Sparad dagbok 53

Jag tänkte ta på mig lite mindre kläder i dag, eftersom det ska bli varmt och soligt. (Prognosen säger att det ska bli 26° i morgon!) Jag har ett enda par kortare byxor (shorts oräknade) som jag kommer i, de nedan (som sitter trångt). Sedan har jag några par till (knäkorta), men för att komma i dem måste jag gå ner ytterligare 3 kg - precis som jag har planerat. (Samma visa varje år... Det är ju sorgligt egentligen. Men den här gången ska jag hålla vikten, så att jag aldrig mer behöver banta.) Katarina och Lena tjatade lite i går, om att de inte tycker att jag ska banta mer nu. Men de 3 kilona som fattas för att jag ska kunna ha alla mina kläder - dem måste jag ju gå ner. (Sedan får det vara bra, även om jag aldrig kommer att bli helt nöjd med min kropp.)

Nu ska jag snart påbörja jobbet, med att befria matbordet från en del av allt som ligger där.

Vi har just kommit hem från en underbar promenad längs El Paseo. Utöver klädseln ovan hade jag bara sandaler + en tunn väst (med fickor till bajspåsar, nycklar och kamera). Det var förstås massor med folk på både restauranger, El Paseo och på stranden. Jag tog 70 foton! Några ska ni få se, men inte nu. Nu ska vi äta lunch, och sedan MÅSTE jag börja flytta saker till Alex-hurtsen. Men sen i kväll, då ska jag titta på mina foton, och redigera några som jag kan lägga in här.

Dagens "Randy" kan ni få se, för den passar bra till texten ovanför dagens selfie. (Utom att jag hellre räknar kolhydrater än fettinnehåll.)

Lunchen (grekisk yoghurt med prebiotica, havrekli och blandade frön) åt jag på balkongen. Där kan jag sitta ner! Och jag trivs mycket bättre med att sitta vid bordet, sedan jag flyttade det. Jag gillar utsikten (både förgrunden och bakgrunden).

Jag har öppnat dörren till den fasta garderoben där Alex-hurtsen står, och dragit ut nedersta lådan. Dit ska jag strax bära alla mina textil-färger. Så jag har påbörjat jobbet...

Nu är alla lådor i Alex-hurtsen fulla med rita-skriva-måla-material. Jag hade önskat att jag hade haft ytterligare några lådor. (Samt riktig passande fack-indelning.) Nu blev jag tvungen att blanda kategorier, i ett par av lådorna. Men utrymmet är begränsat. Det känns inspirerande att se nästan allt hobby-material samlat och överskådligt. Hela den högra hurtsen är ju fyll av sybehör, och så nu den här med block, akvarellfärger, kalligrafi-pennor, textil-färger och annat kul. (Det är bara tittskåps-sakerna som ligger på annat håll. Och tygerna förstås.) Tänk så mycket jag kan pyssla med, och skapa av, lite längre fram! Det ska bli jättekul! Jag tycker om att kunna vara kreativ!

Halva matbordet är tomt, och på resten av ytan ligger sakerna glest. Jag har ordnat om i flera av Kallax-lådorna. Nu är bara 1 skåp, 2 lådor och 1 öppen hylla i Kallax som är tomma. Dem planerar jag att fylla i morgon eftermiddag.

Nu ska ni få se 27 av de 70 foton som jag tog innan i dag. Det var en så där underbart blå himmel, som jag tycker så mycket om. Dessutom var det 22° varmt (i skuggan). I havet är det bara 16-17°, så det var inte många som badade. Men på stranden var det desto fler människor.

Stella blev trött, så vi satte oss en stund på muren. Om hon fick så mycket vila när Nellie klättrade på henne, kan man förstås undra.

Rätt som det var fick vi syn på Trisha, Tony och Daisy. Hundarna hälsade både på varandra, och på oss människor.

Efter en liten stund så fick vi sällskap av en liten chihuahua-pojke. Han tyckte att det var toppen med 3 alldeles lagom stora flickor.

Efter att ha pratat en stund, även med hanens matte och husse, så skildes vi åt. Stella, Nellie och jag gick hemåt igen - sick-sackande i trängseln...

Min standardfrukost före ett gympa-pass, grönt te med lite riven färsk ingefära:

Jag kan inte ha mer i magen, när jag ska vika mig dubbel en stund senare. (För det får vi göra, förr eller senare.) Jag sträckte mig efter jackan när jag skulle gå i morse, men råkade snegla på termometern. Den visade 19,1°, så jag nöjde mig med en tunn väst. (När jag gick hem från gympan hade det hunnit bli 21,8°, och 1 timme senare visade termometern 24°.)

Även i dag var gympa-passet roligt och omväxlande. Ledaren (= gym-ägaren) visade bl a hur hans mamma tränade när hon hade fyllt 90. Hon låg raklång på rygg, med en käpp i händerna. Hon lyfte benen rakt upp, och gungade med hjälp av dem upp i sittande ställning. Där "rodde" hon några tag med käppen (med så stora vridningar åt sidorna som möjligt). Sedan sänkte hon sakta ner kroppen i ryggläge igen, och började om. Bra gjort i den åldern! (Det där med gymnastik-intresset är tydligen ärvt i rakt nedstigande led...)

När jag kom hem så gick jag ner till El Paseo med mina små. (Efter att ha bytt om från gympa-kläder, till de korta jeansen, en tunn tröja med ¾-ärm, och sandaler.) Det var SÅ varmt och skönt! Fast himlen har inte varit molnfri i dag.

I dag gick Stella hela vägen själv, fast vi vilade ca 5 minuter på muren nära Alehop.

Sedan åt jag frukost och började sortera-ordna-röja lite. Det som nu ligger på bordet är till hälften skräp som ska kastas.

Både min vilstol på balkongen, och läs-fåtöljen, är nu tomma. På vilstolen låg "brädor" som jag har slängt de flesta av, men stoppat några i en kasse för att bära ner till förrådet. I läs-fåtöljen låg en massa fågel- och djur-tillbehör. De sakerna har jag lagt i ett av de grå skåpen på balkongen. Dit bar jag också lite hundsaker (och fick på det viset tomt i 1 Kallax-låda till).

Men på 3 av Harry-stolarna är staplarna desto högre, med papper, pärmar, plastfickor mm. Det som jag klassar som "papper" ska sorteras. Där finns viktiga papper som ska sparas. En del monterings-anvisningar samt garantier som också ska sparas. Men även en del gamla räkningar och annat som jag bara kan slänga. Dock tar det alltid TID att gå igenom papper + att det är tråkigast. Men jag får väl börja i morgon.

Det är sådant här som jag har kvar hos Ulf i Hässelby strand - gamla "papper" som måste gås igenom. (Sedan kan jag nog slänga 85%. Men jag vet att jag bl a har mina original-betyg där, och dem tänker jag behålla.)

Byggjobbarna har bytt kranbil! Den nya bullrar inte alls särskilt mycket. Kanske det var fel på den andra? Jag såg att chauffören rotade i motorn några gånger. Nu stör ljudet inte mer än vanligt trafikbuller, trots att det i dag har varit 1 kranbil + 1 cement-bil + 1 frontlastare + 2 lastbilar där - samtidigt. (Gamla kranbilen har mest stått stilla...)

Nu på eftermiddagen drack jag gurkmeja-latte. Det ska vara väldigt nyttigt. Det finns godare drycker, men den smakar helt OK. (I mitt färdigblandade pulver är det 53% gurkmeja, 15% ingefära, ceylon-kanel, muskotnöt, kardemumma, saffran och svartpeppar.) Man tar 1 tesked till 2 dl varm "mjölk". (Det blir förstås billigare att blanda gurkmeja, svartpeppar och kryddor själv.)

Det rekommenderas att man gör den på "vegetabilisk mjölk". Den enda varianten jag hittills har hittat här, som INTE innehåller socker eller annat icke önskvärt (t ex palmolja), är havre-drycken nedan. (Mercadona.) Den här innehåller 15% havre och resten vatten - inget annat.

Men den innehåller mycket mer kolhydrater än vad vanlig ko-mjölk gör. (Jag brukar blanda lite vispgrädde med mycket varmt vatten, och får då ännu färre kolhydrater.) Om jag köper havre-dryck, så finns det inte mindre än 1-liters-förpackningar. Och så mycket gör jag aldrig av med på den veckan som drycken håller i öppnad förpackning. Mjölk (mellan-mjölk) kan jag däremot köpa i 2-dl's-förpackningar. Rejält sötad mandel-mjölk och soya-mjölk finns också i små förpackningar. Men sötad dryck vill jag inte ha! För mig är det enklare att hälla en liten skvätt vispgrädde i vattnet! Det smakar helt OK.

Jag testar mig fram nu, hur jag kan leva sunt, utan att tröttna på kosthållningen - och utan att gå upp i vikt. Hittills går det bra. Men jag kan INTE äta som jag har gjort tidigare, i större delen av mitt liv. Det gäller att lära om! Det är inte alltid det lättaste - men det går!

Jag har precis flyttat över en del till Sparad dagbok 52. Jag vågar nog inte flytta över mer dit, för då kraschar den väl. (Det är alla foton som tar så stor plats.) Alltså måste jag börja på en Sparad Dagbok 53 snart...

På min önskelista hos Bokus (där man kan spara sina favoriter) har jag nu exakt 158 böcker. Ett par dussin av dem skulle jag gärna vilja köpa NU, men jag kommer att få nöja mig med 2-3 stycken - tills jag får bättre med pengar. (Bok-rean till trots.) En bok som jag gärna skulle vilja läsa nu är den här:

Jag har hört mycket gott om den, och Lena T säger att det är den enda bok om hälsa, som hon behöver. De 4 "nycklarna" handlar om vila (=inte stressa), mat (=äta sunt), rörelse och sömn. Alla bitarna behövs enligt Dr Chatterjee för att man ska må bra.

Jag beställde faktiskt boken ovan, i går kväll, + ett par rea-böcker som stod på min önskelista. Totalt 5 böcker, men till normal-priset av 2. Det blev ovanligt billig frakt också. Kanske hamnade de precis under en viktgräns, för om jag la till 1 enda pocketbok så ökade frakten med 125:-(!), och då avstod jag förstås från den.

De mailade från bokaffären Giner i dag, att mina spansk-böcker har kommit. Jag siktar på att hämta dem när de öppnar igen efter siestan.

När man tittar på mina vädergadgetar, så är det väl uppenbart för alla - varför jag flyttade till El Campello. Fast vi har inte strålande sol i dag. Det är lika molnigt som i går. Lika varmt också. Hittills har hundarna och jag bara promenerat här i området. El Paseo lockar mer när solen skiner från en klarblå himmel.

I dag har jag ägnat ett par timmar åt balkongen. Jag har både flyttat om lite, samt skurat golvet. Det är ju jättegulligt med gråsparvar. Jag gillar fåglar. Men hur skriver man på fågel-språk "Förbjudet att bajsa på balkongen"? Det är fågelskit överallt! På golvet:

Och förstås, på växterna där de brukar sitta. Fast den lilla crassulan nedan, har jag nu flyttat längre in på balkongen. (Den stod så trångt.) Just nu står den i dusch-karet och droppar av. Jag har duschat av det värsta. Sedan ska den nog slippa att bli full med fågelbajs, för gråsparvarna favoriserar växterna nära balkongräcket.

I morse stod den lilla crassulan näst längst till höger (se ovan), och den stora crassulan stod längst till vänster. Men jag flyttade om. Nu blir det lite luftigare i den hörnan, och crassulan kommer att få lite mera sol. (Ju mer sol, desto fler blommor.) Den lilla crassulan står nu bredvid vil-stolen (se nedan). Jag la på dynan, trots att jag vet att det kommer att hamna fågelskit även på den. Det kommer att hamna en Nellie där också. Om jag inte lägger ett hinder ovanpå, så kommer hon att hoppa upp och ner. Fast nu är ju benet friskt - och håller.

Jag bytte ljuslykta på bordet. Jag tycker den här är finare. Men till sommaren kan den inte stå där. Blockljus smälter nämligen i värmen. På sommaren funkar bara värmeljus - fast då har jag dem förstås bara som dekoration, själva ljuslyktan alltså. Det är på vinterhalvåret som det är trevligt med tända ljus på balkongen. Just det här blockljuset kan jag inte ha tänt inne. Det doftar för starkt! (Ikeas, med blomdoft. Deras ljus med vaniljdoft och chokladdoft tycker jag bättre om, för de doftar mildare.)

Jag tog bort allt som stod ovanpå det ena grå skåpet (det som jag har flyttat till fönster-sidan på balkongen). Jag har nämligen mätt att min nya fågelbur precis ska få plats att stå där. (Hoppas det funkar i praktiken också.)

Lilla fröken Gråsparv kom och inspekterade den nya ordningen. Helt OK, verkade hon tycka. Det är trevligt när hon är här ensam. Då brukar hon och Mio kvittra tillsammans. Men när hennes 3 bröder är här - då går det vildare till. De bråkar ibland. (Ni vet, pojkar i en viss ålder...)

Bygg-jobbarna har påbörjat pool-bygget. Fast än så länge ser det ut som de leker med "legobitar"...

I dag flyttade de sin arbetsbod. De sänker marken rejält, så allt nu är i gatunivå. Lastbil efter lastbil kör härifrån med flaket fullt med grus, sand och mager jord. Arbetsboden hade hamnat på en kulle, som de väl också ska ta bort. Den lilla palmen står nu högre upp än omgivande mark. Men jag gissar att den får stå så, tills det är mer klart runt omkring den.

Nedanstående skärmdump är från Svenska Magasinets webbsida. Det är ju intressant att jämför den egna pensionen med den spanska minimi-lönen. Min ligger precis över miniminivån (fast inte mycket). Tänk att spanjorerna oftast får 14 löner om året! Det är inte vi vana vid...

Molnen har nästan försvunnit helt, och Nellie passar på att "sola" på balkongen. (Stella ligger inne på mattan. Hon skulle aldrig få sig för att hoppa upp i vil-stolen.) Eller är det en sol-stol förresten?

Längre fram ska jag måla dörrarna på de grå skåpen, i samma mint-gröna färg som bordet. (Jag har redan köpt färg.)

Jodå, fågelburen passar perfekt på skåpet. Där kan den få stå om dagarna, när vädret är bra.

Innanför det grå skåpet satte jag den turkosa rullvagnen. Där står den inte i vägen. Den är ju lätt att rulla åt sidan när jag ska in i tvätt-skåpet. (Innan stod den där vil-stolen står nu - eller framför städ-skåpet.)

Om jag ska vara helt ärlig (och bara tänka på mig själv), så tycker jag att det är precis lagom med 1 fågelbur och de 2 fåglar jag har. Buren tar lagom stor plats, 1 fågel sjunger vackert - och 1 är social, och rolig att iaktta. En perfekt kombination - för mig.

Men så är det ju det att jag är en stor djurvän. Jag vill att mina fåglar ska ha det bra. Lina är en utpräglad par-fågel, så hon bör absolut få en partner. Och då kommer de att behöva hela buren. Så på sikt måste Mio få en egen bur. Men var ska jag ställa den? Jag har varken någon bra plats inne, eller ute på balkongen. En pytteliten bur skulle jag alltid kunna klämma in. Men jag vill ju att Mio ska få en hyfsat stor bur, han också.

Ja, det är inte alltid lätt att få ihop det, så det passar alla. Det är bra synd att Mio och Lina inte kan dela bur på riktigt...

I dag får ni i stort sett bara se foton från min balkong. (Jag har tyckt om att vara på balkongen i dag!) I gengäld har jag inte gjort ett enda dugg, åt alla de papper som fortfarande ligger framme. Jag har inte ens hämtat spansk-böckerna. Men det kommer ju en dag i morgon också!

I förmiddags gick hundarna och jag till bokaffären, och hämtade mina nya spansk-böcker. (Läroboken, nedan + arbetsboken.) När expediten skulle ta betalt så skällde Nellie ut henne. (Men jag slapp ändå inte betala...) Nu hoppas jag, att jag ska lära mig mycket spanska på den här kursen! I kväll klockan 18 ska jag dit.

Annars har jag bara pysslat med sådant som inte alls är viktigt i dag. Jag orkar inte vara flitig jämt... Jag har skrivit ut en visuell bild-guide till vad jag bör äta, sedan när jag återigen övergår till strikt LCHF. (Jag tar nog blodprovet på fredag. Man ska vara på läkar-stationen kl 08.) Bilderna har jag förstås hittat hos Kostdoktorn. De piffar upp mina fula köks-skåp...

Och så har jag letat efter den optimala buren åt Mio. (Som jag har råd med - och plats till.) Jag har hittat flera nya spanska webbsidor som säljer djur-tillbehör, och ser att priset på exakt samma bur kan variera ända upp till 40%. Men det är inte alltid att samma sida är billigast på allt. Jag såg ett "kund-foto" på 2 sådana burar som min nya, ställda tillsammans. Om jag hade haft plats så skulle det förstås vara idealet, att Mio och Lina hade var sin sådan här. Men jag har inte plats. Det vore helt omöjligt att klämma in ytterligare en sådan bur. En hälften så stor kan få plats inne, om jag flyttar mina pelargoner. Och kanske jag skulle kunna sätta en skiva ovanpå rullvagnen på balkongen, så en mindre bur kan stå där?

Så länge jag inte har hittat en hane åt Lina, så är läget inte akut. Men jag fortsätter att leta. Om jag googlar på kanariefågel-burar så dyker det upp en massa pyttesmå, några små och några få i lagom storlek. En pytteliten bur ska Mio slippa. Men hur stor det kan bli vet jag ännu inte. (Förmodligen något mindre än vad jag önskar att jag kunde ge honom...)

Ulf bidrar med texten nedan. Jag har läst liknande texter vid några tillfällen tidigare.

En gång visade jag en sådan text för mina dyslektiska barn. De märkte inte att något var galet. Så här ser texter oftast ut för en dyslektiker. Men precis som för oss andra, så läser vi inte vad där egentligen står - utan själva ordbilden. Det funkar bra, när man väl har lärt sig läsa. Det är innan barn har knäckt läskoden, som de har allra stört besvär av sin dyslexi. Fast hela livet är dyslexi ett handikapp. Mina barn har visuell dyslexi. Det innebär att de muntligt (och sådant de hör) fungerar precis som alla andra. Men de stavar ganska kreativt, och läser väldigt långsamt. Ingetdera kan de rå för. Livet är, som så ofta, orättvist.

Det verkar som om Randy skickar ut sina "Dagens Randy" ämnes-områdes-vis. En lång period handlade det om kaffe, sedan om kontorsarbete (vilket inte intresserade mig). Men nu handlar det om djur. Därför får ni se några av Randys teckningar just den här perioden.

När som helst väntar jag Erik och Irina. De ska titta inom. Jag får väl stänga av datorn strax.

Det var både trevligt och lärorikt på spanskan i går. Lite nytt lär jag mig var gång. Men jag borde förstås sitta hemma och plugga grammatik också. Just nu orkar jag inte, men längre fram kanske. (Sen i framtiden, när den psykiska stressen med att få lägenheten klar någon gång, äntligen är över...)

En i mitt tycke kul grej; Jag vet att hustru/maka heter esposa, och make esposo, men inte visste jag att las esposas betyder handklovar! Fastlåsta i äktenskapet? (Fast förmodligen hör orden inte ihop, fast de låter så lika.) Folk säger vanligen mujer och marido (esposa/esposo är lite mer gammeldags). Fast mujer betyder ju kvinna, så det framgår inte om det är en gift kvinna. Själv är jag divorciada (skild) och har en exmarido.

Vår stackars städerska får mycket extra jobb nu. Själv har jag dubbla dörrmattor som samlar upp 90% av bygg-dammet innan det kommer in i hallen.

De jobbar flitigt på grann-tomten. Jag bor ju på första parkett, så jag kan se ALLT...

Katarina hörde av sig till Lena och mig. Hon skulle på kontroll hos veterinären med Zeke. Hon undrade om vi skulle ses för att gå en promenad därefter. Det nappade vi på! Lena, Lucky, Katarina och Zeke hann mötas innan vi kom fram. Men det går inte bra med Lucky och Zeke. Båda herrarna vill bestämma... Så Lena och Lucky gick hem igen. Vi mötte dem på vägen.

Med mina små och Zeke går det bra, trots den stora skillnaden i storlek. Detta tack vare att Zeke är lugn, och gillar "flickor". Och då känner sig mina små trygga. Jag försökte få med alla 3 hundarna på samma foto, men det var nästan omöjligt. Zeke fick inte plats i bildrutan, när jag stod så nära som jag var tvungen att göra - för att hålla i Stellas och Nellies koppel. Nedan ser ni mina försök till grupp-bilder.

I dag är det internationella kvinnodagen - en viktig dag. Samtidigt tänker jag, att alla vi som vet att det är kvinnodagen i dag - det är inte vi som behöver den bäst. Det finns så många förtryckta kvinnor, i så många länder där kvinnorna inte har några rättigheter alls. De skulle ha behövt en egen dag! En dag som kunde göra skillnad! Jag önskar att det inte hade varit en utopi...

ALLA - kvinnor som män, fattiga som rika, i alla länder i hela världen - har rätt till ett värdigt liv, och rätt att få bestämma över sig själv! Det är inte så i verkligheten - men vi måste försöka påverka så mycket vi kan!

Stella hade ingen lust att gå ur sängen i morse, men eftersom jag gärna vill bädda på mornarna - så lyfte jag ner henne.

Hon la sig i den ljusblå sängen i stället. (Medan Nellie for runt och hade en ryslig massa för sig...) Stella mådde inte bra i morse. Hon ville inte ha någon frukost. Då får hon tyvärr inte i sig sin medicin heller...

När hon kom ut så ville hon äta växter. Men de som växter på trottoaren är ju smutsiga, och jag vet inte vilka som går att äta - och vilka som eventuellt är giftiga. När vi kom hem igen fick hundarna en skål med ruccola, isbergssallad och grönkål. Men de åt nästan inget. Det dög inte åt Stella. Annars äter mina hundar med förtjusning sallad, grönsaker, frukt och bär. Det ger jag dem dagligen, i små mängder.

Jag satte ut på balkongen, de 2 pelargoner som jag har haft inne. Tillfälligt står de på balkongbordet. De trivs nog bäst ute, trots allt.

Nu ställde jag alla små-växterna, där pelargonerna stod. Fast det är där som Mios bur ska stå - längre fram när han får en egen.

Mio och Lina har varit på balkongen i dag, eftersom det har varit fint väder. Men nu är de inne igen. Mio sjöng så vackert, så vackert, för lilla fröken Gråsparv. Hon satt i bougainvillean, men svarade Mio emellanåt.

Jag gick till Aldi i dag, bl a för att de brukar ha spännande grönsaker. I dag köpte jag kål- och broccoli-groddar. Det har jag inte smakat tidigare, men det var gott. Aldi har många ekologiska produkter, precis som Consum och Lidl har. Men Mercadona, som annars har varit min favorit-affär, säljer ingenting ekologiskt (varken ägg eller grönsaker). Sådant har betydelse! Jag handlar mindre på Mercadona numera, än vad jag gjorde förr.

När jag ändå var på Aldi, så gick jag inom möbelaffären Albir Colonial. Jag letar efter en turkos kruka till min benjamin-fikus. Något som går i färg med prydnads-sakerna som står intill. (Vit kruka med rosa prickar är inte optimalt.) Men möbelaffären (som annars har en hel del möbler och prydnads-saker i turkost) hade bara jättestora turkosa krukor, tänkta för små träd. Krukan fikusen står i nu är 18 cm hög och 20 cm i diameter. Jag har några små krukor i en ljus-turkos färg (syns i bakgrunden). Dem köpte jag billigt i Kina-butiken för några år sedan. Men större varken hade eller har de. (Bara i "alla" andra färger.)

De 2 små krukorna går bra i färg med balkongbordet. Kanske jag ställer 1 där. Men pelargonerna går inte i. De behöver större krukor.

Jag letade på internet. Det finns massor av olika plastkrukor att välja på, men jag vill ha porslin eller keramik. Krukan till höger i keramik hittade jag, och den är inte dyr. Men den har så konstig form. Det står att den är 27 cm i diameter, men inget om hur litet hålet upptill är. Jag hittade en annan ganska fin kruka i keramik, med passande mått. Men där passade inte priset. Den kostade över 60 €! Max 20 € kan jag ge, och då ska det vara en riktigt fin kruka. Bättre vore om jag hittar en för 3-4 € (som jag hittar krukor för, i knall-grönt, cerise-rosa, lila, tomte-rött och andra färger som "kineserna" tycks gilla).

Nåja, det är ju inget livsviktigt. Men jag tycker om när saker går i färg...

Inte förrän på eftermiddagen gick vi ner på El Paseo. Ni får se några foton, fast det första visar C/ San Pedro.

De som bor i hörnlägenheten i det här gula huset, har alltid så fina blommor på sina balkonger, bl a många pelargoner. De tycker nog lika mycket om växter som jag gör.

Skylten nedan, som berättar om "fiskar-monumentet", måste vara ny. I alla fall har jag inte sett den tidigare.

Nellie blev så glad när vi kom fram till gräsmattan i dag, så hon skuttade och sprang. Om jag inte hade hållit hårt i kopplet så hade hon nog rusat i väg som en liten galning. Synd att hundarna så sällan kan springa lösa...

Både den nya trappan (ovan), och den nya lekplatsen (nedan) ser ut att snart vara klara. Jag ser fram emot att få räkna stegen i nya trappan. Den vid Mercadona har 54 steg, den höga nära mig har 79 steg (men sedan tillkommer 7 för att komma ner på gatan). Den nya kanske är "mitt-emellan-lång"?

När vi kom hem igen så tittade jag återigen efter fågelburar på webben. Buren jag har (som jag köpte för det superlåga priset 51 €) kostar olika mycket i olika webb-butiker. Båda nedan säljs via Amazon.es - och som ni ser är den högra dubbelt så dyr!!! På tillverkaren Ferplasts egen webbsida (https://www.ferplast.com/it/accessori-per-uccelli.html) kostar buren nu 109 €.

Det är eftersom priserna varierar så mycket, som jag letar flera gånger i veckan. Jag såg en annan bur från Ferplast på Amazon, som var nedsatt 30% fast den var ny - bara för att original-förpackningen saknades. Jag vill helst ha en av burarna nedan, men hoppas hitta någon av dem billigare. Jag har skrivit ut ordinarie pris, samt måtten. Den högra är 2-3 cm större på alla ledder, och har vit låda, men den har lutande gavlar vilket är dumt om man vill hänga på ett badkar. Jag tycker att den vänstra är snyggare (trots sin svarta låda). Men jag kommer att låta priset avgöra. Hittar jag en av dem till ett bra pris, så slår jag till. Storleken på de här burarna motsvarar ungefär den halva bur Mio bor i nu. Jag skulle, som sagt, gärna köpa honom en större bur - OM jag hade haft plats med en. (Jag tittar på andra märken också.)

Jag gillar bättre formen på buren nedan, men de modellerna har bara 1 lucka, och så finns de bara med färgad botten (olika skrikiga färger till olika storlekar, färgen nedan hör till de bättre).

Modellen ovan finns i 2 färg-alternativ till, båda något sämre. Synd, för storleken är bra.

Storleken större har mer passande färg (men fortfarande bara 1 lucka), och Mio vore värd en större bur. Men den skulle jag tyvärr inte få plats med, inte någonstans (varken på längden eller tvären). Ytan där buren kan stå är 42 x 48 cm (förutsatt att jag tar bort matskålarna på stora burens vänstra sida, annars är ytan bara 42 x 43 cm).

I dag fick jag mail om att Westwing öppnar en vanlig webb-butik, som komplement till sin andra. Se: https://www.westwingnow.es/. I den butiken säljer de sina "bäst-säljande" varor. Där finns sakerna på lager, och går att beställa när som. På den vanliga sidan är det max 4 dygn, eller tills en vara är slutsåld, som gäller. Men butiken med fast sortiment är dyrare. Stolen Ribbon nedan, som jag tycker är ganska rolig, kostar på vanliga webbsidan 109,99 €. På den nya sidan kostar stolen 164 €. Dyrt bådadera, men det är nog en "fin" sort! (Det är en stol man kan ha ute också. Den finns i fler färger, bl a vitt.)

På den nya webbsidan säljer de skålen nedan. Jag gillar texten. Jag tittade lite på de olika avdelningarna, och hittade en del snyggt - men inget jag behöver. Och jag orkade inte titta på alla sidor - för det var så många!

Jag fick nyhetsmail från Zara Home också. De säljer bl a setet nedan. Ett sådant skulle jag faktiskt behöva! Med en ljus-släckare slipper man all rök som bildas när man blåser ut ett ljus. Och när jag klipper vekar med min vanliga sax, så ramlar veken ner i ljuset. Annars verkar Zara Home inte vilja ha mig som kund längre. Inte nog med att de parfymerar alla sina fysiska butiker (så det svider i ögon och hals om jag går in där). Nu har de dessutom slutat att sälja kuddfodral i storleken 40 x 40 cm (som jag har). De har övergått till 45 x 45 cm...

Artikeln nedan hittade jag i Svenska Magasinet. Det är bra att det införs en maxgräns. Själv har jag bra avtal med Sabadell - och således ett konto utan avgift. Men innan jag fick bättre avtal (för ett antal år sedan), så betalade jag 6 € per månad. Det blir rätt mycket per år...

Som avslutning, "dagens Randy". (Själv gick jag inte till läkar-stationen i morse. Jag skjuter upp blodprovet till måndag eller tisdag. Men då måste jag ta det! För sedan vill jag börja banta igen. Jag har ju 3 kg till som jag måste bli av med...)

I förmiddags satte jag igång en tvättmaskin, och sedan plockade jag fram stolsdynor från garderoben. Jag la de rosa tunna på stolarna, och en tjock mintgrön på golvet. Den tjocka är till Stella. Där kan hon ligga och "sola" när Nellie ligger på dynan i sol-stolen. Jag borde såga till en liten platta i dynans storlek, och sätta små miniben på denna - och sedan lägga dynan överst. Det kanske jag gör längre fram. För dynan kommer förstås att bli smutsig ännu snabbare, om den ligger direkt på golvet.

Sedan gallrade jag ut 4 av mina växter. Jag vill hellre ha ytterligare 1 ny pelargon - och det har var varit trångt nu. Växterna nedan ställde jag ut bredvid sop-kontainern, och inom 20 minuter så hade någon tagit hand om dem (precis som jag hade hoppats på).

En pelargon till får jag plats med. Hoppas jag kan hitta någon spännande rosa variant. Den lilla ljuslyktan fick flytta tillbaka till runda bordet - för den tar dels mindre plats, och dels kan den stå där hela sommaren. Den andra har jag gärna inomhus - fast då får jag byta ljus i den.

Stella provade dynan, som då låg i skuggan. Senare låg hon en stund där när solen sken. Hon verkar gilla dynan.

Mina hundar och jag hade bestämt träff nere vid hamnen, med Lena och Lucky. Annevi hade tipsat om att akacian/mimosan blommar för fullt nu, så vi ville dit och titta. Jag tog ett par foton på vägen dit.

Usch vilka tråkiga gråa fläckar det blir på nästan alla foton numera! Så ofta som möjligt beskär jag fotona, så fläcken inte kommer med. Men på fotona ovan och nedan skulle för mycket av motivet ha försvunnit. Kanske sitter det något litet skräp inne i kameran på linsen? Jag har putsat det jag kommer åt, och där finns inget. Eller så har det blivit något annat fel? När jag får råd så köper jag en ny kompakt-kamera, men det måste dröja ett tag till.

Precis när jag hade tagit fotot ovan, så lyfte jag blicken för jag undrade varför hundarna drog så. Jo de hade fått syn på Lena och Lucky, som stod och pratade med Annevi och Staffan. Det är roligt att se så lyckliga Lucky, Stella och Nellie blir, när de träffar varandra. Sedan blir Lucky glad att se mig också, och mina små blir förstås glada över att träffa Lena, Annevi och Staffan! Så det blev slick- och klapp-kalas en stund.

Lena och jag gick vidare till akacian/mimosan. Och eftersom den blommade så vackert i dag, och det inte varar för evigt, så passade jag på att ta en massa foton. De vackert gula, men annars anspråkslösa blommorna, är så vackra! Jag blir glad av att se den intensiva blomprakten! (Detta är vår närmaste blå-akacia. I utkanten på El Campello finns det många fler. De växer som ogräs här...)

På hemvägen såg vi det här lyxiga vrål-åket, med sin unga chaufför. (Lite för ung? Annars borde han väl ha suttit i förarsätet. Mamman körde bilen med fjärrkontroll.)

Hemma igen så tänkte jag ta foto på hundarna, som låg på var sin dyna i solen. Men när jag kom med kameran så reste sig Stella och gick in. Kanske hon hade blivit för varm. Men Nellie låg kvar ganska länge. Hon gillar sin upphöjda plats. Om jag vill sitta där en liten stund, så får jag oftast flytta en kletig gnagis först...

Balkongen ser så inbjudande ut, men jag bör hålla mig inne och sortera/gallra/ordna bland alla de papper som ligger framme...

Jag hade lite svårt att slita mig från min soliga balkong, med vackra blommor, fina fåglar, och gulliga hundar...

Men till slut så lyckades jag skärpa mig. Och nu har jag hunnit gå igenom lite drygt hälften av alla papper. Skönt att ha kommit en bit på vägen. Och lite till ska jag väl hinna innan läggdags.

Jag känner mig så flitig så - för jag blev klar med samtliga papper! Fast nu står det 6 små lådor/askar med diverse "skräp" kvar på matbordet. Detta bör jag kunna gå igenom i morgon. Hälften kan nog slängas, men där ligger en del bra saker också.

Sedan började jag putsa mässing. De saker jag har av mässing har alla blivit helt brunprickiga på ovansidan, på alla horisontella ytor. Men de är lika blanka och fina på de vertikala ytorna. Jag börjar undra om det helt enkelt är någon form av rost/korrosion, p g a den höga luftfuktigheten som vi har här. (Vanligen 60-70%.) Jag köpte ett putsmedel på Consum i dag, och sedan har jag putsat och putsat, och upprepat, och borstat med en kasserad tandborste, och gnidit. Men blankt blev det inte.

Först försökte jag länge och väl med den lilla lampan nedan. Jag tycker att den är söt, men med brunprickig fot är den inte lika fin längre. En liten aning bättre blev det, men långt ifrån bra.

Jag försökte också med ovansidan på locket till min burk från danska Broste. Ni ser hur blankt resten är, medan ovansidan på locket är matt och brunaktig. Även den blev lite bättre, men bara en aning - definitivt inte bra.

Mina 2 golvlampor, båda i mässing, ser ut som nedan på fotens ovansida. Dem har jag inte försökt putsa ännu, bara tvätta och gnida med mjuk trasa. Men de ser nästan repiga ut, och det kan de inte vara - för båda står (och har stått) skyddat bakom fåtöljer (och tidigare soffan). Själva "stången" är lika blank som från början.

Om de här ytorna är/har varit plastbelagda, eller om det bara är mässing - det vet jag inte. (Den ena golv-lampan är från Ikea, och den är köpt här i Spanien för max 8 år sedan.) Jag skrev till Broste i Köpenhamn för ganska länge sedan, och frågade vad jag ska göra (jag bifogade foton), men de har inte svarat.

Är det någon som har någon erfarenhet av sådant här? (Jag är ju inte så huslig...) Kan jag göra något? Vad? Jag har läst på webben om olika rengöringsknep med ketchup, bikarbonat mm. Andra rekommenderar de produkter som är speciellt framtagna för att putsa metaller med. Det var en sådan jag köpte, för jag har inte ketchup hemma (det äter jag aldrig). Men det verkar inte som om det är smuts eller ärg i det här fallet - utan "förstört".

Lena T föreslog att jag skulle måla lampfötterna med guldfärg (i "reporna"), men det har jag inte provat än. Om ni har några tips eller goda råd - så vara rara och maila mig!

För en stund sedan så tände jag ett vanlij-doftande värmeljus - bara för att det är mysigt. Då var det ganska gulligt, för hundarna började bums vifta på svansarna - och tittade menande på läsfåtöljen... Jag brukar ju ofta tända ett ljus när jag sätter mig för att läsa. Och de tycker mycket om att ligga i mitt knä då. Men det blir ingen läsning i kväll. Läs-fåtöljen är visserligen tom (så när som på några halkskydd som jag ska lägga under mattorna sen, samt hundtrappan). Men jag tänker inte börja läsa någon bok förrän jag är klar här, ja klar med allt det som ligger framme och ser stökigt ut. (Jag ska inte vänta med att läsa, ända tills jag har målat allt som ska målas också.)

I morgon bör jag försöka bli klar med det sista som ligger framme på bordet, men också gå ner med en kasse till förrådet, samt städa ordentligt här. Vi får väl se hur långt jag hinner...

I morse "pratade" Mio och Lina med varandra. Mio sjöng, och Lina kvittrade lite svagt till svar. (Dålig motljusbild...) Det går inte, det är helt omöjligt med så olika fågelarter, men jag hade önskat att de hade kunnat bli ett par - och bott tillsammans i hela buren. Jag googlar morgon och kväll på de burar jag funderar på att köpa, för att se om det dyker upp ett extrapris någonstans. Och så räknar jag på ytor och volymer. Volymen kan jag förstås inte räkna ut exakt, för de mått som anges är yttermått - och taken är ofta rundade. Men "golvytan" kan jag jämföra med vad Mio har nu.

Eftersom det är söndag, och massor med folk på El Paseo, så svängde hundarna och jag av söderut (i riktning mot hund-badet), så fort vi hade kommit ner. Det var mycket folk åt det hållet också, men mindre än åt andra hållet. Som ni ser nedan, så lär vi få dras med den grå fläcken på mina foton. Jag putsade kamera-linsen i morse, men det hjälpte inte.

Var gång jag går förbi rosmarin-buskarna, så tänker jag att det vore trevligt att ha en på balkongen. Mindre för själva kryddans skull, och mer för de vackert blå blommorna.

Nu är det meningen att jag ska gå ner till förrådet med den stora kassen. Det är bara det att kassen är tung. I den ligger bl a de där "bräd-bitarna" som jag ska spara, och "hundgrinden", och en matta, och ett stort galler... Tyvärr står båda mina transport-kärror i förrådet just nu. Så antingen måste jag bära ner kassen fast den är tung, eller först gå och hämta en kärra (= 2 km extra promenad). Fast nu när jag tänker efter, så har jag ju shopping-kärran hemma. Men trots att den är stor - så kommer inte allt att få plats. Kanske jag borde försöka ändå? Det jag inte får ner, kan jag ju "hänga utanpå" kärran. Jag provar! Annars är det risk att lättjan segrar - och kassen blir stående i hallen...

Jodå, det gick lätt att rulla ner den fulla kärran till förrådet. Jag fick bara hålla det stora gallret i handen, när jag skulle in i hissen och genom dörr-öppningarna. Nu står sakerna i förrådet - som börjar bli ganska fullt! Från början hade jag inte tänkt ha något förråd, eller ha några saker där. Men nu köpte Ulf det här förrådet i mitt namn (för att slippa deklarera och betala skatt i Spanien). Räkningarna för comunidaden (hyran) och IBI:n (fastighetsskatten) dras därför från mitt bankkonto - och då kan jag ju lika gärna använda förrådet! Fast alla Ulfs saker står där också förstås, samt några flyttlådor som är Lenas. Synd att det är 1 km mellan förråd och bostad bara, det vore bekvämare att ha dem i samma kvarter...

Det är bra med hopfällbara saker. Nu ligger shopping-kärran återigen på sin plats på hyllan ovanför dörren. Där ligger också hund-vagnen som jag inte längre använder. Bonnie tyckte mycket om att åka vagn, och det gör Stella också. Men Nellie tycker det är pest och pina - och försöker gräva sig ut under höga ylanden. Nu när jag bara har 2 hundar, som dessutom bara väger 3,2 kg sammanlagt, så kan jag ju lätt bära dem i en väska. Att åka väska tycker Nellie är OK. Om jag säljer (eller ger bort) både shopping-vagn och hund-vagn, då kanske en hopfällbar minicykel skulle få plats på hyllan? Men det blir en senare fråga. Jag har inte råd med någon cykel nu.

På matbordet har jag nu bara de här sakerna kvar att gå igenom. (Och jag har fortfarande tomt i 1 Kallax-skåp.) Lamporna skulle jag vilja ha framme och använda - fast jag vet inte var de kan få plats någonstans. (Den högre av dem vill jag ha bredvid sängen - men så saknar jag ju sängbord...)

Fågelburen står på balkongen just nu. Det är verkligen mycket enklare att bära ut (och in) den, än det var att rulla den stora på hjul över tröskeln. Dessutom håller sig all sand, och praktiskt taget alla fröskal och fjädrar i buren - så det blir bara en bråkdel så mycket städarbete som tidigare. Jag är mycket nöjd med min nya bur!

När hundarna och jag nyss gick tidiga kvällsrundan, så passerade vi kina-butiken Qin. Jag såg att de hade fått in många nya pelargoner. Jag gick hem med hundarna, och tog i stället börsen med mig. Jag köpte 2 nya pelargoner (à 2 €) i färger som jag tycker om. En rosa-randig som liknar den jag redan har, och en som är nästan vinröd (men inte varmröd).

Nu fattas jag bara lämpliga krukor till dem. Jag har för små, och för stora. Och så har jag 2 som är alldeles lagom - men dem vill jag inte ha stående ute. Det är nämligen mina allra finaste porslins-krukor. Den ena, favoriten, har liljekonvalj-mönster. Ute duger plast eller plåt bra. Jag har haft fler ytterkrukor, men gett bort. Det är ju omöjligt att veta i förväg precis vilken storlek man behöver. Och skulle jag plantera om mina pelargoner i större krukor (vilket de skulle må bra av till sommaren) - så behöver de förstås större ytterkrukor också. Jag satte dessa på fat så länge. Antingen får jag väl flytta om några andra växter, eller köpa 2 billiga vita plastkrukor.

Nu har jag totalt 9 pelargoner, i en vacker färgskala, så nu behöver jag inga fler. (Jag får inte plats med fler!) Ni har säkert förstått att jag blir glad av vackra blommor! Så här fina är de nya:

Sakerna på bordet står kvar, och jag får väl börja gå igenom dem - även om jag kanske inte "gör färdigt" i kväll.

Jag trivs bra med att börja veckan med en riktig "genomkörare" på gimnasio Canto! Vår ledare (kanske han heter Pepe?) ser till att vi får röra samtliga leder, och spänna de flesta av våra muskler. Vi värmer upp långsamt, men får ta i lite mer när vi har blivit varma. Som vanligt anpassar ledaren övningarna efter våra olika nivåer. I "tant-gruppen" på måndagarna så hör jag till dem som klarar mest. (Fast i "ungdomsgruppen" på torsdagarna, där hör jag till de sämre...) Till min förvåning kom Lola och var med på gympan i dag. Hon kände alla, så kanske hon har varit med tidigare.

Ledaren skojar lite emellanåt, i dag berättade han en rolig historia om "gamlingar" (något om att man inte ska "stanna" för att man är gammal, men att man blir gammal om man "stannar"). Ibland kan han gå och rätta till tröjan på någon, eller dra upp ett skosnöre... Eller säga något i stil med "Nu fuskar du" till någon. Allt för att vi ska hålla oss alerta. I dag klev han på min mage (och på ytterligare 2 magar) när vi låg på rygg med spända magmuskler i en övning. (Han valde nog ut oss, för att han såg att vi verkligen hade spända magmuskler, för då känns det inte om man tillfälligt får en tyngd ovanpå. Förresten är måndags-ledaren ganska liten, smidig och smal. Torsdags-ledaren är däremot en biffig muskel-knutte.)

När jag kom hem igen så smakade frukosten bra! Jag lyfte ut fåglarna på balkongen, där fröken Gråsparv satt och väntade.

Sedan gjorde hundarna och jag oss klara för en promenad. Jag tycker att det ser ut som om byggjobbarna förbereder för att gjuta den första bärande stolpen. Om hörnan på huset kommer där - då får jag behålla det mesta av min havsutsikt åt det hållet. Det återstår att se.

Vi gick ner till El Paseo fast det plötsligt hade börjat blåsa kraftigt från havet. (Det var lugnt i morse.)

När vi hade hunnit halvvägs så mötte vi Annevi och Staffan. Hundarna rusade fram för att hälsa, och vi männsikor pratade en stund. Plötsligt dök Lena och Lucky upp. När hundarna och jag hade hälsat på Lena och Lucky, så pratade vi människor en stund till. Därefter gick Annevi och Staffan hem till sig - och Lena, jag och hundarna fortsatte promenaden tillsammans.

Nu måste jag gå till veterinären och be om ett nytt recept på Stellas "opiat-medicin", och sedan får jag gå till apoteket och hämta ut dem. Jag har bara några få tabletter kvar, och Stella kan ju inte vara utan. Vanliga mediciner, som t ex kortison, har veterinärerna själva på lager. Men när det gäller narkotika-klassad medicin finns den bara på apoteket. Där måste jag dessutom legitimera mig för att få hämta ut tabletterna. Det är ju bra med kontrollerna, så medicinen inte hamnar hos missbrukare.

Ja, och sedan har jag ju lite saker kvar på bordet - fortfarande... Dessutom borde jag skapa en Sparad dagbok 53! Så jag får säkert dagen att gå utan sysselsättnings-problem.

I dag när Jenni ringde, så satte jag mig i solstolen på balkongen medan vi pratade. Jag passade på att beundra mina nya pelargoner.

Mio sitter ofta på sin spegel, så nu har jag trätt en sådan där sandpappers-rulle över plast-pinnen. Kanske han kan slipa till sina 4 alltför långa klor själv? Om han inte lyckas så måste jag sätta honom i transport-buren, och gå antingen till veterinären eller djurbutiken, och be dem klippa hans klor. Jag vågar inte själv.

Nu ligger det inte längre några saker som ska sorteras på matbordet. Det är ju inte helt tomt. Men nu står där bara 2 lampor, 3 ljuslyktor och 1 vattenkanna, och så ligger där några försäkrings-papper samt en kom-ihåg-lapp. Detta ska jag plocka undan senast i morgon förmiddag.

Senast då ska jag också ta rätt på de tomma påsar, askar och lådor som ligger i gungstolen. Eftersom jag har dammsugit i dag, så behöver jag bara våt-torka golvet i morgon - för att det ska se något sånär presentabelt ut här. (Det var ju inte förrän klockan 13, den 12/3 2018, som jag fick nycklarna hit - så jag behöver väl inte vara klar förrän klockan 13?) Fast jag ska till läkarstationen kl 08 i morgon bitti för att få tagit ett blodprov.

Så här såg det ut i min lägenhet den 14/3, för ett år sedan, så det har ju blivit mycket bättre (även om jag har en del finputsning kvar):

Nu ska jag till veterinären för att få receptet. Jag hann inte innan apoteken siesta-stängde, men nu har de öppnat igen.

På hemväg från veterinär och apotek, så gick jag inom både Dompti och Gran Ocean - för att titta efter 2 lämpliga krukor till mina pelargoner. Det fanns inga! Inte en enda vit i rätt storlek (vare sig i plast, plåt eller porslin), bara röda och lila - eller i helt fel storlek. Så pelargonerna får klara sig med bara fat några dagar till. Men jag hittade en turkos kruka till min benjaminfikus.

Nej, det är ingen kruka alls - det är en papperskorg i plast. Men den kostade bara 1 €, och har nästan rätt storlek, och nästan rätt färg. Så den får duga så länge. Jag misstänker att det kommer att dröja länge innan jag hittar en sådan kruka som jag letar efter. (Om jag hittar en längre fram, så kan papperskorgen få tjänstgöra som kruka på balkongen.)

Nu i kväll bytte jag plats på solstolen och min lilla crassula. Då blev det lite mer plats mellan solstolen och stolarna vid bordet. Om jag inte råkar välta krukan när jag går förbi den, de närmaste dagarna - så kan den nog stå kvar där den står.

Mina små ligger i sängen under datorbordet nu, men strax ska vi gå och lägga oss på riktigt. Jag ska ju upp tidigt i morgon!

Det blev inget blodprov i dag. Jag var visserligen vid läkarstationen strax innan de öppnade klockan 08, men det visade sig att det var fullt i dag. (Många beställer tid i förväg.) Så jag fick en tid i morgon klockan 09:03. Tja, det kan ju inte hjälpas. En extra promenad skadar inte.

I gengäld har jag hunnit skapa en Sparad dagbok 53 nu på morgonen. Tänk, när jag började skriva här - då trodde jag att det bara skulle bli en enda dagbok... Nu är det snart frukost-dags.

Jag lyfte tillfälligt bort hund-trappan från läs-fåtöljen. Det vore snyggare att slippa ha den liggande ovanpå. Men ni ser vem som bums hoppar upp i fåtöljen! Om Nellie hade nöjt sig med att ligga på sitsen, då hade jag kunnat ställa undan trappan. Men risken är ju stor att hon balanserar både på armstöd och ryggstöd, och kanske klättrar över till bord och bokhylla. Och den risken kan jag inte ta!

Nu ska jag gå ner till förrådet med 1 bordslampa, och 1 vacker tidningskorg. Just nu får jag inte plats med någotdera, men detta är saker som jag inte vill göra mig av med. Och det kan ju tänkas att jag möblerar om längre fram... (Om några år.)

Fast nu ska jag unna mig att vila från allt. Nu har jag ordning i samtliga lådor och skåp (även om jag inte har lärt mig hitta allt ännu). Och alla möbler står på rätt plats. Men visst har jag mer att göra. I nedre halvan i det ena vitrin-skåpet, är allt bara inställt. Där måste jag förstås ställa i ordning. (Och ta undan det som inte får plats där.) Och på sikt vill jag inte ha saker liggande ovanpå Billy-bokhyllorna.

Jag måste ändra om i städskåpet så där blir lättare att komma åt. Och jag måste och se till att jag får regntätt tak både på städ- och tvätt-skåpen. (Så snart jag får råd.) Jag har inte satt tätningslisterna på ytterdörren än. (Det är roligare att pyssla med sådant när det är varmt ute.) Sedan ska jag måla 6 skåpsluckor på balkongen, 1 pall (till hallen), de Kallax-knoppar som fortfarande har silverfärg mm. (Fast att måla är roligt!) På sikt vill jag åtminstone måla luckorna till mina köksskåp vita (om jag kan få färgen att fästa på plasten) - och ännu längre fram vill jag renovera köket = byta ut alla skåp mot vettigare. Och så vill jag måla inner-dörrarna, och dörrarna på min fasta garderob, vita.

Men nu, när här ser något sånär hyfsat ut, så kan jag ta det lugnt. Jag kan varva hundpromenader i solen, men små-pyssel. Och jag kan unna mig att sitta i läs-fåtöljen med en bra bok. Jag borde unna mig att pyssla lite med mina hobbies också! (Måla, rita, sy...) Jag har hållit på så länge med att försöka komma i ordning här, och det har stressat mig enormt. Nu måste jag unna mig att bara vara! Det sliter för mycket att känna stress hela tiden. Så jag ska försöka blunda för alla de små saker som återstår att göra. Åtminstone för stunden...

En annan sak som jag har gjort nu på förmiddagen, är att ta bort alla timers till elementen. Nu behöver jag inte längre ha värmen på! (Och skulle det bli kallt någon enstaka natt, så kan jag ju sätta på 1 element manuellt just då.)

Så här en vanlig vardag, kan man få ha El Paseo nästan för sig själv - om man går dit under siestan. (Jo, visst är det trist med den grå fläcken!)

När vi på hemvägen passerade C/ San Pedro, så mötte vi Lola och Mateo. Lola berättade att hon brukar vara med i just den här gympa-gruppen, men hon har varit lat i vinter (och stannat hemma). Hon tycker att Pepe (ledaren, som äger gimnasio Canto tillsammans med sin son) är så duktig (jag håller med), och att deltagarna också är trevliga. Lola hade lagt märke till att jag har gått ner i vikt, och ville veta hur. Så jag skickade henne länken till Kostdoktorn. Sidan finns ju på spanska också! (https://www.dietdoctor.com/es/)

Men om det bara är stödmurar, eller nederdelen av husets väggar, som de håller på med nu - det är jag osäker på. "Fyrkanten" är ordentligt armerad, och de har använt massor med betong runt om - så det kan ju knappast bli något annat än en av pelarna som ska bära upp huset. För mig ser byggmetoderna väldigt gammeldags ut. Allt görs manuellt...

Nedan får ni se ett par nytagna foton, som ni kan jämföra med dem jag tog för ett år sedan, och visade er i går (tagna från samma håll). Det har blivit MYCKET bättre!

I morse kom jag till bums på läkarstationen, och sköterskan lyckades få ett helt rör fullt med blod vid första försöket. Det är inte så lätt att ta blodprov på mig, så jag uppskattar de gånger det funkar. I Spanien sitter man ju på en rad, flera patienter med var sin sköterska. Bredvid mig satt en man i 40-års-åldern. Han vred sig så mycket som möjligt bort från sköterskan, han tittade bort och knep ihop ögonen, och såg ut som om han skulle bli torterad. Ska vi gissa att han var ovanligt spruträdd? Det är lätt att dra på munnen, men man vet ju aldrig vad folk har varit med om, och vad som är orsaken till deras rädsla. Men även mannens sköterska lyckades bra, och han såg väldigt lättad ut när han äntligen fick gå.

När jag sedan hade kommit hem, gått ut med hundarna, och ätit frukost - så beslöt jag mig för att ta bussen till Carrefour. Mitt huvud-ärende var att köpa krukor till pelargonerna, för jag vet att de har bra i plast.

Precis där man kliver av bussen finns några fantastiska bougainvilleor. Jättestora! De klättrar ända upp i trädkronorna. I dag hade jag dels kameran med, och dels så kom jag i håg att fotografera. Har ni sett så här stora bougainvilleor någon gång? Jag har det inte.

Jag var inte länge på Carrefour, för jag hade bara ett par ärenden. När jag var klar var det ½ timme tills bussen skulle gå. Den första kvarten tillbringade jag på Carrefours växt-avdelning. Åh, så frestad jag var, av deras citron- eller apelsin-träd. Jag skulle så gärna ha köpt ett. 12,99 € är väldigt billigt för ett helt träd! Blommorna doftar underbart! Och frukterna är dekorativa, även om man inte äter upp dem. Men jag har ju inte plats till ett träd på balkongen! Sorgligt, men sant. Så det blev inget citron-träd...

Men jag köpte en liten vipp-jasmin! (Jag valde minsta storleken.) De doftar också underbart! Nu vet jag att de har väldigt lätt för att torka ut, när de står i så här små krukor. (Och de tål heller inte att vara för blöta.) Så jag hoppas att jag lyckas med den! Jag fick köpa 3 små krukor, för jag behövde en till jasminen också. Men krukorna har perfekt storlek, snygg form, och kostar bara 1 € per styck.

Jag köpte också en stor burk av min favorit-sallad (jag har redan ätit hälften), samt 2 av de goda chokladkakorna. (Choklad vill jag inte riskera att vara utan, och jag åker normalt inte så ofta till Carrefour.)

Jag köpte 2 tidningar också. Nu ska jag ju unna mig att sitta i läs-fåtöljen och läsa. Den vänstra har jag aldrig köpt förr, men det kan vara bra att lära nya ord om hälsa och träning. Tidningar är väldigt billigt här. En orsak är att tidnings-momsen bara är 4%!

Nerifrån gatan ser man (om än nätt och jämt) mina pelargoner. De har ju intensiva färger. Men på fotot jag tog får ni ha förstoringsglas om ni ska se dem.

De senaste dagarna har jag gått barfota i sandaler. I går slog jag på stort och målade naglarna svagt rosa. Det börjar bli säsong för sådant nu...

Jag har skjutit upp min spansk-läxa till i dag. Nu ger det sig om jag hinner bli klar. Jag har suttit ett tag, och det är inte lätt. Vi ska nämligen fylla i rätt form av olika verb (för olika personer, och flera oregelbundna) - och det är ju sådant jag inte kan. Jag har fått slå upp hälften hittills, och då tar det tid. Jag ska fortsätta nu. Jag får göra så gott jag kan i alla fall. Det är bättre att ha hunnit hälften än inget. Men nästa vecka ska jag inte börja på läxan i sista stund...

På dagens gympa-pass så sneglade jag lite på klockan. Jag konstaterade att vi höll på att lyfta handlar ungefär 30 minuter, sedan tränade vi magmusklerna ca 15 minuter, och på slutet så fick benmusklerna sina 15 minuter. Som vanligt kändes det tufft - men bra.

Lite senare hade Lena och jag bestämt att vi skulle träffas för att gå en hundpromenad. Vi gick till hundrastgården ovanför polishuset. Nästan framme så såg vi det vackert blommande judas-trädet nedan. Just detta trädet var mer utslaget än de andra.

Vi fick vänta en liten stund innan vi kunde gå in i rastgården, för där motionerade nämligen en väldigt stor hund med sin matte. Men det blev snart vår tur. Hundarna sprang lyckligt i väg utan koppel, för att undersöka allt det spännande.

Vov och vaff så roligt vi har haft i dag, Lucky och Stella och jag! Det har varit så roligt, så roligt, så roligt, så roligt. Jo men matte, jag berättar visst! Och som vi har sprungit. Stella och jag sprang vov-fort! Och långt! Jag sprang allra mest, jag! Bara för att det är så roligt!

Inne i hundrastgården blommade träden nedan, med vackra vita blommor. Det finns likadana rosa-blommande på flera ställen här i El Campello (bl a nära stationen). Jag vet att jag vid 2 olika tillfällen har slagit upp vad trädet heter, men nu har jag totalt glömt bort namnet... Det börjar på ett "blom-namn". (Har jag för mig.) Någon som minns? Trädet finns inte med i min egen växt-bok (Växter från varma länder), så jag har svårt att hitta det.

Både Lena och jag stack näsan i blommorna, och konstaterade att de luktar gott.

Vov och vaff så mycket jag sprang! Det var vov-roligt precis hela tiden. Några gånger sprang matte också med oss. Fast då blev matte sur - bara för att Stella och jag skällde på henne hela tiden. Det ska man ju göra när människor springer! Man ska skälla vov-mycket då!

Ibland sprang Lucky också. Men inte lika mycket som jag. Han sa att det inte anstår en gentleman att fara runt på det viset. Men jag fattade inte alls vad han menade, när han pratade med så konstiga ord. Han kunde väl ha sagt vad han menade i stället. Han kanske inte tycker om att springa?

Ser ni att jag är beredd? Ja, på fotot nedanför dom här bokstäverna. Jag ska precis sätta fart och springa till matten. Det gjorde jag! Och jag sprang vov-fort! Jag har vov-bra kondis jag, så jag kan springa hur mycket som helst!

Jag var den första som vågade springa rakt genom tunnlarna! Jag sprang igenom alla 3. Flera gånger.

Men det dröjde länge innan Stella och Lucky vågade. Ändå visade jag hur man skulle göra. Jag visade vov-bra!

Fast bara var sin gång. Sen ville dom inte mer. Konstiga hundar! Tunnlarna var ju roliga! Förresten så ville varken vår matte, eller Luckys matte, springa genom en endaste tunnel. Ja, dom får skylla sig själva, som missade det roliga.

Fast sen så blev Lucky trött. Han la sig i skuggan och vilade. Jag försökte få igång honom igen, men han ville inte mer.

Och sen bestämde våra mattar att vi skulle gå hem. Fast jag egentligen inte hade sprungit färdigt. Men jag har ändå haft det så vov-roligt, så vov-roligt i dag.

Och slutligen ett på min balkong, sett nerifrån. Nu kan ni faktiskt skymta pelargonerna!

Det är snart 2 timmar sedan vi kom hem, men mina små sover än. De fick nog både den motion, och den mentala stimulans, som de behövde. Kanske Lena och jag förlägger fler hund-promenader till rastgården? En vardag finns chansen att där är tomt. För om det är stora hundar där, då kan vi inte gå in. Det är för riskfyllt för mina små. (En olycka kan lätt hända.) Dessutom är de hysteriskt rädda för stora hundar som springer fort...

Nerifrån gatan ser mina bougainvilleas döda ut. Men på nära håll kan man se att alla 4 börjar få nya blad. En har t o m börjat blomma. (När jag får råd ska jag köpa spaljéer, och sätta vid sidorna på balkongen - som jag kan binda fast mina bougainvilleas i. Det blir mindre "spretigt" då.)

Jag provade återigen vilken köks-matta jag tycker bäst om, den flerfärgade - eller den gula. Den gula går bättre i färg, och det blir lite ljusare i köket. Men den andra gör mig gladare (och så syns fläckar mindre på den). Så nu har jag burit ner den gula till förrådet. Jag ger inte bort den, för det är så svårt att få tag i just gula - och jag kanske vill ha omväxling nästa vår?

Till avdelningen Värdelöst vetande, kan vi nu lägga följande fakta: Den nya trappan har 73 steg. Jag räknade i dag på hemvägen från förrådet (trots att det blev en omväg). Den är alltså "mitt-emellan" de andra 2 trapporna - inte bara rent geografiskt, utan även när det gäller antalet steg. Både lekplatsen och trappan öppnade för ett par dagar sedan. Jag ska ta foton, och visa er, längre fram.

Nu vet jag! Trädet är en orkidé-bauhinia! (Orkidé-träd, Bauhinia variegata.) Se där! Jag mindes inte fel när jag hade för mig att det började på ett "blom-namn"...

Smaken är olika. Det finns sådana som tycker att det är fruktansvärt fult med konstgjorda blommor. Och så finns det sådana som jag, som inte har råd att köpa färska snittblommor. Jag tycker att det är fint med konstgjorda växter också! I kväll satte jag fram min tulpan-bukett på bordet. Jag tycker om färgerna! Inne i Billy-skåpet bakom karmstolen (där jag har vaser, ljusstakar, ljus mm) - har jag ytterligare några buketter att växla med (i olika färger och storlekar).

I spanska heminrednings-tidningar rekommenderar de ofta konstgjorda växter (både snittblommor och krukväxter), och sådant säljs väldigt mycket här. Många ser nästan verkliga ut. Så här blev det:

I morgon tar jag kanske fram en duk också... (Nu måste jag ju inte längre använda bordet för att sortera saker på...)

Innan jag berättar om dagens äventyr, vill jag skriva något som har med gårdagens text om snitt-blommor att göra. Snitt-blommor säljer varenda blomster-affär i Sverige. Men här säljer blomster-affärerna nästan bara krukväxter, samt periodvis stora färdiga buketter. Snitt-blommor är väldigt ovanligt. Till sådana helger där man ger varandra blommor (t ex morsdag och alla-hjärtans-dag) då säljer även affärer som Lidl blombuketter.

Nu på tisdag, den 19/3, är det San José och farsdag här. Så till helgen kommer det att säljas många blom-buketter. På San José-dagen (som syftar på Jesus pappa Josef) kommer alla affärer att vara stängda här. Den dagen firas också snickarnas dag, och så är det fiesta i Valencia. Spanjorerna tycker om att fira!

Nu till dagens äventyr. Jag hade bestämt mig för att åka till köpcentrat Vistahermosa (där Mediamarkt, Leroy Merlin, Casa, Jysk, Maison du Monde m f butiker ligger). Det var Maison du Monde och Casa som lockade mig. Jag har inte varit där sedan jag sålde bilen. Det är så lätt att ta sig dit med bil, men inte lika enkelt med allmänna kommunikationer. Eftersom jag inte vet vilka bussar som går dit, så tänkte jag att jag kan ta Tram först, och sedan gå den sista biten. Jag lät Google maps föreslå vägen. Det skulle jag inte ha gjort...

Enligt kartan jag skrev ut skulle jag gå till en rondell. Åt andra hållet skulle det inte ligga någon rondell - men det gjorde det. Och eftersom jag inte såg den rätta rondellen (för det var höga hus som skymde sikten) så började jag med att gå åt fel håll. När det inte stämde, så vände jag och gick tillbaka. Men enligt de blå prickarna kunde jag inte gå. Däremot efter den "grå vägen" där jag har satt röda pilar. Men jag fick fråga efter vägen 3 gånger. De 2 första visste inte hur man skulle gå, de sa bara att det är långt. Den 3:e visste precis, och berättade att först skulle jag sikta på ett stort Carrefour-varuhus, sedan på en skola etc. Då hittade jag lätt fram till Media Markt. Fast det tog över en halvtimme att gå.

Hållplatsen där jag gick av ser ni nedan. Det var ett trevligt område. Efteråt har jag förstått att jag borde ha gått av en hållplats tidigare - för då hade det varit lättare att hitta.

Jag passerade rondellen nedan, och strax därefter ett jättestort Carrefour-varuhus i flera våningar. (Vid Gran via, det vore kanske värt att besöka någon gång?)

Nedan 4 foton som jag har lånat från webben. De visar Vistahermosa från ett par olika håll.

Fotot nedan tog jag några timmar senare, när jag väntade på Tram utanför Plaza Mar 2. På internet har Tram inga kartor där stationerna är utmärkta, bara vid hållplatserna. Kartan nedan finns alltså vid röda ringen. Vid blå ringen byter man mellan linje 1 eller 3 och linje 2. Svarta ringen visar Vistahermosa, gröna ringen tramstationen där jag gick av, och gula ringen där jag nog borde ha gått av (även om det skulle ha blivit lite längre).

Jag borde förstås ha tagit med mig en riktig karta. Kartan nedan har jag hemma. Det som försvårar att gå efter karta här, är att spanjorerna så sällan skriver ut gatunamnen i korsningarna. När jag hade varit på Vistahermosa (blå ringen) så gick jag enligt de svarta pilarna. (På ett ställe ser ni dubbla pilar, där råkade jag gå en omväg eftersom jag inte såg vägen "rakt fram". Gula ringen visar det stora Carrefour-varuhuset.) Den promenaden blev 4 km, men då var jag bombsäker på att hitta - för så har jag tidigare kört. Buss 23 passerade mig, jag tror att det finns en hållplats ungefär där jag har satt ett rött X. Den bussen skulle jag kanske ha tagit? Fast varifrån går den? Det är väl buss 21 som går från El Campello? Men kanske man kan kliva på (och av) buss 23 nära Plaza Mar 2?

Solen sken, och det var varmt och skönt - så det gick ingen nöd på mig. (Men jag borde ha tagit med mig mer än 1 dl vatten. Jag köpte en förpackning Kumquats och åt några på vägen.) Eftersom jag hade handlat lite, så hade jag en del att bära på, men inget tungt. Jag tog några foton längs vägen jag gick.

Nästan framme vid Plaza Mar 2, så visste jag att jag kunde gå en lugnare gata ett kvarter innanför - så det valde jag förstås.

Jag gick inom mina favoritaffärer på Plaza mar 2 också, utan att köpa något. (Då hade jag redan gått drygt 14'000 steg på hårt underlag, så jag var trött. Dessutom var jag hungrig. Det hade gått 6 timmar sedan frukosten, och några få kumquats mättare inget vidare.)

Men lite handlade jag alltså på Vistahermosa. Jag ville ha ett väldigt litet, och billigt, bord att ha bredvid min solstol på balkongen. Jag hade sett ett litet turkost på Casa shops webbsida. Men det bordet fanns inte i butiken. Däremot hittade jag ett litet billigt ljusblått på Maisons du Monde (som jag inte har sett på deras webbsida). Kanske det är en fjolårs-modell, för de stod bland rea-varorna. (Det fanns bara 2 gula och 2 blå bord kvar. Egentligen hade jag velat ha 1 rosa eller turkost, men jag visste att jag inte kunde lägga mer än max 10 € på ett bord, så de flesta andra föll bort.) Det här blir nog bra! Jag kan lägga ifrån mig en bok, eller ställa en tekopp där.

På Maisons du Monde köpte jag också den lilla söta träfågeln nedan. Den behöver jag förstås inte alls. Men ni ser väl att det är en Lessons sparvpapegoja! Så den kunde jag inte motstå. Fast jag vet inte riktigt var den ska stå ännu. Det här inköpet var ju helt oplanerat...

Jag tog också 2 kataloger (den vanliga + utemöbler). Däremot hade de inte den nya junior-katalogen inne. (Det är i den senare som alla enkelsängar finns. ALLA vuxna spanjorer sover tydligen i dubbelsäng, vare sig de är singlar eller ej.) Jag ska beställa en junior-katalog via webben.

Kumquatsen köpte jag på Alcampo. Jag letade länge efter något vettigt att äta och dricka, men hittade bara sötade produkter - och sådant har jag ju slutat med. Men kumquats är både gott och nyttigt!

På Kiwoko köpte jag 2 leksaker till Lina, och en vattenbehållare. De har förresten inte längre några levande djur i butiken. Det var annars där jag köpte Celeste och den förste Safir en gång.

På Alcampo hittade jag också lampan nedan. Jag har länge letat efter en led-lampa med E27-fäste, som är "svag". Inte ens lampaffären här har svagare än ca 40 watt. Nu hittade jag motsvarande 25 watt. Jag ska ha den i sänglampan, där jag f n har en gammal glödlampa.

När jag kom hem efter att ha varit borta 5½ timme, så var jag rejält törstig - men också hungrig. Jag satte på en kanna te, och plockade fram 2-minuters-brödet som jag bakade till frukosten i morse. (Med 1 hel burk tonfisk i, samt vitlök och kryddor.) Det smakade gott!

Och fast jag var trött i benen, så var jag förstås tvungen att gå ut med hundarna ganska bums. Vi gick en lång runda innan jag åkte till Alicante, men jag gissar att de mest sov när jag var borta. Hur många steg jag har gått i dag vet jag inte, för stegräknaren hade jag bara med på Alicante-turen - som klocka. Den visade drygt 15'000 steg, men jag har ju gått hund-promenader också. Men det är ju bara nyttigt att gå! Vi är gjorda för att röra på oss - inte för att sitta stilla.

Byggföretaget gräver nya fyrkantiga hål - troligen till ytterligare pelare. De jobbar ganska "gammeldags"...

Nu ska jag sätta mig och titta i Maison du Monde-katalogerna. Men inte så länge, för jag är trött och vill i säng i tid i kväll.

Efter frukosten, men innan jag var klar att gå ut med mina små - så la sig Stella i sängen igen. Det gör hon gärna innan jag har hunnit bädda den. Hon vill vila! Men hon får sällan lugn och ro. Nellie hoppar, studsar och slickar på Stella...

För ett tag sedan började Lena ha shorts, så jag tyckte att jag inte skulle vara sämre. (Jag fryser sällan om benen.) Så i morse tog jag på mig mina blå shorts, som är lite längre (och därmed klädsammare). Men de sitter väldigt trångt! (Jag väger ju fortfarande 3 kg mer än kläderna är anpassade till.) Tyvärr blev jag tvungen att byta shorts - efter frukosten! Då spände de blå alltför mycket i midjan. Obekvämt!!! Jag fick ta mina rosa i stället, men de är aningen kortare (och avslöjar därmed mer av mina inte alltför vackra lår). Tja, nu är det som det är. Jag åt frukost utan att räkna kolhydrater, men jag MÅSTE börja igen - annars går jag inte ner. I morgon?

På morgonpromenaden hade jag sandaler, shorts - och jacka... Visst har palmen nedan en rolig stam! Smal nertill och bred upptill.

I dag säljer Westwing bl a utemöbler och krukor. Krukan nedan är söt! (Fast varken praktisk eller billig.)

I går, när jag var i djuraffären Kiwoko, så passade jag på att titta på fågelburar. De hade bl a en Ferplast Rekord 4 hemma. Den här, som på Kiwoko bara kostade 39,95 €:

Jag såg att den bur-modellen har perfekt storlek för Mio. Den är bara 1 dm kortare än min stora bur. Den skulle ge honom utrymme att flyga lite. MEN! Jag kan ju inte få plats med ytterligare en stor bur någonstans. Det är omöjligt! Det känns orättvist mot Mio, men jag måste köpa en mindre bur åt honom. Jag fick ett mail i går från djur-webbshopen Miscota, med en rabattkupong som ger mig 15% rabatt (vid köp över 39 € före den 18/3). De säljer bl a den något mindre buren, som jag tycker verkar vara vettigast. Borde jag slå till? Jag känner mig så villrådig! Jag VILL ge Mio en stor bur, men kan inte...

Så länge jag inte har hittat en hane till Lina, så är läget inte akut. Men samma dag som jag hittar hanen - måste Lina och hennes partner få tillgång till hela buren. (Det skulle underlätta, för på liten yta kan Lina tycka att hanen inkräktar - och försöka köra iväg honom.) Det är alltid bättre att vara förberedd i god tid...

Vi gick ner på El Paseo i dag, fast det är lördag. Solen sken, himlen var blå, och dessutom var det varmt och skönt (22°)!

Det enda smolket i bägaren - är den där dumma fläcken på kamera-linsen. (Hemma igen så har jag putsat linsen energisk med en bomullspinne, men jag ser att fläcken sitter kvar...) I dag blev ovanligt många foton förstörda. Jag visar dem ändå, för jag kan ju inte beskära bort hela motivet. Om jag nu vill visa hur många små segeljollar som var ute på havet samtidigt, så skulle det inte bli detsamma - om jag kapade fotot så att hälften av båtarna inte kom med.

Just när hundarna och jag satt på muren nära hamninloppet (så de fick vila en stund), så drogs jollarna gruppvis in av motorbåtar som hade dem på släp.

Snart får jag börja ta med vatten till hundarna, om vi går lite längre. Och kanske till mig själv också?

Kan ni se att vattnet är alldeles klart? Det ser väldigt bad-vänligt ut! Fast det är bara 17° i havet, så jag tänker inte bada på några månader ännu. Däremot har UV-index stigit till 5, så sola skulle t o m jag kunna göra.

Byggjobbarna jobbade några timmar i förmiddags, men nu har de tagit helg-ledigt. På måndag kommer vår gata att vara avstängd, för de ska sätta upp någon slags bygg-kran. (Tror jag, om jag nu har förstått texten på skyltarna rätt.)

Mio badar i sitt badkar, men Lina badar inte i sitt (som står på burbotten). Hon envisas med att försöka bada i vatten-automaten som hon ska dricka ur. Hon tar vatten i näbben och försöker duscha sig själv.

När hon spänner ut vingarna så ser man så vackert klar-blå hon är under dem. Hos honor syns det blå bara när de lyfter på vingarna. Hos hanar, som har bredare blå fält, syns det ändå.

Jag har förberett för att få plats med en bur till inne - ifall jag köper en snart. (Jag måste bestämma mig för vilken bur jag ska köpa. Därefter är det bara att slå till, när jag hittar den buren till ett förmånligt pris.) Jag flyttade bort vasen som stod ovanpå den höga Kallax-hyllan, och då fick flera av de små växterna plats där. De som inte fick plats står nu tillfälligt i rullvagnen på balkongen.

När det är varmt ute så skjuter jag 2 av skjutdörrarna åt sidan. Då syns det hur smutsiga fönsterrutorna är - för min utsikt blir mycket klarare och tydligare... Jag bör förstås putsa mina fönster endera dagen. Rena glasrutor är mycket trevligare att titta på (och genom). Fast det kan väl aldrig vara hälsosamt att vara alltför huslig på en och samma dag? I dag har jag redan dammsugit och våt-moppat golvet. Och i morgon planerar jag att tvätta lakan och handdukar...

Nu, 18:15, försvann solen från min balkong - så jag lyfte in fåglarna. Ni kan se att jag inte har plats till större bur än vad Mio har nu - fast jag så gärna skulle vilja ge honom en STOR! Det är så det är här i livet - man kan aldrig få allt man önskar sig. Men för det mesta kan vi känna oss ganska nöjda ändå!

I dag är det alldeles underbart väder! Min termometer (som garanterat sitter i skuggan hela dygnet) visar 26°! Jag njuter förstås av värmen! (Och tvätten torkade på mindre än 2 timmar.) Tyvärr väntar vi lägre temperaturer fr o m i morgon, dessutom under flera dagar framöver. Då blir det kanske bara 7° på natten, och bara 17° på dagen. Bakslag är aldrig kul - men vi är ju bara i mitten av mars ännu.

Söndag + härligt väder = proppfullt på El Paseo. Hundarna och jag gick Avenida Alcoy rakt ner (förbi Lidl) till El Paseo, och där svängde vi direkt till höger/söderut. Där var det också mycket folk - men inte proppfullt.

Kamerafläcken gick inte bort, fast jag putsade linsen energiskt i går. Den har tvärtom blivit mörkare på sistone. Trist! Jag skär bort den om jag kan, men för det mesta får vi dras med den. Jag skulle gärna köpa en ny kamera, men även en enkel kompaktkamera kostar över 100 €. Alltså måste jag vänta. (Åtminstone tills jag har deklarerat här i Spanien, och ser om det är ett rimligt belopp - eller ett hutlöst, som jag ska betala. Därefter vet jag, om det kan bli en kamera till sommaren, eller först nästa år.)

Det börjar bli dags för mig att promenera barfota på stranden. (Då måste hundarna förstås vara hemma.) Men kanske jag inte väljer en söndag. Jag ser på mina fötter, att solen har börjat ta. Det syns svaga märken efter sandal-remmarna. Jag skulle gärna vilja få lite färg på armar och ben också. Och som ni vet så promenerar jag hellre i solen, än ligger stilla på stranden. (Erik mailade nyss, och berättade att han har varit på stranden i dag - och badat 2 gånger.)

Jag vägde in mig i morse: 50,9 kg (jag hade alltså inte gått upp som jag befarade) - och nu har jag återigen börjat räkna kolhydrater. Hittills i dag är jag bara uppe i 5,5 gram, men så har jag bara hunnit med 2 måltider. En till blir det i alla fall. Av er som läser min blogg, vet jag att 4 också håller igen på kolhydraterna. Om ni är fler vet jag inte, för de allra flesta av er skriver aldrig till mig. (Det får ni gärna göra! Adressen står på "kontakta-mig-sidan".)

Bilden nedan är från "dagens Westwing" där de i dag säljer möbler för "sommar-hus" och uteplatser. Jag tycker mycket om den ljus turkosa färgen på stolarna. Ända sedan jag var barn har jag älskat turkost! (Och blått.) Åtminstone sedan 10-årsåldern. Det var först då som jag aktivt försökte påverka färgvalet själv. Jag gick mest klädd i ärvda kläder, och då får man ta den färg man får. Mamma sydde också många kläder till oss - alla av stuvbitar som hon hade fått. Hon var jätteduktigt på att sy, men vi kunde varken välja material eller färg. Vi hade nästan alltid ont om pengar - och då försvinner det mesta av valfriheten.

Som barn tyckte jag bara om de ljusaste nyanserna, men nu tycker jag även om de mörkare som drar åt petrol. (Jag tycker även om mintgrönt - som mitt balkongbord!) Som barn önskade jag länge en turkos cykel, men fick en begagnad röd. Nu önskar jag mig en turkos minicykel, eller möjligen en pastellrosa eller ljusblå... Gärna en sådan här (oväxlad men rejäl), från Biciclasica:

Sådana här dagar är jag så glad för min balkong! Jag tycker om alla mina blommor, och den rosa-mintgröna-turkosa färgskalan jag har på balkongen. Ännu finare blir det säkert (i mitt tycke), när jag har målat de grå skåpsluckorna mintgröna också. Men det jag vill måla allra först, det är den lilla pallen som jag ska ha i hallen. (Och därefter lådorna på lilla hall-byrån.) Jag borde stå på balkongen när jag målar, så jag slipper färglukt inne. Men det får inte blåsa den dagen jag målar. Kanske jag målar inomhus, och sätter fåglarna på balkongen under tiden. Det är väl de som är känsligast för färglukt.

I dag kom jag plötsligt på, att jag har blomster-frön i kylskåpet. (Det var när Erik pratade om att han skulle så.) Nu har jag plockat fram och tittat igenom vad jag har. Jag la ca 20 luktärts-frön i blöt, sparade några (+ lite citrongräs-frön), och resten ska Erik få. (Han har en stor terrass.) I kylskåp håller fröna 1-2 säsonger längre, men grobarheten avtar förstås. Jag borde ha sått luktärter för en månad sedan , men jag har glömt bort det. Nu får det bli vad det blir i år. Egentligen har jag inte plats till några alls - men de luktar ju så gott!

Jag har suttit i min solstol på balkongen och läst, med 2 små hundar i knäet. Solen sken och det var mysigt i största allmänhet. Boken jag har börjat läsa är den nedan. Dr Mosley skrev den 2017, men ämnet är högaktuellt. Jag har inte hunnit så långt. Jag la boken åt sidan emellanåt (på nya lilla bordet!), och ägnade mig åt att klappa Stella och Nellie. Men redan har jag lärt mig en del nytt. Dr Mosley skriver lättläst, trots att texten är fakta-späckad (och allt är väl underbyggt). Den här, precis som hans tidigare böcker, är väl värd att läsa.

Vi vet väl alla att man förr trodde att vi inte hade någon nytta av blindtarmens bihang, men att man på senare år har förstått att bihanget fyller en funktion. Men vilken funktion det är, det visste jag inte - men har lärt mig nu (se det som står inom den röda ramen nedan). Tyvärr fick jag själv opererat bort mitt bihang när jag var ca 18 (och Linda fick sitt bortopererat när hon var ca 15). Jag skulle gärna ha haft mitt bihang kvar, men vid blindtarms-inflammation (brusten i både mitt och Lindas fall) - så måste man opereras, annars dör man.

Mamma berättade för många år sedan, om en händelse från hennes ungdom som hon aldrig kunnat glömma. En ung kvinna dog av blindtarms-inflammation. (Jag tror att man kunde operera sådant även på den tiden, men kanske fick hon inte vård i tid.) Det dubbelt sorgliga var, att kvinnan strax skulle ha gift sig. Hon begravdes i den nyinköpta brud-klänningen...

Nu grubblar jag förstås på VARFÖR vissa personer får blindtarms-inflammation. Genetiska anlag? Har vi ätit fel kost? (För lite fibrer? För lite grönsaker?) Vad kan det annars bero på? Jag tror inte på slumpen i det här fallet...

Nu ska jag fortsätta att läsa någon timme, men eftersom solen har gått ner så kommer jag att sitta inomhus. Det är fortfarande varmt ute (24,3° enl min termometer) - fast klockan är 19:30. Min första "räkna-kolhydrat-dag" den här omgången, resulterade i 14,2 gram. Så nu är jag igång igen!

Jag gissade rätt, att ordet grua i det här sammanhanget betyder byggkran. Och nu ser jag att de använder en mobil kran, för att bygga upp en fast.

Den armerade "fyrkanten" blir ingen pelare - det är där man nu fäster byggkranen (som byggs ihop på höjden, del för del).

Enda fördelen med att kranen kommer på plats (för oss som bor här i Los Olivos), är att vi får bekräftat att de kommer att fortsätta bygga i rask takt. Bättre det, än att det drar ut på bygget. Ju förr det blir klart - desto bättre för oss.

I dag känns det ruggigt ute. Himlen är grå, det är bara 15°, och så blåser det. Jag satte på hundarna lite varmare selar i dag, och själv har jag långbyxor och jacka. På håll ser jag att det går höga vågor nära stranden. Kanske vi går ner på El Paseo nästa promenad?

För mig som alltid har haft problem med vikten (och näst intill har världsrekord i jojo-bantning), så är det intressant att läsa om hur mycket tarmfloran betyder för vikten. Smala och tjocka människor har olika tarmfloror. Men det finns hopp! Man kan ändra/ förbättra sin egen.

Flera sidor i boken handlar om den svåra konsten att hålla vikten, efter att man har gått ner i vikt. Kroppen strävar efter att återfå sin gamla "set-point", sin gamla (höga) vikt. Jag trodde att detta tillstånd skulle vara resten av livet. Men boken ger mig hopp! Den berättar om studier på människor, där dessa först har minskat i vikt, och sedan fått hjälp och goda råd för att hålla vikten. Det visade sig då att efter 1 år - så har kroppen ställt om till den nya vikten. Alltså - om man härdar ut och kämpar, för att hålla vikten - och lyckas hålla den 1 år, då behöver man inte längre kämpa. Då kan man ägna sig åt att äta nyttig mat (med enstaka små undantag), utan att behöva tänka på vare sig kalorier, kolhydrater eller fetthalt.

Nu ska jag "bara" gå ner de sista 3 kilona, och sedan "bara" hålla vikten 1 år - så kan jag äntligen koppla av sedan. Jag vill aldrig mer behöva banta! Men självklart förstår jag, att jag måste leva sunt! Jag måste hela tiden välja nyttig mat, och avstå från skräpmat. Det sägs att om man äter nyttigt till 80%, så kan man äta lite mindre nyttigt de resterande 20% - och hålla sig frisk och lagom smal ändå. Jag tror att jag kommer att klara det!

I dag efter gympan, så bjöd en av kvinnorna på små bakverk som såg ut som ett mellanting mellan kaka och kanelsnurra. De skulle vara typiska för den här regionen. De luktade gott, och visst hade det varit spännande att prova! Men jag tackade nej, för jag avhåller mig ju från socker i alla former. Kvinnan hade bakat en plåt åt Pepe, gympa-ledaren (för att han skulle ha något gott i morgon när det är farsdag), och en plåt till oss andra.

I dag frågade jag förresten den äldsta deltagaren, hur gammal hon är. Hon är 82 år! Det är tufft att vara med på gympa i den åldern. Hon klarar inte allt, men Pepe är superbra på att anpassa övningarna för alla. I dag skulle vi ha foten på 5:e ribban nerifrån på ribbstolen, när vi gjorde en övning. Den äldre kvinnan fick ha foten på 2:a ribban. Pepe påpekade att det viktiga är att man gör övningarna. Orkar man inte 10 repetitioner så kan man göra 2. Klarar man inte att böja sig ända ner/ eller sträcka ut helt - då gör man så långt man kan.

Själv klarar jag nästan allt utan större problem. Det enda som jag inte klarar alls, är att ligga på rygg med raka ben - och sega mig upp i sittande ställning enbart med hjälp av magmusklerna. Jag måste ta hjälp av händer eller ben. Men en av kvinnorna kan perfekt! Hon visade oss andra, medan vi beundrade hennes fantastiska magmuskler. Det är fler än jag som inte kan, men jag VILL kunna! Jag måste kanske träna magmusklerna extra hemma?

Det dumma är, att efter att jag har blivit opererad (för framfallet) på onsdag nästa vecka, så kommer jag inte att få träna alls på några veckor...

Kopplet nedan är varken vackert eller praktiskt. Det är ju ovanligt, och roligt - men jag skulle aldrig vilja ha ett sådant. Kanske inte hundar gillar det heller? I alla fall ville ingen hund ställa upp som fotomodell, när de tog fotot nedan...

I dag borde jag sätta de luktärts-frön som jag blötlade i går. Jag har ingen lust att vara ute på balkongen när det är trist väder, men jag blir väl tvungen. (I morgon ska vädret bli ännu sämre, så det är ingen mening med att skjuta på det.) Kanske jag sätter fröna (för tätt) i en liten balkonglåda så länge. Och så kan jag plantera om dem som gror, i större krukor senare.

Det var kallt om fingrarna, men nu har jag petat ner 20 luktärts-frön (av 5 olika sorter) i den lilla balkong-lådan nedan. Jag har för mig att man bör sätta dem på 20 centimeters avstånd, och här blev ca 4 cm. Men eftersom fröna är från förra året, så gror kanske inte alla. De som gror måste jag plantera om i större och djupare krukor, när de blivit 10-15 cm höga. Vi får väl se vad det blir av det hela?

Klockan 16:30 var kranen färdigmonterad, och den stora kranbilen körde härifrån.

Klockan 17 tittade solen plötsligt fram. Himlen blev klarblå åt norr, men var fortfarande grå söderut. Hundarna och jag fick bråttom ner till havet. Jag visste ju inte om det skulle mulna på igen. (Fast nu 18:30 skiner fortfarande solen, så vi hade inte behövt rusa.)

För var gång jag tar foton, så blir jag mer och mer ledsen över kamera-fläcken... Tittar man på dagens banksaldo, så är jag väldigt "rik". Jag har nästan 2000 € där! Pensionen, 1078 €, (1 € mer än förra månaden - kursen varierar ju) kom in i dag, jag har det mesta av det SUMA ska ha i plusvalía-skatt stående på kontot, och lägenhets-lånet dras inte förrän sista bankdagen i månaden. Men om ett par veckor så kommer saldot att närma sig noll. Så några pengar till en ny kamera har jag inte. Men jag passar förstås på att glädja mig åt att jag är "rik" just i dag!

Nu kan man se ända nere från C/ San Bartolomé, att det är husbygge på gång intill Los Olivos.

Nu är vår gata öppen igen. (Det var en del bilar som körde mot enkelriktat innan i dag, de hade inget val om de skulle kunna ta sig vidare.) Ser ni så blå himlen plötsligt blev! Jag märker stor skillnad på mitt humör, beroende på om himlen är grå eller blå. Nu i kväll känner jag mig gladare!

Nu ska jag läsa mer om vikten av att ha en bra tarmflora. Fast jag har lagt fram mina spansk-böcker också. Jag bör göra läxan senast i morgon!

Här är så tyst och lugnt i dag, men så är det ju helg. Jag uppskattar tystanden! Däremot ska vi nog undvika El Paseo i dag, hundarna och jag. Jag gissar att där kommer att vara massor med folk, inte minst på restaurangerna.

Vädert blev bättre än förväntat! Visserligen är det mycket kallare än för några dagar sedan, men solen tittar fram mellan molnen. Balkongen klockan 11:15 (snett foto, men jag orkar inte rätta till det):

Vi har gått morgonrundan, och ätit frukost. Jag har nu även lagt fram penna och glasögon bredvid spanskböckerna - så jag kan börja fylla i övningsboken. Jag ska börja med läxan nu, så får vi se hur långt jag hinner innan jag vill gå ut med hundarna. Solsken lockar mig alltid till utomhusvistelse.

Jag har bara hunnit ⅓ av läxan, men ska snart fortsätta. Jag har ju dubbla läxor (lätta som hör till den lägre nivån, och svårare som hör till den högre nivån).

Just när jag gick ut med hundarna så försvann solen bakom molnen. Där höll den sig ca 90% av tiden vi var ute. Vi gick ner till södra änden av El Paseo, och där var det inte mycket folk. Däremot såg det proppfullt ut på de restauranger som jag såg. Sedan gick vi hemåt och gick häromkring. (Det blåste kallt vid havet, men jag har behov av att se det var dag.)

Just nu skiner solen på balkongen igen, och havet är blått! Men vädret är för "fram-och-tillbaka" för att jag ska vilja ställa ut fågelburen. De ska inte behöva frysa, mina små fågel-vänner.

För att roa mina små, så stoppade jag in deras kvällsmat i aktivitetsmattan. Det är spännande det, att själv få nosa upp sin mat (vanligt torrfoder). Stella är skickligast, så hon får alltid lite mer. (Jag får kompensera Nellie i smyg.) Det är bra att ha en sådan här matta att ta till. Omväxling förnöjer... Och att nosa är superkul för hundar!

Jag är klar med spansk-läxan nu, men sitter fortfarande och skumläser i boken. Jag tittar igenom de kapitel som vår lärarinna hade gått igenom - innan jag började. Jag har lärt mig lite nytt, i alla fall passivt.

Men jag ska snart stoppa något i magen själv, och därefter övergår jag till boken om tarmfloran.

Trots att jag läste ganska länge i spansk-boken, så har jag redan (klockan är bara 18:45) läst ut boken Förbättra din tarmflora. Fast jag redan har läst flera böcker i ämnet, så lärde jag mig en hel del nytt. Jag rekommenderar boken! Bl a för att Michael Mosley inte är så fanatisk (som t ex Stig Bengmark). Alltså är det lättare att följa Mosleys råd - de fungerar i praktiken, i vårt moderna samhälle! I boken finns också flera bra recept på "tarmflora-vänlig" mat.

Kanske jag borde börja på en skönlitterär bok? Jag har också många DVD-filmer som jag har köpt, men ännu inte sett. Jag vill gärna se dem! Men det tar emot lite att se en lång film (kanske 1½ - 2 timmar) stående framför datorn. Längre fram skulle jag vilja ha en TV (som jag kan koppla en DVD-spelare till, jag har en extern) eller en stor separat bildskärm till datorn (om det blir billigare). Jag får max plats med en 32", men det är väldigt stort för mig som aldrig har haft större TV än 14" (och inte större dator än 16"). Så 21-24" vore helt OK. (En liten TV kostar 100 - 170 €, beroende på storlek, märke och antal finesser. Helst vill jag ha en vit.)

Jag skulle vilja ha plats för TV:n (skärmen) i en bokhylla, som jag kan se från läsfåtöljen, men jag kan ju ställa TV:n (skärmen) på matbordet också - när jag ser på film. Fast den måste förstås ha en permanent plats att stå på. Jag skulle knappast se film mer än 1 gång i veckan.

Men allting kostar pengar! Och dem har jag konstant ont om. Annars är önskelistan lång, allt från att renovera köket till att köpa minicykel, TV och fler böcker... Men det är säkert bra att ha saker kvar att önska! Jag tror att livet skulle bli trist, om man verkligen kunde få allt man önskar sig. Man måste ha drömmar - för att kunna leva fullt ut! Jag känner att jag trivs med livet, och att jag har det bra. Det räcker långt.

Innan jag valde bok, så satte jag fram mina trä-fåglar. De stod i den överfulla nedre halvan, av det vitrinskåp där jag ännu bara har ordning i övre halvan. Jag ska känna efter några dagar, om jag trivs med att ha dem just här. Jag har många prydnadssaker som jag gillar, men få ytor att ställa dem på. Jag vill lägga en träskiva ovanpå på Kallax-hyllan. Jag tror att jag har en i förrådet, som bara behöver sågas till på längden (så den blir grundare). Det får bli ett kommande projekt.

Sedan valde jag boken nedan. Det är en av de böcker som jag fick av Maud, när hon flyttade till Senegal. Jag har ännu inte läst många sidor, men kan konstatera att boken är skriven med mycket humor. T o m förordet är roligt!

Det är en timme till läggdags, så jag hinner nog läsa några kapitel. I morgon bitti har jag tid hos min läkare. Det ska bli intressant att höra vad hon säger, om mitt nuvarande hälsotillstånd. (Hoppas att mina värden är bättre! Helst vill jag vara kärnfrisk!)

I dag är det vårdagjämningen! Härligt! Nu går vi mot ljusare tider på norra halvklotet. Fast här är vädret lite gråtrist i dag.

Eftersom jag hade en morgontid hos doktorn, så behövde jag bara vänta en halvtimme. Det visade sig att jag faktiskt har sänkt mitt kolesterolvärde, det totala och det onda (LDL), däremot hade jag höjt mitt goda kolesterolvärde (HDL). Det var ju bra. Men jag måste sänka mitt LDL lite till innan läkaren blir nöjd. Det kan jag! Det får ta några månader till bara. Alla andra värden var perfekta.

Allt kolesterol är inte dåligt för kroppen, i själva verket kan alltför låga kolesterolvärden öka risken för hjärt-kärlsjukdom.

Det är viktigt att förstå skillnaden på de olika typerna av kolesterol, eftersom det ”dåliga” LDL-kolesterolet är en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom medan HDL-kolesterol spelar en annan roll för kroppen.

LDL-kolesterol (det onda kolesterolet)

När man talar om förhöjda kolesterolnivåer, är det i själva verket LDL-kolesterol som är det skadliga kolesterolet. LDL-kolesterol kan vara skadligt för kroppen eftersom det fastnar på väggarna i artären och skapar beläggningar i väggarna. Detta kan orsaka blockeringar vilket i sin tur kan leda till hjärtsjukdomar så som hjärtinfarkt eller stroke.

HDL-kolesterol (det goda kolesterolet)

HDL-kolesterol anses bra eftersom det transporterar tillbaka LDL-kolesterolet till levern. Levern kan ses som centralstationen för kolesterol i kroppen. Där används överblivet kolesterol till att producera gallsyra som sedan transporteras till tarmen för att smälta maten.

Jag fick äntligen svar på allergitesterna, som togs för länge sedan. (Jag blir täppt i näsan när jag ligger i sängen och oroade mig särskilt för sängkvalster-allergi.) Men det har jag inte, inte heller hund-allergi (som jag för säkerhets skull testades för). Men eftersom problemet kvarstår skrev min läkare en remiss till sjukhuset i Alicante, för en mer komplett allergi-utredning. (Jag har märkt att jag är mycket känsligare för starka parfymer nu, än tidigare. Jag använder bara parfymfritt tvätt- och diskmedel.)

Läkaren tittade också på mitt vänstra ben - som fortfarande blir svullet varje dag, mest mot kvällen. Hon bekräftade, det som jag har misstänkt, att det har med det stora åderbråcket som jag har på det benet att göra. Man kan operera bort åderbråck, men den spanska sjukvården betalar bara om det blir värre - och jag har inte råd att bekosta en privat operation. Så jag får väl dras med min fula svullnad... Läkaren skrev ut ett par stöd-strumpbyxor, men dem kan jag förstås bara använda när det är kallare. (Och inte alls om jag vill sola benen...)

Jag fick också utskrivet den spanska motsvarigheten till Levaxin, den enda medicin jag tar. För att vara i min ålder, så känner jag mig i god form. Att gå till läkare är gratis här i Spanien, och för medicinen betalar man bara 10% av kostnaden (2 förpackningar "Levaxin", samt 1 par strumpbyxor, kostar mig totalt 2,59 €). Sjukvården är billigare här! Dessutom är den bra!

Jag skrev i går lite om vad som står på min önskelista. Jag glömde det som står allra högst upp: En ny säng/sängstomme! Dels behöver jag gavlar och kanter, som kan hindra mina hundar från att trilla ner - men faktum är att jag troligen behöver en helt ny säng (= nya madrasser) också. Jag får nämligen ont i kroppen nästan var natt, och känner mig då stel när jag går upp. Det onda brukar gå över efter någon timme, men är säkert inte bra på sikt.

En säng (typ resårsäng, som jag har) bör bytas var 10:e - 15:e år, och en bäddmadrass var 5:e år. Min säng (som vare ett felköp från början, eftersom den är zonindelad - vilket inte passar mig) är nu 12 år, och bäddmadrassen är 13 år... En ny sängstomme kostar ca 200 - 600 €, men så tillkommer madrass + bäddmadrass. Eftersom min bäddmadrass är av hög kvalité (Tempur) så kanske det hjälper att byta ut resårsängen mot en madrass på ribbotten (och behålla bäddmadrassen så länge). Nåja, längre fram får jag säkert råd!

Jag vägde mig i morse. Jag väger nu 50,3 kg, och har alltså bara 2,3 kg kvar till målet. Det går åt rätt håll! Jag har ätit i snitt 11,3 gram kolhydrater per dygn sedan jag började räkna igen. Att räkna är klart effektivast för mig. Dessutom har jag fastat i snitt 16 timmar och 25 minuter per dygn. (Tja, ni vet att jag är glad för siffror, och tycker att det är roligt att räkna. Just med timmar och minuter är det ju lite klurigare, eftersom man inte ska växla till 10, utan 6, när man lägger ihop. Men gör man det, så är det lätt som en plätt. Fast miniräknaren klarar det inte...)

När solen sken en stund i eftermiddags, så fick hundarna vara på balkongen. Nellie låg så sött i solstolen, men for upp så snart hon såg mig och kameran. Så det där fotot jag ville ta - det fick jag inte. Hon är ju sällan stilla, mitt lilla busfrö.

(Jag har ställt de rosa stols-dynorna i solstolen eftersom det är viss risk för regn.)

Jag kan se på fotot nedan, att Stella har ont i ryggen. Stackars liten! I morse åt hon ingen frukost, så jag fick inte i henne morgon-medicinen förrän vid lunchdags.

Det var trevligt på kvällens spansk-lektioner, men just i kväll var det en hel del grammatik - så pass mycket att det gick runt i huvudet på mig. Alltför många former på en gång. Jag får väl läsa på. De andra i gruppen har haft fler lektioner, jag började ju mitt i terminen. Men gruppen är trevlig, och lärarinnan bra. Jag tror att jag kommer att lära mig en hel del nytt! Men om det ska fastna, så måste jag plugga hemma också. Jag gillar inte hemläxor, men är glad att jag började på kursen. Jag behöver lära mig att tala så folk förstår allt jag menar. Men framförallt behöver jag lära mig att förstå det mesta av det som spanjorerna säger! Suck. Det är inte lätt att lära ett nytt språk i min ålder. Men det går! (Sakta...)

Först tar jag det tråkiga. De ringde klockan 14 i dag från sjukhuset i San Juan, och sa att min operation är framskjuten 1 vecka. Den gynekologen som jag har träffat kan inte operera den 27:e, så operationen blir onsdagen den 3 april. Och jag som har förberett mig så!

Jag har bokat in Ana som hundvakt den 27-28:e. Jag har nyss mailat henne och frågat om hon kan den 3-4:e. Det är ju inte säkert. Jag har berättat för min spansk-lärarinna att jag ska opereras den 27:e. Nu är kursen inställd den dagen, eftersom hon är i Tyskland då. Men jag kan inte nå henne för att berätta att jag inte kan komma gången efter. På Gymnasio Canto har jag ordnat så att jag bara betalade för 2 gånger, efter att månads-avgiften gick ut. Nu kan jag ju gå 2 gånger till! (Däremot får jag säkert inte gympa 3-4 veckor efter operationen.)

Hundarna och jag träffade Inka på El Paseo i dag, och hon sa att om inte Ana kan - då kan hon passa hundarna de 2 dagarna. Det är ju skönt att ha henne som reserv! För jag kan självklart inte lämna mina små ensamma hemma! Det går ju inte!

En annan sak som inte heller är så kul, är att jag saknar en massa pengar. (Nåja en lotterivinst på 20'000 € skulle göra mig skuldfri, och sedan skulle jag klara mig bra.)

Men hur är det nu, det där med vinstchanserna? Är det inte ca 1 chans på 2'000'000 att vinna mer än 1000 €, och 1 på någon miljard att vinna en högvinst? På ett ungefär. Jag räknade ut en gång, hur det var på svenska Lotto. Där var det 1 chans på 800'000 att vinna en vinst på 1000:- eller högre. Inte mycket att hoppas på alltså. Men jag tar ändå en 2-euros-lott ungefär varannan vecka. Jag har vunnit 3 € en gång, och 7,50 € en annan!

Jo, det går med förlust - förstås.

Att jag tänker på min avsaknad av pengar just i dag, beror på att Westwing säljer exakt den minicykeln som jag helst vill ha! (Det är 2:a gången de säljer Biciclasica-cyklar. Det var hos dem jag först fick syn på den här.) De hade för en stund sedan 3 på lager. Kanske den här cykeln inte ska säljas mer i turkost, för på fabrikens webbsida finns ingen turkos minicykel alls (och det står att den rosa är slut). Cykeln finns i grönt och svart - men det vill jag inte ha. Fabriken tar 325 €! Det är ingen billig cykel det här, men den håller hög kvalité! Carrefour säljer hopfällbara minicyklar för strax över 100 €, men de ser så klena ut. Den här har dessutom en bekväm och sittriktig sadel (samt lyse och pakethållare, som oftast saknas på billigare varianter).

Och stora cyklar, den nedan är 28", i flera olika färger - bl a turkos. Men på en 28" så räcker jag inte ner till pedalerna, så en sådan kan jag inte ha.

På Biciclasicas webbsida, säljer de en annan rolig hopfällbar minicykel. (Bl a i turkos.) Den är superlätt att fälla ihop, och blir då betydligt mindre än cykeln jag helst vill ha. Men den har bara 10" hjul fram, och 12" bak - så den är nog jobbig att cykla längre sträckor på (trots att den har 3 växlar). Dessutom är den ännu dyrare!

Nej, det är klart att det inte blir en sådan här cykel åt mig. Men jag fick just den goda idén, att om jag lyckas hitta en begagnad av någorlunda bra kvalité - då kan jag ju måla den turkos! Då får jag en turkos cykel, precis som jag vill ha. Men det får förstås bli längre fram, det också.

Westwing säljer också "ute-porslin" i dag, alltså plast-glas och melamin-tallrikar mm. Jag tycker att det här sortimentet (från Marine Business) är ovanligt snyggt för att vara i plast! Särskilt delarna i turkost förstås...

Nu säljs allting i 6-pack (eller större set), och så många behöver jag inte. Annars skulle jag kunna tänka mig 2 glas och 2 tallrikar. Jag har ju bara plats för 2 på balkongen, och får knappast fler än 2 barn på besök åt gången. Kanske lika bra att tallrikarna nedan bara säljs i 6-pack, annars hade jag kanske blivit frestad att köpa 2... Nedan får ni se några olika exempel. Det finns mycket mer!

Jag tog några foton på de vackra vågorna, under vår El Paseo-promenad. Men dem får ni se lite senare i dag. (F ö har jag träningsvärk i magmusklerna, men det hör ju till när man tränar...)

Här kommer de utlovade fotona, som talar för sig själva. Färgerna var SÅ vackra. Men dumma, dumma kamera-fläck!

Böckerna som jag hade beställt kom i dag. Den 5:e boken är inte med på fotot, för den var en present till Erik som fyllde år i går. Dessa är till mig:

När jag är klar med Djävulen bär Prada, så ska jag börja läsa de två översta.

Även i morse försökte Stella få en lugn stund i sängen. Men det gick inget vidare...

Själv har jag satt på mig mina kompressions-strumpbyxor som doktorn skrev ut. (Jag fick förresten både strumpbyxor och medicin gratis. Det har nog blivit gratis för pensionärer nu igen. Bra!) Det tog inte mer än 20 minuter att få på strumpbyxorna, varav 15 minuter för att få dem över hälen. (Jag överdriver bara lite.) De sitter fruktansvärt obekvämt, och det är inte kompressionen som sådan - utan modellen. Om jag inte drar upp midjan 1 dm över naveln, så hänger de i grenen. (På fotot nedan är jag fortfarande våt i håret efter morgon-duschen.)

På närbilds-fotot nedan ser ni hur oerhört sexigt de veckar sig (och skär in i huden) vid alla kroppens "böjar", även vid knän och knäveck alltså. Tja, de kommer aldrig att bli mitt favoritplagg, de här strumpbyxorna. Men jag ska försöka stå ut med att ha dem hela dagen i dag - så jag kan se framåt läggdags, om de har gjort mer nytta än mina betydligt bekvämare kompressions-knästrumpor i bomull. Sedan skulle jag förstås heller åtgärda problemet med mitt svullna vänsterben, än att bara försöka dölja symtomen.

Jag tycker att de arbetar ganska gammeldags, med få maskiner. Det är ju inte en liten enfamiljs-villa de bygger, utan ett flerfamiljs-hus. Men det är klart att fler människor kan få arbete, när man jobbar mindre effektivt. Allt har för- och nackdelar.

Westwing säljer många bra saker - till bra priser. I dag säljer de en sådan madrass som jag troligen skulle behöva (för att lägga på en ribbotten i sängstommen jag ännu inte har). Detta är en utförsäljning, det ser jag på den snabba leveransen (2-5 dagar). Normalt tar det 2-5 veckor att få en vara. De affärspriser de anger brukar stämma. Så ni ser hur billig madrassen nedan är (fast den är dyr).

De säljer en tjockare variant också, men den verkar vara överdrivet tjock. Man ska ju ha en tunnare bäddmadrass ovanpå också.

De säljer säkert slut på madrasserna de har i lager. Jag har ändå inga pengar nu. Sedan borde jag förstås köpa en sängstomme först. Om jag köper en från Ikea eller från tyska Car-möbel, så är bäddmåttet 90 x 200. Men om jag köper från en spansk eller fransk firma, då är bäddmåttet 90 x 190 (vilket förstås räcker utmärkt till mig). Men madrassen måste ju passa! (De ovan säljs i många olika mått, både för enkel- och dubbelsängar.)

En sådan här sängstomme från Maisons du Monde (med bäddmått 90 x 190) vore kanske inte så dum? (En kortare säng tar ju mindre plats.)

Fast det är sängen nedan från Car-möbel (med bäddmått 90 x 200) , som är den säng som jag allra helst vill ha. Jag har skrivit till Car-möbel, och frågat vad frakten till Spanien skulle bli - men de har inte svarat. (De skickar till Spanien, men bara fraktpriset inom Tyskland står.)

På Ikea har de bara ett enda alternativ (som tyvärr saknar "höga långsidor"), men Ikea är billigast och tryggast:

Den 31:a januari 2022, då kommer jag att ha betalat klart mitt lägenhets-lån. Därefter kommer jag att få råd att köpa både säng och cykel, fast inte båda på en gång förstås.

Nu ska jag ut med hundarna! Solen skiner, himlen är bara lätt molnig, och det är 19°. Helt OK väder!

På förra promenaden sken solen, men precis när vi skulle gå ner till El Paseo (kl 17) - då gick solen i moln. Men det var inte oävet ändå.

Nu ska jag ta rätt på det som jag har tvättat i dag, och sedan ska jag slå mig ner i läs-fåtöljen - med bok och hundar. Vi ska ha mys-kväll!

Jag läste ut boken i går. (Mycket om mode, men ännu mer humor.) Hundarna tyckte att det var så trevligt, att få ligga i mitt knä ett par timmar i rad. Innan jag satte mig i läs-fåtöljen, så tog jag av de förskräckliga strumpbyxorna. Jag stod inte ut längre. De skar in vid vristerna. Ni ser de röda märkena på vänstra fotot nedan - även på den högra vristen som inte svullnar. Men visst hade strumpbyxorna gjort nytta. Jag var inte svullen. I dag satte jag på mig ett par av mina bekväma bomulls-stödstrumpor (knähöga), se högra bilden. (Roligare färg dessutom!) Nu ska jag jämföra i kväll och se om strumpbyxorna verkligen gör mer nytta. Varma dagar kan jag inte ha några strumpor alls, så det är bara nu jag kan prova.

Jag vägde mig i morse, och vågen visade 49,4 kg. Så nu har jag bara 1,4 kg kvar till målet! Det går bra med bantningen när jag räknar kolhydrater.

Alldeles nyss såg jag en fågel, jag tror att det är fröken Gråsparv, som flög upp på ovansidan av mitt tvättmaskins-skåp. Det betyder antagligen att hon bygger bo där, eller tänker bygga ett bo. Suck! Jag gillar fåglar, men jag vill inte ha bon på min balkong. (Inte så länge fåglarna envisas med att bajsa på mina stolsdynor mm.) Men till ovansidan på det skåpet kan man bara ta sig om man har vingar. (Balkongen slutar vid skåpets framkant.) Så jag kan inte göra ett dyft, för att förhindra ett bo-bygge...

Efter hundpromenad och frukost, så började jag läsa i boken Hälsobalansen. Dr Chatterjee verkar vara en mycket sansad och förnuftig person. Nedan lite från förordet.

Han menar att vi, för att må bra, måste fokusera på områdena vila + äta + träna + sova. Han skriver att det är viktigare att ha balans mellan dessa (om än man bara kan bocka av några få punkter på listan), än att ha "full pott" i 1-2 av dem. Tydliga förklaringar kommer längre fram i boken. Fast jag bara har hunnit några sidor, så kan jag redan nu rekommendera boken!

Jag läste tills klockan närmade sig 12, för jag hade nämligen bestämt mig för att ta 12-bussen till klädesbutikerna Kiabi och Sprinter. De brukar ha bra kläder till låga priser. Mitt huvudärende var att få tag på en långärmad gymnastik-tröja. (Jag har gott om linnen och kortärmade, men bara 2 långärmade. Och det är inte så varmt i gymnastiksalen.) Tyvärr var jag nog för sent ute (för säsongen), för nu fanns det inga långärmade kvar.

Men jag fick ju en liten utfärd. När man tar buss C53 så går man av vid hållplatsen efter Carrefour, den på bilden nedan. (Tryck på stopp-knappen när bussen precis har passerat Carrefour.)

Sedan går man över den blå gångbron för att komma till andra sidan. (Både fotot ovan och nedan, tog jag från andra sidan vägen.)

Före bron passerar man en utomhus-toalett för hundar. Den är pytteliten, men har papperskorg samt 2 träd att kissa på. Så visst är den bra, formatet till trots.

När man ska hem igen så ligger buss-hållplatsen på samma sida som affärerna.

Eftersom detta är 2:a hållplatsen efter sjukhuset, så kommer bussen bara någon minut efter klockslaget "30". (Jag åkte hem med 13:30-bussen.)

På väg hem från buss-hållplatsen, passerade jag det lilla söta citronträdet.

Dagens inköp blev 2 bra vardags-plagg, som tillsammans kostade strax under 20 €. En tunn sval skjorta som skyddar axlar, nacke och dekolletage mot sol (tänkt för juni-augusti-perioden), och ett par shorts (med 5 fickor) som nästan räcker ända ner till knäna (= klädsammast). Shortsen kan jag ha redan nu, de dagar som solen skiner.

Det roar mig att titta på heminrednings-webbsidor - som ni säkert har märkt. (Som pensionär hinner jag ju...) I dag säljer Westwing det gulliga hund-bokstödet nedan. (De har 2 cyklar och 10 madrasser kvar...)

Men dekorativa bokstöd behöver jag inga. De tar för stor plats. Jag har gett bort flera (bl a ett set med svarta hundar), men har de nedan kvar. Jag gillar de här båda seten, men de får just nu inte plats bland böckerna - så det står bara (tillfälligt) ovanpå ena Kallax-hyllan. Jag vill inte ge bort dem, men kanske jag måste ställa undan dem så länge.

Både hundarna, och fåglarna, är ute på balkongen. Men nu ska jag strax väcka mina små. Det är det dags för promenad.

Jag blev inte ett dugg svullen, när jag använde mina bekväma kompressions-knästrumpor. Alltså finns det ingen som helst orsak att jag ska ha på mig, det där pinoredskapet som min läkare skrev ut. Nu hittar jag i en hast inget foto som visar hur mitt vänsterben ser ut när det är svullet, men jag kan säkert ta ett om några dagar - så ni kan jämföra. Även i dag har jag nämligen knästrumporna på mig - fast det är alldeles för varmt. (Det tänker jag inte ha var dag. Mina fötter vill ha luft och frihet!)

Eftersom det är söndag och solsken, så beslöt Lena och jag att vi skulle ta en promenad, någon annanstans än på El Paseo. På väg till mötesplatsen passade jag på att fotografera den nya leklatsen. Den ser jättefin ut, och barnen verkar ha roligt där.

Jag tog också ett foto nerifrån, på den nya trappan. (Båda fotona tog jag från andra sidan gatan.)

Lena och Lucky stod vid mötesplatsen och väntade. Hundarna blev lika glada som vanligt, när de såg varandra.

Vi bestämde oss för att gå ovanför hamnen, bort till Pueblo Español, inom lyx-villa-området, och tillbaka samma väg. Ni får se diverse foton i kronologisk ordning. Det är lite molnigt i dag, och "bara" 19°. Men vi hade inte hunnit långt, innan jag önskade att jag hade tagit kortärmat och shorts - i stället för långärmat och långbyxor som jag hade på mig. (Lena hade klätt sig förståndigare.)

I lyx-villa-området ligger den blå villan nedan. Lena och jag är överens om att det är en mycket vacker blå färg - men på ett helt stort hus blir det lite i mesta laget.

Det finns en stor pool på området, men den är i stort behov av städning. Kanske den inte "öppnar" förrän lite längre fram.

Vid Tedi, där vi hade mötts, så skildes vi åt igen. På hemvägen gick jag ovanför nya trappan, och tog 2 foton uppifrån.

När vi kom hem så var mina små trötta. Först turades de om att vila i solen, sedan la de sig i var sin säng inomhus. Nu sover de gott!

Jag trivs! Jag trivs i El Campello, och jag trivs i min lägenhet. Jag trivs väldigt bra med mina 4 små sambor!

En så sällskaplig fågel som Lina, borde inte vara ensam. Men ännu har jag inte fått tag på en hane åt henne.

Jag trivs med mina vackra växter också. Inte trodde jag att den lilla rosen, som jag köpte på Lidl härförleden, skulle klara sig så här bra. De är väldigt känsliga för uttorkning, när de står i så liten kruka.

Mina bougainvilleas är på gång. Alla har nya skott, och på 2 börjar blommorna (högbladen) titta fram.

Det mesta är bara bra! Men det finns några få orosmoment. Jag oroar mig lite för att pengarna inte ska räcka, under de 3 åren tills jag har betalat av lägenhets-lånet. Jag har inga marginaler om något oförutsett skulle hända. Men det ordnar sig nog. Det måste jag tro.

Lite allvarligare är det med Stellas hälsa. Som i förmiddags. Då började hon plötsligt gnälla och var orolig. Jag lyfte upp henne. Jag kände att hon var stel och darrade en aning. Jag misstänker att det var ett svagt anfall av occipital dysplasi. Det oroar mig! Om hon har ont så måste vi öka kortison-dosen igen, och då ökar biverkningarna... Men det är bättre om hon lever ett kortare liv utan smärtor, än ett längre med ständig smärta. När jag stod där med Stella i famnen så kände jag riktigt ordentligt stress-ont i magen en stund. Jag tycker väldigt mycket om Stella! Jag vill förstås ha henne kvar i många år framöver.

Men annars, så är jag ganska nöjd med livet just nu. Jag har ju 3 underbara barn också! De är mig till stor glädje!

Ana ringde mig i kväll. Hon kan ta hand om Stella och Nellie när jag ska opereras den 3-4 april. Så skönt! Hon hämtar och lämnar, jag vet att hundarna har det tryggt och bra hos henne, och hon är van att ge Stella medicin. Vi bestämde att hon ska hämta hundarna kl 10 den 3:e. Då har jag knappt 2 timmar för mig själv, för att packa "övernattnings-väskan" (utan att hundarna anar oråd), och lite annat. Jag känner mig lättad, nu när jag fick positivt besked. Lena H är ju i Sverige just då, så hon kan inte ta hundarna. Annars har vi alltid varandra i reserv, även om det är mest praktiskt att Ana tar hundarna.

Så bra! Nu har jag träningsvärk i magmusklerna igen. Det ska nog gå att få hyfs på dem, så småningom. Jag kom för tidigt till gympan i dag. Jag skulle ju betala för en vecka till, nu när operationstiden blev ändrad. Men jag fick tid över, och hade hela gympa-salen för mig själv. Så jag klättrade lite i ribbstolarna, gjorde några sit-ups på en bänk, och lyfte hantlar.

Sedan satte jag mig på en pilates-boll och studsade upp och ner. Det är faktiskt riktigt roligt, och så tränar man rump- och mag-musklerna. Då kom en av de andra kvinnorna in. Hon sa att hon hade en pilates-boll hemma. Den brukade hon sitta på när hon tittade på TV, så att hon kunde göra övningar samtidigt. Hon berättade vidare att hon hade gått på gymmet i 27 år. Inte illa. Därefter avslöjade hon att hon var 88 år gammal. Då höll jag på att trilla av bollen. Det hade jag aldrig trott! Hon såg ut att vara 70-75, och när jag senare kikade lite på henne när vi var igång - så såg jag att hon hängde med bra. Tufft! I sådan bra form skulle jag också vilja vara, när jag kommer upp i den åldern.

I dag började Isabel (hon som har affären Cositas på El Paseo) i gruppen. Vi var ovanligt många i dag, men enbart kvinnor. Programmet var nyttigt och omväxlande som vanligt, och Pepe är rolig (så vi får träna skratt-musklerna också). I dag jobbade vi en del med små bollar. Vi gjorde bl a balans-övningar samtidigt som vi studsade bollen. Ovan vid att hantera bollar, som jag är, så tappade jag förstås bollen mer än 1 gång...

När jag kom hem så bytte jag om till mina nya shorts. (Men jag tog långärmad tröja.)

Sedan var det dags att gå ut med de små. Då visade det sig, att Stella inte ville alls. Jag lockade, men hon kom inte. (Det brukar hon alltid göra!) Hon kröp längst in i lilla "kojan", och morrade en aning när jag försökte ta henne. Det har aldrig hänt förr. Jag undrar förstås om hon hade mycket ont just då. Jag borde nog gå till veterinären och fråga vad de tror. (Om vi kanske behöver öka dosen kortison igen?)

Jag lät Stella stanna hemma, och tog med mig Nellie. Hon behöver sin motion! För en gångs skull satte jag på henne flexi-koppel. (Jag tycker att det är svårt att hantera flexi-koppel korrekt, om man ska hålla reda på 2 samtidigt.) De första 50 metrarna sprang Nellie före. Hon är alltid så ivrig. Men sedan höll hon sig ganska nära mig resten av promenaden.

När vi kom hem igen 1 timme senare, så kom Stella och mötte oss. Då verkade hon vara bättre, men gick med aningen krökt rygg. Stackars liten!

Sedan åt jag frukost. Den smakade extra bra, eftersom det var drygt 19 timmar sedan jag hade ätit. Periodisk fasta funkar bra för mig. (Men jag tillämpar det inte alla dagar i veckan, utan bara 2-4.)

På nästa promenad följde Stella villigt med, men då gick vi inte lika långt. Men skönt att hon kände sig bättre!

Ända sedan i går kväll har jag haft problem i mitt vänstra pekfinger. Det har varit vitt, iskallt, och så har det stuckit i det. Jag har masserat det, hållit det under varmt vatten, på den varma tekoppen etc. Men inte förrän i kväll lyckades jag få det att bli normalt igen. Jag har Reynauds fenomen, en typ av kronisk kärlkramp i de perifera kärlen. Det är därför jag ofta vill ha handskar på mig, även när andra går i shorts... Det finns inget botemedel, man måste hålla sig varm bara (och absolut inte röka, samt helst inte använda ringar). Just nu uppskattar jag att pekfingret känns alldeles normalt. Det är så lätt att ta sådant för givet annars.

I dag säljer Westwing smycken av sötvattenspärlor. (De säljer handväskor också, men dem tittade jag inte ens på.) De säljer till 90% heminredning, men ibland lite annat smått och gott. Jag tycker pärlor är vackra. Kombinationen vita, silverfärgade och blå, som på armbandet nedan - tilltalar mig. Jag använder sällan smycken (bara örhängen ibland), men om jag vore rik - då hade jag ha köpt armbandet nedan + likadant halsband och matchande örhängen. Det som är bra med armbandet är att det finns i olika längder. Jag har smala handleder, och för stora armband kan glida av. Jag vet inte vad pärlor brukar kosta, men Westwings priser brukar ligga under normalt butikspris. (Det likadana armbandet med enbart vita pärlor, kostar hälften så mycket.)

Wreendale Design presenterade sina nya fågelholkar, med 2 olika storlekar på ingångs-hålet. De brukar ha så fina saker! Men jag skulle definitivt inte köpa en holk till gråsparvarna. Jag vill inte uppmuntra dem!

Det ska komma ut en ny bok på temat hälsa, från Paleoteket. Egentligen tycker jag att jag har läst tillräckligt många hälso-böcker på sistone, men den här verkar vara intressant. Den handlar bl a om hypotyreos (en typ av autoimmun sjukdom, som jag har), och den vill jag gärna lära mig mer om. Man kan förhandsbeställa boken nu, men inte om man bor i Spanien.

Jag har INTE haft någon form av kompressions-strumpor i dag, men vristen är ändå inte svullen. Vi får vänta på en riktigt varm dag, om jag ska kunna visa hur förskräcklig min vänstra vrist ser ut då... (Nu i kväll har jag satt på mig långbyxor, det är bara 17° ute.)

Det blåser rejält i dag (30 km/h). Annars är det soligt, och ska bli 20°. (Och i havet är det 18°.) Eftersom det blåser från havet, så förlade vi morgon/förmiddags-promenaden till kvarteren häromkring. I dag viftade Stella på svansen, när jag sa att vi skulle gå ut.

Även i dag har jag skummat vissa avdelningar hos Westwing. De säljer många fina te-muggar i dag, i flera olika stilar. Bl a de nedan, som jag tycker är fina (med undantag av flamingon). Fast just te-muggar är inget som jag behöver fler av, och jag skulle heller inte ha någon plats att ställa dem på... Men jag kan ju tycka att dessa är trevliga ändå!

Jag borde åka in till Alicante för att prata med skattemyndigheten. (De drar ju fortfarande pengar var månad, fast jag har betalat allt.) Men jag har ingen lust. Kanske i morgon? Jag måste dit i god tid innan det är dags för nästa betalning (som är 20/4). I Sverige kan man maila skattemyndigheten! Enkelt och praktiskt! Här måste man göra ett personligt besök, och helst ska man beställa tid före. Mycket är bättre i Spanien - men inte allt.

Jag vägde 49,2 i morse. Det går väldigt långsamt nu (men åt rätt håll). I bougainvillean på balkongen sitter det gråsparvar och kvittrar förnöjt. Det är ju trevligt på sitt sätt.

Nyss knackade det på min ytterdörr. Det var den äldre mannen som bor i lägenheten under min. Han undrade om det är jag som renoverar. Men det är det ju inte, däremot en annan granne (på våning 2, på andra sidan hissen). Jag har sett att de bl a har renoverat köket. (Och därefter beställt en massa möbler från Ikea.) Både mannen och jag hör att det bankar då och då. Men det måste ju till när man renoverar, och det varar bara en kort period. Så det oväsendet är bara att acceptera.

Det var så skönt att jag i dag kunde öppna min ytterdörr på vid gavel - utan att behöva skämmas för någon oordning. Nu ser lägenheten helt OK ut från ytterdörren, och inuti också vad den saken beträffar. Själv ser jag förstås många småsaker som ska förbättras, göras om, målas eller flyttas. Men jag tror inte att någon som kommer in här hinner tänka på de detaljerna.

Min vippjasmin får fler och fler blommor, och den doftar så gott! Men jag bör inte vänta för länge, innan jag planterar om den i en större kruka.

Även mitt-på-dagen-promenaden gick vi här i närområdet. (Det blåser fortfarande!) Det är fler än jag som tycker om blommor!

Den lilla planteringen nedan är fin. Det är en privatperson som planterar där, och sköter om allt. Trevligt initiativ!

Den första aloen har precis slagit ut sina orangea blommor. (Aloe vera brukar oftast ha gula blommor, men båda varianterna verkar förekomma.)

Jag åkte till Alicante sen eftermiddag. (Nej, jag besökte inte skattemyndigheten.) Jag hade kameran med, men jag visar foto och berättar i morgon. Eftersom jag har varit hemifrån 4 timmar, så vill jag ägna mig åt Stella och Nellie nu.

Det är precis lika blåsigt i dag! Här blåser det mycket, men förhållandevis måttligt. På Costa del Sol blåser det ännu mer. Utanför Malagas hamn har man uppmätt vågor som var 5,96 meter höga! (Hur kan man mäta så på centimetern?)

Morgon-promenaden gick vi här. Sedan gick jag till Aldi. (De sålde billiga hundbajs-påsar i dag. Jag köper alltid påsarna där numera, eftersom de både är billiga och håller hög kvalité.) På hemvägen plockade jag några krans- och gul-kragar. Jag tog bara några få, med korta stjälkar, men det räcker ju. Nu, när jag har en bukett äkta blommor på matbordet, så stoppade jag in de konstgjorda tulpanerna i skåpet igen. Äkta blommor är vackrare!

Mitt-på-dagen-rundan gick vi ner till havet - blåsten till trots. Jag mår så bra av att se himmel, strand och hav...

Några måsar kivade länge om ett byte. Jag undrar så vad det var! Då och då tappade en av måsarna bytet, en liten rund sak som landade på stranden. Sedan slogs minst 2 måsar om bytet, ibland flera. Tydligen var det svårt att hålla i näbben, för jag såg att det tappades minst 4 gånger.

När jag håller mig till strikt LCHF så lyckas jag aldrig få i mig de där (minst) 500 gram grönsaker man dagligen ska äta. Men strikt diet håller jag ju bara tillfälligt. När jag har bantat klart, så kan jag lägga till mer grönsaker - och även lite frukt. Dagens middag bestod av hälften ägg och hälften broccoli (viktmässigt). Tillsammans blev det omelett. (Och som vanligt häller jag gurkmeja mm, i allt där man kan hälla det.)

Nu ska jag berätta om Alicante-besöket. Men det har faktiskt med min bantning att göra. Jag hade akut behov av ett par nya behåar! Det var länge sedan jag köpte en ny BH. De flesta av mina gamla är slitna, och på många har dessutom resåren blivit lite uttöjd. Jag har blivit någon cm smalare runt bröstkorgen (men nu sätter revbenen stopp). Sedan har jag minskat en hel kupstorlek. (Från D till C.) Alltså behövde jag nya behåar!

Eftersom jag dessutom vägrar ha BH med bygel (= tortyr-redskap som inte gör någon som helst nytta), så faller ca 85% av BH-sortimentet bort. Jag vill heller inte ha en BH med skumgummi-fyllning. Då är det max 10% kvar att välja bland. Alltså fick jag åka till en special-butik. El Corte inglés har nästan ett helt våningsplan fullt med bara underkläder. (En del dyra märkesplagg, som jag förstås lät bli att titta på.) En vettig BH av "vanligt märke" är ändå dyr, ca 30-40 €.

Jag tog några BH:ar med mig in i provhytten, sedan kom en expedit och gav mig fler. Hon var nog väldigt van, för hon såg direkt vad jag har för storlek, utan att jag behövde säga det. Jag provade minst ett dussin, och förkastade alla som hade söm fram på kupan (eller var obekväma). Sedan köpte jag faktiskt hela 3 BH:ar, fast jag egentligen inte har råd. Samtliga av bra kvalité, hudfärgade - och sköna. En av dem har jag på mig i dag. Förhoppningsvis håller de flera år.

Att jag hoppade över skattemyndigheten beror på att de bara tar emot på förmiddagarna, och att jag hade varit tvungen att plocka fram en massa papper för satt ta med. Dessutom vill jag avvakta några dagar, och se om Fiona svarar. Jag har bl a frågat om jag måste åka in till skattemyndigheten själv, eller om revisorn fixar det hela - eftersom det är han som har ordnat så att skattemyndigheten drar pengarna.

Jag fortsatte i stället att strosa runt på El Corte Inglés. Jag gick till möbelavdelningen och tittade på junior-sängar. (Som jag har berättat har de enbart dubbelsängar för vuxna, och det har jag definitivt inte plats för.) En enkel säng med gavlar ser ni nedan, följt av prislappen. (Bäddmåttet på den här, och de följande, är 90 x 190 cm.)

Sängen nedan påminner mycket om min gamla Hemnes-säng från Ikea. Nackdelen med den var att den var utdragbar (när jag bara behöver 1 bädd), men framförallt att den bara var 80 cm bred (medan mina dyra Tempur-madrasser är 90 cm breda.) Hade den varit 90 cm bred så hade jag behållit den. Jag tyckte mycket om den annars! (Numera sover lilla Irina i den.)

Om jag hade haft ett gästrum, då hade jag gärna haft en sådan vånings-säng som den nedan. När man fäller upp/in den så är den bara 41 cm djup. Fast den upptar en hel vägg förstås.

Sedan hittade jag nästintill min drömsäng! Den har gavlar, rygg, och stödbräda fram (så att hundarna inte kan falla ner). En sådan stödbräda heter förresten quitamiedos på spanska, vilket betyder "ta bort rädslorna". Sedan är det förstås några detaljer som kunde ha varit bättre. Sängen kunde ju ha varit enfärgat vit, och så hade det inte behövt stå toys och games på de annars utmärkta lådorna.

Eftersom det stod att utställnings-exemplaret såldes ut med 50% rabatt, så gick jag fram och tittade på prislistan. Som ni ser nedan så kostar enbart själva sängen hela 832,50 € efter att rabatten är avdragen. Hutlöst även om sängen verkar vara väldigt välgjord, det kände jag bl a på säng-lådorna.)

Och vill man köpa sängen inklusive alla tillbehören, så kan man göra det för det facila priset av 2253,50 €... (I dagsläget 23'514:-.)

Jag fortsatte att titta runt på saker som jag inte har råd att köpa, som den vackra kristallkronan nedan, som jag har tittat på tidigare. (Tyvärr var den släckt när jag tog fotot.) Nu är den på rea, och jag tror att det är ett bra pris. Men den får någon som har bättre ekonomi än jag köpa.

Bara för skoj skull så tittade jag på de vackra folk-dräkterna. Jag tittade inte på prislapparna, men de är säkert lika dyra som svenska folkdräkter. De säljer tyg också, så man kan sy själv. (Jag sydde mig folkdräkt, den som jag hade när jag gifte mig med Robert.)

Inte heller El Corte Inglés, sålde långärmade "gympa-tröjor". Men jag såg en bra (7-växlad) hopfällbar mini-cykel. Den såg ut att vara av mycket bättre kvalité än dem som Carrefour säljer. Men så är den dubbelt så dyr också.

Jag avslutade med att gå till djur-avdelningen, där jag tittade på allt mellan hund-leksaker och fågelburar. Buren nedan är från Ferplast (precis som min), och den har små låsanordningar på matskålarna. Det skulle jag har behövt! Men det är inget man kan sätta på efteråt. Kanske det var därför fabriken sålde ut den buren jag köpte så billigt? (Jag trodde först att de skulle sluta med modellen.) Men kanske de bara ändrade matskålarna (till sådana med lås), för nu säljer de buren igen - till ett mycket högre pris.

Jag tog en stor tjock katalog på El Corte Ingles heminrednings-avdelning, och när jag passerade Desigual så tog jag deras vår-katalog också. (Jag har redan hunnit titta på många fina saker - i båda katalogerna.)

På tram-stationen Luceros så laddade jag mitt bono-kort (jag hade bara 2 resor kvar). Jag passade på att fråga om det där pensionärs-kortet som biljettautomaten ombord på tågen frågar efter. Det skulle man skaffa på Oficina TAM, sa den något sure mannen. Jag log vänligt och frågade om han kunde skriva detta på en lapp, inkl adressen. Han muttrade lite, och gav mig lappen nedan. När jag kom hem så googlade jag, men det verkar som om TAM bara har hand om bussresor. (Kontoret ligger alldeles vid tram-stationen Mercado.)

Så i dag när jag på hemvägen från Aldi passerade stationen här i El Campello, så gick jag inom. (Det var för en gångs skull en man i luckan.) Han visste precis! Jag fick en blankett med mig hem som jag ska fylla i, och sedan komma tillbaka med. Jag ska ha med pass/ID-kort samt NIE-nummer och 1 foto. Kortet kostar 4 €, men det tjänar man ju snart in. Det lär ju vara en livstid...

Häromdagen var det en jordbävning utanför Torrevieja. Här märktes det ingenting, det brukar det inte. Men nere i Murcia har de ofta (nåja, kanske 1 gång om året) mindre skalv. Svenska Magasinet skriver om det i dag. Se: https://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.14206.html. De hänvisar också till en äldre artikel som berättar hur man ska skydda sig - om man råkar ut för ett skalv: https://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.12172.html.

Här i El Campello är risken väldigt liten - men förstås inte 0%. Det enda skalv jag någonsin har råkat ut för, inträffade dock i nordvästra Skåne (när jag bodde i Gläntan som ligger nära Kollebäckstorp söder om Hallandsås). Det mullrade och vibrerade, men ingenting flyttade sig. Jag trodde det hade varit en stor skogsmaskin som passerade, ända tills jag läste tidningen dagen efter.

En sak glömde jag påpeka, angående mitt Alicante-besök. Där finns gott om frestelser för en bantare! Det är 2 saker som frestar mig; choklad (det räcker att se en förpackning), och doften av nybakat bröd. När man ska gå från djur-avdelningen på El Corte Inglés, på väg mot rulltrappan - då passerar man en delikatess-avdelning. Precis före rulltrapporna så fanns det hyllmeter med olika choklad-sorter. Jag sneglade mot chokladen, och gick sedan raskt fram till rulltrappan.

Sedan, när jag gick på trottoaren på väg mot Luceros, så passerade jag ett ställe där de sålde empanadillas. Det luktade förföriskt gott, och jag såg på skyltarna att de hade väldigt många olika fyllningar. Men jag gick förstås raskt vidare.

Men inte nog med det, på tram-tåget på hemvägen, så luktade det varm choklad-dryck... Och därifrån kunde jag inte gå raskt. Följden blev att jag drack en kopp LCHF-choklad när jag kom hem. Se receptet nedan (från Kostdoktorn). Själv klarar jag inte av att ha i så mycket smör - så jag tar hälften. (Och så hoppar jag över vaniljen, samt vispar med vanlig hand-visp.) Chokladen mättar bra, tack vare fettet, och den har fyllig chokladsmak - men det var inte det jag hade planerat att äta/dricka...

Mer om bantning. Några siffror som bara jag själv, och mina 4 bantar-kompisar är intresserade av. (Ni andra kan hoppa ner 2 stycken.) Jag borde förstås ha mätt mig, och skrivit upp måtten, innan jag började banta. För måtten är på sitt sätt mer intressanta - än vikten. Nu, när jag nästan är "i mål" så är mitt bystmått 86 cm (kanske det var 92-93 innan), mitt midjemått är 66 cm (det var nog 77-78 innan - fast förr brukade jag ha 60 cm), och mitt stussmått är 91 cm (jag har förträngt vad det var, kanske 96). Tyvärr är jag fortfarande 50 cm runt låren (fast det var mycket värre innan, kanske 57-58), och 30 cm runt överarmarna. Men under bysten är jag bara 70 cm. Det är det enda stället där jag känner mig smal.

Jag har på gränsen till ätstörning (men fyller inte alla kriterier), och en aning förvrängd kroppsuppfattning (fast enbart när det gäller mig själv). I alla fall påstår psykologen, som jag gick hos, det. (Jag bad själv om en utredning för många år sedan, för att få veta om jag hade ätstörningar eller ej.) Så jag tror att jag måste hålla min nya målvikt (48 kg) väldigt länge, innan jag kommer att inse att jag är lagom smal då - och har en hälsosam vikt. (Mitt gamla bantar-jag säger att jag borde gå ner till 45 kg, men det vore inte bra.) Nu är det ju bara drygt 1 kg kvar till målet, och sedan ska jag hålla den vikten. Jag tror att allt kommer att gå bra den här gången!

Eftersom jag nu skriver lite till här, så ska jag berätta om en familj som jag la märke till på tåget. De skilde sig från alla andra, för att de var så ömsinta mot varandra! Föräldrarna var i 45-årsåldern, han hade normalt utseende men var snyggt klädd (svarta jeans, svart kavaj, vit skjorta). Hon var liten och späd och mycket söt, klädd i blekrosa jeans, cremefärgad jacka och dito blus. Hon hade midjelångt hår, och om hon hade makeup så var den så diskret att den inte syntes. Sonen var i 10-års-åldern. Han såg alldaglig ut med tjockbågade glasögon. Familjen stod upp eftersom alla sittplatser var upptagna.

Hela tiden så log pappan mot sonen, höll armen om honom, och pussade honom på huvudet. Sonen lutade tryggt huvudet mot pappan. Och mamman strök sonen över håret med jämna mellanrum. Var gång föräldrarna såg på varandra så log de. När de gick av (ett par stationer före El Campello) så tog mamman sonen i handen, medan föräldrarna gick arm i arm. Det var så fint att se dem tillsammans! Så vackert att se deras kärlek och ömhet! Så borde det alltid vara inom en familj. Men vi vet ju alla, alltför väl, att det sällan är det...

På gympan i dag fick jag fruktansvärd huvudvärk en kortare stund. Jag var tvungen att lämna lokalen några minuter. Det måste vara musiken! Men kanske det blir värre när man anstränger sig samtidigt? På måndagarna är volymen lagom. Men på torsdagarna är den oerhört hög! Jag har öronproppar (bra, särskilda musik-proppar), men kroppen känner av bas-vibrationerna ändå. Det är när musiken (som jag eg inte kallar musik) bara är dunk-bank-vrål-dunk i stressigt tempo som jag får huvudvärk. Det har hänt förr, men inte så intensivt som i dag. (Jag blev nästan rädd...) När det sedan blir annan musik, kanske med sång, så försvinner huvudvärken igen. Jag har sagt till Carlos, ledaren, att han kommer att vara döv i min ålder om han inte dämpar...

Jag funderar lite på att byta, så jag har "måndags-gympan" = gimnasia mantenimiento 2 gånger i veckan (= måndag + onsdag), och hoppa över "torsdags-gympan" = tonificación. På den senare lyfter vi mest hantlar och skivstänger hela tiden. Nyttigt och muskel-stärkande! Men hantlar har jag själv en hel uppsättning, så det skulle jag kunna träna hemma. Nu har jag ju lärt mig olika sätt att lyfta på, som tränar olika muskler. Vi tränar sit-ups också, men det är ju lätt att träna hemma. Jag skulle kunna gå på gympa måndag och onsdag - och så träna med hantlar hemma på fredagarna. Det handlar om disciplin! Att se till att det blir gjort.

På måndag ska jag gå på gympan, men sedan blir jag ju opererad på onsdagen. Därefter har jag några veckor på mig att bestämma mig, för jag är övertygad om att jag inte får gympa alls den första tiden efter operationen.

Jag åt frukost när jag kom hem, och sedan gick hundarna och jag en lång promenad nerom hamnen. Vi var ute över 2 timmar. Eftersom solen sken från en klarblå himmel, det var 19° i skuggan, och bara blåste lite - så tog jag shorts och sandaler. Men jag garderade med väst. Det blev precis lagom. Jag tog en ryslig massa foton (30 st), som ni får se nedan. (Säg till om ni tycker att jag lägger in FÖR många foton!)

Båten nedan tillhör lokalpolisen. Den har en rejäl motor i förhållande till sin storlek, och får lätt upp farten. Guardia civil-polisen har en betydligt större båt - med en enorm motor (som hörs, kan jag tala om, även när de saktar åker ut ur hamnen). Deras båt måste garanterat hinna ikapp samtliga andra båtar - och det är förstås delvis vitsen med en polis-båt.

Restaurang Club Nautico hade precis dukat upp bordet nedan, för att själva ta ett foto på det. Jag passade också på att ta ett...

När vi kom hem igen så drack hundarna vatten, och sedan la de sig bums. De var förstås trötta i sina små ben. Själv tog jag 2 foton på tomten bredvid. Med pool-bygget verkar det inte gå något vidare...

I kväll uppträder Erik på en restaurang i San Juan. Det blir säkert trevligt! Om det hade varit här i El Campello, så hade jag gärna gått och lyssnat. Eller om det hade börjat tidigare på kvällen. Jag hoppas att jag kan lyssna på Erik vid ett kommande tillfälle! Någon av er som bor här i El Campello kanske har lust att gå? Tram stannar ganska nära.

Tja, vad säger man om teckningen nedan? Det finns faktiskt människor som är som mannen till vänster - som förväntar sig att läkaren ska göra jobbet...

I förmiddags beställde jag te hos Biotea, alla mina favoritsorter på en gång. Nu tidig kväll så hämtade jag påsarna. Det blir dyrt att köpa alla sorterna samtidigt (46 €), men nu har jag te så det räcker länge. Te vill jag inte riskera att vara utan. (Jag dricker ju nästan bara te och vatten...) Jag får alltid några små te-påsar med som gåva. För det mesta är det inget jag tycker om, men i dag var ⅓ Earl Grey och ⅓ Earl Green, som jag tycker om. De påsarna kan vara bra att ha, om jag t ex blir hembjuden till någon som inte har te hemma. Tar jag med en påse, så kan ju alla fixa varmt vatten.

Nyss ringde brevbäraren på dörren. Han hade med sig ett rekommenderat brev från Agencia Tributaria. Jag trodde i min enfald att de nu har upptäckt att jag har betalat dubbelt. Men de vill ha mer!!! De vill ha 503,73 € i böter för 2013 års deklaration. Pengarna vill de ha före den 5 maj. De är inte kloka på den spanska skattemyndigheten! Men detta måste väl ändå vara preskriberat? De kan bara kräva 5 år i efterskott, har jag hört. Jag ska skanna de 4 papper jag fick, och maila till Fiona. Suck! Jag behöver mina pengar själv! Jag kan omöjligt försörja den spanska skattemyndigheten på min lilla pension!

Jag svär av princip aldrig. Men jag måste erkänna, att jag vid detta laget tänker väldigt många fula ord om Fionas revisor! Han som har deklarerat fel vartenda år, och därmed har försatt mig i den här situationen.

Luktärterna börjar komma upp! Jag ser 8 av 20, men det sticker säkert upp säkert fler inom några dagar. Kul!

Westwing säljer i nu (vardags-)porslin (och glas) från italienska Comtesse. Jag behöver inget mer porslin, men blir glad av att se att det finns så många färger att välja på! Då kan man ju var och en välja sin favoritfärg, eller kombinera några olika. Jag tycker också om formen på porslinet i serien Arles. Det finns 15 olika färger på porslinet, och 28 olika färger på glasen! (Comtesse säljer förstås även andra modeller på porslin och glas.)

Eftersom jag googlade på Comtesse så hamnade jag på Westwings italienska webbsida. Där säljer de samma porslin. Det lustiga är, att medan det på den spanska sidan bara säljs 6-pack kaffekoppar i samma färg, så säljs 6-packen i blandade färger (3 olika kombinationer) på den italienska sidan. Har spanjorer och italienare olika smak? Nu säljs kaffekopparna styckvis också, om man vill kombinera själv, men det är billigare att köpa en färdig förpackning med 6.

Vi gick ner till El Paseo på förmiddags-promenaden. (I dag hade jag jacka och långbyxor...)

När vi hade gått en bit så mötte vi Kaisa och Nea. Precis i går kväll skrev jag till Kaisa, att det var länge sedan vi hade setts. Hon hade inte hunnit svara än. Men i dag sågs vi! Mina små och jag vände, och gick söderut igen - för det var dit som Kaisa och Nea var på väg.

Vi gick ner till stranden som gränsar till hundbadet. Där fick hundarna gå lösa. Den som uppskattade det mest av alla - var förstås Nellie! Hon sprang hit och dit med glatt viftande svans.

Jag vet att jag inte kan lita på Nellie till 100%. (Det är inte alltid hon kommer när jag kallar.) Men när hon såg att jag satte kopplet på Stella igen, så kom hon självmant rusande - och stod snällt stilla medan jag kopplade även henne. Nellie var antagligen rädd för att inte få följa med annars...

Jag har suttit vid bordet på balkongen och läst i Hälsobalansen en stund. Det är varmt och skönt i solen, och jag gläds åt alla mina blommor. Jag har beskurit 2 av mina bougainvilleas lite, och vattnat alla växterna. Jag är väldigt glad för min soliga balkong!

I ett av gatuhörnen har kommunen sänkt trottoarkanten (= gjort den handikappvänlig) på 2 ställen nu i veckan. På vänstra sidan ser ni så högt det var tidigare, och på högra hur trottoaren sluttar. Det är bra för alla (folk med rullstolar, shoppingkärror och barnvagnar - eller för gamla som har svårt att lyfta fötterna). Vid ALLA övergångsställen borde det vara så, men det är det inte.

Busken nedan fascinerar mig. Jag har berättat om den förr. Den heter Eldkrona (Lantana camara) och är vanligast i rött (= rödgult), men finns även i vitt, lila och orange (fast jag gillar förstås rosa, som nedan, bäst). Det som är intressant är att blommorna ändrar färg efter pollineringen! Det är därför samma blomma har 2 färger.

På tal om 2 färger. Jag går ofta förbi en brokbladig (variegata) bougainvillea med röda blommor. Just i dag, när jag hade kameran med, så var den alldeles ny-beskuren. Nästan alla blommor var borta, och samtliga grenar som tidigare stack utanför staketet. Jag tog 2 foton ändå.

Ofta har jag varit frestad att gå till plantskolan för att fråga efter den här sorten. Den skulle vara ett bra komplement till mina, särskilt som bladen både är gröna och vita. Men jag skulle inte få plats för fler bougainvilleor, så det får vara.

Jag kan ju njuta av grannarnas blommor när jag är ute och går, även av ogräs som malvavindan nedan.

Byggbolaget för börja om med poolbygget. Som vanligt: man ska aldrig slarva med underarbetet - för då blir slut-resultatet inte bra. Själv har jag varit förvånad över att de inte satte upp en fuktspärr innan de återfyllde. Jag undrar om de gör det nu? För annars kommer poolen förr eller senare att få fuktskador, som kan kosta mycket att reparera. Det räcker inte att den är vattentät på insidan. Å andra sidan regnar det ju sällan här, så de chansar väl...

Fågelburen har stått på balkongen i eftermiddag. Gråsparvarna har suttit utanpå matskålarna, och undrat hur i all världen de ska komma åt den goda maten. På fotona nedan kan ni själva välja, om ni vill fokusera blicken på gråsparvarna - eller på den skitiga fönsterrutan...

I kväll ska jag fortsätta att läsa i boken. Den är bra, och mycket lärorik!

Det är snart dags att deklarera här i Spanien, för oss som är residenta. Alla som äger en bostad här måste deklarera (för bostaden), men bara vi som bor här mer än 183 dagar om året behöver betala inkomstskatt. Det är inkomstskatten nedanstående handlar om. Firman Ábaco advisers har bra information på engelska: https://www.abacoadvisers.com/spain-explained/taxes/news/what-spanish-taxes-must-residents-pay#

Jag har gjort några skärmdumpar på det viktigaste. Först står det att om man tjänar MINDRE än 12'000 € per år BRUTTO, så behöver man INTE deklarera. (Jag kommer över strecket, så jag måste deklarera.)

Även här i Spanien får man göra vissa avdrag från inkomsten, innan skatt börjar dras. Alla får ett grundavdrag på 5'500 €, och har man som jag fyllt 65 år, så får man dra av ytterligare 1'150 €. Jag får alltså dra av 6'650 € från min inkomst - men betala skatt på resten.

Slutligen visar Ábaco advisers ett exempel, som gäller en person som är äldre än jag - och tjänar mer. Men man kan se hur skattesatserna tillämpas.

Nu ska jag bara kolla med svenska skatteverket, exakt hur mycket jag tjänade förra året (jag får ingen uppgift automatiskt, eftersom jag har SINK-skatt) - och sedan ska jag försöka räkna ut själv, hur mycket jag blir tvungen att betala i år.

Vikten står stilla, och då känns bantningen som tråkigast. Men jag är noga med att räkna mina kolhydrater (det blir normalt mellan 7 och 15 gram per dag). Dessutom har jag aldrig en periodisk fasta på mindre än 13 timmar, men oftast på 16 - 18. (Just i dag blev det 22 timmar.) Så jag gör "allting rätt". Det gäller att vara extra envis nu på slutet.

Men viss unnar jag mig godsaker ibland. (Men endast sådant som är tillåtet, och förstås inte varje dag.) Det händer t ex att jag äter färsk kokos. (Jag har aldrig varit speciellt förtjust i riven kokos, men den färska är godare.) Kokos är en frukt, men innehåller inte mer än 6,1 gram kolhydrater per 100 gram. Den har frisk smak, och ger rejält tuggmotstånd. Jag blir nöjd av 25-30 gram kokos, så det händer att jag äter det som "efterrätt". (Burken nedan köpte jag på Aldi, men fler affärer har.) Bara kokos, plommon, citron och cantaloupe-melon är "tillåten frukt" - för strikt LCHF. Samt bär som hallon, björnbär och jordgubbar. (Men inte blåbär.)

Det händer också att jag äter en bit 90% mörk choklad. Men bara en liten bit, max 4-5 gram - för chokladen innehåller 16 gram kolhydrater per 100 gram. Men om jag tar en liten tugga åt gången, och låter chokladen smälta långsamt i munnen, så får jag mycket chokladsmak ändå. (Det är nog choklad som jag är allra mest svag för. Tur att mörk choklad är nyttigt!)

Annars försöker jag förstås att använda min dagliga ranson kolhydrater till grönsaker! Och att äta (näst intill) kolhydrat-fritt i övrigt ( t ex fisk och ägg). Fast jag ser verkligen fram emot den dagen när jag slipper väga all mat, räkna ut kolhydraterna, och skriva upp. Det är lite bökigt - MEN det är det som fungerar bäst för mig när jag bantar. Bara 1 kg kvar, så det kan ju inte handla om evigheter. Därefter ska jag äta sunt till minst 90%, och hålla vikten!

Min digitala elräkning kom i dag. Det syns att elförbrukningen sjunker när det blir varmare ute. Den här månaden kommer jag undan med att betala 51 €, och nästa månad lär det bli aningen mindre.

Om mina skrivbords-gadgetar visar rätt - så har ni ju haft väldigt fint väder i dag! (Hur ni som bor längre norrut har det, har jag tyvärr ingen koll på. Hoppas att ni också har haft en fin dag!)

Inte förrän på eftermiddagen gick vi ner på El Paseo. Det blåser fortfarande lite för mycket för att det ska vara skönt. Men himlen är vackert klarblå! Vi träffade Lola och Mateo, och hade sällskap med dem en bit på vägen. Men i dag gick vi inte så långt. (Jag vågade inte chansa, eftersom jag hade druckit 2 stora koppar te strax innan vi gick...)

Byggjobbarna har börjat mura upp poolen igen - med samma sorts klena tegelstenar. Undrar om de tänker stötta muren den här gången?

Det som är bra med mycket som säljs på Consum, är att det är vad det ser ut att vara. Burken nedan, med hackad persilja och vitlök, innehåller just detta - och inget annat. (Jag ska ha några matskedar i min middags-omelett, och frysa in resten.) Nu när jag bättre känner till Consums sortiment, så har jag omvärderat affären. Fast deras mjuka bröd är inget vidare, det var det jag hakade upp mig på tidigare. (Dock har de goda kex med frön på, som jag förstås inte får äta just nu.)

Det märks förresten att Lina är en smart fågel. Det räcker att jag sätter fram fröpåsen på bordet, så sätter hon sig intill matskålen och väntar. Hon kan alltså tänka i flera steg. Nu står fågelburen ute på balkongen i kvälls-solen, men jag ska snart ta in den. (Klockan är 18.)

Senare i kväll ska jag sätta mig i läsfåtöljen och läsa. Vad vet jag inte än. Jag ska välja en bok om en stund.

Jag läste ut Hälsobalansen i går. (Bra bok för att den sammanfattar all den senaste forskningen om hälsa. Vill man bara läsa 1 bok i ämnet - då är denna att rekommendera!) Där påpekades bl a, att för att kunna somna i tid - så måste man också stänga av sina smartphones och datorer i tid - helst 90 minuter innan man ska sova (eller åtminstone 60 minuter). Detta för att det blå ljuset får hjärnan att tro att det är morgon, så den stänger av tillförseln av sömnhormonet melatonin.

I går stängde jag av min dator drygt 1 timme innan jag började göra mig i ordning för sängen - och jag somnade faktiskt lite snabbare. Bra - för jag sover dåligt, och behöver min sömn. Jag ska följa rådet hädanefter. (Alltså kommer jag att svara på de mail som ni skickar mig sent på kvällen - dagen efter.)

Jag valde en deckare i går. Kanske var det inte riktigt rätt val. Det är lite för mycket död och blod, och jag är inte riktigt förtjust i boken språk. Men nu när jag har börjat, så kommer jag förstås att läsa ut den. Jag vill ju veta vem som är "skurken" - och varför.

I dag regnar det här, ett fint duggregn som inte tycks sluta. Vi hoppade över morgon-promenaden, eftersom Stella ändå vägrar gå när det regnar. Hundarna har ju sin inomhus-toalett, så det går ingen nöd på dem. Regnet behövs verkligen här, men det vore bra om det blev uppehåll en stund i alla fall, så vi hann gå en liten runda. Jag var nyss ute på balkongen och kollade läget. Det luktar så fräscht - men det regnar. Klockan är redan 12 (sommartid), så vi borde ut nu. Jag avvaktar en stund, annars får vi gå ändå. Vi har regnkläder alla tre.

Jag vägde mig i morse, och blev besviken! Vågen visade 49,6 kg! Alltså ½ kg mer än häromdagen. Visst vet jag att vätskenivån varierar i kroppen, och att man därför kan pendla 1 kg hit och dit - men ändå. I går fastade jag 22 timmar, och åt sedan 2 måltider på sammanlagt 8,5 gram kolhydrater. Jag kan inte gärna banta hårdare. Det vore inte hälsosamt.

I dag fastade jag bara 15 timmar (man ska variera sig, så att kroppen inte anpassar sig till en viss nivå), och jag kommer att äta fler måltider. (Det kommer att bli kokt blomkål som huvudmål.) Jag vet att jag är på en viktplatå just nu (en gammal "setpoint"), och att kroppen då kämpar emot lite extra. Jag antar att det bara är att hålla ut, att vara envis. Men det känns trist! Nog sjutton ska jag kunna bli av med de här sista (nu 16) hektona! Jag kommer inte att ge upp. Men det som normalt borde ta 1 vecka, kommer kanske att ta 1 månad...

Regnet tilltar, nu regnar det ganska kraftigt... Eftersom jag bantar så fryser jag lättare. (Jag är iskall om fingrarna!) Så nu tände jag 2 värmeljus. Kanske jag brygger en kopp te, och sedan sätter mig och läser en stund, det gillar ju hundarna. Fast jag har mycket som jag borde göra - som vanligt. Jag har inte monterat de där backarna som jag köpte till hörn-garderoben, och det är några små tavlor som jag ska sätta upp på väggarna, och sedan ska jag ju måla, och... Dessutom behöver här städas, nu igen.

Den enda nackdelen med levande blommor är att de skräpar... Jag får torka upp frömjöl morgon och kväll. Men det är det värt. För jag blir glad av blommor! De behövs extra mycket en mulen och regnig dag som i dag.

Gråsparvarna har suttit mycket på balkongen i dag, för att slippa regnet. Det unnar jag dem.

Som tur var slutade det regna på eftermiddagen, så vi äntligen kunde gå ut på en riktig promenad. Det var skönt att komma ut och röra på sig (jag har suttit och läst), och det doftade friskt och gott. Jag tror inte att det har regnat så mycket, men det var vått överallt.

Uteserveringarna var tomma, majoriteten av de få som gick på El Paseo hade ett hopfällt paraply i handen. Men inne på restaurangerna var det proppfullt!

Restaurangen nedan är till salu, ser jag. Jag har bara sett den öppen vid några få tillfällen. Det ryktas om rysk pengatvätt, men man ska ju inte tro på rykten...

Fotot nedan blev konstigt i färgen. Himlen bakom den blommande grenen var gråare i verkligheten.

Nu ska jag sätta mig och läsa igen. Klockan är bara 18. Det ska regna i morgon också...

Det ser ut att ha regnat i natt, men ännu har det inte kommit något i dag. Så jag gick till gympan torrskodd, och hundarna och jag har hunnit 2 promenader utan att bli blöta. I går kom det 13,8 mm regn! Det var välbehövligt. Och för naturens skull, så borde det regna lite även i dag. Vi har ju regnkläder, hundarna och jag.

Gräset lever upp när det får vatten. Små söta blå teveronika blommar i det oklippta gräset. (Kommunala gräsmattor klipps väldigt oregelbundet här, och är finast när de inte är nyklippta.)

När vi kom hem från mitt-på-dagen-promenaden så hade posten varit här. Det låg 2 små paket i mitt postfack. Jag läste i Hälsobalansen om hur viktigt det är för sömnen, att inte få blått ljus i ögonen på kvällen. Mobiler och datorer bör stängas av i god tid. Men jag läste också att gula glasögon skyddar ögonen mot det blå. Och ibland kan jag ju vänta ett viktigt mail på kvällen. Jag googlade, hittade de gula glasögonen med clip nedan på Amazon för 11 € (fraktfritt) - och beställde dem i lördags. De kom snabbt! Jag har redan provat att de sitter bra på mina dator-glasögon. (Gula glasögon kan man använda vid mörker-körning också.)

Det andra paketet var från Gustaf & Evita. Ni minns kanske att jag beställde selar i höstas, och att en gul till Stella blev rest-noterad. Sedan hade det blivit strul med pengarna (Fortnox finas fel) så jag hade fått betala dubbelt. Om Fortnox finas skulle betala tillbaka pengarna till mitt konto så ville de ha 150:- för besväret. Då valde jag att låta pengarna gå till Gustaf & Evita (utan avgift). Och så beställde jag ytterligare 2 selar i stället. Sedan dröjde det väldigt länge innan Gustaf & Evita blev färdiga med att posta paketet. Men i dag kom det alltså. Med bifogad lapp:

De har skickat med 2 extra selar, inkl koppel. Det var ju snällt! En mintgrön med humlor på i Nellies storlek, och en blekrosa/leopard i Stellas storlek. Båda är fina, men eftersom Stella inte klär så bra i blekrosa (och jag inte gillar leopard), så ska jag ge bort det setet till någon av hundarnas väninnor i lagom storlek. (Jag undrar om Nea kan ha selen? Den skulle vara snygg mot hennes vita päls! Men kanske hon har storlek 1?) Nellie kommer att bli söt i sin.

Och så kom förstås de selar jag hade beställt. Den gula är den rest-noterade till Stella. (Nellie har redan en gul.) De 2 till höger är till Nellie. Den röd-vita är i rätt storlek. Men ser ni att den rosa med reflex är för stor?

De har råkat stoppa ner en sele i storlek 1 i paketet, när jag hade beställt storlek 0. (Nellie har storlek 0 och Stella storlek ½.) Nu har jag mailat dem och frågat hur vi ska göra. Om jag ska returnera den här (på deras bekostnad), och de skickar en ny i rätt storlek? Storlek 1 hade passat Bonnie - men hon finns ju inte mer. (Och hon hade en pastellrosa reflex-sele från Gustaf & Evita, men den har jag gett bort.)

Gustaf & Evita skriver att de ska posta en ny sele till Nellie i morgon. Bra! Och det verkar som om jag kan behålla selen i fel storlek, och ge bort till någon annan. (Nea?) Men detta vill jag ha riktigt bekräftat först.

Det lilla skrivbordet nedan, som jag såg i dag hos Westwing, tilltalar mig. Det är bara 45 x 75 cm (och 96 cm högt). Men det har en utfällbar skiva som gör bordsytan större. Samt en massa bra lådor. Fast allra bäst vore, om det dessutom hade funnits ett fack där man kunde "gömma" den bärbara datorn.

Så här ser min nuvarande arbetsplats ut. Det fungerar bra, men det är inte idealiskt att ha datorn ovanpå skrivaren. (Den senare skulle jag gärna vilja förvara dammfritt. Jag använder den inte så ofta.) Om jag ska få precis en sådan arbetsplats som jag vill ha (på den lilla yta som står mig till förfogande) så får jag nog snickra en själv. Det är ju inte heller optimalt att ha arbetsplatsen så här "mitt i vardagsrummet". Men om jag skulle ha den i sovrummet, så måste den vara på hjul (eftersom den skulle få stå antingen framför sängen eller framför garderoberna). Och fler alternativ finns inte.

Men om jag sätter en hylla under det här bordet, så skulle skrivaren kunna stå där. Fast då måste jag ha något att ställa datorn på, så den kommer högre upp (eftersom jag står framför datorn). Tja, jag lär ha några år på mig att fundera, för innan dess har jag inga pengar.

När det regnar, eller är risk för regn, så staplar jag alla kuddar och dynor jag har på balkongen i solstolen. Jag har en rosa flätad korg (i något plastmaterial) i förrådet. Kanske jag skulle ta hit den, och förvara kuddar och dynor i den, när jag inte använder dem. (Kanske skulle det hamna mindre fågelskit på stolsdynorna då?) Dynan på solstolen får ligga kvar. Så långt in på balkongen stänker inte regnet.

Nu kan jag räkna till 11 små luktärter som har stuckit upp ur jorden. Jag hoppas det kommer fler.

Vippjasminen däremot, har fått flera torra blad, trots att jag aldrig har låtit den torka ut. Jag borde plantera om den snarast.

Rätt som det var så tittade solen fram! Då fick jag bråttom ut med hundarna. Himlen är fortfarande mörk åt norr, så det kan ju börja regna senare igen.

Vi passade på att inviga 2 av de nya selarna. Tänk förr - då hade hundar 1 halsband och 1 koppel var. Nu har de ofta en hel garderob. Jag har i alla fall bara funktionella och sköna selar/halsband/plagg till mina. Och inga dyra lyx-märken. Men jag tycker att det är roligt med variation! Är det fel?

Både palmen utanför min balkong, och den utanför mitt sovrums-fönster, har stora knoppar. Den utanför sovrummet är av den sorten som luktar så gott.

Solen skiner, det är 19,6° ute, men vi har ändå bara promenerat i närområdet.

Jag håller nämligen på att tvätta. Jag hade planerat att tvätt lite av mina egna kläder i dag, så jag slipper tänka på sådant de första dagarna efter operationen. Men jag har fått "oplanerad tvätt" också. Nellie har nämligen kräkts flera gånger i natt. Hon har varit duktig och klivit ur min säng, men sedan har hon kräkts på dynorna/plädarna i deras hund-sängar. Så jag fick gå upp var gång hon kräktes i natt, och ta rätt på det värsta. Och nu har jag balkongen full av tvätt på tork.

Jag somnade inte förrän klockan 05 i morse (och vaknade 08). Men det är inte bara Nellies fel. Det är mitt eget fel också. Jag läste ut boken i går, och den blev klar i tid. Men innehållet var inte lämpligt att ta del av före sänggåendet. Det handlade bl a om sadistiskt barn-plågeri. Även om det är fiktion, så är sådant svårt att få ur tankarna.

Jag började dagen med en koffeintablett, så än så länge känns det ok. I dag räknar jag inga kolhydrater, utan går in för att äta grönsaker, frukt och bär. Det känns riktigast inför operationen. I morgon får jag varken äta eller dricka (inte ens vatten) efter kl 08. Så jag får väl äta en nyttig frukost (och dricka mycket) 07:30.

I dag var det inte mycket av intresse hos Westwing. Men det/den kombinerade ute-bordet/torkställningen nedan gillar jag. Så smart! (Jag har en vag känsla av att jag har sett det, och visat det för er, för några år sedan. Men, som sagt, supersmart och platsbesparande!) Den händige kan säkert göra om ett vanligt bord till kombinationen nedan.

Nu ska jag dammsuga lite, och handla några småsaker. Skönt att ha sådant gjort också, innan jag blir konvalescent något dygn.

Nellie har inte kräkts sedan i morse, men hon är väldigt lös i magen. Nyss var jag tvungen att ställa henne i duschen för att tvätta rumpan. Men jag hoppas att hon kommer att vara helt bra i morgon när Ana hämtar mina små. Jag har talat med Ana i dag. Hon kommer kl 10 i morgon. Sedan ska jag ringa henne när jag blir utskriven från sjukhuset på torsdag, så kommer hon och hämtar mig - och skjutsar hem mig och hundarna.

Hussen till Stellas bror Nemo (f d Teddy) skrev i dag och berättade, att i samband med att Nemo fick sin årliga vaccinering, så upptäckte veterinären blåsljud på hjärtat. Nemo ska undersökas ordentligt av en specialist nästa vecka, bl a med ultraljud. Måtte det inte vara något allvarligt! Blåsljud kan vara något som hundar kan leva med många år, men det kan också gå som för Bonnie...

Dock gick det ovanligt hastigt för Bonnie. Hon dog ju av brustet blodkärl - vilket var helt oväntat. (Det var antagligen ansträngt p g a att hon hade fått högt blodtryck. Men hon hann bara ta 1 dos blodtrycks-sänkande innan hon dog.) Normalt klarar sig hundar ett bra tag med rätt medicin, även om de har hjärtfel. Men visst känner jag oro! Precis som Nemos husse förstås gör. Hundar skulle inte få lov att bli sjuka de första 10 åren! De hör ju till våra allra bästa vänner! Men livet är ju sällan rättvist.

Själv har jag packat iordning det hundarna ska ha med sig till Ana (bl a mat och Stellas medicin). Sedan har jag packat en minimal övernattnings-väska åt mig själv. (Nattlinne, tandborste, hårborste, extra trosor etc.) Jag vet inte vad man behöver på ett spanskt sjukhus. Ingen aning. Men det ska bli spännande att sova över - även om jag 1000 gånger hellre vill sova i min egen säng. Jag brukar inte kunna sova många timmar på sjukhus (en massa oljud, fel sorts kudde, hårda sängar och kanske t o m en snarkande rumskamrat)... Jag brukar aldrig återhämta mig förrän efter en natt hemma. Rapport kommer!

Jag tror inte att jag hinner skriva något i morgon förmiddag, och sedan kan jag ju inte skriva alls förrän tidigast på torsdag kväll. Men allt kommer förstås att gå bra.

Jodå, det blir några rader i dag. Jag har ju gott om tid nu på förmiddagen. Jag var tvungen att gå upp ganska tidigt, för att hinna få i mig en rejäl frukost före kl 08. Egentligen hade det varit naturligast att fasta, men jag var mån om att få i mig mycket vätska, så jag drack 6 dl te och 1 dl kefir. Dessutom åt jag ½ liten burk tonfisk (eftersom sådant ligger länge i magen), och ganska många körsbärs-tomater. Men jag har ingen aptit så dags på morgonen, så jag hade lika gärna kunnat vara utan. Nu får jag inte dricka mer, inte ens vatten, förrän efter operationen.

Det är någon som har ställt en byggkran i vägen för min soluppgångs-utsikt. Men det kvittar, för om några veckor kommer solen att gå upp längre norrut - och vara skymd bakom höghusen.

Nellie verkar vara bra nu. Hon har sovit lugnt i natt (jag också). På morgon-rundan bajsade hon inte alls, så jag hoppas att allt fungerar normalt efter nästa måltid. Bäst så, för det är inte roligt att lämna bort en hund som är lös i magen.

Jag tittade till mina balkongväxter. Någon har toppat 3 av mina luktärter! Det är inte bra, för det är inte dags än. Äter gråsparvar luktärtsblad? Jag har inget nät till hands, som jag kan lägga över som skydd. I brist på annat så ställde jag badkars-gallret framför. Men det är ju öppet vid sidorna, så kanske det inte gör någon nytta alls. Jag har balkongdörren öppen nu, för att vädra (ännu är det bara 16,5° ute). Då tittar lilla fröken Gråsparv inom då och då. Hon sätter sig på fågelburen och tittar längtansfullt på mina fåglars fulla matskålar...

Medan jag väntar på Ana (som bör komma om en kvart) så tittar jag lite i reklambroschyrer (som jag sedan ska slänga). I broschyren från järnaffären Ferrokey hittade jag ett anti-mygg-behandlat bord och dito stolar. Det står att medlet, som möblerna är behandlade med, är ofarligt för människor och husdjur. Men så särskilt nyttigt kan det knappast vara. Hur blir det t ex om man lägger mat (en smörgås?) direkt på bordsskivan? Kan den ta åt sig gift då? Man bör förstås undvika att utsätta sig för kemikalier i onödan. Fast många av oss använder ju myggmedel på kroppen i akuta lägen. Är det bättre? Vem vet...

Både i går eftermiddag, och i natt, har det kommit ett par åskskurar. Men nu skiner solen. Det är bra att jag slipper släpa med mig paraply till sjukhuset.

Ana kom punktligt och hämtade hundarna. Det är roligt att se att mina små blir så glada när de träffar henne. De var också jätteglada över att få följa med i bilen, men såg något konfunderande ut när hon körde iväg utan mig. Men när de kommer fram så får de träffa Lucky! Ana passar ju honom en period nu. Jag vet att mina små har det så bra hos Ana. De får sova i hennes säng på natten. (Så hon fick med sig den lilla hundtrappan.) Och Lucky får sova på golvet bredvid hennes säng, medan hennes egna 2 hundar båda sover i vardagsrummet. Tänk sådan tur att vi har Ana!

Nu har jag 1 timme på mig, innan jag ska gå till bussen. Jag har kollat att jag har med mig det jag ska i väskan. Nu kan jag lika gärna gå och slänga sopor och återvinning - så är det gjort. (Det kan ju tänkas att jag inte har lust att ränna runt så mycket, det första dygnet efter operationen...)

Det ska bli intressant att se hur vården fungerar på ett vanligt spanskt sjukhus. (Och hur rummen, samt maten är.) Ana trodde att jag kanske skulle bli utskriven kring kl 13-14 i morgon. Vi får väl se.

Ulf skickade nyss en bra länk, till den spanska motsvarigheten till svenska Pricerunner: https://www.idealo.es/. (Han hade hittat länken i PC för alla.) Jag sparade den bland mina favoriter. Nu stänger jag strax datorn för i dag.

Inte förrän i dag, klockan 12, skrevs jag ut från sjukhuset. (Jag var hemma 13:15.) Det blev alltså 2 nätter där, när jag var beredd på 1. Allt har gått bra, men det är SÅ skönt att vara hemma igen! Jag blöder en hel del, annars mår jag bra. Jag har en hel del att berätta om, men det får bli lite senare i dag. Mycket är annorlunda på spanska sjukhus.

Jag hade 70(!) mail i inkorgen, en del reklam, något spam, men ändå. Jag får läsa några åt gången. Nu ska jag äta något litet. Maten på sjukhuset var oätlig, så jag har inte fått något alls i mig sedan i går vid lunchtid.

Åh så gott det var med en kopp te nu på eftermiddagen! Det har jag inte fått på sjukhuset. Konstigt, te är världens mest konsumerade dryck efter vatten. Dessutom åt jag lite vettigt nu. Det har jag heller inte kunnat göra.

Jag hade kameran med! Nedan ser ni sjuksalen (för 2 personer). Min säng var den till vänster.

Där står (raden nedan), att om man ska vistas på rummet ensam (mycket ovanligt i Spanien) så ska man särskilt anmäla detta till sjuksköterskan. Här i Spanien brukar hela, eller delar av, familjen följa med. De vistas i sjuksalen, de sitter utanför operations-salen och väntar, sedan hjälper de patienten på rummet efteråt, så att sjukvårds-personalen "slipper".

En stund efter att jag hade blivit insläpp i rummet (och blivit ombedd att byta om till gröna operations-kläder), så kom nästa patient som skulle ha sängen bredvid. En kvinna i min ålder. Hon var läkare på en läkarstation i Alicante, och hade med sig sin dotter som var barnmorska (=patrona). Hon visste förstås mer än jag om rutinerna på spanska sjukhus. Det visade sig att vi var 3 patienter som hade fått samma tid (kl 13). De skulle inte börja operera förrän kl 15, och vi fick inte veta i vilken ordning vi skulle opereras. Det gick ingen nöd på mig, men jag var törstig. Jag hade inte fått dricka en droppe vatten efter kl 9 på morgonen.

Det som förvånade mig var att min medpatient var så orolig inför operationen, läkare som hon var. Visst var det en större operation än min, hennes livmoder skulle opereras bort, men ändå. Spanien är ju känt för att ha bra sjukvård! Hon plockade fram någon form av bönbok och ett radband, och sedan satt hon och bad en bra stund till nuestra señora (= ett helgon, vanligen jungfru Maria.)

Jag blev den första som blev hämtad till operations-salen. Fast först fick jag ligga på britsen utanför denna, och vänta en stund. Där hände något lustigt. Narkosläkaren kom för att träffa mig. Så han frågade om jag var Christel. Ja, sa jag. Ja, hördes från en annan säng i korridoren. Det visade sig att vi var 2 Christel som skulle opereras samtidigt (fast av olika läkare)! Nu är ju Christel ett väldigt ovanligt namn i Spanien, så vilket sammanträffande. (Vi låg senare bredvid varandra på uppvaket, men hon var för dålig för att prata. Annars hade jag gärna frågat om hon var spanjorska, namnet till trots. Hon såg spansk ut.)

Jag skulle få epidural-bedövning (ryggmärgs-) för första gången i mitt liv. Jag har blivit opererad under narkos många gånger, samt förstås med lokalbedövning. Jag trodde att man skulle ligga på sida med ryggen böjd. Men man skulle sitta på britsen och böja sig framåt - och andas ut. Bakom stod narkosläkaren, och framför stod en mycket stilig manlig operations-sköterska som jag fick luta mig mot när jag satt böjd. Sticket kändes nästan inte alls, och snart kände jag att fötter och ben började somna. Jag uppskattar att få vara vaken, så jag kan prata lite med operations-personalen.

Den kvinnliga gynekologen, som skulle operera mitt slidväggs-framfall, frågade före operationen om jag hade en partner - alltså om jag hade samlag. Jag blev lite förvånad. Men det visade sig att det finns 2 operations-metoder. Den hon rekommenderade, men som inte funkar om man tänker ha samlag i framtiden, är att hon skulle ta bort den hud som hade trillat fram, sy ihop övrig hud, och sedan göra slidöppningen lite mindre (för att förhindra framtida framfall.) Den andra metoden gick ut på att sy fast ett stödjande nät som skulle hålla huden på plats. Jag valde det första alternativet. Jag är trots allt snart 67 år, har ingen partner, och har inga som helst planer på att skaffa mig någon.

Efter operationen (som varade mellan kl 15:30 och 17 ungefär) kom jag in på uppvaket. Där kollade de puls, blodtryck, syresättning, temperatur och lite annat. Allt var bra. När jag 1 timme senare började återfå känseln, och kunde vicka på fötterna, så blev jag skjutsad tillbaka till sjuksalen. Den som körde britsen, var mycket förvånad över att jag inte hade släkten med mig. Han ropade efter dem när vi kom ut i korridoren. Så jag fick förklara att jag var själv.

Jag kände mig ok, hade inte särskilt ont, men började bli väldigt torr i munnen. Då visade det sig, att jag inte skulle få dricka en droppe vatten förrän tidigast kl 08 morgonen efter. Men jag hade dropp med vätskeersättning, så jag torkade ju inte ut. Dock var det ökentorrt i munnen...

Jag fick ha rummet för mig själv på natten. Toppen! Min medpatien hade så många familjemedlemmar med sig, att de behövde ett eget rum. (Om de inte har fullt, så försöker de alltid ge patienterna egna rum.) Väldigt ofta så sover de anhöriga över (de har anhörig-sängar), män också, vilket inte känns så bra när man ligger med rumpan bar i sängen och sjuksköterskorna lyfter på filten med jämna mellanrum. Tur att jag fick ha rummet för mig själv!

Morgonen efter tog jag den här selfien. Jag var lite trött, men vid gott mod. Sängen var tämligen obekväm, och om jag inte hade tagit med min egen lilla resekudde (Tempur 25 x 30 cm) så hade jag nog inte kunnat sova alls. (Spanska kuddar är oftast jättestora!) Nu blev det knappt 2 timmar, fast inte i följd. (Natt nummer 2 sov jag bättre, fast inte bra.)

Jag tyckte väldigt illa om att vara fjättrad vid både droppställning och kateter. Jag kunde ju inte göra mycket mer än att ligga i sängen och titta i taket. (Droppställningen tog de först i morse, och katetern bara någon timme innan jag gick hem i dag.)

Personalen på sjukhuset var både kompetent och trevlig! Men maten var vedervärdig. Frukosten (ca 09) bestod av pepparmynts-te (jag tycker inte om det, men det är ju nyttigt). (I morse var det kaffe med mjölkpulver och sötningsmedel. Jag inmundigar ingetdera, så då kunde jag inte ens dricka.) Till detta fick man antingen små kex av Marie-typ, eller muffins! Plast-förpackade dessutom! Mat helt utan näring alltså. Jag ratade bakverken. Jag äter ju inte socker, sötningsmedel, eller vetemjöl. Jag bad om en naturell yoghurt, eller en frukt, men det hade de inte. Alltså åt jag inget.

Lunchen fick vi ca kl 13, och middagen ca kl 19. De var hemska! (Dessutom var maten halvljummen, även tevattnet, och smakade plast - externt kök.) De bestod av en soppa (den t v var ok, men osaltad, den t h smakade bara vatten), vitt degigt bröd, samt sönderkokta grönsaker. Vad det beigea på tallriken t v var kunde jag inte identifiera, men jag smakade och det påminde om omelett. I brist på annat så åt jag den. Av maten på den högra brickan kunde jag inte äta något (smakade vedervärdigt, och utan näring i så var det ju ingen vits), så jag fastade i går kväll. Vi fick ju vatten. Men visst kan man undra varför de på sjukhusen inte har hört talas om den sunda Medelhavs-dieten. Sjuklingar behöver ju näring!

Jag blev väldigt glad för att jag fick komma hem i dag. De hade velat behålla mig 1 dygn till, men har inga utskrivningar på helgerna, så annars hade jag fått stanna till måndag. (Och jag hade bara vattnat växterna, och gett fåglarna mat, för 2 dygn.) Innan jag gick hem fick jag visa att jag kunde kissa själv (inga problem), och bedyra att jag hade någon i hemmet som kunde hjälpa mig dagarna i ända. Nu är jag ju kan-själv-typen, och jag är inte dum - så jag tar det mycket försiktigt. Kanske jag kan behöva hjälp att handla om någon dag, men jag kan ju också gå fler gånger så det inte blir tungt. Och just i kväll så får hundarna vara utan sin kvälls-promenad. De har ju inomhus-toa, och verkar just nu väldigt nöjda med att vara hemma, och med mig, igen.

Det hemska är, att jag inte får gå på gympan, eller bära tungt, på hela 8 veckor! (Jag hade hoppats på 3-4 veckor...) Jag ska på återbesök den 4 juni.

Ana har varit en klippa. Hon har passat hundarna, hon kom till sjukhuset och hämtade mig, hon skjutsade mig till apoteket, och sedan hem. Hon berättade att Lucky, Stella och Nellie alla 3 hade sovit i hennes säng, och att Lucky hade varit som en pappa för mina små. Gulligt!

Läkaren hade skrivit ut ett pulver med näringssalter (som jag ska blanda med vatten var dag och dricka), samt en antibakteriell lösning (som jag ska tvätta mig med). Dessutom köpte jag ett paket bindor, av den största sorten som apoteket hade. Jag blöder ganska mycket. Jag har redan blött ner de 2 stora "blöjor" som jag tog med mig hem från sjukhuset. Jag antar att blödningen beror på att jag ända fram till i morse hade en jättestor kompress i slidan. Så jag tror att blodet har stannat upp ovanför den, och nu kommer ut. Eftersom det nyss rann igenom både trosor (hade förståndigt nog valt svarta) och långbyxor, så har jag nu bytt om till kjol. (Jag vill inte behöva tvätta i onödan.) Men jag tror att det kommer att blöda mindre redan i morgon.

Läkaren sa, att om jag fick ont, fick feber, eller blödde mer än en normal mens - då skulle jag höra av mig. Jag blöder minst 20 gånger mer, men tror som sagt, att det bara är i dag. Alltså är jag inte orolig.

Jag har inte tagit all den smärtstillande medicin som jag har fått, men känner inget behov av det heller. Kanske jag tar en tablett innan jag ska sova? Förresten avstod jag från smärtstillande natten efter operationen (då jag hade behövt det). Men jag vet av erfarenhet att om jag får smärtstillande via dropp, så kräks jag alltid - mycket. Och jag fick ju inte dricka vatten, så jag kunde inte svälja en tablett. Men det var ok. Jag har nog hyfsat hög smärttröskel. Utöver blödningen så är jag svullen, och har därför lite svårt att sitta ner. Men stå och ligga kan jag, så det går ingen nöd på mig.

Förresten fick jag veta, att om man opereras på eftermiddagen - kvällen, då måste man alltid stanna 2 nätter. De släpper ingen innan det har gått 24 timmar (och de skriver bara ut patienter vid lunchtid). Men om jag hade blivit opererad på morgonen - då hade jag kanske fått komma hem går. I morse, kl 07, kom det in en patient till på salen. Hon skulle opereras redan kl 8:30. Hon hade sin man med sig, och jag hade inte kunnat ta på mig trosor (eftersom kateter-slangen var i vägen). Men jag hade tagit med ett nattlinne hemifrån (som jag kunde använda först när droppet var borta), så jag kände mig hyfsat anständig. Men ändå, en främmande man på en gyn-avdelning. För mig känns det fel. Vi som har våra stränga besökstider (utom i speciella fall). Men sådana vanor har spanjorerna! Nu är jag erfarenhet rikare!

Nu ska jag dricka mer te, och äta något nyttigt till. Det känns så bra att kunna bestämma sådana enkla saker själv! Jag är, som sagt, väldigt mycket "kan-själv, vill-bestämma-själv"...

Wow, nu vet jag hur man kommer över en viktplatå. Det är bara att åka in på sjukhus och fasta några dagar... I dag visade vågen 48,4 kg (bara 4 hg över målet). Nu tror jag förstås att det kan ha lite med vätskenivån att göra. Kanske väger jag några hekto mer. Vi får väl se om några dagar.

Jag blöder inte alls så mycket i dag, bara som normal mens. Så jag hade nog rätt när jag tänkte, att det var "uppdämt" blod som skulle ut. Dessutom hade jag 2 dagar i rad fått sprutor mot tromboser (blodproppar), så blodet var mer "lättflytande". Jag är fortfarande lite matt, och svullen (= svårt att sitta), men annars känns det bra. Jag tar inget smärtstillande, för det behövs inte.

I morse duschade jag. Det var skönt, för det var 3 dygn sen senast. Även om det fanns dusch på sjukhuset, så kunde jag ju inte använda den. För hur skulle jag ha kunnat släpa in droppställningen dit, hålla i kateter-påsen, och samtidigt kunnat duscha och tvätta mig?

Läkaren sa att jag inte får bada (inte i badkar, pool eller hav) förrän om 8 veckor. Det blir den 29/5! Hemma föredrar jag ändå att duscha, och havet kommer inte att ha hunnit bli tillräckligt varmt för mig, förrän i slutet av maj eller början på juni.

Jag har sovit dåligt i natt. Dels gick jag upp och kissade stup i kvarten de första timmarna (det är inte optimalt att dricka 1,2 liter te ett par timmar före läggdags), och dels har Nellie varit rastlös. Hon har kliat, och kliat, och kliat sig - och ruskat sig däremellan. Mest bakom höger öra. Jag har tittat noga, men hittar ingenting. Och jag orkar inte gå till veterinären i dag. Det får vänta till på måndag, om det inte har slutat klia då. Det är ju inget som hon dör av.

Jag glömde berätta en sak angående sjukhuset. Patientskåpen är inte låsbara. Det finns ingenstans att förvara värdesaker. Dem har ju de anhöriga hand om under operationen! Eftersom jag inte hade med någon som kunde vakta mina saker, så ringde de sjukhusets security-personal. En man (i uniform, och med batong) kom och hämtade det jag lämnade in (lägenhets-nycklarna, plånboken, kameran och senior-mobilen). Men de var tvungna att anteckna allt de tog med. Så plånboken tömde de och skrev av vad alla kort heter, samt exakt på centen hur mycket pengar jag hade med. (Jag hade ju inte behövt ta med hela plånboken, det hade räckt med Zip-kortet (spanska sjukvårdskortet), 1 legitimation, samt en sedel i reserv, men jag bara stoppade ner den i väskan - utifall att...) Sedan fick jag skriva på ett papper om att allt var korrekt antecknat.

Nu ska vi gå en minirunda, i långsam takt, hundarna och jag. Just nu tittar solen fram, annars är det molnigt och kallt (16°) i dag.

Så vi började med att gå söderut.

(Fast eftersom vi bara gick 1 varv runt kvarteret, så fick vi förstås sammanlagt gå åt alla 4 väderstrecken.)

Stella var dålig i morse/förmiddags, gick med krökt rygg (ont?), och ville varken äta frukost eller medicin. När vi kom ut så åt hon så många färska gröna blad hon kunde hitta. (Hoppas att sorten hon valde inte är farlig för hundar!)

Tyvärr vägrade Stella att gå, när hon hade ätit färdigt. (Hon gick bara ¼ kvarter.) Sedan blev jag tvungen att bära henne, vilket inte är riktigt bra (även om hon bara väger 1,8 kg). Tja, jag kunde ju inte lämna kvar henne på trottoaren...

Hemma igen tog jag ett foto på bygget, och ritade linjer där jag tror att husets vägg kommer att gå. I så fall så skulle halva min utsikt försvinna (men aldrig hela). Om jag har tur så kanske jag fortfarande kommer att kunna se en bit av stranden. Det återstår att se.

Stella verkar må bättre nu. (Ogräset kanske hjälpte?) I alla fall åt hon lunch och medicin. Själv ska jag strax äta ångkokt broccoli-blomkål-morot ("mikrovågs-påse"), med en klick smör. Det ska bli gott.

Jag får ju ägna mig åt något, när jag inte kan strosa runt på El Paseo. Så jag har precis räknat ut hur mycket skatt jag ska betala i Spanien för år 2018; nämligen 3'138,10 €! Det är mycket pengar att ligga ute med! (I dagsläget motsvarar det 32'758:-.) Hur ska jag få fatt i dem? I bästa fall betalar Sverige tillbaka summan (minus det som jag förlorar på valutaväxlingen) inom 1 månad. Men banken lånar mig inte en så här stor summa, inte ens för så kort tid som en månad. (Och det kan dröja 3 månader innan man får tillbaka pengarna...) Gun har jag redan lånat mer än nog av (jag betalar tillbaka så gott jag kan), och ingen annan har erbjudit sig att låna ut pengar till mig. Det är ett idiotiskt system det här med att man måste ligga ute med dubbla skatter! Bara de rika (som har sparade pengar på banken) kan klara av det!

Själv måste jag ändra tillbaka mitt skattekonto, från spanska Sabadell till svenska ICA-banken igen. För om skatteverket betalar in svenska kronor till Sabadell, så tar de mycket i växlingsavgift (utöver växelkursen). Men ICA-banken tar bara växelkursen + ett mindre tillägg. Så om skatteverket betalar till ICA-banken, och jag sedan själv överför pengarna därifrån till Sabadell - då förlorar jag inte riktigt lika mycket på hit-och-dit-växlandet. (Jag förlorade mycket pengar förra gången!)

Tänk om Sverige hade antagit euron, då när jag röstade JA (fast jag inte visste då, att jag skulle flytta utomlands), men alltför många (51,91%) röstade NEJ (den 14 september 2003), och kronan stod i 8,91:-/€! Tänk så enkelt det hade varit! Och så mycket högre min pension hade varit... (Skulle Sverige binda kursen nu, skulle vi svenskar förlora mycket!) Enligt EU-kommissionen så måste Sverige införa euron senast år 2025! Och nu har svenska riksbanken nålat in sig i ett hörn genom att välja att ha så här dålig kronkurs - trots att Sveriges ekonomi är bra!

Det man måste börja med när man ska räkna ut sin skatt, är att leta upp årsgenomsnittet för krona-euro år 2018. Det hittar ni här: https://www.riksbank.se/sv/statistik/sok-rantor--valutakurser/valutakurser-till-deklarationen/. Snittet för 2018 är 10,2567:- / €. Ni ska alltså dividera er svenska bruttoinkomst med den här siffran, så får ni årsinkomsten i euro. Sedan får ni titta på skatte-tabellerna jag visade er den 30/3. (Finns nu i Sparad dagbok 53.) Men om ni tjänade under 12'000 € 2018, så behöver ni inte deklarera.

Vill någon av er ha hjälp att räkna, så hjälper jag gärna till. Räkna kan jag!

Synd bara att jag måste leja någon (och betala dyrt) för att fylla i den spanska deklarations-blanketten. Det måste jag ju kunna lära mig på sikt, men i år ska jag anlita Scantax, https://www.scandtax.eu/. (Jag måste förstås få fram pengar att betala dem med också. Jag har för mig att de vill ha 110 €.) Suck! Jag skulle verkligen behöva vinna på lotteri! Det räcker om jag vinner en gång, och så det täcker mina skulder (20'000 €). För om jag vore skuldfri (= vara betrodd), då skulle jag kunna få en tillfälligt bank-kredit på 3'138 €! Och sedan hade det ordnat sig varje år framöver. (Även om det förstås hade varit ännu bättre om jag hade haft ett sparkonto med ca 4'000 € på!) Kan ni inte hålla tummarna för att jag ska vinna 24'000 €! Då skulle jag kunna sova lugnt sen...

Eftersom affärerna här har stängt på söndagar, så gick jag till Consum i går och köpte 2 påsar färska grönsaker. (Jag har bara 200 meter till Consum, påsarna väger nästan ingenting, och färska grönsaker vill jag inte vara utan.) Dels köpte jag blandad vit- och röd-kål, dels blandade sallats-blad (bl a ruccola och spenat). Jag äter direkt ur påsarna, och passar på att bjuda mina fåglar och hundar. Det är bara Lina som inte gillar grönsaker, men hon får ändå.

Nu har 13 av de 20 luktärts-fröna grott. Om jag har tur så gror ytterligare något.

Solen skiner, det är 19°, och jag behövde se havet. Alltså gick vi ner till playan. Vi valde att gå via "Lidl-backen". Jag har inga problem att gå, bara jag inte går för fort, eller för "stötigt". Som tur var ville Stella gå själv i dag. (Jag skulle inte ha kunnat ta henne med annars. Jag kan bära henne några få meter, men inte mer. Och helst ska jag inte bära alls.)

Jag kan f n inte sitta på muren... Annars hade jag gärna satt mig ner i solen en stund, och tittat på allt det vackra blå!

Det pågår ett musik-jippo på torget nedanför oss. (Musiken hörs tyvärr hit.) Vad det är för jippo vet jag inte, men det står ungdomar framför scenen och hoppar. Och de såg nöjda ut. Vi gick inte närmare än på andra sidan gatan, sedan gick vi ner på El Paseo igen och gick därefter "Lidl-backs-vägen" hem.

Bilden nedan lånade jag från Wikipedia. Den visar hur Raynauds syndrom kan se ut. Riktigt så illa har inte mina fingrar sett ut någon gång. De har bara varit vita upp till max 2 fingerleder. Jag hade känningar nyss, i flera av fingrarna. Man ska hålla sig varm! Får inte frysa. Så jag valde att gå ut i solen med hundarna. Vi gick häromkring, och fingrarna tinade upp ganska snabbt.

På uppvaket på sjukhuset, gick larmet jag var kopplad till några gånger - för att mina fingrar var för kalla. De kollade min kropps-temperatur, som var normal. När jag förklarade att jag har Raynauds syndrom så kopplade sjuksköterskorna av. Innan var de lite nervösa...

Det känns lite enformigt och småtrist, nu när jag är förhindrad att göra vad jag vill. Men läkaren framhöll, att såret väldigt lätt kan gå upp nu i början - så jag MÅSTE ta det lugnt, och får absolut inte bära något. Jag gör så gott jag kan...

Tur att jag har min härliga balkong! Den är mycket mindre än den i förra lägenheten, och har inte alls lika fin havs-utsikt. Men den har sol från förmiddagen till kvällen (den förra låg i skugga efter kl 14), och så är den ju inredd helt efter mina behov. Min lilla oas är det!

Ingen mer än jag ser att jag har bytt plats på 2 av pelargonerna. Men jag tycker att det blev snyggare så här.

Alla mina bougainvilleas börjar få blad och blommor, men i olika takt. Den som lillebror Gråsparv sitter i nedan, ligger lite efter de andra...

Kuddarna på stolarna är egentligen för stora, och i fel färg - men det är de enda riktiga utomhus-kuddar jag har. (I tyg som tål sol och är vatten-avstötande.) Och dynorna är egentligen känsliga inomhus-dynor (som jag köpte på Åhléns för många år sedan). Men jag har förstås inte råd att köpa bättre nu - så de här får duga. De är sköna - och fyller sin funktion!

Fåglarna fick komma ut i dag. Det var länge sedan, och de behöver både frisk luft och omväxling. Jag glömde i hastigheten att jag inte får bära. Fast buren är väldigt lätt, den består ju mest av "luft". Den känns lättare än Stella. Men jag måste förstås bära in den i kväll. Ännu kan den inte stå ute på nätterna. Det är svårt att alltid hinna tänka sig för...

Det vackra fotot nedan skickade Lasse för att muntra upp mig. Det tog han i maj för några år sedan. Han är en duktig fotograf!

Jag får väl sätta mig och läsa i kväll. Om jag sitter mjukt, så kan jag sitta. Läs-fåtöljen är nog ok. Det gäller att alltid försöka göra det bästa av situationen, och att uppskatta det man har! Då blir man lyckligare!

Nu har jag kommit på en sorts gymnastik som jag kan syssla med, fast jag är nyopererad. Ansikts-gymnastik! Den här boken köpte jag -96. Jag tror att det är dags att läsa om den, och sedan sätta fart med gymnastiken. Det är klart att man kan träna sina ansiktsmuskler, precis som alla andra muskler. Det lär vara bra för ansiktets blodcirkulation också. Jag minns att man ska grimasera på särskilda sätt för att stärka specifika muskler.

Sedan hittade jag en lämplig bok att börja läsa. Jojo Moyes brukar skriva trevligt. Det här är tydligen hennes allra första bok.

Därefter var jag inne på några webbsidor där de säljer fåglar. Jag letade förstås efter en hane åt Lina. Någon sådan hittade jag tyvärr inte. (Bara för avhämtning i Madrid och Barcelona.) Men jag hittade något annat! Precis en sådan bur som jag har funderat på att köpa till Mio (den mindre), begagnad - för bara 20 €! Jag slog till. På fotona ser den ut som ny. Hoppas nu att allt fungerar. Nu är det ju en privatperson jag handlar av. Om allt går vägen kan jag ha buren redan nästa vecka. Jag får den levererad hem till porten.

Nu ska jag sätta mig och läsa. Tyvärr pågår musik-jippot fortfarande. Eftersom musiken är hög och "stressande" så stör den mig. Kanske jag kan koppla av ändå? Om jag tänder några ljus, och har hundarna i knäet...

Vi har väldigt varmt i dag, men eftersom solen till 90% håller sig bakom molnen, så har vi inte så mycket glädje av värmen.

Men det snöar i alla fall inte, som det gjorde en kort stund i Upplands Väsby. (Nu har det övergått i regn.)

Kaisa och Nea tittade inom en stund i förmiddags. Nea provade den cerice-rosa reflex-selen, och den passade precis - så den fick hon.

Sedan satt Kaisa och jag och drack te och pratade nästan 2 timmar. Det är trevligt med besök! I morgon kommer Inka inom en stund.

Jag såg att solen tittade fram, så jag tog på hundarna deras selar och gick ut. Vi gick sick-sack-vägen ner till torget. Där satt Rolf, som han ofta gör en stund efter "jobbet". Vi pratade ganska länge, eftersom vi inte hade setts på ett tag. Jag berättade att jag hade blivit opererad, och Rolf erbjöd sig bums att bära hem varor åt mig - om jag behövde hjälp. Jag tackade förstås för erbjudandet, men sa att jag nog klarar mig. (Jag har ju jättenära till Consum, och kan gå i omgångar om det behövs.)

Rolf har också varit dålig, och är inte helt återställd än. Han har länge haft en liten svullen cysta på halsen. (Jag har undrat vad det kunde vara.) Den hade plötsligt svullnat upp till en golfbolls storlek, spruckit, och det hade kommit ut var. Snälla människor har gett Rolf allt han behöver, inkl steril vätska att rengöra såret med och antibiotika. Han är redan mycket bättre. Men, eftersom halsen inte ser så trevlig ut där såret finns, så har han tillfälligt lagt sig till med skägg. Senast han hade skägg, sa han, så var det svart (helt utan grå inslag). Jag gillar inte skägg, men Rolfs ser vårdat ut. Han ser alltid osedvanligt ren och proper ut - för att vara hemlös. Han gör alltid sitt bästa. Rolf är en trevlig (annorlunda) man som jag önskar det bästa.

Plötsligt dök det upp stora gråa moln på himlen, och vi skyndade oss (nåja, så raskt jag nu kan gå för tillfället) ner till El Paseo.

Lidl har tillfälligt stängt. De håller på att renovera. På parkeringen står nu bara hantverkarnas bilar. Jag har inte läst på skyltarna (jag går inga omvägar f n), men Rolf hade för sig att de ska öppna nästa torsdag igen.

Jag googlade i går på kvinnan som skrev boken om Facercise. Jag ville se om hon har lyckats hålla sig i form. Och det har hon! På fotot nedan är hon 64 år, men ser betydligt yngre ut. Hon kör sin ansiktsgympa var dag, hörde jag i en kort TV-intervju. Där sa hon också frankt, att hon håller kroppen i trim också, så hon inte ser gammal ut när hon är naken. Hon var smal och såg vältränad ut! (Fast var förstås anständigt klädd.) Visst har hon både makeup, och färgat hår, på fotot nedan - men ska man hitta några rynkor så får man nog ha förstoringsglas.

Tydligen är Facersice och hennes andra metod No Lipo Lipo, en stor industri: https://www.facercise.com/. (Man kan även få individuell hjälp via Skype. Själv klarar jag mig bra med boken.) No Lipo Lipo senare ser ut att vara en typ av special-massage för kroppen som ska ta bort fett och celluliter. Enligt fotona nedan så fungerar den, men behandlingarna är dyra (600 $ för några omgångar) - reportern frågade. (Det är 10 veckor mellan fotona till vänster och de till höger.) Hur som helst är allt sådant här som är naturligt - väldigt mycket bättre än plastkirurgi. Detta har 0% risk för negativa biverkningar!

Jag lär aldrig kunna bli lika snygg som Carole, även om jag börjar träna ansikts-musklerna - men det kan ju inte gärna bli sämre än det är nu så... Vi får se hur långt själv-disciplinen räcker. Vad min figur beträffar så var jag som fotona till vänster (fast med sladdrigare hud) innan jag började banta, och är nu som fotona i mitten (fast fortfarande med sladdrigare hud). Jag skulle gärna se ut som på de högra fotona, men det viktigaste är att se frisk och sund ut. Den 29/5 kan jag börja träna igen... (Och äta förståndigt måste jag göra resten av livet, åtminstone till 80%.)

Översatt: "Jag hittade en aptitdämpare som faktiskt fungerar. Den kallas MAT."

Jag fryser i dag. Jag har iskalla fingrar, och är kall hela jag. Ändå har jag 20° inne, och ute är det aningen varmare. Men jag rör mig mycket mindre än vanligt, så blodcirkulationen hålls väl inte igång som den ska. Jag har inte direkt ont - men känner obehag hela tiden. Jag tar inget smärtstillande, för det ska man ju inte ta i onödan. Och på sitt sätt är det nog bra att känna av operations-såret, för då gör jag inga felaktiga rörelser.

Jag gick nyss till Consum och handlade. (Erik hade lyft ner shopping-kärran åt mig.) Jag köpte bl a nya bindor. De jättestora från apoteket behövde jag bara de 2 första dygnen. (Och jag stod inte ut med dem mer än 3½ dygn.) Jag hade (några dagar före operationen) köpt "natt-bindor med hög uppsugnings-förmåga" på Consum. Jag anade att jag skulle komma att behöva bindor (men jag anade förstås inte att blodet skulle forsa ur mig det första dygnet). Bindor är väldigt obekväma! (Tacka vet jag menskoppar och tamponger.) Men nu måste jag använda bindor, inte mer med det. Det är ju inte från livmodern det blöder.

De bindor som jag har haft hittills har känts så obehagligt "plastiga" mot huden. Nu hittade jag en sort med "cotton-like" yta, och hög uppsugnings-förmåga. Hoppas att de känns aningen bättre. Jag ska strax prova. Men det ska bli skönt när det slutar blöda...

Jag har googlat på sårläkning. Beroende på hur mycket såret (huden) belastas, så tar det normalt 4-14 dagar. (Exempel; ansikte 4 dagar, buk 14 dagar.) Det har inte ens gått 6 dygn än...

I dag fick jag mail från Nemos husse. De har varit på ultraljud i dag. Nemo har blåsljud, och ena hjärtklaffen har blivit lite svullen. Nemo kommer att få ta medicin dagligen resten av livet, för att hjälpa hjärtat. Men det såg så pass bra ut, att de tror att Nemo ska kunna leva ett normallångt liv - nu när medicinen sätts in på ett tidigt stadium. Vi får hoppas att det blir så. Nemo är en jättego' hund, och är värd det bästa! Skönt nog känner jag, att han har fått den bästa hussen han skulle ha kunnat få. Jag hade tur som hittade så bra nya familjer till alla Stellas syskon!

Nu ska jag dricka en kopp varm buljong, och sedan ska vi ut i solen mina små flickor och jag. Det gäller att passa på, för det ska bli molnigare senare i dag.

Av naturliga skäl blir våra promenader kortare än normalt. För att kompensera mina små, så serverade jag nyss kvällsmaten på roligare sätt.

Just nu vilar de. Själv har jag suttit vid matbordet och läst (boken är bra), och samtidigt druckit te. Både i går och i dag har jag ätit lite mer, och lite oftare, än jag borde. (Fast bara sådant som är nyttigt.) Jag har säkert redan gått upp det som jag gick ned på sjukhuset. Men jag vill inte banta nu i början av läknings-processen. Jag får väl köra lite periodisk fasta längre fram.

Nu ska jag flytta mig till läs-fåtöljen. Jag gissar, att jag inom 4 sekunder kommer att få sällskap där...

Jag gissade rätt. Jag hann inte ens sätta mig, innan vi var 3 i fåtöljen. Klockan är nu 19:30, och jag har läst ut boken. Den var bra från första till sista sidan. Hela tiden intressant, på ett lågmält sätt. En kombination av djup och lättsamhet, roligt och sorgligt - och om kärlek. Hon brukar skriva bra Jojo Moyes, och denna hennes första bok är inget undantag. Jag rekommenderar förstås boken!

Solen skiner, och vi ska gå en liten runda. Jag är jättetrött i ögonen, och behöver frisk luft. Hundarna uppskattar alltid en liten lukt-runda (särskilt Nellie).

Vi gick bara runt kvarteret, men det var skönt. Det är fortfarande över 18°, och solen skiner även om den står lågt. (När Ulf nyss mailade och berättade om snöblandat regn - så är jag så tacksam för att jag bor här i El Campello!) Fast min syn oroar mig lite. Jag tycker att den har blivit sämre på sistone. Ändå var det ju inte så länge sedan som jag köpte både läsglasögon och progressiva. Nyss på promenaden så såg jag allting suddigt. Och jag som brukar se alldeles klart på håll. Nu framför datorn är det suddigt. Synen är det av mina sinnen som jag värdesätter mest, så jag hoppas den inte blir sämre. I nuläget har jag inte ens råd med en syn-undersökning. Kanske jag bara har ansträngt ögonen för mycket i dag?

Jag kommer aldrig att ångra att jag flyttade hit till El Campello! Jag lever bättre, gladare, och "mer" här!

I kväll är det dags för min spansk-kurs. Ända till nyss har jag tagit för givet att jag kan gå, men nu slog det mig - att jag omöjligt kan sitta på en plast stol. (Det är svårt nog att kunna sitta på en stoppad stol, utan att det gör ont.) Och jag orkar knappast stå upp drygt 2 timmar. (Normalt, men inte nu.) Jag borde förstås gå dit i kväll, och berätta för lärarinnan, och be om läxa. Men jag går nog inte så långt så pass sent på kvällen. Typiskt att jag inte har någon möjlighet att kontakta henne! Hon har min mailadress. Om jag nu inte kommer 2 gånger i rad, och hon vet att jag skulle opereras (fast tror att det blev den 27/3), då borde hon väl maila mig? Kanske, i bästa fall...

Inka hade fått ont i sin ena fot i går, så hon kom inte. Hon ringde nyss, och sa att hon troligen kommer i dag i stället.

Förmiddags-rundan i solen var skön. Fast det blåser, så jag hade jackan på mig.

Det är inte ovanligt att se passions-blommor som klättrar på staketen här. Blå är vanligast.

Det ser ut som om det blir en "källar-våning" i huset på granntomten. Jag undrar om de ska ha förråd där? Och om man i så fall kan köpa eller hyra ett? Det skulle förstås vara toppen att ha ett förråd så nära (i stället för 1 km bort, som det nuvarande förrådet). Fast risken är att det blir fuktigt i en källarvåning, så att allt börjar lukta mögel. Och då går jag hellre en bit. I förrådet på C/ San Bartolomé är det torrt, och jag har inte sett någon som helst antydan till ohyra där. Det är ett bra förråd - bara lite för långt härifrån för att gå att utnyttja fullt ut.

Det här fyrkantiga rödaktiga "hålet" mitt i bilden. Tror ni att det kan vara början på ett hiss-schakt?

Jag såg att just i dag säljer Aldi plantor av bl a blå passionsblomma, för bara 1,99 €. Men jag ska inte köpa någon. De passar inte in i färgskalan på min balkong. (Förresten bör jag inte gå så "långt" som till Aldi ännu.)

Den lilla mini-cykeln nedan ser ju behändig ut. Fast den har ingen pakethållare till inköpen...

Om den här sorten hade funnits med rosa blommor, så hade jag troligen planterat några på balkongen. Men just den här arten av carpobrotus finns bara i lila. Blommorna är stora, ofta 10-12 cm i diameter - och vackra.

Lilla fröken Gråsparv känner sig hur hemtam som helst hos oss. Det är ju gulligt på sitt sätt - men inte bra...

Inka ringde igen, ungefär när det var tänkt att hon skulle komma, och sa att hon skulle dricka kaffe med några vänner först. Nu undrar jag förstås om hon hinner komma i dag. Jag sätter på en kopp te åt mig själv så länge. Det blir för sent annars.

Jodå, Inka kom när mitt te nästan var klart, och hon ville ha snabb-kaffe - som blev klart samtidigt. Sedan satt vi i solen på balkongen och pratade i 2 timmar. Inka gav mig en (begagnad) bok att läsa, en som jag har varit nyfiken på; Kvinnan i fönstret (av A J Finn).

Nu ska jag gå runt kvarteret med hundarna. Kanske jag sätter mig för att läsa sen? (Om jag orkar. Jag känner mig lite trött nu. Jag är ju inte som vanligt än.)