Sparad dagbok 58. (Fr o m 19-09-04 t o m 19-10-08.)

19-09-04:

Julafton mitt i sommaren? Ja så är det för mig i dag. Jag fick nämligen ett stort paket, som jag inte hade en aning om att jag skulle få. Min väninna Lena T har skickat mig 8 pocket-böcker! Vilken glad överraskning. Och just nu när jag är som mest i behov av lite uppmuntran. Det kunde inte ha varit bättre. Men det är ju hutlöst så mycket det kostar att skicka paket från Sverige. (Det är dyrt här också, men inte riktigt lika dyrt.)

Ingen av böckerna hade jag innan, och ingen står på min önskelista (mer spännande då). De flesta ser ut att vara "feel-good-böcker. Alltså har jag många timmars trevlig läsning framför mig. Tack Lena!

ABA-tango har skickat ut ett program rörande en tangohelg i Valencia. Tre dagar i rad är det kurser, och på kvällarna är det milonga/dans. Det skulle verkligen ha varit roligt om jag hade kunnat vara med. Men det är förstås totalt omöjligt i nuläget. Det är inte bara kurser och milongor som kostar. I detta fallet tillkommer ju resan och 2 hotell-övernattningar dessutom. ABA-tango-medlemmar får rabatt, men det hjälper föga. Jag skulle väldigt gärna gå några tango-kurser för duktiga lärare. Jag behöver utveckla min tango. De här paren är mycket duktiga och omtalade. De har bl a världs-champion-titlar i tango-salong-dans och scen-tango.

Kanske i framtiden att det hålls några kurser på närmare håll? Jag skulle behöva gå en kurs i milonga-dans också (En snabbare variant av tango.)

I dag var det ett ovanligt tufft gympa-pass. Vi jobbade med hantlar i de flesta övningarna. (Man kunde välja hantlar mellan 1 och 4 kg, och jag valde 3-kilos.) Passet kändes väldigt nyttigt. Bl a tränade vi triceps-musklerna (vid "gäddhänget"), vilket passade mig utmärkt. (Fast "gäddhänget" till största delen består av löst skinn, så ser det betydligt bättre ut om man har muskler.)

Jag lärde mig också, att om jag ligger på rygg med en hantel (som jag håller på sträckta armar) ovanför-bakom huvudet, och svänger fram armarna ovanför mig i riktning mot fötterna - då kan jag komma upp i sittande från liggande. Det kan jag inte annars, jag kommer bara halvvägs. Men den extra "svingen" ger mig fart i rätt riktning. Det ska jag träna på hemma, med lättare och lättare vikter. Om jag kan med tanke på hundarna? Jag får ju inte riskera att de hoppar upp på min mage, just när jag svingar hanteln...

Det är alldeles tyst på bygget i dag. En sådan skillnad mot bankandet som jag brukar höra. De som har rest stommen flyttade bort sin arbetsbod i dag. Jag undrar när nästa gäng kommer? Det ligger "paket" med betongblock runt bygget som förmodligen ska bli väggar.  

Jobbarna som har hand om pool-trädgård-avdelningen arbetar på i rask takt.

Kul exempel, så sant som det är sagt:

Nu, när jag inte har några pengar alls (utom till mat, jag har fått en allmosa), så har jag passat på att skriva en önskelista på det allra viktigaste som jag skulle ha köpt/gjort om jag hade pengar. I den här ordningen:

1) Köpt glasögonbågen jag vill ha, medan den går att få tag i. (86 € hos lågpris-optikern.) Affären här i El Campello har sålt den de hade.

2) Köpt kompletta progressiva fotokromatiska glasögon. (Fast efter att jag har varit hos ögonläkaren den 3/10.) Om jag hade varit jätterik, då hade jag föredragit att operera ögonen (byta linser), åtminstone det sämsta ögat, så att jag slapp ha glasögon men ändå kunde se.

3) Köpt en sängstomme (med gavlar), och ev en ny madrass att ha under min Tempur-bäddmadrass. Jag behöver en säng som är mjuk på ytan, men fast därunder. Gärna bums!

4) Köpt en torktumlare (helst innan det är dags att använda duntäcke och dunjackor igen).

5) Köpt en hundgrind (att sätta framför ytterdörren). Det skulle kännas tryggare.

6) Betalt lägenhets-lånet. (I dagsläget: 10'911 €.) Det skulle göra skillnad på min ekonomi! (415 € mindre per månad att betala.)

7) Betalt en flyttfirma för att frakta ner min Billy-hörnhylla från Hässelby strand. (Kostar troligen ca 3000:-.)

8) Köpt en hopfällbar minicykel av bra kvalité. (300-500 €?)

9) Renoverat köket. (Kanske det inte skulle kosta mer än lite drygt 5000 € om jag handlar på Ikea.)

10) Bytt tvättställ och skåpet under (i badrummet).

11) Bytt dörrar på den fasta garderoben till skjutdörrar. (Det skulle underlätta dagligdags!) Kaisa ska byta, så jag kommer att få reda på kostnaden. 

12) Glasat in 2/3 av balkongen. Dyrt, ca 10'000 €! (Och om jag aldrig får råd till det, så skulle jag vilja köpa några stabila spaljéer, som skruvas fast på räcket, till mina bougainvilleas. Spaljéer skulle jag egentligen behöva bums.)

13) Kompletterat och/eller bytt ut vissa möbler. (Kanske inköp av en bäddfåtölj, eller en lite nätt soffa, och ett arbetsbord på hjul, mm.)

14) En massa annat! Bytt innerdörrar till vita. Köpt alla 169 böckerna på min önskelista. Eller något litet, som att få klassisk massage. Jag hade gärna gått på tangokurser i Buenos Aires. Samt rest till en massa länder som jag ännu inte har besökt. Kanske hälsa på Maud?

Ja, det är ju lika bra att skriva en önskelista, nu när jag inte ens kan inhandla glasögonbågen. Men jag tycker att det är trevligt att ha lite att fantisera om, och att drömma om. Då kan jag ju inbilla mig att allt kommer att bli bättre i framtiden! Eller att man har chans att vinna en högvinst, bara för att man köper en lott.

Tycker ni att jag är tokig?

Det första jag ska göra nu, är att jobba hårt för att komma ikapp ekonomiskt, så jag inte har några andra skulder än lägenhets-lånet.

Internet har varit ursegt i dag. Flera gånger när jag har laddat upp något till min blogg, så har överföringen avbrutits för att "tidsgränsen har överstigits". Då har jag fått börja om. Jag kollade nyss hastigheten. Jag betalar för 100 Mbit/s (både upp- och nerladdning), och de lovar 300 Mbit/s. Nedan ser ni dagens resultat. Under 50 Mbit/s klarar jag mig inte med. 

19-09-05:

Vi gick en ganska lång runda på El Paseo i morse. (Stella gick 2/3 av sträckan själv.) Det var så lugnt och skönt där. Det är minsann inte bara de franska turisterna som har åkt hem, utan många andra också. Jag tog 123 foton, och har flyttat över 70 av dessa till min foto-redigerings-mapp. Senare i dag ska jag välja ut vilka ni får se. Eller kanske först i morgon? Just nu har jag annat för mig.

Jag är så trött på att jag inte riktigt lyckas få ordning här. Vilket förstås beror på att jag har alldeles för många prylar i förhållande till utrymmet. Det är jag mycket medveten om! Jag börjar bli trött på att ha alla sy-sakerna framme på matbordet. Jag får väl se till att laga och sy det som är nödvändigt för stunden, och sedan ställa tillbaka allt på sina platser. "Målar-lådan" står också framme. Den som innehåller allt som jag behöver när jag ska måla dörrarna på skåpen på balkongen. (Fast måla ska jag göra senare i höst.)

Jag är trött på att jag inte kan få ordning i mina badrums-skåp, fast jag försöker. Nu är allting staplat på vartannat, så det riskerar att rasa bara jag råkar peta till något. När jag har pengar igen så ska jag skriva till Ikea och fråga, om jag kan köpa några extra hyllplan till de här skåpen. Om jag hade fler hyllplan så skulle jag inte behöva stapla lika högt.

Jag skulle mycket hellre förvara alla småsakerna i lådor. Men jag har ju bara en enda låda, och den är pytteliten. Det är därför jag önskar mig ett nytt tvättställs-skåp (och nytt tvättställ). Ett med massor av lådor! Ikea har! Men det får jag köpa mycket längre fram i tiden. Till dess får jag gå in för att använda mina solskydds-medel, hud-krämer, fot-krämer etc, så de tar slut. (Och inte köpa nya, utan bara ha 1-3 olika på gång, beroende på vad det är. Solskydds-medel behöver jag t ex i några olika solskydds-faktorer.) 

Jag fick för mig att möblera om lite i vardagsrummet. Jag har flyttat en Kallax-hylla, så att det blir aningen "luftigare" i vardagsrummet, men tyvärr aningen mörkare i köket. (Det är bra synd att Ikea slutade med de björk-färgade Kallax-hyllorna. Jag tycker att de är snyggare än de vita. Dessutom är det inte så kul att behöva ha blandat.) Före:  

Efter:

Fast långtifrån alla detaljer är klara ännu. Jag har t ex bara ställt mina trä-fåglar vid växterna framför fönstret. Kanske de ska stå där sen? Men inte så här. Likadant är det i Kallax-hyllorna. Jag har bara ställt saker och ting provisoriskt. Somligt ska stå som det gör, annat ska flyttas eller bytas mot andra saker. Jag ska fundera några dagar.

En fördel med att ha den öppna hyllan så här, är att jag kan utnyttja både fram- och bak-sida i hyllfacken.

Jag kan t ex ställa böcker vända mot vardagsrummet, och sedan annat vänt mot köket. Riktigt just så här ska det inte vara sen, men ni ser hur jag menar.

Ikea säljer också fack som man kan sätta in i hyllorna, för att dela av. (De kostar 10 €.) Fast sådana tar förstås allt ljus, så bara längst in mot badrummet skulle jag kunna ha en (eller två).

Det känns faktiskt lite luftigare.

Kattsängen nedan köpte jag på rea i en internet-djurbutik för ganska länge sedan. Jag tror att det var i maj. Däremot minns jag säkert att den bara kostade 9,99 € (de hade bara detta exemplaret kvar). Superbilligt! Men inte en enda gång har hundarna sovit i den. Jag hade börjat undra om det var ett fel-köp. Att de inte har legat där i juli och augusti, är naturligt. Då skulle en sådan här säng ha varit alldeles för varm.

Plötsligt i går, så hoppade Stella in och la sig där. I dag har hon också legat där en stund. (Men Nellie har ännu inte använt sängen.) Jag skulle gissa att sängen blir populärare, när det blir kallare här. Kanske hundarna kivas om den till vintern? Särskilt Nellie tycker om att ligga "högt", och den här sängen är "hela" 16 cm hög... Nåja, det är kul att den börjar bli använd i alla fall.

I morse vägde jag 47,9 kg - så i princip har jag nått mitt vikt-mål och "bantat klart". Men nu vet jag ju av erfarenhet, att man måste ha lite marginal. När man "slutar banta" så fyller man automatiskt mage och tarmar lite mer, och kanske äter man något mer än man borde också (sådant som man har saknat). Ni vet hur det brukar gå för mig! Var det inte i slutet av juli som jag var nere i 48 kg? Och så slutade jag att banta. Och vips så var jag uppe i 49,9 kg... Den här gången ska jag klara att hålla mig under gränsen 48 kg (och över gränsen 46 kg), har jag tänkt. Jag planerar att gå ner till 46 kg, för då tror jag att jag kanske hamnar på 47½ kg - sen när jag slutar att räkna kolhydrater.

Och märker jag sedan att jag faktiskt kan hålla vikten, som jag hoppas - då kan jag börja gallra ut alla kläder som är för stora! Då skulle det kanske bli aningen rymligare i garderoberna, och därmed lättare att hålla ordning.

Det är 100% regnrisk här, men ännu (klockan är 15) har det inte kommit en droppe. Och nu ska vi ut på promenad.

När jag ändå var i farten så passade jag på att byta plats på läs-fåtöljen och karm-stolen (igen). Nu står de som de stod från början. Skillnaden är att fotpallen numera står under karmstolen, när den inte används. Inte super-praktiskt, men det blir inte lika trångt. Före:

Tittar ni noga på fotona, så ser ni att Stella just ska till att använda hund-toaletten (som jag har bakom fåtöljen).

Efter:

Nu har det blivit rymligare runt om gästsängen. Det är färre (lättare) saker att flytta undan, när den ska fällas ut. Dessutom kan gästen använda halva Kallax-hyllan som sängbord (för halva kan jag tillfälligt röja). Dessutom har jag nu lättare att komma åt hyllorna i hörnet. Det var näst intill omöjligt innan. Så det blir nog bättre så här. (Men om jag i framtiden får råd att byta sängskåp och läs-fåtölj mot en skön bäddfåtölj - då skulle det bli betydligt rymligare.)

Jag satte trä-fåglarna här:

Nu ska jag inte möblera om mer i dag. Känner jag mig själv rätt, så blir det inget lagat och sytt heller. Och El Paseo-fotona får ni vänta på. Men det kommer ju fler dagar!

I dag, när det var alldeles tyst på bygget, då passade villaägaren mitt emot på att såga ner sin tall med motorsåg...

Jag har redigerat klart alla El Paseo-fotona. Det blev många. Ljuset var annorlunda, varmare, och så var det mörka moln söderut. Att jag ändå redigerade dem i kväll, beror på att jag har varit så sugen på att äta (mer än dieten föreskriver). Och då är det viktigt att hålla sig sysselsatt. Kanske jag lägger in dem i kväll (fast klockan är 20:45), kanske i morgon.

Här kommer 65(!) foton från vår morgonpromenad. Det är frivilligt att titta på dem. Jag lägger in dem i den ordningen jag tog fotona, och skriver så lite som möjligt. För nu har klockan hunnit bli 21:30, och jag ska strax i säng.

Det vita strecket på panorama-fotot nedan är förstås solstrålar.

Hundarna nedan bor nära oss, så vi stöter ofta på dem. Mina små blir lika rädda var gång. Dels är ju hundarna stora, dels springer de alltid med sin husse. Jättefarligt alltså. (Fast de här hundarna är hur snälla som helst.)

Vi mötte Lola och Mateo, och stannade och pratade, respektive nosade, en stund.

Sandslotts-byggaren var inte på plats, annars hade jag tänkt byta några ord med honom. (Beklaga stölden, samt berömma hans bygge.) Regnet har gått hårt åt byggverket, men det står än.

När Nellie träffar en hund i lagom storlek, då hälsar hon gärna. Särskilt om det är en hane. Stella håller sig oftast nära mina fötter (om jag inte bär henne.)

När jag fotograferar husen så blir perspektivet jättekonstigt. El Paseo är rak, inte kurvig.

På glassbar Laneu har jag planerat att äta en ingefära-sorbet. Supergod, gjord på naturliga råvaror. (Fast socker ingår förstås.) De brukar stänga när turist-säsongen är över, och inte öppna igen förrän den börjar igen nästa vår. Borde jag gå dit i veckan, och äta en sorbet, fast det förstör min bantning? Eller är det bättre att låta bli? (Om de hade haft öppet året runt, då hade jag definitivt väntat.)

På fotot ovan kommer El Campellos kvinnliga original gående. (I dag ganska normalt klädd. Det varierar.) Om hon "bara" är tokig i största allmänhet, eller om hon missbrukar något, det vet jag inte. Hon är klart avvikande i alla fall. Men hon hälsar alltid glatt på mig, och jag hälsar tillbaka. (Fast jag vill helst inte stanna och prata med henne,) Nedan har hon gått och lagt sig på stranden för att sova. I går såg jag att hon låg och sov på gräset nära fontänen. Jag undrar hur länge hennes kropp ska klara livet hon lever?

Om jag inte hade bantat för det mesta, så hade jag nog provat det nya glass-stället Heladería. (Ja, jag sa ju att jag har varit sugen i dag...)

På La Red ska Ulf bo, när han kommer ner i november.

Pinocchio ovan, har en väldigt god Nutella-glass. Och så är de hund-vänliga. (Ägaren har själv hund.) Jag har inte varit där en enda gång i år...

Calle Colón, där Lena H bor.

"Lidl-backen". Jag borde kanske ha tagit fotot från andra sidan gatan, så ni hade kunnat se den sidan som vi går på?

Avenida Alcoy.

19-09-06:

Strax innan pilates-passet började, så berättade jag för pilates-lärarinnan, att med en 3-kiloshantel i händerna (som jag svingar över huvudet) - då kan jag sätta mig upp från ryggläge (utan hjälp av annat än mag-och lår-muskler). Hon förstod inte riktigt vad jag menade, så jag la mig på rygg med händerna över huvudet - och svingade mig upp. Jag kunde!!! Utan hantel. Det har jag inte kunnat innan. Mina muskler måste ha blivit starkare efter Pepes pass i onsdags. För säkerhets gjorde jag om det 4 gånger till. Och jag kunde var gång! Jippie! (Som fotot nedan visar, där kvinnan har hunnit halvvägs, från liggande och upp i helt sittande med armarna över huvudet.)

Men säg den glädje som varar. På slutet av 1-timmes-passet, när vi framförallt hade tränat mag- och rump-muskler, då skulle vi göra just den övningen. Men då kunde jag inte. Jag försökte flera gånger utan att lyckas. Jag kunde inte förrän pilates-lärarinnan satte sig på mina fötter. Vi skulle göra 2 repetitioner med 10 i varje set. De sista lyften fick jag ta i allt vad jag kunde, trots den extra tyngden på fötterna. Då såg jag ungefär ut som på bilden nedan, fast med raka ben. Det är förstås så, att utvilade muskler orkar mer än trötta. Men det var roligt att kunna några gånger. Jag får fortsätta att träna. Prova själva, så får ni se att det inte är så lätt!

Det är ganska tyst på bygget, utom när jobbarna har radion på.

I går kväll flyttade jag en massa prydnads-saker hit och dit. De prydnader som jag har satt en pil ovanför, skulle jag kunna tänka mig att ge bort - fast jag gillar färgerna. (Men absolut inte den lilla skålen nedan t h. Den har jag fått av Gun, och den tycker jag mycket om.) Sedan kan det kanske tyckas märkligt, att jag hellre behåller nallar och dockor - än "riktiga" prydnads-saker. Men det är av nostalgiska skäl. Och så är jag ju väldig barnslig dessutom.  

Bokstöden är roliga, och jag gillar dem - men de tar stor plats. (De får f n inte plats i bokhyllan...) Jag kan tänka mig att ge bort dem också.

Fotot nedan är från i går. Sedan flyttade jag de små hyllorna längst t v på fotot, så det blir lättare att komma åt dem.

Efter:

T v nedan ser ni kökets "bantnings-avdelning". Där har jag block, penna, våg och miniräknare - så att jag kan hålla koll på kolhydraterna. Ovanpå te-bryggaren (som jag f n sällan använder) har jag trätt en soppåse, för att den inte ska bli dammig. Kanske jag syr ett skydd längre fram? Jag har ett vitt bomulls-tyg med gula citroner på, som skulle passa.

På den lilla runda bordet bredvid gungstolen, hade jag innan en ljusstake. Men eftersom jag inte skulle kunna tända ljuset utan att skada växten, så la jag min lilla sjöstjärna där i stället. (Det rosa som skymtar är fodralet till mina läsglasögon.) Jo, jag vet. Jag har för många prydnads-saker. Om man som jag ställer/lägger dem på varje tom yta - då blir det jobbigare att städa. Men jag skulle aldrig kunna bli minimalist. Jag gillar småprylar...

Ni ser tydligt att fotot nedan togs i går kväll. De 2 pelargoner jag har inne, ser friska ut. Men ingen av dem blommar. (Och det är ju liksom därför man har pelargoner.) Dock gissar jag att de kommer igen. Båda är rosa, men tyvärr har ingen av dem min älsklings-nyans. Den rätta sorten är alla döende (eller redan döda). Eftersom jag av princip aldrig svär, så kan jag inte berätta vad jag anser om den lilla bruna fjärilen som har ihjäl pelargoner.

Hundarnas aktiverings-saker hade jag innan i ett fack, där de syntes mindre. Först staplade jag bara dem i hörnan ovanpå Kallax. Men nu har jag stoppat i dem i en stor rund ask. Egentligen skulle jag vilja ha en stor vit eller blå kvadratisk ask, men någon sådan har jag inte. (Bara för små.) Det får duga så här så länge, fast färgen är fel.

Kallax-facken nedan skulle jag gärna sätta dörrar för. Där står ju inga dekorativa saker. Längre fram kanske?

Stella mådde nog bra ett tag i dag, för hon lekte med Nellie. Det är alltid Nellie som utmanar Stella. Men Stella är alfa-tiken, så Nellie ger sig genast. (Fast sen anfaller hon Stella igen.)

Tacksammare växt än praktportlak, får man nog leta efter. (I alla fall här i Costa Blanca-klimat.) Så många blommor för så lite jobb! Det enda den begär är vatten. (Och så får jag sopa upp lite vissna blommor på golvet var dag.) Till skillnad från pelargonerna, verkar inte ohyran gå på den. Jag är glad att jag köpte ett par, så mycket glädje som jag har av dem.

Innan jag bytte om från gympa-kläderna, tog jag några selfies. Jag är ännu inte nöjd med min kropp - men nästan. Magen putar pyttelite fortfarande, och jag önskar mig smalare lår och överarmar. (Förmodligen blir jag aldrig riktigt nöjd, men man får sänka kraven i min ålder.)

Sedan har jag förstås en hel del överflödig hud nu. Det blir så när man går ner i vikt. Dessutom blir huden slappare i min ålder. Flest skrynklor har jag på överarmar, mage och lår. (Utöver i ansiktet, alltså.) Men om jag fastar mycket (det blev 19 timmar från i går till i dag), och fortsätter att gympa - då ska det nog rätta till sig till stor del. (Helt går det nog inte när man har fyllt 67...) Jag är förstås medveten om att det tar 1 år för huden att förnya sig inifrån och ut - så det blir kanske först till nästa sommar som jag vågar gå omkring i bikini. (T h de kläder jag bytte om till. Vi har fortfarande varmt, om än "bara" 27,5°.)

Jag hittade vikt-råd nedan i en läkarbok. När jag var ung var idealet längden minus 110, vilket i mitt fall blev 45 kg. Om man räknar som nedan skulle det bli 49½ kg. Eftersom jag just i dag vägde 48 kg (1 hg mer än i går) så befinner jag mig mitt emellan - och kan vara nöjd.

Tabellen nedan är från WHO. (Fast ofta anger man "normal-området" till mellan 20 och 25 för män, och för kvinnor mellan 18,5 - 23,9.) Just i dag är mitt BMI 20,0, vilket jag således kan vara nöjd med. Jag har ju i princip "kommit i mål".

Dock ska jag fortsätta min diet lite till. Och jag kommer nog att avstå från glass. För risken är att om jag äter en god glass i en glassbar, så vill jag prova en annan smak på ett annat ställe. Och dagen efter kanske en 3:e... Bättre att hålla sig till de sunda matvanorna.

Jag såg bilden nedan i en tidning. Med rött kan ni läsa vilken temperatur som rekommenderas i spanska bostäder. Flera grader högre än vad som rekommenderas i Sverige. Men det beror förstås på respektive lands klimat. (Det är fuktigare här på vintern, än i Sverige, men ung lika på sommaren.) Just nu har jag 27,4° varmt, och 75% luftfuktighet, inomhus.)

På sommaren har jag svårt att hålla lägenheten sval, och på vintern är det svårt att hålla den varm. Det går förstås utmärkt om man brassar på med AC på sommaren, och värmeelement på vintern. Men det har jag inte råd med. Annars märks det att det har blivit aningen "svalare" ute nu. Jag behöver sällan använda fläkten. (Fast den är jätteskön var gång jag får en värmevallning!) Men den tar plats! Så om någon vecka bär jag nog ner den till förrådet. "Fläkt-säsongen" brukat ta slut ungefär samtidigt som "turist-säsongen"...

Hundarna och jag gick nyss tidiga kvällspromenaden längs El Paseo. Vid den här tiden (kl 19) är där skugga. och lagom temperatur där för mina små. Men kanske just fredagar inte är så lämpliga - märkte jag. Då är det nämligen mer folk än vanligt på El Paseo, precis som på helgerna. Men det var så skönt där! Det blåser lite, och nu är det bara 26°.

Jag såg nyss att banken har dragit 39 € i avgift, för att de tillåter mig att övertrassera mitt konto under knappt 3 veckor. Mycket pengar, men hellre det är obetalda räkningar. I dag drogs elräkningen. Det är 4 räkningar kvar, varav 2 utgör fastighetsskatten för min lägenhet och förrådet. Därefter bör allt vara betalt för den här månaden. Sedan återstår bara det som jag inte kunde betala på kreditskulden. Därefter är jag i kapp. Jag föredrar förstås när kontot står på plus!

Jag ska lägga mig tidigt i kväll, för jag sov inte många timmar i natt. (Jag grubblade nog för mycket...)

19-09-07:

Ikea har öppnat i Alicante! Bara butik, inte varuhus - men ändå. De öppnade i juli, men jag har totalt missat det. Det var Ulf som berättade för mig i dag. Han har koll på vad som sker här i trakten, via nätet. Han hittade artikeln nedan:

Nedan låter jag Google translate översätta delar av artikeln. Vi vet ju att det bitvis blir ganska roliga översättningar, men fast 20 % är helt tokigt översatt, så är ju resten rätt. Och för er som inte kan spanska blir det lättare så här:

På Ikeas webbsida, https://www.ikea.com/es/es/stores/murcia/, kan vi läsa:

Click & collect-servicen innebär att man kan beställa en större sak, och bara betala 9 € i frakt (i stället för 69 €)! Fast om man beställer en hörnsoffa, då är det nog bekvämast med hem-transport... Men om jag skulle vilja köpa den rosa transport-kärran (vars pris understeg fraktkostnaden), då skulle jag enkelt kunna hämta den i Alicante.

Med bil tar man sig lätt till Gran Via. (Och Vistahermosa med bl a butikerna Maisons du Monde, Casa, Jysk, Leroy Merlin och Media Markt ligger nära.)
 

Från El Campello kan man enklast resa med först Tram, och sedan buss:

Om man bara tar Tram, och går den sista biten, blir resan billigare:

Här har vädret slagit om, och det har regnat både i natt och i dag. (Fast hittills har det bara kommit 2,7 mm.) Men! Det har regnat in på min balkong, så att dynorna har blivit våta, den i solstolen också. Det måste ju vara så att det rinner längs den läckande skarven mellan taken. Men visst verkar det konstigt, att så lite regn kan ha blött ner dynorna som stod så pass skyddade. (Det är svalare också. Det var bara 23° ute i morse - och i mitt sovrum också.)

Nu står och hänger de på tork. (Om det inte hade varit proppfullt i skåpet som fåglarna står på, så hade jag kanske kunnat förvara dynorna där.)

Nedan 2 "hittade" foton. Först ett mysigt rum med en massa bokhyllor och böcker. Ni vet ju att jag älskar böcker!

Fotot nedan illustrerade en artikel om hur man bör spara vatten, både för att skona miljön och för att spara pengar. (Att spara vatten är förstås viktigt i ett land med vattenbrist!)

Ulf bidrar med ytterligare en artikel:

Där fanns också de underbara fotona nedan. Visst är de helt bedårande!

Avslutningsvis dagens Randy:

Ja, tänk om man hade kunnat se i förväg om det var en försäljare som ringde...

Kerstin har varit här en stund. Det var trevligt! Vi har suttit och druckit te, samt pratat. Kerstin passade på att lämna böckerna som hon hade lånat, och så lånade hon några nya. Dessutom hämtade hon förstås de böcker som hon hade beställt, då när vi beställde tillsammans.

Sedan gick jag ut med hundarna. Stella följde inte med frivilligt. Men när vi väl kom ut så gick hon nästan hela rundan själv. Hon ville inte följa med i morse heller. På mornarna har jag slutat krusa Stella. Vill hon inte gå ur sängen, då får hon stanna hemma. (I morse gick Nellie och jag en ganska lång och rask runda själva.) Men Stella måste ju komma ut, allra minst 1 gång om dagen - om jag så ska bära henne hela tiden. Hon behöver få frisk luft, samt se andra saker och känna andra lukter, än de hemma hos oss. Sedan anser jag förstås att hon behöver själva motionen också. En kortare sträcka är bättre än ingen. Nellie, det lilla energi-knippet, hon behöver 4 dagliga promenader - varav åtminstone en rask.

När vi nyss gick vår promenad, så sken solen. Men nu har det blivit molnigare, så snart kommer det nog mera regn.

I dag räknar jag inga kolhydrater. Det känns ganska skönt, och avslappnande. Jag ska se om jag kan hålla vikten utan att räkna. Går det inte så får jag börja räkna igen. Jag tror att jag väger 49 kg "på riktigt" (med mage och tarmar normalfulla). Jag får kolla om några dagar. På de senaste 11 dagarna (när jag räknade, och höll hård diet) så gick jag ned 2,2 kg. Skulle vågen hamna på 50 kg, så tar jag ett ryck igen - till dess att jag lyckas hålla vikten stabil på ca 48 kg. Vid lunchtid unnade jag mig en stor portion gröna ärter. (Med en smörklick, som smälte strax efter att jag hade tagit fotot.) Och i morse åt jag ett plommon. (Fler kolhydrater än vanligt alltså.)

Det är sådana saker jag ska unna mig, inte snabba kolhydrater. Det är viktigt att inte koppla ihop ordet unna, med onyttigheter. För egentligen unnar vi oss inte, vi tillåter oss (trots att...). Nu vill jag unna min kropp att må bra. Jag vill unna den näring. Jag vill unna mig en hälsosam livsstil. Jag vill unna mig att hålla mig så frisk som möjligt. Jag vill också unna mig att hålla en hälsosam vikt. Så de där glassarna jag ibland blir sugen på, de får jag bara tillåta mig någon enstaka gång. Inte var och varannan vecka, men jag tänker heller inte avstå totalt. Någon gång ska smaklökarna få sitt, och då ska jag försöka äta så långsamt jag kan - så att jag verkligen hinner smaka. Men ofta är det så, att när jag har avhållit mig från socker en lång period - då smakar det söta inte alls så gott som jag hade för mig.

Fördelen med den nybyggda poolen, är att det är så lätt att se om det regnar. Även glesa droppar syns tydligt i vatten. Annars är det bara mot mörk bakgrund (t ex skog) som det är lätt att se glesa droppar. Regnar det rejält så behöver jag förstås inte ens titta efter...

Jag har läst detta förr, men här kommer det igen:

Jag tror, att de dagar när jag upplever att jag bara "sitter stilla", så kommer jag nog upp i 4'400 steg ändå. (Tack vare hund-promenaderna!) Och en dag när jag känner att jag har gått mycket, då är det nog minst 15'000 steg. När det blir svalare ute, och jag återigen har plagg med fickor, då ska jag bära med mig steg-räknaren då och då. Så jag får riktig koll! Det finns stegräknare för hundar. Det skulle vara intressant att se hur många steg Nelli kommer upp i, så pyttesmå ben som hon har.

Kreativ reklam (från Stoff & Stil):

Så här mycket (se nedan) har jag som borde lagas och sys. Dessutom skulle jag ju sätta upp min nya anslagstavla. Och så sätter jag mig och börjar läsa en bok i stället... (En av dem som jag fick av Lena T.)

19-09-08:

I går åt jag blåbär. Jag hade några få kvar i en påse i frysen. Först fick påsen ligga framme, så bären tinade. På eftermiddagen hällde jag över dem i min yoghurtskål. Det stänkte! Det kom flera blå fläckar på arbetsbänken, och en på min fot. Men jag märkte aldrig att det kom 2 fläckar på min T-shirt. Inte förrän på kvällen när jag klädde av mig. Jag la tröjan i blöt över natten, i kallt vatten med diskmedel i. Men i morse var fläckarna lika skarpa. Synd, för jag gillar den här tröjan. Nu har jag (enl tips som jag hittade på webben) blötlagt fläckarna både i ättika och kefir. De har blekts, men är inte borta. Så synd att jag inte märkte när jag fick fläckarna. Om man behandlar dem bums så ökar ju chansen att man får bort dem.

Det går bra med mitt "lagom-ätande". I dag har jag ätit lax. Men jag måste nog banta 1 vecka till. I morse vägde jag 48,3 kg (och nu är nog mage-tarm normalfulla). Men om jag går ner till 47 kg, då bör jag kunna hålla mig under 48 kg sen. Och då kommer jag att vara så nöjd som jag nu kan bli med mig själv. Jag antar att ni har förstått att jag har ätstörningar. Inte så allvarliga som anorexia eller bulimi, men ändå. Helt normal är jag ju inte när det gäller vikt och ätande. Jag måste vara hyfsat smal, för att överhuvudtaget kunna äta utan att ha dåligt samvete. Nu jobbar jag på att normalisera det hela.

Om jag får svårt att hålla vikten, då kanske 5:2 vore något för mig. Men min variant. Jag skulle kunna räkna kolhydrater de 2 dagarna (och hålla mig under 15 gram). Eller fasta 20 timmar. Vi får se. Bäst vore om jag hittar en vardags-balans, där jag äter lagom och nyttigt (aldrig överäter) - OCH håller vikten. Tänk så bra det vore, om jag bara behövde ha en klädstorlek i garderoben.

Jag vill påpeka att jag har helt andra krav på mig själv, än vad jag har på gemene man. Om någon väger mer än 20 kg för mycket, då tycker jag att vederbörande bör gå ner i vikt - av hälsoskäl. Risken för diabetes, metabolt syndrom, cancer, hjärt-kärl-sjukdomar och demens ökar vid stor övervikt. Och vem vill riskera att få någon av dem? Men om mina vänner väger 10-15 kg mer än idealet, och trivs och mår bra - då finns det ju ingen orsak att banta. Då tycker jag att de är fina som de är! Rynkorna syns mindre om man har lite hull! (Det är bara jag själv som inte duger, ens med 5 kg "övervikt"...)

I dag gick vi till söndags-marknaden, mina små och jag. Jag hade egentligen tänkt köpa lite frukt och grönsaker, och hade både väska och börs med mig. Men det var så mycket folk, så jag var tvungen att bära mina små hela tiden. Och då klarade jag inte att handla samtidigt. Det får jag göra en annan dag. Kanske i veckan på onsdags-marknaden?

Vit hibiskus kan jag inte minnas att jag har sett. Men den nedan är fin!

Min favorit-avdelning är förstås den där de säljer växter.

De hade många vackra pelargoner, men så länge den lilla bruna fjärilen härjar - så är det ingen idé att köpa någon ny. Och förresten bör jag spara mina pengar till mat. "Äta bör man, annars dör man."

Vid ett bord intill växt-avdelningen satt Annevi och Staffan och tog igen sig. Hundarna blev så glada åt att träffa dem. Jag också förstås. Nedan lyckades jag fånga 2 söta flickor på samma foto. Se så nöjd Nellie ser ut, när hon får sitta hos Annevi!

Efter att ha pratat en stund gick jag vidare, med mina små i famnen.

Jag tycker att den rosa solfjädern ovan, med fjärilar på, är jättefin. Fast f n har jag inte råd att köpa någon solfjäder. Till nästa sommar kanske?

Frukt och grönsaker är så vackra! Samt goda förstås!

Väldigt många som besöker marknaden kör bil dit. Så utanför är det näst intill trafik-kaos. Det står bilar parkerade precis överallt!

Det är skönt att bo på gång-avstånd! Vi gick bl a på trottoaren nedan.

Jag läste halva boken i går (lättsam förströelse), och tänker fortsätta att läsa i kväll. Men jag borde ju göra lite nytta först! T ex laga några av kläderna i den stora "att-laga-och-sy-om"-högen... Jag ska i alla fall maskin-tvätta min fläckiga T-shirt (och hoppas på det bästa), tillsammans med några andra rosa plagg. Eftersom det är viss risk för regn, så får tvätten sedan hänga på tork på balkongen.

I dag säljer Westwing cyklar av märket Biciclasica. Det finns jättemånga fina att välja på, fler än dem som jag visar nedan.

Nedan min absoluta favorit, en minicykel. Den har inga växlar, men ser så stabil och rejäl ut. Och så är den hopfällbar, har pakethållare och skön sadel, samt min "favorit-cykel-färg" = turkos. (Fast jag kan tänka mig en rosa, ljusblå, klarblå eller vit cykel också.)

När jag har betalat av mitt lägenhets-lån, då kan jag kanske köpa en sådan här. Och sedan skulle jag kunna cykla både till Carrefour, Vista Hermosa, och nya Ikea-butiken - vilket är både roligare och enklare än att använda allmänna kommunikationer + att jag skulle få mer motion.

Nu hänger T-shirten på tork. Om jag tittar noga, så ser jag spår efter fläckarna. Men förhoppningsvis kommer de inte att synas på lite håll. Alltså kan jag fortsätta att använda tröjan. Bra!

Att laga 2 plagg är bättre än att inte laga något. Först sydde jag ihop den lilla biten söm som hade gått upp i tvätten på shortsen med volang. (Att sömmen hade gått upp beror förstås på att den var för dåligt sydd från början.)

Sedan lagade jag strumpbyxorna som det hade gått en maska på, framme vid tån. Ett par vanliga strumpbyxor skulle jag knappast bry mig om att laga. Men dessa är från Danskin. Jag har köpt dem på Dansehjörnet i Helsingör för många år sedan. Jag har 3 par i olika "hud-nyanser" (light toast och normal toast). Den här sorten är speciellt gjord för dans-uppvisningar (och konståkning). De är lite kraftigare och sitter helt tight på benet, utan veck. De ska vara "osynliga" på håll. De kostar mer förstås, men brukar hålla länge. Det här paret kan jag förstås inte använda i skor med öppen tå mer, men i hela. (Ett av de andra paren är också lagade.)

När jag googlar så ser jag att jag skulle kunna köpa nya via internet: https://danskin.com/collections/tights och https://www.dansbutiken.com/danskin. Men jag hittar ingen spansk återförsäljare, alltså tillkommer frakt. Den dagen mina 3 par är helt utslitna, då ska jag beställa nya.

Nu ska jag gå en runda med hundarna. Klockan är 17:30, solen skiner, och det är 26,9° ute. När vi kommer hem igen - då ska jag sätta mig och läsa vidare i boken. 

Klockan är inte ens 20, och jag har redan läst ut boken. Den var trevlig, fast den nog egentligen vänder sig till 30-åringar. Det var också trevligt att läsa om Båstad, och trakterna däromkring. De hör ju till mina gamla hemtrakter. (Det är bara 2 mil mellan Ängelholm och Båstad.) Ängelholm som var hemma för mig, innan jag flyttade till El Campello.

19-09-09:

Grattis på födelsedagen Anita!

I morse var det bara 23,1° i mitt sovrum (och 21,9° ute). Så jag tog med mig fläkten i morse, när jag skulle gå till gympan, och så gick jag inom förrådet och ställde den där. Jag kommer inte att behöva den mer i år. (Och den tog plats.)

Pepe har 14 dagars semester, så i dag var det hans son (i 30-års-åldern) som hade hand om gympan. Passet var aningen tuffare än vanligt, men nyttigt och roligt. Båda är mycket duktiga ledare. Jag skulle inte vilja vara utan gympan! Jag mår så bra av den!

Fröken Gråsparv tillbringar rätt mycket tid på vår balkong. Hon ser ut att trivas.

Mio tycker att det är roligt när hon hälsar på. Det är bara jag som inte gillar fågelbajs överallt...

Klockan 13 ungefär, så gick vi ner till El Paseo. Solen sken och det blåste skönt.

Stella gick en bit, men sedan ville hon bli buren.

Jag passade på att gå inom glassbar Laneu, för att fråga när de stänger för säsongen. (Jag vill nog ändå smaka deras ingefära-sorbet i år...) De har öppet ända t o m fiestan i oktober. Alltså har jag lite tid på mig. I dag har jag börjat räkna kolhydrater igen. Jag får nog räkna en vecka till. Om jag ska äta glass så får jag ha lite marginal.

När vi kom in i skuggan så satte jag ner Stella igen.

Båda småttingarna var törstiga och trötta när vi kom hem. Nellie är superduktig som orkar gå så långt med sina små ben.

Nedan ser ni mina rosa balkong-stolar. T v som de såg ut för 1 år sedan, när de var nya - och t h som de ser ut nu. Jag tycker att det är tråkigt att färgen har blekts så mycket. Stolarna såg "piggare" ut när de hade klarare färg. Bordet har, såvitt jag kan se, inte blekts alls. (Den rosa ljuslyktan från Ikea verkar också hålla färgen.) Kanske jag måste måla om stolarna nästa sommar?

Nu har jag smakat färska dadlar. Det har jag aldrig gjort förr. Det kanske inte är det smartaste man kan göra när man räknar kolhydrater. Färska dadlar innehåller 56 gram kolhydrater/100 gram (och torkade 68 gram). Men jag blev nyfiken när jag såg paketet nedan på Consum. Och bortser man från alla kolhydraterna, så är dadlar väldigt nyttigt.

Jag åt bara ½, fast jag gärna skulle ha ätit några stycken. Den lilla halvan innehöll nämligen hela 4 gr kolhydrater, men eftersom jag ligger lågt för övrigt i dag så det är ok. Nu vet jag att färska dadlar är goda. De är krispiga, och smakar inte alls särskilt sött. Trots att dadlar är nyttiga, de innehåller sju olika vitaminer och 10 mineraler, och är dessutom anti-inflammatoriska, så bör jag inte äta alla i paketet. (Inte nu när jag vill gå ner 1 kg till.) Vill någon av er här i El Campello smaka?

Jag har börjat på en ny bok. (Ytterligare en av dem som jag fick av Lena T.) Titeln låter lockande, och boken börjar roligt. Men nu lägger jag boken åt sidan. Det är läggdags för mig.

19-09-10:

Hos norska väderlekstjänsten (som ofta är pessimister) hittar jag 2 olika väderleks-prognoser. En som spår oerhörda regn-mängder, och en som spår mer måttliga.

Spanska väderlekstjänsten har följande prognoser:

De specificerar att det är 40-70% risk för att det ska komma ända upp till 100 mm lokalt, varav 40 mm på en enda timme. Verkligt ösregn alltså. Om det kommer så mycket regn på så kort tid, då skulle El Campello svämma över. (Min balkong också...)

Vilken prognos ska vi tro på? Det är stor skillnad på lägsta och högsta förväntade regnmängden. Om det verkligen kommer jättemycket, då måste jag förbereda. Jag måste ta in fågelburarna (till matbordet?), flytta mina små krukväxter längre in på balkongen, samt lägga trasor på/i balkong-skåpen som förhoppningsvis kan leda bort lite av vattnet som skulle regna in i dem. Det behövs alltid regn här i trakten, men jag föredrar förstås om det kommer måttliga mängder åt gången (samt helst nattetid).

Det första året jag bodde i El Campello, fast då utanför (i Hoya de los Patos nära Busot), då kom det en dag oerhört stora regnmängder. (November 2007?) Jag hade promenerat från min tillfälliga bostad, de 9 kilometerna till El Campello. Jag skulle till banken och betala räkningar. När jag gick hemifrån sken solen från en klarblå himmel. Halvvägs kommen så började det regna. Innan jag kom fram var jag genomblöt. (Jag hade både paraply och regnkläder i min bostad, men jag hade ju ingen aning...)

När jag kom fram till El Campello stod det 15-20 cm vatten på gatorna längst ner. Jag skulle bli tvungen att gå över C/ San Bartolomé för att komma till banken. Jag gick fram och tillbaka, men hittade inget ställe där jag skulle kunna ta mig över torrskodd. Till slut gick jag över gatan ändå. Jag var ju redan blöt. Men då blev förstås skorna genomblöta de också.

När jag hade uträttat mitt ärende på banken, så hade jag ingen lust att gå hem. Bl a frös jag mycket om mina blöta fötter. Jag tog bussen in till Alicante. Där fick jag som vanligt vänta flera timmar på att bussen mot Busot skulle gå. (Det gick bara 3 bussar om dagen på den tiden - morgon, eftermiddag, kväll.) Det var synd att jag inte hade någon kamera med mig, den dagen. För sedan dess har det aldrig kommit så stora regnmängder här. Är det dags nu?

I dag när Lena var på stranden, så såg hon en sådan här manet:

Om den kan man läsa följande:

Medelhavsmanet (Cotylorhiza tuberculata)

Medelhavsmaneter kallas vanligen för ”stekta ägg” för att de helt enkelt liknar stekta ägg (Sp: ”Aguacuajada” eller ”Huevo frito”). Medelhavsmaneter är gula med en platt kompakt klocka med en central halvsfärisk rund gul upphöjning med en diameter på 20-35 cm. Under klockan finns 8 inverterade munarmar som ger maneten ett kompakt utseende. Botten av plattan med munarmarna är vitaktig med mörka eller blåsvarta prickar. Klockan är indelad i 16 lober. Medelhavsmaneter ger en lätt till måttlig brännskada vid kontakt med hud.

Bra att veta! Tack Lena, för bild och artnamn!

Fotot nedan tog jag i morse, när jag precis hade klivit ur sängen. Innan jag klev upp hade jag legat och kelat med hundarna en stund. Det gör vi nästan varje morgon.  Småttingarna låg kvar tills det blev dags för deras frukost.

Sedan gick jag ut på balkongen och fotograferade mina fåglar. Men det var bara Lina som satt så stilla, att fotot blev tydligt.

På morgonen gick Nellie och jag en rask (och ganska lång) promenad. Vi stötte på Kaisa och Nea, och hade sällskap med dem en stund. På nästa runda, som vi gick redan på förmiddagen, ville Stella följa med. Att jag gick så pass tidigt, var för att det var risk för regn senare.

I morse la jobbarna på ett pool-överdrag. Det ser ju fint ut.

Eftersom det ska bli regn-oväder de kommande dagarna, så beslöt jag mig för att gå till Aldi, mitt på dagen. Mitt huvud-ärende var deras ekologiska nötfärs utan tillsatser. (Alla andra affärer här, har tillsatt någon form av socker i sin färs.) Jag köpte nötfärsen, och ett par små-saker till. I morgon ska jag göra små biffar av färsen. (Den är vakuum-förpackad, så jag kan vänta någon dag.) Solen sken när jag gick till Aldi, men på hemvägen kom det enstaka regnstänk. För skoj skull hade jag stoppat stegräknaren i väskan. Så nu vet jag att det är exakt 6925 steg t o r mellan Los Olivos och Aldi.

På hemvägen gick jag förbi Numero Doce (nummer 12), det ganska nya vandrarhemmet (som ligger i Los Abedules intill stationen). Det ser fint ut, och är ett bra alternativ till hotell. Tyvärr får man inte ha hundar där. Deras webbsida är mycket informativ. Se: http://hostal12.es/ Men det är rysligt vad det är dyrt nuförtiden...

Nu på eftermiddagen kom det en kraftig åsk-skur. Regnet vräkte ner, men bara en kort stund. Ändå hann det regna in på min balkong - fast det inte blåste inåt, och bara kom 3 mm totalt.

Det regnar nämligen in ännu mer nu än tidigare, i skarven mellan de olika taken. Det rinner rakt ner på AC:n också, och droppar därifrån. Det var så mina dynor blev våta härförleden. Om jag lägger en trasa ovanpå skåpet, så rinner vattnet i bästa fall längs den - och inte överallt, eller in i skåpet. Om jag inte lyckas få min comunidad att betala för att täta taket (administrationen sa nej när jag frågade), då får jag stå för det själv. David från Ferrokey skulle ta 100 €, sa han. Men de pengarna har jag förstås inte. Jag ska fråga vice ordföranden, vad hon tror.

Om det regnar mycket så rinner det in vatten i de grå skåpen invid balkong-räcket också. Det slog mig att jag nog ska kunna lägga en sträng silikon i skarvarna ovanpå. Men det hinner jag inte de närmaste dagarna. Men inför vintern vore det bra om jag kunde fixa det. Nu skulle jag kunna släpa skåpen en bit längre in, så kanske de klarar sig.

Om mina gäster vore 30 år yngre (än vad de normalt är) - då hade jag kunnat ha en sådan här gäst-säng. (Som jag annars skulle kunna använda som fotpall framför läs-fåtöljen.) Den är varken särskilt dyr eller skrymmande. (Aldi säljer sådana på lördag.) Men gäster i min ålder vill helst inte ligga direkt på golvet, och om de gjorde det - då skulle de dessutom få sällskap av mina hundar (vilket inte alla uppskattar).

Bilden nedan hittade jag på Kostdoktorn. Den visar jag bara för att den är så vacker. Precis sådant här är det som jag är sugen på just nu! (Inte glass.) Tyvärr känner jag mig allra mest lockad av frukten, och frukt räknas ju till godis numera. (Om än nyttigt godis.)

Fotot nedan hittade jag på Food Pharmacy, och det får ni se bara för att det är gulligt. Hundar tycker mycket om att få sitta med vid bordet. På sitt sätt borde de få göra det oftare. De är ju familje-medlemmar! Men själv har jag svårt att hitta stolar som är höga nog för mina små - och samtidigt säkra. Och det är svårt att äta själv, när jag har dem i knäet. Bonnie och jag besökte ibland ett hundfik i Stockholm, när vi bodde där. De serverade smårätter både till människor och hundar. Bonnie älskade stället!

Nu borde jag förbereda min balkong inför det kommande regnet. För även om det kanske inte kommer att komma några 100 mm, så kommer det helt säkert att regna. Jag borde alltså röja matbordet (ställa undan alla sysaker), och städa fågelburarna för att sedan lyfta in dem. Och därefter flytta alla små växter längre in. Och kanske ta in korgen med dynor, och... Det är vad jag borde göra. Jag har bara ingen lust alls. Men det är väl lika bra att jag åtminstone gör något (om än inte allt). Det vore ju väldigt förargligt om regnet verkligen vräker ner de kommande dagarna, och förstör en massa saker - som hade kunnat klara sig, om jag inte hade varit lat. Risk för mest regn är det på torsdag och fredag, men det kan regna i morgon också. Och i natt...

Jag gjorde något. Först plockade jag undan alla sysaker. Bordet ser mycket trevligare ut nu, fast den lilla lampan ännu står kvar där.

Sedan lyfte jag ur alla små växter ur sina krukor. Då kan de i alla fall inte bli stående dränkta i vatten. Och så plockade jag ut en del fuktkänsliga saker från de grå skåpen. Min enda blommande pelargon ställde jag längre in.

En del regn kommer allt att klara nu, men inga 100 mm. Om det ser ut att bli sådant oväder, då flyttar jag in fåglarna. Sedan sätter jag så många växter jag kan få plats med, på fåglarnas plats. Synd bara att jag inte kan hindra att det regnar in i de stora vita skåpen. (När jag flyttade hit tog jag förstås för givet, att skåpen hade regntäta tak.) Jag ska ju vara hemma de närmaste dagarna (så när som på när jag går och gympar), så jag kan förhoppningsvis snabbt rycka ut om det behövs - även nattetid. (Kaisa pratade om att ev åka till Ikea i Alicante på fredag. Men hon kör förstås inte om regnet vräker ner. Då väljer vi en annan dag.) Förresten satte jag fram stövlar, och hängde fram en av mina regnjackor, i hallen. Eventuellt regn ska inte få hindra mig från att gå på gympan.

Nu ska jag sätta mig och läsa fram till läggdags.

19-09-11:

Det är mycket med vädret just nu. Vi här i El Campello är ju inte precis vana vid att ha grått och regnigt flera dagar i rad. I morse fick jag ha regnkappa på mig, både på väg till och från gympan. Men en timme efter att jag hade kommit hem - då sken solen igen, och då passade jag på att gå ut med hundarna. Sedan har det varit lite till och från. Ena stunden sol, andra mulet, men det har inte regnat.

Jag passade på att tvätta en maskin underkläder och annat smått, och tvätten torkade ganska snabbt på balkongen. Jag har passat på att handla lite mat också. Väderleks-prognoserna spår fortfarande stora regnmängder i morgon och på fredag, så då planerar jag att hålla mig inne. (Fast jag ska gå till pilatesen förstås, oberoende av vädret.) Annars planerar jag att tända värmeljus, sätta mig i läs-fåtöljen, låta hundarna ligga i knäet - och fortsätta att läsa feel-good-böcker. Jag har hunnit drygt halvvägs i Damen som köpte en buss och bara drog. Den är ganska dråplig.

Värmeljus? Jodå. I morse var det bara 19,0° ute, och 21,6° inne, så de här dagarna kan jag passa på. Jag tycker att det är mysigt med levande ljus. Annars borde jag så mycket. Att-göra-listan är lång, och nyss skrev jag dit "skapa en Sparad dagbok 58". Men i dag tänker jag bara läsa. Det är skönt med lugna mysdagar emellanåt. Det tycker både jag och hundarna.

19-09-12:

Det är grått och trist ute, och jag måste ha lamporna tända. Skurarna kommer och går. Jag planerar att gå till Lild och köpa planterings-jord (dagens erbjudande). Jag ska plantera om 1 av mina bougainvilleor som står i mindre kruka än de andra. Men precis när jag tänkte gå, så kom det en ny skur. Ja, det är ingen brådska, jord säljer de knappast slut på i dag.

Förmodligen kommer det att regna mer eller mindre hela dagen. Men jag tror inte att det kommer några jättemängder, inte här i El Campello. I natt har det kommit måttliga 10,8 mm. Nedan ser ni så oerhört olika prognoserna visar. De spår (som mest) regnmängder mellan 2 och 90 mm på en timme. Och det är ju onekligen ganska stor skillnad...

Grått och trist, som sagt. Men jag klagar inte. Det är trots allt ganska sällan som vi har regn och rusk. Utsikt från balkongen:

Och från loftgången:

Byggföretaget får ju tillfälle att prova hur mycket vatten som kan stå ovanpå pool-överdraget...

Men det blev uppehåll så jag kunde gå till Lidl. Eftersom det var en 20-liters-påse jag skulle köpa, så hade jag shopping-kärran med. Kina-butikerna har alltid jord hemma. Men jag har en känsla av att en del påsar kan vara kvar från förra året, och jag vill ha färsk jord. Alltså passade jag på att köpa i dag. När jag hade 20 meter kvar hem till Los Olivos, så började det regna igen. Jag halvsprang den sista biten, och klarade mig precis. (Jag hade regnjacka, men jag ville inte att väskan skulle bli våt.) Jag hade hoppats kunna gå ut med småttingarna också, när jag ändå hade skorna på mig. Men det fick jag skjuta på.

Men, sisådär tre kvart senare så blev det återigen uppehålls-väder, och då skyndade vi oss ut. Nellie traskade glatt framför oss, men Stella vägrade naturligtvis att gå. Blöt om tassarna? Kommer inte på fråga!

Jag provade att sätta ner Stella, när vi hade hunnit halvvägs runt kvarteret. Men hon vägrade flytta sig ur fläcken, så jag bar henne resten av sträckan också. Nåja, hon har i alla fall blivit buren runt kvarteret, och fått lite frisk luft.

De luktar så gott, blommorna på doftrankan (stephanotis floribunda). Egentligen skulle jag vilja ha en sådan här också på balkongen. Men f n har jag varken råd eller plats. Dock är det gratis att önska...

Nu när det regnar så mycket som det gör, då undrar jag hur Rolf klarar sig. Jag undrar också hur det går för "sandslotts-byggaren". De kan inte ha det särskilt roligt.

Jag läste ut boken om "Damen som..." i går. Jag tyckte bättre om bokens huvudperson, ju mer jag läste om henne. Hon utvecklades mycket under bokens gång. Och det är alltid kul att läsa om mer jämnåriga (inte bara om ungdomar). Det var en trevlig bok. Eftersom vädret är som det är, så har jag redan plockat fram en ny feel-good-bok. Men den har jag inte börjat läsa än. 

När jag var inne på väder-sidorna så hittade jag den här normal-temperatur-kurvan för El Campello. Som ni ser så har vi ingenting alls att klaga på - tvärt om.

19-09-13:

Det är inte så här vår väderleks-prognos brukar se ut... Fast jag tvivlar på att det kommer så mycket regn som prognosen förespår. I går kom det 15 mm totalt här. Vi har det bra här i El Campello!

Det var/är värre på andra håll. Inom en 10-mils-radie härifrån har det kommit massor, ända upp till 431,6 mm (i Beniarrés). Att det blir sådana här översvämningar beror på att jorden är så torr och hård, att det dröjer länge innan vattnet kan rinna undan. Läget lär vara värst i Ontinyent. (Beniarrés och Ontinyent ligger båda en bit inåt landet, strax norr om Alcoy, och i höjd med Denia. Där brukar det regna mycket.) Det översta fotot nedan är från Torrevieja. 

Som sagt, vi har det bra här i El Campello! När jag kom hem från pilatesen kunde hundarna och jag t o m gå en liten promenad i solsken. Solen försvann strax bakom molnen, och senare kom det en skur - men i alla fall.

Stranden ser ut så här i dag:

Lena berättade att hon hade blivit vittne till att en man i 50-årsåldern (som tydligen helt saknade intelligens), hade simmat ut trots alla röda flaggor. Han höll förstås på att svepas med av strömmarna, och 2 badvakter kämpade länge mot vågorna för att få in honom på land igen. Tur att allt slutade väl!

Malteserflickan nedan poserade villigt, medan matten först såg misstänksam ut. (Jag frågade inte om jag fick fotografera hennes hund, eftersom hon pratade i telefon.)

Nu har jag hunnit läsa 2/3 i En sommar i Brighton. Boken är trevlig! Ute är det grått, men uppehåll. För en stund sedan gick Nellie och jag en riktigt rask promenad runt flera kvarter här omkring. Jag vågade inte gå för långt hemifrån, eftersom regnet hängde i luften. Stella ville inte följa med, men Nellie har så mycket energi i sin lilla kropp, att hon verkligen behöver sin dagliga motion. Annars far hon runt som ett jehu här hemma...

Nu, tidig kväll, så börjar solen titta fram igen. Jag har hunnit sakna den. (Min blyblomma har tappat de flesta av sina blommor, men det kommer säkert nya.)

Prognosen för i morgon säger 75% risk för regn, men det kan ju bli mestadels solsken...

Nu ska jag passa på att gå ut i solen med mina små. Jag tror och hoppas, att Stella ska vilja följa med den här gången.

19-09-14:

Jag tror att de flesta som bor här i El Campello vaknade av åskan i morse kl 06. Som den dånade! Och då vräkte regnet ner en stund. (Det kom ca 10 mm.) Sedan åskade det i ett kör minst 1 timme till, men längre norrut. Det blixtrade över Benidorm utan uppehåll, berättade Staffan som hade gått ut på balkongen och tittat.

Men när jag masade mig ur sängen strax före 08, då började solen titta fram. Och när vi lite senare (efter frukost) gick ner till El Paseo, då sken solen. Kommunen har redan reparerat skadorna efter regnet, och de höll på att spola El Paseo ren när vi började gå. 

Stella gick för egen maskin, ungefär 1/4 av sträckan. Jag såg en kvinna som hjulade, och passade på att fotografera henne. Tänk att jag fortfarande, 61 år efter att jag lärde mig att hjula, tycker att det är så roligt. Jag är glad för att jag fortfarande kan. Jag kollar efter varje födelsedag, för säkerhets skull. Och ibland, när jag kommer tidigt till gympan, så hjular jag lite innan de andra kommer.

De röda flaggorna var hissade, och en av badvakterna satte upp en skylt om "starka strömmar" på piren.

Vattnet står ovanligt högt upp på stranden. Det är bra att det blåser inåtgående vindar/vågor, för då får vi behålla sanden. Det är trist när alltför mycket spolas ut i havet.

Det gläder mig att det pampiga sandslottet fortfarande står kvar, om än lite sjangserat.

Surfarna passade förstås på att nyttja vågorna.

Strax innan vi kom hem igen, så gick solen i moln. Där har den hållit sig sedan dess. Det är så pass grått, att det ser ut som om det skulle kunna komma en skur. Vi får väl se. För min del räcker det med regn nu. Jag vill ha solsken!

De små la sig på sängen, och somnade. Där ligger de än. Stella borde inte bli så trött, men det är väl alla intryck.

Jag borde skapa en Sparad dagbok 58. Det är för fullt här i dagbok. Men jag blir slöare när det är grått ute. Dessutom äter jag mer. Jag har druckit te (och förstås ätit något till) i ett kör de senaste dagarna. (Jag slutade att räkna, suck...) Just nu känns det som om jag väger 114 kg, men riktigt så illa är det förstås inte. Men troligen väger jag över 48. Ja, ja. Bara jag inte kommer över 50 så går det an. Men jag ska skärpa mig igen. Jag vill ha lite marginal. Det kan ju komma fler regnperioder...

Det tog tid i dag, att skapa en ny dagbok. Ja, att göra själva webbsidan, det är lätt och går snabbt. (Numera, när jag vet hur jag ska göra.) Men sen! När jag ska skapa en hyperlänk, då tar det evigheters evigheter. (Länken som gör så att ni hamnar på rätt sida, när ni klickar på texten.) Först klickade jag på Hyperlänk. Programmet svarade (som vanligt) inte. Jag satte på en kopp te, och hällde vatten i muggen. Programmet hade fortfarande inte svarat. Jag satte timern på 5 minuter. När teet hade dragit klart så hade programmet fortfarande inte svarat. Numera har jag lärt mig att det bästa är att vänta. Det tar ännu längre tid om jag avslutar och börjar om. Så jag väntade.

Jag hann dricka upp teet, innan programmet svarade. Jag skrev bums in hela den långa länken, och klickade. Då hoppade den nya hyperlänken, och texten "Sparad dagbok 58" ner och la sig ovanpå texten "El Campello". Jag klickade på ångra, och fick tillbaka texten El Campello. Men hyperlänken hade blivit fel.

Då fick jag skapa en ny hyperlänk (likadan som den gamla) till "El Campello". Jag fick vänta lika länge som vanligt på att programmet skulle svara. Därefter fick jag skapa en ny hyperlänk till "Sparad dagbok 58". Då fick jag vänta igen, förstås. Så allra minst 30 minuter tog det sammanlagt, det som inte borde ta mer än 2-3 minuter. Men nu ska det funka i alla fall.

Mitt webb-program Microsoft FrontPage från 2003 är på upphällningen. Det kraschar eller "svarar inte" i ett kör. Jag borde börja skriva i ett annat program - ett modernt som fungerar. Men jag har ju inget annat. Till vintern ska jag försöka få min "nya" webbsida Christel.es (http://christel.es/) att fungera. Kanske jag lyckas? I så fall flyttar jag min blogg dit.

Jag tänkte visa er, att jag har mer kläder på mig nu när vi inte har solsken. I dag har jag t o m väst, fast den behövs egentligen inte. Om jag bara riktar kameran mot mig själv - då får jag inte med mycket alls (t v). Jag måste fotografera via spegel (t h), för att få med hela mig. Varje gång kommer alla kom-i-håg-lapparna ovanför datorn med i bakgrunden...

Så i dag gjorde jag det! Jag skruvade äntligen upp magnet-tavlorna på garderobs-dörrarna. Egentligen hade jag tänkt flytta tavlorna som sitter där först (åtminstone den vänstra), men jag struntade i det. Längre fram, när jag ska måla dörrarna vita, då får jag ändå flytta allting.

Just de här små tavlorna måste jag förresten inte ha uppe. Men de fick plats här, så jag satte upp dem i stället för att ställa undan dem. På dörrar som öppnas och stängs, vill jag inte sätta tavlor med glas. Det finns ju viss risk för att de kan ramla ner. De här 2 skulle nog klara sig.

Nu sitter magnet-tavlorna på plats - på olika höjd. Jag bara satte upp alla lappar på dem, utan att läsa igenom alla de små. Efteråt kom jag på att det förstås blir bättre om jag byter plats på lapparna, så att de små inte skyms av datorn. Skruvhålen på baksidan sitter dock på lite olika avstånd, så jag måste flytta alla lappar - jag kan inte bara byta plats på tavlorna. Det får bli en annan dag. Förhoppningsvis har jag redan gjort något av allt det som står på de små lapparna, så att jag kan ta bort några.

Det var ingen som helst mening med att köpa snygga magnet-tavlor - när de inte syns alls. Men målet är förstås, att det bara ska sitta ett fåtal lappar på dem. Jag är ju trots allt inte dement än... Och då kommer blom-motivet att synas.

Jag får väl ta en selfie i morgon, så får vi se om bakgrunden ser prydligare ut, nu när lapparna i alla fall sitter samlat.

19-09-15:

Grattis på födelsedagen,

min kära lillasyster Gun!

Åh så skönt! I dag har vi normalt väder igen! Solsken alltså!

Förmiddagen ska jag ägna åt en lång hundpromenad + att göra i ordning på balkongen igen.

Vi gick ner på El Paseo. I dag skiner solen, det är ganska blåsigt, röd flagg, och luftfuktigheten är hög (83%). Det är skönt ute, och luktar mycket "hav".

Stella var trött så vi satte oss på muren. För ett år sedan, så gick Stella alltid själv. Numera bär jag henne mer än hon går. Nedan ser hon lite ynklig ut. Öronen är inte riktigt "glada". Ändå tycker hon mycket om att sitta på muren.

Nellie är desto piggare. Hon far runt och tittar på allt. Och så skäller hon på stora hundar som går förbi, samt allt som "kommer snabbt" emot oss, som  t ex cyklar och joggare. (Skällandet gillar jag inte, men hon skäller för att hon är rädd - och då är det svårare att göra något åt det.)

Jag såg att något var på gång, eftersom många män i likadana svarta T-shirts (med text) hade samlats vid en bar. En av männen kom fram till mig och berättade, att snart skulle det komma ett 50-tal motorcyklar, så jag skulle vara beredd ifall hundarna brukade bli rädda. Det var ju snällt att han förvarnade. Vi gick därifrån innan de kom, och gick hemåt.

Fotona nedan tog jag senare. Jag skulle ner och titta till Anettes och Håkans lägenhet. Anette hade bett mig, nu efter regnet. (Men allt såg bra ut, inte en droppe regn hade trängt in någonstans.) Det verkade vara en Harley Davidson-träff. De flesta av männen hade grått skägg, och kvinnorna fick inte köra (bara sitta där bak).

Jag beslöt mig för att passa på att ta den där glassen på Laneu, som jag har funderat på. (Det är lättare att äta glass när hundarna inte är med.)

Jag tog en liten bägare med 2 smaker. Sorben med citron-ingefära var given, men sedan var det svårt att välja.

Några före mig valde glassen med vit choklad och macadami-nötter, och sa att den är väldigt god. Själv funderade jag på en variant med mörk choklad, eller möjligen den med mascarpone, kaffe och mörk choklad. .

Fast sedan valde jag Laneus blandning med mandel, citron och kanel (av nyfikenhet). Den visade sig smaka pepparkaka.

Det var god glass! Jag åt så långsamt jag kunde, och insåg att även en liten bägare innehåller ganska mycket glass. Nu har jag ätit en glass på Mira, och en på Laneu i sommar. Det får räcka så. Kanske jag äter en glass på Valor senare i höst, om andan faller på. Valor har ju öppet året runt.

I går började jag på en ny feel-good-bok. Den här är riktigt trevlig! Jag läste till en timme efter normal läggdags i går, utan att inse att klockan hade blivit så mycket. Jag ska fortsätta att läsa i kväll.

19-09-16:

Det råkade bli lite sent i går också. Jag hade tänkt gå och lägga mig i vanlig tid, men så hade jag bara lite kvar i boken. Så jag läste ut den! Det var en trevlig bok, som jag kan rekommendera. Till 90% var det feel-good, men på ett ställe grät jag. Jag blir sugen på att köpa författarinnans nyutkomna bok (nedan), men jag får väl vänta tills den kommer ut som pocket.

Vår gympalärare Pepe, som egentligen skulle ha haft ytterligare 1 veckas semester, längtade tillbaka till jobbet - och kom i dag. Det är vilsammare, sa han. Sedan berättade han humoristiskt om att lasta bilen full med väskor, köra, bestiga berg, besöka gamla byggnader (bl a kyrkor), promenera en massa etc. Och inte hade han fått ha siesta en enda dag. Själv tänkte jag på att han ju verkligen hade haft extrem otur med vädret. Men det nämnde han inte. Det blev ett roligt och nyttigt gympa-pass, precis som vanligt.

Hemma igen så gick jag en promenad med Nellie. Stella ville inte. Jag vet inte om jag gör fel som inte tvingar henne. Jag försöker alltid locka, men tvinga ligger inte för mig. Inte så länge Stella åtminstone kommer med frivilligt en gång var dag.

Stella får ju frisk luft på balkongen. Fast någon motion blir det förstås inte.

Jag är glad att jag köpte praktportlaken (särskilt nu när blyblomman inte har en enda utslagen blomma). Blommorna lyser som små solar!

Jag hade tänkt fotografera Mio också, men det är inte lönt. Han sitter aldrig stilla när jag är i närheten. I går hade jag plockat bort hans badkar, och låtit det stå i blöt över natten. I morse satte jag dit det igen, med rent vatten i. Mio badade lyckligt 4 gånger i rad. (Kanske fler? Jag tittade inte längre.)

I morse kom det ett nytt lag byggjobbare. De 2 som är här nu ägnar sig åt att bygga en mur vid vår fastighets-gräns. (När de påbörjade bygget rev de en bit av den befintliga.) Nu har de spänt upp ett snöre, och ser ut att göra ett noggrant jobb. Jag får väl ta ett foto från gården en annan dag, så den nya muren syns. (Till er 3 som är intresserade av byggen...) De har tydligen roligt när de jobbar, för de skrattar ofta - den ene i fasett och den andre med basröst. 

Den nedersta biten på muren är alltså påbörjad. (Nedan sedd från vår parkering.)

När vi går väldigt långsamt, och i de lugna kvarteren här omkring (särskilt under siestan när nästan ingen är ute) - då verkar Stella tycka om att promenera. Fast helst bara 1 gång om dagen. Och absolut inte när det regnar...

Nu har jag precis börjat läsa en ny bok. Ja, ny och ny - den är från 2009, men ny för mig. Jag valde en deckare den här gången, som omväxling. Läser jag för mycket? Det har blivit så en period nu. Jag gillar att läsa, men får ju inte mycket annat skött. Och det är egentligen SÅ mycket annat som jag borde ha gjort - i stället för att läsa...

19-09-17:

Jag läste 1/4 i boken i går. Handlingen är spännande, men jag tycker inte alls om språket. Meningarna är fragmentariska, och återspeglar nästan bara vad huvudpersonerna tänker (även den döde). Det finns nästan ingen dialog. Dessutom ogillar jag att huvudpersonen (ung kvinnlig polis med barn) redan har hunnit supa sig redlös mer än en gång. Det är inte särskilt ansvarsfullt. Men det är klart att jag ska läsa vidare. Jag vill förstås veta vem mördaren är, och framförallt orsaken till mordet. 

Nedan ser ni alla mina fåglar på samma foto. Fotona blev inte särskilt bra, men Mio kom med.

Vi gick vår förmiddags-promenad längs El Paseo. Stella gick själv, ända ner till Lidl-rondellen. Men sedan ville hon bli buren större delen av sträckan. Förresten så har Nellie också kommit på, att det är skönt att bli buren ibland. När vi har gått hela El Paseo, och strax ska vända, då hoppar hon upp på mitt ben och tittar menande mellan mig och Stella. Ett par gånger har jag lyft upp henne. Då ser hon så nöjd ut. Men efter sisådär 30 meter kan jag sätta ner henne igen. Då har hon vilat tillräckligt för att orka gå själv igen.

I dag gick vi hem på "fel" sida av Lidl-backen. Detta bara för att jag skulle kunna fotografera den sida som vi brukar gå på, så ni får se hur där ser ut.

Panorama-fotot gör som vanligt perspektivet kurvigt, fast gatan är rak.

Nedan den sidan som vi gick på i dag.

Att vi praktiskt taget alltid går på andra sidan, beror på att den vägen är kortare. På den här sidan är övergångs-stället högre upp, så vi får gå en liten omväg.

Det är inte bara min lilla blyblomma som tappade sina blommor i regn-ovädret. Även den stora, 2 hus från Los Olivos, har just nu bara ett fåtal blommor.

19-09-18:

I dag kom min pension, men tyvärr inte förrän 15:30, trots att pensions-myndigheten skickar den redan på morgonen.

I går kväll var jag hos tandläkaren på ett återbesök, för att kolla om allt är bra i min mun nu. Och det är det. Jag har förstås fortfarande lichen, men nu syns det nästan inte alls. Och allt annat var perfekt, sa tandläkaren. Besöket kostade 40 €, men jag kunde inte betala i går. Eftersom jag är betrodd så fick jag komma i dag och betala. Bra när det ordnar sig.

För att fira att mitt saldo har kommit på plus igen, så tog jag bussen klockan 17 till Carrefour. Där hade jag tänkt köpa min favoritsallad + min 90%-iga favorit-choklad. Tyvärr var det slut på bådadera. (Suck! Inte första gången.) Men jag köpte 2 goda ostar (en med valnötter och en med kummin i). Och så köpte jag en 1,2-liters glasbringare som passar i dörrfacket i kylen. Jag har alltid filtrerat vatten stående i kylen. Jag brukar dricka ca 1 liter kallt vatten per dag. Men hittills har jag haft vattnet i en plast-bringare köpt i kina-butiken. Det lär vara hälsosammare att förvara i glas. Jag behövde aldrig veckla ut min medhavda tyg-kasse, eftersom inköpen gick ner i min axelrems-väska, och jag hann med 18:30-bussen hem.

När jag hade kommit hem, så firade jag plus-saldot med en kopp buljong och flera skivor valnöts-ost. (I går började jag räkna kolhydrater igen. Jag går så lätt upp i vikt när jag låter bli. Kanske jag bör räkna 5 dagar per vecka, och äta fritt 2 dagar? Jag får prova mig fram tills jag hittar en balans.) Fördelen med att åka till Carrefour när jag räknar kolhydrater, är att jag inte frestas att köpa en massa onödigt/onyttigt i matväg...

Jag såg i går att ägarna till den brokbladiga bougainvillean (i kvarteret bredvid) hade beskurit den, och att några kvistar låg på trottoaren. Jag tog hem en och satte i vatten. Jag skulle önska att den kunde få rötter, men jag tvivlar på att det går. Grenarna ska inte ha hunnit bli förvedade, om man ska lyckas, och den här är förvedad nästan ända upp i toppen. Men försöka duger...

19-09-19:

I morse när vi gick längs El Paseo så låg havet spegelblankt. (Stella följde med och gick nästan hela vägen!) Men då hade jag inte kameran med. Det hade jag när jag någon timme senare satte mig på Tram för att åka till Plaza Mar 2 i Alicante. Så nedan ser ni ett foto som jag tog från tåget, längs Muchavista-stranden.

På Plaza Mar var mitt huvudärende att köpa burkar på Alcampo (jag förklarar varför längre ner). Men jag gick förstås och tittade i några av de andra affärerna, när jag ändå var där. Bl a brukar jag titta på kläder och väskor på Desigual. Jag provade klänningen nedan, och den satt väldigt snyggt på mig. (Jag tänkte inte på att ta något foto i provrummet.) Men ni ser ju prislappen! Det är bara när Desigual har rea som jag kan handla där, och knappt då. Men jag gillar deras kläder! Den här klänningen hade nog passat bra att dansa tango i...

Jag hittade klänningen på webben, när jag kom hem. Där hittade jag en snygg kjol också. (Fast den är ännu dyrare!) Egentligen vill jag inte ha en svart klänning. Jag vill hellre ha en klar-rosa eller klar-blå! Men modellen är bra! (Ärmen döljer gäddhänget, och den vida kjolen trollar bort mina kraftiga lår...) På mig är klänningen nästan vadlång (inte knäkort som på den långa fotomodellen nedan).

Jag tittade på rea-plagg på H&M. Jag köpte byxorna nedan för 3,99 €. (De tyckte jag att jag kunde ha råd till.) Det är inte långbyx-dags här än - men det blir. Byxorna är sköna, så de kommer jag säkert att använda en hel del. Jag hittade en jättesöt klänning också (för 4,99 €), en ljusgul med små blommor på. Det fanns en enda kvar, i storlek 34. Jag provade den, men den satt för stramt över bysten. Synd för den var väldigt söt, och modellen (lite utsvängd) passar mig bra. Men det är ju så med rea-plagg, att det bara finns enstaka storlekar kvar. Byxorna hade de 2 av, 1 par i XS (dem jag köpte) och 1 par i XL.

Jag tittade länge på en manchester-klänning med korta hängslen och knäppning fram (fanns bl a i grönt och vinrött), som täckte byst och rygg (varmt och skönt på vintern), och satt snyggt i storlek 36. Men den kostade nästan 30 €, och eftersom jag har 2 (tunnare) hängsel-kjolar, så tyckte jag att den var för dyr för att motivera ett köp - även om den hade varit ett bra vardags-plagg (med fickor lämpliga till nycklar och hundbajs-påsar). Jag måste komma ikapp ekonomiskt nu, så jag kan inte köpa något onödigt.

Tyvärr luktade det väldigt gott när jag gick förbi Alcampos brödavdelning, så jag föll för frestelsen och köpte 2 kuvertbröd. Det lilla var godast. Det har jag redan ätit upp. Det lite större smakade jag på. Sedan skivade jag upp resten, och la de små skivorna i frysen.

Nedan burkarna jag köpte. Fast jag köpte 2 höga (1,2 liter), och 2 låga (0,6 liter). Jag hade redan 4 låga. De här burkarna är täta och bra - och hyfsat billiga (3 resp 4 €). Jag såg finare 1-liters, med de kostade 11 € (= för dyrt). Dessutom är det bäst att ha av samma sort, för då är de lätta att stapla ovanpå varandra.

Det var nämligen så att jag hittade en bagge i köket (inte mjölbagge, men lika liten, sådana som jag hittade bland fåglarnas hirskolvar härförleden). Den hittade jag i går när jag skulle dricka buljong. Jag hade en öppnad buljongtärning (jag använder ½ till en kopp) - och där satt den. Jag har inte sett någon annan, men vill inte ta några onödiga risker. (Tärningen slängde jag förstås, och öppnade en ny. Bland de oöppnade syntes inga spår av ohyra.)

Jag har en hel det påsar med "pulver" i. Visserligen ser påsarna täta ut, och jag har klämma överst, men ändå. Det känns bättre att dessutom ställa påsarna i en burk. Tyvärr tar påsar i burkar större plats, än bara påsar. Men jag vill INTE riskera att få ohyra i mina "pulver". Jag har t ex proteinpulver, sådant som det nedan. Jättebra sort som innehåller mindre än 0,5% kolhydrater. Jag strör lite i yoghurten ibland, eftersom jag misstänker att jag kanske får i mig för lite protein annars. 

Och sedan har jag t ex acerola-pulver, kakao-pulver och vetekli. Allt vill jag ha i täta burkar. De 4 burkarna jag köpte i dag kommer nog inte att rymma allt. Men eftersom min ekonomi är som den är just nu, så köpte jag inte fler. Jag kanske kan köpa 2-3 till nästa månad.

När det blev dags för eftermiddags-promenaden, så ville Stella inte följa med. Nellie och jag gick själva, här i området. Jag har glömt att visa, att det lilla trädet (som eg var en buske) som jag tyckte om - blev nedsågat härförleden. Varför, eller av vem, vet jag inte. Det har redan skjutit rotskott, som ni kan se nedan.

Nedan gatan där den brokbladiga bougainvillean växer, och där påfågeln bor.

Påfågeln (och hans vän tuppen) har fått ett mycket finare hus nu. Och bäst av allt - dörren står öppen. De kan alltså gå in under tak när de vill, och vandra runt på den stora tomten när de vill. Jag ser dem nästan alltid i skuggan under ett träd. (Men jag antar att de går in om det regnar.)

Intill finns en tomt som är till salu. Där växer den skira växten (buske?) som jag fotograferade häromdagen. Nu har den fått gula blommor.

Jag hittar den inte i min växt-bok, så jag vet inte vad det är för sort. Vet någon av er? Den är nog 3 meter hög, men har väldigt tunna stammar. Alltså det kan ju vara en hög ört, likaväl som en buske. Det växer en ännu högre vass-liknande växt bredvid. (Se första fotot nedan.)

De 2 första fotona nedan, tog jag i går. Muren mellan fastigheterna är nästan klar. (Men ska förstås putsas mm.)

I dag har de putsat ovansidan och pelarna.

Och så har de börjat mura en bit på den allra första väggen. Jag undrar varför de började just där?

Nu vilar småttingarna. Ja, åtminstone Stella. Snart ska jag göra mig klar för sängen. Klockan är över 21...

Jag hittade information om växten ovan (i en av mina växtböcker). Det är varken en buske eller en ört. Det är ett träd! Fast jag inte kan se någon stam, utan många smala "grenar". Trädet är väl bara på baby-stadiet ännu. (Eller så är det rotskott?) Det härstammar från Sydamerika, och kan bli 8 meter högt. På svenska heter det Jerusalemtörne, och på latin Parkinsonia aculeata. Grenarna har taggar, och trädet klarar torka bra. Man kan göra pappersmassa av det. Det var Linné som namngav det till minne av en engelsk apotekare (John Parkinson) som skrev lyriskt om växter. Jaha, då har jag lärt mig något nytt i dag.

19-09-20:

När jag kom hem från pilatesen, så åt jag frukost, och därefter gick jag ut med småttingarna.

Vi gick bl a förbi Jerusalemtörne-trädet, och "vassen". Nu har jag slagit upp stråväxten också. Den heter Italienskt rör på svenska, och Arundo donax på latin. Den kan bli upp till 5 meter hög. Man kan nyttja de vedartade stråna som pålar och vindskydd. I över 5000 år har man tillverkat musik-instrument av stråna. I grekisk mytologi berättas att naturguden Pan skar olika långa pipor av stråna, och sedan kittade samman dem med bivax. Därmed hade han skapat panflöjten. Intressant!  

Det är ju inte konstigt att jag trodde att Jerusalemtörne-trädet var en buske. Titta på de många smala stammarna nedan. Det syns inte precis att det är ett träd. Men kanske det är många späda träd som står tätt tillsammans? (Kanske många frön grodde just där?)

Köper man den stora tomten som är till salu, så får man växterna på köpet.

Nedan grann-fastigheten åt väster, sedd från 2 olika håll.

Stella och Nellie ville inte stå och titta på växter. De ville göra sådant som är viktigt för hundar att göra, nämligen kiss-markera.

Byggjobbarna fortsätter att mura väggar.

Själv har jag jobbat på balkongen. Fast innan dess så fotograferade jag Mio. Om jag står på lite håll så går det bra.

Sedan började jag flytta växter. Jag ville flytta isär de 2 bougainvilleorna som stod nära varandra. När de blir törstiga, och bladen börjar hänga, så har jag inte sett till vilken av växterna som grenarna har hört. (De har ju vuxit "omlott".) Och då har det hänt att jag har vattnat fel växt, så en har fått för mycket - och den andra för lite. Alltså bytte jag plats med crassulan och den vinröda bougainvillean.

Men det var verkligen inte lätt. Crassulan är jättetung! Och rätt som det var så välte den, och rullplattan som den stod på rullade undan. Sedan hade jag ett fasligt sjå att resa crassulan upp igen. Det var nätt och jämt jag orkade. Tur att jag har kommit i bra form av gympan, annars hade jag knappast haft krafter så det räcker. Ännu värre var det att få upp den på rullplattan igen (utan att denna rullade undan). Med en kombination av envishet, teknik och råstyrka så gick det till slut. (Jag tar i mycket med lårmusklerna (står på huk), när armstyrkan inte räcker till.) Så nu står de båda flyttade växterna på sina nya platser.

Bougainvillean som står ensam, är planterad i en mindre kruka än de andra 2. Så den ska jag plantera om. Jag har satt fram krukan den ska stå i, och så har jag köpt en påse jord. Längre har jag inte hunnit ännu. Men jag bör plantera om den snarast. Kanske nu i helgen?

Det är bara eftermiddag, men jag är redan sömnig. Grannarna hade gäster i går (en vuxen systerdotter som de har presenterat mig för), och de pratade (högt) och skrattade (högt) ända till 01:30 i natt. Och eftersom både de och jag har öppet fönstrena så här års, så hörde jag mer än jag önskade. Spanjorerna har senare vanor än vi, men vid midnatt brukar de stänga sin TV och lägga sig. (Det är den lägenheten som stod tom de första 15 månaderna jag bodde här. Nu vet jag inte om de bara är här på (en lång) semester, eller om de ska bo här året runt.

En så toppenbra nyhet Svenska Magasinet skriver om i dag: https://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.14679.htm Där står bl a:

Nytt för i år: Elektroniskt utbyte med Spanien underlättar vid levnadsintyg. Antalet svenska pensionärer i Spanien ökar. Från den här veckan skickas de årliga levnadsintygen till 6.789 personer som bor i Spanien och får svensk pension. Levnadsintyg krävs för fortsatt pensionsutbetalning och de flesta slipper tänka på detta tack vare ett elektroniskt utbyte som införs i Spanien 2019. Det skriver Pensionsmyndigheten.

- Om man har svensk e-legitimation kan man lämna sitt levnadsintyg digitalt till Pensionsmyndigheten. Då slipper man skicka in blanketten. Nytt för i år är att man via webbformulär på www.pensionsmyndigheten.se kan skicka in levnadsintyget, säger Per Henriksson som är verksamhetsutvecklare på Pensionsmyndigheten.

- Vi har ett elektroniskt utbyte med pensionsinstitutionerna i Danmark, Finland, Norge, Tyskland, USA, Polen, Storbritannien och Island. I år påbörjar vi också elektroniskt utbyte med Spanien. De flesta 120.000 personer med svensk pension som bor i dessa länder slipper lämna levnadsintyg. Fördelen är också att information om dödsfall kommer in snabbare, säger Per Henriksson.

Ni som har följt min blogg ett tag, ni vet att det har varit stört omöjligt att hitta någon myndighet här i El Campello som har velat skriva på levnadsintyget. Detta (med elektroniskt utbyte vid dödsfall) har jag önskat ända sedan jag kom hit. Toppen att det nu äntligen har blivit av!

Nu önskar jag att skattemyndigheterna i Sverige och Spanien också skulle kunna göra ett digitalt utbyte. Ett ekonomiskt sådant! Så att spanska skattemyndigheten kunde kräva skatten direkt från svenska skattemyndigheten, utan att den skatteskyldige behöver ligga ute med dubbel skatt en period. Det borde kunna fungera, men är antagligen en utopi. Men önskar gör jag! För det är banne mig inte så lätt att plötsligt få ihop sisådär 40'000:- för att betala i spansk skatt, och sedan ligga ute med de pengarna ända tills man får tillbaka dem från Sverige (1-2 månader senare). Varje år! Det funkar om man har ett kapital på banken, men om man som jag inte har det - då är det näst intill omöjligt... Alltså önskar jag!

19-09-21:

Nedan några foton från vår morgon-promenad. Stella gick hela vägen! (Fast vi gick inte så långt, knappt halva El Paseo, och sick-sack-vägen hem.)

Jag skulle behöva 4-5 burkar till, gärna några "mittemellan-stora" (fast det finns nog inte). Ja, och så skulle jag behöva ytterligare ett köks-skåp, eller åtminstone ett extra hyllplan. (Det senare ska jag kunna fixa.)

Häromdagen hittade jag en cykel-husvagn på webben. Den heter Widepathcamper, är dansk, väger bara 45 kg, och kostar ca 3500 € - vilket är högst rimligt. Man kan dessutom fälla ihop den så den blir hälften så stor. Om jag vore rik så skulle jag ha köpt en sådan här åt Rolf! För honom vore det rena rama lyx-bostaden! Det senaste regnovädret förstörde många av hans saker, inklusive hans armbands-klocka. (Allt blev ju genom-blött.) Men han hade lyckats få igång sin lilla MP3-spelare (efter att ha låtit den torka 3 dagar i solen). Tur, för den betyder mycket för honom. Han tar det med jämnmod, men glad är han förstås inte. Dessutom blev han förkyld.

Nedan några foton från närområdet, där vi gick vår lugna eftermiddags-promenad. Det första fotot visar andra sidan av den stora tomten som är till salu.

Nu har jag plockat fram en ny feel-good-bok, ett säkert kort:

Jag har inte börjat läsa boken ännu, men ska. Fast först ska jag ta rätt på tvätten. Jag tvättade 2 maskiner i morse, och eftersom det var 95% risk för regn - så hängde jag allt på balkongen. Men hittills har det inte kommit en droppe, så jag kunde lika gärna ha hängt tvätten på tak-terrassen.

19-09-22:

I dag besökte Lena, Lucky, Stella, Nellie och jag söndags-marknaden. Jag hade kameran med, men tog inte ett enda foto på själva marknaden. Jag hade fullt sjå med att bära mina hundar. Varken Lena eller jag handlade något på marknaden den här gången, men vi tycker att det är kul att titta på allt som finns.

Vi stötte på Annevi och Staffan, och pratade en god stund med dem. Det är alltid trevligt. De vet mycket som jag inte vet, eftersom de är så sociala av sig - och därmed har ett väldigt stort kontaktnät. De berättade att Los Abedules i folkmun kallas "Lilla Sverige", eftersom så många svenskar har köpt lägenhet just där. Det beror förstås på att lägenheterna håller "svensk standard", men framförallt för att en svensk mäklare (Fastighetsbyrån) säljer lägenheter där.) Annevi och Staffan berättade också att de hade hört att alla lägenheter, i nybygget här bredvid, redan är sålda. De hade tydligen gått åt bums.

Utanför marknaden växer det rosmarin. 

Rosmarin är tydligen den godaste doft Lucky vet (näst efter doften av mat). Han blev som tokig, och rullade sig i busken upprepade gånger. Kanske luktade han lite rosmarin när vi gick därifrån?

På hemvägen passerade vi ayuntamiento (stadshuset). Utanför det växer palmer som just nu har dekorativa frukter.

Som ni ser ovan, är himlen blå. Det skulle vara molnigt i dag, så jag valde en tjockare T-shirt och knälånga jeans-shorts. Det skulle jag inte ha gjort, för det blev alldeles för varmt.

För ganska länge sedan köpte jag en billig liten hurts på Ikea. Den heter Lennart, och hör till mina sämre inköp. Jag behövde (och behöver) en hurts med lådor, som både är tillräckligt låg, och tillräckligt grund, för att gå in under mitt datorbord. Bara Lennart var liten nog. Jag hade sjå att montera lådorna från början, för de små "plast-plopparna" passade inte riktigt i hålen där de skulle sitta. En "plopp" fick jag aldrig på plats. Lådan som saknar en "plopp" satte jag nederst, när den några gånger hade ramlat ner på de andra. Nu har den ramlat ner på golvet, och jag får den inte på plats igen. Det är inte så här jag vill ha det. Så jag letar efter en annan hurts som är liten nog.

På Westwing hittade jag varianten nedan. Den har visserligen öppen förvaring, men perfekta mått - och så är den gjord i trä.

De sålde även en liten bokhylla på hjul, med nätta mått. Jag skulle gärna ha köpt en av var sort.

Men så fanns det en liten hake. Priset! Det är inga billiga små möbler precis, inte ens hos Westwing. Jag kan definitivt inte köpa någon...

I går sålde Westwing söta små skålar, se nedan. Men, om man fyller skålarna med något - då syns ju inte den gulliga dekorationen...

De sålde också soffbord, gjorda av riktig sten. De är ju dekorativa på sitt sätt, och inte "ett likadant bord som grannen har", men tänkt så tunga de måste vara.

Och den "kantiga" varianten (nedan t h) är ju livsfarlig om man har små barn. Tänk om de ramlar och slår huvudet i en hörna.

I dag säljer Westwing en fin liten lampa som heter Moonlight. Den kan lysa med både varmt och kallt ljus, och kostar knappt 20 €. Fast själv har jag varken plats eller råd till en sådan.

Som ni vet så har jag för många saker, åtminstone i förhållande till den lilla yta som jag har till mitt förfogande. Bl a har jag många prydnads-saker. Men jag tycker faktiskt om alla, annars skulle jag inte ha behållit dem. Fast de får inte plats på mina knappa ytor.

Nu visade Westwing häromdagen foton från smycke-designern Susana Cruz's hem. Hon har betydligt fler prydnads-saker än vad jag har! Trots att hon har en betydligt större lägenhet, så har hon lyckats fylla varenda yta - både de vertikala och horisontella.

Hon har saker precis överallt, en del ganska roliga. Men hon har alldeles för brokig färgskala för min smak, jag skulle aldrig kunna koppla av där.

Så särskilt lättstädat ser det ju inte ut att vara. Men Susana kanske har råd att ha städhjälp?

På fotona syns i alla fall inte ett enda dammkorn.

Hemma hos mig är det inte svårt att få syn på damm. Det ligger ett lager ovanpå alla höga hyllor, och så samlar jag lite dammtussar i hörnen också. Nej! Det är definitivt inte så jag vill ha det. Men nu är här skitigt - igen! Här är faktiskt nästan alltid städ-dags. Och jag har tyvärr alltför sällan någon städ-lust. Jag vill ha rent, det vill jag. Men även om jag hade råd, så skulle jag inte vilja ha någon städhjälp. Jag vill inte att någon annan ska rota runt bland mina saker.

En orsak till att jag inte städar så ofta som jag borde, är att här är svår-städat. Det är trångt mellan möblerna, och det står/ligger saker överallt. Å andra sidan trivs jag med alla mina saker, jag skulle aldrig trivas om det var "tomt" överallt. Det må vara praktiskt, och kan se elegant ut - men någon minimalist blir jag aldrig. (I stället är jag en typisk samlare...)

Dock har jag lovat mig själv, att jag ska gallra ut ännu mer än vad jag redan har gjort (av nästan alla "kategorier" - men kanske framförallt prydnads-saker och "bra-att-ha"-saker). Men det blir inte i dag. Och det lär inte bli städat heller... (Däremot ska jag fortsätta att läsa! Jag har redan hunnit 1/4 i den trevliga och roliga boken.)

Jag skärpte mig tillfälligt, så pass länge att jag hann dammsuga hela lägenheten "halv-slarvigt". Allt enligt principen "lite är bättre än inget". Sedan gick jag ut med hundarna, och nu ska jag sätta mig och läsa.

Fast innan dess ska jag bekänna en synd. Häromdagen gick jag inom Supercor, där jag sällan handlar. Där fick jag syn på Magnum mini-glasspinnar i frysdisken. En förpackning med 3 classic och 3 mint. Båda smakerna hör till mina favoriter, och mint ser jag så sällan i butikerna. Så jag slog till - fast jag inte borde. Det tog 2½ dygn för mig att äta upp alla! De var väldigt goda! Men jag gick förstås upp i vikt.

Viktökningen beror inte bara på glass-pinnarna. Men jag är så dum, att när jag har ätit något som jag inte borde, då äter jag även annat jag inte borde. Det känns som om "allt är förstört, så jag kan lika gärna..." Väldigt korkat förstås! Men hur det nu var så åt jag lite bröd som jag hade sparat i frysen, 2 bananer, och en nötblandning med torkade russin i. Sammanlagt en ryslig massa kolhydrater. Detta resulterade i 1 kg viktökning. Men i dag har jag börjat räkna igen. Jag vill INTE bli tjock igen.

Förresten har forskarna nyligen kommit fram till, att jojo-bantning trots allt inte är så skadligt. Det är nämligen mycket bättre för hälsan att jojo-banta - än att bli fet. Men jag SKA lära mig att hålla vikten, och därför måste jag lära mig att äta precis lagom mycket (lite) för att det ska passa just min kropp. Jag kämpar på! 

19-09-23:

I dag är det höstdagjämningen. Den känns inte alls lika vemodig nu när jag bor i Spanien, jämfört med när jag bodde i Sverige. I dag har vi solsken och 28,7°. I Sverige börjar det bli kyligt (ungefär som vi har på vintern här). Själv börjar jag äta D-vitamin-kapslar i dag, och det håller jag på med till vårdagjämningen. I Sverige bör man ta D-vitamin-tillskott under hela året. De senare åren har vi ju lärt oss, att D-vitamin är mycket viktigare (och behövs i högre doser) än vad vi trodde tidigare.

Jag får veckomail från Dr William Li, han som skrev boken Ät dig frisk. I dag fanns nedanstående visuella guider med. Jag funderar på att skriva ut dem och sätta upp i köket. Då är det lätt att se vad jag bör äta - varje dag. (Minst 1 födoämne från var grupp, men inte alltid samma sort.)

När jag hade kommit hem från gympan, så gick vi en promenad längs El Paseo. Havet var så vackert klarblått i dag!

Westwing säljer hund- och katt-saker i dag (av märket Designed by Lotte). Därifrån är de 5 fotona nedan. Tyvärr är hund-sakerna gjorda för större hundar än mina. (Just nu behöver de ändå inget nytt.)

Men jag såg många fina katt-saker. 

Fotot nedan tog jag via badrums-spegeln i går kväll. Ser ni så "trött" det högra ögat ser ut. Ögonlocket hänger ibland ner så långt att det delvis skymmer pupillen. Och jag ser ju dåligt ändå. Det är det ögat som ögonläkaren ska titta på den 3/10. Hoppas att det går att göra något. Fast jag behöver förstås nya glasögon också! Jag tror att jag ska få råd att köpa ett par efter nyår. (Innan dess är det för kärvt.)

19-09-24:

I morse var jag så sömnig, att jag började dagen med en kopp kaffe. Jag hade bara sovit mellan klockan 01 och 04.  (Oväsen fram till 01, och grubbel efter 04...) Ni som känner mig vet att jag INTE tycker om kaffe. Det var en nödlösning för att kunna hålla mig vaken i dag.

Jag har inte gjort något särskilt i dag, bara gått de vanliga hund-promenaderna (utan att ta med kameran), samt uträttat lite små ärenden (exempelvis så laddade jag mitt Tram-bono-kort med 10 nya resor). Och så läste jag ut En andra chans. Mycket trevlig bok, lika bra som de 2 föregående i serien (Livet efter dig + Arvet efter dig). Rekommenderas!

I kväll har jag varit på 1 timmes gympa (Gimnasia Mantenimiento GAP ≈ core-gympa) hos Amudeca (kvinnoföreningen). Det var väldigt svettigt, men roligt. (Både handdukar och gympa-kläder hänger på tork på balkongen nu.) Det var också kul att träffa en del Amudeca-medlemmar som jag inte har träffat på länge.

Vi får väl se om det blir för mycket med gympa 4 dagar i veckan. Jag ska prova ett tag och känna efter. Egentligen tycker jag inte om att gympa på kvällen, men Amudecas gympa-lärare Maife är både duktig och rolig. Dessutom håller hon ett högt tempo, vilket är bra för konditionen.

Om ni inte har eget Wifi här i El Campello, och behöver tillgång till gratis sådant, så hittar ni de kommunala ställena på kartan nedan.

19-09-25:

De dagar jag har kläder utan fickor, då tar jag oftast bara foton här hemma, vilket förstås inte är lika roligt för er.

När jag kom hem från gympan i dag, och ändå skulle byta kläder, passade jag på att prova några varianter inför tangofesten på lördag. Jag bestämde mig för att ha min tunna halvlånga svarta kjol med små rosa rosor på. (Den har slits fram, fast det syns bara om man snurrar runt snabbt.) Till kjolen skulle jag vilja ha en tunn rosa blus, men jag har ingen. Jag har 2 rosa långärmade, men båda är för tjocka/varma. Jag har rosa linnen också, men då syns ju gäddhänget...

Jag har en tunn blus i nästan samma färgskala som kjolen, men med annat mönster och större blommor. Det är ju sällan lyckat att kombinera mönstrat med mönstrat. Dessutom är den egentligen en vid blus, som man ska ha utanpå - och det passar inte kjolen. Då ser det ut som en mamma-klänning...

Jag tror att jag ska ha den tunna svarta toppen nedan, trots att den har invävda silvertrådar (vilket inte är perfekt). Fast jag ska definitivt ha en svart behå under (inte en vit som på fotot). Den här toppen provade jag senare, och då ides jag inte ta på mig kjolen, utan höll den bara framför mig. En svart höghalsad topp kräver nog några större silversmycken (halsband + örhängen) för att inte ge för dystert intryck. Detta får jag prova på lördag. (Om jag inte hade haft gäddhäng, då hade jag valt ett rosa linne i stället...)

Ser ni förresten, att bakgrunden ser lugnare ut - sedan jag satte alla mina kom-i-håg-lappar på anslagstavlan.

Det nya arbetslaget med byggjobbare murar väggar dagarna i ända. Synd att de använder så dåligt tegel bara. Om de inte isolerar alls (vilket jag tror att de inte kommer att göra), så kommer huset att kännas som ett kylskåp på vintern! Men det är byggherren som bestämmer. Den här brukar hellre lägga pengarna på tjusiga entréer med marmorgolv. Fin yta, sämre kvalité... Jag skulle ha valt tvärtom.

19-09-26:

Jag hade sovmorgon i morse, och låg kvar i sängen ända till 08. (Då börjar byggjobbarna med sitt, så då går det inte att sova längre.) Sovmorgon innebär inte att jag fick sova ut, för jag somnade tyvärr inte förrän framåt småtimmarna. (Jag gick upp och tog en melatonin-tablett drygt 02, och jag somnade nog ½ timme senare.) Nu när jag går på gympa 4 dagar i veckan, så är torsdagarna min enda helt lediga vardag. Då känns det skönt att ta det lugnare, och bara pyssla lite här hemma.

Prognosen påstår att det ska vara lite molnigt i dag, men det stämmer dåligt med verkligheten. Jag passade på att byta lakan, och fyllde sedan tvättmaskinen med dessa, samt en massa handdukar.

Medan tvättmaskinen skötte sitt, så gick vi ner på El Paseo.

Stella gick själv, hela vägen. Men så vände vi, när jag såg att hon inte ville gå längre.

Utanför Valor blommar en lång rad med hibiskusar. Det är så vackert! En gång skulle jag vilja äta frukost på Valor. Jag har aldrig gjort det hittills. Det vore förstås roligast om jag kunde få sällskap av någon. Det är inte riktigt samma sak att sitta där ensam. Då äter jag för fort, och hinner inte njuta. 

Nu hänger tvätten på tork på takterrassen. Jag ska fortsätta att ta det lugnt.

Min lilla brokbladiga bougainvillea-stickling lever ännu. Det måste ju betyda att den kan suga vatten. Men om det kommer att bildas några rötter - det är en annan sak. Jag hoppas förstås!

Nu ska ni få se flera dåliga selfies. Vill ni slippa, så skrolla förbi. Först får ni se min vinterbleka mage. Den har jag inte vågat sola i år. Jag har inte haft tillräckligt bra "kropps-självkänsla". Att jag ändå visar foton för er, där min mage och mina lår syns, det är ett försök att avdramatisera det hela för mig själv. För även om jag tycker att jag ser ut som en flodhäst (och skäms), så har jag ju trots allt en ganska normal figur. Det är bara det att jag hellre vill ha kropp som en fotomodell. Nu är jag tillräckligt smart för att inse att jag aldrig kommer att kunna få det, hur jag än jobbar på. Jag har helt enkelt inte de rätta förutsättningarna. Bara en sådan sak, som att jag har nästan 30 cm för korta ben...

Fast det är inte magen jag vill visa - utan shortsen. De tycker jag mycket om, men de börjar bli för stora. Jag kan dra ner dem utan att knäppa upp gylf och knappar. Och skärpet är tyvärr inte ställbart, utan stängs med kardborreband fram. När jag har stabiliserat min vikt så ska jag börja gallra bland mina kläder. Allt som är för stort, eller för litet, kommer jag att ge bort.

Men ännu pendlar jag i vikt, 1-2 kg upp, 1-2 kg ner... Jag har inte riktigt lärt mig att hålla balansen. Några dagar förra veckan hets-åt jag nästan. (Jag "känslo-åt". Då äter jag i ett kör, om än inte så stora portioner.) Det var då jag gick upp 2 kg. Sedan fick jag räkna kolhydrater för att gå ner 1 kg igen, och jag vill gå ner ytterligare 1 (men räknar inte just nu). Jag har inte vägt mig i dag, men i går vägde jag 49,4. (Och det är som bekant 46-48 jag har tänkt mig.) Jag SKA lära mig. Det är psykiskt det hela. Det handlar varken om hunger eller karaktär - utan om att tackla oönskade känslor på ett förnuftigare sätt.

Shortsen och en ljusblå T-shirt har jag haft på mig i dag. Men så provade jag "tango-kläder" igen. När jag hade tvättat lakan och handdukar, så tvättade jag en maskin kläder också. Och där hittade jag min rosa bomullstopp med 3/4 ärm. Den skulle jag kunna ha till kjolen. Men den ser väldigt vardags-betonad ut, och nu ska jag ju på fest.

Jag provade den svarta långärmade toppen igen, nu med den svarta behån som jag har tänkt ha under.

Den ser bättre ut än den vita behån gjorde. Jag gillar den för att den är tunn och mjuk, och har spets fram som täcker magen. Toppen är ju ganska genomskinlig, så det behövs en rejäl behå under.

Riktigt nöjd med "outfiten" är jag inte. Jag önskar mig fortfarande en tunn cerise-rosa finblus (gärna med 3/4 ärm). Men någon sådan lär jag inte få tag i innan tangofesten. Så antingen får jag ha den svarta toppen ovan, eller den blommiga som jag visade i går. Ingetdera är perfekt, men den här svarta sitter nog bättre på plats. (Det är elastiskt tyg.)

Det är mycket bekymmer för mig, det här med hur jag ska klä mig. Det beror förstås återigen på bristande "kropps-självkänsla". När jag går på en tangofest vill jag förstås dansa. Jag älskar ju att dansa! Om jag känner mig "fin", och att jag duger, så speglas det i kroppsspråket. Jag ser förmodligen gladare ut också. Sammantaget kan det påverka hur mycket uppbjuden jag blir. Det är alltid ett visst kvinno-överskott, så konkurrensen om dans-kavaljererna är stor. Och jag vill, som sagt, dansa!

Det har varit en lugn dag i dag. Jag har behövt stressa av, och i dag har jag kunnat göra det. Jag har inte haft några krav på mig. Jag har pratat länge i telefon med Linda, som räknar dagarna nu. Det är bara 16 dagar kvar till beräknad förlossning, och den lilla ligger med huvudet på rätt plats. Spännande! Jag har pratat med Jenni också, samt mailat med Johan. Det känns fint att ha kontakt med barnen - även när de är vuxna! 

19-09-27:

Nu börjar min blyblomma att få blommor igen. Roligt! De har så vacker färg!

Min kamera krånglar. Ibland öppnar den inte skyddet framför linsen. Jag tog åtminstone 7-8 foton på stranden och havet, men de blev bara de 2 nedan. (Inget av dem blev bra, och färgerna blev fel. Himmel och hav var blåare.)

Men när jag fotograferade baksidan av en lastbil (som levererade frukt&grönt, och stod parkerad på El Paseo) - då blev fotot tydligt. Jag gillar motivet.

Nybygget Edifisio El Titi fotograferat från El Paseo. Alla lägenheter som syns därifrån - kommer förstås att ha utsikt över stranden och havet.

I dag har vi 28° och solsken.

Nedan några foton från vår eftermiddags-promenad.

Det finns oftast ekorrar i närheten av tallarna. De är väldigt söta!

Den här var nyfiken, men tyvärr skrämde hundarna den. Och när den satt 4 meter upp i tallen, så var det svårt att få bra foton. Då skulle jag ha behövt en kamera med riktigt teleobjektiv.

Vi gick vidare och tittade på påfågeln i stället. Den är lugnare. Bara en enda gång har jag sett den fälla ut alla stjärt-fjädrarna. Men den är vacker ändå. Jag har inte sett hans tupp-kompis på sistone. Tuppen kanske inte bor där mer?

Jag har haft en avstressande dag i dag, utan krav. Skönt!

Ikea skickade reklam om hur folk brukar ha det i sina garderober (t v), och hur de rekommenderar att man har det (t h). I mina garderober är det mitt-emellan. Jag har praktiska backar och lådor. Men sedan har jag så propp-fullt, att jag knappt kan ta ut ett plagg på galge utan att 3 andra följer med. Och jag får pressa in galgarna igen! I grunden har jag ordning - riktigt fin ordning faktiskt, det är bara det att man inte kan se den. Detta för att jag har varit tvungen att stoppa in saker, på alla ställen jag har kunnat, samt stapla en massa på golvet. Eftersom jag inte skulle få plats med en enda garderob till, så MÅSTE jag gallra ut fler av mina kläder. (Sedan när min vikt har varit stabil en tid.)

Ulf skrev nyss (klockan är 19 nu), att solen hade gått ner i Stockholm. Så jag öppnade ytterdörren och tog ett foto för att visa "sol-statusen" här.

Då fick jag syn på katten nedan.

Jag har sett den på olika våningar i trapphuset de senaste dagarna. Men jag tror inte att den bor här. (Fast jag vet inte.) Den har halsband (och ser välgödd ut), så den har en ägare. Om det var min katt, då skulle jag hindra den från att balansera på taket - 3 våningar över gården... Även katter kan ramla ner. Och de har inte 7 liv.

19-09-28:

I dag är det stora tango-fest-dagen. Tja, eller kvällen-natten, egentligen. Jag ska inte ta Tram härifrån förrän 20:24. Och festen slutar inte förrän 03 i morgon. Om jag bara blir uppbjuden så ska jag nog kunna hålla mig vaken. Jag ska ta med min stora kamera, så jag kan fotografera dans-uppvisningarna. Jag vet att några av er gillar tango.

I förmiddags gick vi ner på El Paseo. Det var ovanligt många segelbåtar ute på havet. Varför vet jag inte, men det ser trevligt ut.

Stella ville absolut bli buren 4/5 av promenaden.

Men Nellie gick själv - som vanligt. Hon är duktig på att gå långt och snabbt, för att vara så liten.

Det märks att solen står lägre nu. På sommaren när den står som högst, så når den bara fram till balkong-räcket. Nu når den fram till balkong-dörrarna, så att fågelburarna får sol ett par timmar (sen eftermiddag och tidig kväll). På vintern lyser solen in i vardagsrummet, (fast inte ända in i köket). Det passar mig bra att det är just så här - mest sol när jag behöver den bäst, och minst när det är varmt nog ändå.

Nyss sa det PANG ett par gånger i rad. Jag la märke till att Mio hoppade till. Det höga ljudet kom ju plötsligt. (Och Nellie skällde ett par gånger, för säkerhets skull.) Jag undrar varför de (spanjorerna) smällde något nu? Det är ju inte förrän den 12/10 som det är stor fiesta här. Å andra sidan är det ju fiestornas fiesta; Moros y Cristianos, och den förbereder de i stort sett hela året.

19-09-29:

Jag slog på stort i går. Jag målade naglarna cerise-rosa, satte på matchande läppstift, och så ägnade jag nästan 30 minuter åt en enkel ögon-makeup (eyeliner + mascara). Att det tog sådan tid att måla ögonen, beror förstås på att jag inte ser vad jag gör. Jag ser nätt och jämt själva ögonen, än mindre ögonfransar och annat smått. Och man kan faktiskt inte ha glasögon på, när man målar ögonen. (Däremot kan man ha linser.) Ni får se 2 foton tagna i badrummet, innan jag hade bytt om. Själv tycker jag att det suddiga är klädsammast.

Sedan får ni se ett foto när jag är ombytt. (Fast inte skorna, de hade jag i väskan.) "Strecket" under näsan är ingen mustasch - utan små brustna blodkärl. Missprydande hur som helst...

Jag tog Tram till Marq-Castillo. Därifrån gick jag med karta i handen till restaurang El Bisturi by Q linaria. (Den låg bredvid det stora triangelformade huset snett emot Plaza Mar 2.) Vi började med att mingla utomhus. Lite över 100 biljetter var sålda, sa Celia när jag frågade - så det är inte konstigt att det var trångt. Det var ytterst få som jag kände. 

Men på fotona nedan står jag bredvid 2 väninnor. Maricarmen t v, och Christine i mitten. Med Christine talade jag engelska 2006-2007. Men nu talar jag svenska. Hon var nämligen tillsammans med en norrman i 7 år, så nu talar hon flytande norska. (Sedan talar hon flytande spanska och tyska också.) Tycker ni att fotona är tämligen suddiga? Jo, jag valde definitivt fel fotograf. Man måste hålla min lilla kamera stadigt när ljuset är svagt. (Fast suddiga foton är bättre än inga alls.)

Fotografen ser ni nedan t v (bredvid sin fru). Han har alltid en personlig klädstil, inte alltid så snyggt kanske - men roligt. Lägg märke till att den rosa slipsen matchas av rosa strumpor. Det är kul med folk som vågar! De flesta andra män var klädda i typiskt "tango-svart".

Jag höll kameran stadigare när jag fotograferade Maricarmen + en man som jag brukar dansa med. (Han dansar riktigt bra, men jag vet inte vad han heter.)

Ute fanns det bord med olika tapas (serrano-skinka, ost, nötter, små snittar med olika röror ovanpå, tortilla etc) och så fick vi välja på vatten, vin, öl och coca cola att dricka. Men det var svårt att stå rakt upp och ner och äta, och svårt att tränga sig fram till borden för att ta mat. Så jag åt bara 4 munsbitar (och drack bara 1 glas vatten). Jag borde ha ätit mer. Men det var fler än jag som trodde att tapas-borden skulle flytta med oss in...

Vi minglade 1 timme, sedan blev det dags för konserten. Då fick vi gå in och sätta oss på stolar som stod i rader. Fruktansvärt obekväma stolar, men jag lyckades knipa en plats på första raden. Celia (med rött hår) ser ni t h. En härlig kvinna som sköter mycket av det praktiska inom ABA-tango. Inringade ser ni den söta familjen med mamma uppvisnings-dansare + lille sonen + pappan. Jag har visat foton på dem förr.

ABA-tangos Sandra presenterade pianisten, samt sångaren Ariel Ardit från Buenos Aires. Sångaren är tydligen väldigt berömd och prisbelönt, och har sjungit tango i 28 år (trots att han bara är 45). Han hade uppträtt i Madrid, när Sandra och Daniel lyckades locka hit honom till ABA-tangos 14-årsjubileum. 

Sångaren Ariel kom in och ställde sig mitt framför mig, och sjöng först en sång a cappella. Han sjunger bra, med stor inlevelse, och har en stark röst. (Volymen alltså.)

Sedan gick han fram till mikrofonen och sjöng en tango till. (Han sjöng många, jag tappade snart räkningen.)

Men det bästa var att han var så charmig och rolig. Han berättade många små historier om sitt liv, och om de olika tango-sångerna.

Han berättade bl a, att när han var i yngre tonåren så hade han varit kär i en flicka. I hopp om att få träffa henne, så gick han varv efter varv runt hennes kvarter - i flera timmar. Det gick aldrig så långt som till en kyss, men han minns fortfarande den kärleken som väldigt speciell. (Sedan sjöng han en tango som passade på temat.)

Den sången riktade han till Celia.

Ariel har humor. Han sa bl a att i hans fall gjorde det ingen större skillnad om han satt ner eller stod upp när han sjöng. Eftersom han är ganska kort, så kom han på samma nivå - sa han.

Aba-tangos yngste "medlem" tyckte det var tråkigt att sitta stilla. Han ville ut. Så hans mamma gick upp och ner för rampen med honom ett antal gånger.

Sedan kom de in igen. Den lille tittade på Ariel, men struttade sedan runt, och råkade ramla. Han satte sig rakt ner på sin lilla rumpa. Ariel avbröt sig mitt i sången, log mot den lille, och sa att han nog borde ha druckit mindre. Sedan fortsatte han att sjunga.

Konserten varade nog 1 timme. Piano-spelaren var mycket skicklig, han också. Därefter fick vi ta stolarna med oss in i lokalen där vi skulle dansa. Där fanns bord med namn-lappar på (som placerings-kort). Jag hittade ganska snart min. Nedan några av kvinnorna vid mitt bord. Det var när vi hade satt oss som jag insåg hur ovanligt stort kvinno-överskott det var. Vid mitt bord var det 2 gifta par (det ena paret är i 80-årsåldern och har barn-barns-barn), resten var singel-kvinnor. Jag tror att det var 75% kvinnor totalt (kanske t o m lite drygt?). Då insåg jag att jag skulle få vara glad om jag fick dansa 1 tanda (= 4 danser) med var och en av de enda 3 män som jag kände. (2 var dock där med sina fruar.)

Men först skulle det bli uppvisnings-dans. Sandra presenterade dansparen. Först ut var mamman till den lille gossen, och hennes danspartner.

Jag satt på huk på golvet och fotograferade (med min stora kamera). Men det var mörkt i lokalen och paren rörde sig snabbt. Dessutom var de ibland skymda av en pelare, eller långt bort från mig. Inget foto blev tekniskt bra, men ni som begriper er på tango kan ändå se att de dansade bra. (Fast jag missade de mest spektakulära poserna. Kameran hinner inte med.)

Sedan började nästa par dansa. Den mannen var fantastisk (hon också förstås). Men han dansade med sådan inlevelse, och så akrobatiskt, och rörde fötterna så snabbt - så det var helt fantastiskt. (Tyvärr hann jag inte fånga finesserna på bild.) De dansade en snabb milonga.  

Därefter dansade båda paren samtidigt.

Och sedan började dansen.

Och där satt jag på min obekväma stol, timme efter timme, och tittade på när de andra dansade. Suck. Och suck! Ändå gjorde jag allting rätt. Jag vände stolen snett mot dansgolvet, jag hade en öppen kroppshållning, och jag såg glad ut. Dessutom öppnade sig slitsen på kjolen till högt upp på låret, när jag satt med korslagda ben. Och på några meters håll kunde man i skumrasket inte se, att jag faktiskt är pensionär. Men ni ska inte tro att någon ville dansa med mig för det. Suck! Och jag som älskar att dansa! 

Jo, jag förstår att det till största delen hade med kvinno-överskottet att göra, och resten berodde förstås på att jag kände så få kavaljerer. 2 av de 3 män jag känner satt för långt bort (vid pilarna), och de kom aldrig så långt som till min del av rummet. De dansade med kvinnorna som satt nära dem. Den 3:e mannen var ABA-tangos Daniel, och han hade ju en del att sköta. Så han hann knappt dansa.

Men nedan dansar han med sin fru Sandra. (De hann bara dansa 1 tanda tillsammans.) Nåja, det var ju kul att titta på alla duktiga dansare. (Särskilt intresserat tittade jag på den duktige manlige uppvisnings-dansaren, när han dansade förbi. Som han kunde!) Och det var kul att prata med kvinnorna som jag satt bredvid. (De fick inte heller dansa...)

Sent på kvällen blev det dags för en chacarera (en traditionell argentinsk dans). Där utmärkte sig den manlige superduktige uppvisnings-dansaren igen.

Därefter blev det dags för kvällens sista tanda. Och då, ÄNTLIGEN, blev jag uppbjuden - av Daniel. Vi dansade 4 härliga tangos tillsammans, lugna tangos när vi kunde dansa sensuellt med små tjusiga utsmyckningar. (Han för ju bra!) Jag måste säga, att Daniel räddade min kväll. Om jag inte hade fått dansa alls, så hade jag nog deppat ihop. Daniel blev jätte-förvånad när jag sa att det var mina första danser för kvällen.

Sedan var det slut på dansen. Jag bad kvinnan i baren att ringa efter en taxi åt mig. Ingen annan skulle åt El Campello-hållet.

Medan jag väntade på taxin (som dröjde 20 minuter) så körde nästan alla andra hem. De flesta samåkte - men de bodde alla inom Alicante. Kvar blev bara sångaren, uppvisnings-dansarna, Celia och jag. Och jag hade faktiskt riktigt roligt medan jag väntade på taxin. Vi pratade och skrattade.

Taxin hem kostade 18 €, och jag kom hem 03:50. Hundarna blev jätteglada, så vi kelade en stund! Tyvärr var jag tvungen att ägna 20 minuter åt att tvätta bort den vattenfasta make-upen, så jag kom inte i säng förrän 04:25. Sedan kunde jag inte koppla av bums, det var så många intryck att bearbeta. Jag somnade ett tag efter 05. Och klockan 07 var Stella och Nellie (särskilt Nellie) utvilade och pigga. Jag låg kvar i sängen (tillsammans med hundarna den sista halvtimmen) till 08:20, innan jag gav upp och klev ur sängen. Kroppen fungerar hyfsat i dag - men hjärnan fungerar praktiskt taget inte alls...

Framåt kl 13 gick Lena, Lucky, Stella, Nellie och jag en promenad. På väg mot hund-rastgården (som tyvärr var upptagen av stora hundar) så mötte vi Annevi och Staffan.

Vi pratade en stund, och sedan fortsatte vi vår promenad.

När mina små flickor och jag hade skilts från Lena och Lucky, så gick vi El Paseo och sick-sack-vägen hem.

19-09-30:

Jag fick 2 böcker i går av Lena H. Den ena hade jag redan, så den ska jag ge vidare till någon annan. Men den andra boken började jag läsa redan i går. Den verkar vara trevlig. Fast jag läste bara 2 kapitel, eftersom jag var så trött och ville i säng tidigt. Jag ska fortsätta att läsa i kväll.

Efter min gympa och sena frukost, så gick hundarna och jag ner till El Paseo.

I dag gick vi söderut, mot hund-badet.

När El Paseo tog slut så tog jag av hundarna deras koppel. Som vanligt sprang Nellie framför mig, medan Stella lunkade bakom.

Vi hade tur, för det var ingen annan på "hund-stranden". (Mina vågar ju bara vara där, om där inte är stora hundar samtidigt.)

För små tassar är stenarna svåra att gå på, men havet är spännande.

Där fanns många intressanta lukter, så mina små nosade och nosade.

Stella slickade på en våt sten, men gillade inte smaken av saltvatten.

Båda badade faktiskt fram-tassarna. Det gick ju bara pyttsmå vågor, och vattnet är 25° varmt - så det var enbart behagligt tyckte de.

Trots det tidigare regnandet, så rinner det inte mycket vatten i Rio Seco.

Alltså vågade hundarna sig ända fram. De drack också några klunkar vatten var. Det är ju sötvatten i floden. Men hur pass rent det är, det vet jag förstås inte. Men det rinner (står inte stilla), så det ska väl inte vara någon fara.

Hundarna var varma, så vi började gå hemåt.

På sanden nästan framme vid El Paseo igen, så sprang hundarna runt ett tag (mest Nellie). Men de jagade varandra ett par gånger. Jag tog minst 5-6 foton, men det gjorde inte kameran. När jag kom hem så såg jag att det bara hade blivit ett enda, det nedan.

I dag gick vi på "andra sidan" i Lidl-backen, för där var det skugga.

19-10-01:

Just i dag/kväll varken orkar eller hinner jag skriva något. Men i morgon!

19-10-02:

Nej, jag hade inget särskilt för mig i går, men jag var trött. (Inte förrän i dag har jag återhämtat mig efter sömnbristen.) Jag var på Amudeca-gympan. Den var lika bra och rolig som vanligt - men att gympa sent (nåja 18:30-19:30) passar mig betydligt sämre än att gympa på förmiddagarna. Det senare passar min dygnsrytm bättre. Dessutom blir det fel med maten när jag gympar sent. Om jag ska kunna vika mig dubbel (som man ofta gör i gympa) då kan jag inte äta 3-4 timmar före. (Funkar utmärkt på morgonen - det är bara att vänta med frukosten till efter gympa-passet.) Jag kommer inte hem från Amudeca-gympan förrän klockan 20 - och då tycker jag att det är för sent att äta. Jag kan inte somna om jag har för mycket mat i magen. Det kan hända att jag slutar på Amudeca-gympan igen. Vi får se.

Nu har jag nämligen fri tillgång till alla Gimnasio Cantos aktiviteter (alla olika gympa-pass + maskinerna) - ett helt år framåt. Det är så att min käre son har subventionerat ett årskort åt mig. Han skrev att han blir lyckligare av att kunna underlätta min vardag, än av att ha mer fickpengar själv. Visst är det jättegulligt av honom. Ett årskort på Canto är ju en investering i min hälsa, så det uppskattar jag verkligen.

I dag gick jag till Canto ½ timme "för tidigt" och passade på att cykla i 10 minuter (snabbt, så hjärtat dunkade rejält och lårmusklerna blev trötta). Och sedan visade Pepe mig 2 maskiner som tränar biceps och triceps. (Jag vill få starkare armar!) Jag kämpade på där i ytterligare drygt 10 minuter, men sedan pausade jag. I framtiden kommer jag att träna efter gympa-passet. Det passar bättre. Då är jag redan uppvärmd, och vet vilka muskler som behöver mer träning. Fast cykla, det kan jag göra före gympa-passen (5-10 minuter) - om jag kommer lite för tidigt (som jag ofta gör).

Jag har alltid tyckt att gymnastik är roligt (däremot tycker jag inte om idrott, inte ens fri-idrott, eller bollsporter). Nu har jag av olika skäl (bl a ekonomiska) avstått från gympa flera år. Jag tycker det känns SÅ bra att jag har kommit igång igen. Jag mår bättre!

Innan jag glömmer det; Jag läste ut boken (Hotel Pastis) i går. Den var mycket trevlig! (Rolig, aningen spännande, mycket feel good.) Rekommenderas för både kvinnor och män!

Ibland när jag sitter vid matbordet och tittar ut, då kan jag med lite fantasi tycka att min vinröda bougainvillea (som står längst till höger) har björk-liknande blad. Just den bougainvillean har lite tydligare ådring på bladen och lite antydan till hjärtform. Jättelikt är det förstås inte - men jag saknar ibland björkar (= mitt älsklingsträd).

Nedan några foton från promenaden som vi gick när jag hade kommit hem från gympan.

Jag bar Stella en hel del, men tvingade-uppmuntrade henne att gå själv emellanåt.

Vi gick till gräsmattan bredvid sick-sack-vägen, för där finns mycket att nosa på.

Jag fick en videofilms-länk från Tangofesten av Aba tangos Sandra. Nu har jag gjort ca 50 skärmdumpar och redigerat dessa till jpg-format. Lite senare (vi ska ut på promenad nu) så ska ni få se flera av bilderna här.

Klockan har blivit 21 och jag är plötsligt fruktansvärt trött. Ena gången jag räknade skärmdumparna så fick jag det till 49, andra gången blev det 62. (Jag numrerar först alla, sedan tar jag bort en del som liknar varandra.) Jag orkar inte räkna hur många det blir nedan. Gillar ni tango så titta, annars kan ni skrolla förbi. Jag skriver så lite som möjligt nu, eftersom jag berättade allt den 29/9. Men lite omväxling blir det - för nu får ni se allt från andra hållet...

Som ni ser så satt jag på huk på golvet och fotograferade...

Jag tycker att hon har väldigt snygga skor, danserskan i vit kjol. (Syns bäst nedan.)

Paret nedan rörde sig snabbt, räknat i antal steg per sekund - vilket kräver STOR skicklighet!

När uppvisnings-dansparen hade tackat för sig så började milongan (dansen). Och där satt jag i en hörna, bakom den stora pelaren, och hoppades på att bli uppbjuden... (Celia som hade skött bordsplaceringen hade placerat mig där, bredvid sig själv, för att vi skulle kunna prata. Tanken var ju god.)

Kavaljererna hade "ett helt smörgåsbord med damer att äta sig igenom" innan de ens kom fram till mig... (På fotot nedan syns 7 damer och 3 kavaljerer. Det var så könsfördelningen var, om inte ännu skevare.)

Men det var förstås en trevlig fest ändå!

19-10-03:

Vi gick en lugn morgon-promenad på El Paseo. Det var "bara" 24° varmt, och bra promenad-väder. Men Stella ville inte. I dag fick jag bära henne nästan hela sträckan.

I eftermiddag ska jag in till "specialist-läkarhuset" i Alicante. Där ska jag äntligen bli undersökt av en ögonläkare. Jag åker nog in någon timme i förväg, och strosar runt lite. Det kan vara kul att titta, även om jag inte precis har några pengar att handla för.

Jag fick förresten brev från Pensions-myndigheten i går. Tydligen hör jag till dem som fortfarande måste lämna ett levnads-intyg på papper. Varför det inte kan gå med elektroniskt utbyte i mitt fall vet jag inte. Jag blev förstås besviken... Men utan levnads-intyg får jag ingen pension, så det måste fixas. Om min e-legitimation funkar (vilket den inte alltid gör) så kan jag enkelt göra det via webben. Men skulle inte det gå - då får jag problem! Det finns ju ingen myndighet här i El Campello som vill skriva på...

Nu har jag blivit ordentligt undersökt av ögonläkare. Det konstaterades att jag har grå starr på båda ögonen (fast inte så mycket). Grå starr = linsen (som ska vara klar) blir grumlig, så man får svårt att se. Man kan operera genom att byta ut linsen mot en konstgjord. Om detta ska göras nu, eller senare (när det har blivit värre), ska bedömas på sjukhuset i San Juan. Det är normalt flera månaders väntetid till ögon-avdelningen där, men jag hade sådan tur att jag fick en återbuds-tid redan den 30/10. Bra! De ska också titta på mitt hängande ögonlock.

Och i morse ringde de från Hospital General (stora sjukhuset) i Alicante, och gav mig en tid hos kirurg-avdelningen redan på måndag (7/10) för vidare undersökning av mitt svullna ben. Jag hoppas att det ska gå att operera.

Nu väntar jag bara på en tid för mammografi. (Remissen skickades för länge sedan.) Jag har en knuta i armhålan. Min läkare tror att det är en svullen lymfknuta, vilket inte är farligt. Han kan ha rätt, för ibland är knutan mindre - ibland större. Men för säkerhets skull ska knutan undersökas. Jag föredrar klara besked, vare sig de är positiva eller negativa.

Det är ju uppenbart att jag har kommit in i reparations-och-renoverings-åldern...

19-10-04:

Jag har ålders-relaterade problem. Som att jag ser sämre, och behöver renoveras lite här och var. Men jag vill aldrig bli en "tant" eller "kärring". (Fast om 20 år så skulle "gammal gumma" kunna gå an.) Ja må ha blivit skrynklig på utsidan, men inuti känner jag mig inte särskilt gammal. Jag vill bli som kvinnorna nedan. Överst världens äldsta yogalärare (nu 98!).

Eftersom jag visste att jag i går skulle få droppar i ögonen, och därefter bli "halvblind", så tittade jag runt lite på El Corte Inglés innan jag gick till "specialist-läkarhuset". Jag tittade på de små Creuset-formarna nedan. Alla de (7) färger som jag har ringat in tycker jag om. De är utmärkta till 1-portions-rätter (soppa, paj...), och tjusigt om man kan bjuda direkt ur formen. En kostar normalt 22 €, och setet med 4 kostar 65 €. Det hjälper inte att det är 25% rabatt just nu, jag har inte råd. Det är ju inget nödvändigt heller. Bara fint...

Något annat jag inte har råd med är väskan nedan. Den tycker jag annars mycket om. Varför? Jo, den har hela 8 olika fack, de flesta med blixtlås! Jättebra! Då kan var sak ha sin plats, och det är lätt att hitta. Det är svårt att hitta väskor med fler än 3 fack, så den här skulle passa mig perfekt. Jag tror att väskan är ca 25 x 25 cm, och kanske 15 cm "tjock". Jag såg ingen måttuppgift. Den är liten och nätt i alla fall, och har axelrem. Väskan finns även i svart och orange, men jag tycker att petrol-färgen är snyggast. Jag undrar om den kommer på rea någon gång? För den är dyr! (Se prislappen längre ner.) Är det ett "fint" märke tro? (Jag känner inte till så många av de "fina".)

Det står faktiskt en mailadress på etiketten. Jag tror att jag ska skriva och fråga ang måtten, och om det finns fler återförsäljare. Ibland är El Corte Inglés dyra, men jag köpte hundmat i går och den kostade bara 12,95 € (mot 19,95 hos veterinären).

Dagens pilates-pass var tufft. Vi gör ofta många statiska övningar, när vi ligger i samma position väldigt länge. I dag låg vi på rygg med armarna sträckta över huvudet och rumpan lyft från golvet kanske 20 minuter (medan vi lyfte 1 ben åt gången). Sedan sänkte vi rumpan, fick en boll mellan fötterna (som vi inte fick tappa) och sedan lyfte vi benen rakt upp, och böjde och sträckte dem omväxlande, kanske 15 minuter. På slutet darrade mina lårmuskler. Om inte vår pilates-lärare Ana hade peppat oss hela tiden, så hade vi säkert gett upp efter halva tiden.

Jag känner att gympan och pilatesen har gett mig starkare muskler. Jag känner mig starkare, rörligare och även "friskare". Och det känns förstås bra! Jag har fått lite bättre kondition också, men den bör jag träna mer.

När jag hade kommit hem igen, och gått en runda med hundarna, så kom Kerstin och hälsade på. Vi satt och pratade och hade trevligt. Hon lämnade också några böcker som hon hade lånat, och lånade några nya. Jag fick låna en av böckerna som hon köpte (då när vi handlade från Bokus tillsammans), den nedan. Den ska jag börja läsa i kväll.

Jag fick en söt liten ros i kruka av Kerstin. På fotot nedan visar jag även att min lilla bougainvillea-stickling fortfarande lever. (Fast några rötter har den inte fått.)

Och på tal om blommor. Se så många blommor min blyblomma har nu:

Nedan några foton från vår sena eftermiddags-promenad.

Det är vackert med klarblå himmel! Jag mår så bra av ljuset!

Sen eftermiddag ligger El Paseo delvis i skugga, vilket hundarna än så länge uppskattar.

Tja, så här kan det ju vara:

Jag hittade väskan på El Corte Inglés webbsida, och där står måtten. Den är något mindre än jag hade för mig; 22x21x11 cm. Bra storlek, givetvis inte tänkt som shoppingväska, utan för alla små nödvändigheter (som nycklar, börs, solglasögon mm). Färgen kallas grön (fast jag upplever den som blågrön).

De andra färgerna (svart vore ok, men orange passar inte min färgskala).

På bilderna ser jag "bara" 6 fack, varav 4 med blixtlås. Kanske det var något mindre blixtlås-fack inuti? Trevlig och praktisk väska, hur som helst. Jag sätter upp den på min önskelista så länge.

Jag skrev till fabrikanten och frågade om man kan köpa väskan billigare direkt från dem. Mail-adressen verkade funka, men det är fel på deras webbsida. Vi får väl se om, och vad, de svarar.

19-10-05:

Det börjar bli kallare i Sverige. (Ändå tittar jag bara på orter där mina närmaste bor. Jag vet att det ligger snö längre norrut.) Men jag är glad att jag bor här! Jag skulle må väldigt dåligt av kylan och mörkret. Det är förstås trist att jag bor så långt ifrån mina barn. Om jag vore rik så skulle jag gärna hälsa på dem en gång i kvartalet, och bjuda hit dem däremellan. Men nu är det inte så.

Om precis 1 vecka är det dags för Linda att föda sin dotter, mitt första barnbarn. Men jag kommer att få nöja mig med att se foton av underverket, eftersom jag inte har råd att resa upp... Man får ta det ena med det andra. Jag håller mig mycket friskare här.

I dag ska jag ner till förrådet. Där har jag ett stort arbete framför mig. Först måste jag bära ut allt som står på golvet (utom hyllorna), och ställa i korridoren utanför. Sedan ska jag montera den stora hyllan jag köpte (som ännu ligger kvar i sin förpackning). Därefter ska jag försöka organisera allt bättre, och försöka sätta så mycket som möjligt på hyllorna (och så lite som möjligt på golvet). Och så måste jag försöka lista ut hur man fäller ihop barnvagnen, så att den tar mindre plats. Om jag hinner allt detta i dag - då är det bra.

Sedan har jag gjort en överenskommelse med Ulf. Jag ska packa upp och sortera alla hans kläder och saker - och lägga på en av hyllorna i förrådet. Samt fotografera allt och maila honom, så han vet vad han har här. I bästa fall hinner jag börja på det i morgon.

Det dumma är att jag inte har tillgång till vare sig eluttag, vatten eller toalett när jag är i förrådet. Jag ska ta med min lilla laddbara dammsugare (så kan jag dammsuga tills batteriet är urladdat), jag har druckit mindre te än vanligt till frukost (i förebyggande syfte), och jag tar bara med en liten vattenflaska (eftersom jag inte vågar dricka för mycket).

Men innan jag går till förrådet så ska jag gå en hyfsat lång promenad med mina små. Hoppas att Stella vill följa med!

Jag började läsa boken i går. Jag hann bara drygt 40 sidor innan det var läggdags. Det är en tjock bok, 799 sidor, så jag lär ha att göra ett tag. I början av boken handlade det bl a om 2 kvinnor som gick en kurs i stepp-dans. Jag har många gånger velat lära mig att steppa. Allt som behövs är ett par skor med klack- och tå-järn. Man behöver ingen danskavaljer - för man kan dansa själv! Det är förstås den stora fördelen med just den dansen. Jag undrar om det finns några kurser här i trakten? Fast det blir ändå en senare fråga. Jag skulle inte ha råd förrän jag har betalat av lägenhets-lånet. Då är jag 70. Men det är aldrig för sent att lära sig nya saker. Det går utmärkt att lära gamla hundar sitta. Det tar bara lite längre tid.

Nu är det dags för hund-promenad. Ute är det solsken och 22,7°.

Det har varit en jobbig dag. Jag har tillbringat många timmar i förrådet. På vägen dit gick jag förbi Rolf. Han ville att jag skulle fotografera honom, och hans lilla "ställe". Nu i kväll har jag försökt skriva ut ett foto för att ge honom, men skrivaren skriver bara ut i svart-vitt. När jag ändrar inställningen till "färg", så ändrar den tillbaka till "monokrom" p g a "konflikt med annan skrivarinställning". Suck. Jag hittar inte mer än ett ställe där jag kan ställa in, och där går det inte. Detta har hänt förr, men däremellan har skrivaren funkat som den ska. Jag vill bestämma själv! Jag vill skriva ut i färg! Någon som vet hur man överlistar en HP-skrivare?

Det var proppfullt i förrådet, när jag kom dit.

Så för att kunna komma åt att montera hyllan, var jag tvungen att bära ut en massa saker i gången utanför. Som tur var så behövde ingen komma till just de förråden som jag blockerade.

Sedan kunde jag montera hyllan, fast det tog sin lilla tid. Och jag fick ont i händerna av allt "tryckande och bankande".

Jag fyllde hyllan med sådant som hade stått på golvet (och lite annat). Men jag lämnade lite plats längst ner till Ulfs saker, för jag insåg att allt inte skulle få plats på en enda hylla.

Hunnen så långt var jag både törstig, hungrig och kissnödig. Jag stoppade in det som stod kvar utanför förrådet, och gick hem på lunch.

Hemma gick jag också ut med hundarna, och sedan begav jag mig till förrådet igen. Där bar jag ut det som stod i vägen, och började packa upp alla Ulfs saker. Han har mycket! Jag tömde alla lådorna och la en del smått i genomskinliga plastlådor, och så staplade jag alla kläder på hyllplanen. (Jag slängde också alla tomma kartonger i pappers-återvinningen.) Så här många saker har Ulf här i El Campello:

Eftersom inte alla mina saker får plats på hyllorna, så får jag ha lite stående på golvet mellan hyllorna, och lite framför. Efter mycket sjå (och en hel del grubblande och många försök) så lyckades jag fälla ihop barnvagnen. Den tar ändå stor plats, men något mindre nu. Fast jag får bära ut den i korridoren var gång jag ska in i förrådet för att hämta något. Vagnen och det runda bordet står i vägen. Men annars blev det ganska bra. Längre fram ska jag dock omorganisera mina saker något, så att allt av samma sort står på samma ställe.

Klockan 17 tyckte jag att det fick räcka för i dag. På hemvägen fotograferade jag bygget från andra hållet. Den gula pilen pekar på mitt sovrums-fönster. Nähä, det gör den inte alls - det ser jag nu efteråt (när pilen redan är dit-ritad). Mitt fönster är skymt bakom det murade, och befinner sig aningen lägre ner. (Fast rakt under pilen.) Jag har konstaterat, att jag inte längre kommer att kunna se gatan jag stod på när jag tog detta fotot. (Fast det är ju ingen större förlust.)

Jag bar hem rullen med mina gula köks-mattor. Jag tänker använda dem ett tag, som omväxling. Jag gillar de "mång-färgade glad-mönstrade", men det är ju gult som jag vill ha i köket. Jag tror att det kommer att se lite ljusare ut med de gula. Men innan jag byter mattor, ska jag tvätta av dem som ligger på golvet nu, och låta dem torka på balkongen. Först därefter rullar jag ihop dem och bär ner dem till förrådet, så det blir nog inte i morgon.

I morgon ska jag ner till förrådet för att inventera och sortera Ulfs kläder. Han vill bl a att jag storleks-sorterar dem. (Han har, precis som jag, 2 olika storlekar i garderoben...) Eftersom jag då måste vika ut samtliga plagg, och leta upp etiketten, så kommer det troligen att ta hela dagen. Men jag får göra som i dag, gå hem och ta lunchpaus (och gå ut med hundarna) i "halvlek".

Förresten kom det ett par och pratade med mig, när jag höll på i förrådet. De är intresserade av att köpa just vårt förråd. Det ligger nämligen vägg i vägg med deras kök. Och om de får köpa förrådet så kan de utvidga sitt kök med 4 m². Det är ju bra att veta att de vill köpa. Jag sa som det var, att jag hellre skulle ha ett förråd nära huset där jag bor. Och om jag hittar ett längre fram, och jag inte behöver lägga pengar emellan, då kan jag köpa ett nytt och sälja detta till dem. Det skulle vi båda tjäna på. Men om det någonsin blir något förråd till salu här i närheten, det återstår att se.

När jag har ärende till förrådet, så brukar jag oftast kolla vårt gamla postfack. Det händer fortfarande någon enstaka gång, att det ligger post till mig där. (Facket är olåst.) I dag låg det bara 4 räkningar till de nya ägarna, som tydligen aldrig kollar posten. Men där låg en sak till mig: Ikea-katalogen! "Alla andra" i El Campello fick en katalog, men inte jag (eller någon av mina grannar här i huset). Så jag är alldeles säker på att katalogen i postfacket var till mig, och inte till de nya ägarna... (De köper nog ändå inga Ikea-möbler.) Jag har redan hunnit bläddra i katalogen 2 gånger...

Men nu ska jag övergå till att läsa i boken. Jag tänker ha en lugn och skön kväll (men lägga mig i tid, eftersom jag har morgon-pigga hundar).

19-10-06:

Jag "råkade" läsa till ganska sent i går kväll, boken är spännande, så jag har varit lite trött i dag. Men jag har varit flitig också. Jag har tillbringat några timmar i förrådet med att läsa på etiketter. Så nu är alla Ulfs kläder sorterade efter storlek. Alla de nedan kan han inte ha just nu, men precis som jag gör (när det gäller mig själv) så hoppas han bli smalare igen. Alltså får de ligga på hyllan i förrådet och vänta på bättre tider. Jag har faktiskt betydligt färre plagg (¼?) som jag inte kan ha just nu (varav några är för stora, och några för små). Nu vet Ulf i alla fall vilka plagg han behöver ta med ner (respektive inte ta med), när han kommer i november. Skor har han gott om. (Det som Ulf kan använda ligger för sig själv på en annan hylla, så det ska bli lätt att hitta.)

Jag har förstås pysslat om hundarna precis som vanligt, och gått promenader både på El Paseo och här omkring (utan kamera) - men annars har jag läst. Jag är nu på sidan 344 (av 799). Boken är, som sagt, spännande. Eftersom det ändå inte finns en chans att jag ska hinna läsa ut den i kväll, så hoppas jag ha karaktär nog att lägga ifrån mig den i tid.

I morgon ska jag till det stora sjukhuset i Alicante för att få undersökt mitt ben. Tyvärr hinner jag inte gå på gympan före. Jag vill vara på sjukhuset i god tid, så jag är säker på att hitta rätt avdelning utan att behöva stressa. (Jag kan ju ta med bok och glasögon, så jag har något att göra om jag får vänta.)

19-10-07:

Jag är en sådan som tycker om att vara ute i god tid. Jag föredrar att hellre gå hemifrån en dryg halvtimme för tidigt, än att behöva stressa på slutet (eller komma för sent). Eftersom jag i dag skulle till Hospital General i Alicante för första gången, så gick jag hemifrån redan 10:55 för att ta Tram 11:12, fast jag inte hade tid hos läkaren på kirurgen förrän 12:45. (Men jag skulle ju inte bara hitta själva sjukhuset, utan rätt väntrum också.)

Det var bra att jag var ute i god tid, för det blev fel på tåget jag åkte med. Troligen var det så att en liten pojke lekte med knappen som öppnar dörrarna. Då hakade dessa upp sig. Tåg-föraren kom ut i vagnen och försökte upprepade gånger att öppna och stänga. Men eftersom dörren inte blev 100% stängd, så gick tåget inte att starta igen. (Av säkerhets-skäl.) Vi väntade, och väntade. (Det är skönt att vara ute i tid, som sagt.)

Till slut beslöts det att vi alla skulle gå tvärs över perrongen. Där skulle det (på fel spår) komma ett annat tåg som skulle gå mot Alicante. (Det var tåget efter det jag valde, det som jag hade i "reserv".) Ombord blev det trångt! Vagnen skulle plötsligt rymma både alla som redan var ombord + en hel omgång resenärer till. Dessutom var det många som hade resväskor, det fanns dessutom 2 barnvagnar och 1 cykel. Jag fick stå, men det gjorde inget.

Innan nästa station så växlade vi spår, och körde sedan på rätt sida igen. (Här kör tågen högertrafik.) Vid Marq-Castillo-stationen bytte jag till Linje 2. Sedan klev jag av vid station Hospital. Från stationen kunde jag se sjukhuset, men jag fick gå en liten omväg för att komma över gatan.

Det är ett stort sjukhus...

Det fanns flera ingångar, men jag gissade att consultas externas var den rätta - och det var det. Kirurg-avdelningen låg på 4:e våningen, och sedan frågade jag i en lucka vilket väntrum jag skulle sitta i. Väl på plats så hade jag nästan 20 minuter tillgodo. De minuterna gick ganska snabbt, och jag fick komma in i tid.

Läkaren undersökte mitt ben och konstaterade att det bör opereras. Han frågade om jag ville bli opererad. JA!, sa jag. Så nu är jag uppsatt på väntelista till operation. (Jag fick en massa papper med mig hem.) Det sorgliga är att väntetiden normalt är ett helt år. Så nu återstår en lååång väntan...

Jag tänkte, när jag kom ut igen, att jag faktiskt var ganska nära centro comercial Gran Via. Jag beslöt mig för att gå dit för att titta på nyöppnade mini-Ikea. Jag frågade efter vägen, och det var ju lätt - bara att följa stora Gran Via. 

Det stora trädet nedan är en benjamin-fikus. Det fanns gott om imponerande stora sådana längs gatan.

Längs den stora vägen fanns några mindre tvärgator med "enklare" småhus. Det kändes konstigt med "halv-slum" så "mitt inne i stan". Alla andra hus var stora, höga, och ganska nya.

Jag såg Gran-Via-skylten på håll. Jag har gått förbi där en gång, men aldrig gått in. Där ligger massor av butiker i 3 plan.

Men Ikea blev en besvikelse! Där hade de i stort sett ingenting - bara några garderober, några köks-skåp, och några badrums-skåp. Däremot jobbade 3 personer där, som man kan få hjälp av med t ex köks-planering.

Utlämnings-stället (punto de recogida) ligger inte där, utan i San Vincente. Och frågan är om inte det är närmare dit från närmaste Tram-station, än till Gran Via. Fast det är ju en bit från El Campello ändå, och man måste byta Tram-linje. Dock blir det mycket billigare att hämta där (9 €), än att få sakerna hemsikckade (69 €). Ska man köpa en dubbelsäng vill man förstås hellre få den hemsänd, och små saker kan man få hemskickade för bara 5 €. Men "halvstora saker" som går att ta på en kärra - dem skulle jag föredra att hämta i San Vincente (av ekonomiska skäl förstås). 

Jag tittade runt i några olika butiker, bl a Primark som jag har hört talas om. Där fanns många kläder till bra priser. Men jag köpte inget. Däremot gick jag inom Carrefour, för att titta efter min favorit-choklad. Och tänk - de hade massor av den. (På Carrefour i San Juan är den ju nästan alltid slut.) Jag köpte 6 stycken 80-grams-förpackningar. Så nu har jag väl så det räcker veckan ut i alla fall... Ironiskt nog fick jag en rabattkupong som ger 25% rabatt på just den här chokladen. Men den gäller bara till den 15/10, så jag lär inte hinna använda den.

Sedan gick jag till närmaste Tram-station som är Boulevar de Pla.

På hemvägen försökte jag fotografera en vindsurfare genom tågfönstret. (Vid Muchavista-stranden.) Det gick inget vidare. (Smått och suddigt...)

Hundarna blev förstås glada när jag kom hem igen, och jag gick bums ut med dem en runda. Fast innan jag gick hade de fått var sin "lyx-gnagis" en sådan med torkad kyckling på, så jag tror att de hade haft trevligt fast de var ensamma flera timmar.

Sådant här, se nedan, händer ibland. Rutan kommer upp av sig själv, och sedan kan jag inte få bort den. Den skymmer dessutom "starta-om-knappen", så jag måste stänga av datorn med huvudströmbrytaren - och sedan sätta på den igen. Annars ser jag inte vad jag gör, för rutan envisas med att lägga sig överst. Suck! Om det är någon av er som begriper er på sådant här, så skriv gärna och förklara.

Det verkar vara säkrast att låta bli att köpa en sådan där (nedan) romantisk CD, eller?

Nu ska hundarna och jag gå ytterligare en promenad. Sedan ska jag fortsätta att läsa. (Jag tog aldrig med mig boken i dag. Det är ju Kerstins bok, så jag är extra rädd om den.)

Jag tittade på Ikeas webbsida (Ikea-Murcia) men där finns inte utlämnings-stället i San Vincente med. (Benidorm är det närmaste.) Så det verkar vara nedanstående fraktpriser som gäller. (Vilket innebär att jag skulle få betala 69 € i frakt, om jag beställde en sådan rosa transport-kärra som jag vill ha (Ombyte). Kärran kostar bara 49 €, så det skulle bli hutlöst dyr frakt. (Den är 25 cm för hög för att kunna skickas som "litet paket".) Om jag skulle kunna beställa tillsammans med någon/några, och vi hade kunnat dela på frakten, så hade det gått an. Man kan ju beställa en massa möbler för samma fraktkostnad. Fast just nu kvittar det. Jag har inga pengar att köpa någon transport-kärra för. Jag bara önskar, som vanligt.

19-10-08:

I kväll på Amudeca-gympan, kom bara Kaisa och jag - så även vi ställde in träningen. Vi hittade sedan en lapp där det stod att alla Amudecas aktiviteter är inställda 7 -15 oktober. Vi tog för givet att det var gympa som vanligt i dag, det är inte helg förrän i morgon. Yogan (annan arrangör) som ligger före vårt gympa-pass, höll på som vanligt, och ingen sa något i förra veckan. (Gimnasio Canto har öppet i dag, liksom alla affärer.) Men det här är ju Spanien. Både Kaisa och jag är luttrade vid det här laget. Vi pratade en stund, och sedan gick var och en hem till sig.

Hemma igen så läste jag ut boken Det straff hon förtjänar. Handlingen är spännande, och boken har flera intressanta "person-porträtt". Så har ni tid för "tegelstenar" på 800 sidor, så kan jag rekommendera den.

I förmiddags blev jag glad för att Stella verkade så pigg. Hon travade glatt på en bra bit.

På vägen passerade vi reklamskylten nedan (där jag har skurit bort större delen av bilen). Det är nämligen nummer-plåten som jag tycker är fyndig. Ni ser förstås att det är delar av bilens namn/modell + årtalet som står med stora bokstäver. Men ser ni att på "landets plats" står det EU (och att EU-flaggan syns ovanför)? Kanske alla bil-tillverkare skriver så på sina reklam-bilar (?), men jag har inte lagt märke till det innan.

När vi kom ner på El Paseo så vägrade Stella att ta ett enda steg till. Vad det rosa på bilden nedan är, har jag ingen aning om. Det har kameran själv fixat dit. Stella hade gul sele och gult koppel. (Men ljuset i solstrålen bröts kanske i den här tonen?)

När jag bar Stella så ville Nellie också bli buren. Hon försökte hoppa och klättra upp längs mitt ena ben. Jag bar Nellie några meter, för att hon inte skulle tycka att jag var alltför orättvis. Men jag kan förstås inte gå och bära båda hundarna, eftersom de (i synnerhet Nellie) behöver motion. Vi mötte Annevi och Staffan och pratade en stund. Trevligt som vanligt!

Ovan nybygget Titi sett från gatan (Avenida Alcoy).

I morgon är det helg (Día Comunidad Valenciana), och på lördag (den 12:e) är det årets största fiesta-helg (Moros y Cristianos) samtidigt som det är Spaniens nationaldag (Día de la Hispanidad). På tisdag (den 15:e) är det helg igen (Santa Teresa de Jesús). Det finns affärer som håller stängt hela perioden, men numera är jag beredd (så jag har handlat mat i dag).

Det har redan börjat höras PANG ute, vilket gör att många hundar börjar skälla (dock inte mina). Egentligen ska festligheterna inte börja förrän vid midnatt, men det är inte ovanligt att spanjorerna tjuvstartar lite. De är ju så förtjusta i PANG och BOM...

Jag vet inte om jag ska bry mig om att titta på något särskilt i år. Det är ju mycket som är fint och roligt, på sitt sätt - samtidigt som allt är i stort sett precis likadant varje år. Jag har programmet framme, så jag ser vad som är på gång. Sedan får jag väl se hur jag känner när det blir dags för de olika aktiviteterna. Om jag hade varit 14 år, så hade jag gått och tittat på precis allt. Men nu är jag ju pensionär... (Fast om något av mina barn hade varit här, då hade jag gladeligt visat dem ALLT!)

På tal om mina barn så har Linda inte ens börjat få förvärkar än, fast det bara är 4 dagar kvar till beräknat datum. Och hon som hade hoppats att föda 1 vecka för tidigt... Men nu kan det inte dröja länge till! Sedan blir hon mamma - och jag mormor. Det ser vi fram emot!