Sparad dagbok 52. (Fr o m 19-01-20 t o m 19-03-02.)

 

19-01-20:

Fram till den 9:e juni 1968 bodde jag i Uppsala. (Bara 45 km norr om Upplands Väsby.) Alla mina barndoms-vintrar var kalla. Min första vinter i Skåne (-68) förundrades jag över hur varmt det var. Jag hade sandaler i december. Efteråt har jag förstått att just november-december var ovanligt varma i Skåne det året, men det förstod jag inte då. Men som jag njöt av värmen! Jag har aldrig tyckt om minusgrader.

Här har vi halvtråkigt väder i dag, med ganska mycket moln. Åt norr var molnen hotfullt mörka, när vi skulle gå vår mitt-på-dagen-promenad.

Vi gick åt söder, för där tittade solen fram några minuter då och då.

Stella ville bli buren. Vissa dagar vill hon inte gå själv, i alla fall inte många meter. Hon har säkert sina skäl. (Ont gissar jag.)

Jag sätter ner Stella emellanåt, för hon behöver förstås nosa lite hon också. Att få använda nosen är jätteviktigt för hundar.

Lavendel och rosmarin...

Bina tycker om bådadera. (Jag också.)

   

På fotot nedan ser Nellie nästan större ut än Stella, men det är ju tvärtom! (Vilket ni ser på "rump-höjden".)

Bara om man står mitt på bron, så kan man se vattnet som rinner i Rio Seco. (Vid vassen.) Men så heter den ju inte "Torra floden" för inte.

På håll kunde jag se att det har kommit snö på det högsta berget vi ser härifrån, Sierra de Aitana (1558 m). Enligt väderlekstjänsten går snögränsen vid 1300 meter. Jag är glad att jag bor nära havet, för här blir det aldrig minusgrader.

Nedan ett foto på berget taget på närmare håll, och från nordost. Sierra de Aitana kallas ibland "Techo de Alicante" (Alicantes tak) eftersom det är den högsta punkten i Alicante-provinsen. (Norr om berget ligger Guadalest.)

Här hittar ni en 47 sekunders video som visar toppen på berget: https://www.youtube.com/watch?v=d5Uf9OuG4mg.

19-01-21:

Svenska Skatteverket har meddelat att de har betalat in pengarna på mitt spanska bankkonto. Men de har inte kommit fram än. (Det kan ju dröja några dagar.) Men när jag i morse kollade på internet-banken så såg jag något annat. Spanska skattemyndigheten hade dragit 111,45 € i dag! Men jag har ju betalat allt som de ska ha! Jag fick en avbetalningsplan på böterna (den här summan 12 månader i rad), men sedan betalade ju revisorn dem - eftersom det var hans fel att jag fick böter. Han skickade mig ett kvitto på att det var betalt, visserligen inskannat och via mail - men ändå. Det ser riktigt ut. Suck! Jag ska INTE behöva betala mer! Jag har redan fått betala mer skatt än jag gör i Sverige på samma inkomst, fast alla (inkl revisorn) säger att skattesatsen är lägre här.

Eftersom jag ändå skulle till Fiona för att hämta SUMA-dokumenten, så lät jag hennes kontorist kopiera alla kvitton på att all skatt är betald (och avbetalningsplanen) till Fiona. (Fiona själv var upptagen.) Jag får gå till SUMA i morgon för att överklaga (recurrir på spanska). Jag måste ju ha dokumenten med när jag går dit, och sådana här ärenden tar de förmodligen bara mellan klockan 09 och 10.

Det är mycket med det byråkratiska!

Stella och Nellie följde med till Fiona, så fick de en extra promenad. Hos Fiona träffade vi Trisha och Tony, och hundarna blev så glad när de träffade dem. Jag också förstås. Vi hann bara byta några ord, för de hade ett eget ärende till Fiona, och skulle prata med Silvia.

På hemvägen gick vi förbi kina-butiken nära där vi bodde innan. Jag fick syn på en så söt pelargon! En rosa som har ränder och prickar! Jag hade en sådan för många år sedan, då när jag hade så många ovanliga (bl a gul). Ni kanske minns att Alicia dränkte alla när hon skulle passa växterna medan jag var i Sverige. Sedan dess har jag letat efter den här varianten. Jag har sett sådana i rött och orange, men inte i rosa. Så även om jag egentligen har totalt köp-stopp (utom för mat och förbruknings-artiklar) så köpte jag den enda de hade. Den kostade 2 €. Jag vet inte om den skulle trivas bäst ute på balkongen, eller inomhus. Jag börjar med att ha den inne, och hoppas att jag kan få den att trivas. 

Fast jag borde göra annat än att läsa, så började jag på en ny bok i går. Den var så pass spännande att jag läste nästan halva, innan jag gick och la mig. (Sedan drömde jag om innehållet...)

I dag har jag äntligen tagit tjuren vid hornen. Jag har dels vägt mig, och dels börjat banta. Jag har gått upp jättemycket! Vågen visade 54,7 kg och 25,6 % fett. (BMI = 22,8.) Så nu behöver jag gå ner minst 5, och helst 7 kg... Till frukost drack jag bara te, och kl 13 åt jag en laxfilé med tomater och ruccola. (Lyxigt med lax! Jag har 1 filé kvar i frysen. Men lax är dyrt, så det kan jag inte äta för ofta.) Jag ska äta ytterligare en måltid (med grönsaker) framåt kvällen. Och te, vatten samt buljong kan jag förstås dricka så mycket jag vill, även mellan målen.

Klockan 18 har vi tid hos veterinären. Nellie ska vaccineras, och båda hundarna ska få klippt klorna.

Det gick bra hos veterinären. Nellie viftade på hela kroppen när hon fick träffa sin veterinär, så glad blev hon. Nellie hann aldrig märka när hon fick vaccinationen, för hon hade precis fått en liten bit hundkex, och väntade på nästa bit. Sedan uppförde hon sig hyfsat när hon fick klorna klippta. När jag satte ner Nellie på golvet så gömde sig Stella under stolen. Hon anade att det var hennes tur. För säkerhets skull pep hon högt redan innan Cristina hade börjat klippa klorna, och sedan gjorde vad hon kunde för att dra tassarna åt sig. Men alla hennes klor blev ändå ordentligt klippta.

Vaccinationen kostade 60 €, och klo-klippningen 0 € (för den senare fick 100% rabatt på). Jag fick recept på Stellas medicin, och nu ändrar vi doseringen på kortisonet, från ½ tablett varannan dag till ¼ tablett varje dag. Samma dos över tid, men med tätare intervall. Jag märker nämligen skillnad på Stella, de dagar hon får medicin, och de dagar hon inte får. Stellas medicin ska jag hämta på apoteket i morgon.

Nu ska jag fortsätta att läsa. Jag läste lite innan det blev dags att gå till veterinären. Jag har ca ⅓ kvar i boken, och jag tror att jag vet vem som är "hjärnan bakom morden", men jag kan förstås ha fel. Som läsare vet jag ju lite mer än vad poliserna gör. En spännande bok är det!

Klockan 21:30 hade jag läst ut boken Tusenskönor. Jag hade gissat rätt, men det var många sammanhang som varken jag eller poliserna förstod förrän alldeles på slutet. Jag har Änglavakter (bok nummer 3 i serien) bland mina olästa. Jag köpte både Tusenskönor och Änglavakter efter att ha läst Askungar, den första boken i serien (för några år sedan). Kanske jag köper fler längre fram? Författarinnan har skrivit många böcker, varav 6 i just den här serien.

Om Kristina Ohlsson kan man läsa: Kristina (född -79) är författare av kriminalromaner och barnböcker. Hon är utbildad statsvetare och har tidigare jobbat på Försvarshögskolan och Säpo som analytiker, samt som Counter Terrorism Officer på OSSE (Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa), världens största regionala säkerhetsorganisation. Sedan 2012 är hon författare på heltid.

På sitt sätt är jag sugen på att bums börja läsa Änglavakter, men det kommer jag inte att göra. Den är tjockare, och kommer att engagera mig för mycket - så jag väntar. Jag har ju annat att göra.

Nu är klockan 22, och jag ska alldeles strax gå och lägga mig. Bantningen blev förresten mer rivstart än jag hade tänkt mig, bara 4 gram kolhydrater sammanlagt. Det är lätt att vänja sig vid LCHF, eftersom man trots allt får äta mycket av vissa saker, och för att socker-suget försvinner så snabbt. Men jag lär ha 2 månaders bantning framför mig, innan jag är i mål. Så dum jag var som vräkte i mig choklad och annat i julas... Visst var det gott, men det var inte värt övervikt och sämre hälsa. Nu ska jag skärpa mig! Så det så! (Så gott jag kan i alla fall...)

19-01-22:

Nej, mina selfies blir aldrig särskilt bra. Så här ser det ut när jag tittar på mig själv i spegeln, i stället för in i kameran som man ska. Det jag vill visa är min nya polojumper. Den sitter bra och värmer gott i halsen (och kliar inte alls). Den behövs i dag. När jag gick till SUMA var det bara 9° (och nu är det bara 13,5°). Inne har jag 17,3°, men jag har just tänt några värmeljus (som avger pyttelite värme). Ibland håller jag händerna ovanför ljuslågan för att värma fingrarna. Men på somrarna - då har vi väldigt varmt och skönt här!

På SUMA sa de att lagen säger att man ska betala plusvalía-skatt när en bostad byter ägare. Det är en form av uppräkningen av taxeringsvärdet, och har ingenting med försäljningspriset att göra. Men jag kan överklaga (eftersom vi inte gjorde någon vinst när vi sålde), men bara på min halva. Detta eftersom jag köpte en ny bostad för min hälft av pengarna - men det gjorde inte Ulf. Det lät inte som om de trodde att det skulle göra någon nytta att överklaga, men jag kan ju försöka. Det rör sig om mycket pengar. (Jag kan få avbetala på 6 månader.) 

Jag ska skriva en ansökan som jag formulerar själv, bifoga kopior på lagfarter, och lämna ansökan till SUMA. Jag antar att jag hur som helst måste betala först, i tid, för det dröjer nog länge innan jag får svar på min överklagan. Jag får väl skriva ihop något, och sedan be Erik kolla om det är något sånär rättstavat och begripligt.

Jag tog i dag bort den turkosa ljuslyktan som stod på mitt lilla fåtölj-bord. Jag var orolig för att jag skulle välta ner den. Jag har stött till den några gånger, när jag har gått förbi. Jag satte en liten ljuslykta i metall där. Det ser lite ynkligt ut, men ger bättre plats för bok och glasögon på bordet. Den här ljuslyktan stod ytterst i skåpet. Kanske jag har någon bättre längre in? Jag kollar en annan dag.

Jag ställde den turkosa ljuslyktan på buffén så länge. När jag såg fotot, så kom jag ihåg att jag hade te på dragning. Det hade jag glömt. Det skulle dra 3-4 minuter, men det blev nog 15. Det gjorde inget, för det hade inte hunnit bli för kallt. (Kokhett kan jag inte dricka. Mer än 65° klarar varken min mun eller magsäck av.) Nu har jag vågen stående framme, för nu väger jag all mat (utom sådan som innehåller 0 kolhydrater).

I dag borde jag gå ner till förrådet, med lite av det som står mellan sängen och den fasta garderoben. Men det är så kallt ute, så jag har ingen lust. Tyvärr har jag inte heller lust att plocka fram ALLT jag har i mina lådor (i Alex- och Kallax-hurtsarna) för att börja gallra, sortera och ordna. Jag borde verkligen göra detta! Men just i sovrummet är det kallast. (Delvis för att jag har elementet avstängt under dagtid. Det är bara på mellan kl 18 och 24.) En varmare dag kanske?

Nu ska jag gå en kortare runda med hundarna (solen tittar fram bakom molnen), och sedan ska jag gå och köpa avocados. Lidl har ibland ätmogna (= bekvämast), så jag ska kolla där först. Jag planerar att äta en om dagen. (Jag vet, det heter avokador på svenska, men det låter så dumt i mina öron. Avocados är engelska, på spanska heter de aguacates.)

Mina bougainvilleor ser ynkliga ut nu. De har tappat många blad. Men det är ju vinter, så jag kan inte begära att de ska vara lika frodiga som på sommaren. I dag har fåglarna fått vara inne hela dagen. Det har varit för kallt på balkongen, även i eftermiddags när solen sken en smula.

Fotona nedan tog jag klockan 18:15, åt det håll där solen inte var på väg ner. (Där var himlen förstås mer orange.) Vi har ljust längre än vad ni har, mellan höst- och vår-dagjämning. Och det är då vi behöver ljuset allra bäst. Men nu, en knapp halvtimme senare, är det alldeles mörkt ute.

I dag har skatteåterbäringen kommit in på mitt spanska konto. Det blev 4'833,65 €. Eftersom min bank Sabadell tar en rejäl växlingsavgift, och skatteverket envisas med att sätta in svenska kronor, så minskar beloppet alltid. I praktiken får man alltså betala en viss del av skatten 2 gånger! Trots avtalet som säger att man inte ska behöva göra det.

Nu ska jag dubbelkolla Guns kontonummer, och sedan ska jag överföra pengar till henne. Riktigt allt jag har lånat kan hon tyvärr inte få nu. Så resten får jag ta på avbetalning. Det är fantastiskt att ha en så generös syster!

Och på tal om generös! Jag har precis fått mail från mina barn. De har i dag satt in pengar på mitt bankkonto (som present), så att det räcker till att köpa en bra dammsugare. Visst är mina barn underbart gulliga och omtänksamma! Jag blir rörd och överväldigad! Jag har förstås alltid tyckt att just mina barn är världens bästa barn! Jag älskar dem mycket!!!

  

Jag känner mig GLAD, trots att jag fortfarande har en del problem att brottas med. Men allt kommer nog att ordna sig på sikt! 

19-01-23:

I morse åt jag avokado till frukost. Det smakade bra. När jag åt min frukost hade jag fastat 17 timmar och 45 minuter sedan jag åt kvällsmat i går. (Och i förrgår blev det 16h 25 min.) Periodisk fasta är nyttigt! I dag ska jag äta en stor portion kokt blomkål som huvudmål, i går blev det tonfisk + sallad.

Solen skiner till och från, men det blåser rejält i dag. Själv fryser jag som vanligt. Och förmodligen fryser jag aningen mer för att jag bantar. Men det får vara därvid. Jag är trött på att vara tjock! Jag vill att mina kläder ska passa igen!

Eftersom jag inte har något vettigt för mig, så experimenterade jag med att sätta olika ljusstakar på det lilla fåtölj-bordet, både i går kväll och i morse. Inget blev perfekt. Det behövs en färgklick där (och värmeljus använder jag dagligen så här års), men det ska få plats att lägga en bok också.

       

   

       

Jag har gott om dukar, men väldigt ont om små runda. De är väldigt svåra att få tag i. Just den här virkade min väninna Elisabeth till mig för 46 år sedan. Jag är inte överdrivet förtjust i virkade dukar, men älskar den blå färgen. Och liten och rund är den. Så jag är glad för duken! Jag har en lite mindre i samma färg (virkad av samma väninna).

Sedan har jag grubblat på det här med dammsugare. Precis en sådan som jag behöver finns nog inte. Så frågan är vad jag ska välja. Jag vill nog ha en pås-lös. De suger bättre, och så får man ta att de är lite bökigare att tömma. (Men påsar är dyra, så man sparar ju lite också.) De krav jag har är att dammsugaren ska suga bra på släta golv, släppa ut så få particklar som möjligt i luften, vara snygg om jag måste ha den framme, ta liten plats (vare sig jag ställer den i städskåpet på balkongen, eller har den inne), har ett bra golv-munstycke och ett litet smalt munstycke som jag kan komma åt i springor med.

Sladdlängd och ljudvolym får bli som de blir. Och även om jag nu har fått pengar till en dammsugare, så kan jag naturligtvis inte köpa en svindyr! Så mycket pengar har jag inte till mitt förfogande.

Min lilla handdammsugare är på 14,8 V. Den har ett litet smalt munstycke, som ni ser t v. Tyvärr går det ändå inte ner i springan vid balkongtröskeln = spåret som skjutdörrarna löper i, för det är bara 10 mm brett (se bilden t h). I den springan ligger det fullt med fågelfrö-skal som jag inte får upp med vare sig dammsugare eller borste.

   

På måndag säljer Lidl dammsugaren nedan. Vi hade nästan precis exakt en sådan. Den gav jag bort långt innan jag flyttade. Jag insåg att jag aldrig skulle få plats med 2 dammsugare, och valde då den stora som var bättre. Men det var innan jag visste att jag skulle bo i just den här lägenheten. Innan jag visste att den stora dammsugaren inte gick in i städskåpet, och jag kunde förstås inte ha den stående framme. Den Lidl säljer nu är snyggare än den vi hade, jag gillar vit, men något litet smalt munstycke har den inte. (Den är på 16 V.) Priset är bra. Fast jag behöver ingen 2 i 1, eftersom jag redan har en bra liten hand-dammsugare.

Carrefour säljer dammsugaren nedan för bara 30 € (bara via webbsidan, frakt 2,99 € tillkommer). Den har kostat 149,95 €, men jag vet inget om den. Den har funnits i helvit, men finns nu bara i vit-grön. Den ser bra ut, och för det priset kan man ju chansa... Jag skulle kunna köpa en sådan här, och så småningom en bättre (om den här inte suger tillräckligt bra alltså). Den har i alla fall ett smalt munstycke. Fast hur smalt det är vet jag ju inte, förmodligen ungefär som det jag redan har. (32,99 € motsvarar 338:-.)

Det enda stället där en sådan laddbar dammsugare kan stå, är i hallen mittemot elementet - och där är bara 75 cm brett. Skulle jag snubbla på dammsugaren när jag passerar?

Dammsugaren nedan går att skjuta ihop tillräckligt för att jag ska kunna få in den i städskåpet. Sedan kan man ju undra om en dammsugare på sikt mår bra av att stå på en balkong.

Av samma fabrikat finns en hyfsat liten, av mer traditionell modell (också påslös). Båda har bra "energi-deklarationer".

   

   

Carrefour (webb-butiken) har 85 sidor med dammsugare, med 21 på varje sida. Jag har aldrig orkat titta igenom alla sidorna. Sedan vill jag helst se dammsugaren i verkligheten innan jag köper den. Annars finns där många modeller som ser ut att kunna fällas ihop, och som har olika munstycken. Det finns både laddbara, och sådana med sladd. De är inte dyra (med några få undantag), men jag vet ingenting om dem...

   

       

Det blir inte lätt att välja! Känner någon av er till en modell som ni tror skulle passa mig? Hör i så fall av er!

Jag läste om ett bra knep på webben, just om man vill komma åt att dammsuga där det är trångt/smalt. Då kan man sätta en tom toa-rulle längst fram på röret, och sedan platta till andra änden så att den passar springan. Bra idé! Men det fordras att toa-rullen passar precis på röret, och varken dammsugar-rör eller toa-rullar har standard-mått...

Jag borde kanske åka till Carrefour och/eller El Corte Ingés och titta på dammsugare (båda säljer många varianter) - innan Lidl säljer sin på måndag. På fredag kanske? I morgon ska Lena, jag och våra hundar gå en promenad tillsammans.

Nu ska vi gå ut i blåsten, Stella, Nellie och jag.

Det kändes inte så kallt ute, som jag trodde att det skulle. Det var faktiskt hela 19°, och vindarna var ljumma. Men någon klarblå himmel var det inte.

Jag har svårt att ta in, att Sierra de Aitana är 152 meter högre än Puig Campana - när det senare berget ser mycket högre ut från El Paseo.

På närmare håll tycks Puig Campana "krympa", men Sierra de Aitana är dolt bakom höghuset, så det går inte längre att jämföra höjderna.

På håll såg jag pojkarna som övade att slå frivolter. Han med vita byxor var väldigt duktig. Jag fångade honom i luften flera gånger, men aldrig i precis det ögonblick jag hade önskat. (Och jag ville inte fotografera så pojkarna märkte det.)

   

   

På piren nedan brukar det oftast sitta stora svarta fåglar, så även i dag.

Är det storskarv? De brukar sitta så som den högra gör, när de torkar vingarna. Men på långt håll kan jag inte se detaljer.

Nu håller jag mig återigen till LCHF och periodisk fasta, vilket är det som fungerar allra bäst för mig. Många tror felaktigt, att man får vräka i sig hur mycket fett som helst, när man håller sig till LCHF (bara för att det heter Low Carb High Fat). Det handlar mer om att inte vara rädd för att äta fett, vi behöver fett! Däremot klarar vi oss på väldigt lite kolhydrater. Det vi behöver är en massa grönsaker (inte bröd och pasta) och det förstnämnda är tillåtet inom LCHF (dvs ovanjord-grönsaker). Nedan har jag kopierat ett par avsnitt från Kostdoktorns webbsida.

Vill du läsa en artikel om hur vinnaren av Biggest Looser vann tack vare fasta (och LCHF), så läs här: https://www.dietdoctor.com/se/att-inte-ata. Texten är humoristiskt skriven.

Nu ska jag äta kokt blomkål, med en stor klick smör = jättegott! 

19-01-24:

Vädret är inte alltför roligt i dag heller. Lena och jag avvaktar med att bestämma när vi ska träffas. Det ska bli soligare i eftermiddag, men förmodligen väntar vi med vår promenad till i morgon. Det första fotot tog jag klockan 10, det andra 11:30.

Jag är i alla fall nöjd med, att jag har mycket varmare här, än om jag skulle bott kvar i Sverige. Då menar jag förstås utomhus!

När jag öppnar ytterdörren för någon, så är det första de ser, min arbetshörna där datorn står. Det ger kanske inte det bästa intrycket. I dag satte jag 2 konstgjorda växter där, för att dölja papper, pennor och almanacka. Kanske det ser aningen bättre ut på håll? Jag vet inte annars vad jag skulle ställa där. Konstgjorda växter ser trevliga ut på håll, men på nära håll ser man att de samlar damm. Det är svårt att rengöra, de som är gjorda av tyg. (Tillverkarna säger att man ska spraya dem med lite vatten, och sedan ställa ut dem en blåsig dag. Men jag tycker inte att det fungerar.)

Växterna stod tidigare på vägghyllan, där nu bara en ensam orkidé står kvar. Där stod de enbart för att de inte fick plats någon annanstans. Krukorna är Cult design. Nu minns jag inte om jag har gett bort, eller stuvat undan i någon hörna, mina blårutiga Cult-krukor. De skulle kanske passa bättre i vardagsrummet. Jag har tittat i skåpet på balkongen där jag har vanliga krukor - men där finns de inte. Kanske jag inte har dem kvar?

Jag har gallrat ut och gett bort så mycket, att jag inte längre minns - vad jag gav bort och vad jag behöll. (Av sådant som jag inte daglig-dags använder.) Vissa saker som jag gav bort på tidigt stadium, skulle jag kanske behövt här. Och annat som jag släpade med, borde jag kanske ha gett bort. Det känns jättejobbigt att ännu inte veta var jag har allt. Den dagen allt är sorterat och organiserat - då vet jag. För när jag väl har fått ordning - då håller jag den.

I dag när det är grått ute, och kallt inne, då känner jag tyvärr ingen arbetslust alls.

Jag vägde mig i morse, fast det bara är dag 4 på bantningen. Enligt vågen har jag gått ner 1,1 kg (till 53,6) och förlorat 1,3% fett (nu 24,3). Men antagligen är hälften vätskeförlust (eller beror på att magsäck och tarmar är tommare), för så brukar det vara första veckan. Jag är i alla fall glad att det nu går åt rätt håll. I morse åt jag frukost tidigare (avokado och te), för enl faste-experten Dr Fung så ska man variera sig för bästa resultat. (Några 24-timmars-fastor känner jag dock inte för, nu när jag har så kallt inomhus.) Kanske jag fastar 16-18 timmar vartannat dygn, och äter alla målen vartannat?

I går kväll klantade jag till det rejält. Jag hade 3 tända värmeljus i låga ljusstakar (de turkosa och ljusblå som ni såg på foto i går). De stod på matbordet. Jag blåste ut ett i taget. Det 3:e slocknade inte. Jag blåste kraftigare, och då slocknade det. MEN! Jag blåste samtidigt ut en massa stearin på bordet! Så jag fick en hel del oväntat jobb. Men eftersom bordsytan är tålig, så kunde jag skrapa bort allt med min degskrapa i plast. Hur som helst så var det klumpigt av mig. Jag tänkte mig inte för. Förmodligen var jag trött. Gissa vem som ska blåsa försiktigt i kväll...

Mio har börjat sjunga igen, efter vinteruppehållet. Det är 3:e dagen i dag, och han sjunger lite mer för var dag. Jag blir glad av att höra hans vackra sång!

Det blev ingen sol i dag, men eftersom det inte blåser så har det ändå känts behagligt ute. Lena och jag möttes ändå i dag, fast av en slump. Vi handlade båda på Mercadona.

I dag säljer Lidl växter, bl a hyacinter som jag tycker om. De kostar 1,99 €. Jag var sugen på att köpa en kruka, men avstod. Om jag ska lägga pengar på en växt, så bör det vara en som varar flera år.

       

De konstgjorda växterna fyller sin funktion (de döljer lite av röran).

Jag bytte den ena krukan mot en vit, men jag har bara 1 vit.

Jag undrar om jag skulle kunna ha 1 större, eller 2 mindre, riktiga levande växter där. Det måste bli blad-gröna i så fall. Så här mörkt är där en halvmulen dag, se nedan. (På fotot ovan har jag lampan tänd, men växter vill ha dagsljus.)

På sommaren räcker nog ljuset. Men på vintern? Det vore annars trevligare med en levande växt!

Jag har roat mig med att städa fågelburarna. Det går lätt och smidigt med den lilla silen jag har. Jag silar sanden, så slipper jag byta allt var gång. Fågel-sand kostar en del, och jag vill att fåglarna ska ha ett tjockt lager.

När jag städar Linas bricka är enda gången som Lina, Celeste och Safir kan se varandra. De "pratade" för fullt hela tiden.

Nu är buren ren och fin. Det ska väl hålla sig ända till i morgon...

Trots att jag har ont om pengar, så satte jag i dag på det andra elementet i vardagsrummet. Temperaturen steg till 19,0°, och det känns betydligt varmare (om än inte varmt). Kanske borde jag unna mig lite mer värme? Det är inte roligt att frysa jämt.

Jag råkade vända mig om. Rent till i morgon? Nja... Så här ser det redan ut hos Celeste och Safir:

Jag googlade lite på mörkertåliga växter. (Eftersom jag fortfarande inte har lust att göra något vettigt.) Det finns ju en del att välja på. Mitt försthandsval skulle ha varit zamiakalla om den inte hade varit giftig. När man har barn, eller husdjur, ska man inte ha giftiga växter!

Monstera och filodendron tycker jag om. Men de blir lätt för stora. Jag gav ju bort min förra monstera av just den orsaken.

   

Kallor tål att stå mörkt. Fredskalla har jag redan en. Sedan ser ni en silverkalla och en klätterkalla. Silverkallan ser trevlig ut.

       

Kalatea finns i olika varianter. De är också fina.

   

Diffenbachia är tyvärr giftig (innehåller stryknin!) så den är utesluten, och murgröna är för liten - och så är det ju en klätterväxt.

   

Bajonettlinja är ok, men aningen tråkig. (Men blommorna, som kommer 1 gång om året, doftar gott!) Den måste i så fall kombineras med en "fluffigare" växt. Dracena är jag inte så förtjust i, och så döljer den dåligt nertill. Men aspidistra ser trevlig ut.

                   

Jag skulle gärna vilja ha en benjamin-fikus (eller en fönster-fikus), men de vill stå ljust. Alltså är de uteslutna.

OM jag skulle köpa 1 eller 2 krukväxter, då skulle jag åka till den stora växt-affären Hermisan - för de har jättemycket att välja på, och kunnig personal att fråga. Men jag får vänta tills jag har bättre med pengar. Tills vidare får det duga med mina konstgjorda växter. Erik, som tittade inom en stund, tyckte att de såg bra ut.

Nu bytte jag ut den ena konstgjorda växten, mot min fredskalla. Det ser mycket bättre ut. Och när den ena växten är levande, så tänker man inte lika mycket på att den andra inte är det. Den konstgjorda är förresten en cissus. Dem tycker jag om. Men sådana vill stå ljust.

Så har jag fått denna dagen att gå - utan att göra något särskilt alls... Jo, jag har dåligt samvete. Jag har ju massor som jag borde göra! Jag är pensionär, och kan ta dagen som den kommer. Men ändå. Osar det inte lite latmask om det hela?

19-01-25:

I dag har det fina vädret återvänt!

I morse när jag duschade så hittade jag förresten de blårutiga Cult-krukorna. Det står ju i badrummet! Tror ni att det kan vara "alzheimers light" jag har drabbats av? Eller är det kanske så, att allt har flyttats om hit och dit, att jag nu bara minns var jag hade det innan flytten?

Lena och jag har bestämt träff 12:45. I dag ska vi promenera med våra hundar i solen! Det ska bli kul!

Jag glömde att berätta om något som hände i natt. Något som chockade mig. Nellie trillade ur sängen! Jag tror att det var i samband med att jag fick en värmevallning, vaknade halvt om halvt, och lyfte på täcket. Nellie låg antagligen på utsidan. Hon brukar alltid ligga på insidan. Jag hörde ett "duns", och blev förvillad. Jag tänkte, att så låter det inte när jag tappar en kudde, så jag tände lampan. Där nere på golvet stod Nellie. Jag tror att hon är helt oskadd. Hon pep inte till när hon landade. Men tänk vad som kunde ha hänt! Sängen är 65 cm hög, och Nellie har brutit benet vid fall från lägre höjder.

Jag undrar om jag kommer att kunna slappna av i natt? Jag måste förstås ligga allra ytterst vid kanten själv, för att minimera riskerna. Tyvärr är sängen inte lika mjuk där, så jag får ont i axeln och knäna (eftersom jag hamnar snett, i en konstig ställning). Hundarna bör sova hos mig så här års. Det är för kallt för dem annars. Men under mitt duntäcke är det varmt och skönt. (Täcket har jag förresten fått av Gun för många år sedan, långt innan jag flyttade till Spanien. Tack Gun! Jag använder det flitigt vintertid.)

Ni vet att jag i många år har önskat mig en sängstomme, där sängen har gavlar och helst även baksida samt kanter vid sidorna fram. Med en sådan säng skulle detta inte ha kunnat hända. Nu har jag ju inga pengar, och det är dyrt, svårt, och bökigt att själv snickra en stomme till en resårsäng (utan att förstöra resårbotten). Om jag hade kunnat köpa en billig sängstomme, helst i trä, så hade jag kunnat spänna/skruva fast ytterligare stödskivor på den. Och då hade jag kunnat känna mig säker.

Varför ska allting kosta pengar? Nu vet jag inte hur jag ska kunna lösa problemet. (Hundgallret är lägre än sängen, så det kan jag inte använda.)

Det var här Nellie trillade ner:

Jag funderar. Om jag hade en skiva som var 60 cm bred och 85-90 cm hög, då skulle jag nog kunna spänna fast den intill sängen. Så skulle Nellie inte kunna trilla ner just där fler gånger. (Fast längre ner förstås.) När jag nu tittar som hastigast på Ikeas webbsida, så hittar jag ingen skiva mindre än 60 x 140 cm. Då skulle jag få såga av en bit. (Högre än 90 cm kan den inte vara för då ser jag inte min väckarklocka.) En sådan skiva kostar 69 €. Men jag tycker att jag borde kunna hitta en billigare, och kanske i måttet 60 x 90. Jag får leta. Nedan skrivbords-skivan Bekant. (Just den här har den fördelen att den INTE är gjord av laminat.)

Lena och Lucky hade hunnit först till vår mötesplats.

I dag är vädret verkligen underbart! Solen skiner, himlen är nästan klarblå, och det är 18,5° i skuggan. Som vi njöt, efter de ruggiga dagarna som har varit.

Vi bestämde oss för att gå till hamnen, och en bit på andra sidan.

Jag borde ha tagit tunnare selar på hundarna, men tänkte mig inte för. Men de klagade inte. Nellie är överlycklig när hon får vara med Lucky!

Vad är det Lucky tittar så intresserat på?

Jo, alla stora fiskarna som simmade fram och tillbaka i hamnen. I dag var vattnet så klart, att vi lätt kunde se botten flera meter ner.

Vi fortsatte vår promenad. Stella tyckte att vi gick lite onödigt långt (och raskt), men Lucky och Nellie travade glatt på.

Tänk att blommorna nedan kan klara att växa i den ytterst magra sand-jorden. Nästan utan regn dessutom...

Lena fotograferade mig och hundarna. Det är nästintill omöjligt att få dem att titta in i kameran. Fotot illustrerar dock med all tydlighet - att jag behöver banta nu. (Det är alltid låren som är värst.)

Lägg förresten märke till, att jag varken har jacka eller handskar + att västen är uppknäppt.

Jag poserar i alla fall bättre än hundarna...

Lena och jag undrar varför kommunen har tagit bort de 2 stora palmerna nära El Lobo Marino. Det kan vara så att de var angripna av den där farliga röda skalbaggen. I så fall måste de tas bort, för att inte de andra palmerna ska smittas.

En man stod och spelade fiol på El Paseo. Han spelade riktigt bra! Det är sällan som "tiggarna" gör det.

Vi gick hemifrån 12:30, och kom hem igen 14:30, och var alltså ute i 2 timmar. Mina små (åtminstone Stella) var trött(a), men själv hade jag gärna varit ute någon timme till. Det var SÅ skönt! Det är sådana här dagar jag till 100% vet, att jag gjorde rätt som flyttade till Spanien!

Fåglarna njuter också av solen och värmen. Jag tror att de tycker det är roligare när de får vara ute på balkongen, men dagar med ruggigt väder - då går det ju inte. De skulle frysa för mycket. Mio är svårast att fotografera, för han hoppar omkring hela tiden.

Celeste och Safir sätter sig helst i andra änden av buren.

Ovan ser ni Safir närmast kameran, och nedan Celeste.

Lina passade på att göra fjädrarna fina.

       

Hon är inte rädd för mig eller kameran, utan nyfiken. Så på henne kan jag ta bäst närbilder.

Jag har nämnt att jag har funderat på att ge bort Celeste och Safir. OM jag kunde hitta någon som sköter om dem väl. Nu har Erik hittat någon som gärna vill ta hand om dem (och som skulle sköta bra om dem). Mannen är Irinas mammas kusin. Så han kommer och hämtar dem endera dagen. Det känns lite i hjärtat. Jag tycker ju om fåglarna! Och jag kommer att sakna dem! Men jag har insett att jag inte har plats för 3 burar, på så här liten yta.

Jag får nöja mig med Mio, och Lina samt hennes blivande partner. Den av mina fåglar som jag tycker allra bäst om - är Lina. Det är något visst med egen uppfödning, när man har fått följa dem sedan de var små. Dessutom är hon tamast. Nu ger det sig om jag kan få tag på en bra hane. En frisk är förstås viktigast, men gärna handmatad. Jag tror att det kommer att bli en grön. (Fast det beror förstås på vad affärerna kan få in. Jag bör nog köpa via affär, inte via internet.)

I dag har jag bakat bröd! Nej, inte på riktigt - utan latmans-bröd, utan mjöl. Receptet hittade jag i Annika Sjöös bok (som jag har).

       

Ni ser nedan, så super-enkelt och snabbt, det går att baka brödet. Man kan röra ihop ingredienserna direkt i formen som man ska baka brödet i.

I mitt bröd tog jag olivolja i stället för kokosolja, och så kryddade jag lite extra, mest för antioxidanternas skull. (Lite av vardera gurkmeja, svartpeppar, oregano och mald kryddnejlika.) Det blir 1 portion om man ska ha det som huvudmål, annars till 4 mindre brödbitar. Det är lättare att dela i lagom stora bitar, om man har en fyrkantig form. Det smakar förstås inte som vanligt bröd - men är en god ersättning. Och mycket nyttigare!

Jag räknade ut att en sats bröd innehåller totalt 5,6 gram kolhydrater och väger 80 gram. Det blir alltså 7 gram kolhydrater per 100 gram. Själv blev jag mätt på 3/4, fast jag åt det som huvudmål. Jag la ost på brödet (kostdoktorn rekommenderar smör), och åt tomater till. Och så drack jag te förstås. Nästa gång jag gör det här brödet, ska jag experimentera lite. Jag ska hälla i en matsked havrekli, och kanske lite kokta grönsaker. (Men då får jag räkna om kolhydrat-innehållet.)

Jenni, som bakar detta brödet ibland, tipsar om att man kan ha i lite lök och tonfisk - för att det ska bli som en hel måltid. Med en sallad till blir det behändig "pick-nick-mat". (Jenni maler sitt mandelmjöl själv.) Man skulle kunna ha i tomater och oliver också. Eller blandade frön. Jag ska prova mig fram. Men jag ska inte äta bröd var dag. Bröd är ingen bantnings-mat, inte ens Paleo/LCHF-bröd.

Tills jag har gått ner till ungefär 50 kg, så kommer jag att väga all mat, och räkna ut antalet gram kolhydrater. Jag klarar inte av att "höfta". Det blir lätt för mycket då. Snittet de första 4 dagarna ligger på 10,9 gram, och i dag har jag hittills ätit 5,2 gram kolhydrater. Men jag planerar att äta en lättare måltid (grönsaker) i kväll (om jag orkar). På den här sortens mat håller man sig mätt länge. Det råkade gå 6 timmar mellan frukost och huvudmålet, men jag var inte hungrig.

Om jag kan få bort 1 kg fett från varje lår, och det dubbla från magen, så kan jag vara hyfsat nöjd sen. (Men som vanligt försvinner det väl mest runt bröstkorgen - där jag inte är för tjock.) Därefter ska jag lära mig hålla vikten. Det har jag varit dålig på hittills. Men jag SKA lyckas! Man får aldrig ge upp. 

När jag var på väg hem innan i dag, efter att ha skilts från Lena, så mötte jag Carlos, Salva och deras dotter. Salva frågade om hon fick hålla Nellie, och så bad hon dottern att fotografera. Salva är väldigt förtjust i Nellie. Dottern mailade nyss fotot:

Ett litet klipp om extrem halka. Kul att titta på, men så lagom roligt för de inblandade. Något så halt har jag själv aldrig upplevt. Se: https://i.redd.it/82kxysazpmb21.gif.

Jag har undrat varför avokado, som är så nyttigt för oss, är farligt för fåglar och hundar. När jag googlade så verkar det som om hundar kan tåla mindre mängder - men inte fåglar.

Giftigt för fåglar:

Avokado
Avokado innehåller persin som kan vara väldigt giftigt för vissa fågelarter, bl a papegojor. Symptom på förgiftning är andningsbesvär, vätskeansamlingar i kroppen, blodstockning och dödsfall. Det kan ta 12 timmar innan symptom uppkommer. Även skal och avokadons blad är giftiga.

Några giftiga växter
Amaryllisväxter, Aubergine (ej frukten), Azalea, Balsampäron, Begonia, Benjaminfikus, Buxbom, Fredskalla, Grönliljesläktet, Gullranka, Gullregn, Havtorn, Hibiskus, High chaparall, Hortensia, Hyacinter, Hästkastanj, Idegran, Iris, Julros, Kabbleka, Kaladium, Kalla, Kaprifol, Klematis, Korallblomma, Kroton, Krysantemum, Lager, Liljekonvalj, Liljeväxter, Lobelia, Mistel, Murgröna, Narcissläktet, Nerium, Papegojbloms-släktet, Porslinsblomma, Pingstlilja, Påsklilja, Rabarber, Ricin, Riddarsporre, Sennasläktet, Solandra-släktet, Smörblomma, Spikklubbesläktet, Stormhattssläktet, Tibast, Tomatplanta, Trolldruve-släktet, Vitsippa, Yucca Palm och Änglatrumpet.

Växterna är ju bara farliga för fåglarna om de kommer åt dem. Jag kan aldrig låta mina flyga fritt (tyvärr) och då behöver jag inte bekymra mig. Men jag kan inte ha växter som är farliga för hundar!

När det gäller hundar och avokado:

Ryktet om avokado som giftigt för hundar är klart överdrivet. Avokado innehåller ett ämne som heter persin som i större doser kan vara giftigt för fågel och idisslare. Hos hund finns dock inga förgiftningsfall beskrivna. Det som däremot är ett betydligt större problem är om en hund skulle svälja en hel avokadokärna. (De kan fastna i tarmarna.) Men så länge hunden inte sväljer kärnan, lär avokado i små mängder inte förorsaka några problem. Om det är en lämplig hunddiet är kanske en annan diskussion.

19-01-26:

I morse kunde jag inte bädda sängen bums, för den var upptagen.

I natt la jag ett par kuddar där Nellie trillade ner. Hon skulle ändå kunna ramla ner, men i alla fall landa mjukare. Fast på sikt är det ingen bra lösning. Jag gillar inte att ha prydnads-kuddar på golvet. Jag har ju inte så överdrivet rent här.

Jag visste att den lilla hyllan jag har i badrummet är för bred, men provade ändå i praktiken. Om den hade varit 1 cm smalare, då hade den kunnat stå där. Jag skulle behöva lite mer "sängbord", än den smala tavellisten jag har.

   

Även i dag gick Lena och jag en hund-promenad tillsammans. Vi gick först runt bland kvarteren här där jag bor, sedan gick vi ner till El Paseo. I dag är himlen så där härligt klarblå igen!

Det var fullt med folk på ute-serveringarna.

Sedan skildes vi åt, och jag gick jag hem och tog rätt på tvätten som jag tvättade i morse. Den torkade snabbt.

Häromdagen när jag flyttade min fredskalla, och ställde den bredvid datorn, då blev det plats till min blå vas på Kallax-hyllan.

Mina jättesköna Skechers-skor börjar gå sönder! De är alldeles trasiga vid bakfoder och bakkappa. Synd, när resten är i bra skick! Lena sa att samma sak hade hänt hennes Skechers, så hon har köpt nya. Det känns inte lika skönt nu, och skorna liksom "äter strumpor". Ändå hoppas jag kunna slita på detta paret hela vinter-säsongen ut. Jag har inte råd att köpa nya just nu. Kanske till nästa vinter?

Jag måste ordna om i köket. Det är ett par saker som inte fungerar. (Den ena är att jag måste stå på en pall, var gång jag använder mikrovågs-ugnen. Men det kan jag inte göra något åt förrän jag får råd att renovera köket.) Det andra är att jag inte kan ha mina skafferi-varor så högt upp. Jag måste stå på en stege var gång jag behöver något. Och jag kan inte se vad jag har på den översta hyllan. Skåpet skulle passa bra att förvara hushålls- och toalett-papper i, samt kanske servetter. Sådant som är "större", och man bara tar fram då och då.

De enda skåp jag har att ta till (som nytt "skafferi"), är de som jag nu har "daglig-porslin", små burkar, små skärbrädor mm i. Burkarna kanske jag kan klämma in i buffén, fast den redan är proppfull. Om jag först lägger dem, samt en del annat, i större transparenta plast-lådor som jag kan stapla på varandra. Då kanske det går. (Jag har några tomma plast-lådor.)

Om jag stoppar in mina konservburkar, små vattenflaskor, mitt mandelmjöl, mina nötter och annat som jag har i "skafferiet", då skulle de 2 små skåpen bli fulla. Och jag behöver ha något kvar av det som står där nu. Jag får väl pussla så gott jag kan. Jag har några timmar på mig innan läggdags. 

Av en slump fick jag syn på 2 gamla foton. Ni ser att jag inte är speciellt tjock om låren på det vänstra. Fotot togs nog för 6-7 år sedan, jag gissar att jag vägde ca 48 kg. (Fotot på vågen är knappt 3 år gammalt.) Sedan dess har jag ju pendlat, 5 kg upp, 5 kg ner etc. Fast nu senast hade jag gått upp ca 7 kg. Jag skulle kunna säga "Att jag aldrig lär mig att hålla vikten". Men det gör jag inte. Jag väljer att säga "Jag ska lära mig att hålla vikten!" Om jag både vill och tror - då ökar sannolikheten! Både jag och min kropp börjar bli innerligt trötta på jo-jo-bantning. Nu ska jag gå ner till ca 48 kg - och sedan hålla mig där!

   

Begriper ni hur en liten ljuslykta kan vara så här dyr? (Obs att priset är nedsatt.) Jag gör det inte! Annars är den ju snygg...

Tja, jag hann halvvägs. Det är visserligen inte riktigt läggdags än, men jag ger upp för i kväll. Skåpen är mindre än de ser ut. Mitt f d skafferi-skåp, som nu blivit ett skåp för hushållspapper, toapapper och servetter, är bara 30 cm djupt och 56 cm brett. Och hyllorna är bara 23 cm höga. Men där inne blev ordningen jättebra, och jag får plats med mer papper än tidigare (nu 1 hushållsrulle och 14 rullar toapapper). (Sådant vill jag inte riskera att vara utan.) Nu har jag tomt i den lilla vita badrums-hyllan (som jag fotograferade innan i dag), och kan ställa annat där. Kanske en del av de hudkrämer på flaskor som nu står ovanpå? Dessutom är ¾ hyllplan i buffén tomt (där jag tidigare förvarade alla mina servetter). Servetter kommer jag knappast att behöva köpa på flera år! Jag har för alla årstider, både större och mindre.

Men fortfarande är det fullt i porslins-och-burk-skåpen. (Där har jag bl a de 3 tekoppar, och den lilla tekanna jag dagligen använder själv - vilket förstås måste stå lättåtkomligt.) De 2 skåpen är bara 30 cm djupa, 41 cm breda, och totalt 56 cm höga. 1 hyllplan i varje. Jämför storleken med era egna köksskåp, så får ni se hur små dessa är.

Kvar på buffén står alla mina skafferi-varor. Det är inte så mycket, men det ska få plats någonstans där jag kan räcka till det.

Jag får göra mitt bästa för att organisera i morgon. Jag är alltid effektivast på förmiddagarna och dagarna. Framåt kvällarna brukar jag tackla av.

I stället så har jag roat mig med att lägga in flera foton av mig som barn och ung, och några på mina syskon som små, samt några på f d pojkvänner - på sidan Om Christel. Alla foton var redan överförda till webben, så jag behövde bara lägga in dem på sidan nu. Det är meningen att där ska bli en kortfattad biografi så småningom. Men det var flera år sedan jag skrev något där. Jag bör förstås skriva, medan jag fortfarande minns...

Nedan 2 exempel. På det vänstra fotot var jag ca 9-10 år (dockan hette Maria Lind, och mamma hade sytt både dockans och min klänning), och på det högra var jag 27 år. Ni hittar fler foton längst ner på sidan Om Christel.

   

Kommer ni ihåg att jag härförleden berättade, att jag som ung snickrade en säng - med gavlar och kanter på. Här sitter jag på den:

Om här inte vore så trångt, så borde jag kanske snickra en sängstomme till mig i den stilen - fast med mycket högre gavlar. Det borde bli billigare än att köpa en färdig. Eller är Ikeas billigare?

19-01-27:

Det är inte riktigt lika fint väder som i går, för himlen är inte helt klarblå - och så blåser det. Men det är 19,2°, så när vi gick vår mitt-på-dagen-promenad så hade jag sandaler och öppen väst.

Och hundarna hade sina sommar-selar.

Det var mycket folk på El Paseo, så vi kunde bara gå en bit längst söderut. Synd! För havet är så vackert, och C/ San Pedro är inte lika kul...

På hemvägen passerade vi second-hand-affären Rastro Recycla (snett emot Lidl). De säljer begagnade sänggavlar. Ibland har de snygga varianter, ibland bara fula. Jag funderar lite på, om jag skulle kunna snickra en sängstomme själv, med hjälp av 2 sådana gavlar (som t ex de för 15 €). Men var skulle jag stå och såga brädor och reglar? Inte ens på balkongen skulle jag få plats. Och sen ska ju allt målas också (utan att det fastnar hund-hår och fröskal i färgen)...

   

Jag får en del reklam-mail, som jag själv har valt att få, bl a från Klostra Handelsträdgård. De fotograferar sina blommor så fint. Så jag blev glad i morse, när de skickade fotot nedan - även om jag inte kommer att köpa några plantor eller lökar.

Sedan fick jag ett mail från Pip studio, som har kommit ut med en ny porslins-kollektion; Blushing Birds.

Jag hittade mycket snyggt! Men med tanke på att jag inte har några pengar, så är det ju bra att jag inte behöver en endaste te-kopp, eller te-kanna till. Fast jag tycker det är roligt att titta ändå, så jag tittade på varenda nyhet. Nedan några exempel. Jag gillar färgskalan.

       

       

       

       

Om ni vill titta på hela kollektionen, så klicka här: https://www.pipstudio.com/global/en/porcelain-dining/blushing-birds.

Jag håller på att sortera mina köks-grejor. Jag gallrade ut hälften av mina plastburkar med lock. Jag behöver inte alla själv - däremot behöver jag plats. Jag inser, att för att få allra bästa ordning, så bör jag plocka fram även det som jag har i skåpen i buffén (men inget från lådorna). När allt är framme, så kan jag lättare sortera och organisera. Det som jag använder oftast ska få stå "längst fram", och helst i ögonhöjd. Tja, nu är det väl lika bra att jag sätter fart.

Det här har vi sett förr, eller hur! Fast i dag hade jag bara fullt på matbordet en dryg timme.

Nu har jag skafferi på de 2 översta hyllorna + halva nedre hyllan i vänstra skåpet. Jag skulle kunna ordna ännu bättre, om jag hade ett hyllplan till (att sätta i högra skåpet). Så det ska jag skaffa ett. Jag kan ju be trävaru-firman att såga till en rest-bit, så blir det billigt. Redan nu har jag en udda hylla (den med silverkant), för i det vänstra skåpet fanns ingen hylla från början.

Kanske jag längre fram sågar till en extrahylla till buffén också - för då slipper jag stapla så mycket. I den stora vita plastlådan uppe t h ligger alla mina förvarings-burkar (i glas och plast). Tar jag fram hela lådan, så ser jag lätt vad jag har. Det blev mycket bättre så här, men långt ifrån idealiskt.

   

Om 4 år, när jag har råd att renovera köket, då kan jag få det näst intill perfekt. Så perfekt man kan få det på så liten yta.

19-01-28:

Eftersom jag i dag har bantat precis en vecka, och eftersom jag tycker det är roligt att räkna, så ska ni få några siffror. Vågen visade 52,5 kg och 25,3% fett. Det betyder att jag har gått ner 2,2 kg på bara 7 dagar. Jag har aldrig någonsin provat någon metod som är så effektiv som strikt LCHF. Sedan hade fettprocenten hoppat upp sedan jag vägde mig häromdagen, den gör det ibland. Det fäster jag mig inte vid, för det rättar till sig. Jag har ändå förlorat 0.3% fett under veckan. (Och förmodligen är det lite mer.) Vill du prova LCHF, så hittar du all information du behöver här: https://www.dietdoctor.com/se/. Superbra sida!

Eftersom jag nu kombinerar LCHF med periodisk fasta, så räknade jag lite statistik där också. Jag har i genomsnitt fastat (alltså låtit bli att äta) under 15 timmar och 42 minuter per dygn. (Variation 13 h 45 min - 17 h 45 min.) I dag har jag bestämt mig för att fasta minst 20 timmar. Det rekommenderas att man ibland fastar 24 timmar, men det känner jag inte för nu när det är kallt.

I morse strax innan 09, så stod jag utanför Lidl och väntade på att de skulle öppna. Nej, jag köpte ingen dammsugare. (De hade 12.) Den skulle vara för stor och klumpig, dels att ha stående i hallen, dels att komma åt i alla mina trånga prång. Troligen åker jag till Carrefour nu i veckan, för att titta på dammsugare. (Kanske till El Corte Inglés också.) Det jag köpte i dag var en ny hushållsvåg. Och eftersom jag absolut ville ha en vit, så var jag där när Lild öppnade. (Det fanns mönstrade i olika färger också, men det ville jag inte ha.)

Ny hushållsvåg? Jo, jag har slitit ut min gamla! Den fungerar i princip, men on-off-knappen krånglar - varje gång. Ofta får jag trycka uppåt 20 gånger innan vågen startar, vilket förstås är irriterande. (Sedan väger den rätt.) Eftersom jag nu använder vågen flera gånger om dagen, så köpte jag en ny. Jag ser det som en investering i min hälsa. Men visst är det förargligt att min gamla våg ger upp, just när jag har så ont om pengar! (Men Lild har hyfsade priser och bra kvalité.) Nu måste jag väga all mat, annars har jag inte koll på hur många gram kolhydrater jag får i mig. Det kan tyckas petigt, och jobbigt, men det tar ju faktiskt bara 3-4 minuter extra vid var måltid.

I morse klockan 08 började det väsnas utanför mitt sovrums-fönster. De arbetade på tomten bredvid...

De rev poolen på mindre än 20 minuter.

Tyvärr tog de bort de höga smala barrträden (typ thuja/cypress) som stod närmast vår tomtgräns. De skulle väl ha varit i vägen när de börjar bygga.

Men palmerna får tydligen stå kvar. Kanske citronträdet också? Och de sparade 3 träd med rötter.

Jag undrar förstås om de ska påbörja bygget nu snart. Det blir ju inte så roligt med allt väsen, men jag vore glad om de börjar NU. Ju mer de hinner klart i vinter, desto bättre. Så här års har både jag, och mina grannar, våra sovrumsfönster stängda. Det dämpar oväsendet, och hindar byggdamm från att komma in. Skulle de hålla på att bygga i sommar - då måste jag/vi ha öppna fönster ändå, åtminstone de dagar då det är kring 30°.

Det är vackert när solen lyser på mina pelargoner på balkongen. De börjar få fler blommor nu. Det är särskilt trevligt eftersom bougainvilleorna är ganska glesa, och har lätträknade blommor. (De som brukar vara så fina.)

Nellie tycker att det är så spännande med fåglarna. Det är alltid Celeste som vågar sig fram.

Safir föredrar att sitta på behörigt avstånd. Så länge Celeste sittar ganska stilla, så går det bra. Men om hon hopar eller flyger några dm, så börjar Nellie skälla och kastar sig mot buren. Det skrämmer förstås både Celeste och Safir. Det hade varit bättre om burens ben hade varit ca 30 cm högre, men nu är det som det är.

Ni ser att Celeste och Safir har skitat ner rejält på sin bur-botten, sedan jag häromdagen städade noga. Men Lina har det så här rent hos sig:

Det blev 20 timmar och 20 minuter, fastan alltså. (Jag har förstås druckit; te och vatten.) Att jag är angelägen om att kort-tids-fasta beror på 2 saker. Dels går jag snabbare ner i vikt, och dels för att jag har läst att huden drar ihop sig vid fasta. Man får ju lätt lite överflöds-hud när man bantar. I dag bakade jag ett 2-minutersbröd med 100 gram spenat i. Nu efteråt så kan jag konstatera, att 100 gram är för mycket. Trots att jag förlängde bak-tiden till 3 minuter, så blev brödet lite löst i mitten. Men det smakade väldigt bra. Jag blev proppmätt på halva. Det här brödet blev nyttigt. Det innehåller bara ägg, mandel, olivolja, spenat och kryddor. Biten jag åt innehöll 3,6 gr kolhydrater.

Nej, jag tänker inte informera er varenda dag om vad jag äter, det är bara nu den första veckan. Och sedan om jag provar något nytt att äta, som blir ovanligt gott.

I dag är det 18,2° och blåsigt. Hundarna och jag ska strax gå en eftermiddags-promenad. Vi håller oss nog här i närområdet.

Vov och vaff! Jag har roligt nästan jämt! Och ibland har jag ännu roligare. Som i dag, när matte hade glömt vår trappa framför fåtöljen. Då hade jag vov-roligt!

Först så satte jag mig och tittade på utsikten en stund. Jag kunde se att matte satt vid bordet och drack te. Det var inte lönt att gå dit, för hon tuggade inte på något. Annars får Stella och jag smaka ibland. Jag brukar stå och hoppa på bakbenen bredvid bordet, så att matte lägger märke till mig. Ifall hon har något gott att bjuda på. Men vi får inte tigga, så jag gnäller aldrig.

Det är vov-skoj att leka med bollen i fåtöljen. Först bär jag upp den. Sedan leker jag med den.

   

Sedan puttar jag ner den för trappan. Och sedan springer jag vov-fort ner för trappan, och jagar ifatt bollen. Sen bär jag upp den igen.

   

Fast ibland trillar bollen ner åt andra hållet. Och då vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag tycker det är för högt för att hoppa ner. (Fast jag kan hoppa upp på pallen!)

Sen, när jag hade lekt vov-mycket, då la jag mig bekvämt för att vila. Jag tänkte sova en stund. Men matte förstörde alltihopa!

Först bar hon ner mig. Och så lyfte hon bort trappan. Men jag hoppade vov-snabbt upp igen. Ja, för jag kan ju hoppa upp på pallen. Fast sen så la matte trappan ovanpå pallen. Så nu kan jag inte hoppa upp mer. Dumt va!

Nu ska jag gå och lägga mig ovanpå Stella. Det är skönt. Stella ligger i hundsängen. Vov och vaff! Och så ett riktigt stort VOOOOOV!

Hon är söt att titta på när hon leker, min lilla snutta. Men jag är allt lite nervös att hon ska ramla ner och bryta benen. Vi hade suttit i fåtöljen och kelat, medan mitt te stod på dragning. Och jag tänkte inte på att sätta tillbaka trappan när jag hämtade teet...

På vår promenad gick vi förbi grann-tomten. Jag passade på att fråga en av "gubbarna" om de skulle börja bygga nu - och det ska de. Jag frågade om huset skulle bli högt. Nej, sa mannen, ungefär som Los Olivos. När jag hade gått därifrån kom jag på att jag också borde ha frågat, var på tomten huset ska byggas (bara närmast gatan, eller på hela tomten). Fast det lär jag väl märka ändå, ganska snart. De kommer ju att börja gräva för grunden, det första de gör.

Nu borde jag skapa en Sparad dagbok 52. Jag vågar inte lägga in mer i nr 51 - för då kraschar den alla gånger. Och roligare kan jag ha.

Fast jag skulle också gå till Fiona med några papper, och med några saker till förrådet, och hämta några sladdar hos Lena, och gå till Amudeca (kvinnoföreningen) och betala medlems-avgiften för i år, och... Att-göra-listan är precis lika lång som den brukar vara.

Sparad dagbok 52 är klar. Jag tänkte plötsligt på, att det var länge sedan jag frös inomhus. Dels har jag på alla elementen nu, och dels har det varit varmare ute. Nu när jag tittade på termometrarna, så visade de lite drygt 21° i vardagsrummet, och 20° i sovrummet. Det kan jag ju inte klaga på. Borde jag stänga av ett element, eller sätta timern på färre timmar? Jag har ju inte för varmt, bara vad som är lagom. Men kanske jag slösar på el i onödan? Jag vill INTE frysa, men jag vill att mina pengar ska räcka...

Jag höll på att glömma att berätta, att skoinläggen som jag beställde kom i dag. De är väldigt små och smidiga, men verkar stabila ändå. Jag ser fram emot att prova dem i lite nättare skor. Nu provade jag i mina inneskor, men just de som jag har på mig i dag - passade inläggen inte i. Detta paret skor är stora (så jag kan få plats med tjocka sockor).

Egentligen borde jag nog ha skoinlägg jämt. Mina fötter är inte vad de var. När jag har provat dessa i sådana skor som de är avsedda för, och vet om de är så bra som jag tror att de är, då kanske jag beställer fler par. (Så jag slipper flytta mellan de skor jag dagligdags använder.)

Jag ska berätta vad jag tycker, när jag har hunnit prova på riktigt. Nu har jag bara provat några minuter, och då känns de bra och fotriktiga. Fördelen med just dessa skoinläggen, är att de är så pass nätta att de kan få plats i alla skor. (Jag har många andra, som bara går att använda i grova promenad-skor och stövlar. Och sådana behöver jag ju aldrig ha här i Spanien.) 

19-01-29:

Nej, jag lovar att inte tjata om min vikt och min bantning. Men bara för att fettprocenten verkade vara fel i går, så vägde jag mig i dag igen. Nu visade vågen 52,2 kg och 22,5% fett. Då har jag alltså förlorat 3,1% fett, vilket verkar rimligare. Nu ska sägas, att vanliga vågar inte mäter fetthalten helt exakt. (Det gör bara sådan dyr utrustning som finns på vissa kliniker, där man får sitta i en behållare.) Men de ger en fingervisning! Om vikten skulle gå ner, men fetthalten vara densamma, då skulle man antagligen bara ha förlorat vätska. Normalt sjunker vikten och fetthalten i samma takt när man bantar.

Även i dag började byggjobbarna väsnas klockan 08. (Skönt att de inte börjar 07 här i Spanien.) En viktig sak glömde jag att fråga i går - när bygget beräknas bli klart! Ju snabbare desto bättre för mig. De har börjat gräva längst in...

Solen sken längre bort, men hela tiden som vi gick på El Paseo, så låg den i skugga.

Det ser ut som om byggföretaget tar bort hela det översta lagret sand/jord/sten. De arbetar sig utåt. Tyvärr dammar det ganska rejält.

Jag hoppas de lägger något skydd runt om palmens rötter, annars är det väl tveksamt om den klarar sig. Som den står nu, så ser den ut att kunna blåsa omkull ifall det blir storm. Men kanske palmer har djupa rötter?

Jag har inte tänkt på det, eftersom jag inte har använt dem på länge - men ser ni så mycket mina rosa balkongstolar har blekts! De var starkrosa när jag köpte dem i våras (eller var det i somras). Bordet däremot, har inte blekts alls.

Jag måste börja röra på mig! Hund-promenaderna räcker inte. För hälsans skull måste jag få upp flåset 2-3 gånger i veckan. Tyvärr kan jag inte jogga, som är gratis. Mina fötter skulle (åtminstone f n) inte klara av det, tråkigt nog. (Jag kan få ont när jag bara går.) Och Amudeca-gympan är fulltecknad, med folk i kö. Så jag har återigen tittat på det enda alternativ som vi har här i El Campello, gymmet Canto: http://www.gimnasiocanto.com/. De har mycket att välja på, både på mornar/förmiddagar och kvällar. Jag föredrar att gå tidigt på dagen.

Jag skulle kunna gå på vanlig gympa (gimnasio mantemiento) på måndagar och onsdagar klockan 10, och sedan på antingen konditions-träning (toneficación) på tisdagar 9:30 eller pilates på fredagar 9:30. Men frågan är vilket pris jag kan få det för. Priset i prislistan (31 € per månad för 1 aktivitet, eller 49 € per månad för alla) har jag INTE råd med. Jag har skrivit till gym-ägaren och frågat. Jag vet att de har rabatter ibland, och jag känner en som fick det för halva priset. Men hur som helst får man prova en lektion gratis, så jag tänker prova dessa tre. Synd att de inte har yoga!

               

Jag har väldigt dåligt samvete, för att jag inte har rört mig tillräckligt det senaste året. Det hjälper inte, att jag faktiskt står upp större delen av dagen. När jag inte läser böcker, så blir det max 1½ timme som jag sitter ner. Det är ju faktiskt så, att hälsan blir sämre om man rör sig för lite. Och jag tycker att gympa är kul! Jag tycker förstås ännu mer om dans, men jag har få möjligheter att dansa för stunden. Jag planerar att ta upp tangon igen, men den ger ingen kondition och den är inte gratis (och resor tillkommer) - så det får vänta lite till. Det jag framför allt behöver nu är kondition, men även smidighet och styrka. Fast styrka kan jag träna hemma gratis. Jag har hantlar mm. (Jag måste bara fixa lite golvyta först...)

19-01-30:

Stort grattis på födelsedagen

 

min käre lillebror Uno!

Jag kanske bör påpeka, att fotot ovan av Uno - det tog jag för sisådär 50 år sedan.

Är jag lite tokig tro? Eftersom jag bryr mig så pass mycket om, ur vilken te-mugg jag dricker mitt frukost-te. Jag brukar använda samma mugg flera dagar i rad. Och så plötsligt vill jag se ny färg och nytt mönster. Så i morse bytte jag till den här. (Den jag hade i går var vit med guldprickar och klarblå blommor. (Båda från Pip studio.) Tja, det drabbar ju ingen annan. Så jag kan nog fortsätta med att varva mellan mina olika tekoppar.

I dag gick vi ner till El Paseo redan 11:30. Vi passerade torget nedan för sick-sack-gången. Där hade kommunen fontänerna i gång. Det var så länge sedan, att jag nästan hade glömt att de finns där. (De ligger helt i marknivå.) Särskilt trevligt är det på sommaren. Då brukar barnen springa fram och tillbaka och "duscha".

Jag har 2 dubbel-koppel till mina hundar (1 rosa och 1 guld-färgat), men jag använder dem nästan aldrig. Detta för att mina hundar har så olika promenad-takt. Nellie skuttar ju alltid framför, medan Stella ofta lunkar på i lugn takt bakom mig. Men väldigt ofta snor de ihop sina koppel, så effekten blir som ett dubbel-koppel. Det händer när Nellie springer flera varv runt om Stella. Jag for sno ut dem ungefär var 10:e meter.

Vi gick ner till hamnen, men där vände vi.

Boule-spelarna var i gång.

Vov och vaff alltså! Så vov-konstigt människorna lekte med bollen. Först så kastade dom i väg den. Men! Dom sprang inte efter den. Nä, dom lät den ligga kvar på marken. Kan människor inte leka på riktigt? Man ska ju springa det vov-fortaste man kan och fånga bollen, innan nån annan tar den. Det ska man.

 Stella håller med mig! Vov och vaff på er!

Nedan, en fotograf med systemkamera och stativ. Fotona blir säkert mycket bättre då, än vad mina blir.

Det grävs i dag också, på grann-tomten. I morse höll de på att riva muren mot vår tomtgräns. Jag var orolig för att de 2 bilarna, som stod på vår parkering, skulle bli skadade. Det ramlade in en del stenar.

Men lite senare flyttade bilägarna sina bilar. Det känns säkert tryggast så.

Nu står citronträdet plötsligt nära vår port. Det ser ju vackert ut. Fast det ska förstås inte stå där sen.

Jag hoppas att alla träden överlever flytten. Nu står flera oliv-träd + citron-trädet i en grupp. Några oliv-träd står i ktukor. Kanske det är de träd, som de på tidigt stadium flyttade bort från tomten (före rivningen av det gamla huset). Om de ställs just där de står nu, så antar jag att huset inte kommer att byggas allra närmast gatan. Jag hoppas att det blir så, för då får jag behålla min utsikt. Eller ska de flytta alla träden en gång till? Och kanske ställa dem allra längst in? Tja, det ger sig. Jag ÄR förstås nyfiken. Jag skulle vilja se nybyggnads-kartan och ritningen på byggnaden - nu!

Eftersom marken är torr så dammar det rejält när de gräver. Utanför min ytterdörr ligger brun-grå sandjord. Hoppas att det inte ryker ända upp på taket, för där har jag nytvättade lakan på tork.

   

Som vanligt skummar jag igenom vissa avdelningar hos Westwing. De sålde massor av skoställ, skoskåp och annan sko-förvaring i dag. Den lilla svarta hyllan nedan verkar vara praktisk, om man förvarar skorna i ett vanligt skåp. Man kan få plats med många fler par. (Hyllan är utdragbar från 34 - 60 cm.)

       

Själv behöver jag ingen. Jag är så nöjd med de enkla Ikea-sko-skåpen jag har. I översta facket har jag hundselar, hundkläder o liknande, i det mittersta har jag små handväskor, midjeväskor mm, och nederst har jag 5 par skor just nu. (På somrarna när skorna är "mindre" så kan jag ha dubbelt så många par.)

Westwing säljer också snygga vatten-flaskor i dag. Sådana som man diskar och använder om igen.

   

De finns både med fodral, och utan.

       

       

Men även vatten-flaskor har jag, så jag klarar mig. Och normalt föredrar jag något mindre (som är lättare att bära med sig).

På takterrassen var det "damm-fritt", så tvätten var ren. Men när jag går nerför trappan här i huset, så ser jag att jag är lindrigt drabbad av bygg-dammet, här på 3:e våningen. Det blir smutsigare ju längre ner man kommer. Det kommer att bli bättre när de har grävt klart. Vissa moment i bygget kommer vi att bli mycket störda av, andra kommer vi knappast att märka av. Rom byggdes inte på en dag, inte flerfamiljs-hus heller.

I dag säljer Aldi rosa kamelior för knappt 10 €. Jag tycker mycket om kamelior, men jag gick inte dit.

19-01-31:

Först; man blir mätt på LCHF-mat, alltså mättnaden håller sig länge. Klockan är 11:55, jag har både handlat och varit ute med hundarna - och det var en ren slump att jag nyss kom på, att jag faktiskt inte har ätit någon frukost än. Jag är inte hungrig. Men jag ska äta om en stund.

Nu har det kommit upp en skylt om det kommande bygget, så nu vet jag mer. (Men ser ni, att där Los Olivos ligger, syns bara en gräsmatta. Och i bakgrunden har man ritat en massa höghus som inte finns. Lite märkligt...) Nu ser jag att poolen ska ligga längst in - vilket innebär att jag får behålla hela min utsikt mot bergen. Jag ser att huset inte ska ligga ända längst ut i gatan, men ändå inte långt ifrån tomtgränserna åt söder, öster och norr. Det innebär att min utsikt mot stranden säkerligen försvinner, men att jag fortfarande kommer att kunna se en bit av havet. (Och jag ser ju havet från balkongen.)

Jag ser också att det blir 16 lägenheter, vi har 28 här. Men eftersom lägenheterna i nybygget säkerligen blir större, så kommer det troligen att bo lika många människor där, som här. Höjden är svår att avgöra, vi har 4 våningar här (botten-våningen inräknad), så kanske det blir ungefär detsamma. Jag kommer hur som helst inte att kunna se över huset. Skönt för mig att det byggs på den sidan av min lägenhet - där jag bara vistas om nätterna. På vardagsrums-sidan sker inga förändringar, där kommer min utsikt att vara oförändrad.

Det står inte ett ord om när de tror att det kan bli inflyttning, och de är så omoderna att de inte har skrivit ut vare sig webb-adress (finns nog ingen) eller mail-adress (det borde de ha). De reserverar sig mot att bygget kan komma att avvika från bilden. Det ser inte ut som det kommer att bli något garage under huset, och då blir det säkert inga förråd heller. Vilken Lopéz det syftar på vet jag inte (det är ett vanligt efternamn), men Titi lär vara en sur och snål gubbe som äger halva El Campello... (Hörsägen. Vi har aldrig träffats.)

Till min glädje såg jag i morse, att de vattnade träden! Bra! Jag lider lite med de stackars träden som har vuxit så länge på samma plats, och så plötsligt rycks upp med rötterna - utan att genast bli planterade på riktigt. Träd har också känslor, om än inte på samma sätt som vi.

Under vår morgon-promenad tog jag ytterligare 2 foton. De visar gatan på västra sidan av vårt kvarter. Förra veckan så tog man bort alla träden på andra sidan gatan. Jag tycker att det ser fruktansvärt tomt ut nu. Gatan är bred, så det skadar inte med lite växtlighet. Sedan är det en annan sak, att de här träden var planterade för nära husen, och därför fick beskäras väldigt konstigt. (Trottoaren är smalare på den sidan.)

Hur vädret är framgår av fotona. Det är 15° just nu. Jag känner inte för några långpromenader.

Jag fick svar av gym-ägaren i går. De priser han gav mig är de som står på webbsidan. Billigaste alternativet, om jag t ex skulle gå 2 gånger i veckan på vanlig gympa, skulle kosta 31 € per månad. Men han skrev att jag är välkommen att gratis prova på alla aktiviteterna. Jag ska prova på de 3 som jag är intresserad av.

Det är trist när bra saker slits ut. Jag har 4 "evighets-te-filter" i guldfärgad metall. (Det vänstra nedan.) De är superbra! Men nu måste jag slänga 2, för de går inte längre att få rena. Vattnet rinner knappt igenom. Det kan vara kalk som har satt igen hålen. Fast på 1 av dem ser jag att en metalltråd har lossnat. Häromdagen köpte jag ett nytt te-filter som såg spännande ut. (Det högra, på tekoppen.)

Det fungerar bra. Locket håller delvis värmen kvar i muggen, och blir avrinnings-fat när man tar upp det. Det enda problemet är, att det är lite pilligt att sätta fast metall-filtret i silikon-fästet. Det måste ju hålla 100% tätt. Nästan dagligen brygger jag te, antingen i lilla tekannan (6 dl), eller direkt i koppen (knappt 3 dl) - fast jag har en stor fin te-bryggare (10 dl). Det är mest för att te-kannorna tar så stor plats i diskstället - och jag har ju ett väldigt litet diskställ (22 x 41 cm, vilket är det största som skulle få plats). Annars är te-bryggaren förstås det allra bekvämaste alternativet. Den är särskilt bra när jag har gäster.

I dag när jag var inom Lidl och köpte konserverad tonfisk, så köpte jag en liten primula också. De är söta och ger mig vår-känslor, men varar tyvärr inte länge. Lidl har inte haft ekologisk paprika på länge. Personalen vet inte varför. Och varken Mercadona eller Consum har. Paprika hör till de 12 mest besprutade frukterna/grönsakerna (dirty dozen) - så det bör man köpa ekologisk. De har förstås i hälsokost-affären, så jag får väl gå dit. (Bäst måndagar-tisdagar, när grönsakerna är nyinkomna.)

Övriga dirty-dozen frukter och grönsaker är (och till höger ser ni de "rena"):

 

Nu på eftermiddagen så skiner solen, och det är riktigt skönt ute. Jag har balkongdörren öppen. Nu har jag lust att gå en lång promenad med hundarna - men jag kan inte. Jag fick ett mail från posten, att de kommer med en försändelse till mig. Det stod i mailet att jag kunde klicka på en länk, och den visar att försändelsen, sedan 11:12 i förmiddags finns i postens budbil. Men det står inte ett ord om NÄR de tänker komma. Så jag har inte vågat gå hemifrån... Nu står det ju inte uttryckligen att försändelsen ska komma fram i dag, men det borde den väl. Såvida postens bil inte befann sig i Barcelona eller Madrid när mailet sändes. Men då borde posten väl ha skrivit det. Jag tycker att det är JÄTTE-JOBBIGT att gå hemma och vänta, när jag inte vet när den/det jag väntar på kommer. 

Jag skulle  behöva uträtta några ärenden också. Bl a har både Lena och jag glömt att gå till turistbyrån, för att hämta almanackor för 2019. (Förra årets hade nämligen ett blad för januari-19 också.) Men fr o m i morgon så saknar vi en lokal almanacka. Jag skulle inte klara mig utan den. Bara i den står alla lokala helgdagar som gäller just El Campello. Jag skulle behöva gå ner till förrådet också, och till Fiona.

Hundarna och jag har gått fram och tillbaka en stund, inom synhåll för porten. Men inte kom postbudet då inte. Det var SÅ skönt ute, och både hundarna och jag hade gärna gått längre.

Byggjobbarna har i alla fall lagt upp jord runt om träden. Det är bra, fast synd om träden ändå. Men nu när jag har sett bilden på det blivande huset, så förstår jag att de måste flyttas minst en gång till. 

Jag tror att jag har missförstått mailet - och väntat hemma i onödan! Så dumt av mig! Jag hade nog för bråttom när jag tittade i förmiddags. Det ska nog stå En entrega (≈ under leverans) när det ska delas ut. En camino betyder ungefär under transport. Så nu vågar jag nog gå ut i alla fall. Men i gengäld så kan det ju innebära att jag måste hålla mig hemma i morgon också! För då kanske de kommer...

Usch så dum jag känner mig! Det har alltså varit mitt eget fel, att jag inte har kunnat gå ut i dag. Suck! Fast klockan är bara 17:30, så en runda hinner vi innan solen går ner (även om jag ger hundarna kvällsmat först).

Vi gick en liten runda, hundarna och jag. Sedan beslöt jag mig för att gå dels till turistbyrån för att hämta kalendrar, och dels inom förrådet för att hämta min gröna kärra. (Jag har nämligen balkongen full av saker som ska ner i förrådet.) Jag förklarade för mina små flickor att "matte ska bara gå ett ärende". De orden förstår de, och vet att de får stanna hemma. Så här sött låg de när jag tog på mig skor och jacka i hallen.

Jackan hade jag inte behövt. Det visade sig vara 19,5° ute, fast solen hade gått ner. Jag hämtade kalendrarna först, åt Lena också. De har vackra foton i år, men själva sidorna där datumen står, tycker jag ser tråkigare ut än förra årets. Hur som helst är jag glad för min kalender.

När jag ändå var i förrådet så passade jag på att organisera om. Nu står alla Ulfs saker ytterst så att han lätt kommer åt dem. (Mina står på hyllan innanför, och längs väggen.)

Bara den största lådan står kvar på golvet. (Lådan ovanpå är tom.)

I morgon kommer David från järnaffären, och sätter mer silikon runt mitt nya fönster. (Det är ju inte tätt.) Hoppas nu att posten (Correos) kommer i morgon när jag ändå är hemma! Vi får väl se. Jag känner mig fortfarande dum, som tog fel på texten i förmiddags. Jag såg bara bilden på bilen och tänkte att försändelsen var på väg hit. Och så är den kanske på väg till posten i Alicante, eller El Campello...

19-02-01:

I dag kommer försändelsen, men hur dags skriver de ingenting om... Jag tycker att man åtminstone skulle få en tidsangivelse +/- någon timme.

Nu gör det inte så mycket att jag får vänta hemma i dag. Vädret är inte lika roligt som i går. Nu på morgonen duggregnade det, och ännu är det bara 15,8°. Gårdagens väderleksprognos för playan säger att det var 22° varmt. Det kändes riktigt varmt! Men jag hann inte riktigt förstå att det var SÅ varmt, eftersom förändringen kom så plötsligt. I går förmiddag var det gråtrist. Dagens prognos lovar regn på första halvan av dagen (mindre än 1 mm), men en soligare eftermiddag.

Nu väntar jag först på David, och sedan på posten.

Jag tittade lite på Ikeas webbsida i går. Och då såg jag att Ikea i Murcia återigen har Kallax med 2 "kuber". Den storleken fanns inte när jag beställde mina förra, för då skulle jag ha köpt en.

Jag har funderat på att byta ut min piedestal, mot en sådan Kallax. (Då skulle jag ha antingen 2 lådor, eller 1 skåpslucka, längst ner.) Det vore mer utrymmes-effektivt, även om jag tycker att piedestalen är snygg. (Den skulle jag inte ge bort.)

En sådan Kallax-hylla kostar bara 19,99 €, så det skulle jag ha råd med. Men så tillkommer frakten. Ikea i Murcia skickar små saker billigt. Om paketet är max 39 x40 x 60 cm så kostar frakten 5 € om det väger max 5 kg, och 9 € om det väger max 20 kg. Tyvärr har ett paket med en Kallax-hylla måtten 14 x 41 x 85 cm, så även om paketet bara väger 8,87 kg så innebär det att man får betala full frakt = 69 €! Och då skulle den lilla hyllan bli orimligt dyr. Så jag får vänta tills jag kan beställa tillsammans med några andra, och vi kan dela på frakten. Jag känner inte för att betala mer i frakt än vad möbeln kostar.

Klockan är 10:40 och ännu har varken David eller posten kommit. Men det börjar klarna upp! Det är nästan så att jag kan ana solen.

Nu har det gått en dryg timme, men ännu ingen David. Fast han har ännu 10 minuter på sig att komma, utan att vara för sen. Jag grubblar på var jag ska få plats med Ulfs dator. Innan har den stått hos Lena, men det är ju inte rätt att hon ska behöva avvara utrymme till Ulf. Och i förrådet vill Ulf inte att den ska ligga. Jag trodde att jag skulle kunna ha den ovanpå min Billy-hylla, där nu bara mitt tomma datorfodral ligger (Det som hör till datorn jag skriver på nu, och som jag kan lägga någon annanstans.) Men det är bara 13 cm mellan hylla och tak - och Ulfs datorväska är tjockare. (Den innehåller inte bara datorn, utan sladdar, mus och extern hårddisk också.) Och det är en stor dator, 19" har jag för mig.

Nu står väskan på golvet, men det är ju inte så lämpligt. Kanske skulle jag kunna fördela väskans innehåll i 2 väskor (min tomma + Ulfs), men det löser inte problemet helt - för jag har bara plats till en väska ovanpå hyllan. Såvida jag inte kan flytta något annat. Det ger sig nog så småningom. Jag brukar komma på lösningar, bara jag får fundera lite.

Nu precis mailade David att han är försenad. Han kommer mellan 12 och 13 skrev han. Innebär det 13:15 tro? Bra att han skrev i alla fall. Jag får ju ändå hålla mig hemma, och solen försvann igen. På granntomten förstärker de gränserna mot grannarna, med betong och armeringsnät. Lite intressant är det, att se hur förberedelserna fortskrider. Jag brukar kika ut ibland, när de bullrar - för att se vad de har för sig. Nyhetens behag förstås. Jag lär nog hinna tröttna...

 

Jag har ju öppen planlösning - kök, matplats och vardagsrum i ett. Jag trivs med att ha det så, även om jag skulle önska mig några fler kvadratmeter. (Och så är det ju inte riktigt klart med alla detaljer än. Bl a är det fult att ha saker ovanpå bokhyllorna, så på sikt hoppas jag kunna förvara det någon annanstans. Jag får väl gallra ut, och ge bort, ännu mera...)

Delia Fischer, grundaren till Westwing, hon har också öppen planlösning - med kök, matplats och vardagsrum i ett. Men hon har väldigt mycket större yta till sitt förfogande, och mycket lyxigare stil. Ändå är detta hennes andra bostad. Hon bor huvudsakligen i München. Riktigt så stor yta som hon har, skulle jag inte vilja ha, men ytterligare 5-10 m² vore inte så dumt.

Jag skriver lite här, medan jag väntar och väntar... Det är ju inte lönt att börja på något vettigt.

David kom strax före 13, och fyllde på med silikon runt mitt fönster (1 hel tub). Nu ska det vara tätt. Medan han var här kom posten, och dessutom har solen tittat fram. Så nu ska vi ut, hundarna och jag. (Det är nu 20 timmar och 15 minuter sedan jag åt senast, men jag är inte hungrig. Kanske det blir en 24-timmars-fasta den här gången, eller så äter jag när jag kommer hem igen. Periodisk fasta lär även kunna sänka kolesterolvärdet, vilket passar mig bra.)

Lite blåsigt, men annars underbart väder. Eftersom det var drygt 19°, så nöjde jag mig med sandaler och väst, och lämnade handskarna hemma. Och i lä fick jag knäppa upp västen.

Jag tog en del foton. När jag kom hem och skulle ladda ner dem på datorn, så blev det precis som vanligt. 3 sidor poppar upp, som jag måste stänga innan jag kommer till Bilder, där jag överför fotona. Det finns bara 2 val, alternativet "Gör inget" saknas. Jag tycker det är väldigt dumt när datorer väljer själva, jag tycker att jag som användare ska ha veto-rätt. Men som det är nu får jag alltså klicka, klicka och klicka.

Det syntes på El Paseo att det hade kommit några regnstänk i morse.

Bara för att jag själv tycker att färgerna på himmel, hav och sand är så underbara (när de är just så här) - så får ni se en ryslig massa foton på just detta.

Vågorna bröts så vackert i solen, så ni får se många foton på vågor också.

Stackars Stella och Nellie. De kan inte se det vackra havet, bara för att muren är för hög för dem.

Så de ägnar sig åt annat...

Nu ska jag äta en avokado. (23 timmar och 25 minuter utan mat får räcka. Jag skulle klarat mig utan längre, men ser ingen vits med det.) Periodisk fasta är väldigt bra om man är överviktig. Men jag vill påpeka, att om man är mager (eller sjuk), då bör man vara väldigt försiktig - och enbart fasta under läkarkontroll.

Elräkningen kom precis. Som ni ser så har jag förbrukat mycket mer el nu i januari. Och i februari lär det bli likadant. Jag har bestämt mig för att inte frysa, så nu har jag alla elementen på. Än så länge kan jag betala räkningen, och den är lägre än de vi fick vintertid på San Bartolomé. (Där varierade de mellan 1500 och 3000 €. Det var dyrare när vi hade gäster.)

Fast om min elräkning skulle komma upp i 1500 € - då får jag nog dra ner lite på värmen igen. Men Linda och Johan har lovat att hjälpa mig om det krisar. Inget av mina barn tycker att jag ska behöva frysa, men Jenni har för låg inkomst för att kunna bidra. Jag är så glad och tacksam över, att jag har så fina barn! Och jag tycker förstås precis lika bra om dem, vare sig de hjälper mig med elräkningen eller ej. Pengar har inte med kärlek att göra. Inte ett dugg!

Om vädret blir hyfsat i morgon, så ska Lena och jag gå en hund-promenad tillsammans. Annars tar vi den på söndag.

19-02-02:

Det hjälper inte att solen skiner. I dag är vindarna både kraftiga och iskalla! Så Lena och jag skjuter upp vår promenad till i morgon. Då lovas behagligare väder. Nellie tycker alltid det är kul att gå ut, och hon jagade de vissna löven som blåste omkring - när vi gick vår förmiddags-promenad. Men Stella kröp ihop tätt invid muren, såg allmänt ynklig ut, och ville inte gå. Så jag bar Stella runt kvarteret. Nellie hade nog gärna gått-skuttat-sprungit längre, men jag frös. Alltså gick vi in igen. Här inne är varmt och skönt, 20,1°.

Fast i morse, när jag duschade och tvättade håret, då märkte jag också av blåsten. Jag kunde inte stänga dörren till badrummet. Ventilationen är ju baserad på självdrag, och i badrummet finns ett ventilations-rör som går upp på taket. Därför bildas tvärdrag inne som gör att dörren åker upp (fast jag ställde en dörrstopp framför). Det är mindre behagligt att stå våt i tvärdrag. På sikt ska jag byta handtaget på dörren mot ett låsbart, för då skulle dörren hålla sig stängd.

Nyss fusk-städade jag fågelburarna. (Jag tog bara det värsta.) Då passade jag också på att hänga upp en ny leksak till Lina. En precis likadan som hon hade innan, som hon tyckte så mycket om. Den förra pulveriserade hon, som ni kanske minns. Vi får se hur länge den nya varar. Lina blev glad när jag satte in den, och började bums leka med klockorna.

Mina små ligger i sängen under datorbordet och sover.

Mailet nedan har jag fått 2 gånger. Det ser ut att vara avsänt från min egen mail-adress. Och den riktige avsändaren är dold! Det står att mitt mailkonto har blivit hackat, och de ber mig byta lösenord. Eftersom detta verkar vara ett skumt mail, så har jag inte ens öppnat det. Jag slänger det bara. Jag gissar att avsändaren vill få ett lösenord för att kunna använda mitt konto i skumma ärenden - men se det får de inte.

För säkerhets skull har jag kollat på https://hackad.se/ att mina mail-adresser inte har blivit hackade, och det har de inte.

Jag tog några foton under vår klockan-17-runda, när vi gick runt grann-kvarteret och lite till. (Det har inte blivit några långa rundor i dag. Det blåser fortfarande kalla vindar.) Första fotot visar Avenida Alcoy i riktning mot Consum.

Att gå runt kvarteret (1 kvarter) heter caminar/andar/pasear alrededor la manzana, på spanska. (La manzana = äpplet.) Det låter tokigt i mina öron. Att gå runt området heter caminar/andar/pasear alrededor el barrio. I praktiken är det oftast det senare jag gör, när jag säger runt kvarteret. Hur som helst så är det korta promenader. Jag hoppas på en långpromenad i morgon.

19-02-03:

Jodå, i dag har det blivit en långpromenad, om än inte jättelång. Det senare orkar inte små chihuahua-ben. Lena och jag beslöt att vi skulle gå till den stora fina hund-rastgården, på andra sidan Rio Seco. Vi tänkte, att om det var många stora hundar där- då skulle vi inte gå in. Men var det bara några små - då kunde våra hundar få springa fritt. Nedan Rio Seco.

När vi närmade oss så såg vi att det var ovanligt mycket biltrafik.

Och det fanns parkerade bilar överallt. Vi började ana oråd.

När vi på håll såg polis, ordnings-vakter och en massa folk - så insåg vi att det inte skulle bli något "springa fritt" för hundarna. Men vi var nyfikna på vad som var på gång, så vi gick fram till hund-rastgården. Jag frågade en vakt, och han berättade att det var en mini-marknad. Att olika hundföreningar sålde saker och informerade.

Jag tog upp mina små i famnen. Det går inte att ha dem lösa bland så mycket folk, och så många större hundar. Lucky gick kopplad bredvid Lena. Han brukar kunna vara lite stursk när han möter hanhundar, och säga morr för att de andra ska förstå vem som är chefen. Nu blev det lite många på en gång, så Lucky gick tyst och snällt nära Lena hela tiden.

Vi gick runt och tittade på allt. Men något intressant att köpa såg vi inte. Nedan en massa handgjorda halsband - trevligt, men inget för mina små.

Vi hörde att en kvinna pratade i högtalare, men kunde inte se henne. (Själv kan jag aldrig se över folk, jag får kika i midjehöjd om det går...) Så vad hon pratade om, och vad hon visade - har jag ingen aning om.

   

Ovan en tjock hund + en stor snäll hund, och nedan en söt hund...

Det är trevligt att se så många olika hundar på en gång!

Sedan jag var i hundrastgården senast, så har man byggt en sluss. En liten inhägnad med en grind i var ände. Kanske det hände att hundar lyckades smita tidigare?

Vi beslöt att vi skulle fortsätta mot Playa Muchavista.

Vi gick till huset där jag bodde min första tid i El Campello. (Lägenheten inringad.) Jag känner mycket nostalgi när jag passerar. Lägenheten hade en underbar utsikt! Och jag var lycklig där... (Fast den var dyr, 500 € per månad + el, vatten, internet och hemförsäkring.) Nu, med facit i hand, så inser jag att jag borde ha behållit lägenheten (och låtit mina möbler stå kvar där), när jag flyttade ihop med Ulf i Stockholm. Då kunde jag lättare ha återvänt, och jag hade inte behövt betala för 2 flyttningar. (Och så hade jag haft min Billy-hörnhylla här.) Men då var jag förälskad, och det vet vi ju alla - att då kan man inte tänka klart. Man kan knappt tänka alls!

Jag bad Lena hålla hundarna, för jag ville ta en grupp-bild på de 3 vännerna Lucky, Stella och Nellie. Jag bad alla stå stilla, samt titta in i kameran. Det gick inte så bra... Mina 2 stretade och drog, och ville till mig. Och Lucky såg något intressant på andra sidan gatan. Men här kommer mina försök. De är ju söta tillsammans, de 3.

Vi gick en liten bit till. Det var skönt i solen, fast det inte är så varmt i dag. (Ca 15°.)

Hemma igen så gick hundarna och drack vatten, och sedan la de sig i hundsängen och somnade bums.

Jag har alltid, ända sedan jag kom i puberteten, haft komplex för min figur. Allra mest för att jag har haft tjocka (kraftiga) lår. Jag har en typisk päron-figur - och har förstås önskat mig en ouppnåelig "fotomodells-figur" (helst med jättelånga ben). 

Det målet kan jag aldrig uppnå, inte när jag har de här grundförutsättningarna. Nedan är jag 1 år gammal. (Nästan samma figur som nu...)

   

Men komplexet har följt mig genom livet. Våren 2007 så tog Lena fotot nedan på mig, när jag solade utanför bostaden jag har ringat in ovan. Jag publicerade den på bloggen i den här storleken:

Det går ju inte att se någonting! Och inte går fotot att förstora upp heller. Men jag kan lova, att min figur var mycket snyggare då - än vad den är nu. Nedan 2 dagsfärska selfies. Jag har en klädsamt vid tröja på mig...  

   

Tröjan gör att min muffins-mage inte syns. En sådan har jag aldrig någonsin haft tidigare, den kom till någon gång i höstas - och sitter där än. Jag brukar vara tjock om låren (och överarmarna), något-så-när om magen, och ibland mager kring revbenen. Men nu plötsligt är det en massa degigt fläsk som väller över byx-linningen. Det skrämmer mig, för det kan aldrig vara hälsosamt. Nedan har en tränings-fantast beskrivit problemet. Jag vet att det är kombinationen snabba kolhydrater, samt i viss mån psykisk stress - som har orsakat min. Jag vet också att man måste banta bort muffins-magen, att träna bort den går inte. (Men en vältränad mage är förstås mycket snyggare än en otränad!)

Så nu bantar jag! Och jag hoppas naturligtvis på samma resultat som bilderna nedan visar.

   

Och nu gör jag något, som jag aldrig hade vågat när jag var yngre. Jag publicerar 2 foton som visar min fula plufsiga mage. (Jo jag känner mig faktiskt modig! Jag tänker "Skit samma, jag är inte ensam om problemet".) Ska vi gissa på att jag nu har 2-3 kilo för mycket fett, kring min f d midja?

       

Ni ser att jag skriver "Före" på fotona. Jag hoppas kunna publicera nya foton framåt sommaren - där det mesta av fläsket har försvunnit. När jag ändå visar mitt förfall, så kan jag lika gärna visa huden under hakan, och på halsen, också. Lika plötsligt som muffins-magen satte sig på plats, så har huden där blivit slapp och rynkig. Jag börjar nästan få antydan till dubbelhaka - och det har jag aldrig någonsin haft tidigare. 

Men jag fyller fatiskt 67 till sommaren. Man kan inte begära att jag ska se ut som en 30-åring. Och även om jag fortfarande är ledsen (och arg på mig själv) för att jag är för tjock, så tror jag att mitt komplex börjar försvinna. Det är skönt! För det är verkligen på tiden! Som ung vågade jag aldrig leva livet fullt ut, för jag tyckte alltid att jag inte dög. Nu har jag inte längre något att "leva upp till", så nu tillåter jag mig att vara som jag är. Däremot vill jag inte ha överflöds-kilon som är ohälsosamma. Men det är en annan sak. Det är inte längre av estetiska skäl jag bantar - utan för att jag vill hålla mig frisk. Och jag siktar inte längre på mitt gamla ideal, 45-46 kg, utan på mer moderata 48 kg.

Jag vet inte vad jag väger just i dag, men gissar att jag har lite drygt 4 kg kvar till målet. Och snart ska jag börja träna - för hälsan skull!

Jag slappnar av mer med mitt bantande också. Jag har t ex slutat väga sallatsblad. Hela påsen nedan innehåller totalt 0.3 gram kolhydrater. Jag äter inte ens 1/3 påse på en gång. Så de kolhydraterna kan kvitta. Jag tror att jag stoppar i mig mer sallat, om påsen ligger framme när jag äter annat, och jag kan stoppa i mig en näve nyttiga blad då och då. Jag har börjat äta 2-minuters-bröd till frukost. (De dagar jag inte äter 1 avokado.) Jag delar brödet i 8 rutor (nu bakar jag i fyrkantig form), och äter 2 bitar med brie-ost på. Den här gången hade jag i en ½ burk tonfisk. (Och som vanligt gurkmeja mm för antioxidanterna skull.) Det blev gott, och brödet är väldigt mättande.

       

Något helt annat. Jag inser att jag inte kommer att kunna/orka/klara att gallra ut och ge bort så värst mycket mer - just nu. Kanske längre fram. Det hoppas jag! Så jag letar förvarings-utrymme - och utrymme för förvaring. De små hyllorna/kuberna nedan rymmer inte lika mycket, som om jag hade ställt en Kallax-hylla rygg mot rygg med den som är vänd mot köket. Att jag valde de här kuberna, är för att de är grundare. Helst skulle där inte stå någon möbel alls. Men...

Lite funderar jag på, om jag ändå skulle köpa och sätta en Kallax-hylla där (i samma storlek som den mot köket). (Samt köpa en liten Kallax att ställa där piedestalen står.) Det skulle ge mig mycket extra utrymme för alla mina prylar som nu inte "bor" någonstans. (De små kuberna skulle jag kunna ha i sovrummet.) Nedan ett "översikts-foto".

Jag ifrågasätter också om jag verkligen kan ge mina fåglar så stort utrymme, som jag önskar att jag kunde - när jag bor så här trångt. Jag vill att de ska kunna flyga. Men då behöver man egentligen mycket större burar än jag har nu. Nu "hoppar" Mio mest - fast han skulle kunna flyga, och Lina klättrar nästan jämt. (Fast någon enstaka gång flyger hon som en galning, från ena änden av buren till den andra.) Just nu har Mio 56 liter/dm³ till sitt förfogande, och Lina har 150 liter/dm³. Idealet vore kanske om Mio hade 100 och Lina 200 liter/dm³, men det kan jag aldrig ge dem.

I går tillbringade jag 1 timme framför datorn, där jag tittade på fågelburar på ett par olika webbsidor. En sådan bur som jag allra helst vill ha, den har jag absolut inte råd med. Inte på många år i alla fall. Så jag har tittat på billiga burar, i första hand sådana som man kan dela av i 2 halvor - så att Mio och Lina (med partner) kan få var sin halva. Jag tittar bara på sådana med utdragslåda. De flesta är opraktiska, eller har mått som inte passar in här (d v s jag har ingen möbel som de kan stå på). Den vänstra är djup, vilket framgår dåligt av fotot, så på den ledden kan fåglarna flyga lite. Men jag skulle inte ha plats till den. Och så ogillar jag sådana fasta foderskålar, som båda de här burarna har. (Ändå är dessa burarna bättre än många andra.)

       

Jag tittade på möjligheten att ha 2 smala höga burar, som den nedan med måtten 36 x 46 och höjd 92 cm. Men den är inte särskilt praktisk, bl a är burbotten och lådan av den typen som inte "håller tätt". Annars skulle jag få plats med 2 sådana här bredvid varandra - OM jag köper en liten Kallax-hylla till.

Men jag hittade en bur som är tänkbar. Den räknas som stor här. (De delar in burarna i liten, medium, stor och voljär.) Fast så särskilt stor är den inte; 38 x 71 med höjden 61 cm. Det ger en total volym om 160 liter/dm³, alltså 80 liter/dm³ i var halva.

Jag skulle föredra vitt eller silver-färgat galler, men botten är snygg. Och den har flera olika dörrar, så man kan hänga badkar på utsidan.

Buren har en ovanligt genomtänkt konstruktion. Bl a har den en tät och lättstädad botten! Det betyder mycket!

Och finurliga foderskålar som man snurrar runt, så man kan fylla på utifrån.

   

Dessutom skulle den precis på plats där Mios bur står nu. Den skulle fylla ut hela den "blå" ytan (både på bredden och djupet), och förstås vara dubbelt så hög. Men den skulle få plats! Om jag köpte en sådan så skulle Mio få större volym än nu, medan Lina skulle få mindre. Tyvärr finns buren bara i den här storleken, varken större eller mindre. Jag ska fundera på saken.

Jag är trött på att min stora fina bur på hjul, är så svår att lyfta över tröskeln ut på balkongen. (Jag köpte den ju innan jag hade flyttat hit, så jag visste inte...) Jag är också trött på att båda burarna läcker som såll - d v s massor av sand och fröskal trillar ut var dag. (Om ni visste så jag sopar och dammsuger... Ändå är här alltid skitigt.)

När jag tittade på djur-webbsidorna i går (https://www.zoomalia.es/ och https://www.miscota.es/) så hittade jag en rolig hundtoalett för hanhundar. Med pinne att lyfta benet mot! (Borttagbar om man har tikar.) Fungerar förstås bara om man har små hundar.

Nelli tycker inte att jag ska stå framför datorn. Hon tycker att jag ska leka med henne...

Så det är väl bäst att jag skärper mig, och kryper ner på golvet en stund, och "busar" lite med mina små.

19-02-04:

Åh så jag har grubblat över det här med fågelburar! Jag har tittat igenom samtliga burar som den italienska tillverkaren Ferplast har. (Samt några andra tillverkares burar.) Och jag hittar ingen bättre bur än den nedan. Inte till jämförbart pris. Den här finns på tillverkarens outlet-avdelning, vilket förstås är anledningen till att priset är förhållandevis lågt. Risken finns kanske att de säljs slut snart? På den spanska webbsidan finns det 5 i lager. Här finns en liten kort instruktions-film om hur man gör i ordning buren: https://www.youtube.com/watch?v=P8N67HwW4v0. Jag tycker att den ser bra ut. Kanske skulle jag slå till? (Fast jag har ont om pengar. Men jag sparar ju matpengar nu när jag fastar så pass ofta, så det kanske kan jämna ut sig.)

Jag tänker tanken att jag längre fram kan köpa ytterligare en bur, en lite mindre. Då skulle Mio kunna bo i den mindre, och Lina med partner i den större. Fast det skulle bli mycket längre fram. Jag har absolut inte råd med 2 burar nu. (De små är till ordinarie pris.) Dessutom måste jag ha en ny liten Kallax-hylla (att ställa intill den som Mios bur står på), om 2 burar ska få plats. Annars har tillverkaren 2 mindre burar som går i färg med den stora.

       

Av burarna ovan tycker jag bäst om den vänstra, utom att den har svart låda. (Kanske man skulle kunna klistra vit självhäftande plast framtill?) Fast på tillverkarens webbsida står det att man kan köpa reserv-lådor, och de visar att det finns vita. (Fåglar verkar förresten heta uccelli på italienska. Jag får ju gissa en hel del när jag är inne på italienska webbsidor. Jag kan ingen italienska alls, men vissa ord påminner om spanska.)

Jag har funderat på det här med att köpa fler Kallax-hyllor också, och kommit på ett par nya lösningar som skulle ge mig mycket mer förvarings-utrymme. Men det berättar jag om en annan gång. Det kommer ju ändå att dröja så länge, innan jag får råd att köpa hyllorna.

Enligt konsumentverkets beräkningar så kostar maten för en kvinna i min ålder 2200:- per månad. Det blir 73:- per dag. Så om jag inte äter på en vecka - då har jag sparat in pengar till buren ovan. Oavsett detta så har jag inte ätit sedan i går eftermiddag. Ännu är det bara förmiddag, men jag kommer tidigast att äta vid lunch-tid. Fast dricker gör jag förstås; te och vatten.

Jag vet att åtminstone 2 av er är intresserade av min bantning, så för er ska jag berätta vad vågen visade i dag. (Och ni andra kan bara hoppa ner till nästa gröna krusidull.) Jag vägde 52,0 kg, och det stod att viktprocenten var 18,6%. Det senare kan inte stämma. Den är definitivt över 20%, troligen 22. (Men ibland visar vågen fel på viktprocenten, kanske för att jag har druckit mer eller mindre.) Sedan hade jag hoppats att jag skulle ha gått ner mer än 5 hg, den andra veckan, men det blir ju ändå -2,7 kg på 2 veckor. Jag ska fortsätta att kämpa på. 4 kg kvar till målet.

Så här mäter en badrums-våg fettprocenten:

När man står med bara fötter på vågen, sänds en svag och ofarlig ström upp genom kroppen. Därmed utnyttjar man att kroppens fett nästan inte leder ström. Det gör däremot muskler och annan vävnad, framför allt för att de innehåller mycket vatten.

På sin väg genom kroppen möter strömmen stort motstånd från fettcellerna. Endast en smula av strömmen kan bana sig väg genom dessa celler, som därtill fungerar som kondensatorer, så att de till och med håller kvar strömmen. Strömmen rör sig från den ena fotsulan till den andra, och vågen mäter hur mycket ström som återvänder. Därefter är resten matematik. Via formler räknas kroppens elektriska motstånd om till fettprocent. Metoden kallas bioelektrisk impendansmätning.

Det är dock ett av de mer osäkra sätten att mäta fettprocenten på. Även hos de bättre vågarna finns det en osäkerhet i mätningen på fyra procent, och hos billiga badrumsvågar kan osäkerheten vara betydligt större, inte minst för att strömmen endast löper genom den nedersta delen av kroppen. Mätresultaten är dessutom beroende av om man precis har druckit mycket eller tvärtom är uttorkad.

Det finns en liten nytta med vågarna ändå. Trots att du alltså inte kan lita på vågarna som säger sig mäta hur mycket fett du har på kroppen så finns det faktiskt användning för dem. Det absoluta värdet som du får från vågen är inte särskilt bra men om du är noga med att utföra mätningarna på samma sätt varje gång så kan du faktiskt få ett ganska hyfsat värde på hur din kropp förändras. Du kan alltså använda vågen för att klura ut om du blir av med muskler eller fett.

För hälsans skull är det viktigt att ha en lagom mängd kroppsfett. Varken för mycket eller för lite är bra. Som kvinna bör cirka 18-25 % av kroppen bestå av kroppsfett. Män ska ha cirka 10 procentenheter mindre fett än kvinnor (ca 8-15%), eftersom deras kroppar är annorlunda byggda, de har mindre fettvävnad. En kvinna måste ha minst 10-12 procent kroppsfett, vilket är nödvändigt för graviditet, hormoner och bröst. En man måste ha minst 2-4 procent kroppsfett. Över 30% för en kvinna, och 24% för en man, räknas som fetma.

Hur mycket vågen visar är alltså rätt ointressant. I stället är det mer intressant vad dessa kilon består av.

Om man har råd, och bor i en storstad, då kan man mäta sin fettprocent på säkrare sätt:

Bodpod: Här går man in som i en ägg-liknande kapsel med tighta underkläder på sig. Apparaten mäter volymen på kroppen genom att se hur mycket luft kroppen tränger undan inne i kapseln. Man får även väga sig. Via beräkningar kan man sedan komma fram till andelen kroppsfett. Det här anses som en av de mest tillförlitliga metoderna för att mäta kroppsfett.

bodpod ylab2

Här kan du få en uppskattning av din fettprocent genom att ange vissa mått, samt din vikt: https://www.styrkelabbet.se/kalkylator-kroppsfett-procent/. Mitt resultat ser ni nedan. (Standardavvikelsen är 3%.) Jag tycker faktiskt att fettprocenten verkar stämma med vad jag ser i spegeln! Min våg är alla gånger för snäll...

 

Det är ovanligt kallt här i dag, ännu bara 10.2°. Men solen skiner i alla fall. Och Mio sjunger så vackert, så vackert.

Vi brukar ha hög luft-fuktighet här (ofta 70-80%), på gott och ont. Det är bra för huden, men allting rostar lätt. Nu har luft-fuktigheten plötsligt sjunkit. Jag märker det tydligt på mitt hår, som har blivit irriterande elektriskt. Men det ändrar sig nog.

I dag såg jag något jag inte vill se - en sådan där farlig pinjelarv. Den kröp omkring under en tall i vårt kvarter, alldeles ensam. Jag har inte sett något bo här i närheten, och de brukar inte krypa ensamma - men det var en pinjelarv! Den kan ha blåst hit, eller "liftat" med något, men ändå. Nu kommer jag inte att våga gå nära tallarna de närmaste 2 månaderna. Jag vill inte riskera hundarnas hälsa. Jag har satt en kom-i-håg-lapp på ytterdörren, för att inte råka glömma. Trist är det, hur som helst. Larverna är ju ganska söta...

Jag beskar mina bougainvilleor i dag. Ja beskar och beskar - jag klippte bara av de 2 jättelånga grenarna, varav den ena försökte växa in hos grannen. De hade båda blommor i toppen, och ser kala ut nu. Men det kommer säkert nya skott.

       

Jag klippte av några kvistar från topparna, och satte i en liten vas på matbordet. De står nog inte länge, eftersom de är förvedade, men jag kan njuta av dem en stund.

   

Nedan ser ni min lunch, 1 kopp buljong. (Buljong dricker jag helst ur mina Höganäs-keramik-muggar.) Jag fastade lite drygt 24 timmar den här gången. Jag var inte hungrig, bara lite frusen. (Knepet är att äta en fettrik måltid dagen innan.) Det är nyttigt att ta en 24-timmars-fasta i veckan när man bantar.

Men jag har också läst om en studie. Där fick deltagarna fasta vartannat dygn, under 70 dagar, och de sänkte sitt onda kolesterol med i snitt 25%. (Alla var överviktiga vid start.) Jag skulle också vilja sänka mitt onda kolesterol så mycket, men att fasta vartannat dygn passar inte mig - i alla fall inte på vintern. (Jag ska ta nytt blodprov i början på mars. Det ger sig om jag har lyckats sänka mitt kolesterolvärde något. Jag vill helst visa min läkare att jag kan - utan medicin.)

Då har jag alltså sparat  ca 73:- i matpengar det senaste dygnet. (Tja, eller 72, för jag drack ju te och 2 koppar buljong.) I alla fall så tyckte jag att denna sparsamhet kan motivera lite "slöseri" på annat håll. Så jag beställde den billiga buren. Den ska levereras 13-19 februari. I gengäld ska jag sälja den stora buren på hjul. Om jag har tur (alltså hittar en köpare) så bör jag få halva priset mot vad jag gav. Och i så fall är den mindre buren jag nu har beställt, nästan betald.

Jag unnade mig också lite "godis". Det här, färska hallon och söta körsbärs-tomater, är nästan det bästa jag vet. (Fast jag kan inte vräka i mig, jag räknar ju kolhydrater.)

Boken nedan läser jag nu. Den är ju inte ny, men jag har inte läst den noga tidigare. När jag först hörde talas om Michael Mosleys slutsatser, för några år sedan, så köpte jag en billig motionscykel på Carrefour. Jag ämnade cykla det snabbaste jag kunde, en kortare stund, sisådär 3 gånger i veckan. Men så blev det inte. Cykeln var klumpig och tog jättestor plats. Det gick inte att ställa in motståndet, så den var för "lätt-trampad", och dessutom sa det klonk, klonk för varje varv hjulet snurrade. Jag gav cykeln till MariPaz något år senare.

Jag skulle fortfarande vilja ha en motionscykel, men en liten nätt och hopfällbar. En som fungerar som den ska, och är av god kvalité. Men sådana cyklar är väldigt dyra, så det har jag inte råd med. Annars är det lätt att konditions-träna på cyklar. (Jag önskar mig en vanlig cykel också! Kanske ännu hellre!)

Nu får jag hitta ett annat sätt, ett som mina fötter och knän klarar. För det är viktigt att få upp konditionen. Jag har inte direkt dålig kondition. Jag kan gå hyfsat raskt uppför 84-stegs-trappan, bredvid sick-sack-vägen, utan att bli mer än pyttelite andfådd. Men jag har inte bra kondition, och definitivt inte tillräckligt bra.

Nu ska jag sitta stilla, och läsa mer om hur viktigt det är att inte sitta stilla...

I morgon ska Lena, Kerstin och jag träffas på 100 Montaditos. Det ska bli trevligt! (Och på torsdag kommer Trisha och Tony och hälsar på mig. Det ska också bli kul!)

19-02-05:

Som så ofta var min säng upptagen, så jag inte kunde bädda bums när jag hade gått upp. Lakanen är förresten speciellt designade för 66-67-åringar, som jag. (Eller kan jag ha tagit fel? Är de designade för 6-7-åringar?) Jag tycker om de ljusa glada färgerna! Obs att det är 2 hundar i sängen, fast bara 1 syns.

Ser ni Stella? Hon tycker bäst om att ligga under täcket. Där ligger alltid Nellie hela nätterna, men inte dagtid - för då vill hon ha koll.

Ibland ser hon lite vindögd ut, Nellie. Jag vet inte om hon är det på riktigt. Jag får väl fråga veterinären vid tillfälle.

Jättesöt och kelig är hon! Jag är så glad för båda mina små "sambor"!

Ifall ni inte ser det bums, så kan jag berätta att det är en bokhylla på fotot nedan. Den är varken snygg, praktisk, lättstädad eller billig - men annorlunda och kreativ. Själv skulle jag inte vilja ha en sådan (jag är glad för mina Ikea-möbler), men det finns folk som betalar mycket - för att inte riskera att ha likadan inredning som grannen.

Texten nedan tycker jag om. Själv ska jag snart hamna i good company, eftersom jag ska träffa Lena och Kerstin.

Vi gick hemifrån i god tid, för man vet aldrig hur lång tid det tar att gå - när man har hundar med sig. Det ska ju nosas och markeras och uträttas behov, och nosas lite till...

Underbart vackert! Det är det mest passande ordet för vyn nedan. Så härliga färger, och så förmedlar fotot ett lugn också (tycker jag). Vi är allt lite bortskämda, vi som bor så här vackert. Jag mår så bra när himlen är så här härligt klarblå.

Vi satte oss på muren mittemot 100 Montaditos, och väntade på Lena, Lucky och Kerstin.

När de kom så valde vi ett bord närmast El Paseo. Nedan ser ni vår mat. Lena och Kerstin beställde "riktiga smårätter", medan jag beställde en kopp te. Sedan hade jag med mig blandade naturella nötter åt mig (vägda innan vi gick hemifrån), och lite hundgodis i en burk åt hundarna. Vi satt länge och åt, pratade och hade trevligt. Lena och Kerstin berättade lite om sig själva (för varandra), eftersom detta var första gången de träffades.

Mest jag, men även Kerstin, tog en massa foton på oss. Ni får se nästan allihopa, trots att många liknar varandra. Inom parentes sagt; vi var alla rejält påbyltade, men vi räknade till inte mindre än 3 karlar som passerade - som var klädda i shorts, och hade bar överkropp. Antingen var de hurtbullar, eller turister...

Det känns trevligt och avslappnat att sitta i solen, och fika och prata. Men efter några timmar så skildes vi åt.

Kanske kommer José i kväll, för att hämta Celeste och Safir. Det känns kluvet. Jag kommer att sakna dem, men samtidigt kommer jag att få det mera "lättskött" - sedan när den nya buren kommer (och Mio och Lina kan bo där). Så här ser det alltid ut där Mios bur står:

Jag passar på att städa varje dag när jag har lyft ut hans bur på balkongen, men det varar inte länge. Och runt stora fågelburen ser golvet likadant ut - fast värre. Men det är sådant man får ta när man har husdjur. Jag klagar inte, jag bara konstaterar. Dock ska man förstås försöka ordna allt, så det blir så lättskött som möjligt. Den nya buren kommer att vara ett steg i rätt riktning. (De burarna jag hade först hade den fördelen, att allt "skräp" stannade i lådan. Tyvärr var de hopplöst svåra att städa. Om de hade haft utdragbar låda - då hade jag behållit dem.)

Nu har Celeste och Safir flyttat härifrån. José, och hans fågelvane kusin, kom tillsammans med Erik och hämtade fåglarna. Det var inte svårt att ta dem och sätta dem i transportburen. Kusinen hade en fin liten transportbur, med tygfodral runt om. José visade foto av sin hund som är en chihuahua-blandning. Det blir nog bra. Det känns lite tomt nu, men fåglarna kommer att få det bra. Och jag har ju både Lina och Mio kvar. Dem kommer jag inte att göra mig av med. Dessutom kommer Lina att få en partner så snart jag kan få tag på en. 

Tröjorna som Stella och Nellie hade på sig i dag, köpte jag i höstas. Det är den enda vettiga modell jag har hittat som sitter skönt på hunden. Ni ser undersidan nedan. Många har ärmar = obekvämt, eller resårband att trä om bakbenen = mycket obekvämt, eller inga band alls så att tröjan inte sitter på ordentligt. Men den här modellen är bra! Dessutom kostade tröjorna bara 15 € per styck, vilket är billigt i sammanhanget. (40-50 € är inte ovanligt om det är hyfsad kvalité.)

19-02-06:

Det är vackert väder i dag också. Runt min lilla vas bildar solen så roliga reflexer.

I förmiddags gick jag ner till förrådet med sakerna som har stått på balkongen. Den gröna kärran lämnade jag i förrådet. Jag tror inte att jag behöver det på ett tag.

När jag hade varit i förrådet så gick jag till Fionas kontor. Jag betalade de 10 € som överklagan ska kosta. Därefter gick jag och klippte mig. Äntligen! Jag bad Jaime ta en hel decimeter. Hår-längden känns bra nu. Om jag klipper det kort senare, så blir det inte förrän framåt sommaren. Ni får stå ut med en så här löjlig selfie. Ni ser tydligt min nya hårlängd i alla fall.

Efter frisören så gick jag till gymnasio Canto, och kollade upp lite detaljer, samt tog ett program. Jag kan komma när jag vill, och gratis prova de 4 aktiviteter jag är intresserad av. Jag hade funderat på att gå i morse, men insåg att jag måste plocka i ordning gympa-kläder kvällen före.

Nu funderar jag på att åka till Carrefour, för att titta på dammsugare. Synd bara att bussen går så sällan. Jag kom nyss hem från en lång skön promenad med hundarna, och då var klockan precis 15:30. Buss C53 går från El Campello 30 minuter efter jämna klockslag. Alltså var det en timme till nästa buss (nu 45 minuter). Jag tycker bättre om att handla på förmiddagarna, men kanske jag åker i kväll ändå. Jag är väldigt angelägen om att snarast bli ägare till en liten smidig dammsugar.

Tji, fick jag. På busshållplatsen stod att tidtabellen var ändrad. Nu är det jämna klockslag som bussen går från El Campello (och 30 minuter senare från sjukhuset i riktning hitåt). Jag skulle alltså ha skyndat mig då 15:30. Nu får jag ta bussen som går 17:00... (Fast jag har bara 5 minuters väg till hållplatsen, så det går an. På hemvägen däremot, får jag gå ca 900 meter längre.)

Klockan 20:15 kom jag hem igen - MED en dammsugare. (Jag hade handlat klart 18:36, så jag fick vänta till 19:30-bussen.) Jag hann bli kompis med chauffören på hemvägen (han funderar också på att köpa dammsugare), så jag fick åka hela varvet runt - tillbaka till min närmaste hållplats (fast jag eg skulle ha betalat för en extra resa då). Bra! För det är tungt att bära runt dammsugare. Nu ska jag stoppa något i magen, och sedan packa upp min dammsugare. Om jag därefter orkar, så berättar jag om vad det blev för modell. Annars berättar jag i morgon.

Egentligen hade jag tänkt gå inom djuraffären Kiwoko först, för att beställa en hane åt Lina. Men nu när klockan var så mycket, så gick jag direkt till Carrefours dammsugar-avdelning. Först tittade jag på pås-lösa dammsugare, och fastnade för den nedan. Det var den nättaste av alla de hade, och munstycket var smidigt. (Skaftet går att ta av.) Jag måste ju prioritera ett litet format. Men någon toppkvalitet var det antagligen inte. För mig är märket okänt.

Sedan tittade jag på dammsugare med påsar, fast jag egentligen inte hade tänkt köpa en sådan. Jag hittade en väldigt liten. Inte heller det märket känner jag till. (Fast på hemvägen sa busschauffören att Taurus är ett bra märke - spanskt förstås. Det blev den här jag köpte.)

Ni ser mot min hand att den inte är särskilt stor. Jag har mätt nu, och max-längden är ca 32 cm. Jag har vägt den också, och den väger bara 3,7kg (inklusive slang och munstycke).

Priset ser ni ovan, och energideklarationen nedan. Den håller inte toppklass. Men den har sug-förmåga A på hårda golv, och det är enbart hårda golv jag har (inga mjuka mattor). Synd att den släpper igenom mycket skit bara. Men man kan inte få allt. Nu var ett litet format prio 1.

Nedan ser ni de båda dammsugarna som jag valde mellan. Expediten sa att den jag köpte suger mycket bättre - vilket förstås har stor betydelse.

Jag tänkte vara så förståndig att jag köpte hem en extra förpackning dammsugar-påsar med en gång. (Bara 1 följde med.) Tyvärr var precis den här sorten slut. De hade gott om samtliga andra sorter, men inte en enda av den här. (Nu vet jag i alla fall att de ska heta N6+.) Expediten sa att de brukar ha hemma, och att de bör få in i morgon. Påsen är förstås liten (2 liter), eftersom dammsugaren är liten, så den varar knappast så länge. Jag får väl ta bussen till Carrefour en annan dag igen. (Nu vet jag ju när bussarna går... Det spar man mycket tid på att veta.)

Jag tittade runt ett varv som hastigast, bl a kollade jag hopfällbara minicyklar. De hade flera olika, men jag såg ingen bra. Kanske borde jag köpa en 24" flickcykel (som den gul-rosa nedan) i stället? Storleken passar bra till min längd, och tar ganska mycket mindre plats än en 26" damcykel. Fördelen med en sådan här "riktig" cykel, jämfört med minicyklarna, är att de har pakethållare, och oftast korg fram dessutom. Och så cyklar man lite snabbare när däcken är aningen större. Vi har ju ett tak-täckt cykelställ på gården. (Bakom gaveln längst in.) Det är bara det, att det ser väldigt fullt ut där. Men jag borde kunna klämma in en cykel där, om den inte är för stor. Jag har ändå ingen annan stans att ha den.

Nåja, det blir en senare fråga. Just den här kostar 137 €, och även om det inte är mycket - så måste jag spara ett tag om jag vill köpa en. Annars skulle jag föredra att cykla till Carrefour - det är bara 4 km. Då vore jag helt oberoende av buss-tiderna. Fast om jag skulle köpa cykel så skulle jag kolla cyklar på fler ställen än Carrefour förstås. Riktiga cykel-affärer brukar ha bättre cyklar.

Annars köpte jag bara en bit ost, några hund-gnagisar, samt ekologisk paprika. Jag tittade lite bland alla rea-kläder. Det fanns mycket fint som var väldigt billigt, t ex dunjackor för 10 €, och klänningar för 5 €, men jag hittade inget som jag behöver. Bäst så, jag har ju köp-stopp.

När jag hade ätit, så packade jag upp dammsugaren.

Den har ett handtag, så den är lätt att bära där det är trångt. Den har ett liten smalt munstycke också, ca 1½ cm som smalast. Det är smalt, men inte tillräckligt smalt för att komma ner i spåren till skjutdörrarna. Men det finns speciella munstycken gjorda för att dammsuga i trånga utrymmen, som är väldigt små fram (runda), och som passar runda dammsugar-rör. Jag får väl köpa till ett sådant när jag hittar ett. (Jag har sett i någon webb-butik.)

   

Nu har jag hunnit provdammsuga i köket. Den suger klart bättre än min lilla hand-dammsugaren - och den kommer under buffén, vilket inte hand-dammsugaren gör. Den påminner i mångt och mycket om den lilla billiga turkosa dammsugaren som jag hade innan. (Den som slang-fästet gick sönder på.) Båda är små (denna minst), lite bullriga och plastiga, har kort sladd - MEN är oerhört lätta och smidiga att använda! Och de suger faktiskt bra. Sedan håller kanske inte en så här billig dammsugare i evighet, men håller den 5 år så har jag råd att köpa en liknande då. Den här har mycket bättre slangfäste än min gamla. (Där var det limmat fast, här kan man ta av och på slangen.)

Jag ska dammsuga hela lägenheten i morgon bitti, för jag får ju gäster redan klockan 11, Trisha och Tony. Hoppas jag hinner våt-moppa golvet också - för här är rejält skitigt... De har inte varit här sedan de hjälpte mig att flytta in.

19-02-07:

Jag kan aldrig fotografera soluppgångarna härifrån, eftersom de höga vita husen skymmer. Men jag kan fotografera himlen "vid sidan om", och den är också vacker.

Min nya lilla dammsugare gjorde ett bra jobb i morse. Här är märkbart mycket renare. Skönt! Jag provade aldrig med det smala munstycket, när jag dammsög "skjut-dörr-spåret", för sugstyrkan räckte till att få upp nästan allt ändå. (Med vanliga röret.)

Jag önskar att jag hade haft plats för fler växter inomhus. Jag tycker om när det är grönt och "lummigt". Men nu är det som det är, och jag tränger in så många jag kan på den lilla ytan.

Trisha och Daisy kom punktligt, men Tony var inte med. Han hade blivit sjuk (något med magen) i går, och var inte bra i dag heller. Jag brukar alltid påpeka (för nytillkomna läsare) att Daisy är en renrasig chihuahua med stamtavla - fast det inte syns. En go hund är det i alla fall.

Jag ville förstås fotografera de 3 små hund-väninnorna. Jag hade tänkt mig alla 3 bredvid varandra - framifrån - helst tittande in i kameran. Men det flesta fotona blev som det nedan... Ni ska ändå få se några stycken.

   

Jag bjöd Trisha på te och tilltugg, och vi satt sedan vid bordet  och pratade i över 2 timmar. Hon berättade att hon hade gjort en sådan där test (när man lämnar DNA), där man får reda på var ens förfäder med stor sannolikhet härstammar ifrån. Det visade sig att hennes släkt kommer från Sverige! De utvandrade till Skottland, och senare till England. Kul att veta! Jag skulle också vilja göra en sådan test, men de är dyra. Och helst skulle jag vilja härstamma från Spanien, vilket tyvärr är ganska osannolikt.

Det är lättsamt att prata med Trisha (även om det är svårt för mig att tala engelska), och vi hann med flera olika "kvinno-ämnen".

När Trisha och Daisy hade gått, så gick hundarna och jag ner på El Paseo. Vi gick till Alehop och vände. Det var SÅ skönt i solen!

Som vanligt skummade jag igenom Westwing-reklamen. I dag säljer de set med små (2 dl) Le Creuset-formar. Att ni får se bilden beror på att jag tycker färgerna är så fina tillsammans. Sådana små formar vore trevligt att ha, om man är en familj, eller ofta har gäster. De funkar ju lika bra i ugnen, diskmaskinen, mikron och frysen. Och man kan göra pajer, soppor och kakor direkt i formarna. Själv behöver jag inga. Men om jag hade behövt, då hade jag gärna valt just de här färgerna. (Det finns beiga, röda, lila, orange och gula också.)

Min tvätt-tunna är så proppfull, att locket nästan inte går att stänga. Men i morse ville jag inte tvätta, och nu har klockan blivit för mycket. Kanske det blir av i morgon?

Lite diverse: Jag vägde mig i morse. Jag vägde 51,6 kg vilket säkert stämmer, men jag innehåller alla gånger mer än de 20,8% fett som vågen visade. Jag gissar att vågen börjar "gå sönder" vad fett-mätningen beträffar. Häromkvällen, när jag bara skulle prova, så visade den 13%! Om jag hade haft så lite fett på kroppen, så hade jag varit anskrämligt mager. Jag tror att jag hädanefter ska nöja mig med att titta på kilona. Jag har gått ner 3,1 kg på 18 dar, och det är ju inte så illa. Nu är det "bara" 3,6 kg kvar till målet. Jag vet att det brukar gå långsammare ju närmare målet man kommer, så det dröjer nog 1 månad till innan jag är i mål.

Jag har mätt mitt hår. Det är 38 cm långt nu, vilket känns alldeles lagom. Ni som aldrig har haft långt hår, ni vet inte, att om man ska tvätta sig under armarna - då måste man sätta upp håret om man inte ska råka blöta det samtidigt. Nu slipper jag. OM jag framåt sommaren klipper håret kort, då vill jag att det översta ska vara 20 cm. Det innebär, att om jag ångrar mig, så tar det "bara" 2 år innan det har blivit så långt som jag har det just nu. Och det är ok.

Jag längtar till min nya fågelbur ska komma, av flera orsaker. En är att den stora buren nu står ganska nära datorn - och det kan aldrig vara bra. Det ligger ofta ett fint "fågel-damm" på datorn och skivaren. Och jag är rädd att det kan sugas in i datorn via fläkten.

Trisha, som är mån om sitt utseende - och ser mycket yngre ut än hon är, berättade om en "mirakelkräm" som hon använder: Cult51 serum. Hon brukar få den, och andra av samma fabrikat, i julklapp och födelsedagspresent av Fiona. (Då räcker de året runt.) Jag googlade på serumet. Det kostar 109,95 € (≈1152:-) för en liten (30 ml) flaska!!! Inget för mig, med andra ord. Jag får klara mig "naturell".

Serum de efectos inmediatos CULT51

Tre solbelysta foton från sena eftermiddagen:

På Lina tog jag en liten video-film, för hon lekte så roligt. Men eftersom jag inte kan komprimera filmer, så kan jag inte visa den.

19-02-08:

I dag började jag dagen sunt. Jag gick till Gimnasio Canto och provade deras Pilates mellan 9:30 och 10:30. (Jag drack bara vatten innan, för med frukost i magen kan man knappast böja sig dubbel.) Jag kom i tid, och hade hela lokalen för mig själv i några minuter. Jag passade på att hjula. Dels tycker jag att det är roligt, och dels vill jag kolla att jag fortfarande kan. Här i min lägenhet finns inte en chans att få plats, och på El Paseo känns det inte riktigt passande. Det gick bra i alla fall, så jag hjulade på en stund.

Det var en man som ledde passet (fast jag hörde att de alternerar ledare), och deltagarna var 8 kvinnor och 1 man. (Jag antar att det är färre på mornarna än på kvällarna, vilket passar mig bra.) Det var ett nyttigt pass i klassisk Pilates. Mycket smidighet, en del styrka. Jag hängde med bra på det mesta, men inte allt. Det var dels en övning som krävde starka magmuskler, och dels en som krävde starka "sido"muskler som jag inte klarade. Jag säckade ihop redan efter 3-4 set - och vi skulle upprepa övningen 10 gånger. Men jag har ju varit inaktiv i nästan 1½ år, så man kan väl inte begära mer. Tyvärr blir man varken svettig eller flåsig av pilates, så ett komplement som höjer konditionen behöver jag.

Nästa vecka ska jag prova gimnasia (måndag 10:00), tonificación (tisdag 9:30) och spinning (onsdag 10:00). Någon som vill hänga med? (Bilderna från Cantos webbsida. Vi använde inga bollar, utan låg/satt på yoga-mattor.) Sedan ska jag bestämma mig för vad jag ska gå på. Jag kommer att börja gå 2 dagar i veckan. Det blir nog lagom. Det känns bra att jag kom i väg i morse. Jag har klivit över den första "tröskeln". (För visst säger latmasken att det vore skönare att stanna hemma...) Det här är något jag måste göra, för hälsans skull. (Och så får det väl kosta 31 € per månad - fast jag inte har råd. Fast jag ska försöka få pensionärs-rabatt!)

       

Lite kuriosa; spanjorerna kan inte uttala bokstaven s före p (eller t). Så de säger "pinning" (=spinning), hörde jag. Ett par av kvinnorna sa att de skulle gå på "pinning" senare.

När jag kom hem så smakade det gott med frukost. Och efter en hund-promenad längs El Paseo, så började jag tvätta. Andra maskinen ska snart hängas på tork. Solen skiner så det är bra torkväder.

Nyss fick jag ett mail om att nya fågelburen är skickad från webb-butiken. Hoppas den kommer tidigare än utlovat.

Den här helgen måste jag organisera i samtliga mina lådor. Ett jättejobb! Kanske jag borde börja redan i dag? (Annars i morgon bitti.) Först måste jag ta fram ALLT = väldigt mycket!!! Och sortera detta i olika kategorier. Jag kommer att behöva lägga saker på varenda yta jag har här (stolar, bord, fåtöljer...), så här kommer att bli jättestökigt! Sedan får jag gallra en kategori åt gången, och kasta eller ge bort det som jag inte ska behålla. Först därefter kan jag börja lägga sakerna snyggt, och prydligt, och väl-organiserat i alla lådorna igen. Efteråt kommer det att kännas jättebra, och då kommer jag äntligen att veta var jag har allt. Men nu bävar jag för att börja. Jag har ju ytligt sett hyfsad ordning här nu, synd att stöka till...

Fast nu ska jag gå ut med hundarna. Det är skönt ute! På balkongen sjunger Mio så vackert! Det är roligt att han har börjat sjunga igen!

Så här ser Cantos program ut. Jag har markerat vilka pass jag är intresserad av. Går man 1-2 gånger i veckan så kostar det 31 € per månad, flera gånger (obegränsat) kostar 41 €, och vill man dessutom ha tillgång till själva gymmet så kostar det totalt 49 € per månad. Det är inte precis billigt, men det beror på att här inte finns någon konkurrens här i El Campello. På andra sidan Carrefour ligger det däremot ett par gym som är billigare. (Det ena har simbassäng också.) Men dit tänker jag inte promenera. Och betalar man för ett helt år så är den totala månads-kostnaden för allt 20,50 € per månad - vilket är helt OK. Det ger sig om jag kan prata till min någon pensionärs-rabatt?

Byggjobbarna håller fortfarande på med att förstärka murarna mot grannarna. De har precis börjat förbereda muren mot vårt hus.

Jag plockade fram hundarnas rese-säng i kväll. Inom 5 minuter så låg båda där. Ändå är det ingen riktig säng, utan mer som en påse. Men om man viker kanterna dubbla, då blir det nästan som en rund säng. Den är mjuk och go i alla fall.

Egentligen skulle jag inte plocka fram en säng till, jag borde plocka bort en. Nu har jag ju bara 2 hundar... I vardagsrummet har jag 3 sängar (4 med rese-sängen), och i sovrummet 1. (Men där sover de ju i min säng.) Oftast ligger de i samma säng, men ibland vill Stella vara i fred. Det vore lagom att ha 1 säng i sovrummet, och 2 i vardagsrummet. Jag ska försöka bestämma mig för vilka jag ska ha kvar. Och sedan ska jag bestämma om jag ska ge bort, eller ställa ner i förrådet, de sängar som blir över. Jag har ju dessutom den röda jul-sängen.

Bilden nedan är från Telefonicas/Movistars reklam för smartphones. Men är det inte just så här (sorgligt nog) som det ser ut när ungdomar träffas? Folk tycks umgås mer med sina mobiler nuförtiden, än med varandra... Tänk vad de missar! För inte är jag väl en bakåt-strävare?

19-02-09:

Jag vaknade pigg, och tänkte kasta mig över helgens stora organisations-jobb. Men så såg jag att Nellie bara går på 3 ben. Hon lyfter höger bakben. Vad kan ha hänt? Hon var som vanligt i går. Och jag har varken sett eller hört något konstigt. Jag har tittat så att det inte sitter något skräp mellan trampdynorna, sedan vågar jag inte göra mer. Så vi får väl ta en tur till veterinären, suck. Ett extra bekymmer, en extra utgift. Måtte hon inte ha brutit benet nu igen. Fast då skulle hon väl ha skrikit? Kan jag hoppas på att hon bara har stukat foten? Veterinären öppnar nu, så vi ska strax gå.

Först: Det är inget fel på Nellies ben. Nu går/springer/skuttar hon som vanligt igen. Vad det berodde på att hon gick på 3 ben i morse, har jag ingen aning om.

Vi besökte aldrig veterinären, fast vi var där. Jag stoppade hundarna i hund-vagnen eftersom Nellie inte skulle gå själv, och det är lite bökigt att bära båda hundarna 1 km. Fast det är en pärs att ha Nellie i vagnen. Hon försöker oavbrutet gräva sig ut, under höga ylanden. (Folk vänder sig om...) Väl framme hos veterinären så visade det sig att de öppnar först kl 10 på lördagar, inte kl 9 som jag trodde.

Jag lyfte ut hundarna ur vagnen, och tänkte att vi kunde gå lite fram och tillbaka i solen, medan vi väntade. Då såg jag att Nellie gick alldeles normalt! Hon kissade, och sprätte sedan med båda bakbenen som hon brukar. Vad det än hade varit, så hade hon tydligen rättat till det själv under sina aktiviteter i vagnen. Så vi gick hem igen.

Tja, vi skulle ju ändå ut på en morgon-promenad, och jag är glad att allt slutade väl. Kanske är jag lite sjåpig när det gäller Nellie? Kanske jag borde ha väntat någon timma och sett hur det hela utvecklade sig? Men eftersom hon har brutit benet 2 gånger, så har jag så att säga höjd beredskap. Det är ju bättre att gå till veterinären (eller läkaren) en gång för mycket, än en gång för lite.

Nu är det snart dags för frukost. (Om en kvart har jag fastat 16 timmar, vilket får räcka för i dag.) Sedan ska jag börja "stöka till" rejält här. ALLT ska fram...

Jag har bara hunnit tömma 3 lådor, men har redan hittat lagfarten (som jag inte visste var jag hade). Den låg i översta Alex-lådan, tillsammans med garantier som hör till den här lägenheten... (Den ser ut som en vanlig bunt papper bara.) Nu ska jag bara leta upp lagfarten på förrådet också. Sedan är det viktigaste gjort. Det ligger säkerligen i samma Alex-hurts, fast i en annan låda. Ja, ja. Det ska bli bättre ordning hädanefter! Det är ju därför jag släpar fram allting i dag. Målet är att precis allt ska ligga prydligt och logiskt - på rätt plats. (Och allt av "samma sort" på samma ställe.)

Jobbet är påbörjat. Alla Alex-lådorna är tomma, likaså Kallax-lådorna som finns rygg-mot-rygg med buffén. Så nu har jag 26 tomma lådor som ska fyllas igen.

Jag har också sorterat sakerna i olika grupper.

På stolarna till vänster nedan, ligger en massa papper som ska gås igenom. (Viktiga papper alltså.) Hoppas att lagfarten till förrådet ligger där! (Om inte så hoppas jag att Fiona har den.) Jag har inte papper på fler ställen. Tror jag. För kanske det ligger några i lådorna ovanpå Billy-hyllorna. Det får jag kolla sen. Jag har inte plats att ha fler saker framme just nu.

Nästan allt som ligger i fåtöljen, och på de 2 stolarna ovan, hör till "rit & skriv-avdelningen". (Papper, ritblock, pennor, linjaler, suddgummin, plastfickor mm.) Och på, samt under, stolen nedan finns alla mina sybehör (utom tyger).

Jag gillar att pyssla (sy, rita, måla, göra miniatyrer, snickra), men det var ett tag sedan jag tog mig tid med det. Jag kommer att "pyssla" mer, när jag är så klar som jag kan bli i år med den här lägenheten. Jag ska också måla en del möbler, innan här är klart. Men sedan kan jag koppla av och göra annat. (Köket och lite annat får jag fixa om några år.)

Nu ska hundarna få lunch, och sedan ska vi ut på promenad. Solen skiner, himlen är nästan helt blå, och det är 17,5°. Inte precis något att klaga på, så här i början på februari.

Det var jätteskönt ute! (Jag hade bara väst, och det var alldeles lagom.)

Som vanlig en solig lördag, var det mycket folk på El Paseo. Vi gick en bit (jag älskar ju att titta på havet), men sedan blev det för många som ville klappa hundarna (jobbigt, eftersom de ofta blir rädda) - så vi gick vidare på andra gator.

När vi kom hem igen gick vi "bakom huset", för att titta på cykel-stället. Jag har inte varit där sedan i somras, och då var det proppfullt. Nu är där ju gott om plats. Cykel-stället är säkert (inhägnat område), samt har tak. Där skulle jag våga ställa en cykel, om jag hade en. Egentligen borde jag kunna få tag på en begagnad. Lite längre fram får jag leta bland annonserna. Jag har inget behov av en skinande blank cykel, bara den fungerar. Det vore väldigt praktiskt att ha en cykel, nu när jag inte har bil.

Nu måste jag återgå till mitt tråkiga, men nödvändiga, arbete.

Det går inte fort. Klockan är redan 20:00, och jag är trött. Det enda jag har hunnit med hittills är kategorin "rita & måla". Å andra sidan har jag ovanligt många sådana saker - eftersom det är ett av mina stora intressen. (Fast akvarellfärgerna måste ligga någon annanstans, för här finns de inte. Ovanpå en Billy-hylla?) Jag har gallrat ut en hel del (som Erik och Irina ska få), men jag har behållit desto mer. 1 skåp och 6 lådor i Kallax-hyllan är fyllda. Sedan har jag lagt mina smycken i 1 låda, och ställt symaskinen och alla plast-askarna med trådrullar i 1 skåp. Så nu är hela den hyllan full. (Återstår: Alex-hurtsarna.)

Tänk om jag hade haft råd att beställa de där Kallax-hyllorna jag önskar mig, redan nu. Då skulle det vara lättare att få plats med allt. Dessutom vill jag helst ha allt i samma kategori på samma plats. Men de hyllorna skulle kosta 178,88 €, inkl frakt. Nu har jag ju så mycket att betala ändå, så det blir nog svårt att få fram de pengarna. (De enda "extra-pengar" jag har, är de som blev över av det jag fick av barnen att köpa en dammsugare för. Jag köpte ju en billig, så där är 100 € kvar. Barnen sa att jag kunde använda resten som jag ville.) Jag ska räkna på det. Jag har inte betalat SUMA än. Och så ska Gun ha 2000:- per månad, en lång tid framöver.

Nu staplar jag inte lådorna fulla, utan lägger allt prydligt och överskådligt, och då tar det lite större plats. Dessvärre räknar jag med, att jag på slutet får saker "över" som jag inte har någonstans att lägga. Vi får väl se hur jag kan lösa det. Är jag heltokig om jag beställer de där Kallax-hyllorna? Jag vill ju har ordning NU! Jag är så trött på att saker står framme. (Mest står det framför den fasta garderoben i sovrummet, så jag inte kommer åt den utan att flytta en massa. Men det ligger saker på sängskåpet också.)

I morgon ska jag börja lägga sybehör (måttband, mönster, snedslåar, blixtlås, kardborre-band, siden-band, tyg-kritor, sy-saxar, sy-nålar mm) i den ena Alex-hurtsen. I den andra tänker jag bl a ha viktiga papper, garantier mm.

Suck! Jag har mycket jobb kvar. Men nu ska jag snart hålla kväll. Det enda jag måste göra innan dess, är att flytta på allt det som ligger på min säng. Men i morgon fortsätter jag mitt organisations-arbete. Det gäller att kämpa på.

Förresten fick jag mail i dag, om att fågelburen kommer redan på måndag. Toppen!  

19-02-10:

Förståndigt eller oförståndigt? Jag beställde de där Kallax-hyllorna, som jag behöver för att kunna få ordning, från Ikea. (Staffan och Annevi passade på att beställa några kuddar samtidigt.) Leveransen ska komma på torsdag (14:e) mellan kl 9 och 13. Det ser jag fram emot! Det innebär att jag nu kan låta vissa saker ligga i sorterade högar här i vardagsrummet - det som ska in i nya Kallax sen. Jag kan ju mäta i de lådor och skåp jag har, så jag vet exakt att sakerna går in.

Nej, jag är inte super-förtjust i Kallax. Det är en enkel möbel av lägre kvalité. Men den är billig - och det är förstås det som avgör. Som vanligt, när jag beställer från Ikea, så hade jag önskat att jag hade haft råd med en sängstomme också. Men det får dröja. Jag hade också velat köpa ett draperi (Merete, att ha framför ytterdörren), samt en massa Eneryda-knoppar (minsta storleken) för att sätta på alla mina Kallax-möbler (skulle bli mycket snyggare). Men allt som inte är helt nödvändigt får vänta.

I morse vägde jag 51,3 kg = 3,3 kg kvar till målet. Det gäller att se upp när man räknar kolhydrater. Om man köper en färdig produkt så måste man läsa på förpackningen - annars kan man bli lurad. Det blev jag nyligen.

Jag har tidigare köpt en liten burk guacamole på Consum, innehållande 95 % avokado. På förpackningen står att den innehåller avokado + vitlök + något med citrus (för att färgen ska hålla sig grön) = 3,0 gram kolhydrater/100 gram. Det är rimligt, eftersom naturell avokado innehåller 1,7 gram kolhydrater/100 gram.

När Trisha skulle komma, så köpte jag en näst intill likadan burk på Mercadona. Det stod också avokado 95% på den. Jag åt lite när Trisha var här, men tyckte inte att den var lika god som Consums. Och så förvånad jag blev när jag läste den pyttelilla texten på burkens undersida. Där stod att Mercadadonas guacamole innehåller 10,6 gram kolhydrater/100 gram. Omöjligt, tänkte jag först, tills jag hade läst vidare - och såg att Mercadona tillsätter socker i sin guacamole. Ridå! Den ska jag aldrig köpa mer! Den nästan fulla burken jag har, ska jag ge till Erik.

Praktiskt att ha någon som gärna tar emot "överbliven mat" (sådant som kan sabotera min bantning). Erik ska också få en hel, men öppnad, förpackning svensk-tillverkade choklad-doppade havreflarn. Jag köpte förpackningen på Carrefour för att ha att bjuda Trisha på (eftersom jag bara har nyttigheter hemma annars) - men så visade det sig att hon inte tycker om havre (som är så gott). Förr brukade jag tycka om sådana kakor, men nu är jag inte ens sugen. Bra, för en enda kaka skulle spoliera bantningen helt, genom att skapa sötsug och sabotera kolhydrat-mängden totalt.

Nu ska jag gå en runda med hundarna. Solen skiner, och det verkar bli varmt i dag (prognosen spår 22°, och det är 18,4° nu). Sedan är jag tvungen att återgå till allt sorterande, gallrande och organiserande. Men det känns faktiskt bra, att jag nu vet att jag kommer att ha någonstans att lägga allt!

Jag visste på förhand att det skulle vara för mycket folk på El Paseo, men gick dit ändå (rakt ner från oss = nära Sureña.)

Fast där vände vi söderut, där det var en aning glesare mellan människorna.

Himlen är täckt av slöjmoln, och det blåser lite. Men jag klarade mig ändå med "bara väst".

Och när vi väl kom bort från allt folket, så travade mina små på. (Innan dess fick jag bära Stella.)

   

Vi gick C/ San Bartolomé hem igen.

På balkongen satt 4 gråsparvar, men 2 flög när jag kom nära med kameran. Jag antar att de som sitter kvar, är de som är födda här.

De små kvistarna bougainvillea står faktiskt än. Och ett par nya små blommor har slagit ut, Det hade jag inte väntat mig.

   

Nähä... Inga undanflykter mer. Nu måste jag fortsätta med alla högarna med saker...

Det tar tid att gallra och organisera. Jag lär varken bli klar i dag eller i morgon (och knappast på tisdag heller). Nu har jag precis bestämt vilka hundsängar som jag ska ha kvar, och vilka jag ska gallra ut. Den lilla nedan ska jag ha kvar. Den gillar jag för att den är liten och beige. Men den ska jag ha i sovrummet. (Den passar bra att ha under karmstolen, så tar den ingen extra golvyta.)

   

I sovrummet har jag just nu den stora fina "ortopediska" sängen nedan. Den ska jag ha i vardagsrummet. Och som komplement behåller jag den ljusblå rese-sängen i vardagsrummet, trots att den inte är avsedd som "permanent-bädd". Men den ljusblå färgen passar så bra!

När jag räknade sängar häromdagen, så glömde jag att vi ju faktiskt har en i köket också. Den använder hundarna mest när jag är i köket eller på toa. (Nära matte...)

Sängen nedan har jag alltid tyckt bra om, både för färgen och funktionen. (Den är utbädd-bar, och har plats för 2.) Men jag kan inte behålla alla! Så nu gallrar jag ut den.

Nu hänger den nytvättad (ut-och-in) på tork på balkongen. Jag tänkte (eftersom jag inte direkt känner någon som har en liten hund) att Irina nog kan använda den, som soffa och bädd-soffa till sina dockor.

Den röda jul-sängen (nedan på högkant på en stol) som jag fick gratis, borde jag förstås gallra ut. Men jag tänker att jag kan använda den nästa jul också, så jag ställer den i förrådet så länge. Utan tillgång till förråd, så hade jag naturligtvis gallrat ut den redan direkt efter julen-18.

Och eftersom jag ännu inte kan bestämma, om jag ska gallra ut den ljusblå med prickig insida, så bär jag ner den också till förrådet. Det är den som passar perfekt i storlek på det vita runda bordets undre hylla. (Där Nellie sitter nedan på en fäll.) Bordet som nu står i förrådet. (Nellie tyckte så mycket om att vara på bordshyllan före benbrottet. Fast nu är hennes ben så starkt, så nu skulle hon kunna vara där igen.)

Det var Nellie som hjälpte mig att välja bord (16/12-17), när jag var tvungen att välja 1 av mina 2 liknande. Nu efteråt tror jag att det kanske hade varit bättre om jag hade valt det andra. Det hade troligen fått plats här, och då hade jag inte behövt köpa bordet med förvaring som jag har nu. Det är alltid lätt att vara efterklok. Idealet vore att bo in sig, innan man gallrar ut. Men det är omöjligt för de flesta - om man inte flyttar till större (och då behöver man sällan gallra ut).

   

Sängen nedan, som egentligen är en uppfällbar fotpall, gallrade jag ut häromdagen. Den har Erik redan hämtat.

Nu har jag, noga räknat, 17 kategorier kvar att gå igenom. De med papper kommer att ta längst tid. Lika bra att jag fortsätter! (Fast jag egentligen hellre skulle vilja läsa en bok.)

I morgon siktar jag på att prova Cantos gympa klockan 10. (Pilates i fredags var effektivt - det känner jag fortfarande i magmusklerna.)

Klockan har hunnit bli 21, och jag är precis klar med alla sybehören. De fyllde hela den ena Alex-hurtsen - men nu är det lätt att hitta allt.

   

   

Men visst finns det mer att göra. Nedan t ex lådorna med råsår-band, respektive band, och ovan t h snedslåar. Dem skulle jag ju kunna lägga betydligt prydligare, kanske sno ihop varje band för sig, med ett litet gummiband om. Men det kan jag pyssla med en annan gång. Nu ligger var sort i en låda för sig - och det räcker f n. Ni ser att jag har rätt gott om sybehör också. Men längre fram har jag stora planer på att sy - mycket!

   

       

Det är skönt att ha en rejält stor hundsäng, så att hundarna inte behöver ligga och trängas...

Nu är det läggdags för oss. I morgon efter gympan, så har jag 16 kategorier kvar att gallra/ordna/lägga på plats.

19-02-11:

Grattis på 60-årsdagen min käre bror Dan!

 

                      

Efter en snabbis runt kvarteret med hundarna, så gick jag till Canto för att prova deras gimnasia. Vi var 12 kvinnor (varav 11 grå-håriga), och ledaren var en man (jag tror att det var señor Canto själv). Vi fick en genomgång av hela kroppen, och använde både träpinnar, pilates-bollar och ribbstolar. Men det mesta var fristående på golvet. Det kändes som ett bra pass. Jag klarade av nästan allt, utom att hålla balansen på 1 ben och sträcka ut det andra, med armarna sträckta uppåt. Då vinglade jag, mer på ena benet än det andra. Alltså måste jag träna mer balans. Det är viktigt! I morgon planerar jag att vara med på tonificación-passet, och på onsdag på spinning-passet. Jag känner motvilja mot spinning, men tycker att jag bör prova innan jag sågar det. Det kanske är jättebra för mig. Hittills har det handlat om smidighet och styrka, och inte alls om kondition.

När jag kom hem igen så smakade det bra med frukost. Sedan pysslade jag lite med min oordning en stund. För evigheter sedan köpte jag en "glasögon-byrå". Men jag har aldrig haft mina glasögon i den, eftersom jag har dem i sina fodral. Först tänkte jag gallra ut den, men sedan provade jag med mina sol-glasögon. Och det blev riktigt bra. Tyvärr fattas det ½ cm på höjden för att glasögonen skulle kunna stå där jag brukar ha dem, men på lilla byrån fick de plats. (Där brukar jag ha en kvadratisk turkos träbricka, där jag tillfälligt lägger ifrån mig, nycklar, sol-glasögon, bajs-påsar mm. Nu får jag lägga sådant på sol-glasögonens gamla plats.)

Sedan gick vi ner till El Paseo, mina små och jag. Kanske det blir regn senare i dag, så det gällde att passa på.

Väl där så satte jag hundarna på muren en stund, för att fotografera dem. Fotona har jag lovat Gustaf & Evita (https://gustafevita.boutique/), den firma som jag har köpt selarna av. Jag måste ner på hundarnas nivå för att selarna ska synas. Tyvärr sitter selarna snett (jag höll dem i stramt koppel av säkerhets-skäl), och så syns det på de bakåtfällda öronen att de är lite rädda. (De var ju lite drygt 40 cm över marknivå, högt för små chihuahuor...) Men selarna syns ju bra!

Selarna är väldigt bra, och sköna för hundarna. Detta är den enda sortens sele som passar Nellie precis i storlek. Hon har storlek 0. Stella borde också ha 0, men eftersom hon har ont i nacken (av sitt syringomyelia) så måste selen sitta lösare, alltså får hon ha storlek ½. Det är bra att de har halvstorlekar för de små! (Det hade jag önskat att Puppia hade! Nellie skulle behöva en storlek mellan XS och S, och Bonnie hade behövt storleken mellan S och M.) Att jag skriver att Gustaf & Evitas selar är bra, gör jag för att jag tycker det! (Jag får aldrig någonsin betalt för att göra reklam för en firma.)

Jag har 570:- tillgodo hos Gustaf & Evita, och dem ska jag snart handla för. Jag köpte några selar i höstas, men 1 blev rest-noterad. Att jag har tillgodo är varken mitt, eller Gustaf & Evitas fel - utan företaget Fortnox Finans. När jag i höstas skulle betala via dem, så funkade det inte. Då betalade jag direkt till Gustaf & Evita, och fick mina varor. Men sedan hade Fortnox Finans dragit pengar från mitt ICA-konto i alla fall. Och om jag ville ha tillbaka mina pengar då ville de först ha 75:- i administrations-avgift, och sedan 150:- ytterligare för att betala tillbaka pengarna till ICA-banken. Rena rama ocker-metoderna alltså! Jag kom då överens med dem, att de skulle betala in pengarna till Gustaf & Evita i stället, så att jag skulle slippa förlora så mycket. Det är därför jag har pengar tillgodo.

Nu ska jag dels köpa den rest-noterade selen (en citrongul) till Stella, och sedan en röd med reflexer till Nellie. Sedan ska jag beställa ytterligare något, som går så jämnt ut med pengarna som möjligt. Just nu har jag inte råd att handla mer än nödvändigt. SUMA måste ju få sina pengar innan 5/3.

På startsidan har Gustaf & Evita det här söta hundfotot:  

Nu har jag pausat länge nog från alla mina staplar med saker. Jag borde nog börja sortera papper först. Tråkigast, men viktigast..

Jag sorterade papper bara tills jag hittade lagfarten på lägenheten på San Bartolomé. Den trodde jag aldrig jag skulle behöva igen, nu när lägenheten är såld. Men jag behöver den när jag ska överklaga till SUMA. Den bevisar, tillsammans med alla papper från försäljningen, att vi inte tjänade på köpet.

Vad varken Ulf eller jag förstod när vi köpte den lägenheten, var att vi faktiskt betalade 5'000 € svart. Ingen sa något, och att vi fick ett kvitto på reservations-avgiften (på just 5'000 €) och ett på lägenhets-köpet - på det resterande beloppet (180'000 €), det förstod inte vi var fel. Men på lagfarten står bara 180'000 €. Nu har jag papper på att vi betalade 185'000 € ändå - men rätt är det inte. Och hur som helst, vi sålde för 180'000 €, och tjänade inte något enligt lagfarts-beloppet heller.

Nu kan jag aldrig tro att det lönar sig att överklaga - men jag vill försöka. Det är väldigt mycket pengar för mig, pengar som jag inte har utan måste låna.

När jag hade hittat lagfarten så gick jag ner till Fiona, så att de fick kopiera den.

Sedan kom min nya fågelbur. Den ser jättefin ut! Jag tror att det kommer att bli så bra!

Det bästa är det täta botten! (Se nedan.) Den kommer att hålla sand, fjädrar och fröskal på rätt sida. Och tack vare de utdragbara lådorna så är den lätt-städad. Jag tycker bäst om burar som har lodräta ribbor, för då passar alla tillbehör (t ex vatten-automater). Men sparv-papegojor tycker bäst om vågräta - för då är det bekvämare att klättra runt. Den här buren har 2 sidor av varje sort, så den passar oss båda. (Förresten följde det med 2 vatten-automater för vågrätt galler.)

   

Eftersom Mio (och Lina) var ute på balkongen, så provade jag att ställa buren på sin blivande plats. Det ser bra ut, måtten passar fint. Nedan har jag avdelaren i. Egentligen skulle jag ju önska att Lina och hennes blivande partner kunde få ha buren för sig själva. För om inte avdelaren sitter i vägen så skulle de kunna flyga hyfsat på längden. Nu har jag ju beställt en (smal) Kallax-hylla till, där det kan få plats till en mindre bur till Mio. Men den buren har jag ännu inte pengar till. En ny bur av bra kvalité (lika denna) skulle kosta 30-50 € inkl frakt, inte så mycket - men när man inga pengar har så...

Synd att jag inte kände till den här webb-butiken från början - för då hade jag nog köpt en sådan här (eller liknande) bur, istället för de som jag köpte. Men då hittade jag ingen med tät botten OCH utdragbar låda, fast jag letade.

Nu grubblar jag. Ska jag låta Mio flytta in i ena halvan, och sedan (när jag får råd till en bur åt honom) flytta till en egen ny? Eller ska jag låta honom bo kvar i sin nuvarande bur, tills jag får råd med en ny? Han har redan flyttat 1 gång (från stora buren till den nuvarande). Vilket är bäst? Hur dåligt mår en fågel av att flytta? För mig vore det klart bäst att flytta in honom i ena halvan (och låta Lina nöja sig med en mindre bur tills vidare), framförallt för att jag skulle få mindre att städa, men även för att det skulle ta mindre plats. Mios nuvarande bur får inte plats på den nya Kallax-hyllan (den är 5 cm för lång). Så kanske jag skulle få ha den på matbordet.

Jag har inte gjort i ordning buren ännu, men det gör jag kanske i morgon. Det vore bra om Lina flyttar in i den (i halva eller hela), så jag kan börja tömma och rengöra den stora buren på hjul. Sedan hoppas jag kunna sälja den för hälften av vad jag gav. I så fall räcker de pengarna till en bur åt Mio. (Jag har letat begagnade burar också, men hittar bara skräp.)

I dag blev jag inte klar med en endaste kategori... Jag får ta nya friska tag i morgon (efter tonificación-gympan).

Rolf tipsade mig i dag om en Blocket-liknande webbsida där man kan filtrera på El Campello; https://es.wallapop.com/. Toppen, för jag har ju ingen glädje av att hitta en begagnad fågelbur eller cykel i Madrid eller Barcelona. Här kan man filtrera på vad man letar efter också, t ex cyklar. Allt mellan leksaker, kläder, skor, cyklar, möbler, bilar och lägenheter säljs. Jag har varken hittat någon bra bur eller cykel, men jag hittade 2 sänggavlar för bara 5 €. Fast dem köper jag inte. Jag vill helst ha en hel sängstomme - och det får vänta.

19-02-12:

Dagens gympa-pass, tonificación, är det bästa (och tuffaste) hittills. Så det ska jag absolut fortsätta med. Det var en "muskel-knutte" som ledde det, och deltagarna var minsann inga gråhåriga kvinnor (bara jag). Det var nog 15 kvinnor + 1 man. Det var ett tufft pass för hela kroppen.

Vi lyfte bl a hantlar för att träna olika armmuskler. Det fanns hantlar mellan 1 och 4 kg. Jag tänkte ta 4-kilos, för det klarar mina biceps, men jag tog 3-kilos (för om jag lyfter armarna rakt ut åt sidorna, så klarar jag bara 3). Kanske jag borde ha tagit 2-kilos? Det var nätt och jämt att jag klarade alla repetitionerna med 3 kg. De sista var jätte-sega.  Och när vi kom till biceps-träning var jag så trött så jag inte hade klarat mer än 3 kg. Vi låg på stepup-brädor och tränade vissa muskler, och vi satt på pilates-bollar och gjorde ben-övningar. Under detta passet blev jag både törstig och svettig. (Jag hade med vattenflaska + liten handduk.) Fast någon konditions-träning var det inte.

        

Jag har hantlar hemma, och skulle kunna göra ett liknande pass själv - men det skulle aldrig bli lika effektivt (och förstås inte lika genomtänkt). Nu, när jag kände att jag absolut inte orkade mer, då sa ledaren "4 mas" (4 till), och då orkade jag det. Hemma skulle jag ha gett upp tidigare. Och när vi kämpade på, så gick ledaren runt och sa "bien" (bra) med jämna mellanrum, och då orkade vi lite mer. Jag gillar när det är tufft, det ska träning vara om den ska göra någon nytta.

Det enda jag inte gillade var musiken, som var på alldeles för hög volym. Det var nästan omöjligt att höra vad ledaren sa, så jag tittade hur han gjorde. Jag sa till honom efteråt, att jag skulle bli tvungen att ha öronproppar nästa gång. Han sa att han kunde förstå det, men att deltagarna bad honom ha på musiken högt. (Själv kommer han troligen att vara halvdöv, när han kommer upp i min ålder...)

Tonificacións-passen ligger på tisdagar och torsdagar kl 9:30. Det finns 4 kvälls-pass också, men dem vill jag inte gå på. Om mina benmuskler orkar, så kommer jag att prova spinning i morgon.

När jag kom hem så bytte jag kläder, och gick ner på El Paseo med mina små. Det var en skön runda! Solen skiner, himlen är blå, men det är bara 16°. Nellie träffade ett par hund-kompisar, som hon hälsade på. (Medan Stella stod bakom mina ben.)

När vi kom hem så hade det gått 19 timmar sedan jag åt senast, så frukosten (12:30) smakade ovanligt bra. (Jag väger 50,9 i dag = 2,9 kg kvar till målet. Men periodisk fasta ska jag fortsätta med, sen också. Fast då ska jag äta mer vid måltiderna.)

Ännu har jag inte gjort något åt alla mina "högar". Jag har ingen lust, men måste förstås.

De tre selarna nedan beställde jag från Gustaf & Evita. Den gula är den rest-noterade till Stella, de andra är till Nellie. Jag valde en cerise-rosa reflex-sele, eftersom jag valde en annan röd. Nellie klär bra i båda färgerna, och Stella klär i gult. (Om jag inte hade haft tillgodo, så hade jag bara köpt de 2 selarna till vänster - och förmodligen ganska mycket längre fram.)

               

Selarna skulle kosta 35:- mer än vad jag har tillgodo. Men Gustaf & Evita skrev, att eftersom jag har haft sådant strul med Fortnox Finans, och väntat tålmodigt på den rest-noterade selen, så bjuder de på de 35 kronorna + frakten. Det var ju toppen! Det är roligt med positiva nyheter! Selarna ska skickas nästa vecka.

I dag har jag nästan inte fått skött något alls. Och jag har ingenting att skylla på. Det bara blir så här ibland. (Latmasken får övertaget...) Däremot har jag besökt många djur-butiker via internet - för att jämföra priser på burar. En bur till Mio alltså.

Jag har ännu inte bestämt hur jag ska göra, om Mio ska få flytta in i nya buren (det mest logiska på sitt sätt) - eller vänta på en egen bur. Därför har jag inte börjat inreda buren än, för jag inreder olika beroende på om jag ska ha avdelaren i - eller ej.

Jag tittar (nästan) bara på burar från Ferplast. De nedan finns att välja på. Den med störst volym (nr 1 nedan), som jag önskar att han kunde få, får jag nog inte plats med (längd 44 cm, men hög). Och knappast den andra heller (längd 49 cm, men något lägre). Båda har egentligen den minsta storlek jag vill ge Mio. Men Kallax-hyllan (som kommer på fredag) är bara 39 cm djup och 41 cm bred, och den nya buren fyller hela ytan på Kallax-hyllan jag har. (Matskålarna sticker ut 5 cm på var sida.)

   

Återstår de 2 nedan (som precis skulle få plats bredvid den stora buren). Den med störst volym är rund, vilket jag har läst att inte ska vara bra för fåglar. Annars är den totala volymen hyfsat stor - i förhållande till liten bottenyta (+ att den går i färg). Den är 36½ cm i diameter. Den 4:e buren (med blå botten) kostar endast 20 €, men så är den bara 39 cm lång. Det är näst minsta storleken på denna typen av bur.

Den allra minsta är den storlek som är näst vanligast här i Spanien till kanariefåglar. Men den allra vanligaste storleken är ännu mindre, så liten att fågeln inte kan flyga alls - bara hoppa fram och tillbaka på sin enda sittpinne (= djurplågeri), men så små burar tillverkar inte Ferplast. Buren Mio har nu är 60 cm lång, men 11 cm lägre än den minsta med blå botten - så det skiljer obetydligt i volym. (De 2 med blå botten finns inte i andra färgalternativ, annars föredrar jag neutral färg.)

       

Helst skulle jag vilja köpa den största buren av dessa, nr 1 alltså. Den går dessutom i färg med min nya stora (och är den enda av dessa som har 2 luckor). Men den har jag inte råd till nu (kostar 50 €), och så är det ju det där med min begränsade yta. Var skulle den stå? Jag vill att Mio ska ha det bra! Men det är svårt att få ihop det...

Kanske jag måste låta Mio och Lina dela bur ett tag framöver (bo i var sin halva alltså) - tills jag har en bättre lösning. Mio skulle få det bra, större volym än nu - men Lina skulle få det aningen sämre (mindre volym). För mig personligen vore det väldigt praktiskt att ha båda i samma bur! Både utrymmes-effektivt och lätt-städat! Hur skulle du ha gjort?

Nu bor jag i Spanien, och här saknas minimi-mått på fågelburar. Men nyss läste jag vad den svenska djurskydds-lagen säger. Den säger, att fåglar mindre än 20 cm (från finkar till undulater) ska ha en bur som är minst 45 x 70 cm och 60 cm hög. Lika stor som min nya fågelbur alltså. I gengäld får man ha upp till 10 fåglar i samma bur. Alltså vore det helt rätt att låta Lina och hennes blivande partner vara ensamma i nya buren. Då skulle de få all volym de behöver. Men stackars lilla Mio kan aldrig få så mycket yta för sig själv, inte när jag bor så här trångt. (Den svenska lagen förbjuder också runda burar, så det lovar jag att Mio ska slippa.)

Tänk så enkelt det vore, om kanariefåglar och sparvpapegojor kunde dela bur! Då hade båda fått större volym, och kunnat flyga. Men en papegoja kan lätt hacka ihjäl en kanariefågel... (Dock kan man ha dem ihop i en stor voljär, det har jag sett i en djurpark - men det är en helt annan sak.) 

Ett till bur-alternativ till Mio, som jag först förkastade för att taket ser konstigt ut. Men färgerna är rätt, den har 2 luckor, och buren är pyttelite större än de ovan - längd 46½ cm (kostar också kring 50 €).

Buren nedan börjar närma sig ideal-måtten. Den är 60 cm lång (och kostar drygt 50 €). Mio hade troligen gillat den, men den skulle inte få plats här...

Det är klart att jag inte får något skött, när jag håller på att leta burar hela tiden. Men nu har det blivit läggdags, så nu ska jag stänga av datorn.

19-02-13:

Jag började dagen med spinning. (Ja, efter en liten hundpromenad, lite mail-läsning mm.) Som jag misstänkte, så tycker jag inte om det. Det är för enformigt. Bara samma muskler tränas, på samma sätt. Det är trampa, trampa, trampa, höj motståndet. Trampa, trampa stående, trampa snabbare, höj motståndet och trampa. Efter 28 minuter var jag nära att ge upp. Då var jag trött, svettig och uttråkad + att jag hade ont i rumpan av den obekväma sadeln. Men så är jag ju envis - så jag trampade på de 45 minuter vi skulle trampa (men jag räknade minuterna på slutet). Sedan var själva ner-varvningen med streching trevlig.

Ska sanningen fram så orkade jag inte allt vi skulle orka. Efter de där första 28 minuterna så satt jag ner nästan hela tiden, dessutom ökade jag inte motståndet mer.

Jag tror vi var ca 20 personer, varav 5 män. Musiken var på jättehög volym (men jag hade öronproppar), och det var blinkande röda lampor i taket (som på ett disko). Jag tror inte att pensionärer tillhör målgruppen...

Så det blir ingen spinning för mig, trots att jag blev svettig och en pytteliten aning flåsig. Jag får konditons-träna på annat sätt. Ändå var ledaren (samma muskel-knutte som ledde tonificatións-passet) så snäll, att han sa att han tycker att min kropp ser atletisk ut. Det är nog mina breda axlar, som gör det. Folk som ser mina axlar bakifrån (utan kläder) brukar alltid fråga om jag tränar mycket, t ex simning. Men så är det ju inte - det är genetiskt - ett arv efter min pappa. (Mina döttrar har också breda axlar, men tyvärr inte min son - han fick sin pappas "axel-modell".)

Nu ska jag bestämma vad jag ska välja för pass. Antingen blir det gimnasia på måndagar och tonificación på torsdagar - eller tonificación på tisdagar och pilates på fredagar. Jag ska bestämma mig innan måndag och betala då. Jag tror att 2 gånger i veckan blir alldeles lagom för mig. Det är faktiskt kul att träna, bara det är på lagom nivå.

Nedan ser ni dagens frukost, som jag avnjöt (efter spinningen) tillsammans med ½ liter grönt te. Mitt 2-minuters-bröd är alltid gult av gurkmeja. Den här gången hade jag i ½ burk tonfisk. Förra omgången jag bakade (om man nu kan kalla det baka) hade jag i ½ burk tonfisk + 3 pressade klyftor vitlök. Det blev väldigt gott, så det ska jag göra om. Det här brödet mättar bättre än vanligt bröd. (I frukosten var det totalt 4,3 gram kolhydrater. Jag skriver ut det, eftersom 2 av mina läsare också räknar kolhydrater.)

Före spinningen hann jag googla lite på priser på den fågelburen (åt Mio) som jag tycker bäst om. På spanska webbsidor kostar den 50 € (+/- någon €). Men jag hittade en italiensk sida, där den bara kostar 33 € inkl frakt. (Buren är italiensk.) Jag försökte läsa köp-villkoren på italienska, men kunde inte se något om EU-transporter. Kanske man inte kan få den skickad hit? Fast jag har ändå inte pengar nu. Jag ska snart betala plusvalía-skatten till SUMA, och sen blir det nästintill helt tomt på mitt bank-konto.

I eftermiddags åkte jag till Carrefour. På väg till busshållplatsen tog jag några foton på den nya trappan mellan "Mercadona-huset" och Hotel Familia. Trappan är nog snart klar, och ser ut att bli fin!

Jag frågade på bussen vad ett bono-kort kostar. Om jag minns rätt så är det 11,50 €. Det blir alltså dyrare än om jag löser enkel pensionärs-biljett (à 0,95 €) var gång. Fast billigare om man inte är pensionär. Chauffören sa att om man är över 75 år, så får man åka gratis. Vi får väl se om det gäller när jag kommer upp i den åldern.

När jag klev av bussen så gick jag direkt till djuraffären Kiwoko. Där hade de 2 par sparv-papegojor. De hade fått in ett grönt par och ett blått par. Men fåglarna hade inte gillat valet av partner - så de hade bytt med varandra. Den gröne hanen hade nu en ljusblå flickvän, och de satt tätt tillsammans och "pussade" varandra. De var jättesöta, och vackra! Varken jag eller expediterna ville dela på paret, så jag beställde en grön hane åt Lina. Förhoppningsvis kommer han inom några veckor. Han ska kosta knappt 45 € (har glömt decimalerna), det är ett bra pris. (Jag gav 65 € för både Celeste och Safir.) Hoppas nu att Lina och hennes blivande pojkvän tycker om varandra. Men om de inte har någon annan att välja på, så ordnar det sig nog.

På Carrefour var det fortfarande tomt där dammsugs-påsarna skulle ligga. Jag frågade en expedit. Han tittade i en lista och sa att det skulle vara en annan sort, nr 230. Så jag köpte ett paket sådana. Men när jag nu läser på förpackningen, så finns inte "min" dammsugare med bland de uppräknade. Så jag undrar! Om jag öppnar paketet och provar, och det är fel, då får jag kanske inte byta fast det är expeditens fel att jag köpte just den här sorten.

På Carrefour köpte jag rädis-groddar. Det har jag aldrig ätit förr. De visade sig smaka så starkt av rädisa, att det sved i munnen. Jag trodde att de skulle vara mildare. De är säkert goda att blanda i en sallad, men bart smakar de nästan lite för mycket. Vilket inte hindrade att både jag, hundarna, och fåglarna, åt en del. Jag köpte en ost också, av får-, ko- och get-mjölk. Blandningen är vanlig här, men jag kan inte minnas att jag har sett den i Sverige. När jag nyss hade flyttat till Spanien tyckte jag bara om ost av ko-mjölk. Men nu tycker jag lika bra om alla sorterna.

   

Byggföretaget har nu hunnit bygga halva stödmuren mot vårt hus, och håller på med resten. De börjar också förbereda den andra halvan av tomten.

Jag såg att de har beskurit det stackars citronträdet så hårt, att det varken har citroner eller blad kvar. Men kanske det är nödvändigt för att det ska överleva?

För "evigheter" sedan köpte jag en hyacintlök. Länge har det inte hänt något, men nu börjar den slå ut. Mina november-kaktusar börjar också sätta knoppar. Ser ni så fint de rosa tonerna går ihop? Pelargonen, hyacinten och november-kaktusen har nästan precis samma rosa färg.

I dag trädde jag hundarnas rese-säng över en sådan där liten plastsäng för hund/katt, som man normalt lägger en dyna i. Det var bara en idé jag fick, och plast-sängen jag hade passade precis. Det blev riktigt bra. Då ligger rese-sängen inte direkt på golvet, och så får den stadigare sidor. Hundarna tycker att det känns bra, och de får lite bättre plats när sängen blev mer oval. 

Har ni märkt en sak? Jag har lyckats få en hel dag till att gå - utan att jag har gallrat och ordnat ett endaste dugg bland alla mina "högar"... Och i morgon ska Ikea komma. Hoppas de kommer när de har lovat! (Mellan 9 och 13.) Sedan får jag väl pyssla med att skruva ihop Kallax-hyllor resten av dagen.

19-02-14:

Det är alla hjärtans dag i dag. Därför vill jag ge alla er som läser min blogg, lite symbolisk kärlek:

Jag väntar på min Ikea-leverans. Jag har fått besked om att de är på väg, och ska komma senast kl 13. Jag har både gått ut med hundarna, och ätit frukost redan. Och så har jag försökt flytta ihop några av mina "högar" så att jag kan få plats att montera Kallax-hyllor.

Det känns bra att jag äntligen beställde en hane åt Lina i går. Jag borde ha gjort det redan i höstas. Så utpräglade par-fåglar som papegojor, ska inte leva ensamma. I den svenska djurskydds-lagen står det klart och tydligt att de måste hållas parvis.

Med Mio är det lite annorlunda, för kanariefåglar lever inte i par. Det är bara precis under parningen, och uppfödningen av ungarna, som hane och hona är tillsammans. Idealet för Mio hade varit, att bo i en voljär tillsammans med en flock kanariefåglar - något som förstås är omöjligt för de flesta att ordna. I en liten bur skulle det vara risk för slagsmål mellan hanarna, och får hanen en hona så slutar han sjunga. Jag hoppas kunna ordna det så bra som möjligt för Mio. Men kanske han och Lina (+ partner) måste nöja sig med en halv bur var tills vidare.

Jag har bestämt vilka gympa-pass jag ska gå på. Det blir gimnasia på måndagar 10:00 + tonificación på torsdagar 9:30. En bra kombination, där båda passen tränar hela kroppen - men på olika sätt. Dessutom ligger passen så, att jag får vilodagar emellan - precis som det ska vara.

Ikea-chauffören ringde 10:25 och sa att han var på Avenida Alcoy 17, och så undrade han om det var till höger eller till vänster. Jag svarade att det bara finns rakt fram, och att det står Los Olivos ovanför porten. Det visade sig att han var i Alicante, inte här i El Campello. Han undrade om jag kunde skicka en karta via whats app, men det kunde jag inte. Vi pratade via min mobil som inte är en smartphone. Jag sa att det är nära Consum. Nu är klockan 12:00 och han har ännu inte kommit. Borde de inte ha GPS i sina bilar, eller kunna titta på Google Maps? Jag hörde på rösten att det var en annan chaufför, än den som har varit här tidigare.

Klockan är 12:56, och ännu ingen Ikea-transport. Kan chauffören ha kört vilse? De har lovat att komma senast 13:00, och de har hållit tiden de 2 tidigare gångerna.

I förra Ikea-leveransen fick jag nya gångjärn till mina garderobs-dörrar, med större öppnings-vinkel. Eftersom jag inte kan sätta på de 229 cm höga dörrarna själv, så har jag bett Erik hjälpa mig. Det skulle ha blivit av vid flera tillfällen, men så har det kommit saker emellan. Och jag har tyckt att det inte var så bråttom, eftersom det fungerade som det var. Men för en stund sedan tittade Erik inom, och bytte gångjärn. Det blev mycket bättre - mycket lättare att komma åt. Ni ser nedan hur mycket mer dörrarna går att öppna nu, jämfört med tidigare:

       

Ikea-transporten kom 13:01 - så nu har jag att göra!

Jag glömde berätta att Annevi tittade inom. Hon hämtade kuddarna som hon hade beställt. Och så pratade vi naturligtvis en stund. Det är alltid trevligt att prata med Annevi!

Eftersom det är så vackert väder, så valde jag att först gå en promenad längs El Paseo med mina små. Det var så vackra vågor, så jag tog flera foton. Men eftersom jag har en del annat att göra, så får ni bara se 2 nu (men kanske fler senare).

På El Paseo mötte vi Inka! Hon har nyligen kommit ner till El Campello igen. Vi pratade förstås en stund. Inka var glad att återse solen och ljuset. Hon, precis som jag, mår inte bra av vintermörkret i Sverige.

Jag har förberett för att montera den första Kallax-hyllan, den som ska stå där piedestalen stod innan. Först drog jag fram hyllorna som står där, och dammsög bakom. Ni kan inte ana så mycket sand, fågelfrö-skal och fågelfjädrar där låg! Det var säkert ett lager på 2 cm! (Hoppas att jag inte fyllde hela dammsugar-påsen! Nu vill jag inte ställa Mios bur där mer. Det är för omständigt att städa bakom hyllan. Troligen får Mio stå på matbordet i natt, och sedan ger det sig om jag prioriterar att inreda den nya buren, eller montera fler Kallax-hyllor.

Den första hyllan är nu monterad. Det är ju ganska lätt, men jag blir trött i handen av allt skruvande. Hundarna nosar noga på alla skruvarna, för att kontrollera att det är rätt sort. Hittills har ingen skruv försvunnit. (Men jag minns att Bonnie gillade att gnaga på träpluggarna...)

Jag satte den nya fågelburen + krukväxterna ovanpå hyllorna. Ytan är inte jämn, så kanske jag borde lägga en skiva ovanpå. Jag skulle kunna flytta den i björk som jag har på hyllorna vid buffén, men jag vill gärna ha en skiva där också. Jag har en kortare skiva i björk (som står i förrådet). Jag får mäta den, och se om den är tillräckligt lång för att kunna användas.

Nu ska jag montera lådorna, och sätta dem på plats. Tyvärr börjar solen försvinna från balkongen. (Klockan närmar sig 18.) Och då måste jag ta in fågelburarna. Då blir här betydligt trängre, och jag har inte mycket golvyta att jobba på. Kanske jag väntar med att montera de "stora" Kallax-hyllorna till i morgon, när fågelburarna återigen står på balkongen.

Innan jag nu strax lyfter in Mios bur, och ställer den på matbordet, så passade jag på att äta kvällsmat. Lite lyx i kväll: 1 dl yoghurt + hallon + havrekli + hackad mandel. Jättegott! Havrekli är inte LCHF, men jag tycker att jag kan äta 1 msk (=1,3 gram kolhydrater) ändå - för fibrernas skull.

Här kan ni läsa, att Mercadona är den mest framgångsrika stormarknads-kedjan i Spanien: https://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.14090.html. Hundarna gillar deras hundfoder Mini Aritos Adultos! (Frolic-liknande.) Sådan får de ibland (bara 2-3 ringar var) som godis.

Nu sitter lådorna på plats. Jag tänker inte skruva mer i kväll, utan nu ska jag läsa lite till i boken "Träna 3 minuter i veckan" av Michael Mosley. Boken har legat orörd några dagar, och att läsa är ett bra sätt för mig att koppla av. Det är en knapp timme till läggdags.

Innan jag försjunker i boken, så visar jag er fler foton som jag tog i dag. Jag tycker själv att det är så vackert när himlen är klarblå, havet en nyans mörkare, och vågorna bryts i vitt skum!

19-02-15:

I dag kände jag mig jättedeppig redan när jag vaknade. Jag vet inte vad som utlöste det hela. Inget har förändrats sedan i går. Fast det kan ju vara alla saker sammanlagt. Jag har mina svackor ibland, men för det mesta känner jag mig glad och optimistisk.

I dag måste jag montera de 2 "stora" Kallax-hyllorna (med 4 fack). För att kunna montera dem, och ställa dem på plats, så måste jag flytta en massa saker. Det är saker som bl a ska ligga i hyllorna sedan. Men var ska jag lägga det under tiden? Något kan jag nog lägga på min säng, men resten...

Jag vägde mig i morse, och tänkte att jag nog skulle ha gått ner något hekto - för jag bantar hårt. Men vågen visade att jag hade gått upp ett par hekto! Nu kan man ju variera lite i vikt från den ena dagen till den andra, så jag brydde mig inte. Men för säkerhets skull vägde jag mig direkt en gång till. Då visade vågen att jag skulle ha gått upp 1½ kg. Och det har jag inte gjort! Så nu undrar jag om min våg börjar ge upp helt. (Först fel med fettprocenten, och nu med kilona också.) Den är rätt många år gammal (men batteriet nytt). Det vore typiskt om jag skulle behöva en ny våg just nu. För även om jag skulle köpa en enkel, som bara visar kilo (inte fettprocent), så kostar en sådan våg kanske 20-25 €. Just nu behöver jag vågen för att hålla koll. Hoppas den här håller ett tag till.

Morgon-promenaden gick vi i de närmaste kvarteren. Det kändes kallt i skuggan, men varmt i solen. Det ser så tomt och kalt ut, där de borttagna träden har stått. Bara "kvadraterna", nu fyllda med sand, finns kvar.

Men hundarna tycker att "kvadraterna" är bra kiss- och lukt-ställen! Och det syns på alla tass-avtrycken, att de inte är de enda hundarna som tycker så.

I morse, innan jag åt frukost, så torkade jag noga matbordet med disktrasan - för att få bort allt skräp runt Mios bur. När jag nu på förmiddagen lyfte ut hans bur på balkongen, så kunde jag sopa ihop så här mycket sand och fröskal med handen. (Fjädrarna flög iväg ner på golvet innan jag hann fånga dem.) Jag måste flytta över Mio (och Lina) till nya buren snarast. Jag borde göra i ordning den framåt kvällen.

Buren som Mio bor i nu, har jag ju inte köpt. Den fick jag som delbetalning i djuraffären när jag lämnade fågelungarna. De hade 2 lagom stora burar att välja på, och jag trodde att den här skulle vara bäst. Men om jag hade vetat att den var så här "dålig", så hade jag valt den andra (trots att den saknade utdragslåda och hade horisontellt galler). Den bur-sorten som Mio har nu är jättevanlig hos uppfödare av kanariefåglar. De går att hänga under varandra på väggen. Men uppfödarna har ofta burarna på balkongen, eller i ett uthus, och då spelar det ju ingen roll var sand och fröskal hamnar. Men inomhus gör det stor skillnad.

Tja, jag vet mer om burar nu, än jag gjorde från början. Helt klart hade det blivit billigare om jag hade vetat tillräckligt från början. Erik har lovat att ta hand om försäljningen av den stora buren. Jag tycker att det är väldigt jobbigt att prata spanska i telefon, om någon ringer för att svara på annonsen. Men Erik talar flytande spanska. Det är bra när man kan hjälpa varandra!

Nu måste jag flytta saker, så att jag kan montera hyllor... Det blir nog bra när det är klart. Men i dag känns precis allt jobbigt...

Oj, jag glömde i morse... Viktiga saker:

Stort grattis på födelsedagen Ted!

Före lunch hann jag flytta de små kuberna med böcker i, så platsen blev ledig för de 2 nya Kallax-hyllorna.

   

Jag monterade också den första hyllan, men har ännu inte skruvat fast dörrarna som ska sitta längst ner.

Därefter stärkte jag mig med en rejäl portion spenat, och sedan gick hundarna och jag ner till El Paseo. Även i dag är havet fullt av vackra vågor. Samt brädseglare och surfare.

Fast hur folk vill bada när det blåser så här pass, och bara är 17° i skuggan, och bara 16° i havet - det begriper jag inte. De här två var i länge.

Som vanligt såg mina små inget av havet, men jag tror de är mer intresserade av att nosa på andra hundars kiss. Och så var ju lä bakom muren, och därmed varmare.

   

Själv tycker jag att det är så vackert när det skvätter vita vatten-kaskader. Men det är svårt att trycka på avtryckaren just i rätt ögonblick. Så de allra högsta kaskaderna (som jag såg) missade jag. Men den nedan är vacker.

För det mesta låg surfarna i vattnet, men någon gång lyckades de rida på en våg. Det kräver förstås mycket träning.

Hemma igen, så fortsatte jag att skruva. Jag gillar Ikeas insex-nyckel-förlängare, som gör att man får mera kraft. Däremot gillar jag inte när hålen som skruvarna ska in, INTE är mitt för varandra. Skruven till höger hade jag sjå med länge. Det skilde bara 1 mm på hålen, men skruven ville inte "fastna" så den kunde spännas. (Det är skruvar som är platta fram, och alltså måste ner precis i de för-borrade hålen.) Men efter mycket möda och stort besvär, så fick jag till slut skruven på plats.

   

Då kunde jag ställa den övre hyllan på den nedre. Nu står 2 set Kallax-hyllor rygg mot rygg. Det är väldigt synd att Ikea har slutat sälja Kallax i björk-färg! Det skulle ha blivit mycket snyggare! Men nu är det som det är, och funktionen är densamma. Sedan borde där inte stå någon hylla alls, av utrymmes-skäl. Men det är snyggare med en extra hylla, än att behöva ha saker liggande framme överallt.

Jag satte böckerna på plats (en hylla blev "över"), men skåps-luckorna väntar fortfarande på att bli dit-skruvade. I det ena skåpet ska mina små datorer (+ lite dator-tillbehör) få bo. Detta har hittills legat framme ovanpå sängskåpet (varken praktiskt eller snyggt).

Klockan är 18:30, och jag har ingen lust att skruva mer i dag. Jag har inte lust att inreda fågelburen heller. Jag vill hellre läsa - fast det är en faktabok jag läser.

I morgon ska Lena, jag och våra hundar, gå en promenad tillsammans.

19-02-16:

Jag fortsatte att läsa om HIT (Hög Intensiv Träning) i går. Eftersom jag varken har råd att köpa en träningscykel, eller en vanlig cykel, så återstår att springa. Att springa i trappor verkar vara effektivt. Och till min förvåning står det, att det är ganska skonsamt för knän och fötter. Nu har jag ju tillgång till en super-trappa med hela 86 steg (om jag minns rätt), snett över gatan. Jag skulle knappast orka springa det fortaste jag kan uppför hela trappan nu, men kanske en fjärdedel. Jag borde försöka, och se om fötter-kän-höfter tål det... Annars får jag springa i uppförsbackar. HIT utför man ju en väldigt kort stund, så kanske jag kan. Det är mycket man bör göra - för hälsans skull...

Jag har ännu inte ätit frukost - men jag har skruvat i "skåp-insatserna" och satt på dörrarna på Kallax-hyllan. Jag ska justera gångjärnen längre fram. (Särskilt den vänstra dörren sitter lite snett.) Men jag prioriterar att göra i ordning, så justeringar får vänta.

Vi får väl alla lite skräppost /spam bland våra mail då och då. Om man håller muspekaren ovanför avsändaren, så ser man att det oftast döljer sig en annan avsändare bakom den som står skriven. Jag har nu några gånger fått mail där den verklige avsändaren har den fyndiga adressen throwawaymail.com. Den adressen är ju faktiskt rolig! Jag slänger dem förstås direkt - olästa.

Nyss monterade jag den sista Kallax-hyllan, en med 2 fack som ska stå där de små björk-hyllorna står nedan. (De små hyllorna ska flytta upp på Kallax-hyllan bredvid.) Det kommer att bli bättre på flera sätt (tebryggaren syns inte längre från vardagsrummet, och jag får lite mer yta att ställa saker på), men det tar förstås lite ljus/öppenhet in till köket. OBS att på fotot nedan, + de följande, har jag tillfälligt ställt mycket som ska stå någon annanstans. (Utöver att jag har staplar med saker som ska sorteras.) Här är ju lite upp-och-ner just nu.

För att det ska passa med höjderna, så tog jag bort björk-skivan och la den i stället på hyllorna framför fönstret. Nu kom den sågade sidan ut, så där får jag stryka på klarlack längre fram. Men det blev snyggt att ha skivan framför fönstret , och ytan är lättskött.

   

Jag provade med att ställa växterna innerst, och buren ytterst. Jag tror att jag kan få plats med ytterligare 1 växt då.

Sedan ställde jag den nya hyllan på plats.

   

Visst blir det lite "över-möblerat" med hyllor, men jag har det hellre så - än jag har saker liggande framme. Nu ska jag jobba på att få in allt i lådor, hyllor och skåp. (Den ena Alex-hurtsen är fortfarande tom + 2 Kallax-lådor och 1 Kallax-skåp.)

Byggjobbarna har nu planterat flera av träden! Citronträdet fick stå på sin gamla plats. (Men de var förstås tvungna att flytta det, när de skulle gjuta stödmurarna.) Trevligt för mig att jag kommer att kunna se träden, även fortsättningsvis.

På andra delen av tomten gräver de mycket djupare. Det behövs kanske kraftigare stödmurar där.

Lena och jag bestämde att vi skulle gå till Aldi, och således slå 2 flugor i en smäll - promenera med hundarna + handla. Aldi har många bra produkter, men det är den affär som ligger längst bort. Man får förstås inte ta in hundar, och jag lämnar aldrig någonsin mina ensamma utanför affären. Nu kunde Lena och jag passa varandras hundar, under tiden den andra handlade. På vägen dit gick vi förbi alla de här vackra frukterna och grönsakerna. Visst ser det inbjudande ut!

Det var varmare ute, än Lena och jag trodde. Nära grönsaks-affären tog vi av oss våra jackor. (18° i skuggan = varmt i solen.)

Hundarna gick så sött bredvid varandra. Men vad tror ni hände så snart jag fick fram kameran? Jo, de sprang alla åt var sitt håll. Ett enda foto på alla 3 lyckades jag ta, och det blev suddigt...

   

Lena och jag tycker att det spanska ogräset nedan (Getfotsoxalis / Oxalis pes-caprae) är vackert.

Både Lena och jag köpte (ovetande om varandra) ekologisk nötfärs på Aldi. Hon skulle koka kålsoppa, och jag gjorde en gryta med hackad tomat, strimlad zuccini och vitlök. Min mat blev jättegod! Och jag har kvar brynt köttfärs så det räcker till 2 portioner till (1 burk i frysen, och 1 burk i kylen). Det är gott med just nötfärs emellanåt (1 gång i månaden?), annars är det väldigt sällan som jag äter rött kött.

Jag vägde hundarna i dag, för jag vill ha koll så de väger lagom. Stella vägde 1830 gram (= precis lagom), men Nellie vägde bara 1370 gram (vilket är lite i underkanten). Alltså kan jag fortsätta att ge Stella precis så stora portioner som hon får nu, men jag kan öka på Nellies 4-5 procent.

Nu måste jag fortsätta att ställa i ordning. Vi får se hur långt jag hinner. Snart ligger balkongen i skugga, och då ska fågelburarna in.

Nej, jag har inte gjort mycket alls, bara ordnat lite "fläckvis". Ser ni den lilla vita byrån med blå knoppar? Den döljer röran som finns på andra sidan...

Nämligen en massa sladdar. Så har jag naturligtvis inte tänkt ha det sen, men hur jag ska dölja sladdarna vet jag inte. De behövs till te-bryggaren och lampan.

I morgon borde jag fortsätta med alla mina höger som ska gallras, och organiseras, och läggas in på rätt plats. Jag har fortfarande 16 olika kategorier kvar... Pust! Mycket jobb! Men tänk så bra det kommer att bli sen!

Och, det höll jag på att glömma, jag måste naturligtvis inreda den nya buren! När fåglarna har flyttat in i den så får jag både mer plats, och renare.

19-02-17:

Jag gjorde i ordning buren i går, och flyttade över fåglarna. Eftersom jag började strax före läggdags, hann klockan bli midnatt innan jag kom i säng. Men det slog mig, att det är lättare att "fånga" fåglar om det är ganska mörkt i rummet - därför passade jag på.

Jag kan ju inte påstå att varken Mio eller Lina samarbetade när jag skulle ta dem i handen, å andra sidan var de heller inte vettskrämda. Och de verkade båda finna sig tillrätta i sin nya bur, ganska omgående.

   

I morse tog Mio ett bad (jag hade hängt på badkaret), och Lina lekte med sin favorit-leksak.

Spegeln med kulor, som jag satte i Mios bur, har tidigare suttit i Celestes och Safirs bur. Mio har haft mycket trevligt nu på förmiddagen, med att flytta kulorna fram och tillbaka.

   

Jag städade båda de tomma burarna så gott jag kunde. De skulle behöva duschas av också, men det har Erik lovat att göra hos sig. (Han har bättre plats, och ska ändå ha burarna hos sig när han sätter in annons om dem.) Jag letade också upp alla pinnar, matskålar och annat som hörde till burarna när jag köpte dem. Först hade jag ingen aning om var jag hade tillbehören. Jag hade dem tidigare i en Helmer-hurts. Men sedan kom jag ihåg att hurtsen numera står bredvid tvättmaskinen. Där låg också en massa andra djur-tillbehör - som såg ut att behöva gallras, sorteras och delvis ges bort.

   

Så här mycket låg i Helmer-hurtsen (halva matbordet fullt):

Och inte nog med det, jag har hittat mer saker som jag hade glömt att (var) jag hade.

Eriks dotter Irina fyller 5 på torsdag, så jag har köpt en liten present åt henne. Nu skulle jag slå in den. Först mindes jag inte var jag hade mina present-papper, men sedan slog det mig att de förstås måste ligga i en av sänglådorna (eftersom de är långa). Den yttersta sänglådan tog jag inte fram, för där vet jag att det bara ligger hund-saker. Men det visade sig att de 3 andra var fulla med hobby-material, bl a rit-och-måla-saker (en kategori som jag trodde att jag var klar med). Suck och pust. Det tycks aldrig ta slut på saker.

Här är det nog inte mycket jag kan gallra ut (jag gillar att rita, måla och pyssla) - men det ska få plats någonstans. Jag vill gärna ha allt inom samma kategori på samma ställe. Så med den här kategorin får jag delvis börja om! Pust. Jag blir trött bara jag tänker på allt som jag har kvar att göra.

Och om en knapp månad, är det 1 helt år sedan jag flyttade in här. Så här lång tid har det aldrig tagit förr, att komma i ordning i en ny lägenhet. Men det är 2 saker som gör skillnaden. Först: den här lägenheten är mycket mindre, än de som jag har bott i tidigare - så allt får inte plats. Och, inte minst viktigt, de senaste 3 flyttarna (sedan jag flyttade från Helsingborg 2006) har jag INTE packat upp allt - jag har bara ställt lådorna någonstans. (Bl a lådorna med hobby-material.) Nu packar jag upp ALLT! Fr o m nu (snart) ska det bli ordning på precis allt - så som jag brukade ha det förr. Men jag har mycket jobb kvar!

Sedan går det inget vidare med bantningen heller. Ändå bantar jag hårt. Jag räknar kolhydraterna, och ligger dagligen under 20 gram - oftast mellan 7 och 16 gram. Jag kör periodisk fasta dagligen, med en variation på mellan 12 och 20 timmar (normalt 16). Jag gör allt "rätt", men vikten står stilla. Jag antar att jag har kommit till en platå. Då gäller det att vara extra envis. Men jag tycker att det är mycket roligare att banta, när jag ser resultat. Dessutom väger jag mer än härom veckan. Jag börjar undra om vågen visade för lite då. Nu när jag kollar så ligger jag på 51,4 - 51,8 kg. Nåja, det är ju mindre än de nästan 56 kg som jag var uppe i som mest, och mindre än de 54,7 som jag vägde när jag påbörjade den här bantningen (för 27 dagar sedan).

Jag kommer att ändra diet om ca 1 vecka. Jag ska ju ta blodprov på läkarstationen ca 1/3, för att kolla mina kolesterol-värden. Och jag vill väldigt gärna visa min läkare, att man kan sänka sitt "onda" kolesterol UTAN mediciner. Därför ska jag den sista vecka före blodprovet, (för säkerhets skull) leva på enbart anti-inflammatoriska grönsaker. Kanske det kan vara bra ur bantnings-synpunkt också, att varva med en annan typ av diet. Men sedan ska jag fortsätta med strikt LCHF igen, och hålla på tills jag har nått min målvikt. Det jag därefter ska lägga till - är just mer grönsaker = moderat LCHF.

Även i dag känner jag mig lite små-deppig. Men i dag tycker jag att jag har skäl till det...   

Ute är det grått och kyligt. Solen tittar bara fram korta stunder, och det blåser. Jag frös om fingrarna när vi gick längs El Paseo, för jag hade bara mina tunna ofodrade handskar. I gengäld var det inte så mycket folk i farten, som det brukar vara en söndag.

Men eftersom jag frös, blev rundan kort ändå. För att kompensera min små flickor, så fick de var sin "special-gnagis". Ett råhudsben med knutar i ändarna, där en strimla torkat kycklingkött sitter fast. För att få loss kycklingen så måste de gnaga både länge och energiskt. De har nog att göra ett bra tag. Själv ska jag dricka te, och värma fingrarna på muggen.

   

Ni är väl så finkänsliga, att ni inte låtsas om - att det syns (i bakgrunden) hur skitigt mitt balkongdörrs-fönster är?

I morse hade jag riven ingefära i teet. Det är gott! Jag tog ett foto för att visa hur bra min lilla ingefära/vitlöks-rivare är - men fotot blev suddigt. Så jag tog ett till nu, på den diskade rivaren. I somras när jag besökte Johan, så köpte hans fru Linda + hans svärmor Janita, några små söta vitlöks-rivare i keramik. De såg ut som små blommor, och fanns i olika färger. Jag hade inte råd att köpa en då. Men i höstas sålde Westwing en betydligt enklare variant i vit porslin, så då beställde jag en. Den är bra! Den har jättevassa små tänder, halkskydd i botten och är lättdiskad. Den är lättare att riva med den här, än att använda en vitlökspress - till både vitlök och ingefära. Så den här använder jag ganska flitigt (särskilt nu när jag bantar).

   

Men teet jag ska dricka nu, det får klara sig utan ingefära.

Jag litar inte riktigt på lilla aktiva Lina. Rent teoretiskt skulle hon själv kunna vrida runt foder-skålen (hon har råkat få den lite på glänt, när hon har klängt på kanten av skålen). Och just i läget halvvägs - då är det till hälften öppet, så hon skulle kunna smita ut. Så jag satte dit en sådan här liten "mini-stropp", för säkerhets skull. Egentligen borde det finnas en spärr på skålarna. De super-praktiska annars.

Mio har badat flera gånger i dag. Det var ett tag sedan jag satte dit badkaret. (Det passade så dåligt på förra buren.)

Nu ser jag att jag tänkte rätt, när jag bytte plats på bur och växter. För nu tar ju badkaret ingen extra plats. Annars skulle buren ha fått stå minst 15 cm från hyllan = längre åt höger. Desutom får jag plats med alla växterna + den lilla vatten-kannan (som innan stod på hyllan under). Fast om jag köper en liten växt till (kanske en pelargon från kina-butiken), då flyttar jag undan kannan igen.

Jag har börjat sortera fågel-tillbehör nu. Jag har stora problem med var jag ska lägga det medan jag sorterar. Men jag tror att jag ska kunna gallra ut närmare hälften. Kanske Erik kan sälja en påse sådant, när han ändå är i gång?

19-02-18:

Stackars palm! Den välte byggjobbarna omkull i dag, efter att först ha grävt djupare runt rötterna. Jag undrar verkligen om den kommer att överleva detta. Eller ska de inte behålla den? Kanske de inte kom åt att bygga förstärknings-muren där palmen stod?

De har nu markerat på marken (med vitt kritliknande pulver) var poolen ska vara. Den lilla rektangeln, ska det bli duschar där tro?

I morse gick jag på gympan, den som heter gimnasia. Det var mest nyttiga gummibands-övningar i dag, både för smidighet och armstyrka. (Fast vi började med ben-övningar.) Majoriteten av deltagarna är gråhåriga kvinnor, men i dag var det 2 yngre kvinnor också. Ledaren anpassar övningarna för oss (med små justeringar), så nivån blir rätt för var och en. Det känns så bra att ha börjat! I dag betalade jag för en månad framåt, så nu är jag gruppdeltagare "på riktigt". (De har ingen pensionärs-rabatt...)

När jag kom hem bytte jag kläder, och sedan gick hundarna och jag ner till El Paseo. Stella ville inte gå. Jag bar henne det mesta av tiden. Jag la märke till något intressant. När jag bar Stella, så skällde Nellie mindre på de hundar som passerade oss - än hon brukar. Nu gick Nellie vid flera tillfällen fram och nosade på den andra hunden i stället. Kan det vara så att hon försöker skydda Stella? 

På El Paseo var det lugnt och fridfullt. Det blåser fortfarande från havet, men mindre i dag.

Nu har jag precis ätit en mycket sen frukost (med totalt 3,3 gram kolhydrater). Det blev 21 timmars fasta den här gången. Nog ska det väl göra nytta på sikt, om jag fortsätter så här? Om jag bara kan gå ner 3-4 kg till så är jag ju nöjd sen. (D v s jag blir nog aldrig nöjd med mig själv - men rent intellektuellt förstår jag att vikten då skulle vara lagom och sund.)

Preliminärt så kommer Erik och hämtar den stora buren framåt kvällen. Innan dess vore det bra om jag hann röja undan någon "kategori", av allt det som ligger framme. (Djur-sakerna blev jag klar med i går.)

Nedan en skärmdump från dagens peptalk av Olof Röhlander;

Direktlänk: http://www.anpdm.com/newsletterweb/454B594A764445584270464B59/41445B447948455F417649445B4071. Själva matrisen skapade President Dwight D. Eisenhower en gång. Den här alltså:

Den kan både ni och jag skriva ut och sätta upp någonstans, tills vi har lärt oss att prioritera rätt. Jaså, ni kan redan. Själv prioriterar jag fel ibland. Jag får öva mig, på det som så mycket annat.

När jag förberedde för att Erik skulle hämta den stora fågelburen, så insåg jag att jag var tvungen att skruva av taket för att få ut den ur lägenheten. Passagen i hallen är för smal, bara 50½ cm. Själva buren är 50 cm på den smalaste ledden, så den gick precis igenom. Men taket är 70 cm brett... Erik och jag hjälptes åt att bära hem buren till honom - för den är för stor att bära själv. Vi tog tag i var sin ände. Lilla Irina, som var med, ville också hjälpa till. Så hon fick bära lite i ena sidan. Hemma hos Erik satt Irina och jag och pratade svenska en stund. Hon presenterade mig för sina dockor. Irina pratar lika lite svenska som jag pratar spanska (ännu mindre faktiskt), men hon lär mycket snabbare än jag gör.

Förresten tog Erik hit mitt lilla runda bord, det som jag gav till honom innan jag flyttade. Just detta lilla bordet använde han inte, det bara stod i en hörna. Jag har saknat det, för jag har alltid tyckt om det. (Fast det bara är ett gammalt ommålat Ikea-bord.) Jag vet inte om jag får plats med det någonstans förstås. Jag skulle behöva ett sängbord. (Jag har ju bara en liten hylla.) Men om jag ska ha ett bord där, så måste det vara lätt flyttbart - för det skulle blockera garderoben. Jag ska fundera på saken. Jag undrar om bordet får plats mellan fåtöljerna? Det är mindre än det som stod där. OM det får plats (jag tvivlar lite) så skulle jag kunna ha den lilla hurtsen som sängbord. Den är väldigt lätt att flytta, väger nästan ingenting.

När jag kom hem igen så gick jag en runda med hundarna. Under tiden vi var borta hade byggjobbarna börjat gräva gropen för poolen. Kanske de gjuter själva poolen nu när de lätt kommer åt, och sedan färdigställer den efter att huset har blivit byggt? På bilden mäter mannen vid gropkanten djupet. Det verkade vara rätt.

Klockan 18:40 kom jag på, att jag faktiskt bara hade ätit frukost i dag, så jag åt lite. Totalt har det bara blivit 5,6 gram kolhydrater i dag, lite i minsta laget. Om jag inte går ner i vikt på en sådan diet - då är det något allvarligt fel på min ämnesomsättning. Fast på riktigt vet jag att den är normal, eftersom jag medicinerar för att få den normal. (Jag har ju för låg ämnesomsättning i mig själv = hypotyreos.) Och dosen kontrolleras regelbundet, så att medicineringen ligger rätt. Därför tycker jag verkligen att jag borde gå ner i vikt nu! Det vore ohälsosamt att banta hårdare. Ja, ja. Detta är ett världsligt problem, och inget jag dör av.

Mer akut är röran i min lägenhet. Ingen kategori har blivit sorterad i dag, jag har bara flyttat lite saker hit och dit. Så i morgon måste jag se till att jobba på!

Tyvärr har jag ju alltid en massa annat för mig...

I dag t ex, när jag gick förbi leksaks-affären på C/ San Bartolomé, så såg jag en så söt docka. (Jo, jag är jättebarnslig, annars skulle jag förstås inte ha tittat i leksaks-affärens skyltfönster.) Dockan hette Look Real, och var gjord för att likna sin ägare. Jag gick in och tog en broschyr, samt frågade efter priset. (69-99 € beroende på storlek, utförande och klädsel. Jag tycker att den billigaste, som heter junior och är 33 cm hög, är finast.)

Broschyren berättade att man skulle skicka in 2 foton, 1 taget framifrån och 1 i profil - på den som dockan ska likna. Man kan sedan välja hudfärg, ögonfärg, hårfärg och frisyr. (Dock-kropparna finns som baby, junior och senior.) Om man vill att dockan ska ha likadana kläder som man själv har, så kostar det förstås extra.

Sedan, när jag kom hem, så ägnade jag säkert 20 minuter åt att titta på dockor på webben, här: https://lookreal3d.com/galeria/. (Man kan inte handla direkt från webbsidan, utan bara via återförsäljare.) Om jag får ett barnbarn någon gång, då skulle det vara roligt att ge en sådan här docka till det barnet. (När barnet har kommit upp i lämplig ålder.) Nedan några skärmdumpar. Visst är dockorna fina! Lägg märke till att även vuxna män kan ha dockor!

       

   

Här kan ni se en liten film från dock-fabriken i Alicante: https://www.youtube.com/watch?time_continue=61&v=mVDXzfoBzd0. (1 min 49 sek, kolla så filmen börjar från början.) När man ser hur mycket som görs för hand, så tycker jag inte att dockorna är dyra. (En vanlig docka av bra kvalité kostar 25-40 € här, och då är 69 € rimligt för en specialgjord.) Här visas hur de gör 3D-avbilder i datorn: https://www.youtube.com/watch?v=6hAVOLvO-Vk. (24 sek.)

Jag skrev just ut en lapp med affirmationer åt mig, som jag satte på skåpsluckan ovanför spisen.

Om ni inte kan läsa texten så har ni den här:

Inget smakar så bra,

som det känns att vara frisk och smal.

 

Jag unnar mig hälsa.

Jag unnar mig en hälsosam normalvikt.

Jag unnar mig att avstå från

sådant som förstör min kropp.

 

Kostdoktorns råd:

Ät när du är hungrig. (Bara då.)

Sluta ät när du är mätt.

Ät riktig naturlig mat.

19-02-19:

Jag har fått en palm utanför sovrums-fönstret!

Den höga palmen står nu planterad i linje med den lilla. Jag hoppas verkligen att den tar sig, fast rötterna kapades så kraftigt. Dessutom hoppas jag att stöttorna håller - även om det börjar blåsa rejält. För om palmen tar sig, så lär det ju ändå dröja något år innan den har får riktiga djupa rötter igen. (Nu vet jag att det var för palmen det extra hålet grävdes.)

I dag har jag 1000 saker att göra, men tyvärr 0 lust. Men jag har faktiskt gått ner hela 100 gram till i dag (om nu vågen visar rätt). I dag åt jag frukost redan 9:30, och jag ska äta lite mer i dag. Det lär vara bra att varva. Vi ska gå ut en runda nu, mina små och jag. Förhoppningsvis känner jag lite arbetslust när jag kommer hem igen. Solen brukar pigga upp.

På El Paseo var det lugnt, skönt och vackert. Men Stella gick inte många meter själv...

Hoppas Stella kommer att känna sig piggare i morgon. Då fyller hon nämligen 7 år. Och hon har bjudit både Nellie och Lucky på sitt kalas. Hon ska bjuda på "tonfisk-tårta".

Jag googlade efter dammsugar-påsar i går. För det paket som mannen på Carrefour sa att var rätt  (230+) - är avsett för andra dammsugare, så dem kan jag inte använda. Original-påsar är tydligen svindyra! (Även på Mediamarkt.) Köper man 20 påsar så blir det dyrare än själva dammsugaren. (3,20 € per styck. Summan nedan = 33,97 € visar priset för 10 påsar, inkl frakt.)

Enligt Carrefours webbsida ska påsarna heta 189+. De är betydligt billigare än originalen. (1 € per styck.) Nu har jag ingen lust att åka till Carrefour bara för att byta påsar. (Bussresan motsvarar priset av ½ förpackning påsar + att det tar tid.) Men när det är dags att hämta Linas hane på Kiwoko, så kan jag ju passa på att byta påsar samtidigt. Hoppas den enda jag har räcker till dess. (Summan nedan = 6,98 € visar priset för 5 påsar, inkl frakt.)

Jag erkänner, jag har smitit ifrån jobbet. Det är ju så skönt ute på balkongen! Så jag har ordnat lite där i stället. Bl a har jag flyttat fram bordet och stolarna, som innan stod framför skåpet där tvättmaskinen är. Jag fick flytta en stol var gång jag skulle komma åt tvättmaskinen. Nu kommer jag att få flytta en stol var gång jag ska in i det ena grå skåpet, men det blir inte alls lika ofta. Dessutom ser jag bordet bättre - och tänker på att jag lika gärna kan sitta där och äta eller läsa.

Att det blev "balkong-pyssel" just i dag, beror på att jag gick till kinabutiken Qin och köpte 2 nya pelargoner (à 2 €). Jag valde de 2 färgerna nedan.

Jag flyttade om lite bland mina balkong-växter.

Mycket för att jag ville ta in den pelargonen som stod på balkongen. Så nu har jag de 2 som jag tycker är vackrast inne. Hoppas de trivs lika bra som ute! (Senare ska jag ta sticklingar, så jag kan ha några ute också.)

Mina nästan helt kala bougainvilleas börjar få små mini-blad. Om några veckor så är de nog gröna igen.

Det blev trevligt med bordet och stolarna just så här. Jag kan se havet om jag sitter på den högra. Se nedan.

Fast någon ordning har jag ju inte på balkongen - ännu. Städ-sakerna ska förstås stå i städskåpet. (Det är så trångt där bara, så jag måste organisera om. Detta är sådant som jag använder ofta - fast man inte kan tro det när man ser hur skitigt jag har här.) Den lilla kärran ska jag ställa ner i förrådet lite längre fram, och hundgallret ska jag försöka klämma in i ett av balkong-skåpen.

Jag tänker heller inte ha "bräd-bitar" liggande i solstolen. (Jag ska behålla de bästa, till framtida projekt, och slänga resten.) Just nu står den lilla fågelburen som Erik ska hämta (om några dagar) bredvid stolen. Där ska jag ställa ett skåp sen, få då kan jag ha den nya fågelburen stående ovanpå det. Det får stå framför fönstret (nu står det ju Kallax-hyllor på andra sidan glaset), så det inte är i vägen när jag ska komma åt tvättmaskinen.

Så ni ser, jag har en del jobb kvar på balkongen också!

Mio och Lina umgås inte alls, de tycks inte bry sig om varandra. Men det hindrar inte att de ibland sitter nära varandra. Lite gemenskap känner de kanske?

Nej, nu ska jag inte alls börja sortera papper. (Urtråkigt - men synnerligen nödvändigt! Jag vet att jag måste.) Men nu ska först jag ut med hundarna, i det härliga vädret!

Här kommer några foton från vår promenad, i den sena eftermiddags-solen:

De mycket hårt beskurna små träden börjar få nya blad. Så tappra de är, som ständigt börjar om.

   

En hög, men gles, julstjärna.

Mittemot Los Olivos finns de här gula blommorna. Jag tycker att de lyser upp så fint. Det måste vara vår-jasmin (Jasminum mesnyi). En max 4 meter hög vintergrön klätterväxt, som blommar november - april. Till skillnad från de flesta andra jasminer så doftar den inte.

Jag ska kolla vad en sådan kostar, nästa gång jag kommer till växtaffären Hermisan. Växter är ju inte så dyrt här. Det skulle vara trevligt att ha en vårjasmin som komplement till mina bougainvilleor. Kanske vore den ett bättre komplement, än de sorter som jag har funderat på tidigare? Den är lite nättare till formatet. Och gult piggar upp! (Särskilt som den blommar under vinterhalvåret.)

Den höga palmen har bladen hop-bundna i toppen. Jag gissar att det är för att den ska vara mindre känslig för vindar. Men jag har sett att palmen svajar till, när det kommer en vindpust.

Klockan har hunnit bli 17, och jag har lyckats skjuta upp jobbet ända till nu. Och nu tänker jag prioritera en kopp te. Tvivlar ni också på att jag kommer att få något vettigt gjort i dag?

Jag är så innerligt trött på att gallra, sortera och organisera - dagarna i ända. Det tycks aldrig ta slut. Nu vet jag ju, att det bara är de här sakerna som jag har kvar att gå igenom - ändå går det så trögt, så trögt. Jag planerat annat i stället - sådant som jag ska göra efter att alla mina saker (de som jag inte gallrar ut och ger bort) återigen ligger på plats i lådor och skåp. Buffén t ex, den måste ju målas vit på baksidan. (Det är en hel del som ska målas - men sådant jobb tycker jag är roligare.)

Nu tänker jag, att jag kanske ska ta en "genväg". Masoniten är brun på baksidan (som ju är tänkt att stå mot en vägg), men vit på insidan. Om jag skruvar av alla de små skruvarna (massor) som håller masoniten på plats - så skulle jag kunna vända på skivan, och skruva fast den igen. Det gör ju inget om skåpen är bruna allra längst in. Det ser man ju sällan. Och då skulle jag få precis samma vita nyans på bakstycket, som resten av buffén är målad i. De 2 runda hålen kan jag dock inte göra mycket åt. Det är genom dem det är meningen att möbeln ska förankras i väggen. Men hålen skulle synas mindre om bakstycket vore vitt. (Kanske jag kan sätta en rundel av vitt papper i hålen, och fästa med lite dubbel-häftade tejp? Men "finliret" får komma senare.)  

Jag har ingen lust att skruva av så många skruvar, och sedan skruva på dem igen. Men det går alla gånger fortare, än att måla baksidan minst 2 gånger. Så det blir säkert så jag gör.

Men för att kunna flytta på Kallax-hurtsar och buffé (så jag kommer åt), så måste jag förstås först ha plockat undan alla mina "högar" som ligger framme. Så jag slipper inte undan sorterings-jobbet. Jag kan bara smita undan någon dag då och då. I morgon ska jag fira Stella, men kanske jag får en liten stund över, till att göra nytta...

Jag har bläddrat lite i gratis-tidningen La Illeta. Där såg jag bilden nedan som visar en orm av arten culera viperina, som har hittats vid Rio Secos mynning:

Först blev jag orolig, för det är ju alldeles nära hundbadet - och det liknar en huggorm. (Det finns flera olika arter av huggorm i Spanien, alla har inte en sick-sack-linje på ryggen som vår svenska har.) Men det visade sig vara en snok - en Viperasnok. Och den är inte alls giftig. Den öppnar inte ens munnen om den behöver gå till anfall. För det mesta ringlar den hellre ner i vattnet, för att fly - än försvarar sig.

Viperasnoken (även kallad huggorms-snok på svenska) är vanligen 50 cm lång, men kan bli 80 cm. Snoken kallas i Spanien för culebra de agua (= vatten-ormen) eftersom den lever vid vattensamlingar. Den är duktig på att simma, och kan vara under vatten ända upp till 20 minuter. Snoken kan också "klättra" i träd. Den äter maskar, insekter, grodor och små fiskar. Den tycker om att ligga och "sola" på varma stenar.

Skönt att veta att det är en ofarlig snok (som inte ens bits), som har setts nära hundbadet. Då behöver vi hundägare inte oroa oss.

Nu kan jag inte tillräckligt mycket spanska, för att riktigt förstå vad det står i La Illeta. Jag får gissa en del, och slå upp vissa ord. Men det verkar som om det dröjer ytterligare innan El Campellos simhall kommer att öppna. Projektet tycks vara lagt på is - igen. Det var företaget Arena i Alicante som vann den senaste anbuds-upphandlingen. Men nu har de företag som blev ratade överklagat, och har hittat "fel" hos Arena. Och då tycker kommunen att projektet är för riskfullt, i alla fall för stunden. Om jag nu har förstått rätt, alltså.

Själv tycker jag att det är på tiden att simhallen blir klar. Det var 9 år sedan den började byggas! Jag tycker det skulle vara trevligt att kunna gå och simma där på vinterhalvåret.

Ni ser, jag gör en massa annat. Bara inget av det som jag ska...

Och småttingarna ligger i sängen under datorbordet. De tycker om att vara nära matte - och det uppskattar jag. Det är mysigt!

19-02-20:

Grattis på 7-års-dagen Stella!

       

Och grattis till din syster Nova, och dina bröder Bamse och Nemo!

Hela 7 år har nu gått, sedan jag fick uppleva den stora lyckan när Bonnie fick sina 4 valpar! Det var en underbar tid att ha de små i huset, och att se hur väl Bonnie skötte om dem. Jag är glad att jag fick uppleva det. (Och jag önskar fortfarande att jag hade kunnat behålla alla valparna - fast jag vet att det skulle ha varit omöjligt, och fast jag vet att de har det jättebra hos sina nuvarande familjer.) 

   

   

Jag skrev grattis-mail till Stellas syskon, och jag har redan fått svar från Nemos husse. (Nemo som hette Teddy från början.) Hussen, som skriver att Nemo är så glad och snäll, bifogade 3 dagsfärska foton på honom. Visst liknar Nemo sin mamma Bonnie i ansiktet, särskilt på det första fotot!

   

Jag har precis lagt in några fler foton av Bonnie och valparna, på sidan Om mina djur. (7 hundår motsvara förresten 45 människo-år.)

Nu har Novas matte också svarat, och skickat dagsfärska foton på Nova. Det syns att Nova har gått upp (flera hekton) i vikt. Tydligen lindar hon husse om lillfingret, och får smaka mycket av hans mat. Men nu har Novas matte börjat ransonera portionerna. Att hålla normal-vikten är bra för hälsan (både för djur och människor), men Nova är förstås precis lika söt ändå. Eftersom hon har kvar sina "valp-öron", så liknar hon delvis en valp fortfarande - särskilt nu när hon är lite mullig.

   

Det vore roligt om Bamses husse och matte ville skicka några foton på Bamse. Det är kul att jämföra de 4 syskonen.

Lucky kom punktligt till kalaset, och han hade tagit med sig Lena. Lena försökte ge Stella en födelsedags-present, men det gick inte - för den ville alla 3 hundarna ha. Nu är ju Lena en hund-människa, så hon hade med sig likadana presenter till de andra också. Vi mattar beslöt ändå, över huvudet på hundarna, att vi skulle vänta med paketen (som har ät- och gnag-bart innehåll) eftersom hundarna strax skulle äta tårta.

Men först var det dags för umgänge och lekar.

   

Fast Stella lät de Lucky och Nellie umgås, och höll sig nära mig - precis som hon brukar.

   

   

Sedan blev det tårt-dags. Jag serverade tonfisk-tårta med hallon-topping.

Nedan väntar Stella ivrigt på sin tårta.

Så fort jag satte ner skålarna, så började mina små äta.

   

Lucky var först skeptisk. Han tycker mycket om tonfisk, men kunde inte förstå hur jag kunde vara så dum - att jag hade lagt ett hallon mitt i vägen. Det flyttade han runt medan han åt tonfisk. På slutet låg hallonet ensamt kvar. Men inte länge, för det norpade Nellie.

   

Jag erbjöd Lena lite tonfisk, men hon nöjde sig med 1 hallon... Sedan gick vi ut. Vi valde att gå ner till El Paseo.

Lena assisterade mig när jag ville fotografera hundarna. Själv vill hon helst inte komma med på fotona. Jag förstår inte varför. Jag tycker att hon är söt!

Annevi har tipsat om att mimosan = blå-acacian, (Acacia cyanophylla) är på väg att slå ut. Hon har lovat berätta när den är helt utslagen, så jag kan fotografera den då. Men den är ju fin även när bara enstaka blommor är utslagna.

Vi fortsatte runt hamnen.

På andra sidan lät jag återigen Lena hålla hundarna. Själv gick jag ut på flytbryggan, där 8-manna-roddbåtarna ligger. Fotot nedan tog jag i november 2009. Jag tycker att det blev så bra, ljuset är fint - färgerna också. Men tyvärr har det dålig upplösning, och jag kan inte få det större än nedan. Sedan dess har jag då och då försökt ta ett liknande foto - utan att lyckas. Det ska vara en dag då havet ligger spegelblankt, himlen är klarblå, och det inte är en massa folk i vägen.

Dagens foton ser ni nedan. De blev inte lika bra...

Nellie och Stella håller stenkoll på mig...

Vi gick "hela varvet runt", och sedan hemåt igen.

Mitt för C/ Colón (där Lena och Lucky bor) skildes vi åt, och vi gick raka vägen hem till oss. Stella började bli trött - men Nellie skuttade på som vanligt. Nedan trappan som jag har tänkt springa fort i. Kanske jag kan lyckas komma uppför de 2 nedersta avsatserna? Hela trappan lär det dröja innan jag klarar. Och jag ska inte börja öva än. Jag vill komma i lite bättre form först, för att öka sannolikheten att jag ska klara av utmaningen. Men visst är det en idealisk trappa att träna i!

Hemma igen drack hundarna vatten, Stella la sig i solen en stund, men nu sover båda. När de vaknar så ska de få öppna presenterna.

Jag får reklam från Wrendale designs någon gång emellanåt. (Det är därifrån jag har köpt de fina fågel-tavlorna.) Lite lustigt att de just i dag har "Love your pet day"!

Så blev det paket-öppnings-dags. Jag tog bort tejpen i ena änden, sedan klarade Stella resten - hon är ju van.

När hon hade fått ut den goda "gnagisen", så började hon genast gnaga - och gnaga.

Nellie däremot, var rädd för paketet. Det hade rullat i väg, när hon stötte till det - så det kunde ju vara levande. Jag drog ut halva gnagisen, och då närmade hon sig försiktigt. Det luktade ju gott.

   

Nellie gjorde en kringgående rörelsen, men vågade inte ta gnagisen... Men det ordande sig. Stella fick syn på den, och tog den i stället.

Och då tog Nellie förstås den som Stella hade börjat på.

Nu gnags det, och gnags. Båda verkar vara så nöjda så. Jag tror att Stella tycker att hon har haft en trevig födelsedag.

   

Och själv har jag lyckats smita från sorterings-jobbet precis hela dagen hittills.

Så har jag avslutat den här dagen, utan att göra ett dyft åt min röra. Jag har läst ut Michael Mosleys bok om högintensiv träning.

Jag har lärt mig en hel del nytt. Framförallt förstår jag varför det är så viktigt att höja sin kondition. Inte bara för att få bättre fettförbränning, utan framför allt för att kroppen ska kunna hantera de stora mängder socker och fett vi så lätt får i oss - utan att slamma igen blodkärlen. Det handlar om att hålla en sund vikt, träna i vardagen (stå i stället för sitta, ta trapporna i stället för hissen) - och så några gånger i veckan spurta på det snabbaste man kan under en ganska kort stund. Ja, och så äta vettigt förstås.

Det finns så många avancerade metoder att mäta kondition, vikt, fetthalt, form mm. Men en synnerligen enkel metod, som säger en hel del, är följande: Dividera din längd med 2 (halva längden alltså). Kolla ditt midjemått i höjd med naveln. Midjemåttet ska INTE överstiga halva längden. Om midjemåttet är större än halva kroppslängden, så ökar risken statistiskt för hjärt-och-kärl-sjukdomar... Hur ligger du till?

När jag kollade så ser jag att jag ligger i farozonen! 155/2 = 77,5 cm. Mitt midjemått där jag är som smalast är 70 cm - MEN i höjd med naveln är måttet 78 cm! Alltså ½ cm mer är max... Jag trodde inte att det var så illa. Å andra sidan vet jag att jag brukar ha 60-64 cm i midjemått när jag är lagom smal. Så om jag går ner några kilon till, så bör ju även midjemåttet bli mindre.

Men en sak som påpekas i boken är: En tjock människa med BRA kondition, löper mindre risk att bli sjuk - än en smal människa med DÅLIG kondition. Så om vi nu inte lyckas hålla midjan tillräckligt smal, så får vi satsa på lite mer konditionsträning! Det gäller "bara" att ta sig över tröskeln för att komma igång. Och så förstås - om man väger 100 kilo, då kan man inte bara ge sig ut och springa (då tar lederna för mycket stryk). Då måste man först gå ner i vikt, och sedan efterhand öka på träningen.

Det vi ska sträva efter är att leva som våra förfäder (i fråga om kost och rörelse), för det är det som våra kroppar genetiskt är gjorda för. Sedan vet jag, om någon, att det inte är lika lätt i praktiken - som i teorin. Men jag ska försöka bättra mig, även i detta fallet! Men oj så många punkter jag borde förbättra mig på! Jag får nog försöka ta en punkt åt gången, om jag ska klara av det. Vi får peppa varandra, så går det lättare! 

19-02-21:

Torsdags-gympan = tonificación är ett tufft pass - men roligt. Jag är äldst där. Vi började med att lyfta hantlar, och sedan körde vi armar, magmuskler, ben etc. Det känns nyttigt och bra att börja dagen så.  Det är det passet som jag tycker bäst om, men jag tror att det är bra att jag till att börja med kombinerar ett "mjukare" pass per vecka, och ett "tuffare". Kanske jag byter till 2 "tuffare" längre fram. Och kanske jag lägger till ett 3:e pass? (Senare när jag får råd i så fall, för fr o m 3 pass så kostar det 10 € mer per månad. Då kan man gå hur många pass man vill.)

I dag fick jag ett foto från Bamses husse, som visar Bamse på sin 7-årsdag (tydligen taget från Facebook):

Jag hade gärna sett Bamse framifrån, helst stående - för att kunna se om han fortfarande ser "utställnings-perfekt" ut. Men jag är glad för de foton jag får. Valpköpare har ingen skyldighet att hålla kontakten med uppfödaren, så all kontakt är en gåva. Åtminstone om man är en sådan uppfödare som jag, som aldrig glömmer de små som har fötts hos mig.

Åh så roligt! Bamses unga matte skickade mig fler foton på Bamse. Hon skriver att Bamse är frisk och glad, och hennes "bebis". Han ser fin ut!

Jag gick ett ärende till fågel-affären Aquari Mon Tropical i dag. Nellie och Stella följde med. Vi passerade badhuset, som står där till ingen nytta.

Nedan gatan där både posten och fågel-affären ligger. De har fortfarande kvar 3 av Linas syskon i butiken. Här i El Campello tycks folk inte känna till hur trevliga sparv-papegojor är, och då köper de en dvärg-papegoja i stället. Lite synd. 

Stella och Nellie skötte sig exemplariskt i butiken, och tyckte att det var spännande att lukta på andra ställen än de vanliga.

Om jag inte hade haft det så trångt och rörigt nu, så hade jag nog plockat en liten bukett kranskragar och ställt i en vas på bordet.

Jag tycker bäst om de som är vita också.

Jag har en gammal inloggning till släktforskar-sidan My Heritage. Jag besöker den aldrig. De har haft min ena maildaress (christel@christeltango.com) samt ett lösenord för att logga in på deras webbsida. Nu, i dag, fick jag besked om att för 7 månader sedan stals alla mailadresser och lösenord från webb-sidan.

Nu tror jag inte det är något jag behöver oroa mig för. Kanske får jag lite mer Spam en period, eftersom min mailadress är på vift. Men lösenordet har de ju ingen nytta av. (Jag har ingen släktforsking lagrad på sidan, jag började aldrig.) Och de har inte lösenordet till mitt mailkonto.

Ett "dumt" spam har jag fått på sistone, det är tydligen vanligt just nu med den här sorten. (PC för alla har skrivit om dem.) Det ser ut att vara avsänt från min egen mailadress (den ovan). Sedan står det på engelska att de minsann vet att jag har varit inne och tittat på porrfilm, och att de då har filmat mig med min egen kamera på datorn. (Det är ju väldigt sannolikt när det gäller en pensionerad kvinna, som dessutom har frystape för kameran - eller?) De hotar nu med att skicka filmen till mina medarbetare (vilka de nu är?) och min familj - om jag inte betalar 1000 dollar i bitcoins. De påstår dessutom att de ser när jag har läst mailet, och därefter har jag bara 48 timmar på mig...

Mailet ser ni nedan. (Fast jag har nog missat att kopiera några rader på mitten, och fått med några andra rader 2 gånger.)

Det är ju ingen risk att jag skulle gå på något sådant. Men tänk om en man, som har varit inne och kollat porr, får panik och betalar?

Det som stör mig lite, är att det ser ut som mailet är avsänt från min egen mailadress. Hur kan de göra sådant? Det är klart att det finns en annan adress "under", men den har de lyckats dölja. Jag vet att det inte är sänt från min adress, för de har inte tillgång till lösenordet. Men viss talang har de tydligen ändå, även om allt de skriver är lögn.

Nu undrar jag, när de har uppgett sin bitcoin-adress - kan man inte spåra dem då? En "riktig" hacker borde väl kunna? 

Nu kan man tydligt se hur poolen ska bli. Marken sluttar uppåt höger, och det verkar bli en grundare del (för barn?) tillhöger och hitåt. Det som är bra är att de har behållit alla träden, för då blir det ju grönt och uppvuxet med en gång. Vilket jag också har glädje av - för det ingår ju i min utsikt åt norr.

På resten av tomten fortsätter byggjobbarna med att bygga stödmurar. Det bullrar en del om maskinerna/fordonen, så visst blir jag störd. Men det är ju bara under arbetstid, och kommer inte att vara för evigt. Det gäller att gilla läget - något annat finns inte att välja på.

Jag känner mig djupt nere i en svacka nu. Jag har absolut inte lust att göra någonting. I alla fall ingenting av allt jag borde göra. Så i dag är här precis lika stökigt som i går, bara aningen smutsigare... I dag har jag inte ens haft lust att räkna kolhydrater. Ändå tror jag inte att jag har ätit ett endaste gram för mycket. Jag bara fortsätter som tidigare.

Nu ska jag sätta mig och läsa i en heminrednings-tidning, som jag fick härförleden, men inte har läst ännu. Sedan ska jag klappa hundarna en stund, tills det blir läggdags.

Kanske jag känner mig piggare i morgon? Jag var faktiskt pigg en stund, när jag kom hem från gympan. Tyvärr gick det över när jag såg all min oordning, och allt jag borde göra. Jag vet - det är bara några få dagars hårt jobb kvar - sedan är jag klar! (Utom målandet och annat finlir.) Så om jag bara sätter fart, så är jag snart i mål vad lägenheten beträffar. Kanske i morgon?

Eriks dotter Irina fyller 5 år i dag. Kalaset firade hon på baren där hennes mamma jobbar. Erik kom just hem därifrån. Han berättade att den lilla dockan hon fick av mig (med tillhörande hund, valpar och nappflaska) blev den mest uppskattade presenten. Det var ju roligt att höra. (Dockan köpte jag på Aldi häromdagen, när Lena och jag var där.) Nedan Irina och dockan.

19-02-22:

I förmiddags gick hundarna och jag, och letade efter ett par djur-affärer högre upp i El Campello. Jag hade glömt kameran hemma, och det var synd. Vi gick på trevliga smågator, och jag såg en så vackert blommande trädgård. Jag hade velat visa er...

En affär längs stora vägen (N332) hittade jag inte. Jag minns den som en öppen garageport, där de både sålde små plantor och fågelfrö. Kanske de hade stängt i dag, kanske de inte finns mer. En annan affär hittade vi, men det såg inte ut som en affär, och det var stängt (fast det var normal öppettid.) Den 3:e, som jag visste att låg på C/ Dr Flemming var öppen. Där hittade jag krossade snäckskal, som kanariefåglar behöver för matsmältningen. Det har jag letat efter, och frågat efter, länge.

Därefter gick jag hem med snäckskal och hundar, och tog bussen 12:00 till växtaffären Hermisan. Jag har ju inte precis några pengar att handla för, och inte mycket plats att ställa växter - men det är roligt att titta! De har så mycket fint!

Jag tittade bl a på små kumquat-träd (ovan), och sådana med mini-citroner, och några klätterväxter. Ingetdera ska jag köpa nu, men kanske längre fram? Ytterligare 1 "lite större" växt vill jag ha på balkongen.

Det jag planerade att köpa var ytterligare 1-2 pelargoner, samt 1 grön inomhus-växt. Pelargonerna är lite drygt 1 € dyrare på Hermisan, än i kina-butiken, men mycket kraftigare. (För er som bor i Sverige: Det är i februari som utbudet av pelargoner är störst här i Spanien. Tidigare och senare så finns det färre att välja på.)

Mitt besök slutade med att jag köpte 7 olika växter! Nr 1 och 2 är pelargoner, nr 3 är en Calathea (som förhoppningsvis kan stå en bit in i rummet). Nr 4 - 7 är små billiga rotade sticklingar, av 4 olika sorter. De senare bör jag snarast plantera i större krukor, för de torkar så lätt ut i sådana här små. De 2 färgerna nedan valde jag på pelargonerna (rosa förstås).

Jag klämde in alla på en rad på det ena gråa skåpet. Jag tänker inte ha dem stående så trångt sen, men jag kommer att flytta om en annan dag. Kanske jag slänger min äldsta pelargon, för den ser väldigt ömklig ut (med små blad och 1 enda blomma). Nu har jag ju finare. Jag blir glad av att se alla mina blommande pelargoner!

Jag hade inte planerat att köpa sticklingarna, så dem ställde jag bara tillfälligt där de får plats för stunden. Några av dem behöver stå ljusare än så här. Men just nu har jag, som bekant, högar av saker liggande på samtliga befintliga ytor. Växterna klarar nog att stå mörkare en vecka eller så.

Bussen till Hermisan, är samma som går till Carrefour - och går således bara 1 gång i timmen. När jag var klar var det 50 minuter tills nästa buss skulle gå. Medan jag satt och väntade i affären så kom en mamma med dotter in och handlade. De talade svenska! Jag såg att de lastade sin växt i bagage-utrymmet på en bil, och tänkte att jag ju alltid kunde fråga om de var på väg till El Campello. Alltså frågade jag mamman. Då dök pappan upp bakom bilen. Du är Christel, sa han. Jag läser din blogg. Vilket lustigt sammanträffande! Jag fick skjuts ända till Consum (närmare än busshållplatsen - vilken lyx), och själva skulle de till stranden.

De bor en bit utanför El Campello (nära Bon Alba om jag förstod rätt), och var här på sportlovet. Familjen, både föräldrarna och de 2 barnen, gjorde ett mycket trevligt intryck. Hoppas att de hör av sig med ett mail så vi kan hålla kontakten! Vilken tur jag hade, som råkade träffa dem så här av en slump!

Solen skiner, och det är 18°. Hundarna och jag ska strax gå en eftermiddags-runda på El Paseo. Och sedan borde jag verkligen försöka att göra lite nytta... (För nu har jag ju smitit undan jobbet - igen!)

Himlen var underbart klarblå, och vi fick en lugn och skön promenad.

Vi gick inte längs hela El Paseo, eftersom mina små fick ganska mycket motion i förmiddags. På hemvägen stötte vi på Annevi, Staffan och Inka, som satt vid ett bord i solen. Jag slog mig ner en stund och pratade. Det var trevligt! Och varmt och skönt i solen. Jag tycker om socialt umgänge med trevliga människor, men vissa dagar så möter jag ingen alls. Hundarna tycker det är roligt när de får vara med. Stella satt i mitt knä, och Nellie i Annevis. Och båda höll koll på Inka, för det händer att hon har hund-godis i handväskan.

Det ser ut som om pool-bygget snart ska komma igång. Det är full fart på byggjobbarna.

Klockan 18:30 ringde de från djuraffären Kiwoko. Linas hane hade precis kommit in. Om jag hade haft bil, så hade jag kört och hämtat honom direkt. Förmodligen om jag hade haft cykel också. (De har öppet 10 - 22, måndag - lördag.) Men så här dags är det för kyligt att stå och vänta på bussen. Nu ska jag åka och hämta honom i morgon förmiddag i stället. (Då ska det bli 20°!) Hoppas att han både är fin och frisk! Samt att han och Lina ska komma bra överens! Det är ju det som är vitsen med det hela - att Lina ska få en god vän och partner.

Jag glömde berätta om i morse. Jag hade planerat att ta sovmorgon, ända tills byggjobbarna började väsnas. (Normalt kl 08.) Men det är inte så lätt, ska jag säga, när någon (en liten svart-vit) sätter tassarna på min kind, och nosar mig i ansiktet för att kolla om jag är vaken. Hon började kolla klockan 07, lite drygt. När jag fortsatte att ha ögonen stängda, så la hon sig en stund igen. Men 10 minuter senare, så kollade hon igen. Det är svårt att låtsas sova, när hund-morrhår killar så mycket som de gör - så 07:30 så gav jag upp...

Nu siktar jag på sovmorgon ända till klockan 08, i morgon i stället. (Men inte längre, för jag ska ju till Kiwoko.) Jag planerar att ta 10:00-bussen, och ska förstås ut med hundarna innan dess.

Nu har jag repeterat det här med anti-inflammatorisk kost, genom att skumläsa vissa avsnitt i Hälsorevolutionen. Det är så jag ska försöka leva den kommande veckan, fram till blodprovet. (Kombinerat med periodisk fasta.) Därefter ska jag övergå till strikt LCHF igen. Men faktum är att de båda går alldeles utmärkt att kombinera, bara man inte är alltför snål med kolhydrater - från framför allt grönsaker, men även frukt och bär. Principen att undvika socker, vetemjöl, och processad mat är gemensam. 

19-02-23:

Eftersom jag vaknade tidigt i dag (Stella la sitt huvud på min kind 06:30 = gulligt men svårt att sova), så tog jag bussen till Carrefour redan kl 09. Carrefour öppnar nämligen klockan 9, och jag skulle ju byta dammsugar-påsar där först. Och då slapp jag stressa. Jag passade också på att köpa en stor portion av min favoritsallad Ensalada Cántabra där. Jag blev klar i tid för att gå till Kiwoko precis när de skulle öppna klockan 10.

Det visade sig att det fanns 2 gröna hanar att välja mellan. En alldeles vanligt grön (som jag köpte), och en som verkade vara en korsning mellan blå och grön. Den andre hade grönt ansikte med tydliga blå prickar bakom ögonen, och en starkt klarblå gump. Men tyvärr hade han grått bröst och grå vingar. Synd! För han hade en fantastiskt fin blå färg där han var blå. Men jag hade ju tänkt mig en grön, så grön fick det bli. Honom ser ni nedan. Det är bara det svagt blå bakom ögonen som visar att han är en hane. (Det är snyggare med starkare färg på markeringarna, men ska man få tag i det måste man besöka uppfödaren personligen.)

Lina blev först lite upprörd övar att ha fått en inkräktare i buren. I alla fall den första minuten. Sedan tog nyfikenheten över. Hon närmade sig sakta.

Mio tycktes också vara nyfiken på nykomlingen.

Det första mötet gick ganska bra. De accepterade varandra, och bekantar sig nedan.

Mio sjöng en liten välkomstsång för sin nye burkompis.

Lina och hanen umgås lite försiktigt avvaktande. De är ännu inte trygga med varandra. Det är klart att det kommer att ta några dagar, innan de blir ett par och/eller riktiga vänner. Jag tycker att deras färger passar fint tillsammans. Men jag är inte så säker på att hanen ser ut som en Linus. Har ni några bättre namnförslag? Det bör passa ihop med Lina, men måste varken börja på L eller innehålla bokstaven i. Bombardera mig med namnförslag! Jag behöver alternativa idéer!

När jag såg att det gick bra med fåglarna, så gick jag ut med Stella och Nellie. I Palmen utanför mitt sovrumsfönster sprang en ekorre upp och ner. Men den satt helst på baksidan av stammen när jag hade kameran beredd. Fast 2 foton lyckades jag ta.

       

Vi gick runt i närområdet. Det var varmt, soligt, och lugnt. Det enda vi hörde var fåglarna.

Och medan hundarna nosade på intressanta lukter, så tittade jag på blommor...

   

En stund efter att jag hade kommit hem, så tittade Kerstin inom. Hon skulle lämna tillbaka några böcker som hon hade lånat av mig, och låna några nya. Hon är ju lika glad för att läsa, som jag är. Vi drack te och pratade en god stund, innan hon tog bussen hem till sin man Tord. När hon hade gått så gick flickorna och jag ner på El Paseo. Eftersom det var mitt under siestan, så satt de flesta på restaurangerna - och vi hade inga problem med att ta oss fram, fast det är lördag.

Här har varit sommarvarmt i dag. Jätteskönt! Strålande solsken och drygt 20° i skuggan. Det är visserligen bara 15° i havet, men UV-index har stigit till 4. (Jag hade sandaler på fötterna, och inga ytterplagg. Fast jag gick ju inte i shorts och/eller solklänning, som några av turisterna...) 

Den sista biten hem fick jag bära Stella, för då orkade hon inte mer. Nellie tycks aldrig bli trött, men nu sover båda.

Jag tycker att det ser ut som om den nya fågeln är en hona! Den är inte alls blå under vingarna och gumpen, som de ska vara. Det syns tydligt nu när den sitter i solen. (Och 2 könsmogna honor kan man inte ha ihop.) Jag ringde till affären, men de säger att det är en hane. Kanske jag åker och byter mot den andre i alla fall, på måndag. För det är helt klart en hane. När jag googlar så står det tydligt att hanen ska vara blå under vingarna och på gumpen:

De enda foton jag hittar, som visar det blå på ryggen, är de pyttesmå nedan. Hanen som är kvar i affären liknar delvis den längst till höger nedan.

   

Det hade varit enklare om jag hade bil, för då hade jag åkt tillbaka till Kiwoko redan nu. Hoppas det fungerar bra mellan Lina och den nye/nya till måndag. Att jag först blev misstänksam är för att Lina är lite väl mycket "på" den nye/nya. Hon jagar undan den. Med Celeste och Safir gick det bra från första stund... Nu är jag inte expert på köns-skillnaderna, men det är inte flickorna i affären heller. De läste på och sa att detta var en hane, eftersom den har lite blått bakom ögat. Veterinärer kan köns-bestämma genom att analysera en fjäder. Fast om jag tar den andra (som är till hälften snygg, till hälften trist) så vet jag säkert att det är en hane - för det syns tydligt.

Så här illa kan det se ut emellanåt. Suddigt foto, men ni kanske kan se "tendensen" - att Lina jagar nykomlingen. Vågar jag ha dem ihop i natt? Min lilla reserv-bur står nere i förrådet. Borde jag gå och hämta den? Klockan är 18:30 och solen försvinner snart.

Jag tog flera foton av nykomlingen, men ser inte det där blå som ska synas. Ser ni? Mina egna 6 fågelungar var så lätta att se skillnad på, fast alla var blå. Nu oroar jag mig... Dels för att det ska ha blivit "fel", dels för att Lina ska göra illa den nye/nya, eller att denne inte får/kan äta. Små fåglar har snabb ämnesomsättning, och tål inte vara utan mat ens ett dygn.

Det är en fin fågel annars! Men man kan inte ha 2 honor ihop - däremot 2 hanar...

Jag hann både fram och tillbaka till förrådet, innan himlen började färgas röd. Jag frös inte heller, för det var 16,8° ute. Jag skulle ändå ställa ner en kasse med saker i förrådet, och nu har jag den lilla buren här. (En sådan som vi använder som transport-bur i Sverige, men som kanariefåglar kan få tillbringa hela livet i här i Spanien. Den som Lina tillfälligt bodde i, när jag separerade henne från hennes föräldrar.)

Nu över helgen ska den nya få bo där - för det är en hona. Jag mailade nämligen flera foton till en uppfödar-förening i Sverige (http://www.gbfhobby.se/), och en sparvpapegoj-uppfödare därifrån svarade bums, att jag har rätt - det är en hona.

Synd att man inte kan ha 2 honor tillsammans, för hon är söt annars - den här lilla.

Varför ska allting krångla så? Det tar några timmar, och det kostar 1,90 €, att åka till Kiwoko en gång till. Och så är det inte rättvist mot den här lilla honan. Det blir för mycket äventyr för henne... Jag kunde ta henne med handen, utan alltför mycket besvär. Och hon verkade nöjd direkt hon kom in i den lilla buren. Nyss klättrade hon omkring i taket, och nu sitter hon och småkvittrar. Jag gissar att hon snart kommer att äta.

Så här ser normalt en grön sparvpapegoj-hane ut, tydligt blå under vingen (+ på gumpen fast det inte syns här):

En sådan grön hane, som ungen längst till vänster nedan - är det jag vill ha! Det var en sådan jag beställde, fast det kom en annan. Expediten på Kiwoko sa i morse, att de kan beställa en till grön hane åt mig. Kanske de ska få göra det, för jag är inte förtjust i grå vingar...Då är det bättre att vänta så det blir rätt...

19-02-24:

Grattis på födelsedagen Magnus!

Det är precis lika härligt väder i dag, som i går.

Vi gick ner till El Paseo. Stella ville inte gå själv, eftersom det var för mycket folk för hennes smak. Halvvägs så satte vi oss på en bänk i solen, och tittade på havet (jag) eller folk, hundar och annat som rörde sig (Stella och Nellie). Nellie hade fullt sjå, att bestämma vilka hon skulle skälla rejält på, och vilka som bara skulle få passera.

Stella tog det betydligt lugnare.

När det kom en riktigt stor hund förbi, då backade Nellie alldeles intill mig, och så skällde hon lite tyst och diskret.

Vi gick inte längre norrut, för där var så mycket folk, utan vände söderut igen.

En grupp från Alicante Lindy Hop dansade på gatan. Åh så roligt det såg ut! Jag hade gärna dansat med dem! Visserligen har jag aldrig dansat just lindy hop, men det påminner mycket om bugg, och en del om jive - och de båda danserna kan jag ju. Så jag tror att jag skulle kunna hänga med till 80%.

Kanske dansade de för att ragga kunder? Om träningen hade varit här i El Campello, så hade jag jättegärna gått med i föreningen - men det är för omständigt att ta sig till en adress i Alicante. (Det är förmodligen träning på kvällstid, och långt från en Tram-station. Dessutom tvivlar jag på att de unga männen vill dansa med en pensionerad kvinna.) Om jag hade varit yngre, så skulle jag åtminstone ha tagit reda på lite mer...

Tja, jag kunde inte låta bli. Här finns info: http://alicantelindyhop.com/ (Dyrt, på kvällstid, på olika platser i Alicante - men det verkar vara kul!)

   

Åh så gärna jag hade velat dansa! Jag älskar att dansa! Tänk om jag hade haft någon att dansa med!

När vi hade svängt av från El Paseo, så gick Stella själv igen - ända hem.

De senaste dagarnas sol och värme har gjort mig piggare. Så i eftermiddag/kväll har jag faktiskt gjort lite nytta. Jag har plockat lite bland mina högar, lagt lite i ordning i fasta garderoben, och så har jag dammsugit - samt tvättat 2 omgångar. Inte mycket sammanlagt - men bättre än de senaste dagarnas "ingenting".

Förresten har jag inte frusit på "evigheter". Sedan jag satte på alla mina element, så har jag varmt och gott inne. Det gör en hel del för välbefinnandet!

Jag glömde skriva innan, att min kamera strejkar med ojämna mellanrum. Många gånger får jag trycka 8-10 gånger på avtryckaren, innan kameran tar en bild. Oftast missar jag just det motivet/ögonblicket som jag hade velat föreviga. (Det hände bl a när jag skulle fotografera de som dansade.) Det är väldigt irriterande! Men jag blir tvungen att slita ut kameran helt, innan det blir aktuellt att köpa en ny. Just nu har jag inga pengar alls, så ju längre kameran går att använda - desto bättre.

I morgon bitti/förmiddag har jag fullt program med gympa, hundpromenad och Kiwoko-besök. (För en pensionär är det ovanligt många aktiviteter på samma dag.) Jag ska lämna honan i djuraffären, och beställa en grön hane. Den beställningen borde de klara, eftersom de har övat en gång. Min yoghurt tog slut i kväll, så det måste jag köpa ny i morgon. Kanske jag handlar på Carrefour när jag ändå är där (deras goda sallad lockar), kanske jag väntar tills jag kommer hem. (Jag åt nyss en liten portion yoghurt med tinade djupfrysta blåbär = supergott!)

19-02-25:

Jag känner mig så sportig, när jag får på mig mina gympa-kläder. Fotot nedan tog jag strax innan jag gick till mitt måndags-gympa-pass. För det mesta är jag klädd i cerise-rosa, men det setet ligger just nu i tvättunnan. (Jag har både sport-behå, och "brottar-linne" under den långärmade tröjan. När jag har hunnit bli uppvärmd tar jag av den långärmade.)

I dag fick vi träna vid bänkar. Hittills har övningarna varierat från gång till gång. När vi gör stretching-övningar så hör jag till dem som kan stretcha mest. Och när vi klev upp och ner på bänken, så höll jag takten bra. Men tyvärr upptäckte jag, att mina magmuskler hör till de sämre. Vi skulle ligga raklånga på rygg och med hjälp av magmusklerna resa oss upp i sittande ställning. Jag tror att minst 2/3 av gruppdeltagarna kunde, gång på gång. Men jag kunde inte alls, inte en enda gång utan att fuska lite (genom att putta på lite men ena handen). Jag visste inte att det var riktigt så illa ställt. Jag kan göra situps - halvvägs. Men jag kommer inte ända upp i sittande. Jag är tydligen i ännu sämre form än jag trodde. Tja, om jag övar några månader så ska det väl gå sen...

När jag kom hem igen så gick jag ut med hundarna. Sedan åkte jag (med kl 13-bussen) och lämnade fågeln. Jag fick pengarna tillbaka, så det var inga problem. Och de lovade att försöka få hem en grön hane. Jag sa att jag hellre väntar, än köper "fel" färg.

Sedan gick jag till Carrefour, och köpte min favorit-sallad. Den åt jag till lunch. (Och jag har lite kvar till i morgon.)

Jag köpte också 3(!) chokladkakor. Jag har tidigare ätit Mercadonas 85%-iga. Men faktum är att Carrefours 90%-iga är ännu godare. (Och nyttigare, med färre kolhydrater.) Kakao är nyttigt! Det är sockret (och vissa tillsatser) i chokladkakor som inte är bra. Här kan det ju vara max 10% socker i alla fall. Och helt utan choklad vill jag inte leva... Nu har jag ett litet lager hemma. (Så länge det nu varar... Man bör inte äta mer än 1 ruta om dagen, men jag har redan ätit 2.) 

   

Ingrediens-listan består av precis 5 ingredienser, så den klarar precis "kriterierna". Se nedan. (Lindt har också en 90%-ig choklad, men den tycker jag inte om. Inte deras 99%-iga heller. Båda smakar "bittrare".)

Ingemar i Malmö (som läser min blogg) tipsade i dag om en bok som verkar vara intressant. Boken handlar om att vi bör äta riktig mat, sådant som vår mormors mor skulle känna igen. Det låter förstås riktigt och sunt.

  

Kostdoktorn (Andreas Eenfeldt) skriver i sin recension:

Här är Pollans förslag på vad vi borde äta: ”Ät mat. Inte för mycket. Mest växter.” Nu menar han inte alls att vi skall äta vegetariskt, vilket inte jag heller tror är bra just för hälsan.

Jag vill fokusera mer på hans första budord: Ät mat. Det låter enklare än det är. En gång i tiden var mat allt vi kunde äta. Idag menar Pollan att det istället finns tusentals produkter i affärerna som snarare borde kallas ätliga matliknande substanser.

Här kommer fler bra råd från Pollan: Ät inget dina förfäder på stenålder inte haft en aning om vad det var. Ät inget som inte kan ruttna. Ät inget med ingredienser som är a) okända, b) omöjliga att uttala, c) fler än fem i antal, d) innehåller sirap/fruktossirap.

Jag skulle gärna läsa boken. Kanske jag köper den längre fram? Jag satt upp den på min långa bok-önskelista så länge.

I dag gick hundarna och jag inte ner till El Paseo och havet, förrän sent på eftermiddagen. Himlen var underbart klarblå, och även i dag bröts vågorna så vackert - och skummet skvätte vitt. Så nu får ni se en massa foton på vågor...

Vi avslutade promenaden med att gå på en av kommunens gräsmattor, där det både växter gräs och klöver.

Nellie tyckte att det luktade oerhört spännande där. Obs att hon inte ligger ner, hon har bara sänkt huvudet. Gräsmattan var inte nyklippt, och Nellie är ju inte speciellt "hög".

19-02-26:

Det närmaste jag kan komma att fotografera en soluppgång, är som nedan. (Solen går upp bakom höghusen till vänster, härifrån sett.) Jag kan i alla fall se att himlen är vackert "soluppgångs-färgad".

Sa jag att jag fick tillbaka det lilla runda bordet av Erik? Han använde det inte, det bara stod i hans "lager-rum". Nu ställde jag det på prov mellan fåtöljerna. Hur det ser ut kan man inte se än, eftersom fåtöljerna är proppfulla med en massa saker som jag ska sortera. För att kunna ha bordet där så måste jag ha hjul på det, annars kommer jag inte åt att hålla hund-toaletten ren. Jag satte på samma hjul som jag har använt till bordet tidigare. Då blir bordet lite för högt. Kanske jag skulle kunna såga av benen de 8 cm som hjulen höjer bordet, och sedan sätta dit hjulen igen. Jag kan bara ha den här typen av hjul med väldigt smalt fäste - eftersom benen är så smala.

   

Men först måste jag bestämma mig för om jag ska ha bordet, eller plast-hurtsen, mellan fåtöljerna. Bordet ger bättre plats för att lägga bok och läs-glasögon, men det är lättare att "komma bakom" den lilla hurtsen. Jag ska prova ett tag och se vad jag tycker. Jag kan inte utvärdera det hela förrän det går att sitta i fåtöljerna igen.

Den lilla hurtsen ställde jag under dator-bordet. Det skulle vara jättebra att kunna förvara lite saker där. Ju mindre jag behöver ha ovanpå bordet - desto bättre (och prydligare). Jag kan dra in den utdragbara delen, så den precis passar hurtsen. I morse monterade jag den lilla Lennart-hurtsen som står under datorn. Det är en mycket klen och enkel hurts - men billig (12 €), och den enda Ikea har som är tillräckligt låg (och grund) för att kunna stå under datorbordet. Jag kommer i alla fall att kunna ha pennor, skrivar-papper, och en del annat där. (Men lådorna är av galler, så man kan se in i dem - och då är det förstås inte dammfritt där heller.)

   

Lennart är nog den möbel som jag har suckat mest över, när jag har monterat den. Det tog knappt 10 minuter att skruva ihop stommen, och vika till lådorna. Men sedan skulle 8 små "plast-ploppar" tryckas igenom hålen i varje låda. Det ser jättelätt ut på bilden! Där visas dessutom den lilla "ploppen" med raka kanter. Men så ser den inte ut i verkligheten. De 4 små plastbitarna, som ska låsa fast "ploppen" när den har kommit igenom - spretar åt alla håll. (Och är därför större än hålet den ska igenom.)

Så för att kunna få igenom en "plopp" så måste man samtidigt; 1) se till att "ploppen" inte spretar (syns inte alls från den sidan man ska trycka i den från), 2) hålla de två låd-delarna så hålen kommer exakt mitt för varandra, 3) hålla ihop låd-delarna hårt, mitt för hålet - utan att råka få fingrarna i vägen - så att "ploppen" kan tryckas igenom båda samtidigt, 4) trycka i "ploppen" med tummen (som redan är upptagen av annat). Jag har monterat många Ikea-möbler i mina dar. Men att få i de här 24 "plopparna" tog mig drygt 1½ timme! Jag kände mig nästintill gråtfärdig redan efter 1 timme, och ont i fingrarna av allt "hållande och tryckande", hade jag också.  

   

Men till slut så satt alla "plopparna" på plats. (Fast jag tryckte i 4 från fel håll, bara för att det inte gick från rätt håll.) Köp ingen Lennart-hurts, förrän Ikea har ändrat så de skickar med skruvar till låd-monteringen! Inte om ni inte har jätte-mycket tålamod, samt starka nypor. Nu hoppas jag att "plopparna" sitter kvar på sina platser, så att lådorna håller att använda... Jag behöver allt förvarings-utrymme jag kan få!

   

Efter pärsen med "Lennart-monteringen" behövde jag varva ner. Jag tog hundarna och gick ner till havet. Där glömde jag snart allt eländet med monteringen. Havet får mig alltid att koppla av!

Kommunal-jobbarna är nog som Stella. De vill inte gå i onödan. Fast till skillnad från Stella så har de nog inte ont.

Stella flyttade knappt fötterna, så jag bar henne ända till hamnen. Där satte jag ner henne.

Hon gick mycket motvilligt och sakta. Men även om hon har ont, så behöver hon röra på sig - i alla fall lite. Så vi strosade sakta runt i hamnen, medan jag tog en ryslig massa foton - framför allt på hundarna.

Men jag tog några foton på växter också.

Akacian är ännu inte helt utslagen. Den kommer att bli finare.

En duva satt i toppen på en vissen agave-katus-blomma från förra säsongen. (Det tar många år innan kaktusen blommar, och efter blomningen dör den. Men det kommer nya skott från roten.)

   

Ganska många båtar, kom förstås också med på fotona.

   

Att ta sådana foton som det ovan, kräver en del akrobatik. Jag måste hålla hundarnas koppel snett bakåt med sträckt arm, samtidigt som jag måste sitta dubbelvikt (på huk) på marken framför dem - för att ta fotot. Ibland undrar jag vad folk som passerar tänker...

Det finns en ryslig massa små fiskar längst in i hamnen.

På hemvägen gick vi förbi fontänen.

Ovan mitt "närmaste" hotell (Hotel Familia), som jag kan se från mitt sovrums-fönster. (Här sett "nerifrån".)

Nu borde jag sätta fart och gallra och sortera och ordna. Men det är ju så MÅNGA saker! MASSOR av saker! I vilken ände ska jag börja?

De ringde nyss från sjukhuset! Nu har jag fått tid för framfalls-operationen. Den blir om 1 månad - onsdagen den 27 mars. Jag ska vara där kl 13, och får inte ens dricka vatten efter kl 08 på morgonen. (Att fasta är lätt, men att inte få dricka vatten är svårt.) Jag tackade kvinnan som ringde, för att hon talade så tydligt och långsamt att jag förstod. Jag fick också hennes direktnummer - ifall jag undrar över något. 

Jag kommer att få ta 12:00-bussen. Sedan ska jag tydligen få stanna över natten, så jag behöver hundvakt lite drygt 1 dygn. Men det är ju en hel månad till dess...

I morse visade vågen 51,3 kg = just nu 3,3 kg kvar till målet. (Måtte jag nu inte "råka" få i mig för många chokladbitar bara, nu när jag inte räknar kolhydrater alls. Fast jag försöker äta så anti-inflammatoriskt jag kan, och då måste chokladbitarna vara enstaka!)

Jag har prenumererat (1 år) på en spam-blockerare till mitt mail-program. Den fungerar sämre än när jag blockerar själv, så jag tänkte inte förnya prenumerationen när den löper ut den 19/3. Nu fick jag ett meddelande om att företaget har förnyat den i dag, och dragit 30 € från mitt konto! Jag skrev bums och klagade, men gör det någon nytta tro? Företaget ligger i USA...

Sedan undrar jag. Silvia, som jobbar för Fiona, skulle skriva min överklagan angående plusvalía-skatten. Jag betalade för flera veckor sedan. Och jag har stött på om det flera gånger. Men överklagan är inte klar än. Silvia sa själv att det kanske är så att man måste klaga inom 30 dagar. Det har gått över 30 dagar nu! Jag borde ha gjort jobbet själv, som jag hade tänkt göra. Som ordspråket säger "Själv är bäste dräng". Måtte det nu inte vara för sent! Det är jättemycket pengar för mig.

Jag ska för övrig gå och betala SUMA den här veckan. Det måste jag förstås göra även om jag överklagar. Om inte Silvia är klar med sin överklagan (hon har fått alla dokument hon behöver), så skriver jag hastigt ihop några rader - och tar med mig och ger dem till personalen på SUMA, när jag är där för att betala.

Suck! Varför ska allting krångla så?

Svenska Magasinet skriver "Spanien är utsett till det hälsosammaste landet att leva i", se: https://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.14124.html. De visar också nedanstående tabell, där ni kan se att Sverige ligger på 6:e plats.

Jag är förstås glad för att jag har valt att bo just i Spanien!

När eftermiddags-solen lyser på fågelburen, så passar Mio ofta på att ta ett bad (eller flera).

Byggjobbarna har väsnats rejält på granntomten i eftermiddag. Inte konstigt, när 4 fordon är i farten samtidigt. Jag tror att det är cement-bilen som stör mig mest. Jag reagerar i alla fall mest, när just den är här. Kanske den skapar någon form av vibrationer också - för det är inte bara ljudet. Men nu, klockan 18:15, har det blivit tyst ute. Det känns skönt! Jag föredrar fågelsång, vågskvalp - och tystnad!

19-02-27:

       

  på 33-årsdagen min kära dotter Jenni!

       

Cement-bilen är oskyldig! För nu väsnas det så där störande igen, och det är bara hjullastaren, kranbilen och lastbilen som är på plats. Ljudet är inte så högt, inte mycket värre än när en bil passerar på gatan, men jag känner någon form av vibrationer i själva bullret - vilket påverkar och stressar min kropp. Det känns påtagligt i hjärt-trakten (men hjärt-rytmen påverkas förstås inte). Det känns inga vibrationer i marken/lägenheten, men ljudvågorna kan ju innehålla vibrationer ändå. Jag tror att det är det som stör mig - mer än själva oväsendet. Det är alltså något som jag skulle känna, även om jag satte öronproppar i öronen som dämpar ljudet. Kan det vara kranbilen?

Nyss tog de paus (kanske för att äta frukost?), och här är så tyst och skönt igen. När de återigen börjar väsnas, så ska jag passa på att gå en runda med hundarna. Tja, jag lär inte komma undan bullret, inte de närmaste månaderna i alla fall. Det tar tid att bygga ett flerfamiljs-hus, och det är klart att det väsnas. Det är bara att acceptera. Och hittills jobbar de ju på bra - och då finns det hopp om att bygget kommer att bli klart inom rimlig tid. Det skulle vara skönt om allt grov-jobb vore klart innan sommaren. Hoppas kan jag ju alltid...

Nu har det gått 20 minuter, och de har precis börjat jobba igen. Men nu hörs bara ett "vanligt" buller - som stör obetydligt. När jag tittade ut såg jag att de inte använder kranbilen, bara hjullastaren och lastbilen. Så då måste det ju vara kranbilen som är så störande. Och en kranbil kommer de förmodligen bara att använda en begränsad tid. När huset börjar resas så behöver de en riktig bygg-kran.

Jag hade förstås varit gladast om den gamla villan hade legat kvar på tomten, och någon hade renoverat den varsamt, och sedan bott där. Men jag kan inte påverka det här bygget ett dugg - och då är det lugnast att bara acceptera det. Fast jag har bestämt mig för att ogilla kranbilen!

Nu ska hundarna och jag ut!

Vi gick en skön promenad längs El Paseo. När vi hade hunnit en bit så stötte vi på Annevi och Staffan. Så fort vi såg dem på håll, så började hundarna dra i sina koppel. De var jätteivriga att få träffa våra vänner. Vi gjorde sällskap en bit på vägen, men sedan skulle Annevi och Staffan gå till marknaden.

När vi kom hem igen så var lakanen och handdukarna, som jag hade stoppat i tvättmaskinen, färdigtvättade. Så jag hängde dem på tork på tak-terrassen. Och nu ska det bli gott med frukost! Jag drack bara te i morse (med färsk riven ingefära i), och nu är det lite drygt 18½ timme sedan jag åt. Periodisk fasta fungerar bra för mig.

Så här ser min kära dotter Jenni ut i dag (hon skickade en selfie):

Jag tycker förstås att hon är väldigt söt!

I kväll har jag helt oförberett deltagit i nästan 2 timmars spansk-undervisning för utlänningar. Men jag tar det från början.

Silvia mailade att hon var klar med överklagan, och bad mig komma ner och skriva på när de öppnade efter siestan. Jag gick förstås dit. Hoppas nu att överklagan kommer fram i tid till SUMA. Själv ska jag dit och betala på fredag morgon.

Eftersom jag ändå var ute kvällstid (vilket jag sällan är), så beslöt jag mig för att gå till Amudeca (kvinno-föreningen) på Centro Social för att betala årsavgiften. (Deras kontor är bara öppet 18 - 19:30.) När jag var där så pratade vi om att årets kurs i spanska för utlänningar hade blivit inställd, eftersom det var för få deltagare. (De har ändrat tid och lärare...) Amudecas sekreterare berättade då, att hon trodde att det hölls en spanskkurs för utlänningar i en sal bredvid, men inte i deras regi. Hon pekade på vilken sal det var.

Så jag knackade på och frågade, och blev inbjuden att vara med. Det var ett dussin deltagare från olika länder (bl a ett norskt par), och de flesta var betydligt duktigare på grammatik än vad jag är. Men alla ord förstod jag. Lärarinnan är tydligen utbildad lärare. Jag tyckte att jag lärde mig en del bara genom att lyssna. Den kursen var mellan kl 18  och 19. Klockan 19 började en kurs för nybörjare (bara 5 elever), mer inriktad på grammatik. Jag stannade på den kursen också. Där var orden enkla, men grammatiken på rätt nivå (= lätt). Och jag fick svar på ett par saker som jag länge undrat över, sådant som jag har hört folk säga.

Så jag ska börja på de här kurserna. (Varje onsdag klockan 18 - 20.) Det känns visserligen väldigt sent för mig (som hellre gör saker på förmiddagarna) - men i gengäld kostar kurserna bara 5 € totalt. Pengarna ska jag betala till en Pablo på Centro Social (= vita huset nära järnvägen mittemot Supercor), som brukar vara där mellan 10 och 12, men inte alla dagar (= typiskt spanska öppettider). Det är El Campello kommun som står bakom kursen. Jag ska köpa en kursbok också, men den lär finnas i bokhandeln på C/ Dr Flemming.

Så kan det gå om man är nyfiken, och vågar störa mitt i en påbörjad lektion... Jag behöver verkligen bli bättre på spanska språket!

 

19-02-28:

Det är karneval här i trakten. Man firar inte så mycket här i El Campello, men desto mer i Alicante och San Juan. Men i min gympa-grupp, så firade de. Alla utom jag och en till (den näst äldsta) kom utklädda. Gympa-ledaren hade byxor med vadderad bak, stor röd peruk och jättestora solglasögon. Tjejerna hade t ex små rosa balettkjolar och tiara, eller svarta läderstövlar och lång cape, eller blond lockig peruk och paljett-klänning, eller flamenco-kjol, eller häx-hatt... De såg ju roliga ut, men jag skulle aldrig kunna träna i sådan otymplig och varm klädsel. (Möjligen i en balettkjol.) Och flera såg faktiskt svettigare ut än vanligt efteråt. Synd att jag inte hade kameran med. Alla tog foton av varandra, och gruppen, med sina mobiler. Kanske jag kan be någon sända mig ett kort av gruppen, nästa vecka när vi ses?

Efter gympan gick jag till Centro Social för att söka upp Pablo. Men han var inte där i dag, för han var hos tandläkaren. Men troligen ska han vara där i morgon. Jag får gå dit efter att jag har varit hos SUMA och betalat. Jag kollade med SUMA i dag, hur dags man kan betala plusvalía-skatt. Det kan man göra mellan 08:30 och 14, och man kan betala med kort. (Vissa andra ärenden kan man bara göra mellan 08:30 och 9:00, andra mellan 08:30 och 10 - så jag tyckte att det var bäst att fråga - före.)

Sedan gick jag till bokaffären Giner och frågade efter spansk-böckerna. De hade bara arbets-boken hemma, men kunde få hem läro-boken till i morgon (efter 12:30). Jag köper båda böckerna då, de ska kosta 38 € sammanlagt.

När jag ändå var i de trakterna så gick jag inom hälsokos-affären Natursalus och köpte lite nyttigheter. Bl a köpte jag 2 ekologiska morötter. "Alla" andra säljer bara en hel knippe, och jag ville bara ha 2. (Gott, nyttigt, men mycket kolhydrater.)

Hemma igen så åt jag en sen frukost, och därefter gick hundarna och jag ner på El Paseo. Det var så varmt och skönt i solen! (20° i skuggan!)

Vi träffade först Josefina och Kiko. Vi har inte setts på länge så vi hade mycket att tala om (medan hundarna utbytte annan information). Sedan träffade vi Lena och Lucky och pratade/nosade en stund. Lite senare träffade vi Lola och Mateo, och utbytte hälsningar med dem. Mateo är inte längre rädd för Nellie, som han var från början. Nu står han stilla, när hon rusar mot honom i full fart för att hälsa. Hon är ju väldigt intensiv, Nellie...

Det ser trevligt ut med mini-cyklar. När jag blir stadd vid kassa igen, så kanske jag köper en. Cykelhjälm, och en cykelkorg avsedd att ha hundar i, har jag redan.

När vi kom hem igen så drack hundarna vatten, och sedan la de sig i solen på balkongen. Jag har dörren öppen när jag är hemma, och det är fint väder, vilket fåglarna uppskattar. Då sjunger Mio mer och intensivare, och Lina brukar små-kvittra.

I går tömde jag en säng-låda som bl a innehöll rit- och skriv-block, hobby-material och tygfärger. Jag la det mesta på matbordet. Så just nu har jag inte många cm², att sitta och äta vid. Jag måste förstås ta itu med röran! Det gäller "bara" att sortera i lämpliga "grupper", gallra ut så mycket jag kan (och ge bort), hitta en lämplig plats att lägga sakerna på, och sedan lägga dem där. I praktiken är det dock inte så "bara"...

I morgon ska jag tíll SUMA, Centro Social och bok-affären. Men jag har eftermiddagen fri. På lördag är Lena och jag bjudna till Katarina. Men på söndag är hela dagen ledig. Så kanske jag hinner en del innan måndag trots allt. Det ska bli så skönt den dagen jag är klar!

I tidningen La Illeta hittade jag följande synnerligen passande artikel:

Rubriken betyder "Ett hem med ordning är ett lyckligt hem". Ja, man kan ju definitivt koppla av bättre i alla fall! Och sedan följer flera goda råd, som de har knyckt från Marie Kondo. Ni vet all det där om att man bara ska behålla det som man verkligen använder + möjligen något litet som man inte använder men tycker väldigt mycket om. Och att dessa saker ska få en egen bestämd plats. Resten ska bort!

Det är faktiskt det som jag jobbar på - även om man inte kan tro det. (Det är för att jag tar det stegvis...) Nedan mitt matbord som det ser ut just nu. (Jag tömde den sista säng-lådan på hobby-artiklar.) Nu är det inte mycket av det som ligger på bordet som jag vill ge bort. (Fast kanske jag kan gallra ut något ändå.) Jag vill kunna rita, måla, pyssla och skapa - och då behöver jag alla de här sakerna. Sedan när jag får tid att pyssla/skapa - då kommer jag ju att använda dem! Och det kan ju tänkas att jag ger bort en del av det som jag planerar att skapa, och då får jag mer plats längre fram.

Men jag måste förstås hitta fungerande och logiska platser till allt. Nu är ju en hel Alex-hurts tom = 9 lådor, + 2 Kallax-lådor, och dessutom 2 säng-lådor. Så det finns hopp! (Helmer-hurtsen i tvättmaskin-skåpet är också tom, men där har jag tänkt ha städsaker - eftersom det är för trångt i städ-skåpet.)

Fast i morgon får jag antingen hoppa över frukosten - eller stå i köket och äta. För just nu finns det inte ens plats för 1 tekopp på matbordet... Men redan i morgon kväll, ska det se aningen bättre ut!

19-03-01:

Det är alltid spännande med spansk byråkrati och administration. Som i dag när jag hade 2 små ärenden att uträtta på förmiddagen. Eftersom de på SUMA hade sagt att jag kunde betala med kort, så började jag med att gå till Caixa-banken för att hämta ut kontanter från mitt svenska ICA-konto, för att sätta in pengarna på mitt spanska Sabadell-konto. Caixa tar nämligen inget betalt för detta. Tyvärr var det "fel på linjen" i dag hos Caixa, så något uttag kunde jag inte göra. (Det är inte första gången det händer. Någon som vet någon annan bank som inte tar ut avgift för utländskt kort? Hör av er i så fall!)

Då gick jag till det Sabadell-kontor som ligger närmast SUMA. Först tog jag ut pengar i automaten (bara 2 före), vilket Sabadell tar 1,80 € för när det inte är deras kort. Sedan gick jag in på banken för att sätta in pengarna. Det var 10 före i kön, och en kassa öppen. Det tog TID. Men jag fick uträttat mitt ärende.

Nu visste jag att jag hade tillräckligt på mitt spanska konto, så att jag skulle kunna betala drygt 80% av det SUMA vill ha. Jag tänkte att jag säkert kunde få betala de resterande knappt 20% kommande månad. På SUMA var det 7 före i kön, och faktiskt 2 som jobbade - men det tog ändå längre tid än på banken, innan det blev min tur.

När det blev min tur så visade det sig att man inte kan betala med kort om man inte betalar hela beloppet på en gång. Man ska i stället ha med ett papper som bevisar vilket bankkonto man har. Dessutom man kan INTE betala på 2 månader, och definitivt inte olika belopp. Totalt omöjligt! Men det skulle gå utmärkt att betala under 6 månader, med lika stort belopp var månad. Det skulle visserligen kosta 11,28 € i ränta - men jag hade inget att välja på. Fast först fick jag gå hem och hämta ett "bankkonto-papper".

På väg hem passerade jag Centro Social, och tänkte att jag kunde passa på att betala Pablo 5 €. Han var där! Men det visade sig, att för att få delta i kurserna de har, så måste man ha ett medlemskort. Detta kostar 15 € per år. Och för att kunna få kortet måste man kunna visa upp sitt empadronamiento (bevis på att man är skriven i kommunen), samt bifoga 2 foton. Tja, jag var ju ändå på väg hem...

Hundarna blev förstås besvikna, när jag bara kom inom för att hämta en massa papper. Den här gången gick jag först till Centro Social, eftersom de skulle stänga först. Pablo hade inte tid, men en vänlig kvinna hjälpte mig. Hon tog emot pengarna och fotona, samt kopierade mina dokument (inkl legitimationen). Om 1 vecka ska mitt medlemskort vara klart. Då är jag medlem i La Asociación de Mayores. Jag förknippar ordet mayor med gammal, men det betyder ≈ större/äldre/vuxen. Mayor de edad betyder myndig (alltså över 18 år). Så det är väl El Campellos "vuxen-föreningen" som jag har gått med i.

De har massor av aktiviteter, alla för bara 5 € - bl a yoga som jag är intresserad av att prova. Kanske jag provar? Man får prova på gratis. Allt det här kan man vara med på:

Kul att vuxen-föreningen har ett så stort utbud av aktiviteter! De har olika sorters dans också!

När jag var klar på Centro Social (som förstås är kommunens hus) så gick jag till SUMA. Bara 3 före... Där fick jag ordnat så att betalningen dras 6 månader i rad. De pengar som jag nu har på kontot, måste stå kvar där - för jag klarar inte att betala 198 € per månad utan dem. Min pension räcker bara till lägenhets-lånet och de vanliga räkningarna. Men visst är det konstigt att jag inte kunde få betala 80% redan nu! När jag var klar på SUMA var klockan 12:38. (Jag hade gått hemifrån 9:40 i morse, så det hade alltså gått åt 3 timmar till de här 2 ärendena.)

Spansk-boken skulle komma in till bokaffären i dag (och finnas där efter 12:30 hade de sagt), alltså gick jag dit. Men boken hade inte kommit, men den bör komma under dagen - trodde de. De lovade att maila när den har kommit. (Så modernt!) När jag kom hem igen till hundarna så var klockan 13:05. Stackars mina små. De hade visserligen fått frukost innan jag gick, och de har ju toalett inne. Men jag trodde jag skulle vara tillbaka allra senast inom 1 timme, så jag gick inte ut med dem i morse. De behöver förstås den stimulansen - och motionen också!

Eftersom jag bara åt ett plommon till frukost (jag skulle ju snart komma hem igen...), så ville jag stoppa något i magen innan jag gick ut med dem. Medan teet stod på dragning så svängde jag ihop ett 2-minuters-bröd. I dag hade jag i tonfisk och vitlök som brukar bli gott, gurkmeja mm som vanligt, men hällde också i en stor sked spirulina-pulver. Brödet blev mörkgrönt, och en liten aning torrt - men smakade helt OK. (Fast det är godare utan spirulina.) Jag passade också på att ge hundarna lunch.

Sedan gick vi äntligen ut. Det var så skönt ute! Soligt och varmt! Inte ens jag behövde några ytterplagg. Vi gick ner till El Paseo, där vi tillbringare drygt 2 timmar.

Vi gick ömsom sakta (när det var mycket att nosa på), och ömsom raskt. Några gånger stannade vi och pratade med vänner. Jag pratade längst med Lola och en väninna till henne. (Jag behövde bara bära Stella halva hemvägen.)

Lola ville att jag skulle fotografera Mateo (hennes inte alltför vackre, men väldigt sympatiske hund), och även henne och Mateo. Hon tycker att jag tar bra foton, och hade inga färska. Jag tog många fler foton på Mateo, än vad ni får se. (Jag har förstås skickat alla till Lola.)

Det är så trevligt att prata med Lola. Hon är alltid pigg, glad - och supertrevlig. Dessutom hjälper hon mig med spanska ord, och spansk grammatik, när jag inte kan uttrycka mig rätt. Hon kan tala flytande engelska, men det gör vi aldrig. (Men det kan vara bra om jag absolut inte vet vad något heter på spanska, men kan ordet på engelska.) Jag borde prata oftare med Lola!

Lolas väninna, som också var med, är med i "vuxen-föreningen". Hon går på yoga på måndagar och onsdagar, och sa att den är jättebra. Lärarinnan, en ung kvinna, är duktig, och själv mår hon så bra av yogan. Hon skulle inte klara sig utan, sa hon. På måndagarna är jag ju redan upptagen, men jag borde prova en onsdag. Jag har aldrig gått på yoga, men tror att det skulle vara bra för mig. Yoga brukar ju göra själen avstressad, och kroppen smidig.

Nu hade jag ju bara tänkt binda upp mig 2 gånger i veckan (på Canto), och så har det redan blivit 3 med spanskan. Lite yoga också så blir det 4 (varav 2 på samma dag). Det vore väl nästan att överdriva - för en pensionär? Å andra sidan behöver jag både göra saker, och träffa folk. Vi får väl se. Jag kan vänta lite med yogan, och se hur det andra fungerar först. (Sen onsdags-kväll och tidig torsdags-morgon, är ingen idealisk kombination för mig.)

Ungefär samtidigt som vi gick hem, så kom en dimbank rullande in från havet - och solen försvann tillfälligt. Men nu är det soligt igen. Bra, för jag tänker gå en runda till med hundarna innan kvällen. Då ska vi gå här i närområdet (= el barrio).

Röran på matbordet? Den ligger kvar...

Jag köpte ett "ört-te" (i påsar) på Mercadona, som jag inte har provat tidigare - 100% ingefära. Det smakar inte så dumt som omväxling, förutsatt att man gillar ingefära. Det gör jag numera, men för några år sedan tyckte jag inte att det var särskilt gott. Jag vänjer mig medvetet vid att tycka om sådant som är nyttigt. Det är faktiskt lättare, än att vänja sig av med att tycka om sådant som är onyttigt...

Järnaffären Ferrokey skickar lite tips på hund-utklädnings-kläder, så här i karneval-tider. De menade att man kan göra liknande själv. Mina hundar har tröjor och jackor, men den här typen av kläder känner jag inget behov av. Det är nog få djur som egentligen gillar att ha dem på sig. Men visst ser de roliga ut! Mina favoriter är de 2 första. (Men den med fluga och krage verkar vara den bekvämaste. Om jag hade haft en hanhund så skulle jag kunna tänka mig att använda en sådan vid festliga tillfällen.)

   

   

   

   

19-03-02:

Tidiga förmiddags-rundan gick vi här i närområdet. Det är lite molnigt i dag, och det hade ännu inte hunnit bli varmt. (Fast det var för all del 17°.)

På den här lilla lugna gatan är ett av husen till salu. Jag är nyfiken. Hur ser huset ut inuti? Hur ser trädgården ut? Vad kostar huset? Om jag hade pratat jättebra spanska så kunde jag ha ringt och frågat, och låtsat att jag var seriöst intresserad. Om jag hade haft små barn, då hade ett sådant här litet hus med trädgård varit idealiskt. Det är ju nära till allt, inkl skolor. Men nu får det vara. Jag kommer ändå aldrig att ha råd med en trädgård, det är den mer än själva huset som jag eftertraktar. Jag får fortsätta att vara nyfiken. Och fortsätta att göra min balkong så "trädgårds-lik" jag kan, på den lilla ytan som står mig till buds. Det går ingen nöd på mig. Jag har det bra som jag har det.

Strax före kl 13 ska Lena och jag ses på stationen, för vidare färd mot Coveta Fuma och Katarina. Det kommer säkert att bli trevligt!

Jag "kontroll-vägde" mig i morse. Vågen visade 51,0 kg. En pytteliten nedgång. Jag vill hålla koll, för jag är orolig för att gå upp i vikt, nu när jag inte räknar kolhydrater. (Dessutom äter jag faktiskt 1 - 2 rutor 90%-ig choklad nästan varje dag. Fast det är den enda "synden", i övrigt äter jag enbart nyttigheter.)

Lena och jag träffades på stationen en kvart innan tåget skulle gå. Vi tänkte lösa biljetter i biljettluckan innan vi klev på tåget. Våra Bono-kort gäller bara mellan Pueblo Español och Alicante (= zon A), och nu skulle vi åka till zon B. Men biljettluckan var stängd. Det stod att det var stängt - men inte varför...

Medan vi väntade på tåget, så studerade vi folk. Det märks att det är karneval-tider. Det lilla fotot förställer en man i "Neptunus-kostym". Men det enda ni möjligen kan se, är treudden som han bär över axeln. Den utklädda kvinnan vid hans sida syns inget alls av. Jag tog fotot i sista stund, på långt håll... Det rödvita kvinnan som satt på bänken på perrongen mittemot, var lite lättare att fotografera.

   

Ombord hade Lena och jag fullt sjå med att begripa oss på biljettautomaten. Ingen av oss hade löst biljett ombord tidigare. Att t o r heter ida y vuelta vet jag, men jag visste inte att enkel resa heter sencillo (det står inte i min ordbok). Vi fick hjälp av en engelsk kvinna, som tur var. Men jag lyckades inte lösa den billigare pensionärs-biljetten, utan fick betala fullt pris (1,35 €). När vi äntligen hade fått våra biljetter i handen, var det nästan dags att stiga av.

Katarina och Zeke mötte oss vid stationen.

Zeke börjar bli gammal och trött (han är 10½, vilket är mycket för en så stor hund). Han har ont i lederna, och går inte längre lika spänstigt. Det var stor skillnad mot när jag såg honom senast. Det är så, vi åldras alla - och få blir piggare med åldern...

Jag tog några foton medan vi gick från stationen Cala Piteres, till huset som Katarina och Per hyr.

Sedan glömde jag kameran, eftersom vi hade så trevligt! Katarina bjöd på fika och vi satt på uteplatsen och åt, drack och pratade. Men Katarina tog ett par foton av mig och Lena. När hon mailar dem, så får ni se dem.

När klockan blev 17 så skjutsade Katarina hem Lena och mig till El Campello. Sedan skulle hon gå en promenad med Zeke. Han kan gå (även om han haltar lite av värken), och behöver förstås motion, men han har väldigt svårt för att hoppa in i bilen numera. Och en 55-kilos-hund är ju inte "bara att lyfta upp" precis.

Mina små blev förstås väldigt glada när jag kom hem, och vi gick bums ut på en promenad. Sedan åt vi kvällsmat, och kelade lite.

Jaha, då har även den här dagen gått - utan att jag har gjort ett enda dugg åt allt som ligger på matbordet. Men jag har bestämt att jag måste ha rit-skriv-måla-sakerna i Alex-hurtsen, för sakerna får inte plats i Kallax-lådorna. Alltså får jag flytta det som jag redan har lagt i de lådorna - igen. Dock ska jag ha lite små "nödvändigheter" som t ex;  block, pennor, sax, tape  - lätt tillgängligt i en Kallax-låda. Men resten, som jag inte använder dagligdags, det får hamna i Alex-hurtsen. Att planera morgondagens arbete i huvudet, är ju aningen bättre än att inte göra något alls. Eller hur?

Här kommer Katarinas foton:

Lägg märke till att jag har tagit av mig - både den långärmade tröjan, och strumporna... Mina solglasögon är förresten ganska missklädsamma. Jag har 8 par till - men de här är de skönaste...