Sparad dagbok 49

Jag har goda förutsatser, när det gäller att få ordning här i lägenheten. Men så kommer livet emellan - vardagen... I morse när jag vaknade så hade Nellie tagit av sig bandaget - igen. Jag hade inte alls planerat att gå till veterinären i dag, men hade förstås inget att välja på. Jag lämnade in Nellie, och skyndade mig hem igen. David, från järnaffären, skulle nämligen komma och ta några mått klockan 10. Han har varit utomlands, och tydligen är det bara han själv som tar mått. Annars var det länge sedan jag bad honom komma. Jag vill ha ett litet myggnät till - att sätta i andra änden av sovrumsfönstret. Jag behöver ha öppet mycket på nätterna i den här värmen.

Eftersom det var länge sedan jag beställde myggnätet, så lovade han att beställa förtur hos fabriken - annars skulle det ta 3 veckor. Nu hoppas han att det kommer i nästa vecka. Själv hade jag velat ha det för 2-3 veckor sedan...

Sedan hämtade jag Nellie. Nu har hon fått en mindre och bekvämare bandage. Veterinär Cristina sa att Nellies fot såg bra ut, och att hon kan stödja utan att ha ont. Det har jag också lagt märke till - och det är ett gott tecken. För säkerhets skull så masserar jag hennes lilla tass varje kväll. Om blodcirkulationen fungerar som den ska, då kommer säkert frakturen att läkas.

Men veterinären skickade med mig en sådan här obekväm plaststrut, som Nellie ska ha på sig om nätterna. De hade fått special-tillverka en liten, av den minsta storlek de hade (7½ cm), eftersom Nellie är så pytteliten. Tyvärr fick jag betala 10 € för den. På måndag ska den mjuka som jag har beställt komma. Stackars lilla Nellie som blir tvingen att ha på sig struten. Det blir inte lätt att sova skönt då. Men det är ju nödvändigt! Benbrottet måste stabiliseras med ett bandage. Nu ska det bara bli 4 nätter med "struten", för sedan kommer hennes mjuka krage.

På hemväg från veterinären (där jag passade på att be Cristina att klippa Stellas klor), så gick vi inom järnaffären. Kanske mitt contraventana-fönster kommer om 2 veckor. Och innan dess bör jag ha skrapat bort rosten på gallret (som sitter utanför sovrumsfönstret), och målat det. David rekommenderade färgen nedan. Det är förstås mycket enklare att måla, innan det kommer ett fönster utanpå. Annars hade jag inte planerat in något galler-målande just nu. Jag har ju en del annat att göra...

Nu är klockan snart 13, och jag har ännu inte hunnit något av det som jag hade planerat att göra. Nu ska vi äta vara respektive luncher, hundarna och jag. (Min LCHF-gryta räcker till i dag också. Det blev 4 portioner.)

Det är ganska trevligt med gråsparvar i krukväxterna, på sitt sätt. "Lillebror" satt på andra sidan, omöjlig att fotografera. Jag skulle kunna sätta ut vatten åt dem, men jag vill inte uppmuntra dem att vara här mer än nödvändigt. Mitt hjärta säger att jag borde ge dem en skål med vatten och en med fågelfrön. Men mitt förnuft säger bestämt nej.

Jag blir så SLÖ i värmen! Det är 33° ute, och 31° inne (och luftfuktigheten ligger på 75%!). Jag orkar bara inte flytta saker från bokhyllorna längs den ena väggen - till bokhyllorna längs den andra väggen. Fast jag verkligen borde. Jag orkar ingenting annat heller. Nyss gick jag till Consum, och köpte yoghurt och grönsaker. Det var HETT i solen. För hett för att gå längre sträckor. Annars kunde jag ha gått till färgaffären (vid N332:an).

Hundarna är också slöa. Inte ens Nellie gör något annat än vilar just nu. Jag duschade och schamponerade Stella. Det svalkar lite, och hon behövde tvättas. Hon var full av "vägdamm". Nellie kan jag ju inte duscha alls just nu, men hon är i alla fall ren - eftersom jag bär henne hela tiden. Det syns inte på fotot nedan, men Stella far runt som en liten "tosing" för att få fukten ur pälsen.

Nedan mitt lilla udda fågelpar. Här sitter fröken Gråsparv på gallret alldeles nära Mio.

Jag borde förstås gå ner och bada. Det är 27° varmt i havet. Men inte ens det orkar jag...

Tja, något litet blev det. Jag har gått 5 kilometers rask promenad i det varma vädret! (32° här nära havet, och 34° högre upp i byn.) Jag gick till ABA Pintura för att köpa färg. Dit är det bara 1,2 km - men det var varmt i solen... Jag hade bara färgnumret med, men så visade det sig att han inte hade den brytbasen. Då fick jag gå hem efter min färgkarta (2,4 km extra, lika varmt). Men sedan blandade han till en färg som nog är så exakt som den kan bli. Den ser väldigt snygg ut i burken!

Därefter gick jag till den stora lampaffären som bara ligger några kvarter därifrån. Jag skulle köpa lampor till min beiga "kristallkrona" (som ska hänga över matbordet). Jag ville ha LED-lampor med varmt ljus, få watt, och helst dekorativa (eftersom de syns så tydligt). Han hade bara halvsnygga 6 watts lampor, och väldigt fula 4 watts lampor, hemma - men vi tittade i katalogen. Där hittade jag några snygga (som hette diamant) på 3 W med varmt ljus. Dyrare än de vanliga (fulare), men jag beställde 5. De ska komma nästa vecka.

Dessa beräknas lysa 25000 timmar, vilket gäller om man har dem tända hela tiden. I praktiken tänder och släcker man sina lampor, så då blir det kanske halva tiden. Men det är ju länge ändå. (Alla LED-lampor är dyra, så de måste hålla länge för att de ska löna sig.)

Jag gick ganska raskt ända tills jag var nästan hemma igen. Då började jag känna mig öm i fötterna. Och svetten rann hela tiden. (Vare sig lamp- eller färg-affären hade någon AC.)

Nu hör jag cikadorna genom de öppna balkong-dörrarna. De väsnas väldigt mycket så här års. Särskilt intensivt låter det när man går nära ställen med många träd. Jag kan inte förstå att det höga gnisslande ljudet attraherar honorna. Men alla har vi ju olika smak...

Det måste vara en cikada som jag såg på trottoaren under min promenad. Den såg nästan ut som en stor fluga, fast den var ca 5 cm lång. Den flög när jag kom nära. Men den var lik cikadan på fotot nedan. De är oftast väldigt skygga, och tystnar om man kommer nära. Bonnie brukade kunna hitta dem, men inte jag.

Det är snart läggdags, och jag har 30,2° i sovrummet... (Fast i vardagsrummet är det 31°!) Ja, det är verkligen en ovanligt varm sommar!

Det gick inte alls att ha en "strut" på Nellie. Hon var livrädd för "struten". Ändå hade jag haft den nära oss i sängen först, för att hon skulle få bekanta sig med den. Men hon blev rädd så snart hon såg den. Kanske har hon obehagliga minnen från när veterinären provade ut den. Jag lät henne prova en stund. Hon bara stod, stel av skräck och med bultande hjärta, i en hörna av sin hage. Jag sa god natt och släckte lampan - och avvaktade. Jag väntade nästan 15 minuter. Men lilla Nellie stod kvar i hörnan.

Så kunde vi ju inte ha det. Jag tog förstås av "struten" igen, och då la hon sig till ro. Eftersom det är framåt mornarna hon brukar gnaga på bandaget, förmodligen medan hon väntar på att jag ska vakna - så gick jag upp extra tidigt i dag. Eftersom jag somnade sent (30° i sovrummet i kombination med 2 kliande insektsbett är inte optimalt), så blev det inte många timmars sömn för min del. Men det tar jag hellre, än plågar min lilla hund! (Synd bara att jag fick betala 10 € för kragen, helt i onödan.) Hoppas att det kommer att gå bättre med den mjuka kragen.

Jag bytte lakan i morse, och tvättade sedan de använda (+ lite annat). Det känns så skönt att ha rymligt på balkongen, och att lätt kunna komma åt tvättmaskinen! Tänk att jag har ett ställe där jag har till 90% ordning! Ja, det har jag ju faktiskt i badrummet också. Så nu återstår "bara" hall, sovrum, kök och vardagsrum...

Ni har säkert redan lagt märke till, att jag inte är "som alla andra" eller "normal". Inte när jag sover heller. I stället för en normal sängkudde (50 x 60 cm) så har jag 4 små. De 2 största är 30 x 40 cm (baby-kuddar). När jag sover på rygg använder jag ingen kudde alls. När jag sover på mage använder jag en av de små låga (till vänster i bild). Ligger jag på sidan så använder jag den höga (10 cm) längst till höger. Och då använder jag de andra vid axeln, mellan knäna eller där det behövs för att jag inte ska ha ont. Så periodvis går alla åt. Men nu har jag lagt på överkastet, så nu syns det inte att jag har "onormala" kuddar i sängen...

På fotot ovan ser ni också strömbrytarens dumma placering. (Det finns förstås en vid dörren också, på normal höjd.) Jag behöver verkligen en huvudgavel snarast! Helst en sängstomme med huvudgavel. Det är INTE roligt, att av misstag råka sätta på takbelysningen nattetid...

Mina småflickor fick var sin körsbärs-tomat i morse. De har roligt väldigt länge, varenda gång de får tomat. De leker så länge tomaten rullar, vilket är en bra stund. För har man så liten mun är det svårt att få grepp om tomaten, för att kunna bita i den. På slutet äter de förstås upp den. De tycker båda att frukt och grönsaker är gott. (Det tyckte inte Bonnie.) Och sådant tycker jag att jag med gott samvete kan sticka till dem som mellanmål. (Fast i måttliga mängder förstås.)

Bokstöden nedan heter passande nog Evolution. Och det är ju onekligen utvecklande (på mer än ett sätt) att läsa böcker! Själv har jag så många böcker, att jag tyvärr bara får plats med "platta" bokstöd, sådana som inte tar någon extra plats. Annars är det dekorativt med sådan som de nedan. Några varianter har jag för all del (hundar, nallar, båtar mm), men jag får nog gallra ut ett par set. I bokhyllorna har jag definitivt platsbrist.

Själv kan jag inte prova. Dels får jag inte plats med 5-6 flaskor i frysen, och dels får jag inte plats med en bricka i sovrummet. (Fläkten står nära sängen, och bakom den finns Nellies hage... Men ni kanske kan prova?

Även när jag ingenting gör, så rinner svetten. Och jag har fortfarande lite drygt 30° inomhus. Det är faktiskt svårt att få den rätta arbetslusten då...

Jag hittade lite arbetslust, trots allt. Jag satte igång att mäta, var en del saker skulle sitta på väggarn. Och sedan satte jag X på det stället det skulle borras. Flera timmar höll jag på. En del X var lätta att mäta ut, andra svårare. Allra svårast var det att markera borrhålen för mina 4 fågeltavlor. Eftersom ramarna är handgjorda, så sitter inte upphängnings-anordningen på samma höjd på någon av dem. Men jag ville ju ha dem på samma höjd och avstånd från varandra. (Och i morse kom jag på att det faktiskt blir snyggare om jag byter plats på de 2 nedersta. Så nu kommer jag att få "sno om" upphägnings-metalltråden på baksidan av den ena, annars skiljer det 7 mm i höjd...

När jag var klar med alla X så mailade jag Erik, och frågade om han hade lust att borra åt mig. Han kom lite senare, och på en timme hade han borrat alla hål. (Det tog mycket längre tid att mäta!) Sedan ägnade jag någon timme åt att skruva fast alla skruvar och krokar i pluggarna, och därefter kunde jag äntligen hänga upp sakerna på sina nya platser.

Fågeltavlorna i hallen. (Ni ska få se nytt foto på hur jag har satt dem nu, fast först måste jag ladda kamera-batteriet.)

Jag får inte plats med en normalstor spegel i hallen - så jag satte upp 3 väldigt små. Den mittersta i min ögonhöjd, den översta i normal vuxen-höjd, och den nedersta för barn.

Mitt nyckel-skåp (med foton på helig-birma-katter), och min tavla med foto på "litet svenskt vattenfall".

En liten hylla under sovrumsfönstret (eg 2 tavellister, varav jag sågade av en bit av den ena - så att de blev lagom långa sammanlagt). På det högra fotot har jag även satt upp gardinstången ovanför sovrumsfönstret. Den satt jag upp själv, för jag skruvade fast den i täckskivan till persiennen (trä).

Bara på prov satte jag några små prydnads-saker på den lilla hyllan. Just de här ska inte stå där, men det känns som "närmare målet" om jag har något där...

Min fina björktavla sitter nu på väggen i sovrummet. I hörnan till vänster om den ska jag sätta 2 mindre tavlor. Men dem måste jag vänta med. Nästa projekt är att märka ut vara alla 4 elementen ska sitta, samt åtminstone 2 tavlor i vardagsrummet (på ömse sidor om balkong-dörrarna).

Fast egentligen är det viktigare att försöka tömma bokhyllan där mina böcker (åtminstone skönlitteraturen) ska stå. För jag MÅSTE snarast packa upp mina 30 återstående flyttlådor.

I dag? Knappast. Bära saker och böcker i värmen är ingen höjdare. Nu på morgonen är det visserligen "bara" 29° i vardagsrummet (28° ute), men ändå. Jag gick upp ungefär 1½ timme tidigare än jag önskade, därtill nödd och tvungen. För då hörde jag att Nellie började gnaga så smått på bandaget... Men det sitter fortfarande på plats! Jag hann upp i tid!

Jag satte tavlorna som nedan, för jag tycker att färgbalansen blir bättre så här. Men nu sitter tavlan längst ner till höger några mm för högt upp. Det får jag justera längre fram.

Jag la fram alla gardiner jag har, på min säng. (Ni ser också björk-tavlan i dagljus. Samt tyvärr, travar med plastbackar...)

De flesta passar inte alls i färg och/eller storlek. Eftersom jag tycker bäst om gardin-kappor, har jag fler sådana än gardin-längder.

Till min stora glädje visade det sig att både "blad-gardin-kappan" och "mås-gardin-längderna" passar i storlek i vardagsrummet! Men det är behändigare med gardin-kappor, för de är aldrig i vägen. (Jag drar ändå aldrig för gardinerna.) Så jag valde "blad-gardin-kappan".

Nu hänger gardinkappan över en stolsrygg i vardagsrummet och väntar på att bli upphängd.

I sovrummet hade jag från början tänkt ha en gardinkappa, men har nu funderat på korta gardinlängder - för insynens skull. På dagarna vill jag kunna se ut, men om jag sover för öppet fönster på natten - och inte vill ha persiennen för... Jag har 2 olika i rätt färgskala, en kort tunn med rosa blommor, och en hellång med rostryck upptill. Den tunna tar ingen insyn alls, den andra delvis men inte helt.

Min måsgardin tar all insyn. Men jag tycker att det känns lite synd, att klippa av 2 hellånga gardiner bara för den skull. De här gardinerna var dyra en gång, och har blytyngder nertill för att hänga snyggt. (Jag mailade nyss Jenni och frågade om hon vill ha mås-gardinerna, eller någon av de andra jag nyss gallrade ut.)

Jag valde gardinkappa ändå! Den här med rosor passar i färg, bredd och höjd. Den döljer precis persienn-kasetten, och skymmer inte utsikten. Så den här får det bli. Kanske jag kan tillverka ett insynsskydd själv? Något jag lätt kan sätta upp och ta ner? Kanske en specialsydd gardin som jag sätter upp på en gardinspiral? Den behövs mest nertill. Men det får bli en senare fråga.

Det känns jättebra att äntligen ha fått en gardinkappa på plats. Nu ska jag snart ta fram stegen och sätta upp kappan i vardagsrummet. (Lite fuskar jag, för jag stryker inte gardinerna. Jag kan spraya lite vatten på de skrynklor jag ser, så hänger det mesta till sig själv. Allt "finlir" får komma senare.)

Fast Rolf är alldeles för försynt. Han tigger aldrig. Han bara sitter där och spelar på sin gitarr - och är trevlig mot alla. Men han har det svårast nu på sommaren - nu när han har en massa (tillfälliga) konkurrenter. Jag pratar alltid med honom när jag går förbi, men det är ytterst sällan han får några pengar av mig. Fast jag har sagt att han ska säga till, om det är någon dag som han inte alls har pengar till mat. Då vill jag förstås ge honom så han klarar några dagar. (Men hittills har han aldrig sagt till.)

För många år sedan så köpte jag ett i mitt tycke så vackert gardintyg (dyrt!), i en butik på Råå. Det skulle jag sy gardiner av, som passade precis i den bostaden där jag skulle slå mig till ro. På den tiden flyttade jag betydligt oftare än jag ville. Varje gång som det var min tur att ha den huvudsakliga vårdnaden av barnen, så flyttade jag till en större bostad. Och varje gång som det blev Roberts tur att ha barnen, så blev jag av ekonomiska skäl tvungen att flytta till en mindre bostad igen. Jag kunde inte slå mig till ro, även om jag ville.

Nu, när jag äntligen bor i den bostaden där jag ska slå mig till ro resten av livet - så passar inte tyget... Det är inte tillräckligt lång bit, för att sy 2 hellånga gardiner till vardagsrummet (där det annars skulle ha passat). Och i sovrummet, där tygets mått skulle räckt gott och väl, där har jag ju rosa-blommigt överkast. (Om jag hade haft blått överkast, som jag hade en lång period, då hade gardintyget passat.) Men nu väljer jag att ha mitt blommiga överkast, för jag vill ha rosa färgskala i ett rum. (Och här passar det bäst i sovrummet.)

Tyget, i tunn eco-bomull, ser mycket skirare ut mot ljuset - än så här delvis hopvikt (men jag har ingenstans att hänga upp det så ni kan se):

Jag skrev till mina döttrar och frågade om någon av dem vill ha det. (Min son Johan brukar redan ha allt.) Budet går alltid först till mina barn, sedan frågar jag andra.

I samma butik på Råå köpte jag min verklighetstrogna (så när som på storleken) prydnads-mås. Den kommer jag aldrig att ge bort. Jag hade den i en överhylla i förra bostaden, och den ska få stå synligt här också. Jag tycker om "havs-anknytningen"!

Förresten blir det ingen sjukvårds-försäkring för min del. Priset landade slutligen på hutösa 97,76 € per månad! (Motsvarar 1010:- per månad!) Sådant har bara de rika råd med! Försäkringsbolaget la på 30% för att jag har hypotyreos. Och det är ju märkligt, eftersom en underfunktion i sköldkörteln aldrig är farlig, inte behöver opereras, och medicinen hör till de billigaste. Precis som jag, brukar de flesta bara behöva ta en daglig dos Levaxin livet ut. Och jag har stått på samma dos i 30 år nu. (Hipertyreos kan däremot vara farligt, och behöver ofta opereras. Men det är en helt annan sjukdom, även om den också sitter i sköldkörteln.)

I USA där det inte finns någon fri sjukvård - där måste man ha en försäkring. Men både i Sverige och i Spanien fungerar den allmänna sjukvården bra. Tja, så när som på de långa väntetiderna. Här kan man få vänta 8 månader på en operation som inte är livsviktig. I Sverige får man på vissa orter vänta 12 timmar på akuten... Jag har hittills god erfarenhet av den spanska sjukvården, och jag brukar kunna få tid hos min läkare inom bara några dagar. Vilket påminner mig om att jag MÅSTE beställa tid snart för en "rutinkontroll"! Det var allra mist 2 år sen senast.

Dagens huvudmåltid bestod av grön omelett. Fast det var inte meningen att den skulle bli grön. Jag gjorde smeten som vanligt, började krydda, och bestämde mig för att hälla i lite franska örtkryddor. Jag "stänkte lite" med burken så där som man gör, och lite örter trillade ner i smeten. Sedan trillade locket av och halva burken örtkryddor dessutom... Jag lyckades fiska upp en hel del med fingrarna (inkl locket) för de torra örterna flöt ovanpå. Men det blev ändå betydligt mer torkade örter i smeten än vad jag hade tänkt mig. Som tur var smakade det inte illa. Jag gjorde omeletten på 5 ägg ≈ 2½ portion, så jag har kvar till i morgon.

Nedan ser ni mina "dekorativa" bokstöd, och de vanliga också. Kanske jag har ytterligare något? Om de dekorativa får plats återstår att se. Jag samlade ihop dem när jag plockade lite i bokhyllorna som jag ska försöka tömma.

Framför de hyllorna stod mina vinylmattor hoprullade. Jag la ut en turkos matta till på balkongen (så nu har jag 3 där). Den här har legat i badrummet i förra lägenheten.

Jag la på den lilla hallmattan, den som ska ligga där hallen är som smalast sen. Den stora får stå hoprullad så länge. Jag är rädd att den blir förstörd så länge jag har arbetsbänkar mm stående i hallen.

Mattorna som ska ligga i vardagsrummet får också stå hoprullade ett tag till. Ända tills alla boklådorna är uppackade = länge till!

Sedan skar jag av en bit på min lilla köks-matta, så den får plats framför badrumsdörren. Den pyttelilla biten som blev över la jag framför kylskåpet när jag fotograferade - men där ska den inte ligga. Jag ger bort den lilla biten. Kanske till Irina?

Jag har bra verktyg. I det här fallet stål-linjal, vass kniv och special-underlag att skära mot. Så jag skar lätt ett snyggt snitt när jag delade mattan. Om jag hade försökt klippa hade det blivit ojämnt och fult.

Jag avslutade min "arbetsdag" med att köra ner ett lass till Ulfs och mitt förråd. Överst den höga hundtrappan (på högkant). Därunder den stora resväskan, och inuti den - den mellanstora rosa resväskan, som i sin tur har den klarblå mjuka kabinväskan inne i sig. (Den hårda beigea kabinväskan behåller jag här, för det är den jag ska använda nu när jag snart ska resa. Den är redan full med sådant som Linda och Jennis ska ha.)

Jag tycker inte om att förvara mina saker så pass långt bort. Men tillfälligt kan jag ha en del stora saker i förrådet - för det underlättar när jag ska komma i ordning här.

Jag gick inte förrän klockan 20, men det var ändå 30° ute. Så trots att jag i dag bara har trosor och Sunkini-klänning på mig (det svalaste man kan ha) - så svettades jag. Tur att lasset var lätt, och att det dessutom var nerför backe. På hemvägen gick jag via El Paseo. Även där stod luften stilla, men jag tycker om att se havet på nära håll. Fast det var väldigt mycket folk på El Paseo. Jag, som ville gå raskt, fick kryssa mig fram.

Hemma igen så unnade jag mig att sätta på AC:n i 20 minuter. Då sjönk vardagsrums-temperaturen från 30,5° till 29,8°. Det gör faktiskt lite skillnad. Tyvärr är det 30,6° i sovrummet...

De har krympt! Ja, inte vet jag hur det har gått till, för det är samma bokhyllor. Men på något sätt så tycks det finnas färre hyllplan nu! Jag försöker röja så att jag kan få plats med mina böcker...

Genom att titta på foton av bokhyllorna när de stod i förra lägenheten, så har jag räknat ut att min skön-litteratur upptog 18,0 löpmeter hylla. Sedan tillkommer all fack-litteratur. När jag räknar de öppna hyllplanen här - så finns det 4,9 löpmeter vid den väggen där sängskåpet står, 12,0 löpmeter vid väggen mot öster (bakom fåtöljerna, där jag har tänkt ha skönlitteraturen), och 9,2 löpmeter vid västväggen (vid datorn). Inga 18 löpmeter någonstans, även om det blir 16,9 om jag lägger ihop allt vid "östsidan".

Det är klart att jag måste gallra ut lite skön-litteratur också - men det är svårare. Det tar tid! Jag måste då titta på varje baksidens-text för att försöka komma ihåg om jag tyckte att boken var superbra, bra eller rent av dålig. Med facit i hand så skulle jag förstås ha betygsatt böckerna på insidan av pärmen, då när jag läste dem... Hur som helst så måste bok-gallringen komma senare. Jag måste försöka klämma in böckerna i hyllorna nu.

Krympta bokhyllor? Så här är det. Jag har gett bort mina 2 vita + 2 låga (som hade dörrar). Sedan har jag satt på dörrarna på några hyllor här, som tidigare var öppna. Där har vi många försvunna löpmeter. Men eftersom jag också har förlorat 2 stora fasta garderober och 1 förråd, så måste jag ha plats för förvaring i Billy-hyllorna. Och det blir snyggast bakom dörrar.

Jag får se hur jag kan lösa det här med böckerna. Jag brukar ha skön-litteraturen prydligt i bokstavsordning (efter författarnamnet), och fack-litteraturen ämnesvis. Nu får jag nog stapla böckerna ovanpå varandra, så kompakt som möjligt. Till att börja med. För sen vill jag förstås ha ordning.

Men det känns väldigt angeläget nu, att packa upp alla boklådorna. De står på golvet och tar plats! De hindrar att jag ställer möblerna som de ska stå. Jag vill inte ha mina 2 sköna fåtöljer staplade ovanpå varandra i evighet. Jag vill kunna sitta i dem!

Det är 30,4° i vardagsrummet, och det är ingen optimal arbets-temperatur. Jag orkar inte jobba effektivt, men hoppas kunna åstadkomma något. Och i kväll siktar jag på att gå ner med en extra bädd-madrass (för gäster) till förrådet. Jag har inte plats för den här, men vill i nuläget inte ge bort den.

Även i dag fick jag gå upp en dryg timme innan jag var utsövd. Och jag borde ha gått upp ännu tidigare. Nellies bandage sitter ännu kvar, men det har blivit betydligt kortare upptill... Suck! Där hängde flera blöta slamsor när jag vaknade, som jag fick klippa bort. Sedan fick jag bums ge hundarna frukost - för att distrahera. När jag sedan såg att Nellie försökte gnaga på bandaget igen, så gav jag hundarna var sitt litet råhudsben med torkad kyckling lindad runtom. Då glömde Nellie bandaget. Men jag riskerar att hundarna lägger rejält på hullet. Pest eller kolera? Vad ska jag välja? På måndag eftermiddag ska den nya mjuka kragen komma. Låt oss hoppas att den hjälper! (Nellie ska få ha den på nätterna.)

Jag skruvade av de beslag som sitter fel (där jag ska sätta vitrin-dörren). Sedan kom jag att tänka på att jag faktiskt kan mäta höjden som hålen ska vara på - i hyllan bredvid. För där har jag tidigare borrat nya hål (så att den nya sortens dörr passar). Nu hade det varit lättare att mäta exakt om det inte redan satt beslag i hålen. Vi får väl se om jag lyckas ändå. Men det blir inte i dag. När jag ska mäta exakt på millimetern, då vill jag vara klar i huvudet. I dag gör både värmen och sömnbristen att jag tänker sämre. (Jag tog en koffeintablett klockan 14, för då höll jag på att somna...)

Eftersom det är för varmt för att gå ut med hundarna (utom tidig morgon och sen kväll), så försöker jag hitta på lite intressant för dem inomhus. Jag tog fram båda mina "dogsmart". Bonnie var duktig på spelet. Jag behövde bara visa henne en gång, sedan klarade hon det själv. Stella som är van att bli curlad, förväntar sig att jag ska hjälpa henne. Men hon nosar intresserat! Det ligger ju godis gömt i spelet.

Stella fattade inte när jag visade. Man ska dra i snörena med tänderna så att klossarna trillar... Jag fick hjälpa till mycket.

Nellie var rädd för spelet, och vågade inte gå fram. Bara när jag höll handen där, och hade blottat en godisbit, så vågade hon sig tveksamt närmare.

Jag provade båda spelen till henne, men hon var lika rädd för vilket som. Vi fick fuska en hel del, så att hon också fick sitt godis.

För en stund sedan så tog jag ner min kära gamla kökslampa från taket i mitt sovrum. (Den ska jag ge bort nu.) I stället satte jag upp en rosa lampa från Ikea. Kanske en plafond hade varit bättre, men jag köper ingen ny - utan tar vad jag har. Detta är en söt lampa, tycker jag. Samt rosa - som jag vill ha i sovrummet!

Jag har också satt hyllplanen på plats i CD-pelaren i hallen. Och sedan har jag sorterat in hund-bajspåsar, bajspåse-hållare och annat smått i lådorna som står där. Då fick jag i gengäld plats med alla mina läs-glasögon i den lilla byrån (där det låg mycket hund-saker innan).

Jag la märke till, att fr o m i dag ser jag bara Safir i sparv-papegojornas bur. Celeste ligger i holken. (Jag kan bara se några fjädrar längst in när jag försöker kika i öppningen. Jag vill inte öppna taket - för då skulle jag skrämma henne.) Kan hon ha lagt något ägg nu tro?

I kväll kom Erik och hämtade arbetsbänken (och en del annat som han skulle ha). Sedan kunde jag lägga på hallmattan. Det ser lite mer "färdigt" ut, om jag har mattor på vissa ställen.

Klockan 21 (när det "bara" var 32° ute) gick jag ner till förrådet, med en värmefläkt och en gäst-madrass. På vägen tillbaka gick jag längs El Paseo. Jag tog ganska många foton på "nattlivet", men dem får ni se i morgon.

När jag kom hem igen så hade Nellie gnagt av ytterligare en bit av bandaget. Jag klippte av de fransiga kanterna, och reparerade med självhäftande bandage som jag har hemma speciellt till hundarna. Detta är vitt med röda kors, och sedan har jag ett jättesnyggt (fast för brett för Nellies ben) som är rosa med röda hjärtan. Veterinären har bara enfärgade... Hoppas nu detta håller över natten! Jag måste få sova några timmar i natt! Jag orkar inte gå upp före 06, om jag somnar kring klockan 02 (som jag brukar - fast jag lägger mig i tid).

Min nya fläkt får gå på högsta hastigheten (30 W) hela nätterna. Jag skulle inte kunna sova annars. (Hoppas att elräkningen inte blir för hög. Men 30 W är ju inget att jämföra med AC:n som drar 3500 W!)

Jag kom inte i säng förrän klockan 23 i går. Jag var sömnig, men kunde inte somna. Det är svårt att sova när det är 31° i sovrummet (och känns som 40° när värme-vallningarna kommer). Och jag har svårt att hitta en sov-ställning där det inte gör ont någonstans (vilket gör det svårare att koppla av). Jag tittade på klockan 02:56, men sedan måste äntligen ha somnat.

Klockan 07:05 så sa Nellie ifrån, att det var hög tid för mig att gå upp. Och eftersom jag såg att hon återigen hade gnagt på sitt bandage, så skyndade jag mig upp. Jag kommer att bli trött i dag. Jag klarar mig inte på 4 timmar. Jag behöver 7-8! Nåja, i eftermiddag ska kragen komma, och i morgon ska vi ändå till veterinären för att byta bandage. Eftersom "bandage-skyddet" som jag la på i går var alldeles blött av saliv, så tog jag av det. Jag klippte till en bit av det snyggaste på tvären. Jag undrar hur länge det kommer att hålla? Jag förstår så väl att hon vill ta bort bandaget - särskilt i den här värmen. Men hon får ju inte!

Jag rätar inte till horisonten på fotot nedan, för då skulle halva Nellie försvinna. Själv har jag fortfarande mitt klarblå siden-nattlinne på mig, för jag hade ju precis klivit ur sängen...

Små hundar kissar högre upp på lyktstolparna, troligen för att verka större och skrämma andra hundar. Det visar en ny studie från Cornell University.

Små hanhundar lämnar kissfläckar högre upp på staket och byggnader än vad deras storlek egentligen motsvarar.
Hundar sänder signaler till varandra om till exempel revir genom att kissa lite här och var. Forskare har länge betraktat det som en sorts ärlig signal hundar emellan.
Men nu visar det sig att man kan ljuga lite även där - små hanhundar vinklar sina ben mycket högre så att de kan lämna spår högre upp på väggar och stolpar, än vad stora hundar gör.
Det kom forskarna fram till genom att filma hanhundar av olika storlek och mäta deras benvinkel när de lyfter på bakbenet och dessutom mäta hur högt upp kissfläckarna hamnade. Det rapporterar Journal of Zoology.

I morse kom Celeste ut från holken en stund. Bra, för då ser jag att det inte går någon nöd på henne.

Jag vägde mig i morse. Vikten står nästan helt stilla, men fettprocenten har gått ner (om nu min våg visar rätt). Jag vägde 53,3 kg och innehöll 20,3% fett. Så fettprocenten börjar närma sig målet - och den är ju viktigast för hälsans skull. Synd bara att mitt fett är så ojämnt fördelat. Jag kan lätt räkna mina revben, men på låren finns det ännu mycket att ta av. Är det jordens dragningskraft tro, som får fettet att "rinna" nedåt?

Suddigt, suddigt! Men det såg så trevligt ut. Vid nummer 1 står en sångerska och sjunger. Vid nummer 2 har ett äldre par spontant börjat dansa på trottoaren! Var gång jag ser någon dansa, så tänker jag på hur mycket jag älskar att dansa, och hur sällan jag numera har tillfälle att göra det. (Det är ännu svårare att "få till det", när man som jag tycker allra bäst om pardans...)

Jag gick nyss ner till välgörenhets-butiken (där pengarna går till cancersjuka) med lite småsaker. Jag mötte en spansk "hund-väninna" som alltid brukar vara så trevlig. Jag frågade hur det är i värmen, och hon log glatt och sa Es lo que hay (det är detta vi har). Jag gillar när man tar saker positivt. Det blir ju inte svalare för att man klagar. Annars har jag även hört spanjorer säga calor terrible (hemsk värme). Vi inflyttade svenskar är ju lite försynta. Vi pratar om att det är väldigt varmt nu, och om att vi har svårt att sova på nätterna, och om att vi inte orkar göra något. Men vi klagar inte. Vi har ju valt att flytta hit för solens och värmens skull!

Av naturliga skäl (sömnbrist och hög värme) så känner jag mig hängig i dag. Jag har inte haft lust att göra något. (Annars står "montera den sista vitrin-dörren" överst på att-göra-listan, följt av "borsta bort rost och måla gallret vid sovrumsfönstret".) I stället har jag "småpysslat". Jag satte alla mina kryddburkar på min lilla roterande bricka. Det blev bra. Annars har jag planerat att ha dem på kryddhyllan som står ovanpå kylen till höger (i bakgrunden). Jag vet bara inte var jag ska kunna skruva upp den, om det verkligen kan gå att borra i kaklet till höger om kylen - där det troligen finns en pelare bakom. Extra-hyllan där mikrovågs-locket ligger nu, skulle jag vilja ha längst till höger - men det går inte. (För mikrovågs-ugnen är låg på mitten.)

Jag har plockat fram alla min små plast-askar av olika slag, och bestick-lådor också. Tyvärr är besticklådorna för breda för de smala köks-lådorna. Jag får se om jag kan pussla ihop askarna på ett bra sätt. Nu när besticken ligger lösa, så glider de omkring lite var gång som jag öppnar och stänger lådan.

Jag fick mail från veterinär Cristina, om att den mjuka kragen hade kommit. Jag tog kameran med mig när jag gick för att hämta den. Det har varit konstigt väder nu i eftermiddag och tidig kväll. Himlen var ganska molnig, så jag behövde inte använda solglasögon - fast jag är ljuskänslig. Ändå var det 32° varmt. Eftersom det dessutom är näst intill vindstilla, så rann svetten i ansiktet. Tur att jag inte behövde ha solglasögon - för de hade alla gånger halkat av näsan annars...

Maisa-bygget tycks bli en våning högre, för var gång jag går förbi. Nu har de påbörjat våning 8. Jag tror att det är så högt huset ska bli, och 2 likadana avlånga huskroppar. Det ser ut så på deras webbsida.

Men det var egentligen blommor jag hade tänkt fotografera. Nedan (vackra, väldoftande, men giftiga) Nerium Oleander, samt Bougainvillea. (Och så skymtar en röd hibiskus.)

Fast på närbilden kan jag se att den här har bladlöss. Det brukar mina få, och jag brukar aldrig få bukt med lössen. Så jag har gett upp det här med hibiskus. Förmodligen gör lössen mindre skada på en stor buske?

Däremot är jag väldigt sugen på att skaffa en sådan här ljusblå klätterväxt: Blyblomma - Plumbago auriculata. Men kanske den växer sig för stor för en balkong? Och förresten, hur skulle jag få plats med ytterligare en kruka? Annars skulle den matcha mina rosa bougainvilleor fint!

Det var ingen sådan rund krage som jag i första hand ville ha. Veterinären hade inte hittat en tillräckligt liten. Men det blev en mjuk (klarblå)! Jag har lagt den i Nellies hage så hon ska få vänja sig långsamt. (Jag flyttar den då och då.)

Jag tror att jag allra först ska prova att sätta den "upp-och-ner", som hunden till höger har den. Om det fungerar, om Nellie inte räcker till att gnaga, så är det säkert bekvämare. Jag tycker själv att det skulle vara jobbigt att ha huvudet "inkapslat" - särskilt i den här värmen.

Nu hoppas jag, att jag kan få Nellie att acceptera att ha kragen på sig i natt. För då kan jag kanske, med gott samvete, försöka sova mer än 4 timmar...

Det fungerade bra med den mjuka kragen på Nellie! Därmed inte sagt att hon tyckte om den... Hon skulle helst vilja vara utan både bandage och krage! (Jag satte den upp-och-ner.) Så i natt har jag sovit nästan så många timmar som jag behöver. Men jag är fortfarande sömnig och slö. Så jag får väldigt lite skött.

Jag satt en stund på balkongen i morse, men Nellie i famnen. Stella roade sig under tiden med att äta fågelfrö-skal, som hon hittade under buren. (Alla har vi olika smak... Men det är ju bra med fibrer.)

Klockan 11:30 hade vi tid hos veterinären. Nu har Nellie fått ett nytt bandage. Hon stod så snällt när veterinär Cristina la på det nya. Nellie har tydligen vant sig nu. Inuti bandaget ligger ett plaststöd. Vi fick en tid om en vecka igen (den 14/8), för nytt bandage-byte. Då ska vi röntga benet också. Jag både tror, och hoppas, att det har börjat läkas nu. Vi SKA klara av det här! Nellie SKA bli bra igen!

Nedan håller fröken Gråsparv på att fixa till fjädrarna. Hon ser ut som en liten ullig boll...

Fast nu har Stella karskat upp sig. Så varje gång hon ser att fröken Gråsparv pickar bland "hennes" fågelfrö-skal - så jagar hon bort fröken Gråsparv (som strax är tillbaka igen).

Häromveckan skrev jag till chefredaktören för heminrednings-tidningen Hus & Hem (som jag prenumererar på), och gav henne beröm för ett par krönikor som hon skrivit. Jag tycker att det är viktigt att framföra beröm, för de flesta som jobbar offentligt får mest skäll. Hon skrev tillbaka och tackade, och skrev att hon skulle skicka mig något mer att läsa. I dag kom det en liten trevlig bok. Det var ju en glad överraskning. Boken ska jag läsa ordentligt lite längre fram, för ämnet intresserar mig.

Nu har jag rotat fram precis alla "plast-askar" jag har, som kan tänkas passa i köks-lådorna. Fast mer än så har jag inte gjort - ännu.

Bara den stora lådan har fack-indelning. Och den är inte särskilt utrymmes-effektiv. Men jag tror att jag behåller den ändå.

Mina små flickor är lika slöa som jag i värmen. Att t o m Nellie ligger stilla, det säger en del. Fast i dag har vi faktiskt "bara" 31°, både ute och inne. Tyvärr blåser det i fel riktning (från öster), för att vindarna ska blåsa genom min lägenhet. Här har jag mest nytta av vindar från söder och norr. Men på balkongen fläktar det. Alltid något, och skönt för fåglarna.

Jag la på den stora vinylmattan i sovrummet. Så ser det mer "färdigt" ut där. Men jag har inte sängkappan på sängen - för den ligger ännu nerpackad tillsammans med några av böckerna. I boklådorna har jag också alla mina kudd-fodral, innerkuddar, dukar mm. Jag vill egentligen packa upp NU. Men jag måste förbereda - för att det ska vara möjligt. Och just i dag orkar jag varken mäta, eller borra nya hål, till vitrin-dörren.

I vardagsrummet ska jag ha ljusblå vinyl-mattor. Jag har en mellanstor som ser ut precis som den nedan. (Jag gillar den blå-vit-beiga färg-skalan.) Och sedan har jag ytterligare 2 små blå, också kakel-mönstrade. Tyvärr är ingen av de 3 lika. De har inte ens samma blå nyanser. Lite synd. Visst duger de så länge, men på sikt vill jag nog ha 2 likadana (som inte är för små). Kanske 2 mellanstora skulle passa bäst? En framför fåtöljerna, och en på andra sidan matbordet? Eller behövs det en längre och smalare på andra sidan matbordet?

I förra vardagsrummet hade jag de 3 mattorna ovan + ytterligare en variant av "blått kakel" (med mera beige). De låg visserligen en bit från varandra, men snyggt var det inte. Jag vill att mattorna ska "binda ihop" rummet, inte ge ett splittrat intryck.

På webben hittade jag den ljusblå bladmönstrade nedan. Den tilltalar mig mycket! (Den är på sitt sätt snyggare i grönt, se lilla bilden, men det passar inte hos mig.) Egentligen är ju kakel-mönster inte det bästa valet för ett vardagsrum. Jag får väl se hur jag gör. Helst borde möblerna stå på sina rätta platser, innan jag bestämmer vilka storlekar som passar bäst. Mattan nedan (från Superstudio i Barcelona) finns bara i 2 storlekar. Den ovan (från italienska Huelladeco), finns i 15 olika storlekar - så jag skulle kunna beställa 1 likadan (som den jag har) därifrån. Fast av ekonomiska skäl bör jag väl vänta, tills Westwing säljer vinylmattor nästa gång... (De sålde svart-vita häromdagen.)

Fast jag funderar, syns fläckar för lätt på en så ljus matta som den ovan? Botten är helt vit. Kanske den jag redan har, är bättre i det fallet? Dessutom blir det billigare att köpa 1 ny, än 2 nya...

Alltsedan mina barn var små, har jag föredragit små och tvättbara mattor. Innan dess hade jag stora (2 x 3 meter) som bara gick att skum-tvätta, oftast creme-färgade dessutom. Jag smutsade ju aldrig ner dem. Men det funkade inte när barnen kom. Så jag gick över till maskin-tvättbara (i storlekar som gick in i tvättmaskinen). Och nu föredrar jag sådana som är lätt avtorkbara med trasa. Detta trots att jag inte längre har några valpar som kissar överallt... Kanske är jag latare än jag var förr?

Jag bara kom att tänka på, att jag var väldigt pedantisk förr (när jag var ung), och alltid hade exemplarisk ordning överallt. Jag kunde t ex veta att jag hade en viss blus hängande ca 7 cm från högerkanten på garderobs-stången. Allt hängde var kategori för sig, och inom kategorin i färgskala. (Fast jag hade betydligt färre kläder på den tiden. Allt rymdes i 2 garderober.) Och jag kammade matt-fransarna med en liten barnkratta, så att de alltid låg helt slätt. Sådana ambitioner har jag inte längre. (De gick över när jag fick 3 barn på mindre än 3 år...) Men jag tycker fortfarande om ordning och reda! En dag ska jag ha det här! Så det så!

För första gången har någon av mina hundar använt sin kyl-matta! Nellie har kommit på att den är skön i den här värmen. Stella har också en, men hon ligger inte på den. Förresten var det någon som tipsade om - att vi människor kan ha en sådan här hund-kyl-matta i sängen, nu när det är så varmt. Tja, det är kanske en god idé? Fast jag tänker låta hundarna ha sina själva. Det är ju till dem som jag har köpt kyl-mattorna.

När jag tittade vidare på vinylmattor, så noterade jag, att den sortens matta som jag redan har - säljs med 40% rabatt just nu. Det gör ju ganska stor skillnad. Så jag började mäta, och mäta. Jag kom fram till - att om jag lägger mattan jag har (storlek 83 x 143 cm), mellan fåtöljerna och matbordet. Och sedan köper en lång smal att lägga på andra sidan matbordet - så blir det nog ganska bra. Alltså beställde jag en likadan i storlek 65 x 200 cm, nu när jag fick den billigt. Det blir förmodligen det mest ekonomiska alternativet. Mattan ska komma om 5 arbetsdagar. Då bör den hinna fram innan jag reser till Sverige. Bra, då behöver jag inte tänka mer på matt-frågan.

Nu kan jag ge bort de 2 små blå. Jag tror att Jenni vill ha dem. Frågan är hur jag ska få upp dem till Sverige bara? Nu ska jag ju inte checka in någon väska. Kanske jag får skicka upp dem? Jag skickade nyligen upp en vinylmatta till Jenni + 1 långt bra vattenpass till Linda, och det kostade inte mer än 20 € i porto. (En extra resväska kostar 30 €, men så ska ju väskan hem igen - och då blir det 60 € totalt.)

I dag kom David från Ferrokey med mitt nya måttbeställda myggnät. Det gick ju snabbt! Och han sa att mitt contraventana (ytter-fönster) ska komma nästa vecka. (Då bör jag sätta fart att skrapa rost och måla gallret nu...)

Nu har jag ett myggnät ovanför sängen också! Det ska väl göra lite skillnad! Först sa David att man bara kan sätta myggnäten till vänster (eftersom fönstret öppnas så som det gör). Men jag lyckades överbevisa honom om att man visst kan ha ett till höger också - man bara vänder nätet "ut-och-in" och låter det löpa på den yttre skenan. Och det gick bra. Tyvärr kan man inte ha myggnät för hela fönstret, eftersom det är ett skjutfönster där rutorna går omlott. Nu har jag 40 + 50 cm i alla fall. Jag har hellre 2 små nät, än 1 stort, för de är mycket lättare att förvara vintertid (när de inte behövs).

Nu ska jag bara försöka ordna ett luft-genomsläppligt insynsskydd för fönstret. Jag måste nog sy ett själv, vilket jag tyvärr inte hinner nu. Annars kommer det ju in mer luft om jag slipper ha persiennen fördragen. (Men när jag sover så synnerligen tunnklädd som nu, så vill jag förstås inte riskera att grannarna ska kunna stå utanför och titta in...)

Jag var vaken i natt ungefär mellan 02 och 03. Då var det 31,9° i sovrummet! Det är definitivt några grader för mycket. När det är över 28° har jag svårt att sova. Särskilt nu när luftfuktigheten är så hög (71% just nu). Fläkten gör nytta, men den sänker inte värmen... Jag gick in i vardagsrummet (och tog Nellie med), och så satte jag på AC:n. Sedan stod vi under utblåset i 7-8 minuter och svalkade ner oss. Därefter stängde jag AC:n, och vi återvände till det varma sovrummet.

Fast då stötte jag till en skarv-sladd som satt i kontakten vid dörren i sovrummet. Och då utlöstes jordfels-brytaren! Det var länge sedan! Nu undrar jag om det är något fel med el-ledningarna i sovrummet? Jag har inte råd att kolla upp det och/eller byta el-ledningar nu. Men det bör jag förstås göra! El-fel är inget att leka med! Tur att jag märkte det bums, och kunde sätta på strömmen igen! Jag vill gärna behålla kylan i kyl och frys!

Lena och jag gick ett ärende tillsammans i förmiddags, och då stötte vi på Annevi och Staffan. Vi pratade en stund, och värmen var det givna samtalsämnet. Vi var överens om att det är nätterna som är svårast. På dagarna kan vi söka upp skuggan, och platser där det fläktar lite. Men på nätterna ligger vi i våra varma sovrum och klibbar fast på lakanen... Fast vi klagade inte. Vi bara konstaterade!

Jag fick slå upp ordet alimony (= underhåll), eftersom min engelska är halvdan. Tja, vad ska hustrun svara på den monologen?

Pust! Nu har jag avlägsnat rost från gallret (jag borstade med stålborste), samt tvättat persiennen, gallret och fönsterkarmen. Ingetdera gjorde jag exemplariskt noga, men så det duger. När fukten har avdunstat så borde jag måla. Lika bra att ha det gjort. Men det är 32° ute (jag stod visserligen i skuggan, men det är varmt ändå). Och jag känner att jag fick antydan till huvudvärk. Alltså tar jag det lugnt någon timme nu. Kanske jag målar lite senare. Det tänker jag inte heller göra supernoga, men så att rosten blir övermålad. Jag har köpt specialfärg som man kan måla även ovanpå rost.

Något som var bra var, att när jag stod och jobbade med gallret, så kom grannen i nr 29 förbi. Hittills har jag aldrig sett dem, bara hört att de har varit där. Nu presenterade vi oss (på mitt initiativ), och pratade en del. Det var ett trevligt ungt par. De bor tydligen bara här på semestern. Vi pratade mest allmänt, samt om hundarna som först ville skälla och sedan hälsa, så jag hann aldrig fråga var de bor annars. Men det är bra att vi äntligen träffades. Vi bor ändå vägg-i-vägg.

Jag har plockat fram penslar, målarburks-öppnare, omrörnings-pinne, lacknafta, "målarskjorta" mm. Men jag orkar inte börja måla just nu. Det är 30,4° på den sidan huset, lite svalare än på solsidan. Och det fläktar en aning. Men det är för varmt ändå! Jag kan inte vänta till kvällen, för jag måste måla i dagsljus. Kanske tidigt i morgon bitti? Fast då skiner solen från det hållet. Men den skiner inte ända in på gallret. Jag får väl se hur jag känner mig i morgon.

Det är klart att jag ska måla innan fönstret sätts på plats. Det är mycket enklare att komma åt nu. Eftersom spanska väderleks-prognosen spår 31-32° varenda dag framöver, så vinner jag heller ingenting på att skjuta på målandet.

Jag tycker om sol och värme - men jag är inte överdrivet förtjust i att jobba i temperaturer över 30°. Jag skulle hellre vilja lata mig... (Men jag har väldigt svårt att koppla av, när jag har så mycket som jag borde göra.)

Med hjälp av tvätt-klämmor satte jag fast en bomulls-gardin i gardinstången. Jag hängde den på tvären, för då stämmer måtten ungefär. Jag hoppas nu att det blir svalare i sovrummet i natt (och att gardinen inte trillar ner)! Jag kommer alltså inte att dra för persiennen.

De här gardinerna hade jag i ett kök en gång. Jag tyckte mycket om dem (men mina döttrar tyckte att de var för stormönstrade). Jag behåller de här gardinerna, för jag hoppas kunna göra något trevligt av tyget.

Jo, lite bättre kunde jag sova. Nu blev det "bara" 30,0° i sovrummet. Inte särskilt svalt, men de 1,9° skillnad märktes! Ännu bättre vore det om jag kunde hitta ett tyg som är något mindre tätt vävt. Lakansväv? Någonstans tror jag att jag har ett påslakan med hål på, som jag hade tänkt laga. Kanske jag kan ta den hela sidan av det och sy ett insyns-skydd av? Fast jag kan inte sy förrän jag har packat upp boklådorna...

Solen skiner faktiskt på mitt sovrums-fönster, fast bara en stund tidigt på morgonen.

Tavlan nedan, från danska Malerifabrikken - visst har den ett fridfullt motiv!

Den lilla skylten nedan, har en text som tilltalar mig. För visst är det roligt att komma hem, när någon kommer springande med viftande svans - även om man bara har varit ute och slängt soporna.

Jag fick en bra idé i natt, tyckte jag. Så jag sträckte mig efter ett papper och skrev "spik hylla". Nu har jag ingen som helst aning om vilken hylla jag tänkte på. Och spik? Jag skruvar ju för det mesta. Vad i all världen kan det ha varit jag tänkte på? Jag vaknar uppemot ett 10-tal gånger var natt, av värme-vallningar, och jag var helt vaken när jag tänkte tanken - som var lösningen på ett problem. Jag borde ha skrivit ner fler stödord...

Det är inte första gången det händer, att jag har skrivit ner en bra idé i hast. Och sedan har jag inte kunnat tyda den. Antingen för att jag har skrivit så slarvigt att bokstäverna inte går att urskilja. Eller för att jag har skrivit så få ord, att jag inte minns vad det handlar om. Tja, jag får skylla mig själv.

Nu borde jag öppna målarburken, och sätta fart med att måla gallret. Jag har bara ingen som helst lust... (Det hade varit lite roligare om jag hade fått måla gallret vitt, eller i en glad och trevlig färg...)

Den italienska vinylmatte-fabrikanten är desto effektivare. Min matta har redan lämnat fabriken, och befinner sig hos italienska UPS - där den snart ska starta sin resa mot Spanien.

Jag gjorde det! Tråkiga arbeten blir inte roligare bara för att man skjuter upp dem. Så strax före kl 11 var gallret färdig-målat.

Fast jag har inte fått rent penseln. Jag tvättade den i lacknafta. (Och därefter i diskmedel och vatten.) På burken står (på spanska) att lösningsmedet är diluyente Titan MR, och det kanske inte är samma sak. (Jag tror att Titan är ett firmamärke.) Nu har jag bara ½ flaska svensk lacknafta hemma. Jag väljer i görligaste mån vattenbaserade färger numera. Men det är synd på penseln, en liten bra pensel med rund borst. Men det kan inte hjälpas. Jag behövde en bra pensel när jag målade, annars hade det varit risk för att färgen hade droppat.

Alicia mailade i förr-förrgår att hon skulle höra av sig som i förrgår. I går mailade hon att hon var så trött i värmen, men tänkte titta inom i dag kl 12. (Hon ska få en rosa papplåda, likadan som jag redan har gett henne 2 st. Och så ska hon titta på de överblivna gardinerna.) Tror ni att hon kommer? Ni kan ju alltid ha vadslagning om hur dags i så fall...

Jag såg precis att Safir parade Celeste. Jag passade på att kika in i holken när de var upptagna - och där ligger 3 ägg! Det ska bli spännande att se om det blir några ungar!

Punktligt klockan 12 ringde Alicia, och sa att hon inte skulle hinna komma klockan 12. Hon var tvungen att göra färdigt några saker först. Då sa jag, att jag i så fall skulle passa på att uträtta ett ärende innan hon kom. (Eftersom alla småbutiker har siestastängt.) Jag hörde av mig när jag hade kommit hem igen, och Alicia kom 20 minuter därefter. Hon ville ha de 4 utgallrade gardinerna som var kvar + lådan.

Det har varit växlande molnighet i dag. När solen har varit i moln har det varit någon grad svalare, och riktigt skönt ute. Men just när jag gick mitt ärende - då sken solen. Så svetten rann, som vanligt.

När Alicia hade gått så satte jag fart att ordna i mina köks-lådor, både i köks-hurtsen och i buffé-lådorna. Trots mitt ganska stora sortiment av plast-askar och bestick-lådor, så fick jag inte riktigt ihop det. Det blev några (onödiga) tomma centimeter på flera ställen. Men nu ligger allt i askar/lådor, var sak för sig (nästan - för ibland var jag tvungen att lägga 2 olika saker tillsammans). Hur som helst så har det blivit bättre ordning. Jag har en del plast-askar (och 1 stor bestick-låda) kvar. De mindre kan jag säkert använda i någon Kallax- eller Alex-låda.

Jag har alltså gjort lite nytta i dag - men det syns inte. Jag borde ta av vintrin-dörren (som sitter på Benno), skruva av beslagen, mäta exakt var hålen ska sitta, rita exakt var jag ska borra i Billy bredvid, borra de 6 hålen, skruva tillbaka beslag + dörr på Benno - och sedan montera vintrin-dörren på Billy. Pust. Men jag har inte lust att göra det (heller). Jag MÅSTE förstås. Annars kommer jag inte vidare. Men om det blir i kväll, eller under morgondagen - det återstår att se.

Sparvpapegojan blir könsmogen och häckningsklar vid ca 12 månaders ålder, honan lägger 4-6 ägg som ruvas i 19-21 dagar. Ungarna lämnar normalt holken efter 30-35 dagar, och matas i ytterligare två veckor av hanen. Så fort ungarna äter själva måste man separera dem från föräldrarna, då dessa kan visa aggressivitet mot sina ungar.

Då vet jag ungefär vad som väntar (om det nu blir några ungar, ägg är ingen garanti för lyckad kläckning). Tyvärr kommer ungarna att kläckas just när jag är i Sverige. Första dagen Celeste tillbringade i holken var den 5/8. Om hon hade lagt sitt första ägg då, så kan den första ungen kläckas redan 24-26/8. Sedan brukar ungarna kläckas varannan dag. Om Celeste skulle lägga 6 ägg sammanlagt, så kan den sista ungen kläckas så sent som 3-5/9 (när jag är tillbaka igen). Men det återstår att se.

Om allt är som det ska, så klarar fåglarna skötseln helt själva. (Bara de har mat och vatten.) Men det skulle förstås kännas tryggare att dagligen kunna titta till dem. Lena och Erik har båda lovat att se till att fåglarna har mat och vatten när jag är borta (samt att vattna mina växter, och ta in posten). De kanske hjälps åt, och/eller tar 1 vecka var? Vi får se när det närmar sig.

Sand-badar Mio? Eller solar han? Jag vet att många fåglar sand-badar, men det är ofta för att få bort ohyra från fjädrarna. Och jag hoppas verkligen att ingen av mina fåglar har ohyra. Jag tror inte det. Jag har aldrig sett att de har kliat sig. Men rent teoretiskt kan ju familjen Gråsparv ha smittat dem med fågel-löss. (Fast jag besprutade gråsparvs-boet vid ett tillfälle, för att minska risken.)

Jag har precis betalat 23 € för att checka in en resväska på resan upp till Sverige. Jag insåg, när jag la det ena efter det andra i en hög - sådant som mina döttrar ska ha, att det aldrig kommer att få plats i en kabinväska. Men jag funderar på att checka in min hårda kabin-väska, med sådant som inte är ömtåligt. Och sedan ta en mjuk väska (lite mindre än kabin-storlek) med det ömtåliga + min nya axelrems-väska (som jag köpte för att ha på flygresor) med i kabinen. Då bör jag få med allt!

Möjligen inte den lilla ljusblå vinyl-mattan som Jenni ska ha, för den är några cm längre än väskan. Men jag ska prova att lägga den på diagonalen (hårt rullad). Det kanske går? Annars kanske jag får ta med en lite större väska upp, och låta den stå kvar i Skåne? Fast jag har alltid mer bagage på resan upp till Sverige, än hem igen.

Nu har jag provat att mattan går i kabinväskan. Det gör den precis nätt och jämt på diagonalen. I väskan låg några tavlor med glas och ram. Dessa får nu ligga i den mjuka väskan (som då nätt och jämt går att stänga). Problemet är att jag ska få plats med den lilla silverfärgade "kristall"-kronan" också, för den ska Jenni få. Den går att "vika ihop" lite (och man kan plocka av vissa delar) - men den är förstås mycket ömtålig. Så både den - och tavlorna - i samma lilla mjuka väska, det blir inte lätt. Och jag lär knappast få ner "kristall"-kronan i axelrems-väskan. Och varken tavlor eller lampa vågar jag checka in.

För övrigt så är kabinväskan redan full - med annat som mina kära döttrar ska ha. (De ska bl a få en del bra camping-grejor, för jag inser att jag inte kommer att campa mer.) Ett alternativ är att köpa en aningen större väska i Kina-butiken, i prisklassen 10-15 €, för att checka in. Och sedan ge bort den väskan när jag kommer till Skåne. För då skulle tavlor och kristallkrona ligga mer skyddat - i den hårda lilla kabinväskan som jag då kan ta med in i kabinen. Och resten kan ligga i den billiga incheckade väskan.

Jo, det är dags att börja planera packningen nu - det är bara 10 dagar tills min resa startar!

Det syns att mitt fönster-galler är nymålat! Grannarnas är mattare och lite rostiga. Mitt sovrums-fönster är det precis hitom dörrmattan. (Jag tycker om min dörrmatta av flera orsaker, men också för att jag så tydligt ser vilken som är min dörr - redan innan jag är framme.)

Min vikt står stilla nu - men jag har blivit smalare! Den här Sunkini-klänningen (som hör till det absolut svalaste jag kan ha på mig) provade jag när jag vägde 58. Då såg jag ut som en stoppad fläsk-korv i den, eller möjligen som en köttbulle - suck! Nu ser jag OK ut i den (om man inte är för petig). På fotona håller jag INTE in magen, så det syns att den fortfarande putar ut. Men mindre än tidigare. Och går jag ner 4 kilo till, då bör magen vara hyfsat platt igen. Jag får ta tag i saken när jag har kommit hem igen från min resa. Just nu är jag nöjd om jag håller vikten.

Jag gick till kina-butiken Bazar Qin (min närmaste) och köpte en billig resväska. De hade resväskor för 10-13 €, men de var mjuka och av så dålig kvalité, att det var tveksamt om man skulle våga checka in dem. Jag valde att betala det dubbla, och fick en riktigt bra väska. Den här är 65 cm hög, har 4 hjul, och väger 3,15 kg. Och den ser ut att hålla betydligt mer än 1 gång. Så den kanske någon av mina döttrar kan få nytta av sedan? Jag valde en marinblå (inte rosa), just för att väskan ska passa andra. Det är en snygg blå färg!

Nu vet jag att jag kommer att få med mig alla saker på ett bra sätt. (Och det är bara på tåget det är jobbigt att hantera 2 resväskor.) Jag kom på sent i går, att jag faktiskt ska ta med mig några småsaker från Hässelby strand. (Bl a några sop-sorterings-kärl och en regnjacka.) Och då måste jag ha plats för dem också, på resan mellan Hässelby strand och Ängelholm. Det är ju inte förrän i Ängelholm jag kan tömma väskorna på allt det som mina döttrar ska ha.

Nu har jag packat min hårda kabinväska. I ena halvan ligger de 4 tavlorna, i andra halvan den "hopfällda" kristallkronan. (Man kan vika de 4 "armarna" åt två olika håll, så den blir aningen plattare.) I mitten ligger en dunjacka som jag ska ta upp till Ängelholm, för att ha där. Och några gardiner la jag runt om kristallkronan. Väskan blev full - men nu vet jag att det ömtåliga ligger säkert, och är jag försiktig så kommer det att komma fram helt.

Ännu har jag ingenting i axelremsväskan, och väskan som jag ska checka in kommer bara att bli halvfull. Men det kan inte hjälpas. Jag kommer att stoppa bubbelplast i ena halvan, så att sakerna inte kan skramla omkring. Jag har en stor bit kraftig bubbelplast liggande.

Och när jag reser ner till Skåne, så har jag en halv väska att fylla med saker från Hässelby strand. Egentligen minns jag inte riktigt vad jag har kvar där. En bra blå regnjacka vet jag att jag vill ta med mig, och några av mina sopsorterings-kärl. (De senare eftersom jag inte hittar några här, som passar i mitt lilla köksskåp.) Men kanske är det något till? Kanske har jag ett par bra (låga) gummistövlar också? (Svårt att få tag på här.) Jag har en hel del kläder där, och en del lakan och handdukar, men inget jag behöver. Jag har också några prydnadssaker och tavlor. Samt en del bra-att-ha-saker i källar-förrådet. Allt som blir över ska jag ge bort till välgörande ändamål, med undantag av möblerna som Ulf vill ha. (Kanske vill han ha några lakan och handdukar också?)

Det är svårt att fotografera Nellie i hagen. När jag kommer nära vill hon helst vara 1 cm från kameran (eller närmare). Jag hinner inte ta foton som inte blir suddiga. Men hon är ju söt ändå! (Och bandaget är fortfarande helt!)

När jag skulle fotografera Stella, så slängde hon sig på rygg och ville bli klappad på magen...

Jag har lagt märke till att Stella har glesare och strävare päls än hon brukar. Skillnaden är påtaglig. Det kan ju vara så att hon tappar under-ullen i värmen (men det har inte Nellie gjort). Men det slog mig just att det kan var den dagliga dosen kortison som ställer till det. Kortison har många biverkningar! Att lägga på hullet är ytterligare en - och det har Stella också gjort. Stackars liten som måste äta kortison-tabletter livet ut.

Ännu svårare är det att fotografera Nellie när hon leker. Hon anfaller den gula pip-bollen, och morrar förtjust på den när den piper.

Men så fort jag tar ett kliv närmare, så slutar hon leka och har full koll på mig i stället. (Lägg märke till rörelse-oskärpan på svansen.

)

Det är lättare att fotografera blommor! Nedan ser ni de 2 olika nyanserna på 2 av de bougainvilleor som står intill varandra.

Jag har glömt att berätta om vissa praktiska problem som uppstår i hög värme (och dito luftfuktighet). Jag har t ex inget kall-vatten, bara ljummet. (Jag skulle annars gärna spola fötterna i kallvatten ett par gånger om dagen.) Jag mätte i går med bak-termometern (som funkar bra i vätskor), och det gick inte att få kallare vatten än 30° (även om jag kranade en stund). Å andra sidan känns 30° helt lagom att duscha i - så här års. (Annars brukar jag vilja ha 38°.) Om jag inte hade föredragit att diska i varmvatten, så hade jag kunnat stänga av varmvatten-beredaren några månader (och sparat lite pengar).

Och på kvällen när jag har tvättat mig noga, och torkat mig torr - och planerar att smörja in ansiktet med hudkräm. Då går inte det. För redan innan jag har hunnit så långt, så har svetten börjat rinna i ansiktet igen. Och hudkräm fäster inte på rinnande svett, vare sig den är vatten- eller fett-baserad. Sak samma om jag vill sätta solskydds-kräm i ansiktet på dagen. Det går inte...

Det blåser så skönt ute i dag! Så när jag hade gått en liten eftermiddags-promenad med hundarna (i skuggan), så gick jag själv ner till havet. Jag gick med fötterna i vattnet. Någon svalka var det ju inte precis - men skönt! Kameran hade jag tagit med mig.

Jag borde förstås ha badat... Men jag tänkte inte så långt när jag gick hemifrån. Då skulle jag ha lämnat kameran hemma, och tagit med en bikini i stället.

Jag borde gå ner till havet betydligt oftare! Fast hundarna blev glada när jag kom hem igen.

Jag hade nyss tänkt flytta lite text och foton till Sparad Dagbok 48, för att sedan avsluta den. Men det verkar inte gå. Först kunde jag öppna den, och jag kunde kopiera över ett datum. Men när jag klickade på spara, så försvann sidan. Det brukar rymmas ungefär 3 månader, sedan kraschar sidan. Men jag kan aldrig se i förväg hur många MB en sida har, för texten lagras för sig, och alla fotona för sig. Nu kunde jag inte öppna sidan igen, så jag vet inte om den har kraschat eller ej. Jag gör inget mer i kväll, men får väl titta på det hela i morgon. Det verkar vara dags med en Sparad Dagbok 49 hur som helst.

Nu ska hundarna och jag ut på en liten kvällsrunda. Det är skönt ute! Det blåser och är "bara" 29,5°, så det gäller att passa på.

Nu när jag la över detta så ser jag - Sparad Dagbok har kraschat och ALL text och ALLA foton är borta i min version på hårddisken. Den innehåller nu 0 kB... Om jag inte öppnar den igen, så finns det kvar på webben som står där nu. Suck, och suck, och dubbelsuck...

Jag började morgonen med att skapa en Sparad dagbok 49. Programmet "svarade inte" långa stunder, så jag hann äta frukost samtidigt. Suck! Rätt som det är kraschar hela Frontpage - och då står jag där, och kan inte ens meddela er vad som har hänt. Den dagen det händer - då får ni titta på min webbsida http://christel.es/ som nu ligger i träda. Jag måste på sikt övergå till att skriva där!

I natt provade jag att sätta ett tunnare tyg framför fönstret. Det tar inte all insyn, men om det är mörkt i sovrummet så kan man inte se något utifrån. Jag fäste det med tvätt-klämmor. Det blev svalare! Men jag måste ju ordna något att fästa tyget på. (Nu är det fäst ovanpå gardinkappan upptill, och i den lilla hyllan nertill. Det måste sitta fast, både upptill och nertill, annars fladdrar det i vinden.

Antingen bör jag skaffa en café-gardinstång (mindre diameter än en gardin-stång) för att sätta upptill (kanske 30 cm under fönstrets överkant = precis över ögonhöjd på en lång man). Då får insynsskyddet (lämpligen sytt som 2 korta sidogardiner) sitta kvar, men dras åt sidan dagligen. Eller så får jag sätta dit en gardin-spiral, som jag i så fall kan haka av dagligen. (Fast var ska jag lägga gardin och gardinspiral på dagarna?)

Nertill blir det bäst med en gardinspiral, som håller tyget på plats. Gardinspiraler har jag hemma, men café-gardinstång måste jag beställa hos Ferrokey, och det tar ca 4-5 dagar innan den finns att hämta i butiken. (Om jag hade haft bil så kunde jag kört till Aki och köpt en café-stång. En 2 meter lång stång, blir nog svårt att ta på bussen.) Den som Ferrokey säljer ser ut så här:

Jag måste också plocka fram alla mina tyger, för att se om jag har något som både är tillräckligt gles-vävt för att släppa igenom vinden - och ändå helt insyns-skyddande.

Stella och Nellie vill leka med varandra! Särskilt Nellie förstås. Och så kan de inte, bara för att Nellie måste vara i sin hage.

I natt satte jag ingen krage på Nellie. Hon har faktiskt inte gnagt på sitt bandage, sedan hon fick sitt senaste. Kanske detta är skönare? Jag hoppas verkligen att röntgen på tisdag, kommer att visa att benet har börjat läkas. För i så fall kan vi ju se en ände på den här utdragna konvalescensen. Stackars lilla Nellie så mycket som hon har fått genomgå - och under så lång period. Var det inte ca 18-19 april som hon bröt sitt lilla ben första gången?

Jag gillar företag som har ordning på sina transporter. Jag får dagliga rapporter om var min vinylmatta befinner sig. Senare i dag (eller i morgon bitti) får jag antagligen besked om att den finns i norra Spanien.

I den franska nöjesparken Puy du Fou, är alla besökare inte tillräckligt smarta för att lägga småskräp där det hör hemma. Så nu kallas intelligenta fåglar in för att städa upp.
Sex special-utbildade råkor inleder nästa vecka sommar-jobbet som renhållnings-arbetare. Deras städstation är uppbyggd så att varje gång de levererar en cigarettfimp eller annat småskräp får de en bit fågelmat.
Park-representanten Nicolas de Villiers säger, att man med detta vill visa att naturen själv kan lära oss att ta hand om miljön.
Råkan ingår i familjen kråkfåglar, som har många intelligenta varianter. Bland dem finns nyakaledonien-kråkan som brukar beskrivas som världens smartaste fågel.

Det är bara dumt att skjuta upp tråkiga jobb, när man vet att man ändå förr eller senare måste göra dem. Alltså skruvade jag i dag av beslagen på Benno-hyllan för att mäta var de nya hålen skulle borras.

Jag mätte noga. (Det kan man förstås göra på en ny Billy-hylla, om man har tillgång till någon.) När jag mäter noga så måste jag naturligtvis ha mina läs-glasögon på mig. Annars ser jag ju ingenting. I dag hade jag lite problem. Jag svettades i ansiktet, som jag gör mest varenda dag (31,2° inne just nu) - och näsan blev som en vatten-rutschkana. Glasögonen gled bara ner hela tiden... Jag fick torka bort svetten, och sätta dem på plats, otaliga gånger.

Det går inte att komma åt med en borrmaskin i så trånga utrymmen, men jag kunde borra lite med mitt lilla handborr. Dock kunde jag inte använda original-skruvarna, eftersom de saknar spets. (Jag fick ta de jag hade, så alla är inte lika.)

I bakgrunden skymtar förresten måsen som jag skrev om häromdagen (köpt på Råå. som tyget med måsar). Den ska förstås få en mer framträdande plats sen.

Jag skruvade på dörren. (Den på Benno-hyllan hade jag redan skruvat fast igen.) Gångjärnen passade precis i beslagen!

Och så här ser det ut nu, när båda vitrin-dörrarna sitter på plats bredvid varandra:

Nedan mina anteckningar om var de nya hålen ska borras. Så behöver ni inte mäta själva, om ni skulle vilja skruva en dörr av nyare årgång - på en äldre Billy-hylla. (Ikea påstår att äldre och nyare Billy inte alls går att kombinera. Men det kan man visst, bara man är lite händig!)

Skönt att ha den här biten avklarad! Nu återstår "bara" att tömma Billy-hyllorna längs den väggen fullständigt. Och "bara" att försöka få plats med allt detta någon annanstans. Sedan är det "bara" att börja packa upp de 30 boklådorna. Och därefter är det "bara" att försöka klämma in alla böckerna på färre hyllmeter än de stod på innan. Pust!

Jag borde förstås börja. Men det är ju både väldigt varmt, och dessutom väldigt trångt i den änden av rummet... Klockan är 15:20. Jag har inte lust. Fast jag borde... Skrev jag inte överst att det är dumt att skjuta upp tråkiga jobb? Jag kan ju flytta några saker i dag, och resten i morgon.

Jag bar saker i nästan 2 timmar i alla fall. Fast det finns mycket kvar. Men jag hittade mina röda dansskor som jag har saknat. (Inte för att jag har behövt dem, men för att de tillhör favoriterna.) De låg i en mindre låda tillsammans med hopvikbara tyg-kassar, skohorn och annat udda, som jag tydligen packade i sista stund.

Sedan gick jag till Lidl, bl a för att köpa de goda salta nötterna de har. Men jag hade också tänkt köpa en vanlig burk grekisk yoghurt. Men de hade bara en massa burkar med grekisk light-yoghurt, samt sötad grekisk yoghurt. Jag blev tvungen att köpa en 6-pack små yoghurt, för de var de enda av rätt sort. Men det är inte alltid jag vill ha exakt 125 gram, så jag tycker bättre om de stora burkarna. (Nu äter jag ofta bara ca 100 gram yoghurt, för att inte få i mig för många kolhydrater. Och det är svårt att återförsluta småburkarna.)

Jag fick syn på en färdig-blandad sallad, och tänkte att jag gott kunde festa lite så här på lördags-kvällen. En sådan här:

Jag har ätit sådan förr, och den brukar smaka bra. Men det gjorde inte denna. Den smakade påtagligt av plast, och salladen var dessutom ganska sladdrig. (Fast den skulle hålla sig till den 15:e.) Jag antar att bådadera har med värmen att göra. Det kanske har brustit i kylkedjan på vägen? Jag åt upp de bästa salladsbladen, samt tomaterna, oliverna och osten. Det kunde ha varit godare, men blev ändå lite omväxling på mina (nästan) dagliga omeletter...

Nellie har lärt sig uppskatta kylmattan. Det är ju bra. Jag tror att Stella är rädd för att prova sin bara. Hon skulle nog också tycka att den är skönt att ligga på, om hon bara vågade försöka.

Klockan har hunnit bli 20, och nu ska hundarna och jag gå en liten runda. Temperaturen har sjunkit till 29° ute (men inne är det tyvärr fortfarande 31°).

De är roliga spanjorerna, och periodvis så annorlunda mot oss (stela?) svenskar. Jag satt vid matbordet och läste i Hus & Hem som kom häromdagen, när jag hörde upprörda röster från gatan. Nyfiken som jag är, så gick jag ut på balkongen och kikade över räcket. På gatan stod 2 bilar front mot front - trots att gatan är enkelriktad. Nu är spanjorerna inte så noga med sådana detaljer. Jag ser nästan dagligen bilar som kör mot enkelriktat.

I det här fallet antar jag att bilisten som körde åt rätt håll (en man) blev uppretad när han inte kunde komma vidare. Kanske han skrek några fula ord genom den nedvevade rutan. Den kvinnliga bilisten i den mötande bilen (en tjusig ung kvinna med mycket lite kläder, och mycket höga klackar) hade gått ur sin bil, och stod och skrek fula ord åt mannen, och gjorde fula gester därtill. Mannen var inte sen att försöka övertrumfa kvinnan, och hotade dessutom med att ringa polisen. Så höll de på närmare 10 minuter. Ganska underhållande faktiskt. Jag var frestad att fotografera, men var rädd att någon skulle se mig. Sedan gav kvinnan upp och backade långsamt tillbaka samma väg som hon kommit.

Det var nog bara några veckor sedan, som jag hörde 2 män bråka på gatan, med höga röster och många fula gester. (Jag kan inga fula spanska ord, eller svordomar, men men det är uppenbart att det är sådana som de skriker till varandra. Då blev jag aldrig klok på vad det handlade om. I stället för att köra vidare bums, så går spanjorerna ofta ur sina bilar och skriker på varandra ett tag först. (Själv skulle jag bara bli ännu argare då...)

Jag minns att jag reagerade, det allra första året jag bodde här, på att busschauffören skrek så förfärligt (och gestikulerade) när han inte gillade sina med-trafikanters körstil. Men, som sagt, underhållande är det ju...

I morse hade jag bara 28,6° i sovrummet när jag vaknade. Det kändes riktigt svalt! När jag hade gått morgon-promenaden med hundarna, så gick jag upp till söndags-marknaden. Jag ville titta på växter, och ev köpa en ny pelargon. (Jag var tvungen att slänga 3 pelargoner häromdagen, för de hade fått någon form av ohyra eller sjukdom.). När jag kom fram blev jag besviken. Mannen som brukar sälja växter var inte där! Jag gick runt ett varv och tog några foton. Men nu när jag inte ens får köpa frukt (för många kolhydrater), så hittade jag inget av intresse. (Onsdags-marknaden är bättre!) Men det är alltid trevligt med en liten promenad i solen. Här kommer fotona, utan kommentar.

Den här lilla lugna gatan ligger 2 kvarter från oss (västerut). Vi går förbi på våra promenader emellanåt.

Det blå huset ligger i kvarteret bredvid. Det gick vi förbi senast i morse. Men när jag bär på Nellie och bajspåsar, och håller Stellas koppel i andra handen, då har jag aldrig med mig någon kamera. Alltså passade jag på att fotografera nu. Jag tycker att huset är jättefint, i all synnerhet entré-trappan. Och så har det en så vacker blå färg. (Jag får väl fotografera hela fasaden en annan dag.)

När jag kom hem igen, så festade hundarna och jag på gurka. Sådana små spanska som heter pepino. Gott i värmen, nästan bara vatten - men tuggbart.

Westwing säljer italienska möbler i dag. Stolen nedan har ett annorlunda formspråk. Snygg på sitt sätt, men hos mig skulle den inte passa.

Bilden nedan är en hörna från en annons, som visar hur mycket rabatt Tiendanimal erbjuder i dag. Precis så skrynklar jag också ihop ansiktet när Nellie pussar mig mitt på munnen. Konstigt. Vi borde ju bli jätteglada för denna ynnest...

Några enstaka små lådor har jag redan hunnit flytta, från en bokhylla till en annan. Men fler måste det bli!

Jenni har Wilda på besök i dag, och skickade ett foto på Wilda och Molly. När jag ser Wilda så saknar jag henne, men jag vet att hon har det bra!

Jag är i full gång att försöka tömma bokhyllorna där böckerna ska stå. Att tömma är förstås lätt. Det som är svårt är att få plats med allt någon annanstans. Jag packar så fullt jag kan i de andra bokhyllorna, och så lägger jag en massa småsaker ovanpå dem. Snyggt blir det ju inte, men det är inte tänkt för evigt. Hela vintern kommer nog att gå åt, innan jag har fått ordning i varenda vrå - även längst in i skåpen.

När jag kommer så långt så jag kan börja packa upp böcker, då måste jag packa upp lådorna i nummer-ordning. Annars kommer böckerna i oordning! Särskilt viktigt är det förstås med skönlitteraturen. Låda 1 står faktiskt bland de översta, och låda 2 är inte heller svår att komma åt. Men låda 3 står nära botten och långt in...

Men nu ska jag först fortsätta att tömma hyllorna! Svetten lackar förstås. Det är 31° i vardagsrummet. Men ännu har jag inte gett upp.

Förresten så hittade jag 1 gardinkappa till (den med körsbärsblom som jag hade i förra sovrummet), och 4 julgranskulor, samt 2 påskägg och några påskkycklingar... Pyntet får jag väl stoppa i en liten låda, och gå ner med till förrådet en dag. Det är ju mest praktiskt att ha allt sådant på samma ställe.

Klockan är bara 18, och jag ger redan upp för i dag. Det är inte värmen. Det är det - att nu är det fullt precis överallt. Kvar att flytta har jag alla mina CD-skivor och DVD-filmer. Men var ska de stå?

Den spanska solen bleker. Det lär vara en av orsakera till att spanjorerna har persiennerna ner-rullade dygnet runt. Men jag skulle aldrig stå ut att leva i mörker. Då får hellre inredningen blekas. Nedan ser ni en tidningsback, som fortfarande är starkt rosa där solen inte kommit åt. Men den är nästan mer vit än rosa, på den kanten som har stått framåt...

Eftersom jag är medveten om risken för blekning, så hänger jag mina käraste tavlor så att solen kommer åt dem så lite som möjligt.

I samband med att jag skulle till i nederskåpen på Billy-hyllorna, så flyttade jag Nellies hage. Det blev bättre så här. Hagen blev större! Jag är inte så säker på att veterinären tycker det senare är bra. Men Nellie måste ju få röra sig lite! Särskilt som det är viktigt att hon håller igång sin blod-cirkulation! Enda nackdelen är att jag får kliva över gallret, var gång jag ska komma åt min dator. Men det tar jag hellre. 60 cm kliver jag ganska lätt över.

Även i dag har vi solsken och 31,7°, men jag har hört att vädret i Sverige är mera normalt nu. (Alltså kallare och regnigare...) På förmiddagen gick jag till "snickeriet" vid N332:an för att beställa ett par mått-sågade skivor. Dels ville jag ha en hylla till mitt ena överskåp (som helt saknade hylla), och dels ville jag ha en provisorisk hundgrind. Jag valde begagnade skivor, som hade varit något annat, för att få det billigt. Hyllan inne i skåpet syns ju bara när man öppnar dörren, och jag vill ju ändå byta köksskåp på sikt. En provisorisk hundgrind borde jag ha fixat så snart jag flyttade in. Om jag hade haft en, den dagen som David bytte lås-cylinder i min ytterdörr - då hade Nellie inte brutit benet!

På sikt vill jag ha något snyggare, med nät. Men det får jag snickra till när allt annat är klart här.

Det var så svettigt i solen, att det kändes som om jag gick under en dusch med saltvatten. När jag kom hem fick jag hänga kläderna på tork, för de var alldeles våta. (Jag ska förstås tvätta dem senare.)

Dessutom fick jag akut dricka 1 glas vatten med 1 knapp tsk salt i, för jag hade blivit yr. Det var inte gott, men hjälpte inom 15 minuter. Nu dricker jag is-te, glas efter glas.

På baksidan har jag än så länge bara ställt några dörr-stoppar. Men jag måste förstås ordna någon typ av fäste i väggen. Dubbla lister med en springa emellan? Någon form av krokar? Bäst vore det, om själva "fäst-anordningen" fungerar både nu och sedan. Att jag egentligen vill ha nät (uppspänt på en ram) beror på 2 saker. Det blir bättre ventilation då, om jag en varm dag har ytterdörren öppen. (Det har spanjorerna ofta sommartid.) Men framför allt för att hundarna då kan se vad som händer på andra sidan, och inte försöker hoppa eller klättra över grinden.

Jag känner bara 2 chihuahuor, som skulle få för sig att ta sig över ett 40 cm högt hinder; Wilda och Nellie. Och jag vill inte riskera att Nellie försöker, och bryter benet när hon landar på andra sidan. Men detta "provisorium" kommer att fungera ett bra tag. Själv kliver jag lätt över, och kommer bara att ta bort skivan när jag får gäster, eller ska köra ut kärran.

Nedan ser ni det vänstra köksskåpet utan, och med, hylla. Jag har lite konstig ordning nu i mina 2 köksskåp. Nästan allt porslin står ju i Billy-vitrinskåpen. Jag har t ex bara 1 (rosa) tallrik i köksskåpet, för jag använder ju inte fler i vardagslag.

Med hyllan på plats så fick jag in mer än tidigare i skåpet. På sikt borde jag kanske beställa ytterligare ett hyllplan? (Om det dröjer många år innan jag får råd att byta köksskåp.) Några långa skärbrädor (som tidigare stod på högkant i skåpet) la jag under varmvatten-beredaren. Det gäller att utnyttja allt tillgängligt utrymme.

När jag sedan ställde mig framför datorn, så lyfte jag in Stella i hagen. Nu är den ju stor nog för 2 hundar, och de behöver få umgås. Då la sig Stella - för första gången - på kylmattan. Det vore ju bra om hon upptäcker att den är skön att ligga på när det är varmt.

Jag la båda kylmattorna (den blå och den grå) i hagen. (Dubbelvikta, eftersom hundarna är små.)

I morgon kl 12 har Stella tid hos veterinären, för att få lagt om bandaget - och för att få röntgat benet. Håll tummarna för att det har börjat läkas nu! För det är ju superviktigt att det läks!

Just i morgon (någon gång under arbetsdagen ≈ mellan klockan 08 och 21) så ska min nya vinyl-matta komma. Ska vi gissa att budfirman kommer precis när jag är hos veterinären? (Jag ska sätta en lapp vid ringklockan, när jag går, och skriva att jag kommer att vara hemma ca 13:30 igen.)

Klockan har hunnit bli 15, och jag har ännu inte gjort något åt mina bokhyllor. Suck! Det är inte lätt att uppbåda ork nog - i den här värmen... (Jag har 30,6° i vardagsrummet.)

Men jag har ju gjort lite annat. På väg till "snickeriet" gick jag inom Luzlamp Factory, lamp-affären som ligger "i andra änden" av N332:an). Där har jag beställt 5 dekorativa LED-lampor till min "kristall"-krona. De skulle ha kommit förra veckan, och mannen i butiken hade lovat maila när de kom. Jag trodde att han hade glömt maila. Men det var lamporna som inte hade kommit. De skulle ha kommit senast i fredags. När jag kom hem så hade jag fått mail från dem. Mannen berättade att bara 5 minuter efter att jag hade gått därifrån, så hade paketet med lamporna kommit. Typiskt. För det är en bra bit dit. Och vägen känns betydligt längre att gå när det är över 30°... Kanske jag går dit i kväll, eller i morgon kväll (efter att mattan har kommit)? Annars får det vara till på onsdag. Fast då är det helg här, och jag vet inte om affären har öppet. Torsdag?

Just nu har jag en liten fönster-lampa ovanför matbordet. Men jag ska snart flytta dit den beiga "kristall"-kronan. Den ska bara lagas lite först, och så saknar den stickpropp. Men det ska jag fixa. När sedan matbordet står exakt där det ska stå, så får jag förmodligen sätta en ny krok i taket, och dra en skarvsladd - så att lampan hamnar mitt över bordet. Men det får jag ordna senare, när grovjobbet (packa upp de sista flyttlådorna och stoppa allt i hyllor och skåp) är gjort.

Nellie ägnar sig åt fågelskådning. Och lite roligt ska hon ju få ha. Lilla fröken Gråsparv börjar nästan bli lite för tam (för att vara en vild fågel). Flera gånger om dagen flyger hon in och sätter sig på en stolsrygg, och tittar efter vad jag har för mig. Ännu har hon inte bajsat på den tygklädda stolen...

Jag flyttade alla mina CD-skivor till en tom hylla i Billy-skåpet där jag har målarfärg. Det blev så proppfullt så de sista skivorna knappt fick plats. Trots dubbla rader... Egentligen, nu när jag har rippat över alla till datorn (och säkerhetskopierat till en extern hårddisk), så behöver jag ju inte mina CD-skivor mer. Jag kanske bara borde spara de absoluta favoriterna? (Och ge bort resten.) Vi får väl se. Nu står bara DVD-filmerna kvar i bokhyllan, samt några olästa böcker. Filmerna får jag flytta i morgon.

Jag tog mig samman och borrade hål för 2 gardin-spiraler. Det gick bra med 3 av 4 borrhål. Det 4:e lyckades jag inte få tillräckligt djupt för att hela pluggen skulle gå in. Något tog emot. Men jag tror att det ska hålla ändå. Synd nu att jag inte har en lagom stor bit tyg. Jag använder mås-tyget, men det sliter på det - att sättas upp och tas ner var dag. Kanske jag måste köpa en lagom stor bit tyg? Något vitt som är ogenomsynligt, men luft-genomsläppligt. Insynsskyddet behöver vara ca 2,5 meter på bredden, och ca 0,65 m på höjden. (Tyget måste alltså gå att ha på "fel" ledd.)

Nu borde jag gå och hämta mina LED-lampor. Jag har väntat på att det skulle bli lite svalare, vilket det knappt har blivit. Men solen står i alla fall lägre. Om jag ska gå i kväll så måste jag gå bums. De stänger om 32 minuter, och det tar nog 25 minuter att gå dit. Men det känns lite för stressigt, att ha så lite marginal - så det får vara till i morgon.

Ni ser ut att ha fått mer normalt väder i Sverige nu. (Men vilken skillnad på natt-temperaturer i Uppland och Skåne! Stämmer det verkligen?)

Det kanske är skönt på sitt sätt? Om det ska vara så här när jag kommer till Sverige, så kommer jag förmodligen att frysa. Men jag kan förstås jobba effektivare med det jag ska. (Ta rätt på allt jag har kvar i Hässelby strand.) Inget ont som inte har något gott med sig.

David (från Ferrokay) mailade att de kommer och sätter in mitt extra-fönster nu på fredag förmiddag. Bra! Jag är glad om det blir gjort innan jag reser till Sverige.

Nu väntar jag på att min nya matta ska komma. Jag tycker att det är dåligt när budfirmorna (i det här fallet UPS) bara säger "någon gång under dagen". De kan väl inte förvänta sig att folk ska vara hemma 12-13 timmar och bara vänta? När klockan blir 11:35, då går vi till veterinären. (Men jag sätter en lapp till UPS.)

Annat som jag borde göra i dag, är att handla lite (eftersom det är helg i morgon: Asunción de la Virgen), och så hämta mina LED-lampor. I dag är det faktiskt molnigt ute, så även om min termometer visar 30,0° - så känns det inte lika hett i dag. Det är förstås för mycket att hoppas på, att mattan kommer innan jag går. Men jag hoppas att den kommer tidig eftermiddag, så jag slipper vänta hela långa dagen.

Jippie! Nellies ben har nästan läkt nu! Jag känner mig så glad och lättad! Men ännu kan hon inte belasta det som vanligt. Det måste bli starkare först - och förstås läka helt (ännu kan man ana hålen). Så ytterligare 3 veckor måste hon ha sitt bandage (med spjäla). Men nu ser vi ett slut på eländet...

Nellie ska på återbesök den 22:a. Men då blir det Ana som får följa med henne. Och veterinär Cristina är på semester, så det blir veterinär Angel som får lägga om bandaget. Hoppas allt går bra. Nellie har börjat vänja sig vid de upprepade behandlingarna, och är så duktig så. (Hon håller snällt fram benet, men tittar helst åt andra hållet.)

Mattan kom klockan 19:17. Och då hade jag ingen som helst lust, att vare sig gå och handla, eller hämta LED-lamporna. Bådadera får vänta till torsdag. Men min nya matta ser bra ut. Jag har lagt den över stolen på balkongen, för att den ska få "lufta sig" 1 dygn. Vinylmattor har ibland en lite skarp lukt när de kommer från fabriken, så jag brukar alltid vädra dem. Lukten avdunstar snabbt.

Jag har slitit som ett djur i dag, och packat upp totalt 11 flyttlådor med böcker. Det har varit jobbigt, och svetten har lackat. Kläderna är blöta av svett. Dem måste jag hänga på tork, innan jag kan lägga dem i tvättunnan, och själv måste jag förstås duscha.

Men det känns bra att ha hunnit så här långt. Jag har varit tvungen att packa upp lådorna i nummer-ordning, för att all skön-litteratur skulle komma i rätt ordning. Och hittills har bara 2 lådor stått lätt-åtkomligt. Jag har hunnit till bokstaven S nu, den sista boken jag satte upp var skriven av Margit Söderholm. (Driver dagg, faller regn, en gammal bok.) Ännu har jag 3½ hyllplan tomma. Men jag vet att det finns väldigt många böcker på T. Så länge hyllorna räcker, är det lätt att sätta böckerna på plats. Men hur jag ska göra sedan, vet jag ännu inte.

Låda nr 12 står underst i en trave på 4. Den ska jag försöka "gräva fram" i morgon. Jag hoppas kunna packa upp all skön-litteratur. Fack-litteraturen får vänta - för jag har ingenstans att ställa den.

Som ni också ser på fotot ovan, så växer travarna med plädar, dynor, filtar mm. Och travarna med kuddfodral också, fast de är skymda på bilden. Det är ju sådant som jag har lagt ovanpå böckerna, för att fylla lådorna helt. När jag kommer så långt, att jag kan ställa båda fåtöljerna bredvid varandra på golvet - då blir jag nog tvungen att tillfälligt stapla textilier i åtminstone den ena, kanske båda.

Jag räknade till 8 plädar, 1 i var och en av mina favorit-nyanser (flest blå). Jag blir förstås tvungen att gallra ut några, men det blir svårt eftersom jag tycker om alla. Det får hur som helst vänta tills efter min Sverige-resa.

I morgon får ni se fler foton. I kväll orkade jag bara redigera 1. Nu ska jag in i duschen, och sedan i säng. Klockan har hunnit bli 21:25 och jag är trött.

Det såg ut som om det regnade över havet. Det kan komma ända upp till 4 mm i dag.

När hundarna och jag kombinerade en mycket kort morgon-promenad, med att slänga soporna - då regnade det. Men det var så glest mellan dropparna, att vi knappt märkte det. Och 10 minuter senare hade det slutat droppa. Himlen är fortfarande molnig, men det har ljusnat betydligt. Vi hade annars behövt lite regn här, om så bara någon mm.

I går började jag med att sätta hyllplan på rätt plats i hyllorna. I Benno-vitrinskåpet sitter hyllplanen tätt, för där ska jag ha riktigt små prydnadssaker. Nedanför ställde jag mina DVD-filmer. De fick precis plats, och det finns utrymme för 5-6 nya.

Och böckerna är på väg att återinta bokhyllorna. Visst syns det att jag tycker om böcker! (Ändå har jag bara packat upp 11 av 30 lådor.)

Alla mina plädar ser ni nedan. I botten ligger en pastellrosa pläd som knappt syns. Den ska jag ha på min säng. Någon blå i fåtöljen + den beiga dunpläden som ligger överst. Den gula brukar jag bara ha vid påsk. Men de andra? klarblå, ljusblå, blå med dragning åt turkos... Jag kan inte ha alla nyanser bara för att jag tycker om dem.

Här ligger travarna med kuddfodral. Klart att jag blir tvungen att gallra bland dem också. Det var ju skillnad innan, när jag dessutom hade 7 kuddar i soffan. Då "gick det åt" fler. Nu har jag bara de på min säng (flest rosa) + de som jag kan ha i de 2 fåtöljerna (flest ljusblå). Fast jag vill kunna byta till jul och påsk - och någon gång annars, bara för omväxlings skull. Men gallra kuddfodral ska jag göra längre fram.

Det är mycket enklare att sätta upp mitt "insyns-skydd", nu när jag har gardinspiraler. Jag bara hänger tyget om den övre spiralen, och petar in det under den undre - och så sitter det bra hela natten. (Inga tvättklämmor behövs längre.)

Kommer ni ihåg min konstiga anteckning om spik + hylla? I morse, medan jag ännu låg kvar i sängen, mindes jag. Det gäller de små hyllorna nedanför fönstret. (Eg tavellister.) Trots att jag mätte noga, så sitter de inte helt jämnt i framkanten. Då kan man (om man först skruvar loss den ena) borra ett litet hål på kanten på båda - exakt mitt för varandra. Och sedan ta en lagom stor spik (för att passa i hålet) och knipsa av huvudet på denna. Sedan kan man sticka in spiken i hålen, och sätta den borttagna hyllan på plats igen. Då skulle spiken hålla hyllorna i exakt nivå med varandra. Fast sådant "finlir" kan jag pyssla med nästa år.

De grå "ringarna" som syns på fotona ovan (höger halva) sitter inte på hyllan, utan i kameran. Jo, suck! Nu har det blivit något med den här kameran också. Jag har sett det på andra foton också. Tydligen sliter jag ut kameror på löpande band... Vad gör jag för fel? Använder dem för ofta? Har dem löst i fickan? Det är ju för att fotografera (mycket) som jag har min kamera.

I går kom mannen från administrationen, och lämna mig det parkerings-tillstånd som jag skulle ha lagt synligt i min bil (om jag hade haft någon), när jag skulle parkera på gården. Då kan de lätt se om någon boende parkerar 2 bilar, för man får bara 1 tillstånd per lägenhet. (Mitt tillstånd kan jag låna ut till gäster, om jag mot förmodan skulle få någon gäst som kom hit i bil.)

Kommer ni ihåg att jag har 2 konstgjorda undulater (1 turkosblå + 1 vit), som jag brukar ha sittande i taklampan? (De ska upp så snart jag har hunnit fram till den roliga delen av "lägenhets-inredning".) Nu finns det "flygande" också. Bilderna nedan är från Inreda.com, där jag köpte mina 2. Men redan innan jag såg bilderna där, hade jag införskaffat en flygande (1 grå). Den hittade jag nämligen hos Systrarna Olsson i Ängelholm, i maj när jag var där. Den har vingarna "rakt ut". Men på bilderna nedan ser de ut att ha 2 olika positioner. Fast vingarna är lösa, så man kanske kan sätta dem på olika sätt? Det märker jag så småningom. Barnslig som jag är, så tycker jag att de är jättefina, de här undulaterna! Och roliga!

Lena och Lucky titta inom som hastigast. Hundarna blev jätteglada när de fick träffa varandra! Det var ett tag sedan senast. I synnerhet lilla Nellie var alldeles till sig. Och så var hon tvungen att vara instängd i hagen. Hon stack ut sin lilla tass och petade på Lucky när han var nära, så att han säkert skulle lägga märke till henne.

Nu borde jag börja försöka lyfta ner de 3 flyttlådor som står ovanpå låda nummer 12. Fast jag kom just på att jag har glömt att äta frukost. Så det ska jag göra allra först.

Jag har nu 29,5° i vardagsrummet, lite svalare än i går. I går på kvällen fick jag huvudvärk. (Jag tog 1 huvudvärks-tablett och ett glas salt-vatten. Det hjälpte.) Det tar på krafterna att bära böcker i 30° värme... Så när som på min svullna fot och vrist, så verkar jag tåla värme hyfsat bra.

För ventilationens skull är det skönt att ha en genomgående lägenhet. I dag har jag ytterdörren öppen, så det kan blåsa rakt igenom. Det känns skönt, men jag vet inte om det sänker rums-temperaturen något.

Livsmedelsbutikerna har öppet i dag, fast det är helg (t o m Mercadona!). Så jag går nog och köper 1 burk yoghurt och några tomater i alla fall. Även jag behöver se annat än hemmets väggar...

Det var bara 12 lådor med skön-litteratur. När jag öppnade låda 13, fanns där bara fack-litteratur (+ kuddar, dynor och kuddfodral).

Sista bokstaven är i så fall Y. (Ingen Z, Å, Ä eller Ö.) Jag hade för mig att jag hade någon bok av en svensk författare på Å eller Ö, men jag kanske minns fel. (Eller så har boken hamnat på fel ställe av misstag?) Jag får gå igenom alla senare.

Det betyder att all skönlitteratur fick plats - men ändå inte. Som ni ser har jag lite drygt 1½ tom hylla. Om nu alla mina olästa böcker (+ de nyligen lästa, ännu inte insorterade) fick plats där - då skulle alla få plats. Men jag skulle behövt hela bokhyllan, alltså även de hyllplan som nu befinner sig bakom dörrarna, för att ALLA skulle få plats. (Inklusive lite reservplats till nyinköp.) Jag vill ha ORDNING på mina böcker, annars kan man ju stapla dem ovanpå varandra (det finns lite tomrum i hyllorna). Men då hittar jag ju inte bland böckerna... (Möjligen om jag nu skulle kunna lägga lite fack-böcker på tvären ovanpå - bara för att få upp dem ur lådorna?)

Fack-litteraturen i låda nr 13 skulle jag kunna stapla på det tomma hyllplanet. Det är bok-serierna Jordens Folk, Världens länder m fl som ligger där. Trevliga och intressanta böcker! Egentligen vill jag hellre ha fack-litteraturen staplad i högar (t o m på golvet), än att ha den nerstoppad i flyttlådor. Dels ser jag vad jag har, dels skulle det bli aningen luftigare om alla flyttlådorna kommer bort. Men viktigast - jag skulle få fram alla de "textilier" och kuddar, som jag har lagt överst i lådorna. Mina högar av kuddfodral har vuxit sedan i går. Jag har väldigt många vackra - men förstås, fler än jag behöver. Jag vill dock inte börja gallra, förrän jag är säker på att jag har alla framme.

Jag hittade t ex fler hund-plädar och hund-fällar nu, och dem gallrade jag bland häromdagen. Nu får jag gallra igen.

Men fortfarande har jag inte hittat orginal-klädslarna (de vita) till Harry-stolarna. Jag har tänkt ge bort en Harry-stol till Erik. Men då får han den med orginal-klädsel, och så behåller jag den sandfärgade Bemz-klädseln. Då har jag 1 i reserv, om jag någon gång skulle få en fläck som inte går bort - på någon av de andra stolarna. (Nu när jag ändå har 6 klädslar.)

Alla mina dukar ligger fortfarande nerpackade. Och kanske annat som jag tillfälligt har glömt bort att jag har?

Kanske jag går ner till förrådet senare i dag, med ca 6 flyttkartonger. Då har jag ett litet lager där (tillsammans med Lena H, jag lånade ju 5 lådor av dem). Ifall jag (vi) någon gång i framtiden skulle vilja skicka upp några lådor till Sverige. Om jag kan bära dem samtidigt, så bär jag ner det lilla jul- och påskpyntet jag hittade häromdagen också. (Men flyttkartonger är otympliga att bära, båda armarna går åt, så vi får se.)

Det slog mig just, att jag har 5 tomma rull-plattor på balkongen (sådana till växter). Jag skulle ju kunna stapla stora böcker på sådana. Så hög trave det går utan att det rasar. För då skulle jag i alla fall kunna rulla högarna åt sidan vid behov. Det vore väl bättre än att ha rummet fullt med flyttlådor. Eller?

Klockan är 17, och jag har börjat på låda 18. Det blir svårare och svårare. Överst i varje låda ligger det fortfarande kuddfodral, dukar och kuddar...

Det var förstås lätt att sätta de första fack-böckerna på plats på det tomma hyllplanet.

Och sedan gick det an att stapla fackböcker ovanpå skön-litteraturen. Men nu börjar jag få problem! Var ska jag lägga resten? På rull-plattorna för växter? (Den rosa pärmen nedan innehåller alla mina noter.)

Jag hittade mina tjocka psykologi-böcker. Dem som jag läste det halvåret som jag läste psykologi på heltid vid universitetet i Lund. Jag gillar psykologi, och har lätt att förstå den. Tyvärr var all litteratur på (amerikansk) engelska, så jag fick läsa med ett lexikon till hands. Jobbigt! Dessutom får amerikaner betalt per sida som de skriver. Så de börjar varje kapitel med "som jag skrev i det föregående kapitlet bla, bla, bla...", och så avslutar de med "I nästa kapitel kommer jag att skriva om bla, bla, bla..." Så man tvingas att läsa allt allra minst 2, oftast 3 gånger... På svenska klarar jag att skumläsa, men inte på engelska.

Hur som helst så inser jag att jag inte behöver de här böckerna mer. I vår trappuppgång på San Bartolomé bodde en ung kvinnlig psykolog som talade flytande engelska (fast hon var spanjorska). Jag skrev nyss till henne och frågade om hon vill ha böckerna. Det är den enda som jag kan tänka mig att skulle kunna ha glädje av dem här. Och de är alldeles för tunga för att släpa med upp till Sverige. Annars kunde jag ju ha gett dem till en fattig psykologi-student. Böckerna har några år på nacken, men själva grundkurserna är ju desamma ännu. Att behöva slänga böcker skulle bära mig emot. De här var dessutom väldigt dyra en gång... Men, som sagt, jag varken behöver dem eller har plats med dem.

Jag har en massa pedagogik-litteratur också (ännu ouppackad). Säkert en hel flyttlåda full, för pedagogik läste jag ju i många år sammanlagt. Vissa böcker kanske jag vill ha kvar. Men resten? Det skulle vara roligt att ge dem till någon som har nytta av dem! Men vem? Vill du ha några Gun? (Jag kan inte ta med alla, men några.) Eller känner ni någon som studerar till lärare? Eller läser pedagogik? Ännu har jag ingen överblick över just de böckerna. Det får jag först när jag har packat upp alla.

Däremot behåller jag helst (om jag får plats med dem) alla mina böcker om djur, växter, trädgård, husbygge, heminredning etc. Och dem om musik, och mina diktsamlingar. Tja, egentligen vill jag behålla ALLA mina böcker - men det går ju inte...

Nu ger det sig. Var i all världen ska jag stapla böckerna som ännu finns i låda 18? Jag har ingen aning - än så länge... (Tyvärr är det böcker av väldigt olika storlek (små, stora, tunna, tjocka) och då är de svårare att stapla.) Men jag ger inte upp. Nu är jag i gång!

Förresten står det i Svenska Magasinet, att garanti-pensioner inte längre ska utbetalas till svenskar som bor utanför Sverige! I dagsläget får alla som bor inom EU/EES garanti-pension. Ja, d v s de som har så liten egen pension att de kommer under gränsen 8076:- för ensamstående. (Själv ligger jag lite över den gränsen, och berörs inte.) Se: http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.13584.html Det blir ju rena rama katastrofen för dem som har garantipension som enda inkomst!

Nu har jag bara 4 lådor kvar att packa upp! I 2 av dem finns bl a kokböcker. Synd bara att den bokhylla där jag har tänkt ha dem - är full med annat... Vardagsrummet har genomgått en större förändring, somligt på gott, annat på ont. Foton får ni se i morgon. Eftersom klockan är 21 nu, så tycker jag - att jag med gott samvete kan sluta för i kväll. Jag har buntat ihop 7 flyttkartonger, som jag ska bära ner till förrådet. (Nu står det 19 på balkongen till Erik, men det kommer ju att bli ytterligare 4.) Jag borde kanske gå ner till förrådet nu, när det bara är 28,5° ute. Men jag känner mer för att duscha av mig all svett. Det kommer en dag i morgon också!

Mina dagar blir sällan som jag planerar dem. När jag vaknade i morse hade Nellie tagit av sig sitt bandage - igen! Mitt fel, jag hade glömt att sätta på henne kragen när vi la oss... Fast hon hade inte gnagt på bandaget på hela dagen, så jag trodde inte att hon skulle...

Tja, det blev veterinärbesök på morgonen. Angel la på nytt bandage. Jag får numera 25% rabatt på bandage-omläggningar, och betalar 6 i stället för 8 €. Jag passade på att i förväg betala för nästa bandage-omläggning + rabies-vaccinationen som Nellie ska få den 22/8 - då när Ana följer med. Eurocan ger mig annars kredit, så jag skulle ha kunnat betala när jag kommer hem igen. Men jag tycker inte om att vara skyldig pengar, om jag inte måste.

Därefter gick vi (Stella, Nellie och jag) till posten, och postade mitt röst-kuvert (till riksdagsvalet). Färgade kuvert (post-röst-kuvertet är gult) kostar mer i porto, så det var bäst att kolla på posten att det blev rätt. Brevet måste jag posta utomlands, annars blir rösten ogiltig. Och 2 vittnen (Erik och Lena) fick skriva på att jag var jag, och att jag hade stoppat röstsedeln i kuvertet. Ganska krångligt! Men jag vill rösta.

I dag har det regnat på riktigt! Det började tveksamt 11:49, när solen fortfarande sken.

Sedan klarnade det upp, och jag gick och hämtade mina LED-lampor. Men när jag hade varit hemma ett tag, så mörknade himlen igen, och det regnade ganska kraftigt - ett bra tag.

Egentligen hade jag planerat att gå ner till förrådet i dag med de 7 flyttlådorna. Men vädret har varit tveksamt hela eftermiddagen, och jag kan ju lika gärna gå i morgon, eller nästa dag. Det som är skönt med regnet - utom att varenda droppe behövs här, är att temperaturen har sjunkit, både ute och inne. Det har varit 25-26° ute. Inne har jag nu 27,5° i vardagsrummet, och 26,3° i sovrummet. Skönt!

Jag har nu packat upp samtliga flyttlådor! Det känns jättebra! (23 stycken står på balkongen och väntar på Erik.) Visst har jag fått det mycket luftigare i vardagsrummet, och man kan börja ana hur möblerna ska stå. Men nu har jag boktravar precis överallt! Jag började med att stapla ovanpå sängskåpet. (Så nu kan jag tyvärr inte ta emot övernattande gäster den närmaste tiden.)

Och sedan travade jag böcker på rullplattor. Och alla kuddar, dukar mm som låg överst i lådorna - ligger i andra travar i vartenda hörn.

Och jag satte ner Poäng-gungstolen på golvet. Jag passade på att sätta mig och njuta en stund (sisådär 14 sekunder), innan jag började stapla saker i stolen. Nu är både fåtölj och gungstol fulla med kuddar, dukar, kuddfodral o likn.

Jag har precis gallrat ut ganska många kuddfodral (men, min vana trogen, ändå behållit för många). Och nu ska jag snart börja gallra ut dukar.

Klockan 19 (om 1½ timme) ska Ana komma. (Hon som ska passa hundarna.) Vi ska sitta och prata en stund så att hundarna kan återbekanta sig med henne. Och så kan jag berätta om Nellies förhållnings-regler. På söndag ska sedan Ana hämta dem, och ha dem hos sig i 15 dagar.

Ana stannade ända till kl 21:05 i går, så vi hann prata om mycket mer än bara hundarna. Både Stella och Nellie blev jätteglada när Ana kom = ett gott tecken. Jag känner mig trygg när jag lämnar hundarna hos henne.

Däremot oroar jag mig för jordfels-brytaren. Den har hållit sig lugn i månader, men nu när jag ska resa hemifrån ett tag, så börjar den trilskas igen. Den löste ut i går mitt på dagen, till synes helt utan orsak. Jag har bett Lena och Erik att kolla, var gång de är här. Jag vill inte ha all mat i kyl och frys förstörd en gång till.

I går gallrade jag ut 53 kuddfodral. Sedan fotograferade jag samtliga, skrev nummer och mått på fotona, och mailade dessa till mina döttrar. De valde ut vars några stycken, som jag ska ta med upp. Resten får jag ge bort här i El Campello.

I förmiddags gallrade jag ut 38 dukar, fotograferade etc och mailade döttrarna. Jag får säkert besked från dem senare i dag, om de vill ha någon duk.

David + 1 medhjälpare kom punktligt 10:30, och började montera mitt contra-ventana. Så nu har jag 3-glas-fönster åt norr! Det blir bra både till vintern, och när bygget på granntomten kommer i gång. David tror inte att de får bygga högre än 3-4 våningar, eftersom de enda 2 flerfamiljs-hus som finns i kvarterer (bl a Los Olivos) bara är 3 våningar höga. (Resten är villor.) Det vore ju bra om det är så.

På fotona nedan är mitt nya fönster, så mycket öppet som det kan vara. Silikonen runt om ska torka ett dygn. Innan dess får jag inte röra något. Men allt ser bra ut!

Jag nämnde för David att mitt nästa projekt är att byta ut köks-skåpen, men att det kommer att dröja innan jag får råd. Givetvis kände han en professionell snickare som tillverkar måttbeställda kök billigt. Han föreslog att snickaren skulle komma till hösten-vintern för att diskutera och ge mig ett prisförslag. Vi får väl se. Det beror på de spanska skatterna, om det kan bli nu i vinter, eller först om knappt 4 år när jag har betalat av mitt lägenhets-lån. (Det senare är troligare.)

När hundarna och jag har ätit lunch (om ett tag), så planerar jag att gå ner till förrådet med de 7 flyttlådorna. Och sedan gå inom Mercadona på hemvägen. Sedan har jag förstås minst 1000 saker jag borde göra. Vi får se hur det blir med det. Det är i alla fall behagligare "arbets-väder" nu, molnigt och bara 27,2° ute. (100% risk för regn, men jag ser inga regnmoln. De kanske kommer när jag har hunnit halvvägs med lådorna?)

Det var jobbigt att bära ner lådorna till förrådet, men det gick. Och jag hade tur med vädret. Sedan gick jag till Mercadona och handlade lite, samt pratade med Annevi som jag hade turen att stöta på. När jag skulle gå ut från affären så hade det börjat regna. Jag vände mig till kvinnan som stod bredvid mig och oroligt tittade ut, sa Soy sueca (jag är svenska), halade upp mitt paraply ur väskan - och gick hem. Kvinna log i mjugg, hann jag se i ögonvrån.

Och det åskade rejält - och nära. Klockan 14:34 lät det som om blixten slog ner i vårt hus. Strömmen gick! Fast det var bara jordfelsbrytaren som hade löst ut. När åskan drog bortåt satte jag på strömmen igen.

Då såg jag, att Nellie som nyss lekt med sin gula boll - nu lekte med något annat. Sitt bandage!

Vi fick avvakta tills det slutade regna, sedan bar det av till veterinären igen. Jag sa till personalen, att jag visserligen tycker att de alla är väldigt trevliga, men att jag inte nödvändigtvis vill gå dit varenda dag ändå. Dessutom kostar det 6 € gången, som Nellie får nytt bandage. Jag frågade återigen efter ett klippkort, men de har inget...

Nu får lillstumpan ha kragen på - även på dagarna. Jag tycker synd om henne, men det här håller inte. Hon kan i alla fall äta och dricka, när jag sätter kragen upp-och-ner. Och den ska hindra henne från att gnaga på bandaget ändå!

Hon är söt, go, glad och energisk den lilla. Och jag kan ju inte gärna bli arg på henne. Jag skulle själv också tycka att det vore skönare utan bandage...

Nu skiner solen igen. Men Lena, som har en väderstation, berättade att det har kommit 16½ mm de senaste 24 timmarna.

Snabbt, medan allt funkar. Jag saknar periodvis el, då funkar inte ens fasta telefonen... Jag låter mobilen vara på, den lilla nya som är gammeldags så jag begriper mig på den. (+34) 683 65 67 67. Det är jordfels-brytaren som utlöser. Ibland kan jag inte sätta på igen. Ringde elektrikern här i kvarteret, men han lät inte intresserad av att komma... Erik tror att det nu beror på att det har regnat - och är elbolaget Iberdrolas fel - för att de har dåliga ledningar hit. Tja, vad ska jag tro? Det känns hur som helst väldigt nervöst, att inte veta om och när jag har el (eller ej).

Har nu, via sms, fått kontakt med elektriker Miralles (han som har lokal här i kvarteret). Han kommer i morgon 10:30 och byter jordfels-brytare, till en modernare sort. Det kan vara den det är fel på, eftersom jag inte har hittat något annat. Det ska kosta 50 €, och det kan det ju vara värt. Om det är den, så är ju problemet löst sen. Om inte, så får jag be elektrikern gå igenom alla ledningar och elapparater - vilket säkert skulle bli svindyrt.

Matte fattar ju inte. Nellie tar av sig bandaget - bara för att jag ska kunna lära henne skriva på datorn ju. Man kan inte skriva med bandage på benet. Det är vov-svårt ändå. Och jag tycker liksom inte om att skriva så mycket, bara för att jag är lite blyg. Så det vore vov-mycket bättre om Nellie kunde skriva här. Så det står något vettigt. Ja, för matte skriver bara en massa strunt. Inget om hundmat, och spännande dofter, och annat viktigt. Nellie kan skriva lite nu. Jag är vov-duktig på att lära henne. Bara hon slipper bandaget, så lovar hon att skriva vov-mycket här. Väldigt mycket viff och voff till er alla! Fast allra mest till Lucky!

Jordfels-brytaren löste ut en gång i natt också. Hur länge strömmen var av vet jag inte. Jag vaknade av en värmevallning ca 03, och märkte då att elen var av. Jag gick upp och satte på den igen. Måtte det nu vara jordfels-brytaren som det är fel på. För det skulle kännas väldigt otryggt att resa hemifrån, om jag inte kunde lita på att elen var på hela tiden. Om jag riskerar strömavbrott, då borde jag ju hysa in mina kyl- och frys-varor hos någon annan under min bortavaro. Men vem skulle ha plats till dem? De flesta har ju redan fullt.

En fundering. Nu är ju detta Spanien, men ändå. Det kan väl inte vara så, att jordfels-brytaren löser ut när det regnar/har regnat? Den har inte löst ut en enda gång hela den långa torra perioden. Men i så fall måste ju kablarna dels vara aningen trasiga, och dels komma i kontakt med vatten. Och det regnar inte alls in i min lägenhet - utan måste i så fall ske utanför lägenheten. Och i så fall ligger inte felet alls hos mig... Men? Så kan det väl ändå inte vara?

Jag vägde mig i morse, och noterade att jag faktiskt har gått ner några hekto till, och att fettprocenten verkar stämma (till skillnad mot förra gången). Vågen visade 52,6 kg och 21,6%. Bra att det hela tiden går åt rätt håll, även om det inte går så fort.

Lite kuriosa: Mio har lärt sig härma fröken Gråsparv! Så nu kan han "prata med sig själv"! Jag hörde hennes kvitter i går, men såg henne inte. Och då märkte jag att Mio dels sa "sitt kvitter" och dels hennes. Dessemellan sjöng han vacker kanariesång. Lustigt! Fast jag vet att kanariefåglar kan lära sig sjunga olika strofer av varandra. De som tävlar med sina hanar, sätter ofta unga tillsammans med en äldre som sjunger väldigt bra, för att den unge ska lära sig. Men att härma gråsparvs-kvitter (som är krax i sammanhanget)? Det låter så fel och udda när ljudet kommer ur Mios mun. Men det visar att han är duktig på att snappa upp, och härma. Dock kan kanariefåglar aldrig härma mänskligt ljud. Det ligger för långt från deras naturliga.

Det känns faktiskt bra, att vi nu bara har 26-27°! Det är mer lagom, om man ska göra något annat än sitta under ett parasoll på stranden. Dessutom är min fot och ankel inte lika svullna när det är lite svalare. Och det är ju bra!

Jag har det väldigt trångt här, särskilt nu när det står saker precis överallt. Och jag slår ofta i, framförallt tårna. Men i går var det höften. Jag råkade stöta i hörnan på buffén (när jag bar något), och la märke till att det gjorde ont. Sedan glömde jag det hela, tills jag klädde av mig på kvällen. Vilket blåmärke! (Fast det är rött.) Ett av de större jag har haft i vuxen ålder. Tur att jag inte har tänkt springa omkring i bikini på stranden, för snyggt är det inte. Det är bara aningen ömt, så nu gör det inget...

Nu är jag 50 € fattigare, men har i gengäld fått en ny modern jordfelsbrytare. Elektrikern tror att felet kan ha legat i den gamla jordfels-brytaren. Jag hoppas det! Men han sa också, att jag för säkerhets skull, kunde slå av alla säkringar utom huvudsäkringen och den till kyl/frys när jag åker. Då kan inte jordfels-brytaren utlösa om det är fel på något annat än ledningen till kyl/frys - eller min nya kyl/frys. Då ska säkringarna alltså vara så här när jag åker:

Jag tror att Lena och Erik ska kunna se kranen även utan att tända någon lampa, när de är här för att vattna mina växter. Den ensamma säkringen till vänster, är jag lite konfunderad över. Tydligen är det så, att om man använder mer el än man abonnerar på enligt kontraktet - då stänger den av strömmen! (Konstigt system, man kan ju ändra kontraktet om det blivit fel, och betala mellan-skillnaden i efterskott.) Den säkringen får inte ens elektrikerna röra.

Nu har jag naturligtvis alla säkringarna påslagna. Jag vill ju t ex kunna använda internet!

Jag har pysslat lite med min packning. Det är inte mycket som jag tar med för egen räkning. Jag kommer förstås att ha datorn, mobilen och lite annat smått och gott i den lilla axelrems-väskan. Men i resväskorna kommer jag bara att ha följande ombyte: 1 par tights, 1 par strumpor, 1 behå, 4 trosor och 2 t-shirts. Utöver detta bara kläderna som jag kommer att ha på mig på resan. Men jag ska ha lite kläder i Hässelby strand, och både Ulf och Johan har ju tvättmaskin.

Trots det lilla jag har med själv, så väger väskan som ska checkas in 19,2 kg (av 20 tillåtna), och kabinväskan 8,2 kg (av 10 tillåtna). Båda är så proppfulla, att jag inte kan stoppa ner något mer. Jag hoppas innerligt att blixtlåset håller på den som ska checkas in. Jag har satt på en bagage-rem, men ändå. Väskan är så full att det var nätt och jämt jag kunde stänga blixtlåset...

Kläderna jag ska ha på mig på resan (ink rese-västen med många fickor) ligger också framme. Så det känns som om jag ligger bra till tidsmässigt. Men i dag måste jag bl a städa fågelburen. Och i morgon borde jag tvätta och städa lite. Dessutom måste jag kolla upp när Tram och buss C6 går. Jag ska vara på flygplatsen senast klockan 9:00, så jag får nog gå hemifrån ca 07.

Ute är det soligt och blåsigt (28°). På stranden är det gul flagg i mitten, men grön i båda ändarna. Det vet jag, för vi gick en liten promenad längs El Paseo.

Men innan dess gick vi (d vs jag bar förstås Nellie) till den gröna gräsplätten nedanför sick-sack-vägen. Där satte jag ner Nellie, satte mig själv på huk, och lät henne gå så långt hennes 2 dm korta koppel tillät.

Jag har alltid sele och "mini-koppel" (= ett handtag fäst direkt vid selen), när jag bär Nellie, som en ren säkerhets-åtgärd. Jag håller i Nellie, och har handtaget lindat 2 varv om handleden. När man bär en så livlig (och ömtålig) hund som Nellie, så känns det nödvändigt.

Nellie tyckte hur som helst att det var spännande att nosa på gräset. Och sedan hade vi tur. Det kom en mycket försynt och stillsam hund-herre (en westie), och hälsade på mina små flickor. Inte ens Stella var rädd. Det är viktigt för dem att få träffa andra hundar, och de gör de ju inte i samma utsträckning nu när Nellie inte får gå själv. Som dagens höjdpunkt fick Nellie också lukta där westien precis hade kissat, och själv kissa ovanpå. Så för en liten stund fick hon leva ett normalt hundliv...

Nu ligger Nellie i sin hage igen, med kragen på sig... Men om ca 2½ vecka, när jag har kommit hem igen - då ska hon äntligen få slippa bandaget! (Fast vi får nog ta det så lugnt vi kan de första veckorna därefter, för säkerhets skull!)

Det är så lätt att hitta en tidtabell för buss C6 på webben, och bussarna går var 20:e minut dagtid. Sedan kan jag hitta tider för när Tram går från El Campello, men inte när de kommer fram till hållplatsen Luceros, där jag ska byta. Det står att det ska finnas tidtabeller både som man kan se direkt, och som man kan ladda ner som PDF. Men hur jag än klickar, så händer inget. Jag har en pappers-tidtabell, men har ingen aning om var. Kanske jag borde gå till stationen i morgon förmiddag och hämta en ny?

Jag tycker om att ha marginaler, så att om jag missar 1 transport - så kommer jag ändå i tid till flygplatsen. Alltså har jag räknat ut att jag bör ta C6 från Luceros klockan 8:00 (fast 8:20-bussen bör komma fram i tid). Och för att vara säker på att verkligen hinna med C6, så måste jag ta Tram-tåget härifrån redan 07:12 (fast jag kanske skulle kunna hinna med det som går 7:24). Och då bör jag nog gå hemifrån senast 06:50, för med 2 resväskor så tar det nog 20 minuter att gå till stationen. Det blir till att ställa dubbla väckarklockor på söndagskvällen, så jag säkert vaknar i tid måndag morgon.

Jag tycker om att planera i förväg, så kan jag koppla av sedan - när jag har planerat klart. Det är skönt att väderleks-prognosen visar sol på måndag, för det vore inte roligt att gå med 2 resväskor i ösregn - då skulle jag ju inte kunna hålla ett paraply samtidigt.

Det är 3 år sedan jag senast besökte Hässelby strand. Ulf berättar att det har förändrats mycket. (De rev gamla tunnelbane-stationen, biblioteket mm, och så byggdes det höghus i stället. Något foto har jag sett.) Det kan ju bli spännande att se allt det nya! Men jag kommer förstås att känna mig ännu mer som en främling...

Jag skriver långa listor på allt som jag ska göra i dag, och vad jag ska packa ner i sista stund. Och så bockar jag av efter hand. På listan för i morgon står "stäng sovrums-fönstret" och "släng soporna". Jag har just bockat av "flytta text&foton till Sparad dagbok 49" och "städa fågelburen".

Jag är så glad för min fågelbur. Den är precis lagom stor, har hjul så den är lätt att flytta, har snygg färg, och utdragslådor. Men där finns en del att önska. I Mios halva finns 2 små luckor, så jag kan hänga badkaret utanför. I Celestes och Safirs halva finns bara 1 lucka, så jag måste hänga häckningsholken på insidan.

Buren är (tyvärr) gjord för att man ska ha botten-gallret ovanpå lådan med sand i. Jättedumt! I Mios halva har jag kunnat göra tvärtom. Då kan han gå i den mjuka sanden och picka i sig lite om han vill, och det är lätt att städa - bara att byta sand. (Fast jag snålar lite. Jag har en liten sil som jag siktar sanden med, så jag får bort skräpet men inte sanden. Dock byter jag lite var gång ändå.)

I Celestes och Safirs halva måste gallret ligga överst. Annars kan fåglarna ta sig ut genom en stor springa på baksidan. Se fotot nedan till vänster. (Där ni för övrigt även kan se fotografens fötter, när jag ålade mig in bakom buren för att ta fotot...) Gallret har jag satt fast med en karbinhake, av säkerhetsskäl. På gallret fastnar jättemycket skit. Jag försöker borsta bort det med en diskborste, men jag får bara bort en bråkdel. Gallret borde ligga i blöt en stund - men jag kan ju inte ta bort det ens tillfälligt, eftersom fåglarna då kan ta sig ut. Bilden nedan till höger visar hur skitigt det är - när det är precis nystädat.

Jag ska försöka lösa problemet längre fram. Om jag kan fästa en extra bit galler på baksidan, som täcker springan - då skulle jag sedan kunna ha lådan med sand överst. Men det man fäster med, måste vara kraftig metalltråd, för papegoj-näbbar gnager av det mesta. Och den extra biten galler måste också vara stark.

Den här buren var inte billig, men inte heller dyr. Jag har för mig att det var knappt 100 € inkl frakt. Det finns riktigt fina burar, av superbra kvalité, där allt är praktiskt och genomtänkt. Men de kostar från 6000:- och uppåt! Det har jag inte råd med, tyvärr. Men om jag vinner en hög(re) vinst någon gång - då står det på önskelistan...

Om det inte händer något sensationellt, så kommer jag inte att skriva mer här i dag. Jag har ju rätt mycket annat att göra. Och i morgon kan det inte bli förrän framåt kvällen, som jag kan skriva några rader. Jag kommer att ta med min stora (klumpiga, 15,6") dator, eftersom jag ska vara borta 2 veckor (och ännu inte har hittat min lilla 10" rese-dator). Hur jag ska få plats med den i väskan vet jag ännu inte. Jag tror knappast att den får plats i kabinväskan, vilket skulle vara smidigast. Men eftersom där ligger ömtåliga saker, så kan jag inte pressa ner locket. Och i axelremsväskan är det precis på millimetern att den går ner (och enbart utan fodral). Om jag måste ha den i axelremsväskan så får jag knappt plats med resten som jag hade tänkt ha där... Men det ordnar sig väl.

En ny rese-dator (kanske uppemot 12") står också på önskelistan. Men det är förstås sådant som måste vänta ytterligare några år.

Resan har gått bra, fast jag är väldigt trött. Jag kom fram till Hässelby strand 17:15. (Jag gick hemifrån 06:45.) Ulf mötte mig på Arlanda. Det är inte klokt så mycket saker jag har här, mer än jag mindes. Ulf tror att jag måste komma en gång till, för att hinna ta rätt på allt. Men jag ska göra mitt bästa de närmaste dagarna. Jag får ju ge bort på löpande band. Bara välgörenhets-organisationerna vill ta emot så. Det är bara några enstaka saker som jag kommer att ta med mig hem.

På onsdag ska jag till Johan och hans fru Linda, och resten av nätterna ska jag sova hos dem i Upplands Väsby - men alltså de 2 första här i Hässelby strand. Men medan Johan och Linda jobbar, så ska jag vara i Hässelby strand och gå igenom saker. Ulf lagar thai-kyckling-gryta nu, det ska bli gott.

Schemat ovan är ändrat lite. Jag kommer inte att åka till Johan förrän på torsdag. Vi får i alla fall torsdag och fredag kväll + hela helgen på oss att umgås. Jag kommer ändå inte att hinna gå igenom allt jag har här, men med ytterligare en dag till mitt förfogande, så kommer jag att hinna mer. (Restiden Hässelby strand - Upplands Väsby är 1 timme enkel resa, så jag sparar 2 timmar.)

En bra sak: Min fot och vrist ser alldeles normala ut! Rums- och utomhus-temperaturen har betydelse! Skönt att slippa vara svullen. Här är det bara 18°, men solen skiner från en nästan helt klarblå himmel.

En dålig sak: Jag har feber! Jag hade 38,6 i morse, och sedan har jag inte kollat. Jag har lite huvudvärk också, men känner inget annat konstigt. Så vitt jag vet har jag inte träffat någon som varit sjuk. Nu hoppas jag förstås att jag inte smittar någon här! Febern började nog i söndags, och jag tyckte det kändes som om jag hade feber i går också. Men jag trodde att det var inbillning! Nåja, om jag inte smittar någon, och själv blir bra snabbt, så gör det ju inte så mycket. Fast jag har svårt att jobba effektivt, när jag känner sig "halvdassig".

Men så här mycket (mest kläder, men även lite hund- och katt-saker) har jag gallrat ut hittills:

Så nu har Ulf fått 3 tomma garderober att fylla. Om jag uppfattar honom rätt så var det allra viktigast. Av alla kläderna jag hade här (3 garderober fulla!), har jag bara behållit 7 plagg. 5 ska ner till Skåne, och bara regnjackan + 1 par shorts tar jag ner till El Campello.

Men jag har SÅ mycket saker kvar. Massor med lådor måste gås igenom. Visst ligger där mycket "skräp", som bara kan kastas - men där ligger förstås en hel del bra saker också. Jag har en rejäl samling tidningar här (Härliga Hund, Allt i Hemmet, Leva & Bo m fl), och dem måste jag förstås slänga. Jag kommer inte att hinna bläddra igenom dem, vilket jag annars skulle vilja göra. (Jenni skulle gärna vilja ha dem, för att läsa, men jag kan omöjligt ha med dem på tåget. Jag har redan alltför mycket att kånka på.)

Tre sådana här höga hurtsar har jag, proppfulla med saker. Ulf behåller gärna möblerna - men inte innehållet.

Min Billy-hörnhylla skulle jag väldigt gärna ta ner till E l Campello. Men första kubikmetern kostar 2000 - 3000:- (beroende på firma), och det tycker jag är väldigt dyrt för en gammal hylla. Tänk om jag hade kunnat "sam-flytta" med någon, som ska flytta ner många saker till El Campello-trakten! Då hade jag kanske kunnat komma undan med 1000:-... (Hyllan är knappt 0,7 m³.)

Jag skulle behöva den här hyllan, eftersom den dels fyller ut hela hörnet (inget dött utrymme), och dels har djupa hyllplan. Jag har en del saker som inte får plats i Billy-hyllorna/skåpen, för att de är större än hylldjupet. Ikea har slutat sälja hörnhyllorna för länge sedan, och min annons om "önskas köpa" har ingen svarat på. Jag kommer att tömma hyllan (hoppas jag hinner och kan). Då kan ju en flyttfirma komma och hämta den - även om inte jag är här. Så får jag se om jag kan lösa det på något sätt längre fram. (Jag blir förstås tvungen att flytta om hyllorna i mitt vardagsrum då, men det går ju.)

Jag LCHF:ar inte nu. (Men äter måttligt.) Jag unnar mig bl a danskt rågbröd (bageri-bakat)! På brödet hade jag i morse - brie-ost och röd paprika. Och så drack jag grönt te till. Jättegott! Men jag nöjde mig med en skiva.

Klockan är bara 14, men det känns som om det är väldigt sent på dagen. Kanske för att jag har sovit för lite. Jag somnade ca 22, och sov till ca 03. Därefter låg jag vaken (tänkte och planerade för mycket) till ca 06. Då somnade jag, men vaknade 07 igen. Och sedan gick jag upp... Hoppas nu att jag sover bättre kommande natt. Jag behöver min sömn!

Nu ska jag börja tömma hörnhyllan! Ni börjar ana, förmodar jag, att det här inte är någon "semester-resa"...

Jag har en känsla av, att det nästan aldrig blir som man har tänkt sig. Jag har nämnt att jag har haft feber, och att jag inte har förstått varför. I går förmiddags fick jag ett illrött mycket varmt fingerstort "streck" fram på höger ben (nära foten). På kvällen var det drygt 2 handflator stort, fortfarande rött och mycket varmt, och det började bli ömt. I morse hade det blivit knottrigt och rödprickigt, och jag anade att det nog var något jag borde söka för.

Jag ringde sjukvårdsupplysningen, som gissade att det kunde vara rosfeber/erysipelas. De sa att jag måste söka vård bums. Ulf följde mig med tunnelbana och buss till Haga närakut som ligger vid Karolinska sjukhuset. Jag tog ett foto på Hässelby strands-perrongen, när vi satt på tåget och väntade på att det skulle gå. Sedan blev det inga fler foton...

På akuten var det relativt lugnt, med måttliga väntetider. (Jag behövde bara vänta en dryg timme.) Tyvärr har jag inte tagit mig tid att förnya mitt spanska blåa sjukvårdskort (som har gått ut) - alltså fick jag betala 1800:- istället för normala 200:-. Tur att jag hade så mycket pengar på kontot! (Mellanskillnaden ska jag kunna söka tillbaka i Spanien, men det blir nog inte lätt eftersom inget står på spanska.)

Läkaren bedömde att det är rosfeber (och när jag har googlat så stämmer allt), och skrev ut antibiotika. Jag ska ta 3 tabletter om dagen i 10 dagar. Risken är nämligen stor för blodförgiftning, om bakterien kommer in i blodomloppet.

Rosfeber får man nämligen av en bakterie som tar sig innanför huden via ett litet sår. Normalt klarar kroppens immunförsvar av den, MEN om lymfsystemet inte fungera som det ska - vilket det inte gör om man har svullna vrister - då kan bakterien sprida sig.

Nu är detta höger ben, som bara har varit lite svullet, inte vänster som har varit groteskt svullet. Men tydligen har jag haft ett litet sår vid insidan på vristen på höger ben. (Kanske jag hade slagit i någonstans?) För där har jag haft ett runt knottrigt märke ca 1 månad. Jag har undrat vad det har varit, om det var någon form av exem, och tänkt att jag skulle kolla det hos doktorn - SEN när jag fick tid att gå dit. Men tydligen har bakterien börjat sprida sig i rasande fart, de senaste dygnen. Typiskt när jag är i Sverige så kort tid!

Det var i alla fall en trevlig läkare jag fick träffa. Och hon gjorde sig besvär att hitta ett apotek nära min färdväg, som hade öppet efter kl 18 (då de flesta stänger), och skrev t o m ut en karta. (Ulf lämnade mig på akuten, så jag fick klara mig utan reseledare/ledsagare på hemvägen.) Medicinen fick jag betala vanligt pris för. (95:-) Tja, det blev en dyr utfärd, men den var nödvändig.

Nedan lite från internet om rosfeber (källor; 1177 - Vårdguiden, Folkhälsomyndigheten och Svenska ödemförbundet).

Rosfeber är en infektion i huden. Det är vanligast att få infektionen på benen, men du kan även få den på andra delar av kroppen. Rosfeber orsakas av bakterier och behandlas med antibiotika. Du kan få sjukdomen mer än en gång. Rosfeber smittar inte vid vanliga sociala kontakter, som att hälsa på någon eller sitta bredvid någon.

Vanliga symtom på rosfeber är följande:
Du får en rodnad som snabbt breder ut sig. Den kan bli flera decimeter stor. Rodnaden är intensiv och har en tydlig kant. Det gör ont och blir svullet i det infekterade området. Du får feber. Du kan också må illa och kräkas.
Symtomen utvecklas inom något eller några dygn.

Rosfeber är en vanlig hudsjukdom som tidigare var fruktad men i dag oftast är godartad. Tillståndet ska behandlas med antibiotika för att undvika komplikationer.

Rosfeber är en bakteriesjukdom som vanligen orsakas av så kallade betahemolyserande streptokocker. Även stafylokocker kan ge upphov till sjukdomen. Det är sålunda ingen egentlig ”egen” sjukdom, utan mer ett sjukdomstillstånd som kan ha flera orsaker. Bakterierna förekommer ofta på huden även hos friska. Infektion kan uppstå om huden är skadad exempelvis genom skärsår, skavsår eller kroniskt bensår, men det går inte alltid att påvisa orsaken. Människor med vätskesvullen vävnad (ödem) drabbas oftare eftersom den ovanliggande huden är extra känslig för sjukdomen.

Rosfeber kan börja med feber, illamående och kräkningar, och efter några timmar får man en tilltagande rodnad någonstans i huden, ofta i anslutning till ett synligt sår. Huden kan bli intensivt röd, och rodnaden kan sprida sig tämligen snabbt. Utan behandling kan tillståndet övergå i blodförgiftning (sepsis).

Rosfeber är orsakad av en bakterie som kroppen vanligtvis klarar av att bekämpa, men har man ett försämrat lymfflöde hinner dock bakterien föröka sig så mycket så att man blir sjuk. Man får rosfeber.

Man behöver ett starkt och bra lymfflöde som snabbt transporterar inkräktande bakterier till en lymfkörtel. I lymfkörteln startas sedan produktionen av vita blodkroppar som skall bekämpa bakterien.

Har man en gång fått rosfeber får man det ofta igen. Minsta lilla hudspricka eller skoskav kan släppa in bakterien. För att minska risken för rosfeber bör man öka lymfflödet med lymfstimulerande massage, djupandningsövningar och rörelseövningar, samt smörja in huden noga så den inte blir torr och får sprickor.

Rosfeber är inte att leka med. Rosfeber innebär en stor ansamling bakterier som din kropps eget immunförsvar inte lyckats rå på. Utan penicillin är risken mycket stor att bakterierna inte hinner bekämpas innan de når blodet. Då får man så kallad sepsis – en blodinflammation – ett mycket allvarligt tillstånd.

Foto på mitt ben som det ser ut i dag:

I dag har jag inte hunnit "jobba" så mycket. I förmiddags tömde jag några lådor, och några hyllplan - samt mailade Läkarmissionen och frågade om de vill hämta sakerna. Jag har ju känt mig sjuk (inte utan anledning)...så jag har något att skylla på. Skönt i alla fall att veta - att detta inte smittar! Jag hoppas jag känner mig lite bättre i morgon, så jag åtminstone hinner tömma hela hörnhyllan.

Lite nostalgi. Jag har haft några inramade fotografier stående här, på Ulf och mig. Detta är från 2007, förstås gången jag besökte Hässelby strand. (Jag fotograferade av det, och det blänker i glaset.) Så mycket yngre och fräschare jag ser ut, jämfört med nu! På fotot ser jag ju nästan ung ut (fast jag var 54½), och nu - riktigt gammal. Tiden har gått, och jag har åldrats...

Så trevligt! Hoppas att idén sprider sig längs Spaniens kuster - åtminstone till El Campello! Nyheten läste jag i Svenska Magasinet.

Hur jag känner mig i dag? Tja, aningen bättre. Febern har gått ner till 36,8°, vilket är nästan normalt för mig. (Jag brukar ligga kring 36,0.) Benet är fortfarande rödprickigt, men är inte längre "väldigt varmt" utan mer "ljummet". Så det märks att det går åt rätt håll nu. Men återställd känner jag mig inte ännu.

Som omväxling känns det trevligt att se att min nyligen så svullna vänstervrist nu ser fullständigt normal ut. Men "strecken" (eg såren) efter de tidigare hudveken syns fortfarande tydligt. Ändå kan en "normal" fot faktiskt vara något att vara glad åt. Det visar ju också att det egentligen inte är något fel på mitt ben - det är bara väldigt känsligt för höga temperaturer under längre tid.

Så här mycket har jag gallrat ut nu! Och så har jag bestämt med Containerråttan (se:https://www.containerrattan.se/om) att de ska hämta allt på onsdag. (De kunde inte tidigare, men Ulf behöver ju bara peka på alla kassarna.) Eftersom jag gillar containerråttans verksamhet (utvecklingsstörda får vettig verksamhet, och jobbar bl a som säljare i second-hand-butiken), känns det bra att skänka till dem. (Läkarmissionen har inte ens hört av sig.)

Jag har också förberett hörnhyllan för transport söderut. Hoppas jag kan få ner den för ett hyfsat pris. Om jag mäter både längd och bredd ända ut i hörnen (vilket blir lite större än verklig volym, eftersom kanterna i själva verket är sneda), så är måtten 40 x 83 x 202 cm - vilket motsvarar 0,67 m³. Nu vet vi alla att flyttfirmor har en helt annan uppfattning om mått, än vanliga människor och matematiker, men mer än 1 kubikmeter kan de knappast få hyllan till. Den är dessutom stabil, och står för sig själv - och flyttfirman kan ju fylla den med (någon annans) lätta/mjuka saker, för att spara totalvolym. (En hoprullad madrass för enkelsäng skulle t ex få plats.)

Klockan 16:30 kommer Janita (Johans svärmor) och hämtar mig. Då ska hon förflytta både mig, och alla mina väskor, hem till Johan och Linda! Det ska bli jättekul att träffa dem alla!

Men jag ska hit till Hässelby strand i morgon igen, för att under några timmar försöka hinna lite mer. Jag har hittills tömt 3 garderober, 1 hög hurts och sängbordet - så att Ulf kan ha saker där. Återstår 2 höga hurtsar, en proppfull låg billy-hylla, och en hel del saker i källar-förrådet. Det får jag komma och ta rätt på nästa sommar.

På hela tiden jag har varit här, har jag inte hunnit gå en enda promenad i närområdet. Lite synd... I El Campello är det fortfarande 31° varenda dag. Här är det 24°, vilket är en skön promenad-temperatur.

Nu är jag hos Johan, som nyss kom hem från jobbet. Nu är jag förstås partisk - men jag tycker att min son är väldigt stilig! Utöver att han är intelligent och trevligt, alltså! Snart kommer hans söta fru Linda hem. Det är hon som dekorerar hemmet, så det ser ut som klippt ur ett exklusivt heminrednings-magasin. Men de samarbetar om allt, och väljer tillsammans. Johan ser t ex till att alla möbler är funktionella. Ni ska få se inrednings-foton senare. Jag tycker att de har oerhört fint!

I det här fina gästrummet sover jag bra. (Fast jag vaknar lika ofta av värmevallningar, tyvärr.)

I förmiddags var jag i Hässelby strand, och sedan åkte Ulf och jag på shoppingtur. Om detta berättar jag senare, för jag mår inte så bra i dag. (Ganska yr, lite illamående, men det är säkert något övergående. Nu äter jag ju penicillin.) Jag har tagit ett fåtal foton som ni också får se senare.

I kväll är Johan, Linda, och jag, hembjudna till Lindas föräldrar Janita och Lennart. Det ska bli jättetrevligt!

Vi hade väldigt trevligt hos Lennart och Janita, och blev bjudna på väldigt god mat! Tyvärr regnade det när vi gick dit, så trots att det bara är 3 minuters promenadväg dit, så hann vi bli aningen våta alla 3. Men vi torkade snabbt. Efter maten så satt vi länge och pratade. Fotona jag tog blev lite suddiga, men ni får hålla tillgodo ändå.

Jag tog ett foto genom fönstret på den regnvåta "hundbänken". Visst är den fin!

Vi hade en mysig kväll tillsammans! Och när Johan, Linda och jag gick hem - då hade det slutat regna.

I fredags förmiddag avslutade jag jobbet i Hässelby strand - för den här gången. Jag måste alltså åka upp en gång till (nästa år), för att ta rätt på det sista. Så här såg mitt f d rum ut när jag lämnade det:

Mitt på dagen åkte Ulf och jag på "shoppingtur". Först gick vi till Åhléns och tittade på heminredning. (Det var ju jag som valde vad jag ville titta på!) De har en hel del som är snyggt, men jag köpte förstås inget. Sedan gick vi till John Wall, där jag köpte en avfallskorg, som jag ska släpa med mig hem till Spanien. En sådan som på fotot nedan, som man skruvar fast på insidan av dörren till skåpet vid diskhon. Sådana finns inte i Spanien. Där finns bara 1094 olika modeller av fristående sopkärl som man ska ha stående framme i köket. Men det passar inte, när man som jag har ett pentry i vardagsrummet. Den här korgen kommer att passa mig bra, men den går tyvärr inte ner i kabinväskan...

Därefter ville Ulf visa mig det oerhört stora shoppingcentret Mall of Scandinavia.

Där finns oräkneliga butiker, och en bra sak - gratis toaletter (nedan, herrar till vänster och damer till höger).

Jag tittade på fin heminredning, och sedan på kabinväskor. Väskan nedan tyckte jag om. Datorväska på ena sidan, vanlig resväska på andra sidan. Om jag inte redan hade haft en kabinväska, och om den inte hade varit så dyr - så hade jag varit klart intresserad.

Sedan blev jag yr och illamående, och orkade inte besöka en enda butik till. (Jag är ju trots allt sjuk...) Ulf bjöd mig då på en stor kopp te, samt en sådan smörgås som nedan. När jag i lugn och ro hade druckit allt te (stor mugg, kanske 6-7 dl) och ätit 2/3 av smörgåsen så kände jag mig bättre. Men jag orkade ändå inte titta i fler butiker, så Ulf och jag skildes åt - och jag tog tåget till Upplands Väsby.

Jag har tagit flera foton som visar hur fint och smakfullt Johan och Linda har inrett sitt hus. Dem ska jag visa här. Om en liten stund, om jag hinner - annars senare i dag. Vi ska nämligen snart göra en utfärd. (Jag tar inte med mobilen...)

Vi har varit på heldagsutflykt till Rosendals trädgård, Johan, Linda, Janita och jag. Där har jag tagit 219 foton, mestadels på blommor. Om detta hoppas jag hinna berätta i morgon, inklusive att visa er utvalda foton.

Jag har upptäckt att det är bökigt att ta penicillin-tabletterna i rätt tid. Jag ska ta en var 8:e timme är det tänkt. Eftersom jag hade tagit 1 tidigt på morgonen, så tog jag 1 med på utfärden. Men jag hade inte tillgång till vatten när det var dags, för då satt vi i bilen. När vi kom fram ville de andra börja med att äta, så då gjorde vi det. Tabletten ska tas minst 1 timme före - eller minst 2 timmar efter maten. (Annars tar inte kroppen upp penicillinet.) Och när det hade gått 2 timmar efter att vi hade ätit, så hade jag inget vatten då heller. Jag tog den när vi kom hem, 12 timmar efter den i morse. Och nu kommer det bara att gå några timmar tills det är dags för nästa, för jag orkar ju inte vara uppe hur länge som helst i kväll.

Lärdom: Ha alltid med en liten vatten-flaska! Jag har precis fyllt en 1-deciliters, och ställt bredvid tabletterna. Så nästa gång tar jag både tablett och vattenflaska med mig!

Här kommer fotona tagna hemma hos Johan och Linda, som jag inte hann lägga in tidigare i dag:

Håll med om att de har det fint!!! Ovan, charmtrollet Ludde (bichon frisé) som inte finns mer, men fortfarande är mycket saknad.

På hemvägen från Rosendals trädgård, bad vi en kvinna (hundägare - de är alltid trevliga) ta ett foto av oss alla fyra. Det får ni se i kväll!

Nu ska ni få se fotona från Rosendals trädgård. Trafiken till Djurgården var avstängd, så vi fick parkera en bra bit ifrån Rosendal. Men det gjorde inget, för solen sken och vägen var vacker.

Det första vi gjorde var att ställa oss i matkön. Det fanns SÅ mycket spännande att välja på, allt mellan maträtter och kakor. Och allt såg nyttigt ut!

Linda valde både riktig mat, och en bit fruktpaj. Det var blommor i många av bakverken. (Samt grovt mjöl, och bara lite socker.)

Till det drack jag 2 olika sorters te. Och så delade Janita och jag på en liten nötkaka. Allt var jättegott.

Sedan började vi gå runt och titta på alla fina växter. (Man kunde köpa plantor av många sorter, och det kliade i mina "planterings-fingrar" - men jag kunde förstås inte köpa någon växt.)

Vi förstod varför det var högt staket runt själv-plocknings-blommorna (38:-/kg)...

På slutet gjorde de andra en del inköp - växter, keramik, och Rosendals goda bröd.

Jag tittade på porslin och keramik, och hittade en hel del som jag gärna hade velat ha - men som jag varken har råd eller plats till.

Vitlöks-rivarna, som fanns i flera olika färger, var snygga. (Jag hade gärna velat ha en gul...)

När inköpen var avklarade, lagom till trädgården stängde, så påbörjade vi vår promenad till bilen. Vi gick en annan väg än tidigare, så vi fick se mer av omgivningen.

På kvällarna har vi haft det så trevligt. Då har vi suttit i mys-belysning och pratat, Johan och Linda och jag. Vi har diskuterat allt möjligt, medan vi har betraktat stearin-ljusens lågor. Ingen TV, radio, eller musik har varit på. Vi har bara pratat. Ni vet, så som man gjorde förr i tiden. Jag tycker mycket om att tala och lyssna i lika proportioner. Att utbyta erfarenheter, tankar och idéer. Sådant känns viktigt för mig! Jag har uppskattat de här mysiga och intressanta kvällarna! Att "bara" prata med varandra - är en klart underskattad förströelse.

I morgon bitti kommer Janita att skjutsa Johan och mig till stationen. (Linda har då redan åkt till jobbet.) Jag har 3 stora väskor (varar 2 på hjul) + 1 "halvstor" kasse + 1 dito axelrems-väska. Det mesta är till Jenni. (Men jag får inte med mig allt. Bl a tekokaren får jag lämna här. Kanske Johan kan ta ner det till Ängelholm längre fram?) Det är tur att Johan kommer att hjälpa mig upp på tåget i morgon, och vid bytet mellan pendeltåg och SJ. (Johan har tagit ledigt ett para timmar på morgonen.)

Bytet i Göteborg bävar jag lite för. Om tåget inte är försenat - då klarar jag det nog. Annars blir det tufft, ensam med 5 väskor. Sedan möter Jenni mig i Ängelholm, och då får jag hjälp igen.

Det ska bli roligt att komma till Ängelholm, och att träffa Linda och Jenni! (Fast det blir trist att skiljas från Johan och hans Linda, förstås!) På tisdag ska jag träffa Jörgen, på onsdag ska mamma gravsättas i Munka Ljungby kyrka, och på söndag ska jag träffa Lena T. Sedan är det planerat att jag ska träffa Gunilla och Sonja, men vi har ännu inte bestämt dag. En dag ska jag till pensionsmyndigheten, och i bästa fall hinner jag träffa ytterligare någon vän.

Jag är tyvärr inte i form ännu. Benet är fortfarande lite ljummet och rödprickigt (och kliar emellanåt). Och jag känner mig trött och lite yr. Till och från har jag huvudvärk (och flimmerskotom), men inte så farligt. Men psykiskt mår jag bara bra!

Jag är hos Jenni i Ängelholm nu. Jag är oerhört trött, men resan gick bra. I Göteborg fick jag hjälp med väskorna av en synnerligen artig och trevlig invandrarkille, som såg ut som en gangster. Skenet bedrog! Nu ska jag stupa i säng! Orkar inte vara uppe en minut till, trots att klockan bara är 20:30. (Gunilla och Sonja är nu inbokade på fredag.)

I Ängelholm regnar det. När jag kom i går, så hade jag regnjacka på mig. Men på vägen mellan tåg och buss, och sedan buss och Jennis bostad - så blev jag rejält blöt om byxbenen, strumporna och skorna. I dag ska jag träffa Jörgen för att luncha på Yazhou. Det skulle ju vara trevligt om det var uppehåll då...

Jag känner mig fortfarande "halv-sjuk". Infektionen har inte gett med sig än, men är förstås betydligt svagare än innan jag började äta penicillin. Ännu har jag bara ätit hälften av tabletterna, så jag får ha lite tålamod. Men det är ju otur att infektionen blossade upp precis när jag skulle till Sverige.

Eftersom jag har varit trött och yr, har jag varit vimsigare än vanligt. Således glömde jag båda mina små sovkuddar, och regnjackan jag hämtade i Hässelby strand, hos Johan. Jag hade så mycket bagage, och så proppfullt i alla väskor, att jag inte noterade att jag glömt packa ner dessa... Det brukar vara ordning och reda med mig, och jag brukar dubbelkolla allting - men den här gången blev det tokigt.

I morgon förmiddag planerar jag att gå till pensionsmyndigheten för att fixa ett levnadsintyg, så det blir gjort. Samtidigt ska jag be FK om ett "berättigad-till-vård-intyg". (Det är samma kontor.) Och i morgon eftermiddagen är det dags för mammas gravsättning. Däremellan har jag tänkt leta efter ett par fotriktiga låga gummi-stövlar. De jag hade i Spanien sprack av ålder (så dem slängde jag). Några gånger om året så behövs gummi-stövlar t o m i El Campello. Egentligen borde jag ha ett par liggande här också, men jag kommer inte att ha råd att köpa 2 par.

I Stockholm såg jag superlyxiga för lite drygt 1200:-, samt ett par riktigt bra från Tretorn för 599:-. (De från Tretorn ser ni nedan. De skulle matcha min nya gula regnjacka perfekt.)

Jag hade gärna köpt dessa gula, men kunde omöjligt släpa med dem ner från Stockholm och hit. (Nu däremot, när Jenni och Linda har fått sitt, har jag inte alls mycket bagage. Men kanske jag måste checka in min kabinväska, om jag ska få plats med både sopkärl och gummi-stövar på hemvägen? Och ha en proppfull kasse med ombord?)

Inget roligt ännu. Jag skulle bara berätta att jag köpte till "incheckad väska" på hemresan. Det kostade inte mer än 150:-, och så vet jag helt säkert att jag får med mig allt. Jag får visserligen vänta 20 minuter extra på väskan efter landningen, men jag har ju ingen tid att passa då. Eftersom jag den här gången reser med min hårda beiga kabinväska - så går det ju att checka in den. (Min mjuka checkar jag inte gärna in.) Tyvärr går inte den nyköpta avfallskorgen i kabinväskan (3 cm för djup), så den får jag ta som handbagage. Jag kan ju stoppa saker inuti den...

Det blev uppehåll! Så jag kom fram torrskodd till Yazhou, strax innan vi skulle träffas. (Regnkappan hade jag inte alls behövt ta med.) Jörgen kom bara någon minut senare. Vi gick in och satte oss vid ett bord för två, och där blev vi sedan sittande flera timmar. Vi åt förstås (mycket och gott), och så pratade vi. Vi pratade både gamla tango-minnen, och uppdaterade varandra om vad som har hänt på sistone. Trevligt!

När vi hade skilts åt, så gick jag inom några affärer på Storgatan. Jag köpte bl a en sorts gott grönt ingefära-lime-te, som jag köpte i maj också. (Det ska jag ta med mig hem. Konstigt nog har Biotea i El Campello inte ingefära-te, fast de har så många sorter annars.) Jag köpte också en pocketbok för att ha på hemresan. Sedan hade jag tänkt gå till skoaffären längre ner på gatan, för att se om de har stövlar, men jag vände och gick hem i stället.

När jag gick genom Tegelbruksparken stötte jag på en man som cyklade på cykeln nedan. Jag bad att få fotografera cykeln. Jag har inte sett den här modellen tidigare. Visst ser den praktisk ut! (Särskilt om man inte har bil.) Mannen berättade att han hade kört både sina 3 barn, och en massa leca-block i kärran (dock inte samtidigt). Han hade köpt låd-cykeln begagnad och var jättenöjd. Möjligen var den lite tungtrampad i uppförs-backarna sa han. Men cykeln finns även med elmotor.

Jag har nästan glömt att använda min kamera i dag, och dessutom glömt att ladda ner fotona från i går. Så först nu får ni se hur Johan såg ut när han följde mig till tåget i går morse. (De här fotona är tagna på Upplands Väsby station, och bakgrunden är väl inte den bästa.) Men min son är lika snygg som vanligt! Tycker jag!

Nedan de lååånga rulltrapporna från pendeltågs-stationen upp till mellanplanet. Ovanför ligger tunnelbanan, och lite högre upp Stockholms centralstation som SJ-tågen går ifrån. Jag har inget emot att åka i långa rulltrappor, men tycker ändå att den här känns för lång för att passa oss små människor. Höjdskillnaden visar ju hur långt under markytan som pendeltågs-stationen ligger. Jag förstår att de måste gräva så djupt. Det måste vara avstånd mellan de olika nivåerna - för att allt ska hålla. Men jag trivs inte i underjorden... Jag vill kunna se "ut".

Fotot nedan på de söta flickorna Molly och Linda, tog jag i går kväll, när Linda tittade inom Jenni (efter jobbet) för att träffa mig.

Jag hoppas att det inte kommer att regna alls under hela morgondagen, så jag både kan uträtta ärenden på förmiddagen (utan att bli blöt) - men framförallt vill jag ha uppehåll under mammas gravsättning (klockan 14)! Nu är jag ju i Sverige, och vädret har åter blivit "normalt", så jag litar inte alls på det. Det är 5 - 14% risk för regn i morgon förmiddag (störst risk klockan 13), men bara 1% fr o m klockan 14 (enl Klart.se). Håller ni tummarna för uppehåll? (På torsdag är det 58 - 99% risk för regn, men då gör det inte lika mycket.)

Åh så bra ni höll tummarna! Det har inte regnat ett dugg på mig i dag - även om det har sett "fuktigt" ut utomhus. På förmiddagen besökte jag pensionsmyndigheten och fyllde i levnadsintyget, samt sökte ett intyg från försäkringskassan (som ska komma med post eller mail). Därefter gick jag till skoaffären och letade stövlar. De sköna fotriktiga fanns bara upp till storlek 33, och jag behöver 34-35 i barnstövlar. Dam-stövlarna var för smala i tårna (i storlek 36). Men de tipsade om att Granngården (utanför själva stan) säljer Tretorn-stövlar. Fast dit hann jag inte, eftersom jag skulle ta bussen till Munka Ljungby kyrka.

Eftersom bussarna bara går 1 gång i timmen, så kom jag 45 minuter för tidigt. (Jag hann bli kompis med kyrkovaktmästaren...) Hålet där mamma skulle ligga, var redan grävt. (Längre fram ska mammas namn också skrivas på gravstenen, och någon befintlig bokstav repareras.)

Sedan kom mina syskon Dan, Uno och Gun. Då hämtade vi urnan. Jag bar den. Gun hade valt en vacker blå urna! (Jag har för mig att hon sa att den var gjord av kork. Den ska ju vara förgänglig.) Jag satte den först på bänken nära graven, så att vi kunde fotografera den. Urnan var tyngre än vad jag hade förväntat mig. Kyrkovaktmästaren berättade att askan oftast väger 4-5 kg! (Mycket mer än jag trodde!)

Jag sänkte ner urnan i graven, och mina syskon tog ett par foton (som jag förhoppningsvis får så småningom). (Tyvärr var jag klädd i jeans-tights och ceriserosa fleece-tröja. Det var kanske inte så passande. Men man sörjer ju inte med kläderna.)

Kyrkovaktmästaren läste 2 dikter. Jag tyckte den första var väldigt fin, men har redan glömt texten. Sedan stod vi syskon kvar en stund och pratade lite om mamma, fällde någon tår, och diskuterade gravens fortsatta skötsel. Därefter gick vi till konditori Centrum och fikade. Vi avhandlade några allvarliga spörsmål, och skrev alla på ett papper så Uno har fullmakt för att avsluta mammas bankkonto mm. Men sedan pratade vi om allt möjligt. Det var riktigt trevligt. Det måste vara väldigt många år sedan, som bara vi 4 syskon satt och pratade med varandra - utan att våra familjer har varit med. (Dan tog ett foto som jag kom med på. Kanske han mailar det så småningom?)

Vi satt nog och pratade 2 timmar, sedan var det dags att bryta upp. Uno skjutsade mig hem till Jenni.

Jenni och jag beslöt oss för att besöka Granngården. Eftersom det är några kilometer dit så bestämde Jenni att hon skulle cykla, och jag skulle använda hennes sparkcykel. Jag har haft en egen sparkcykel, till för något år sedan (då jag gav den till Alicias dotterson). Men det var nog 10 år sedan jag sparkade sparkcykel senast. Jennis har dessutom större hjul, så man kan få upp farten ordentligt. Eftersom detta var min sparkcykel-debut som pensionär så får ni nedan se en ingående stilstudie. De första fotona tog Jenni när jag övade mig på trottoaren utanför hennes ingång, de andra från cykeln när jag hade fått upp farten.

Ni ser väl att fartvinden blåser håret bakåt? (Fast mer än 10 km/timme kom jag knappast upp i. Det känns fort nog på sparkcykel, om man är ovan.)

Jag trodde det skulle vara jobbigast i benet man sparkar med - men det var tvärtom. Troligen justerar man balansen hela tiden med musklerna på det benet man står på. I alla fall blev jag tröttast i det benet, och fick byta ben då och då.

På Granngården hade de några sorters Tretorn-stövlar, men inte sådana gula som jag helst ville ha. Jag köpte de fotriktiga barnstövlarna nedan i storlek 35. Eftersom de hade några fläckar på skaftet så fick jag dem för halva priset (199:50 i stället för 399:-). Det var ju bra!

Då ansåg jag att jag också hade råd att köpa de billiga (139:-) stövletterna nedan (damstorlek 36/37, som jag kan behöva när skor inte är fotriktiga). Stövletterna ska jag ha stående här i Ängelholm, medan jag kommer att ta ner stövlarna till El Campello.

I går när vi skulle lägga oss, så tog jag ett par foton på min kära Jenni och hennes Molly. Jenni är så snäll att hon låter mig sova i hennes säng, och så sover hon själv i en hängmatta (på stativ) i vardagsrummet! Här ligger Jenni "lite på tvären" och gosar med Molly.

I dag regnar det. Det regnar omväxlande lite, omväxlande mycket - men det har hittills inte hunnit bli uppehåll emellan. Jag har uträttat en del ärenden. Bl a gick jag till biblioteket och skrev ut Norwegian-biljetten (som inkluderar incheckat bagage), eftersom Jenni inte har någon skrivare. Men det har inte gått någon nöd på mig. Jag har haft min Gudrun-Sjöden-regnkappa på mig (som är vid nog för att väskan ska få plats under) + mina nya gummi-stövletter. Men visst är det roligare med solsken! Och uppehålls-väder...

I dag ska jag gå igenom de kläder jag har här (en hel resväska överfull). Jag tror att jag kan gallra ut en del (för att skänka bort). Vissa plagg använder jag nästan alltid, andra nästan aldrig. Och jag kan omöjligt ha mer än 1 väska stående här, även om Jenni har ett förråd. Det är skönt att äntligen kunna hinna med detta. Om jag hinner så ska jag även gå igenom en del dia-bilder som jag har liggande här (från när barnen var små, och bröllopet med Robert). Kanske jag inte måste behålla alla? Några är inskannade, andra inte. Men kanske några är nästan lika?

I dag har det inte hänt något särskilt alls. Jag gallrade ut en stor kasse kläder, och har varit ute i regnet i 3 omgångar. Det luktar ju fräscht ute i alla fall. Nyss bjöd Jenni mig på jättegod potatis-broccoli-mos, perfekt mat för ruggigt väder.

Jag har ingen lust att titta på gamla foton i kväll. Jag köpte 2 svenska heminrednings-tidningar i eftermiddags (och 1 häromdagen), som jag ska sätta mig och läsa i stället. (Dem lämnar jag sedan här till Jenni.)

Nu har jag läst alla 3 tidningarna, och fotograferat av några fina bilder, samt texterna nedan. Ni vet att jag vurmar för att byta kuddfodral då och då. Till jul, till påsk, och så någon gång emellanåt - bara för omväxlings skull. Jag är tydligen inte ensam om detta.

Möjligen har jag fler "ombytes-kuddfodral" än vad som är normalt... Och möjligen har jag tidigare periodvis bytt kuddfodral, i ren frustration över att inte kunna göra de stora förändringar, som jag då egentligen ville göra. Men jag vill fortfarande kunna byta kuddfodral (och dukar som passar till) efter humör. Ibland...

De här text-avsnitten (alla på temat "byta kuddar") hittade jag enbart i just de här 3 tidningarna (Allt i Hemmet, Leva & Bo, Härligt Hemma):

Så bra att fler tycker som jag. Då är jag bara "lagom tokig", inte "alldeles för tokig". Eller hur?

Jag tänkte på, när jag hade lagt mig i går, att jag inte hade varit yr på hela dagen. Benet är heller inte rött längre. (Huden är bara lite "knottrig" där det var rött innan.) Så nu är jag nog i stort sett frisk igen. Skönt! Jag har bara 2 dygn kvar på penicillin-kuren.

I dag ska Linda, Jenni och jag hälsa på Gunilla och Sonja i Arild. Det ska bli jättekul!

Jag har tillbringat en stor del av dagen i vackra Arild. Först åkte vi till Lindas blivande hus. Hon (eller rättare sagt byggjobbarna) är i full gång med bygget. Utanpå ser huset ganska färdigt ut, men inuti så återstår det en del att göra. Men jag kan redan nu se, att det kommer att bli jättefint när det är klart. (Hantverkarna släppte nämligen in oss, så att jag kunde titta runt.) Huset ligger på en hörntomt. Enligt byggplanen måste alla hus vara smala (max 7 meter utvändigt), ha en hög taklutning, och vara byggda i traditionell stil. Linda har valt en mild grön fasadfärg, som är behaglig för ögat.

Därefter åkte vi hem till Sonja och Gunilla (som bor på gång-avstånd). Det var så roligt att träffa dem igen, och jag pratade en hel del med Sonja. Hon är alltid underhållande, sin höga ålder till trots, och ser dessutom flickaktig ut. Gunilla hade lagat jättegod paj som hon bjöd på. (Och till efterrätt fick vi jordgubbar med vispgrädde.) Vi åt, pratade, och hade mycket trevligt några timmar. (Jag hade heller inte förväntat mig något annat. Tvärtom så tror jag att det vore totalt omöjligt, att ha något annat än trevligt i Gunillas och Sonjas sällskap.)

Några som också hade trevligt var bästisarna Molly och Lucy. De har alltid roligt tillsammans, men i dag så löper båda dessutom - och det var superroligt ansåg de.

Och dels så tränade de parning på varandra. (Ja, har man ingen hanhund till hands så...)

Det kom in en regnskur från havet, men då var vi inomhus - så det gjorde inget. Lite senare så åkte vi hem. (Linda körde.)

I morgon ska jag träffa Linda igen. Hon har ju jobbat, så vi har bara hunnit ses en kort stund i måndags, och så timmarna i dag.

Jag tillbringade några trevliga timmar hos Linda. Vi pratade förstås mycket, och så bjöd hon mig på lax och broccoli (både nyttigt och gott).

Senare när Jenni och jag skulle gå en promenad med Molly, så bestämde vi träff med Wilda och hennes matte Eva. Det var roligt att träffa Wilda igen. Jag saknar henne ibland! (Särskilt när jag råkar få syn på gamla foton av Wilda.) Men jag vet att hon har det bra hos sin matte och husse. Där får hon all den uppmärksamhet som hon behöver. Wilda kände igen mig bums, och vi hälsade nos mot nos...

Jag tog många foton av Wilda, jag hade ju bara chansen en kort stund. Ni får se alla här (som inte blev fullständigt suddiga). Hon är söt lilla Wilda!

I kväll har Jenni, Linda och jag tittat på en film tillsammans, filmen Sameblod. En svensk film från 2017, som handlar om en ung samisk flicka från ett renskötar-hem. Hon utsätts för 30-talets rasism med kolttvång och rasbiologiska undersökningar. Flickan rymmer från sin samiska internatskola i hopp om att kunna förverkliga drömmen om att bli "svensk", och att få studera vidare. (Samer fick inte läsa vidare, för de bedömdes ha för liten hjärna!) En intressant och gripande film!

Det sorgliga är att det verkligen förekom rasbiologiska undersökningar av samer på 1930-talet. Något som vi ofta förtränger, när vi pratar om Sveriges historia. Se bl a: http://www.samer.se/1028?template=print_faktablad. Citat; "För 100 år sedan delades människor in i långskallar och kortskallar. Samerna var kortskallar och därmed ansedda som en lägre stående ras. Skallmätningarna utfördes av Statens rasbiologiska institut som fanns kvar ända till slutet av 50-talet."

I morgon ska jag träffa Lena T. Det ska bli roligt! (Men framåt eftermiddagen måste jag börja packa min väska, så jag vet att allt får plats. På måndag tar jag flyget hem igen.)

Solen skiner! Det är visserligen bara 17° ute, men ändå. Och klockan 10 ska jag träffa Lena! Det blir säkert en bra dag i dag.

Eftersom solen skiner i dag, så passade jag på att ta några foton på väg till Lena. (Vi skulle mötas i hennes ena dotters lägenhet nära kyrkan.)

Där mötte även hunden Cedric, en sympatisk 3-årig herre. (Welsh Corgi Cardigan, en vallhund härstammande från Wales, med en idealhöjd på 30 cm och en längd på ca 1 m.) Han är en bra bit större än mina små flickor (kanske 13-14 kg tyngre), men mycket väluppfostrad.

Efter en minipromenad med Cedric, tänkte Lena och jag gå och fika utan hund. Tyvärr hade de flesta fik stängt. Vi gick till ett öppet, men där skulle en kopp te och en smörgås kosta ca 100:- (per person) och vi såg inget som lockade. Då tyckte Lena att vi skulle gå till Yazhou och äta riktig mat i stället. Det gjorde vi. Eftersom det var söndag så kostade buffén 149:-, men det fanns också mer att välja på - i synnerhet på efterrätts-avdelningen. De hade också laxfilé, som jag tog en stor bit av. Efter 2 tallrikar med riktig mat (lax, kycklinggryta, råa grönsaker, små vårrullar), åt jag dessutom efterrätt (glass + chokladmousse). Men jag åt i alla fall inte så mycket att jag fick ont i magen. Jag får ta nya friska tag med att äta sunt (och måttligt), när jag kommer hem igen.

Jag fotograferade Lena precis när hon pratade. Lägg märke till att hon klarar att äta med pinnar! Det gör inte jag.

Efter maten gick vi och hämtade Cedric, och sedan gick vi en promenad längs ån.

Flickan på SUP:en är en superbra pedagog. Väninnan satt på bryggan, och den paddlande flickan förklarade tydligt och exakt - hur man gör när man paddlar en SUP, hur man gör när man svänger etc. En blivande lärare? (Det blev 22° varmt mitt på dagen, men själv hade jag frusit - om jag bara hade haft baddräkt på mig...)

I höjd med Nisses konditori skildes Lena och jag åt. Jag skulle hem till Jenni, och hon skulle hem till en av sina andra döttrar. Själv gick jag först inom Nisses, för att fråga om de hade ett fryst dansk rågbröd att sälja. (Jag vet att de bara bakar bröd på vardagarna.) De hade inget fryst, men 1 enda bröd från i fredags - som jag fick köpa för halva priset. Nu har jag lagt det i Jennis frys, men hoppas kunna få ner det i resväskan för att ta hem det. Visserligen ska jag inte äta bröd (det ingår inte alls i LCHF), men att ha några skivor grovt danskt rågbröd i frysen är ju inte fel. Jag kan äta av det vid festliga tillfällen, och/eller bjuda gäster på det. I Spanien finns INGA grova tuggriktiga bröd att köpa...

Nu ska jag provpacka mina väskor. Hoppas att jag får ner allting på ett vettigt sätt!

Det har gått bra att packa. Visserligen är lilla kabinväskan (som jag ska checka in) tämligen proppfull - men jag tror att jag får plats med åtminstone halva rågbrödet också. (Men det stoppar jag inte i väskan förrän i morgon.) Väskan kommer att väga ca 12 kg (av 20 tillåtna). Kassen som jag ska ha som "kabinväska" (som innehåller avfalls-korgen fylld med allt ömtåligt - bl a en Cult tekanna som jag har köpt), väger ca 4 kg. Utöver detta ska jag ha min ljusblå axelrems-väska med allt "viktigt". Eftersom jag ska försöka få ner även min stora dator där, så kommer väskan nog att väga allra minst 5 kg - och bli proppfull. Alternativt kan jag ha datorn (i sitt fodral) i kassen (som då blir lite för bred). Men det sista fixar jag i morgon.

Jag ska inte gå härifrån förrän klockan 11 (för att ta 11:42-tåget mot Kastrup), så jag behöver inte stressa på morgonen. Skönt! I morgon (efter frukost) så stänger jag av datorn och sätter på mobilen i stället (svenska + spanska numret). (Men maila helst, om det inte är något "akut".) Jag räknar inte med att vara hemma hos mig själv förrän drygt klockan 22. (Jag har ju incheckad väska, ska åka kollektivt hem, och sedan gå från stationen.) Det har varit SÅ roligt att ha träffat så pass många av mina nära och kära. Men nu längtar jag hem - och så längtar jag efter Stella och Nellie förstås!

Även i dag skiner solen, och det är ju skönt. Tyvärr fick jag inte ner brödet i resväskan (jag vågar inte utmana blixtlåsen till den grad det skulle behövas), men jag tar med mig halva brödet i axelrems-väskan. Jag ställde mig på Jennis våg i morse. Den visade 52,8 kg. Jag har för mig att jag vägde 52,6 kg senast, och i så fall har jag bara gått upp 2 hg (trots restaurang-besöken). Det går an. Jag ska ta nya friska tag med vikten när jag kommer hem. Jag behöver trots allt bara gå ner 3-4 kg.

Olof Röhlander skrev i dagens peptalk:

Så får du arslet ur vagnen

Många av oss är professionella uppskjutare. Det är mycket vi vill, men av någon anledning är det mycket som bara stannar vid en skrivbordsprodukt. Det kommer så lätt saker i vägen, och sedan tappar vi sugen.

Men nu är det slut på det, för här får du en plan i sju steg för att äntligen komma igång med det så kallade arslet-ur-vagnen-projektet. Om du går igenom de här sju stegen, och verkligen jobbar med dem, så kommer du dels att få lust att sätta igång. Dels gör det att du inte bara kommer igång, utan även har skaffat dig mentala verktyg för att verkligen gå i mål med det. Nu kör vi!

1. Förtydliga vad det är som du vill uppnå - och varför

2. Säkerställ att du verkligen tror på - och vill - det här

3. Ha en plan för hur du ska tackla motgångar och bakslag

4. Ta reda på hur du ska göra för att hålla dig motiverad

5. Hitta större orsaker till att göra det, dvs inte bara för din egen skull

6. Identifiera vad som skulle kunna kickstarta det här projektet

7. Visualisera hur det blir när du har landat det här och gått i mål

När du har gjort det här klart för dig så sätt igång med något enkelt som sätter bollen i rullning, så att du känner att du redan har påbörjat projektet. Det ska inte vara för svårt, utan börja som sagt med något litet och görbart här och nu.

Vänta inte på den perfekta timingen, för då blir det aldrig något av det där. Det kommer alltid finnas orsaker till att skjuta upp saker, men inte den här gången. Ska det äntligen hända något så blir det upp till dig, och om inte nu - när? Kom ihåg: tid är inget man har, det är något man tar, när det blir tillräckligt viktigt.

Låt framrutan vara större än backspegeln och gå med huvudet högt så hörs vi nästa måndag igen.

Jag får väl gå igenom punkterna när jag kommer hem. För då ska jag även fortsätta projekt "Se till att bli klar med lägenheten nån gång"...

Nu ska jag äta frukost. Sedan ska jag stänga av datorn, och packa ner det sista i mina väskor.

Jag kom hem strax före klockan 22. Allt har gått bra. Nu är jag trött - och svettig! Det var 30° när vi landade i Alicante, men är "bara" 27,5° ute nu. Tyvärr har jag 30,3° inomhus... Det blir nog svårt att sova. Jag ska öppna mina resväskor, men inte packa upp allt. (Rågbrödet ligger dock redan i frysen.) Jag behöver ändå varva ner lite innan jag lägger mig. Kanske jag äter en liten portion yoghurt blandat med synbiotics (probiotika) - för det behöver jag äta dagligen en period nu efter antibiotika-kuren, för att återställa tarmfloran. Och det är lika bra att börja bums.

Det känns bra att vara hemma igen! Jag trivs här i El Campello, och jag trivs i min lilla lägenhet. Fast jag saknar Stella och Nellie! (Ana ska komma med dem ungefär klockan 11 i morgon förmiddag.) Jag har packat upp det mesta nu, och ska snart sova. I morgon ska jag tvätta. Och oj vad jag har mycket att göra här sen! Det är mycket, mycket jobb kvar - innan jag kan komma något så när i ordning. Lika bra att försöka göra någon nytta redan under morgondagen. Men jag vill förstås hinna kela med mina hundar också!

Jag tycker att det låter som ett svagt pip från sparv-papegojornas holk. En unge? Flera? Jag ska "lyssna mera" i morgon.

Det är skönt att vara hemma igen. Fast varmt... Det tar väl några dagar innan jag vänjer mig vid värmen igen. (Ännu har vristen inte börjat svullna upp, vilket är skönt - så länge det nu varar.)

När Ana kom med hundarna så hade Nellie inget bandage. Det gled av i morse (utan hjälp från Nellie), och hade nästan glidit av i går. Ana skjutsade oss direkt till veterinären. Den här gången la veterinär Cristina om ett mjukt bandage, utan stödskena. Detta ska Nellie ha i 10 dagar. Vi fick tid den 14/9, och då ska Nellie röntgas. Om benet då är helt läkt så slipper hon bandage sen. Nu får jag ha Nellie utanför hagen kortare stunder. Men om hon springer runt för mycket, så ska jag sätta henne i hagen igen. Just nu sover hon, och hittills har båda hundarna tagit det lugnt. Det har förstås med temperaturen att göra; ute 29,7° och inne 30,3°.

Hur som helst så är det roligt att ha mina små hemma igen. Vi har pussats mycket...

En liten kort stund såg jag att både Celeste och Safir var utanför holken. Jag passade på att glänta på locket. Det såg ut som om 5 små ungar fanns där (och inget mer ägg). Alla 5 levde, men var ynkligt små (en mindre än de andra) och fjäderlösa. Hoppas alla klarar sig. Ännu ska det dröja några veckor innan de är stora nog för att lämna holken.

Att jag packade upp mina väskor i går, innebär inte att jag också tog rätt på allt. Kläderna tog jag hand om, och jag har tvättat en del i dag. Men av kategorin "allt annat" har jag bara tagit rätt på 1/4 ännu. Resten ligger på matbordet. Och sedan ska ju resväskan ner till förrådet, fast inte i dag.

Jag vägde mig på min egen våg i morse, och den visade 53,2 kg. I så fall skulle jag ha gått upp 6 hg under mina 2 veckor i Sverige. Det är troligt. Men eftersom jag tror att jag mår bäst av att väga 48-50 kg, så har jag ändå inte många kilo kvar innan jag är "i mål". Så jag kommer att ta det lugnt, inte hårdbanta - utan äta sunt (och förstås: bort med allt socker, allt vetemjöl och all processad mat).

Jag tog några foton i går, under start och landning. Ovanligt nog var det strålande sol i Danmark, men ganska mulet och regn-skurar över Spanien. Det var planet nedan jag flög med. Varken på upp- eller ner-resan betalade jag extra för att välja sittplats. Men på båda turerna fick jag en bra fönster-plats (vilket jag vill ha) ändå. Detta för att jag checkar in i god tid, när det ännu finns lite kvar att välja på.

Ni vet att jag gillar vindkraftverk, särskilt sådana som är placerade i vatten... (Synd att det numera blir grå "halvcirklar" på mina foton. Jag har försökt putsa linsen, men det är inte säkert att det grå sitter utvändigt.)

Det var synd att det var så grått över Spanien. För vi flög en knapp mil från kusten så att jag kunde se både Benidorm, berget där Canelobre-grottorna finns, och Playa Muchavista. Eftersom allt var mer eller mindre täckt av gråa moln, så brydde jag mig inte ens om att försöka fotografera. I klart väder hade jag nog kunnat ta jättefina foton... Nedan är vi på väg ner för landning. Det regnade i alla fall inte, vare sig i Alicante eller El Campello. (Extra bra när man har en massa väskor med sig.)

Jag minns inte om jag nämnde att jag hade köpt en tekanna (och en mini-vas) i Sverige. Båda av märket Cult design. De har stått på min önskelista länge, men nu hittade jag dem på rea. Jag gillar både form och funktion. Nyss när jag diskade tekannan (jag valde vit fast den fanns i rosa, se lilla bilden), så "prov-hällde" jag. Det rann inget vid sidan av pipen. Bra! Och den tillhörande tesilen är sådan som inte alls släpper igenom teblad. Men vasen fick bli en rosa, fast den fanns i vitt som "passar till allt". (De finns båda i mörkgrått också, men det gillar inte jag.)

Te-kanna och vas lät jag ligga kvar i sina kartonger, som jag stoppade inuti avfallskorgen under transporten. På så vis låg de skyddade, och jag tog ju med dem in i kabinen. Men nästa gång - då hoppas jag kunna resa lättare. (Utan vare sig en massa presenter eller avfallskorgar. Möjligen med några få presenter. Jag gillar ju mina barn!)

I Sverige drack jag "normalt". Nu känner jag att jag återigen måste dricka mycket mer (+ äta lite salt). Det behövs i 30° värme... Jag har redan gjort i ordning 2 kannor vitt is-te, men teet har inte hunnit bli riktigt kallt än.

Jag blir slö i värmen. Fast jag är förstås trött också. Jag la mig först klockan 01:20 i natt, vaknade några gånger av värmevallningar, och gick upp strax före 08. Så det blev inga 8 timmar sömn.

På flygresan upp läste jag boken Fjärilen i glaskupan, av Jean-Dominique Bauby. Den var intressant, och gav en inblick i ett liv som ingen självmant skulle välja att leva. Jag köpte den när den kom ut -97, men av någon orsak läste jag den aldrig då. Det är en biografi som handlar om författaren som 43 år gammal fick en hjärnblödning. Han blev totalförlamad i hela kroppen, med undantag av lite rörelseförmåga i huvudet och vänstra ögat. Men hjärnan fungerade helt normalt! Det kallas locked-in-syndrom.

Bauby skrev hela boken under juli och augusti 1996 genom att blinka med vänster öga. En person räknade om och om igen upp ett alfabet med bokstäverna ordnade efter frekvens i franska språket, tills Bauby blinkade för att välja bokstav, innan personen började räkna upp bokstäverna igen så att Bauby kunde välja nästa bokstav. Personen som räknade upp alfabetet var också den som nedtecknade boken, vilken tog ungefär 200 000 blinkningar att skriva och ett genomsnittligt ord tog ungefär två minuter. (Författaren dog 10 dagar efter att boken hade kommit ut i lunginflammation.)

På flygresan ner läste jag kortromanen Ensam i Paris. Den här boken av Jojo Moyes innehåller 2 kort-romaner och 9 noveller. Resten ska jag läsa när jag hinner (eller unnar mig att läsa). Jojo Moyes' böcker är alltid trevliga.

Lilla Nellie ville bli klappad på magen, så jag satt och klappade henne en stund.

Stella vill gärna bli buren, men just nu vilar hon. Det är sorgligt att se så gles pälsen har blivit på framförallt benen, men även på vissa ställen på kroppen. Svansen ser dock ut som vanligt (ännu). Det är trist med medicin-biverkningar!

Jag gav fåglarna lite frukt (svenskt äpple). Mio började genast äta. Han tycker mycket om frukt.

Celeste och Safir brukar bara äta lite, men de kom ut ur holken för att se vad jag gjorde.

Då passade jag på att försöka fotografera ungarna. Men jag kommer inte åt med kameran. Dessutom är det ganska mörkt i holken. Nedan ser ni i alla fall några ungar. De är tämligen nykläckta, och blir ju betydligt sötare när ögonen har öppnats och fjädrarna börjar synas. Jag undrar om den allra minsta kommer att klara sig? Det är förstås den sist kläckta, men som ni ser (uppe till vänster) så är den betydligt mindre. Piper de andra högst, så är det de som får mat först. Och på det här stadiet kan jag ingenting göra. Man kan annars handmata fågelungar, men de ska helst vara lite äldre när man börjar - och lika bra (som när föräldrarna matar) blir det aldrig.

Jag får nog inte mycket gjort i dag. Jag vattnade några av mina växter som var för torra (några bougainvilleor), men de andra behöver inte vatten än på några dagar. Bara 2 (små) hade dött, vilket är ganska få procent jämfört med tidigare blomvakter. (Alicia lyckades ju ha ihjäl nästan alla, genom att dränka dem.) Om jag inte hade fått hjälp att vattna växterna - så hade samtliga varit döda vid det här laget. (Men jag har en känsla av att Erik kanske vattnar för mycket. Jag ska fråga honom vid tillfälle. Jag känner ju mina växter, och vet precis hur mycket var och en dricker. För andra kan det vara svårt att avgöra.)

Man kan få rosfeber flera gånger, men jag känner ingen feber - eller värme i benet. Ändå har det blivit rött på samma ställde där det började förra gången (insidan på höger vrist). Det borde inte kunna blossa upp igen, efter en sådan dunderkur penicillin som jag fick. Men jag får förstås hålla koll på det hela.

Hittade på webben, en läkares råd till en patient som haft rosfeber mer än en gång:

Rosfeber är en ilsken bakterieinfektion i huden som då mycket snabbt blir röd, öm, varm och svullen. Samtidigt får den sjuke hög feber med frossa och känner sig matt och eländig. För våra förfäder var det en livshotande åkomma. Men med modern penicillinbehandling i stora doser kan man ta död på de giftbildande bakterierna (streptokocker). Det medicinska namnet på rosfeber är erysipelas, vilket är grekiska och betyder "röd hud". Om man en gång haft en rejäl rosfeber så löper man större risk att få det igen.

Det råd jag kan ge dig är att du ska vara rädd om huden på dina ben och fötter och försöka undvika skoskav, rivmärken, småsår och irritation mellan tår och vid nagelband. Det är där bakterierna kommer in i huden. Smörj huden med förebyggande hudkräm och behandla så tidigt som möjligt alla små hudskador. Du bör också alltid ha en rejäl dos penicillintabletter med dig som du kan ta om du märker att en ny rosfeber-infektion håller på att blomma upp. Det gäller att behandla sig redan de första timmarna eftersom bakterierna snabbt sprider sig i huden längs lymfbanorna.

Nu ska man ju definitivt inte ta antibiotika i onödan. Men frågan är om jag bör ha en "start-dos" hemma? Ifall jag får rosfeber igen en lördagskväll... Antibiotika är (tyvärr) receptfritt här, men jag går hellre till en läkare och får det utskrivet. OM jag skulle vara mer röd i morgon, så kan jag ju alltid gå till läkarstationen och fråga. Det brukar gå att komma till ganska bums. Fast jag hoppas förstås att det röda på benet är något helt annat - som är beskedligare.

Det röda på benet har varken blivit rödare eller större. Men kanske jag ändå borde skaffa några antibiotika-tabletter för att ha hemma - OM rosfebern blossar upp igen.

I dag såg jag att Celeste är "sjuk". Troligen har hon fått någon form av ohyra. Fjäderlöss? Hon är "svartrandig" i ansiktet och kliar sig där. I går såg jag henne bara i profil, och då syntes inget. Safir ser inte ut att ha någon ohyra. Den samlas kanske i holken? Jag antar att det är familjen Gråsparv som har smittat henne i så fall. Det fanns massor av fågelskit på balkonggolvet, så här måste ha varit invasion av frö-letande fåglar när lägenheten har stått tom.

Nu måste jag försöka få tag på "medicin" till Celeste. I nuläget kan jag ju inte ta henne till veterinären. Hon måste sköta om sina ungar. Jag försökte fotografera henne, för att kunna visa veterinären och/eller mannen i djuraffären, men det blev bara suddiga foton.

Ibland tycker jag att det blir lite för mycket på en gång... Jag har ju att göra ändå! Jag har massor att göra, innan jag kan få ett fungerande hem.

Mio ser ut att må bra i alla fall. Jag satte dit hans badkar, och han hoppade bums i och badade. Det upprepade han 3 gånger i rad, så han har nog längtat efter sitt badkar.

OBS! Det var falskt alarm med Celeste! Nyss, medan jag la in fotona på Mio, så tittade jag ut. Nu ser Celeste helt normal ut igen. Fjädrarna är fina. VAD kan det ha varit som hon hade i ansiktet??? Kan hon ha rengjort boet, och fått "skit" i ansiktet? Jag kikade in, och alla 5 ungarna sitter upp tätt tillsammans. Jag såg också ett okläckt ägg, men där finns troligen ingen unge. Pust! Jag blev riktigt orolig för Celeste (och ungarna), men jag tror att jag kan andas ut nu. Det hoppas jag i alla fall!

Nu ska jag gå till apoteket för att se om jag kan köpa en liten dos penicillin där. OM rosfebern skulle blossa upp - då går jag naturligtvis till doktorn! Men om jag kan köpa penicillin för att ha hemma i reserv utan recept - så gör jag det, för att slippa lägga tid på läkarbesök just den här veckan. Jag ska ändå beställa en tid för "års-kontroll". (Det var ca 2½ år sen senast. Hög tid alltså!)

Nix! Nu (sedan ett par år tillbaka sa kvinnan på apoteket) får man inte längre antibiotika utan recept. Det är ju BRA! Det fanns folk som tog det, för säkerhets skull, mot virus! Och mot virus har antibiotika, som bekant, ingen som helst effekt. Världen över finns stor risk för att bakterier blir antibiotika-resistenta - alltså är det BRA att bara läkare får skriva ut recept. Fast för min del innebär det att jag borde gå upp till läkarstationen nu, och egentligen skulle jag vilja skjuta på besöket. Jag ska gå en sväng med hundarna nu (fast jag måste fortfarande bära Nellie), och ska under tiden fundera på om jag ska gå i dag - eller skjuta på besöket.

Jag känner att jag egentligen inte har tid till något annat - än att försöka komma i ordning i min lägenhet. Samtidigt är jag så trött på att packa upp, stuva in, gallra ut, börja om, etc. Det är över ett år nu som jag har ägnat i stort sett varje dag åt att packa saker, flytta möbler, gallra ut saker, packa upp saker, flytta möbler, gallra ut saker - och än är det inte slut på eländet. Jag drömmer om den dagen då jag har FINT i min lägenhet. Den dagen då allt finns på sina rätta platser, och jag inte har för mycket av någonting, och här dessutom är rent och snyggt! Den dagen ska jag sjunka ner i min sköna fåtölj, låta hundarna ligga i mitt knä, och läsa en bra bok medan jag klappar mina små.

Men det dröjer länge till dess! Jag borde nog prioritera min hälsa i dag. Men, som sagt, jag ska fundera. Vårt Centro de Salud har öppet 24 timmar om dygnet! Så man kan söka hjälp akut när som helst.

Jag gick till läkarstationen, och hade sådan tur att jag fick träffa min vanliga läkare, efter bara 30 minuters väntetid. Hon undersökte mig, och skrev sedan ut mer penicillin (fast av en annan sort). Nu ska jag ta 1 kapsel var 6:e timme (även på natten) i en vecka. Jag fick en åter-besökstid den 12:e. Det är tydligen envisa streptokock-bakterier som jag har fått i benet. Det är inte så roligt att behöva äta antibiotika - men livräddande. Läkarbesöket kostade 0 €, och medicinen 0,78 €. Det är betydligt billigare att gå till läkare i Spanien. Min läkare och jag bestämde att jag ska få tid för provtagning (den årliga) mm, när vi ses härnäst.

När man går till Centro de Salud (http://www.dep17.san.gva.es/index.php?option=com_content&view=article&id=49&Itemid=88) så tar man en nummerlapp innanför dörren. När det blir ens tur går man fram till disken där personalen sitter, och berättar sitt ärende. ("Tid hos läkare" heter "cita con médico".) Man visar antingen sitt klarblå EU-kort, eller ett ljusblått för El Campello. Normalt får men en tid om några dagar, men jag fick en akut-tid. Man får en lapp med sig med läkarens namn på, samt tiden, och går in till väntrummet (som ligger till vänster efter en gång). Där ska man titta efter bakom vilken dörr läkaren man ska till sitter, och vänta utanför. Min läkare satt bakom dörr 4. Sedan får man vänta tills dörren öppnas, och lyssna noga om man blir uppropad.

Efter att ha hämtat ut medicinen på apoteket, så gick jag inom Supercor. Där köpte blomkål + blåbär. (Några få blåbär är LCHF, men inte en hel ask...) När jag kom hem åt jag en massa rå blomkål. Det är faktiskt gott! Och hundarna fick var sitt litet smakprov att gnaga på.

Nu har klockan hunnit bli 16, och jag har inte gjort ett dugg åt röran i min lägenhet. Jag har inte ens tagit rätt på det som jag la på matbordet, när jag kom hem från min resa. Suck... Men nu ska jag först ta en kopp te. Sedan får jag se till att göra åtminstone något, fast jag känner mig trött (och varm). Vristerna (särskilt den vänstra) har börjat svullna en smula, men inte så mycket (ännu). Fast redan nästa månad blir det några grader svalare här, och då kommer problemet att minska.

Ulf skrev att han hade läst raderna nedan, på Norrmalms-polisens Facebook-sida:

När man tar en 14-årig påtänd tjej och ringer till föräldrarna.
Och föräldrarna inte orkar komma och träffa oss poliser och socialtjänsten.
Istället säger de till flickan att det går alldeles utmärkt att hon sover borta en natt till.

-De vet inte var hon ska sova.
(Troligtvis hos en 10 år äldre kriminell person på andra sidan stan.)

-De vet inte hur sent hon är uppe på nätterna.
(Hon var ute till 2 igår natt innan hon åkte till en kriminell kompis och sov.)

-De vet inte var hon hänger.
(Överallt i hela länet. Bland annat på Plattan.)

-De vet inte vilka hon umgås med.
(Kriminella personer.)

-De vet inte varför vi tror att hon tagit narkotika.
(Tydliga drogtecken, hon har blivit väldigt sliten de senaste månaderna.)

-De vet inte när hon sov senast.
(Hon har sovit sex timmar de senaste två dygnen.)

-De vet inte när hon åt senast.
(Hon har inte ätit på två dagar. Förutom en halv smörgås.)

-De vet inte om hon har några pengar med sig.
(Hennes pojkvän har hennes bankomatkort. Oklart var han är, och om det finns några pengar på kortet.)

För föräldrarna frågar inte. De vill avsluta telefonsamtalet snabbt. Varför ställer de inga frågor?
Jag vet inte, men det gör mig och mina kollegor upprörda och frustrerade. Men vi visar såklart inte en min av det för flickan.

Efteråt när vi pratar om ärendet, visar det sig att vi är flera som tänkt tanken att man vill ta med den här flickan hem. Ge henne mat, kärlek och bädda ner henne i en varm säng. Skydda henne från allt ont.

Vi skriver anmälan, ordnar med urinprovet så det kan skickas iväg på analys, och skriver en orosanmälan till Socialtjänsten igen. För tredje gången, på den här flickan. Vi beskriver hur sliten och nedgången hon blivit de senaste månaderna.
Bara jag och min kollega har skrivit tre orosanmälningar. Våra andra kollegor på Norrmalmspolisen har också skrivit orosanmälningar om henne.

För vi är oroliga. På riktigt.

/A.L. gruppchef Områdespolisen Norrmalm

Visst är det sorgligt, att det här är taget ur verkligheten! Att allt är sant! Stackars flicka, som har föräldrar som inte bryr sig ett dugg! Mina hundar har det mycket bättre, trots att det säkert finns bättre mattar än jag...

Jag har lämnat Nellies hage öppen i dag. Hon måste få leva ett normalt hundliv! Jag håller koll! Och hon sköter sig bra. Men för en stund sedan hade hon hoppat upp på stolen på balkongen, men jag såg det innan hon hann hoppa ner. Nu har jag ställt en plastback på stolen, så nu kan hon inte längre hoppa upp... Jag tror att Nellie och Stella behöver ligga nära varandra, och umgås på ett normalt sätt. Egentligen skulle jag ta kort på hur söta de var när de låg bredvid varandra i "hund-soffan". Fast just då landade fröken Gråsparv på balkong-golvet, och hon fick all deras uppmärksamhet.

Mina bougainvilleor turas om att blomma. Någon fäller blommorna och sätter nya knoppar, medan en annan är i full blom. Det är bra att ha flera, av olika sorter - för då har jag blommor i stort sett hela tiden.

Själv gör jag ingenting "nyttigt" alls i dag. Nyss satte jag mig en stund, på den enda tomma stolen vid matbordet, och läste en av novellerna i Jojo Moyes' bok. Nu ska jag läsa en till. Det får bli en sådan dag i dag. Jag får ta nya friska tag i morgon!

Nedan ser ni adressen där man dels kan skaffa det klarblå EU-sjukvårds-kortet, och dels skriva in sig i socialförsäkrings-systemet (så man blir berättigad till gratis spansk sjukvård, och får ett lokalt ljusblått kort att visa på läkar-stationen). Det är till C/ Major man ska gå. Man kan beställa tid i förväg. (Jag tror att man första gången behöver ha med sig papper på att man hyr eller äger bostad, papper på sin inkomst, t ex pension, ev kopior på detta, samt pass eller nationellt ID-kort.)

Jag vaknade av en värmevallning vid 04:40 i natt och passade på att ta min penicillin-tablett då. Jag vaknade förstås före och efter också, men den här tiden var nästan rätt. Jag tänker inte ställa klockan för att ta natt-dosen. Det måste inte vara exakt på minuten var 6:e timme, men så jämt fördelat som möjligt över dygnet.

Jag hann bara äta probiotika i 2 dagar, och nu dör alla nyttiga tarmbakterier igen. Det kan inte hjälpas, men i o m detta så slås minst 70% av det normala immunförsvaret ut. Kanske är det därför jag nu på morgonen börjar känna som om jag ska bli förkyld? Jag träffade ju mycket folk på flygplats, flyg, tåg och buss - och kan ha blivit smittad. Normalt brukar jag klara mig, men kanske inte den här gången. När även den här penicillin-kuren är över, så ska jag äta Synbiotics ca 10 dagar i rad - för att återställa tarmfloran. Supersynbiotics är dyrt - men det bästa på marknaden.

Nellie gnager inte alls på bandaget, nu när hon kan göra en massa annat som är roligare. Jag har låtit henne slippa kragen, och det har gått bra. Hoppas att bandaget sitter kvar ända tills vi ska på det inplanerade besöket hos veterinären. I dag är det exakt 2 månader sedan Nellie bröt benet för 2:a gången, så benet bör vara läkt nu. Hoppas röntgen (den 14:e) visar att det är så!

Jag läste alla novellerna i boken i går, men har kvar en kort-roman till i kväll. Vi ska ut och gå en liten runda nu, hundarna och jag. Men sedan planerar jag att ta rätt på allt som ligger på matbordet, och därefter försöka ordna på andra ställen. Just nu har jag ju inte riktig ordning någonstans! Kanske jag borde skruva upp min nya avfallskorg också?

I dag kom de rosa hopfällbara balkong-stolarna som jag beställde ett tag innan jag reste till Sverige. (De var leveransklara redan 22/8, men då var jag inte hemma och kunde ta emot dem.)

De har exakt samma mönster som bordet, som ni ser. Jag har provsuttit - och stolen är skön. (Jag som inte räcker ner till golvet, kan ha fötterna på den tvärgående "pinnen".)

Jag hade beställt dynor till, men dem ska jag inte ha liggande på balkongen. Dels kommer de att blekas av solen, och del kommer säkert familjen Gråsparv att skita ner dem. Stolen är skön även utan dyna, men ska jag sitta länge så kommer jag att lägga på dynan. Det blir ju mjukare!

Dynorna har exakt samma färg som bordet. Det såg ut så på fotona på webben, men man vet ju aldrig om färg-återgivningen är exakt. Bra att det blev 100% rätt!

I dag fick jag information om naturparken nedan, och googlade lite sen. Där ser spännande ut! Vilka vackra klippor! Det finns så många platser i Spanien som jag skulle vilja besöka, men frågan är om jag någonsin får råd. Kanske när lånet är avbetalt? Om jag bor och reser billigt...

Ännu har det inte kommit en droppe regn, fast prognosen påstår att det ska. Det "ska" regna i morgon också, samt på lördag och söndag. Här behövs det regn, men jag tror det när jag ser det - inte förr.

Klockan är bara 20:30, men jag orkar inte hålla mig vaken längre. Egentligen skulle jag vara uppe till kl 22, eftersom det är dags för penicillin då. Men jag får ta en kapsel nu och sedan lägga mig. Jag försökte bläddra i en tidning, men inte ens det orkar jag. Kanske det är kombinationen av pågående infektion, att förkylningen bryter ut, efterdyningar av resan, och att jag ständigt sover lite för lite. I alla fall är jag helt slut. (Jag har i alla fall orkat ta bort allt som jag hade lagt på bordet, när jag kom hem från resan. Något är bättre än inget...) I morgon kommer det en ny dag!

Annevi ringde nerifrån hamnen - och berättade att de stora vita blommorna, de som kallas drakfrukt, var utslagna. Hon räknade till 17 stycken! Jag beslöt mig för att gå ner för att fotografera dem. Visserligen känner jag mig inte i superform i dag. Jag är fortfarande lite röd på benet (bara ett "knottrigt streck"). Men benet känns aningen "stumt" när jag går på det. Och så har förkylningen brutit ut. Men blommorna blommar bara en enda dag, så jag kunde inte skjuta upp det. Jag tog med min beigea kabinväska (som jag använde på resan) för att ställa den i förrådet, när jag ändå skulle gå förbi.

Vädret var "tveksamt" så jag satte på mig sol-glasögonen, men stoppade paraplyet i väskan. På vägen träffade jag både Annevi och Staffan, samt Rolf, vilka jag pratade med en stund. Himlen mörknade, och jag stoppade sol-glasögonen i väskan. Sedan gick jag inom förrådet, och därefter ner till hamnen.

MEN - inte en enda blomma var utslagen när jag kom fram. Vädret förstås! Normalt blommar de en dag, men de gav förstås upp när det började mulna. Jag borde förstås ha sprungit bums när Annevi ringde, jag visste ju att det var risk för regn i dag. (Men så känner jag mig inte riktigt i form. Det fick bli i lugn takt - eller inte alls.)

Det såg ut som om några andra skulle kunna slå ut i morgon, men det är inte alls säkert - och så beror det ju på vädret. Drakfrukt vill ha sol.

Molnen över havet blev mörkare och mörkare, och längre ut åskade det. Jag beslöt mig för att gå hemåt med raska steg. (Trots paraplyet i väskan.)

Folket på stranden verkade ta det lugnt. Trots att det blixtrade och mullrade över havet, så fortsatte de att bada. Jag såg ingen som började packa ihop.

Regnet började inte förrän några minuter efter att jag hade kommit hem. Då kom det en rejäl skur! Jag upplevde det som om regnet vräkte ner. Spanskt regn kommer ofta i stora glesa droppar - och ser ut, samt låter, mer än det är. Alltså är det svårt att gissa regnmängden. Tur då att jag har en pålitlig rapportör med superbra digital regnmätare, så vi slipper sväva i ovisshet. Lena H rapporterade nyss att det kom hela 7,8 mm! (Prognosen förutspådde bara 1,7 mm.) Hon berättade också att vattnet forsade fram på gatorna, som det brukar längst ner mot havet. (Här uppe på höjden rinner vattnet snabbt undan.)

Det regnade längre in på min balkong än det har gjort någon gång tidigare. (Det blåste kraftigt från sydöst.) Så jag vände "sol"-stolen på tvären (för att dynan inte skulle bli våt), och rullade fågelburen allra längst in. Men lilla Nellie sprang förtjust ut på balkongen och plaskade i de små vattenpölarna. (Alltmedan Stella misstänksamt tittade på, stående inomhus på behörigt avstånd.)

Regnet höll inte på så länge, och nu skiner solen igen. (Molnen drar norrut.) Men temperaturen sjönk till 25,7° ute (och 26,5° inne) under regnet. Skönt som omväxling! Jag hade tvärdrag (ytterdörren också öppen), och frös nästan en stund. Men jag ser gärna att temperaturen i sovrummet sjunker under 27-28°, för annars är det så svårt att sova.

Nu dricker jag varmt te, och snyter mig. Förmodligen kommer jag inte att orka vara så flitig som jag borde i dag. Jag sa till Rolf att jag nog behöver 3 månader ytterligare, innan jag kommer att ha något sånär ordning här. Hoppas 3 månader räcker... Jag är mycket trött på att leva i en lägenhet - som ser ut som ett överbelamrat förråd!

Vi gick ett varv runt kvarteret nyss. För första gången på evigheter, så lät jag Nellie gå själv (ca 3/4 av sträckan). Veterinären har ännu inte sagt att hon får gå utomhus, men eftersom det har gått mer än 8 veckor efter benbrottet - så tar jag för givet att det är läkt. Sedan måste vi förstås vara försiktiga nu till att börja med. Jag kan inte låta henne springa eller hoppa ännu. Samtidigt är det så - att skelett som belastas blir starkare. Nellie såg ut att njuta, och hon luktade länge på allt intressant (som hundkiss och annat spännande). Och så kissade hon precis där Stella kissade, varje gång. En alldeles normal hundpromenad, med andra ord. Bara lite kortare. Jag ser fram emot den dagen vi kan gå lika långa rundor som vi gjorde förr. Det behöver vi alla 3.

Jag trodde inte att jag skulle orka göra något i dag - men det gjorde jag. Jag tog itu med skåpet under diskhon. Först skruvade jag upp min svenska avfalls-korg på dörren. Därefter satte jag in sopsorterings-kärlen. Dessa flyttade jag runt lite innan jag blev nöjd. I den blågröna + den vita ska jag ha återvinning (plast och förpackningar, samt papper och papp). I en korg innanför ställde jag saker jag sällan använder, men som jag ändå vill ha till hands.

Jag skruvade också upp några vita trådkorgar (som jag hade på insidan av en garderobs-dörr i förra lägenheten). Det är svårt att få det riktigt bra, när det finns avloppsrör i mitten. Dessutom är det trångt (och varmt) att skruva längst in i ett skåp som bara är 40 cm brett. Längst fram (till höger) kan jag ställa lite glas-återvinning, om jag någon enstaka gång skulle behöva. (Jag brukar bara ha glasåtervinning en gång i kvartalet.)

Jag tror att det blir bra (och praktiskt) så här. Och fr o m i dag så slipper jag ha sop-påsen stående framme.

Solen skiner, och temperaturen har stigit till 29,0° ute, och 28,1° i sovrummet...

Om ni inte visste det, så kan jag berätta att chihuahuor också äter fågelfrön. (Så är de ju inte mycket större än fåglarna heller.) Både Stella och Nellie letar dagligen efter frön, men hittar förmodligen mest fröskal - som de glatt tuggar i sig. Tja, det är ju fiberrikt i alla fall... Jag fyllde nyss på mat åt fåglarna, och kanske jag spillde något enstaka frö på golvet.

Som ni ser är Celeste fin i ansikte och fjädrar nu. Jag undrar så, vad det var för svart hon hade i ansiktet häromdagen?

Mio fick också mat, men han föredrog att sjunga framför att äta. Men så har han ju heller inte några ungar som ska "försörjas".

Jag snyter mig, och snyter mig. Om jag fortsätter så här så ser jag väl ut som Rudolf med röda mulen i morgon... Men jag ska ju ändå bara vara hemma, så det kan ju kvitta.

I dag känns det eländes elände, och i natt var det värre. Tänk att man kan känna sig så däckad av en vanlig förkylning. Fast jag hade feber i natt, 38,5°. Konstigt när jag går på penicillin. Febern var förstås orsakad av viruset, inte bakterierna (men är vanligare vid influensor än förkylningar). Nu på morgonen är jag nästan feberfri. Det jobbigaste var att jag inte kunde andas i natt, så jag har bara kunnat sova några få timmar. När apoteket öppnade i morse gick jag och köpte nässpray. (Jag hade ingen hemma. Min gamla slängde jag före flytten eftersom bäst-före-datumet hade gått ut med några år. Jag är ju sällan förkyld...) Stackars min kropp som nu får kämpa mot både bakterier och virus - samtidigt! (Jag hoppas innerligt att jag inte smittar någon med viruset! Jag har träffat Annevi och Staffan 2 gånger utan att veta att jag bar på virus.)

Jag borde antagligen sitta i en fåtölj med fötterna högt. (Det skulle hjälpa det lymfatiska systemet att transportera bakterierna till lymfkörtlarna, där de vita blodkropparna väntar på att förgöra dem.) Fast jag har ju ingenstans att sitta. Båda fåtöljerna är proppfulla med saker, och ingen fotpall är tillgänglig. (Poäng-fotpallen är inte ens monterad ännu.) Nedan fåtöljerna. Jag är SÅ trött på att ha det så här! Men jag har ingenstans att lägga sakerna. (För att kunna få in allt i garderoberna, så skulle jag bli tvungen att gallra ut 50% av mina kläder först.) En nödlösning skulle kunna vara att lägga allt på sängen nu på dagen - och bära tillbaka det till fåtöljen framåt läggdags...

Jag har i alla fall bestämt mig för att strunta i mängden kolhydrater tills jag blir frisk. I stället ska jag försöka att nästan enbart äta frukt, bär och grönsaker - för jag tror att immunförsvaret behöver alla antioxidanterna.

Även i dag är det risk för regn här. Ute är det så pass grått att jag får tända lamporna inomhus. Stella vill vila, men Nellie vill leka...

Egentligen hade jag tänkt gå ut med hundarna, men så regnar det. (Vi väntar att gå ut tills det bli uppehåll.) Eftersom jag är så trött så la jag mig på sängen en stund. Jag måste lyfta upp hundarna, för annars står de bara och hoppar nedanför (i alla fall Nellie). Den höga hundtrappan har jag burit ner till förrådet, och jag skulle ändå inte våga låta Nellie springa upp och ner ännu.

Stella slickade mig lite på armen, och la sig sedan till ro vid min sida. Nellie försökte slicka mig i ansiktet, sprang omkring på min mage, tittade ner från sängen (så jag oroade mig för att hon skulle försöka hoppa ner), bet Stella lite försiktigt i benet för att gå igång lek, försökte gräva hål i överkastet, försökte gräva sig in under mitt huvud, ville bli klappad på magen i 7 sekunder, tog försiktigt tag i mitt finger för att dra upp mig, slickade Stella i örat, sprang omkring på min mage en gång till. Jag gav upp! Det går inte att vila med Nellie i sängen...

Jag hade i går kväll skrivit en lista, på vad jag borde göra i dag. Det enda jag har gjort är att diska fåglarnas vatten-behållare, och fylla på vatten, och så har jag sopat upp lite vissna blad från balkong-golvet. Nu tänker jag sätta mig vid matbordet och läsa i El Mueble och Hus&Hem, min spanska respektive svenska hem-inrednings-tidning. Där kan jag se exempel på hur man bör ha det i sin lägenhet. Vad som är modernt bryr jag mig inte om - men i samtliga reportage är allting prydligt iordning, och det är dessutom välstädat. Så har inte jag det. Ännu.

Viff och voff! Ibland är matte inte riktigt schysst. Som i dag. Hon ville att vi skulle gå ut - fast det var alldeles vått på marken. Vov-vått! Så jag blev alldeles våt om tassarna. Och det tycker jag inte om! Så jag tvärnitade. Jag visade vov-tydligt att jag inte ville gå. Vet ni vad matte gjorde då? Jo, hon bara släppte mitt koppel, och gick vidare med Nellie. Jag skyndade mig förstås så mycket jag kunde, för att komma ikapp dom. Jag vill absolut inte vara ensam ute. Jag tycker liksom att det känns tryggast att gå nära mattes fötter. Och sen så tog matte mitt koppel igen, och höll det i handen.

Fast vi gick inte så långt, som tur var. Bara för att veterinären har sagt att Nellie inte får gå långt. Och det var ju vov-bra. När vi kom hem så torkade matte mig - om både tassarna och magen, så nu är jag torr igen. Vov på er!

Och nu, efter promenaden, ser det ut som om Nellie äntligen kan koppla av en stund. Själv har jag just börjat läsa artikeln Orden sin esfuerzo (=ordning utan ansträngning). Den handlar om dagliga rutiner (som att bädda sängen varje morgon). Men det där kan jag egentligen redan. Det är inte där mitt problem ligger. Jag har för många prylar på för liten yta! Så enkelt, och så svårt, är det! Jag borde kanske be Marie Kondo (den kända japanska organisations-konsulten) komma hit och röja. (Fast då blev det nog inte mycket kvar. Antagligen alltför lite enligt min smak. Men det skulle säkert bli lättskött!)

Nu är snart sommar-säsongen över här i El Campello. Nu på söndag har affärerna söndagsöppet för sista gången i sommar. Jag tycker visserligen om söndags-öppet, men annars är vi El Campello-bor glada när allt återgår till det normala. Då vi äntligen kan promenera längs El Paseo igen, utan att behöva trängas. Vi får dessutom ha vår fina strand för oss själva. Just i dag är det 28° i havet! Sen, när jag har blivit frisk, då borde jag passa på att bada - medan det ännu är så här varmt och skönt!

Det märks att mitt immun-försvar inte är på topp (efter all penicillin), för jag har feber (38,4°). Det brukar jag inte ha när jag bara är förkyld.

Det, och att jag har svårt att andas, gör att jag känner mig sjuk, fast en förkylning egentligen inte kan kallas sjukdom. Jag hoppas dock att det vänder snart, för jag behöver all energi jag kan få - om jag ska kunna bli klar med min lägenhet. Infektions-märket på benet har i alla fall övergått från rött till rosa. Alltid något. (Jag tror förresten att såret där bakterierna tog sig in, var ett myggbett som jag hade råkat klia på.)

Jag undrar om något har hänt med min spishäll? Jag skulle koka brysselkål i dag, men kunde inte sätta på den. Jag provade många gånger. Det sa pip, men ingen av de båda plattorna blev varma. Nu ångkokte jag brysselkålen i mikrovågs-ugnen i stället. Det gick ju lika bra. Men att koka ägg i mikron blir inte gott, och omelett blir godast i stekpanna. Hoppas att det "digitala" bara har hakat upp sig tillfälligt. Jag har inte råd att lägga pengar på en ny spishäll nu. Det var gott med brysselkål, men jag orkade bara äta drygt hälften. Jag har inte samma aptit när jag knappt kan andas.

Till natten ska jag ta "riktig" nässpray. Den gör nytta. Men den få man ju bara ta max 3 gånger per dag, och max 3 dagar i rad. Så jag tar den preliminärt bara morgon och kväll. En gång på 80-talet var jag desperat på natten (kunde nästan inte andas alls), och tog en 4:e gång samma dag. Det skulle jag inte ha gjort. Mitt ansikte svullnade upp oerhört mycket. Det såg helt groteskt ut. Där kan vi snacka om läpp-förstoring - långt innan sådant blev på modet. (Samt kind-förstoring = väldigt fult.) Som tur var la det sig efter några timmar. Men sedan dess är jag mycket försiktig med nässpray.

Vi gick en skön morgon-promenad i dag, mina små flickor och jag. Fatiskt runt 2½ kvarter - fast Nellie fick gå själv. (Dock lyfter jag ner henne från höga trottoar-kanter. Det är hopp där hon tar stöten med frambenen, som är farligast för skelettet.) Fast jag tror att frakturen är läkt nu. Den normala läknings-tiden har gått. Lilla Nellie är så lycklig när hon får gå själv. (Nåja, gå och gå. Hon skuttar fram!) Och när hon kan lukta på allt spännande. Ute är det 27,6° - en perfekt temperatur för mig. Jag varken svettas eller fryser. Sådan tur att jag slipper temperaturer över 30°, nu när jag har feber. Även i dag hostar jag - och snyter mig.

I dag säljer Westwing bl a skoställ. Jag tycker om små och praktiska (som det första), och roliga och praktiska för barn (som det andra).

När jag skulle infoga bilderna som jag hade döpt till skostall, så fick jag syn på fotona nedan - döpta till sko. De senare är från hösten 2009 (tagna i lägenheten jag hyrde då), och föreställer mina ben och fötter - och ett par nya skor. Det var andra tider då! Jag kunde stylta runt på så här höga klackar - utan att få ont i fötterna. Fast även då föredrog jag fotriktiga skor. Det var Ulf som föredrog att jag hade högklackat. Och på den tiden försökte jag vara honom till lags. (Fast ser inte Bonnie lite skeptisk ut?)

Det är sådant som inte håller på sikt. När man försöker vara någon annan till lags, och försöker vara en annan person än man är - för att duga. Och samtidigt förtränger sina egna önskemål - och sin egen personlighet. Så gick det som det gick... Jag har hittills aldrig träffat en man som uppskattar mig för min personlighet, min kreativitet, eller min intelligens. Bara för det yttre (som nu är en saga all). Lite sorgligt! Men hundarna uppskattar mig precis som jag är, inklusive alla mina fel och brister! Så länge som jag ger dem mat och vatten, sköna sängar, och trygghet, samt älskar dem - då är jag deras absoluta favorit-människa!

Jag visste inte att det sedan drygt 1 år tillbaka finns något som heter Framtidsfullmakt. (Men nu vet jag.) Den ska man skriva är man är frisk och vid sina sinnes fulla bruk - men den gäller den dagen då man av någon orsak inte längre kan ta hand om sig själv och sin ekonomi. I framtids-fullmakten skriver man vem som då ska ta hand om detta. (Man kan skriva mer än 1 person.) Jag borde skriva en sådan. Inte för att jag förväntar mig att få en stroke och bli totalförlamad, eller bli gravt dement - men som trygghet - OM något händer. Jag skulle förstås skriva mina barn som fullmakts-havare. Utan fullmakt skulle de ingenting kunna göra.

Själv känner jag mig trött i dag, har huvudvärk (av febern), och det är lite jobbigt att andas. Jag orkar inte göra någonting alls. Det är väl kroppen som säger ifrån, att jag i det här läget bör vila.

Jag tror att förkylningen vände i natt. I dag behöver jag inte längre snyta mig i ett kör, jag var feberfri på morgonen, jag hostar bara lite (fast är illröd i halsen). Det gläder mig att kroppen har tillräckligt immun-försvar kvar för att kunna bekämpa viruset. Av penicillin-kuren har jag precis hälften kvar att ta. Natt-dosen tycker jag inte om. Visst, jag vaknar ändå av värme-vallningar - och passar på att ta kapseln vid den tid som ligger närmast då jag bör ta den. Men ungefär varannan natt har jag väldigt svårt att somna om.

I natt vaknade jag 02:00, tog penicillinet 02:10, la mig bums därefter - men kunde inte sova. Jag blir lätt för vaken när jag går upp och sväljer medicinen, och jag har ju redan sovit några timmar (och är inte akut sömnig längre). Sista gången jag tittade på klockan var hon 05:55 (jag har en sådan som visar röda siffror i taket), sedan måste jag ha somnat. Klockan 08:00 så sa Nellie ett uppfodrande voff, det gör hon när hon tycker att det är hög tid för mig att gå upp. Jag gick förstås upp (det var ändå dags för morgon-penicillinet), men utsövd känner jag mig inte precis.

Märket på benet syns ännu, men det har bleknat - så jag har gott hopp om att bli av med eländet. Jag är trött på att äta penicillin nu...

Jag hade egentligen tänkt gå ut med hundarna precis nu, men så lekte de och verkade ha så roligt - så jag väntar. Jag tog några foton, men de fortsatte att leka ända till nyss. Nu sover de. Det är alltid Nellie som utmanar Stella, men i dag var Stella med på noterna. Nellie är ettrigast, men eftersom Stella väger 4 hg mer, så klarar hon sig bra - och de är ganska jämspelta.

I går började jag läsa boken En sista semester. Hittills är den bra. Jag gillar när åldringar gör som de själva vill, och inte vad som alla andra förväntar sig av dem.

Jag måste gå till posten i dag (för att posta ett par småsaker till Ulf). Jag tror att jag gör det nu, och går ut med hundarna först när jag har kommit hem igen. Det vore fel att väcka dem nu. Promenaden är ju tänkt som motion och stimulans (de har ju inomhus-toa), och detta har de större glädje av om en knapp timme.

Nu har jag klarat av både post-besök och hund-promenad. Det är sol ute, himlen är klarblå, och det finns bara enstaka vita moln (cumulus- och fjäder-moln). Men enligt väderleks-prognosen är det 90% risk för regn...

Jag har fortfarande svårt att ta djupa andetag, annars känner jag mig bättre (dock långt ifrån bra). Jag borde försöka göra något vettigt i dag (åtminstone dammsuga - här är jätte-skitigt), men det ger sig om jag orkar. Jag kommer inte att pressa mig själv så länge jag inte är helt frisk. Var sak har sin tid. På balkongen piper fågel-ungarna. Både Safir och Celeste är just nu i holken, och matar dem.

När Celeste och Safir kom ut igen, för att äta, så tittade jag in i holken. Jag tyckte faktiskt det såg ut som om det fanns 6 ungar där. Men de liksom guppar omkring, och ligger delvis ovanpå varandra, så det är svårt att räkna. Vi får väl se. Den största ungen har nu öppnat ögonen, och tittade på mig. Det ska bli spännande att se sen, om alla blir blå. Celeste har vita anlag, och alla har en aning gröna anlag (eftersom det är den naturliga färgen). Om det är flickor eller pojkar kommer jag aldrig att kunna se. (Vill jag veta så får jag be veterinären göra en fjäderanalys, vilket förstås inte är gratis.) Det är ju bara intressant om jag vill behålla några. Jag skulle nog välja 2 av samma kön då, så jag inte riskerar inavel.

Det går inte att ta några bra foton på "bebisarna", eftersom jag inte kommer åt med kameran. Den största ungen (som satt närmast hitåt) kom inte med alls.

Det var barnsäkerhets-spärren som hade hakat upp sig på min spishäll. Lena H tipsade mig om att jag borde kolla spärren. Efter ca 10 försök så lyckades jag äntligen stänga av den - så nu kan jag använda kokplattorna igen. Det var ju skönt, även om jag inte tänker laga till något just nu. Jag orkar inte. Jag har heller inte orkat dammsuga... (Ännu. Man ska aldrig ge upp.)

Jag gick ett varv med hand-dammsugaren, och sög upp det värsta. Bättre än inget... Men därefter har jag bara suttit och läst i boken. Den är trevlig!

Mindre trevligt är att de spanska elpriserna fortsätter att stiga. (Mitt nya extra-fönster i sovrummet är nog en bra investering - eftersom jag inte vill frysa i vinter.) Svenska Magasinet skriver bl a:

"I augusti nådde elpriset sin högsta nivå med en ökning på 11 procent jämfört med samma månad förra året. Höjningarna av elpriset har därefter fortsatt in i september, och förväntas fortsätta uppåt. Under den första septemberveckan steg priset med 21,3 procent jämfört med samma period förra året. I skrivande stund har Spanien, tillsammans med Portugal, Europas näst dyraste elpriser, det är bara Italien som är värre."

Jag har god förhoppningar om att jag kommer att känna mig piggare i morgon (förutsatt att jag får sova i natt). Så i morgon - då siktar jag på att börja röja-gallra-ordna igen. (Jag vill ju helst bli klar före jul!)

För någon timme sedan fick jag ett rekommenderat brev från spanska skatte-myndigheten. Det är ett svar på min överklagan om att behöva betala så mycket räntor och böter. Tror jag. Jag fick avslag - givetvis (om jag fattar det rätt). De vill ha 1511,22 €! Sisådär 1½ månadsinkomst alltså. Och sedan tillkommer själva skatten (allra minst dubbelt så mycket om jag minns rätt), som jag visserligen kommer att få tillbaka från Sverige - men ändå. Jag har ingen aning om hur jag ska kunna få ihop alla dessa pengar.

Om jag betalar ränta/böter så är jag totalt barskrapad (även det jag skulle ha sparat till min begravning skulle gå åt). Och då skulle jag inte ha en cent kvar att betala någon skatt med. Antingen måste jag få dela upp skatten i små månatliga betalningar (över lång tid), eller be banken om en tillfällig kredit (tills jag får tillbaka skattepengarna från Sverige). Jag tvivlar på att banken skulle gå med på att ge mig en så stor kredit, men det skulle vara det enklaste. Bara när skatten är helt betald kan jag söka om att få tillbaka den från Sverige.

Det känns väldigt orättvist också. Jag har betalat ett skatteombud för att få hjälp att deklarera korrekt. Och så har hon gjort fel, och helt struntat i det svensk-spanska avtalet. Hon menade förstås inte att sätta mig i den här situationen, men som jurist borde hon ha förstått att man måste ta reda på fakta, hur olika avtal är konstruerade - innan man åtar sig att deklarera åt en kund.

Jag kunde lika gärna ha försökt deklarera själv. Även om jag hade gjort totalt fel, så hade jag inte kunnat få högre böter. Men jag hade kunnat få lägre. Och jag hade bara fått böter för det första året, inte för alla år som nu. Så vad ska man med skatteombud till???

I morgon ska jag skanna in alla papper, och maila dem till Fiona. Jag ska då passa på att fråga om hon har någon form av försäkring för att täcka sådant här. Men jag antar att hon inte har det. Så det blir förstås jag, den "lilla kunden" som får betala allt. Jag vill tillägga att jag tycker mycket bra om Fiona som person! Vad man gör (även när man gör fel) och vem man är - är två olika ting. Men jag önskar nu i efterhand, att jag inte hade anlitat henne som skatteombud.

Nästa år ska jag byta skatteombud. Jag ska övergå till Björn Sandström på https://www.scandtax.eu/ (den svenske konsuln i Torrevieja, tillika expert på det svensk-spanska skattevatalet) - fast han är dyrare.

Jag kommer att lösa det här, på ett eller annat sätt. Det kommer att bli väldigt tufft! Men jag kommer att klara av det. Jag ger aldrig upp! Blir jag slagen till marken så reser jag mig! Den här gången också. Men just nu känner jag mig mycket trött...

Jag tittade just efter hur stor summa själva skatten som jag ska betala är. Den är 5757 €! Ingen liten summa att hosta fram. Och nu såg jag att de från början ville ha 930,49 € i böter. (Det var dessa jag överklagade.) Men eftersom jag överklagade så höjde de tydligen summan till 1511,22 €! Kan de verkligen göra så? Om jag frågar så höjer de väl summan igen... Suck, dubbelsuck och trippelsuck! Nu bör jag alltså trolla fram totalt 7268,22 € inom någon vecka. (Motsvarar i dagsläget ca 76'025:-!) Någon som känner till en bra trollformel? Abrakadabra fungerar inte, och jag tror inte heller på någon lotteri-vinst. Jag börjar känna mig aningen desperat! Det dröjer nog innan jag somnar i natt...

Hur dags jag somnade? Sista gången jag tittade på klockan var hon 07:16, och exakt 08:01 sa Stella Uff! Jag börjar tro att hundarna, båda 2, kan klockan - och vet att det är dags att gå upp senast kl 08. Så 45 minuter sov jag - ganska hårt. Innan dess låg jag och grubblade, timme efter timme. Någon gång emellanåt gick jag upp för att anteckna sådant som jag borde ta reda på, eller göra. Vid 04:40 gick jag upp ett tag och skannade in de 7 dokumenten som jag hade fått från skattemyndigheten. Sedan mailade jag dessa till Fiona tillsammans med ett långt mail.

Därefter trodde jag att jag skulle kunna koppla av nog för att sova - men icke. Vid 06 gick jag upp igen och mailade det inskannade till Erik, och frågade om han förstår hela texten. Han svarade nyss att han ska försöka tyda den, och att han återkommer. Jag läste allt en gång till, utan att helt förstå. Men det ser ut som om jag först ska betala skatten på 5757 €, och räntan på 930 € och därefter dessa böterna på 1511 €, vilket blir 8199 € sammanlagt.

Skatten skulle varit betald senast den 5/8. Jag bad att få betala hälften den 20/7 (jag hade pengar på kontot då så att det räckte, det var före Sverige-resan). Sedan skulle jag ansöka om att få tillbaka beloppet från svenska skattemyndigheten, och därefter betala resten. Pengarna brukar komma inom 3-4 veckor, alltså skulle hela skatten ha blivit betald i tid. Fiona bad mannen som representerar hennes kunder hos skattemyndigheten att fråga om det gick bra att betala enligt mitt förslag. Sedan hörde jag ingenting.

När inga pengar hade dragits från mitt konto den 20/7, så mailade jag Fiona och frågade hur det skulle bli med betalningen. Jag fick inget svar. Den 5/8 var jag beredd att skattemyndigheten skulle dra allt från mitt konto (som då skulle ha blivit spärrat eftersom jag inte hade hela summan). Men inget hände. Jag mailade Fiona igen - men fick inget svar. Fortfarande har jag inte fått ett JA eller ett NEJ från Agencia Tributaria, om jag får ta det på avbetalning eller ej. Jag har inte heller fått något svar på min överklagan om räntorna.

Fast om jag ska avbetala nu (när mitt bankkonto nästan är tomt) då måste det bli med små månads-betalningar under minst ett år. Och då tillkommer väl ytterligare räntor och böter? Är det konstigt att jag känner mig desperat? Eller att jag inte kunde sova i natt (de 45 minuterna undantaget)?

Nu ska jag duscha, och därefter dricka frukost-te. Sedan bör jag gå till banken och be att få en tid hos min "personliga bank-kvinna". Jag måste fråga om jag kan få en tillfällig kredit (åtminstone på de 5757 € som jag får tillbaka från Sverige) så att jag kan betala skatten. Men det är inte särskilt troligt att banken säger ja. Suck!

Fiona svarade precis att hon ska prata med mannen som representerar oss hos skattemyndigheten, och sedan återkomma till mig.

För övrigt har Nellie, under de 45 minuterna jag sov, gnagt av sig halva bandaget...

Fiona skrev att hon har bestämt träff med "the accountant" i morgon. Hon bad mig gå till SUMA för att hämta papper med streckkoder för Firma Digital (digital underskrift). Med sådana skulle the accountant kunna gå direkt in på mitt spanska skattekonto. Jag gick dit, fast jag egentligen inte orkade. (Dessutom är det dumt att vara bland folk när man smittar.) Det var lång kö. Jag hostade och hade svårt att andas. Alla tittade. När det äntligen blev min tur fick jag veta, att sådana papper kunde jag inte få i dag. Dem kan man bara få mellan 08:30 och 10:00, och i dag var klockan mer. I morgon har jag tid hos min läkare 09:47. Det ger sig om jag kan/hinner/orkar gå inom SUMA på vägen dit. Är det kö på SUMA så kan jag inte vänta. Jag måste komma i tid till läkaren.

Nu vet jag inte om jag orkar gå ner till banken i dag. Det är att jag har svårt att andas som är problemet, inte sömnigheten eller konditionen. Jag kan inte ta djupa andetag, utan att hosta så svetten rinner. Jag har i alla fall bara pyttelite feber. Det är klart roligare och bekymmersfriare - att vara frisk och rik! Frisk ska jag väl kunna bli igen, men aldrig rik - inte på pengar. Men livet har så många andra värden, så penga-rikedom sörjer jag inte. (Men visst skulle det kännas tryggt att ha 100'000 SEK på banken.)

Jag kommer inte att orka gå till veterinären i dag, även om Nellie tar av sig resten av bandaget. Vi har tid på fredag. Om vi är mycket försiktiga så kanske hon kan klara dessa 3 dygnen utan bandage? Om utifall att...

Men hur lär man energiska små flickor att ta det lugnt? Och hur förklarar man för dem att de inte bör klättra alls? Och att de definitivt inte bör ta ett stort skutt ner på golvet igen? Hur förklarar man för en hund att hon måste vara försiktig med sitt ben, när hon nyligen har haft en fraktur? Tipsa mig gärna...

Jag tänker gå ut en liten runda med Stella och Nellie nu (medan Nellie ännu har bandage på sitt ben).

Konstigt att jag ännu (15:50) står på benen. Jag tänkte på sängen ett tag, men hade bara gått 3 steg åt det hållet - då mina tankeläsande hundar glatt gjorde mig sällskap. Visst, sova ihop med Stella går utmärkt. Men jag kan bara inte koppla av med en studsande Nellie ovanpå mig. Dessutom är jag rädd för att hon ska råka trilla ner. Så jag vände igen...

Nyss räknade jag fågelungarna. Det är 6 - och alla lever och ser friska ut. Men det är stor skillnad i storlek, mellan den först och den sist kläckta. Nedan kan ni se alla 6. Alla ser ut att bli blå. De kommer att bli mycket sötare när de har fått fjädrar! Nu ser de så oerhört ömtåliga ut. Och det är de förstås. De väger inte många gram. En vuxen sparvpapegoja väger normalt mellan 25 och 35 gram. Inga tungviktare precis. De kallas ibland "fågelvärdens chihuahuor". De är mycket intelligenta (lär sig mycket snabbare än en hund), men kan inte lära sig prata. Det ska bli roligt när ungarna lämnar holken! Det vore frestande att behålla 1-2 och göra den/dem tama...

När klockan närmade sig 18, kändes det som om jag skulle kunna stå och sova. Jag beslöt mig för att göra något, helst utomhus, men inget för ansträngande. Så jag gick till den närmaste stora kina-butiken, och tittade på fågelburar. Jag hade ingen förväntning om att hitta någon bra, för jag hade redan letat i flera internet-butiker - och bara hittat sådana som var svåra att rengöra, hade alldeles fel storlek, eller var i förskräckligt skrikiga färger. Jag blev förvånad när jag för 8 € hittade en liten trevlig ändamåls-enlig bur, med utdragbar låda - och behaglig färg. Buren är liten, men ändå drygt dubbelt så stor som en transport-bur.

Jag behöver ingen extra bur ännu, men så snart fågelungarna börjar äta själva - så måste de skiljas från föräldrarna. Det känns bra att ha en bur till hands redan nu. Den här är så pass liten så jag kan behålla den, sedan när jag har sålt ungarna (som sjuk- eller transport-bur, om det någon gång behövs). Den är förstås egentligen för liten för sparv-papegojor (de kan inte flyga, bara klättra), men nu ska ju ungarna bara vara där några veckor (från de har lärt sig äta, tills de är försäljningsklara). Och jag har varken råd till, eller plats för, en stor bur. Den här blir bra.

Mina bougainvilleor växer rejält nu. På två av dem har grenarna på kort tid blivit riktigt långa. Jag får binda upp/ihop dem senare, mest för att de inte ska spreta åt alla håll. Kul att växterna trivs och mår bra!

Klockan är 19:40, och jag tänker inte vara uppe särskilt länge till. Nu hoppas jag kunna sova gott i natt! Jag har ju lite sömn att ta igen...

Jo, jag sov gott i natt. Så pass gott att jag inte vaknade, när det var dags för in natt-penicillin-tablett. Men jag ska ändå sluta med penicillin nu. Jag besökte min trevliga läkare i morse. (Dr Sara Carrascosa.) Det ryktas i väntrummet att hon är den bästa. Hon lyssnar på sina patienter, och ger dem alltid lite längre tid än vad hon egentligen har. Därför är hon alltid försenad. Spanska läkare har bara 7 minuter per patient, och det säger sig själv att det inte räcker. Jag behövde bara vänta 45 minuter, och det går ju an.

Jag blev undersökt, och hon sa att jag är av med bakterien nu. Det känns bra! (Och om 1 vecka ska väl förkylningen ha gått över, den också.) Jag började bums att äta probiotica (Supersynbiotics). Jag ska äta det en period nu, för att försöka återställa en sund tarmflora.

På måndag ska jag åter till läkarstationen för provtagning, och när svaret har kommit så ska jag träffa min läkare igen. Jag fick också en tid hos gynekolog (för kontroll), den 29/10. Någon gynekolog har de inte i El Campello (bara privata), så jag får åka in till Alicante. (Har varit där en gång.) Vi bestämde också, att jag i oktober ska bli vaccinerad mot pneumokocker (sådana bakterier som man kan få lung-inflammation av). (Däremot avstår jag från influensa-vaccin.) Det känns bra med en "årlig kontroll-besiktning", särskilt om man inte får "kör-förbud" eller är färdig för "skroten".

Min läkare skrev ut ett medel som skulle hjälpa mot svullnaden i benen (som jag inte hämtade ut - för det var pulver som till större delen bestod av olika sockerarter), samt 1 par kompressions-strumpbyxor (som jag förstås inte kan använda förrän det blir kallare, och dessutom bara använda om jag har kjol). Men både jag och min läkare vet ju, att om jag inte hade haft svullna vrister (som jag hade hela den varma perioden) - då hade jag inte fått någon rosfeber. Vi gick också igenom dränerande lymfmassage som jag kan göra själv. Det var exakt så som jag redan gör, men jag ska göra den oftare. Tja, så är det att bli äldre - krämporna kommer. Ändå är jag ju ganska frisk och rörlig, så jag klagar inte.

Mina nya strumpbyxor ser ni nedan. (Tur att jag numera inte vill se sexig ut.) När läkaren skriver ut sådana så betalar man bara 10% av kostnaden själv (I mitt fall 1,90 €). De fanns ändå inte varken i klarblått, eller neonrosa med röda stjärnor på - vilket jag hade föredragit. På allvar alltså! Jag har inget emot att se "färgglad" och/eller "rolig" ut.

Efter läkarbesöket gick jag till djuraffären Aquari Min Tropical och köpte fågelmat (Speciellt uppfödnings-foder). Kanske affären kan köpa några av mina ungar? Men innehavaren sa att det är mycket svårare att sälja "föräldra-matade" fåglar (det vanligaste i Sverige, naturligast och bäst) - än handmatade (av människor, vilket är vanligast här). Det är klart att fåglarna blir hand-tama redan från början, om man håller dem i handen och matar dem flera gånger om dagen. Men det går att tämja även naturligt uppfödda fåglar. Ni minns väl att jag kunde ta vilda Fröken Gråsparv i handen, när hon hade hamnat i bokhyllan och inte hittade balkongdörren?

Visst ser det mysigare ut att bli matad av sin mamma, än av en människa! (Undulater, respektive dvärgpapegojor.)

Vi får se hur jag gör lite längre fram. Man ska inte röra dem (hålla i dem) förrän de har fått fjädrar på hela kroppen. Jag skulle kunna plocka ut 1 åt gången och börja mata dem, även om jag inte har gjort det från början. Uppfödarna/affärerna brukar skilja ungar och föräldrar åt bums genom att flytta holken när äggen har kläckts. Då kan de spruta ner mat i gapet på ungarna redan från början. Jag tycker att det vore oetiskt att skilja ungar och föräldrar åt för tidigt. Stackars föräldrar! (Ungarna vet ju inte om något annat.)

Men just när det gäller sparvpapegojor, så måste man skilja dem åt så snart de har lärt sig äta själva - för annars dödar pappan ungarna. Affärs-innehavaren sa att jag skulle vara väldigt uppmärksam, så jag hinner ta ut ungarna i rätt tid.

Av den orsaken skulle jag ju kunna ta ut ungarna strax innan de kan äta själva - och börja handmata då. Och sedan leverera ungar till affären när jag ser att de äter själva. (De vill ha dem så tidigt som möjligt, för små ungar är alltid lättare att sälja.) Jag skulle ändå inte kunna få plats med alla 6 ungarna i den lilla buren som jag köpte, bara 2 åt gången. Men de kommer ju att bli "färdiga" olika dagar, eftersom de (normalt) är kläckta med 2 dagars mellanrum, och den förste alltid får bättre villkor och växer snabbare - än den siste.

Jag har bara fött upp sådana fåglar tidigare, där man kan låta ungarna vara kvar hos föräldrarna (som t ex undulater) - så detta är nytt för mig. Om jag hade haft en jättestor bur (stor som ett helt rum) - då hade ungarna kunnat stanna. Det är alltså reviret som är för litet för mer än 1 par, det är inte fåglarna som är aggressiva av sig.

Är det någon av er som bor i El Campello som är sugen på att ta hand om en liten fågelunge? Ni kan i så fall hämta 1-2 gratis, när de har blivit stora nog för att klara sig själva. Man kan ha 1 ensam om man sysselsätter den mycket (det är ju väldigt intelligenta fåglar det här, smartare än border collies och pudlar, så de måste ha sysselsättning). Annars bör man ha 2. De är väldigt lättskötta, men det är klart att de skräpar ner en del (fröskal, och fjädrar). Dessa har ganska "små" röster, inte gälla och högljudda som större papegojor. Jag tycker om mina!

När jag kom hem så låg Nellis bandage i små delar - spritt över hela hallen. Jag har inte berättat för veterinären. Jag tror att Nellie klarar att vara utan nu. Det är ju mycket skönare för henne! Äntligen (efter flera månader) så får huden luft! Men vi ska förstås vara jätte-försiktiga! På fredag har Nellie tid för röntgen, och jag hoppas den visar att allt har läkt som det ska.

Fiona har ännu inte hört av sig. Själv måste jag gå till SUMA i morgon för att hämta de där viktiga papperna med streckkoder på.

Roligare än så här har den här dagen inte varit, men min förkylning har minskat ytterligare lite i styrka. Jag kan andas djupare andetag nu, utan att få påfrestande host-attacker. Även små förbättringar är välkomna!

Jag skulle inte ha skrivit det där, om att jag kunde andas djupt utan att få host-attacker. För nu precis fick jag en som var så jobbig att tårarna sprutade. Jag kunde knappt andas, det bara väste när jag försökte dra in luft (hundarna såg riktigt oroliga ut). Det tog nog bortåt 2 minuter innan jag kunde andas något sånär igen (kändes som 20 minuter), och flera minuter innan jag kunde andas normalt. Men i morgon kommer jag säkert att vara bättre!

Nedan listar Niclas Hoflin sina bästa tips för att du ska hitta rätt armatur till ditt hem. Niclas Hoflin är en internationellt erkänd formgivare och grundare till det svenska varumärket RUBN.

1. Undvik bländning
Första grundregeln för en lampa är att den inte ska blända. Om den bländar dig blir den ett irritationsmoment.

2. Olika armaturer i samma rum
Ett vardagsrum kanske ska användas både till mys, fest och läxor. Köket ska fungera för en romantisk middag eller som hemmakontor, därför behöver vi en blandning – både funktionell läsbelysning och stämningsskapande belysning.

3. Kontrast
Ljus handlar inte bara om ljus, det handlar också om skugga. Ögat älskar ljusskillnader, så det är bättre med flera små ljuskällor än en enda stor.

4. Ljuset reflekteras
När du väljer bordsskivor, tänk på att en vit blank skiva reflekterar 90% av ljuset medan en matt svart skiva reflekterar 10%.

5. Ta ett rum i taget
Börja med att plocka in massor av olika lampor och tänd dem, prova sedan med att tända och släcka olika lampor och se vad som händer. Om man upplever ett rum som mörkt trots att man har både takarmatur och små lampor i fönstren får man den största effekten genom att placera en rejäl golvlampa i det mörkaste hörnet.

6. Stora armaturer som inte lyser
Ta dig en riktig tankeställare när du står där framför den där enormt stora armaturen som ser så där häftig ut. Den blänker och är jättestor, men hur känns den efter ett år eller flera när allt du ser i rummet är en stor takarmatur och den skymmer de människor som finns i rummet?

7. Stabilitet och vänlighet
Minst lika viktigt är att de lampor man har ger en känsla av stabilitet och trygghet. Att du kan ha lampan nära utan att den känns aggressiv med vassa pinnar som sticker ut eller värmealstrande ljuskällor. En svajande golv- eller bordslampa som håller på att åka i golvet varje gång du tänder den är inte heller så kul.

8. Dimmer
Man kan aldrig få för många dimmers. Att snabbt och enkelt kunna reglera styrkan är det enklaste sättet att skapa trivsel, mys och funktion.

9. Ljuskälla
Bästa sättet att hitta vilken ljuskälla som passar dig och och dina behov är att prova olika ljuskällor i armaturerna. Ljuskällans strålningsvärme och färgton (färgtemperatur, även kallad Kelvin) är också viktiga faktorer. Sänglampan är oftast den som är närmast ansiktet och också viktigast att den känns skön.

Jag var tvungen att ta nässpray i natt igen (4:e dygnet = mer än det står att man får ta). Jag kunde inte andas... Sedan somnade jag inte bums ändå. Jag har svårt att koppla av, när jag vet att jag har stora skulder som jag måste betala så snart som möjligt - när jag inte har pengar så att det räcker. Jag har ännu inte fått något besked från Fiona. Men i morse var jag på SUMA. Det var bara 1 före i kön, och när det blev min tur så gick det ganska snabbt att ordna de papper jag behöver.

Hemma igen skannade jag in dessa papper, och mailade dem till Fiona. Sedan gick jag morgon-promenaden med hundarna (i lugn och ro), och först därefter åt jag frukost. Nu har jag bytt lakan, tvättat lakan + handdukar, och hängt detta på tork på tak-terrassen. Solen skiner och det är 27°,så tvätten ska nog torka snabbt. (Fast det är 75% risk för regn enl väderleks-prognosen, så jag får hålla koll...)

Jag glömde berätta i går, en intressant sak som mannen i djuraffären berättade. (Efter att jag hade berättat om Mio och fröken Gråsparv.) Han sa att en granne, som hade en stor voljär med många fåglar - hade korsat en kanariefågel-hane och en gråsparvs-hona! Det var fåglarna själva som hade bildat par. Jag visste inte ens att det gick - med så olika fågelarter. Men mannen sa, att vi förstås inte vet om även nästa generation blir fertila. Med åsnor och hästar är det ju så - att de kan para sig, men ungarna (mulor och mulåsnor) blir infertila. Men det var intressant att höra om korsningen. Jag undrar hur ungarna ser ut? Jag gissar att viltfärgen tar över, för vilda kanariefåglar är ju ganska brun-spräckliga.

Annars hostar, och hostar jag. Skönt att veta att förkylningen troligen kommer att vara över om bara sisådär 1 vecka.

Slas (författaren Stig Claesson) ska enligt DN:s Namn och nytt-sida i dag ha gjort följande definition av impotens: När jordens dragningskraft är större än kvinnans.

Jag bara vankar av och an, och oroar mig. Jag får inte skött något vettigt alls - och jag som har så mycket att göra. Jag räknade ut, att om jag tar hela skulden på avbetalning (200 € per månad) så tar det 41 månader innan skulden vore betald. Plus några månader till för räntorna som skulle tillkomma (= minst 4½ år totalt). Och inte förrän hela skatten vore betald i sin helhet, så skulle jag kunna söka tillbaka de 70% som utgör själva skatten. Om jag skulle betala 200 € per månad så skulle jag ha knappt 400 € kvar till hyra, el, vatten, försäkring, fastighetsskatt, sophämtning, hundarna och mat. Kläder och nöjen skulle det ju aldrig bli tal om. Tuffare än existens-minimum alltså.

När jag har fått svar från Fiona, så ska jag prata med banken. Kanske jag kan få ett tillfälligt lån motsvarande själva skatten (5757 €). Då skulle jag kunna betala den, och sedan söka tillbaka pengarna från Sverige - och därefter betala tillbaka till banken. Räntan skulle väl inte bli så hemsk, för bara ca en månad. Sedan kunde jag ta resten på avbetalning, med kanske bara 100 € per månad. Kanske?

Jag har ännu (17:05) inte hört ett ljud från Fiona. När jag har bekymmer så flyr jag gärna in i böckernas värld. Det är mycket roligare att befinna sig där - än att vanka av och an i verkligheten. Jag lyckades hitta en feel-good-bok som handlar om en kvinna med stora ekonomiska bekymmer - men som inte ger upp. En bok som klippt och skuren för mig just nu, verkar det som.

De sista slantarna jag har, de kommer jag förstås att bli av med. Men jag har 2 jättesöta små hundar, och dessutom söta små fåglar.

Jag har blommande bougainvilleas, och jag kan se havet! Jag är tacksam för det jag har!

Conchi skickade mig 2 foton. Hon hade varit på en hundutställning i Portugal - och vunnit både klassen korthårig och långhårig chihuahua. Nedan med segraren i klassen långhår, tiken Lablanka. Ursöt liten tik! Precis en sådan skulle jag vilja ha. Men Conchi behåller alltid de bästa själv. Jag skrev dock på skämt och frågade, om hon kan tänka sig att ge bort Lablanka till mig. Fast jag la till att det var menat som ett skämt, och att det har vissa fördelar med att bara ha 2 hundar (vid resor t ex). Sedan är det en annan sak, att Lablanka säkert skulle få det mycket bättre hos mig...

Sent i går kväll mailade Fiona ett dokument till mig. Dokumentet säger att jag är skyldig Agencia Tributaria (den spanska skatte-myndigheten) totalt 7356,24 €. Den ursprungliga summan (inkl ränta på 931 €) + 668,75 € i böter. Helst ska summan betalas bums, men jag kan få betala den i 10 delposter. (Men som ni förstår kan jag omöjligt betala 73% av min månadsinkomst till Agencia Tributaria, särskilt inte när jag redan betalar 41% av pensionen på mitt lån.)

Det ser i alla fall ut som om böterna på 1511,22 € har reducerats till 668,75 € - men det är fortfarande inte mitt fel att jag fick böter. Jag ville ju betala i tid!

Jag gick till banken för att tala med Magda, min "personliga bankkvinna". Där stod Fiona och pratade med Magda! Fiona hade jättebrått i väg, så vi hann bara byta några ord. Men jag fick bums tala med Magda, vilket jag inte hade fått göra annars. Jag bad Magda om en tillfällig kredit på 5757 € (den ursprungliga skatten, och det belopp som jag kommer att få tillbaka från Sverige) under ca 1 månad. Men så mycket skulle vara omöjligt, sa hon. Kanske jag skulle kunna få låna max 2000 €, men det var långt ifrån säkert - och hon skulle inte kunna hinna titta på detta förrän i slutet på nästa vecka. (Och innan dess vill hon ha kopia på min senaste deklaration, intyg från svenska pensions-myndigheten rörande min pension mm.)

Nu, 11:30, ska jag vara hos veterinären, för att Nellie ska röntgas, så jag jag hinner inte före. Men sedan måste jag kontakta svenska skattemyndigheten för att fråga, om 100% av skatteskulden måste vara betald innan jag kan söka tillbaka pengarna från dem. Eller om jag kan söka för varje delsumma? Systemet, att man ska behöva ligga ute med dubbel skatt, är hur som helst idiotiskt! Det vore mest logiskt att skattemyndigheterna ordnar detta direkt sinsemellan. Tycker jag!

Suck! Nu börjar jag känna mig riktigt desperat! För det finns ju en risk att de tvingar mig att sälja min lägenhet (min enda tillgång) för att kunna betala skatten. Och vad skulle jag göra sen - utan någonstans att bo? Tyvärr känner jag ingen som är så rik att han/hon tillfälligt skulle kunna, och/eller vilja, låna mig 5757 € ca en månad. OM jag hade kunnat betala den summan, så hade det "bara" blivit 1599 € kvar att betala, och den summan hade jag nästan kunnat betala bums (jag har nästan så mycket på mitt bankkonto) - och sedan varit skuldfri. Pank - men skuldfri. Ja d v s, lägenhets-lånet skulle jag ju fortfarande ha kvar (14'846 €) - men det är en helt annan sak.

Jag skrev ett "hårdare" mail till Fiona, med anklagelser. Det är trots allt hennes fel att allt har blivit så här. Jag har hela tiden velat göra rätt, betala i tid etc! Det ger sig om hon svarar.

Nellies ben är helt läkt nu! Äntligen! Toppen! Superbueno, som veterinär Cristina sa. Jag känner mig SÅ lättad.

Cristina satte ändå på Nellie nytt bandage. Ett litet mjukt. Hon inbillar sig att Nellie kommer att röra sig aningen försiktigare, om hon har bandage på benet. Det tror inte jag, jag känner ju Nellie. Men bandaget får sitta, så länge som Nellie låter det sitta. Den 21/9 ska vi tillbaka till veterinären för en "slut-kontroll". Det är skönt att den här långa processen snart är över. Och så bra att jag vägrade att ge upp, när veterinärerna pratade om amputation. Nu kommer Nellie att kunna leva ett alldeles normalt hundliv igen. Jag måste bara vara försiktig, så hon inte får tillfälle att hoppa ner från något som är högre än ca 15 cm. Mitt hem måste vara fullständigt "Nellie-säkert", inte bara "chihuahua-säkert" som tidigare.

Jag tog nyss en "Once-lott" för 2 €. Jag tänkte att jag skulle vinna en summa stor nog för att kunna betala skatten. Sannolikheten? Tja, mindre än att bli träffad av blixten. Men jag kan leva på hoppet ända till i morgon...

Jag skrev precis till Fiona att jag vill betala 1300 € till Agencia Tributaria NU! För den summan har jag på mitt konto. (Jag har exakt 1631 nu, efter att ha betalat veterinären.) Nu måste Fiona och hennes revisor hjälpa mig att få ut ett papper, som jag kan ta med till banken för att kunna betala summan. Jag vill förstås visa Agencia Tributaria mina goda avsikter! Dessutom kommer det att kännas lite lättare, för varje delsumma som jag kan betala av på skulden. Och när jag har betalat 1300 € så ska jag försöka få tillbaka de pengarna från svenska skatte-myndigheten snarast. Om jag får tillbaka de pengarna - så kan jag ju betala en ny omgång till Agencia Tributaria... Håll tummarna för att det ska gå vägen!

Alla mina tankar kretsar kring skatteskulden. Jag har hittat mailet där det står att Fionas revisor fick i uppdrag att framföra till Agencia Tributaria att jag ville betala i 2 omgångar, varav den första 20/7. Där står också att de ska meddela mitt bankkonto-nummer till skatteverket. Inget av detta kan ju ha skett. För då skulle ju skatteverket ha fått sina pengar. Var eller vad som har gått fel, vet jag inte. Men det är inte jag som har gjort fel. Jag har nu vidarebefordrat just detta mail till både Fiona och hennes revisor. Dessutom har jag mailat svenske konsuln för att fråga vad han skulle ta betalt för att hjälpa mig.

Jag kan omöjligt betala 1½ månadslön extra i böter - när jag själv är oskyldig till förseningen. Det är tufft nog att betala 9/10 månadslön i räntor - speciellt som jag är oskyldig där också. Att betala själva skatten är däremot självklart!

I dag fick jag ett litet paket från Westwing, med en "hängande" hylla som jag beställde i söndags (för knappt 8 €). Det är den vita hyllan som nu hänger under mikrovågs-ugnen. Kanske ni minns att jag hade en liten grå hylla som hängde där innan? Den nya är mycket bättre - och större. Nu kan locket ligga plant, och där finns plats till lite mer. Jag behöver utnyttja allt utrymme jag kan (även "i luften"), så jag är glad för min nya hylla. Den är dessutom snyggare!

Lilla Nellie fick rött bandage i dag. Den färgen klär hon bäst i. Fast allra sötast är hon förstås utan bandage!

Det började regna ca 04:30, och sedan höll det på till framåt 09. Sammanlagt kom det 8,4 mm, enligt Lenas mätare. När vi gick vår morgon-promenad så fick vi kryssa oss fram mellan pölarna. Hundarna blev förstås blöta om både tassar och magar ändå. Men i dag hade inte ens Stella något emot det.

Min förkylning börjar bli klart bättre, även om jag hostar emellanåt och måste snyta mig då och då. Alltid något att glädjas åt. Och så vann jag på lotten jag köpte i går. Det blev tyvärr inte så mycket att jag kan betala skatten, men jag blev i alla fall 6,30 € rikare. (Högsta vinsten var ofattbara 80'000'000 €, fast den vann ingen.)

För sammanlagt 3,50 € köpte jag 2 nya lotter. De är säkert nitlotter, men så kan jag leva på hoppet några dagar till...

Jag har SÅ mycket att göra, och de senaste dagarna har inget alls blivit gjort. Jag misstänker att jag inte kommer att ha energi nog, till att göra någon större nytta i dag heller. Det känns inte så. Jag läste ut boken i går, den var en typiskt trevlig feel-good-bok. Jag skulle gärna börja på en ny bok i dag, men vet inte om jag har samvete till det - med tanke på all röra här. Kan man skylla på grått väder, förkylning och allmän modstulenhet?

Det har börjat regna igen. (Det ska regna hela dagen + de kommande dagarna, enligt prognosen.) Jag använder sådan nässpray med koksaltlösning, som man får ta så ofta man vill. Och så har jag satt på en till kanna te. Varm dryck lindrar tillfälligt i halsen. Jag är frestad att välja ut en ny bok, och att tända ett värmeljus (det första för säsongen). Tänk om jag dessförinnan kunde lyckas tömma en av fåtöljerna, så att jag kunde sitta skönt. Det skulle hundarna uppskatta, för de ligger mycket hellre i mitt knä än i sina sängar. Men var skulle jag då lägga sakerna?

Jag kan inte stapla högre i den andra fåtöljen, för då rasar det. Sanningen är att jag inte vet hur jag ska få plats med sakerna, och inte alls var jag ska lägga dem. Och det är ju inte bara i fåtöljerna som det ligger travar med saker - det gör det överallt! Det är därför det går så långsamt framåt här. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja, och inte hur jag ska göra...

Jo, jag vet hur man gör för att få ordning, och hur man organiserar. Men alla mellanled, där det krävs utrymme, dem har jag stora problem med. Om jag ska gallra ut ännu mer, som jag måste (t ex kläder), då måste jag kunna lägga det sorterade i högar någonstans. Var då? Den enda tomma yta jag har (utöver 50 cm arbetsyta i köket och knappt halva matbordet) är sängen. Och sängen måste ju vara tom var natt - för jag tänker definitivt inte försöka sova direkt på klinkergolvet.

En rejäl lagerhylla mitt på golvet i vardagsrummet hade underlättat mycket - om än tillfälligt. Men jag har inte lust att köpa en lagerhylla, bara för att ge bort den senare. Det skulle vara om jag verkligen behöver en i förrådet - senare. Fast jag känner inte att jag har råd just nu, även om en lagerhylla inte kostar särskilt mycket.

Det vore väldigt frestande att köpa en STOR lagerhylla - nu bums. Kan jag motivera ett inköp om jag sen byter ut den väldigt lilla hyllan i förrådet, mot en stor? Jag tittade nyss på Ferrokeys webbsida. En liten enkel hylla kan man få för 20 €, men en STOR med djupa hyllplan i bättre kvalité - kostar från 70 € och uppåt. Så jag får nog avstå... (Om inte kinabutiken säljer en hyfsad, som är billig?)

Förresten vägde jag mig i morse. Jag var rädd att jag hade gått upp, men det har jag inte. Vågen visade 52,8 kg och 23,3% fett. Det får väl vara OK för stunden, även om det är lite över mitt ideal.

Nu har jag fått "problem-lösaren = en stor lagerhylla" på hjärnan. Jag tittade på Akis webbsida - och de är billigare. Det är där jag har köpt de 2 plast-hyllorna som jag har i förrådet. En stor och en liten. Den lilla jag har liknar hyllan nedan, fast min är "en våning" lägre. Hyllplanen är 30 x 60 cm, och höjden 180 cm. En sådan kostar 23 €. Men den är för liten!

Hyllan i galvaniserad plåt kostar 33 €, och har hyllplan på 40 x 90 cm (höjd 180 cm) = bra storlek och bra pris.

Metallhyllan nedan kostar 50 €, hyllplanen är 50 x 100 cm (och höjden 188 cm) = perfekt storlek.

Hyllan nedan är i plast, vilket jag egentligen föredrar. (Tål fukt, kan stå ute, repar inte golvet, lätt att flytta.) Dessutom består "benen" oftast av flera korta bitar och inte 4 jättelånga (som metall-hyllor), vilket är lättare att hantera när man transporterar den. Den kostar också 50 €, hyllplanen är 46 x 92 cm (höjd 185 cm) = också perfekt storlek. Den hyllan vore mitt förstahandsval. (På en sådan skulle det få plats allt som jag nu har staplat på båda fåtöljerna...) Fast det skulle vara bökigt att ta hem den på bussen - även om den förstås vore omonterad och "förpackad" då. Just nu känner jag inte ens någon som har bil. Annars kunde jag ju ha betalat för skjutsen.

Aki har fler tänkbara hyllor att välja på, men det ligger 4½ km härifrån, så det är för långt att gå (i det här vädret, och bärande på en hylla)... Ikeas hyllor är inte billigare, och där tillkommer ju frakt.

Om det blir uppehålls-väder senare i dag, så kanske jag går till kinabutiken för att se om de överhuvud taget säljer lagerhyllor. Jag gissar att det i så fall är mindre och enklare. Men kanske billiga? Och så är det närmare att bära hem hyllan.

Kinabutiken hade inga stora lagerhyllor. Däremot hade de ganska många mindre hyllor, lämpade för hallar och badrum, och några stora hyllor avsedda för växter. Bussarna till Aki går bara en gång i timmen. Om jag hade haft en cykel så hade jag föredragit att cykla. Fast om jag skulle köpa en lagerhylla - då hade jag behövt en cykelkärra dessutom. Just i dag lär det inte bli någon lagerhylla. Och jag som hade hoppats kunna sitta i fåtöljen framåt kvällen. Det var faktiskt över ett halvår sedan, som jag senast kunde sitta i någon av mina fåtöljer. Och min läkare säger att jag bör sitta med fötterna högt, åtminstone 1 timme per dag...

Jag gör lite annat också, men mest funderar jag på lagerhyllor. Om jag beställer via El Corte Inglés, så kan jag få en sådan plast-hylla som jag vill ha (i storlek 45 x 90 cm, höjd 188 cm) för 61 € hemkörd till dörren - inom 1 vecka. Se nedan. Det tål att tänka på, även om jag helst skulle vilja ha hyllan bums. (Mindre saker kan man få levererat till SuperCor för 1 €, och sedan hämta där.) Att betala frakt för saker emellanåt - blir MYCKET billigare än att ha bil!

När jag tittar runt i rummet, på alla staplade saker, så förstår jag att jag egentligen skulle behöva 2-3 stora lagerhyllor. Men jag skulle aldrig få plats till mer än 2, vare sig i vardagsrummet - eller i förrådet. Titta på fotot nedan, så förstår ni mitt behov av avlastnings-ytor på höjden! Jag kan aldrig tro att ni har sett någon annan - som har det lika stökigt som jag. Det var ju bara tänkt att det skulle vara så här i max 2 månader! Och nu har jag haft den här röran i ett halvår, och dessutom hade jag stökigt före flytten också. Suck! Jag har svårt att koppla av, när jag ser mig omkring. Det är inte oorganiserat - men för mycket av allt!

Men jag har plockat fram en bok som jag ska läsa i kväll. Det är del 3 i serien, där jag läste del 1 i går. (Den här boken fick jag nyligen av Lena T. Jag tror att jag kan hoppa över del 2, utan att gå miste om alltför mycket.) Det känns lite fel att börja på en bok som handlar om julen - nu. Men hon skriver med humor Jenny Colgan, och det är sådant jag behöver läsa just nu. När jag väl börjar läsa - då glömmer jag (tillfälligt) både röran runt omkring mig, och den hemska skatteskulden.

Jag beställde en lagerhylla! Kanske det är dumt ur ekonomisk synpunkt - men den kommer att underlätta mitt fortsatta arbete. Jag beställde modellen större, än den ovan. (Jag skulle inte ha råd till 2, men den här är stor som 1½.)

Men jag beställde den direkt från BriCor, El Corte Inglés "snickeri-avdelning", och då blev frakten något billigare. Så 74 € fick jag ge totalt.

Nu hoppas jag att hyllan kommer nästa vecka som utlovat, och ju förr desto bättre. Jag ska strax gå en runda med mina små. Solen skiner, och det är 28° ute. När vi kommer hem igen, så är det dags för kvällsmat.

Vi har just kommit hem från en lång skön förmiddags-promenad i när-området. Här är så lugnt och skönt, och här finns spännande lukter för hundarna att nosa på, och vackra blommor för mig att titta på. Det är 27° och lätta moln, alltså alldeles lagom promenad-väder.

Det märks att vi har kommit in i september nu. Jag behöver inte längre använda fläkten (jag bär nog ner den till förrådet endera dagen). Jag har börjat ha ett (tomt) påslakan på mig på nätterna, och jag har inte längre behov av att dricka is-te. Ändå är det varmt och skönt för det mesta, och fortfarande 26° i havet. När min förkylning har gått över helt, så borde jag förstås gå ner och bada. Min bad-väska hänger fortfarande framme i hallen.

I morse tog Nellie av sig bandaget, och jag har lovat att inte skvallra för veterinären. Nellie behöver det inte längre, bara vi är försiktiga.

Nackdelen med den annars så trevliga boken jag läser, är att huvudpersonen är bagerska. Och det synnerligen goda bröd som hon bakar, är beskrivet så noga i detalj - att jag nästan känner doften. Alltså blir jag sugen på bröd! (Fast jag inte bör äta bröd.) Men i går, till kvällsmaten, plockade jag fram en skiva danskt rågbröd ur frysen. Jag la på en tjock skiva brieost, en tunn skiva kokt skinka, och ett tjockt lager med isbergs-sallat. Till smörgåsen drack jag te. Det var jättegott! Ibland får man ju unna sig något extra. Och det måste definitivt inte vara 100% onyttiga saker som läsk, chips, lösgodis, kakor, eller glasspinnar. Själv är jag faktiskt inte alls sugen på sådant numera - inte ens på glass.

Det är förresten ytterst sällan jag har charkuterier hemma. Men någon gång köper jag skivad kokt skinka - dock aldrig färdig-förpackad. I de förpackade finns det dextrosol, och en massa andra tillsatser. Men om jag frågar i den manuella disken efter en skinka utan tillsatser, så får jag den mest naturella de har. Den är lite mörkare i färgen, och dyrare - men då får jag bara skinka för pengarna (och inte en massa annat som jag inte vill ha). Så ibland köper jag 4-5 skivor. Så får jag lite rött kött i mig som omväxling. (Egentligen föredrar jag oxkött framför griskött!) Annars väljer jag fisk och kyckling, fast inte så ofta som jag borde. Jag äter mest vegetariskt (lakto-vegetariskt), av den enkla orsaken att jag tycker sådan mat är godast.

Ändå kommer jag aldrig upp i de 5-8 portioner grönsaker som vi alla bör äta per dag. Det är nog för att jag är så förtjust i mjölk-produkter, som ost och yoghurt. (Samt nötter.) Jag orkar ju inte äta hur mycket som helst, och väljer inte alltid optimalt. Gör ni?

I dag säljer Westwing bl a saker för "organisation". Låd-avdelarna nedan tycker jag om, men de är några cm för långa för att passa i mina garderobs-backar.

Däremot har jag 4 sådana här i plast. De är inte lika snygga, men fyller samma funktion. (Och så går de att reglera mer på längden.)

Den här typen av plast-askar har jag många, bl a i kylen. Jag tycker att det blir lättare att hålla ordning då - och så kan jag ta fram bara en ask (och stänga kylskåps-dörren medan jag plockar fram vad jag vill ha).

Jag har var kategori för sig, t ex alla olika sorters ost i en ask. Min kyl nedan. Ni ser att jag KAN organisera.

Däremot har jag svårt för att gallra ut tillräckligt radikalt, bland alla mina saker. Men ett litet steg i taget, så kan jag komma långt - även om det tar tid. Lååång tid...

En stor tyngd föll just från mina axlar! Min syster Gun har lovat att låna mig 60'000 kronor, så att jag kan betala själva skatteskulden. (De pengar som jag sedan får tillbaka från svenska skattemyndigheten.) Å så skönt! Så snart pengarna har kommit in på mitt spanska konto så betalar jag. Och så snart jag har bankens kvitto på att jag har betalat, så kan jag söka att få tillbaka pengarna från Sverige. Och så snart jag har fått tillbaka pengarna - så betalar jag naturligtvis bums tillbaka de 60'000:- till min syster. Tänkt så bra det känns att ha en så hjälpsam syster! Verkligen schysst! Tack Gun!!!

Sedan har jag själv pengar så det täcker räntan, men alla böterna räcker det inte till. Och jag ska verkligen försöka att få Fiona, eller hennes revisor, eller någon försäkring som de kan tänkas ha - att betala böterna. För det är INTE mitt fel att det tillkom böter. Jag ville betala halva skulden redan 20/7, innan den förföll till betalning (och resten så snart svenska skattemyndigheten skulle ha betalat tillbaka den första halvan). Och jag hörde av mig redan den 20/7 till Fiona, och sa att inga pengar var dragna, och att jag var orolig.

Skulle det bli så att jag får stå för böterna själv ändå, då ska jag be att få den summan på flera månaders avbetalning. Då kommer jag att klara det. Men det skulle ha varit mycket roligare att använda de pengar som gått till räntor och böter (alla de här åren som Fiona har deklarerat fel) - till min lägenhet i stället.

Något roligt; Linda har nu flyttat in i sitt hus i Arild! Hon lät så glad när vi talades vid i telefon. Roligt! Linda har lovat att skicka foton tagna inifrån, lite längre fram när hon hinner. (Hon jobbar ju heltid, och har eget företag därutöver.) Ännu så länge består förstås halva "möblemanget" av flyttlådor, så mycket jobb återstår. Men hon kommer att få väldigt fint! Den fasta inredningen i kök och badrum, samt alla material och vägg-färger, är smakfullt utvalda. Inne kommer Linda säkert att bli något sånär färdig relativt snart (sånär som på att hon ännu har för få möbler - och måste komplettera efter hand). Därefter återstår förstås hela trädgården - och det jobbet kommer att ta tid.

Nedan syns huset utifrån (med brevlådan provisoriskt fastbunden på en lastpall, i väntan på att gjutas fast).

Min väderleksprognos hade inte sagt att det skulle regna i morse (däremot senare i dag) - men det gjorde det. Det kom en ganska kraftig åsk-skur, just när jag skulle gå hemifrån. Jag hade nämligen tid klockan 08:12 för blodprovs-tagning på läkarstationen. Men jag satte på mig min heltäckande regnkappa, samt vattentåliga sandaler, och gick.

Det brukar vara fullt i väntrummet där man tar blodprov, men i dag var där få. Jag fick komma in bums, eftersom många som skulle ha varit där 08:00 inte hade kommit. (Få spanjorer har regnkläder.) Och faktiskt, sköterskan lyckades sticka mig vid första försöket! Det lyckas sällan eftersom jag har så tunna blodåder. Men hon undersökte båda armarna mycket noga innan hon stack, så hon fick alla 4 rören fulla. Skönt! Sedan fick jag en tid till min läkare på måndag morgon nästa vecka, för till dess ska provsvaren ha kommit.

Här i El Campello så sitter många patienter på rad i samma rum, och blir stuckna. Senast jag var där satt 5 (eller 6) i rad. (Lika många sjuksköterskor som patienter.) Nu var det bara 3, och så "stacks de" i ett rum till. Man får sitta på en alldeles vanlig stol, och lägga armen på bordet framför sig. För mig, som svensk, känns det lite främmande. Vi svenskar är ju vana att sitta i en skön special-stol, ensamma med sköterskan i ett rum. Det är ju rationellt så här, men jag tror inte det är bra för de som är rädda för att bli stuckna. Själv är jag inte rädd, men jag kan ju inte påstå att jag tycker om att bli stucken...

Jag fick nyss ett mail från Fionas revisor. Hon berättade att hon i morgon har en tid hos Agencia Tributaria. Där ska hon hämta ett papper (carta de pago). Detta skannar hon in och mailar mig. Jag ska sedan skriva ut pappret, och ta med det till banken för att betala de första 1300 €. Sedan ska jag skanna in pappret med bankens stämpel och maila till revisorn. Därefter kan hon ansöka om nya "betal-papper". Snacka om krångligt! Jag undrar om det bara är den 20:e jag kan betala, eller om det går bra den 19:e också? Jag ska fråga när jag har fått den inskannade lappen.

I dag så sker överföringen av pengar, från min systers konto till mitt svenska konto. Så snart pengarna har kommit in där, ska jag överföra dem till mitt spanska konto. Det tar nog några dagar. Men så snart pengarna har kommit fram, så ska jag be att få betala bums!

Varken Fiona, eller hennes revisor, har ännu svarat på vad som gick snett när jag skulle betala den 20/7. Jag fick hur som helst inget "betal-papper" då. Och ingen av dem kontaktade mig...

Pengarna från Gun hade kommit in på mitt svenska konto, och jag skickade dem nyss vidare till mitt spanska bankkonto. Det stod att pengarna ska vara framme den 20:e. Det blir bra! Då kan jag snart betala den största delen av skulden, och sedan få tillbaka totalt 5758,14 € från svenska skattemyndigheten några veckor senare - och därefter betala tillbaka till Gun.

Till kommande år vore det bra om jag lyckas bygga upp ett sparkapital, så jag kan ligga ute med dubbel skatt i en månad. Men i år fick jag bara betala knappt 400 €, och så pass små summor har jag inga problem med. Men skatten kan ju bli högre nästa år. Det vet jag inget om, för det spanska skattesystemet har jag ingen koll på. Det enda jag vet är att jag ska betala skatt på hela min inkomst - först i Sverige och sedan i Spanien. Men skattesatserna är olika (normalt några % lägre i Spanien).

Vi gick en promenad nyss. Solen skiner nu, det blåser en aning, och det är 28° ute. Riktigt skönt, alltså! Fast varmt i solen...

Nedan några foton från i går. Det första visar att jag, efter mycket möda och stort besvär (samt genom att slänga en del) - lyckades få ner alla hund-saker i en enda låda. Nja, inte alla hundsaker, men sådant som hör hemma i köket; torrfoder, matskålar, och hundgodis (jag har massor), samt mediciner, tass-salva mm. Underst är det fin ordning, men sedan var jag tvungen att lägga några saker löst ovanpå. Men det blev bättre! Innan hade jag 3 stora påsar torrfoder stående framme.

I går, när vi som hastigast skulle träffa Lena, Lucky och Ana, så satte jag på mina hundar halsband. (De använder nästan bara selar annars.) Innan jag satte på dem koppel, så undersökte de varandra. Det var tydligen intressant med rosetterna, så de försökte ta varandras...

Sedan blev både Stella och Nellie överförtjusta, när de fick träffa 3 vänner på en gång! Men när Ana körde i väg med Lucky, då tjöt Nellie i högan sky - fast både Lena, jag och Stella stod kvar hos henne. (Ana ska passa Lucky några dagar.)

Celeste äter mycket mer sepia-skal nu, än hon brukar. Hon behöver förstås mer kalcium när hon föder upp sina ungar.

Sedan hade Safir och Celeste lite fjäder-vård, innan de matade ungarna ytterligare en omgång.

Jag är orolig för Mio. Han har fått alldeles för långa klor - och jag vågar inte försöka klippa dem. Han hade långa klor när jag köpte honom, men jag hade hoppats att de "slipande" pinnar som han har (undantaget den han sitter på nedan) skulle slipa dem kortare. Men det funkar tydligen bara på lagom långa klor. Nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag kan ta honom till veterinären, så klipper de klorna. Kanske kan jag ta honom till djuraffären också, ifall de klipper klor. Men i vilket fall som helst så måste jag först fånga honom med handen. Och jag vill inte skrämma honom... Jag ska tala med mannen i djuraffären, och fråga vad han råder mig till.

Som ni vet så har jag stort behov av förvarings-utrymme. Jag har funderat på att köpa en "hörn-garderob" till mina befintliga. Fast nu säljer Ikea inte garderober i björk-imitation längre. Och det visar sig att de inte ens säljer en likadan spegeldörr som den jag har. Jag skulle få välja vita stommar, men förmodligen vita dörrar också. Det skulle ju inte se särskilt enhetligt ut, även om det är samma sorts garderober. Nu har jag 4 stycken 50 cm breda, varav 1 har spegeldörr.

Det finns särskilda hörn-moduler. Den vänstra (35 cm djup) skulle bli snyggast, men går inte att kombinera med de garderober jag har. Den högra, som är 58 cm djup, passar till mina garderober.

Fast lite "utrymmes-slöseri" blir det längst in i hörnet. Men om man inte ställer den stora garderoben 1 dm ut från väggen, så passar inte dörrarna.

Utöver hörn-modulen med hyllor, så skulle jag bli tvungen att köpa en 100 cm bred garderobs-stomme (+ 2 klädstänger). Och sedan 2 stycken 50 cm breda dörrar av den billigaste sorten. Detta skulle totalt kosta 316 € (+ frakt), men skulle ge mycket mer utrymme. Fast även om summan är överkomlig, så kan jag naturligtvis inte beställa några garderober nu. Nu måste jag betala min restskatt! Men längre fram kanske?

Bredvid hörn-modulen, där tavlan hänger nu, skulle jag få ställa en av mina 50 cm breda garderober. Då skulle inte den lilla byrån få plats, men jag skulle kunna sätta upp en smal hylla som sängbord. Fast var jag skulle hänga tavlan då, vet jag inte. Den är 92 cm bred. De 2 vardagsrums-väggar där jag kan ha tavlor (på sidorna om balkongdörren) är 93 cm. Det skulle nog se konstigt ut att ha så lite "vägg" runt om tavlan. (Annars vill jag egentligen helst ha den i vardagsrummet.) Väggen ovanför sängen skulle bli ca 120 cm, så det är enda stället tavlan skulle kunna hänga på. Och där skulle den synas sämre.

Nedan några av de bilder som Ikea visar på sina "hörn-lösningar" med Pax-garderober. Överst med djupare hörn-modul, nederst med grundare.

Jaha, då har jag ytterligare några saker på önskelistan. Dessutom vill jag ju ta ner Billy-hörn-hyllan från Hässelby strand. Men det kommer jag inte heller att få råd till, inte i år. Jag har också funderat på att lämna in mina 2 inner-dörrar för sprut-lackering (jag vill ha dem vita). Och om jag inte har råd att byta köks-skåp på många år, så skulle jag gärna ha velat få köks-luckorna vit-målade också. Men inget av detta kommer jag att ha pengar till, inte på länge. Nu går mina pengar till räntor och böter. Roligare kan man ju ha!

Det är, och har varit, den 17:e precis hela dagen i dag. Men ett tag fick jag för mig att det är den 18:e, och undrade varför min pension inte hade kommit in på mitt bankkonto. Kanske är det för att jag vill vara 100% säker på att ha tillräckligt med pengar (för att kunna betala de 1300 € som jag ska betala den 20:e), som jag är för ivrig.

Efter kvällsmaten så gick vi en runda ner till El Paseo. Där är det lugnt och skönt nu när turisterna har åkt hem. Jag ska börja gå där igen nu. Det har varit för trångt att ta sig fram med småttingarna, och dessutom har ju Nellie inte fått gå så långt. Jag börjar utöka hennes promenader nu, men jag bär henne nerför alla trappor och avsatser.

Det var kolossalt mycket spännande att lukta på, så vi var tvungna att stanna en stund vid varje stolpe.

Men eftersom jag ännu inte vågar fresta Nellies lilla ben för mycket, så gick vi bara en kort bit, och sedan vände vi hemåt. Snett emot Lidl växer de här vackra hibiskusarna.

På Avenida Alcoy, strax innan man kommer fram till Los Olivos, ligger 2 villor, och sedan flerfamilj-huset mittemot min balkong. Längs trottoaren växer så många vackra växter. Eftersom trottoaren är väldigt smal, så kan det vara svårt att ta sig fram när det har parkerat bilar på gatan. Då får jag ducka under växterna. Men jag väljer ofta den här trottoaren ändå. (Den på andra sidan är lika smal, men saknar växtlighet.)

Där växer en sorts bougainvillea som har dubbla högblad. Den är fin! jag skulle gärna ha en sådan också, men får inte plats till fler.

Den rosablommande klätterväxten skär trumpetranka (Podranea ricasoliana) tycker jag också om. Om jag hade haft en större balkong, så skulle jag gärna haft en. Men den kan bli 10 meter hög! (Fast inte om den växer i en kruka.) Den blommar hela året!

Och så skulle jag dessutom vilja ha en ljusblå blyblomma (Plumbago auriculata). (Det skrev jag för ett tag sen också.) Den brukar nöja sig med att bli ca 2 meter hög. Även den blommar hela året.

Om jag hade forsatt Avenida Alcoy framåt, och svängt om hörnan där vägen svänger, då hade jag kommit till ett hus där de har en stor vippjasmin (Jasminum Polyanthum) som blommar nu (fast den ska blomma i mars-maj), och dessutom en doftranka (Stephanotis Floribunda) som också blommar. Båda doftar underbart gott! Den första kan bli 10 meter hög (och torkar lätt ut om man har den i för liten kruka), den andra kan bli 4 meter (och har tyvärr giftig växtsaft). Jag skulle vilja ha en av var sort, av dem också. Men dem skulle jag inte heller få plats med. Möjligen ett litet exemplar av endera sorten - för doftens skull. Nedan först 2 foton på vippjasmin, sedan 3 på doftranka.

Jag är egentligen en typisk "trädgårds-människa"! Men nu får jag göra det bästa av min balkong. Den får vara min mini-trädgård. Och så får jag njuta av andra blommor, när jag är ute och promenerar. För jag vill ju ha plats med bord och stolar också på balkongen, och dessutom min stora fågelbur. Jag är glad att jag har lyckats klämma in så många växter som jag har...

Nu på morgonen skiner solen, men i eftermiddag är det 100% risk för regn (enligt spanska prognosen). Så snart jag har ätit färdigt min frukost, så ska jag gå ut med hundarna. Jag planerar att gå vår lite längre runda redan nu, medan vädret är bra.

Om ni förresten undrar, varför jag har så mycket kläder hängande på knopparna till garderoberna (som ni såg på gårdagens foton), så beror det på lathet. Jag har ju ställt en massa saker framför garderoberna. Så för att kunna öppna en garderobs-dörr så måste allt detta flyttas. Sedan är det så trångt i garderoberna att det är svårt att ta fram ett plagg. Alltså har jag det jag använder mest, hängande framme. Men nu är det snart dags att hänga undan de tunnaste solklänningarna, och i stället ta fram några T-shirts.

Och som ni förstår så måste jag gallra ut ännu fler kläder, vare sig jag vill eller ej. Annars fungerar inte vardags-livet. Och jag vill naturligtvis inte ha kläder hängande framme jämt. Röran här ska inte bestå. Den är tillfällig. Fast "tillfälligt" har tyvärr blivit flera månader, och kommer att bli några till... Suck! Kan ni förstå att jag i grunden är näst intill pedant? Och att jag lider av att ha det så här?

Det är väldigt skönt med morgon- och/eller förmiddags-promenader! Stella gick, medan Nellie skuttade - och hela tiden var steget före.

Om jag hade frågat veterinären, så hade nog inte Nellie fått gå så pass här långt. Men jag vet ju att benet är läkt nu - och att motion stärker både skelett och muskler. (Och jag låter INTE Nellie hoppa ner från några höga höjder. I hennes fall, mer än 18 cm.)

När vi var nästan hemma, då började Stella bli trött - men inte Nellie. Jag kunde ha gått uppför trappan, och i så fall ha burit hundarna (blå vägen). Men jag valde sick-sack-vägen (den långa röda), för då kan hundarna gå själva.

I går började jag läsa en ny feel-good-bok. En av Lucy Dillon. I hennes böcker har hundar alltid framträdande roller. Inte heller den här boken kräver något av mig som läsare, men är lagom avkopplande för att jag ska glömma mina vardags-bekymmer. Fast ännu har jag bara hunnit några kapitel.

Innan vi gick så hade jag tänkt ta på mig en T-shirt. Jag ville ta fram en blå. Jag la alla de kläder som hänger på garderoberna på sängen. Jag flyttade alla tavlor och lådor som stod framför garderoben längst in (där jag har mina T-shirts). Men när jag väl öppnade dörren så kunde jag inte komma åt mina blå T-shirts, för det ligger travar med kläder vanpå. (Prydliga travar, men ändå.) Jag tog fram en rosa T-shirt, till en annan dag. Sedan satte/hängde jag tillbaka allt framför garderoberna igen. Jag gick promenaden klädd i linne. Och tur var det, för det hade nog blivit för varmt med T-shirt. Men som ni förstår så kan jag inte ha det så här. Jag står inte ut! Jag MÅSTE komma vidare med att försöka skapa ordning!

Jag rengjorde nyss fåglarnas vatten-automater, och passade samtidigt på att kika in i holken. Nu har 3 av de 6 ungarna fått fjädrar (fast pyttesmå).

När det är så här svårt att försöka komma till med kameran för att fotografera, då skulle det vara ännu svårare att komma till med en hand för att plocka ut en unge. Om jag inte flyttar hela holken (och sätter den precis nedanför öppningen), så får jag nog vänta tills ungarna själva lämnar boet. (Om jag flyttar holken så slutar kanske föräldrarna att mata de ungar som är för små för att kunna flyttas. Och det vill jag inte riskera.)

Far och mor tittade aningen misstänksamt på mig. Fast de anar nog inte att jag kan se in i holken, de bara ser att jag rör den.

Jag fick mitt carta de pago ("betalpapper") nyss via mail, och jag gick direkt till banken och betalade! Så nu har jag betalat 1300 € av skatte-skulden. Det känns bra, även om större delen återstår. Och när jag kom hem så mailade jag bums betal-kvittot till svenska skattemyndigheten. Jag bad dem att återbetala pengarna så snart de kan. När de pengarna kommer, så kan jag göra en delbetalning till Gun. Mitt mål är att bli skuldfri så snart jag bara kan.

För att fira att jag kunde betala de 1300, så åt jag på stående fot 50 gram svarta urkärnade oliver. Jättegott! Fast något mer behöver jag nog till lunch...

Klockan har hunnit bli 15, och min pension (som ska komma in på kontot i dag) har ännu inte kommit. Jag har kollat ett par gånger redan. Konstigt! Däremot såg jag nyss, att pengarna som jag i går morse överförde från mitt svenska bankkonto, kom in nu på eftermiddagen. Det var snabbt! Men av de 60'000 svenska kronorna så blev det bara 5620 €. Kursen är urdålig nu. Jag får ju lägre pension, när kursen är dålig - så jag är mycket medveten om situationen.

Jag skrev bums till Fionas revisor och bad henne hämta en carta de pago på beloppet 5200 €. Jag hade tänkt betala mer, men jag vågar inte förrän pensionen har kommit in. Jag måste ju ha kvar så jag kan betala lägenhets-lånet (415 €) samt de vanliga räkningarna. Innan de svenska pengarna kom in (efter att jag hade betalat de 1300), så hade jag bara 168 € kvar på mitt konto. Det har hänt vid ett tillfälle tidigare, att pensionen dröjde några dagar (för alla boende inom EU med svensk pension) - men normalt kommer den på förmiddagen på utbetalnings-dagen (den 18:e om det inte är helg).

Om några dagar, när jag har betalat de 5200, då är det "bara" 857 € kvar på skulden (varav större delen, 669 €, är de böter som jag inte borde behöva betala). Det borde alltså "bara" vara 188 € kvar för mig att betala. Men skulden står på mig, så det blir jag som måste betala. Annars ökar bötes-beloppet! Om jag sedan inte frivilligt får en återbetalning, av antingen Fiona eller hennes revisor, så vet jag inte om det är lönt att stämma någon av dem. Det kanske kostar mer än det kan ge?

Det är en soppa det här. Och jag som litade så fullständigt, på att Fiona visste vad hon gjorde när hon skötte mina deklarationer... Hennes misstag har kostat mig många månadslöner. Det känns tungt att veta. Men det viktigaste just nu, är förstås att jag så snabbt som möjligt kan ta mig ur härvan. Och tack vare lånet från Gun, så är jag på god väg.

Jag blir så mentalt trött av sådana här bekymmer. All min energi försvinner. Och jag som har så mycket jag borde göra. Kanske jag inte orkar i dag heller? Kanske jag läser i stället?

Nu, klockan 15:40, har min pension äntligen kommit fram. Skönt! Jag var faktiskt lite orolig. Men nu vet jag att jag har täckning för månadens räkningar. Det sista på skulden avvaktar jag med att betala. Jag får ju vänta någon månad. Jag vill först få tillbaka det jag ska få från svenska skattemyndigheten, och sedan betala Gun. Därefter ser jag vad jag har kvar (det blir inte många euro), och hur många del-betalningar jag måste begära att få göra. Maxtiden för att betala skatte-skulder är 2 år, men jag hoppas kunna betala det sista innan våren.

I förmiddags gick jag ner till förrådet med min fläkt. Den kommer jag inte att behöva igen, förrän nästa sommar. Och nu, tidig eftermiddag, så kom min lagerhylla. Bra! Nu ska jag bara röja plats för den, och montera den. Sedan ska jag börja stapla saker på hyllorna. Kanske jag kan sitta en stund i min läs-fåtölj i kväll? Det vore en dröm, efter alla dessa månader när jag inte har kunnat sitta i någon av mina fåtöljer.

Och längre fram, när jag inte längre behöver hyllan här, då demonterar jag den och kör ner den till förrådet. Där kommer den att göra nytta många år (när jag har monterat den igen). Så även om jag har ont om pengar nu, så tror jag att detta är en bra investering.

Nu är hyllan monterad. Nu ska jag först gå en runda med hundarna, och sedan ska jag börja stapla så effektivt jag bara kan. Tänk om även böckerna (de som nu ligger på rullplattor på golvet) skulle kunna få plats. Det skulle underlätta. Men jag kommer att börja med "allt annat", så får vi se. Proppfullt kommer det att bli hur som helst. Och det kommer att bli mörkare i vardagsrummet, men det kan inte hjälpas. Det är ju tillfälligt! (Max ett par månader, hoppas jag.)

Böckerna? Inte en chans! Alla ligger kvar där de låg. Hyllan blev väldigt full ändå! Jag skulle lätt ha kunnat fyllt 2 sådana här hyllor. Man jag skulle varken haft råd till, eller plats för, en till.

Det har nog inte synts på mina bilder, men jag har haft väldigt mycket stående på golvet bakom fåtöljerna. Allt detta ligger nu på hyllan. Där ligger också allt det som var staplat ovanpå fåtöljerna, samt lite av det som var staplat på matbordet. Nu kan jag äntligen sitta i min läs-fåtölj! Åh så skönt det ska bli! Jag ska sitta och läsa en stund i kväll, och ha båda hundarna i knäet. (Jag har satt fram golvlampan också, så jag får läs-belysning.) Att kudden (som ska ligga längst bak mot ryggstödet) ligger så konstigt - det är för att Nellie inte ska kunna hoppa upp. Det skulle hon alla gånger ha försökt annars.

Matbordet är tomt nu! Så där kan jag vara när jag sorterar och gallrar bland mina saker. Jag behöver arbetsytor i ryggvänlig höjd till sådant.

Egentligen är gungstolen också tom. Det är bara den tillhörande omonterade fotpallen som står i stolen. Och så har jag ställt "galler-hyllan" framför, bara för att hindra Nellie från att hoppa upp. Jag borde montera fotpallen endera dagen. Det vore skönt att kunna lägga upp fötterna ibland. Pallen kommer att passa till båda fåtöljerna, men jag har en liten omonterad pall till (en Bosnäs, med plats för förvaring). Den ligger just nu ovanpå en Billy-bokhylla (högst upp till höger på fotot ovan). Den ska jag förstås också montera så småningom.

Ja, vardagsrummet ser knappast mysigare ut. Men lager-hyllan gör stor skillnad för mig! Nu kan jag komma till i skåpen bakom fåtöljerna. Jag kan utnyttja hela bordet, och jag kan sitta i min fåtölj. Dessutom ser jag lättare vad jag har, nu när det är staplat på hyllan (i stället för på golvet bakom fåtöljerna). Det mesta av det som ligger på hyllan är "linneskåps-saker", t ex dukar, kuddar, plädar, madrass-skydd, stols-överdrag och tyger. Om jag någon gång får råd att köpa en "hörn-garderob", då kommer jag att få plats med allt detta (+ mina kläder), i garderoberna. Kanske, längre fram?

I går hann jag bara flytta på kudden, så var Nellie redan uppe i fåtöljen. Det är ett högt hopp för en så liten en. Jag skyndade mig att sätta fram hundtrappan (som nu ligger som ett effektivt stopp). Sedan sprang både Stella och Nellie glatt upp och ner. När jag satte mig för att läsa, så la sig Stella till ro vid min sida. Men Nellie hoppade upp på armstöden, och försökte klättra upp på ryggstödet. Jag blev orolig med tanke på vad som skulle kunna hända, och var tvungen att ryta till ordentligt - för att hon skulle förstå att hon inte fick klättra. (Men det skulle hon glömma snabbt, om jag inte vore alldeles intill.) Jag kan aldrig mer låta hundarna få vara obevakade i fåtöljen. Men det var jättemysigt att sitta och läsa en stund. Jag tycker om boken (Hundar, hus och hjärtats längtan)! Den är precis "lagom" för mig att läsa nu.

I dag satte jag äntligen upp min beigea "kristall-krona" ovanför matbordet. Det är en andra-sorterings-lampa, så den är lite sned och vind, och saknar ett par prismor. (Och prismorna är gjorda i acryl-glas, inte äkta vara.) Men jag tycker om den! Färg och form passar bra hos mig. (Bättre en den silver-färgade jag hade innan, den som Ulf inte ville att jag skulle ha över matbordet.)

Jag låter tak-kåpan hänga lös, för jag ska längre fram borra/skruva upp en ny krok i taket - precis mitt över matbordet. Nu hänger lampan där den föregående ägarens lampa hängde. Bordet står nog nästan rätt nu, men jag vill veta att det står 100% rätt innan jag mäter exakt var jag ska borra. Jag kommer att få ha en liten skarvsladd längs taket, men ganska kort. Men det får jag bekymra mig om längre fram. Den här armaturen ger i alla fall betydligt bättre ljus över matbordet, än den lilla fönster-belysningen jag hade satt där tillfälligt.

En annan sak som kommer längre fram, är en ny hallspegel. Jag skulle vilja ha en smal (mindre än 27 cm) men hög, så att både barn och vuxna kan titta i den. Nu har jag ju satt 3 små speglar på olika höjder, men det innebär förstås att några får stå på tå medan andra får huka sig - för att kunna se.

Westwing sålde en ryslig massa speglar i går, men inte en enda sådan som jag letar efter. Den vänstra nedan är just så enkel som jag vill ha. Men den är 36 cm bred. Den pråliga till höger är 27 cm bred och 129 cm hög, så måtten skulle passa bra. Men modellen skulle inte alls passa hos mig. Dessutom är den gjord i plast, inte i trä.

Och sedan hade Westwing bara speglarna nedan som är tillräckligt smala (de 2 första som är 19 x 65 respektive 20 x 38 cm) samt den 3:e som är 1 cm för bred (28 x 69 cm). Den första som skulle passa bäst i måtten, är för mycket "prål" och för lite spegel för min smak.

Jag har tidigare letat på Ikeas och Maisons du mondes webbsidor, men de har inga så smala. Nåja, det är ju inget akut. Jag har ju speglar i hallen. Men jag håller ögonen öppna redan nu, eftersom jag misstänker att det blir svårt att hitta en som passar. Det är ju en billig spegel jag har tänkt mig! Annars kan man alltid få special-tillverkat i precis de mått man vill ha.

Jag la på de mattor som ska ligga i vardagsrummet. Jag kunde inte lägga dem exakt som de ska ligga sedan, men på något sånär rätt plats. Det känns bra ur den synpunkten att det ser lite "färdigare" ut här.

Jag tog bort den gröna dörrmattan (gjord i kokosfiber, och med texten welcome) som jag har haft framför balkong-dörren. Den var väldigt bra för att "all skit fastnade på den". (Jag torkade fötterna på den, efter att ha klivit i fågel-fröskal på balkongen, och slapp få in alla.) MEN mattan var också väldigt dålig för att "all skit fastnade på den". Det var alldeles omöjligt att få rent den. (Det gick varken med dammsugare, eller vatten.) Nu har jag slängt den i soporna.

Gräs luktar väldigt gott, det tycker både hundarna och jag. Men medan jag föredrar själva gräs-doften, så föredrar de lukten av hundkiss och annat spännande.

Men efter en kvarts nosande, så gick vi ner till havet. Där luktar det ännu friskare. I dag är det 27° i havet, och grön flagg. Jag borde bada!

Jag tycker om små bilar! Som den här lilla 2-sitsiga Renault Twizy, som vi passerade på hemvägen. Det är ju dessutom en el-bil. (Fast den klassas egentligen som en 4-hjulig MC.) Tyvärr kostar de nästan lika mycket som en "vanlig" bil. (I Sverige 70'000 - 100'000:-, och här i Spanien 4'900 - 7'600 €.) De tillverkas i Valladolid här i Spanien. Det jag saknar är bakruta! (Man kan köpa till fönster.) Jag har skrivit om bilen förr. Det finns några stycken här i El Campello.

De rymmer kanske inte så mycket (även om en kvinna, 2 chihuahuor, och några shopping-kassar lätt går in) - men den är desto mer lättparkerad.

Jag gillar färg-varianterna nedan, men allra helst skulle jag vilja ha en tuggummi-rosa (vilket inte finns). Och jag vill fortfarande hellre ha en Toyota IQ eller en Smart fortwo. Är det dumt att tycka bäst om små bilar? Jag tycker bäst om små hundar, och små papegojor, också. Don efter person?

Dock är jag fullt medveten om, att jag får vara glad om jag längre fram kommer att få råd att köpa en mini-cykel.

Vi gick även i dag förbi den stora vackra blyblomman, och jag blir mer och mer sugen på att ha en på balkongen. Så stor som nedan, blir den inte om den växer i en kruka.

Mornarna är så fina! Och så är det lugnt och skönt ute, med få människor på El Paseo.

Vi gick en lång härlig morgon-promenad i dag också. Hundarna uppskattar allt spännande de kan lukta på. Och nu vågar jag ju gå längre sträckor med Nellie igen.

Jag ringde och ställde in veterinär-besöket som Nellie skulle ha gått på i dag. Det var ju bara en efterkontroll (egentligen för att ta av bandaget, men det sköter ju Nellie själv) - så jag tyckte att det var onödigt att lägga tid och pengar på det.

Visst ser det härligt ut när havet är spegelblankt! Jag antar att det kommer att bli grön flagg i dag, men bad-vakterna hade ännu inte börjat jobba. (Eller kanske de bara jobbar på helgerna, nu när den turist-säsongen är över? Jag glömde att läsa på skyltarna.)

För hundarnas skull gick jag delvis C/ San Bartolomé på vägen hem - för där var det skugga. Fast först svängde vi av mot det lilla torget Juan Pablo II.

På lite håll kunde jag höra att Rolf spelade vackert på sin gitarr. Men han slutar alltid spela när man kommer nära. Kanske för att han aldrig vill tränga sig på? Vi bytte som vanligt några ord när jag gick förbi. Han må ha valt ett annorlunda liv, men Rolf är en trevlig man.

Fröken Gråsparv kommer på besök flera gånger om dagen, och ibland följer lillebror Gråsparv med. Jag lär knappast bli av med dem igen, är jag rädd. De är ju söta, men de bajsar på mina stolsdynor...

Nu ska jag upp på tak-terrassen, och hänga upp förmiddagens 3:e omgång tvätt. Allting kommer att vara torrt innan eftermiddagen.

Jag har en massa tidnings-backar med sparade tidningar (bl a Drömhem & Trädgård, Leva & Bo, Hem Ljuva Hem, Topp Hälsa och Härliga Hund). Tidningar som jag tidigare har prenumererat på, och tycker om att titta i mer än en gång. Fast nu måste jag gallra ut praktiskt taget alla. Jag har inte plats för dem. Innan jag slänger dem så bläddrar jag hastigt igenom de som verkar vara intressanta. Just nu bläddrar jag i Härliga Hund. Ibland hittar jag något bra tips eller råd, och då fotograferar jag av detta. Nyss såg jag en artikel om ursprunget till vissa "hund-ord", som jag skannade av för att kunna visa er:

Så vitt jag vet så finns varken tidningen Härliga Hund eller Drömhem & Trädgård mer. Synd! Det var tidningar som jag tycket bra om. Numera prenumererar jag på Hus & Hem, samt El Mueble. Jag skulle gärna prenumerera på fler heminrednings-tidningar (t ex Allt i Hemmet och Leva & Bo) om jag hade råd, och kanske "kvinno"-tidningen Tara också. Men att prenumerera på svenska tidningar blir dubbelt så dyrt, om man vill ha dem skickade till Spanien. Och svenska tidningar är dyra ändå. (Ungefär 4 gånger dyrare än liknande spanska.)

Artikeln nedan har jag kopierat från Svenska Magasinet. Det låter väl bra! Ja, för oss som bor i Spanien alltså. Själv har jag bara god erfarenhet, av den spanska sjukvården.

Nyss ringde en trevlig brevbärare på dörren. Det var ytterligare ett rekommenderat brev från Agencia Tributaria (spanska skattemyndigheten). Suck! Det gäller samma restskatt som tidigare (för år 2013), men nu vill de ha 8'024,99 € totalt. Jag ska skanna in, och maila, till både Fiona och hennes revisor. Den här gången måste ju min betalning, och det här brevet, ha gått om varandra. Det ser ut som om det skulle kunna vara skrivet redan den 8/9 (och så fick jag det i dag, 13 dagar senare). Det känns hur som helst jobbigt när jag får sådana här jättestora krav. Summan motsvarar 83'110 svenska kronor! Det ska bli skönt den dagen jag är av med eländet!

Jag skannade en sida till i Härliga Hund. Det handlar om hur vi ska läsa av våra hundar, vid ett möte med en annan hund.

I dag har jag börjat väga det jag äter, och räkna ut hur många kolhydrater det innehåller. Jag har tänkt en längre tid att jag borde, eftersom jag automatiskt håller mig till en lite striktare nivå då - och går ner snabbare i vikt. I går fick jag plötsligt lust att börja räkna igen. Jag orkar med det nu, känner jag. Det vore ju bra om jag raskt kunde gå ner de 4-5 kilo jag fortfarande väger för mycket. För sen kan jag prova mina kläder - och gallra ut allt, som är antingen för stort eller för litet. Jag MÅSTE ju gallra ut fler kläder, trots att jag redan har gallrat ut så många plagg.

I morse när jag vägde mig, så hade jag stödstrumpor på mig, och fett-%-mätaren fungerar bara när man är barfota. (Stödstrumpor måste man ta på direkt när man går upp, för så fort fötter/vrister/ben börjar svullna så går det inte längre.) Men jag vägde 52,2 kg. Det motsvarar ett BMI på 21,8 (= normalvikt). Fast jag vill helst ha ett BMI kring 20,0, för det ser sundast ut på mig. (Korta personer behöver oftast ha ett något lägre BMI än långa - för att vara "lagom".) Nej, det är inte jag nedan. Riktigt så illa är det inte. Men jag känner mig ofta precis så tjock!

De födoämnen som jag inte kan kolhydrat-innehållet utantill på (eller kan läsa på förpackningen) kollar jag på länken: https://lchf-kost.se/kolhydrattabell/ På den sidan, https://lchf-kost.se/, kan man också räkna ut hur många kalorier man normalt förbrukar, samt sitt BMI. Jag förbrukar 1197-1372 kalorier per dygn beroende på hur mycket jag rör mig (och bara 998 om jag skulle ligga kvar i sängen hela dygnet). Det säger sig själv att en kalori-bantning skulle bli alldeles på tok för hård, om jag skulle dra ner så mycket på kalorierna att jag skulle gå ner i vikt. Men att dra ner på kolhydraterna fungerar bra för mig. När jag vill gå ner i vikt håller jag mig på max 20 gr/dygn (men för att bara hålla vikten kan jag äta uppemot 50 gr/dygn).

Jag nämnde stödstrumpor. Min läkare tycker ju att jag bör ha det - dagligen, nu när min vrist är så svullen. (Egentligen båda vristerna, men den vänstra är mycket värre än den högra.) Men det är nästan omöjligt att ha strumpor i den här värmen. Jag provade i morse att ha knästrumpor med öppen tå (se nedan). Till tå-lösa strumpor kan jag i alla fall ha öppna sandaler, och t o m flip-flops. (Skor kan jag INTE alls ha på mig så här års. Då kokar fötterna!)

Jag stod ut några timmar, sedan åkte strumporna av igen. Det blev för varmt! Men sedan jag erfor att man kan få rosfeber när man har svullna vrister, så vill jag försöka använda stödstrumpor. På apoteket kostar ett par knäkorta stödstrumpor knappt 8 €. Och när läkaren skriver ut på recept, så betalar man bara 10%. Men apoteket har bara standard-varianter (samtliga "hud-färgade").

Jag gick inom special-butiken Ortopedia Técnica (C/ San Bartolomé 74). Där säljer de bl a fotriktiga skor, baddräkter med plats för bröstprotes, olika sorters käppar och kryckor, men också stödstrumpor. (Det var apoteket som tipsade mig.) Där har de roliga varianter, t ex stöd-strumpbyxor i flera olika mönster och olika glada färger. De säljer också en knä-stödstrumpa av en speciell kvalité, som ska hålla ben och fötter svala, och som ska vara extra sköna. De kändes sköna när jag höll dem i handen! (Mjukare än den vanliga sorten.) Jag hade gärna köpt ett par, men var tvungen att avstå p g a priset. De kostade 48,30 € för ett par! (Motsvarande 497:-!) Det är ju inte klokt! Strumpor håller ju bara en begränsad tid - inte för evigt. (Strumpbyxorna i motsvarande kvalité kostar 80 - 90 €!)

Till vintern, när det kommer att vara så pass svalt att jag behöver strumpor, då tar jag för givet att mina vrister inte svullnar upp längre. När det är max 20°, så brukar de se helt normala ut.

Tja, det är inte precis roligt att ha ålders-krämpor... Fast det är i alla fall bättre att leva (med ålderskrämpor), än dö så ung att man aldrig hinner få några. Allting är relativt!

Jag försökte ta en selfie, som visar hur jag ser ut precis just nu (när jag varken är smal, lagom eller fet - utan "knubbig"). Men jag har inte tillräckligt långa armar, så jag fick ta helfigurs-fotot i 2 omgångar (och proportionerna blev fel)...

Dagens mellanmål blev vad jag råkade ha hemma (skinka, tomat, fetaost och oliver). Till detta drack jag en stor kopp te.

I Härliga Hund hittade jag texten nedan. Det där om rå broccoli kände jag inte till! Det har jag aldrig läst tidigare, att det skulle vara farligt. Hoppas att rå blomkål är ok, för det brukar mina få ibland.

Det stod om hundsjukdomar också. Jag undrar om det var endokardos som Bonnie dog av?

Jag hittade förstås en massa gulliga hundfoton! Nedan bara några få exempel. Jag är inte så förtjust i mopsar (eller andra trubbnosade hundar och katter), men de har söta ögon!

Jag hittade också en gammal annons om en hundgrind. När jag googlade så hittade jag firman. Den ligger tyvärr i USA (vilket medför dyr frakt + tull). Se: http://carlsonpetproducts.com/gates. Men annars har de precis sådana hundgrindar som jag vill ha. Jag har funderat på det där med "katt-lucka" i grinden, så att jag slipper lyfta över mina små. (Jag vill inte råka tappa någon av dem!)

Nu ska Stella, Nellie och jag ut på en eftermiddags-promenad. Sedan ska jag fortsätta att bläddra igenom de Härliga Hund som jag har kvar.

Eftersom solen skiner, och det är 29°, så gick vi ingen längre runda. Dessutom försökte jag, för hundarnas skull, att hålla mig i skuggan. Alltså blev det en promenad i när-området. Det var lugnt och skönt, vi mötte bara 1 pappa med sitt barn och matte med sin hund. Men så gick vi i slutet på siestan.

Själv längtade jag egentligen ner till El Paseo och havet... Men där är det bäst att gå på mornarna, om hundarna ska med. (Det är svalare på mornarna, än på dagarna och efter-middagarna.)

När jag googlade på stödstrumpor, så hittade jag den svenska webb-sidan Min fot: https://www.minfot.se/. Där har de en ryslig massa saker för fötter (skor, tofflor, skoinlägg, broddar mm), men också roliga stödstrumpor. Dock hittade jag inga som är lämpade för spanskt sommarklimat. Men det finns annars många olika modeller, och de skickar till Spanien. (Nedan visar jag enbart sådana färger som jag tycker om.)

Men nu ska jag övergå till att bläddra i mina gamla Härliga Hund. Fast 4 special-nummer ska jag behålla. De heter Lek & Aktivera. Den första kom ut samma år som jag köpte Bonnie (2009), och sedan kom det 1 nummer om året. Där kan jag kanske få kul idéer till aktiviteter för Stella och Nellie? Regniga vinterdagar kan de behöva få göra roliga saker inomhus!

Även i dag gick vi en förmiddags-promenad längs El Paseo. Eftersom det är söndag i dag, så var/är det mer folk på stranden.

Viff och voff! På muren, där luktar det vov-spännande. Ja, för där kissar alla hundar som går förbi. Nellie och jag brukar först nosa, och sedan kissar vi ovanpå dom andra hundarnas kiss. Jag kissar alltid först, bara för att jag har högst rang. Men Nellie brukar ha så bråttom att kissa, att hon ofta sticker huvudet under mitt ben - medan jag fortfarande kissar. Ibland råkar jag kissa på hennes huvud. Jag har ju inga ögon i rumpan! Och förresten är det hennes eget fel. Matte brukar torka bort kisset från henne, med sådant mjukt papper som hon har med sig.

Voff! Ser ni att jag vågar gå på muren! Fast den är minst 1 dm hög på ena sidan - och många dm på andra sidan! Jag är faktiskt vov-modig!

Titta på fotot nedan. Ser ni de 2 fula gråa märkena? Det blir sådana på nästan alla foton nu, men de syns olika mycket (beroende på bakgrundsfärgen). Jag har försökt putsa linsen, men jag vet ju inte ens om märkena sitter där, eller längre in. Vad händer med mina kameror? Sliter jag ut dem på löpande band? Jag har inte råd att köpa någon ny kamera nu, så vi får nog dras med fläckar på fotona ett tag framöver. Men visst är det synd!

Tack vare att det regnade så mycket härförleden, så är gräset riktigt frodigt nu.

I gräset, där luktar det ännu mer vov-spännade än på muren. Det fastnar liksom mer lukt på gräs. Det var bra tur att vi hade några droppar kiss kvar, för då kunde vi kissa på gräset också. Vov och viff på er!

I går skannade jag av artikeln nedan om syringomyeli. Den sjukdomen kan hunden få - om den har occipital dysplasi. Om Stella har detta eller ej, det vet vi inte. Man måste göra en magnet-röntgen för att kunna se om så är fallet. En sådan är väldigt dyr. (Och närmaste stället den kan göras på är i Murcia.) Mitt försäkrings-bolag skulle betala 80% (minus en självrisk), men det skulle ändå bli för dyrt för mig. Och vi måste inte veta. Medicineringen för syringomyeli är exakt samma som för occipital dyspalsi, en daglig dos kortison. Och då kan det ju kvitta, vad Stellas symtom beror på. Ingetdera går att bota.

Det är ok, men väldigt trist att Stellas päls nu har blivit så gles av medicinen. All under-ull är borta, pälsen är gles och sträv, och huden lyser igenom. Det är bara svansen som fortfarande är fin, och så har hon lite päls kvar bakom öronen också. Ibland funderar jag på om vi borde göra ett uppehåll i medicineringen. Pälsen skulle nog bli fin igen efter några månader. Men tänk om Stella skulle få jätteont? Det vill jag ju inte riskera. Jag tror inte att hon själv har ont av att pälsen är gles. Möjligen är hon känsligare för sol på sommaren, och fryser lättare på vintern.

Några år innan jag bestämde mig för att köpa en chihuahua, så funderade jag lite på Cavalier King Charles Spaniel, bara för att de är så söta. (Det var innan jag hade bestämt mig för att flytta till Spanien, och kommit fram till att en väldigt liten hund är lättare att resa med.) Men rasen dras tyvärr med många hälsoproblem, bl a är syringomyeli väldigt vanligt. (Hos chihuahua förekommer det, men det är inte vanligt. Jag har bara haft otur, som har haft 2 hundar med problemet occipital dysplaci.)

Det är en utmaning att försöka gå nya promenadvägar - och samtidigt lyckas hitta skugga. Men jag tror att mina små har det ganska tråkigt nu, när jag bara sitter försjunken i Härliga Hund. (Jag försöker att bläddra snabbt, men där står faktiskt en hel del intressant.) I gengäld försöker jag kompensera hundarna, genom lite intressantare promenader...

Fast just nu blommar bara en av mina bougainvilleor. De brukar turas om. Det är bra att jag har olika sorter, får då blommar alltid minst en av dem. Ibland turas pelargonerna också om med att blomma.

På fotot nedan försöker Stella och Nellie stirra ut fröken Gråsparv, som satt på bordet. Hon har inte bara med sig lillebror Gråsparv nu, utan ytterligare en hona. En syster? När de landar på golvet så jagar hundarna bort dem. Men en minut senare sitter de där igen, och letar efter fågelfrön. De dricker vatten ur min vattenkanna också (när den är full). Det är nog inte så bra, eftersom jag har växt-näring i vattnet.

Jag var hos min läkare i dag, och fick reda på provsvaren. Hon hade testat en ryslig massa olika saker. Provsvaren upptog 2 hela A4-sidor, fast texten var ganska liten. Nästan precis allting var bra, utom 2 värden: Mitt total-kolesterol, samt det dåliga LDL. Där var värdena för höga. (Men inte jättehöga.)

Min läkare ville att jag skulle börja ta statiner, men se det vill inte jag. Jag har nämligen sett filmen Statin Nation! Lite info finns här: http://www.statinnation.net/. Tidigare har man kunnat se hela filmen gratis på Kostdoktorn: https://www.dietdoctor.com/se/, men nu hittar jag den inte. (Det har kommit ut en Statin Nation II också, men den har jag inte sett. Båda finns att köpa.) Filmen är väl värd att se för alla som har för höga kolesterol-värden. (Enligt min läkare lär 50% av spanjorerna ha det, trots att de äter "Medelhavsmat".)

Min läkare är väldigt trevlig, och vill så väl, men hon är inte helt uppdaterad. (Hon hinner väl inte, eftersom hon ger så mycket tid till sina patienter.) Hon sa förstås, att jag bestämmer själv om jag vill ta statiner eller ej, men hänvisade till Estudio Frahminghan. När jag googlar på den studien så hittade jag följande: http://www.svaradoktorn.se/425466463 Där framgår det bl a att statiner inte har någon alls positiv effekt på kvinnor, (enbart för män under 47 år som redan har haft en hjärtinfarkt). Jag har också läst, att kvinnor över 65 år som har lite högt kolesterol - lever längre än de som har lite lågt. Men skyhöga värden är förstås inte bra. Har man det så bör man lägga om sin livsstil.

Min läkare påstår att jag har en förhöjd risk för kardiovaskulära sjukdomar som hjärtinfarkt och stroke. Men det tror inte jag. Jag har läst, att om man inte ligger i riskgruppen (=fet och stillasittande, samt hjärt-kärl-sjukdomar i släkten), så ska man ta sitt totalkolesterol och dividera med sitt HDL-värde (det goda). Om man ligger under 5.0 så kan man vara lugn, men det är bra att ligga på 4,0. Om man har över 6,0 - då bör man göra livsstils-förändringar. Jag dividerade mina värden och fick resultatet 3,64. Så jag oroar mig inte.

MEN jag skulle väldig gärna vilja visa min läkare att man kan sänka sitt kolesterol-värde genom att äta en anti-inflammatorisk kost. Vi ska ta nya blodprov om ett halvår, och jag hoppas kunna sänka mina värden på naturligt sätt innan dess.

Det alla är överens om att sänker kolesterol-värdena är följande: Motion (helst så man flåsar), men dagliga promenader kan räcka. Samt den här maten (jag har inte rangordnat födoämnenas effektivitet, utan bara räknat upp dem):

Mandel, nötter, havre, korn, havrekli, sojaprotein, rapsolja, olivolja, frukt, grönsaker, fet fisk, avokado, oliver, feta frön, bovete, psyllium-frön, baljväxter och vitlök. Växtsteroler som det ofta talas om i sammanhanget, finns i: rotfrukter, grönsaker, bär, vegetabiliska oljor, nötter, frön och baljväxter.

Om man bortser från baljväxter, havre, korn, bovete och frukt - så är resten LCHF. Så det är resten jag bör gå in för att äta!

Ett provsvar hade inte kommit. Jag hade bett min läkare kolla om jag har kvalster-allergi. (Jag får ibland svårt att andas, när jag ligger i min säng. Kvalster stortrivs i sängar, speciellt i dunkuddar och duntäcken...)

Jag bad också att få en vaccination mot pneumokocker (skyddar mot lunginflammation), vilket jag fick med en gång. Både vaccinationen och läkarbesöket var gratis.

Nedan lite olika saker som jag fotograferade i de sista Härliga Hund-tidningarna. Överst lite goda nyttigheter för hundar.

Den talande illustrationen nedan, hittade jag i en artikel där det talas om att de spanska hypotekslånen stiger. (Jag har inget här, jag tog ett privat lån i stället - och bara på knappt 19% av köpeskillingen. Innan jag fyller 70 ska jag vara skuldfri!)

Och nedan 2 skärmdumpar, som visar att det nu skiljer ganska mycket i temperatur mellan min och mina vänners bostadsorter.

I fredags beställde jag lite hund- och fågel-mat från TiendAnimal. Jag fick följande leveransbesked. Det lustiga är att det mitt i den spanska texten står måndag. Fast jag har inte fått något paket i dag. Kanske de försökte dela ut det när jag inte var hemma.

När jag hade varit hos doktorn så gick jag nämligen till banken. Där betalade jag ytterligare 5200 € till spanska skattemyndigheten. Tack igen Gun, för att du gjorde det möjligt! Nu har jag betalat totalt 6500 €, och kommer bara att få tillbaka 5758 €. Men jag har inte betalat några böter än. Jag skrev återigen till Fiona och hennes revisor och påtalade, att det inte är jag som ska betala - eftersom det inte är mitt fel att böterna tillkom. Ännu har jag inte fått något svar...

Och sedan gick jag ut med hundarna. Så budfirman kan ha varit här då. Men de försöker väl i morgon igen.

Paketet kom nyligen, 19:37. Bud-mannen sa att han var trött. Han hade varit uppe och jobbat sedan 07:30. Stackaren! Jag hade kunnat vänta en dag på mitt paket. Jag har förresten beställt några extra små matskålar till fåglarna. Jag tror att jag behöver fler, när ungarna lämnar boet.

Det dröjer nog inte så länge till. 2 har tittat ut genom bo-öppningen i dag. Jag försökte ta några foton, men det är så mycket i vägen. Kanske ni kan se 1 unge på 4 av fotona, och 2 på de 2 översta fotona till höger. Jag flyttade nyss ner boet 1 nivå. De små har ju nästan inga vingar än, och jag vill inte att de ska slå sig fördärvade om de trillar ut.

Jag har förresten glömt att berätta, att det var ett förfärligt liv på balkongen i går, när jag precis hade lagt mig. Nej, det var inte fåglarna. Det var en cikada-hane! Oj, så högt den lät! Det var ofattbart! Jag har inte hört dem på så nära håll tidigare, för de tystnar alltid om man kommer nära. Men eftersom det var omöjligt att sova i oväsendet (förlåt cikadan, jag menar den vackra musiken) så gick jag ut på balkongen.

Jag gissar att han satt i min bougainvillea, men han tystnade tvärt när jag kom ut - och då var det omöjligt att hitta honom i halvmörkret. Jag gick nära växterna och viftade lite med armarna. Tydligen lyckades jag skrämma honom, för sedan blev det tyst. Jag kan aldrig tro att det är bra för mina små fåglars öron, att höra så högt och gällt ljud på så nära håll.

Jag packade upp paketet, men det innehöll bara hundmaten. Jag gissar att jag får ytterligare ett paket i morgon - med fågelmaten, och fågel-mat-skålarna. Kanske budet var för trött för att upptäcka att det var 2 paket?

Den är ju rolig, även om språket är ganska ovårdat. Själv hade jag lite problem nyligen när jag var tvungen att skapa ett lösenord med minst versaler + minst 2 gemena + minst 2 siffror + minst 2 special-tecken. Det måste ju vara något som man kan komma ihåg! Jag hade störst problem att få in special-tecken på ett logiskt sätt, men till slut lyckades jag hitta på ett bra lösenord.

Stackars Johan och hans fru. Så här kallt hade de i morse! Jag gick som vanligt i linne, shorts och sandaler. Och jag kan ju inte påstå att jag frös precis.

Jag flyttade ner holken "en nivå" i går, men jag tycker ändå att det ser högt ut. Jag kan flytta den ytterligare ett steg nedåt. Då skulle ungarna garanterat klara sig. Men kanske det lockar ut dem fortare, om det inte ser högt ut? Nedan tittar 2 ungar ut ur holken. De tittar både på mig och på sina föräldrar (som äter).

Ungarna börjar ju likna sparpapegojor, men ännu är fjädrarna små och korta. De skulle inte kunna flyga.

Jag kikade in i holken. Alla 6 ungarna ser ut att må bra. Den minste börjar få pyttesmå fjädrar på huvudet, och den störste har ju blivit vackert blå! Jag undrar om den störste kan vara en hane? Den ser så fin ut, så jag är sugen på att behålla den! Men hur ska jag få plats? I så fall hade jag nog haft de nya sparvpapegojorna (jag hade behållit 2) där Mio bor nu, och så hade Mio fått flytta till en ny bur (kanske aningen mindre, men inte liten). På balkongen skulle det få plats med ytterligare en bur (framför städskåpet), men inomhus på vintern blir det nog värre. Men han är SÅ söt, den störste!

Bur-gallret är sprut-målat, och ytan är inte riktigt slät, så fjädrarna som fåglarna tappar fastnar på gallret. Jag plockar bort några dagligen. Nedan Mios bur (och fjädrar).

Lilla Nellie löper sedan ett par dagar tillbaka. I dag blev jag säker. Hon slickar sig så noga, så jag har inte sett en droppe blod, men eftersom hon slickar sig mer än vanligt så kontrollerade jag. (Då var det falskt alarm för några månader sedan, när jag tyckte att det såg ut som om Nellie löpte.)

Det verkar inte som om Stella har börjat än, men hundar som bor ihop brukar alltid löpa samtidigt (+/- några dagar).

Precis nu (14:45) började det regna ute. Det stod i prognosen att det var 100% regnrisk i morse, men då var himlen klarblå utan moln. Då träffade jag Lena en stund. Vi hade ett ärende till SUMA. Jag fick låna boken nedan av henne, del 2 i serien som jag redan har läst del 1 och 3 av. (Och så fick Lena låna min del 3.) Jag tror inte det gör något om jag läser 2:an och 3:an i fel ordning, det är ju en feel-good-bok, inte en deckare.

Jag vägde mig i morse, och nu börjar vågen visa mindre; 51,5 kg och 22,1% fett. Nedan dagens lunch (spenat och ägg) - totalt 3,9 gram kolhydrater. Det var gott, och jag blev mätt.

Hela förmiddagen löd jag min läkare och hade stödstrumpa på det benet där vristen svullnar. Men det blev för varmt (fast strumpan är tålös), så jag stod inte ut. Dessutom sitter resåren nära knäet en aning för hårt.

Westwing säljer i dag blå-vita saker (allt mellan möbler och dekoration). De illustrerar med det jättefina lilla huset nedan. Det stod att det var ett "nordiskt hus", men inte i vilket land det ligger. Jag har en känsla av att jag kanske har sett det tidigare, i en heminrednings-tidning. Hur som helst så tycker jag mycket om huset, både det lilla formatet och färgerna. Fast i min ålder ska man ha enplans, inte med loft.

Jag undrar om badrummet nedan verkligen hör ihop med just det här huset? Det ser lite för stort ut, och stilen är lite annorlunda. Men det var de här 6 fotona som visades...

Nu (14:55) har det slutat regna igen. Det kom nog inte många droppar, men det luktar fräscht ute.

I går satt jag en stund i läs-fåtöljen, och läste i boken jag har fått låna. Hundarna låg förstås bredvid (och på) mig. Linda ringde, jag reste mig, och vi pratade en stund. Det är alltid så trevligt att prata med Linda! Men det visade sig att jag inte kunde lämna hundarna ensamma i fåtöljen. Stella var det förstås inga problem med, hon låg och försökte vila. Men Nellie hoppade upp på armstöden, försökte klättra upp på ryggstöder, sprang runt - så jag fick sätta mig på fotpallen framför fåtöljen (medan jag pratade) och säga NEJ med jämna mellanrum...

Det är inte bara min ena bougainvillea som blommar. Men de små växterna syns inte utifrån. (Ni fick se ett foto utifrån häromdagen.)

I dag säger väderleksprognosen att det ska regna och blåsa i eftermiddag/kväll. En spår regn mellan klockan 12 och 23, sammanlagt 6,4 mm. En annan säger att det ska komma en skur om 0,2 mm klockan 13. Hur som helst räknar jag med att det kommer att vara finast väder på förmiddagen. Alltså gick hundarna och jag vår lite längre promenad redan på morgonen. Stranden var i stort sett folktom.

Nedan ser ni hur det går till när Nellie riskerar att få kiss på sig. Den här gången klarade hon sig dock. Jag försöker förstås dra undan henne i kopplet, men det är inte alltid jag hinner se i tid - vad som kanske kan hända. Hon är snabb lilla Nellie...

Som ni vet så räknar jag kolhydrater nu. Jag får äta max 20 gram per dag, men oftast blir det 14-16 gram. Nedan till vänster dagens frukost, som var lite "större" än vanligt. Fast jag orkade inte äta upp allt, så jag lämnade några nötter. I går blev jag sugen på efterrätt, den ser ni till höger. (Lite brie-ost + ½ ruta 85% mörk choklad.) Men jag kände efteråt, att jag lika gärna kunde ha varit utan. Det hade varit bättre att lägga de 1,4 grammen kolhydrater på någon extra grönsak.

Jag mår bra på den här dieten. Jag håller mig mätt, och är inte sugen alls på något onyttigt. När jag väger, räknar och skriver upp - så äter jag dessutom förståndigare. Det syns ju så tydligt VAD och NÄR jag äter. Om jag t ex ser att jag har fått i mig för lite grönsaker, så kan jag kompensera vid nästa mål. I dag ska jag äta fisk till lunch. Jag har både torsk och lax i frysen att välja på.

I dag håller jag på med alla mina sparade tidningar. Jag sorterar dem och lägger travar (var sort för sig) på matbordet. (Och några på en stol, för bordet är för litet för alla.) Sedan har jag tänkt gallra ut en hög åt gången (efter att ha bläddrat igenom dem så snabbt jag kan). Alla utgallrade får Lena, och så slänger hon dem när hon har läst/bläddrat i dem. Men jag ska spara den senaste årgången av de tidningar som jag prenumererar på just nu. Just nu har jag 14 fulla tidnings-backar kvar att sortera.

Det blev ganska många, och ganska höga travar! Stapeln med Drömhem & Trädgård är högst, men så är det ju flera års prenumeration. Ca 3/4 av tidningarna är heminrednings-tidningar (6 olika svenska, 4 olika spanska + några lösnummer av andra). Sedan är det några om hälsa (flest Topp Hälsa) samt Amigos (föreningen Mas Amigos medlemstidning). Och mitt bland alla hittade jag 1 Härliga Hund till... Den ska jag bläddra i allra först.

Sedan ska jag datum-sortera tidningarna nedan, så jag kan bläddra i rätt ordning. Ni ser så mycket plats de här tidningarna har tagit, totalt 27 tidnings-backar fulla. Jag har 12 tidnings-backar som jag tycker är bäst och snyggast. Fler kan omöjligt behålla, och egentligen vore hälften mer lagom. Jag ska sikta på att inte ha fler än 6.

Vi har hunnit med ytterligare 2 promenader, utan att behöva oroa oss för regn. Däremot blåser det mycket. Jag har hunnit bläddra igenom alla udda tidningar (de som jag bara hade 1-2 av), och sitter nu och bläddrar i Allt i Hemmet.

När jag var ute på balkongen nyss och vattnade, så såg jag att den största ungen nu har lämnat boet. Hur det gick till hann jag inte se (men "sågspåns-skålen" har vält). Han verkar inte alls vara rädd. Och han är väldigt söt! Det är därför ni får se så många likartade foton (på far, mor och lille huvudpersonen). Det är vanligt hos oss människor också, att det första barnet blir mest fotograferat. Jag tror att det är en hane eftersom han har mycket blått under "ving-kanterna" och bakom ögat. Men man kan se säkrare när de blir äldre. (Och säkraste sättet är via fjäderanalys.) Han är lite ljus i nacken efter mor sin. Jag har sett båda föräldrarna mata honom.

Det är bra synd att han ska behöva sitta direkt på gallret, när mjuk sand hade varit bättre. Längre fram ska jag se om jag kan "konstruera om" burbotten. Just nu är det dessutom ovanligt ostädat, eftersom jag vill "störa" så lite som möjligt.

Han sitter inte stilla hela tiden. Jag har sett honom klättra upp på stegen, och rota runt i sågspåns-skålen.

Jag har ännu inte fått paketet från Tiendanimal med fågelsakerna. (Jag skrev till dem i går.) Annars har jag beställt uppmatning-foder + 1 sådan spruta som man matar fågelungar med. Hoppas att jag får sakerna senast i morgon. För då skulle jag kunna flytta över ungen till den lilla buren, och börja mata honom där.

När jag sorterade Drömhem & Trädgård, så såg jag att jag hade 7 sparade årgångar (2010 - 2016). Man bör nog bara spara 1 eller 2 år, inte fler. Jo, jag vet. Jag är en typisk samlare...

Den lille ungen sökte skydd i den välta skålen, där jag hade sågspån till bobygget. Jag borde väl haft en låda med tak och väggar, men kom inte på något lagom litet. (Det ska gå in genom luckan också.)

Han sov där i natt. Lite skydd gav det väl. Men tyvärr blåste det en hel del i natt, och var lite kallare än vanligt. Eftersom temperaturen inte gick under 20° i natt, så hoppas jag att han inte frös. Just nu undersöker han skålen med sand, snäck- och sepia-skal. Han försöker klättra upp i den, men lyckas inte. (Den är ca 5 cm hög och av hal plast. Den skymtar t v på fotot ovan.)

Det var underbart väder i morse, soligt och sköna 25°. Direkt efter hundarnas frukost gick vi ut, och ner på El Paseo. Det var relativt stora vågor, vilket surfarna uppskattar.

När vi hade gått en liten bit så mötte vi Annevi och Staffan. Vi pratade en stund. Det är alltid trevligt att byta några ord med dem, och hundarna blev också glada av att se dem.

När vi hade gått en liten bit till, så mötte vi Kaisa och lilla Nea (malteser). Kaisa hade gått i pension 1/9, och uppskattade sin nya frihet. Vi satt länge på muren och pratade. Kaisa och jag pratar engelska uppblandat med spanska. Hon behärskar både engelska och spanska nästintill perfekt - men det gör inte jag... (Det är lättare att prata svenska!) Hur som helst var det skönt att sitta och prata i solen. Jag behöver sådana här "sociala bitar" också. Att bara prata i lugn och ro. För det mesta är jag ju faktiskt ensam. Jag pratar visserligen en hel del med hundarna, och lite med fåglarna - men de är ganska dåliga på att svara (även om de tycks lyssna intresserat).

Efter en lång stund gick vi vidare tillsammans. Då mötte vi en liten korthårig chihuahua-hane i Nellies storlek. Nellie blev fullständigt till sig, och nästan överföll hanen med viftande svans. Han tyckte nog att det blev lite i mesta laget, eftersom de inte känner varandra. Jag sa till matten att Nellie löper, och nog tyckte att hanen var perfekt för parning. Matten sa att han brukar ge fina valpar... Men sedan skildes vi åt. (Tyvärr hann jag inte ta något foto.)

Jag tror att vi gick ut ca 9:30, och när vi kom hem var klockan 11:30. Vi gick inte så långt som jag hade planerat, men vi var ute länge. Hemma igen åt jag frukost. Jag kör periodisk fasta nu, och äter ingenting mellan 18:00 och 10:00, så att kroppen får via sig 16 timmar. (I dag blev det 17½ timme, men det var bara bra.)

Det känns som om jag har kommit igång bra nu, med mitt nya sundare liv. Det är bara motions-biten som fattas. Gympan som jag vill gå på hos Amudeca är redan fulltecknad, och kön är lång. Så där kan jag nog inte börja förrän i januari. Men kanske (om jag får råd) att jag kan gå någon månad på gymmet Gimnasio Canto. Jag kunde gå på yoga + pilates, (och kanske zumba), samt styrketräna. Men jag har för mig att det kostar minst 45 € per månad. Just nu har jag inte råd.

Jag kan träna hemma, men det är svårt med hundarna. Om jag hoppar och skuttar, så skäller de vansinnigt och vill vara med och leka. Och Kaisa (som alltid är i superform och supervacker) berättade att om hon gör sit-ups hemma, då klättrar alltid Nea upp på henne och slickar henne i ansiktet. Hon tycker också det är svårt att kombinera hemma-träning med hund. Men kanske kan hundarna vänja sig?

Nedan ett citat som passar bra i sammanhanget. Den här gången ska jag INTE falla tillbaka i samma gamla hjulspår. Den här gången ska jag hålla vikten, och fortsätta att leva sunt!

Och citatet nedan tål verkligen att tänka på. Inte vill jag själv vara orsak till att jag får en massa sjukdomar. Men då måste jag aktivt gå in för att leva sunt - åtminstone de flesta dagarna om året.

Bilderna nedan fotograferade jag av från tidningarna jag bläddrade igenom i går. (Jag har jätte-många kvar att bläddra igenom.)

Klippet ovan är inte från någon hund-tidning, utan från doktorn.com. Just nu är Nellie ungefär 20 år, och Stella ungefär 42 - enligt den här tabellen. (Och Bonnie dog bara 54 år gammal. SÅ SORGLIGT! Jag saknar henne ofta!)

Fast jag har tidigare läst att första året motsvarar 15 år, och sedan lägger man till 5 år för varje människoår. Enligt det sättet att räkna (som jag tycker verkar rimligare, om man ser till hur länge hundar normalt lever) - då skulle Nellie vara ca 17, Stella ca 48, och Bonnie ha dött i en ålder av ca 58 år. Hur man än räknar så dog Bonnie för tidigt.

Vissa djur, och vissa människor, dör alldeles för tidigt. Hur orättvist det än är. Jag tror inte att det är svårt att dö (eller att vara död), det är bara lidandet före som är jobbigt (och kan göra ont). Men för oss som finns kvar är det svårt, och saknaden kan vara väldigt stor! Ibland kan det vara svårt att gå vidare, fast livet runt omkring oss fortsätter precis som vanligt. Men förr eller senare (när vi har bearbetat det som har hänt) så fortsätter vi vårt liv, till synes som vanligt - men kanske med ett litet oreparabelt hål av saknad i våra hjärtan.

Jag tänker mig, att så länge vi minns alla de kära som vi har mist - så finns de på något sätt (om än bara i vårt minne). Jag är ju ateist, så jag tror inte på något liv efter detta. Vi lever här och nu! Och det är väl bra nog. Vi måste bara försöka att göra det bästa av det! HÄR och NU! Vi får inga fler chanser.

Unge nummer 2 (i storleks-ordningen), ser nog ännu finare ut i färgerna - nästan lite turkos. Fast jag kan förstås inte se riktigt inne i holken. Det skulle kunna vara en hona, kanske. Det lutar nog åt att jag vill behålla henne också. Men det är klart att jag måste se alla 6 ungarna i dagsljus - innan jag bestämmer mig. Egentligen skulle jag inte behålla någon, men jag kommer knappast att kunna låta bli. Kanske jag kan byta 2 av syskonen mot en ny bra bur till Mio?

Det ska bli spännande att se hurdan blå nyans de minsta kommer att få. Alla ser ut att bli blå, men sedan kan färgtonen variera.

Jag undrar om det fjäderlösa på bröstet är för att unge nummer 1 har legat där (så det har skavt)? Föräldrarna tog ju bort alla sågspån just där ungarna skulle ligga, så de hamnade direkt på träbotten.

Det dröjer nog inte länge tills unge nr 2 lämnar boet. Den (hon?) tittar ut och ser ut att kunna ta överbalansen när som helst. Och mitt paket med "uppmatnings-saker" har fortfarande inte kommit. Jag undrar om det är kvar hos budfirman SEUR? Jag måste antagligen gå till fågelaffären här i El Campello i dag, och köpa motsvarande saker. Sedan får jag begära tillbaka pengar för det som inte kom. Mycket besvär i onödan känns det som. Jag har handlat många gånger från Tiendanimal, och det har alltid fungerat bra hittills.

Jag har förresten tagit totalt 1940 foton den här månaden. (Var glada att ni slipper se alla.) Så fast det bara är 3 dagar kvar på månaden så måste jag tömma kamerans minneskort, och påbörja en ny fotomapp. (Jag brukar annars ha 1 per månad, om inget särskilt händer.)

Med mycket möda och stort besvär, lyckades "ettan" klättra upp på en pinne (med hjälp av gallret). Nere i hörnan ser ni att jag har ställt in en pappask. Men den har ettan inte använt. Det har bara kommit lite bajs ovanpå.

Jag gick upp till djur-affären Aguari MonTropical och köpte uppmatnings-foder. OM jag separerar ungar och föräldrar - då måste jag kunna börja mata bums. Fodret nedan är canadensiskt, och lär vara av den bästa kvalitén. Fabrikanten har också instruktons-filmer på sin webbsida, så man kan se hur man ska göra när man matar fågel-ungar.

Jag tittade på burar till Mio. Jag vill absolut ha 1 med utdragslåda. Det fanns 2 bra alternativ, med ungefär samma volym, och som kostar ungefär detsamma. Den översta är traditionell. Nackdelen med den är att den bara har en lucka. (Jag vill ha minst 2, så att jag kan sätta ett badkar utvändigt.)

Nästa är en uppfödnings-bur. På fotot är den omonterad (och inplastad), men affärsinnehavaren monterar den om jag väljer denna. Den har 4 luckor, och går att dela av i 2 delar om man ska föda upp fåglar. Den är tänkt för kanariefåglar. Den är lägre, men längre.

Här kom affärs-innehavaren med på fotot. Han skriver just upp måtten på burarna åt mig.

Han ger 12 € per unge om jag väljer att sälja till honom, vilket vore det enklaste. Men då vill han ha ungarna NU, så han kan handmata dem så att de blir tama. 12 € är inte mycket betalt, men det räcker i alla fall till en bur åt Mio + några påsar fågelmat. Det innebär dock att jag BUMS måste välja vilken unge som jag ska behålla. Och det skulle bli svårt - även om jag faktiskt skulle få se alla i dagsljus medan jag väljer. Trean (längst upp till höger på fotot) börjar också bli stor och har fina fjädrar.

Affärs-innehavaren förklarade att jag inte bara kan ta de största ungarna ur boet - för då slutar föräldrarna att mata de minsta. Man måste ta alla, eller ingen. Det lutar väl åt att jag tar alla - men jag kommer att känna mig som en skurk! Stackars Safir och Celeste! Jag undrar hur de skulle uppleva det hela? De är intelligenta! Visserligen behåller aldrig fåglar sina ungar hos sig (som däggdjur gör), men de borde få vara tillsammans en tid till...

Affärs-innehavaren sa också, att jag bör behålla 2 hanar om jag ska behålla 2 syskon. Om jag behåller 1 av varje kön, så finns risken för inavel. Och om jag behåller 2 honor finns risken att de börjar bråka om reviret.

Alltså kommer jag att välja bara 1 - den som jag tycker har finast färg. Den kan jag ha i lilla buren, och handmata den tills den kan äta själv. Och sedan får jag se om det blir en hane eller hona. Därefter kan jag beställa en partner (av motsatt kön, kanske en grön).

Det är enklare att föda upp undulater, som jag har gjort tidigare. För där kan ungarna vara kvar hos föräldrarna, tills de kan äta själva. Och man kan också låta de vuxna ungarna bo kvar tillsammans med föräldrarna. Det går bra, bara buren är hyfsat stor.

I dag tog vi en eftermiddags-promenad längs El Paseo. Det är vackert med gul flagga, mot blå himmel och blått hav. (I havet är det 26°, och UV-index är 5.)

De här bänkarna var bruna tidigare. Nu, när de är målade turkosa, så tycker jag att de är mycket finare.

När vi gick förbi Valor så passade jag på att fotografera några av deras vackra hibuskusar.

Nu har jag (via mail) bestämt med affärs-innehavaren José Juan, att jag ska komma med fågelungarna i kväll. Det känns lite fel i magen, men jag vet att ungarna blir väl omhändertagna. Fast stackars Celeste och Safir! För dem är det ju som om ett rovdjur kommer, och dödar alla ungarna. De kan ju inte veta, att de 5 ungarna som José Juan ska ta hand om, kommer att få det bra. En säger en ska jag välja ut, och ta hand om. Det kommer inte att bli lätt att välja... Det blir kanske inte ettan, som jag trodde först. Jag vet ännu inte. Men jag kommer att berätta senare i kväll.

Nu är det gjort, både valet och överlämnandet av ungarna. Av säkerhetsskäl rullade jag in buren i vardagsrummet, innan jag öppnade den stora luckan. Sedan tog jag ut holken, och lyfte över ungarna i en papplåda. Celeste och Safir tittade storögt, men gjorde inget för att hindra mig. Och faktum är att de uppför sig som vanligt. Men vad de tänker och känner vet jag förstås inte. Den lilla ungen som jag behöll, kvittrar tillsammans med sina föräldrar.

Nedan ser ni alla 6 ungarna, 3 lite större, 1 mellan, och 2 lite mindre. Det kan ju tänkas att de minsta får jättefina färger, men jag vågade inte chansa på att välja en av dem.

Jag valde inte "ettan" utan den som är mest turkos, som jag fastnade för i går. Det är möjligt att det är den, som är den förstfödda. För när jag såg dem tillsammans, så tyckte jag att den ungen verkade störst. Jag tror att det är en hona, men säkert vet jag inte. Nedan de 5 som fick flytta till djuraffären.

Så här ser ungen ut som jag behåller. Visst är hon förföriskt söt! Hon(?) har själv klättrat upp på pinnen, jag satte henne på botten.

Nu hänger det på mig om hon överlever! (Jag kallare ungen för "hon" tills vidare.) Jag måste kunna ge henne tillräckligt med mat. Maten ska vara ca 35° varm, så nedan har jag ställt den i vattenbad. Jag sög upp lite i sprutan och började mata den lilla. Jag lät henne sitta kvar på pinnen. Hon gapade snällt. Men OJ så svårt det var! Jag spillde massor! (Jag har aldrig handmatat någon fågel tidigare, så detta var premiären.)

Jag torkade bort det mesta med toalett-papper. Men jag förstår att man måste hålla i fågelungarna när man matar dem. Jag provade, och det gick bättre. Hon är nästan inte rädd alls. Men ganska nyfiken, och aktiv. Hon klättrar på gallret.

Nedan Mios nya bur. Men det dröjer ett tag innan han måste byta bostad. Åtminstone några veckor till ska den lilla bo i mini-buren. Nu är buren färdig-monterad, men matskålar och lite andra tillbehör ligger löst inuti. Buren har en mellanvägg, som jag inte tänker använda. Om man använder den, så kan man ha en kanariefågel-hane på var sida. När de hör, men inte ser, varandra - så sjunger de mer. Men en så liten bur vill jag inte ha Mio i. Jag vill att han ska kunna flyga åtminstone lite.

Det är jättesvårt att handmata när man är ovan! Antagligen beror det på att jag är lite för försiktig. Lite rädd är hon ju, och jag vill inte skrämma henne. Jag kan utan problem ta henne i handen, men det är inte alltid hon öppnar munnen. José Juan har mailat mig en 42-sidors bok om uppfödning av sparvpapegojor. På spanska förstås, men jag förstår en del. Bl a ser jag, att i åldern 25-34 dagar ska de ha mat så sällan som var 5:e timme, och bara 3 gånger per dygn (11-15 ml). Och de behöver inte matas på natten. Jag trodde de skulle matas oftare. De är ju bebisar... (Fast nyfödda måste matas var annan timme dygnet runt.)

Jag tror att den här är född ca 26/8 (min pappas födelsedag). Då skulle hon vara 33 dagar i dag.

När jag hade kommit hem från Skåne, så tittade jag in i fågelholken, och tog den 4/9 det här fotot:

Och då fanns där redan minst 4 ungar, kanske alla 6. (Det var svårt att se.) De brukar kläckas varannan dag. Jag tror att ungen jag behåller är äldst (annars näst äldst). Ungarna föddes just de dagarna som jag var i Sverige. Så vitt jag vet hade ingen kläckts innan jag reste. Alltså föddes troligen den första just den 26/8, och nästa den 28/8. Jag ger den här födelse-datumet den 26/8 - för det är ju lätt för mig att hålla reda på. (Dessutom troligast.)

Jag läser vidare att när de är så fjäder-täckta som min fågelunge är, då klarar de sig i en temperatur på 26 - 28°, och jag har 27,5° inomhus just nu. När de är mindre (som de minsta ungarna) så bör man lägga en ljummen värmeflaska hos dem. Då behöver de uppemot 33°. (Och nyfödda behöver 36°!)

Det känns bra att Celeste och Safir fick ta hand om dem så länge som en hel månad! Då är ju grunden lagd, och alla ungarna är starka och friska. Den här lilla är helt täckt av fjädrar. (Den enda utan någon kal fläck.) Och hon verkar vara framåt! Om jag bara lyckas ge henne tillräckligt med mat nu, innan hon kan äta själv, så ska hon nog klara sig.

I natt får hon vara på matbordet, mitt i röran bland alla tidnings-högarna. Där kan hon höra sina föräldrar, men har det varmare än om hon var utomhus.

Och om hon vore utsvulten, så skulle hon vara för svag för att klättra... Jag känner att jag valde rätt fågel. Den här är finast i färgen, och dessutom har hon en lite ovanligare nyans (nästan blågrön). Kanske jag skaffar en klarblå hane till henne? (Sedan när jag vet att detta säkert är en hona.)

Jag måste vara säker på att detta är en hona, innan jag ger henne ett namn. Jag kanske kallar henne lillan tills vidare? Nu hörde jag att hon flaxade (inte flög), och vände mig om. Just nu är hon allra högst uppe i fågelburen. Hon håller sig i gallret, och klättrar runt med hjälp av näbb och klor. Det stärker min tro att hon är äldst. (Kanske "ettan" trillade ut för tidigt, av misstag?)

Jag hade inte tänkt lägga in fler foton i kväll, men nu blir det i alla fall 1 till. Jag såg nämligen att lillan nu har lyckats ta sig upp på den allra översta pinnen. Inte visste jag att hon är så bra på att klättra. Hon har ju aldrig någonsin försökt förut. Och så här bra kunde inte ettan klättra. Jag tror att jag ska sätta en pinne till i buren i morgon. Så har hon lite att göra. Kan hon nu bara lära sig att äta också - så är allt väl.

Jag lyckas inget vidare med att mata Lillan. Jag fick bara i henne pyttelite i morse. Det är inte alltid hon gapar... Nu har jag gått till apoteket och köpt en ny spruta, den stora nedan. De hade ingen storlek mittemellan. Den lilla har så fin spets, att innehållet måste vara väldigt lättflytande. Då rinner det lättare utanför näbben. Men om jag kan hantera den stora sprutan, samtidigt som jag håller i en liten fågel - det vet jag inte ännu. Jag ska prova om ett tag.

Eftersom solen skiner, och det är varmt och skönt ute (28°), så satte jag ut Lillan på balkongen. Jag satte hennes bur ovanpå den nya, så att den kom vägg i vägg med föräldrarnas bur. Jag hoppades lite på, att de skulle mata sin unge genom gallret. Jag har faktiskt sett att Lillan pep, och Celeste försökte - men om hon lyckades vet jag inte. Det är ju 2 galler emellan dem, som dessutom har olika avstånd mellan "stål-trådarna". Ser ni förresten att Lillan har lyckats ta sig upp i ringen/gungan? Hon hade lite svårt att ta sig därifrån, eftersom gungan gungade - men hon klarade det också.

Hur som helst så verkar båda unge och föräldrar vara glada åt att se varandra!

Jag har rengjort holken nu. Det är bara lite kvar, som måste torka innan jag kan borsta bort det. Sedan ska jag diska holken. Det låg ett tjock kompakt (och ganska hårt) lager, av sammanpressade sågspån och fågelbajs på botten. Det var jag tvungen att skrapa/bända loss det, med en skruvmejsel. Ifall jag skulle få mig för att använda holken igen, kanske nästa vår, så vill jag att den ska vara något sånär fräsch.

För att hundarna skulle få lite roligt så fyllde jag en "vipp-mus" och en boll (med hål) med små torrfoder-kulor. Stella vet precis hur hon ska vicka, och rulla, för att få fram godsakerna. Men Nellie klarar det inte. Hon bara tittar på mig, och förväntar sig att jag ska ge henne "godiset" med handen.

Stella åt nog 3/4. Jag fick fuska lite, och hjälpa Nellei, så att hon åtminstone skulle få något. Jag måste nog träna med Nellie separat vid tillfälle. Då får jag väl tillfälligt sätta ett galler mellan hundarna.

I dag är det ju lördag, så jag unnade mig lite lördags-godis! Härligt söta körsbärs-tomater! Ni ser att jag redan hade ätit några, innan jag fotograferade förpackningen. Jag vägde mig i morse. Vågen visade 51,2 kg och 22,1% fett. Jag snabbtittade i almanackan, och såg en notering från 27/5. Då vägde jag 57,7 kg och hade en fetthalt på 27,6%. Så på 4 månader har jag i alla fall blivit av med 6,5 kg och 5,5% fett. Det är ju inte så illa. Jag har inte långt kvar till mål nu! (Förr kunde jag gå ner 4 kg per månad utan större problem. Men det går långsammare nu. Åldern? Men så länge det går åt rätt håll, så är det ok.)

Även i dag bläddrar jag igenom gamla tidningar. Nu har jag hunnit med alla Leva & Bo. En trevlig tidning! Det enda dumma är att det i varje nummer finns ganska många trevliga recept på slutet (allt mellan nyttig middagsmat och kakor). Dumt? Ja, när man bantar! För det är klart att jag blir sugen... Jag skulle gärna prenumerera på Leva & Bo igen. Men tyvärr (på sitt sätt) så kommer tidningen ut en gång i veckan, och kostar därför hela 1196:-/år. Och så tillkommer nästan lika mycket i frakt till Spanien. Helt omöjligt alltså!

Jag märker tydligt nu när jag snabb-bläddrar, vilka tidningar som jag tycker mest, respektive minst om. Spanska Casa Diez (som jag prenumererade på ett tag, för att den bara kostade 9,90 € per år), den hittade jag inget intressant alls i nu.

Citatet nedan tröstade mig mycket. Själv har jag inte ens den lägsta graden av rent just nu. Jag skulle både behöva damma, dammsuga och skura golvet - men skjuter upp det någon dag till.

Eftersom jag har så gott o plats... Nä, eftersom jag är så förtjust i växter, så köpte jag 2 sådana på Lidl - när jag i förmiddags handlade mat där. En guldpalm och en dracena. De ska förstås stå inomhus. Fast sen - då har jag inte tänkt ha dem ovanpå en tidnings-trave.

Det har varit fint väder hela dagen, men vi gick inte ner till El Paseo förrän tidig kväll - och då var det tyvärr skugga på El Paseo. Men havet var fortfarande blått...

Jag klarar inte av att mata Lillan! Tänk om hon svälter ihjäl! Det kan fåglar göra på bara ett dygn utan mat, för de har väldigt hög ämnes-omsättning. Den stora sprutan var på sitt sätt lättare att jobba med, men det beror mest på att den lilla sitter stenhårt (jag måste ta i hårt för att kunna rubba den). Kanske är det fel på lilla sprutan? Om det inte vore söndag i morgon, så skulle jag ha gått till ett annat apotek, och frågat vad de har. Nedan ser ni att det blir ganska kladdigt... Det mesta fick jag i henne genom att doppa lillfingret i maten, och stryka av det mot sidan av näbben.

Det största problemet är att Lillan vägrar öppna näbben! Jag undrar om det finns några tricks, som får dem att göra det? Är det någon som vet? Maila i så fall snarast!!!

Jag fick i henne pyttelite även nu, kanske 10% av vad hon borde ha ätit. Och ca 90% rann ner på hennes bröstfjädrar. Fotot blev suddigt, men ni ser att hon är mörk där hon är våt. (Nu har det torkat och syns mindre.)

Om jag inte lyckas få i Lillan någon frukost i morgon, så sätter jag in henne hos Safir och Celeste igen. (Så snart temperaturen på balkongen är uppe i 25°. Eller, om det dröjer, så tar jag in den stora buren.) Om de matar henne, så blir jag glad och lättad. Heller en frisk, men mindre tam fågel, än att hon riskerar att dö.

Men så fort hon har lärt sig äta själv, så måste hon ut ur föräldrarnas bur. Då kan jag sitta med händerna i hennes bur emellanåt, så hon vänjer sig vid händer på det sättet.

Hoppas nu att hon överlever natten, med bara pyttelite mat i magen! Lite orolig är jag allt. Jag har hunnit fästa mig vid henne. Jag skulle bli jätte-ledsen om hon svalt ihjäl! Håll tummarna för att det här ska gå bra!

Nu sitter jag och bläddrar i Amelia Kropp & skönhet från år 2008 och 2009. Tidningen handlar om hur man gör för att bli smal, och vältränad, och vacker, och om hur man lägger makeup, om hur skönhets-operationer går till, och om vilka metoder kändisarna tar till för att hålla sig vackra. Puh! Då, när jag kände behov av att försöka vara vacker inför Ulf (för att säkert duga) - så tyckte jag att allt sådant var oerhört viktigt. Jag hade gladeligt lagt mig på operations-bordet - om jag hade haft pengar. Jag hade nog bokat fettsugning först, därefter tagit bort mina åderbrock, och sedan det röda ådernätet som jag har på näsan, och avslutat med att göra något åt celluliterna.

Alla defekterna har jag kvar, men nu känns det inte så viktigt längre. Jag vågar gå ut och visa upp mig precis som jag är, utan att skämmas. Jag ser trots allt ganska normal ut. Inte vacker, men inom normal-spannet. Och jag känner inte minsta lilla behov av den sortens tidningar längre. Det är en fördel med att bli äldre. Kraven minskar, och vi blir klokare med åren. Nu prioriterar jag att hålla mig frisk!

Fast det finns faktiskt en sak som jag skulle kunna tänka mig att operera - om jag hade pengar. Ögonen! Synen alltså! Jag skulle vilja bli opererad så att jag kan läsa - utan att behöva använda glasögon. De jag känner som har gjort en sådan operation, är nöjda med resultatet. Ibland drömmer jag om att åtminstone kunna operera 1 öga, mitt sämsta. (Priset är förstås hälften, om man bara opererar 1 öga - men dyrt ändå.) En sådan operation har ju inte med utseendet att göra. Den skulle jag vilja göra, för att det vore kolossalt praktiskt! Men det lär jag aldrig få råd till. Jag får satsa på bra glasögon i stället. Så länge jag kan se tillräckligt bra för att kunna klara mig, så får jag vara nöjd.

Sent i morse så satte jag in Lillan i sina föräldrars bur. Celeste hälsade bums Lillan välkommen, och matade henne en stund senare. Safir avvaktade först, men sedan matade han också Lillan. Men det är Celeste som inte viker från sin unges sida. Och Lillan verkar vara så nöjd. Jag känner att jag gjorde helt rätt! Lillan är lyckligare, och kan dessutom lära sig en hel del av sina föräldrar.

Därifrån halvflaxade hon till gungan. (Hon kan inte flyga, men "glidflyga" nedåt - korta sträckor.)

När Lillan "halvflög" ner och satte sig bredvid Safir som åt - då körde han bort henne. Nu gäller det för mig att hålla koll. Så länge Safir är snäll mot Lillan, så kan hon vara kvar i buren - men samma dag som hon kan äta själv, då måste jag flytta över henne till den lilla buren igen. (Några dagar, medan jag ser att allt fungerar, sedan får hon flytta till den stora där Mio bor nu.)

Jag inser att det kommer att bli väldigt svårt att fånga in henne igen - utan att skrämma upp alla 3 fåglarna ordentligt. Lillan kommer snart att lära sig flyga. Hon övar redan. Men den dagen, den sorgen. Jag ska försöka fånga in henne så försiktigt som möjligt. Men hon kommer inte att bli lika tam som syskonen som hand-matas. Man kan förstås tämja föräldra-matade fåglar också. Det tar lite längre tid bara.

Jag har förresten läst att det är lämpligt att börja handmata när ungarna är 20 dagar. Nu är de ju kring 30 dagar... Här i Spanien tar man ibland alldeles nyfödda ungar och börjar mata dem. Det tycker inte jag verkar vara särskilt sunt. Men tama blir de ju! Se: https://www.youtube.com/watch?v=VAwOeY1NgKE. I förrgår hittade jag en mycket bättre video, om en man som matade en liten sparvpapegoja från dag 1. Den videon visade också hur tam fågeln var sedan. Men den hittar jag inte nu. Den fågeln var ännu mindre... Risken är ju stor att man skadar så små - om man inte vet exakt hur man ska göra. Och det sägs att det inte är bra att röra dem innan de har fått fjädrar...

Videon nedan liknar lite hur det var när jag försökte mata Lillan: https://www.youtube.com/watch?v=fxxNd7w-e-o. I alla fall vill inte den här ungen gapa. Uppfödaren matar då sin fågel med "våld", och det skulle jag aldrig vilja göra... (Bara om fågeln skulle dö i annat fall.)

Jag hittade faktiskt en bra grej i Amelia Kropp & skönhet. Gymnastik-programmet nedan. Det rev jag ut och sparade. (Sorry Lena, du får klara dig utan detta när du läser mina begagnade tidningar.) Det ser ut att vara bra träning (inte bara inför nyår), som jag kan göra hemma. Bara jag har röjt upp lite mer här i lägenheten, och fått fram lite golvyta - så ska jag börja träna igen.

Nu har jag blivit tvungen att använda skärp igen. Alla shorts har plötsligt blivit för stora i midjan. Det var en av få fördelar när jag var rundare om magen, att shortsen satt bra som de är sydda. (I förhållande till rumpa och lår, har jag ju förhållandevis smal midja.) Nackdelen med skärp är att det blir varmare under skärpet, och att byxorna blir "rynkade" i midjan. Sedan, när jag har lärt mig hålla vikten, då kan jag sy in midjan på de shorts, byxor, och kjolar som jag ska behålla. Till våren kanske?

Jag håller på att "byta kläder". Dvs jag plockar in alla de plagg som är avsedda för 30° värme, och så ska jag i gengäld plocka fram sådana som passar att använda när det är 20-25°. I morgon är det oktober, så det är bara att inse - att jag inte kommer att använda Sunkini-sol-klänningarna mer i år. För att kunna öppna garderobs-dörrarna, så var jag tvungen att flytta en massa. Dock har jag alla lådor på rullplattor, så jag slipper bära.

Men jag önskar förstås att jag INTE behövde ha något alls framför garderoberna, så att jag kunde öppna dörrarna lätt. Då skulle jag slippa ha kläder framme, som nu. Nåja, lite längre fram hoppas jag att det blir så. (Jag hoppas att jag kan köpa hörn-garderoben! Den skulle svälja mycket!)

Det kom ett par "moped-helikoptrar" flygande förbi. (Tänk att jag jämt glömmer vad de egentligen heter...) Men jag hann bara fotografera den sista - på håll.

Nedan dotter, mor och far. Men ibland sätter sig Celeste bredvid Safir och "fjäskar" för honom. Kanske i förebyggande syfte? Sparvpapegojor är smarta!

I eftermiddags gick vi längs El Paseo, fast det är söndag och mera folk. Jag preparerade mig med bajs-påse-väska och hund-vatten-skål, som jag fäste på shortsen. Dessutom stoppade jag lilla börsen i ena fickan (och sedan kameran i bakfickan). Jag försökte ta en selfie där hela jag kom med. Men det gick inget vidare. 2 försök ser ni nedan. Det blir tämligen oproportionerligt! Och inte kom "hund-utrustningen" med, och det var ju de sakerna jag ville visa. (Selfie-pinnar är bara avsedda för mobiler, inte för kameror.)

Men när jag struntade i att försöka få med mitt huvud - då kan ni se den hopfällbara hund-vattenskålen mm.

Solen sken, och det var 26° i skuggan. (Och det är fortfarande 25° i havet.) Oktober är förresten en fin månad att resa hit - om ni skulle bli sugna på att besöka El Campello. Det är fortfarande varmt som "svensk sommar" (fast soligare), men här är ganska lugnt. Och om ni är här den 12/10, så kan ni dessutom uppleva årets största fiesta ("muslimer och kristna").

Jag beslöt att vi skulle lyxa till det lite i dag, så vi slog oss ner vid ett bord på en servering och beställde en flaska vatten. (1 € för 33 cl är ju inte billigt precis, men ibland får man ju unna sig...) Hundarnas vattenskål kom väl till pass.

Stella och Nellie tycker om att sitta i mitt knä, och titta på alla som går förbi.

Stella sitter fint (och stilla) hela tiden - men det gör inte Nellie. Hon "sitter personligt"...

När jag kom hem, var de 2 maskiner tvätt som jag hade hängt på tak-terrassen i förmiddags, genomtorr. Så den tog jag rätt på. När solen skiner (som den ju faktiskt gör för det mesta) så torkar allt snabbt. Men när jag framåt vintern vill tvätta mina dun-västar, dun-jackor, dun-kuddar och dun-täcken - behöver jag en torktumlare. Jag kommer knappast ha råd att köpa en nu.

Kaisa berättade att hon hade provat den nya tvätt-inrättningen (mittemot stationen) där man tvättar själv. Där kostar det 4 € att tvätta (i en jättestor maskin), och 3 € att torktumla (i en jättestor torktumlare). Det blir ju betydligt billigare att gå dit - än att ha egen torktumlare. Sen är det förstås mycket bekvämare att kunna torktumla hemma. Men det är superbra att tvätt-inrättningen finns!

Nu har jag börjat bläddra i Cosas de Casa. Jag får ont i ryggen om jag sitter stilla alltför länge, så jag varvar bläddrande med annat.

Nu har Lillan flyttat till den lilla buren igen. Safir började jaga henne, och jag blev orolig. Jag vågade inte låta henne stanna kvar i stora buren i natt. Jag kunde lätt ta Lillan, eftersom hon satt på burens botten, gömd under matskålen. Synd att Safir inte lät henne stanna ytterligare några dagar. Celeste verkade ju vilja ha sin dotter nära. Nu vet jag i alla fall att Lillan har fått mat i dag. Men i morgon är det jag som får försöka mata henne igen.

Jag tror att jag ska försöka få tag på en "mellanstor" spruta, eller en liten med större öppning. Annars kanske jag försöker med sked. Jag har en liten smal laboratorie-sked. I dag är Lillan troligen 35 dagar. Ungarna brukar lämna holken när de är ca 30 dagar, och sedan bli matade av föräldrarna ytterligare 2 veckor. Därefter bör de kunna äta själva.

Vad ska Lillan heta? (Inte Lillan i alla fall, det är bara ett "arbets-namn", precis som Stella fick heta Chocolata den första tiden.) Jag vill hitta ett vackert flick-namn, gärna 2-stavigt. Har ni några förslag? Kanske ni kan komma på ett pojk-man som passar till? (Jag är helt övertygad om att Lillan är en flicka. Hon har inget klarblått vare sig bakom ögat, eller under vingarna - som hanar ska ha.)

Nu kvittrar Celeste och Lillan med varandra. Synd att de inte kan vara tillsammans mer!

Kanske jag inte behöver oroa mig för att Lillan ska svälta ihjäl? I kväll har jag sett henne dricka 1 klunk vatten, och provsmaka pyttelite på "baby-fodret" (gult på de suddiga fotona nedan). Om hon kommer på hur man gör, så är det bättre hon äter fodret torrt (och dricker vatten till), än att jag blandar fodret med vatten och försöker mata henne. Men de närmaste dagarna måste jag naturligtvis gör mitt bästa för att ge henne mat. Men det var skönt att se att hon redan försöker! Det är en framåt liten tjej det här!

Jippie! Lillan kan äta själv! Inte frön, men uppblött uppmatnings-foder. Jag fick bara i henne pyttelite i morse, så jag satte in del lilla skålen på burbotten. Och nu, tidig eftermiddag, så såg jag att hon åt själv - en hel del. Så skönt! Då behöver jag inte oroa mig. Annars har jag faktiskt fått tag på en bra uppmatnings-spruta i dag. Jag har varit inne i Alicante ett par timmar.

Efter frukost, fågel-matning, och hundpromenad, så tog jag Tram till Plaza Mar II. Där tittade jag inom mina favoritbutiker, djuraffären förstås, och Zara Home samt Loja de Gato Preto. I djuraffären köpte jag en liten låg porsslins-skål till Lillan (avsedd för små gnagare). Jag tänker ha uppblött foder i den. Den står stadigare än den lilla plast-skålen jag har nu. I de andra butikerna tittade jag bara. Där finns mycket fint att se på (och önska - om man har råd och plats).

Sedan gick jag till H&M och tittade på kläder. Det jag verkligen behöver (varje år) är ett par tunna västar. Men det är omodernt, så sådana hittade jag som vanligt inte en enda. Men jag provade lite olika kläder (storlek 32 och XS var lagom - H&M har stora storlekar, och jag är kort). Hur som helst är det MYCKET roligare att prova kläder, nu när jag inte är så tjock längre. Jag köpte faktiskt en hängsel-kjol (fast jag har gott om kläder). Att jag vill ha västar beror på att jag ofta fryser om bröst och rygg, när jag är varm för övrigt. Och en hängsel-kjol värmer ju lite på de ställena också. Nedan ser ni min nya kjol, som förstås är tänkt att ha till vardags. (Den är "hund-vänlig".)

På Tram har de sådana här skyltar. Där står översatt: "Glas-krossar-hammare. Krossa glaset för att komma åt hammaren." (Hammaren är förstås tänkt för att krossa ett fönster i vagnen, i händelse av nödsituation.) Men vad ska man krossa det första glaset med? Mina skor skulle vara för mjuka, och med handen vill jag inte krossa glas...

Jag grubblar på vad Lillan ska heta. Det är dags nu att hon får ett riktigt namn. Men vad? Ännu har jag inte kommit på något bra. Maila gärna några förslag!

Jodå, Lillan klarar av att äta själv. Jag känner mig lättad. Nu har hon invigt sin nya skål också. Nu räcker det att jag ser till att hon ständigt har fräscht uppblött foder. (Det torkar och blir hårt efter några timmar.)

När Lillan satt i solen på bakongen i dag, så passade jag på att fotografera henne. Färgerna syns ju tydligast i solsken. Jag är nöjd med mitt val! "Ettan" var fin han också, men Lillan är finare (och lite ovanligare).

Jag tog 1 foto på Mio också. När jag kommer nära buren så hoppar han alltid mellan pinnarna, och då är han svårare att fotografera. Men han gör nog så för att han gillar sällskap.

Det har blivit mycket fokus på Lillan, de senaste dagarna. Så är det alltid när något är nytt, och om man oroar sig för något. Det kommer väl att ebba ut. Så jag uppmärksammar henne i samma grad som de andra fråglarna. Jag vill inte göra Stella och Nellie avundsjuka. De ska ha mest uppmärksamhet! Därefter kommer fåglarna. Och så får växterna precis tillräckligt. Visst skulle jag få mer tid till annat, om jag inte hade husdjur och växter. (Och lättare att ha välstädat!) Men nu tycker jag det är roligt med hundar och fåglar (och katter) och växter - och då prioriterar jag det!

Fast nu borde jag egentligen lägga 100% av min energi, på att få färdigt i lägenheten nån gång. Det är jobbigt att eva i ett provisorium. I kväll tänkte jag på, att om jag nu beställer en hörn-garderob - var i alla världen ska jag vara när jag monterar den? Den tar ganska stor golvyta...

Nu sitter jag och bläddrar i Cosas de Casa (jag hade ganska många). Den är trevlig, och jag blir inspirerad. (Mycket handlar om ordning och reda!)

Och jag som tycker att vi börjar få kallt här! Jag är glad att jag inte bor i Sverige längre. Jag skulle ha frusit!

Jag satte på mig min nya hängsel-kjol i dag. Den känns bekväm. Jag har varit vaken sedan 04. Jag började grubbla på det där med alla skatte-böterna, och sedan kunde jag inte somna om. Jag gick upp 06, och för en gångs skull började jag dagen med en kopp kaffe. Inte gott alls - men effektivt (hoppas jag).

Jag tror att det är trevligt för alla parter, om familjen Sparvpapegoja får umgås på nära håll, en stund varje dag.

Mor och dotter är mycket intresserade av varandra. Men Safir bryr sig inte, hans pappa-plikter är över. Fast han försöker övertyga Celeste om att det är dags för en ny omgång ungar. I alla fall vill han gärna para henne. Dock kommer hon knappast att lägga några ägg, när hon inte har någon holk att lägga dem i. Honor brukar vara mera ansvarsfulla...

Om ni tittar noga på fotona nedan, så ser ni, att jag faktiskt har lyckats få med alla mina 6 husdjur, på ett och samma foto! (Tack vara att Mio inte befann sig på sitt allra översta "våningsplan".)

Jag fick reklam-mail från en webbshop för hundar, det är dags för "höst-produkter". Jag tycker att illustrationerna för de olika avdelningarna är söta.

Nu har jag "bara" 4 tidnings-travar kvar på matbordet. (Fast däribland den högsta, den med 7 årgångar av Drömhem&Trädgård.) De lästa lämnade jag till Lena H i förmiddags, så nu har hon att göra.

Den bougainvillean som inte har blommat på några veckor, börjar få knoppar nu. Jag blir gladare när jag får fler blommor att titta på!

Jag ser att det har kommit ut en ny pärlhyacint på marknaden - en rosa! Den här, som heter Pink Sunrice - Muscari, kan ni köpa lökar av hos www.klostra.se. Om jag hade bott i Sverige så hade jag varit frestad att köpa några, fast de är dyra (som alla nyheter).

I dag vägde jag precis lika mycket som häromdagen. Det är ju så att vikten står stilla emellanåt. Jag unnar mig ändå sådana godsaker som de nedan. (Som mellanmål, eller efterrätt.)

Plats-besparande möbler som den nedan, tycker jag är bra. I synnerhet nu när jag bor så trångt. Men någon fåtölj behöver jag inte, och den här är inte så snygg (i mitt tycke). Men det är bra att fotpallen inte tar någon extra plats, när den inte används! Det kommer mina 2 fotpallar att göra...

Tavlan nedan skulle jag kunna tänka mig att ha, om jag hade jättemycket tom väggyta. Jag gillar ju både blått och fåglar. Som det är nu kommer jag bara att kunna få plats med ett fåtal av mina tavlor. Lite synd på sitt sätt (eftersom jag tycker om alla), men jag kan ju inte gärna skruva upp dem i taket...

Jag bläddrade i många tidningar i går. Jag kom fram till att tidningen Mi Casa inte är något för mig (fel inrednings-stil), men att jag tycker mycket bra om både Cosas de Casa och Hem ljuva Hem. Den senare håller jag på att bläddra i nu. Där hittade jag citatet nedan. Någon tycker precis som jag!

Jag hittade ett stort och fint kök som tilltalar mig! (Se särskilt det 3:e fotot...)

I många år har jag velat köpa en säng-stomme, men inte haft råd hittills. Jag vill ha gavlar på sängen! Och helst "kanter" också. Jag har en viss förmåga att råka putta ner mina kuddar på golvet, och sedan är de svåra att hitta i mörkret. (Och när hundarna får sova hos mig, så är jag rädd att de kan trilla ner!) Jag har funderat länge på Ikeas Hemnes. Om jag köpte en sådan så kan jag välja: antingen kan jag lägga i min resårbotten, eller så kan jag lägga mina tempur-madrasser på en ribbotten.

Men jag undrar om jag ska behålla min resårbotten (från norska Jensen)? Den har många fördelar - den är supermjuk och är av bra kvalité. (Mjuka sängar säljs inte i Spanien, bara enstaka "medium" och resten hårda.) Men min resårbotten har en nackdel - den är zon-indelad. Zonerna (varannan mjuk, varannan fastare) är jättebra om man ligger som man ska. Problemet är att jag inte gör det. Eftersom jag är kort så ligger jag längre ner. Då kan jag sträcka på tårna i fot- ändan, och ha armarna ovanför huvudet i huvud-ändan - och ändå få bra plats. Men då hamnar jag fel, så att det blir hårt där det ska vara mjukt - och tvärtom.

Om jag inte ska behålla resårbotten - då skulle jag lika gärna köpa en spansk sängstomme. De är 90 x 190 cm (i stället för 90 x 200). Då skulle jag få precis lika bra plats, men spara lite golvyta i rummet. Tempur-madrasserna går att "putta ihop lite", så de passar. Jag tittade i går på La Redoutes webbsida (samt i Maisons du Mondes katalog). Jag får titta på barn- och junior-sängar, för sängarna för vuxna är dubbel-sängar!

Hos La Redoute hittade jag de här 3. Jag tycker bäst om den översta, som är en typisk barn-säng. Men den näst översta skulle jag ha tyckt bäst om, ifall den hade funnit i björk eller vit. (Priserna ligger aningen över Ikeas, men är inte hutlöst höga.)

Jag tycker bäst om den översta av dessa. Tja, jag har lång tid på mig att fundera. Det lär dröja innan jag får råd med någon säng-stomme. Det jag prioriterar nu är en hörn-garderob. Men innan jag har en säng-stomme (och vet exakt hur hög huvud-gaveln kommer att vara), så kan jag inte sätta upp min säng-lampa på väggen, och inte tavlan som ska sitta ovanför heller. Så visst skulle det vara praktiskt att kunna beställa allt redan nu. Men då måste jag först vinna på lotteri...

När jag var i 20-års-åldern snickrade jag en säng själv, i "Carl-Larsson-modell". En stabil sak (i "ungkarls-måttet" 120 x 200 cm). Den var byggd i trä, hade spånskive-gavlar, och ribbotten i trä. Allt var vitmålat. Den hade halvhög huvud- och fot-gavel, och så gick gavlarna "ner på sidorna" i en mjuk rundning, fast bara ca 40-50 cm (om jag minns rätt). Lite i stil med den översta sängen, fast med högre gavlar och lågt mitt på sidorna. (Och så hade den knoppar.) Rent teoretiskt skulle jag kunna snickra mig en säng nu också. Men det kräver en hel del utrymme under processens gång (särskilt när det vore dags för att måla den), så jag tror inte det vore realistiskt (med tanke på utrymme, hundar, fåglar mm). Kanske det inte ens skulle bli billigare?

Jag berättar ofta om mina mellanmål och efterrätter, men sällan om mina huvud-rätter. (Det är nog för att jag tycker bäst om de förstnämnda.) Nu när jag äter LCHF, så är jag tvungen att laga mat varenda dag, fast det inte roar mig det minsta. Ofta äter jag lax (3 min i mikrovågs-ugnen), eller ångkokade grönsaker (också tillagade i mikrovågs-ugnen). Men nu, 2 dagar i rad, har jag ätit kyckling-gryta. Och den kokar jag på spisen. Jag har nästan alltid i smör, olivolja, vispgrädde, salt, svartpeppar, curry och rätt mycket gurkmeja.

Men sedan varierar jag. I går hällde jag i gröna ärter, och i dag färsk paprika och färsk chili. Min fantasi är begränsad när det gäller mat. Helst häller jag i broccoli, men just nu har jag bara djupfryst hemma - och det tar för långt tid att tina broccolin (för att kunna skära den i mindre bitar). Jag planerar sällan vad jag ska äta (fast man ska), och då funkar inte alltid djupfryst. Jag brukar plötsligt upptäcka - antingen att klockan är långt över mat-dags, eller att jag är hungrig. Och då lagar jag vad jag kan komma på i en hast, med de råvaror som jag råkar ha hemma. (Någon bra kock, eller husmor, skulle jag aldrig kunna bli...)

Nu ska hundarna och jag gå en eftermiddags-promenad. Solen skiner, och det är 25°.

Jag beställde 2 selar från svenska Gustaf&Evita häromdagen. (https://gustafevita.boutique/) De säljer bekväma selar i många olika utföranden. (Bonnie hade en, men den var för stor för Stella och Nellie - så den gav jag bort.) Selarna kom i dag, så flickorna invigde dem på eftermiddags-rundan.

Nu ska jag fortsätta att bläddra i mina tidningar, så jag blir av med alla högarna någon gång. Jag har några Hem ljuva Hem kvar, och sedan ytterligare 2 högar med andra.

Puh och pust. Nu har jag bara 2 högar kvar; Topp Hälsa, och så jättetraven med Drömhem & Trädgård. Jag börjar med Topp Hälsa nu. Det är 1½ timme kvar till läggdags. Det ska bli skönt när bordet är tomt, så jag kan pyssla med annat. T ex sortering och utgallring (ett evighetsarbete, verkar det som).