Sparad dagbok 52. (Fr o m 19-01-20 t o m...)

 

19-01-20:

Fram till den 9:e juni 1968 bodde jag i Uppsala. (Bara 45 km norr om Upplands Väsby.) Alla mina barndoms-vintrar var kalla. Min första vinter i Skåne (-68) förundrades jag över hur varmt det var. Jag hade sandaler i december. Efteråt har jag förstått att just november-december var ovanligt varma i Skåne det året, men det förstod jag inte då. Men som jag njöt av värmen! Jag har aldrig tyckt om minusgrader.

Här har vi halvtråkigt väder i dag, med ganska mycket moln. Åt norr var molnen hotfullt mörka, när vi skulle gå vår mitt-på-dagen-promenad.

Vi gick åt söder, för där tittade solen fram några minuter då och då.

Stella ville bli buren. Vissa dagar vill hon inte gå själv, i alla fall inte många meter. Hon har säkert sina skäl. (Ont gissar jag.)

Jag sätter ner Stella emellanåt, för hon behöver förstås nosa lite hon också. Att få använda nosen är jätteviktigt för hundar.

Lavendel och rosmarin...

Bina tycker om bådadera. (Jag också.)

   

På fotot nedan ser Nellie nästan större ut än Stella, men det är ju tvärtom! (Vilket ni ser på "rump-höjden".)

Bara om man står mitt på bron, så kan man se vattnet som rinner i Rio Seco. (Vid vassen.) Men så heter den ju inte "Torra floden" för inte.

På håll kunde jag se att det har kommit snö på det högsta berget vi ser härifrån, Sierra de Aitana (1558 m). Enligt väderlekstjänsten går snögränsen vid 1300 meter. Jag är glad att jag bor nära havet, för här blir det aldrig minusgrader.

Nedan ett foto på berget taget på närmare håll, och från nordost. Sierra de Aitana kallas ibland "Techo de Alicante" (Alicantes tak) eftersom det är den högsta punkten i Alicante-provinsen. (Norr om berget ligger Guadalest.)

Här hittar ni en 47 sekunders video som visar toppen på berget: https://www.youtube.com/watch?v=d5Uf9OuG4mg.

19-01-21:

Svenska Skatteverket har meddelat att de har betalat in pengarna på mitt spanska bankkonto. Men de har inte kommit fram än. (Det kan ju dröja några dagar.) Men när jag i morse kollade på internet-banken så såg jag något annat. Spanska skattemyndigheten hade dragit 111,45 € i dag! Men jag har ju betalat allt som de ska ha! Jag fick en avbetalningsplan på böterna (den här summan 12 månader i rad), men sedan betalade ju revisorn dem - eftersom det var hans fel att jag fick böter. Han skickade mig ett kvitto på att det var betalt, visserligen inskannat och via mail - men ändå. Det ser riktigt ut. Suck! Jag ska INTE behöva betala mer! Jag har redan fått betala mer skatt än jag gör i Sverige på samma inkomst, fast alla (inkl revisorn) säger att skattesatsen är lägre här.

Eftersom jag ändå skulle till Fiona för att hämta SUMA-dokumenten, så lät jag hennes kontorist kopiera alla kvitton på att all skatt är betald (och avbetalningsplanen) till Fiona. (Fiona själv var upptagen.) Jag får gå till SUMA i morgon för att överklaga (recurrir på spanska). Jag måste ju ha dokumenten med när jag går dit, och sådana här ärenden tar de förmodligen bara mellan klockan 09 och 10.

Det är mycket med det byråkratiska!

Stella och Nellie följde med till Fiona, så fick de en extra promenad. Hos Fiona träffade vi Trisha och Tony, och hundarna blev så glad när de träffade dem. Jag också förstås. Vi hann bara byta några ord, för de hade ett eget ärende till Fiona, och skulle prata med Silvia.

På hemvägen gick vi förbi kina-butiken nära där vi bodde innan. Jag fick syn på en så söt pelargon! En rosa som har ränder och prickar! Jag hade en sådan för många år sedan, då när jag hade så många ovanliga (bl a gul). Ni kanske minns att Alicia dränkte alla när hon skulle passa växterna medan jag var i Sverige. Sedan dess har jag letat efter den här varianten. Jag har sett sådana i rött och orange, men inte i rosa. Så även om jag egentligen har totalt köp-stopp (utom för mat och förbruknings-artiklar) så köpte jag den enda de hade. Den kostade 2 €. Jag vet inte om den skulle trivas bäst ute på balkongen, eller inomhus. Jag börjar med att ha den inne, och hoppas att jag kan få den att trivas. 

Fast jag borde göra annat än att läsa, så började jag på en ny bok i går. Den var så pass spännande att jag läste nästan halva, innan jag gick och la mig. (Sedan drömde jag om innehållet...)

I dag har jag äntligen tagit tjuren vid hornen. Jag har dels vägt mig, och dels börjat banta. Jag har gått upp jättemycket! Vågen visade 54,7 kg och 25,6 % fett. (BMI = 22,8.) Så nu behöver jag gå ner minst 5, och helst 7 kg... Till frukost drack jag bara te, och kl 13 åt jag en laxfilé med tomater och ruccola. (Lyxigt med lax! Jag har 1 filé kvar i frysen. Men lax är dyrt, så det kan jag inte äta för ofta.) Jag ska äta ytterligare en måltid (med grönsaker) framåt kvällen. Och te, vatten samt buljong kan jag förstås dricka så mycket jag vill, även mellan målen.

Klockan 18 har vi tid hos veterinären. Nellie ska vaccineras, och båda hundarna ska få klippt klorna.

Det gick bra hos veterinären. Nellie viftade på hela kroppen när hon fick träffa sin veterinär, så glad blev hon. Nellie hann aldrig märka när hon fick vaccinationen, för hon hade precis fått en liten bit hundkex, och väntade på nästa bit. Sedan uppförde hon sig hyfsat när hon fick klorna klippta. När jag satte ner Nellie på golvet så gömde sig Stella under stolen. Hon anade att det var hennes tur. För säkerhets skull pep hon högt redan innan Cristina hade börjat klippa klorna, och sedan gjorde vad hon kunde för att dra tassarna åt sig. Men alla hennes klor blev ändå ordentligt klippta.

Vaccinationen kostade 60 €, och klo-klippningen 0 € (för den senare fick 100% rabatt på). Jag fick recept på Stellas medicin, och nu ändrar vi doseringen på kortisonet, från ½ tablett varannan dag till ¼ tablett varje dag. Samma dos över tid, men med tätare intervall. Jag märker nämligen skillnad på Stella, de dagar hon får medicin, och de dagar hon inte får. Stellas medicin ska jag hämta på apoteket i morgon.

Nu ska jag fortsätta att läsa. Jag läste lite innan det blev dags att gå till veterinären. Jag har ca ⅓ kvar i boken, och jag tror att jag vet vem som är "hjärnan bakom morden", men jag kan förstås ha fel. Som läsare vet jag ju lite mer än vad poliserna gör. En spännande bok är det!

Klockan 21:30 hade jag läst ut boken Tusenskönor. Jag hade gissat rätt, men det var många sammanhang som varken jag eller poliserna förstod förrän alldeles på slutet. Jag har Änglavakter (bok nummer 3 i serien) bland mina olästa. Jag köpte både Tusenskönor och Änglavakter efter att ha läst Askungar, den första boken i serien (för några år sedan). Kanske jag köper fler längre fram? Författarinnan har skrivit många böcker, varav 6 i just den här serien.

Om Kristina Ohlsson kan man läsa: Kristina (född -79) är författare av kriminalromaner och barnböcker. Hon är utbildad statsvetare och har tidigare jobbat på Försvarshögskolan och Säpo som analytiker, samt som Counter Terrorism Officer på OSSE (Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa), världens största regionala säkerhetsorganisation. Sedan 2012 är hon författare på heltid.

På sitt sätt är jag sugen på att bums börja läsa Änglavakter, men det kommer jag inte att göra. Den är tjockare, och kommer att engagera mig för mycket - så jag väntar. Jag har ju annat att göra.

Nu är klockan 22, och jag ska alldeles strax gå och lägga mig. Bantningen blev förresten mer rivstart än jag hade tänkt mig, bara 4 gram kolhydrater sammanlagt. Det är lätt att vänja sig vid LCHF, eftersom man trots allt får äta mycket av vissa saker, och för att socker-suget försvinner så snabbt. Men jag lär ha 2 månaders bantning framför mig, innan jag är i mål. Så dum jag var som vräkte i mig choklad och annat i julas... Visst var det gott, men det var inte värt övervikt och sämre hälsa. Nu ska jag skärpa mig! Så det så! (Så gott jag kan i alla fall...)

19-01-22:

Nej, mina selfies blir aldrig särskilt bra. Så här ser det ut när jag tittar på mig själv i spegeln, i stället för in i kameran som man ska. Det jag vill visa är min nya polojumper. Den sitter bra och värmer gott i halsen (och kliar inte alls). Den behövs i dag. När jag gick till SUMA var det bara 9° (och nu är det bara 13,5°). Inne har jag 17,3°, men jag har just tänt några värmeljus (som avger pyttelite värme). Ibland håller jag händerna ovanför ljuslågan för att värma fingrarna. Men på somrarna - då har vi väldigt varmt och skönt här!

På SUMA sa de att lagen säger att man ska betala plusvalía-skatt när en bostad byter ägare. Det är en form av uppräkningen av taxeringsvärdet, och har ingenting med försäljningspriset att göra. Men jag kan överklaga (eftersom vi inte gjorde någon vinst när vi sålde), men bara på min halva. Detta eftersom jag köpte en ny bostad för min hälft av pengarna - men det gjorde inte Ulf. Det lät inte som om de trodde att det skulle göra någon nytta att överklaga, men jag kan ju försöka. Det rör sig om mycket pengar. (Jag kan få avbetala på 6 månader.) 

Jag ska skriva en ansökan som jag formulerar själv, bifoga kopior på lagfarter, och lämna ansökan till SUMA. Jag antar att jag hur som helst måste betala först, i tid, för det dröjer nog länge innan jag får svar på min överklagan. Jag får väl skriva ihop något, och sedan be Erik kolla om det är något sånär rättstavat och begripligt.

Jag tog i dag bort den turkosa ljuslyktan som stod på mitt lilla fåtölj-bord. Jag var orolig för att jag skulle välta ner den. Jag har stött till den några gånger, när jag har gått förbi. Jag satte en liten ljuslykta i metall där. Det ser lite ynkligt ut, men ger bättre plats för bok och glasögon på bordet. Den här ljuslyktan stod ytterst i skåpet. Kanske jag har någon bättre längre in? Jag kollar en annan dag.

Jag ställde den turkosa ljuslyktan på buffén så länge. När jag såg fotot, så kom jag ihåg att jag hade te på dragning. Det hade jag glömt. Det skulle dra 3-4 minuter, men det blev nog 15. Det gjorde inget, för det hade inte hunnit bli för kallt. (Kokhett kan jag inte dricka. Mer än 65° klarar varken min mun eller magsäck av.) Nu har jag vågen stående framme, för nu väger jag all mat (utom sådan som innehåller 0 kolhydrater).

I dag borde jag gå ner till förrådet, med lite av det som står mellan sängen och den fasta garderoben. Men det är så kallt ute, så jag har ingen lust. Tyvärr har jag inte heller lust att plocka fram ALLT jag har i mina lådor (i Alex- och Kallax-hurtsarna) för att börja gallra, sortera och ordna. Jag borde verkligen göra detta! Men just i sovrummet är det kallast. (Delvis för att jag har elementet avstängt under dagtid. Det är bara på mellan kl 18 och 24.) En varmare dag kanske?

Nu ska jag gå en kortare runda med hundarna (solen tittar fram bakom molnen), och sedan ska jag gå och köpa avocados. Lidl har ibland ätmogna (= bekvämast), så jag ska kolla där först. Jag planerar att äta en om dagen. (Jag vet, det heter avokador på svenska, men det låter så dumt i mina öron. Avocados är engelska, på spanska heter de aguacates.)

Mina bougainvilleor ser ynkliga ut nu. De har tappat många blad. Men det är ju vinter, så jag kan inte begära att de ska vara lika frodiga som på sommaren. I dag har fåglarna fått vara inne hela dagen. Det har varit för kallt på balkongen, även i eftermiddags när solen sken en smula.

Fotona nedan tog jag klockan 18:15, åt det håll där solen inte var på väg ner. (Där var himlen förstås mer orange.) Vi har ljust längre än vad ni har, mellan höst- och vår-dagjämning. Och det är då vi behöver ljuset allra bäst. Men nu, en knapp halvtimme senare, är det alldeles mörkt ute.

I dag har skatteåterbäringen kommit in på mitt spanska konto. Det blev 4'833,65 €. Eftersom min bank Sabadell tar en rejäl växlingsavgift, och skatteverket envisas med att sätta in svenska kronor, så minskar beloppet alltid. I praktiken får man alltså betala en viss del av skatten 2 gånger! Trots avtalet som säger att man inte ska behöva göra det.

Nu ska jag dubbelkolla Guns kontonummer, och sedan ska jag överföra pengar till henne. Riktigt allt jag har lånat kan hon tyvärr inte få nu. Så resten får jag ta på avbetalning. Det är fantastiskt att ha en så generös syster!

Och på tal om generös! Jag har precis fått mail från mina barn. De har i dag satt in pengar på mitt bankkonto (som present), så att det räcker till att köpa en bra dammsugare. Visst är mina barn underbart gulliga och omtänksamma! Jag blir rörd och överväldigad! Jag har förstås alltid tyckt att just mina barn är världens bästa barn! Jag älskar dem mycket!!!

  

Jag känner mig GLAD, trots att jag fortfarande har en del problem att brottas med. Men allt kommer nog att ordna sig på sikt! 

19-01-23:

I morse åt jag avokado till frukost. Det smakade bra. När jag åt min frukost hade jag fastat 17 timmar och 45 minuter sedan jag åt kvällsmat i går. (Och i förrgår blev det 16h 25 min.) Periodisk fasta är nyttigt! I dag ska jag äta en stor portion kokt blomkål som huvudmål, i går blev det tonfisk + sallad.

Solen skiner till och från, men det blåser rejält i dag. Själv fryser jag som vanligt. Och förmodligen fryser jag aningen mer för att jag bantar. Men det får vara därvid. Jag är trött på att vara tjock! Jag vill att mina kläder ska passa igen!

Eftersom jag inte har något vettigt för mig, så experimenterade jag med att sätta olika ljusstakar på det lilla fåtölj-bordet, både i går kväll och i morse. Inget blev perfekt. Det behövs en färgklick där (och värmeljus använder jag dagligen så här års), men det ska få plats att lägga en bok också.

       

   

       

Jag har gott om dukar, men väldigt ont om små runda. De är väldigt svåra att få tag i. Just den här virkade min väninna Elisabeth till mig för 46 år sedan. Jag är inte överdrivet förtjust i virkade dukar, men älskar den blå färgen. Och liten och rund är den. Så jag är glad för duken! Jag har en lite mindre i samma färg (virkad av samma väninna).

Sedan har jag grubblat på det här med dammsugare. Precis en sådan som jag behöver finns nog inte. Så frågan är vad jag ska välja. Jag vill nog ha en pås-lös. De suger bättre, och så får man ta att de är lite bökigare att tömma. (Men påsar är dyra, så man sparar ju lite också.) De krav jag har är att dammsugaren ska suga bra på släta golv, släppa ut så få particklar som möjligt i luften, vara snygg om jag måste ha den framme, ta liten plats (vare sig jag ställer den i städskåpet på balkongen, eller har den inne), har ett bra golv-munstycke och ett litet smalt munstycke som jag kan komma åt i springor med.

Sladdlängd och ljudvolym får bli som de blir. Och även om jag nu har fått pengar till en dammsugare, så kan jag naturligtvis inte köpa en svindyr! Så mycket pengar har jag inte till mitt förfogande.

Min lilla handdammsugare är på 14,8 V. Den har ett litet smalt munstycke, som ni ser t v. Tyvärr går det ändå inte ner i springan vid balkongtröskeln = spåret som skjutdörrarna löper i, för det är bara 10 mm brett (se bilden t h). I den springan ligger det fullt med fågelfrö-skal som jag inte får upp med vare sig dammsugare eller borste.

   

På måndag säljer Lidl dammsugaren nedan. Vi hade nästan precis exakt en sådan. Den gav jag bort långt innan jag flyttade. Jag insåg att jag aldrig skulle få plats med 2 dammsugare, och valde då den stora som var bättre. Men det var innan jag visste att jag skulle bo i just den här lägenheten. Innan jag visste att den stora dammsugaren inte gick in i städskåpet, och jag kunde förstås inte ha den stående framme. Den Lidl säljer nu är snyggare än den vi hade, jag gillar vit, men något litet smalt munstycke har den inte. (Den är på 16 V.) Priset är bra. Fast jag behöver ingen 2 i 1, eftersom jag redan har en bra liten hand-dammsugare.

Carrefour säljer dammsugaren nedan för bara 30 € (bara via webbsidan, frakt 2,99 € tillkommer). Den har kostat 149,95 €, men jag vet inget om den. Den har funnits i helvit, men finns nu bara i vit-grön. Den ser bra ut, och för det priset kan man ju chansa... Jag skulle kunna köpa en sådan här, och så småningom en bättre (om den här inte suger tillräckligt bra alltså). Den har i alla fall ett smalt munstycke. Fast hur smalt det är vet jag ju inte, förmodligen ungefär som det jag redan har. (32,99 € motsvarar 338:-.)

Det enda stället där en sådan laddbar dammsugare kan stå, är i hallen mittemot elementet - och där är bara 75 cm brett. Skulle jag snubbla på dammsugaren när jag passerar?

Dammsugaren nedan går att skjuta ihop tillräckligt för att jag ska kunna få in den i städskåpet. Sedan kan man ju undra om en dammsugare på sikt mår bra av att stå på en balkong.

Av samma fabrikat finns en hyfsat liten, av mer traditionell modell (också påslös). Båda har bra "energi-deklarationer".

   

   

Carrefour (webb-butiken) har 85 sidor med dammsugare, med 21 på varje sida. Jag har aldrig orkat titta igenom alla sidorna. Sedan vill jag helst se dammsugaren i verkligheten innan jag köper den. Annars finns där många modeller som ser ut att kunna fällas ihop, och som har olika munstycken. Det finns både laddbara, och sådana med sladd. De är inte dyra (med några få undantag), men jag vet ingenting om dem...

   

       

Det blir inte lätt att välja! Känner någon av er till en modell som ni tror skulle passa mig? Hör i så fall av er!

Jag läste om ett bra knep på webben, just om man vill komma åt att dammsuga där det är trångt/smalt. Då kan man sätta en tom toa-rulle längst fram på röret, och sedan platta till andra änden så att den passar springan. Bra idé! Men det fordras att toa-rullen passar precis på röret, och varken dammsugar-rör eller toa-rullar har standard-mått...

Jag borde kanske åka till Carrefour och/eller El Corte Ingés och titta på dammsugare (båda säljer många varianter) - innan Lidl säljer sin på måndag. På fredag kanske? I morgon ska Lena, jag och våra hundar gå en promenad tillsammans.

Nu ska vi gå ut i blåsten, Stella, Nellie och jag.

Det kändes inte så kallt ute, som jag trodde att det skulle. Det var faktiskt hela 19°, och vindarna var ljumma. Men någon klarblå himmel var det inte.

Jag har svårt att ta in, att Sierra de Aitana är 152 meter högre än Puig Campana - när det senare berget ser mycket högre ut från El Paseo.

På närmare håll tycks Puig Campana "krympa", men Sierra de Aitana är dolt bakom höghuset, så det går inte längre att jämföra höjderna.

På håll såg jag pojkarna som övade att slå frivolter. Han med vita byxor var väldigt duktig. Jag fångade honom i luften flera gånger, men aldrig i precis det ögonblick jag hade önskat. (Och jag ville inte fotografera så pojkarna märkte det.)

   

   

På piren nedan brukar det oftast sitta stora svarta fåglar, så även i dag.

Är det storskarv? De brukar sitta så som den högra gör, när de torkar vingarna. Men på långt håll kan jag inte se detaljer.

Nu håller jag mig återigen till LCHF och periodisk fasta, vilket är det som fungerar allra bäst för mig. Många tror felaktigt, att man får vräka i sig hur mycket fett som helst, när man håller sig till LCHF (bara för att det heter Low Carb High Fat). Det handlar mer om att inte vara rädd för att äta fett, vi behöver fett! Däremot klarar vi oss på väldigt lite kolhydrater. Det vi behöver är en massa grönsaker (inte bröd och pasta) och det förstnämnda är tillåtet inom LCHF (dvs ovanjord-grönsaker). Nedan har jag kopierat ett par avsnitt från Kostdoktorns webbsida.

Vill du läsa en artikel om hur vinnaren av Biggest Looser vann tack vare fasta (och LCHF), så läs här: https://www.dietdoctor.com/se/att-inte-ata. Texten är humoristiskt skriven.

Nu ska jag äta kokt blomkål, med en stor klick smör = jättegott! 

19-01-24:

Vädret är inte alltför roligt i dag heller. Lena och jag avvaktar med att bestämma när vi ska träffas. Det ska bli soligare i eftermiddag, men förmodligen väntar vi med vår promenad till i morgon. Det första fotot tog jag klockan 10, det andra 11:30.

Jag är i alla fall nöjd med, att jag har mycket varmare här, än om jag skulle bott kvar i Sverige. Då menar jag förstås utomhus!

När jag öppnar ytterdörren för någon, så är det första de ser, min arbetshörna där datorn står. Det ger kanske inte det bästa intrycket. I dag satte jag 2 konstgjorda växter där, för att dölja papper, pennor och almanacka. Kanske det ser aningen bättre ut på håll? Jag vet inte annars vad jag skulle ställa där. Konstgjorda växter ser trevliga ut på håll, men på nära håll ser man att de samlar damm. Det är svårt att rengöra, de som är gjorda av tyg. (Tillverkarna säger att man ska spraya dem med lite vatten, och sedan ställa ut dem en blåsig dag. Men jag tycker inte att det fungerar.)

Växterna stod tidigare på vägghyllan, där nu bara en ensam orkidé står kvar. Där stod de enbart för att de inte fick plats någon annanstans. Krukorna är Cult design. Nu minns jag inte om jag har gett bort, eller stuvat undan i någon hörna, mina blårutiga Cult-krukor. De skulle kanske passa bättre i vardagsrummet. Jag har tittat i skåpet på balkongen där jag har vanliga krukor - men där finns de inte. Kanske jag inte har dem kvar?

Jag har gallrat ut och gett bort så mycket, att jag inte längre minns - vad jag gav bort och vad jag behöll. (Av sådant som jag inte daglig-dags använder.) Vissa saker som jag gav bort på tidigt stadium, skulle jag kanske behövt här. Och annat som jag släpade med, borde jag kanske ha gett bort. Det känns jättejobbigt att ännu inte veta var jag har allt. Den dagen allt är sorterat och organiserat - då vet jag. För när jag väl har fått ordning - då håller jag den.

I dag när det är grått ute, och kallt inne, då känner jag tyvärr ingen arbetslust alls.

Jag vägde mig i morse, fast det bara är dag 4 på bantningen. Enligt vågen har jag gått ner 1,1 kg (till 53,6) och förlorat 1,3% fett (nu 24,3). Men antagligen är hälften vätskeförlust (eller beror på att magsäck och tarmar är tommare), för så brukar det vara första veckan. Jag är i alla fall glad att det nu går åt rätt håll. I morse åt jag frukost tidigare (avokado och te), för enl faste-experten Dr Fung så ska man variera sig för bästa resultat. (Några 24-timmars-fastor känner jag dock inte för, nu när jag har så kallt inomhus.) Kanske jag fastar 16-18 timmar vartannat dygn, och äter alla målen vartannat?

I går kväll klantade jag till det rejält. Jag hade 3 tända värmeljus i låga ljusstakar (de turkosa och ljusblå som ni såg på foto i går). De stod på matbordet. Jag blåste ut ett i taget. Det 3:e slocknade inte. Jag blåste kraftigare, och då slocknade det. MEN! Jag blåste samtidigt ut en massa stearin på bordet! Så jag fick en hel del oväntat jobb. Men eftersom bordsytan är tålig, så kunde jag skrapa bort allt med min degskrapa i plast. Hur som helst så var det klumpigt av mig. Jag tänkte mig inte för. Förmodligen var jag trött. Gissa vem som ska blåsa försiktigt i kväll...

Mio har börjat sjunga igen, efter vinteruppehållet. Det är 3:e dagen i dag, och han sjunger lite mer för var dag. Jag blir glad av att höra hans vackra sång!

Det blev ingen sol i dag, men eftersom det inte blåser så har det ändå känts behagligt ute. Lena och jag möttes ändå i dag, fast av en slump. Vi handlade båda på Mercadona.

I dag säljer Lidl växter, bl a hyacinter som jag tycker om. De kostar 1,99 €. Jag var sugen på att köpa en kruka, men avstod. Om jag ska lägga pengar på en växt, så bör det vara en som varar flera år.

       

De konstgjorda växterna fyller sin funktion (de döljer lite av röran).

Jag bytte den ena krukan mot en vit, men jag har bara 1 vit.

Jag undrar om jag skulle kunna ha 1 större, eller 2 mindre, riktiga levande växter där. Det måste bli blad-gröna i så fall. Så här mörkt är där en halvmulen dag, se nedan. (På fotot ovan har jag lampan tänd, men växter vill ha dagsljus.)

På sommaren räcker nog ljuset. Men på vintern? Det vore annars trevligare med en levande växt!

Jag har roat mig med att städa fågelburarna. Det går lätt och smidigt med den lilla silen jag har. Jag silar sanden, så slipper jag byta allt var gång. Fågel-sand kostar en del, och jag vill att fåglarna ska ha ett tjockt lager.

När jag städar Linas bricka är enda gången som Lina, Celeste och Safir kan se varandra. De "pratade" för fullt hela tiden.

Nu är buren ren och fin. Det ska väl hålla sig ända till i morgon...

Trots att jag har ont om pengar, så satte jag i dag på det andra elementet i vardagsrummet. Temperaturen steg till 19,0°, och det känns betydligt varmare (om än inte varmt). Kanske borde jag unna mig lite mer värme? Det är inte roligt att frysa jämt.

Jag råkade vända mig om. Rent till i morgon? Nja... Så här ser det redan ut hos Celeste och Safir:

Jag googlade lite på mörkertåliga växter. (Eftersom jag fortfarande inte har lust att göra något vettigt.) Det finns ju en del att välja på. Mitt försthandsval skulle ha varit zamiakalla om den inte hade varit giftig. När man har barn, eller husdjur, ska man inte ha giftiga växter!

Monstera och filodendron tycker jag om. Men de blir lätt för stora. Jag gav ju bort min förra monstera av just den orsaken.

   

Kallor tål att stå mörkt. Fredskalla har jag redan en. Sedan ser ni en silverkalla och en klätterkalla. Silverkallan ser trevlig ut.

       

Kalatea finns i olika varianter. De är också fina.

   

Diffenbachia är tyvärr giftig (innehåller stryknin!) så den är utesluten, och murgröna är för liten - och så är det ju en klätterväxt.

   

Bajonettlinja är ok, men aningen tråkig. (Men blommorna, som kommer 1 gång om året, doftar gott!) Den måste i så fall kombineras med en "fluffigare" växt. Dracena är jag inte så förtjust i, och så döljer den dåligt nertill. Men aspidistra ser trevlig ut.

                   

Jag skulle gärna vilja ha en benjamin-fikus (eller en fönster-fikus), men de vill stå ljust. Alltså är de uteslutna.

OM jag skulle köpa 1 eller 2 krukväxter, då skulle jag åka till den stora växt-affären Hermisan - för de har jättemycket att välja på, och kunnig personal att fråga. Men jag får vänta tills jag har bättre med pengar. Tills vidare får det duga med mina konstgjorda växter. Erik, som tittade inom en stund, tyckte att de såg bra ut.

Nu bytte jag ut den ena konstgjorda växten, mot min fredskalla. Det ser mycket bättre ut. Och när den ena växten är levande, så tänker man inte lika mycket på att den andra inte är det. Den konstgjorda är förresten en cissus. Dem tycker jag om. Men sådana vill stå ljust.

Så har jag fått denna dagen att gå - utan att göra något särskilt alls... Jo, jag har dåligt samvete. Jag har ju massor som jag borde göra! Jag är pensionär, och kan ta dagen som den kommer. Men ändå. Osar det inte lite latmask om det hela?

19-01-25:

I dag har det fina vädret återvänt!

I morse när jag duschade så hittade jag förresten de blårutiga Cult-krukorna. Det står ju i badrummet! Tror ni att det kan vara "alzheimers light" jag har drabbats av? Eller är det kanske så, att allt har flyttats om hit och dit, att jag nu bara minns var jag hade det innan flytten?

Lena och jag har bestämt träff 12:45. I dag ska vi promenera med våra hundar i solen! Det ska bli kul!

Jag glömde att berätta om något som hände i natt. Något som chockade mig. Nellie trillade ur sängen! Jag tror att det var i samband med att jag fick en värmevallning, vaknade halvt om halvt, och lyfte på täcket. Nellie låg antagligen på utsidan. Hon brukar alltid ligga på insidan. Jag hörde ett "duns", och blev förvillad. Jag tänkte, att så låter det inte när jag tappar en kudde, så jag tände lampan. Där nere på golvet stod Nellie. Jag tror att hon är helt oskadd. Hon pep inte till när hon landade. Men tänk vad som kunde ha hänt! Sängen är 65 cm hög, och Nellie har brutit benet vid fall från lägre höjder.

Jag undrar om jag kommer att kunna slappna av i natt? Jag måste förstås ligga allra ytterst vid kanten själv, för att minimera riskerna. Tyvärr är sängen inte lika mjuk där, så jag får ont i axeln och knäna (eftersom jag hamnar snett, i en konstig ställning). Hundarna bör sova hos mig så här års. Det är för kallt för dem annars. Men under mitt duntäcke är det varmt och skönt. (Täcket har jag förresten fått av Gun för många år sedan, långt innan jag flyttade till Spanien. Tack Gun! Jag använder det flitigt vintertid.)

Ni vet att jag i många år har önskat mig en sängstomme, där sängen har gavlar och helst även baksida samt kanter vid sidorna fram. Med en sådan säng skulle detta inte ha kunnat hända. Nu har jag ju inga pengar, och det är dyrt, svårt, och bökigt att själv snickra en stomme till en resårsäng (utan att förstöra resårbotten). Om jag hade kunnat köpa en billig sängstomme, helst i trä, så hade jag kunnat spänna/skruva fast ytterligare stödskivor på den. Och då hade jag kunnat känna mig säker.

Varför ska allting kosta pengar? Nu vet jag inte hur jag ska kunna lösa problemet. (Hundgallret är lägre än sängen, så det kan jag inte använda.)

Det var här Nellie trillade ner:

Jag funderar. Om jag hade en skiva som var 60 cm bred och 85-90 cm hög, då skulle jag nog kunna spänna fast den intill sängen. Så skulle Nellie inte kunna trilla ner just där fler gånger. (Fast längre ner förstås.) När jag nu tittar som hastigast på Ikeas webbsida, så hittar jag ingen skiva mindre än 60 x 140 cm. Då skulle jag få såga av en bit. (Högre än 90 cm kan den inte vara för då ser jag inte min väckarklocka.) En sådan skiva kostar 69 €. Men jag tycker att jag borde kunna hitta en billigare, och kanske i måttet 60 x 90. Jag får leta. Nedan skrivbords-skivan Bekant. (Just den här har den fördelen att den INTE är gjord av laminat.)

Lena och Lucky hade hunnit först till vår mötesplats.

I dag är vädret verkligen underbart! Solen skiner, himlen är nästan klarblå, och det är 18,5° i skuggan. Som vi njöt, efter de ruggiga dagarna som har varit.

Vi bestämde oss för att gå till hamnen, och en bit på andra sidan.

Jag borde ha tagit tunnare selar på hundarna, men tänkte mig inte för. Men de klagade inte. Nellie är överlycklig när hon får vara med Lucky!

Vad är det Lucky tittar så intresserat på?

Jo, alla stora fiskarna som simmade fram och tillbaka i hamnen. I dag var vattnet så klart, att vi lätt kunde se botten flera meter ner.

Vi fortsatte vår promenad. Stella tyckte att vi gick lite onödigt långt (och raskt), men Lucky och Nellie travade glatt på.

Tänk att blommorna nedan kan klara att växa i den ytterst magra sand-jorden. Nästan utan regn dessutom...

Lena fotograferade mig och hundarna. Det är nästintill omöjligt att få dem att titta in i kameran. Fotot illustrerar dock med all tydlighet - att jag behöver banta nu. (Det är alltid låren som är värst.)

Lägg förresten märke till, att jag varken har jacka eller handskar + att västen är uppknäppt.

Jag poserar i alla fall bättre än hundarna...

Lena och jag undrar varför kommunen har tagit bort de 2 stora palmerna nära El Lobo Marino. Det kan vara så att de var angripna av den där farliga röda skalbaggen. I så fall måste de tas bort, för att inte de andra palmerna ska smittas.

En man stod och spelade fiol på El Paseo. Han spelade riktigt bra! Det är sällan som "tiggarna" gör det.

Vi gick hemifrån 12:30, och kom hem igen 14:30, och var alltså ute i 2 timmar. Mina små (åtminstone Stella) var trött(a), men själv hade jag gärna varit ute någon timme till. Det var SÅ skönt! Det är sådana här dagar jag till 100% vet, att jag gjorde rätt som flyttade till Spanien!

Fåglarna njuter också av solen och värmen. Jag tror att de tycker det är roligare när de får vara ute på balkongen, men dagar med ruggigt väder - då går det ju inte. De skulle frysa för mycket. Mio är svårast att fotografera, för han hoppar omkring hela tiden.

Celeste och Safir sätter sig helst i andra änden av buren.

Ovan ser ni Safir närmast kameran, och nedan Celeste.

Lina passade på att göra fjädrarna fina.

       

Hon är inte rädd för mig eller kameran, utan nyfiken. Så på henne kan jag ta bäst närbilder.

Jag har nämnt att jag har funderat på att ge bort Celeste och Safir. OM jag kunde hitta någon som sköter om dem väl. Nu har Erik hittat någon som gärna vill ta hand om dem (och som skulle sköta bra om dem). Mannen är Irinas mammas kusin. Så han kommer och hämtar dem endera dagen. Det känns lite i hjärtat. Jag tycker ju om fåglarna! Och jag kommer att sakna dem! Men jag har insett att jag inte har plats för 3 burar, på så här liten yta.

Jag får nöja mig med Mio, och Lina samt hennes blivande partner. Den av mina fåglar som jag tycker allra bäst om - är Lina. Det är något visst med egen uppfödning, när man har fått följa dem sedan de var små. Dessutom är hon tamast. Nu ger det sig om jag kan få tag på en bra hane. En frisk är förstås viktigast, men gärna handmatad. Jag tror att det kommer att bli en grön. (Fast det beror förstås på vad affärerna kan få in. Jag bör nog köpa via affär, inte via internet.)

I dag har jag bakat bröd! Nej, inte på riktigt - utan latmans-bröd, utan mjöl. Receptet hittade jag i Annika Sjöös bok (som jag har).

       

Ni ser nedan, så super-enkelt och snabbt, det går att baka brödet. Man kan röra ihop ingredienserna direkt i formen som man ska baka brödet i.

I mitt bröd tog jag olivolja i stället för kokosolja, och så kryddade jag lite extra, mest för antioxidanternas skull. (Lite av vardera gurkmeja, svartpeppar, oregano och mald kryddnejlika.) Det blir 1 portion om man ska ha det som huvudmål, annars till 4 mindre brödbitar. Det är lättare att dela i lagom stora bitar, om man har en fyrkantig form. Det smakar förstås inte som vanligt bröd - men är en god ersättning. Och mycket nyttigare!

Jag räknade ut att en sats bröd innehåller totalt 5,6 gram kolhydrater och väger 80 gram. Det blir alltså 7 gram kolhydrater per 100 gram. Själv blev jag mätt på 3/4, fast jag åt det som huvudmål. Jag la ost på brödet (kostdoktorn rekommenderar smör), och åt tomater till. Och så drack jag te förstås. Nästa gång jag gör det här brödet, ska jag experimentera lite. Jag ska hälla i en matsked havrekli, och kanske lite kokta grönsaker. (Men då får jag räkna om kolhydrat-innehållet.)

Jenni, som bakar detta brödet ibland, tipsar om att man kan ha i lite lök och tonfisk - för att det ska bli som en hel måltid. Med en sallad till blir det behändig "pick-nick-mat". (Jenni maler sitt mandelmjöl själv.) Man skulle kunna ha i tomater och oliver också. Eller blandade frön. Jag ska prova mig fram. Men jag ska inte äta bröd var dag. Bröd är ingen bantnings-mat, inte ens Paleo/LCHF-bröd.

Tills jag har gått ner till ungefär 50 kg, så kommer jag att väga all mat, och räkna ut antalet gram kolhydrater. Jag klarar inte av att "höfta". Det blir lätt för mycket då. Snittet de första 4 dagarna ligger på 10,9 gram, och i dag har jag hittills ätit 5,2 gram kolhydrater. Men jag planerar att äta en lättare måltid (grönsaker) i kväll (om jag orkar). På den här sortens mat håller man sig mätt länge. Det råkade gå 6 timmar mellan frukost och huvudmålet, men jag var inte hungrig.

Om jag kan få bort 1 kg fett från varje lår, och det dubbla från magen, så kan jag vara hyfsat nöjd sen. (Men som vanligt försvinner det väl mest runt bröstkorgen - där jag inte är för tjock.) Därefter ska jag lära mig hålla vikten. Det har jag varit dålig på hittills. Men jag SKA lyckas! Man får aldrig ge upp. 

När jag var på väg hem innan i dag, efter att ha skilts från Lena, så mötte jag Carlos, Salva och deras dotter. Salva frågade om hon fick hålla Nellie, och så bad hon dottern att fotografera. Salva är väldigt förtjust i Nellie. Dottern mailade nyss fotot:

Ett litet klipp om extrem halka. Kul att titta på, men så lagom roligt för de inblandade. Något så halt har jag själv aldrig upplevt. Se: https://i.redd.it/82kxysazpmb21.gif.

Jag har undrat varför avokado, som är så nyttigt för oss, är farligt för fåglar och hundar. När jag googlade så verkar det som om hundar kan tåla mindre mängder - men inte fåglar.

Giftigt för fåglar:

Avokado
Avokado innehåller persin som kan vara väldigt giftigt för vissa fågelarter, bl a papegojor. Symptom på förgiftning är andningsbesvär, vätskeansamlingar i kroppen, blodstockning och dödsfall. Det kan ta 12 timmar innan symptom uppkommer. Även skal och avokadons blad är giftiga.

Några giftiga växter
Amaryllisväxter, Aubergine (ej frukten), Azalea, Balsampäron, Begonia, Benjaminfikus, Buxbom, Fredskalla, Grönliljesläktet, Gullranka, Gullregn, Havtorn, Hibiskus, High chaparall, Hortensia, Hyacinter, Hästkastanj, Idegran, Iris, Julros, Kabbleka, Kaladium, Kalla, Kaprifol, Klematis, Korallblomma, Kroton, Krysantemum, Lager, Liljekonvalj, Liljeväxter, Lobelia, Mistel, Murgröna, Narcissläktet, Nerium, Papegojbloms-släktet, Porslinsblomma, Pingstlilja, Påsklilja, Rabarber, Ricin, Riddarsporre, Sennasläktet, Solandra-släktet, Smörblomma, Spikklubbesläktet, Stormhattssläktet, Tibast, Tomatplanta, Trolldruve-släktet, Vitsippa, Yucca Palm och Änglatrumpet.

Växterna är ju bara farliga för fåglarna om de kommer åt dem. Jag kan aldrig låta mina flyga fritt (tyvärr) och då behöver jag inte bekymra mig. Men jag kan inte ha växter som är farliga för hundar!

När det gäller hundar och avokado:

Ryktet om avokado som giftigt för hundar är klart överdrivet. Avokado innehåller ett ämne som heter persin som i större doser kan vara giftigt för fågel och idisslare. Hos hund finns dock inga förgiftningsfall beskrivna. Det som däremot är ett betydligt större problem är om en hund skulle svälja en hel avokadokärna. (De kan fastna i tarmarna.) Men så länge hunden inte sväljer kärnan, lär avokado i små mängder inte förorsaka några problem. Om det är en lämplig hunddiet är kanske en annan diskussion.

19-01-26:

I morse kunde jag inte bädda sängen bums, för den var upptagen.

I natt la jag ett par kuddar där Nellie trillade ner. Hon skulle ändå kunna ramla ner, men i alla fall landa mjukare. Fast på sikt är det ingen bra lösning. Jag gillar inte att ha prydnads-kuddar på golvet. Jag har ju inte så överdrivet rent här.

Jag visste att den lilla hyllan jag har i badrummet är för bred, men provade ändå i praktiken. Om den hade varit 1 cm smalare, då hade den kunnat stå där. Jag skulle behöva lite mer "sängbord", än den smala tavellisten jag har.

   

Även i dag gick Lena och jag en hund-promenad tillsammans. Vi gick först runt bland kvarteren här där jag bor, sedan gick vi ner till El Paseo. I dag är himlen så där härligt klarblå igen!

Det var fullt med folk på ute-serveringarna.

Sedan skildes vi åt, och jag gick jag hem och tog rätt på tvätten som jag tvättade i morse. Den torkade snabbt.

Häromdagen när jag flyttade min fredskalla, och ställde den bredvid datorn, då blev det plats till min blå vas på Kallax-hyllan.

Mina jättesköna Skechers-skor börjar gå sönder! De är alldeles trasiga vid bakfoder och bakkappa. Synd, när resten är i bra skick! Lena sa att samma sak hade hänt hennes Skechers, så hon har köpt nya. Det känns inte lika skönt nu, och skorna liksom "äter strumpor". Ändå hoppas jag kunna slita på detta paret hela vinter-säsongen ut. Jag har inte råd att köpa nya just nu. Kanske till nästa vinter?

Jag måste ordna om i köket. Det är ett par saker som inte fungerar. (Den ena är att jag måste stå på en pall, var gång jag använder mikrovågs-ugnen. Men det kan jag inte göra något åt förrän jag får råd att renovera köket.) Det andra är att jag inte kan ha mina skafferi-varor så högt upp. Jag måste stå på en stege var gång jag behöver något. Och jag kan inte se vad jag har på den översta hyllan. Skåpet skulle passa bra att förvara hushålls- och toalett-papper i, samt kanske servetter. Sådant som är "större", och man bara tar fram då och då.

De enda skåp jag har att ta till (som nytt "skafferi"), är de som jag nu har "daglig-porslin", små burkar, små skärbrädor mm i. Burkarna kanske jag kan klämma in i buffén, fast den redan är proppfull. Om jag först lägger dem, samt en del annat, i större transparenta plast-lådor som jag kan stapla på varandra. Då kanske det går. (Jag har några tomma plast-lådor.)

Om jag stoppar in mina konservburkar, små vattenflaskor, mitt mandelmjöl, mina nötter och annat som jag har i "skafferiet", då skulle de 2 små skåpen bli fulla. Och jag behöver ha något kvar av det som står där nu. Jag får väl pussla så gott jag kan. Jag har några timmar på mig innan läggdags. 

Av en slump fick jag syn på 2 gamla foton. Ni ser att jag inte är speciellt tjock om låren på det vänstra. Fotot togs nog för 6-7 år sedan, jag gissar att jag vägde ca 48 kg. (Fotot på vågen är knappt 3 år gammalt.) Sedan dess har jag ju pendlat, 5 kg upp, 5 kg ner etc. Fast nu senast hade jag gått upp ca 7 kg. Jag skulle kunna säga "Att jag aldrig lär mig att hålla vikten". Men det gör jag inte. Jag väljer att säga "Jag ska lära mig att hålla vikten!" Om jag både vill och tror - då ökar sannolikheten! Både jag och min kropp börjar bli innerligt trötta på jo-jo-bantning. Nu ska jag gå ner till ca 48 kg - och sedan hålla mig där!

   

Begriper ni hur en liten ljuslykta kan vara så här dyr? (Obs att priset är nedsatt.) Jag gör det inte! Annars är den ju snygg...

Tja, jag hann halvvägs. Det är visserligen inte riktigt läggdags än, men jag ger upp för i kväll. Skåpen är mindre än de ser ut. Mitt f d skafferi-skåp, som nu blivit ett skåp för hushållspapper, toapapper och servetter, är bara 30 cm djupt och 56 cm brett. Och hyllorna är bara 23 cm höga. Men där inne blev ordningen jättebra, och jag får plats med mer papper än tidigare (nu 1 hushållsrulle och 14 rullar toapapper). (Sådant vill jag inte riskera att vara utan.) Nu har jag tomt i den lilla vita badrums-hyllan (som jag fotograferade innan i dag), och kan ställa annat där. Kanske en del av de hudkrämer på flaskor som nu står ovanpå? Dessutom är ¾ hyllplan i buffén tomt (där jag tidigare förvarade alla mina servetter). Servetter kommer jag knappast att behöva köpa på flera år! Jag har för alla årstider, både större och mindre.

Men fortfarande är det fullt i porslins-och-burk-skåpen. (Där har jag bl a de 3 tekoppar, och den lilla tekanna jag dagligen använder själv - vilket förstås måste stå lättåtkomligt.) De 2 skåpen är bara 30 cm djupa, 41 cm breda, och totalt 56 cm höga. 1 hyllplan i varje. Jämför storleken med era egna köksskåp, så får ni se hur små dessa är.

Kvar på buffén står alla mina skafferi-varor. Det är inte så mycket, men det ska få plats någonstans där jag kan räcka till det.

Jag får göra mitt bästa för att organisera i morgon. Jag är alltid effektivast på förmiddagarna och dagarna. Framåt kvällarna brukar jag tackla av.

I stället så har jag roat mig med att lägga in flera foton av mig som barn och ung, och några på mina syskon som små, samt några på f d pojkvänner - på sidan Om Christel. Alla foton var redan överförda till webben, så jag behövde bara lägga in dem på sidan nu. Det är meningen att där ska bli en kortfattad biografi så småningom. Men det var flera år sedan jag skrev något där. Jag bör förstås skriva, medan jag fortfarande minns...

Nedan 2 exempel. På det vänstra fotot var jag ca 9-10 år (dockan hette Maria Lind, och mamma hade sytt både dockans och min klänning), och på det högra var jag 27 år. Ni hittar fler foton längst ner på sidan Om Christel.

   

Kommer ni ihåg att jag härförleden berättade, att jag som ung snickrade en säng - med gavlar och kanter på. Här sitter jag på den:

Om här inte vore så trångt, så borde jag kanske snickra en sängstomme till mig i den stilen - fast med mycket högre gavlar. Det borde bli billigare än att köpa en färdig. Eller är Ikeas billigare?

19-01-27:

Det är inte riktigt lika fint väder som i går, för himlen är inte helt klarblå - och så blåser det. Men det är 19,2°, så när vi gick vår mitt-på-dagen-promenad så hade jag sandaler och öppen väst.

Och hundarna hade sina sommar-selar.

Det var mycket folk på El Paseo, så vi kunde bara gå en bit längst söderut. Synd! För havet är så vackert, och C/ San Pedro är inte lika kul...

På hemvägen passerade vi second-hand-affären Rastro Recycla (snett emot Lidl). De säljer begagnade sänggavlar. Ibland har de snygga varianter, ibland bara fula. Jag funderar lite på, om jag skulle kunna snickra en sängstomme själv, med hjälp av 2 sådana gavlar (som t ex de för 15 €). Men var skulle jag stå och såga brädor och reglar? Inte ens på balkongen skulle jag få plats. Och sen ska ju allt målas också (utan att det fastnar hund-hår och fröskal i färgen)...

   

Jag får en del reklam-mail, som jag själv har valt att få, bl a från Klostra Handelsträdgård. De fotograferar sina blommor så fint. Så jag blev glad i morse, när de skickade fotot nedan - även om jag inte kommer att köpa några plantor eller lökar.

Sedan fick jag ett mail från Pip studio, som har kommit ut med en ny porslins-kollektion; Blushing Birds.

Jag hittade mycket snyggt! Men med tanke på att jag inte har några pengar, så är det ju bra att jag inte behöver en endaste te-kopp, eller te-kanna till. Fast jag tycker det är roligt att titta ändå, så jag tittade på varenda nyhet. Nedan några exempel. Jag gillar färgskalan.

       

       

       

       

Om ni vill titta på hela kollektionen, så klicka här: https://www.pipstudio.com/global/en/porcelain-dining/blushing-birds.

Jag håller på att sortera mina köks-grejor. Jag gallrade ut hälften av mina plastburkar med lock. Jag behöver inte alla själv - däremot behöver jag plats. Jag inser, att för att få allra bästa ordning, så bör jag plocka fram även det som jag har i skåpen i buffén (men inget från lådorna). När allt är framme, så kan jag lättare sortera och organisera. Det som jag använder oftast ska få stå "längst fram", och helst i ögonhöjd. Tja, nu är det väl lika bra att jag sätter fart.

Det här har vi sett förr, eller hur! Fast i dag hade jag bara fullt på matbordet en dryg timme.

Nu har jag skafferi på de 2 översta hyllorna + halva nedre hyllan i vänstra skåpet. Jag skulle kunna ordna ännu bättre, om jag hade ett hyllplan till (att sätta i högra skåpet). Så det ska jag skaffa ett. Jag kan ju be trävaru-firman att såga till en rest-bit, så blir det billigt. Redan nu har jag en udda hylla (den med silverkant), för i det vänstra skåpet fanns ingen hylla från början.

Kanske jag längre fram sågar till en extrahylla till buffén också - för då slipper jag stapla så mycket. I den stora vita plastlådan uppe t h ligger alla mina förvarings-burkar (i glas och plast). Tar jag fram hela lådan, så ser jag lätt vad jag har. Det blev mycket bättre så här, men långt ifrån idealiskt.

   

Om 4 år, när jag har råd att renovera köket, då kan jag få det näst intill perfekt. Så perfekt man kan få det på så liten yta.

19-01-28:

Eftersom jag i dag har bantat precis en vecka, och eftersom jag tycker det är roligt att räkna, så ska ni få några siffror. Vågen visade 52,5 kg och 25,3% fett. Det betyder att jag har gått ner 2,2 kg på bara 7 dagar. Jag har aldrig någonsin provat någon metod som är så effektiv som strikt LCHF. Sedan hade fettprocenten hoppat upp sedan jag vägde mig häromdagen, den gör det ibland. Det fäster jag mig inte vid, för det rättar till sig. Jag har ändå förlorat 0.3% fett under veckan. (Och förmodligen är det lite mer.) Vill du prova LCHF, så hittar du all information du behöver här: https://www.dietdoctor.com/se/. Superbra sida!

Eftersom jag nu kombinerar LCHF med periodisk fasta, så räknade jag lite statistik där också. Jag har i genomsnitt fastat (alltså låtit bli att äta) under 15 timmar och 42 minuter per dygn. (Variation 13 h 45 min - 17 h 45 min.) I dag har jag bestämt mig för att fasta minst 20 timmar. Det rekommenderas att man ibland fastar 24 timmar, men det känner jag inte för nu när det är kallt.

I morse strax innan 09, så stod jag utanför Lidl och väntade på att de skulle öppna. Nej, jag köpte ingen dammsugare. (De hade 12.) Den skulle vara för stor och klumpig, dels att ha stående i hallen, dels att komma åt i alla mina trånga prång. Troligen åker jag till Carrefour nu i veckan, för att titta på dammsugare. (Kanske till El Corte Inglés också.) Det jag köpte i dag var en ny hushållsvåg. Och eftersom jag absolut ville ha en vit, så var jag där när Lild öppnade. (Det fanns mönstrade i olika färger också, men det ville jag inte ha.)

Ny hushållsvåg? Jo, jag har slitit ut min gamla! Den fungerar i princip, men on-off-knappen krånglar - varje gång. Ofta får jag trycka uppåt 20 gånger innan vågen startar, vilket förstås är irriterande. (Sedan väger den rätt.) Eftersom jag nu använder vågen flera gånger om dagen, så köpte jag en ny. Jag ser det som en investering i min hälsa. Men visst är det förargligt att min gamla våg ger upp, just när jag har så ont om pengar! (Men Lild har hyfsade priser och bra kvalité.) Nu måste jag väga all mat, annars har jag inte koll på hur många gram kolhydrater jag får i mig. Det kan tyckas petigt, och jobbigt, men det tar ju faktiskt bara 3-4 minuter extra vid var måltid.

I morse klockan 08 började det väsnas utanför mitt sovrums-fönster. De arbetade på tomten bredvid...

De rev poolen på mindre än 20 minuter.

Tyvärr tog de bort de höga smala barrträden (typ thuja/cypress) som stod närmast vår tomtgräns. De skulle väl ha varit i vägen när de börjar bygga.

Men palmerna får tydligen stå kvar. Kanske citronträdet också? Och de sparade 3 träd med rötter.

Jag undrar förstås om de ska påbörja bygget nu snart. Det blir ju inte så roligt med allt väsen, men jag vore glad om de börjar NU. Ju mer de hinner klart i vinter, desto bättre. Så här års har både jag, och mina grannar, våra sovrumsfönster stängda. Det dämpar oväsendet, och hindar byggdamm från att komma in. Skulle de hålla på att bygga i sommar - då måste jag/vi ha öppna fönster ändå, åtminstone de dagar då det är kring 30°.

Det är vackert när solen lyser på mina pelargoner på balkongen. De börjar få fler blommor nu. Det är särskilt trevligt eftersom bougainvilleorna är ganska glesa, och har lätträknade blommor. (De som brukar vara så fina.)

Nellie tycker att det är så spännande med fåglarna. Det är alltid Celeste som vågar sig fram.

Safir föredrar att sitta på behörigt avstånd. Så länge Celeste sittar ganska stilla, så går det bra. Men om hon hopar eller flyger några dm, så börjar Nellie skälla och kastar sig mot buren. Det skrämmer förstås både Celeste och Safir. Det hade varit bättre om burens ben hade varit ca 30 cm högre, men nu är det som det är.

Ni ser att Celeste och Safir har skitat ner rejält på sin bur-botten, sedan jag häromdagen städade noga. Men Lina har det så här rent hos sig:

Det blev 20 timmar och 20 minuter, fastan alltså. (Jag har förstås druckit; te och vatten.) Att jag är angelägen om att kort-tids-fasta beror på 2 saker. Dels går jag snabbare ner i vikt, och dels för att jag har läst att huden drar ihop sig vid fasta. Man får ju lätt lite överflöds-hud när man bantar. I dag bakade jag ett 2-minutersbröd med 100 gram spenat i. Nu efteråt så kan jag konstatera, att 100 gram är för mycket. Trots att jag förlängde bak-tiden till 3 minuter, så blev brödet lite löst i mitten. Men det smakade väldigt bra. Jag blev proppmätt på halva. Det här brödet blev nyttigt. Det innehåller bara ägg, mandel, olivolja, spenat och kryddor. Biten jag åt innehöll 3,6 gr kolhydrater.

Nej, jag tänker inte informera er varenda dag om vad jag äter, det är bara nu den första veckan. Och sedan om jag provar något nytt att äta, som blir ovanligt gott.

I dag är det 18,2° och blåsigt. Hundarna och jag ska strax gå en eftermiddags-promenad. Vi håller oss nog här i närområdet.

Vov och vaff! Jag har roligt nästan jämt! Och ibland har jag ännu roligare. Som i dag, när matte hade glömt vår trappa framför fåtöljen. Då hade jag vov-roligt!

Först så satte jag mig och tittade på utsikten en stund. Jag kunde se att matte satt vid bordet och drack te. Det var inte lönt att gå dit, för hon tuggade inte på något. Annars får Stella och jag smaka ibland. Jag brukar stå och hoppa på bakbenen bredvid bordet, så att matte lägger märke till mig. Ifall hon har något gott att bjuda på. Men vi får inte tigga, så jag gnäller aldrig.

Det är vov-skoj att leka med bollen i fåtöljen. Först bär jag upp den. Sedan leker jag med den.

   

Sedan puttar jag ner den för trappan. Och sedan springer jag vov-fort ner för trappan, och jagar ifatt bollen. Sen bär jag upp den igen.

   

Fast ibland trillar bollen ner åt andra hållet. Och då vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag tycker det är för högt för att hoppa ner. (Fast jag kan hoppa upp på pallen!)

Sen, när jag hade lekt vov-mycket, då la jag mig bekvämt för att vila. Jag tänkte sova en stund. Men matte förstörde alltihopa!

Först bar hon ner mig. Och så lyfte hon bort trappan. Men jag hoppade vov-snabbt upp igen. Ja, för jag kan ju hoppa upp på pallen. Fast sen så la matte trappan ovanpå pallen. Så nu kan jag inte hoppa upp mer. Dumt va!

Nu ska jag gå och lägga mig ovanpå Stella. Det är skönt. Stella ligger i hundsängen. Vov och vaff! Och så ett riktigt stort VOOOOOV!

Hon är söt att titta på när hon leker, min lilla snutta. Men jag är allt lite nervös att hon ska ramla ner och bryta benen. Vi hade suttit i fåtöljen och kelat, medan mitt te stod på dragning. Och jag tänkte inte på att sätta tillbaka trappan när jag hämtade teet...

På vår promenad gick vi förbi grann-tomten. Jag passade på att fråga en av "gubbarna" om de skulle börja bygga nu - och det ska de. Jag frågade om huset skulle bli högt. Nej, sa mannen, ungefär som Los Olivos. När jag hade gått därifrån kom jag på att jag också borde ha frågat, var på tomten huset ska byggas (bara närmast gatan, eller på hela tomten). Fast det lär jag väl märka ändå, ganska snart. De kommer ju att börja gräva för grunden, det första de gör.

Nu borde jag skapa en Sparad dagbok 52. Jag vågar inte lägga in mer i nr 51 - för då kraschar den alla gånger. Och roligare kan jag ha.

Fast jag skulle också gå till Fiona med några papper, och med några saker till förrådet, och hämta några sladdar hos Lena, och gå till Amudeca (kvinnoföreningen) och betala medlems-avgiften för i år, och... Att-göra-listan är precis lika lång som den brukar vara.

Sparad dagbok 52 är klar. Jag tänkte plötsligt på, att det var länge sedan jag frös inomhus. Dels har jag på alla elementen nu, och dels har det varit varmare ute. Nu när jag tittade på termometrarna, så visade de lite drygt 21° i vardagsrummet, och 20° i sovrummet. Det kan jag ju inte klaga på. Borde jag stänga av ett element, eller sätta timern på färre timmar? Jag har ju inte för varmt, bara vad som är lagom. Men kanske jag slösar på el i onödan? Jag vill INTE frysa, men jag vill att mina pengar ska räcka...

Jag höll på att glömma att berätta, att skoinläggen som jag beställde kom i dag. De är väldigt små och smidiga, men verkar stabila ändå. Jag ser fram emot att prova dem i lite nättare skor. Nu provade jag i mina inneskor, men just de som jag har på mig i dag - passade inläggen inte i. Detta paret skor är stora (så jag kan få plats med tjocka sockor).

Egentligen borde jag nog ha skoinlägg jämt. Mina fötter är inte vad de var. När jag har provat dessa i sådana skor som de är avsedda för, och vet om de är så bra som jag tror att de är, då kanske jag beställer fler par. (Så jag slipper flytta mellan de skor jag dagligdags använder.)

Jag ska berätta vad jag tycker, när jag har hunnit prova på riktigt. Nu har jag bara provat några minuter, och då känns de bra och fotriktiga. Fördelen med just dessa skoinläggen, är att de är så pass nätta att de kan få plats i alla skor. (Jag har många andra, som bara går att använda i grova promenad-skor och stövlar. Och sådana behöver jag ju aldrig ha här i Spanien.) 

19-01-29:

Nej, jag lovar att inte tjata om min vikt och min bantning. Men bara för att fettprocenten verkade vara fel i går, så vägde jag mig i dag igen. Nu visade vågen 52,2 kg och 22,5% fett. Då har jag alltså förlorat 3,1% fett, vilket verkar rimligare. Nu ska sägas, att vanliga vågar inte mäter fetthalten helt exakt. (Det gör bara sådan dyr utrustning som finns på vissa kliniker, där man får sitta i en behållare.) Men de ger en fingervisning! Om vikten skulle gå ner, men fetthalten vara densamma, då skulle man antagligen bara ha förlorat vätska. Normalt sjunker vikten och fetthalten i samma takt när man bantar.

Även i dag började byggjobbarna väsnas klockan 08. (Skönt att de inte börjar 07 här i Spanien.) En viktig sak glömde jag att fråga i går - när bygget beräknas bli klart! Ju snabbare desto bättre för mig. De har börjat gräva längst in...

Solen sken längre bort, men hela tiden som vi gick på El Paseo, så låg den i skugga.

Det ser ut som om byggföretaget tar bort hela det översta lagret sand/jord/sten. De arbetar sig utåt. Tyvärr dammar det ganska rejält.

Jag hoppas de lägger något skydd runt om palmens rötter, annars är det väl tveksamt om den klarar sig. Som den står nu, så ser den ut att kunna blåsa omkull ifall det blir storm. Men kanske palmer har djupa rötter?

Jag har inte tänkt på det, eftersom jag inte har använt dem på länge - men ser ni så mycket mina rosa balkongstolar har blekts! De var starkrosa när jag köpte dem i våras (eller var det i somras). Bordet däremot, har inte blekts alls.

Jag måste börja röra på mig! Hund-promenaderna räcker inte. För hälsans skull måste jag få upp flåset 2-3 gånger i veckan. Tyvärr kan jag inte jogga, som är gratis. Mina fötter skulle (åtminstone f n) inte klara av det, tråkigt nog. (Jag kan få ont när jag bara går.) Och Amudeca-gympan är fulltecknad, med folk i kö. Så jag har återigen tittat på det enda alternativ som vi har här i El Campello, gymmet Canto: http://www.gimnasiocanto.com/. De har mycket att välja på, både på mornar/förmiddagar och kvällar. Jag föredrar att gå tidigt på dagen.

Jag skulle kunna gå på vanlig gympa (gimnasio mantemiento) på måndagar och onsdagar klockan 10, och sedan på antingen konditions-träning (toneficación) på tisdagar 9:30 eller pilates på fredagar 9:30. Men frågan är vilket pris jag kan få det för. Priset i prislistan (31 € per månad för 1 aktivitet, eller 49 € per månad för alla) har jag INTE råd med. Jag har skrivit till gym-ägaren och frågat. Jag vet att de har rabatter ibland, och jag känner en som fick det för halva priset. Men hur som helst får man prova en lektion gratis, så jag tänker prova dessa tre. Synd att de inte har yoga!

               

Jag har väldigt dåligt samvete, för att jag inte har rört mig tillräckligt det senaste året. Det hjälper inte, att jag faktiskt står upp större delen av dagen. När jag inte läser böcker, så blir det max 1½ timme som jag sitter ner. Det är ju faktiskt så, att hälsan blir sämre om man rör sig för lite. Och jag tycker att gympa är kul! Jag tycker förstås ännu mer om dans, men jag har få möjligheter att dansa för stunden. Jag planerar att ta upp tangon igen, men den ger ingen kondition och den är inte gratis (och resor tillkommer) - så det får vänta lite till. Det jag framför allt behöver nu är kondition, men även smidighet och styrka. Fast styrka kan jag träna hemma gratis. Jag har hantlar mm. (Jag måste bara fixa lite golvyta först...)

19-01-30:

Stort grattis på födelsedagen

 

min käre lillebror Uno!

Jag kanske bör påpeka, att fotot ovan av Uno - det tog jag för sisådär 50 år sedan.

Är jag lite tokig tro? Eftersom jag bryr mig så pass mycket om, ur vilken te-mugg jag dricker mitt frukost-te. Jag brukar använda samma mugg flera dagar i rad. Och så plötsligt vill jag se ny färg och nytt mönster. Så i morse bytte jag till den här. (Den jag hade i går var vit med guldprickar och klarblå blommor. (Båda från Pip studio.) Tja, det drabbar ju ingen annan. Så jag kan nog fortsätta med att varva mellan mina olika tekoppar.

I dag gick vi ner till El Paseo redan 11:30. Vi passerade torget nedan för sick-sack-gången. Där hade kommunen fontänerna i gång. Det var så länge sedan, att jag nästan hade glömt att de finns där. (De ligger helt i marknivå.) Särskilt trevligt är det på sommaren. Då brukar barnen springa fram och tillbaka och "duscha".

Jag har 2 dubbel-koppel till mina hundar (1 rosa och 1 guld-färgat), men jag använder dem nästan aldrig. Detta för att mina hundar har så olika promenad-takt. Nellie skuttar ju alltid framför, medan Stella ofta lunkar på i lugn takt bakom mig. Men väldigt ofta snor de ihop sina koppel, så effekten blir som ett dubbel-koppel. Det händer när Nellie springer flera varv runt om Stella. Jag for sno ut dem ungefär var 10:e meter.

Vi gick ner till hamnen, men där vände vi.

Boule-spelarna var i gång.

Vov och vaff alltså! Så vov-konstigt människorna lekte med bollen. Först så kastade dom i väg den. Men! Dom sprang inte efter den. Nä, dom lät den ligga kvar på marken. Kan människor inte leka på riktigt? Man ska ju springa det vov-fortaste man kan och fånga bollen, innan nån annan tar den. Det ska man.

 Stella håller med mig! Vov och vaff på er!

Nedan, en fotograf med systemkamera och stativ. Fotona blir säkert mycket bättre då, än vad mina blir.

Det grävs i dag också, på grann-tomten. I morse höll de på att riva muren mot vår tomtgräns. Jag var orolig för att de 2 bilarna, som stod på vår parkering, skulle bli skadade. Det ramlade in en del stenar.

Men lite senare flyttade bilägarna sina bilar. Det känns säkert tryggast så.

Nu står citronträdet plötsligt nära vår port. Det ser ju vackert ut. Fast det ska förstås inte stå där sen.

Jag hoppas att alla träden överlever flytten. Nu står flera oliv-träd + citron-trädet i en grupp. Några oliv-träd står i ktukor. Kanske det är de träd, som de på tidigt stadium flyttade bort från tomten (före rivningen av det gamla huset). Om de ställs just där de står nu, så antar jag att huset inte kommer att byggas allra närmast gatan. Jag hoppas att det blir så, för då får jag behålla min utsikt. Eller ska de flytta alla träden en gång till? Och kanske ställa dem allra längst in? Tja, det ger sig. Jag ÄR förstås nyfiken. Jag skulle vilja se nybyggnads-kartan och ritningen på byggnaden - nu!

Eftersom marken är torr så dammar det rejält när de gräver. Utanför min ytterdörr ligger brun-grå sandjord. Hoppas att det inte ryker ända upp på taket, för där har jag nytvättade lakan på tork.

   

Som vanligt skummar jag igenom vissa avdelningar hos Westwing. De sålde massor av skoställ, skoskåp och annan sko-förvaring i dag. Den lilla svarta hyllan nedan verkar vara praktisk, om man förvarar skorna i ett vanligt skåp. Man kan få plats med många fler par. (Hyllan är utdragbar från 34 - 60 cm.)

       

Själv behöver jag ingen. Jag är så nöjd med de enkla Ikea-sko-skåpen jag har. I översta facket har jag hundselar, hundkläder o liknande, i det mittersta har jag små handväskor, midjeväskor mm, och nederst har jag 5 par skor just nu. (På somrarna när skorna är "mindre" så kan jag ha dubbelt så många par.)

Westwing säljer också snygga vatten-flaskor i dag. Sådana som man diskar och använder om igen.

   

De finns både med fodral, och utan.

       

       

Men även vatten-flaskor har jag, så jag klarar mig. Och normalt föredrar jag något mindre (som är lättare att bära med sig).

På takterrassen var det "damm-fritt", så tvätten var ren. Men när jag går nerför trappan här i huset, så ser jag att jag är lindrigt drabbad av bygg-dammet, här på 3:e våningen. Det blir smutsigare ju längre ner man kommer. Det kommer att bli bättre när de har grävt klart. Vissa moment i bygget kommer vi att bli mycket störda av, andra kommer vi knappast att märka av. Rom byggdes inte på en dag, inte flerfamiljs-hus heller.

I dag säljer Aldi rosa kamelior för knappt 10 €. Jag tycker mycket om kamelior, men jag gick inte dit.

19-01-31:

Först; man blir mätt på LCHF-mat, alltså mättnaden håller sig länge. Klockan är 11:55, jag har både handlat och varit ute med hundarna - och det var en ren slump att jag nyss kom på, att jag faktiskt inte har ätit någon frukost än. Jag är inte hungrig. Men jag ska äta om en stund.

Nu har det kommit upp en skylt om det kommande bygget, så nu vet jag mer. (Men ser ni, att där Los Olivos ligger, syns bara en gräsmatta. Och i bakgrunden har man ritat en massa höghus som inte finns. Lite märkligt...) Nu ser jag att poolen ska ligga längst in - vilket innebär att jag får behålla hela min utsikt mot bergen. Jag ser att huset inte ska ligga ända längst ut i gatan, men ändå inte långt ifrån tomtgränserna åt söder, öster och norr. Det innebär att min utsikt mot stranden säkerligen försvinner, men att jag fortfarande kommer att kunna se en bit av havet. (Och jag ser ju havet från balkongen.)

Jag ser också att det blir 16 lägenheter, vi har 28 här. Men eftersom lägenheterna i nybygget säkerligen blir större, så kommer det troligen att bo lika många människor där, som här. Höjden är svår att avgöra, vi har 4 våningar här (botten-våningen inräknad), så kanske det blir ungefär detsamma. Jag kommer hur som helst inte att kunna se över huset. Skönt för mig att det byggs på den sidan av min lägenhet - där jag bara vistas om nätterna. På vardagsrums-sidan sker inga förändringar, där kommer min utsikt att vara oförändrad.

Det står inte ett ord om när de tror att det kan bli inflyttning, och de är så omoderna att de inte har skrivit ut vare sig webb-adress (finns nog ingen) eller mail-adress (det borde de ha). De reserverar sig mot att bygget kan komma att avvika från bilden. Det ser inte ut som det kommer att bli något garage under huset, och då blir det säkert inga förråd heller. Vilken Lopéz det syftar på vet jag inte (det är ett vanligt efternamn), men Titi lär vara en sur och snål gubbe som äger halva El Campello... (Hörsägen. Vi har aldrig träffats.)

Till min glädje såg jag i morse, att de vattnade träden! Bra! Jag lider lite med de stackars träden som har vuxit så länge på samma plats, och så plötsligt rycks upp med rötterna - utan att genast bli planterade på riktigt. Träd har också känslor, om än inte på samma sätt som vi.

Under vår morgon-promenad tog jag ytterligare 2 foton. De visar gatan på västra sidan av vårt kvarter. Förra veckan så tog man bort alla träden på andra sidan gatan. Jag tycker att det ser fruktansvärt tomt ut nu. Gatan är bred, så det skadar inte med lite växtlighet. Sedan är det en annan sak, att de här träden var planterade för nära husen, och därför fick beskäras väldigt konstigt. (Trottoaren är smalare på den sidan.)

Hur vädret är framgår av fotona. Det är 15° just nu. Jag känner inte för några långpromenader.

Jag fick svar av gym-ägaren i går. De priser han gav mig är de som står på webbsidan. Billigaste alternativet, om jag t ex skulle gå 2 gånger i veckan på vanlig gympa, skulle kosta 31 € per månad. Men han skrev att jag är välkommen att gratis prova på alla aktiviteterna. Jag ska prova på de 3 som jag är intresserad av.

Det är trist när bra saker slits ut. Jag har 4 "evighets-te-filter" i guldfärgad metall. (Det vänstra nedan.) De är superbra! Men nu måste jag slänga 2, för de går inte längre att få rena. Vattnet rinner knappt igenom. Det kan vara kalk som har satt igen hålen. Fast på 1 av dem ser jag att en metalltråd har lossnat. Häromdagen köpte jag ett nytt te-filter som såg spännande ut. (Det högra, på tekoppen.)

Det fungerar bra. Locket håller delvis värmen kvar i muggen, och blir avrinnings-fat när man tar upp det. Det enda problemet är, att det är lite pilligt att sätta fast metall-filtret i silikon-fästet. Det måste ju hålla 100% tätt. Nästan dagligen brygger jag te, antingen i lilla tekannan (6 dl), eller direkt i koppen (knappt 3 dl) - fast jag har en stor fin te-bryggare (10 dl). Det är mest för att te-kannorna tar så stor plats i diskstället - och jag har ju ett väldigt litet diskställ (22 x 41 cm, vilket är det största som skulle få plats). Annars är te-bryggaren förstås det allra bekvämaste alternativet. Den är särskilt bra när jag har gäster.

I dag när jag var inom Lidl och köpte konserverad tonfisk, så köpte jag en liten primula också. De är söta och ger mig vår-känslor, men varar tyvärr inte länge. Lidl har inte haft ekologisk paprika på länge. Personalen vet inte varför. Och varken Mercadona eller Consum har. Paprika hör till de 12 mest besprutade frukterna/grönsakerna (dirty dozen) - så det bör man köpa ekologisk. De har förstås i hälsokost-affären, så jag får väl gå dit. (Bäst måndagar-tisdagar, när grönsakerna är nyinkomna.)

Övriga dirty-dozen frukter och grönsaker är (och till höger ser ni de "rena"):

 

Nu på eftermiddagen så skiner solen, och det är riktigt skönt ute. Jag har balkongdörren öppen. Nu har jag lust att gå en lång promenad med hundarna - men jag kan inte. Jag fick ett mail från posten, att de kommer med en försändelse till mig. Det stod i mailet att jag kunde klicka på en länk, och den visar att försändelsen, sedan 11:12 i förmiddags finns i postens budbil. Men det står inte ett ord om NÄR de tänker komma. Så jag har inte vågat gå hemifrån... Nu står det ju inte uttryckligen att försändelsen ska komma fram i dag, men det borde den väl. Såvida postens bil inte befann sig i Barcelona eller Madrid när mailet sändes. Men då borde posten väl ha skrivit det. Jag tycker att det är JÄTTE-JOBBIGT att gå hemma och vänta, när jag inte vet när den/det jag väntar på kommer. 

Jag skulle  behöva uträtta några ärenden också. Bl a har både Lena och jag glömt att gå till turistbyrån, för att hämta almanackor för 2019. (Förra årets hade nämligen ett blad för januari-19 också.) Men fr o m i morgon så saknar vi en lokal almanacka. Jag skulle inte klara mig utan den. Bara i den står alla lokala helgdagar som gäller just El Campello. Jag skulle behöva gå ner till förrådet också, och till Fiona.

Hundarna och jag har gått fram och tillbaka en stund, inom synhåll för porten. Men inte kom postbudet då inte. Det var SÅ skönt ute, och både hundarna och jag hade gärna gått längre.

Byggjobbarna har i alla fall lagt upp jord runt om träden. Det är bra, fast synd om träden ändå. Men nu när jag har sett bilden på det blivande huset, så förstår jag att de måste flyttas minst en gång till. 

Jag tror att jag har missförstått mailet - och väntat hemma i onödan! Så dumt av mig! Jag hade nog för bråttom när jag tittade i förmiddags. Det ska nog stå En entrega (≈ under leverans) när det ska delas ut. En camino betyder ungefär under transport. Så nu vågar jag nog gå ut i alla fall. Men i gengäld så kan det ju innebära att jag måste hålla mig hemma i morgon också! För då kanske de kommer...

Usch så dum jag känner mig! Det har alltså varit mitt eget fel, att jag inte har kunnat gå ut i dag. Suck! Fast klockan är bara 17:30, så en runda hinner vi innan solen går ner (även om jag ger hundarna kvällsmat först).

Vi gick en liten runda, hundarna och jag. Sedan beslöt jag mig för att gå dels till turistbyrån för att hämta kalendrar, och dels inom förrådet för att hämta min gröna kärra. (Jag har nämligen balkongen full av saker som ska ner i förrådet.) Jag förklarade för mina små flickor att "matte ska bara gå ett ärende". De orden förstår de, och vet att de får stanna hemma. Så här sött låg de när jag tog på mig skor och jacka i hallen.

Jackan hade jag inte behövt. Det visade sig vara 19,5° ute, fast solen hade gått ner. Jag hämtade kalendrarna först, åt Lena också. De har vackra foton i år, men själva sidorna där datumen står, tycker jag ser tråkigare ut än förra årets. Hur som helst är jag glad för min kalender.

När jag ändå var i förrådet så passade jag på att organisera om. Nu står alla Ulfs saker ytterst så att han lätt kommer åt dem. (Mina står på hyllan innanför, och längs väggen.)

Bara den största lådan står kvar på golvet. (Lådan ovanpå är tom.)

I morgon kommer David från järnaffären, och sätter mer silikon runt mitt nya fönster. (Det är ju inte tätt.) Hoppas nu att posten (Correos) kommer i morgon när jag ändå är hemma! Vi får väl se. Jag känner mig fortfarande dum, som tog fel på texten i förmiddags. Jag såg bara bilden på bilen och tänkte att försändelsen var på väg hit. Och så är den kanske på väg till posten i Alicante, eller El Campello...

19-02-01:

I dag kommer försändelsen, men hur dags skriver de ingenting om... Jag tycker att man åtminstone skulle få en tidsangivelse +/- någon timme.

Nu gör det inte så mycket att jag får vänta hemma i dag. Vädret är inte lika roligt som i går. Nu på morgonen duggregnade det, och ännu är det bara 15,8°. Gårdagens väderleksprognos för playan säger att det var 22° varmt. Det kändes riktigt varmt! Men jag hann inte riktigt förstå att det var SÅ varmt, eftersom förändringen kom så plötsligt. I går förmiddag var det gråtrist. Dagens prognos lovar regn på första halvan av dagen (mindre än 1 mm), men en soligare eftermiddag.

Nu väntar jag först på David, och sedan på posten.

Jag tittade lite på Ikeas webbsida i går. Och då såg jag att Ikea i Murcia återigen har Kallax med 2 "kuber". Den storleken fanns inte när jag beställde mina förra, för då skulle jag ha köpt en.

Jag har funderat på att byta ut min piedestal, mot en sådan Kallax. (Då skulle jag ha antingen 2 lådor, eller 1 skåpslucka, längst ner.) Det vore mer utrymmes-effektivt, även om jag tycker att piedestalen är snygg. (Den skulle jag inte ge bort.)

En sådan Kallax-hylla kostar bara 19,99 €, så det skulle jag ha råd med. Men så tillkommer frakten. Ikea i Murcia skickar små saker billigt. Om paketet är max 39 x40 x 60 cm så kostar frakten 5 € om det väger max 5 kg, och 9 € om det väger max 20 kg. Tyvärr har ett paket med en Kallax-hylla måtten 14 x 41 x 85 cm, så även om paketet bara väger 8,87 kg så innebär det att man får betala full frakt = 69 €! Och då skulle den lilla hyllan bli orimligt dyr. Så jag får vänta tills jag kan beställa tillsammans med några andra, och vi kan dela på frakten. Jag känner inte för att betala mer i frakt än vad möbeln kostar.

Klockan är 10:40 och ännu har varken David eller posten kommit. Men det börjar klarna upp! Det är nästan så att jag kan ana solen.

Nu har det gått en dryg timme, men ännu ingen David. Fast han har ännu 10 minuter på sig att komma, utan att vara för sen. Jag grubblar på var jag ska få plats med Ulfs dator. Innan har den stått hos Lena, men det är ju inte rätt att hon ska behöva avvara utrymme till Ulf. Och i förrådet vill Ulf inte att den ska ligga. Jag trodde att jag skulle kunna ha den ovanpå min Billy-hylla, där nu bara mitt tomma datorfodral ligger (Det som hör till datorn jag skriver på nu, och som jag kan lägga någon annanstans.) Men det är bara 13 cm mellan hylla och tak - och Ulfs datorväska är tjockare. (Den innehåller inte bara datorn, utan sladdar, mus och extern hårddisk också.) Och det är en stor dator, 19" har jag för mig.

Nu står väskan på golvet, men det är ju inte så lämpligt. Kanske skulle jag kunna fördela väskans innehåll i 2 väskor (min tomma + Ulfs), men det löser inte problemet helt - för jag har bara plats till en väska ovanpå hyllan. Såvida jag inte kan flytta något annat. Det ger sig nog så småningom. Jag brukar komma på lösningar, bara jag får fundera lite.

Nu precis mailade David att han är försenad. Han kommer mellan 12 och 13 skrev han. Innebär det 13:15 tro? Bra att han skrev i alla fall. Jag får ju ändå hålla mig hemma, och solen försvann igen. På granntomten förstärker de gränserna mot grannarna, med betong och armeringsnät. Lite intressant är det, att se hur förberedelserna fortskrider. Jag brukar kika ut ibland, när de bullrar - för att se vad de har för sig. Nyhetens behag förstås. Jag lär nog hinna tröttna...

 

Jag har ju öppen planlösning - kök, matplats och vardagsrum i ett. Jag trivs med att ha det så, även om jag skulle önska mig några fler kvadratmeter. (Och så är det ju inte riktigt klart med alla detaljer än. Bl a är det fult att ha saker ovanpå bokhyllorna, så på sikt hoppas jag kunna förvara det någon annanstans. Jag får väl gallra ut, och ge bort, ännu mera...)

Delia Fischer, grundaren till Westwing, hon har också öppen planlösning - med kök, matplats och vardagsrum i ett. Men hon har väldigt mycket större yta till sitt förfogande, och mycket lyxigare stil. Ändå är detta hennes andra bostad. Hon bor huvudsakligen i München. Riktigt så stor yta som hon har, skulle jag inte vilja ha, men ytterligare 5-10 m² vore inte så dumt.

Jag skriver lite här, medan jag väntar och väntar... Det är ju inte lönt att börja på något vettigt.

David kom strax före 13, och fyllde på med silikon runt mitt fönster (1 hel tub). Nu ska det vara tätt. Medan han var här kom posten, och dessutom har solen tittat fram. Så nu ska vi ut, hundarna och jag. (Det är nu 20 timmar och 15 minuter sedan jag åt senast, men jag är inte hungrig. Kanske det blir en 24-timmars-fasta den här gången, eller så äter jag när jag kommer hem igen. Periodisk fasta lär även kunna sänka kolesterolvärdet, vilket passar mig bra.)

Lite blåsigt, men annars underbart väder. Eftersom det var drygt 19°, så nöjde jag mig med sandaler och väst, och lämnade handskarna hemma. Och i lä fick jag knäppa upp västen.

Jag tog en del foton. När jag kom hem och skulle ladda ner dem på datorn, så blev det precis som vanligt. 3 sidor poppar upp, som jag måste stänga innan jag kommer till Bilder, där jag överför fotona. Det finns bara 2 val, alternativet "Gör inget" saknas. Jag tycker det är väldigt dumt när datorer väljer själva, jag tycker att jag som användare ska ha veto-rätt. Men som det är nu får jag alltså klicka, klicka och klicka.

Det syntes på El Paseo att det hade kommit några regnstänk i morse.

Bara för att jag själv tycker att färgerna på himmel, hav och sand är så underbara (när de är just så här) - så får ni se en ryslig massa foton på just detta.

Vågorna bröts så vackert i solen, så ni får se många foton på vågor också.

Stackars Stella och Nellie. De kan inte se det vackra havet, bara för att muren är för hög för dem.

Så de ägnar sig åt annat...

Nu ska jag äta en avokado. (23 timmar och 25 minuter utan mat får räcka. Jag skulle klarat mig utan längre, men ser ingen vits med det.) Periodisk fasta är väldigt bra om man är överviktig. Men jag vill påpeka, att om man är mager (eller sjuk), då bör man vara väldigt försiktig - och enbart fasta under läkarkontroll.

Elräkningen kom precis. Som ni ser så har jag förbrukat mycket mer el nu i januari. Och i februari lär det bli likadant. Jag har bestämt mig för att inte frysa, så nu har jag alla elementen på. Än så länge kan jag betala räkningen, och den är lägre än de vi fick vintertid på San Bartolomé. (Där varierade de mellan 1500 och 3000 €. Det var dyrare när vi hade gäster.)

Fast om min elräkning skulle komma upp i 1500 € - då får jag nog dra ner lite på värmen igen. Men Linda och Johan har lovat att hjälpa mig om det krisar. Inget av mina barn tycker att jag ska behöva frysa, men Jenni har för låg inkomst för att kunna bidra. Jag är så glad och tacksam över, att jag har så fina barn! Och jag tycker förstås precis lika bra om dem, vare sig de hjälper mig med elräkningen eller ej. Pengar har inte med kärlek att göra. Inte ett dugg!

Om vädret blir hyfsat i morgon, så ska Lena och jag gå en hund-promenad tillsammans. Annars tar vi den på söndag.

19-02-02:

Det hjälper inte att solen skiner. I dag är vindarna både kraftiga och iskalla! Så Lena och jag skjuter upp vår promenad till i morgon. Då lovas behagligare väder. Nellie tycker alltid det är kul att gå ut, och hon jagade de vissna löven som blåste omkring - när vi gick vår förmiddags-promenad. Men Stella kröp ihop tätt invid muren, såg allmänt ynklig ut, och ville inte gå. Så jag bar Stella runt kvarteret. Nellie hade nog gärna gått-skuttat-sprungit längre, men jag frös. Alltså gick vi in igen. Här inne är varmt och skönt, 20,1°.

Fast i morse, när jag duschade och tvättade håret, då märkte jag också av blåsten. Jag kunde inte stänga dörren till badrummet. Ventilationen är ju baserad på självdrag, och i badrummet finns ett ventilations-rör som går upp på taket. Därför bildas tvärdrag inne som gör att dörren åker upp (fast jag ställde en dörrstopp framför). Det är mindre behagligt att stå våt i tvärdrag. På sikt ska jag byta handtaget på dörren mot ett låsbart, för då skulle dörren hålla sig stängd.

Nyss fusk-städade jag fågelburarna. (Jag tog bara det värsta.) Då passade jag också på att hänga upp en ny leksak till Lina. En precis likadan som hon hade innan, som hon tyckte så mycket om. Den förra pulveriserade hon, som ni kanske minns. Vi får se hur länge den nya varar. Lina blev glad när jag satte in den, och började bums leka med klockorna.

Mina små ligger i sängen under datorbordet och sover.

Mailet nedan har jag fått 2 gånger. Det ser ut att vara avsänt från min egen mail-adress. Och den riktige avsändaren är dold! Det står att mitt mailkonto har blivit hackat, och de ber mig byta lösenord. Eftersom detta verkar vara ett skumt mail, så har jag inte ens öppnat det. Jag slänger det bara. Jag gissar att avsändaren vill få ett lösenord för att kunna använda mitt konto i skumma ärenden - men se det får de inte.

För säkerhets skull har jag kollat på https://hackad.se/ att mina mail-adresser inte har blivit hackade, och det har de inte.

Jag tog några foton under vår klockan-17-runda, när vi gick runt grann-kvarteret och lite till. (Det har inte blivit några långa rundor i dag. Det blåser fortfarande kalla vindar.) Första fotot visar Avenida Alcoy i riktning mot Consum.

Att gå runt kvarteret (1 kvarter) heter caminar/andar/pasear alrededor la manzana, på spanska. (La manzana = äpplet.) Det låter tokigt i mina öron. Att gå runt området heter caminar/andar/pasear alrededor el barrio. I praktiken är det oftast det senare jag gör, när jag säger runt kvarteret. Hur som helst så är det korta promenader. Jag hoppas på en långpromenad i morgon.

19-02-03:

Jodå, i dag har det blivit en långpromenad, om än inte jättelång. Det senare orkar inte små chihuahua-ben. Lena och jag beslöt att vi skulle gå till den stora fina hund-rastgården, på andra sidan Rio Seco. Vi tänkte, att om det var många stora hundar där- då skulle vi inte gå in. Men var det bara några små - då kunde våra hundar få springa fritt. Nedan Rio Seco.

När vi närmade oss så såg vi att det var ovanligt mycket biltrafik.

Och det fanns parkerade bilar överallt. Vi började ana oråd.

När vi på håll såg polis, ordnings-vakter och en massa folk - så insåg vi att det inte skulle bli något "springa fritt" för hundarna. Men vi var nyfikna på vad som var på gång, så vi gick fram till hund-rastgården. Jag frågade en vakt, och han berättade att det var en mini-marknad. Att olika hundföreningar sålde saker och informerade.

Jag tog upp mina små i famnen. Det går inte att ha dem lösa bland så mycket folk, och så många större hundar. Lucky gick kopplad bredvid Lena. Han brukar kunna vara lite stursk när han möter hanhundar, och säga morr för att de andra ska förstå vem som är chefen. Nu blev det lite många på en gång, så Lucky gick tyst och snällt nära Lena hela tiden.

Vi gick runt och tittade på allt. Men något intressant att köpa såg vi inte. Nedan en massa handgjorda halsband - trevligt, men inget för mina små.

Vi hörde att en kvinna pratade i högtalare, men kunde inte se henne. (Själv kan jag aldrig se över folk, jag får kika i midjehöjd om det går...) Så vad hon pratade om, och vad hon visade - har jag ingen aning om.

   

Ovan en tjock hund + en stor snäll hund, och nedan en söt hund...

Det är trevligt att se så många olika hundar på en gång!

Sedan jag var i hundrastgården senast, så har man byggt en sluss. En liten inhägnad med en grind i var ände. Kanske det hände att hundar lyckades smita tidigare?

Vi beslöt att vi skulle fortsätta mot Playa Muchavista.

Vi gick till huset där jag bodde min första tid i El Campello. (Lägenheten inringad.) Jag känner mycket nostalgi när jag passerar. Lägenheten hade en underbar utsikt! Och jag var lycklig där... (Fast den var dyr, 500 € per månad + el, vatten, internet och hemförsäkring.) Nu, med facit i hand, så inser jag att jag borde ha behållit lägenheten (och låtit mina möbler stå kvar där), när jag flyttade ihop med Ulf i Stockholm. Då kunde jag lättare ha återvänt, och jag hade inte behövt betala för 2 flyttningar. (Och så hade jag haft min Billy-hörnhylla här.) Men då var jag förälskad, och det vet vi ju alla - att då kan man inte tänka klart. Man kan knappt tänka alls!

Jag bad Lena hålla hundarna, för jag ville ta en grupp-bild på de 3 vännerna Lucky, Stella och Nellie. Jag bad alla stå stilla, samt titta in i kameran. Det gick inte så bra... Mina 2 stretade och drog, och ville till mig. Och Lucky såg något intressant på andra sidan gatan. Men här kommer mina försök. De är ju söta tillsammans, de 3.

Vi gick en liten bit till. Det var skönt i solen, fast det inte är så varmt i dag. (Ca 15°.)

Hemma igen så gick hundarna och drack vatten, och sedan la de sig i hundsängen och somnade bums.

Jag har alltid, ända sedan jag kom i puberteten, haft komplex för min figur. Allra mest för att jag har haft tjocka (kraftiga) lår. Jag har en typisk päron-figur - och har förstås önskat mig en ouppnåelig "fotomodells-figur" (helst med jättelånga ben). 

Det målet kan jag aldrig uppnå, inte när jag har de här grundförutsättningarna. Nedan är jag 1 år gammal. (Nästan samma figur som nu...)

   

Men komplexet har följt mig genom livet. Våren 2007 så tog Lena fotot nedan på mig, när jag solade utanför bostaden jag har ringat in ovan. Jag publicerade den på bloggen i den här storleken:

Det går ju inte att se någonting! Och inte går fotot att förstora upp heller. Men jag kan lova, att min figur var mycket snyggare då - än vad den är nu. Nedan 2 dagsfärska selfies. Jag har en klädsamt vid tröja på mig...  

   

Tröjan gör att min muffins-mage inte syns. En sådan har jag aldrig någonsin haft tidigare, den kom till någon gång i höstas - och sitter där än. Jag brukar vara tjock om låren (och överarmarna), något-så-när om magen, och ibland mager kring revbenen. Men nu plötsligt är det en massa degigt fläsk som väller över byx-linningen. Det skrämmer mig, för det kan aldrig vara hälsosamt. Nedan har en tränings-fantast beskrivit problemet. Jag vet att det är kombinationen snabba kolhydrater, samt i viss mån psykisk stress - som har orsakat min. Jag vet också att man måste banta bort muffins-magen, att träna bort den går inte. (Men en vältränad mage är förstås mycket snyggare än en otränad!)

Så nu bantar jag! Och jag hoppas naturligtvis på samma resultat som bilderna nedan visar.

   

Och nu gör jag något, som jag aldrig hade vågat när jag var yngre. Jag publicerar 2 foton som visar min fula plufsiga mage. (Jo jag känner mig faktiskt modig! Jag tänker "Skit samma, jag är inte ensam om problemet".) Ska vi gissa på att jag nu har 2-3 kilo för mycket fett, kring min f d midja?

       

Ni ser att jag skriver "Före" på fotona. Jag hoppas kunna publicera nya foton framåt sommaren - där det mesta av fläsket har försvunnit. När jag ändå visar mitt förfall, så kan jag lika gärna visa huden under hakan, och på halsen, också. Lika plötsligt som muffins-magen satte sig på plats, så har huden där blivit slapp och rynkig. Jag börjar nästan få antydan till dubbelhaka - och det har jag aldrig någonsin haft tidigare. 

Men jag fyller fatiskt 67 till sommaren. Man kan inte begära att jag ska se ut som en 30-åring. Och även om jag fortfarande är ledsen (och arg på mig själv) för att jag är för tjock, så tror jag att mitt komplex börjar försvinna. Det är skönt! För det är verkligen på tiden! Som ung vågade jag aldrig leva livet fullt ut, för jag tyckte alltid att jag inte dög. Nu har jag inte längre något att "leva upp till", så nu tillåter jag mig att vara som jag är. Däremot vill jag inte ha överflöds-kilon som är ohälsosamma. Men det är en annan sak. Det är inte längre av estetiska skäl jag bantar - utan för att jag vill hålla mig frisk. Och jag siktar inte längre på mitt gamla ideal, 45-46 kg, utan på mer moderata 48 kg.

Jag vet inte vad jag väger just i dag, men gissar att jag har lite drygt 4 kg kvar till målet. Och snart ska jag börja träna - för hälsan skull!

Jag slappnar av mer med mitt bantande också. Jag har t ex slutat väga sallatsblad. Hela påsen nedan innehåller totalt 0.3 gram kolhydrater. Jag äter inte ens 1/3 påse på en gång. Så de kolhydraterna kan kvitta. Jag tror att jag stoppar i mig mer sallat, om påsen ligger framme när jag äter annat, och jag kan stoppa i mig en näve nyttiga blad då och då. Jag har börjat äta 2-minuters-bröd till frukost. (De dagar jag inte äter 1 avokado.) Jag delar brödet i 8 rutor (nu bakar jag i fyrkantig form), och äter 2 bitar med brie-ost på. Den här gången hade jag i en ½ burk tonfisk. (Och som vanligt gurkmeja mm för antioxidanterna skull.) Det blev gott, och brödet är väldigt mättande.

       

Något helt annat. Jag inser att jag inte kommer att kunna/orka/klara att gallra ut och ge bort så värst mycket mer - just nu. Kanske längre fram. Det hoppas jag! Så jag letar förvarings-utrymme - och utrymme för förvaring. De små hyllorna/kuberna nedan rymmer inte lika mycket, som om jag hade ställt en Kallax-hylla rygg mot rygg med den som är vänd mot köket. Att jag valde de här kuberna, är för att de är grundare. Helst skulle där inte stå någon möbel alls. Men...

Lite funderar jag på, om jag ändå skulle köpa och sätta en Kallax-hylla där (i samma storlek som den mot köket). (Samt köpa en liten Kallax att ställa där piedestalen står.) Det skulle ge mig mycket extra utrymme för alla mina prylar som nu inte "bor" någonstans. (De små kuberna skulle jag kunna ha i sovrummet.) Nedan ett "översikts-foto".

Jag ifrågasätter också om jag verkligen kan ge mina fåglar så stort utrymme, som jag önskar att jag kunde - när jag bor så här trångt. Jag vill att de ska kunna flyga. Men då behöver man egentligen mycket större burar än jag har nu. Nu "hoppar" Mio mest - fast han skulle kunna flyga, och Lina klättrar nästan jämt. (Fast någon enstaka gång flyger hon som en galning, från ena änden av buren till den andra.) Just nu har Mio 56 liter/dm³ till sitt förfogande, och Lina har 150 liter/dm³. Idealet vore kanske om Mio hade 100 och Lina 200 liter/dm³, men det kan jag aldrig ge dem.

I går tillbringade jag 1 timme framför datorn, där jag tittade på fågelburar på ett par olika webbsidor. En sådan bur som jag allra helst vill ha, den har jag absolut inte råd med. Inte på många år i alla fall. Så jag har tittat på billiga burar, i första hand sådana som man kan dela av i 2 halvor - så att Mio och Lina (med partner) kan få var sin halva. Jag tittar bara på sådana med utdragslåda. De flesta är opraktiska, eller har mått som inte passar in här (d v s jag har ingen möbel som de kan stå på). Den vänstra är djup, vilket framgår dåligt av fotot, så på den ledden kan fåglarna flyga lite. Men jag skulle inte ha plats till den. Och så ogillar jag sådana fasta foderskålar, som båda de här burarna har. (Ändå är dessa burarna bättre än många andra.)

       

Jag tittade på möjligheten att ha 2 smala höga burar, som den nedan med måtten 36 x 46 och höjd 92 cm. Men den är inte särskilt praktisk, bl a är burbotten och lådan av den typen som inte "håller tätt". Annars skulle jag få plats med 2 sådana här bredvid varandra - OM jag köper en liten Kallax-hylla till.

Men jag hittade en bur som är tänkbar. Den räknas som stor här. (De delar in burarna i liten, medium, stor och voljär.) Fast så särskilt stor är den inte; 38 x 71 med höjden 61 cm. Det ger en total volym om 160 liter/dm³, alltså 80 liter/dm³ i var halva.

Jag skulle föredra vitt eller silver-färgat galler, men botten är snygg. Och den har flera olika dörrar, så man kan hänga badkar på utsidan.

Buren har en ovanligt genomtänkt konstruktion. Bl a har den en tät och lättstädad botten! Det betyder mycket!

Och finurliga foderskålar som man snurrar runt, så man kan fylla på utifrån.

   

Dessutom skulle den precis på plats där Mios bur står nu. Den skulle fylla ut hela den "blå" ytan (både på bredden och djupet), och förstås vara dubbelt så hög. Men den skulle få plats! Om jag köpte en sådan så skulle Mio få större volym än nu, medan Lina skulle få mindre. Tyvärr finns buren bara i den här storleken, varken större eller mindre. Jag ska fundera på saken.

Jag är trött på att min stora fina bur på hjul, är så svår att lyfta över tröskeln ut på balkongen. (Jag köpte den ju innan jag hade flyttat hit, så jag visste inte...) Jag är också trött på att båda burarna läcker som såll - d v s massor av sand och fröskal trillar ut var dag. (Om ni visste så jag sopar och dammsuger... Ändå är här alltid skitigt.)

När jag tittade på djur-webbsidorna i går (https://www.zoomalia.es/ och https://www.miscota.es/) så hittade jag en rolig hundtoalett för hanhundar. Med pinne att lyfta benet mot! (Borttagbar om man har tikar.) Fungerar förstås bara om man har små hundar.

Nelli tycker inte att jag ska stå framför datorn. Hon tycker att jag ska leka med henne...

Så det är väl bäst att jag skärper mig, och kryper ner på golvet en stund, och "busar" lite med mina små.

19-02-04:

Åh så jag har grubblat över det här med fågelburar! Jag har tittat igenom samtliga burar som den italienska tillverkaren Ferplast har. (Samt några andra tillverkares burar.) Och jag hittar ingen bättre bur än den nedan. Inte till jämförbart pris. Den här finns på tillverkarens outlet-avdelning, vilket förstås är anledningen till att priset är förhållandevis lågt. Risken finns kanske att de säljs slut snart? På den spanska webbsidan finns det 5 i lager. Här finns en liten kort instruktions-film om hur man gör i ordning buren: https://www.youtube.com/watch?v=P8N67HwW4v0. Jag tycker att den ser bra ut. Kanske skulle jag slå till? (Fast jag har ont om pengar. Men jag sparar ju matpengar nu när jag fastar så pass ofta, så det kanske kan jämna ut sig.)

Jag tänker tanken att jag längre fram kan köpa ytterligare en bur, en lite mindre. Då skulle Mio kunna bo i den mindre, och Lina med partner i den större. Fast det skulle bli mycket längre fram. Jag har absolut inte råd med 2 burar nu. (De små är till ordinarie pris.) Dessutom måste jag ha en ny liten Kallax-hylla (att ställa intill den som Mios bur står på), om 2 burar ska få plats. Annars har tillverkaren 2 mindre burar som går i färg med den stora.

       

Av burarna ovan tycker jag bäst om den vänstra, utom att den har svart låda. (Kanske man skulle kunna klistra vit självhäftande plast framtill?) Fast på tillverkarens webbsida står det att man kan köpa reserv-lådor, och de visar att det finns vita. (Fåglar verkar förresten heta uccelli på italienska. Jag får ju gissa en hel del när jag är inne på italienska webbsidor. Jag kan ingen italienska alls, men vissa ord påminner om spanska.)

Jag har funderat på det här med att köpa fler Kallax-hyllor också, och kommit på ett par nya lösningar som skulle ge mig mycket mer förvarings-utrymme. Men det berättar jag om en annan gång. Det kommer ju ändå att dröja så länge, innan jag får råd att köpa hyllorna.

Enligt konsumentverkets beräkningar så kostar maten för en kvinna i min ålder 2200:- per månad. Det blir 73:- per dag. Så om jag inte äter på en vecka - då har jag sparat in pengar till buren ovan. Oavsett detta så har jag inte ätit sedan i går eftermiddag. Ännu är det bara förmiddag, men jag kommer tidigast att äta vid lunch-tid. Fast dricker gör jag förstås; te och vatten.

Jag vet att åtminstone 2 av er är intresserade av min bantning, så för er ska jag berätta vad vågen visade i dag. (Och ni andra kan bara hoppa ner till nästa gröna krusidull.) Jag vägde 52,0 kg, och det stod att viktprocenten var 18,6%. Det senare kan inte stämma. Den är definitivt över 20%, troligen 22. (Men ibland visar vågen fel på viktprocenten, kanske för att jag har druckit mer eller mindre.) Sedan hade jag hoppats att jag skulle ha gått ner mer än 5 hg, den andra veckan, men det blir ju ändå -2,7 kg på 2 veckor. Jag ska fortsätta att kämpa på. 4 kg kvar till målet.

Så här mäter en badrums-våg fettprocenten:

När man står med bara fötter på vågen, sänds en svag och ofarlig ström upp genom kroppen. Därmed utnyttjar man att kroppens fett nästan inte leder ström. Det gör däremot muskler och annan vävnad, framför allt för att de innehåller mycket vatten.

På sin väg genom kroppen möter strömmen stort motstånd från fettcellerna. Endast en smula av strömmen kan bana sig väg genom dessa celler, som därtill fungerar som kondensatorer, så att de till och med håller kvar strömmen. Strömmen rör sig från den ena fotsulan till den andra, och vågen mäter hur mycket ström som återvänder. Därefter är resten matematik. Via formler räknas kroppens elektriska motstånd om till fettprocent. Metoden kallas bioelektrisk impendansmätning.

Det är dock ett av de mer osäkra sätten att mäta fettprocenten på. Även hos de bättre vågarna finns det en osäkerhet i mätningen på fyra procent, och hos billiga badrumsvågar kan osäkerheten vara betydligt större, inte minst för att strömmen endast löper genom den nedersta delen av kroppen. Mätresultaten är dessutom beroende av om man precis har druckit mycket eller tvärtom är uttorkad.

Det finns en liten nytta med vågarna ändå. Trots att du alltså inte kan lita på vågarna som säger sig mäta hur mycket fett du har på kroppen så finns det faktiskt användning för dem. Det absoluta värdet som du får från vågen är inte särskilt bra men om du är noga med att utföra mätningarna på samma sätt varje gång så kan du faktiskt få ett ganska hyfsat värde på hur din kropp förändras. Du kan alltså använda vågen för att klura ut om du blir av med muskler eller fett.

För hälsans skull är det viktigt att ha en lagom mängd kroppsfett. Varken för mycket eller för lite är bra. Som kvinna bör cirka 18-25 % av kroppen bestå av kroppsfett. Män ska ha cirka 10 procentenheter mindre fett än kvinnor (ca 8-15%), eftersom deras kroppar är annorlunda byggda, de har mindre fettvävnad. En kvinna måste ha minst 10-12 procent kroppsfett, vilket är nödvändigt för graviditet, hormoner och bröst. En man måste ha minst 2-4 procent kroppsfett. Över 30% för en kvinna, och 24% för en man, räknas som fetma.

Hur mycket vågen visar är alltså rätt ointressant. I stället är det mer intressant vad dessa kilon består av.

Om man har råd, och bor i en storstad, då kan man mäta sin fettprocent på säkrare sätt:

Bodpod: Här går man in som i en ägg-liknande kapsel med tighta underkläder på sig. Apparaten mäter volymen på kroppen genom att se hur mycket luft kroppen tränger undan inne i kapseln. Man får även väga sig. Via beräkningar kan man sedan komma fram till andelen kroppsfett. Det här anses som en av de mest tillförlitliga metoderna för att mäta kroppsfett.

bodpod ylab2

Här kan du få en uppskattning av din fettprocent genom att ange vissa mått, samt din vikt: https://www.styrkelabbet.se/kalkylator-kroppsfett-procent/. Mitt resultat ser ni nedan. (Standardavvikelsen är 3%.) Jag tycker faktiskt att fettprocenten verkar stämma med vad jag ser i spegeln! Min våg är alla gånger för snäll...

 

Det är ovanligt kallt här i dag, ännu bara 10.2°. Men solen skiner i alla fall. Och Mio sjunger så vackert, så vackert.

Vi brukar ha hög luft-fuktighet här (ofta 70-80%), på gott och ont. Det är bra för huden, men allting rostar lätt. Nu har luft-fuktigheten plötsligt sjunkit. Jag märker det tydligt på mitt hår, som har blivit irriterande elektriskt. Men det ändrar sig nog.

I dag såg jag något jag inte vill se - en sådan där farlig pinjelarv. Den kröp omkring under en tall i vårt kvarter, alldeles ensam. Jag har inte sett något bo här i närheten, och de brukar inte krypa ensamma - men det var en pinjelarv! Den kan ha blåst hit, eller "liftat" med något, men ändå. Nu kommer jag inte att våga gå nära tallarna de närmaste 2 månaderna. Jag vill inte riskera hundarnas hälsa. Jag har satt en kom-i-håg-lapp på ytterdörren, för att inte råka glömma. Trist är det, hur som helst. Larverna är ju ganska söta...

Jag beskar mina bougainvilleor i dag. Ja beskar och beskar - jag klippte bara av de 2 jättelånga grenarna, varav den ena försökte växa in hos grannen. De hade båda blommor i toppen, och ser kala ut nu. Men det kommer säkert nya skott.

       

Jag klippte av några kvistar från topparna, och satte i en liten vas på matbordet. De står nog inte länge, eftersom de är förvedade, men jag kan njuta av dem en stund.

   

Nedan ser ni min lunch, 1 kopp buljong. (Buljong dricker jag helst ur mina Höganäs-keramik-muggar.) Jag fastade lite drygt 24 timmar den här gången. Jag var inte hungrig, bara lite frusen. (Knepet är att äta en fettrik måltid dagen innan.) Det är nyttigt att ta en 24-timmars-fasta i veckan när man bantar.

Men jag har också läst om en studie. Där fick deltagarna fasta vartannat dygn, under 70 dagar, och de sänkte sitt onda kolesterol med i snitt 25%. (Alla var överviktiga vid start.) Jag skulle också vilja sänka mitt onda kolesterol så mycket, men att fasta vartannat dygn passar inte mig - i alla fall inte på vintern. (Jag ska ta nytt blodprov i början på mars. Det ger sig om jag har lyckats sänka mitt kolesterolvärde något. Jag vill helst visa min läkare att jag kan - utan medicin.)

Då har jag alltså sparat  ca 73:- i matpengar det senaste dygnet. (Tja, eller 72, för jag drack ju te och 2 koppar buljong.) I alla fall så tyckte jag att denna sparsamhet kan motivera lite "slöseri" på annat håll. Så jag beställde den billiga buren. Den ska levereras 13-19 februari. I gengäld ska jag sälja den stora buren på hjul. Om jag har tur (alltså hittar en köpare) så bör jag få halva priset mot vad jag gav. Och i så fall är den mindre buren jag nu har beställt, nästan betald.

Jag unnade mig också lite "godis". Det här, färska hallon och söta körsbärs-tomater, är nästan det bästa jag vet. (Fast jag kan inte vräka i mig, jag räknar ju kolhydrater.)

Boken nedan läser jag nu. Den är ju inte ny, men jag har inte läst den noga tidigare. När jag först hörde talas om Michael Mosleys slutsatser, för några år sedan, så köpte jag en billig motionscykel på Carrefour. Jag ämnade cykla det snabbaste jag kunde, en kortare stund, sisådär 3 gånger i veckan. Men så blev det inte. Cykeln var klumpig och tog jättestor plats. Det gick inte att ställa in motståndet, så den var för "lätt-trampad", och dessutom sa det klonk, klonk för varje varv hjulet snurrade. Jag gav cykeln till MariPaz något år senare.

Jag skulle fortfarande vilja ha en motionscykel, men en liten nätt och hopfällbar. En som fungerar som den ska, och är av god kvalité. Men sådana cyklar är väldigt dyra, så det har jag inte råd med. Annars är det lätt att konditions-träna på cyklar. (Jag önskar mig en vanlig cykel också! Kanske ännu hellre!)

Nu får jag hitta ett annat sätt, ett som mina fötter och knän klarar. För det är viktigt att få upp konditionen. Jag har inte direkt dålig kondition. Jag kan gå hyfsat raskt uppför 84-stegs-trappan, bredvid sick-sack-vägen, utan att bli mer än pyttelite andfådd. Men jag har inte bra kondition, och definitivt inte tillräckligt bra.

Nu ska jag sitta stilla, och läsa mer om hur viktigt det är att inte sitta stilla...

I morgon ska Lena, Kerstin och jag träffas på 100 Montaditos. Det ska bli trevligt! (Och på torsdag kommer Trisha och Tony och hälsar på mig. Det ska också bli kul!)

19-02-05:

Som så ofta var min säng upptagen, så jag inte kunde bädda bums när jag hade gått upp. Lakanen är förresten speciellt designade för 66-67-åringar, som jag. (Eller kan jag ha tagit fel? Är de designade för 6-7-åringar?) Jag tycker om de ljusa glada färgerna! Obs att det är 2 hundar i sängen, fast bara 1 syns.

Ser ni Stella? Hon tycker bäst om att ligga under täcket. Där ligger alltid Nellie hela nätterna, men inte dagtid - för då vill hon ha koll.

Ibland ser hon lite vindögd ut, Nellie. Jag vet inte om hon är det på riktigt. Jag får väl fråga veterinären vid tillfälle.

Jättesöt och kelig är hon! Jag är så glad för båda mina små "sambor"!

Ifall ni inte ser det bums, så kan jag berätta att det är en bokhylla på fotot nedan. Den är varken snygg, praktisk, lättstädad eller billig - men annorlunda och kreativ. Själv skulle jag inte vilja ha en sådan (jag är glad för mina Ikea-möbler), men det finns folk som betalar mycket - för att inte riskera att ha likadan inredning som grannen.

Texten nedan tycker jag om. Själv ska jag snart hamna i good company, eftersom jag ska träffa Lena och Kerstin.

Vi gick hemifrån i god tid, för man vet aldrig hur lång tid det tar att gå - när man har hundar med sig. Det ska ju nosas och markeras och uträttas behov, och nosas lite till...

Underbart vackert! Det är det mest passande ordet för vyn nedan. Så härliga färger, och så förmedlar fotot ett lugn också (tycker jag). Vi är allt lite bortskämda, vi som bor så här vackert. Jag mår så bra när himlen är så här härligt klarblå.

Vi satte oss på muren mittemot 100 Montaditos, och väntade på Lena, Lucky och Kerstin.

När de kom så valde vi ett bord närmast El Paseo. Nedan ser ni vår mat. Lena och Kerstin beställde "riktiga smårätter", medan jag beställde en kopp te. Sedan hade jag med mig blandade naturella nötter åt mig (vägda innan vi gick hemifrån), och lite hundgodis i en burk åt hundarna. Vi satt länge och åt, pratade och hade trevligt. Lena och Kerstin berättade lite om sig själva (för varandra), eftersom detta var första gången de träffades.

Mest jag, men även Kerstin, tog en massa foton på oss. Ni får se nästan allihopa, trots att många liknar varandra. Inom parentes sagt; vi var alla rejält påbyltade, men vi räknade till inte mindre än 3 karlar som passerade - som var klädda i shorts, och hade bar överkropp. Antingen var de hurtbullar, eller turister...

Det känns trevligt och avslappnat att sitta i solen, och fika och prata. Men efter några timmar så skildes vi åt.

Kanske kommer José i kväll, för att hämta Celeste och Safir. Det känns kluvet. Jag kommer att sakna dem, men samtidigt kommer jag att få det mera "lättskött" - sedan när den nya buren kommer (och Mio och Lina kan bo där). Så här ser det alltid ut där Mios bur står:

Jag passar på att städa varje dag när jag har lyft ut hans bur på balkongen, men det varar inte länge. Och runt stora fågelburen ser golvet likadant ut - fast värre. Men det är sådant man får ta när man har husdjur. Jag klagar inte, jag bara konstaterar. Dock ska man förstås försöka ordna allt, så det blir så lättskött som möjligt. Den nya buren kommer att vara ett steg i rätt riktning. (De burarna jag hade först hade den fördelen, att allt "skräp" stannade i lådan. Tyvärr var de hopplöst svåra att städa. Om de hade haft utdragbar låda - då hade jag behållit dem.)

Nu har Celeste och Safir flyttat härifrån. José, och hans fågelvane kusin, kom tillsammans med Erik och hämtade fåglarna. Det var inte svårt att ta dem och sätta dem i transportburen. Kusinen hade en fin liten transportbur, med tygfodral runt om. José visade foto av sin hund som är en chihuahua-blandning. Det blir nog bra. Det känns lite tomt nu, men fåglarna kommer att få det bra. Och jag har ju både Lina och Mio kvar. Dem kommer jag inte att göra mig av med. Dessutom kommer Lina att få en partner så snart jag kan få tag på en. 

Tröjorna som Stella och Nellie hade på sig i dag, köpte jag i höstas. Det är den enda vettiga modell jag har hittat som sitter skönt på hunden. Ni ser undersidan nedan. Många har ärmar = obekvämt, eller resårband att trä om bakbenen = mycket obekvämt, eller inga band alls så att tröjan inte sitter på ordentligt. Men den här modellen är bra! Dessutom kostade tröjorna bara 15 € per styck, vilket är billigt i sammanhanget. (40-50 € är inte ovanligt om det är hyfsad kvalité.)

19-02-06:

Det är vackert väder i dag också. Runt min lilla vas bildar solen så roliga reflexer.

I förmiddags gick jag ner till förrådet med sakerna som har stått på balkongen. Den gröna kärran lämnade jag i förrådet. Jag tror inte att jag behöver det på ett tag.

När jag hade varit i förrådet så gick jag till Fionas kontor. Jag betalade de 10 € som överklagan ska kosta. Därefter gick jag och klippte mig. Äntligen! Jag bad Jaime ta en hel decimeter. Hår-längden känns bra nu. Om jag klipper det kort senare, så blir det inte förrän framåt sommaren. Ni får stå ut med en så här löjlig selfie. Ni ser tydligt min nya hårlängd i alla fall.

Efter frisören så gick jag till gymnasio Canto, och kollade upp lite detaljer, samt tog ett program. Jag kan komma när jag vill, och gratis prova de 4 aktiviteter jag är intresserad av. Jag hade funderat på att gå i morse, men insåg att jag måste plocka i ordning gympa-kläder kvällen före.

Nu funderar jag på att åka till Carrefour, för att titta på dammsugare. Synd bara att bussen går så sällan. Jag kom nyss hem från en lång skön promenad med hundarna, och då var klockan precis 15:30. Buss C53 går från El Campello 30 minuter efter jämna klockslag. Alltså var det en timme till nästa buss (nu 45 minuter). Jag tycker bättre om att handla på förmiddagarna, men kanske jag åker i kväll ändå. Jag är väldigt angelägen om att snarast bli ägare till en liten smidig dammsugar.

Tji, fick jag. På busshållplatsen stod att tidtabellen var ändrad. Nu är det jämna klockslag som bussen går från El Campello (och 30 minuter senare från sjukhuset i riktning hitåt). Jag skulle alltså ha skyndat mig då 15:30. Nu får jag ta bussen som går 17:00... (Fast jag har bara 5 minuters väg till hållplatsen, så det går an. På hemvägen däremot, får jag gå ca 900 meter längre.)

Klockan 20:15 kom jag hem igen - MED en dammsugare. (Jag hade handlat klart 18:36, så jag fick vänta till 19:30-bussen.) Jag hann bli kompis med chauffören på hemvägen (han funderar också på att köpa dammsugare), så jag fick åka hela varvet runt - tillbaka till min närmaste hållplats (fast jag eg skulle ha betalat för en extra resa då). Bra! För det är tungt att bära runt dammsugare. Nu ska jag stoppa något i magen, och sedan packa upp min dammsugare. Om jag därefter orkar, så berättar jag om vad det blev för modell. Annars berättar jag i morgon.

Egentligen hade jag tänkt gå inom djuraffären Kiwoko först, för att beställa en hane åt Lina. Men nu när klockan var så mycket, så gick jag direkt till Carrefours dammsugar-avdelning. Först tittade jag på pås-lösa dammsugare, och fastnade för den nedan. Det var den nättaste av alla de hade, och munstycket var smidigt. (Skaftet går att ta av.) Jag måste ju prioritera ett litet format. Men någon toppkvalitet var det antagligen inte. För mig är märket okänt.

Sedan tittade jag på dammsugare med påsar, fast jag egentligen inte hade tänkt köpa en sådan. Jag hittade en väldigt liten. Inte heller det märket känner jag till. (Fast på hemvägen sa busschauffören att Taurus är ett bra märke - spanskt förstås. Det blev den här jag köpte.)

Ni ser mot min hand att den inte är särskilt stor. Jag har mätt nu, och max-längden är ca 32 cm. Jag har vägt den också, och den väger bara 3,7kg (inklusive slang och munstycke).

Priset ser ni ovan, och energideklarationen nedan. Den håller inte toppklass. Men den har sug-förmåga A på hårda golv, och det är enbart hårda golv jag har (inga mjuka mattor). Synd att den släpper igenom mycket skit bara. Men man kan inte få allt. Nu var ett litet format prio 1.

Nedan ser ni de båda dammsugarna som jag valde mellan. Expediten sa att den jag köpte suger mycket bättre - vilket förstås har stor betydelse.

Jag tänkte vara så förståndig att jag köpte hem en extra förpackning dammsugar-påsar med en gång. (Bara 1 följde med.) Tyvärr var precis den här sorten slut. De hade gott om samtliga andra sorter, men inte en enda av den här. (Nu vet jag i alla fall att de ska heta N6+.) Expediten sa att de brukar ha hemma, och att de bör få in i morgon. Påsen är förstås liten (2 liter), eftersom dammsugaren är liten, så den varar knappast så länge. Jag får väl ta bussen till Carrefour en annan dag igen. (Nu vet jag ju när bussarna går... Det spar man mycket tid på att veta.)

Jag tittade runt ett varv som hastigast, bl a kollade jag hopfällbara minicyklar. De hade flera olika, men jag såg ingen bra. Kanske borde jag köpa en 24" flickcykel (som den gul-rosa nedan) i stället? Storleken passar bra till min längd, och tar ganska mycket mindre plats än en 26" damcykel. Fördelen med en sådan här "riktig" cykel, jämfört med minicyklarna, är att de har pakethållare, och oftast korg fram dessutom. Och så cyklar man lite snabbare när däcken är aningen större. Vi har ju ett tak-täckt cykelställ på gården. (Bakom gaveln längst in.) Det är bara det, att det ser väldigt fullt ut där. Men jag borde kunna klämma in en cykel där, om den inte är för stor. Jag har ändå ingen annan stans att ha den.

Nåja, det blir en senare fråga. Just den här kostar 137 €, och även om det inte är mycket - så måste jag spara ett tag om jag vill köpa en. Annars skulle jag föredra att cykla till Carrefour - det är bara 4 km. Då vore jag helt oberoende av buss-tiderna. Fast om jag skulle köpa cykel så skulle jag kolla cyklar på fler ställen än Carrefour förstås. Riktiga cykel-affärer brukar ha bättre cyklar.

Annars köpte jag bara en bit ost, några hund-gnagisar, samt ekologisk paprika. Jag tittade lite bland alla rea-kläder. Det fanns mycket fint som var väldigt billigt, t ex dunjackor för 10 €, och klänningar för 5 €, men jag hittade inget som jag behöver. Bäst så, jag har ju köp-stopp.

När jag hade ätit, så packade jag upp dammsugaren.

Den har ett handtag, så den är lätt att bära där det är trångt. Den har ett liten smalt munstycke också, ca 1½ cm som smalast. Det är smalt, men inte tillräckligt smalt för att komma ner i spåren till skjutdörrarna. Men det finns speciella munstycken gjorda för att dammsuga i trånga utrymmen, som är väldigt små fram (runda), och som passar runda dammsugar-rör. Jag får väl köpa till ett sådant när jag hittar ett. (Jag har sett i någon webb-butik.)

   

Nu har jag hunnit provdammsuga i köket. Den suger klart bättre än min lilla hand-dammsugaren - och den kommer under buffén, vilket inte hand-dammsugaren gör. Den påminner i mångt och mycket om den lilla billiga turkosa dammsugaren som jag hade innan. (Den som slang-fästet gick sönder på.) Båda är små (denna minst), lite bullriga och plastiga, har kort sladd - MEN är oerhört lätta och smidiga att använda! Och de suger faktiskt bra. Sedan håller kanske inte en så här billig dammsugare i evighet, men håller den 5 år så har jag råd att köpa en liknande då. Den här har mycket bättre slangfäste än min gamla. (Där var det limmat fast, här kan man ta av och på slangen.)

Jag ska dammsuga hela lägenheten i morgon bitti, för jag får ju gäster redan klockan 11, Trisha och Tony. Hoppas jag hinner våt-moppa golvet också - för här är rejält skitigt... De har inte varit här sedan de hjälpte mig att flytta in.

19-02-07:

Jag kan aldrig fotografera soluppgångarna härifrån, eftersom de höga vita husen skymmer. Men jag kan fotografera himlen "vid sidan om", och den är också vacker.

Min nya lilla dammsugare gjorde ett bra jobb i morse. Här är märkbart mycket renare. Skönt! Jag provade aldrig med det smala munstycket, när jag dammsög "skjut-dörr-spåret", för sugstyrkan räckte till att få upp nästan allt ändå. (Med vanliga röret.)

Jag önskar att jag hade haft plats för fler växter inomhus. Jag tycker om när det är grönt och "lummigt". Men nu är det som det är, och jag tränger in så många jag kan på den lilla ytan.

Trisha och Daisy kom punktligt, men Tony var inte med. Han hade blivit sjuk (något med magen) i går, och var inte bra i dag heller. Jag brukar alltid påpeka (för nytillkomna läsare) att Daisy är en renrasig chihuahua med stamtavla - fast det inte syns. En go hund är det i alla fall.

Jag ville förstås fotografera de 3 små hund-väninnorna. Jag hade tänkt mig alla 3 bredvid varandra - framifrån - helst tittande in i kameran. Men det flesta fotona blev som det nedan... Ni ska ändå få se några stycken.

   

Jag bjöd Trisha på te och tilltugg, och vi satt sedan vid bordet  och pratade i över 2 timmar. Hon berättade att hon hade gjort en sådan där test (när man lämnar DNA), där man får reda på var ens förfäder med stor sannolikhet härstammar ifrån. Det visade sig att hennes släkt kommer från Sverige! De utvandrade till Skottland, och senare till England. Kul att veta! Jag skulle också vilja göra en sådan test, men de är dyra. Och helst skulle jag vilja härstamma från Spanien, vilket tyvärr är ganska osannolikt.

Det är lättsamt att prata med Trisha (även om det är svårt för mig att tala engelska), och vi hann med flera olika "kvinno-ämnen".

När Trisha och Daisy hade gått, så gick hundarna och jag ner på El Paseo. Vi gick till Alehop och vände. Det var SÅ skönt i solen!

Som vanligt skummade jag igenom Westwing-reklamen. I dag säljer de set med små (2 dl) Le Creuset-formar. Att ni får se bilden beror på att jag tycker färgerna är så fina tillsammans. Sådana små formar vore trevligt att ha, om man är en familj, eller ofta har gäster. De funkar ju lika bra i ugnen, diskmaskinen, mikron och frysen. Och man kan göra pajer, soppor och kakor direkt i formarna. Själv behöver jag inga. Men om jag hade behövt, då hade jag gärna valt just de här färgerna. (Det finns beiga, röda, lila, orange och gula också.)

Min tvätt-tunna är så proppfull, att locket nästan inte går att stänga. Men i morse ville jag inte tvätta, och nu har klockan blivit för mycket. Kanske det blir av i morgon?

Lite diverse: Jag vägde mig i morse. Jag vägde 51,6 kg vilket säkert stämmer, men jag innehåller alla gånger mer än de 20,8% fett som vågen visade. Jag gissar att vågen börjar "gå sönder" vad fett-mätningen beträffar. Häromkvällen, när jag bara skulle prova, så visade den 13%! Om jag hade haft så lite fett på kroppen, så hade jag varit anskrämligt mager. Jag tror att jag hädanefter ska nöja mig med att titta på kilona. Jag har gått ner 3,1 kg på 18 dar, och det är ju inte så illa. Nu är det "bara" 3,6 kg kvar till målet. Jag vet att det brukar gå långsammare ju närmare målet man kommer, så det dröjer nog 1 månad till innan jag är i mål.

Jag har mätt mitt hår. Det är 38 cm långt nu, vilket känns alldeles lagom. Ni som aldrig har haft långt hår, ni vet inte, att om man ska tvätta sig under armarna - då måste man sätta upp håret om man inte ska råka blöta det samtidigt. Nu slipper jag. OM jag framåt sommaren klipper håret kort, då vill jag att det översta ska vara 20 cm. Det innebär, att om jag ångrar mig, så tar det "bara" 2 år innan det har blivit så långt som jag har det just nu. Och det är ok.

Jag längtar till min nya fågelbur ska komma, av flera orsaker. En är att den stora buren nu står ganska nära datorn - och det kan aldrig vara bra. Det ligger ofta ett fint "fågel-damm" på datorn och skivaren. Och jag är rädd att det kan sugas in i datorn via fläkten.

Trisha, som är mån om sitt utseende - och ser mycket yngre ut än hon är, berättade om en "mirakelkräm" som hon använder: Cult51 serum. Hon brukar få den, och andra av samma fabrikat, i julklapp och födelsedagspresent av Fiona. (Då räcker de året runt.) Jag googlade på serumet. Det kostar 109,95 € (≈1152:-) för en liten (30 ml) flaska!!! Inget för mig, med andra ord. Jag får klara mig "naturell".

Serum de efectos inmediatos CULT51

Tre solbelysta foton från sena eftermiddagen:

På Lina tog jag en liten video-film, för hon lekte så roligt. Men eftersom jag inte kan komprimera filmer, så kan jag inte visa den.

19-02-08:

I dag började jag dagen sunt. Jag gick till Gimnasio Canto och provade deras Pilates mellan 9:30 och 10:30. (Jag drack bara vatten innan, för med frukost i magen kan man knappast böja sig dubbel.) Jag kom i tid, och hade hela lokalen för mig själv i några minuter. Jag passade på att hjula. Dels tycker jag att det är roligt, och dels vill jag kolla att jag fortfarande kan. Här i min lägenhet finns inte en chans att få plats, och på El Paseo känns det inte riktigt passande. Det gick bra i alla fall, så jag hjulade på en stund.

Det var en man som ledde passet (fast jag hörde att de alternerar ledare), och deltagarna var 8 kvinnor och 1 man. (Jag antar att det är färre på mornarna än på kvällarna, vilket passar mig bra.) Det var ett nyttigt pass i klassisk Pilates. Mycket smidighet, en del styrka. Jag hängde med bra på det mesta, men inte allt. Det var dels en övning som krävde starka magmuskler, och dels en som krävde starka "sido"muskler som jag inte klarade. Jag säckade ihop redan efter 3-4 set - och vi skulle upprepa övningen 10 gånger. Men jag har ju varit inaktiv i nästan 1½ år, så man kan väl inte begära mer. Tyvärr blir man varken svettig eller flåsig av pilates, så ett komplement som höjer konditionen behöver jag.

Nästa vecka ska jag prova gimnasia (måndag 10:00), tonificación (tisdag 9:30) och spinning (onsdag 10:00). Någon som vill hänga med? (Bilderna från Cantos webbsida. Vi använde inga bollar, utan låg/satt på yoga-mattor.) Sedan ska jag bestämma mig för vad jag ska gå på. Jag kommer att börja gå 2 dagar i veckan. Det blir nog lagom. Det känns bra att jag kom i väg i morse. Jag har klivit över den första "tröskeln". (För visst säger latmasken att det vore skönare att stanna hemma...) Det här är något jag måste göra, för hälsans skull. (Och så får det väl kosta 31 € per månad - fast jag inte har råd. Fast jag ska försöka få pensionärs-rabatt!)

       

Lite kuriosa; spanjorerna kan inte uttala bokstaven s före p (eller t). Så de säger "pinning" (=spinning), hörde jag. Ett par av kvinnorna sa att de skulle gå på "pinning" senare.

När jag kom hem så smakade det gott med frukost. Och efter en hund-promenad längs El Paseo, så började jag tvätta. Andra maskinen ska snart hängas på tork. Solen skiner så det är bra torkväder.

Nyss fick jag ett mail om att nya fågelburen är skickad från webb-butiken. Hoppas den kommer tidigare än utlovat.

Den här helgen måste jag organisera i samtliga mina lådor. Ett jättejobb! Kanske jag borde börja redan i dag? (Annars i morgon bitti.) Först måste jag ta fram ALLT = väldigt mycket!!! Och sortera detta i olika kategorier. Jag kommer att behöva lägga saker på varenda yta jag har här (stolar, bord, fåtöljer...), så här kommer att bli jättestökigt! Sedan får jag gallra en kategori åt gången, och kasta eller ge bort det som jag inte ska behålla. Först därefter kan jag börja lägga sakerna snyggt, och prydligt, och väl-organiserat i alla lådorna igen. Efteråt kommer det att kännas jättebra, och då kommer jag äntligen att veta var jag har allt. Men nu bävar jag för att börja. Jag har ju ytligt sett hyfsad ordning här nu, synd att stöka till...

Fast nu ska jag gå ut med hundarna. Det är skönt ute! På balkongen sjunger Mio så vackert! Det är roligt att han har börjat sjunga igen!

Så här ser Cantos program ut. Jag har markerat vilka pass jag är intresserad av. Går man 1-2 gånger i veckan så kostar det 31 € per månad, flera gånger (obegränsat) kostar 41 €, och vill man dessutom ha tillgång till själva gymmet så kostar det totalt 49 € per månad. Det är inte precis billigt, men det beror på att här inte finns någon konkurrens här i El Campello. På andra sidan Carrefour ligger det däremot ett par gym som är billigare. (Det ena har simbassäng också.) Men dit tänker jag inte promenera. Och betalar man för ett helt år så är den totala månads-kostnaden för allt 20,50 € per månad - vilket är helt OK. Det ger sig om jag kan prata till min någon pensionärs-rabatt?

Byggjobbarna håller fortfarande på med att förstärka murarna mot grannarna. De har precis börjat förbereda muren mot vårt hus.

Jag plockade fram hundarnas rese-säng i kväll. Inom 5 minuter så låg båda där. Ändå är det ingen riktig säng, utan mer som en påse. Men om man viker kanterna dubbla, då blir det nästan som en rund säng. Den är mjuk och go i alla fall.

Egentligen skulle jag inte plocka fram en säng till, jag borde plocka bort en. Nu har jag ju bara 2 hundar... I vardagsrummet har jag 3 sängar (4 med rese-sängen), och i sovrummet 1. (Men där sover de ju i min säng.) Oftast ligger de i samma säng, men ibland vill Stella vara i fred. Det vore lagom att ha 1 säng i sovrummet, och 2 i vardagsrummet. Jag ska försöka bestämma mig för vilka jag ska ha kvar. Och sedan ska jag bestämma om jag ska ge bort, eller ställa ner i förrådet, de sängar som blir över. Jag har ju dessutom den röda jul-sängen.

Bilden nedan är från Telefonicas/Movistars reklam för smartphones. Men är det inte just så här (sorgligt nog) som det ser ut när ungdomar träffas? Folk tycks umgås mer med sina mobiler nuförtiden, än med varandra... Tänk vad de missar! För inte är jag väl en bakåt-strävare?

19-02-09:

Jag vaknade pigg, och tänkte kasta mig över helgens stora organisations-jobb. Men så såg jag att Nellie bara går på 3 ben. Hon lyfter höger bakben. Vad kan ha hänt? Hon var som vanligt i går. Och jag har varken sett eller hört något konstigt. Jag har tittat så att det inte sitter något skräp mellan trampdynorna, sedan vågar jag inte göra mer. Så vi får väl ta en tur till veterinären, suck. Ett extra bekymmer, en extra utgift. Måtte hon inte ha brutit benet nu igen. Fast då skulle hon väl ha skrikit? Kan jag hoppas på att hon bara har stukat foten? Veterinären öppnar nu, så vi ska strax gå.

Först: Det är inget fel på Nellies ben. Nu går/springer/skuttar hon som vanligt igen. Vad det berodde på att hon gick på 3 ben i morse, har jag ingen aning om.

Vi besökte aldrig veterinären, fast vi var där. Jag stoppade hundarna i hund-vagnen eftersom Nellie inte skulle gå själv, och det är lite bökigt att bära båda hundarna 1 km. Fast det är en pärs att ha Nellie i vagnen. Hon försöker oavbrutet gräva sig ut, under höga ylanden. (Folk vänder sig om...) Väl framme hos veterinären så visade det sig att de öppnar först kl 10 på lördagar, inte kl 9 som jag trodde.

Jag lyfte ut hundarna ur vagnen, och tänkte att vi kunde gå lite fram och tillbaka i solen, medan vi väntade. Då såg jag att Nellie gick alldeles normalt! Hon kissade, och sprätte sedan med båda bakbenen som hon brukar. Vad det än hade varit, så hade hon tydligen rättat till det själv under sina aktiviteter i vagnen. Så vi gick hem igen.

Tja, vi skulle ju ändå ut på en morgon-promenad, och jag är glad att allt slutade väl. Kanske är jag lite sjåpig när det gäller Nellie? Kanske jag borde ha väntat någon timma och sett hur det hela utvecklade sig? Men eftersom hon har brutit benet 2 gånger, så har jag så att säga höjd beredskap. Det är ju bättre att gå till veterinären (eller läkaren) en gång för mycket, än en gång för lite.

Nu är det snart dags för frukost. (Om en kvart har jag fastat 16 timmar, vilket får räcka för i dag.) Sedan ska jag börja "stöka till" rejält här. ALLT ska fram...

Jag har bara hunnit tömma 3 lådor, men har redan hittat lagfarten (som jag inte visste var jag hade). Den låg i översta Alex-lådan, tillsammans med garantier som hör till den här lägenheten... (Den ser ut som en vanlig bunt papper bara.) Nu ska jag bara leta upp lagfarten på förrådet också. Sedan är det viktigaste gjort. Det ligger säkerligen i samma Alex-hurts, fast i en annan låda. Ja, ja. Det ska bli bättre ordning hädanefter! Det är ju därför jag släpar fram allting i dag. Målet är att precis allt ska ligga prydligt och logiskt - på rätt plats. (Och allt av "samma sort" på samma ställe.)

Jobbet är påbörjat. Alla Alex-lådorna är tomma, likaså Kallax-lådorna som finns rygg-mot-rygg med buffén. Så nu har jag 26 tomma lådor som ska fyllas igen.

Jag har också sorterat sakerna i olika grupper.

På stolarna till vänster nedan, ligger en massa papper som ska gås igenom. (Viktiga papper alltså.) Hoppas att lagfarten till förrådet ligger där! (Om inte så hoppas jag att Fiona har den.) Jag har inte papper på fler ställen. Tror jag. För kanske det ligger några i lådorna ovanpå Billy-hyllorna. Det får jag kolla sen. Jag har inte plats att ha fler saker framme just nu.

Nästan allt som ligger i fåtöljen, och på de 2 stolarna ovan, hör till "rit & skriv-avdelningen". (Papper, ritblock, pennor, linjaler, suddgummin, plastfickor mm.) Och på, samt under, stolen nedan finns alla mina sybehör (utom tyger).

Jag gillar att pyssla (sy, rita, måla, göra miniatyrer, snickra), men det var ett tag sedan jag tog mig tid med det. Jag kommer att "pyssla" mer, när jag är så klar som jag kan bli i år med den här lägenheten. Jag ska också måla en del möbler, innan här är klart. Men sedan kan jag koppla av och göra annat. (Köket och lite annat får jag fixa om några år.)

Nu ska hundarna få lunch, och sedan ska vi ut på promenad. Solen skiner, himlen är nästan helt blå, och det är 17,5°. Inte precis något att klaga på, så här i början på februari.

Det var jätteskönt ute! (Jag hade bara väst, och det var alldeles lagom.)

Som vanlig en solig lördag, var det mycket folk på El Paseo. Vi gick en bit (jag älskar ju att titta på havet), men sedan blev det för många som ville klappa hundarna (jobbigt, eftersom de ofta blir rädda) - så vi gick vidare på andra gator.

När vi kom hem igen gick vi "bakom huset", för att titta på cykel-stället. Jag har inte varit där sedan i somras, och då var det proppfullt. Nu är där ju gott om plats. Cykel-stället är säkert (inhägnat område), samt har tak. Där skulle jag våga ställa en cykel, om jag hade en. Egentligen borde jag kunna få tag på en begagnad. Lite längre fram får jag leta bland annonserna. Jag har inget behov av en skinande blank cykel, bara den fungerar. Det vore väldigt praktiskt att ha en cykel, nu när jag inte har bil.

Nu måste jag återgå till mitt tråkiga, men nödvändiga, arbete.

Det går inte fort. Klockan är redan 20:00, och jag är trött. Det enda jag har hunnit med hittills är kategorin "rita & måla". Å andra sidan har jag ovanligt många sådana saker - eftersom det är ett av mina stora intressen. (Fast akvarellfärgerna måste ligga någon annanstans, för här finns de inte. Ovanpå en Billy-hylla?) Jag har gallrat ut en hel del (som Erik och Irina ska få), men jag har behållit desto mer. 1 skåp och 6 lådor i Kallax-hyllan är fyllda. Sedan har jag lagt mina smycken i 1 låda, och ställt symaskinen och alla plast-askarna med trådrullar i 1 skåp. Så nu är hela den hyllan full. (Återstår: Alex-hurtsarna.)

Tänk om jag hade haft råd att beställa de där Kallax-hyllorna jag önskar mig, redan nu. Då skulle det vara lättare att få plats med allt. Dessutom vill jag helst ha allt i samma kategori på samma plats. Men de hyllorna skulle kosta 178,88 €, inkl frakt. Nu har jag ju så mycket att betala ändå, så det blir nog svårt att få fram de pengarna. (De enda "extra-pengar" jag har, är de som blev över av det jag fick av barnen att köpa en dammsugare för. Jag köpte ju en billig, så där är 100 € kvar. Barnen sa att jag kunde använda resten som jag ville.) Jag ska räkna på det. Jag har inte betalat SUMA än. Och så ska Gun ha 2000:- per månad, en lång tid framöver.

Nu staplar jag inte lådorna fulla, utan lägger allt prydligt och överskådligt, och då tar det lite större plats. Dessvärre räknar jag med, att jag på slutet får saker "över" som jag inte har någonstans att lägga. Vi får väl se hur jag kan lösa det. Är jag heltokig om jag beställer de där Kallax-hyllorna? Jag vill ju har ordning NU! Jag är så trött på att saker står framme. (Mest står det framför den fasta garderoben i sovrummet, så jag inte kommer åt den utan att flytta en massa. Men det ligger saker på sängskåpet också.)

I morgon ska jag börja lägga sybehör (måttband, mönster, snedslåar, blixtlås, kardborre-band, siden-band, tyg-kritor, sy-saxar, sy-nålar mm) i den ena Alex-hurtsen. I den andra tänker jag bl a ha viktiga papper, garantier mm.

Suck! Jag har mycket jobb kvar. Men nu ska jag snart hålla kväll. Det enda jag måste göra innan dess, är att flytta på allt det som ligger på min säng. Men i morgon fortsätter jag mitt organisations-arbete. Det gäller att kämpa på.

Förresten fick jag mail i dag, om att fågelburen kommer redan på måndag. Toppen!  

19-02-10:

Förståndigt eller oförståndigt? Jag beställde de där Kallax-hyllorna, som jag behöver för att kunna få ordning, från Ikea. (Staffan och Annevi passade på att beställa några kuddar samtidigt.) Leveransen ska komma på torsdag (14:e) mellan kl 9 och 13. Det ser jag fram emot! Det innebär att jag nu kan låta vissa saker ligga i sorterade högar här i vardagsrummet - det som ska in i nya Kallax sen. Jag kan ju mäta i de lådor och skåp jag har, så jag vet exakt att sakerna går in.

Nej, jag är inte super-förtjust i Kallax. Det är en enkel möbel av lägre kvalité. Men den är billig - och det är förstås det som avgör. Som vanligt, när jag beställer från Ikea, så hade jag önskat att jag hade haft råd med en sängstomme också. Men det får dröja. Jag hade också velat köpa ett draperi (Merete, att ha framför ytterdörren), samt en massa Eneryda-knoppar (minsta storleken) för att sätta på alla mina Kallax-möbler (skulle bli mycket snyggare). Men allt som inte är helt nödvändigt får vänta.

I morse vägde jag 51,3 kg = 3,3 kg kvar till målet. Det gäller att se upp när man räknar kolhydrater. Om man köper en färdig produkt så måste man läsa på förpackningen - annars kan man bli lurad. Det blev jag nyligen.

Jag har tidigare köpt en liten burk guacamoleConsum, innehållande 95 % avokado. På förpackningen står att den innehåller avokado + vitlök + något med citrus (för att färgen ska hålla sig grön) = 3,0 gram kolhydrater/100 gram. Det är rimligt, eftersom naturell avokado innehåller 1,7 gram kolhydrater/100 gram.

När Trisha skulle komma, så köpte jag en näst intill likadan burk på Mercadona. Det stod också avokado 95% på den. Jag åt lite när Trisha var här, men tyckte inte att den var lika god som Consums. Och så förvånad jag blev när jag läste den pyttelilla texten på burkens undersida. Där stod att Mercadadonas guacamole innehåller 10,6 gram kolhydrater/100 gram. Omöjligt, tänkte jag först, tills jag hade läst vidare - och såg att Mercadona tillsätter socker i sin guacamole. Ridå! Den ska jag aldrig köpa mer! Den nästan fulla burken jag har, ska jag ge till Erik.

Praktiskt att ha någon som gärna tar emot "överbliven mat" (sådant som kan sabotera min bantning). Erik ska också få en hel, men öppnad, förpackning svensk-tillverkade choklad-doppade havreflarn. Jag köpte förpackningen på Carrefour för att ha att bjuda Trisha på (eftersom jag bara har nyttigheter hemma annars) - men så visade det sig att hon inte tycker om havre (som är så gott). Förr brukade jag tycka om sådana kakor, men nu är jag inte ens sugen. Bra, för en enda kaka skulle spoliera bantningen helt, genom att skapa sötsug och sabotera kolhydrat-mängden totalt.

Nu ska jag gå en runda med hundarna. Solen skiner, och det verkar bli varmt i dag (prognosen spår 22°, och det är 18,4° nu). Sedan är jag tvungen att återgå till allt sorterande, gallrande och organiserande. Men det känns faktiskt bra, att jag nu vet att jag kommer att ha någonstans att lägga allt!

Jag visste på förhand att det skulle vara för mycket folk på El Paseo, men gick dit ändå (rakt ner från oss = nära Sureña.)

Fast där vände vi söderut, där det var en aning glesare mellan människorna.

Himlen är täckt av slöjmoln, och det blåser lite. Men jag klarade mig ändå med "bara väst".

Och när vi väl kom bort från allt folket, så travade mina små på. (Innan dess fick jag bära Stella.)

   

Vi gick C/ San Bartolomé hem igen.

På balkongen satt 4 gråsparvar, men 2 flög när jag kom nära med kameran. Jag antar att de som sitter kvar, är de som är födda här.

De små kvistarna bougainvillea står faktiskt än. Och ett par nya små blommor har slagit ut, Det hade jag inte väntat mig.

   

Nähä... Inga undanflykter mer. Nu måste jag fortsätta med alla högarna med saker...

Det tar tid att gallra och organisera. Jag lär varken bli klar i dag eller i morgon (och knappast på tisdag heller). Nu har jag precis bestämt vilka hundsängar som jag ska ha kvar, och vilka jag ska gallra ut. Den lilla nedan ska jag ha kvar. Den gillar jag för att den är liten och beige. Men den ska jag ha i sovrummet. (Den passar bra att ha under karmstolen, så tar den ingen extra golvyta.)

   

I sovrummet har jag just nu den stora fina "ortopediska" sängen nedan. Den ska jag ha i vardagsrummet. Och som komplement behåller jag den ljusblå rese-sängen i vardagsrummet, trots att den inte är avsedd som "permanent-bädd". Men den ljusblå färgen passar så bra!

När jag räknade sängar häromdagen, så glömde jag att vi ju faktiskt har en i köket också. Den använder hundarna mest när jag är i köket eller på toa. (Nära matte...)

Sängen nedan har jag alltid tyckt bra om, både för färgen och funktionen. (Den är utbädd-bar, och har plats för 2.) Men jag kan inte behålla alla! Så nu gallrar jag ut den.

Nu hänger den nytvättad (ut-och-in) på tork på balkongen. Jag tänkte (eftersom jag inte direkt känner någon som har en liten hund) att Irina nog kan använda den, som soffa och bädd-soffa till sina dockor.

Den röda jul-sängen (nedan på högkant på en stol) som jag fick gratis, borde jag förstås gallra ut. Men jag tänker att jag kan använda den nästa jul också, så jag ställer den i förrådet så länge. Utan tillgång till förråd, så hade jag naturligtvis gallrat ut den redan direkt efter julen-18.

Och eftersom jag ännu inte kan bestämma, om jag ska gallra ut den ljusblå med prickig insida, så bär jag ner den också till förrådet. Det är den som passar perfekt i storlek på det vita runda bordets undre hylla. (Där Nellie sitter nedan på en fäll.) Bordet som nu står i förrådet. (Nellie tyckte så mycket om att vara på bordshyllan före benbrottet. Fast nu är hennes ben så starkt, så nu skulle hon kunna vara där igen.)

Det var Nellie som hjälpte mig att välja bord (16/12-17), när jag var tvungen att välja 1 av mina 2 liknande. Nu efteråt tror jag att det kanske hade varit bättre om jag hade valt det andra. Det hade troligen fått plats här, och då hade jag inte behövt köpa bordet med förvaring som jag har nu. Det är alltid lätt att vara efterklok. Idealet vore att bo in sig, innan man gallrar ut. Men det är omöjligt för de flesta - om man inte flyttar till större (och då behöver man sällan gallra ut).

   

Sängen nedan, som egentligen är en uppfällbar fotpall, gallrade jag ut häromdagen. Den har Erik redan hämtat.

Nu har jag, noga räknat, 17 kategorier kvar att gå igenom. De med papper kommer att ta längst tid. Lika bra att jag fortsätter! (Fast jag egentligen hellre skulle vilja läsa en bok.)

I morgon siktar jag på att prova Cantos gympa klockan 10. (Pilates i fredags var effektivt - det känner jag fortfarande i magmusklerna.)

Klockan har hunnit bli 21, och jag är precis klar med alla sybehören. De fyllde hela den ena Alex-hurtsen - men nu är det lätt att hitta allt.

   

   

Men visst finns det mer att göra. Nedan t ex lådorna med råsår-band, respektive band, och ovan t h snedslåar. Dem skulle jag ju kunna lägga betydligt prydligare, kanske sno ihop varje band för sig, med ett litet gummiband om. Men det kan jag pyssla med en annan gång. Nu ligger var sort i en låda för sig - och det räcker f n. Ni ser att jag har rätt gott om sybehör också. Men längre fram har jag stora planer på att sy - mycket!

   

       

Det är skönt att ha en rejält stor hundsäng, så att hundarna inte behöver ligga och trängas...

Nu är det läggdags för oss. I morgon efter gympan, så har jag 16 kategorier kvar att gallra/ordna/lägga på plats.

19-02-11:

Grattis på 60-årsdagen min käre bror Dan!

 

                      

Efter en snabbis runt kvarteret med hundarna, så gick jag till Canto för att prova deras gimnasia. Vi var 12 kvinnor (varav 11 grå-håriga), och ledaren var en man (jag tror att det var señor Canto själv). Vi fick en genomgång av hela kroppen, och använde både träpinnar, pilates-bollar och ribbstolar. Men det mesta var fristående på golvet. Det kändes som ett bra pass. Jag klarade av nästan allt, utom att hålla balansen på 1 ben och sträcka ut det andra, med armarna sträckta uppåt. Då vinglade jag, mer på ena benet än det andra. Alltså måste jag träna mer balans. Det är viktigt! I morgon planerar jag att vara med på tonificación-passet, och på onsdag på spinning-passet. Jag känner motvilja mot spinning, men tycker att jag bör prova innan jag sågar det. Det kanske är jättebra för mig. Hittills har det handlat om smidighet och styrka, och inte alls om kondition.

När jag kom hem igen så smakade det bra med frukost. Sedan pysslade jag lite med min oordning en stund. För evigheter sedan köpte jag en "glasögon-byrå". Men jag har aldrig haft mina glasögon i den, eftersom jag har dem i sina fodral. Först tänkte jag gallra ut den, men sedan provade jag med mina sol-glasögon. Och det blev riktigt bra. Tyvärr fattas det ½ cm på höjden för att glasögonen skulle kunna stå där jag brukar ha dem, men på lilla byrån fick de plats. (Där brukar jag ha en kvadratisk turkos träbricka, där jag tillfälligt lägger ifrån mig, nycklar, sol-glasögon, bajs-påsar mm. Nu får jag lägga sådant på sol-glasögonens gamla plats.)

Sedan gick vi ner till El Paseo, mina små och jag. Kanske det blir regn senare i dag, så det gällde att passa på.

Väl där så satte jag hundarna på muren en stund, för att fotografera dem. Fotona har jag lovat Gustaf & Evita (https://gustafevita.boutique/), den firma som jag har köpt selarna av. Jag måste ner på hundarnas nivå för att selarna ska synas. Tyvärr sitter selarna snett (jag höll dem i stramt koppel av säkerhets-skäl), och så syns det på de bakåtfällda öronen att de är lite rädda. (De var ju lite drygt 40 cm över marknivå, högt för små chihuahuor...) Men selarna syns ju bra!

Selarna är väldigt bra, och sköna för hundarna. Detta är den enda sortens sele som passar Nellie precis i storlek. Hon har storlek 0. Stella borde också ha 0, men eftersom hon har ont i nacken (av sitt syringomyelia) så måste selen sitta lösare, alltså får hon ha storlek ½. Det är bra att de har halvstorlekar för de små! (Det hade jag önskat att Puppia hade! Nellie skulle behöva en storlek mellan XS och S, och Bonnie hade behövt storleken mellan S och M.) Att jag skriver att Gustaf & Evitas selar är bra, gör jag för att jag tycker det! (Jag får aldrig någonsin betalt för att göra reklam för en firma.)

Jag har 570:- tillgodo hos Gustaf & Evita, och dem ska jag snart handla för. Jag köpte några selar i höstas, men 1 blev rest-noterad. Att jag har tillgodo är varken mitt, eller Gustaf & Evitas fel - utan företaget Fortnox Finans. När jag i höstas skulle betala via dem, så funkade det inte. Då betalade jag direkt till Gustaf & Evita, och fick mina varor. Men sedan hade Fortnox Finans dragit pengar från mitt ICA-konto i alla fall. Och om jag ville ha tillbaka mina pengar då ville de först ha 75:- i administrations-avgift, och sedan 150:- ytterligare för att betala tillbaka pengarna till ICA-banken. Rena rama ocker-metoderna alltså! Jag kom då överens med dem, att de skulle betala in pengarna till Gustaf & Evita i stället, så att jag skulle slippa förlora så mycket. Det är därför jag har pengar tillgodo.

Nu ska jag dels köpa den rest-noterade selen (en citrongul) till Stella, och sedan en röd med reflexer till Nellie. Sedan ska jag beställa ytterligare något, som går så jämnt ut med pengarna som möjligt. Just nu har jag inte råd att handla mer än nödvändigt. SUMA måste ju få sina pengar innan 5/3.

På startsidan har Gustaf & Evita det här söta hundfotot:  

Nu har jag pausat länge nog från alla mina staplar med saker. Jag borde nog börja sortera papper först. Tråkigast, men viktigast..

Jag sorterade papper bara tills jag hittade lagfarten på lägenheten på San Bartolomé. Den trodde jag aldrig jag skulle behöva igen, nu när lägenheten är såld. Men jag behöver den när jag ska överklaga till SUMA. Den bevisar, tillsammans med alla papper från försäljningen, att vi inte tjänade på köpet.

Vad varken Ulf eller jag förstod när vi köpte den lägenheten, var att vi faktiskt betalade 5'000 € svart. Ingen sa något, och att vi fick ett kvitto på reservations-avgiften (på just 5'000 €) och ett på lägenhets-köpet - på det resterande beloppet (180'000 €), det förstod inte vi var fel. Men på lagfarten står bara 180'000 €. Nu har jag papper på att vi betalade 185'000 € ändå - men rätt är det inte. Och hur som helst, vi sålde för 180'000 €, och tjänade inte något enligt lagfarts-beloppet heller.

Nu kan jag aldrig tro att det lönar sig att överklaga - men jag vill försöka. Det är väldigt mycket pengar för mig, pengar som jag inte har utan måste låna.

När jag hade hittat lagfarten så gick jag ner till Fiona, så att de fick kopiera den.

Sedan kom min nya fågelbur. Den ser jättefin ut! Jag tror att det kommer att bli så bra!

Det bästa är det täta botten! (Se nedan.) Den kommer att hålla sand, fjädrar och fröskal på rätt sida. Och tack vare de utdragbara lådorna så är den lätt-städad. Jag tycker bäst om burar som har lodräta ribbor, för då passar alla tillbehör (t ex vatten-automater). Men sparv-papegojor tycker bäst om vågräta - för då är det bekvämare att klättra runt. Den här buren har 2 sidor av varje sort, så den passar oss båda. (Förresten följde det med 2 vatten-automater för vågrätt galler.)

   

Eftersom Mio (och Lina) var ute på balkongen, så provade jag att ställa buren på sin blivande plats. Det ser bra ut, måtten passar fint. Nedan har jag avdelaren i. Egentligen skulle jag ju önska att Lina och hennes blivande partner kunde få ha buren för sig själva. För om inte avdelaren sitter i vägen så skulle de kunna flyga hyfsat på längden. Nu har jag ju beställt en (smal) Kallax-hylla till, där det kan få plats till en mindre bur till Mio. Men den buren har jag ännu inte pengar till. En ny bur av bra kvalité (lika denna) skulle kosta 30-50 € inkl frakt, inte så mycket - men när man inga pengar har så...

Synd att jag inte kände till den här webb-butiken från början - för då hade jag nog köpt en sådan här (eller liknande) bur, istället för de som jag köpte. Men då hittade jag ingen med tät botten OCH utdragbar låda, fast jag letade.

Nu grubblar jag. Ska jag låta Mio flytta in i ena halvan, och sedan (när jag får råd till en bur åt honom) flytta till en egen ny? Eller ska jag låta honom bo kvar i sin nuvarande bur, tills jag får råd med en ny? Han har redan flyttat 1 gång (från stora buren till den nuvarande). Vilket är bäst? Hur dåligt mår en fågel av att flytta? För mig vore det klart bäst att flytta in honom i ena halvan (och låta Lina nöja sig med en mindre bur tills vidare), framförallt för att jag skulle få mindre att städa, men även för att det skulle ta mindre plats. Mios nuvarande bur får inte plats på den nya Kallax-hyllan (den är 5 cm för lång). Så kanske jag skulle få ha den på matbordet.

Jag har inte gjort i ordning buren ännu, men det gör jag kanske i morgon. Det vore bra om Lina flyttar in i den (i halva eller hela), så jag kan börja tömma och rengöra den stora buren på hjul. Sedan hoppas jag kunna sälja den för hälften av vad jag gav. I så fall räcker de pengarna till en bur åt Mio. (Jag har letat begagnade burar också, men hittar bara skräp.)

I dag blev jag inte klar med en endaste kategori... Jag får ta nya friska tag i morgon (efter tonificación-gympan).

Rolf tipsade mig i dag om en Blocket-liknande webbsida där man kan filtrera på El Campello; https://es.wallapop.com/. Toppen, för jag har ju ingen glädje av att hitta en begagnad fågelbur eller cykel i Madrid eller Barcelona. Här kan man filtrera på vad man letar efter också, t ex cyklar. Allt mellan leksaker, kläder, skor, cyklar, möbler, bilar och lägenheter säljs. Jag har varken hittat någon bra bur eller cykel, men jag hittade 2 sänggavlar för bara 5 €. Fast dem köper jag inte. Jag vill helst ha en hel sängstomme - och det får vänta.