där sprutan. Jag klarade det vid första försöket. (Fast jag var allt lite nervös innan...) Men Linda hade förklarat i telefon, att nålen lätt glider in, och att man inte måste "ta i". Alltså tryckte jag bara lätt, tills hela nålspetsen var inne. (12 mm, jag mätte nålen efteråt.) Och sedan var det ju bara att injicera innehållet. Skönt att det inte var svårare, och inte gjorde det ont heller. Jag känner mig lättad nu när jag vet att jag kan. Tänk så mycket jag oroade mig i onödan...

Nu ska jag bara ta en penicillin-tablett innan jag lägger mig, sedan är dagens medicin-dos avklarad. (Skönt att det bara är tillfälligt det här, jag gillar inte att ta mediciner - bara när det är helt nödvändigt. I det här fallet är det förstås lite för att lugna kirurgen också, för själv tror jag varken att jag riskerar att få en bakterie-infektion eller en blodpropp. Men nu följer vi reglementet...)

20-03-01:

I dag kom min digitala elräkning. Jag blev glad och lättad - för den är på betydligt lägre belopp än förra månadens. Januari var ovanligt kall, men nu har februari varit lite varmare än normalt. Det senare är förstås väldigt bra för min ekonomi. Och så trivs jag bättre i värme!

I dag är det växlande molnighet, med nästan mer moln än sol.  Men det är 22°, så jag har shorts och sandaler även i dag. (Jag måste ha shorts eller kjol så länge jag har bandaget. Håll tummarna för att det varma vädret håller i sig!) Vi gick förmiddags-promenaden längs El Paseo.

Jag började läsa en bok i går, den nedan. Egentligen är jag inte så förtjust i Ranelid, men den här boken är OK. Den handlar mycket om känslor, och är skriven ganska filosofiskt (på ett språk skilt från vårt normala vardagsspråk). Orden står i centrum, men samtidigt är boken spännande. Den ene huvudpersonen är mördare. Men vem har han mördat? Hur? Och framför allt - varför? Som läsare kan jag ana, men det dröjer nog innan jag får veta. Ännu har jag bara hunnit 1/4.

Egentligen borde jag plugga spanska i stället. Min lärarinna mailade flera papper med grammatik. Det är förstås meningen att jag ska lära mig detta utantill. Men hjärnan känner sig trött (den vill helst sova), och själv har jag ingen lust. Jag låter papprena ligga framme, och skumläser lite när jag passerar. Kanske något lyckas fastna, trots att det känns som om hjärnan är teflon-belagd just nu.

20-03-02:

Det blåser rejält i dag, 55 km/h (15 m/s)! Och det har blåst från väster (sydväst på morgonen), så balkongen drabbades. Jag fick flytta alla mina små växter längre in, för de höll på att blåsa ner på golvet.

Och crassulan höll på att välta, så jag fick sätta solstolen framför för att stötta den.

På morgon-promenaden var det blåsigt, men inte för blåsigt för hundarna och mig. Värre var det lite senare, när jag skulle gå till vårdcentralen för att få bytt bandaget. På många ställen fick jag luta mig 45° mot vinden, och sega mig fram. Och i vissa gathörn så höll jag nästan på att blåsa omkull på riktigt. Fast på sitt sätt tycker jag att det känns häftigt och roligt, att kämpa mot vinden så här. Jag känner mig så liten jämfört med vädrets makter. (Här är 24°, så vindarna är ljumma.)

Nu har vinden svängt lite, så det blåser mer från nordväst, och då står sakerna på balkongen säkrare.

När jag kom fram till vårdcentralen ca 11:20 så fick jag en kölapp, och de bad mig att sätta mig i väntrummet utanför sjuksköterskornas rum. När jag tittade närmare på kölappen så såg jag att min tid var klockan 13:00! Jag frågade en sköterska om jag verkligen skulle behöva vänta över 1½ timme. Hon sa att jag skulle sitta kvar, så skulle de försöka ta hand om mig om de fick en lucka. Och bara ett par minuter över 12 fick jag komma in, vilket jag blev glad för.

Sköterskan klippte upp bandaget och drog av det. Benet såg fint ut, fast det var förstås lite blått. Och så satt det ganska många metall-klamrar för att hålla ihop sårkanterna, fler än jag hann räkna innan sköterskan började tvätta såren. (Jag gillar bättre när de syr. Metall-klamrar ser så "maskinellt" ut.) När sköterskan skulle lägga om det nya bandaget, så bad jag om ett som inte hindrade knäets rörelser lika mycket som det första. Det fick jag. Detta är 1 dm lägre, och går bara precis upp om knäet.

Jag fick en ny tid på onsdag 18:03 för att återigen tvätta såren och byta bandage. Samma dag ska jag till hudläkaren på sjukhuset i San Juan 13:20 (för kontroll av mitt Lichen Planus), och så är det ju spanska kl 19 på kvällen. Gympan kl 10 blir jag tvungen att hoppa över hur som helst.

Även på hemvägen fick jag tidvis kämpa mot vinden. I dag har jag dessutom lärt mig, att det är väldigt dumt att ha utsläppt hår när det blåser så här. Fast jag använde min mest grovtandade kam, så tog det lång tid att reda ut håret när jag hade kommit hem. (Nu har jag satt det i en stram hästsvans, hundarna och jag ska ju ut fler gånger i dag.)  

Om jag hade haft råd, så hade jag nog köpt ett sådant här bord nu: https://www.ikea.com/es/es/p/vangsta-mesa-extensible-blanco-00375126/ I utfällt läge skulle det passa utmärkt som arbetsbord, stående över sängen i sovrummet. Eftersom benen är raka och smala, och sitter alldeles i ytterkanten, så skulle sängen bara behöva stå ett par cm ut från väggen. (Bordet har metallben och laminatskiva.) En sådan lösning skulle kunna fungera redan nu. Fast det dröjer innan jag får pengar. Det hjälper inte att bordet är nedsatt just nu (till 49 €), frakten (69 €) tillkommer ju (och då lönar det sig inte att bara köpa 1 vara). Jag fick reklam från Ikea Family i dag...

Vi har suttit i läs-fåtöljen, och jag har läst ut boken Kniven i hjärtat. Boken var intressant på många sätt, och skriven på ett annorlunda språk (lite konstigt emellanåt, men samtidigt vackert). Den var varken bra eller dålig. Jag skulle inte vilja ha den oläst, men kommer aldrig att läsa om den.

Så här söta var mina små, när jag reste mig ur fåtöljen:

De är ett kärt sällskap, Nellie och Stella! Det skulle vara oerhört tomt utan dem!

Nu har jag precis stuckit mig själv i magen igen. Jag måste erkänna att jag hyser motvilja mot att behöva göra det. Det är inte svårt, och det gör bara pyttelite ont (en mycket kort stund) - men det känns obehagligt (psykiskt), och onaturligt. Redan har jag 2 små röda prickar bredvid naveln (man ska sticka ca 5 cm vid sidan om den, varannan dag på höger sida, varannan på vänster sida). 1 spruta fick jag på sjukhuset, och 3 har jag gett mig själv. Det ligger 17 oanvända kanyler kvar i kartongen... Suck...

Man får ta det ena med det andra. Jag är glad att jag fick opererat mitt ben!

20-03-03:

Grattis på födelsedagen Lucas!

Jag har varit trött de senaste dagarna, särskilt mentalt. Kan man bli trött av en så pass liten operation som jag har gått igenom? Eller är det för att penicillinet dödar alla mina nyttiga tarmbakterier, och därmed 70% av immun-försvaret? Eller har jag ingenting alls att skylla på? Hur som helst så gör jag inte många knop.

I dag har jag bytt krukor till alla mina små växter på balkongen. Innan stod de i tåliga plast-krukor, nu står de i (ömtåligare) porslins-krukor. Fördelen med de senare är att de är betydligt tyngre (inte bara snyggare). Så nu är risken mindre för att någon av mina krukväxter ska blåsa ner på golvet, vid en häftig vindpust. (Skulle det bli storm så måste jag förstås ställa krukorna längst in ändå, eftersom jag är rädd om porslins-krukorna.)

Vi kom nyss in från eftermiddags-rundan, som vi gick här i området. Och nu har jag valt ut en ny bok som jag ska börja läsa. Jag borde verkligen läsa spansk grammatik, men hjärnan vill inte ta till sig ny kunskap just nu. Alltså valde jag en lättsam feel-good-bok, en sådan som är trevlig och rolig, men som inte belastar hjärnan med komplicerade tankegångar. Att boken handlar om böcker gör ju inte saken sämre.

Det trevliga citatet nedan står före förordet.

Jag skulle gärna vilja dansa - också! Men jag har ju ingen att dansa med... Ja, jag gillar ju pardans allra mest. (Tango, vals, hambo, bugg och t o m foxtrot.) Fast just nu när jag har benet i bandage, så bör jag nog hålla mig till läsning.

Nu har jag fått testat i verkligheten, att porslins-krukorna inte blåser ner. Däremot höll crassulan på att ramla. Jag har nu bundit fast den med ett snöre (vars andra ände sitter runt nedre markis-fästet). För säkerhets skull så satte jag dessutom solstolen framför igen.

Mitt bandage sitter inte bra kring knäleden. Det som är bra är att det är kortare, så att jag kan sätta mig på huk. Det som är dåligt är att det glider ner ibland, så att översta delen av såret syns. Och det kan ju inte vara så bra. Jag ska se om jag har bandage hemma, så att jag kan linda om ett varv extra just där. Jag vill inte riskera att det kommer smuts i såret. Jag tog ett foto. Visst ser det nästan makabert ut med metall-klamrar! Tacka vet jag gammeldags stygn... (Fast på måndag ska de bort, och därefter kvittar det ju. Jag fick tid via mail i dag. Jag ska vara på sjukhuset redan 09:20.)

20-03-04:

Jag är bekymrad för Stella. En lång period har jag tänkt att hon verkar må ganska bra. Visserligen händer det flera gånger i veckan, att hon inte vill följa med på morgon-promenaden. Men sedan brukar hon vilja följa med nästa gång vi går ut. Sådana perioder brukar jag koppla av, och tänka att hon kanske i alla fall kan uppnå medel-livslängd (utan att lida).

I morse ville hon först inte följa med. Hon la sig i sin säng. Men sedan, när Nellie och jag precis skulle gå, då kom hon ut i hallen. Jag tog fram hennes sele och lyfte upp henne i knäet, precis som jag brukar. Men när jag skulle börja ta på henne selen så skrek hon högt. Kanske jag stötte till det onda? Eller om selen kom åt det? Eller så råkade hon göra fel sorts rörelse? Jag vet inte. Men uppenbarligen gjorde det mycket ont, och Stella blev rädd. Hon tittade misstänksamt på selen, och gick med svansen mellan benen tillbaka till sin säng. Och där ligger hon fortfarande kvar.

Ulf brukar vara flitig med att gå sina 10'000 - 15'000 dagliga steg. Men i dag tänker han inte gå utanför dörren skrev han, och bifogade fotot nedan. Jag skulle heller inte gå ut i sådant väder, om det inte vore absolut nödvändigt.

Vi har visserligen inte klarblå himmel i dag, men det är 21° varmt. Och solen tittar fram mellan molnen. På fotot nedan glittrar det så på havsytan, att havet nästan inte syns alls.

Klockan 12 ska jag ta bussen till sjukhuset i San Juan. Jag kommer inte att behöva någon jacka...

20-03-05:

Jag hade tur på sjukhuset i går, och fick komma in en kvart för tidigt. Detta innebar att jag slapp vänta 1 timme på bussen hem. Hudläkaren konstaterade att det nästan inte syns ett spår av min Lichen planus längre. Bra! Jag ska bara återkomma om den blossar upp igen.

Klockan 18 var jag på vårdcentralen och fick såren tvättade, samt nytt bandage på benet. Den här gången sitter bandaget både skönare och bättre. Men på fredag klockan 17 ska jag få det bytt igen. Och på måndag morgon ska jag till sjukhuset för att få ta stygnen (några få) och "häftklamrarna" (många). Det ska bli skönt att bli av med de senare, för de "drar" i skinnet när jag går omkring.

Från vårdcentralen gick jag direkt till spanskan. Två lärarinnor fanns på plats! Dels Conchi (vår vanliga), och dels vår nya som heter Inés. Vår nya har också utbildning  i "spanska för utlänningar". Hon gav ett trevligt intryck, och verkade vara kompetent och pedagogisk. Så det blir säkert bra. Vi var förresten 4 i fortsättnings-gruppen (1 ny man), vilket kändes precis lagom.

Jag hade sjå i morse när jag skulle klä på mig. De 2 första paren knälånga shorts som jag provade, gick inte att knäppa i midjan! Jag vet inte vad jag väger nu, men jag har alla gånger gått upp ett par kilo. Det både syns och känns. Mest äter jag på kvällen (när det är som dummast att över-äta). Jag "lugnar nerverna" med något ätbart innan jag ska ta min spruta, och sedan "lugnar jag nerverna" med något att äta efteråt också. Och inte räknar jag en enda kolhydrat...

Jag tycker att det är jobbigt med sprutorna, men förstår att de är viktiga. Precis efter en sådan här operation är risken för blodpropp kraftigt förhöjd, och någon sådan vill jag förstås inte få. Alltså måste jag sticka mig själv varje kväll, ytterligare 15 gånger. Fast jag mår inte bra psykiskt av det. Jag har nu s k "sänkt stämningsläge" (jag känner mig oförklarligt ledsen emellanåt). Men det kommer förstås att rätta till sig igen. Jag tror att gympan kan att ha en positiv effekt. Kanske jag kan börja igen nästa vecka?

I dag har jag inte gjort mycket mer än gått promenader med hund (2 gånger) och hundar (1 gång). Stella ville bara följa med på förmiddags-promenaden... Det har varit 25° och mestadels sol. Jag njuter av värmen!

I eftermiddags kom Kerstin och hälsade på. Hon lämnade tillbaka 6 böcker som hon hade lånat, och lånade 5 nya. Som vanligt pratade vi både om böcker och annat.

I kväll ska jag fortsätta att läsa i Den lilla bokhandeln runt hörnet. Det är en trevlig bok!   

Svenska Magasinet berättar att Spanien nu rankas som världens mest hälsosamma land att leva i. Se: https://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.15147.html

20-03-06:

I dag har vi varierande väder, ena stunden sol och nästa mulet - men hela tiden blåsigt. Jag har frusit om knäna de gånger jag har råkat komma ut när solen har varit helt i moln. Stella har inte velat följa med alls, men hon har "solat" och fått frisk luft på balkongen.

När jag hade varit på apoteket för att hämta ut fler sprutor, så passade jag på att gå inom den välsorterade blomster-affären på Av. Generalitat. (Jag var där i går också och tittade på alla fina växter, och luktade på utslagna liljekonvaljer.) I dag passade jag på att fråga lite om växtskötsel. I Sverige kunde jag ha 100 krukväxter i lägenheten, och lyckas med alla. Här känns det som om hälften dör - och jag vet inte vad jag gör för fel. Nu har jag sett att min lilla gullranka (som har stått på hyllan bredvid fåglarna) har börjat få bruna blad.

Mannen i affären trodde att den kanske hade stått för ljust och soligt. (I Sverige ställer vi nästan alla krukväxter på fönsterbrädet, för att de ska få ljus...) Nu flyttade jag in de växter som stod nära fönstret, och ställde dem ovanpå (och i) Kallax-hyllorna. Jag får väl se om alla trivs där. De 2 som har stått där länge har trivts bra. Fast jag fick förstås flytta på en del prydnadssaker, bl a så ställde jag segelbåten på sängskåpet. Jag får fundera ut bättre platser senare.

Så här ser nybygget ut just nu. I dag river de den sista resten av muren mot gatan. (Där den lilla grävmaskinen står.) Vad som händer inomhus kan jag inte se. Men de har lastat in isolerings-material, plaströr, och något som hör till "luftkonditionering". På ett räcke vid en utomhus-trappa har de satt en dekoration. Snyggt på sitt sätt, men jag hade hellre valt en hälften så stor, samt mindre utsirad. Jag skulle gärna vilja gå på lägenhets-visning när huset är klart, men jag tror inte att man kommer att få det.

Den trevliga "bokhandel-boken" (rekommenderas) tog slut i går. Jag har valt ut en ny, men jag ska inte börja läsa förrän jag kommer tillbaka från bandage-bytet på vårdcentralen i kväll.

Jag fick räkning från mitt webb-hotell One.com i dag. Det är dags att betala för 1 år framåt, om jag vill behålla min webbsida Christeltango.com. Priset har gått upp, nu kostar det 662:50 (och då får jag ändå 117:- i rabatt). Det är dyrt! (Priset har legat mellan 300 och 400:- tidigare.) Detta får jag alltså betala för nöjet att skriva blogg (1:81/per dag)... Det hade varit roligare att tjäna några kronor.

Men för mig skulle det kännas tomt om jag la ner sidan. Jag har fått många nya vänner genom min blogg, och det är jag väldigt glad för. Och ibland kan jag "prata av mig" en smula. I bästa fall är det någon av er som svarar, och ger mig lite goda råd - eller uppmuntran.

20-03-07:

I dag har det varit växlande molnighet, och lite blåsigt. Eftersom jag inte hade lust att frysa om knäna, så tog jag på mig det enda par långbyxor jag kan ha nu (när benet är bandagerat). Sådana där pösiga i tunt tyg, med resår kring vristerna. Fast jag plockade fram mina 5 par knälånga byxor först, bara för att konstatera att jag är minst 3-4 kg för tjock för att kunna ha dem... Tyvärr blir jag nog lite tjockare för var dag - så fel som jag äter just nu. Jag får ta hårda tag sedan när jag mår bättre psykiskt igen. För några nya kläder har jag definitivt inte råd med.

I dag gick vi inte ner till El Paseo förrän sen eftermiddag.

På balkongen börjar lobelian se ledsen ut. Den torkar ut jättesnabbt i solen, men blir lätt för våt om jag vattnar rejält. Jag tror att det börjar bli för varmt för den, så jag ställde den längre in på balkongen. Annars tycker jag att den är så fin tillsammans med mina rosa pelargoner.

I morgon har Alicia sagt att hon kommer och hälsar på mig, efter lunchtid någon gång. Alltså bör jag åtminstone dammsuga i morgon förmiddag. Här är t o m ännu skitigare än vanligt nu. Jag har inte orkat hålla efter det, de senaste dagarna. Och med 2 hundar, 3 fåglar, många växter, otät ytterdörr, och en bygg-arbetsplats utanför dörren - då blir det skitigt på nolltid.

Men i kväll ska jag ta det lugnt, och fortsätta att läsa i Gryningsfeber.

20-03-08:

Som ni vet är det Internationella kvinnodagen i dag.

I förmiddags bestämde Alicia och jag att vi skulle ses klockan 13 för att gå en promenad tillsammans. Hon skulle ringa på min port. Och tänk, 13:01 så ringde hon. Alicia kan vara punktlig! Vi gick ner på El Paseo, men eftersom hundarna var med så svängde vi åt höger (söderut) mot hundbadet. Där är åtminstone aningen mindre folk.

Vi pratade en massa, om allt möjligt. Bl a pratade vi ekonomi. Alicia sa att Sabadell (min bank) hör till de sämsta. Själv tycker hon bäst om Caixa. Jag borde kanske gå till Caixa för att jämföra villkoren! Däremot har vi samma internet-telefon-abonnemang, Telefonica-Movistar Fusíón, som kostar 50 € i månaden. I detta ingår fiber-internet 300 Mbit/s både ner- och upp-laddning (i verkligheten lägre, just i dag = 46,51 nerladdning och 13,05 uppladdning) + fast telefon + 2 mobilnummer + en massa TV-kanaler. (Men kostnaden för telefonsamtal tillkommer.) Jag letar efter något billigare (med bara internet + 1 mobil, helst med fria samtal inom EU).  

Ovanför hundbadet fotograferade vi varandra. Alicia ser ut att ha klätt sig för att matcha himmel och hav. Och just i dag hade hon lite blå färg i håret dessutom. Alicia lovade att maila fotona som hon tog på mig och hundarna, så när de kommer får ni se dem.

Alicia och jag är överens om att vita segel är mycket, mycket snyggare än svarta.

Nallen nedan såg jag i en annons. Hon bor också trångt, men ser glad ut ändå!

I morse både städade och tvättade jag. Och nu har jag precis tagit rätt på den torra tvätten.

Nu ska jag välja ut en ny bok att läsa. Den förra tog slut i går. Den var ganska tunn och lättläst, men intressant. Boken bygger på verkligheten, och avslutas med foton på huvud-personerna samt vissa dokument. Början (koncentrationsläger) är så långt från feel-good som man kan komma, men boken slutar bra. Det kan jag skriva utan att avslöja för mycket. Eftersom det framgår att det är sonen till huvudpersonerna som har skrivit boken, så vet man ju att de kommer att överleva - för annars skulle de inte ha kunnat få en son. Men däremellan händer mycket!

Boken nedan ska jag börja på. Den kom ut 2008 och är tredje delen i en serie, men jag kan nog ha nöje av att läsa den ändå.

Röd text på röd botten är inget som jag rekommenderar. Jag har med hjälp av foto-programmet "blekt" bakgrunden något, annars skulle ni knappast ha kunnat läsa baksides-texten.

Alicia mailade nyss fotona. (Det är verkligen inte Alicias fel att jag tycker att jag ser tjock och ful ut på fotona. Men hundarna blev ju bra!) På det mittersta pekar jag åt det håll som hundarna borde titta. Som ni ser gjorde det ingen som helst nytta...

20-03-09:

I morse besökte jag sjukhuset Vithas Perpetuo i Alicante igen. Den här gången tog en sköterska bort stygnen och metall-klamrarna. De senare tog hon med tång. Det blödde lite där de hade suttit, så min strumpa blev rödprickig. Tyvärr gick såret närmast knävecket upp när hon tog klamrarna där. Hon satte tejp över, men det kommer förstås inte att hålla. Det dumma är att jag måste vänta med att hoppa, skutta och springa i trappor - tills alla sår är helt läkta. En vecka till kanske? (Dock kan jag börja på gympan på onsdag. Där kan jag göra det mesta - utom att hoppa/springa. Det ska bli kul! Jag har saknat gympan!)

Kirurgen som opererade mig vill att jag bär en lårhög stödstrumpa (stayup) 1 helt år framåt. Jag lovade att göra det minst 1 månad, kanske 1½ - 2. Men när det börjar bli sommarvarmt här, då kan jag inte ha några strumpor alls. (Då skulle fötterna näst intill koka.) Teori och praktik är inte alltid samma sak.

Jag har satt på mig en sådan strumpa nu. Den sitter lagom över vristen och vaden, men skär in lite i låret (eftersom jag har överflödigt hull där), och så är den nästan 2 cm för lång i foten. Definitivt inte en strumpa som jag själv skulle ha valt... Dyr var den också (10,30 € på apoteket), men jag blir kanske tvungen att köpa en till. Jag kommer ju att behöva tvätta strumpan mest varje dag, och ibland vill jag kanske ha en likadan på andra benet (när jag har kjol eller shorts).

Men det är jätteskönt att slippa klamrar och bandage!

Jag åkte direkt hem fast Plaza Mar 2 ligger på gångavstånd. Jag har ändå inga pengar att handla för. Och hundarna blev förstås glada för att jag kom hem ganska snart.

Westwing säljer i dag det utfällbara arbetsbordet nedan. Jag har inte en enda tom väggyta där jag skulle kunna sätta det - annars vore det praktiskt att ha ett sådant.

När hundarna och jag nyss kom hem från eftermiddags-rundan, så stod några av bygg-jobbarna nära vår port. Jag passade på att fråga om de visste när huset kommer att bli inflyttnings-klart. De trodde att det skulle dröja 8 - 10 månader (vilket innebär mitten av oktober - mitten av januari). Det kan ju vara bra att veta. Om sedan tids-prognosen håller, det återstår att se.

365 dagar med den rekommenderade stödstrumpan? Det skulle jag aldrig klara. Jag undrar om jag ens kan stå ut 30 dagar? (Som ni ser stavade jag först fel nedan, men jag orkar inte göra om det. Ni förstår ju vad jag menar.)

Det har kommit blod från såren på strumpan, så jag måste tvätta den redan i kväll... Jag vill INTE behöva ha stödstrumpor! Det är OK tillfälligt, som t ex under flygresor, men inte varje dag. Visst är det synd om mig? Dessutom har jag 11 sprutor kvar att ta! Äsch, jag vet. Detta är bara små världsliga petitesser. Inget stort eller allvarligt. Men jag tycker allt lite synd om mig själv ändå. Jag har ju dessutom blivit tjockare de senaste veckorna (helt självförvållat). Och det senare är inte roligt det heller. Alltså är det SÅ synd om mig! Jaså, inte det... Suck.

I morgon ska jag sätta på mig 2 Aldi-stödstrumpor (en på varje fot/ben), och sedan fotografera fötterna/benen framåt kvällen. Så kan vi jämföra. Jag kan aldrig tro att det är bra, att dessa från apoteket skär in så mycket i huden. (Jag har andra knäkorta från apoteket, som känns mer som Aldi-strumporna.) Men dessa lår-höga, samt strumpbyxorna som min förra läkare skrev ut åt mig, de är rena rama pino-redskapen.

20-03-10:

Jag har kommit på att jag gillar en del alster av konstnärinnan Anna Handell. Se: https://www.noagallery.se/alla-konstnarer/anna-handell. Nu har jag förstås varken råd att köpa något, eller någon plats att sätta upp ytterligare en tavla på - men jag kan titta på alla tavlorna på webben... Det som tilltalar mig är att motiven är på temat natur-blommor-djur, men jag tycker också om färgskalan och fantasifullheten. Några exempel:

Nu blommar apelsinträden för fullt. Det doftar underbart när vi går förbi vissa trädgårdar i kvarteret bredvid. Jag älskar doften! Fast hundarna tycker att hundkiss luktar intressantare...

Jag kände mig pigg i morse. Jag vågade väga mig. Resultat 54,4 kg = mycket! Lika illa som före jul, och minst 3 kilo mer än som mest de senaste 15 åren. (Jag måste banta bort 6-7 kg för att bli nöjd!) Jag duschade och tvättade håret. Och för första gången på 11 dagar kunde jag duscha precis hela kroppen (inte bara en bit i taget). Det var så skönt! I går svalde jag den sista penicillin-tabletten, och jag har "bara" 10 sprutor kvar. Det är så skönt att slippa bandaget, och jag känner nytt hopp om livet.

Fast när jag kom hem igen efter vår lugna sköna morgon-promenad i solen, då kände jag plötsligt lätt ångest. Varför? Jag vet inte riktigt. Kanske för att jag aldrig känner mig nöjd med mig själv och mina insatser. Det är så mycket jag borde och skulle och måste. Och så är det förstås bekymmersamt att pengarna bara räcker till det dagliga, aldrig till alla mina stora planer för förbättringar. (Tur att jag har hyfsat gott om tålamod. Jag kan vänta.)

I dag bör jag läsa (och skriva) spansk-läxan (vi har 4 sidor). Jag har alltid saker som bör gallras och ordnas, för att inte tala om att här alltid behöver städas. Fågelburarna bör jag städa i dag! Och så borde jag förstås sätta fart och banta (igen)! Men det senare skjuter jag på några dagar.

Tja, jag är som jag är - inte som jag vill vara.

I eftermiddag ska jag till tandläkaren. Det är bara en vanlig koll, jag måste gå oftare nu sedan jag fick lichen planus. Dagens tid fick jag redan i höstas.

Några foton från tidiga eftermiddags-promenaden.

Jag tycker om att spanska hus är, och får vara, olika. Var och en målar och dekorerar sitt hus som han/hon vill. I Sverige måste radhus vara enhetliga. Alla måste vara målade i den färgskala som arkitekten har valt, alla ytterdörrar måste vara precis lika etc. Det är roligare med variation!

Nedan fler foton på blommande apelsinträd. Synd att ni inte kan känna doften. Men dofter kan varken datorer eller mobiler förmedla.

De flesta citronträden bär frukt, men börjar blomma så smått de också.

Titta på växten som pilen pekar på. Lägg märke till storleken.

Växten nedan är precis samma sort (Paraplyaralia, Schefflera arboricola), men mycket mindre.

Den jag har är ganska liten, men inomhus blir de sällan mer än 1½ meter höga. Vi får väl se hur hög den här lilla vill bli. Om jag nu lyckas sköta den på rätt sätt. Jag köpte den som nyplanterad stickling, så jag har haft den ett tag. 

Nedan fler foton från vår promenad, så ni kan se vad som försiggick vid marknivån.

Sedan gick jag till tandläkaren. Först tittade tandhygienisten och tog bort lite tandsten. (Bara lite, sa hon.) Sedan tittade "tand-doktorn". Hon sa att läget ser stabilt ut, så nu räcker det om jag kommer på kontroll var 9:e månad. Slutligen tittade tandläkaren (Laura). Hon hittade inga hål men däremot en gammal plomb som är på väg att lossna. Jag har tyckt, när jag har känt med tungan, att det känns som en vass kant där. Jag fick tid för plombbyte den 7/4. (Hoppas att det inte blir för dyrt!) I dag kostade det totalt 75 € (vilket var 25 € mer än jag hade räknat med).

Alla tre sa att jag har väldigt spända käkar. Och att detta på sikt kan skada både käklederna och tänderna... De rekommenderade "avslappnings-massage" eller något liknande. Det beror nog på stress - fast jag är pensionär. (Man kan ju ha bekymmer som stressar, fast man slipper jobba.)

Tandläkaren hann berätta att hon nyligen hade mist sin blott 2-åriga labrador. Den hade fått skelett-cancer (och blodbrist), och det gick inte att operera. Hon sörjer nu, men vill så småningom ha en ny hund.

På hemvägen köpte jag en empanada i jourbutiken intill. En med grönsaker i degen (missade att fråga vilken/vilka), och getost samt karamelliserad lök inuti. Den smakade väldigt bra till en kopp te när jag hade kommit hem. (Fast den hade varit ännu godare om löken inte hade varit karamelliserad.) Det är alltid spännande att prova nya smakvarianter. I jourbutiken har de både "de vanliga" sorterna och några ovanligare. Tur att det är en bit dit, för jag bör inte äta bröd alls - egentligen.

I dag har jag haft bekväma knä-stödstrumpor på båda benen. Visst ser vristerna ut att må bättre! Det opererade benet har nästan inte svullnat alls. Så fortsättningsvis ska jag välja sköna stödstrumpor. Jag har både de här tunna nylonstrumporna från Aldi, och ribbstickade i bomull (med roliga färger och mönster) som jag har köpt i Sverige. Men när värmen kommer, då måste jag gå barfota...

Jag har städat fågelburarna, OCH gjort spansk-läxan, så nu ska jag unna mig att läsa en stund.

I morgon ska jag gå på gympan. Det ser jag fram emot!

Jag glömde berätta att det framgår av mitt kvitto, att spansk tandvård enligt lag är moms-befriad. Så bra! Och så tog jag en broschyr i väntrummet eftersom jag inte förstod vad ordet aligners betydde. Det betyder skenor/tandställningar. Inuti broschyren kan man läsa att det nu finns genomskinliga sådana (som inte är gjorda av metall). Det hade jag ingen aning om, men det är ju jättebra.