Sparad dagbok 48. (Fr o m 18-05-25 t o m...)

18-05-25:

Jag kom nyss hem (20:37). Resan gick bra, både upp och ner. Det har varit trevligt i Sverige, och jag har träffat alla mina närmaste. Begravningen var fin. Jag har tagit många foton. Ni ska få veta mer i morgon.

Hemma såg allt bra utom en sak. Jordfelsbrytaren hade utlöst - fast jag hade stängt av varmvatten-beredaren. Så då är det inte den... Kyl och frys var förstås av - och all mat jag hade där förstörd. Jag har precis tömt frysen och satt på strömmen igen. I morgon får jag slänga allt i kylen. Hoppas försäkringen ersätter. Jag fotograferar det förstörda innan jag slänger det.

Ana kommer strax med mina hundar. Jag har längtat efter dem!

Hundarna blev glada att träffa mig igen, lika glada som jag blev att återse dem. Så det blev "puss-, slick- och kel-kalas". Nellie hälsade intensivast. Alla 3 var glada att komma hem igen. Jag också... Nu ska vi i säng, drygt en timme senare än vanligt.

18-05-26:

Jag har tagit rätt på de få sakerna som jag hade med mig hem i den lilla kabinväskan (4,7 kg), samt slängt lite av det jag har i kylen (resten tar jag i morgon). Och så har jag redigerat en massa foton. Men innan ni får se några foton från min Skåne-resa, så ska ni få se några från i dag. (Och sedan måste jag handla innan affärerna stänger, så jag åtminstone har något ätbart i kylen. Därefter ska jag lägga in de andra fotona - några åt gången.)

Jag kunde plocka en hyfsat stor bukett luktärter på balkongen. Till höger ser ni så tätt det är mellan fågel-skitarna... Om jag hade vetat att jag inte skulle kunna använda min balkong i sommar (jag kan varken sitta och fika, eller hänga tvätt på tork där), så hade jag kanske inte varit lika glad över att herr och fru Gråsparv flyttade hit. Men jag trodde ju att boet låg under takpannorna (och att de bara mellan-landade på balkongen), ända tills ungarna började pipa - och då var det så dags. Jag får se till att de bygger sitt bo någon annanstans nästa år. Min stolsdyna ligger dock varken under start-banan eller landnings-banan - så den har klarat sig.

Bonnie är trött, och andas aningen ansträngt och/eller snabbt. Inte bra alls...

När vi hade gått en bit så satte jag Bonnie i vagnen. Hon verkar vara väldigt nöjd med att sitta där, och titta sig omkring.

Nu har jag bildbevis för att det verkligen har spolats upp (minst) en portugisisk örloggsman här på Playa Carrer la Mar. Fotot tog Lena H i förrgår, precis där hon brukar sätta sin solstol... Verkligen inte trevligt! En så här pass liten dödar inte en människa - men det gör rejält ont minst en vecka efteråt - om man har råkat komma nära tentaklerna.

De är duktiga på att bygga sandslott, de 2 männen som har byggt det här. (Tyvärr har de nog inte tvättat sig på länge, så om vinden ligger på från havet kan jag inte stanna för att titta om de själva är där. I dag satt de en bit ifrån.)

Nu ska jag dricka eftermiddags-te (grönt lime-ingefära), och äta några nötter till. Sen ska jag gå och handla. Men jag lovar att ni ska få se fler foton senare  i dag.

Fotona nedan är alla från i måndags, den 21/5. "Väntaxi"-chauffören Daniel stod punktligt utanför porten klockan 06:30, och körde mig  till flygplatsen. (Han kör en stor säker bil.) Skönt eftersom jag hade stora resväskan (≈ 20 kg), lilla resväskan (≈ 10 kg), axelremsväskan (≈ 4 kg) och rese-västen (≈ 3 kg) att släpa på. Flygresan upp gick bra, allt klaffade och vi landade 10 minuter före angiven tid. Fast flygresan bara tog 3 timmar och 10 minuter - så tog resan från min dörr, till Jennis dörr, hela 8 timmar.

Tyvärr låg det ett tjockt molntäcke över El Campello. På fotot nedan ser ni (nätt och jämt) Albufereta och Playa Muchavista. Sen kunde jag inte ta fler foton förrän vi gick in för landning.

Jag gillar vindkraftverk, och fotograferade några av dem som står ute i vattnet nära Öresundsbron.

Vi gick in en sväng över Skåne innan vi landade på Kastrup.

På stationen i Ängelholm mötte Jenni och hennes hund Molly mig. Jenni tog de båda största väskorna, och jag tog axelrems-väskan + Molly. Alltså hade jag en hand ledig att hålla kameran i. Sommartid finns det alltid många fina blomster-arrangemang i Ängelholm.

På en tomt såg jag några liljekonvaljer (både min, och min mammas, älsklings-blomma).

Rhododendron och azalea är jag också förtjust i.

När vi gick förbi syrener (särskilt de vita som luktar intensivast), så stannade jag och luktade. Jag tycker mycket om vit syren. Tyvärr trivs varken de eller liljekonvalj på en solig balkong vid Medelhavet... Det Sverige har, som inte den här delen av Spanien har - är grönskan! Och visst saknar jag den ibland. Den här Skåne-vistelsen hade jag jättetur med vädret! Det var soligt och varmt varenda dag, lika varmt som i El Campello! (Men nätterna var betydligt kallare, än här.)

På eftermiddagen och kvällen så umgicks jag med Linda och Jenni. Det är SÅ ROLIGT att träffa barnen på riktigt. Annars mailar vi, och pratar i telefon - men att ses i verkligheten är förstås bäst. (Då kan vi ju kramas också!) Jag bodde hela tiden hos Jenni, och hon hade ordnat det jättebra för mig. Hon sov själv på en uppblåsbar madrass i vardagsrummet, och så fick jag sova i hennes säng i sovrummet. Alltså sov jag gott!

Om en stund berättar jag om tisdagen den 22:a.

På tisdagen umgicks jag med Jenni (Linda arbetade), samt uträttade en del ärenden (och förberedde mig inför begravningen den 23:e). Jag öppnade bl a ett konto i SEB-banken. Den enda bank där jag sedan kan sköta allt via datorn från El Campello - inklusive att skaffa e-legitimation. (Det senare kan jag inte vare sig hos ICA-banken eller Handelsbanken.) Jag gick och tittade i många av mina favorit-affärer (som t ex Systrarna Olsson). Jag köpte 2 toppar (en vit T-shirt med klarblå blommor och ett ljusblått linne). Båda klädsamt vida över magen. För det är ju inte det att jag har ont om kläder - tvärtom. Men jag har dessvärre inte mycket som är klädsamt just nu (när jag väger så här många kilon för mycket). De här 2 kan jag ha sen också, när jag har bantat ner mig till min normal-vikt.

Jag hade kameran med mig. De första fotona är från huset, och gården, där Jenni bor.

Och från kvarteret...

Resten av fotona tog jag i centrala Ängelholm. Det är inte många städer som kan stoltsera med så mycket grönska - så centralt.

I Tegelbruksparken (nära där Jenni bor) har man stadsodling. Jättetrevligt! Där finns en stor vatten-tank, och folk kommer dit och sköter om sina odlingar. Och det bästa är att allt får stå i fred, helt utan stölder och skadegörelse!

Utan för den lilla ICA-butiken nära Jenni, kan man parkera hundar bland blommorna. Nedan t h ser ni Molly.

Jag mail-växlar med en kvinna som heter Hanna. Vi har många gemensamma intressen. Jag träffade hennes pappa som hastigast en gång för många år sedan, och jag gick i samma klass som hennes mamma på specialpedagog-utbildningen, men jag hade aldrig träffat Hanna i verkligheten. Jag hade sagt att vi inte skulle hinna träffas de här dagarna, eftersom jag hade så kort tid på mig. Och så hade jag sådan tur att jag sprang på henne i affären! Det var hon som såg mig. Så nu har vi talats vid "på riktigt". Det var trevligt! (Och nu vet jag dessutom, att hon är väldigt vacker i verkligheten.)

Jag kommer att uppdatera om så många dagar som jag orkar i kväll. Eftersom fotona är färdig-redigerade, behöver jag bara skriva texten - och det senare går snabbare än det förra. 

Den 23:e maj, dagen för mammas begravning, samlades alla vi syskon med familjer i församlings-hemmet några timmar innan. Det var så roligt att träffa alla, men omständigheterna kunde ha varit roligare. Vi hjälptes åt att duka och göra i ordning till samlingen efteråt. Gun, Dan och Uno som bor på landet, hade plockat massor av liljekonvaljer som vi satte fram i vaser på alla bord. Vi blev klara i god tid, och mina barn och jag (samt Johans fru) gick ett varv på kyrkogården.

Vi tittade på min pappas (barnens morfars) grav. Från början satt det en liten duva på stenen (men den blev stulen). Jag ser att bokstäverna börjar bli slitna. Jag antar att de "renoveras" nu när mammas namn också ska skrivas dit. Pappa har legat ensam under stenen i 46 år! Mamma blev änka när hon bara var drygt 46, och levde alltså ytterligare i 46 år. Stackars pappa blev bara 49 år, 4 månader och 23 dagar. Han hade velat leva mycket längre! Och jag hade önskat att jag hade fått behålla honom!

Nedan först mammas föräldrars grav (min mormor och morfar, Edit och Sigfrid), sedan mammas systers grav (min moster Svea).

Begravningen skulle börja klockan 13, och vi gick fram till kyrkan en stund innan. Vi hann hälsa på mammas syster Sonja, min kusin Gunilla, min kusin Thomas, och några av mammas gamla grannar. Jag fotograferade (i dag) av program-bladet. Överst baksidan och framsidan, sedan själva programmet.

Som ateist känns en del av kyrkans ritualer främmande för mig (mest pratet om Gud och Jesus), men eftersom jag tror på det eviga kretsloppet så instämmer jag helt i orden Av jord är du kommen, till jord ska du åter varda (som prästen senare sa, fast med modernare ord). Begravningen blev fin, och minst lika mycket profan som kristen. De första solosångerna sjöng Guns dotter Anna, och på slutet sjöng Jenni 2 sånger från läktaren. Mycket vackert! Det var fin akustik i kyrkan.

Munka-Ljungby kyrka är vacker (och nyrenoverad)! Vackrare lokal än kyrkan, kan man knappast hålla en begravning i. (På senare år har jag varit på flest borgerliga.)

Det kändes konstig att se kistan med mamma i. Ändå har vi väntat på döden de allra senaste åren. Varje gång jag har besökt henne, så har jag undrat om det skulle vara sista gången vi sågs. I höstas blev det den allra sista gången... Och jag som hade trott att jag skulle hinna träffa henne en gång till - nu i sommar. (Fotot på kistan är det sista som jag tog av henne.)

Nedan skymtar prästen till vänster.

Och här sjunger Anna, kompad av sin farbror Torbjörn.

Återstår själva gravsättningen. Men den kunde inte göras medan jag var kvar i Skåne, för det var 3 veckors kö till kremeringen. Jag hoppas att vi kan få ihop det så jag kan vara med. Jag vill gärna vara med! Förhoppningsvis kan det bli vid min nästa Sverige-resa, i samband med att jag ska upp till Hässelby strand för att tömma mitt f d rum där. Det ska nog gå att kombinera, om jag först flyger till Stockholm (och stannar där några dagar), sen tar tåget till Skåne (för att stanna några dagar), och därefter flyger hem från Kastrup. (Enligt lagen kan man väntan upp till 1 år innan urnan gravsättes. Men riktigt så länge vill vi förstås inte vänta. Det är skönt att få ett avslut.)

Efter begravningen så städade vi syskon (med familjer) församlingshemmet, och diskade bestick, fat, kaffekoppar mm. Därefter skildes vi åt. Mina barn och jag åkte hem och bytte om. Och sedan gick vi (Linda, Jenni, Johan och hans fru Linda och jag) en promenad tillsammans. Vi gick bl a till Hembygdsparken, men fick rusa där ifrån efter en stund p g a alla mygg. Vi gick vidare i närområdet. Som vanligt fotograferade jag mest blommor... (Jag fotograferade förstås mina barn också, men de fotona får bli privata. Mina döttrar är inte mycket för att komma med på offentliga foton.)

Fast nu när jag lägger in fotona, så ser jag, att de två nedan hör till dagen efter - när Gun, Jenni, Johan med fru Linda och jag gick en promenad. Nåja, det kan inte hjälpas. Jag fick besök mitt i den här delen av uppdateringen. Sandra och Daniel från ABA-tango var här och hämtade mina utgallrade dans-skor. De tar med skorna till La Casa del tango i Alicante. Hoppas att någon av kvinnorna som dansar tango där har storlek 36!

De här fotona hör alltså till torsdagen den 24:e... Men resten av fotona från den dagen får ni vänta på (tills i morgon), likaså väntar jag med att berätta om vad vi gjorde mer än att promenera - för nu har det hunnit bli läggdags.

Ängelholm är en vacker stad!

18-05-27:

Nu fortsätter jag att berätta om den 24/5. Jenni, Johan och hans Linda, och jag promenerade ner till centrum där vi skulle möta Gun. (Hon var tvungen att rätta klart en massa nationella prov innan hon kunde komma.)

Nedan Pyttetåget.

Vi möttes på restaurang Yazhou. (De har asiatisk buffé där man får äta så mycket man vill, och har massor att välja på, för 99:-. Det är andra gången jag är där. Mina favoriter är deras rödcurry-kyckling och små vegetariska vårrullar.) Vi satt och åt i godan ro under ca 2 timmar, och hann förstås prata mycket under tiden. Nedan Linda L och Johan.

Och sedan får ni se mig och min (10 år yngre) lillasyster Gun. Ser ni några likheter?

Johan och hans fru skulle ta flyget från Ängelholm till Stockholm (Arlanda) tidig kväll, eftersom de skulle jobba dagen efter. De bor ju i Upplands Väsby. När de bröt upp, så gick Jenni hem till sin Molly. Jag och Gun tog en promenad tillsammans till hennes bil (som hon hade parkerat en bit bort). Så hann vi prata lite till, Gun och jag. Det är ytterst sällan som vi ses bara vi två.

Du ser Gun, att fotot på rosen som jag tog strax innan vi var framme vid din bil, blev ganska bra trots att jag tog det i farten. (Gun läser min blogg.) Söt ros! Jag gillar de rosagula färgerna. (Det är en buskros, men jag vet inte sortnamnet.)

Dagen efter var det dags för hemresan. Jag behövde inte gå från Jenni förrän klockan 10, så jag hann äta frukost i lugn och ro - och kolla så att jag hade packat det jag skulle. Först åkte jag tåg. Jag hade kameran beredd, för jag hade sett flera fina blommande rapsfält när jag reste från Kastrup till Ängelholm på måndagen. Men tänk - de var redan överblommade, bara 4 dagar senare. Så kort tid rapsen blommar! Jag såg bara några självsådda blommor längs rälsen... (Jag hade annars tänkt visa spanjorerna hur vackra blommande rapsfält är.)

Men jag kunde fotografera fler vindkraftverk. (Ni ser att fotot är taget genom det skitiga tåg-fönstret...)

Planet lyfte i tid. Den här gången flög jag med Norwegian. Nedan Öresundsbron, sedd från danska sidan. Det ser så konstigt ut när den slutar tvärt. Tunneln ser man ju inte från luften.

Även på den här flygturen såg jag mest moln. Men mycket vackrare moln! Jag (som alltid sitter vid fönstret när jag kan) tittade ut och fantiserade om vad de liknade.

Nedan närbild på samma molngrupp som ovan.

Och visst liknar molnen nedan en spännande port med trappa framför?

Vad som sedan hände när jag kom hem, har jag redan berättat om.

Bonnie ligger här under datorbordet. Jag har ställt den skönaste hundsängen där. Jag är lite orolig för henne. Hon andas så snabbt, och bröstkorgen häver sig mer än vanligt. Jag har tid hos veterinären den 1/6. Då ska de röntga hennes hjärta (eller om de undersöker det med ultraljud). Det är ju bara 5 dagar till dess. Men det är nästan så att jag skulle vilja ha en ny tid - lite tidigare. Jag får se. I dag är det söndag, så jag får ändå vänta till nästa vecka. Nellie har tid för röntgen (av benet) samma dag (1/6), så det är ju rationellast att gå med båda samtidigt. Jag tror inte att det kan hända Bonnie något om jag väntar några dagar. Om hjärtat har vuxit så får hon börja medicinera - men hon kan aldrig bli frisk igen. Medicinen bara lindrar symtomen... Jag önskar att hon vore helt frisk! Men så är det inte.

I dag är det mors dag i Sverige. Min första morsdag utan en mor. Men jag fick ha min i nästan 66 år, så jag ska inte klaga. Förresten firade mina barn mig i förväg, den 24:e. Då fick jag ett vackert kort med liljekonvaljer på (närbildsfoto). Jag funderar nästan på att rama in det. Visserligen har jag redan alldeles för många tavlor - för att de ska få plats i den här lilla lägenheten. Men kortet är ju så litet, bara 12 x 17 cm. Det kanske kan få plats i hallen? Vi får se.

Jag vågade! Jag tog tjuren vid hornen. Jag vägde mig - och blev förvånad. Jag hade väntat mig att jag var uppe i 60 kilo. Jag har vräkt i mig onyttigheter i Ängelholm. (En massa goda saker som inte finns att köpa i Spanien. Jag tog förresten med mig 2 danska rågbröd hem.) Om vågen inte visade fel så vägde jag 57,7 kg, och hade en fetthalt på 27,6%. Det kunde alltså ha varit värre, men det är långt över mitt ideal.

Jag tänker inte börja banta förrän i mitten av juni (bl a för att Lena T kommer hit den 6 - 12/6). Men då måste jag. Inte bara för att jag tycker att min kropp är ful när fläsket väller fram överallt - utan framförallt för hälsans skull. Om jag går ner 7 kg (och 7% fett) så är det OK. Att jag sedan tycker bättre om min kropp när jag väger ytterligare 3-4 kg mindre är en annan sak. Det har inte längre med hälsan att göra. Kanske har jag siktat för lågt tidigare, och därför haft svårare att hålla vikten? Jag borde kanske försöka stanna på 50 kg? För att komma dit krävs 2 månaders strikt bantning. Jag vet att jag kan. Man kan ha roligare saker för sig. Å andra sidan är det kul att komma i sina kläder! Så när Lena åker hem igen - då ska jag sätta fart!

Nu har jag tagit in stolsdynan från balkongen. Bara de allra senaste dagarna har familen Gråsparv tydligen börjat använda den för avskräde... Och i samband med att de lämnar lite sopor, så passar de på att sköta sina behov. Så nu helt plötsligt har dynan blivit skitig. Suck! Då kan jag inte sitta i den stolen heller... (Det har jag kunnat fram till nu.) Tur att jag är så mycket djurvän som jag är, annars hade jag blivit sur på den lilla familjen.

Mina svenska inköp av klädsamt vida toppar (som döljer putmagen) ser ni nedan:

På Kastrup köpte jag en väska, tänkt att ha som "ombord-väska" när jag flyger (utöver kabinväskan med alla bolag utom Ryanair, och som enda handbagage om jag flyger med det senare bolaget). Väskan (Samsonite) håller Ryanair-mått på höjden (med hörnen "nerknäppta), på djupet, och är bara 3 cm för lång - men eftersom den är mjuk går den att "putta in". Så om jag inte fyller väskan till 100%, så blir det inga problem att få ner den i Ryanairs "mätlåda". Väskan är av teflon-behandlad textil, och väger bara 7 hg.

Nedan med hörnen "utfällda". Då blir den något större, men är godkänd hos alla andra flygbolag (utom Ryanair).

Ni ser att den är större än min "nalle-väska" (som var den enda godkända jag hade inför resan upp). När jag hade köpt den nya väskan så stoppade jag i nalle-väskan och fick ändå plats med 2 halvliters vattenflaskor samt en stor påse blandade nötter. Och det hade fått plats mer. Jag tror att jag kommer att få stor nytta av den här väskan. Men jag ska bara använda den när jag reser, för att inte slita på den i onödan. Den var inte billig. Samsonite brukar inte vara billiga - men bra. (Jag har haft 2 resväskor, som jag nu har gett bort, och jag har 1 ryggsäck (i kabinstorlek) och 1 magväska kvar (samtliga rosa ). De har hållit bra under mina resor, och jag är jättenöjd med dem.

Nu ger det sig om jag ska gallra ut just nalle-väskan (den brukade jag ha dans-skorna i) eller en annan väska. Gun föreslog att var gång jag köper 1 ny sak - så skulle jag först gallra ut 2 andra. Det kan hända att jag kan gallra ut några väskor till. Vi får se. Men först ska jag gallra ut en ryslig massa kläder!

I dag säljer Westwing vinylmattor i nya färger och mönster. Jag hittade en hel del snyggt. (Som jag inte ska köpa!) På sitt sätt skulle jag tycka om att ha en rund matta under mitt runda matbord, i stil med mattorna nedan. Men den största storleken är 180 cm i diameter, och bordet är 120. Då "stickar mattan fram" för lite. Bara när stolarna är inskjutna skulle de kunna stå helt på mattan. Jag skulle ha behövt en i diameter 210 - 220 cm - och det har inte Westwing. (Så stora skulle nog bli svåra att transportera. Vinylmattor kan inte vikas, bara rullas.)

Till alla runda mattor finns matchande rektangulära. Om jag hade haft ett separat kök, så hade jag kunnat tänka mig att ha den glad-gula mattan (nedan till höger) där. Men nu ska jag använda de med "klinker-mönster" i olika glada färger (bl a gul), som jag redan har. Jag har 1 större och 2 mindre. Alla kommer inte att få plats, men jag vet ännu inte om det passar bäst med 1 stor eller 2 små. Det kommer jag att avgöra när alla möbler står på sina rätta platser.

Åh, vad jag längtar tills alla möbler står på sina rätta platser! Och tills alla saker ligger/står/hänger på sina rätta platser! För att inte tala om när jag har kommit så långt att även gardiner och tavlor har kommit på plats! Men oj så mycket jobb det återstår, innan jag har kommit dit. Tja, det är väl bara att kavla upp ärmarna, och sätta i gång. Fast kanske först i morgon? Om en liten stund kommer Erik och Irina och hälsar på. (Visst är det bra att ha något att skylla på...)

När Erik var här visade han ett litet ärr på handen. Det fick han för flera år sedan av en manet. Han höll på att dyka, kände smärta, och stannade förstås inte kvar för att titta efter vilken sorts manet det var. Han hade ont 4-5 månader efteråt! Och har alltså fortfarande ett litet ärr. Medelhavs-maneterna är inte att leka med. Jättetrist att vi har fått hit några nu. Det är ovanligt. Det är första gången sedan jag kom till El Campello som de finns här på "vår" strand. Och bara en gång tidigare (då på Playa Muchavista) vet jag att det har funnits maneter. Men det är ju inte bara att "plocka bort" dem. Det beror helt på vindarna och strömmarna, om de ska komma i väg härifrån igen. Även i dag badade både barn och vuxna. Men de flesta hade förstånd nog att nöja sig med att ligga och sola på stranden.

På väg ner till El Paseo stannade vi till vid den lilla gräsplätten nedanför sick-sack-vägen. Hundarna älskar att nosa i gräset.

Nellie försökte busa med Bonnie, men hon var inte på humör utan sa ifrån på skarpen.

Nellie sprang runt som en liten galning. Hon hade totalt glömt bort att veterinären har sagt att hon inte får springa än. Och jag tänkte, att på mjukt gräs så kan det väl inte skada... Nellie behöver få springa! Hon tycker att det är jättekul!

Stella är alltid den försiktigaste, och kollar oftast med mig om det är OK att hon avlägsnar sig en bit från mina fötter.

Å vov! Och voff! Plötsligt kände jag en fantastisk doft! En vov-intressant doft!

Nästan lite mittemellan igelkotts-bajs och fågel-bajs. Vov-härlig alltså!

Så fort jag hade hittat exakt var den vov-härliga doften fanns, så började jag rulla mig i doften. Vov alltså!

Det var vov-mysigt! Jag gjorde mitt bästa för att få den vov-härliga doften att fastna i min päls, och på selen.

Jag tror att jag lyckades. Ja, för matte såg lite sur ut. Det brukar hon göra när jag tar på mig parfym. Det är säkert bara avundsjuka! Vov-vov och voff på er!

Jag har påbörjat min klädgallring! Jag plockar fram ur garderoberna, och lägger i olika högar - var kategori för sig. Nedan alla mina långbyxor. Nej, det är uppenbart att jag inte behöver alla. Till mitt försvar får jag säga att de är i storlekarna 32, 34, 36 och 38 - eftersom jag har pendlat så mycket i vikt. Det blir fler par då. Men sedan tänker jag hålla vikten. Fr o m i slutet av sommaren! Jag siktar på att ha storlek 34-36... (Jag är trots allt bara 155 cm lång.)

Men ännu har jag bara staplat det som fanns framme + i en garderob. Och i garderoberna ligger allt huller om buller - bara intryckt. Jag undrar hur högt man kan stapla T-shirts (vänstra traven) och tröjor innan högarna rasar?  Kanske jag borde ha lagt dem helt utvikta från början? Eller rasar sådana staplar lika lätt? Jag vet i nuläget inte hur många fler T-shirts jag har, och inte hur många långärmade tröjor heller (till höger tjocka för sig, och tunna i högen framför). Bakom T-shirtsen ligger en hög med linnen, men den är inte lika hög. Och detta är alltså innehållet i 1 garderob. Jag har 4 till...

Men visst är det bra att jag har kommit igång! Fast nu ska vi gå sena rundan, och sedan lägga oss. Jag siktar på att fortsätta jobbet i morgon - direkt efter frukost!

18-05-28:

Så här högt lyckades jag stapla kategorin "tjockare långärmade tröjor" i går (den högsta stapeln):

Och nu ska jag snart fortsätta mitt "staplande". Men först ska jag äta frukost. (I dag blir det danskt rågbröd med brie och röd paprika, och som vanligt grönt te.) Innan jag satte på teet så serverade jag hundarna deras frukost, gick morgon-promenaden med dem, satte igång en tvättmaskin (snabb-programmet), läste morgon-mailen och hängde tvätten på tork på taket. Och så plockade jag en ny bukett luktärter på balkongen. (De andra hade vissnat.) Luktärter doftar så gott!

När jag ser alla klädtravarna, som bara blir högre och högre - då börjar jag faktiskt undra hur dum jag egentligen är. Rent intelligensmässigt vet jag att jag är intelligent över genomsnittet, för jag har blivit testad vid 2 olika tillfällen (som ung och som vuxen) med samma resultat. Men hur kan jag då vara så dum - att jag (som aldrig har haft gott om pengar, och som inte bryr mig om modet) har köpt så oerhört mycket kläder som jag har gjort? Det är faktiskt rena rama vansinnet - det ser jag nu. Och ändå har jag 2 garderober kvar att tömma.

Står "klädsamlandet" för något annat? Har jag kompenserat? Har jag tröst-shoppat? Är det samlarmani? (Jag har kläder kvar sedan tonåren.) Någon form av otrygghet för att inte ha tillräckligt? Har jag känt mig ful, och trott att jag skulle se bättre ut om jag hade nya kläder? Jag vet inte. Men det måste få ett slut. Så snart jag har travat upp allt i sorterade högar - då ska här gallras ut en ryslig massa onödiga kläder! Det ska faktiskt bli skönt att minska antalet ägodelar! Riktigt skönt! Att jag inte har förstått det tidigare... Jag tror att jag har kommit in i en ny fas i livet!

Det gick inte att stapla tröjorna högre. Så nu slänger jag upp tröjor på lådorna bakom... Jag lär inte ens behöva 1/4 av dem... (MariPaz blir säkert glad - hon kommer att få massor att välja på, bland de kläder som jag kommer att gallra ut.)

Travarna med västar (vänster) och jackor/kappor (höger) börjar närma sig taklampan...

Hundarna och sparvpapegojorna är mycket intresserade av varandra. Nedan luktar Celeste och Nellie på varandra. Ett tag var de "näbb mot nos" men så började Celeste bita lite försiktigt i Nellies nos, varpå Nellie backade snabbt. Det är säkert nyttigt för hundarna att umgås med andra djurarter.

Nu ska jag ta paus i garderobs-tömmandet. Det är nämligen dags för vår mitt-på-dagen-promenad.

Bonnie är på akutbesök hos veterinären nu. Jag ska hämta henne kl 19.

Vi gick bara en kortare promenad i dag - eftersom det är varmt och Bonnie har varit tröttare än vanligt, och dessutom har hon ju andats snabbare än normalt. Hemma drack hundarna vatten, och Bonnie la sig. Jag fortsatte med min garderobs-tömning. Ana (hon som passade hundarna) ringde. Hon hade glömt att lämna hund-toaletten som hon fick med, och frågade om jag var hemma så hon kunde komma med den.

Hon kom en kvart senare, och jag berättade att jag skulle gallra ut kläder. (Alla hundarna blev glada åt att återse Ana, vilket är ett gott tecken.) Eftersom Ana ser ut att ha samma storlek som jag normalt har, så frågade jag om hon ville komma och titta sen. Och det vill hon. Jag sa att jag har gallrat ut skor, och undrade om hon ville prova. Hon provade, och ville ha 4 par. Vi skulle just säga adjö, när jag i ögonvrån såg att Bonnie betedde sig konstigt.

Bonnie såg "borta" ut och säckade först ihop med höger bakben, snodde vinglande ett halvt varv, och säckade ihop med höger framben. Jag tog henne i famnen och hon var konstigt slapp. Jag sa till Ana att jag bums måste till veterinären, för det såg nästan ut som en stroke (eller hjärtattack). Ana sa att hon skulle skjutsa oss. Jag bara tog pengabörsen i handen, Bonnie i famnen, och så åkte vi. (De andra pep uppgivet, men fick förstås stanna hemma.)

Hos veterinären sa jag att det var akut, och veterinär Angel tog direkt emot oss. Han undersökte Bonnie noga, hörde att hjärtljuden inte var normala, men resten (ögon, ben etc) verkade vara OK. Men Bonnie var slapp och annorlunda. Angel behöll henne för att göra en hjärt-röntgen. Jag ska, som jag skrev, hämta henne kl 19 - och då får jag veta om de har hittat något allvarligare fel (eller ej).

Nu har jag kommit av mig i garderobs-tömmandet. Jag tänker bara på Bonnie...

Något positivt så länge. Linda skickade en länk med en notis + filmsnutt - om en papperslös man som klättrade 4 våningar upp, och räddade ett barn som hängde utanför en balkong. Det hände i Paris. Se: https://omni.se/papperslos-raddade-barn-fran-balkong-lovas-franskt-medborgarskap/a/rL14r0

Nu har jag hämtat Bonnie. De har röntgat henne i dag. Vi ska tillbaka i morgon för en ultraljudsundersökning av hjärtat. Röntgenplåten nedan visar att Bonnie har förstorat hjärta. Det är större än normalt, men mer vet vi inte än - utom att hon har tydliga blåsljud på hjärtat. På ultraljudet i morgon kan de se vilken typ av fel det är på hennes hjärta. Det skulle kunna ha varit en stroke som Bonnie fick tidigare i kväll. Det kan hundar få av syrebrist till hjärnan (som de kan få av dåligt hjärta). Hundar kan tydligen inte få hjärtinfarkt. De kan få högt kolesterol, men det har inte Bonnie - hon är i god form och frisk för övrigt.

Veterinärerna Angel och Cristina undersökte Bonnie noga, och tog för säkerhets skull en röntgen-plåt till. Den visar att det finns en misstanke om att Bonnie har Occipital Dysplasi! (Se förklaring längst ner på sidan Om mina djur: http://christeltango.com/omminadjur.htm) Samma som Stella har, och medicinerar för. I så fall kan Stella ha ärvt anlaget från Bonnie. Det trodde jag inte. (Jag var så säker på att anlaget kom från Stellas pappas släkt, eftersom flera hundar från den kenneln har dött av det, bl a min lilla Nova².) Nu är det ännu inte 100% säkert att det är occipital dysplasi. De måste göra en MRI-röntgen (Magnetisk resonanstomografi) för att kunna veta säkert. Vad som är säkert är att Bonnies hål i skallbenet inte är runt som det ska. Men det jag såg, som liknade en stroke, kan också ha varit en typ av anfall p g a occipital dysplasi. (Men det såg inte ut som ett sådant.) Suck! Det känns som om det blir för mycket på en gång! Bonnie har ju alltid varit så FRISK! Röntgen-fotona nedan visar skallen bakifrån.

Bonnie fick 2 sprutor av Angel. Den ena var anti-inflammatorisk, men jag hörde aldrig vad den andra innehöll. Jag hade fullt upp med att lugna Bonnie som andades jättehäftigt. Jag kan fråga i morgon. Vi har fått en tid redan 10:30. Till dess ska Bonnie ta det väldigt lugnt. (Om Nellie skulle försöka busa med henne, så får jag skilja dem åt, men i kväll är här lugnt.) Bonnie ligger på golvet nära mina fötter, och andas snabbt och ansträngt. Ibland lägger hon sig i hundsängen (här under datorn), men sedan går hon tillbaka till golvet. Hon känner förstås att något inte är som det ska. Kanske hon blir orolig för att hon inte vet vad det är? Stackars liten!

Jag får väl fortsätta mitt garderobs-tömmande i morgon, när vi har kommit hem från veterinären igen. Nu när jag har börjat måste jag fullfölja så snart jag kan. Jag kan ju inte ha lägenheten full av klädstaplar...

Nyss, 21:01, utlöstes jordfels-brytaren igen. Men det gick att sätta på den bums, utan att stänga av något annat. Jag undrar SÅ vad det är som utlöser den. Jag har varmvatten-beredaren på. Men jag ska stänga av den innan jag lägger mig - för säkerhets skull. (Jag får väl passa på att duscha och tvätta håret nu, även om jag föredrar att göra det på mornarna.)

Nu precis, 21:07, utlöstes jordfels-brytaren en gång till, så nu stängde jag av varmvatten-beredaren. Men det är ju inte alls säkert att den har med saken att göra. Den var avstängd när jag åkte till Skåne - och jordfels-brytaren hade ändå löst ut. Jag måste kontakta försäkrings-bolaget redan i morgon! Det händer lite väl mycket negativt på en gång nu...

18-05-29:

Jordfelsbrytaren utlöstes en gång i natt. Hur dags vet jag inte, men jag vaknade till och märkte att strömmen var borta. Så klockan 03:31 satte jag på den igen. Sedan dess har inget hänt. För säkerhets skull bytte jag ut ett grenuttag, det nedan. Det är köpt i kina-butiken, och jag litar inte riktigt på deras produkter. Om det inte är i detta som felet ligger, så har jag ingen som helst aning. Nu har jag provat allt!

Fotona nedan, på mig och mina små "adoptiv-barn" tog Inka någon dag före min Skåne-resa.

Tittar man noga på Nellies högra framben ovan (det som alltså syns till vänster), så ser man operations-ärret. Annars märks det ingenting på henne längre.

Bonnie är kvar hos veterinären för observation. Hon fick både i dag och i går en avslappnande spruta, så att hon ska vila så mycket som möjligt. De ska be en cardiolog-veterinär (hjärtspecialist) komma när de gör ultraljudet av Bonnies hjärta. Jag ska preliminärt hämta henne kl 16:15. Stackars lilla Bonnie!

I dag hade det slagit ut 2 rosa luktärter, så jag stack ned dem i vasen bland de andra. Jag tycker bäst om rosa, vita och röda, men hittills har det kommit flest mörklila...

Det känns underligt, och trist, att se den lila "manet-flaggan" dag efter dag.

Det är enklare att promenera med bara 2 hundar. (Bara 1 koppel i var hand.) Men det kändes tomt efter Bonnie. Och flera vi mötte undrade var Bonnie var.

Jag har inte hunnit titta åt garderoberna i dag - ännu. I morse lämnade jag Bonnie hos veterinären, gick inom hälsokostbutiken på hemvägen, och sedan hem. Därefter gick jag ner till Ulfs förråd och satte en skål där som han vill ha (av mina utgallrade). Då passade jag på att titta i mitt gamla postfack. Där låg 2 brev, ett oviktigt samt det viktiga från skattemyndigheten som de postade den 20/4. (Jag har nu skrivit ett klago-brev till posten. Jag har betalat för eftersändning, och då ska sådant här inte kunna hända.) Därefter gick jag in i järnaffären för att titta på hur måttbeställda myggnät i aluminium-ram ser ut i verkligheten. De ser bra ut, om jag har råd så beställer jag till sovrummet och balkongdörren - fast bara smala (40 cm) annars kan jag inte förvara dem vintertid.

Tja, och nu hinner jag nätt och jämt dricka en kopp te innan det är dags att hämta Bonnie...

Bonnie blev glad när jag hämtade henne, för hon trivs inget vidare hos veterinären. Veterinärerna är dumma mot mig, och vov-närgångna! Dom klämmer och trycker överallt. Och i dag var jag så vov-trött, så jag orkade inte ens försöka bita dom i fingrarna. Det var vov-bra att matte kom och räddade mig. Ultraljudet av hjärtat blir först på måndag, för veterinär-hjärtspecialisten kan inte komma förrän då. Vi fick tid 15:15. Egentligen hade Bonnie en tid för vaccination den 1/6, men då får hon bara komma på återbesök (liten koll), vaccinationen skjuter vi på. Samma dag ska Nellie få röntgat sitt ben. Om Bonnie skulle bli sämre så ska jag komma akut.

Det vi nu vet nu är att Bonnie har högt blodtryck. (Hon ska hädanefter ta ½  tablett om dagen av Fortekor Sabor 2,5 mg.) Vi vet också att hjärtat har blivit förstorat eftersom det har fått jobba hårdare (alla muskler växer av arbete) - detta eftersom den ena hjärtklaffen inte håller tätt. Mer får vi veta efter ultraljudet på måndag.

Nu vilar alla 3 sött tillsammans, i den skönaste (ortopediska) hundsängen. (Den som jag just nu har ställt under datorbordet, men som sedan ska stå i sovrummet.)

Nyss ringde de från Jysk och meddelade att buffén kommer i morgon mellan kl 16 och 18. Jättebra! Men jag undrar var jag ska ställa den? Jag hade trott att jag skulle hinna flytta de 2 flyttlådorna + de 2 Kallax-hyllorna som står i vägen - innan leveransen. Men det är ju på dessa som jag har travat alla västar och jackor - så det går inte. Jag måste alltså gallra ut en massa kläder - OCH bli av med dem, innan jag kan montera buffén och ställa den på plats. När buffén kommer i morgon får jag ställe den på första bästa lediga golvyta så länge - om jag hittar någon...

Jag mötte MariPaz i dag. Hon sa att hon väldigt gärna kommer på fredag kväll och hämtar en massa kläder. Jag får hoppas att jag är klar med utgallringen då.

Ännu (klockan är 18:40 nu) har jag inte hunnit flytta ett enda klädesplagg. Jag håller fortfarande på (nästan dagligen) med pappers-exercis, angående att Total ska ta över mina kontrakt på el och vatten för vår sålda lägenhet. I dag fick jag ett papper via mail som jag skrev ut, skrev under, skannade, och mailade tillbaka. Nu verkar det som bytet av el-kontraktet kan bli klart under morgondagen. Återstår vatten-kontraktet. Det är verkligen byråkratiska i Spanien... Värre än i Sverige!

Jag har heller inte kontaktat mitt försäkringsbolag (via Banco Sabadell) än, angående den förstörda maten. Och nu får jag väl snart kontakta mitt djur-försäkringsbolag Sveland angående Bonnie. Fast än så länge har jag "bara" betalat 110 € hos veterinären, och självrisken är högre än så.

Jag känner mig trött... Men kanske jag kan göra någon nytta, timmarna fram till hundarnas sena kvällsrunda?

Jodå, jag har hunnit tömma garderoberna! Men jag har inte hunnit sortera allt. Vissa saker (mindre plagg) ligger fortfarande i några korgar och plastbackar - men de står under bordet, så de är inte längre kvar i garderoberna. Detta får jag sortera i morgon.  Det känns sedan ganska angeläget att börja gallra ut kläder - för nu försvann min matplats (både bord och stol) igen. Så jag får återigen stå framför köksbänken och äta. Förhoppningsvis ska det bara vara några dagar...

Vissa klädkategorier saknar jag ännu, som t ex badkläder och skärp. Men detta bör ligga i de korgar och lådor som jag ännu inte har hunnit sortera. Överst ligger vantar, sjalar och solhattar. Jag har rätt mycket av allt... ALLTFÖR MYCKET av allt! Jag såg medan jag slängde/staplade allt i högar, många plagg som jag vet att jag inte kommer att använda mer. Men jag inser att det kommer att ta några dagar att gå igenom allt. Och under arbetets gång måste jag hänga/lägga in det som ska sparas i garderoberna igen. Och resten (det som ska ges bort) - var ska jag lägga det?

Men i sovrummet är det (tillfälligt) mycket luftigare! Riktigt rymligt! Jag la den ena lilla vinylmattan på golvet, så kan hundarna ligga på den om de blir för varma. (Jag har tagit bort deras fällar nu, för nu behöver de dem inte längre.) Jag har nu 22-23° inomhus, vilket känns alldeles lagom (utom när jag får värmevallningar).

Jag glömde att berätta om myggnäten, att ramarna löper på små hjul - så att de går i samma spår som de ordinarie skjut-dörrarna och fönsterna. Man hakar i och ur dem. Jag kommer snart att behöva dem. När det blir varmare måste vi kunna sova med öppet fönster. Och de spanska myggen är hopplösa. De svenska myggen sticker en gång, sedan smälter de maten över natten. Eftersom de ofta sitter på väggen så är det lätt att slå ihjäl dem. De spanska kan utan vidare sticka ett dussin gånger i rad. Och sedan går de upp i rök. De syns överhuvudtaget inte, inte någonstans. Men om man släcker lampan kan man höra dem surra - redo för att sticka en gång till. På dagarna ser man dem aldrig, de är bara aktiva i mörkret. Det är inte särskilt gott om dem här, men det räcker att få in EN för att natten ska vara förstörd...

18-05-30:

Bonnie har haft en svår natt. Vi har nästan inte sovit, varken hon eller jag. Bonnie har haft svårt att andas, och hon har kräkts upprepade gånger. Jag tror att hon har börjat få vätska (blod? kroppsvätska?) i lungorna. Hon har andats ansträngt, drygt 60 grunda andetag i minuten. Hon verkar inte få tillräckligt med syre. Jag ska gå till veterinären med henne så snart de öppnar (08:30). Jag skrev ett mail i natt och förvarnade dem. Det finns medicin som driver ut vätskan, men den lindrar bara symtomen - tillfälligt. Det finns ingen bot. Man byter inte hjärtklaffar på en hund. Just nu lider Bonnie svårt. Det måste kännas oerhört jobbigt att kämpa för varje andetag. Jag befarar att Bonnie inte kommer att bli så värst mycket äldre än hon är. Det ger sig vad jag får för prognos hos veterinären...

Bonnie finns inte mer! Och jag gråter... Hon dog 200 meter från veterinären, troligen av brustet blodkärl. Det gick fort. Alltihopa har kommit så plötsligt och oförberett. Det kommer att ta ett tag för mig att bearbeta det hela.

Så här var det: Jag insåg att Bonnie måste få veterinärhjälp, och att läget var akut. Jag siktade på att vara där när mottagningen öppnade. Bonnie gick omkring med svansen mellan benen och andades ansträngt. Jag beslöt mig för att inte ge hundarna frukost, tänkte att det nog inte var bra för Bonnie. Jag hade en känsla av att det var allvarligt, att jag inte visste hur det skulle gå - så jag tog några foton på Bonnie, en liten stund innan det var dags att gå. Men inte visste jag att det verkligen skulle bli de allra sista fotona som jag tog på Bonnie...

(Jag har tagit bort de 3 foton som jag först hade lagt in här på Bonnie - för det är inte så vi ska minnas henne, utan frisk och glad. Jag behövde fotona för att kunna bearbeta det hela själv. På dessa sista foton levde hon, och kom till mig när jag kallade! Jag vill minnas den sista kommunikationen oss emellan.)

Jag satte Bonnie i vagnen för att gå till veterinären. Hon andades ansträngt. Väl i vagnen la hon sig helt ner på mage. (Hon brukar annars sitta upp, och titta sig omkring.) Hon låg ner och andades ansträngt, och jag gick med raska steg mot veterinären. När vi hade hunnit en bit så la hon sig plötsligt på sida, sen ryckte benen plötsligt till, hon liksom spände sig, och sedan kunde jag inte höra att hon andades. Jag stannade till och kände att hon levde, men såg fradga framför hennes mun. Jag började springa. När vi hade ett par hundra meter kvar till veterinären såg jag inte längre några tecken till liv. Jag sprang vidare, gråtandes. Veterinär Javier tog emot mig bums, men kunde bara konstatera att Bonnie var död. När han lyfte upp henne såg jag också att det rann blod från hennes mun.

Javier beklagade. Han förklarade att ett större blodkärl troligen hade brustit, av all ansträngning för att andas. Och att även om jag hade kommit några timmar tidigare, så hade de inte kunnat göra något - bara ge henne den sista sprutan för att förkorta lidandet. Han sa att det kunde gå mycket fort när det gällde små hundar, och att Bonnies hjärta varit i dåligt skick. Jag grät och klappade Bonnie så som hon tyckte bäst om att bli klappad - fast jag vet att hon inte kunde känna det längre. Javier lät mig ta farväl av Bonnie i lugn och ro. Jag stod en bra stund och klappade henne, och berättade för henne vilken fantastiskt fin hund hon hade varit - en stor personlighet.

Det gick så snabbt! Jag trodde att vi åtminstone skulle få ytterligare en liten tid tillsammans. Bonnie led i natt, men döden kom snabbt. Jag tror inte att hon hann känna något. Hon pep inte till eller något. Efteråt såg jag att hon både hade kissat och bajsat på dynan i vagnen. Det skedde väl i döds-ögonblicket. (Vi hade ju inte hunnit gå någon morgon-promenad.) Det hade också kommit blod på dynan. (Jag har stoppat den i tvättmaskinen nu.)

Jag fick gå hem med vagnen tom. När jag kom hem så nosade både Stella och Nellie på vagnen, och Stella pep några gånger. Kanske kände hon alla Bonnies lukter blandade med lukten av blod. Nu är det bara vi tre, Stella och Nellie och jag. Det känns SÅ TOMT efter Bonnie. Hon har funnits vid min sida i över 9 år. Jag undrar hur Stella kommer att ta det? Hon har alltid haft sin mamma nära, och nu plötsligt är hon borta.

Jag tänker på bagateller, som att jag har tre krokar i hallen med koppel och selar - en för var hund. Nu behövs inte den ena uppsättningen längre. Jag tror att jag ska ge bort Bonnies selar och kläder till flickan i djuraffären. De är alldeles för stora för Stella och Nellie. Kanske jag rensar ut det redan i dag. Det är sådant man brukar pyssla med när man är i chock-fasen. Sysselsättningen hjälper till att hålla sorgen ifrån sig.

Jag har läst psykologi. Först kommer chockfasen, när man ännu inte riktigt har förstått - och då handlar man ofta irrationellt. Nästan alla människor genomgår 4 faser när det har hänt något omstörtande (nedan citat):

Det första som brukar hända när man hamnar i en kris är att man går in i en chockfas. Chockfasen kan vara allt från ett ögonblick till några dygn. När man är i chock så försöker man ofta med all kraft hålla verkligheten ifrån sig, man har mycket svårt att ta in det som hänt och bearbeta det. Man fattar helt enkelt inte att det som hänt har hänt.

Chockfasen övergår sedan oftast till en reaktionsfas. Reaktionsfasen börjar när den som hamnat i kris börjar ta in och förstå det som hänt. Frågan ”Varför?” är ofta en del av denna fas, då man försöker hitta en mening med det som hänt och den situation man befinner sig i.

När man sedan lämnar det akuta skedet av krisen börjar krisens bearbetningsfas. Den är som påtagligast under ett halvt till ett år efter krisen inträffat. Under bearbetningsfasen flyttas fokus från traumat, det som hänt, till att sakta vända sig mot framtiden i stället.

Den fjärde och sista fasen brukar kallas nyorienteringsfasen och då lever man vidare med det som har hänt som ett ”ärr”, kanske både i kroppen och själen, medan det inte längre hindrar en från att fortsätta leva. Livet går vidare och man har på något sätt kunnat acceptera vad som hänt och hur livet nu blivit.

Proceduren går väl fortare när man mister än hund, än om man mister en nära människa, men man kan inte hoppa över någon fas.

Ja, så här är livet. Inte bara en dans på rosor. Ja, jag är kvar lite i chockfasen, men kanske lite i reaktionsfasen också. Jag har ju förstått att Bonnie är död, och varför. Men Bonnies död kom helt utan förvarning. Bara de allra senaste dagarna har hon varit sjuk. Och en mycket kort tid har jag vetat att hon hade dåligt hjärta. Bonnie dog i en ålder av 9 år, 5 månader och 19 dagar. Det motsvarar knappt 58 människo-år. (En chihuahua blir normalt ca 14 år.)

Det är så TOMT här!

Nyss ringde det på porttelefonen. Det var posten som kom med ett rekommenderat brev från spanska skattemyndigheten. De vill ha 1'282,02 € i böter eftersom jag betalade skatten för år 2015 för sent (eftersom de inte berättade för mig att jag skulle betala mer skatt). Summan motsvarar i dagsläget 13'157,88 kronor. Var ska jag få så mycket pengar ifrån? De är inte kloka, spanska skattemyndigheten - jag har ju deklarerat ärligt varje år. Jag kan ju inte påstå att brevet kom särskilt lämpligt heller. Jag var redan ledsen...

Detta är det sista fotot på mina tre hundar tillsammans (det som jag tog i går):

Och detta är det sista fotot av mig och alla tre hundarna tillsammans (det som Inka tog före min Skåneresa):

Plötsligt är allting för sent. Det kommer inga fler tillfällen att fotografera Bonnie...

Men livet går vidare. Jennis lilla hund Molly fyller 3 år precis i dag.

Grattis på födelsedagen Molly!

Klockan 13 satte jag tekannan med mitt frukost-te i mikron och värmde upp det. Det hade stått på dragning sedan 11:30. Nu har jag ätit frukost, och Stella och Nellie fick precis lunch. Nu ska vi gå en runda, men den blir nog inte så lång i dag. Jag har inte ro till att strosa...

Jag tänkte på, att några av Bonnies kläder och selar kanske passar Molly eller Wilda. Molly har eg en storlek större, och Wilda ½ mindre - men det bror ju på plaggen. I så fall skickar jag upp sakerna som kan tänkas passa. Jag behöver nog ta itu med detta i dag - som en del i mitt sorge-arbete. (Klädhögarna blir nog liggande. Jag hade annars tänkt att börja gallra ut västar och jackor i dag.)

Allt är som vanligt - och precis allt är annorlunda! Dagen går både snabbt och långsamt. Jag har fått fler kondoleanser än när mamma dog. Men det beror förstås på att mamma var gammal, och vi förväntade oss att hon skulle dö (hon t o m ville dö). Men Bonnie var inte tillräckligt gammal, och så gick det så oerhört snabbt. Kanske är det också så, att det är lättare att uttrycka sorg över en hund, än över en människa.

Här är tomt! Nja, inte fysiskt - här är ju proppfullt. Men tomt som i saknad och fattas. Påtagligt tomt på det viset.

Annars kom paketet från Jysk alldeles precis (punktligt kl 16 som utlovat), och fyllde ut golvytan. Det var två stora kartonger, och männen fick ställa dem där buffén ska stå sedan, när den är monterad. Egentligen skulle jag öppna paketet när det kom, för att kolla så att alla delarna är med. Men männen tittade sig omkring (de trodde nog att jag flyttade in i måndags), och insåg att jag inte hade plats just nu. Så de skrev en notering om att jag får vänta med inspektionen tills jag ska montera möbeln. Det är ju bra. Jag är inte riktigt tillräknelig i dag...

Jag är väldigt tacksam för att jag har kvar Stella och Nellie! De underlättar förlusten av Bonnie. I Stella finns ju en liten del av Bonnie kvar! (Måtte bara inte det här med hjärtat vara ärftligt! Jag tänker inte bara på mig själv och Stella - utan även på Stellas 3 syskon och deras mattar och hussar. Men sådan otur kan vi väl ändå inte ha? Det vore inte riktigt rättvist...)

Jag planerar inte att skriva mer i kväll. Men skrivandet är förstås ett sätt att bearbeta alla tankar och känslor. Jag gick ner på stan, till Fionas kontor. Hon skulle ha kopior på de papper som jag fick från skattemyndigheten i dag. Jag gick som i en liten bubbla, och kände mig förvånad över att världen runt om är precis likadan - som innan när Bonnie fanns.

18-05-31:

Jag tyckte att det gick så bra i dag. Den värsta chocken är över, och jag kan tänka sakligare på det hela. Solen skiner, och jag har tvättat och hängt tvätten på tork på taket. Men så klappade jag Stella och såg en likhet med Bonnie - och då kom tårarna igen...

Ni vet att Bonnie och Ulf stod varandra nära, så Ulf sörjer också. Han skrev i går: Jag har fortfarande svårt att fatta att jag aldrig mer kommer att träffa en av mina allra bästa och käraste vänner. Jag saknar Bonnie väldigt mycket!

Bonnie var en väldigt fin och speciell hund - med stor personlighet. Ana skrev att hennes intryck av Bonnie var att hon var söt, trevlig och väluppfostrad. Det senare har jag kanske inte tyckt själv alla gånger. Men Bonnie förstod så många ord, så hon var följsam på det viset.

Saknaden är STOR!

Ändå måste livet gå vidare. Jag måste t ex gå ner till banken och betala de höga böterna som skatteverket vill ha. Men då försvinner 1/4 av pengarna som jag ska betala skatten för år 2017 med (redan den 7/6). Tänk om jag inte kan betala hela den skatten? Jag hinner inte få någon ny pension innan dess. Och jag kan inte få tillbaka pengarna från svenska skattemyndigheten förrän ca 1 månad efter att jag har betalt den spanska skatten. Moment 22, om man inte har en massa pengar på banken. Världsliga problem - men stora för mig.

I dag gick vi morgon-promenaden först när jag hade ätit min frukost. Vi brukar gå ut så fort jag har fått på mig kläderna, eftersom jag inte har velat att Bonnie skulle behöva hålla sig längre än nödvändigt. Nu är det inte lika bråttom längre. Stella och Nellie gör nämligen vad de behöver, på hundtoaletten, så snart de har klivit ur sina sängar (vilket kan vara redan innan jag har hunnit gå upp). Så i dag gick vi inte i första hand en "kiss&bajs-runda" utan en promenad för att vi alla behöver ut och röra på oss, och se annat än lägenhetens väggar - och för att det är viktigt för hundar att få nosa och ta in information den vägen.

I en trädgård som vi passerade såg jag 2 sköldpaddor.

Vi gick förbi huset med den jättestora pelargonen, den som jag fick sticklingar av. (Hoppas de tar sig, de hade inga rötter när jag planterade dem i en kruka på balkongen, men de är fortfarande gröna.)

Precis när jag skulle gå till banken (efter promenaden), så ringde det på porttelefonen. Det var ett blomsterbud som lämnade en stor blombukett till mig.

Buketten visade sig vara från min son Johan och hans fru Linda. Så rart av dem! En jättefin bukett, jag är förtjust i gerbera och rosor - speciellt rosa sådana. Så detta är nog den, i min smak, finaste blombukett som jag har fått någon gång. Den stora rosa vasen som jag satte dem i, har jag funderat på att gallra ut - eftersom jag praktiskt aldrig har så här stora blombuketter. Men här passade den bra. Blommorna har finast "omgivning" på balkongen, men jag vill inte riskera att gråsparvarna skitar ner dem - så jag satte dem på matbordet (fast det är fullt med kläder).

Där ser jag dem bäst själv, och så får jag ytterligare en motivering till att snabbt ta itu med klädhögarna. Förresten visade jag blommorna för Stella och Nellie (som nosade på dem), och sa att de säkert är till dem också.

Jag vet inte om jag inbillar mig, men jag tycker att Stella verkar dämpad i dag. Hon saknar förstås Bonnie, men förstår inte vad som har hänt. Nellie är mer som vanligt, men så är det ju inte hennes mamma som har dött.

Själv gick jag inom Lidl på hemväg från banken - och köpte "tröst-föda". En god (sötad) yoghurt med frukt i, samt (vitt) bröd med getost inuti och vallmofrön utanpå. 1 kopp te, 1 yoghurt och 1 bröd ska jag ta som eftermiddags-fika. Det är väldigt gott, men med undantag av teet (som innehåller antioxidanter) så innehåller det tyvärr ingen näring alls - bara tomma kalorier.

Men nu är det lunch-dags, och sedan ska vi gå en promenad - mina 2 små och jag.

Nu har jag behov av att fotografera de 2 hundar som jag har kvar. Men framförallt, att vara mycket tillsammans med dem. Fotona från mitt-på-dagen-promenaden.

Jag vill att mina hundar ska ha det bra, och Nellie blir lycklig av att springa fritt så här. Och båda tycker det är spännande att nosa i gräset.

Visst ser Stella sorgsen ut på de 2 fotona nedan! Tittar hon efter Bonnie tro?

Vädret är toppen. Alltid en tröst...

Tyvärr är det fortfarande risk för maneter i havet. Just i dag var vattnet så klart och lugnt, så jag tror att det är ok att doppa sig allra längst in. Förutsatt att man ser sig noga för först. Men jag skulle definitivt inte låta barn leka obevakade! De röda flaggorna är i alla fall borta.

I dag säljer Westwing en liten trevlig bäddfåtölj, med nätta mått. Tyvärr är den orimligt dyr. Jag skulle annars kunna tänka mig en blå till vardagsrummet (i 1:a hand), eller en rosa till sovrummet (i 2:a hand). Jag tycker om att fåtöljen har armstöd, och är lättbäddad!

Ytter-måtten är så nätta att jag nog skulle få plats med en sådan här fåtölj (förutsatt att jag gallrar ut en annan möbel). Den är dock gjord för små nätta personer, eftersom bäddmåttet bara är 70 x 190 cm. Själv skulle jag tycka att den vore OK att sova i, förutsatt att det inte vore varje natt. Det är bra synd att den kostar nästan 700 €! (Det är av ett "fina-gatan-märke"...)

Synd att Ikea inte säljer något liknande. Den bäddfåtölj de har är mycket klumpigare (100 cm djup!), och så saknar den armstöd. (Armstöd är skönare när man använder den som fåtölj, vilket man antagligen gör minst 48 veckor om året.)

Som ni kanske anar, så har jag inte gjort någon som helst nytta i dag. Kläd-högarna ligger där de ligger. Suck! Om 5 dagar kommer Lena! Då ska det gå att ta sig fram till sängskåpet! Tror ni jag hinner?

Jag skapade en ny Sparad dagbok - nummer 48. Det ger sig hur länge till jag kan använda Microsoft FrontPage? Hyperlänk "svarar inte" och jag får vänta många minuter. En vacker dag svarar det väl inte alls...

Ulf skrev så rart om Bonnie:

Bonnie var unik. Jag har aldrig mött en hund med en så utpräglad personlighet och egen vilja, ibland nästan mänsklig. Jag har förstås heller aldrig tyckt så mycket om en hund som Bonnie, och kommer heller aldrig att göra det. Världens bästa Bonnie finns inte mer. Och hon är oersättlig.

Fotona illustrerar Bonnies personlighet, och hur bra hon trivdes i Ulfs knä...

18-06-01:

I morse tyckte hundarna att jag skulle gå upp lite tidigare än jag tyckte. Jag tog i stället upp dem i sängen, och så låg vi och kelade en stund. Jag klappade 2 små magar samtidigt. Och vi hade det så mysigt! Jag blev slickad både på armbågen och hakan... När vi sedan hade gått upp såg jag följande:

Smuts = tassavtryck på mitt vita underlakan. Ja jag får förstås skylla mig själv, som inte tvättar deras tassar innan vi går och lägger oss. Om jag går barfota, eller i öppna sandaler, så måste jag ju alltid tvätta mina egna fötter - för att inte riskera att smutsa ner lakanen. Men hundar kan inte tvätta sina tassar själva...

Jag fotograferade mina vackra blommor. Jag tycker mycket om rosa gerbera. 

I går, när jag letade efter ett foto där Bonnie satt i Ulfs knä, så hittade jag en del annat. Illustrationen nedan är ju precis lika aktuell i dag:

Jag började faktiskt gallra bland mina västar och jackor i morse. Men jag avbröt när vi skulle gå till veterinären.

Där röntgade vi Nellies ben, som ser ut att ha läkts bra. Cristina ska maila röntgenplåten till mig, så snart hon hinner. Hon ska också maila dem till specialisten som opererade Nellie. (Tydligen en studie-kompis till Javier.) Sedan ska specialisten få avgöra om metallplattan ska opereras bort eller ej. På så små hundar som Nellie kan den hindra blod-cirkulationen.

Vi pratade om det tragiska som hade hänt Bonnie. Det var ett blodkärl alldeles vid hjärtat som hade brustit. Dagen innan, när de haft Bonnie hos sig några timmar för observation, så hade de inte sett något alarmerande. Men Cristina sa att sådant här kan gå mycket fort. Vi talade också om att Stella gnällde när hon nosade på den tomma vagnen, när jag kom hem. Hundar kan lukta "död" även om de inte förstår exakt vad det innebär. Man utsöndrar speciella hormoner i döds-ögonblicket. Hundar förstår instinktivt att det är farligt. Så Stella förstod troligen att något hemskt hade hänt Bonnie. Men inte vad...

I går hittade jag några år gamla foton av personalen på Eurcan. Till vänster veterinärerna, och till höger är Ana (som passade mina hundar) med. Henne la jag aldrig märke till då, eftersom jag aldrig behöver gå till hundfrisör med mina hundar. På måndag ska Lena, Lucky och jag till Ana. Detta för att Lucky ska få bekanta sig med henne och hennes hundar, så Lena tryggt kan lämna honom där senare om hon behöver.

När jag publicerade tidningsurklippet nedan första gången, så var jag ännu inte pensionär. Nu är jag...

Jag hittade ett foto som jag tog den 4/2-15. Det visar mina fötter och min våg. Tänk att jag vägde så lite då. Min idealvikt har alltid varit 46 kg. (Längden minus 110, jag var ju 1 cm längre som ung.) Det är helt klar så, att mitt problem inte är att banta ner mig. Mitt problem är att sedan hålla vikten! Det krävs mycket mindre mat för att hålla en låg vikt, än en högre. När jag nu, om några veckor, ska ta itu med min övervikt då ska jag sikta på 48 kg. Och så ska jag verkligen försöka hålla den vikten sen - resten av livet. I alla fall vill jag inte väga mer än 50 kg.

Westwing säjer i dag ett roligt kombinerat bord-torkställ, Dryunder. Tänk vad de kan hitta på! Detta är ju verkligen kreativt!

Nu måste jag fortsätta att gallra ut jackor och västar. MariPaz tror ju att jag kommer att vara klar med allt i kväll - så hon kanske kommer hit. Vet ni, jag hade 8 olika täckjackor och 1 täckkappa! Det är för att jag är så petig med färger som jag har så många. (Marinblå, klarblå, ljusblå, turkos, ceriserosa, pastellrosa och svart...) Jag behåller nog de i äkta dun - även om det blir 4 stycken... Jag kan ju gallra ut fler längre fram!

Nu precis kom röntgen-plåtarna. Det ser väl bra ut! Fast metallplattan är rysligt stor mot hennes lilla ben...

18-06-02:

Om ni undrar vad jag hade för mig i går eftermiddag, i går kväll, och hela dagen hittills i dag - så kan jag berätta att jag håller på att gallra ut kläder. Jag lyckas nog inte gallra ut 75-80% som jag borde, men det blir mer än hälften i alla fall. Och det finns inget som hindrar att jag gallrar ut mer längre fram. Jag hänger/lägger in i garderoberna efter hand - och plötsligt kan jag se vad jag har... Ni får se foton senare.

När jag inte gallrar kläder så klappar jag Stella, eller leker med Nellie. (De har olika behov.) Och så går vi förstås våra vanliga promenader, men i dag har vi hållit oss i närområdet. Nu skiner solen, men för ett par timmar sedan så kom det en skur - och himlen har inte varit molnfri på hela dagen. Det är ju bra väder att jobba inomhus i. Jag har förstås både fönster och balkongdörr öppna, annars skulle här bli för varmt inne.

I dag skickade Javier fotona han tog på Bonnie. Hon ser fridfull ut - men påtagligt död. Jag grät förstås en skvätt när jag såg dem. Att så små varelser kan lämna så stort tomrum efter sig...

Jag tänker på Bonnie, saker som jag skulle ha gjort för henne - om jag hade vetat att hon skulle dö nu, så pass ung. Då skulle jag ha gett henne mycket hundgodis veckorna innan! För det hade ju inte spelat någon roll om hon hade gått upp något hekto. Hon tyckte mycket om mat, särskilt hundgodis! Jag brukar hålla mina hundar på en hälsosam vikt - just för att de ska förbli friska och leva längre. Men det är ju alltid så - att med facit i hand så skulle vi gjort en hel del annorlunda... Jag skulle också ha kelat Bonnie ännu mer.

I går vid läggdags såg himlen utanför mitt sovrumsfönster ut så här:

Och för en stund sedan kom det en riktigt kraftig regnskur. Solen sken, men regnet vräkte ner. Det var svårt att fånga det på fotot, men ni ser i alla fall att det regnade.

Småflickorna tyr sig till varandra. Det är bra att de har varandra, då blir inte saknaden efter Bonnie riktigt lika stor - som den hade blivit om någon av dem hade blivit ensam hund kvar.

Nedan ser ni alla de ytterplagg som jag har kvar; kavajer, regnkläder, tunna västar, tjocka västar, tunna jackor och tjocka jackor. Och visst har jag fortfarande alldeles för många, men ändå betydligt färre.

I var sin 50 cm bred garderob ryms nu alla mina klänningar och kjolar, samt blusar och toppar.

Under blusarna har jag staplat alla de T-shirts och linnen som jag har kvar - och i garderoben bredvid hänger alla långbyxor (fortfarande 3 olika storlekar - så de ska bli färre - sen).

Men de två stora travarna med kläder på fotona nedan - det är kläder som jag har gallrat ut! Det blev en hel del, som ni ser. Nu ger det sig om MariPaz, och en "hund-väninna" till (som också vill ha kläder) kan komma snart och ta vad de vill ha. För just nu kommer jag inte in i den fasta garderoben, och inte i den där jag har lakan och handdukar heller.

Jag gallrade ut en del galgar också, och fler blir det väl så småningom. Någon här i El Campello som behöver några???

Nu har jag gallrat bland alla "stora" plagg. Återstår; strumpor, sjalar, vantar, halsdukar, badkläder, underkläder, skärp och annat smått. Problemet är att jag inte har någon plats att lägga det som jag ska behålla. Det bör få plats i garderoberna sen (alla hyllplan sitter inte på plats än) - men jag kommer inte till just nu. Jag får väl lägga det i lösa lådor så länge. Jag ska försöka bli klar i kväll, om jag hinner (klockan är 18:20).

Sedan blir jag väl tvungen att bära in en del av det utgallrade till vardagsrummet igen - så jag kommer åt sängen i natt. Annars är matbordet nästan tomt nu, och det är ju så jag vill ha det.

Vet ni - jag tror att jag äntligen har insett nu - att jag har tillräckligt med kläder. Jag behöver inga fler. Så nu behöver jag inte besöka en klädesbutik på flera år. Jag behöver definitivt inga vardagsplagg i alla fall (och "festkläder" använder jag ytterst sällan). Jag ska försöka slita ut det jag har först...

Uppriktigt sagt så tror jag att jag har "tröst-shoppat" de senaste åren. Det var egentligen inte kläderna jag ville ha - utan något annat (som jag inte kunde få). När jag var yngre så rymdes alla mina kläder i 2 normalstora garderober... Om jag kan få dem att rymmas i 4 normalstora nu (utan att det blir för trångt) - så är jag nöjd.

Jag blev klar. Klockan är 20:30 nu (lagom för sena rundan). Fast kategorierna skärp, strumpor, strumbyxor, underkläder och badkläder brydde jag mig inte om att gallra. Jag orkar helt enkelt inte göra det nu, och de plaggen tar ju så liten plats. Senast på tisdag måste jag gå i väg med de utgallrade kläderna till "välgörenhets-butiken", och om inte MariPaz har kommit och tagit vad hon vill ha innan dess - så får det vara därvid. Lena T kommer ju på onsdag - och då måste jag ha någotsånär fritt i vardagsrummet, i alla fall så hon kan åla sig fram till sängen i sängskåpet...

Förresten råkade jag få syn på ett foto där jag vägde 47 kg. (Jag tittar på gamla foton av Bonnie.)

Jag hade onekligen snyggare figur då. Jag vill sträva dit igen (i alla fall nästan, för 48 duger). När jag har nått det målet - då får jag gallra ut kläder igen, för då bör många av plaggen ha blivit för stora...

18-06-03:

Den senaste perioden har vädret varit "tvärt om", så ni har haft aningen varmare än vi (nätterna undantaget). Detta visade mina gadgetar i morse...

I dag gick vi dagens längsta runda redan på förmiddagen. Detta framförallt för att jag ville träffa Rolf. Häromdagen köpte jag ett litet multiverktyg (17 i 1) åt honom på Lidl. Men så har jag inte sett honom på några dagar. I dag satt han på sin vanliga plats och spelade vackert på sin gitarr, men så tyst så man bara kan höra om man är riktigt nära. Det visade sig att han hade varit sjuk. Någon form av virusinfektion i halsen men han hade även haft ont i magen. Han hade knappt kunnat svälja, men han hade ändå inte haft någon mat. Han är nämligen så hänsynsfull, att han avstod från att "tigga" under dagarna då han var sjuk - för att han inte ville riskera att smitta någon. (Jag skrev tigga inom citationstecken, eftersom han aldrig tigger aktivt. Han bara sitter där.) Hur som helst blev han glad för verktyget. Han fick också en regncape (i ett litet fodral), för jag hade upptäckt att jag hade 2 nästan likadana.

På stranden var äntligen de lila manet-flaggorna borta. Skönt - och tur! För både i går och i dag är det en massa tävlingar för ungdomar - både på stranden och i vattnet. Det är El Club de Salvamento y Socorrismo (≈ "undsättnings och livräddnings-klubben") som tävlar mot andra orter i årets Campeonato Regional (regionala champion-tävlingar). Det är jättebra, tycker jag, att ungdomar på ett roligt sätt lär sig livräddnings-kunskap! Tyvärr hade jag glömt kameran hemma, så jag lånar några foton från webben som visar motsvarande tävling förra året. Det ser ungefär likadant ut i år...

Det ännu inte helt läkta såret nedan, sitter på min högra armbåge. Vet ni hur jag fick det? Jo, genom att använda mina progressiva glasögon! Det hände i Ängelholm, när jag var på väg till stationen för att åka hem igen. Jag hade inte fått plats med både solglasögon och läsglasögon i bagaget - så jag hade tagit mina progressiva med tillhörande solglas. Eftersom solen sken, och jag är ljuskänslig, så hade jag glasögonen på mig. De skyddar mot solen, och jag kan läsa ganska bra med dem. Men på håll ser jag suddigt! (Jag ser betydligt bättre utan dem - på alla avstånd över 1 meter.)

När jag kom till en trottoarkant, så såg jag den uppenbarligen inte - i alla fall måste jag ha missbedömt höjden. För främre delen av min sandal-sula "fastnade" på kanten och jag stöp som en fura på trottoaren. Jag tog emot mig med armbågen, delvis för att skydda väskan jag bar på. Jag fick det här lilla såret, men slog mig inte i övrigt - utan kunde genast resa mig upp och gå vidare. Men jag tog av mig glasögonen...

Det måste vara något fel på mig. "Alla" andra ser så bra med progressiva glasögon, och tycker att de är jättepraktiska. Men uppenbarligen funkar de inte för mig. Jag hade velat ha klarglas upptill och ett litet läsfält nertill, men optikern påstod att man inte kan tillverka dem så. Det här paret känns som "utslängda pengar" eftersom jag inte kan använda dem som det är tänkt. Jag kan bara använda dem när jag går korta sträckor (där jag vet hur det ser ut) - för att t ex handla. Jag måste ha någon typ av läsglasögon med till affären, för annars ser jag inte vad det står på förpackningarna. Men det blir trots allt smidigare att stoppa ner mina små läsglasögon i shoppingväskan, än att famla mig fram till affärerna med mina progressiva på näsan... Typiskt! För jag hade verkligen behövt ett par progressiva som fungerar!

Kanske är det de svenska kalla fuktiga nätterna, som luktärter behöver. För i år har vi ju inte haft det så särskilt varmt här. Men mina luktärter börjar bli torra nu. Ännu blommar de, och normalt borde de göra det flera veckor till, men de är på väg att ge upp.

Blad och stjälkar börjar bli torra nu. Ändå har jag aldrig låtit dem torka ut. Jag håller jorden lätt fuktig (men inte våt) hela tiden. Och de har inte stått i direkt sol, utan längst in på balkongen där taket skuggar. Ändå blir det alltid så här efter några veckor. Luktärter trivs inte i Medelhavs-klimat. Synd! Om jag sår luktärter nästa år igen, så ska jag prova att sätta dem i en ännu större kruka. Kanske det går aningen bättre?

Fotot nedan på mina småttingar är typiskt. Stella försöker vila, medan Nellie hela tiden är aktiv...

Jag ändrade namnet på min blogg på Vovves Bloggtopp - till bara Christeltango. (Innan hette den ju Bonnies Blogg & Christeltango där.) Men nu kan ju inte Bonnie skriva mer. Jag tror att Stella och Nellie, tillsammans, kommer att börja blogga lite längre fram. Men det känns lite för tidigt än.

Rent personlighets-mässigt så är ju Stella "mesigare" än Bonnie - fast vissa likheter har de. (De blir mer lika efterhand som Stella blir äldre.) Stella har skrivit några få rader, vid några få tillfällen tidigare. Så jag vet att Bonnie har lärt henne skriva. (Hon brukar skriva med rosa.) Lilla Nellie är ännu ganska barnlig, och har nog inte riktigt ro att lära sig skriva på datorn. Men det kommer väl... Fotot på Bonnie får vara kvar (än så länge), bara för att hon är så söt där. Dessutom kan jag inte ändra allting på en gång, för då kanske några inte hittar bloggen.

Nu hoppas jag att ni alla ska vilja läsa vad jag skriver, och inte bara sakna Bonnies rader... Men ni får gärna sakna Bonnie - för det gör jag (och många andra som kände henne)! Hon var en mycket speciell hund!

18-06-04:

Ännu en dag utan Bonnie! Jag är så tacksam för att jag har Stella och Nellie. Utan dem hade allt varit svårare.

Enligt planerna så kommer Lena H hit i dag (vid 12), med Lucky. Och sedan ska Ana hämta oss, för att vi ska vara hemma hos henne en stund och inskola Lucky. I eftermiddag kommer MariPaz för att titta på kläder, och kanske kommer Alicia också. På tisdag förmiddag ska jag gå till den unga kvinnan som har Don Guau - och lämna dels de selar och halsband som Jennie inte ville ha till sin Molly, och dels några lite ungdomligare kläder i storlek 32-34. Kvinnan är spädare än jag någonsin har varit, men kanske hon kan ha något? Annars får hon ge vidare. Alla kläder som blir över ska jag gå med till välgörenhetsbutiken (som lämnar pengar till cancerfonden), helst på tisdag (om jag hinner) - annars på onsdag förmiddag. På onsdag kväll kommer Lena T, och då ska sängen i sängskåpet vara utfälld och bäddad - och helst ska det gå att ta sig fram i lägenheten ändå...

Även i dag finns det moln på himlen (fast inte så många), men UV-index är uppe i 9 (och havet har hunnit bli 21-22° varmt). Annars är det tyvärr regnrisk de första dagarna som Lena T kommer att vara här. Typiskt! 

Viff och voff! Det är jag, Stella. Matte tycker att jag ska skriva här nu. Innan skrev min mamma Bonnie. Hon hade en egen blogg. Bonnies Blogg hette den.

Men mamma har försvunnit. Jag vet att det har hänt henne något vov-hemskt. Det kände jag på lukten, när matte kom hem med vår tomma vagn. Den som mamma hade legat i när matte gick hemifrån. Vagnen luktade mamma Bonnie, och så något riktigt vov-hemskt.

Jag vill att mamma ska komma hem igen! Jag vill ha min mamma! Men jag börjar ge upp. Mamma Bonnie har varit borta många dagar nu. Jag är ledsen om dagarna. Bara för att jag saknar min mamma. Matte är också ledsen.

Min mamma Bonnie tog alltid så bra hand om mig. Även när jag blev vuxen. Hon brukade slicka rent mina ögon varje dag. Nu får matte göra det. Fast matte slickar inte. Hon gör det med en liten mjuk tuss. Bomull heter det visst. Men mamma Bonnie gjorde det vov-mycket bättre.

Här ser ni många foton på mamma Bonnie och mig. Så ni kan se hur bra mamma hon var! Jag saknar henne vov-mycket!

Jag är inte lika vov-modig som min mamma. I alla fall sa mamma själv att hon var vov-modig. (Fast matte säger att hon var en liten fegis.) Själv har jag alltid varit lite försiktig av mig. När mina syskon lekte och busade, när vi var små. Då brukade jag gömma mig. Bara för att jag tycker bättre om att ta det lite lugnare.

Jag är fortfarande vov-försiktig. Och ibland är jag faktiskt rädd. Om det kommer människor som jag inte känner, som vill klappa mig. Eller om det kommer en stor hund nära, en sån stor som väger minst 3 kilo. Då blir jag rädd. Och då skäller jag! Jag skäller vov-mycket! Bara för att dom ska fatta att dom inte ska komma för nära.

Oj, så vov-jobbigt det är att skriva på datorn. Jag börjar få ont i tassarna nu. Jag måste vila. Jag tror att jag måste skynda mig att lära Nellie skriva. Som min mamma lärde mig. Så kan vi hjälpas åt sen. För det är ju faktiskt vov-bra om vi själva kan säga vad vi tycker! Så inte bara matte berättar. Viff och voff!

Det var trevligt hos Ana, och Lucky gick bra ihop med hennes hundar, så Lena kan tryggt lämna honom där. (Hon kanske reser en tur till Sverige, men har ännu inte bestämt när.) Ana skjutsade oss tillbaka, och följde sedan med mig hem. Här provade hon kläder i 2 timmar, och gick härifrån med 4 stora kassar fulla. Vi har ungefär samma storlek (även på längden) så det var mycket som passade. Dessutom tycker vi om liknande färger. Det känns roligt att ge, när man vet att det kommer till glädje.

Senare kom MariPaz. Hon provar inte, håller det bara mot sig, så jag tvivlar på att allt som hon tog verkligen passar henne. Men jag sa att hon kan ge vidare, om något inte sitter skönt. Hon gick härifrån med en full shoppingkärra och 2 kassar. Så nu har jag inte så mycket kvar. Alicia, som också skulle ha kommit i dag, ringde och sa att hon kommer i morgon. Då finns det inte mycket kvar för henne att titta på. Och om hon inte kommer på förmiddagen, så har jag kanske hunnit lämna iväg det sista.

Först klockan 20 kunde jag gå "tidiga" kvällsrundan med mina små. Tur att de har toa inne! Och sedan skyndade jag mig till Lidl. Men de goda bröden med getost var förstås slut, liksom det mesta av det butiksbakade brödet. Nu är jag väldigt trött i huvudet. Eftermiddagen blev för intensivt. Det är trevligt med besök, och trevligt att prata - men jag behöver pauser emellan.

Nu ska vi gå en jättekort runda, och sedan lägga oss. Jag har mycket att göra i morgon!

18-06-05:

Jag väntar på Alicia. Hon sa att hon skulle komma kl 14, vilket jag som svensk uppfattar som 14:00 +/- några enstaka minuter. Nu är hon 14:27... Nedan de få kläder som Alicia kan välja på. Och kanske bara några få plagg är i hennes storlek?

Särskilt Nellie, men även Stella, flyttar sig efter hand som jag gör det - och lägger sig i hundsängen som är närmast. Nu ligger Nellie i sängen närmast datorn, medan Stella ligger kvar i sängen nedan.

Jag tog många foton i går, som jag aldrig hann visa er. Nedan Nellie och Lucky på min balkong. De fick vara där medan Lena och jag satt och pratade (när vi väntade på Ana). Det framgår att Nellie är förtjust i Lucky!

Det gick, som sagt, väldigt bra hos Ana. Nedan inspekterar Lucky terrassen.

När vi hade suttit på Anas terrass en stund och pratat, medan hundarna bekantade sig med varandra, så gick vi en hund-promenad i grannskapet. Jag, som inte hade någon hund att hålla i - fotograferade blommor. Det fanns många jättestora bougainvillea-"häckar" runt trädgårdarna.

Men även klättrande passions-blommor.

Hjärtreva är alltid söt, med sina små klarrosa blommor.

Nedan är vi framme vid radhusområdet där Ana bor ("gula entrén").

Lucky "prov-sprätte" på gräsmattorna, och allt utföll till belåtenhet.

Alicia kom 14:29...

När Alicia gick en dryg timme senare, så fick jag hjälpa henne att bära hem alla kassarna. Hon tog inte bara kläder till sig själv, utan även till sin dotterdotter samt en väninna. Inte mig emot. Nu får jag bara en kasse att bära bort till välgörenhets-butiken Bruised But Not Broken i morgon. Bara detta blev kvar:

Nu när mitt sovrum inte längre är fullt med klädhögar, så har jag börjat bära in en del lådor och annat smått från vardagsrummet - och ställa på golvet i mitt rum. Framför garderoberna... Jag måste ju kunna ta mig fram till sängen! Men om jag behöver byta kläder, då får jag flytta en hel del för att komma in i garderoberna. Fast jag har inget annat att välja på - inte om jag ska kunna fälla ut sängen i sängskåpet. Jag måste också flytta fram min läsfåtölj (som har gungstolen ovanpå sig + några madrasser) - för detta står mitt framför sängskåpet nu. Det ger sig hur jag ska kunna ordna i vardagsrummet så Lena kan sova i sängen, OCH vi kan sitta vid matbordet OCH dessutom kunna ta oss ut på balkongen. Det ger sig de närmaste timmarna...

Det gick bra att fälla ut sängen! Jag hade ju inte provat i verkligheten när Erik och jag ställde flyttlådorna på plats, utan mätt (med det mått jag hade för mig att sängen har utfälld). Och det stämde precis! (Med 3 cm tillgodo.)

Det är lite svårt att bädda snyggt, när jag får krypa på knä i sängen för att komma åt att stoppa om underlakanet längst in. Men det är jättesköna madrasser! Alltid något! Nu avvaktar jag bara besked från Lena om hon vill ha täcke eller filt. Sedan ska jag försöka klättra upp till överskåpet (i fasta garderoben i mitt sovrum) och försöka få fram ettdera + en huvudkudde.

Innanför sängen finns en golvlampa som går att tända, och utanför ett litet rullbord som Lena kan ha sina saker på. Det är det bästa jag kan ordna just nu. Inget lyxhotell precis...

Matbordet får också plats + 3 stolar. På båda sidor om matbordet är det precis 28 cm. Så Lena och jag kan lätt ta oss förbi, förutsatt förstås - att vi går i sidled.

I morgon förmiddag lämnar jag bort de sista utgallrade kläderna, och på hemvägen så handlar jag lite mat. Jag har ju ovanligt tomt i kylen, och nästan helt tomt i frysen - sedan strömavbrottet. Men sedan jag tog bort det lilla grenuttaget (made in China), så har jordfelsbrytaren inte löst ut en enda gång. Hoppas nu verkligen att det är det som det är fel på - för i så fall är problemet löst.

Nu ska småflickorna och jag gå en promenad. Just i dag har Stella inte haft något emot att gå. Jag har inte behövt bära henne en enda gång. Det är skönt ute (delvis sol och 24°), fast det börjar bli kväll.

18-06-06:

Grattis på födelsedagen Sara!

Och så är det ju Sveriges nationaldag i dag. Så hissa flaggorna!

Jag lyckades hitta en hyfsat skön huvud-kudde, och ett sommar-täcke, så nu är Lenas säng bäddad. Själv har hon just påbörjat sin resa från stationen i Tomelilla. Hon är ute i god tid, bättre så. Det ska bli roligt att få ha henne här en vecka!

Inka tittade inom en stund, och beklagade sorgen efter Bonnie. Jag fick flera små presenter, bl a den "soliga" blomman nedan - som hon själv har målat. Vi satt och pratade en stund, och Stella och Nellie fick hundgodis. Inka hade en katt för många år sedan, som dog nästan på samma sätt som Bonnie. En katt som hade varit som ett barn för henne. Djur är trogna vänner, och saknaden blir stor när man mister dem.

Godiset åt Stella minsann, men hon åt ingen frukost i dag. Och sedan, när jag gick morgonrundan med hundarna - så nosade de på mycket och Stella åt lite gräs, men ingen av dem vare sig kissade eller bajsade. Återigen: tur att jag har hund-toalett inne.

Fast när det blev lunch-dags, då åt Stella. Sedan gick vi ner till gräsmattan där de brukar få springa lösa. Nellie blir ivrig redan innan vi är framme - för hon vet ju hur roligt det är där. I dag sprang Stella runt och jagade henne Nellie 2 varv - sedan tröttnade hon. Men Nellie hade tur. Det kom en liten hanhund (som nog var ganska ung, och bara drygt dubbelt så stor) som ville leka. De sprang många varv tillsammans och hade roligt båda två. Hanen hade sällskap av en äldre matte och en smällfet chihuahua-tik som knappt orkade gå. Tiken skulle nog ha varit söt om hon hade vägt 1 kg mindre. (Jo - 1 kg, inte 1 hg... Kanske t o m 1½ kg? Stackars hund!)

Vi gick sedan ner på El Paseo, men gick inte så långt. Himlen började nämligen bli full av mörka moln, och jag var rädd att det skulle börja regna precis när som. Annars var det roligt att se att det var grön flagg på stranden - äntligen!

Vi hade varit hemma en god stund innan regnet kom. Men sedan dess har det kommit ytterligare en skur, och jag har hört åska i fjärran. Temperaturen sjönk från 24 till 22°, men det luktar fräscht ute.

Jag har en god vän som ligger på sjukhus just nu. Han är allvarligt sjuk. Jag tänker hela tiden på honom och hans fru. Och på hur orättvist livet är emellanåt. Det tycks som om "skitstövlar" aldrig blir sjuka - men de riktigt sympatiska, dem som alla tycker om - de drabbas. Det är många gånger som jag har önskat, att jag hade en trollstav som kunde ställa allt till rätta... 

18-06-07:

Min gode vän finns inte mer. I dag är det inte rätt dag att berätta mer. Längre fram kanske. Världen stannade upp ett tag, och jag sörjer.

Lena T kom sent i går kväll. Ännu senare än det var tänkt, för planet var försenat. Vi pratade förstås en stund innan vi gick och la oss, så klockan hann bli 02:35. Hundarna ville upp i vanlig tid i dag, så både Lena och jag är trötta.

Vi kombinerade en motions-promenad med matinköp, och gick till Aldi (affären längst bort). Vi tog med både hundarna och hundvagnen. Framme vid Aldi fick vi förstås turas om att handla. I livsmedels-affärer är ju hundar inte välkomna. Småflickorna gick nästan hela vägen fram och tillbaka, och åkte bara vagn en liten bit. När vi kom hem drack de vatten, åt lunch, och sedan dess har de sovit.

Lena gick nyss till stranden själv. Hon planerade att gå med fötterna i havet. Själv har jag just nu inte lust att göra någonting alls. Var sak har sin tid, och just nu behöver jag sörja.

Inte förrän det var dags för tidiga kvällsrundan gick vi ner till El Paseo och havet. Men vi stannade till vid hundarnas "roliga gräsplätt". Som vanligt sprang Nellie runt som en liten galning, medan Stella stod och tittade på.

Det är härligt, att det nu återigen är grön flagg på stranden.

Klockan är strax 21, och Lena och jag kan snart inte hålla ögonen öppna längre. Det var en ryslig massa år sedan, som vi tillfälligt kunde klara oss på 3-4 timmars sömn...

18-06-08:

Jag har för vana att fylla år en gång om året - just den 8:e juni. Just i dag fyllde jag 66 år. Det låter rysligt gammalt. Och visst syns det på utsidan, och inte är kroppen lika smidig (rörlig) som förr, men inuti känns det ingen större skillnad mot när jag var 36.

Lena T bjöd mig på 3-rätters middag på restaurang La Cova. Maten var lika god som vanligt, men eftersom vi inte hade beställt bord i förväg fick vi inget fönsterbord. Men jag har suttit vid fönstret alla tidigare gånger som jag har varit på La Cova, så nu kunde det kvitta. Nedan ska jag just hugga in på efterrätten.

Nytt för i år är att de frågar om man vill ta hem den mat man inte orkat äta. De har färdiga små plastburkar och kassar för ändamålet. Jag tog hem en stor bit kyckling till mina hundar, och det var många som gick från La Cova med en liten påse i handen. Jättebra!

Hundarna fick hälften av kycklingen i eftermiddags, och ska få resten i morgon. Det var jättegott tyckte båda. Det såg så ut i alla fall. Men båda åt upp läckerbitarna så snabbt, så jag undrar om de verkligen hann smaka...

Framåt tidiga kvällen gick vi en promenad tillsammans. Vi gick ner till hundbadet, och Lena tog några foton. Själv har jag glömt kameran hemma hela dagen. Tur att Lena hade mobilen med, för det är trots allt kul med lite födelsedags-foton.

Jag tänker att jag också kan använda dem som före-foton (alltså före min kommande bantning) - för att kunna jämföra med efter-foton (sen efter bantningen när jag kommer att vara precis lagom smal)...

Medan Nellie sprang runt och nosade på allt, ville Stella helst sitta i mitt knä (eller stå intill mina fötter).

Det är rätt mycket vatten i Rio Seco. Om jag inte hade ropat på Nellie, så hade hon sprungit rakt ut där vattnet var djupt. Nu vände hon precis i tid. Stella vågade bara gå dit där det började bli fuktigt.

Nu är vi lagom trötta allihopa. Vi sov hyfsat bra i natt, men vill ändå i säng innan klockan blir alltför mycket. (I alla fall jag...)

18-06-09:

Jag lägger mig tidigt, och vaknar sent - men känner mig ändå alltid trött när jag vaknar. Jag har lång insomningstid, och vaknar minst 1 gång i timmen av värmevallningar, men ändå. Jag börjar undra om medicineringen mot min underfunktion i sköldkörteln bör ändras. Jag börjar tvivla på att en normaldos Levaxin hjälper mig tillräckligt. Jag måste ta mig tid att gå till läkare, och då ta upp detta.

Nu är jag alltså 66 år fyllda. Rent statistiskt sett så har jag då 18 år kvar att leva. Nu vet vi ju att statistiken inte har mycket med verkligheten att göra, men hur som helst har jag levt större delen av mitt liv. Det är OK. Men jag behöver rätt många år till, för det är mycket till som jag vill göra, uppleva och hinna med. Om jag försöker leva sunt - så gör jag vad jag kan själv. Sedan är det upp till gener, virus, bakterier, strålning, kemikaliker och annat... När Lena har åkt hem - då ska jag börja äta (nästan) 100% sunt. Alltid en god början. Så får den kroppsliga träningen komma senare, när jag känner att jag hinner. 1-2 gympapass i veckan är ju inte fel.

Lena har gått till min "nya" frisörska för att få färgat ögonfransarna och få några slingor i håret. Det är ju mycket billigare här, så hon passar på. Annars har Lena väldigt fint hår i sig själv, inte ett grått hårstrå fast hon är lika gammal som jag.

Jag tittade nyss på vad Westwing säljer i dag. De säljer sopkärl, och jag behöver ett nytt litet - men jag hittade inget som passar. Roliga klockor såg jag också. Den vita, med fågeln som har 1:an i näbben, tycker jag om. Men jag har inte ens plats för alla mina tavlor på väggarna, så någon ny klocka blir det inte.

De säljer roliga "koffert-pallar" också:

Det roar mig att skumma igenom utbudet, även om jag inte behöver någonting alls just nu. (Mer än ett sopkärl.) Jag tittar naturligtvis inte på alla "avdelningarna", utan bara på de kategorier som kan tänkas intressera mig. Ett litet tidsfördriv för en pensionär som jag - som window-shopping, fast via datorn...

Men jag har faktiskt gjort ett inköp i dag via datorn. Jag fick nyss prisuppgift från David i järnaffären, på vad myggnät i ramar till mitt sovrumsfönster och min balkongdörr ska kosta - när de bara är 40 cm breda. De kostar 65 + 85 = 150 €. De är inte precis billiga, men detta är en bra (och praktisk) sort som bör hålla många år. Och myggnät behöver jag snart. För när det blir lite varmare ute, då måste jag sova för öppna fönster. Alltså beställde jag.

Det som jag ytterligare behöver till lägenheten är ett contraventana till sovrumsfönstret (385 eller 425 €, beroende på om jag väljer 1 eller 2-glas), och Econoheat-radiatorer (4 st = 260 €). Sedan är det bara småsaker, som t ex ett nytt handtag till badrums-dörren med lås (går inte att låsa nu vilket är bra när jag har gäster), och en hylla till det fasta skåpet på balkongen (det över tvättmaskinen). Totalt rör det sig om max 800 €. Ingen jättestor summa, men mycket pengar ändå.

Jag ska nu först betala min spanska skatt (pengarna dras 30/6), och sedan se vad jag har kvar. Kanske jag kan beställa fönster och element i slutet av sommaren, annars kanske till hösten. De behövs inte förrän i november, men det vore skönt att ha dem på plats. Hyllan till balkongskåpet är viktigast - för om jag kan lägga en massa saker där, så får jag undan mycket som nu står i vägen på balkongen.

Daniel skrev nyss att han tror att myggnäten kan bli klara på 1 vecka. Det låter bra.

18-06-10:

I dag åkte Lena och jag in en sväng till Alicante, trots att det mesta är stängt på en söndag. Det skulle nämligen bli regn i dag. (För säkerhets skull tog vi med oss paraplyer i väskan.) Men det blev solsken! Tur att jag hade med mina solglasögon också. Vi kom fram till El Corte Inglés precis 2 minuter innan det skulle öppna. Sedan blev vi lite besvikna, för det var bara de 2 nedersta våningarna som var öppna. Vi såg på en skylt att fr o m 17/6 ska hela varuhuset ha öppet på söndagarna.

Vi tittade ganska länge på alla de fina kabinväskorna på rese-avdelningen, och på böcker på bok-avdelningen. Jag upptäckte att jag klarade att läsa en hel baksidestext på spanska, och förstå alla ord. Jag tror att min ordkunskap har tagit ett steg uppåt. Nu måste jag bara få till grammatiken också. (Min grammatik är urusel.) Ett sätt att lära mig hur meningar ska vara byggda, är förstås att läsa böcker. Kanske jag kan våga mig på en lättare spansk bok? (Sen alltså, då när min lägenhet är i ordning.)

Jag köpte 4 kulspetspennor, och en kaka choklad av den "nya" röda kakao-bönan. Jag var nyfiken, för jag har läst om kakao-bönan som ger röd-rosa choklad. Fast chokladen var en besvikelse. Den var visserligen vackert rosa, men smakade nästan som vit - och var alldeles för söt. (Jag är ju van vid mörk choklad med 85% kakaohalt.) Men nu har jag provat...

Jag tog en massa foton i går som jag inte hann/orkade lägga in här. De kommer nu. Först den lilla buketten luktärter (med jättekorta stjälkar) som jag har på bordet. Så länge det slår ut nya blommor på luktärterna så får plantorna stå kvar. Men sen ska jag slänga dem. De tar mycket plats.

Nedan ser ni Nellie, alias en ko av rasen svensk låglandsboskap. (Svartvita kor.) Ja i alla fall betar hon gräs...

Och Stella, som också betar nedan, måste förstås tillhöra rasen svensk rödbrokig boskap... (Bruna kor.)

Lena tillhör rasen stark självständig kvinna... (Samma ras som jag.)

Vi gick vidare ner mot stranden.

Vid ett av fiken uppträdde några studentskor (från universitetet i Alicante), med traditionell Tuna-musik. En gammal universitets-tradition, som från början var tänkt att ge fattiga studenter en extrainkomst. Nu bekostar flickorna sina dräkter med de pengar som de får in. De sjunger, spelar och dansar bra - och är dekorativa att titta på.

Vi gick vidare. När vi passerade "fisk-restaurangen" före Tramontana (har glömt namnet), så frågade den alltid så trevlige servitören om hundarna villa ha vatten. Jag tackade ja, och han gick och hämtade en vattenskål samt en flaska vatten. Först drack hundarna lite, men när han satte sig på huk så backade fega Stella undan.

Men Nellie gick fram och drack sig otörstig. Och när servitören backade ett steg så gick Stella fram igen och drack mer. Jag blev glad över den vänliga gesten!

Vi gick vidare mot hamnen.

Jag bad Lena sätta sig på en bänk, för jag ville fotografera henne och hundarna.

Men bara på ett enda foto så tittade hundarna in i kameran - och just på det fotot så råkade Lena blunda...

Killen på fotot ovan hade just slängt i lite bröd - så vattnet kokade av fiskar.

Det är kaktusar som blommar med gula blommor på fotot nedan.

Busken nedan är en Eldkrona (Lantana Camara).

Utanför Valor har de så många vackra hibiskusar!

Jag skulle vilja ha en rosa, och kanske en gul (men ingen röd). Men jag brukar få ohyra på mina, och har aldrig lyckats hålla liv i någon en längre tid - fast jag normalt har gröna fingrar. Kanske har det blivit för varmt (och vindstilla) på balkongen?

18-06-11:

Solen skiner, det ska bli 29°, och Lena ska ner på stranden. Även i dag stannar jag hemma. Jag får skylla mig själv. Jag bor på en badort, 300 meter från en kilometerlång härlig sandstrand, det är fint väder och hyfsat varmt i vattnet (kring 21-22°) - och jag har inte ens doppat tårna i år. Nu beror det inte på att jag inte vill, utan på att jag inte har ro att koppla av - när jag har det så här stökigt hemma... Kanske är det kontraproduktivt?

Sedan Lena kom hit har jag nästan inte gjort något alls här hemma, så egentligen kunde jag lika gärna ha följt med ner på stranden. Fast jag vet inte om jag hittar mina badkläder, och om jag hittar dem så är det inte säkert att jag kommer i dem...

Lille Mio får bada i stället. Men han vägrade kliva i badet så länge jag hade kameran beredd.

Stella och Nellie ligger i hundsängen näst närmast mina fötter. Det syns att jag inte har rengjort deras ögon i dag. Båda har tilltäppta tårkanaler (inte ovanligt på små hundar), och då rinner tårvätskan ut ur ögat. På hundar reagerar ett ämne i tårvätskan med pälsen - så att det blir brunt. Det ser fult ut! Synd på söta hundar. När jag har skrivit klart ska jag ta fram "ögonbads-vätska" och en liten bomullspad, och rengöra ögonen på mina små.

Jag vet inte var felet ligger, men under de senaste dagarna har jag inte kunnat se min senaste uppdatering på webben (oberoende om jag har provat med Mozilla Firefox, Internet Explorer eller Edge) - förrän jag har startat om datorn. Och ibland inte då heller. Och när jag klickar på länken till väderprognosen för stranden http://www.aemet.es/es/eltiempo/prediccion/playas/carrer-la-mar-0305013, så kommer det bara upp för den 5:e och 6:e juni. Hur ser ni det? Rätt eller fel?

Jag har flyttat länken till rabatt hos Scottevest  till den här sidan (under min senaste uppdatering), för att den ska bli lätt att hitta. (Den hade hamnat i Sparad dagbok 47.) Länken skulle jag vilja lägga några centimeter längre ner - men den går inte att flytta - alltså inte utan att "Bloggtopp-figuren" också flyttar sig längre ner. Och den ligger ju redan lite för långt ner från dagboks-texten. Jag vill bestämma själv! Men datorn och mjukvaran har en helt annan åsikt...

Vi hade bestämt träff med Lena på Valor, för att äta en förmiddags-glass. När hundarna och jag kom ner, höll badvakterna just på att hissa den gröna flaggan.

Vi hade valt Valor, för att vi ville slå på stort - och äta en sådan där lyxglass som man kanske bara gör en gång varje säsong. Vi valde en med 3 kulor och smält choklad i botten. (De hade dubbelt så stora, med 6 kulor - så vi valde inte den allra största.) För er som inte vet, så är Valor en chokladfabrik (som ligger i Villajoyosa, norr om El Campello).

Inte för att jag äter så här stora glassar var dag (det var nätt och jämt som Lena och jag orkade äta upp hela), men en liten då och då ger samma effekt. Jag blir tjock!

Både Lena och jag ser denna utsvävelse som en engångs-företeelse, och avser båda att börja äta sundare - med start nästa vecka. Eftersom choklad är giftigt för hundar, så fick mina nöja sig med vatten. De var nöjda ändå, eftersom de tycker det är roligt att vara med.

När glassen var uppäten så skildes vi åt. Jag och hundarna började gå hemåt. Stella tittade länge efter Lena, och Nellie pep högt och drog i kopplet.

(Jag lägger in ett foto på en röd hibiskus i dag, så ni inte ska tro att jag mobbar de röda - bara för att jag tycker bäst om rosa och gula...)

När vi kom till hundarnas "roliga gräsmatta" så släppte jag lös dem som vanligt. Nellie sprang ett varv, och sedan - så bara rusade hon i väg. Hon sprang i full fart tvärs över torget med kopplet släpande efter sig. Jag ropade högt, men hon vände inte ens på huvudet. Sedan sprang hon (utan att titta sig för) i full fart tvärs över den hårt trafikerade C/ San Bartolomé! Som genom ett under kom ingen bil just då, men jag hann bli rejält rädd. Som tur var stannade Nellie till och hälsade på en pudel, och hundägaren hann fånga hennes koppel. Puh! Jag kom springande med Stella i koppel bredvid mig. Jag tackade hundägaren så mycket, och andades ut. Det kunde ha gått riktigt illa! Jag antar att Nellie var på väg till Lena...

Så nu vågar jag inte släppa lös Nellie mer, inte förrän vi har tränat inkallning 1 år eller så. Eftersom hon behöver springa (mycket mer än Stella), så funderar jag på att ta fram ett gammalt rullkoppel (ett sådant med band - de med snöre är livsfarliga). Nu när jag bara har 2 hundar så kan jag klara att ha ett rullkoppel i ena handen - vilket var omöjligt när jag hade 3 hundar. Man måste ju hela tiden vara beredd att stoppa eller korta in kopplet, och inte bara låta hunden bestämma själv - som alltför många hundägare gör. Jag har sett mer än en äldre människa som har hållit på att snubbla över 5-meters-snöret! (Själv nöjer jag mig med 3 meter - och band som syns bättre.) 

När jag kom hem såg jag att Mio hade badat. Han förklarade att han tycker att det är lite genant att bli fotograferad just när han är i badet - så han passade på när jag inte var i närheten med kameran...

Jag är fortfarande chockad över Nellies språngmarsch! Om oturen hade varit framme, så hade jag kunnat förlora ytterligare en hund i dag. Nellie brukar alltid komma (om än inte alltid bums) - men nu vet jag att jag inte kan lita på henne i det avseendet. Och självklart är det mitt eget fel - det är jag (som hundägare) som har tränat inkallning för lite! Stella däremot, går inte frivilligt mer än några enstaka meter från mina fötter. Jag är så tacksam för att det hela slutade lyckligt i dag!

18-06-12:

Tidigt i morse påbörjade Lena T sin resa norrut. (Hon gick härifrån 06:40.) Hon mailade från flygplatsen att allt hade gått bra så långt. På C6-bussen hade hon fått resa för pensionärspriset (0,95 € mot normala 3,85 €), genom att visa sin legitimation.

Här blev det tomt! Jag har börjat att återställa till min normala (o-)ordning. Jag har fällt ihop gästsängen och flyttat tillbaka fåtöljerna. Och så har jag tvättat både de lakan som Lena använde, och de som jag har haft. Dessa hänger nu på tork på taket, och jag håller på att tvätta handdukar mm.

Under dagen bör jag försöka göra något litet åt all min oordning. Jag ska försöka flytta de lådor som står där Kallax-möblerna ska stå. Och när jag sedan har ställt hyllorna på plats - då ska jag öppna de båda kartonger som buffén ligger i. Jag borde förstås bums börja montera möbeln därefter - och sedan fylla den med porslin och köksgeråd. För då blir det tomt i någon Billy-hylla. så jag kan ställa annat där. (Och kanske flytta om så att jag kan skruva på alla dörrarna.)

Eftersom jag inte bara har böcker i de 38 ouppackade flyttlådorna (utan även dukar, kuddfodral och annat av tyg), så kan jag inte vänta i evighet med att packa upp dem. Där finns nog en del som jag kan gallra ut. Kanske några böcker också?

Tja, detta lär varken bli gjort på en dag eller en vecka, men det ska bli SÅ skönt när det är klart!

Jag tvättade 4 maskiner tvätt i morse, och allt var helt torrt redan kl 12. Skönt att få det undanstökat.

När vi skulle gå vår mitt-på-dagen-promenad, så var det sol och 29° (men fläktade lite). Jag stoppade ner hundarnas hopfällbara vattenskål, och en flaska vatten, i min magväska. Mina små måste kunna dricka när vi går så pass långt i solen. Annars gillar jag inte att behöva bära på väskor. Magväska är bekvämt - men det blir svettigt under den.

Själv satte jag på mig andra sandaler än mina vanliga. Jag är alldeles vit där flip-flop-remmarna brukar sitta, och ville ha lite sol även på den delen av foten. Sandalen i mitten har jag köpt enbart för ändamålet. Men den börjar tyvärr gå sönder på flera ställen. Jag får leta efter ett nytt par. Hittills har jag (under åren som jag har bott i El Campello), inte hittat ett enda par i "modell med tårem" - som inte har strass, stenar eller annan prålig dekoration. Jag skulle hellre vara utan, men det är svårt nog att hitta ett par som är bekväma. Och visst kan det tyckas löjligt att bry sig om jämn solbränna på fötterna - när jag inte har det i övrigt. Men...

I dag fick jag ta ett par andra sandaler. Dem skymtar ni längst till höger, där jag annars visar mina "dekorativa" illröda myggbett. Jag fick 4 i förrgår, när jag sent på kvällen gick ut på balkongen för att vattna mina växter... Nu har jag lärt mig att vattna innan det blir mörkt (om jag är barbent).

I höjd med Ale-Hop och Lokura så satte vi oss på en bänk och tog vattenpaus. Både Stella och Nellie drack mycket!

När vi kom hem igen så satte jag faktiskt lite fart. Jag flyttade de 3 boklådorna som stod i vägen, samt 2 Kallax-hurtsar. Men eftersom boklådorna står i vägen så lät jag Kallax stå åt "fel håll". Annars kan jag ju inte komma åt lådorna. (Det är lättare att flytta en buffé än en massa boklådor...)

Nu borde jag genast packa upp, och börja montera buffén. Men jag har ingen lust... Kanske jag gör det i morgon? För det måste göras!

I stället har jag börjat läsa en "nyttig" bok. Den har stått på min önskelista ett tag, och nu fick jag den av Lena. Den handlar om att inte tänka "banta" utan "en hållbar livsstil". Boken fokuserar på nyttig, mättande, oprocessad mat som LCHF-kost. Jag har ännu inte hunnit så långt, men boken verkar vara vettigt skriven. Den är ganska lättläst och har aktuell fakta. Jag har redan hunnit lära mig lite nytt. Nu i början handlar den om alla "bantnings-fällorna" som de flesta av oss tidigare har hamnat i. Jag ser att det kommer många recept längre fram i boken. Det känns som om jag redan, efter bara några sidor, kan rekommendera boken.

Författarinnan Anna Hallén Biutenhuis utbildar kostrådgivare, viktterapeuter och stresscoacher, samt jobbar som yoga-pilates-instruktör och personlig tränare. Det är säkert precis den här boken jag behöver läsa - för att bli motiverad att börja min LCHF-diet med mål att dels gå ner i vikt, men framförallt att bli friskare och må bättre. En lång tid har jag ätit totalt fel, och följaktligen har jag gått upp rätt många kilon - och jag mår heller inte riktigt bra (ont här och var)... Men nu ska det snart bli ändring! Jag ska börja med att trappa ner på alla onyttigheter (inkl s k nyttiga bröd) under några dagar. Sedan ska jag gå in för strikt LCHF 2.0.

Så nu har jag 2 stora projekt på gång parallellt: att få ordning både i min lägenhet - och på min kropp och hälsa!

Förresten så gjorde Lena T mig uppmärksam på en sak, som jag inte har tänkt på tidigare. Nu på sommaren når solen bara en knapp meter in på min balkong (tack vare det heltäckande taket över den). Under vinterhalvåret (när solen står lägre) skiner den ända in på golvet i vardagsrummet. Det är ju faktiskt perfekt för spanskt klimat! Då blir det varmare inomhus på vinterhalvåret, men inte onödigt varmt under sommaren. Bra!

Temperaturen i havet har nu stigit till 22-23°, så snart borde jag börja bada... (Jag har ju inte ens doppat tårna ännu i år.) Jag borde både sola och bada, i alla fall några timmar i veckan - ÄVEN om jag fortfarande har oordning i lägenheten... Det är sådant man gör sommartid - när man bor i ett "semester-paradis".

18-06-13:

Spanien är Spanien. Och spansk byråkrati är som den är. Jag har nu bott här i min lägenhet i Los Olivos exakt 3 månader. (Och jag har ägt lägenheten i 3 månader och ½ dag.) Men ännu har jag inte lyckats ändra vatten-kontraktet till mitt namn. Det står kvar på mannen som dog, han vars änka och döttrar jag köpte lägenheten av. (El-kontraktet lyckades jag efter mycket om och men ta över. Det tog 1½ månad och krävde en ryslig massa mail.)

I dag besökte jag personligen Aguas de Alicante (kontoret här i El Campello). Jag lyckades ändra till mitt bankkonto, så nu blir räkningarna i alla fall betalda. (Jag vill inte riskera att de stänger av vattnet p g a obetald faktura.) Men några räkningar kan jag inte få, speciellt inte via mail som jag har haft innan.

För ändra namn går inte. Inte om jag inte skaffar ett särskilt papper; Cedula de Habitabilidad - vilket kostar pengar. Jag betalade för ett sådant för lägenheten Ulf och jag sålde, och det står i köpekontraktet för den här lägenheten att säljaren skulle skaffa (och betala för) detta intyg. Det har de inte gjort. Så i dag skrev jag till mäklarna på Inmo2000 och frågade om de tänker betala, i säljaren ställe...

Jag vet inte hur dyrt ett sådant här intyg är, jag betalade det + energi-certifikatet i en klumpsumma för vår förra lägenhet. Men minst några hundralappar kostar det, kanske någon tusenlapp. Och varför ska just jag betala allting 2 gånger? Jag har inte råd. Men jag vill givetvis att allting ska vara rätt!

I dag slog det bara ut 2 blommor på mina luktärter, men en av dem har en "ny" färg (aprikos-rosa). Ännu finns det ytterligare några blomknoppar, men när de har slagit ut så ska jag kasta luktärterna. De flesta bladen är gula av torka. Nästa år ska jag så luktärter redan i januari, och i en betydligt större kruka. Kanske går det bättre?

Nu är jag i alla fall helt säker på, att pelargon-sticklingarna som jag fick av den gamla damen har tagit sig. De stod i vatten medan jag var i Skåne, utan att få rötter. Sedan satte jag dem bara i en kruka med jord. Men de är helt gröna, så de måste ha slagit rot nu.

Resten av sticklingarna gav jag bort, bl a till Lena H. Och nu när Lena T var här, så fick hon sticklingar av min pelargon som doftar så intensivt av citron. Hoppas att alla sticklingarna växer upp till nya plantor!

Jag tog fram 2 små mjuka bollar till Nellie i går. (De flesta leksakerna är, och har varit, undanlagda.) Hon tycker att det är jättskoj att leka med bollarna. De rullar i väg, och hon springer efter och fångar dem, tappar dem, de rullar etc. Det är bra att Nellie kan roa sig själv, för jag tröttnar alltför fort på att leka med henne, och Stella har nästan aldrig lust. Men Nellie - hon har massor med energi.

Mitt-på-dagen-promenaden gick vi ganska tidigt i dag. (För att det inte skulle ha hunnit bli så varmt.) Jag provade att gå i sandalerna nedan. (Av samma fåniga orsak som i går...) De sitter bra på foten, men är alldeles för stumma. Mina fötter klarar bara av mjuka, stötdämpande och fotriktiga skor numera. Jag kan gå en kortare runda i sådana här, men inte en lång-promenad. Det kan jag däremot göra i de 3 par flip-flops jag har som är av hög kvalité - med stötdämpande "memoryfoam"-innersula, och tyg mellan tårna (inte att jämför med billiga "skräp"-flip-flops).

Vi gick inte den vanliga vägen ner till El Paseo i dag, utan en omväg. Jag gillade nämligen inte lukten. Det stank "utedass" från området där alla de röda bilarna står. De är från en firma som rensar avloppsrör, och tankbilen var i full gång med att suga skit (bokstavligen) från en avlopps-brunn.

Eftersom spanska avloppsrör är alldeles för klena (smala) för sitt ändamål - så blir det väldigt ofta stopp. Gör man inget så svämmar innehållet ut över gatan från avloppsbrunnen. Av antalet bilar på fotot nedan (samtliga med glänsande lack), så förstår ni - att det går mycket bra för rengörings-firmorna. De har nästan obegränsat med jobb...

På hemvägen mötte vi Rolf. Han har en "ny" cykel. En ganska rostig herrcykel, med icke-fungerande handbroms. Men han var så glad. Jag har en vän däruppe sa han, och pekade uppåt molnen. Den här cykeln är nämligen mycket bättre än hans gamla, som dock höll i 3 år. (Det tar hårt på cyklar att stå ute i alla väder, året runt.) Rolf har redan bytt innerslangar, för de var trasiga. Och nu håller han på och putsar och fejar. Han kommer säkert att få ordning på cykeln! (Han fick en verktygs-sats för cyklar av mig för något år sedan. Han sa att den kom till nytta nu.)

Hemma igen så la sig hundarna att sova (efter att ha druckit sig otörstiga). Nellie har lyckats smycka sig med bougainvillea-högblad.

Om jag hade varit "normal-pigg" så hade jag alla gånger packat upp skänken/buffén i går, och monterat den i dag. Men jag är trött. Jag sover för lite, vilket förstås påverkar. Kan tröttheten vara psykisk också? Beror resten på åldern? SÅ gammal är jag ju inte... (Eller är det levaxin-dosen? Jag MÅSTE gå till läkare snart.) Det är roligare att vara pigg!!! Och jag behöver verkligen få gjort en ryslig massa här! Nu!

18-06-14:

Jag köpte ett par nya sandaler i går. Jag gav upp försöket att hitta några med "stortå-rem". De jag hittade var alla överdrivet dekorerade, och såg tämligen obekväma ut. Sådana vill mina fötter inte ha. Samtidigt är det kanske inte bra att bara gå i flip-flops, varenda dag, sisådär 5 månader i rad. Fötterna behöver omväxling. Jag köpte sandalerna nedan. De är gjorda i mjukt läder, sulan är mjuk och sviktande (det står att den är gjord i ett material som andas) - och de sitter bra på foten. De känns sköna, men precis som flip-flops så är de för varma att ha inne. (Jag har 25-26° nu.) Jag har ändå sandaler inne kortare stunder, för att skona fötterna. Det är inte bra att gå på klinkergolv dagarna i ända. Inte för mina fötter i alla fall...

Det första lilla fikonet syns nu på mitt fikonträd. Jag hoppas förstås på fler.

Westwing säljer utemöbler i dag. Jag tycker om sådana här modeller där man kan skjuta in stolar och pallar under bordet (som har glasskiva), så de står skyddade när de inte används. Man fäller ner ryggstöden, och skjuter in stolarna (med pallarna under). Den här typen av kombi-möbel har jag sett med både 2, 4, 6 och 8 stolar, samt i flera olika färger. Fast de är väldigt dyra! (Nästan 1000 € för gruppen nedan.)

I dag tog jag tjuren vid hornen och vägde mig. Resultat: 58,4 kg och 29,2% fett. Suck! Verkligen inte bra. Jag börjar inte banta i dag - men snart. Om jag kan gå ner 10 kg och 9% fett - då skulle jag bli nöjd. Jag tror att jag kan! Fast sedan gäller det att hålla vikten. Det är den svåra biten. Jag läste ut boken "Sluta banta" i går. Den var bra, så jag kan rekommendera den!

Nellie har kommit i "tonårs-trotsåldern". Den ålder då alla gränser ska testas. Nu kommer hon plötsligt inte, när jag ska sätta på henne selen när vi ska gå ut. Det har hon gjort innan. Jag har bestämt mig för att inte gå och hämta henne. (Hon ligger oftast i en säng och väntar.) Jag tar med mig Stella och börjar gå mot dörren. Då kommer Nellie springande. Men både i går och i dag smet hon igen när jag skulle ta henne. Då gick jag ut på loftgången med Stella och stängde dörren. Vi gick och tryckte upp hissen. Men Stella ville att Nellie skulle följa med, så vi gick tillbaka. När jag öppnade dörren igen, så stod Nellie stilla så jag kunde ta på selen. Jag antar att vi får göra om den här proceduren ett 10-tal gånger till, men sedan har hon förhoppningsvis lärt sig att om man inte kommer - så får man inte följa med.

Bonnie hade också en sådan period, men Stella har alltid kommit bums.

Utdrag ur Bonnies Blogg:

09-11-07:

Vov! Jag har hittat på en jättekul lek som man kan leka på mornarna. När matte äntligen fått på sig kläderna och ropar att vi ska gå ut, då kommer jag springande som vanligt. Men precis innan hon ska sätta på mig halsbandet så springer jag in i vardagsrummet och hämtar bollen. Och så springer jag fram till matte igen, men precis när hon ska försöka sätta på mig halsbandet så springer jag iväg igen. Jättekul! Matte ser så rolig ut när hon står där med halsbandet i handen. Detta är en jätterolig lek som jag tänker leka var dag framöver för att hålla matte i form. Fast när matte börjar vrida om nyckeln i dörren vågar jag inte chansa längre, utan då springer jag bums fram till henne. Jag vill på inga villkor riskera att bli lämnad ensam hemma.

Jag har packat upp skänken/buffén Lakolk! Den var väl inpackad, bl a i cellplast. I en hörna var cellplasten trasig, och en bit som hör till en låda var trasig (och en annan skadad). Annars var allting helt, och med. Jag har t o m kontrollräknat alla olika sorters skruvar. Cellplasten är elektrisk och fastnar på precis allting, inkl mig. Jag har sopat upp resterna så gott jag kan. Nu ska jag snart bära ut 2 stora kartonger, samt 4 plastkassar fulla med cellplastbitar, till återvinningen. Jag skrev till Jysk och reklamerade de 2 skadade delarna. Den ena har bara en estetisk skada, medan den andra inte går att använda.

Nu står alla delarna och väntar på att bli monterade. Jag KAN, men blir trött bara jag ser alla lösa delar. Det är SÅ MÅNGA skruvar, och jag som har ont i höger tumled. Erik har Irina den här veckan (de har ju delad vårdnad), så han kan inte hjälpa mig förrän nästa vecka. Och skänken borde monteras NU! Den kommer säkert att bli jättefin när den är monterad!

18-06-15:

I förmiddags gick jag till trävaru-affären Hermanos Manchenca. Där köpte jag en plywoodskiva med måtten 55 x 109 cm, som ska bli en hylla i skåpet på balkongen - det där tvättmaskinen står. (Jag gick först inom byggvaruhuset Big Mat LLedó som ligger intill, men jag blev varse att de inte säljer trävaror.)

Der fanns en hylla i skåpet när jag kom hit, men det var av spånskiva - och rutten, så den slängde jag. Jag tog med mig min gröna kärra, när jag gick. Jag körde en tom skramlande kärra på vägen dit, och kärran med plywoodskivan fastbunden på hemvägen. Alternativet hade varit att bära skivan i händerna på hemvägen. Eftersom den inte är större och tyngre, hade det senare kanske varit att föredra. Möjligen hade jag fått ha arbets-handskar på mig, eftersom kanterna är obehandlade (så man kan få stickor i fingrarna). (Jag bör sandpappra dem innan jag lägger skivan på plats.) Sträckan känns betydligt längre att gå med kärra, än utan. Jag gick som den blåprickiga linjen visar.

Jag bad om priset på skivan innan de sågade till den. Den skulle kosta 20 €. Jag frågade om jag kunde betala med kort, för jag hade bara 13 € med mig. Det går bra sa expediten - men då får du betala moms också. För mig är det så främmande, det här med svarta pengar. Men tydligen är det nästintill vanligare i Spanien - än vita. Lite synd, för då får bara de ärliga betala för att hålla igång landet. Visst känns det trist att behöva betala skatt och moms, men alternativet är sämre. Jag föredrar gratis skolor, vägar och sjukvård - och för att få det måste man faktiskt betala skatt (och moms). Jag betalade 24,20 € inkl moms. (Plywood tål fukt betydligt bättre än spånskiva, och kostar därför mer.) Nedan ser ni skivan.

Jag kollade vad det skulle kosta att måttbeställa en ram till en hundgrind i hallen (som jag själv fäster nät på sedan). Det skulle kosta 14 €. (Jag glömde att fråga om det var inklusive moms.)

Lena H hade sett något om att Norwegian nu tillåter djur i kabinen, även i Spanien. (Från början tillät de bara djur inom Norge, samt mellan Oslo och Stockholm.) Så här står det på deras webbsida:

Det står att det gäller inrikesflyg, men för säkerhets skull skrev jag och frågade. Men nej! De tillåter enbart djur på inrikesflyg. Djur i lastrummet tillåts på sträckan Alicante - Köpenhamn, men jag skulle aldrig checka in mina. Sedan kan man ju undra VARFÖR de tillåter djur inom ovan nämnda länder - men inte mellan dem. Det finns inget logiskt skäl.

Själv får jag fortsätta att flyga med Vueling och Iberia - de gånger jag tar hundarna med mig. Just nu är dessa de enda flygbolag som trafikerar sträckan OCH tillåter djur i kabinen. Men det kan hända att mina hundar får vara hos Ana, när jag reser till Sverige (troligen) i slutet av augusti. (När skolorna har börjat, och biljettpriset har sjunkit igen.)

Jag såg bilden nedan i dag hos doktorn.com. Texten är mycket talande! Men inte lever jag så - fast jag borde... Hur gör ni?

Viff och voff! Mamma Bonnie hade rätt! Hundar är klokare än människor. Ja, för vi lever alltid HÄR och NU!

Fast i morse ville jag inte riktigt. Jag kände mig inte bra, så jag åt ingen frukost. Och sedan så följde jag inte med matte och Nellie, när dom gick ut på morgon-rundan. Men NU, nu mår jag bra igen. Och nu ska vi snart gå vår vov-långa kiss-och-lukt-runda, som vi går en gång varje dag. Då ska jag följa med. Viff på er!

Det är så med Stella ibland, att hon inte mår bra på mornarna. Jag undrar alltid varför, och oroar mig. Har hon ont? Sin medicin (Moderin 1 mg = kortison) får hon alltid mitt på dagen, så den kanske nästan har upphört att verka på morgonen. Men eftersom medicinen har biverkningar, så kan hon inte få högre dos.

Det är bra synd att djur inte kan tala! Då hade de åtminstone kunnat förklara var det gör ont, eller om de mår illa, eller om det är något annat. Hundar är tillräckligt intelligenta för att kunna föra en dialog - det är bara talorganet som inte räcker till. Så mycket som jag pratar med mina små, och förklarar, så hade de annars haft ett väldigt stort ordförråd nu. Nåja, hundar kan förstå många ord även om de inte kan prata... Bonnie var den av mina som förstod flest ord, medan Nellie ännu inte förstår så många. Jag har lagt märke till att ordet MAT är det som hundar lär sig först (och kan bäst), medan ordet KOM hör till orden de inte verkar bry sig om att lära sig betydelsen av...

En stund efter att Stella har ätit sin medicin, så blir hon påtagligt piggare. Nedan leker hon och Nellie, och har jättekul båda två. De jagade varandra, och "brottades" på skoj. Och lilla fega Stella vågar leka - eftersom Nellie är mindre. Jag har många gånger funderat på att ge medicinen på morgonen. Det är bara det, att jag i så fall får byta måltidsordningen också. Hundarna får en portion torrfoder på morgonen, och en på kvällen. Mitt på dagen får de ett litet mellanmål - för att jag enkelt ska få i dem PlaqueOff (mot tandsten), CareHybrid (som gör så att tårvätskan inte brunfärgar pälsen runt ögonen), samt Stellas medicin. Detta får de i 5 ml katt-mousse (världens godaste enligt mina hundar), vars konsistens gör det lätt att blanda ner "vad som helst" utan att hundarna märker något.

När vi gick ut travade hundarna glatt vid min sida! Fast med tungorna i "vädrings-läget". Och för deras skull försöker jag att gå i skuggan när jag kan.

Visst är det underbart med klarblå himmel! När vädret är så här (i dag: 27° i skuggan, 22° i havet, UV-index 9 - och inte ett moln på himlen) - då känns det faktiskt som att vara i paradiset. Men så är ju El Campello mitt lilla paradis - även om det inte är fullständigt perfekt.

Ser ni nedan, att det fula "plast-åbäket" (vatten-lekplatsen) börjar komma på plats. Tja, nu slipper jag se det från mina fönster i alla fall. Jag har inget emot det som sådant - men jag tycker att det förfular!

Det ser så skönt ut i vattnet! Jag borde bada! I morgon ska det bli 23° varmt i vattnet, enligt väderleksprognosen.

Hundarna drack som vanligt vatten vid crêperian La Taula. Jag hade lilla börsen med (med lite "utifall-att-pengar"), och beslöt att vi skulle unna oss en crêpe. La Taula har goda - av fullkornsmjöl. Jag tog ett par foton på mina förväntningsfulla hundar medan jag väntade på menyn.

Mannen vid bordet bredvid (som också hade hund med sig) frågade om han skulle ta ett par foton. Det tackade jag ja till. Så här blev fotona:

En tjock matte med 2 väldigt söta hundar...

Sedan hade jag lite sjå med beställningen. Jag hade bara 4,50 € i börsen. "Söta" crêpes (de med socker eller Nutella ovanpå) kostar 3,90 €. Men de "salta" (matigare), är större och kostar 9,50 € inkl sallad. Efter lite dividerande så kom servitrisen och jag fram till att jag kunde få en liten crêpe med ost och skinka på (och vatten till mig själv) för exakt 4,50 €. Jag tror att det eg skulle ha kostat lite mer, men det var en hundvänlig servitris (själv hundägare). En sötad crêpe skulle jag aldrig bjuda mina små på, men den här fick de smaka av.

De fick nog 10 små bitar var (i storlek som min tumnagel) - och de njöt av godsakerna! Men 10 pyttesmå bitar är faktiskt ganska mycket - för små chihuahua-magar. Så nu får jag väl minska en liten aning på deras portioner i kväll. Det är förstås mer näring i deras hundmat, men det är verkligen inte ofta som vi "går på restaurang" - så ibland gör vi så här bara för att det är trevligt och mysigt. Om hundarna fick bestämma så skulle vi äta "ute" varenda dag, gärna mellan de ordinarie måltiderna. Men det räcker med en tjock matte - några tjocka hundar ska vi inte ha. Det är hälsosammare att vara "lagom"! 

Skänken/buffén står lika omonterad som i går. Men nu ska jag gå ut på balkongen, och se om jag kan lägga det nya hyllplanet på plats.

Om det inte stod så mycket "skräp" på min balkong, och om det inte var sådan oordning där - då skulle den säkert varit jättefin. Och det ska den bli, så småningom. Men eftersom jag både saknar utrymme inomhus, och förråd, så hamnar mycket (som inte ska vara där) på balkongen. Jag får t ex åla mig fram till tvättmaskinen...

I "tvätt-skåpet" är det stökigt, allt står ovanpå vartannat. Jag har tänkt att sätta upp krokar och korgar sen, men planerar ju också att så småningom köpa en torktumlare (om jag får råd någon gång) och ställa ovanpå tvättmaskinen. (Torktumlaren behövs bara till mina dunfyllda täcken, kuddar och ytterplagg.) Till vänster finns plats för torkställningar mm, men jag kunde inte öppna den dörren på fotot nedan.

Till vänster är utrymmet för hyllplanet smalare (pelare + elkabel), och spånskivan som låg där innan var figursågad.    

Men jag valde för enkelhetens skull en skiva som är lagom bred på det smalaste stället. Jag tänker att det kan vara bra med en luftspringa längst in. Och eftersom jag planerar att ha "större" saker på hyllan, så kan ändå inget trilla ner.

Jag började med att ställa upp några stora krukor, samt 2 hundtoaletter. Jag använder ingetdera just nu, men ska använda den stora hundtoaletten när jag har fått ordning, och jag ska plantera om en del växter i större krukor. Men det har varit lite irriterande att ha detta stående i vägen på balkongen.

Jag fyllde på med en del annat, som också har stått i vägen. De grön-grå hopfällbara plast-backarna ska jag naturligtvis ha saker i sedan (bl a stående på hyllorna i de båda skåpen på balkongen).

Det blev rymligare framför dörrarna, och lättare att komma till när jag ska tvätta. Och bättre ska det blir, när jag har ordnat lite till. Det är så att bougainvillean som står längst till vänster på balkongen (inifrån sett) ska stå längre åt höger. Och blomhyllan som jag nu har längst till höger - den ska stå längst till vänster. Men det får jag flytta om en annan dag.

Jag funderade på att ta bort luktärterna i dag, men jag väntar i alla fall till i morgon. Det är ju flera luktärtsblommor på gång, men de slår knappast ut om jag klipper av dem när de är så här mycket i knopp. En dag till kan jag vänta - max 2. Sedan måste de 4 krukorna bort, för de tar alldeles för stor plats.

Förresten ska fågelburen inte heller stå just där den står. Den ska stå framför "städ-skåpet", det andra skåpet på balkongen. Då kan jag lätt rulla buren åt sidan när jag ska in i skåpet, eller rulla in buren i vardagsrummet kalla vinternätter.

Just nu har jag en stol framför skåpet, och den är betydligt svårare att flytta undan om jag vill öppna dörrarna. Å andra sidan har jag en ryslig röra i skåpet. Där ställde jag bara in saker (bl a en del städsaker) tills det blev proppfullt där. Men så småningom ska jag ha städsaker (snyggt i ordning) - och dem behöver jag naturligtvis komma åt med jämna mellanrum. Det ska vara lätt att städa, annars finns det risk att jag skjuter på det. Bakom stolen har gråsparvarna sin soptipp. De slänger ut lite skräp från boet då och då... Suck.  Jag sopade där nu, men det kommer nog inte att märkas i morgon.

Se där - jag har gjort lite nytta i dag. Men skänken/buffén står ännu omonterad...

Jag satt på balkongen en stund, med Stella och Nellie i knäet. Då plötsligt fick jag syn på något randigt bakom en bougainvillea. Precis som jag trodde, var det svansen på en gecko-ödla. På den här balkongen är den här ödlan den första jag ser, men jag såg en (blekare och mindre) på väggen vid loftgången härförleden. För mig får de gärna bo på min balkong. De gör nytta eftersom de äter insekter. (Och de skitar praktiskt taget inte ner - speciellt inte om man jämför med gråsparvar...)

Jag försökte zooma in, men kameran vägrade förstå att det var just ödlan som skulle bli tydlig.

Den la skärpan på grenarna i stället... Och när jag gick närmare blev ödlan rädd, och smet in bakom de blå-grå skåpen. Den här var ganska stor, kanske 20 cm från nos till svansspets. Och dessutom ovanligt färgstark. Annars ser jag oftast de små, som bara är 5-10 cm. Jag tycker att gecko-ödlor är söta!

18-06-16:

Företaget Arken Zoo har infört Tasstid för sina anställda! Det innebär att den anställde får betald ledighet om denne skaffar valp eller kattunge. Nanna Martin-Löf, HR-direktör på företaget, säger: "Djur kommer alltid först i allt vi gör, och det är därför "Tasstid" är ett naturligt steg i utvecklingen av vår företagskultur. Att skaffa valp eller kattunge är ett viktigt beslut och förändrar vardagen väsentligt. Vi vill stödja våra anställda under sina första dagar med sin nya familjemedlem."  Kul idé! Fast det framgår inte hur många dagar det rör sig om. Se: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/bK25El/foretaget-infor-tasstid-for-sina-anstallda.

Även i dag har vi underbart väder, men jag får vara lite försiktig med solen i dag. Jag gick klädd i linne i går, i UV-index 9, utan att riktigt tänka mig för. Så jag blev rosa-röd i nacken och på axlarna, fast jag hade smort in mig med solskyddsfaktor 6. (Jag har känslig hud, och borde ha valt faktor 30!) Därför går jag i kortärmad skjorta med krage i dag. Jag är noga med att aldrig utsätta kroppen för stark sol 2 dagar i rad. Och bäst är om huden får vila mist 2 dagar emellan, så det rosa-röda har lagt sig helt. Så om jag vill sola på stranden, och bada - då bör jag vänta till måndag. Det kanske är lika bra, för det brukar vara mer folk på helgerna. (Och så får jag ju lite tid på mig att leta fram mina badkläder, och se om det finns någon bikini eller baddräkt som jag kommer i...)

Visst ser verandorna nedan mysiga ut. Den ena med lummiga gröna träd runt om, och den andra med utsikt över havet och en hamn. Hur mycket jag än tycker om grönska - så skulle jag hellre välja verandan med utsikt över havet. Fast jag skulle ha planterat växter i kruka och satt på verandan - för jag behöver både och!

På Westwing, där jag lånade bilderna ovan, säljer de i dag en pall som jag tycker om. (Jag har sett den där tidigare också.) Jag tycker om den mjukt rundade formen. Pallen är 33 cm i diameter, 44 cm hög, och kostar 34 € (inkl frakt).

På sitt sätt behöver jag en pall. Jag funderar nämligen på att ge bort en av mina Harry-stolar. Det är snyggast att ha bara 5 runt bordet. Och om jag då ska ha den 6:e stolen som "reserv", för de ytterst få gånger som vi kommer att sitta 6 personer runt bordet - så tar den lite väl stor plats. En pall skulle ta betydligt mindre plats. (Den skulle jag i så fall sitta på själv, och låta mina 5 gäster sitta på stolarna.) En pall skulle jag också tillfälligt kunna flytta ut på balkongen, om vi någon gång vill sitta 3 runt mitt turkosgröna bord. (Fler får inte plats, och knappast en stol heller.)

För länge sedan hade jag Ikeas stapelbara Frosta. De är billiga (10 €, men frakt tillkommer). Om jag valde Frosta så hade jag kanske köpt 2-3 (för flera tar inte större plats, och är bra att ha). Jag hade nog 6 stycken tidigare, men gav bort dem när jag flyttade till Spanien.

Annars tycker jag bra om Ikeas Ingolf. Den skulle jag kunna ha som blombord, när jag inte sitter på den. (Den kostar 40 €, men frakt tillkommer.)

Men jag avvaktar med att köpa pall. Jag vill först ha alla mina möbler stående på sina rätta platser - så jag ser hur det ser ut i verkligheten. Jag kanske inte får plats med någon pall? Det måste ju finnas lite utrymme runt om möblerna, så att jag kan ta mig fram (även med en dammsugare). Jag tror också att lite luft emellan möblerna gör att det ser mer harmoniskt ut, om ni förstår hur jag menar. (Ingen form av trängsel tilltalar mig. Men det kan man inte tro - när man ser hur jag har det nu, suck.)

Skänken/buffén väntar på att bli monterad. Men jag är lika trött i dag. Jag är alltid trött. Kan det bero på att jag har underskott av T3? Se: https://skoldkortelforbundet.se/battre-vard/kombinationsbehandling-med-t3/. Jag har inte varit hos läkare på länge (tror det är 2 år) - så jag MÅSTE förstås ta mig tid till detta. En årlig kontroll är att föredra! Förresten är det dags för min årliga kontroll hos tandläkaren också.

På måndag förmiddag kommer Pedro och monterar 2 svenska armatur-dosor i mitt vardagsrums-tak (och tar bort de fula fast monterade taklampor som sitter där nu). Därefter kan jag hänga upp mina egna som jag tycker bättre om. Och på tisdag har Stella tid hos veterinären för årlig kontroll + vaccination. Därefter har jag inget att skylla på.

Fotona nedan tog jag i går när jag skulle gå och lägga mig. (Jag har ljusat upp dem lite, för det hade börjat mörkna ute.) Jag kan berätta att även pyttesmå flickor snarkar, när de sover på rygg. Fast det var väldigt tysta små snarkningar...

I dag tömde jag luktärts-krukorna och slängde innehållet. De har gjort sitt nu. Det blev luftigare på balkongen! Jag ska flytta andra växter till rullvagnarna sedan.

Jag fick ju lite att ta rätt på. Jag har diskat faten och lagt undan spaljéerna. Men jag har ännu inte diskat krukorna. De ska få torka först, så jag lätt kan borsta av jorden inuti sen.

En liten bukett luktärter blev det. Fast om de i knopp kommer att slå ut vet jag inte. Luktärter står ändå bara 3-4 dagar, och luktar godast det första dygnet.

Inte ett moln på himlen, och 26° i skuggan. Jag trivs och mår bra i den här värmen, som jag upplever som alldeles lagom. Men det är ändå skönt att det fläktar lite ute.

Nog syns det att jag bor på en badort, fast turistsäsongen ännu inte har kommit igång:

Restaurangen (eller baren?) Drassana har de hållit på att inreda länge, men nu verkar den äntligen ha öppnat. Jag gillar de vita stolarna med sina ljusblå stolsdynor. Det ser fräscht ut. Men jag har liksom en magkänsla av - att Drassana inte är något för mig. Men jag kan ju ha fel. (Drassana ligger i huset där Anette och Håkan har lägenhet, där Maud bodde innan.)

Vi mötte Annevi och Staffan på vår promenad, och pratade en stund. Annevi sa att hon hade börjat använda en liten fläkt ibland. Det har jag ännu inte behövt göra. Eftersom solen inte når fönster-rutorna så här års, och jag kan ha tvärdrag hela dagarna, så har det hittills inte blivit för varmt inne. Men det blir det kanske framåt augusti? Varma sommarnätter brukar jag ställa en fläkt bredvid sängen.

Jag förbereder min kommande diet, och mitt nya sunda liv (som jag ska påbörja på måndag)! (Jag trappar ner i morgon också.) Jag var nyss och handlade - och köpte enbart nyttigheter, bl a djupfrysta torsk- och laxfiléer. Fiskfiléer är inte billigt - men både gott och nyttigt, samt lättlagat. Men jag räknade raskt ut att om jag skulle äta en filé om dagen, lax (godast) varannan dag, och torsk (billigast) varannan dag - så skulle det kosta 58 € per månad. Det har jag inte råd till, men 3 gånger i veckan bör jag kunna unna mig fisk. Jag tycker bättre om fisk än om kyckling (som kommer 2:a). Rött kött kan jag avstå helt från, även om jag äter det någon eller några gånger om året. (Jag tycker om hemgjorda biffar av 50% nötfärs och 50% riven morot, + 1 ägg och kryddor.)

Nu köpte jag förstås inte bara fisk i dag, utan ekologiska ägg, flera olika sorters gröna grönsaker, svamp, avokado samt ett par påsar nötter. Broccoli, tomat och paprika hade jag redan hemma, likaså 3 olika sorters ost. Det bör räcka ett bra tag. Nu ska jag bara beställa lite te också, för mina 3 favorit-teer är alla på upphällningen.

Enl svenska Skatteverket kommer min totala pension att vara ca 800 € netto per månad fr o m i år. Och om jag då betalar 415 € på lånet, samt comunidad, fastighetsskatt, el, vatten, internet, alla kostnader för hundarna etc - då måste jag se till att leva billigt för övrigt! (Det kan aldrig bli tal om att äta lax varenda dag.) Annars får jag aldrig ihop det. Så skönt då att veta, att jag inte kommer att behöva några nya kläder på många år (enbart skor efter hand som jag sliter ut dem). Jag behöver heller inga nya kuddfodral, eller värmeljusstakar...

Jag är så glad för mitt kran-monterade Brita-filter. För nu behöver jag aldrig tänka på att köpa hem vatten. Jag har gott vatten direkt i kranen. (Så som vi är bortskämda med i Sverige, men som bara ett fåtal andra länder har. Här är vattnet drickbart, men mycket kalkhaltigt och så smakar det klor.) Vatten är faktiskt den absolut bästa drycken, alla kategorier!

18-06-17:

Westwing fortsätter i dag på temat uteplatser.

I dag säljer de även utemöbler för hundar! Dyra möbler! Vi som inte har råd att unna våra bästa vänner detta, vi får helt enkelt ha dem i knäet. Jag tror faktiskt att hundarna uppskattar det mer, än en lyxig möbel. Den 4:e i ordningen är nog avsedd för kalla kvällar...

För människor tycker jag att gungstolen ser mysig ut.

Själv funderar jag att på sikt byta ut de fula plastskåpen på balkongen, mot en snyggare form av förvaringsmöbel. Soffan nedan skulle jag aldrig få plats med, men visst ser det praktiskt ut med lådorna.

Varianten nedan (till vänster) är betydligt nättare. (Bara 116 cm bred.) Men den ser klumpig ut! Jämför med den lika stora till höger, som inte har förvarings-låda.

Men om jag ska kunna ta bort skåpen - då måste jag ha en med förvarings-låda. Lådan rymmer en hel del! Men det får bli längre fram. Nu har jag inte råd. Trä-soffor som tål att stå ute är ju ganska dyra... (Det finns billigare i plast - men vackra är de inte...)

Eftersom det är varmt ute, så satte jag för ovanlighetens skull halsband på hundarna. De tycker bättre om selar, men detta måste vara svalare.

På mig själv satte jag min absolut tunnaste och svalaste skjorta med krage. Jag har svalare plagg (bl a de från Sunkini) men dessa saknar krage. Eftersom jag fortfarande är rödrosa i nacken och på axlarna, så vill jag inte utmana ödet i onödan. Hudcancer vill jag INTE få!

Det är vattensport-tävlingar i vattnet i dag, och massor med tävlande även på stranden - så hundarna och jag gick åt andra hållet (söderut).

Det är 23° i havet nu, och det blir lite varmare för var vecka.

Jag vet inte vad trädet med rosa blommor heter. Vet någon av er vad det är för sort?

Jag tyckte om att gå i solen, men det blev för varmt för hundarna - så vi gick bara en liten bit längs havet innan vi vände hemåt igen. Nästan hemma passade jag på att fotografera skyltarna utanför rörmokaren och elektrikern, båda vänner till Paco. Firmorna ligger i samma kvarter där jag bor, men "om hörnan". Jag ska kontakta båda lite längre fram (och har då deras telefonnummer till hands). Salvador ska få titta på min toalett som rinner lite ibland, och om de på Miralles kan - så ska de få märka ut var elkablarna går i hallen. (Där vill jag skruva upp en hylla nära elskåpet - och jag tänker inte chansa...)

När vi kom hem igen så la sig hundarna på golvet en stund, för att svalka ner sig. Jag har både kylmatta och kylvästar till dem - men de vill inte använda dem... (Kanske i juli och augusti, när temperaturen närmar sig 30°?)

Den stora hundtoaletten som jag i går la i skåpet ovanför tvättmaskinen, tog jag fram i dag. Den är egentligen trasig, den har ett hål i mitten. Hålet gjorde jag själv av misstag i samband med flytten. Jag råkade vingla till när jag klättrade bland flyttlådorna, och satte foten mitt på plattan. Människor håller de inte för, så den sprack, och hålet är tillräckligt stort för att en hundtass skulle kunna fastna. Så jag har tänkt köpa en ny.

Detta är näst största storleken, 60 x 60 cm. Egentligen har jag lite svårt att få plats med den. I badrummet har jag den minsta storleken, 30 x 40 cm. Och jag behöver 1 större. Det händer nämligen att någon av mina små står med tassarna på plattan när hon bajsar, men råkar ha rumpan utanför... Sådant brukar inte hända om plattan är större. (Jag har 2 plattor framme nu, jag hade 3 i den gamla större lägenheten - en där nere också.)

Jag har nästan slut på vad jag kallar blöjor, men som jag tror heter valp-tränings-mattor på svenska. På spanska heter de empapadores.

Eftersom jag numera saknar bil, är det inte lika snabbt och enkelt att ta sig till närmaste större djuraffär. Så jag googlade. De flesta firmor som säljer djur-artiklar säljer både "plattor" (bandeja = bricka på spanska) och "blöjor".

Zooplus.es (kedjan finns i Sverige också) sålde bådadera. Och de har en mellanstorlek som är 45 x 60 cm. Jag slog på stort och beställde både en "platta" och totalt 107 "blöjor". (Det går i genomsnitt 1 blöja om dagen - så priset per styck har betydelse.)

När jag skulle fylla i mina uppgifter på websidan, så såg jag att det fanns en ruta för rabattkuponger. Det hade jag ju ingen. Men återigen hade jag glädje av google. Jag googlade på cupon + Zooplus, och hittade en som gav mig 10%. Nu har jag snart "blöjor" för flera månader framåt. Det står att varorna ska komma inom 2-5 arbetsdagar, så jag får dem troligen i slutet av nästa vecka. Det är första gången som jag handlar hos Zooplus. Jag brukar handla hos Tiendanimal - men de har enbart blöjor i storlek 56 x 56 cm (som passar till 60 x 60 - platta), och deras plattor är inte bekväma för hundarna (eftersom de har ett galler på ovansidan).

Jag har ju skickat in en skadeanmälan till Sveland, angående Bonnies sjukdom och död. Jag fick papper från dem i dag. De har ett fint sätt att säga att Bonnie inte behöver försäkringen mer ("försäkringsbehov upphört"), inte ett ord om dödsfall...

Stella är fortfarande försäkrad hos Sveland, medan Nellie numera är försäkrad hos spanska Mapfre. Jag får kolla upp villkoren för Stella hos Mapfre. Det är ju så att Stella inte är helt frisk (occipital dysplasi), och då gäller andra regler. Det kan vara bättre för den skull att behålla Sveland, där Stella har varit försäkrad sedan hon var liten valp.

Lakolk (= buffén/skänken)? Ja se den står fortfarande omonterad...       

När jag ändå håller på och handlar åt mina små (och inte har lust att montera Lakolk), så googlade jag på Kiwoko - affären där Lena och jag brukar köpa hundmat mm. Det visade sig att de även säljer via webben - och levererar fraktfritt till bostaden. Eftersom de säljer allra billigast "blöjor" av den minsta storleken, så beställde jag ett paket. Jag passade på att köpa lite fågelmat också. Fåglar överlever inte ett dygn ens utan mat, så jag vill alltid ha en påse på lager. Fast i den här lilla bostaden, kan jag inte ha några större lager. Jag funderade på att köpa 2 paket små "blöjor", men avstod. Jag brukar behöva byta den stora "blöjan" ungefär 5 gånger i veckan (för hundarna använder den mest), men den lilla bara ca 2 gånger i veckan.

Jag borde ha gjort en massa annat i dag, inte bara monterat Lakolk. Jag borde ha flyttat om och ordnat på balkongen, bara för att nämna något. Men det jag har haft lust till - är att börja läsa en skönlitterär bok. Det var så länge sedan, och jag tycker mycket om att läsa. Men jag har f n ingen fåtölj att sitta i... Jag skulle kunna sitta vid matbordet, men lika skönt är det inte.

Jag hittade några av mina badkläder (men saknar flera från Sunkini, var ligger de tro?), och konstaterade raskt att de flesta sitter på tok för tight. Men en bikinibyxa, och en tankini (som inte hör ihop) satt OK. Ifall, ifall jag vill bada nästa vecka.

Några av mina vänner har påpekat, att för att orka vara effektiv och jobba - så måste man unna sig avkoppling emellanåt. Man måste ladda sina batterier! Det är säkert sant. Jag borde förstås prova. För som det är nu, så är jag nere i en svacka och nästan ingenting blir skött.

Stora toaletten är återinvigd. Det är nästan bara tidigt på mornarna (innan jag går upp) som de bajsar på toaletten. Det gör de ute annars.

Kvällssolen står lågt. Vi gick en lite längre runda häromkring. Nellie springer hela tiden fram och tillbaka, och runt om Stella - så kopplena snor ihop sig. Jag försöker reda ut dem efter hand, men hinner inte alltid med.

Nedan såg hundarna något så intressant som en katt, på andra sidan gatan. De blir alltid väldigt upphetsade då. Katter är både mycket spännande, och lite farliga. Är hundarna väldigt nära katten, och denna sitter stilla - då smyger de bara förbi. Men om katten blir rädd, och springer - då skäller de allt vad de kan. Skulle katten komma gående åt deras håll, då ställer de sig bakom mina ben - och skäller hysteriskt.

Återigen tänker jag på Bonnie. Utdrag ur hennes blogg:

12-07-16:

Dan har katter också. Väldigt STORA katter. Jag tycker inte om dom. Dom är alldeles för stora, och så begriper jag mig inte på katter alls. Jag skällde på flera av dom - fast dom brydde sig inte om det. Ändå skällde jag med min allra ilsknaste röst.

Men vet ni vad som hände? Jo, en av dom STORA katterna vände sig om och började gå mot mig. Vov-vov, alltså! Och matte var inne i Dans hus. Jag skrek i högan sky, och sprang bort och ställde mig bakom Gun. Om jag var rädd? Nä, det är klart att jag inte var rädd. Jag skrek förstås bara för att jag ville varna Gun. Ja, så hon skulle vara beredd om katten gick åt hennes håll.

I alla fall kom matte utspringande när hon hörde mig. Fast hon var dum. Ja, för både hon och Gun skrattade åt mig. Fast sen stannade matte ute hos mig. Och det var ju bra. För då kunde hon hålla koll på katterna. Vov alltså! Katter borde faktiskt inte få finnas. I alla fall inte stora katter.   

18-06-18:

En av Ulfs vänner skickade den här versen till honom:

Nedan har jag försökt översätta versen, fast jag inte är något vidare på engelska, och inte på "båt-termer" heller (bowlines och trade winds står inte i mitt lexikon). Rätta mig gärna! (Robert hjälpte mig nyss med "båt-termerna" så dem har jag redan rättat nedan.)

Livet är kort, bryt reglerna, förlåt snabbt, kyss långsamt, älska innerligt,
skratta okontrollerbart, och ångra aldrig någonting som fick dig att le.
Tjugo år från nu kommer du att bli mer besviken
av de saker du inte gjorde, än av dem du gjorde.
Så lossa förtöjningarna. Segla bort från säker hamn.
Fånga passadvindarna i dina segel. Utforska. Dröm. Upptäck.

Det ligger verkligen oerhört mycket i texten! Men tänk så ofta vi bara står kvar där vi har hamnat, utan att veta åt vilket håll vi ska gå, utan att ens våga försöka oss på att välja. Enligt principen; Man vet vad man har men inte vad man får. Det är klart att livet blir långtråkigt då! Vi måste våga, även om vi råkar välja fel ibland, och även om "alla andra" inte gör så. Det är vårt liv, ingen annans, och vi lever bara här och nu! Gör mer sådant som får dig att skratta!

I förmiddags var Pedro här och monterade mina svenska armatur-doslock, så nu kan jag enkelt sätta upp mina egna taklampor. Jag valde att sätta min favorit-plafond i köket. En gång hade jag 3 likadana (de är från Ikea), men genom åren har glaskupan till de 2 andra gått sönder - och jag har inte lyckats få tag på en annan glaskupa som passar. Annars skulle jag ha valt att sätta en likadan i sovrumstaket. Förutom att lampan ger väldigt bra ljus, så tycker jag att modellen är vacker i alla enkelhet.

I taket över matbordet satte jag provisoriskt upp min "kristall-krona". Den ska inte sitta där sen, och dessutom måste jag (när jag vet exakt var bordet kommer att stå) sätta en krok i taket till lampan - mitt över matbordet. Det blir både snyggast och funktionellast.

Pedro tror inte att det är det kinesiska grenuttaget som har utlöst jordfelsbrytaren. Bara jordade apparater kan utlösa den, säger han. Det skulle i så fall kunna vara; varmvatten-beredaren, AC:n, kyl/frysen, mikrovågsugnen eller tvättmaskinen. Men de tre sista är helt nya, och varmvattenberedaren var av när jag var i Sverige (och jordfelsbrytaren utlöstes). Jag tror inte att jag har sladden i till AC:n, men kan inte kolla nu (eftersom det står alltför mycket i vägen). Kan gråsparvarna ha skadat kabeln? Suck! Jag som trodde att jag hade löst mysteriet! Sedan jag tog bort grenuttaget så har jordfelsbrytaren inte löst ut en enda gång...

En bra sak. Pedro kommer tillbaka på onsdag förmiddag och monterar Lakolk åt mig! Han hade nyligen monterat ett helt möblemang från Ikea åt sin tonåring, och sa att det var lätt. Jysk såg ut att ha samma system som Ikea, tyckte han. Skönt att få det gjort. Ni har märkt att jag har dragit mig för att börja... Jag är nog väldigt trött psykiskt - av att till synes aldrig bli färdig här. När Buffén/skänken väl är monterad, så kommer det att bli mycket lättare att fortsätta.

I dag har jag börjat mitt nya sunda liv, med dieten/livsstilen LCHF 2.0 (enl boken Sluta banta). Invägningen i morse visade 57,5 kg och 28,8% fett. (Så nertrappningen har gjort pyttelite nytta.)

Till frukost åt jag en omelett på 2 ägg samt smörstekta champinjoner. Det var gott, men jag orkade inte äta riktigt hela portionen. (Jag sparade den lilla resten i kylen, kan vara bra om jag blir hungrig och inte hinner fixa något.)

Nu är det egentligen dags för lunch, men jag orkar inte äta något lagat ännu. Så jag tar mellanmålet nu, te och en näve nötter. Så kan jag laga något med fisk och grönsaker när vi har kommit tillbaka från mitt-på-dagen-rundan. Sedan är det meningen att jag ska laga kvällsmat också, men vi får se. Två lagade mål om dagen räcker gott för mig. Jag kan ju alltid äta råa grönsaker i kväll. (Dagens sista måltid kan gärna vara lite lättare, för då sover jag bättre.)

Jag har ju en tendens att inte göra allting 100% enligt anvisningarna (undantag: när jag monterar Ikea-möbler) - utan på mitt sätt. För hur det än är, även om jag tror att bokens författarinna Anna Hallén Biutenhuis verkligen vet vad hon pratar om (hon har utbildning både i näringsfysiologi och biokemi) - så måste jag anpassa dieten/livsstilen efter mig, för att den ska fungera. (Jag såg förresten på Annas webbsida, att hon bor i Farhult. Kul!)

I dag säljer Westwing en massa roliga saker från Monkey Business. (Roliga köksprylar, som man blir glad av att se.) Ni ska få se några bilder senare i dag.   

Om jag hade obegränsat med pengar (och plats) då skulle jag ha köpt en hel del småprylar i dag. För Monkey Business har verkligen saker som jag blir glad av. Nedan kommer några exempel. Det mesta ser ni nog själva vad det är. (Möjligen med undantag av flask-korkarna och grytlapparna, så därför lägger jag de bilderna överst.

Även i dag svängde vi av mot hundbadet, när vi hade kommit ner till El Paseo. Jag hade tänkt gå ända ner till hund-stranden, men Stella ville inte. Solen sken och det var 28°. Hundarna såg ut att vara väldigt varma. Jag beslöt att vi skulle besöka den hundvänliga serveringen nära hundbadet, och det tyckte hundarna att var en strålande idé. Vi satte oss i skuggan, stolarna var bekväma (med mjuk dyna). Jag har aldrig varit där tidigare. Jag har definitivt inte råd att "äta och dricka ute", men i dag firade vi att mitt nya sunda liv har börjat.

Jag beställde en flaska kallt vatten (lika dyr som en bägare glass av minsta storleken), och hundarna fick eget vatten i en skål. (Annars hade de fått smaka av mitt.) Lägg märke till att det är en brun vätska i plattmönstret just där vatten-skålen står. (Jag noterade det först efteråt.)

Det visade sig nämligen, att Nellie hade fått sådant brunt (vad det nu var) på tassarna - och när vi skulle gå därifrån så hade jag tjusiga bruna tassavtryck på både shortsen och blusen. (Jag tvättade kläderna när jag kom hem. De hänger nu på tork på takterrassen.)

Men vi hade en mysig stund, hundarna blev svala igen - och de tyckte att det var mycket intressant att studera personalens arbete.

På vägen hem gick vi återigen förbi de rosablommande träden som jag vill veta namnet på. Jag har en känsla av att jag skrev om dem förra året, men om jag då hittade något sortnamn kommer jag inte ihåg. Sorten finns inte med i min växtbok.

På webben fick jag syn på fotot på den mysiga balkongen nedan. Den är inte spansk. Den skulle kunna vara svensk. Visst är den fin!

Sådan tur att jag precis har börjat äta nyttigt, för i dag skrev Doktorn.com så här: Nyttig mat ger större hjärnor. När vi blir äldre minskar hjärnans volym eftersom nervceller dör naturligt, men genom att äta nyttigt kan vi få en större hjärna och därmed bibehålla god hjärnfunktion. Se: http://www.doktorn.com/artikel/nyttig-mat-ger-större-hjärnor. Min middagsmat blev lax och sallad. Väldigt gott! Synd att lax är så dyrt!

18-06-19:

I dag haltar Nellie. Hon lyfter upp det opererade benet när hon springer, precis som hon gjorde när det var nyopererat. Jag kände på hennes lilla tass, ifall det hade fastnat något där, men hittade inget. (Hundar kan ju ibland ha något skräp som fastnat i trampdynan - och då haltar de tillfälligt.) Nu har jag redan tid hos veterinären i dag  (kl 12 till Stella för vaccination). Annars hade jag förstås redan gått i väg med Nellie. Dock springer hon lika fort som vanligt, och busar med Stella. Jag försökte ta ett foto på det upplyfta benet. Men om jag säger att fotot nedan är det tydligaste jag lyckades ta, så inser ni hur dåliga de andra blev. Hon är ju inte stilla en sekund (utom när hon sover eller när man klappar henne).

Jag är förstås orolig! Jag tänker på ordspråket "Ensam är stark". Normalt stämmer det inte, men jag förstår det nu. För om man inte har barn, vänner, husdjur eller släktingar. Då behöver man inte oroa sig så mycket. Då kan man också ta risker, eftersom ingen annan drabbas om man dör. Man har bara sig själv att oroa sig för - och ta hand om. Men jag föredrar förstås, att ha många nära och kära att oroa mig för. Oron, och ibland sorgen, är kärlekens pris...

I går kväll började man göra en markundersökning vid fastigheten norr om Los Olivos. Längst in ligger en stor villa, men jag antar att den väldigt stora tomten ska styckas av - och att något ska byggas på den yttre biten. Jag skulle förstås föredra om det blev en villa (som den stora ljusbeigea med grönt tak, på tomten ett steg längre norrut). Men rent teoretisk så kan det bli ett högt flerfamilj-hus. Vad det än blir så kommer det inte att skymma min utsikt mot de vackra bergen, och kanske inte ens utsikten mot stranden. Men havet ser jag ju från balkongen, och den havsutsikten kan aldrig byggas för. (Överst villan som ligger längst in på tomten.)

Jag borde ha haft kameran med till veterinären, för Stella var väldigt söt när hon satt och tryckte längst in under stolen, i förhoppning om att veterinär Cristina inte skulle hitta henne. När Stella sedan blev vaccinerad så stod hon snällt, men hon blev rädd (som vanligt) när det blev dags för kloklippning. Jag frågade om Bonnies hjärtproblem var genetiskt, och Cristina sa ja. Dispositionen för att kunna få problem med hjärtklaffarna är genetisk, men det innebär inte att alla hundar i en släkt får det. Dessutom kan en del hundar ha blåsljud på hjärtat i flera år, utan att något dramatiskt händer.

I Bonnies fall gick det ovanligt fort. Cristina hade lyssnat på hennes hjärta ett halvår tidigare, och inte hört något konstigt alls. Nu bad jag henne, att för säkerhets skull, att lyssna på Stellas hjärta var gång vi besöker mottagningen. I dag hördes allt normalt. Och faktum är att jag ju hörde, några månader innan Bonnie dog, att hennes hjärta lät mer/högre än vanligt. Jag trodde att jag inbillade mig, men det var för att hjärtat jobbade hårdare - det vet vi nu med facit i hand.

Sedan undersökte Cristina Nellie, och konstaterade att det är metallplattan som "skaver" upptill. Huden är mycket tunn där och plattan vill äta sig igenom. Nu har det uppstått en inflammation. Nellie fick anti-inflammatorisk medicin. Hon ska ta ½ tablett 4 dagar i rad. Men sedan måste metallplattan opereras bort. Den är för stor i förhållande till hennes lilla ben. Men mindre plattor finns inte. Cristina ska höra av sig när det är dags för operation. Tiden måste ju stämmas av med specialist-veterinären.

Ja, det är ju synd om lilla Nellie att hon måste genomgå en operation till. Men det vore för riskfyllt att låta plattan sitta kvar. Förr eller senare skulle det bli nödvändigt med en operation, och då är det lika bra att göra den innan det har uppstått komplikationer.

I dag åt jag torsk med smält smör och ärter. Men oj, tänker ni - ärter är ju inte tillåtet inom LCHF. Nej, jag vet. Just dessa djupfrysta ärterna innehåller 8,3 gram kolhydrater per 100 gram, och man ska välja grönsaker som innehåller under 5 gram. Men nöden har ingen lag. Jag hade tänkt ha broccoli, och så visade det sig att min färska broccoli hade legat och surnat i kylen. Den luktade illa, så den kunde jag inte använda. (Jag ska köpa djupfryst, då kan jag ta fram lite åt gången.) Och eftersom jag behöver grönsaker, så fick det bli ärter.

Kvarnen till höger köpte jag på Consum häromdagen. Den innehåller Himalaya-salt (som ju ska vara mycket nyttigare än vanligt salt). Jag malde lite över torsken, och det smakade bra. (Jag har en förpackning Himalaya-salt hemma, men det känns fräschare med nymalt. Dessutom hittar jag ännu inte alla mina kryddor ännu... De står väl i en bokhylla någonstans. Suck!)

Jag skulle ha gått och köpt broccoli och lite annat nu, men vågar inte gå hemifrån. Det verkar nämligen som om paketet från Kiwoko kommer i eftermiddag. De har skickat ett mail om detta, men som vanligt skriver de ingen tid. Och paketet från Zooplus kommer antingen i dag eller i morgon. Det är enda nackdelen med att handla via webben - är att man sedan måste hålla sig hemma flera timmar i rad.

Jag fördriver tiden med att köra en fullständig anti-malware-sökning på datorn. Den har hållit på drygt 6 timmar nu (utan att hitta något) och det ser ut som om den kommer att hålla på 2-3 timmar till (ung 75% av fältet är markerat). Ja programmet (IObit Malware Fighther 6 Free) sköter förstås jobbet själv, så jag behöver inte göra något.   

Plötsligt kan jag inte skicka mail. De går inte iväg. Däremot kan jag ta emot mail. Jag undrar var felet ligger? Att det står Socket Error 10060. Port 965. Anslutningsförsöket misslyckades, gör mig inte klokare. Jag vet att jag skickar mina mail via "port 965", men det säger ändå inget om felet ligger hos One.com eller Telefonica/Movistar. Hoppas att det ordnar sig snart!

Datorn håller fortfarande på med malware-sökning. Det har gått 8 timmar och 44 minuter nu, och det ser fortfarande ut som om den har gjort klart ca 75%. Det kanske inte blir klart innan läggdags?

Så nu väntar jag både på datorn, och att det ska komma 1 (eller 2) paket. Jag sitter förstås inte bara och rullar tummarna. Jag har bl a skurat alla golv. Och så har jag kokt 4 ägg = bra LCHF-mat. Hundarna och jag ska snart ut. Då får jag gå fram och tillbaka inom synhåll för porten, så jag ser om paket-leverantören kommer.

Jag läste nyss i Svenska Magasinet (http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.13460.html): "11 ton maneter insamlade utmed Solkusten". Vi ska kanske vara glada att det bara drev i land enstaka här i El Campello. På Solkusten handlar det visserligen om lysmaneter, "vars stick inte är livshotande men mycket irriterande".

Jag längtar efter att börja läsa en lättsam bok, kanske en feel-good-bok. Eller något spännande (men inte otäckt). Kanske jag gör det. Jag kan lika gärna passa på, när jag ändå inte gör någon nytta. Dvs jag gör inget för att göra i ordning i min lägenhet. Trötthets-paus...

Just i dag känns allt lite motigt. Det har varit mycket sjukdom och död på sistone. Det har tagit på mina psykiska krafter. Och nu haltar Nellie, och ska opereras igen. Och det känns som om jag aldrig får den psykiska kraft, som jag behöver för att orka ta itu med allt som är kvar att göra i min lägenhet. Suck!

Nyss kom paketet från Zooplus. Och jag fick precis besked om att det från Kiwoko kommer i morgon. De hade försökt leverera det i dag 11:48. Men då satt vi i veterinärens väntrum. Hoppas de kommer i morgon förmiddag, då när Pedro är här och monterar Lakolk. För då ska jag ändå hålla mig hemma. Men nu kan jag däremot gå till Mercadona för att köpa djupfryst broccoli.

Nedan ser ni storleks-skillnaden på gamla stora hund-toaletten och den nya. Fast proportionerna är missvisande, eftersom den nya låg närmare kameran. Den nya är bara 5 cm längre än den gamla. Men ni ser att den är smalare, och därmed mer lätt-placerad. Fast eftersom jag har 15 "blöjor" kvar till den stora, så ska jag fortsätta att använda den drygt 2 veckor till, tills blöjorna är slut. Då byter jag. (Jag ska då kasta den gamla eftersom den är trasig.)

Jag lovar! Ni ska slippa se alla mina måltider. Det är bara nu de två första dagarna (och sedan om jag lagar något väldigt speciellt). Kanske kan jag inspirera någon annan att börja äta sundare? På tallriken nedan 2 hårdkokta ägg (7 minuter som jag föredrar) + vitkål + ruccola + en annan sallad som jag inte vet det svenska namnet på + lite purjolök + olivolja. Gott, nyttigt och mättande - perfekt bantningsmat!

Jag gick ner med hundarna till El Paseo nu på kvällen (kl 19). Då ligger El Paseo i skugga och det blir skönare för små hundar. Fast Stella ville bli buren. Hon vet precis hur hon ska göra. Hon bara stretar emot lite så jag tittar åt hennes håll, och sedan tittar hon med stora bedjande ögon på mig - och vips så är hon i min famn. (Jag är väldigt svag för Stella...)

Fast jag släppte ner henne på "gräsplätten" och därifrån gick hon själv till El Paseo. I kväll hade Stella sele på sig, och Nellie halsband. Jag diskuterade det här med halsband kontra sele med veterinären. Hon menade, att med tanke på att Stella har occipital dysplasi, så bör hon använda sele i vardagslag. Men det verkar faktiskt som om Nellie föredrar halsband. Kanske för att det går fortare att ta på och av? Hon har ju så mycket energi i sin lilla kropp - så det hade räckt till 3 hundar... (Synd att hon inte kan smitta mig, jag hade behövt lite extra energi.)

Jag passade också på att diskutera Stellas medicinering. Men veterinär Cristina menade att det inte spelar någon roll, när på dygnet som Stella får sin medicin. Den ska räcka 24 timmar. Alltså fortsätter jag med att ge henne den mitt på dagen.

Himlen var (och är) härligt klarblå!

På El Paseo ville Stella återigen bli buren. Hon kanske känner sig lite hängig efter vaccinationen?

Men Nellie skuttade glatt hela vägen - på 3 ben...

David i järnaffären skrev precis att han kan komma med mina myggnät på torsdag förmiddag. Det blir bra! Nu är det dags att börja sova för öppna fönster.

18-06-20:

Pedro är här och monterar buffén/skänken nu. Lakolk börjar redan likna en möbel. Det är SÅ skönt att slippa allt jobbet själv. Och han tar bara 10 € per timme. Dessutom är han något ovanligt, för att vara spanjor - han är punktlig! I dag hade vi bestämt klockan 10, och 10:00:30 ringde det på porten. Vi pratar förstås lite under tiden han är här, så jag får öva min spanska samtidigt.

Jag fick bl a reda på varför de spanska myndigheterna är så ovilliga att skriva på levnadsintyg. Här har förekommit en hel del fusk, med förfalskade handlingar - så att någon annan har kunnat få en avlidens pension under många år. I ett fall (analfabet) hade den som tog emot pengarna huggit av det fingret som han skulle "singera" med (fingeravtryck) - för att det inte skulle kunna upptäckas att han var fel person. Nu tror jag knappast att detta gäller några svenska personer - men vi drabbas ändå. Det borde inte kunna gå att förfalska pass och legitimationer numera, när allt är plastinbakat, har stämplar i själva pappret mm. Men kanske andra länder (utanför EU) har den gamla sortens pass av "papper" - och de är ju lätta att förfalska.

Att ämnet kom på tal beror på att AMF (som jag får en liten pension ifrån) nu vill ha ett levnadsintyg för i år. De har tyvärr inget utbyte med Skatteverket, där jag kan skaffa levnadsintyg genom att logga in med e-legitimation. Förra året bad jag Skatteverket skicka ett intyg till AMF. Om jag reser till Sverige i slutet av augusti (som jag planerar), så kan jag personligen gå till Pensionsmyndigheten och skaffa ett intyg. AMF vill ha det senast 31/8.

Nyss kom också paketet från Kiwoko, och allt var med. Bra, för då har jag inga tider att passa i eftermiddag.

Jag tror att min trötthet beror på att jag inte har haft någon återhämtningspaus det senaste året. Först jobbade jag hårt med att sälja vår lägenhet, sedan med att packa, och sedan skulle en massa saker ordnas och fixas. Och det var mycket som krånglade! Visst var det många timmar jag inte "gjorde något", men jag var hela tiden "mentalt uppkopplad". Och nu - all röran här. Jag önskar att jag hade kunnat ha lägenheterna parallellt under 2 månader. Tänk så mycket enklare allt skulle ha varit. Då kunde jag ha flyttat hit småsakerna efter hand, och kanske gallrat ut FÖRE. (Möblerna hade jag förstås fått flytta vid ett tillfälle, men jag kunde ha väntat tills väggarna var målade.) Tyvärr hade jag inte den möjligheten.

Nu har det blivit för mycket - sammanlagt. Jag tror att jag är tvungen att börja ta små pauser. Läsa en bok. Gå ner till havet och bada. Sitta och klappa hundarna en lång stund - utan att tänka på röran under tiden. Då får jag kanske energi igen, så jag kan komma vidare här. 

Och jag som trodde att jag skulle vara helt färdig i maj...

Själva stommen till Lakolk är färdigmonterad, och Pedro håller nu på att skruva fast dörrarna. Därefter återstår bara lådorna.

Jag läste just på Leva & Bo (Expressen) om ett bra tips för att slippa fästingar på sina hundar. Man ska ta lite kokosolja och droppa i nacken på dem. Se: https://www.expressen.se/leva-och-bo/gor-det-sjalv/husmorstips/veronicas-tips-gor-att-dina-djur-aldrig-mer-far-fastingar-pa-sig/ Veronica, kvinnan i artikeln, fick tidigare plocka 5-6 fästingar dagligen på sina hundar. Sedan hon började med kokosolja för 3 veckor sedan, så har hundarna inte haft en enda fästing. Det verkar ju vara ett bra, billigt och miljövänligt sätt att slippa de små "odjuren".

Veronica säger: – Kokosoljan är ju i fast form men om du smälter den blir den rinnig och då räcker det med 5-10 droppar i nacken på mina hundar. Sedan brukar jag stryka lite över ryggen också. Det är de enda ställen som jag hittat fästingar på förut. Så man behöver ju inte stryka in hela hunden. (Hon har stora hundar, 1 herdehund och 1 schäferblandning.) För små hundar räcker det nog med färre droppar. Här i El Campello har vi inte problem med fästingar, annars skulle jag ha provat.

Jag glömde berätta att gårdagens anti-malware-sökning tog drygt 13 timmar! Inga hot hittades, men det känns bra att söka igenom datorn fullständigt någon gång emellanåt. Annars kan jag göra en snabb-sökning på mindre än en timme. Då kontrolleras bara de ställen där malware brukar hamna, men det räcker ju oftast.

Lakolk är färdigmonterad! Det tog nästan 4 timmar för Pedro, och hade säkert tagit bortåt 8 för mig. Han sa att Ikeas möbler är lättare att montera. Bl a hade han stora problem med att justera gångjärnen, men till slut gick det. Den sista lådan kunde han förstås inte montera, eftersom en del är trasig. Pedro menade att man kan limma ihop delen jag har fått, men om jag betalar fullt pris vill jag ha hela delar. Hyllplanen ska jag sätta på plats när jag vet vad jag ska ha i respektive skåp. Man kan montera dem på 3 olika höjder. Det känns jätteskönt att jag nu kan börja använda min skänk/buffé! Så här ser den ut:

Höjden passar bra till köks-underskåpen, och gången emellan möblerna blir lagom bred. Den turkosa mattan la jag på golvet för att skydda möbeln under monteringen. (Det är den matta som jag är minst rädd om. Den ska ligga på balkongen sen.)

Baksidan på Lakolk är obehandlad, så den kommer jag att måla vit (så småningom) - eftersom en bit kommer att sticka fram bakom Kallax.

Även i dag åt jag sallads-blandningen, den med ruccola och canónigo. Nu vet jag att canónigo heter vårklynne på svenska. Men det sortnamnet har jag aldrig hört. I affärerna kallas den oftast vårklynne mâche, vintersallad, eller mâchesallad. De namnen känner jag inte heller igen. (På latin heter den valerianella olitoria eller valerianella locusta.) Däremot känner jag igen växten till utseendet, och det gör säkert ni också. Den smakar bra, lite åt ruccola-hållet.

Jag har beställt en sådan här aktiverings-matta till mina hundar. (Annars har de redan allt...) Det är en sådan som man kan gömma godis (eller vanligt torrfoder) i, och som de sedan kommer att ha lite sjå att hitta. Det är bra att aktivera hundarna med sådant,  t ex en dag när vädret är sådant att promenaderna blir väldigt korta - eller om man har något viktigt för sig, och vill att hundarna ska sysselsätta sig själva en stund. Jag undrar vem av mina små, som kommer att att vara bäst på att hitta godbitar? Nellie? Mattan är i chihuahua-storlek. Det finns större.

I eftermiddags gick jag till Aldi för att köpa djupfryst lax. De brukar alltid ha hemma. (På Lidl är de små laxfiléerna som jag gillar slut, och de har bara stora.) När jag ändå var där så köpte jag 3 paket à 250 gram. Dyrt, men nyttigt! Eftersom jag köpte både broccoli och brysselkål i går, så är min lilla frys alldeles full. (Men nu behöver jag ju inte ha plats kvar för ett oplanerat glasspaket. ) Det var varmt och skönt att gå i solen, 28° och molnfri himmel. Jag tycker det är skönt, men det är för varmt för hundarna. Hundar kan ju inte svettas som vi. Förresten har det nu blivit 24° varmt i havet. Jag måste snart bada! Fast i morgon kommer mina myggnät.

På hemväg från Aldi gick jag inom Supercor. Där köpte jag en tandborste. Jag köpte en så bra där häromdagen, en som passar min mun och mina tänder. (Jag behöver en som är väldigt smal längst fram, för att komma åt längst in i min trånga mun.) Jag ville ha en att ha i reserv. Det visade sig vara den sista i affären, så tur att jag köpte den. Det är ju inte säkert att samma modell kommer in igen. Jag köpte också 2 grädd-förpackningar, för det går en del vispgrädde när man håller sig till LCHF. (I omeletter t ex, i stället för mjölk eller vatten. Det blir mycket godare!)

Jag brukar köpa den vänstra sorten, för den har praktisk skruvkork - och har man tur är den nästan flytande (utom det översta). Det är tyvärr så med spansk vispgrädde, att den oftast är så tjock att man får lirka ut den med sked. Det är ganska opraktisk om man vill hälla en matsked i teet, eller 2 i omeletten. I dag fick jag syn på varianten till höger, På den står det med stora bokstäver att den är flytande! (Fetthalt 35%.) Tyvärr saknar den skruvkork, och jag använder aldrig en hel förpackning på en gång. Men det ska bli spännande att prova den.

Hundarna och jag väntade ända till 18:30 innan vi gick dagens långa promenad längs El Paseo. Nu på sommaren blir det för varmt för småttingarna att gå där mellan kl 11 och 18. Havet såg väldigt inbjudande ut. Det är säkert väl så skönt att bada på kvällen, som på dagen. Och bättre för huden om man har blåvit grundton (som lätt blir röd) - som jag.

Badvakt med utsikt.

Nedan en kul variant om man vill hålla rätt på sitt barn. Två armband med flexibel spiral emellan...

Vackert är det inte, plaståbäket/vattenlandskapet, men ungdomarna har säkert roligt där.

Jag valde att gå i skuggan med mina små, fast jag själv föredrar solen. Jag vill ju att de ska må bra! (De drack som vanligt vatten på La Taula.)

Vi mötte Annevi och Staffan, och stannade och pratade en stund. Det är alltid trevligt att byta några ord, och hundarna viftade glatt på svansarna och lät sig klappas.

18-06-21:

Spanjorerna är roliga! Tja det är ett positivt ord för det hela. Jag var på posten i dag, för att posta ett paket till Jenni. Jag skickar upp många av Bonnies f d kläder, halsband och selar - som kanske Molly (eller Wilda) kan ha. Posten säljer särskilda kartonger i olika storlekar, några för nationell post, och några dyrare för internationell post. Man kan inte köpa kartongen och gå hem och packa den, utan det måste man göra på posten. Eftersom jag hade kollat måtten i förväg, visste jag precis vilken storlek jag behövde: 19 x 29 x 38 cm, den näst största. Den kostar 40 € (inom EU). Vikten spelar ingen roll. Jag packade i Bonnies f d saker, samt 5 böcker, och la i lite bubbelplast (som jag hade med hemifrån) så att allt låg stadigt. Därefter tejpade jag igen lådan (jag hade bred tejp med hemifrån). Sedan skulle jag betala.

Det gick inte. Lådan ville inte in i datorsystemet. Post-kassörskan sa då att jag fick packa upp allt igen, och packa ner det i en annan lika stor låda, men med annan text på utsidan. Jag frågade då om de inte bara kunde "blippa" på den andra kartongen (så priset kom in i datorn), och så kunde vi använda den packade lådan ändå. Det är ju slöseri annars. Men se det gick inte. Jag fick alltså packa upp allt, och packa ner det i en precis lika stor låda som det inte stod "internationell" på. Sedan gick det bra att betala. De trodde att paketet skulle vara framme hos Jenni om 1 vecka.

Nej! Nu blir det ju foto på mat, i dag igen... Fast det första är för att visa hur tjock spansk grädde är. Jag måste först klicka i den i tekoppen, och därefter hälla i teet. Gör jag tvärtom så stänker det förfärligt. Nästa bild handlar mer om att jag är bekväm av mig. Jag lagar gärna allt-i-ett. Jag är så glad för den finhackade färska broccolin som Aldi säljer. Nu smörstekte jag broccoli, och sedan hällde jag på omelettsmet (ägg, grädde och kryddor) - och några minuter senare hade jag en komplett och näringsriktig måltid. Gott blev det också. Det här med att laga mat, det är ovant för mig. Det roar mig inte alls, är bara ett nödvändigt ont. Men när barnen var små - då var jag förstås tvungen att laga mat varenda dag, samt att baka bröd mm. Ja, vad gör man inte för sina telningar.

David kom punktligt med myggnäten. De är nästan ännu smidigare än jag trodde. Fotona är dåliga motljusfoton, men med lite god vilja ser ni ändå. Nedan sovrumsfönstret. Jag valde att bara ha ett 40 cm brett fönster. Det räcker nattetid (och tar mindre plats att förvara).

På dagarna, när risken för mygg är nästintill 0%, då kan jag öppna den högra halvan av fönstret också.

Även myggnätet till vardagsrummet är 40 cm brett - av samma orsak. På första fotot är det bara myggnäts-fönstret som är öppet. (Det har en tvärslå, som man kan hålla i när man skjuter det åt sidan.)

Och nedan har jag skjutit myggnätet åt sidan, och öppnat dörren helt. Sommartid springer både jag och hundarna ut på balkongen då och då - så då vill ja ha öppet helt. Dessutom har jag bättre kontakt med fåglarna då.

Myggnäten löper nertill på små hjul. Det till sovrummet är alu-färgat (som fönsterramen), och i vardagsrummet är det vitt (som fönsterdörrarna). Jag är mycket nöjd med mina nya myggnät. De kostar 150 € tillsammans, inte billigt, men värt pengarna. David har ännu inte fått betalt. Jag ska ner till butiken och betala kontant i kväll, när de har öppnat efter siestan. (Och får alltså gå till banken först och hämta kontanter.) David sa lite försynt att det är bättre om jag betalar kontant, än med kort, eftersom han har gett mig så bra pris. Det spanska systemet... Tja mig kvittar det. Det är inte många steg extra att gå till banken först.

Aktivitets-mattan anlände i dag! (El armario de Sugar har alltid snabba leveranser. Firman ligger i Elche, där de också har butik.) Mattan gjorde STOR succé! Hundarna var fullständigt i extas och nosade och krafsade, och stoppade under nosen, och hittade, och åt, och nosade... Jag hade gömt lite vanligt torrfoder här och där. Båda var duktiga på att gräva fram godsakerna, men Stella åt mest. Hon körde nämligen i väg Nellie från sin "fyndhörna", genom att morra. Så Nellie fick för det mesta hålla sig i utkanterna.

Den här mattan ska jag ta fram då och då, när jag tycker att hundarna har behov av något extra roligt. Och Lucky, om du läser det här. Du kan få låna den!

Viff och voff! Jag ska bara berätta att vi hade picknick i dag. Ja, det är när man äter på en filt. Åh så vov-roligt det var! Och vov-gott! Maten smakade lite som vår vanliga mat, men mera som godis! Det var så vov-roligt att leta reda på den själv! Det enda dumma var, att Nellie också ville leta godis. Hon försökte faktiskt ta MITT godis. Men då sa jag Morrr! Och då flyttade hon på sig. Och sen så åt jag nästan alltihopa själv. Fast jag tror att Nellie smyg-åt lite bakom ryggen på mig. Jag hoppas att matte låter oss ha picknick minst 2 gånger varenda dag! Viff, voff och vov på er! 

Design har betydelse, färger också - i alla fall för mig. Alltså uppskattar jag de roliga hushålls-produkterna från Qualy. Westwing säljer dem i dag. Det är ju förargligt att jag redan har för många saker, samt brist på pengar... Visst är salladsskålen söt!

Inte kan man"servera" sina tandpetare tjusigare än i en lutus-blomma? (Som allt annat finns den i flera färger.)

Söta "party-gafflar":

Och gulliga magneter. Någon av de nedan, var jag väldigt frestad att köpa. Men jag har redan många fina magneter (och nu är kylskåpet mindre, det är där jag brukar sätta dem). Så jag avstår.

Avdelningen dörrstoppar:

Det fanns ett väldigt stort utbud av roliga krokar. Om jag hade haft små barn så hade jag nog köpt några.

Nyckelhållare fanns det i många varianter:

Sax och gemhållare, samt pennvässare.

Extra tjusig förvaring till bomullstoppar:

Och en rolig tvåldoserare. Det här är vad jag kallar glad-design. Saker som inte bara är praktiska utan gjorda så man blir glad av att se dem.

Om 2 produkter har samma funktion (och samma pris) så väljer jag tveklöst den med "gladast" design! Kanske om några år, när jag har fått ordning i min lägenhet (och betalt av minst hälften på bo-lånet), att jag kan komplettera med några sådana här roliga produkter. Ni kanske kan köpa någon redan nu. De säljs säkert i Sverige också.

Svenska Magasinet skriver i dag om midsommar-firande i Spanien, dvs San Juan, se: http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.13468.html Där står bl a:

Att fira midsommar är något som spanjorer och svenskar har gemensamt. Firandet är kanske lite olika, men festas görs det. Midsommarafton här i Spanien är den gamla svenska dvs. 23 juni, ett datum som lever kvar även i Danmark och Norge. Sverige och Finland har ju som bekant flyttat midsommaraftonen till fredagen som infaller mellan 19 juni-25 juni. Det gjordes i Sverige 1953 och i Finland 1955. I år firas den svenska midsommaraftonen fredagen den 22 juni.

Spaniens stränder kommer under lördagskvällen den 23 juni att fyllas med tusentals brasor till firandet av San Juan. Traditionen handlar om att de som firar San Juan ska rena sig från onda andar genom eld och vatten. Det är en upplevelse att vara med och gå baklänges ut i vattnet kl 24.00, tillsammans med tusentals andra människor på stranden. Många tappar sedan upp havsvatten på flaska för att ta med hem och stänka i hörnen (heligt vatten). Den spanska midsommardagen är däremot inte någon helgdag i Spanien utan man förväntas gå mer eller mindre direkt från stranden till jobbet, fast i år är det ju en söndag så de flesta är lediga.

18-06-22:

På sistone har väderleksprognosen sett ut så här varenda dag (jag får en prognos via mail varje morgon):

Den spanska prognosen instämmer:

Det är idealiskt väder för mig! Inte för varmt, inte för kallt. Nu har de tropiska nätterna börjat. Sådant här väder är förstås den primära orsaken till att jag flyttade till Spanien. Men dansa kring midsommarstången kan jag inte göra...

Jag önskar en riktigt trevlig midsommar!

I dag bekräftade Ana att hon kan ta hand om Stella och Nellie vecka 34-35 - så nu har jag bokat min Sverige-resa! (Jag betalade 800:- extra för att få bra restider. Jag har varken lust att starta klockan 05, eller att landa kl 24.)

Jag flyger upp med Norwegian måndagen 20/8 till Arlanda: ALC 11:00 - ARN 14:50.

Sedan tar jag tåget från Stockholms C måndagen den 27/8 till Ängelholm (via Göteborg). Sthlm C 10:28 - Ängelholm 15:44.

Slutligen flyger jag hem med Norwegian från Köpenhamn den 3/9: CPH 16;30 - ALC 19:50.

Jag hade velat stanna lite längre i Skåne, men det kostar för mycket eftersom jag betalar per dygn för hundarna. I Stockholm ska jag huvudsakligen bo hos Johan och hans fru Linda. (Men jag ska ägna några dagar åt att rensa ut allt privat som finns kvar i mitt f d rum i Hässelby strand.) När jag är i Skåne hoppas jag att vi kan gravsätta mammas urna.

Dagtid är det inte lätt att hitta skugga åt hundarna. Men vi stannade en stund på den lilla gräsplätten, för där är det många träd som ger skugga. Synd att jag inte vågar släppa lös Nellie mer, hon mår annars bra av att springa. Det verkar som om den anti-inflammatoriska medicinen har hjälpt, för nu haltar hon inte lika mycket längre. Men hon måste förstås opereras ändå, annars kommer hältan tillbaka.

Kommunen har ställt grupper med staket här och var på stranden. Jag antar att de ska ställas runt om eldarna i morgon kväll.

Polisen har säkert bättre resurser här i Spanien, för här ser man dem ofta - till fots, på motorcyklar, eller i bilar. Och så här års kör de runt med 4-hjulingar på stranden.

Sand-djuren nedan tycker jag inte om. Dels är de otäcka i sin framtoning, dels har de sprayfärg på sig - vilket skitar ner sanden. Jag gillar heller inte den slibbiga typen som bygger dem. Han kommer varje sommar, och det ryktas att han säljer droger. Rolf är rädd för honom, eftersom han har blivit hotad. Jag "räddade" Rolf vid ett tillfälle, när mannen smög närmare där Rolf satt. Jag satte mig nämligen ner bredvid Rolf och pratade, och efter ett tag gav mannen upp. Rolf blev lättad den gången.

Jag antar att ni är i full gång med att fira midsommar, dansar runt midsommarstången, äter gott etc. Det kan ju inte jag, så jag får roa mig (nåja sysselsätta mig) på annat sätt. Jag har börjat plocka fram alla köksgrejor (utom porslinet) ur bokhyllorna. Bordet är redan överfullt, där står nu mer än på fotot nedan. Men lite till måste jag försöka få plats med. Sedan ska jag gallra ut allra minst hälften. Därefter hoppas jag få in resten i min nya skänk/buffé.

När det gäller köks-saker har jag flest gula. Jag tycker om att ha gult i köket, för att det känns uppiggande.

18-06-23:

Det är midsommardagen i Sverige, och San Juan i Spanien. Nästan alla firar - utom jag. Men jag är inte ledsen för det. Jag fick faktiskt gjort lite nytta i går. Jag gallrade bland alla mina kökssaker (utom porslinet som jag ju redan hade gallrat bland), och dessutom bland mina vaser och värmeljusstakar. Nedan ser ni det utgallrade. (Fast inte den nya hundtoaletten - förstås, den bara råkade komma med på fotot.)

Och nu har jag fyllt min nya skänk/buffé. Jag har kvar lite smått (som ligger ovanpå skänken), som sedan ska ligga i den lådan som ännu inte är monterad. Porslinet (glas, muggar och tallrikar) står fortfarande kvar i en bokhylla. En del kommer nog att få stå kvar där, och då monterar jag vitrinskåps-dörrar på den hyllan. Men lite hoppas jag få in i överskåpen i köket. Jag ska försöka fixa några extra hyllplan där. Skåpet över diskhon har ingen hylla alls! (De förra ägarna hade diskställ där.) Så det skåpet är dåligt utnyttjat just nu.

För varje sak som jag lyckas gallra ut så känner jag en viss lättnad. Likaså för varje sak som jag kan sätta in i ett skåp, eller lägga i en låda. Ändå lägger/ställer jag inte sakerna i ordning nu, utan bara stoppar in dem. Jag saknar t ex bestik-lådor (insats-fack) till de 4 smala lådorna i köket. Alla de som jag hade var för stora. Jag ska ut och leta efter några som kan tänkas passa. Nu la jag bara ett lager bubbelplast i botten på lådorna, så att besticken i alla fall inte ska glida omkring.

Erik kommer i eftermiddag och hämtar en omgång av det utgallrade. Han och Irina vill gärna ha det mesta. Och senare ska hundarna och jag träffa Lena och Lucky för att gå en promenad tillsammans.

Det var trevligt att träffa Lena och Lucky! Vi gick en dryg timmes promenad tillsammans, och hann förstås prata en hel del under tiden. Lena gjorde mig uppmärksam på att jag hade glömt att skriva vilket datum jag reser hem från Sverige, häromdagen. Jag var nog lite stressad, och vimsig, den dagen. Men jag ska lägga till datumet nu i efterhand. Det är den 3/9 som jag åker hem igen. Jag är alltså hemifrån 15 dagar, och har 3 resdagar totalt. Jag har fördelat vistelsen rättvist, så jag är 6 dagar i Upplands Väsby och Hässelby strand, och 6 dagar i Ängelholm.

Staket och band är nu uppsatta, inför kvällens San Juan-firande. Jag kommer inte att gå ner för att titta. Jag planerar att ligger i sängen så dags. Men vem vet, kanske det blir ett annat år?

Hundarna blev väldigt glada när de träffades. Nellie fullkomligt överföll Lucky med slickar. Han såg måttligt förtjust ut. På fotona nedan har vi stannat i skuggan för att ge hundarna vatten. Både Lena och jag hade med vatten, och det verkade som om Lucky tyckte att mitt vatten var godast - medan Stella och Nellie föredrog Lenas vatten.

När vi hade gått ytterligare en bit så satte Lena, jag och Stella oss på en bänk i skuggan, medan de andra 2 föredrog att sätta sig under bänken. På bänken i skuggan, där det fläktade från havet, var det jätteskönt! Vi satt och pratade en stund, och hundarna drack mera vatten.

Så här års behöver man aldrig frysa i Spanien, inte ens på nätterna... (Jag har lagt bomullsfilten och påslakanet åt sidan, och sover i tunt sidennattlinne. Det är alldeles lagom - utom när värmevallningarna kommer.)

18-06-24:

Som vanligt när spanjorerna firar något - så "smällde" de i går. Det sa PANG och BOM klockan 23, 00 och 01 - fast bara några minuter var gång. Jag hade tagit upp hundarna i sängen i förebyggande syfte, så de kände sig trygga. Men vi hörde några andra hundar i kvarteret som skällde hysteriskt en stund var gång det smällde, och ett bra tag efter.

Första gångerna som Stella skrev något på bloggen, det var medan Bonnie ännu levde, så skrev hon med ljusare rosa än hon har skrivit med på sistone. Den färgen passar egentligen hennes personlighet bäst. Är båda lika tydliga? Vilken färg ska jag be henne använda?

Färgprov: Mamma hade fått eget godis, så jag... / Jag vill ha mitt godis själv. Viff!

Jag har letat efter ett gammalt foto på bloggen. Jag har inte hittat det än, eftersom jag inte minns när jag tog det. Men medan jag snabb-skrollar så hittar jag en del annat. Den nedan t ex. Visst bör texten gälla hundar (och andra husdjur) också!

Och så hittade jag de här två tavlorna med mycket tänkvärd text, som tål att läsas igen:

Samt 2 foton på mig tagna för 2 respektive 3 år sedan. (Det med Ulf är taget på Johan och Lindas bröllop.) Tänk så mycket yngre jag såg ut - fast det inte var längre sedan... (Suck!)

Bäst att vi inte uppehåller oss vid detta faktum... Över till annat.

Westwing har alltid inspirerande miljöbilder, som de nedan. Men just i dag säljer de inget som jag är intresserad av. Jag märker tydligt att jag är intresserad av färre saker - nu när jag bor trångt och har allt som jag behöver. Innan letade jag efter mycket.

Nu jag behöver "bara": 4 värmeelement, 1 contra-ventana, 1 hundgrind, 1 handtag med lås till badrums-dörren, 1 nytt el-uttag nära Kallax (så jag kan använda min tebryggare), 1 litet sopkärl, ev 2-3 höga smala spaljéer till mina bougainvilleor, och på sikt 1 torktumlare. Samt ev 1 gardinstång till vardagsrummet, om den jag har är för kort. Eftersom jag får betala mindre skatt i Spanien i år, så har jag kanske råd att beställa det viktigaste (element och fönster) ganska snart. Bra i så fall! Och resten får jag väl köpa efterhand. Förresten har jag minst 5 bra sopkärl (till sopor och återvinning) i Hässelby strand. Kanske jag kan ta ner 2-3?

Liknar inte väggfärgen nedan, den som jag har valt här i min lägenhet? Eller är den en nyans mörkare? Snygg i alla fall - tycker jag!

Erik kom inom och hämtade de sista sakerna som han ville ha, och vi satt och pratade en stund. Det är stor skillnad för mig att prata svenska (där jag helt behärskar språket), jämfört med att prata spanska (där jag bara har ytterst måttliga språkkunskaper, och alltid saknar just de ord som jag behöver).

Av det utgallrande finns nu bara kvar några få saker till Alicia, men hon är just nu hos sin dotter och kan inte hämta dem förrän efter den 29:e. Ett par saker gick jag i fredags ner med, till välgörenhets-butiken som hjälper cancersjuka. När jag har gallrat ut saker, så vill jag gärna bli av med dem bums. Jag behöver ju ytan för att komma vidare. Jag kommer att få gallra ut mycket mer! Frågan är nu, i vilken ände jag ska börja? Jag måste snart börja packa upp mina böcker, så jag kan bli av med de sista 38 flyttlådorna. Men var ska jag få plats med böckerna???

Jag höll på att glömma att berätta att min diet gör nytta. När jag vägde mig i morse, efter 6 dagars diet, så visade vågen 56,2 kg och 27,7% fetthalt. Det har äntligen börjat gå på rätt håll nu! Två månader till, så kanske jag är i mål!

Vad tror ni förresten? Kommer jag att vara i mål, vad det gäller att få ordning i min lägenhet också - om 2 månader? (Lagom till Sverige-resan.) Det skulle vara väldigt bra om jag lyckades med bådadera!

Vi gick en relativt kort mitt-på-dagen-promenad i dag, eftersom vädret är lika fint i dag som det var i går. När vädret är soligt och varmt varenda dag, då känns det som om jag har ett sådant där evighets-långt sommarlov som jag hade som barn! Mycket bra, med andra ord. Men hundarna vill nog hellre ligga i skuggan och vila, än att promenera runt i solen med matte.

På fotot nedan lyckades fotografen både skugga Nellies ansikte, samt få med skuggan efter sin hand och kameran...

I dag är det gul flagg.

Jag har ägnat eftermiddagen åt planering. Jag har t ex räknat mina dörrar till Billy-hyllorna. Jag har 11 låga, och 7 höga glasade. Och sedan gick jag och satte upp post-it-lappar på hyllorna så jag ser vilka dörrar som ska sitta var. Det är nog dags att skruva på dem nu. De står ju också och tar plats. Men innan jag kan skruva på dem måste jag flytta några gångjärn. För någon hylla som hade vitrindörr innan, ska ha låg dörr nu - och andra tvärtom. De med finast (och oskadat) bakstycke får vitrindörrar. Dessutom måste jag flytta om en hel del saker i hyllorna. För mycket som står där är större än hylldjupet. Och det funkar bara på öppna hyllplan. Dessutom har jag råkat sätta några hyllplan just där gångjärnen ska sitta. Alltså måste jag göra en hel del jobb - innan jag kan sätta på dörrarna.

Sedan har jag funderat hur jag ska göra med röran på balkongen. Kanske jag blir tvungen att ge bort 1 av mina 4 bougainvilleas? Och kanske fikonträdet? Jag kan inte få plats med allt. De som jag ska behålla ska jag plantera om i större krukor (om de inte redan står i en stor). Jag vill byta ut mina fula slitna plast-skåp mot något snyggare. Egentligen skulle det bli allra snyggast om jag inte behövde ha några skåp, men jag klarar mig inte utan. Ikea har en modell, Hindö, som är lite lägre, lite grundare men aningen längre än mina plastskåp. Idealet vore om jag kunde klara mig med 1, men jag måste ha 2 (i alla fall i nuläget). Dessa rymmer ändå aningen mindre än plast-skåpen. Hindö ser ut så här:

De är rejäla och stabila med justerbara fötter, och jag skulle kunna ha växter ovanpå dem. Jag tycker dock att den grå färgen är på tok för dyster! Men jag kan ju måla dörrarna och gavlarna, och låta resten vara grått. Det skulle ge ett helt annat intryck. I så fall skulle jag nog välja den mintgröna-turkosa nyans som jag har på balkongbordet och rullvagnarna. Den färgen matchar rosa blommor bra. (Möblerna har inte exakt samma nyans, bordet är aningen grönare. Men det tänker man inte på om de inte står intill varandra som på fotot nedan. Och de gör de normalt inte.)

Alicia vill handla en del på Ikea, och hon vill att vi sam-beställer och delar på frakt-kostnaden. Jag vill ju gärna ha en säng-stomme också. Men jag vet inte om jag vågar handla. Jag har pengar på kontot så att det precis skulle kunna räcka (både till fönster, element, sängstomme och skåp), men jag litar inte på spanska skattemyndigheten. Nu vill de ha betydligt mindre skatt i år (och jag har ju fått sänkt inkomst när jag fick ålderspension, så det kan vara rätt). Men tänk om de efter ett tag säger att det var fel, så de vill ha mer och kräver höga böter dessutom, då måste jag ju ha pengar kvar så att jag åtminstone har råd till böterna. Det andra kan man ta på avbetalning, och det får jag ju tillbaka från svenska skattemyndigheten i efterskott. Det känns nervöst att inte veta!

Att planera är mycket roligare än att utföra något. Men jag ska ta itu med dörrarna. Möjligen inte just i kväll... I alla fall ska jag först gå en tidig kvällsrunda med Stella och Nellie.

18-06-25:

Det är snart eftermiddag, och jag har ännu inte hunnit titta åt alla dörrarna än. Men jag har gjort lite annat. Jag tvättade 3 maskiner i morse, och hängde på tork på takterrassen. Allt var torrt på bara ett par timmar. Sedan gick jag till den närmaste Kina-butiken, den bredvid Consum. Där köpte jag 2 glaskannor med lock. Dessa rymmer 6 dl. Det fanns även 1-liters, men en sådan skulle jag inte få plats med, jag har gallrat ut en liknande. (De här är tillräckligt låga för att kunna stå på en hylla.) I dem ska jag brygga is-te och ha stående i kylen. Den första omgången är på gång. Jag valde vitt te, och låter det dra i kallt vatten 2 timmar. (Vitt te ska dra längre.) Det blir gott och läskande att dricka kallt. Nu när det är varmare så måste jag dricka mycket mer vatten - men även äta mer salt.

I Kina-butiken föll jag för frestelsen och köpte ytterligare en krukväxt. Nu har jag tappat bort namnet, men jag har haft sådana förr. De blommar vackert i regnbågens alla färger - några månader. Jag  lyckades hitta en med både rosa och gula blommor. Egentligen hade jag inte plats, men jag blir glad av färgerna! (Bordet ska egentligen vara tomt - så man kan använda det till det som det är avsett för.)

På balkongen är det fullt liv på familjen Gråsparv. Fru Gråsparv flyger i raketfart fram och tillbaka med mat åt ungarna. Herr Gråsparv tar det betydligt lugnare. Han har tid att pusta fjädrarna, och beundra utsikten.

Samt till att ta stillsamma promenader på balkongräcket.  

Boet sitter inklämt i mörkret bakom AC:n, ca 2½ meter över golvet. Jag har svårt att komma åt att titta.

Men när jag ställde mig på tå, och sträckte armen uppåt, och knäppte ett par foton - så lyckades jag få med 2 olika ungar på fotona. De ser ju nästan vuxna ut! Det måste snart vara dags för dem att lämna boet. (Bilderna har jag ljusat upp mycket, och då blir de otydligare, men annars skulle ni knappast ha kunna se något alls.) Det är inte honan på fotona, för hon flög ut när jag kom nära med kameran.

När alla ungarna är utflugna, så borde jag vara snabb och ta bort boet. Och sedan plocka ut alla strån ur AC:n, och dammsuga noga om jag kommer åt. Och sedan knöla ihop kyckling-nät och täppa igen runt om AC:n, på alla sidor där fåglarna kan tänkas ta sig in. Nätet bör inte hindra AC:n från att fungera, luft kommer ju igenom. Men förhoppningsvis ska det hindra att jag får fler kullar på balkongen. För hur söta de än är - så skitar de ner väldigt! Fast jag har ännu inte köpt något kyckling-nät...

På Consum köpte jag kycklingfiléer, och kokte alla. Jag tog undan 1 filé åt hundarna, innan jag gjorde kyckling-broccoli-grädd-curry-gurkmeja-gryta på resten. Jag delade filéerna i små bitar som jag la i hundarnas skålar. Jag satte ner skålarna på golvet, och vände mig om och tog kameran. Först fotograferade jag Nellie - men hon hade redan hunnit äta upp all sin kyckling. Då vände jag kameran mot Stella, som precis tog sin sista bit i munnen. Och jag som trodde att jag skulle hinna fotografera dem, medan de åt kycklingen. Av ät-hastigheten kan vi dock dra den slutsatsen, att det var mycket gott!

Internet har varit väldigt segt några dagar. Ibland bryts anslutningen till en länk, innan sidan har hunnit visas. Eller som när jag överförde fotona här, så bröts det innan de sista 4 var överförda. Om alla kom med kan jag inte se, förrän jag även har överför texten som jag nu har skrivit.

Enligt Bredbandskollen så har jag långt ifrån den hastighet, 50 Mbit/s, som jag betalar för. Och då har jag sladd kopplad mellan routern och datorn, jag använder alltså inte wifi. Erik sa att man bör reset:a routern 1 gång i veckan, för då ska det fungera bättre. Jag får väl prova.

Kopierat från Svenska Magasinet (http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.13476.html):

Myggkrig i Alicanteprovinsen

25.06.2018

Alicanteprovinsen och många städer utmed Costa Blanca har haft problem med mygg under många år men i år är det regnen under vinter och vår följt av höga temperaturer som har spätt på problemet. Detta har resulterat i att bekämpningen av mygglarver fick starta redan den 18 mars i år istället för första maj som har varit regel. Tigermyggan är extra besvärlig att bekämpa för den behöver bara en liten vattenpöl för att reproducera sig, den vanliga myggan behöver dessutom minst ett litet blad för sina larver. Tigermyggan har dessutom en kort livscykel och förökar sig mycket snabbt.

Asiatisk tigermygga (Aedes albopictus) är en art av myggor som finns i tropiska skogar. Den kännetecknas av svart-vit-randiga ben och liten svartvit kropp. Den kommer ursprungligen från tropiska och subtropiska områden i Sydostasien men har på senare år spridit sig till många andra länder, främst som fripassagerare med människors internationella gods- och persontrafik. Den är mest aktiv mellan klockan 6 och 10 samt 16 och 22. Det är endast honor som biter eftersom de behöver blod till äggläggningen.

Tigermyggan finns även på Costa del Sol, men i mycket mer begränsad omfattning. Där är det framförallt vid Guadalhorceflodens mynning i utkanten av Málaga som den tidvis utgör ett besvär.

Så här identifieras Tigermyggan:

Se där, en sak som är sämre på Costa Blanca, än på Costa del Sol. Annars brukar det vara tvärtom. Någon tigermygga har jag hittills aldrig sett. Men om jag går ut barbent sent - då blir jag myggbiten. Men jag varken ser eller hör några mygg. De spanska är inte som de svenska. Och om jag skulle sova för öppna fönster, utan att ha myggnät - då skulle jag alla gånger bli biten. Jag brukar få stora röda myggbett som kliar många dagar - så jag är gladast om jag slipper. Sedan jag dels skaffade myggnät, och dels började att gå sena hundpromenaden före skymningen - så har jag inte blivit stucken en enda gång.   

Vitt te till vänster, och grönt till höger. Det vita är nog aningen godare, men det gröna är vackrast. Det var personalen i te-affären som tipsade mig om att brygga kallt te för något år sedan. Jag hade ingen aning om att man kunde låta teet dra i kallt vatten. Det blir lite mildare i smaken, men smakar tydligt te. Alla antioxidanterna är kvar, fler än när man brygger te på kokande vatten. Mina nya kannor är bra. De är tillräckligt smala för att kunna stå i dörrfacken, och locket vrider man i ett läge när man ska hälla - och ett annat när det ska hålla tätt.

Första fågelungen är nu utflugen! Den håller sig på balkongen, och flyger mellan bougainvillean, fikonträdet och min blomhylla.

Den är ganska orädd, och tittar bara intresserat på mig. Det lär vara få gråsparvs-ungar som överlever till vuxen ålder. Hoppas att det går bra för de här.

Nedan hade vi en liten diskussion om huruvida människor och kameror är farliga eller ej. Jag hoppas jag lyckades förmedla att jag aldrig skulle göra en fågel illa.

En stund senare såg jag den här ungen. Jag antar att det fortfarande är unge nummer 1. Jag har inte sett någon mer än denna utanför boet.

Fotot nedan såg likadant ut som det ovan - i färgerna, men så tryckte jag på autokorrigering - och himlen blev vit. Det blev ju både fel och rätt på en gång. För fågelungen syns ju mycket tydligare. Alltså lät jag det vara. Det är bra tur att jag gillar fåglar, för nu kryllar det av dem på balkongen... Nellie tycker att det är intressant med fåglar. Hon funderar lite på att bli fågelskådare när hon blir stor.

Dörrarna till Billy? Tja, jag har i alla fall mätt att hålen på de grunda Benno-hyllorna, passar precis att sätta gångjärn i. De sitter på samma höjd som i Billy-hyllorna.

Jag kände mig väldigt matt för någon timme sedan. Men sedan drack jag ett glas vatten med 1 knapp tesked salt i - så nu känner jag mig bättre igen. Om man svettas och dricker mycket vatten - då måste man komplettera med salt. Annars blir det fel natrium-kalium-balans i kroppen.

Det här nog den elegantaste "hund-bärar-väska" som jag har sett. Ett måste om man vill se tjusig ut, när man bär sina små. Den här är från UrbanPup.com och kostar 70 €, och den är faktiskt ändamålsenlig. Själv klarar jag mig utmärkt med de 2 (olika stora) hund-transport-väskor jag har. Det var ändå så länge sedan som jag såg tjusig ut. Det gäller ju att matcha väskan. Och då passar en sliten och lite säckig väska bättre till mig.

18-06-26:

Det känns väldigt tidigt att tänka på spanska kommunalvalet 2019, men Svenska Magasinet har i dag en artikel om vad man ska tänka på (om man vill rösta): http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.13480.html. Jag funderar faktiskt på att rösta, för första gången. Innan har jag inte vetat vilket parti jag skulle rösta på, men nu tror jag mest på (mitten-liberala) Cuidadanos. (Namnet betyder medborgare.)

I dag blev vår mitt-på-dagen-runda inte särskilt lång. Vi gick dock en liten bit på El Paseo, och kunde konstatera att det är grön flagg i dag. För övrigt är det UV-index 10! Så jag tål inte heller att gå i solen för länge. I dag hade jag solskyddsmedel med faktor 50 både i ansiktet och på axlarna (jag har linne) - men ändå. När vi kom hem drack hundarna vatten och jag is-te. Det är SÅ gott med kallt is-te i värmen. (Jag har 27-28° inomhus dygnet runt nu.) Sedan gav jag hundarna var sin ganska stor bit gurka (ca 4 cm var) att gnaga på. Gurka innehåller 96% vatten, men också lite andra nyttigheter. Och hundar tycker av princip att det är godare att gnaga i sig vatten, än att dricka det, så de åt upp alltihopa.

När man först dricker vatten så det skvätter på golvet, och sedan går i vattnet med tassar som precis har gått utomhus - då syns spåren! Nellie la sig sedan mitt på det våta/smutsiga. På så vis fick hon ju lite smuts i pälsen också... (Jag antar att där var svalt...)

I dag har jag dels beställt ett contraventana (fönster), och dels de 4 element som jag behöver. Jag behöver ingetdera förrän framåt november, men det vore skönt att ha dem på plats snarast - så jag slipper stök och borrdamm, sen när jag äntligen har kommit i ordning. Och om spanska skattemyndigheten nöjer sig med den skatt de har sagt att de vill ha - då ska det gå ihop sig.

Jag har tagit reda på att jag kan köpa kyckling-nät (att ha runt AC:n) i järnaffären. Jag kanske går dit i morgon.

Jag skulle aldrig ha sagt - att jag inte hade fått något myggbett de senaste dagarna, för i går eftermiddag någon gång så fick jag ett. Som vanligt varken såg eller hörde jag någon mygga. Jag börjar undra om de kanske finns vid gräsplätten dit jag går med mina hundar? Det syns dåligt på fotot hur rött och svullet det är, men kanske ni kan ana. Nåja det är ett världsligt problem. Om någon dag har klådan lagt sig. Jag är en stor djurvän, men mygg och några arter till - tycker jag INTE om!

Ulf vidarebefordrade det här fotot, med texten; Då var midsommar över för denna gången.

Nej, ännu står alla dörrarna kvar, lutade mot väggarna. Kanske jag tar itu med dem i morgon?

18-06-27:

Nellie har nu fått tid för operation. Jag ska lämna henne hos veterinären på onsdag morgon (den 4/7). Då ska hon vara fastande. Måtte det gå bra den här gången också! Sövning och operation innebär ju alltid en risk. Å andra sidan måste de ju ta bort metallplattan från hennes lilla ben. Annars kommer hon snart att börja halta igen. Stackars liten, vad hon får genomgå.

Kommer ni ihåg att jag köpte vispgrädde med texten "flytande" på förpackningen? Jag öppnade den i dag. (Efter att ha skakat förpackningen rejält.) Resultatet ser ni nedan. Men efter att ha grävt fram 4 sådana här klumpar av fast grädde (som satt som en propp upptill), så var resten faktiskt flytande. Ungefär lika flytande som den med blå kork som jag brukar ha (Asturiana), och då tycker jag nog att den senare är godare. Tacka vet jag svensk vispgrädde! Jag gjorde omelett i dag (med purjolök och tonfisk), och blandade som vanligt ca 1 msk vispgrädde per ägg i smeten.

För övrigt så har jag sågat. Jag sågade till listen jag hade, så jag fick 2 bitar om 51 cm (och en större bit över). Listerna ämnar jag (om det går) sätta i höjd med ytterdörren i hallen, och ovanpå dem ska jag lägga en skiva. Då får jag en rejäl hylla.

På den hyllan tänker jag lägga dels den hopfällda hund-vagnen (t h), och dels den hopfällda shopping-kärran (t v). De tar väldig plats när de står/ligger i hallen! Och jag använder ingetdera dagligdags. (Dessutom har jag än så länge lätt för att klättra på stegar och pallar.)

Men! Det är inte säkert att det går. Elskåpet sitter nämligen precis under där jag vill borra. Och jag vill definitivt inte riskera att borra i en elkabel! Alltså har jag bett elfirman Miralles att komma hit kl 17. De ska få titta, och ge ett prisförslag. Jag vill gärna att de skruvar upp listerna. Och så ska de få tala om ifall det går kablar på ett par andra ställen där jag ska borra (för tavlor och annat smått). Hoppas de har en sådan apparat som kan mäta spänning i väggar! Dessutom vill jag ha ett eluttag vid Kallax.

På bilden ovan skymtar också min provisoriska hund-grind. Jag ska mäta exakt och beställa en ram hos trävaru-firman (som jag sedan kan fästa ett nät på. Sedan måste jag förstås skruva fast någon form av lister på väggen, 2 på var sida med ett mellanrum motsvarande ramens tjocklek. Då kan jag bara lyfta ramen rakt upp för att ta bort den. Då tar den mindre plats än om den sitter på gångjärn. Eftersom jag bara tänker beställa ramen 40 cm hög, så kliver jag lätt över den i vardagslag. Men jag kan ta bort den när gäster ska passera, eller om jag vill köra in en kärra. Den nuvarande hund-grinden är 60 cm hög. Den kan jag kliva över, men det är inte lika lätt som att kliva över en lägre. Jag har trots allt bara 71 cm långa ben...

När allting är färdigsågat här, och allt uppskruvat - då ska jag ge Erik alla mina stora verktyg, arbetsbänken, och 3/4 av mitt stora spik-skruv-hasp-mutter-plugg-etc-förråd. Jag har givetvis inte plats med allt - men det har han.

Ibland liknar Stella sin mor, och jag kan för 1 sekund tycka att det är Bonnie jag ser. Färgen stämmer inte, men nosarna (och vissa ansiktsuttryck) är väldigt lika. I går kväll när Stella låg i sängen där Bonnie brukade ligga, och det var mörkt i rummet för vi skulle lägga oss - då tyckte jag att det såg ut som om Bonnie låg där...

Då saknar jag Bonnie, och när jag tänker på saker hon gjorde, och saker hon tyckte om. Och hur hon brukade titta på mig med huvudet på sned, när hon lyssnade på vad jag sa - och ville förstå. Ändå är jag förvånad över att jag redan (delvis) har kommit över hennes död. Jag har accepterat den (även om jag skulle vilja ha henne tillbaka). I början gjorde det ont inuti mig när jag gick förbi ställer där hon dog, men nu kan jag gå förbi utan att tänka på det. Det är väl så det ska vara. Livet går vidare. Vi som lever kvar fortsätter vårt vardagsliv. Men någon gång då och då, så stannar vi upp och minns och saknar. Jag undrar hur länge djur kommer ihåg? Minns Stella sin mamma?

Señor Miralles var här och tittade. Ett nytt eluttag skulle gå att fixa för 50 €. Han skruvade av skyddet för kablarna i elskåpet och visade var de gick. Men han påpekade att de ligger ganska djupt (såg ut som 6 cm), så om jag inte borrar djupt in i väggen så behövde jag inte vara orolig. (Längsta pluggen är 4 cm.) Sedan tittade han på jordfels-brytaren, och sa att det var en gammal modell. Vanligen brukar det vara varmvatten-beredaren som utlöser jordfelsbrytaren, oftast för att den läcker vatten. Men han tittade på min, och konstaterade att där var alldeles torrt. Han sa att det kan vara fel på själva jordfels-brytaren. En ny av bättre kvalitet skulle kosta 45 €. Där ryker 95 € till, men det känns nödvändigt - så jag mailade att han ska komma och fixa bådadera.

David i järnaffären skickade en länk till Ferrokey, kedjan hans butik tillhör: https://www.ferrokey.eu/. Där finns ju väldigt mycket mer än vad man kan se i affären (och i broschyrerna), och de brukar ta hem det som man vill ha utan köptvång. (Annars kan man få det hemskickat också, mot fraktkostnad.) Jag hittade kycklingnät. Det säljs bara på rulle, den minsta är 1 meter hög och innehåller 10 meter. Den kostar 15,33 €. (https://www.ferrokey.eu/malla-cercado-triple-torsion-13x1x10mt-acero-galvanizado-telas-metalicas-gonzalez.html) Jag blir väl tvungen att köpa en sådan. Jag kan inte komma på något som är bättre för att stänga ute gråsparvar...

18-06-28:

Det var länge sedan jag såg ett moln på himlen, men i dag finns de där. Det känns faktiskt skönt som omväxling. Kanske hundarna och jag kan gå en lite längre promenad i dag?

Bortåt Alicante är molnen mörkare, och jag hör åska på håll. Det skulle vara bra om det kom en åskskur här (för alla vilda växters skull), men det tror jag inte att det gör.

Nu har jag plockat bort överhyllorna, och allt som stod där, så att elfirman kan komma åt kopplingsdosan. Måtte det nu inte dröja alltför länge innan de kommer. (Sakerna står på matbordet och tar plats.)

Stella fortsätter med fågelskådning. I dag har jag sett både herr och fru Gråsparv samt 2 barn - samtidigt. Men det piper ännu i boet. Och samtidigt parar sig herrskapet Gråsparv igen...

Herr Gråsparv tar det lugnt som vanligt.

Fru Gråsparv sitter på räcket, medan herr Gråsparv nästan har gömt sig i pelargonen.

Där putsar han fjärdarna...

I dag kom econo-heat-elementen! Snabb leverans! Nu ska de bara upp på väggarna också. Men det enda stället jag i nuläget kan komma till, är i hallen. Jag får väl sätta upp dem efter hand som jag kan komma till. Sedan ska de målas i samma färg som väggen, men det är ju inte akut.

I natt när jag låg och försökte somna, så tänkte jag på hundgrinden jag ska göra. Kanske det vore väl så snyggt (och enklare), med en tillsågad skiva plywood? Hundarna kan förstås inte se ut då, om dörren är öppen.

Jag tänkte också på det här med gardiner. Jag borde inte ha en gardinkappa i sovrummet, och inte heller genomskinliga gardiner. Jag borde ha något som jag kan dra för - som tar insyn. Nu sover jag för öppet fönster, men är tvungen att ha persiennen för - eftersom det är loftgång utanför sovrumsfönstret. Det skulle bli svalare om sommarnätterna, om jag kunde ha persiennen uppe. Men jag vill ju inte att någon ska kunna titta in på mig när jag sover.

OM den vita gardinkappan räcker till i vardagsrummet så vill jag gärna ha den där. Då skulle jag få de hellånga vita "mås-gardinerna" över. Kanske jag skulle kunna sy om dem till korta gardiner. De är i tunn bomull - men man kan inte se igenom. Kanske jag skulle sätta öljetter upptill? Inte för att jag tycker det är snyggt, men för att de ska vara lätta att dra åt sidan dagtid. Fast det blir förstås en senare fråga. Jag har inte ens satt upp någon gardinstång än.

Blå himmel, vita moln OCH mörkgrå moln. Det är endast sommartid (här i Spanien) som jag vill ha en grå dag som omväxling. Och allra helst vill jag att det regnar. Då sjunker temperaturen inomhus, och luften doftar friskt. Men vädret lär vi aldrig kunna styra över...

Åskskuren kom! Det var fler än jag som inte trodde att det skulle regna. Jag såg att de som badade, i poolen vid huset på andra sidan gatan, fick väldigt bråttom in.

Nu har jag flyttat Scottevest-länken till min länk-sida. Där hittar ni den längst ner.

Nu blev jag slagen till marken igen! Jag som tyckte att jag precis började få energi, för att komma vidare med allt som ska göras i min lägenhet...

Jag fick ett rekommenderat brev nyss, från Agencia Tributaria (spanska skattemyndigheten). Nu vill de ha 5757 € mer i skatt för år 2013, samt 930,49 i räntor. Totalt alltså 6687,49 € (≈69 468:-)! Pengarna vill de ha senast den 5/7! Jag har ingen aning om hur jag ska få ihop pengar. De 5757 kommer jag att få tillbaka av Skatteverket, men inte de 930,49 (≈ 9 666:-). Och jag har fortfarande ingen som helst aning om vad jag har gjort för fel. Jag har varje år visat min svenska deklaration, där det står exakt vad jag har tjänat. De har begärt en skatt (löjligt liten) och jag har betalat den - och varit i god tro. Jag har ju haft hjälp av jurist (Fiona) att deklarera, och hon samarbetar med en man på spanska skatteverket som har varit med varje år.

Jag förstår heller inte varför de inte året efter deklarationen, kunde ha kommit med krav på ytterligare skatt. Då hade räntan blivit betydligt lägre + att det hade blivit rätt i deklarationen året efter. Suck, jag borde inte ha beställt elementen, och inte extrafönstret heller... Det vore bättre att frysa till vintern, än att ha skatteskulder.

Jag antar att skattemyndigheten nu kan göra likadant med deklarationerna för år 2012 och halva 2011. Men innan dess var jag formellt skriven i Sverige, så för tidigare år kan de inget göra. Jag borde kanske börja tälta - som Rolf? Suck!

I går inträffade skattefridagen här i Spanien. I Sverige inträffar den först den 19 juli.

Skattefridagen visar hur många av årets dagar det tar för en genomsnittlig inkomsttagare att tjäna ihop till årets inkomstskatt, arbetsgivaravgift, moms och punktskatter.

– Skattefridagen är ett pedagogiskt sätt att visa hur mycket folk verkligen betalar i skatt. Att en vanlig inkomsttagare ska jobba 199 av årets 365 dagar för staten innan man själv får behålla frukterna av sitt arbete är stötande, säger Christian Ekström, vd på Skattebetalarna.

Men om man får betala räntor och böter så tar det ett par månader till innan man är "fri". Även om det i Sverige dröjer längre till skattefridagen, så är det betydligt bättre ordning på svenska Skatteverket! De väntar inte 5 år med att påpeka att en deklaration inte är korrekt. Dessutom kan man tala med dem!

18-06-29:

Jag hade svårt att somna i går. Jag börjar faktiskt fundera på om Fiona kan ha gjort något fel. Hon gör massor av deklarationer varje år, men nästan uteslutande åt engelsmän. Och avtalet mellan Storbritannien och Spanien, och det mellan Sverige och Spanien, ser ju inte lika ut. Alla länder har olika avtal. Sveriges avtal med Frankrike ser t ex inte ut som det mellan Sverige och Spanien. Kan hon ha gjort som "hon brukar"?

En bra sak är i alla fall, att jag inte måste betala förrän senast 5/8. Jag läste om all information i går, och där står: Si ha recibo este documento entre 16 y el ultimo dia del mes (jag fick det den 28:e) el plazo del pago finiliza el dia 5 del segundo mes posterior. Jag missade först det där med segundo mes (andra månaden). Jag tyckte väl att det var onormalt kort tid, om det skulle betalas senast 5/7. Om jag har tur så kommer jag i alla fall att hinna få tillbaka de 330 € som jag i morgon ska betala i skatt för 2017 - innan jag ska ut med det stora beloppet. Jag kommer ändå att fattas pengar, men några euro mindre.

Jag ska i dag gå till Fiona så hon kan kopiera alla papper jag fick - totalt 10. De slösar mycket på papper här i Spanien, trots att de har ont om skog.

Fiona, som fick mitt mail sent i går, sa att hon också hade haft svårt att somna... Vi ska prata om det hela när vi ses den 4:e. Jag läser på om det svensk-spanska skattevatalet. På länkarna nedan har jag hittat en del bra information:

Enkel och bra förklaring av reglerna: http://spanien.st/dubbelbeskattningsavtalet/ 

Avtalet på svenska: https://www4.skatteverket.se/download/18.22f626eb14fb326a4b6ddfe/1441888240084/360-724+utg%C3%A5va+1+Spanien.pdf

Avtalet på spanska: http://www.minhafp.gob.es/Documentacion/Publico/NormativaDoctrina/Tributaria/CDI/BOE_Suecia.pdf

Originalet på spanska: https://emigracion.xunta.gal/files/normativa/2016/12/33088-convenio-espana-suecia-1976-a01542-01549.pdf

Rättelser och korrigeringar på spanska: https://emigracion.xunta.gal/files/normativa/2016/12/33088-convenio-espana-suecia-1976-correccion-errores-a03647-03647.pdf

Det framgår när jag läser om avtalet, som är ovanligt dåligt för svenskar jämfört med medborgare från andra länder, att Sverige vill förhandla fram ett nytt avtal - medan Spanien vägrar.   

Kerstin tipsade om Scantax, en svensk firma i Torrevieja som bl a hjälper till med deklarationer: http://www.scandtax.eu/ Kanske jag borde prova dem nästa år?

I dag blåser det så friskt från havet. (Gul flagg.) Det känns skönt när det är soligt och 28° varmt.

De är så söta, så söta, de små gråsparvs-ungarna!

Men det kan inte hjälpas, jag måste ta bort boet. Tyvärr piper det där ännu. Hoppas jag hinner precis i skarven mellan att de här ungarna är utflugna, och nästa omgång ägg ska läggas! Jag köpte i alla fall kyckling-nät i dag i järnaffären. Det visade sig att jag kunde köpa i metervara. Jag höftade till och tog 3 meter (kostnad 5,40 €), jag vet ju inte alls hur mycket som kan gå åt. Nätet är ganska finmaskigt och formbart. Jag planerar att knöla ihop det till små "rullar", som jag sedan kan klämma fast på alla 4 sidorna runt om baksidan på AC:n. Men det kommer att bli väldigt svårt att komma till på sidan längst bort. Skåpet har ett tunt plåttak, som knappast håller att kliva på. Dessutom är det högt upp, och bortre änden är nog på knappt 2 armslängders avstånd. Jag får se hur jag kan lösa det.

Jag ställde mig på min höga pall, sträckte armen med kameran uppåt, och tog 2 foton med blixt. (Det är kolmörkt där annars.) Visst är det en liten näbb som gapar därinne. Sista ungen? Som ni ser har jag mycket bo-material att plocka bort, innan jag ens vågar sätta på AC:n för att kontrollera att den fortfarande fungerar...

Spansk vispgrädde, del 3. Om resten var flytande i förpackningen med "flytande" vispgrädde? Inte precis, se själva. Nu har jag i alla fall hittat en liten smal laboratorie-sked (med långt skaft) i mina gömmor, som är jättebra att gräva fram en klick med. Men jag föredrar flytande grädde! Just den här sorten ska jag aldrig köpa mer. (Dumt nog köpte jag 2 förpackningar.)

De senaste dagarna har jag haft sådan lust att göra i ordning på balkongen. Tänk att kunna ha ordning på ett ställe! (Bättre än inget.) Kanske jag gör det. Det enda dumma är, att jag förmodligen blir tvungen att bära in något i vardagsrummet då. Fast om det ändå inte ska stå på balkongen sen så... Jag kan ändå inte göra helt i ordning, för jag har inte spaljéer till alla mina bougainvilleor. (Och så ska ju någon planteras om.) Dessutom kommer det fortfarande att vara skitigt på balkongen, ett tag framöver. Men kanske jag börjar flytta möbler och växter ändå? Så det blir lite mer som jag har tänkt ha det sen. På så vis kan jag ju se om det funkar med så här många stora växter, eller om jag måste ge bort någon.

Här ser ni "före"-fotona:

Återkommer med "efter"-fotona. Men det blir knappast i dag. (Klockan är redan 19.)

Jobbet är påbörjat! Nu får ni se några "under-arbetets-gång"-foton. Fast först 2 foton på mina små, när de smaskar på var sin bit gurka.

Jag fick flytta mycket fram och tillbaka, från ena hörnan till den andra - för att kunna påbörja flytten av möbler och växter.

Nedan har jag ställt mina 2 befintliga (fula) plastskåp så, att de på bredden tar lika stor plats som Ikea-skåpen jag vill köpa. (Om jag nu får råd?) Måttbandet visar att de andra skåpen är grundare. De är också lägre, så att de krukväxter som jag ska ställa ovanpå, får själva krukan under räckets höjd. (Säkrare!)

Nu är jag noga med att inte ställa något framför min havsutsikt. (Bara låga växter.) Bougainvillean som stod där innan, skymde delvis.

Den stora bougainvillean flyttade jag (inte utan möda) till andra änden av balkongen. Jag vill nämligen gärna ha lite insyns-skydd mot terrassen på huset mitt emot. Inte för att jag ser någon där så särskilt ofta, men ändå. Bougainvillean ska jag försöka binda upp emot städskåpet (plåtskåpet t h om balkongdörren).

Där bougainvillean stod, ställde jag min hörnhylla. Tanken är att den ska skymma insynen från grannen. (Jag har hittills aldrig sett någon där, men de kommer väl till semestern.) Jag ska sätta lite "fluffigare" växter på hyllan sen.

Fågelburen har jag sedan tänkt ställa till höger framför städskåpet (men kommer att rulla den åt sidan vid behov), och stolar och bord ska stå framför skjutdörrarna.

Som det ser ut nu, så kommer 2 av de största växterna inte att få plats. Det kommer att bli väldigt svårt att välja bort 2 av dem! Men de kan inte stå i dubbla rader, och jag måste kunna komma till tvättmaskinen lätt. Jag måste välja bort en bougainvillea, en av de minsta - men vilken? Och vilken växt ytterligare? Fikonträdet? En bougainvillea till? Fikonträdet ser trevligt ut nu, med den stora bougainvillean bredvid. Kanske jag kan sam-plantera 2 bougainvilleor i en större kruka? Det är egentligen mest krukorna som tar plats. (Och då bara gallra ut en?) Jag skjuter på avgörandet några dagar. Och så får vi väl se om balkongen blir (nästan) klar under morgondagen.

18-06-30:

I natt sov jag drygt 5 timmar i sträck, utan att vakna! Det var flera år sedan det hände senast. Men SÅ skönt! Jag hade önskat att jag kunde sova alla de timmar jag ligger i sängen, för då hade jag inte behövt ligga där så länge. Och så hade jag varit pigg när jag hade vaknat! Tänk om det kan vända? Om värmevallningarna börjar avta? Eller om de åtminstone blir svagare, så jag inte vaknar? (Nu efter 8 år.) Jag kan ju alltid hoppas!

I morse visade vågen 55,8 kg och 27,4% fett. Det går inte särskilt fort nedåt - men det går åt rätt håll. Jag skulle kunna hålla strängare diet, alltså med ännu färre kolhydrater. Och jag skulle kunna börja väga maten, och räkna vartenda gram (kolhydrat). Men det känns avstressat att äta som jag gör nu (enligt boken Sluta banta), så jag fortsätter så här ett tag till. (Om sedan vikten skulle stå stilla - så kan jag övergå till att vara striktare en period.) Vad som är viktigt för mig är att få slut på jojo-bantandet! Och förstås, att hålla vikten sedan när jag har nått min idealvikt - för att aldrig behöva banta mer sen. Min kropp skulle alla gånger uppskatta om jag höll vikt och ätande på en jämn och hälsosam nivå. Jag vågar tro att jag kommer att klara det, den här gången!

Svenska Magasinet beskriver ett trevligt resmål i norra Spanien - kanalen Canal de Castilla. Se: http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.13489.html.

När jag går ut på balkongen så sitter det ofta en gråsparvs-unge bland mina växter. De är ganska orädda. De har förstås ännu inte hunnit lära sig att världen kan vara farlig. Men om man är en gråsparv, och bor i en stad, då är det nog en fördel att vara orädd för människor. Sedan kan man ju hoppas att instinkten säger dem, att de bör akta sig för katter och rovfåglar.

Det är faktiskt riktigt trevligt med små fåglar på grenarna! Synd att de inte kan lära sig, att sköta sina behov enbart på krukjorden... (Bra gödning.) Bakom AC:n kan jag inte ha något bo fler gånger. Jag kan ju behöva använda den. Och jag har hört att man bör sätta på dem någon minut i veckan, för att de inte ska "rosta fast".

Det vore bra om jag bums planterade om mina bougainvilleor, och min lilla crassula som börjar spränga krukan. (Här växer crassula väldigt fort!) Men så har jag ingen jord hemma, och det skulle gå åt en hel del. Kinabutikerna har jord, men den är inte alls bra. Jag borde ta med min shoppingkärra, och ta bussen till Hermisan. Och sedan försöka klämma ner en så stor säck som möjligt i kärran. Min gröna kärra kan jag knappast ha på bussen. Sådana här inköp var betydligt lättare på den tiden jag hade bil, men det är betydligt billigare att åka kollektivt. Om jag hade haft plats, så hade en cykel med cykelkärra varit nästintill lika bra som en bil. Jag tycker om att cykla!

I dag tänker jag inte ta bussen, men kanske nästa vecka?

Om ni inte har sett senaste nytt från Policía Municipal i Madrid, så titta här när polishunden Poncho utförde hjärtmassage på sin kollega: https://www.expressen.se/nyheter/har-utfor-hunden-poncho-hjartmassage-pa-polisen/

När jag nyss satt och åt min lunch/middag (lax + rå vitkål) så hade jag den här utsikten.

Jag tycker bättre om att ha det så här. Det blir grönare i mitt blickfång. Och när jag står vid datorn så ser jag havet. Men jag har kommit på att jag inte vill ha fågelburen framför städskåpet - för då ser jag den inte inifrån. Jag tycker om att titta på mina fåglar! Sedan, när jag inte har krukor i dubbla rader, då kan den ju stå "rakt ut" - alltså intill växterna, men så att den lämnar dörren fri. Och skulle det ösregna någon gång, så kan jag rulla in buren intill fönster-dörrarna, så att det inte kan skvätta på fåglarna. 

Det har hänt ganska ofta att hundarna har använt balkongen som toalett. Jag har inte skällt på dem. Det är ju utomhus! Men nu börjar jag tröttna på att torka kiss, så jag ställde ut en hundtoalett. Den kan stå under en av mina rosa stolar sedan, så är den inte i vägen. Hundarna bör förstå att de hädanefter ska kissa just där. Hoppas att det funkar med en gång. För då kanske jag kan lägga ut mattan på balkongen.

På balkongen har jag en korg där jag slänger vissna blomblad och avbrutna små kvistar. Nyss såg jag att fru Gråsparv flög dit och hämtade bo-material! Först la jag i sopskyffeln för att dölja korgens innehåll, men det hjälpte inte. Nu har jag lagt ett krukfat över. Jag vill INTE vara behjälplig med mer material till bo-bygge. Helst skulle jag vilja ta bort boet NU, men det är ju en unge kvar där. Jag hör att det piper...

När fru Gråsparv inte hittade något lämpligt på balkongen, så kom hon inom en sväng. Det står ju Welcome på dörrmattan. Fast här hittade hon ingenting. Hon känns som en liten kompis nu, och jag känner mig så elak som planerar att ta bort boet. Mitt hjärta säger att jag borde vänta till i september (då gråsparvar normalt har hunnit med sina 3 årliga kullar). Men förnuftet säger att de måste bort NU - så att jag själv kan nyttja min balkong fritt. Och t ex lägga dynor på stolarna igen. Nellie tycker att fru Gråsparv är så rolig och spännande! Hon är bara lite besviken, för att fru Gråsparv inte sitter still när hon vill nosa på henne.

Jag vill ju ha en hylla ovanför ytterdörren, för att lägga stora saker på - preliminärt hundvagnen och shoppingkärran. Regeln som hyllan ska vila på är 51 cm lång. Och den ska skruvas fast ovanför säkrings-skåpet. Jag skruvade av locket, mätte, och fotograferade. Kablarna ligger inte alls djup! Jag tänker inte borra precis ovanför en kabel. Men det är bara den yttersta decimetern på regeln som kommer att ligga ovanför kablarna. Och på just den regeln kan jag ju borra 3 hål längre in - det håller. På regeln på andra sidan kan jag borra 1 hål närmare ytterkanten. Jag ska borra hål för skruvarna (och försänka för dem) i dag. Så är reglarna klara att skruva upp sen.

Jag har köpt lackfärg, i samma nyans som väggarna, som jag tänker måla reglarna med. Jag kanske borde måla dem åtminstone 1 gång innan de skruvas upp?

När jag ändå målade reglarna, så passade jag på att måla de Kallax-knoppar som aldrig blev målade innan flytten. Reglarna la jag på tändstickor så att färgen inte ska fastna i underlaget. Jag borde förstås ha valt finhyvlade reglar, men detta är vad jag hade hemma. (Regeln köpte jag för annat ändamål, för ganska länge sedan.) Kvistar och skavanker syns genom färgen, men reglarna ska trots allt bara sitta under en hylla, över ögonhöjd. Eftersom de blir målade så "syns" de ju mindre. Både knoppar och reglar bör jag måla en gång till. Men färgen torkar fort så här års, särskilt när balkongdörren står öppen.

Märker ni att jag faktiskt GÖR något nu? Visserligen står dörrarna till Billy-hyllorna där de står. Men ändå.

18-07-01:

I morse skruvade jag på de nymålade knopparna på Kallax. Jag tycker att det blev fint. Men jag ser, att de på skåpet nedan, har blivit matta. Så längre fram ska jag måla alla en omgång till. (Det går ju bara pyttelite färg var gång.)

Därefter kikade jag in i gråsparvs-boet, och kunde konstatera att det var tomt. Alltså satte jag full fart med att försöka få bort allt bo-material. Det var inte lätt! Det är 7 cm mellan AC och vägg - där det är som bredast. Men så går det 2 kraftiga kablar på baksidan. Och så är det högt upp...

Jag får stå på min högsta pall för att hjälpligt kunna se in. Men hur jag än sträcker på mig, så räcker jag inte längst in.

Jag hade ändå en 70 cm lång griptång (typ handikapp-hjälpmedel) till min hjälp. Inte ens med den i handen, räckte jag längst in. Jag fick plocka ut lite bomaterial åt gången.

Efter 2 timmar hade min korg blivit så här full. Bo-materialet bestod inte bara av stickor och strån, utan även av plastbitar, hushålls-papper, stora fjädrar, snören mm. Och det var väldigt kompakt byggt! Jag fick verkligen slita och dra.

När jag senare gick till soporna, med en stor pappers-kasse full med resterna av boet, så mötte jag en granne. Hon menade att boet måste ha funnits här när jag flyttade in. Lägenheten stod ju tom ganska länge innan jag kom hit. Och så måste det förstås vara. Jag har bara inte tänkt på det innan. (Jag visste ju inte att boet var så här stort.) Men om gråsparvarna hade släpat så här mycket bo-material till boet - då skulle jag absolut ha märkt det.

Nu har jag fått bort det mesta, men inte allt. Det sitter stickor och strån inkörda på AC:ns baksida. Och jag kommer inte åt dem. Om jag skulle starta AC:n nu, så skulle jag riskera att mycket sögs in - och den risken kan jag inte ta. Jag har dammsugit så gott jag kommer åt, men det som syns nedan sitter kvar ändå. Och innan jag har tagit bort det sista, så kan jag inte sätta för nätet. Inte om jag vill kunna använda AC:n i framtiden.

Medan jag slet med rengörings-arbetet så satt lilla fru Gråsparv i min bougainvillea och tittade på. Jag känner mig verkligen som en skurk! Herr och fru Gråsparv har nu, flera gånger, flugit in bakom AC:n och inspekterat sin f d boplats. Men de kan i alla fall inte lägga ägg, när det inte finns något att lägga äggen i. (Det fanns förresten inga ägg i boet, så jag rev det precis på rätt dag.) Det dammade rejält, och jag ser att det t o m ligger ett lager fint damm på datorn - och allt annat inom ca 1½ meter från balkongdörren... Suck!

Min frukost blev rejält försenad. Den åt jag inte förrän efter 12.

I går hade hundarna och jag bestämt träff med Lena och Lucky 18:30. Det är skönare för hundarna att gå så dags, när det är lite svalare. Stella, Nellie och jag gick till vår vanliga mötesplats (korsningen C/ Colón - El Paseo).

Jag var rejält utrustad. De här praktiska shortsen (med 4 utanpå-liggande fickor, och 2 vanliga + hällor att hänga saker i) har jag fått av Linda. Jag är jätte-förtjust i dem - trots att de exponerar mina tjocka lår. (Det skulle ha varit klädsammare om de vore 1 dm längre.) Men nu sätter jag användbarhet före flärd. Jag kan omöjligt bära en massa i händerna - och samtidigt hålla reda på 2 koppel.

Vi kom fram till mötesplatsen några minuter för tidigt, så jag passade på att ge flickorna vatten. När de hade druckit hälften så välte Nellie som vanligt vattenskålen. Hon är sällan stilla mer än ½ sekund...

Viff och voff! I går hade vi bestämt träff med Lucky och hans matte. Jag tycker mycket om Lucky! Han är väldigt snäll - fast han är så stor. Jag är inte alls rädd för honom. Jag tycker om hans matte också. Hon är en sådan människa som begriper sig på hundar vov-bra. Här ser ni mig när jag står och spanar, om Lucky ska komma snart. Han bor åt det hållet jag tittar.

När dom kom så gick vi dit där hundar får bada, och där man får springa lös. När våra mattar tog av oss våra koppel, då sprang Nellie iväg. Vov-fort sprang hon. Och då sprang jag efter. Det är vov-kul att springa. Men sen kom jag på att matte inte var med. Och då skyndade jag mig tillbaka. Jag tycker bäst om att vara nära matte.

Sen gick Lucky och Nellie på luktrunda tillsammans. Men jag gick alldeles nära mattes fötter. Bara för säkerhets skull.

Hela tiden gick jag nära matte. Det känns vov-mycket tryggare. Då kan vi ju försvara varandra, om det kommer en stor hund eller så. Matte kan bära mig i famnen, och jag kan skälla. Så hjälps vi ju åt!

Matte bär alltid mig, när jag vill bli buren. Jag bara slutar gå, och så stretar jag emot, och så lägger jag huvudet på sned och tittar på matte med mina allra största ögon. Och då lyfter hon upp mig. Matte säger att hon gör det, för att hon är så svag för mig. Men det fattar jag inte. Om hon orkar lyfta mig - då är hon ju vov-stark, inte svag. Ja, människor pratar så konstigt ibland. Vi hundar är mer rakt på sak.

Hundbadet är vov-stort! Där fanns några mattar, och hussar, och hundar. Men dom var en bit bort.

Lucky och Nellie började gå omkring. Dom nosade och nosade. Dom sa att det luktade vov-intressant, och att jag kunde få vara med. Men jag stannade nära mattes fötter. Bara för säkerhets skull.

Plötsligt kom det en ganska stor pojk-hund fram till oss. Då skyndade jag mig att be matte bära upp mig - och det gjorde hon.

Men Lucky och Nellie var vov-modiga. Dom vågade nosa på pojk-hunden.

Efter en stund så satte matte ner mig på marken, fast jag egentligen inte ville. Jag höll mig vov-nära matte, hela tiden.

Men till slut vågade jag också nosa lite på den stora hunden. Och han verkade faktiskt vara ganska snäll.

Tänk så vov-modig jag var! Jag vågade nosa på en stor alldeles främmande hund. Där ser ni! Jag är inte det minsta feg av mig.

Men sen så gick vi hem. Oj, voff och viff! Nu har jag nästan fått skavsår på tassarna av allt skrivande. Nu vill jag inte skriva mer i dag. Ha det så vovvigt!

När vi kom hem så tyckte jag att det kändes orättvist mot mina fåglar, att jag visar så många foton på hundarna - men inget på dem. Så jag tog några foton (varav de flesta blev suddiga). Mio brukar alltid hoppa fram och tillbaka och "prat-kvittra", när jag står vid buren. Han är sällskapssjuk, och det är svårt att fotografera en fågel som inte sitter still... De andra bryr sig mer om varandra - än mig.

När jag letade efter dammsugar-påsar i förmiddags (jag behövde byta efter rengöringen bakom AC:n) så hittade jag fågel-gymmet som jag hade glömt var jag hade lagt. (Det låg i städskåpet!) Gymmet köpte jag innan jag hade fått buren. Nu ser jag att det är för stort för att gå in genom luckan - även om jag öppnar det största. Men jag kan förstås sätta in delar av det. Jag är säker på att Celeste blir stormförjust.

Sådana här fågel-gym har man ofta stående utanför buren, så fåglarna kan leka där om man släpper ut dem ur buren. Jag kan ju aldrig släppa lös mina, så jag får ordna det så bra som möjligt inne i buren.

Jag har, som ni kanske minns, köpt en häcknings-holk till Celeste och Safir. Jag har av många skäl inte satt upp den ännu. Ett skäl är att jag ville ha bort gråsparvarna först - om utifall att de skulle ha någon "smitta". Kanske jag sätter upp holken nu snart? Vi får se. Det är ju att dra på sig "onödigt" jobb. Men det är samtidigt väldigt roligt!

Det verkar som om Mio tänker börja sjunga igen. Han provade några strofer nyss. Han har annars nöjt sig med att säga "kvitt" en lång period nu. Det är ju så med kanariefåglar, att hanarna inte sjunger mitt i häckningsperioden - för då lönar det sig inte. De sjunger ju för att locka en hona till sig! Det ska bli roligt att höra honom igen - för han sjunger SÅ vackert!

Och gråsparvarna sitter i bougainvillean och ömsom sjunger, och ömsom diskuterar bostads-situationen... Stackarna!

Min närmaste kina-butik har "allt", inklusive söndagsöppet. Det slog mig att med en lång flaskborste, så skulle jag kanske kunna få bort lite mer skräp från AC:ns baksida. Och jag hade tur! Jag hittade den här jättelånga borsten (kanske ingen flaskborste, men med samma funktion - och längre)! Perfekt!

Jag fick ut mycket mera skräp. Borsten är flexibel, och kan ta sig runt böjar. Nu är det i stort sett bara kvar de strån som sitter fast längst in och högst upp, för dem räcker jag inte till. Dammsugar-röret är för grovt, det kommer jag heller inte åt med. (Det ska finnas små smala "slangar" som man kan sätta längst fram, men jag har ingen.)

När jag hade kommit ända ner i botten på det f d boet, så hittade jag 2 små döda fågelungar. De hade varit döda länge, för det var bara skelettet kvar. Och det låg bo-material ovanpå dem. Kan de vara från en tidigare kull? Om gråsparvs-paret bodde här förra sommaren, och de dåvarande ägarna kanske satte på AC:n  - och skrämde bort föräldrarna? Jag kan bara gissa. Jag hittade också fjädern nedan (7½ cm lång). Jag undrar vilken fågel det är som har sådana fjädrar? Ljusgrå med gula prickar. Vad gissar ni på?

Människan är av naturen lat. Så nu har jag börjat handla mer på Consum, min närmaste affär. Jag har t o m blivit medlem. (Gratis.) En bra sak som de har där, är cocktail-tomater i lösvikt. De brukar ha 4-6 olika sorter, som man kan plocka själv av. Jag väljer nästan alltid de små kvist-tomaterna nedan. De är SÅ goda!

Jag tänkte på Mio, och hans vackra sång. Jag får nog vänta ett tag till. Normalt brukar de inte börja sjunga igen förrän till hösten. Han kanske bara kollade att han fortfarande kan?

18-07-02:

Jag får nog prioritera att göra klart runt AC:n, fast jag hade tänkt göra annat i dag. Herrskapet Gråsparv flyger in bakom AC:n, fast där inte finns något bo längre. Och fru Gråsparv har tydligen försökt lägga ägg. Men det går inte så bra när ägget ramlar rakt igenom...

Stackarna! Borde jag ha väntat till i september, när parnings-säsongen är över? Herrskapet Gråsparv har ju ingen annanstans att ta vägen. Jag känner mig verkligen som en elak skurk nu. Jag är ju djurvän! Men jag vill ju så gärna ha fint på min balkong, och kunna använda den själv - nu i sommar!

Jag satt en stund på balkongen i går kväll, med båda hundarna i knäet. Det var så skönt att sitta där i skuggan, omgiven av mina växter. Just då var herrskapet Gråsparv ute och flög.

I dag ska det kanske bli över 30° varmt. Jag har lust att gå ner till stranden, för att sola och bada. Det skulle vara skönt! Men så är det ju "AC-jobbet", och dessutom borde jag tvätta. Utöver allt annat som jag borde göra...

I morse visade vågen 55,6 kg och 26,6% fett. Fettprocenten går ner snabbare än vikten, och det är ju det viktigaste. Men jag får troligen övergå till en striktare diet (lite längre fram) om jag även ska bli av med kilon. (I alla fall tillräckligt många, för att jag ska kunna komma i mina kläder.)

Det är minsann inte så lätt att peta in kyckling-nät bakom AC:n - inte när jag bara kommer åt från 1 sida. Nätet samarbetar inte alls... Men läget är akut, så jag var tvungen att försöka. Herrskapet Gråsparv har nämligen (troligen under de tidiga morgontimmarna) släpat dit nytt bomaterial. Att det är nytt ser jag tydligt, bl a på att en del växtdelar fortfarande är gröna.

Så här har jag satt nätet:

Gråsparvar flyger normalt in i sitt bo från sidan, möjligen uppifrån. De ska inte flyga in nerifrån, men för säkerhetsskull knölade jag in lite nät där också. Återstår ett litet utrymme mellan kyckling-nät och tak. Men där har jag svårt att peta in något - utan att rubba den nät-rulle som jag tror ligger ganska bra nu.

Herrskapet Gråsparv sitter i bougainvillean och tjattrar upprört. Jag säger att jag är ledsen, men att hyreskontraktet har upphört p g a obetald hyra. Och så säger jag att det väl i alla fall var humant - att jag väntade med att vräka dem, tills ungarna hade flyttat hemifrån. Men de tittar bara på mig, och håller inte alls med. De säger att de vill para sig, och lägga ägg - nu, men att de inte längre har någonstans att lägga dem. Jag tycker synd om dem, men det är inte mitt problem längre. Sådant här händer i naturen också - inte bara på folks balkonger.

Nu återstår det att se om mina åtgärder räcker till.

För säkerhets skull petade jag dit en bit kyckling-nät ovanpå AC:n också. Nu ska de inte kunna ta sig in. Jag har inte sladden i (och saker stående framför el-uttaget), annars skulle jag ha provat om AC:n fungerar.

"Gråsparvs-stoppet" verkar faktiskt fungera. Nedan en förvånad, och bekymrad, fru Gråsparv.

Är jag för ivrig? Nu har jag dels lagt dynan på stolen, och dels hängt tvätt på balkongen (mina siden-nattlinnen). Herrskapet Gråsparv flyger ju fortfarande omkring här. (Jag tvättade sedan ytterligare en maskin, men den tvätten hänger på tork på tak-terrassen.)

Jag tycker om den färg-glada blomman jag köpte. Jag har absolut för mig, att jag första gången jag köpte sorten, läste på om den. Men nu hittar jag den inte. Lena H hittade i en tidning, en sort som är väldigt lik - och som är giftig. Jag läste att vissa suckulenter är det, andra inte. Crassula är inte giftig. Jag får ju ha koll, när jag har en pytteliten hund som äter allt...

Blommorna är vackra, och pistillen har en intressant placering.

Herrskapet Gråsparv fortsätter att släpa hit bomaterial. Men de vet inte var de ska lägga det, så de tappar det mesta på balkong-golvet. Nåja, de kommer väl att ge upp så småningom, de små stackarna.

Jag gjorde det! Gick ner på playan alltså, och både solade och badade. Troligen drygt 30° i luften (min termometer har dock inte visat över 29,5°), 23° i havet (men det kändes varmare), UV-index 9, grön flagg, och en lätt bris från söder. Jätteskönt! Särskilt att bada! Jag vågade dock bara stanna 1 timme på stranden, trots att jag hade smort in mig rejält med solskydds-medel. Det vore dumt att utmana ödet.

Jag har gått över till att ha en betydligt mindre och lättare strandväska i år. Behändigare så. Jag använder förstås mina badkläder från Sunkini (i år: tankini för att dölja magen), men också en Sunkini-klänning att ha utanpå, till och från stranden. Torkar supersnabbt! Och så har jag 1 stort badlakan i tunn snabbtorkande microfiber (syns i förgrunden). Och som vanligt har jag 2 små handdukar dessutom (1 i mikrofiber och 1 i siden). Innan brukade jag ha ett stort tungt strand-badlakan i frotté. Det är mycket smidigare så här. Att jag inte har tänkt på det här med mikrofiber-badlakan tidigare? Det känns som om väskan väger flera kilo mindre nu...

18-07-03:

Jag kunde ha stannat längre på stranden i går, för det syns inte det minsta lilla skillnad där baddräkten satt - och på den övriga huden. Jag gick inte ner förrän klockan 15, och då är ju solen inte lika stark. Men när jag solar, då vill jag helst få en liten aning färg. Det är ju det som är vitsen med det hela... Jag ska försöka ta mig tid och gå ner på stranden 2 gånger i veckan hädanefter. Jag är inte överförtjust i att lapa sol, men jag tycker om att bada i havet.

Jag har flätor i dag! Det var många år sen senast, och håret är egentligen för kort. När det är varmt så kan jag inte ha håret hängande - det blir alldeles för varmt i nacken. Men när jag har hästsvans så blir öronen exponerade för sol, och det kan bli för bra. Illröda öron är inte så snyggt. Så jag provade att fläta håret, och det känns bra - även om det inte är så snyggt med så här korta flätor. Nu ser ni förstås dåligt. Jag tog fotot via den skitiga garderobs-spegeln, i motljus. Å andra sidan syns inte mina rynkor heller på fotot...

Jag fick sätta en liten bit kycklingnät till, på AC:n i går. Fru Gråsparv hittade nämligen ett mycket intressant hål, där hon försökte ta sig in...

Sedan jag satte ut en liten hund-toalett på balkongen, så har allt kiss och bajs kommit precis där det ska. Bra!

I samband med att jag städade åt fåglarna i dag, så satte jag upp häcknings-holken åt Celeste och Safir.

Jag följde rådet från den kunnige mannen som har fågel-butiken nära posten. Jag borrade små hål i botten på holken längst in, och hängde en skål vatten under. Mannen sa att det då, tack vare luftcirkulationen, sögs in fuktighet i buren. Och äggen blir starkare om de håller högre fuktighets-halt.

Eftersom Celeste är ganska feg av sig, så dröjer det nog ett tag innan hon vågar sig på att kika in i holken. Jag har lagt sågspån i botten, men också ställt en skål sågspån på bur-botten. Fåglarna brukar vilja göra det sista jobbet själva.

Det ska bli spännande att se om det blir några ungar! OM det blir, så kommer jag tillfälligt att behöva en liten bur. (För tiden från när ungarna måste flyttas, så inte Safir gör illa dem - och tills de blir stora nog att sälja.) Jag såg på Ferrokeys webbsida att de säljer fågelburar också. Och de hade en liten praktisk modell (för uppfödning) som dessutom var billig. Jag vill absolut ha med utdrags-låda, och helst i en neutral färg.

Jag ser nu att Safir redan studerar holken... Han sitter vid sidan om, och kikar försiktigt mot ingångs-hålet. Celeste studerar honom uppmärksamt, en liten bit därifrån. Det ska bli spännande. Det var länge sedan som jag födde upp fåglar. (14-15 år sen?) Om Celeste börjar lägga ägg - så hoppas jag verkligen att allt går vägen!

Undersökning pågår. Det märks tydligt att Safir är den modigaste av dem.

18-07-04:

I morse lämnade jag Nellie hos veterinären, och kl 17 hämtade jag henne igen. Hon har nu fått opererat bort metallplattan i sitt lilla ben. Hon är ännu ganska slö efter sövningen, och jag antar att hon har ont också. Jag har fått tabletter som jag ska ge henne 3 gånger om dagen, i 6 dagar. 2 av tabletterna är antibiotika, men jag har glömt vad den 3:e är. Här har hon nyss kommit hem:

På röntgenplåten ser ni att skelett-benet nu är perforerat efter skruvarna. Det är väldigt lite som håller ihop det. Alltså är benet väldigt skört och ömtåligt nu. Det tar normalt 6-8 veckor att läka ihop, och hon ska nu hålla sig lugn i 3 veckor. De 2 första dagarna får hon inte gå ut alls. Jag bad veterinären förklara även för Nellie att hon ska hålla sig lugn, men jag tvivlar på att Nellie lyssnade...

När Nellie ändå var nersövd så passade de på att operera bort några mjölktänder som hon hade kvar (som vi inte hade noterat innan). Tänderna hindrade hennes permanenta från att komma upp. Det var ju bra att det blev gjort, och det kostade inget extra.

I förmiddags hade jag tid hos Fiona för att få mina lagfarter på lägenheten (här) och förrådet. Det visade sig att jag skulle betala 612,13 € ytterligare i avgifter för lagfarterna. Resten hade jag betalat i förväg. Så nu har jag lite mindre kvar på kontot för att betala min skatt med. Men jag ansökte via Fiona om att få betala i 2 omgångar. Den första redan 20/7, och nästa 30/9. Pengarna ska då dras automatiskt från mitt konto.

Hoppas att spanska skattemyndigheten går med på det. Och sedan, att svenska Skatteverket snabbt betalar tillbaka pengarna till mig - så jag kan betala nästa omgång. Fiona berättade att det har kommit en ny övernitisk skattechef i Alicante. Många fler än jag har blivit drabbade. Men - om jag hade fått hjälp att deklarera rätt från början - så hade jag sluppit böter och räntor. Så jag upplever att det är Fionas fel också, även om hon aldrig menade att det skulle bli fel.

Jag har senare i dag talat med svenske konsuln Björn Sandström i telefon. Han berättade att skatten jag nu ska betala skulle ha preskriberats 30/6 - 2 dagar efter att jag fick det rekommenderade brevet. Så om jag hade varit bortrest till 1/7 så hade jag sluppit betala!!! Vilken otur att jag inte var det, eller åtminstone ute på hundpromenad när brevbäraren kom med brevet! Han sa också att deklarationen för 2012 kan de inte göra något åt, för allt äldre än 5 år är preskriberat. Det var ju åtminstone skönt att höra.

Hans firma, http://www.scandtax.eu/, tar 110 € per år för att deklarera. Han har kunder i El Campello, och kan ev komma hit. Annars kan allt skötas via mail. Fiona tar 74 € (och är numera insatt i det spansk-svenska-skatteavtalet) - men visst vore det skönt att få hjälp på sitt eget modersmål. Jag ska fundera på, om jag ska byta eller ej.

Att deklarera i Sverige är superlätt, men här i Spanien är det sida upp och sida ner där man ska fylla i siffror. Om jag bara får hjälp att göra några deklarationer i rad helt rätt, så ska jag väl kunna själv sen. Men ännu vågar jag mig inte på det.

I går var elektrikern här, från Miralles, den närmaste firman som ligger i kvarteret. Han var lite sur för att jag hade så trångt, men gjorde sitt jobb. Egentligen skulle jag ha ett dubbelt uttag. Men det han hade med var stort och stod ut ca 7 cm från väggen - och det såg hemskt ut. Så jag bad honom sätta ett enkelt. (Detta kostade totalt 50 €.) Jag får använda ett grenuttag i stället, det blir snyggare. Sedan borrade han faktiskt de 3 hålen ovanför elskåpet utan att ta extra betalt för detta. Han kollade också det "kinesiska" grenuttaget - och det var inget fel på det! Så nu har jag återigen ingen aning om vad som utlöste jordfels-brytaren! Men inget har hänt på länge nu. Ángel Miralles sa att jag skulle ringa bums om det hände igen, så skulle han komma och titta.  

Nu kan jag sätta tillbaka överhyllan och alla sakerna, samt skruva upp listen. Men i kväll blir det inte. Denna dagen har gått i ett, och jag har knappt hunnit äta ens. Senare ska jag dra en skarvsladd längs Kallax-hyllan och fram till min nya skänk/buffé. Då kan jag både ha min tebryggare där, och kanske även min lampa med citroner på skärmen. Jag vill ha några "citron-dekorationer" i köket, för det tycker jag ser fräscht ut. Jag har bl a en citron i porslin.

18-07-05:

Jag tyckte att det såg ut som om Nellies bandage satt för hårt åt, för hennes lilla fot var svullen. Så i morse gick vi till veterinären för att byta bandage.

Jag satte både Stella och Nellie i hundvagnen och gick i väg. Nellie får ju inte gå ännu. Stella låg lugnt, medan Nellie försökte gräva sig ut... Jag har lite längre till veterinären nu, men 850 meter är ju inget avstånd. Om hundarna går själva så tar sträckan drygt 20 minuter.

Nellie tyckte att det var helt OK när veterinär Cristina tog bort bandaget. Men när hon skulle sätta på nytt - då protesterade Nellie vilt. Hon var inte stilla en sekund! Till slut fick veterinär Angél hålla Nellie, och en assistent mata henne med små kexbitar (för att distrahera), medan Cristina la om bandaget. Det är ju viktigt att det sitter alldeles rätt.

När de ändå bytte bandage, så bad jag dem sätta rött i stället - för det klär Nellie bättre i. (Jag är som jag är när det gäller färger...) Nu ger det sig hur länge det dröjer innan Nellie har gnagt och slitit av sig bandaget? Vi ska på återbesök på måndag, och jag hoppas att Nellie låter det sitta kvar till dess.

Jag vägde mig i morse. Resultat: 55,1 kg och 26,2% fett. I mitt tycke så går det lite för långsamt, även om det hela tiden går åt rätt håll. Sedan jag vägde som mest (14/6 = 58,4 kg och 29,2%) så har jag ju i alla fall gått ner en del; 3,3 kg och 3% fett (på 3 veckor). Det är ju egentligen ett bra resultat! Det är bara det att jag helst vill komma under 50 kg bums, nu med detsamma - så att jag kan ha alla mina vanliga kläder igen. Men det känns bra, avstressat och hälsosamt - att äta som jag gör nu. Så jag fortsätter så här ett tag till. Man kan faktiskt inte förvänta sig att gå ner 10 kilo på 3 veckor, om det tog 1 år för att gå upp dem...

Gråsparvarna syns mer sällan på balkongen, men de mellanlandar fortfarande i mina växter. Både Safir och Celeste sitter ibland på pinnen på häcknings-holken, och tittar in. Men ingen har ännu vågat klättra in i holken. Ingen brådska. Jag propsar inte på att de ska skaffa ungar - jag bara ger dem möjligheten.

Här i El Campello har vi ännu en varm och solig dag. Perfekt strand-väder, men jag har en del jag måste göra. Jag måste sätta tillbaka överhyllan och allt som stod där - bl a. Och sedan ska jag titta inom Erik för att få lite instruktioner. Jag ska nämligen vattna hans växter, medan han och Irina reser till Sverige några dagar (för att hälsa på Eriks släkt). Det är bra när man kan hjälpas åt! Jag behöver ju hjälp med mina växter och fåglar, när jag reser till Sverige i augusti. 

Det är bra tur att det blåser ute i dag - för det är rekordvarmt. När jag gick till Erik så visade min termometer 32,8°, och nu visar den 33,1°! När jag gick i solen så svettades jag, när jag gick där det var vindstilla. Hemma har jag tvärdrag, så det fläktar på mig när jag står här vid datorn.

Jag skummade just "dagens Westwing". Jag gillar möbler med fler än en funktion, och sådana som går att "fälla ihop". Bord och stolar har jag visat innan. Men den lyxiga ute-soffan har jag inte sett tidigare. Inte bordet med inbyggd värmare heller, men det är nog mer tänkt för Sverige än Spanien.

Nu (16:20) är det 30,4° ute. Inne har jag 29,8°, men jag hoppas att det blir några grader svalare till läggdags. Trots värmen har jag i alla fall skruvat upp listen. Nu ska jag "bara" borra hål på andra sidan om dörren, och sedan såga till skivan. Därefter kommer jag att ha en praktisk hylla ovanför ytterdörren! Där kommer jag att lägga hund-vagnen och shoppning-kärran. Kanske det vore snyggare att ha min stora resväska där, eller 2 sänglådor - men jag kan ju flytta om senare ifall jag har lust.

Jag satte också överhyllorna på plats, och flyttade tillbaka sakerna som stod där. Men, som ni ser av staplarna med lådor och saker, så har jag mycket kvar att göra. Fast i den här värmen så jobbar jag inte särskilt effektivt... 

Celeste har nu vågat kika in genom ingången till holken. Det blir poco a poco där också...

18-07-06:

Nellie bröt benet i natt!

Jämmer och elände! Snyft och bedrövelse! Varför kan livet inte vara lite enklare att leva? Klockan 05:30 i morse, när jag låg och sov, så bröt Nellie sitt lilla ben IGEN! Jag vaknade av att hon skrek. Jag vet inte vad hon hade gjort, men jag gissar att hon hade hoppat från den "höga" hund-sängen. Det kan inte ha varit något annat. Varför, varför hade jag inte tänkt på att ta bort den???

Vi var hos veterinären 10 minuter innan de öppnade, men blev insläppta bums. Nellie fick sitt lilla ben röntgat. Jag hade tagit för givet att det hade gått av där det var perforerat av skruvarna - men det hade brutits på samma ställe som förra gången. Det var en liten spricka tvärs igenom, men den var smal. Nu kan de inte operera henne. De ska sätta en form av "spjälning" (fast modern och mjuk, som en liten oval skål, Cristina visade). Den ska sättas fast med hårt bandage. När veterinären sätter på "spjälningen" så måste de söva Nellie igen, för att hon ska vara stilla. Det var 2 dygn sen senast - och det är definitivt inte bra att söva en hund för ofta. Man rekommenderar max 1-2 gånger per år...

Minst 3 veckor ska "spjälningen" sitta på. Och Nellie får knappt röra sig. Helst ska jag ha henne i bur, eller i vagnen. Hur ska det gå? Ett sådant litet energiknippe? Jag måste försöka ordna en hörna åt henne med säng, gnagisar, och toalett. Och nu har jag bara 3 (av 8) delar kvar av valp-hagen. Resten har jag gett bort. Hur jag ska kunna ordna detta vet jag ännu inte, men jag har några timmar på mig att fundera. Jag ska hämta Nellie 13:30. (Nellie skrek förresten högt, när jag lämnade henne hos veterinären. Hon var glad tills jag gick... Det kändes i hjärtat, att behöva lämna henne.)

Jag började läsa en bok i går (en mycket trevlig, jag berättar nedan). Då satt jag i stolen på balkongen och hade båda hundarna i knäet. När jag lämnade stolen lyfte jag förstås ner hundarna. De får aldrig vara i stolen själva. En stund senare såg jag ändå Nellie där. Jag blev rädd, och lyfte genast ner henne. Sedan la jag de små pallarna på stolen, för att hindra henne från att hoppa upp igen.

Men jag tänkte inte på sängen som stod på hyllan på mitt lilla runda bord! Mellan hylla och golv är det 18 cm, och upp till sängens övre kant var det 25 cm. (Jag mätte nu efteråt.) Nu har jag tagit bort sängen. Jag vet ju inte om det var därifrån hon hoppade, men det är det troligaste. Suck! Stackars lilla Nellie! Vad hon får genomlida! Dessutom, även om det känns sekundärt, så kostar veterinärvård rätt mycket (jag får betala 25% själv) - och just nu har jag ovanligt ont om pengar. (Jag har bara precis så att jag ska kunna betala hälften av den spanska skatten...)

Allt tycks vara för högt för en sådan liten en som Nellie. Ändå är hon den som hoppar högst, och som dessutom klättrar högst. Hon ligger ofta på "ryggstödet" på sängen nedan. Och hon hoppar förstås rakt ner från golvet. Jag har mätt den höjden också - 22 cm. Bara 3 cm lägre än "höga" sängen... Undrar om hon kan förknippa smärtan när benet bröts, med att hon hoppade ner? Det skulle vara väldigt bra i förebyggande syfte... Måtte det aldrig nånsin hända något sådant här igen! Veterinären hoppas att frakturen ska kunna läka bra. Men någon garanti har vi inte. Och sedan? Kommer hon aldrig mer få springa, hoppa och skutta - som hon älskar? Stackars lilla Nellie!

Nu känner jag flera chihuahuor i samma storlek som Nellie, och 3 som är ännu mindre, som aldrig har brutit sina ben. Några lever i barnfamiljer, där risken är högre. Alltså har det egentligen inte med Nellies storlek att göra, även om små hundar självklart är ömtåligare. Kanske hon har råkat illa ut för att hon har så mycket energi, är så aktiv - och ivrig?

Det är tur i oturen, att jag började läsa en så bra bok i går. Kanske den kan skingra mina tankar en smula i dag. Boken heter En hunds bästa vän, och är skriven av W.Bruce Cameron. 

Baksidestexten lyder:

Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken i går, och hann därför läsa nästan hälften. En jättefin bok! Det är hunden som berättar, men eftersom människorna talar med varandra, så får man båda parters perspektiv. Bitvis är boken rolig, bitvis sorglig, men hela tiden trevlig! Det är nog alldeles rätt bok för mig att läsa nu. Jag har ändå inte ro att göra något annat.

Jag sov inte mycket i natt. Jag somnade först 02 (eftersom det dels var så varmt i sovrummet, och jag dels låg och tänkte på flera sorgligheter som har hänt på sistone). Sedan blev jag ju väckt 05:30... Jag kommer att vara mycket trött, redan tidigt i kväll.

Måtte nu allt sluta lyckligt för lilla Nellie!!!

Den här lilla hagen är vad jag kan åstadkomma. Den ser alldeles för liten ut, i mitt tycke - men veterinären sa ju "en bur eller vagnen" (och de är ännu mindre). Jag har i alla fall placerat hagen vid datorn och matbordet, och så får jag hålla mig där själv i görligaste mån. Hon ska inte sakna sällskap. Och så kan jag ju ha henne i knäet emellanåt. Eller bära runt henne i min front-carrier-bag? Stackars lilla Nellie.

Ännu har jag inte läst en rad i boken...

Nu har jag hämtat min lilla älskling. Nedan ser ni röntgenplåtarna som visar sprickan. Den ser ut att kunna läkas bra, men sedan ska ju benet hålla efteråt också! Om det inte läks, och inte håller, då kan det bli tal om att amputera i höjd med axeln. Måtte det aldrig ske! Måtte hon bli frisk igen, min lilla Nellie!!!

Så här ser "spjälskenan" ut. Den heter förstås något helt annat, men jag har inte hittat rätt namn - fast jag har googlat. Någon som vet? Det har hård plast på utsidan, och mjuk skumgummi på insidan, och är formad efter leden i ena änden.

Nedan Nellis ben när "spjälningen" har kommit på. Benet måste ligga absolut stilla.

Lilla Nellie när jag hämtade henne. Det är ett väldigt stort badage!

Hon är fortfarande omtöcknad efter sövningen. Antingen sover hon, eller så ligger hon och tittar rakt framför sig. Men hon tittar på mig när jag rör mig.

Stackars lilla Nellie! Håll tummarna för att allt ska sluta bra! I Spanien säger man cruza tus dedos = cross your fingers = "korsa fingrarna", vilket motsvarar håll tummarna.

Nu ska jag sätta mig och läsa, vid matbordet nära Nellie. Så snart hon vaknar ordentligt så ska hon få mat + medicin.

I eftermiddags kom 2 hela delar (som ersätter de trasiga), till min skänk/buffé från Jysk. De var mycket väl inpackade! Så nu ska jag kunna montera den sista lådan. Så snart min energi kommer tillbaka alltså... (Den försvann tidigt i morse. Det är, och har varit, lite för mycket på sistone.)

Nu har jag läst ut boken En hunds bästa vän. Jag tyckte mycket om den. Det gör nog alla som gillar hundar. Jag har både skrattat och gråtit. Boken har många bottnar, och passar alla hundvänner mellan 13 och 137 år (på ett ungefär). Nedan några små "språkförbistringar", som exempel på roligheterna.

Lilla Nellie ser så ynklig ut. Antagligen är hon fortfarande lite påverkad av narkosen. Det är bra, för då håller hon sig stilla. Men hon blev väldigt glad och ivrig när hon fick mat, och åt upp allt inkl antibiotika-tabletten som jag hade dolt i lite katt-mousse. Till natten måste jag flytta in henne i mitt sovrum, med hage och allt. Undrar hur jag ska få plats med den? Just nu har jag min fläkt stående på stegpallen bredvid sängen, och den tar lite plats den också.

Stort bandage, mot liten tass...

18-07-07:

Den 6/6 skrev jag så här:

Jag har en god vän som ligger på sjukhus just nu. Han är allvarligt sjuk. Jag tänker hela tiden på honom och hans fru. Och på hur orättvist livet är emellanåt. Det tycks som om "skitstövlar" aldrig blir sjuka - men de riktigt sympatiska, dem som alla tycker om - de drabbas. Det är många gånger som jag har önskat, att jag hade en trollstav som kunde ställa allt till rätta... 

Och den 7/6 skrev jag:

Min gode vän finns inte mer. I dag är det inte rätt dag att berätta mer. Längre fram kanske. Världen stannade upp ett tag, och jag sörjer.

Eftersom både Jan och de närmaste ville att begravningen skulle ske inom familjen, så har det inte kommit någon dödsannons förrän i dag. Därför har jag heller inte skrivit något förrän nu.

Det var min gode vän Jan (som bodde här i El Campello, med sin fru Lena och hunden Lucky) som dog (på onkologen i Lund, med Lena vid sin sida). Han hade haft cancer i över 6 år, obotlig cancer. Tack vare sin livsvilja och optimism, (och givetvis alla strålningar, cytostatika-behandlingar och annan medicinsk vård), men framförallt på grund av Lenas starka stöd och goda omvårdnad - så levde han mycket längre än förväntat. På slutet hade han cancer i lever, lungor och bukspottkörtel - och då orkade inte kroppen mer.

Det är så sorgligt! Jan var en fantastiskt fin människa. En sådan som precis alla tyckte om. Han hade en underbar humor! Och Jan och Lena var ett så fint team. De träffades redan 1972, och borde ha fått åldras tillsammans. Livet är inte rättvist!

Jag saknar Jan! Jag är så glad för att jag fick lära känna honom. Vi träffades faktiskt tack vare min blogg. Lena och Jan hade läst bloggen när de planerade sin flytt till Spanien, och så kontaktade de mig. Det är jag glad för. Vi hann ha trevligt tillsammans många gånger. Jan och jag mail-växlade en del. Det var alltid roligt. Han visste och kunde mycket - och skrev alltid med humor.

Den sista gången som Jan orkade vara med "på riktigt" var på nyårsafton. (Och då använde han morfin-plåster för att klara kvällen.) På fotona ser han glad ut. Vi hade en trevlig kväll.

Fotot nedan visar Lena och Jan, när de den 18/2-16 flyttade in i sin lägenhet på C/ Colón.

Lena, Jan (och Lucky) på El Paseo.

Jan när vi besökte tornet, och på 2 av våra utfärder (då han fotograferade mycket).

Nedan jag och Jan när han hjälpte mig att mäta upp min lägenhet. (Lena tog fotot.) Det var ju Jan som gjorde de fantastiskt fina ritningarna åt mig, som jag hade (och har) så stor nytta av. (Han var arkitekt.)

Jag vet att jag ska ha ett fint foto på Lena och Jan tillsammans, när de går i hamnen och ser glada ut. Men jag kan inte hitta det just nu. (Det finns på bloggen, men jag minns inte vilket år jag tog det - och då är det svårt att hitta.)

När en god vän dör så inser man ännu mer - att livet är här och NU! Vi hade planerat att göra så mycket, bl a att åka på fler utflykter. Men dagarna rann i väg, och Jan blev sämre.

Jag kom nära Lena och Jan eftersom jag blev involverad i hans sjukdom. Lena och Jan hade hela tiden en öppen och realistisk inställning till sjukdomen, även om hoppet levde in i det sista. Luktärterna, som jag odlade mitt i flytten, dem odlade jag för Jans skull. Han tyckte mycket om doften. Och vi visste alla 3, att han inte skulle kunna lukta på några nästa vår. Jag gav honom blommorna efter hand som de slog ut. Men när de sista slog ut, då låg Jan på onkologen i Malmö. Jag mailade ett foto... Vi visste inte då, att han aldrig mera skulle återvända till El Campello. Hoppet är det sista som överger människan!

Om några dagar kommer Lena hem till El Campello igen. Jag ser henne som en mycket god vän. Kanske Lena och jag längre fram, kan göra något tillsammans - av allt det där som vi hade planerat att göra när Jan skulle ha varit med. (Och så kan vi tänka på Jan, och låtsas att han är med.)

Om jag (som trots allt bara var en vän bland många) tycker att det är tomt efter Jan, hur ska då inte Lena känna. Jag har sagt det förr, och säger det igen: Jag AVSKYR cancer! Den borde inte få finnas!

Jag satte en 4:e del till hagen, så att den blev lite större. Kanske veterinären tycker att den är FÖR stor nu, men Nellie måste ju kunna kliva ur sängen, utan att hamna rätt på toaletten. Och om hon vill ha svalka, så måste hon kunna ligga direkt på golvet. Tre gånger om dagen ska det också få plats med en matskål... När Nellie får mat så dansar hon "matdansen" hur trångt hon än har. (Runt i en cirkel i hög fart. Bonnie gjorde också så.)

Lilla Nellie har svårt att hitta sköna sov-ställningar, nu när ena benet är "styvt och otympligt". Ibland står hennes lilla axel "upp", och då får jag hjälpa henne att "sträcka" på benet.

Jag har inte gjort någonting i dag. Så när som på att jag har handlat (mat på Consum), och sedan gått till Lena för att kolla hennes post och vattna hennes växter, och därefter gått till Erik och gjort samma sak. Både Lena, samt Erik och Irina, är i Sverige just nu. I augusti blir det min tur.

Det är något marknadsjippo här i El Campello. Det finns en massa stånd nere vid "bassängen med fiskar-monumentet". Jag gick förbi häromdagen när de satte upp stånden. Det såg ut att vara allt det vanliga; godis och smycken i huvudsak. Men det fanns ett stånd med läder-väskor (från väldigt små till mellanstora, för både män och kvinnor) - och de såg fina ut. Jag tror knappast att jag går dit och tittar. Jag behöver inget, har inte råd att köpa något, och så har jag ju slutat äta godis.

Förmodligen sätter jag mig nära Nellie, och börjar läsa en ny bok.

Repetition av hur länge te ska dra i kallt vatten. Jag använder nästan bara vitt te till detta ändamål, så det får dra 2 timmar. Men jag dricker en liten (½ liter) kanna (varmt) grönt te var morgon (eller förmiddag) - till frukost. Sedan blir det nog 1 liter kallt te under resten av dagen (+ ett par glas filtrerat vatten). Jag svettas förstås i värmen, och behöver dricka mycket.

Det är varmt nu; 30° i skuggan, och 26° i havet! (Och 28-29° inne...)

18-07-08:

Just nu känner jag mig mycket förtvivlad över situationen kring Nellie. Det är jättesynd om henne som får tillbringa dagarna i en liten hage. Nellie som har så mycket energi och livsglädje, och så stort rörelsebehov.

I dag satte jag både Nellie och Stella i hund-vagnen, och gick ut. Jag tänkte att Nellie då i alla fall kunde få några nya syn- och lukt-intryck. Nellie pep och försökte bums gräva hål på nätet, för att ta sig ut. Sedan bråkade Stella och Nellie. Kanske det blir så när de är skilda åt - och uppenbarligen särbehandlas. Fast jag försöker göra allt så rättvist som möjligt.

När vi hade kommit några meter från vår port, så lyfte jag ur Stella ur vagnen, för hon behöver ju gå. Nellie skrek i högan sky och försökte gräva sig ur vagnen. Jag hade tänkt gå en lite längre runda, men det var omöjligt. Nellie krafsade hela tiden desperat för att försöka ta sig ut, och pep regelbundet som ett litet brandalarm. Jag bedömde att det hela kunde riskera Nellies ben + att hon ju inte såg ut att ha något nöje av turen. Vi gick hem igen. Suck!

I går fick Stella bara en kort liten promenad. (Hon skötte sina behov på hundarnas toalett.) Men hon behöver ju både motion och stimulans. Alltså måste jag ta ut henne, åtminstone på 3 korta promenader om dagen. Och om vi går, så kommer Nellie förstås att bli förtvivlad. Då är jag ju uppenbarligen orättvis. Nellie kommer aldrig att förstå, hur viktigt det är att hon håller sig lugn. Hon har hittills aldrig förstått, vare sig ordet lugn eller stilla. Suck igen.

Det enda roliga Nellie kan ha nu, är att äta (mat eller hundgodis), samt gnaga på gnagisar. I går fick hundarna var sin liten hund-godsak, en liten benformad kex-bit med torkad kyckling lindad runtom. Då var båda mycket glada och nöjda, de 10 minuter det tog innan allt var uppätet. Jag sticker gärna åt dem något litet extra nu, men jag vill inte riskera att göda dem. Om Nellie skulle gå upp 1 hg så frestar det ju mer på benet, än om hon håller sin normalvikt.

Jag blir ledsen när det är så här. Hur jag än gör så blir det ju fel... Men Nellies ben bara måste läkas!!! Hon måste kunna få leva ett normalt hundliv!

Någon av (eller båda?) sparv-papegojorna har varit inne i häcknings-holken. Det har trillat ner lite sågspån i vattenskålen. (Borrade jag för stora hål tro? Har för mig att jag valde 3 mm.) Jag har sett att de sitter ovanpå holken ibland, och försöker "gnaga till" den lite. Det vore ju roligt om de la ägg - förutsatt att allt sedan går bra.

Mina 3 fåglar ser i alla fall ut att vara friska, och må bra. Alltid något att glädjas åt!

Jag borde göra så mycket. Jag borde skruva fast dörrarna på mina Billy-hyllor. Jag borde borra en massa hål i väggarna - så jag kan sätta upp de tavlor där det går att komma till, och några små hyllor och krokar - samt förstås list nr 2 vid ytterdörren. (Jag laddade lilla borrmaskinen i går.) Och så borde jag gå ner på stranden för att sola och bada. (1 gång på en sommar är ju nästan ingen gång.) Fast jag har inte ro att ligga på stranden, när Nellie har tråkigt hemma. Hon ska åtminstone ha sällskap. Men allt det andra borde jag göra. Det är bara det att jag känner mig så psykiskt trött nu... Det har varit för mycket.

Jag började på en ny bok i går; Kära Barbro (av Lena Ackebo). En uppföljare till boken Världens vackraste man. Hittills är boken lite "pratig". Jag tycker nog bättre om den första. Men den här kan ju bli bättre. Jag har bara hunnit 54 sidor än. Boken är i alla fall lite småtrevlig förströelse. Jag fortsätter nog att läsa framåt kvällen.

Klockan är nu 18:30, och jag har inte gjort ett dyft på hela dagen. Jag har bara skrivit långa listor på allt jag borde göra, suttit på balkongen med 2 hundar i knäet (som jag har klappat), och så har jag läst. Nellie har då legat i mitt knä, men jag är rädd att Stella ska bli avundsjuk.

Jag har hunnit till sidan 172, och boken är fortfarande "pratig". Hon som "pratar" (det är hennes tankar man läser) är en medelålders kvinna som är missnöjd med sitt liv (fast hon har det ganska bra), men som inte gör något åt det. (Till skillnad från systern Mona, som i förra boken flyttade in hos "världens vackraste man" på Mallorca.) Jag hoppas på att boken ska bli bättre. Nu handlar den om en massa vardagsproblem, och brist på kommunikation. Förströelse - visst, men inte mer.

Jag känner mig deppig och håglös, men det ska väl gå över. Jag hoppas att lite av min energi återvänder i morgon, så jag lyckas göra något vettigt! Denna dagen, ett liv...

18-07-09:

I går fick småflickorna "godis", mest för Nellies skull. Nu när de inte kan ta varandras godis (och jämföra), så passade jag på att ge dem 2 udda - som låg ensamma kvar i sina respektive påsar. Nellie fick ett aningen större godis, men det märkte aldrig Stella. Så Nellie har kvar i dag också. Hon behöver ju ha något att göra. Jag ser också att det tar lite längre tid att äta godiset, när man bara har en tass att hålla fast det med...

I går såg jag att Safir var inne i holken, medan Celeste satt på pinnen utanför. På fotot nedan är det Celeste som kikar in. Och för en stund sedan så var båda 2 inne i holken samtidigt. Nyss parade de sig. Det har de ju gjort tidigare, utan att Celeste har lagt något ägg. Vi får väl se hur det blir nu. Det skulle ju vara roligt med ungar!

Tre veckor innan jag visste att jag skulle få spansk restskatt, så beställde jag stegen nedan. Den kom i lördags - och den är SÅ fin och SÅ praktisk. Den fanns att köpa med olika många steg. (Mellan 2 och 6 steg.) Först hade jag tänkt välja 5 steg, men insåg att 4 räcker. Om jag står på översta steget - då är mitt huvud bara några centimeter under taket - alltså når jag precis överallt. Stegen är jättelätt att fälla ut, och att fälla ihop igen. Man bara lossar 2 spärrar.

När man fäller ut stegen, så fälls "handtaget" på ovansidan automatiskt upp. Den är väldigt stabil att stå på, och "handtaget" är stadigt att hålla i. (Bra att det finns små skålar på ovansidan, där man t ex kan lägga några skruvar under arbetets gång.) När stegen är hopfälld kan man rulla den i sidled på hjulen. En jättebra investering för sådana korta typer som jag. Fast den var dyr. (Nästan 100 €, hos Westwing.) Om jag hade vetat att jag skulle få restskatt så hade jag aldrig vågat köpa den. På sitt sätt är jag glad att jag inte visste - för den här stegen kommer jag att ha stor nytta av!

Jag hade redan planerat att ge bort min hopfällbara metall-trappstege med 5 steg, för den kan jag absolut inte få plats med. Men nu kan jag även ge bort min höga barpall med rosa ben, som jag har haft stående (i vägen) på balkongen. (Pallen är högre än min lilla gula trappstegs-pall som jag har i köket, och jag hade behövt den annars.) Den nya stegen tar mycket mindre plats - och är dessutom snyggare att titta på. Jag ska inte måla om den, trots att den är av "fel" träslag. Den känns "anti-halk" nu med sina räfflade steg, och det är ju bra.

Den fanns som steg-stol också, och den verkade vara precis lika lättanvänd och praktisk. (Och bara aningen lägre.) Men jag har ingen nytta av en stol till, så jag valde stegen. De är av varumärket Arit, och tillverkas i Italien. (https://www.arredamentiitalia.it/Collezioni.php)

Jag går på "energi-spar-läge" i dag också. Men jag har varit hos Erik och vattnat alla hans växter. (Han odlar bl a tomater på sin balkong.) Och så har jag gallrat ut ca hälften av alla mina solglasögon (samt några glasögon-fodral). Man måste ju inte ha 2-3 i varje färg... Jag behöll kanske för många ändå, men nu får de plats i lådan där jag ska ha dem. Och solglasögon använder jag gissningsvis 345 dagar om året, så jag kan behöva några ombyten.

Jag har läst ut boken Kära Barbro. Den var inte speciellt bra. Av slutet förstår jag att det finns en 3:e bok, men den ska jag inte köpa. Kanske jag börjar på ytterligare en bok i kväll - så att Nellie får sällskap. (Det kan jag ju skylla på...)

18-07-10:

Stackars lilla Nellie. Hon har det inte för roligt i sin hage. Å andra sidan måste hon ju vara där. När hon förflyttar sig så måste hon hoppa på 3 ben, och lyfta högra axeln högt så att det bandagerade/spjälade benet inte släpar i golvet. Jag lyfter förstås upp henne då och då, och bär omkring henne - eller sitter och kelar med henne en stund.

Lilla fru Gråsparv kommer inom och hälsar på då och då. Hon tittar vänligt på mig, så hon har nog aldrig förstått - att det var jag som rev deras bo. Inne gör hon ingen skada, hon bajsar inte ens. Jag tycker bara det är trevligt med besöken.

Jag hade tänkt åka till Hermisan för att köpa blomjord. Den sorten som jag tycker bäst om - Compo Sana Universal. Men bussarna går sällan, och det står varken på bossbolagets webbsida, eller på buss-hållplatsen, NÄR de går. (Bara när de börjar gå på mornarna, och slutar på kvällarna.)

Jag titta på Ferrokeys webbsida - och såg att de har både 5- och 10-literspåsar av rätt sort. Så jag gick ner till järnaffären och köpte 2 st 10-liters. (Jag behöver mer, men då får jag ta shopping-kärran med, det blir för tungt att bära. Jag noterade att påsarna kostar 3,15 € på webbsidan - men 3,95 € i butiken. När jag behöver fler blir det alltså billigare att beställa via webbsidan. Hämtar jag dem sedan i butiken så kostar det inget extra. (Jag tror att Hermisan är billigare - men då tillkommer ju bussresan!)

Nu räckte jorden till det akuta. Jag planterade om min mellanstora crassula i större kruka. (Det var den som hade sprängt plastkrukan den stod i.) Och så satte jag om pelargon-sticklingarna jag fick av den äldre damen. Det var så konstig jord jag hade satt dem i (köpt i kina-butiken). Den var röd och grov, och vattnet rann rakt igenom. När jag satte om sticklingarna, så såg jag att de inte hade en enda liten rot! Och ändå lever de, och har fått små nya blad. Men det är bara 3 kvar (av de 5-6 jag planterade). Måtte nu dessa få rötter och växa till sig! (Kvinnans son tog bort nästan 80% av hennes stora fina pelargon, så nu har hon inte mycket kvar.)  

Jag började på en ny bok i går. Den är lite annorlunda, och helt OK. Jag får väl se vad jag tycker, när jag har hunnit lite mer. Jag satt en hel timme på balkongen och läste, med båda mina små i knäet. Hundarna tycker det är mysigt. Då och då avbryter jag läsandet för att klappa dem. 

Jag har återigen tittat på min långa att-göra-lista. Det är inte svåra saker som ska göras, och inte så jobbiga heller - egentligen. Ändå orkar jag inte börja. Det är nog för att listan är så lång. Det känns som om jag aldrig skulle kunna bli färdig. Och det blir jag förstås inte - om jag aldrig gör något. Överst står "hyllan ovanför ytterdörren", därunder står "Billy-dörrarna". Och så bör jag förstås montera "Lakolk-lådan" snarast. Sen står det en hel rad andra punkter, mer eller mindre akuta. Men alla måste göras, innan jag får ordning här. Kan ni skicka lite energi till mig! Jag skulle behöva en stor dos extra!

18-07-11:

I går ringde Anette och berättade att grannen under hade kontaktat dem. Grannen hade sagt att det rann vatten från Anettes och Håkans badrum ner till dem. Vi visste inte om vattnet droppade - eller forsade. Jag erbjöd mig att gå dit för att stänga av huvudkranen, men hade ingen nyckel. Alicia har nyckel, men var inte hemma. Klockan 22 fick jag äntligen tag på nyckeln, via Alicias dotter (för Alicia var fortfarande inte hemma).

Med bävan gick jag till Anettes och Håkans lägenhet. Jag visste ju inte vilken syn som skulle möta mig. Och så var det helt torrt! Allt såg normalt ut. Jag antar att ett vattenledningsrör i golvet/taket mellan lägenheterna har gått sönder, och vatten rinner som bekant bara nedåt.

En parentes: Jag var jättesömnig kl 22! Jag går ju normalt och lägger mig vid den tiden. Därför kändes det så konstig att det var massor med folk på El Paseo, många barn också. (Och några badade.) Svenskar och spanjorer har olika traditioner... (För att orka vara uppe sent, och ändå jobba dagen därpå - så måste man nog sova siesta.)

I förmiddags gick jag till Anettes och Håkans försäkringsbolag och anmälde skadan. Grannen har skickat små videofilmer som visar hur vått de har i sitt badrum. Nu ska båda parters försäkringsbolag titta på skadorna, och bestämma vilket bolag som ska göra jobbet, samt betala.

I eftermiddag har jag pysslat lite på balkongen. Jag beslöt mig för att gallra ut den lilla höga hörnhyllan för växter, och i stället sätta en bougainvillea där. När jag så småningom får råd att köpa de nya balkong-skåpen, så kommer alla de små växterna att få plats ovanpå dessa. (Men tills vidare får några stå i en rullvagn.)

Därefter satte jag fågelburen nästan på rätt plats (jag måste ju plantera ihop 2 bougainvilleor, för att få en kruka mindre sen). Och då kunde jag ställa den vita "vilstolen" på rätt plats. Just nu är de rosa stolarna staplade, men en kan sedan stå med ryggen mot skåpen. Från början hade jag inte tänkt ha några skåp - och då hade de övriga möblerna fått bättre plats. Men jag inser att jag måste ha förvarings-utrymmet. Och Ikea-skåpen jag ska köpa, är mycket snyggare än de nuvarande slitna plastskåpen.

Så här ser det ut nu (till hälften klart i alla fall):

Nu ser jag fåglarna tydligt, vare sig jag sitter vid min plats vid matbordet - eller på en av sittplatserna på balkongen. Jag tycker om att titta på dem!

Bilden nedan, med orkidéer, visar jag bara för att den är fin. Själv brukar jag tyvärr inte lyckas något vidare med just orkidéer. Synd, för de är vackra!

Jag har inte lyckats göra särskilt mycket i dag heller, men det kommer ju en dag i morgon också! (Och jag har varit och vattnat hos Erik, samt uträttat ett ärende i järnaffären, och ett på posten. Så jag har inte hunnit sitta och rulla tummarna alls.) Men nu ska jag läsa en stund. Jag ska sitta på balkongen (i "vilstolen") och ha hundarna i knäet. Det är till hälften för deras skull, som jag väljer att sätta mig och läsa. Det är nästan det enda jag kan göra - om jag ska klappa 2 hundar samtidigt (samt hålla stenkoll på lilla Nellie, så hon inte försöker hoppa ner).

Nej, jag har inte satt mig och läsa än. Jag kom på att jag ville lägga balkong-mattan på plats. Och då blev jag tvungen att våt-torka golvet där först.

Den mattan hade jag i köket innan. Alltså fick jag lägga på den rätta mattan där. Fast först provade jag med den gul-vita. Egentligen vill jag ju ha gult i köket. Så gult som möjligt.

Men det får ändå bli den mångfärgade! Den blir jag så glad av att se! Och det är ju en del gult i den.

Jag har 2 små likadana mattor. På bilden nedan la jag bara en längst in. Så kan det inte vara. Antagligen klipper jag till den ena så den passar framför Kallax längst in (så den blir 1-2 "rutor" kortare), och kan ligga på samma håll som den stora. Och så får jag ge bort den andra. (Samt den gula.)

När jag ändå var i farten, så bytte jag stolsdyna. Jag tycker bättre om den här ljus-turkosa (fast den är ömtåligare). Jag hade ju 2 stolar tidigare, och har därför 2 dynor (fast olika). Erik fick den andra stolen. Jag ska fråga om han också vill ha dynan som nu blev över. Jag har ingen plats att förvara den, så jag måste ge bort den.

Nu lägger jag in en bild igen - som inte har med sammanhanget att göra. Jag är väldigt förtjust i turkos färg! Det har jag varit sedan barndomen. Som 15-åring drömde jag om ett rum med turkosa väggar, nästan lika intensiva som de nedan. Det var nog tur att jag aldrig fick tillfälle att måla några väggar så - för det hade nog blivit lite för mycket av det goda. Men på en liten bild, så tycker jag fortfarande att färgen är vacker.

Klockan har hunnit bli 20:20, men jag kan ju läsa till framåt 21.

18-07-12:

Jag tror att Nellie kanske har börjat löpa. Jag såg 4 små röda droppar på mitt underlakan, precis där jag brukar lägga henne på kvällarna när vi kelar en stund innan vi ska sova. Annars har jag inte märkt något. Ytterligare ett löp till ingen nytta. På sitt sätt skulle jag vilja para henne nästa löp (förutsatt att benet är helt läkt, och hon kan röra sig normalt). Den enda lille hane med stamtavla jag känner till här i närheten, är Andy hos Delcami. Han väger 1,4 precis som Nellie, men är korthårig (och enfärgat vit). Hans pappa väger 1,3 kg (också vit). Tack vare sin ringa storlek vore han ett alternativ. Då skulle valparna förmodligen bli till största delen vita, men kanske med lite svart eller grått i pälsen - och minst hälften korthåriga. (Nellie har korthåriga föräldrar.) Fast allra helst skulle jag vilja ha långhåriga creme-färgade valpar, som Bonnie!

Samtidigt vet jag att det är dyrt att para en hund - och ingen garanti för att det blir något. Och sedan kostar det mycket att vaccinera och registrera en valp. Mitt mål vore ju att få en liten (långhårig) tik att behålla. Men det kan ju lika gärna bli bara hanar. Och tänk om något skulle hända Nellie! Jag har ju inte precis haft tur med mina parningar, utom Bonnies enda kull där allt gick bra. För Wildas valp Nico la jag ut 1000 € - och fick inte in ett enda cent.

Sedan vet jag att det egentligen är bättre om jag bara har 2 hundar - speciellt av ekonomiska skäl. (Det kostar framförallt att hålla dem försäkrade, men vaccinationerna är heller inte gratis.) Dessutom är det lättare att resa med 2 hundar, än med 3, på flyget. Bara Iberia tillåter 3 i kabinen. Men jag tycker mycket om hundar! Och det är tomt efter Bonnie!

Förmodligen kommer jag aldrig att para Nellie, men jag stänger inte dörren helt för möjligheten.

Så här ynklig ser lilla Nellie ut just nu:

Hon accepterar att vara i hagen - men hon tycker inte om det. Hon vill hoppa runt i hela lägenheten, men jag vågar inte släppa lös henne.

Nu, sedan jag möblerade om på balkongen, kan jag ha dörrarna öppna mer. (Ha större öppning alltså.) Skönt en varm dag som i dag, när det blåser lite. Inne har jag 29°, ute en liten aning svalare - än så länge. Fläktarna från de öppna dörrarna gör stor skillnad, när jag t ex står här vid datorn.

Synd bara att det fortfarande ser ut som nedan, mellan kök och vardagsrum. Den höga traven med lådor gör det mörkare i köket, men stoppar också luftcirkulationen en aning.

På balkongen har min asparagus börjat blomma. Det har den inte gjort tidigare. Blommorna är pyttesmå - men fina.

Lilla fru Gråsparv bygger bo någon annanstans nu. På min balkong hämtar hon små vissna blomblad mm.

Både i natt, och i går natt, hade jag min lilla fläkt på bredvid sängen - nästan hela natten. Den drar mellan 15 och 30 W, beroende på vilket läge jag har den i. Det långsammare läget brukar räcka (utom den första kvarten när jag har lagt mig). Jag drar mig för den extra elkostnaden. Jag har inte råd att ha en fläkt på hela natten, varenda natt, hela sommaren - även om det är billigare än AC och jag sover bättre. Ändå funderar jag på att köpa en ny fläkt - en lite bättre (och tystare). Ferrokey har många att välja på. De nedan som jag väljer mellan, är alla oscillerande.

Den första är 65-85 hög, har en diameter på 25 cm, drar 30 watt som mest - och kostar 49,95 €. Den skulle passa precis i höjd och storlek att stå bredvid sängen. Nästa är 106-120 cm hög, har en diameter på 40 cm, drar max 40 watt, har finessen fjärrkontroll, är vit vilket jag tycker är snyggare - och kostar 39,95 €. Den skulle också passa bra! MEN - var ska jag förvara en så stor fläkt vintertid? Den tredje är en bordsfläkt. Den måste jag således ha stående på någonting (precis som min nuvarande) - vilket inte är så praktiskt. Den kostar annars bara 17,95 €, drar max 30 watt och är 23 cm i diameter. Och tar förstås minst plats att förvara.

Det tål att fundera på. Om jag hade haft ett förråd så hade jag alla gånger valt den stora vita - men nu...?

I går låg det en lapp i brevlådan om ett litet postförskott, som jag skulle hämta på posten. Jag gick dit i går, men de hittade inte försändelsen - utan bad mig komma tillbaka i dag. I dag hittade de det lilla paketet. Men när jag skulle betala med kort så gick det inte. Jag frågade om deras kortläsare inte fungerade. Men det gjorde de. Men med kort kan man bara betala saker där posten ska ha pengarna (t ex frimärken och kostanden för paket man ska skicka) - inte postförskott. För de pengarna ska ju avsändaren ha.

Tyvärr hade jag inte kontanter i börsen så det räckte, så jag fick gå till bankomaten och hämta 20 €. Sedan slappa jag i alla fall stå i kö igen. (Det hade varit 10 före i dag, och ungefär lika många före i går.) Spanska posten fungerar inte så särskilt smidigt. (Tidigare kunde man inte alls betala med kort, så lite har det gått framåt i alla fall.) Till deras försvar får jag förstås påpeka, att de ringer på dörren om ett brev inte går ner i brevlådan - så om man är hemma så slipper man gå till posten för att hämta det. Och det gör inte brevbärarna i Sverige!

Jag fick precis ett mail från vår tidigare ägareförening. Där står att jag är skyldig comunidad (hyra) för vår f d lägenhet på C/ San Bartolomé - som såldes 6/3! Jag får fortfarande räkningar på elen också, men det verkar ha ordnat sig med vatten-räkningarna. Suck, och suck, och dubbelsuck! Ska jag aldrig bli fri från de här räkningarna - som inte är min sak att betala? Jag orkar snart inte mer! Det är mäklarna på Remax inmobiliaria + köparen Total SA som ska fixa så det blir rätt - inte jag. Däremot har jag betalat, för att de ska kunna ändra namnen utan att betala någon avgift.

Och här i Los Olivos kan jag inte ändra vattenräkningen till mitt namn, så den kommer fortfarande till den avlidne mannen (vars fru och döttrar sålde lägenheten till mig.)  Vattenbolaget Aguas de Alicante har i alla fall gått med på att räkningarna betalas via mitt bankkonto (så jag slipper få vattnet avstängt) - men inte i mitt namn. Spansk byråkrati!!!

Jag gör ingenting annat än mäter och planerar. Jag gick in på Ferrokeys webbsida, och ser att de två fläktarna med fot som jag funderade på - är slut båda. Om det är tillfälligt, eller för resten av sommaren, vet jag inte. De 2 fläktar jag funderade på har en ljudnivå på 52 dB. Är det mycket eller lite? På övriga står ingen ljudnivå. Kanske de låter mer, eftersom de inte skriver ut det.

Jag hittade den här decibel-jämförelsen. Så egentligen skulle jag vilja ha en fläkt på ca 20 dB - men det finns nog inte. Synd att det inte står på min nuvarande, hur mycket den låter. Den är hyfsat tyst, men låter ändå lite mer än jag önskar. Men eftersom ljudet är monotomt så stör det mig inte så mycket. Fast det kan ju inte vara hälsosamt att lyssna på motorsurr hela natten.

Aki har också fläktar, och på deras webbsida har de skrivit ut ljudnivån. (De flesta ligger kring 60 - 65 dB, fast det finns kring 50-55 också.) Men det är längre till Aki. Annars säljer Aki en spaljé som skulle passa bra på min balkong. Jag skulle vilja ha 2 smala vid kort-ändarna på balkongen. Huvudskälet är att ha som stöd för de högsta bougainvilleorna, men just där skulle de också ta insynen från grannarna. En sådan här spaljé:

Jag har en rulle bra vilt-nät (starkt och nästan osynligt), men inget att fästa det i. En träspaljé står ju nästan för sig själv. Det räcker med två skruvar, så sitter den stadigt. Fast egentligen skulle det räcka med 2 spaljéer i storlek 30 x 150 cm. Jag kanske bör ta reda på vad trävaru-butiken vid N332:an tar för att göra  2 ramar? Jag har, som sagt, bra nät som jag lätt skulle kunna fästa med klammers.

Jag är väldigt trött. Jag brukar vara trött redan 2 timmar efter att jag har gått ur sängen. Jag borde nog gå till doktorn och kolla mina sköldkörtel-värden igen. Jag tror inte att det kan vara något annat "fel". Men tänk om jag blir piggare om jag provar den andra typen av medicin? Det vore verkligen värt ett försök. För i den här takten skulle jag inte bli klar med min lägenhet förrän tidigast till min 75-årsdag. Och den ligger ju en bit fram i tiden. Jag är "bara" trött! Men annars mår jag bra!

Ni får gärna maila mig om ni ser att jag har stavat fel någonstans, eller kanske fattas en halv mening. Nyss såg jag att jag hade skrivit pisten ovan, när jag menade posten. (I och O ligger intill varandra på tangentbordet.) Det felet har jag rättat nu. Men alla fel ser jag inte. Jag vet ju vad det ska stå, och läser därefter.

18-07-13:

Stort grattis på födelsedagen,

min kära svärdotter Linda!

Den svenska sommaren i grafer: https://www.amelia.se/artiklar/sommaren-i-grafer/. Exempel:

Nellie var på återbesök hos veterinären i dag. (Jag och Stella följde med förstås.) De röntgade benet för att kolla att bandage och skena sitter bra - och det gör de. Veterinär Cristina bytte "tejpen" som håller fast bandaget upptill nära axeln. Än så länge ser huden bra ut under - trots värmen. Sprickan i benet ligger "fint", med delarna rakt emot varandra. Men ännu dröjer det minst 1½ månad, innan det kan ha läkts ihop. Och så länge det inte är läkt, så är det bäst att Nellie har kvar bandage och skena. Bättre det obehaget - än att benbrottet går upp en gång till. Vi ska på återbesök den 24/7. 

Min termometer visar att det är 31,3° ute, och 29,9° inne. I dag blåser det friska fläktar (20 km/h) från havet, och det är skönt. I havet är det 25°, och vi har UV-index 10. Själv är jag mest inomhus. Jag tycker att det känns oschysst att lämna Nellie ensam. Fast endera dagen gå jag väl ner till stranden för att sola och bada. Dock väntar jag åtminstone till tisdag. På måndag är det lokal helgdag här; Virgen del Carmen (El Campello Playas helgon). Det är den dagen när Carmen får lämna kyrkan, för att åka en liten tur på havet. (Fast egentligen är det en dubblett till statyn i kyrkan som får åka båt...) Kanske jag tittar (och fotograferar) i år. Vi får se hur pass pigg jag är på måndag - och hur varmt det är. Just nu är det inte ens fart på Nellie.

En sådan här fläkt är det jag har. (Se fotot nedan som jag tog vid läggdags.) Jag vet inte om jag inbillar mig, men jag tycker att den väsnas mer nu, än den gjorde från början. Den har några år på nacken, så det är kanske dags att byta ut den. Synd att den "nickel-färgade" på fot inte finns att köpa just nu. Jag tror den hade passat mig annars.

Jag passerade stadsparken i kväll, när jag gick för att vattna Eriks växter. (De kommer hem i morgon kväll, så det var sista dagen jag vattnade. Jag har annars vattnat varannan dag - och det har behövts.)

Norr om parken skymtar Maisas nya "Abedules-bygge". (Vid blå lyftkranen.) Främre delen har hunnit bli 3 våningar hög, och den bakre 5. Jag gissar att åtminstone bakre delen ska få några våningsplan till. Alla lägenheterna lär redan vara sålda.

För en vecka sedan beställde jag en liten "glass-görar-bägare" (från Westwing förstås). Den kom i dag. Den är en sådan där enkel modell som man först får kyla i frysen 12 timmar, och därefter kan göra glass i. Jag har tidigare haft en stor sådan. Den var skrymmande, och dessutom svårdiskad. Och den tillhörande vispen rörde inte glassen jämnt.

Men när jag såg den här lilla så blev jag förtjust. Den rymmer bara 1½ dl (= lagom för en person), tar liten plats, och är lättdiskad. Röra får man göra själv, med den medföljande spateln. (Man ska röra från kanterna mot mitten. Med så pass liten mängd glass, är det ju lätt att röra.)

Som ni ser tar den inte mycket plats i min lilla frys. Där har jag numera bara har fisk (framför allt lax), och olika sorters grönsaker. (Fast längst in i en hörna, ligger en plastpåse med några skivor danskt rågbröd. Jag kanske tar en skiva på julafton, om de fortfarande är ätbara då?)

Det finns många LCHF-recept på glass. Vill man lyxa till det riktigt, så kan man göra glass på vispgrädde och äggulor. Sedan kan man ju smaksätta med bär, nötter, kakaopulver eller liknande. Det viktiga är att man inte tillsätter någon form av socker! Men jag tänker nog i första hand göra vardags-glass. Kanske bara frysa naturell grekisk yoghurt som den är. Jag äter en liten portion yoghurt ungefär varannan dag. Ofta rör jag i ½ matsked blandade fröer, och ibland lite kanel. Den portionen blir förstås ännu godare som glass - särskilt nu när det är kring 30° varmt nästan varje dag. Jag ska prova i morgon. Kanske jag nöjer mig med att göra 1 dl. Det räcker åt mig. Man ska äta långsamt och njuta - inte vräka i sig (som jag periodvis gjorde tidigare)!

Zoku-"glass-formarna" fanns i flera färger, och även som formar för glasspinnar - där man kunde köpa bara 1 om man ville. Det är bra när man kan köpa så det passar 1 person. Det mesta säljs ju annars bara i familje-förpackningar. Om jag får gäster, och vill göra mer glass någon gång - så kan jag ju göra i omgångar. Har bägare varit i frysen 12 timmar, så behöver den bara frysas någon timme till för nästa omgång.

18-07-14:

Jag vägde mig i morse. Vågen visade några hekto mindre, men fettprocenten var högre än senast. (54,6 kg och 26%.) Så kan det bli ibland. Det går så långsamt! Fast åt rätt håll. Jag märker faktiskt en liten skillnad i midjan. Shortslinningarna sitter inte lika hårt längre. Jag går i korta shorts nu, lika korta som många andra - men för korta för min figur. Men det är ju varmt! Och jag vill ha lite sol även på låren. "Brunt fläsk" är aningen snyggare än "vitt fläsk"... Låren har alltid varit mitt problem-område. Även de perioder när jag har varit så smal att revbenen har synts alltför tydligt, så har låren varit tjocka. Suck! Nu ser de dessutom ut som om jag samlar på celluliter.

Fast så tänker jag - att jag inte har någon orsak att försöka se snygg ut. Jag vill aldrig mer ha en man! Alltså, jag vill aldrig mer ha en sexuell relation. Manliga vänner uppskattar jag förstås. En man attraheras mer av ett vackert yttre, än av kvinnans personlighet - har jag förstått. Och andra kvinnor, det tycker förmodligen bara att det känns bra - att de är snyggare än jag. Så då kan det ju kvitta, om jag går i korta shorts fast jag har fula och feta lår... Att vara klädd efter vädret, kan ju inte bara vara förunnat de som är unga, vackra och vältränade. Eller?

Jag har länge funderat på att köpa en vikskärm (biombo på spanska). Den har jag tänkt ha liggande ovanpå mina garderober i vardagslag, men när jag får övernattande gäster så tänker jag sätta den framför gästsängen - så där blir lite mer avskilt. Alla vikskärmar är dyra, och de snyggaste kostar uppemot 300 €. Men i går fick jag reklam-mail från Casa shop, som nu säljer en enkel men snygg variant (i vitmålat furuträ och rotting) för bara 40 €.

Många av deras produkter kan man få hemskickade, men just den här får man beställa via webben, och sedan hämta i affären. Det går väl an. Jag skulle kunna ta den på buss och tåg. Det är bara det, att den inte finns på närmaste Casa Shop (Vistahermosa i Alicante.) Den finns i Madrid, och på andra avlägsna orter. Typiskt! Jag mailade och frågade om de inte kunde skicka den, men det kunde de inte. Jag har sett flera andra vikskärmar som är helt OK, men alla har kostat över 100 €. Så mycket pengar kan jag inte lägga, speciellt inte nu. Eventuella gäster får väl klara sig utan, i alla fall tills vidare. Det ligger i alla fall en skön madrass i sängskåpet.

Jag mailade till Alicia i går. Jag skrev att vi bor nära varandra, att det tar 10 minuter att gå tur och retur. Och så frågade jag om hon inte kan hämta de saker som hon vill ha - nu. Hon svarade (i går) att jag har rätt, och att hon ska komma i dag "por la mañana". Klockan är visserligen bara 12, och den spanska "morgonen" varar åtminstone till klockan 14. Men ännu har hon inte hört av sig.

När jag gick morgonrundan med hundarna, så mailade jag henne både när jag gick - och när jag kom tillbaka. Under dagens lopp skulle jag behöva handla lite. Fast nu under turistsäsongen har alla stora affärer (utom Mercadona) söndagsöppet. Så jag kan handla i morgon också. Men jag vill gärna veta om och när Alicia kommer. Jag undrar om hon kommer alls? Jag tycker bättre om när folk ger klara besked - samt passar tider. Det försöker jag själv göra.

I dag är det aningen svalare ute, "bara" 28,4° (just nu). Men så blåser det (sydliga vindar, 15 km/h), och vindarna brukar sänka temperaturen. Så i dag har vi jätteskönt väder, tycker jag!

Klockan är 14:30 nu. Jag skrev nyss till Alicia att jag inte tänker vänta mer på henne. Jag skrev att jag vill ha friheten att själv bestämma hur jag vill nyttja dagens timmar. Det är fint väder, jag vill gå ut. Jag skrev också att det är mycket enklare för mig att gå ner till välgörenhets-butiken (mot cancer) med sakerna, eller ge dem till Erik (som brukar hämta senast dagen efter), än att ge något till henne. Hon kommer ju aldrig.

Om det var första gången som jag väntade på henne - då skulle jag inte ha uttryckt mig så bryskt. Men så här är det ju varenda gång. Nu, när jag är så oerhört trött varje dag (mest psykiskt) så orkar jag inte med det. Från början tyckte jag att Alicia var en så bra vän (hon hjälpte mig bl a med språket), men nu vet jag inte längre...

Jag tror att jag ska unna mig att gå en liten promenad på El Paseo nu - ensam. Så här dags är det för varmt för hundarna. Och jag orkar ändå inte bära runt på båda. Det fick jag göra i morse, för Stella ville inte gå då, bara de 15 första meterna. (Nellie måste jag ju bära, fast hon hellre hade velat hoppa fram på 3 ben.) Men när jag säger "Ska vi gå hem igen?", då går Stella raskt på egna ben - raka vägen hem. Tja, det är väl bra att hon är hemkär, men hon behöver ju se annat än hemmets väggar - hon också.

När jag om en stund kommer hem från min lilla promenad, så kanske jag gör lite yoghurt-glass... (Det ska bli spännande att se hur pass bra den fungerar, min nya "glass-görar-bägare".)

När jag kom ner till El Paseo, så kände jag för att gå med fötterna i vattnet. Det var SÅ skönt! Det står att det "bara" är 23° i vattnet i dag, fast jag tyckte att det kändes några garder varmare. Jag gick inte hela sträckan (hamnen - Rio Seco) som jag brukar, men kanske 2/3.

Och visst fick jag lust att bada! Men att bada i shorts, trosor och linne vore inte så lyckat. Särskilt inte på hemväg från badet. Jag nöjde mig att bada upp till knäna. (Bra med korta shorts!)

Flera dagar i rad har jag satt solskydd i ansiktet och på axlarna, men jag har nästan bara varit inomhus. (Förresten undrar jag hur mycket solskydd som blir kvar, när man svettas hela tiden? Jag brukar dessutom torka svetten ur pannan med bomulls-näsdukar. Det ligger säkert 10 i tvätt-tunnan vid det här laget.) I dag hade jag INTE smort in mig alls. Dessutom hade jag brottarlinne i dag, vilket blottar mer av ryggen. Därför vågade jag inte vara ute för länge. Jag hoppas att jag fick en lagom dos sol.

Nedan samling vid duscharna där man kan skölja av fötterna.

El Campello är pyntat inför måndagens fiesta. Men spanjorerna började "panga" redan i går. Jag hade gått och lagt mig. Det lät faktiskt mer som fyrverkerier än smällare, men jag tittade inte ut. Stella kom och la sig hos mig och Nellie, när det smällde som värst. Nära mig är de trygga.

Los Olivos:

När jag kom hem så provade jag min "glass-görar-bägare". Jag hällde knappt ½ tsk kakao, samt några blandade fröer, i 1½ dl naturell grekisk yoghurt, blandade om, och hällde detta i bägaren. Och sedan började jag röra. Det var inte jobbigt alls. Men jag lyckades inte riktigt hålla kanterna rena. Man ska kanske skrapa och röra snabbare? Men en liten portion yoghurt-glass fick jag, och den var god. Tyvärr fastnade en hel del på kanterna (frös fast), och det sista kan jag inte skrapa bort förrän bägaren har blivit varmare. Så jag fick nöja mig med ca 3/4 av den tänkta portionen. Jag får väl öva upp själva skrap-tekniken. Men jag tänker inte göra glass var dag, även om detta var en nyttig variant. Jag tror nämligen att det kan trigga suget efter onyttig fabriks-tillverkad glass. Och nu ska jag leva sunt och gå ner i vikt!

I dag har jag känt mig ledsen hela dagen. Jag har funderat på varför. Jag har det ju bra! Jag bor i en lägenhet jag tycker om, på den ort jag tycker bäst om. Jag har 2 små söta hundar. Så vitt jag vet är jag fullständigt frisk. Även om jag inte har så mycket pengar, så har jag så det räcker. Jag rår mig själv, och bestämmer själv över mitt liv. Och ute skiner solen. Jag borde vara glad!

Jag tror att det hela bottnar i att jag är missnöjd med mig själv. För att jag inte orkar ta tag i röran här, och se till att komma i ordning någon gång. Det är klart att det är tröttande att leva i sådan här oordning. Jag kan aldrig koppla av. Jag brukar (brukade?) vara bra på att GÖRA saker. På att organisera, på att hitta lösningar, på att komma igång. Och nu sitter jag mest och tittar på alla mina lådor och prylar, och gör långa listor på i vilken ordning det vore bäst att ta itu med allt. Men jag GÖR ingenting. Jag orkar inte. Jag är alltid trött, och blir ännu tröttare av att ha det så här. Klart att jag är besviken på mig själv!

Alicia mailade 21:15, och sa att det var tråkigt att jag inte förstod hennes situation. Att hon var trött, och har problem med hälsan. Och att hennes dotter hälsar på henne just nu. Att det kanske var språk-förbistringen som gjorde att mitt mail lät hårt. Jag skrev tillbaka att det kanske är för att jag inte behärskar språket som det har blivit missförstånd. Men att jag trodde, när hon skrev att hon skulle komma i dag på morgonen - att det betydde att hon skulle komma i dag på morgonen. Och att eftersom hon inte skrev att hon inte kunde komma - så väntade jag på henne. Vi får väl se om hon svarar.

Nyss ringde Erik och berättade att de precis hade kommit hem, han och Irina. Han berättade att de hade haft en fantastisk fin resa! Jag ska få se foton och filmer sen sa han. Han lät så glad, att det smittade av sig lite grann. Det känns lite bättre nu. En liten aning bättre i alla fall.   

18-07-15:

Jodå, i dag känns det bättre än i går. Hittills har jag hunnit tvätta 2 maskiner, och hängt tvätten på tork på takterrassen. Sedan har jag planterat om några små växter. "Moder-plantan" hade blivit för stor, och det var dags att dela. Jag planterade några "bebisar" i 3 små krukor, och satte ut den stora plantan vid återvinningen. Jag hoppas någon vill ha den!

Jag önskar att jag hade haft de där skåpen från Ikea som jag vill köpa - NU. Jag skulle få plats med alla små växter ovanpå dem. Det får jag inte ovanpå plastskåpen. Och det är inte ytan det hänger på, utan att de sluttar ner som en skål mot mitten. Så alla krukorna står snett (utom möjligen den som står exakt i mitten). Då rinner vattnet över kanten när jag vattnar dem... Måtte nu inte Ikea hinna sälja ut sina "balkong-möbler" för säsongen, innan jag får råd att beställa skåpen.

Lilla fru Gråsparv och Mio kvittrar tillsammans! De säger vartannat "kvitt". Jag tror att det är roligt för Mio. Herr Gråsparv har jag inte sett på länge, men fru Gråsparv hälsar på flera gånger varje dag. Det är ju trevligt på sitt sätt. Hon är söt och ganska orädd.

Jag har stökigt i tvättmaskin-skåpet - också! Jag planerar ju att skaffa en torktumlare så småningom. Helst en mindre än standard-storlek. (Det finns.) Den ska stå ovanpå tvättmaskinen. Men jag bör sätta upp någon hylla också (för att ställa tvättkorgar och tvättmedel på), och kanske sätt upp en liten torkställning på väggen (för småtvätt, t ex underkläder). Jag har en jättefin utfällbar som är 70 cm bred. Den får inte plats någonstans på balkongen, vilket hade varit allra bäst. Men om jag sätter den tillräckligt högt ovanför tvättmaskinen (så att en torktumlare får plats under), och långt till vänster - så skulle jag kunna använda den både nu och sen.

Vikskärmar /biombos kan vara så här dyra! En fin i utsirat mango-trä, men ändå. Priset är hutlöst! Även det "lägre pris" som Westwing tar. Min "smärtgräns" går nog vid 80 €. Mer kan jag inte ge. Tur att det inte är någon brådska. Det är ju en "gäst-service-grej", inte något jag själv behöver. Alltså kan jag dröja länge med köpet. Det är mycket annat som är viktigare. Just nu ligger nog en bättre fläkt, högst upp på listan.

Jag blev en aning rosa överst på axlarna i går (men inte alls på ryggen), så i dag har jag en tunn bomulls-blus med holkärm på mig. Bäst att skydda axlarna de närmaste 2-3 dagarna så att jag inte riskerar att bli röd...

Jag läste ut boken På andra sidan gatan i går. Den var smått trevlig hela tiden (även när tunga ämnen, som krig och våld berördes), och huvud-personerna var inte av den "vanliga" sorten. (En stor del av handlingen utspelas på en flykting-förläggning.) Jag tyckte ganska bra om boken, men den hör inte till de bästa jag läst. Jag tror att den passar redan från 15-årsåldern, fast den nog är skriven för vuxna.

I dag har jag ambitioner! Jag började med att mäta ut var den andra regeln vid halldörren ska sitta. Och sedan började jag borra. Det första gick bra, det andra gick sämre...

Jag orkade inte hålla borrmaskinen rätt. Den drog snett. Ändå började jag med ett mindre borr. (Det ska vara 8 mm's sen.) Jag orkade heller inte "pressa på". Jag har redan ont i min högra tumled. Jag har en större borrmaskin, med mer kraft i (en hammarborr), men den är mycket tyngre att hantera. Suck! Jag kunde sådant här förr! Jag har varit mycket händig. Jag har satt upp regelväggar, och köksskåp. Jag har lagt parkettgolv, och jag har kaklat badrum och kök. Och putsat, slipat och målat väggar, samt tapetserat. (Och, när jag ändå rabblar; Jag har även gjort hus-ritningar och el-ritningar, samt varit ansvarig arbetsledare vid bygge av enfamiljshus.) Jag kunde! Men kan inte längre allt. Så nu känns det både frustrerande och sorgligt, att jag inte klarar av att borra ett hål ens! Jag ska be Erik fortsätta att borra, när han tittar inom nästa gång.

Men jag ger inte upp. NÅGOT ska bli gjort i dag. Så nu har jag tagit fram 2 Billy*-dörrar, beslag och skruvmejsel. Jag avser att sätta dörrarna på Benno-hyllorna i hallen. (*Dörrarna heter inte Billy-dörrar, men de hör till Billy-hyllorna. Under årens lopp har dörrarna bytt namn flera gånger (mina har 4 olika namn, och 4 olika utföranden), och jag håller inte reda på vilken dörr som har vilket namn.) Jag vill egentligen vara korrekt, men... Nu ska jag skruva! Det ska jag väl klara.

Skruva (i förborrade hål) kan jag fortfarande! De 2 första dörrarna sitter nu på plats. I hallen valde jag att ha de enda 2 dörrar som saknar knopp. Låga dörrar öppnar jag ändå oftast genom att ta tag upptill på dörren. (Och jag tänkte att man kan haka upp sig i knopparna, eftersom hallen är smal.)

Skåpen står inte riktigt rätt ännu. Dels ligger det en grov skarv-sladd bakom (som ska bytas mot en tunnare), och dels måste jag sätta tassar i ena änden under skåpen eftersom golvet lutar lite. Men det får komma senare. Nu har skåpen dörrar!

Jag kommer att fortsätta att skruva på dörrar i dag, så många jag orkar.

Fast nyss gick vi en liten promenad. Nellie bar jag som vanligt. Hon får ju i alla fall se och lukta lite annat än lägenheten. (Även om hon inte får lukta nära på hundkiss, och annat som hundar tycker är intressant.) Sådana här varma dagar så uppskattar jag kvarteren bredvid, med sina höga skuggande träd. Jag har inget emot att gå i solen själv, men det blir för varmt för små hundar.

Tänk om jag hade kunnat vara så pass här aktiv varje dag - då hade det ju gått framåt. Fast allt tar tid. Det är sällan "bara att". Men de 2 låga dörrarna gick snabbt att skruva på, för där satt redan passande beslag. Jag valde 2 låga dörrar som är av samma modell som vitrin-dörrarna som skulle sitta bredvid. Efteråt såg jag att den ena har ett fult märke upptill. Jag tror att jag ska ha ytterligare 1 likadan dörr. Kanske jag kan byta? Just här syns skadan så tydligt.

För att kunna sätta vitrin-dörrar på nästa hylla, så fick jag flytta beslagen från en annat. De har suttit där länge, som ni ser på den lilla bilden. (På den hyllan blev bakstycket skadat i min förra flytt, så där ska jag ha låga dörrar som döljer skadan.) Tyvärr skulle beslagen sitta precis där jag hade hyllplanet med muggar. Så det fick jag ta ut, och nu får jag inte in det igen - utan att flytta om övriga hyllplan. Men det får vänta.

De 2 paren vitrin-dörrar är inte lika, men man tänker inte så mycket på det - eftersom jag har satt lika knoppar på dem. (Jag köpte flera extra knoppar av den sorten jag tycker bäst om, när Ikea bytte modell. Som ni ser på vänstra fotot nedan, så var jag tvungen att flytta mycket sådant som "stack ut" ur hyllan - innan jag kunde sätta på dörrarna.

Sedan hade jag planerat att sätta vitrin-dörrar även på nästa hylla. Jag har 2 dörrar till. MEN! De är inte lika! Jag har haft dem på 2 olika 40 cm breda Billy-hyllor tidigare. Och nu hade jag bara räknat dörrarna - inte tittat ordentligt. Nu får jag tänka om. Jag kommer att sätta låga dörrar där, och på de följande skåpen fram till väggen. Jag har låga dörrar så det räcker till ytterligare en 80 cm bred hylla.  

Det gör inte så mycket om jag får en låg dörr över, men jag vill helst använda alla mina vitrindörrar. Så nu funderar jag på att sätta en vitrindörr, på skåpet till höger om de båda hyllorna med vitrin-dörrar. På det höga (40 cm breda) där jag nyss satte 1 låg dörr. Fast där hade jag funderat på att ha mina kok-böcker. Men jag kan ju ställa böckerna nederst i skåpet, och ha porslin ovanför. Men innan jag byter dörr, så ska jag skruva på de 5 låga som ska sitta i den här raden. (Jag har inte 5 lika, men 2 + 3.)

Min nya stege har jag jättemycket nytta av, när jag ska lägga saker som "sticker ut" ovan på över-hyllorna (se de svarta pilarna). Ändå händer det olyckor. Fast då använde jag inte stegen. Ni ser lådan med rött kryss. Den sticker ut. Men eftersom den ligger i en över-hylla, så trodde jag att det var OK. Det var det inte. När jag höll på att montera dörrarna, så hakade en dörr upp sig i lådan. Och lådan föll. Jag höll i skruvmejsel och dörr och kunde därför inte ta emot lådan. Det gjorde jag med hakan... Det blev en rejäl smäll. Det syns nästan inte alls på fotot, men jag har fått en ganska stor bula på hakan. Och jag antar att den blir vackert gul och blå om någon dag. Tja, det kan ju kvitta. Jag ska ju ändå inte försöka vara snygg mer.     

Jag tycker synd om lilla Nellie. Om hon ska ha skena på benet, och vara i bur i bortåt 2 månader. Då motsvarar det som om man skulle stänga in ett barn på sitt rum i 2 år, och förbjuda barnet att leka. Det vore ju barn-plågeri av grövre mått! Tyvärr finns det förstås sjuka barn, som tvingas spendera månader och år i en sjukhus-säng, och som inte kan leka. Och det är ju tragiskt. Men jag kan inte gärna jämföra Nellie med just de barnen. Nellie är ju frisk för övrigt. I alla fall lät jag henne leka med en liten mjuk boll en stund. Hon for hit och dit och jagade den. Hoppas att benet inte tog någon skada... Mentalt var det jättebra att leka en stund.

Nu måste jag fundera ut var jag ska kunna ställa Nellies bur, medan jag skruvar på dörrar på skåpet bakom. Jag ska ju kunna ta mig fram också.

Mio och fru Gråsparv hade nyss en liten pratstund:

Nu har jag skruvat på 2 låga dörrar, och sen fick Nellie flytta tillbaka till sin "gamla" plats igen.

Men de 3 återstående låga dörrarna - dem väntar jag med till i morgon. Det är ju "mer än massor" som jag måste flytta bort från de hyllorna, innan jag kan skruva på några dörrar. I stället skruvade jag fast vitrin-dörren på den 40 cm breda hyllan. Det blev bra, fast tänket om likadana dörrar blev omintetgjort... Men det får vara därvid. Det är inte mitt fel att Ikea byter dörr-modeller vart 3:e år eller så. Nu har de ändrat hyllorna också, så hålen sitter på andra höjder. Alltså kan man inte använda nya dörrar till gamla hyllor, eller tvärtom. Fast jag borrade förstås nya hål i en hylla, när jag bodde i förra lägenheten, och då kunde jag sätta ny dörr på gammal hylla (eller om det var tvärtom).

I dag känns det bra. Jag har GJORT något! Äntligen!

18-07-16:

I dag är det jungfru Carmens dag - fiesta Virgen del Carmen. Alla fiestor är stora här. Det händer "saker" flera dagar i rad. Just nu hör jag en orkester på avstånd. Den har jag hört några dagar. Det är bara trevligt. Men jag förstår inte riktigt varför spanjorerna envisas med att skjuta upp fyrverkerier som säger BOM så sent. Visst ska man göra det efter mörkrets inbrott - men varför vänta?

I natt väcktes vi av höga BOM och PANG klockan 00:23. Hundarna började skälla, många andra hundar också. Jag tog upp mina i sängen. Stella kopplade bums av och la sig ner för att sova. Nellie studsade runt så jag blev orolig att något skulle hända. Men när jag klappade henne på magen så låg hon stilla och njöt. Pangandet höll på till 00:33, men det kändes som minst ½-timme. Det ekade förfärligt mellan husen! Jag tror att de skjuter från stranden rakt här nedanför. (I alla fall har jag sett en skylt där det har stått "parkering förbjuden, eld-zon".) Jag tittade inte ut i natt heller.

I kväll klockan 19 är det dags för den fina blomsterparaden, och 20:30 ska Carmen få göra sin årliga båttur. Jag har ännu inte bestämt om jag ska gå ner för att titta och fotografera.

I dag känner jag för att skruva fast, åtminstone de 3 låga dörrar som ska vara på hyllorna bredvid datorn. Och kanske också de som ska vara på andra sidan vardagsrummet, 1 vitrindörr + 2 låga? (Fast där är svårt att komma till...)

Men klockan 12 ska jag vara vid Anettes och Håkans lägenhet för att låsa upp dörren. Då ska båda försäkringsbolagen (deras och grannens) titta på vattenskadorna. Det kan vara så att "silen" i avloppet i duschkabinen, i Anettes och Håkans badrum, har glidit snett. Så att packningen inte riktigt sluter tätt, och vatten kan rinna vid sidan om. Den satt aningen löst. Det var det enda försäkringsbolagets rörmokare hittade häromdagen. Men då var inte grannen där, så vi kunde inte se hur det såg ut i badrummet under.

I dag, när grannen under också är med, ska de prova att spola vatten i duschkaret, och se om det läcker något hos grannen under. Om det är "silen" det är fel på - så är det förmodligen bara att spänna den, och kanske byta packning innan. Men hos grannen blir det förstås mycket att göra. Taket måste delvis bytas ut, och jag tror att badrums-skåpet blev vattenskadat. Kanske mer? Jag får se i dag hur där ser ut. Det är alltid jobbigt med vattenskador!

Försäkringsbolaget Mapfre (som både jag, samt Håkan och Anette har) gjorde gott intryck. Mannen var där i tid, och undersökte allt noggrant. (Det var inte samma man som häromdagen.) Han trodde att det var packningen runt dusch-avloppet. Han skruvade åt skruven en smula, och la sedan dit duschen (med en stor hammare ovanpå som tyngd) och satte på vattnet för fullt. Han spolade minst en kvart. Det kom inte en droppe hos grannen (Laura, en trevlig engelsk kvinna). Men Mapfre tar på sig alla reparationerna hos grannen.

Där är taket i badrummet vatten-skadat, men också taket i den lilla passagen utanför badrummet.

Dessutom är tvättställs-skåpet vattenskadat (nedan översta lådan), och så är karmen runt badrums-dörren skadad.

Laura och jag hann prata länge innan hennes försäkringsbolag kom, 35 minuter för sent. Sedan pratade mannen så fort, att vi nästan inte förstod någon av oss. Han påstod envist att dusch-avloppet (själva "silen" med packning) hade varit trasig, och nu var utbytt. Jag försökte inflika att det var originalet som följde med dusch-karet, när Anette och Håkan renoverade sitt badrum för 3 år sedan. En ganska nytt avlopp, med ganska ny packning, alltså. Men han lyssnade inte. Även Lauras försäkringsbolag åtog sig att göra reparationerna - om inte Mapfre gör dem. Så grannen under går hur som helst skadefri. Och kanske Håkan och Anette slipper betala något? Spanska försäkringsbolag brukar inte ha någon självrisk. Vi får väl se.

Det är väldigt varmt i dag! Hett i solen! Min termometer (som garanterat sitter i skuggan) visar nu 33,4°! Det är tur att det blåser ute. Men vindarna är förstås varma de också...  Det står på väderleksprognosen att det kan bli ända upp till 36°, och det varnas för extrem hetta. (Men i morgon ska temperaturen återgå till normal igen.) Inne har temperaturen stigit till 30,8°. Jag hoppas att den sjunker innan natten - annars blir det svårt att sova.

Det har varit rekordvarmt i dag! Min termometer visade som mest 34,5°! Så varmt har det aldrig varit tidigare sedan jag flyttade hit. Fast nu, kl 16:50, har temperaturen sjunkit till 31,9°. Det räcker mer än väl! Trots värmen har jag skruvat på de 3 dörrarna.

Det visade sig, att hyllan längst in - var den som jag hade borrat nya hål i för att få på "fel sorts" dörr. Alltså fick jag använda samma dörr nu, vilket var förargligt - eftersom det är den enda låga i sitt slag. Nu har jag 4 olika sorters dörrar på sträckan. Men om man inte tittar noga, så ser man det inte. Det är ju likadana knoppar och samma träslag. När jag ändå var inne och rotade bland kontakterna så provade jag att min AC fungerar (trots att den har varit gråsparvs-bostad) - och det gör den. Bra att veta om jag skulle få värmeslag...

Nu har alla hyllorna, längs den här väggen, någon form av dörr. Jag väntar med att sätta på de 3 på andra sidan - för där är det så svårt att ta sig fram. Där står oerhört mycket, som måste flyttas först.

Jag är i alla fall glad att ha hunnit så här långt! Om jag nu kan se till att göra åtminstone något varje dag, så kanske jag når mitt mål = ordning i lägenheten, inom några månader.

Det är skönt att det har blåst rejält hela dagen. Fast jag märker att nackdelen är, att det blåser in en massa skit. Inte bara vissna blad och fågelfrö-skal från balkongen, utan också ett fint damm av sand fån stranden. Jag blir väl tvungen att ta fram dammtrasan endera dagen...

Bara för att ni inte ska tro att jag överdriver, när jag säger att "oerhört mycket måste flyttas", så ska ni få se foton av den "bokhylle-väggen".

Och sedan är det meningen att jag ska tömma de här hyllorna, och ställa/lägga allt någon annanstans. För det är här jag tänker ställa alla mina böcker! Jag måste ju packa upp boklådorna snart. Tipsa mig gärna, om ni kommer på något ställe - dit jag kan flytta allt som står där nu. Och "närmaste container" vill jag inte höra talas om.

Jo, jag vet. Jag måste gallra ut ännu fler ägodelar! Men Rom byggdes inte på en dag, så...

Jag har ingen lust att gå ner och fotografera blomster-paraden. Fast jag bör väl! Kanske jag ångrar mig, om jag inte går ner och tittar. Det dröjer ju ett år till nästa gång jag får chansen.

Mina små fick nyss var sin pytteliten kvist-körsbärs-tomat. Det är roligt att se hur de angriper tomaterna. Stella slickar först i sig fukten utanpå. Sedan klämmer hon in tomaten i en hörna i hundsängen, och försöker bita hål på den. När hon lyckats, så äter hon upp den. Nellie leker först en stund med tomaten, rullar den hit och dit framför sig. Men efter en stund lyfter hon också in tomaten i sin säng, och försöker få hål på den. Det är inte så lätt när man har pytteliten mun. Men så snart hon lyckas, så äter hon raskt upp tomaten. De tycker båda att det är gott med tomat. Jag också! Jag åt 6 stycken! (Och hade jag inte LCHF-bantat, så hade jag gärna ätit dubbelt så många.) Det är de goda som jag köper i lösvikt på Consum.

Jo, jag gick ner och tittade på blomster-paraden, och tog 188 foton (flest på barn). Några av fotona ska ni få se i morgon. I år var det mycket färre deltagare än vanligt. Jag undrar varför? Medlemmarna i Amudeca (kvinnoföreningen där jag är med) erbjöd mig en blomkorg, och undrade om jag ville gå med i paraden. Men jag sa att jag föredrar att fotografera. Ett annat år kanske? (Jag skulle helst vilja ha en "lokal" folkdräkt i så fall, som de andra.

Jag kommer inte att gå ner för att titta på, och fotografera, när Carmen åker båt i kväll. Det kanske jag gör nästa år? Det känns som för mycket på en gång. Jag ska heller inte titta på fyrverkerierna i kväll, fast de brukar vara fina. Jag är redan lite sömnig, och det vore bra om jag är i form i morgon - för att göra mer nytta här hemma. Dessutom vill nog hundarna helst att jag håller mig hemma - särskilt när det säger PANG.

Linda såg den här skylten på ICA OJ i Åstorp, hi hi:

18-07-17:

Nu ska ni få se 53 av fotona jag tog i går. Fototekniskt var det få som blev bra. Många gånger ställde kameran in ljuset efter himlen, inte på parad-deltagarna som gick i skuggan. Så många foton fick jag ljusa upp i datorn, och det blir sällan så bra. Men ni kan se alla blommorna, och de fina El-Campello-folkdräkterna - samt söta barn.

När jag kom, en kvart innan det skulle börja, var väldigt få människor på plats. Jag pratade med några av mina vänner i Amudeca.

Och så tog jag ett foto på dem medan vi väntade.

Många av de som hade kommit i tid, satt ner och väntade.

Men sedan kom orkestern, och då gjorde sig alla beredda. Paraden startade.

Rätt som det var fick jag syn på mina f d grannar Susana och Ferran, med yngste sonen. De är alltid glada och trevliga!

Det säljs mycket special-tyg i El Campello, månaderna före paraden. Sedan sys det. Både äldre barn (som växer), bebisar och dockor ska få nya folkdräkter. Pojkarnas/männens dräkt är mycket enklare (och billigare) än flickornas/kvinnornas. Jag hörde någon som sa att en färdigsydd kvinnodräkt kostar ca 500 €. Synd att de är så dyra. Jag skulle gärna vilja ha en! (Min svenska folkdräkt har jag gett till Linda.) Även om en sådan här dräkt bara används en gång om året - så skapar den tillhörighet!

Jag fotograferade paraden först när de gick åt ena hållet (på C/ San Pedro), och sedan när de gick åt andra hållet på El Paseo - och slutligen, när de gick tillbaka längs San Pedro en gång till. Så några deltagare kan ha kommit med 3 gånger...

På El Paseo fick jag syn på Susana och Ferrans äldsta barn. (Stora nu, men små när vi flyttade in i lägenheten på San Bartolomé.) Nedan Susana junior med fästman (till vänster), och Ferran junior med fästmö (eller fru?) samt lilla dottern (till höger). Oerhört trevliga ungdomar alla 4! Alltid artiga, trevliga och hjälpsamma!

Jag tycker att Ferran juniors fästmö/fru är väldigt söt. Och eftersom pappa Ferran junior ser bra ut han också, så blir nog lilla dottern ovanligt söt även som större.

Sista etappen innan alla går till kyrkan för att "offra" blommorna. Det är barnen som har gjort dekorationerna som hänger över gatan.

Jag såg ungdomarna Susana, Ferran & Co en gång till.

Jättegullig liten familj. Men jag undrar lite hur de klarar försörjningen. De bör vara 20-21 år nu. Och det är inte gott om jobb i Spanien, även om jag vet att Ferran har varit duktig i skolan. Föräldrarna berättade i våras att de skulle försöka hjälpa dem att köpa en liten lägenhet, men att det var svårt att få lån. När babyn var nyfödd så bodde de i en liten hyrd bostad på bara 20 m². Jag hoppas att det kommer att gå bra för dem! Det är de värda!

Slutligen går alla till kyrkan och lägger blommor framför statyn av helgonet Virgen del Carmen. Där inne brukar det vara så trångt, så jag valde att inte följa med in. Annars är det pampigt att se alla blommor samlade!

När paraden vek av mot kyrkan, så gick jag hem. När hundarna inte är med så brukar jag ta trapporna mellan C/ San Bartolomé och Av. Alcoy. Jag brukar försöka gå raskt. Då flåsar jag när jag kommer upp, men det är förstås bara nyttigt. Det första fotot tog jag när jag redan hade gått en bit upp. Trappan är snyggast nerifrån.

Nedan ser ni hela trappan uppifrån. Jag har glömt, jag räknade stegen en gång, kanske det var 76? (Trappan vid Mercadona har 54 steg, den går jag när jag har handlat på Mercadona.) Med hundarna går jag antingen zig-zag-vägen (bredvid trappan nedan), eller backen vid Lidl - för de klarar ju inte att gå i trappor (mer än enstaka steg).

Nu ger det sig. Ska jag få gjort något vettigt i dag? Utomhus-temperaturen är lägre än i går, nu (kl 11) är det behagliga 28.8°.

Citat från DN (som Ulf skickade): Den extrema värmen håller i sig. På måndagen uppmättes 34,4 grader i Uppsala – den högsta temperaturen i staden på 71 år. Då var det ju lika varmt i Uppsala (min födelseort) som i El Campello!!! Ulf skickade också ett foto som El Campello Turismo hade lagt ut på Facebook i går. Det visar Ferran när han (tillsammans med några andra män) bär statyn av Virgen del Carmen på väg mot hamnen. Ferran brukar vara med precis överallt. 

Kvällen avslutades i går, med pampiga fyrverkerier som sköts upp från bortre piren. Jag hade inte gått och lagt mig, och upptäckte att jag kunde se fyrverkerierna (till hälften) från min balkong. Så jag gick ut och tog några foton. Det går ändå inte att sova när det säger PANG! Stella skällde, Nellie sa inget alls, Mio tittade storögt, och Celeste och Safir kurade ihop sig tätt. Ni ska få se några fyrverkeri-foton senare i dag. 

Nedan kommer lite fyrverkeri-foton. De vita var lättast att fotografera, de röda och gröna svårast (kanske de försvann snabbast?). Det var ett tjusigt och påkostat fyrverkeri, men jag håller med Annevi och Staffan som tycker att det hade varit lagom med hälften - och att resten av pengarna kunde ha använts till annat. De valde att sitta ute vid piren i år, och titta på Virgen del Carmen och alla följebåtarna. Vi som bor här året runt måste ju inte titta på allt - varje år. Vi kan se det ena ett år, och det andra nästa.

De höga husen skymde delvis fyrverkerierna, men jag såg tillräckligt bra ändå.

Det är synd om dem som bor nära avfyrnings-platsen. Där vällde röken tjock. Jag känner en hundägare som bor där. Hon säger att hennes malteser blir förtvivlad när det smäller så högt, så nära.

Ibland läser jag bloggen Erviluca. (https://erviluca.com/author/erviluca/) I dag var rubriken Släng-ångest, och det handlade om att rensa ut - och slänga. Jag knycker 2 av hennes illustrationer - för jag tycker att de passar så bra in på min nuvarande situation.

Men jag tränar mig, nästan dagligen, på att gallra ut - och ge bort. Precis om "Erviluca" föredrar jag att ge bort framför att slänga. Inte förrän nu, när jag bor på så här liten yta, så inser jag hur oerhört mycket saker jag egentligen har. Och givetvis använder jag bara en bråkdel... Jag inser nu, att för många ting tynger - gör livet jobbigare. Det är enklare att ha färre att hålla reda på (och städa ovanpå samt runtom). Så jag strävar verkligen efter att bara behålla det som jag tycker allra bäst om, och det som jag verkligen använder.

Jag har samlat på mig saker i ungefär 60 år. Mycket av karaktären; "kan-vara-bra-att ha" och "om-utifall-att" eller "om-den-ena-går-sönder-är-det-bra-att-ha-en-likadan-till-i-reserv". Då måste ni förstå att jag inte kan gallra ut allt på bara några månader. Det måste få ta lite längre tid. Jag måste få ta det etapp-vis. Men jag jobbar på! Poco a poco!

De dagar som jag inte gör något alls, de är de dagar då jag antingen är fruktansvärt trött (har kanske knappt sovit), eller är ledsen (för att Bonnie och Jan dog, och för att Nellie har brutit benet 2 gånger). Men för det mesta så mår jag ju bra. Då gör jag så gott jag kan.

Jag tror att det blir så bra, så bra - den dagen då jag kommer att ha precis lagom mycket saker. Jag tror att jag kommer att känna mig mycket mer tillfreds med livet då - och mer harmonisk! Jag jobbar mot det målet! (Jag måste erkänna att jag i nuläget känner mig smått desperat - nästan jämt!)

Just i dag har jag ännu inte hunnit göra någon större nytta. Men dagen är inte slut än.

Ser ni? Just nu är det varmare i Hässelby strand än här! Ovanligt! Men till natten blir det tvärtom.

Även om vi har svalare i dag, så känns det varmt nog när jag går i solen, som nyss när jag var och handlade (hos Bio-tea och Mercadona). Jag passade förresten på att räkna trappstegen när jag skuttade nerför den långa trappan. Jag fick det till 101, men får väl kontroll-räkna en annan dag. Sedan tillkommer några steg för att komma ner från själva torget. (8 det hållet som jag gick i dag, men jag tror att det bara är 5 steg om man går rakt fram) Ja, detta tillhör förstås avdelningen värdelöst vetande.

På väg mellan Bio-tea och Mercadona så passerade jag järnaffären. Jag passade på att fråga om den där fläkten som jag gärna vill ha (den minsta med golvstativ). Jag undrade om den bara är slut tillfälligt, eller för gott. Då visade det sig att deras butik i Alicante har några. Jag beställde 1, och kan hämta den här i järnaffären på fredag. Bra! Fläkt behövs om nätterna så här års - om man inte använder AC.

Det har blivit en tvilling-blomma på min planta med mång-färgade blommor.

Fast jag tycker allra mest om de rosa blommorna. Men så intensiv färg ska vara i små portioner, annars blir den för dominerande.

I går när det blåste så mycket, så ramlade mitt lilla fikon av. Det låg på jorden i krukan. Jag skar upp det i dag, men det var inte moget alls - så jag fick slänga det. Förargligt! Jag har precis i dag gett bort mitt fikonträd till Lena H. Hon ska hämta det i veckan.

Jag visste att jag var tvungen att gallra ut, antingen fikonträdet eller en stor bougainvillea. I dag bestämde jag mig tvärt för att det får bli fikonträdet. Jag har olika rosa nyanser på mina bougainvilleor, och vill inte avstå från någon. Däremot gallrade jag också ut min lilla vita bougainvillea. Den hade jag planterat bredvid den vinröda. Då var båda lika stora. Men sedan dess har den vinröda vuxit så det knakar (den är störst av alla), och den vita har inte fått chansen. När jag grävde upp den i dag så hade den inte mycket rötter. (Jag fyllde hålet där den hade stått, så får den vinröda lite mer utrymme till sina rötter - vilka verkar fylla krukan.)

Den vinröda:

Den vita planterade jag om i en liten kruka. Där har den mer utrymme än tidigare, och kan växa till sig en säsong. Tyvärr bröts grenen med flest blommor av. Jag satte den i en vas. Tyvärr tror jag inte den står mer än en dag, och jag tror heller inte att man kan plantera grenen - inte när den är förvedad. Bougainvillean vill Erik ha.

Nu har jag de här växterna kvar, samt en bougainvillea som står på andra sidan om skåpen. Jag bör nog försöka sam-plantera 2 av dem (så det blir en kruka mindre på golvet). Jag får försöka välja jämnstarka då, så det inte går lika illa som för den vita. Jag har nu kvar 4 bouaginvilleor och 2 crassula. Och så har jag förstås flera små växter, men de behöver ju inte stå på golvet.

Jag kommer att sakna mitt lilla fikonträd. Men jag kan inte få plats för allt. Det är omöjligt! Så, även om jag inte har plockat i mina hyllor - så har jag gallrat ut något i dag.

Förresten så har jag också gallrat ut en hylla som jag hade i skåpet under vasken. (Den passade perfekt där, men jag fick inte samtidigt plats att ha återvinningen i skåpet.) Och så har jag gallrat ut 2 transport-burar för katt/hund (som jag har använt när jag har rest med hundar som jag har checkat in på flyget - och det ska jag inte göra mer), några överflödiga köks-handdukar, och lite annat smått från köket. Så något har jag faktiskt gjort i dag, även om det inte var just det som jag hade tänkt göra.

18-07-18:

I dag har vi bara 1° varmare här, än vad det är i Stockholms-trakten. (29 resp 28° just nu.) Men vi har varmare på nätterna, och i havet är det nu 27°! Vädret har verkligen varit ovanligt varmt på sistone, inte minst i delar av Sverige. Ulf berättade i går att alla fläktar är slutsålda i Stockholm, och att affärerna kan inte få hem fler förrän till hösten.

I morse kom det en stor Windows-uppdatering till min dator. Allt funkade (men tog tid), och nu har jag version 1803. Men mina gadgetar försvann, för de var inte kompatibla. Ulf tipsade om att jag först kunde av-installera gamla 8gadgetpack, och sedan ladda ner den nyaste versionen. Det gjorde jag. Så nu har jag mina väder-gadgetar på skrivbordet igen = Upplands-Väsby (Johan) + Hässelby strand (Ulf) + Ängelholm (Linda och Jenni) + Skillinge (Lena T) + El Campello (jag). Dessutom la jag till en ny; Arild (Gunilla). Jag är nog lite nörd vad det gäller väder-data. Dessutom känns det som om jag "är med", om jag åtminstone vet hur vädret är där mina nära bor. Jag skulle gärna haft fler gadgetar på skrivbordet, för orterna där Dan, Gun, Uno och Lasse bor - men det får inte plats fler. Så här blev det:

Den senaste Windows-versionen tycks ta större plats på datorn, än den förra. För nu är min hårddisk plötsligt full - bara 7,53 GB är ledigt. Jag gick till ComputerSoft för att köpa en ny extern hårddisk. Jag ska flytta över en massa foton dit. De hade inte hemma vad jag frågade efter, men beställde en som de får in redan till kvällen. (Toshiba, 1 TB, 74 €.) Jag gillar egentligen Western Digital mest (p g a god erfarenhet), men dem sålde de inte. Och jag har varken lust eller ork att sätta mig på buss eller tåg, för att handla i en affär med större sortiment. Den här blir nog bra.

Jag såg den här bilden på webben i dag, och kan konstatera att själva färgskalan tilltalar mig mycket. Det är sådana här turkos-blå toner jag vill ha i mitt vardagsrum (utöver bas-färgerna). Fast lite mer av ljusblått, och lite mindre av turkost.

Jaha. Då är klockan 13:30 redan, och jag har inte hunnit göra något åt röran i lägenheten ännu. Men jag ska göra åtminstone något!

Jag fick precis reklam från Laura Ashley. De har rea på den "naturella färgskalan". Och egentligen, så tilltalar de färgerna mig ännu mer än de ovan. De känns så harmoniska och vilsamma. Och de kräver ingen uppmärksamhet av mig. 

Men det är ju en sådan här bas jag vill ha, i hela lägenheten. Och så ska jag ha olika accent-färger. I sovrummet pastellrosa, i hallen turkos, i köket kyckling-gult och i vardagsrummet ljusblått med inslag av klarblått och turkos. (Samt turkos-mingrön-rosa på balkongen.)

Nu måste jag bara röja vidare! För annars kommer jag aldrig fram till den roliga biten - att dekorera mitt hem.

Nedan 20 spanska tips för att underlätta sömnen när det är varmt ute, när man inte har AC: https://www.20minutos.es/noticia/3378668/0/que-hacer-si-no-tengo-aire-acondicionado-en-casa/#xtor=AD-15&xts=467263. Där står i korthet att man ska stänga alla fönster och dra för persiennerna på dagarna, så värmen inte kommer in. (Fast jag kan inte leva i mörker, och jag vill ha öppet ut på balkongen!) På kvällen ska man däremot öppna, för att få in den svalare nattluften. (OK, om man har myggnät.) Det står också att det ofta är lite svalare i en lägenhet på bottenplan, än i en högre upp i huset.

Och sedan ett intressant tips: Man ska frysa isbitar och lägga i en skål, och ställa bakom fläkten. Då kyls tilluften till fläkten ner, och svalare luft strömmar ut i andra änden. Det kan ju vara värt att prova. (Fast själv vet jag inte var jag har min lilla istärnings-form. Jag letade i går för jag tänkte göra isbitar åt hundarna. Men den kommer väl fram när jag får ordning. Till hösten, när jag inte längre behöver den?) I Spanien säljer alla livsmedelsbutiker påsar med färdigfrysta isbitar. Men det skulle aldrig falla mig in att köpa, och bära hem, fruset vatten.

Jodå, jag jobbar på (trots att jag har 30,1° inne). Ni ska få se fotobevis senare. Jag kom bara på, att jag har glömt att berätta, att sedan några veckor tillbaka så har jag återigen full ljusstyrka på datorn, och den startar inte längre om av sig själv - utan frågar först. Jag har inte gjort något (jag kunde inte fast jag försökte), så det är väl någon uppdatering. Hur som helst så är det SÅ skönt! Jag kan se igen, och jag får göra klart det som jag håller på med utan att datorn stänger av sig mitt i.

Nu ska jag fortsätta mitt svettiga arbete.

Den nya externa hårddisken verkar vara bra. Liten och snabb! Jag har nu flyttat över 81 GB foton till den. Men nu har jag ingen lust att stå vid datorn mer, så dagens foton får ni vänta med att se till i morgon. Vi ska gå en liten kvällsrunda nu, och sedan väntar sängen.

18-07-19:

Grattis på födelsedagen Robert!

Fotona ni får se nu, är alla från i går. Så här liten hage vistas Nellie i, för att hon inte får röra sig för mycket (för veterinären). Men när jag satte fram matskålen, och Nellie var nära sin toalett, då tog hon ett glädjeskutt - rakt över hundsängen, och landade invid skålen. Hon har ingen aning om vad "ta det lugnt och försiktig" betyder...

Jag flyttade faktiskt en del saker i går, bl a en del toalett-artiklar som hade stått i dels en stor låda i köket, och dels i plast-påsar i en bokhylla. Sakerna finns nu inklämda i badrums-skåpen, samt i några av Kallax-lådorna (som var tomma). (Jag har alltför många "reserver"! Alltså schampo, tvål, tandkräm och hudkräm på lager. Det ska jag sluta med! Jag har inte plats, och hundkräm har begränsad lagringstid. Men det är p g a reserverna som allt inte får plats i badrums-skåpen.)

I köket blev det stor skillnad, lite skillnad ovanpå boklådorna (så mer ljus når köket), och så fick jag ett hyllplan halvtomt i en Billy-hylla.

Jag skruvade fast vitrin-dörren på Benno-hyllorna. Det var inte lätt, eftersom dörren inte gick att ha helt öppen. Det tog minst 4 gånger så lång tid, som när jag skruvade på de andra dörrarna. Och när dörren väl var på plats, är jag inte säker på att det blir bra. Jag har tidigare haft små prydnadssaker i det här vitrinskåpet. Men nu kommer man knappat att kunna se dem som står i nedre halvan. Kanske jag borde använda den delen till att förvara antingen mina CD-skivor, eller mina DVD-filmer, i? (Det är ju sådant som Benno är avsett för.)

Hyllan bredvid borde kanske också döljas nertill, med hjälp av en dörr. Nu går det inte att skruva fast en dörr där. Hyllorna står ju omlott. Men jag skulle kunna ställa en lös dörr där. (Som jag kan lyfta bort om jag vill komma åt innehållet, men som döljer det annars.) Detta kräver visserligen att samtliga hyllor flyttas åt höger ca 2 cm = tjockleken av en dörr. Och det är ju inte det lättaste när det gäller 4 stora fulla hyllor + lilla Benno. Men det går! Nackdelen är att det då kommer att bli en 2-centimeters springa upptill.

Jag har dörrar så det precis skulle räcka. Vitrindörren på bilden nedan är täckt nertill - och skulle passa på Benno. Den saknar just nu beslag/gångjärn, men det ska jag ha någonstans. Vitrindörren med glas både upptill och nertill, skulle jag kunna montera på den 40 cm breda hyllan som står till höger om Benno. På den har det tidigare suttit en vitrindörr - så det sitter redan beslag på hyllan.

Och jag har 3 låga dörrar kvar, varav 2 ska sitta på hyllan de står framför. Så jag har 1 över, och den saknar just nu både beslag/gångjärn samt knopp. Nu är den likadan som vitrinskåps-dörren bredvid skåpet med den skadade låga dörren (skåpet där routerna står). Jag skulle kunna byta de båda dörrarna. (Skruva på och av och på gångjärn, och skruva fast dörren igen.) Då skulle 2 dörrar bredvid varandra bli lika + att den lösa i hörnan blir av samma modell som dörrarna bredvid. Suck, vad det ställer till att Ikea har bytt modell så många gånger på sina dörrar!

För det mesta ser mina väggar vita ut på alla foton. Fast ni vet ju att de inte är det. Men det beror på hur ljuset faller. På fotot nedan ser man i alla fall, jämfört med det vita taket, att väggarna är ljust beigea. Ni ser även AC:n till höger. Jag provade den i går kväll före läggdags. Den går tyst och fungerar bra, och sänkte så sakta temperaturen i vardagsrummet. Men jag lät den bara gå ca 20 minuter. Det är ju egentligen i sovrummet som temperaturen behöver sänkas. Och ska jag få det svalare där - då måste nog AC:n gå flera timmar - och det blir för dyrt.

Varma dagar ligger Nellie och Stella helst på golvet - som är svalast. Jag har 2 små kylmattor (för hundar) - men de tycker inte om att ligga på dem.Jag undrar lite om förhållandet hundarna emellan kommer att ändras - nu när de är på var sin sida "staketet", och i viss mån särbehandlas? Jag kelar nog Nellie aningen oftare, bara för att jag tycker så synd om henne. Å andra sidan har Stella friheten att röra sig fritt, så hon kan hela tiden vara nära mig.

Det verkar som om vi har fått normal sommar-temperatur här igen, alltså ca 28-29°. Det känns mycket mera lagom! Förresten tipsade Gun om att man kan använda kylklampar för att kyla luften vid fläkten - och det verkar ju vara smartare! (Kylklampar har jag, fast små.) Hon hade läst någonstans att man kunde ta 2 kylklampar, och lägga dem i varsitt ben i ett par gamla strumpbyxor, och hänga dem framför fläkten. (Man bör då ställa en skål under som tar hand om kondens-vattnet från klamparna.) Ja, det kan man ju också prova! Men man kan förstås lägga kylklamparna i en skål bakom fläkten också - enligt "isbits-tipset" ovan. Själv avvaktar jag tills jag har provat min nya fläkt under fredag natt.

Jag är sömnig i dag. Jag somnade alltför sent, och vaknade alltför tidigt. (Annars vaknar jag inte lika ofta av värme-vallningar, nu när jag har fläkten på om nätterna. ) Jag tog 2 koffein-tabletter till frukost-teet... Vi får väl se om jag lyckas få något gjort i dag, tröttheten till trots.

Jag dricker mycket is-te varje dag. Det är SÅ gott i värmen. Ibland spetsar jag det med lite ingefära-avkok. Då blir det ännu godare. Sedan har jag kommit på (lat som jag är när det gäller matlagning), att sådana här små spenatblad - dem kan jag äta direkt ur påsen. De passar till allt. I dag åt jag t ex en bit lax (rest från en annan dag) och åt spenat till.

Erik tittade inom. Han borrade färdigt hålen jag hade påbörjat, och sågade till skivan. Nu ligger det nya hyllplanet på plats, och jag slipper ha hund-vagnen och shopping-kärran stående på golvet i min smala hall. Det kanske inte blev så jättesnyggt - men praktiskt. Kanske jag kan sy ett litet draperi längre fram, och hänga framför. (Kanske fastsatt på en skena i taket?)

Pallen (på fotot nedan) ska Erik hämta nästa gång han kommer + lite annat utgallrat. Det blev oerhört mycket rymligare i hallen!

Mitt ögonmått sa mig att kärrorna kunde ligga så här i stället. (Det var Erik som hade lagt upp dem på förra fotot.) Det här blev snyggare!

Efter lunch kom Erik tillbaka. Då hade jag förberett mer jobb åt honom. Först hjälpte han mig att sätta upp en liten utdragbar torkställning inne i tvättskåpet. Eftersom jag hade torkställningen, så ville jag använda den. Den hade suttit bättre på balkongen - men där får den inte plats. Det finns ingen vägg som är 70 cm bred. Nu kan jag ju alltid ha den att hänga underkläder på när det regnar...

Jag planerar att köpa en liten torktumlare (behövs eftersom jag har dun-västar, dun-jackor och dun-kuddar). Men jag skulle förstås inte använda den i onödan. Jag har hittat en liten som är 48 x 48 cm och 67 cm hög. Den tar bara 4 kg, men det räcker ju. Jag har inte plats till en normalstor. (Den kostar 210 €.) Det blir förstås inte än på ett tag, som jag köper en torktumlare. Men jag hoppas att jag har råd till vintern.

Jag bad Erik borra ytterligare 4 hål. (Jag hade ritat X där de skulle vara.) Där satte jag sedan upp 2 korgar. Jag skulle gärna sätta upp ännu fler korgar, men vet inte om jag kan få plats med fler. Där det går elledningar och vattenrör kan vi inte borra. Och både tork-ställningarna och torktumlaren ska få plats. Jag har gott om just sådana här vita korgar, men kanske jag har någon smalare variant som får bättre plats. Annars kanske jag kan sätta upp några krokar i alla fall. Jag är glad när Erik hjälper mig att borra. Väggarna är hårda. Resten klarar jag däremot själv.

Men redan nu är det mycket bättre i tvättskåpet! (Om ni ids kan ni skrolla upp till den 15:e, där syns samma skåp i stökigare variant.)

Erik monterade Lakolk-lådan. Men hur vi än gör, så får vi inte in den. Vi har försökt båda, och skruvat isär och monterat lådan igen. Och tittat och jämfört med de 2 befintliga lådorna. Det är precis om om det fattades 2 mm på bredden. Lådan går att skjuta in halvvägs, men där fastnar den och går varken att dra ut eller föra in. De andra lådorna sitter fast. Det är en spärr som man inte verkar kunna lossa. Annars tänkte jag ta ut en, och se om det funkar om man byter plats med dem. Jag har legat inne i skåpet och lyst med ficklampa på listerna, men ser inget konstigt. Jag undrar om Pedro kommer ihåg, om han fick göra något särskilt med de andra 2? Jag kan ju inte kalla hit honom bara för att titta på lådan. Om jag "whats-appar" honom så måste jag ge honom lite mera jobb. Han bor en bit härifrån.

I hallen vill jag sätta en hylla till, fast en liten, i smutten framför ingången till vardagsrummet. Jag har 1 hyllplan i björk som är 28 cm djupt, och som skulle passa precis (om man sågar till det på längden). Jag kan ha böcker (eller någon prydnadssak) där.

Jag hade först tänkt sätta en hylla över ingången till sovrummet, men tror att den tar för mycket ljus. Det är bra om ljuset från sovrums-fönstret når hallen.

Hallen har blivit mycket rymligare i dag! Skönt! När Erik gick igen så tog han bl a med sig metall-stegen, och den höga pallen. Bra att han kan ha nytta av det jag inte behöver, eller har plats för! 

Det har hänt lite här i dag, vilket känns bra. Nu gjorde ju Erik mer än jag - men i alla fall.

Linda mailade bilden nedan, som visar vad Höganäs kommun skrev på Facebook. Det låter som om det är en trevlig kommun!

Det har inte varit så varmt i dag, men nästan vindstilla. Alltså har det känts mycket varmare, än den dagen vi hade värmerekord. För den dagen blåste det. Nu på kvällen blåser det en smula, och temperaturen är nere i 28° - så nu känns det OK. Men jag har torkat svetten ut pannan sisådär ett-hundra-sjuttio-elva gånger i dag... (Och jag överdriver bara pyttelite.)

Sedan har jag lyckats slå i min ena tå (den bredvid stortån på högerfoten) riktigt rejält i dag. Jag har ganska ont, och den är blåröd längst fram. Erik frågade var jag hade slagit i. Men jag minns inte. Här i lägenheten förstås. Här är ju trångt, och mycket man kan slå i. (Jag går barfota.) Antagligen hade jag bråttom, och kanske bar jag något samtidigt - som gjorde att jag inte kunde stanna upp. Jag kände förstås när jag slog i, men brydde mig inte. Och tån blev inte blåröd bums. Nu har jag känt efter att den känns hel i alla fall, inget verkar vara brutet. Och då går det ju an. Jag får skylla mig själv...

18-07-20:

Ser ni? Lådan är på plats!

I morse, medan frukost-teet drog, så studerade jag noggrant Lakolk-lådans konstruktion. Jag kom fram till att man skulle föra den lilla svarta spaken (nedan) uppåt på ena sidan, och nedåt på andra sidan. Och att detta skulle ske när lådan var precis halvvägs inne. Jag provade min teori i praktiken - och nu sitter lådan på plats. Och den går både att dra ut och in. Bra! Nu kan jag fylla den också (med kökssaker).

Längre fram ska jag byta till gula knoppar på Lakolk. Jag har säkerr 12 stycken små runda i olika gul-vita mönster. De skulle se trevliga ut! Det är bara det att skruven är för lång (och icke utbytbar), och skulle sticka in ca 2 cm på insidan. Inte så praktiskt. Man kan heller inte såga av skruvarna, för då tar inte gängorna i muttern...

På byrån bredvid sängen har jag gula knoppar (och där ska vara vita eller rosa). Men tyvärr bara 5 - och jag behöver 6! Jag har likadana ljusblå (och rosa), 8 av varje. Jag funderar lite på att sätta på 4 gula (på lådorna + den mittersta skåpsdörren) och så 2 blå (på de andra dörrarna). Men det kanske skulle se tokigt ut? Den här typen av knopp har en skruv som skruvas in i knoppen från baksidan, och sedan sitter helt tätt intill lådans insida. (Ikea har ofta den här typen, men här i Spanien är modellen med långa skruvar + mutter vanligast.)

Jag köpte knopparna nedan på Tiger i Alicante för några år sedan, när de sålde ut dem billigt. Jag letade igenom hela lådan, men där fanns bara 5 gula - annars hade jag tagit fler. (Övriga färger fanns det gott om.)

Jag har ett ganska stort lager av knoppar i olika färger. När jag (så småningom) har bytt ut, och fått det som jag vill ha det här - då ska jag ge bort resten. (Bara behålla 1 i reserv av de modeller jag använder, och kanske 1 uppsättning extra snygga för framtida bruk.) Nya knoppar kan förändra en gammal möbel helt...

Ikea har 2 varianter i mässing, som nog skulle passa bra på Lakolk. (Gula eller "guld" vill jag ha.)

Fast jag vet ju inte alls när jag kan våga handla på Ikea. Jag har framfört till spanska skattemyndigheten, att jag vill betala restskatten i 2 omgångar. Den första halvan i dag, och nästa halva den 30/10 (när jag har hunnit få tillbaka den första omgången från Sverige). Jag kan INTE betala allt på en gång (senast 5/8), för så mycket pengar har jag inte. Jag har ännu inte fått svar från dem, och inga pengar är dragna i dag. Det känns nervöst att inte veta! Tänk om de drar allt den 5/8. Då blir ju mitt konto spärrat (eftersom där fattas pengar). Och då kan jag varken betala mina räkningar, eller köpa mat. Och inte heller ansöka om att få tillbaka allt från Sverige - eftersom allt inte vore betalt. Jag skrev till Fiona häromdagen och undrade om hon hade hört något. Men jag har inte fått svar.

Jag skruvade precis upp en namnskylt på min ytterdörr.

Nu är det inte vilken namnskylt som helst. Den är unik! Den här gjorde nämligen min pappa Åke åt mig, hösten 1970. (Knappt 1½ år innan han dog.) Skylten betyder mycket för mig! Den, och några foton, är de enda fysiska minnen jag har kvar. Skylten innebär alltså jättemycket nostalgi! Jag är glad åt att jag nu kan ha skylten, där jag dagligen ser den. (Jag kunde ju inte ha den framme, när jag var gift och sambo...)

Inte undra på att fru Gråsparv trivs på min balkong. Så här mycket frön har fåglarna sprätt ut bara i dag på förmiddagen. (Jag sopade i går.) Så hon kommer till dukat bord!

Jag mätte precis "smutten" nära taket, vid ingången till vardagsrummet - där jag hade tänkt sätta en hylla. Det verkar inte passa riktigt som jag hade tänkt. Bredvid pelaren är det bara 26 cm, och hyllplanet jag har är 28 cm djupt. Så jag skulle få såga ett jack i det, vilket förstås hade gått. Men på andra sidan skulle regeln som hyllan ska ligga på, komma ända fram till där elkabeln går i väggen. Jag vågar inte att riskera att borra så nära. Jag vet ju inte exakt var den går, bara att den går rakt upp från strömbrytaren. Jag har hyllplan som är 19 cm djupa - de hade passat bättre. Men de 3 jag har är bara 80 cm långa - och från vägg till vägg är det 86,5 cm.

I nuläget vill jag inte köpa några nya hyllplan, jag vill använda vad jag har. Alltså skjuter jag det där med eventuell hylla framåt i tiden. Så får vi se om det blir av, eller ej. Jag behöver allt förvaringsutrymme (uppåt väggarna) som jag kan få. Men helst vill jag kunna fixa det, utan att det kostar något extra.

Jag har ritat 6 kryss, där jag ska be Erik att borra hål - nästa gång han kommer. 4 i tvättmaskin-skåpet för 2 kroklister, och 2 på balkongen för en vikbar ampel-hängare. På den senare har jag tänkt hänga mitt vindspel. Just nu hänger det på vädrings-hängaren, och är ofta i vägen. Där vill jag kunna hänga klädesplagg (på tork eller för vädring) precis som hängaren är avsedd för. Ni kommer att förstå bättre, senare när ni får se foton.

Eftersom jag precis sköt upp projektet "såga till, förborra, försänka och måla 2 små reglar", så ska jag titta vidare på min långa att-göra-lista - och se vad som är lämpligast att ta itu med just nu. För något både vill, och måste, jag göra!

Förresten slog det mig en tanke nyss. Det kanske inte är fru Gråsparv som är på balkongen? Det kanske är fröken Gråsparv! Hon som föddes i boet bakom AC:n! Jag måste erkänna att jag inte kan skilja dem åt. Det är ingen större skillnad på vuxna gråsparvs-honor. Inte så vitt jag kan se. Dessa är ju dessutom nära släkt. Men det är ju väldigt underligt att jag aldrig ser herr Gråsparv numera. Kanske det är så att herrskapet Gråsparv numera bor en bit härifrån, och har fullt upp med nya ungar? Jag tycker nämligen att just den här gråsparvs-honan är ännu tamare än fru Gråsparv. Hon landade praktiskt taget i handen på mig för en stund sedan. (Men ändrade sig i sista stund.) Jag tror att jag ska kalla den här lilla för fröken Gråsparv i fortsättningen. För det är nog en liten fröken hon är!

Jag har inte tänkt på det innan, men det är mer naturligt att lilla fröken Gråsparv dagligen har tid att sitta och sjunga duett med Mio. Det skulle förstås aldrig fru Gråsparv hinna med. Men innan har jag inte tänkt längre än näsan räcker... Mio tycker att det är kul med sällskapet!

Jag har röjt - i och framför min fasta garderob. Jag glömde att ta ett foto på hur det såg ut framför garderoben före... Men på vänstra fotot nedan ser ni hur det såg ut inuti garderoben, samt framför mina andra garderober. Kläderna som hänger/ligger framme är de som jag använder. Jag kommer ju inte åt de andra som finns inne i garderoberna. Förresten är det ändå nästan bara dessa plaggen som jag kommer i, just nu.

På sängen la jag en del av det som stod framför de fasta garderoberna. Utom tavlorna, som fanns både framför och i garderoben.

Tavlorna är faktiskt sorterade på fotot nedan. Några kunde jag direkt gallra ut. Bl a min stora fina tavla med sandstrand, blått hav och en palm. Den som har så härlig blå färg! Jag har ingen vägg som är stor nog till den. Tja, det finns en vägg - vid huvud-änden av min säng i sovrummet. Men där tänker jag hänga 2 andra tavlor. Jag prioriterar den stora tavlan med björkar på. Björkar är mycket sällsynta i Spanien. Men hav och palmer ser jag från mina fönster.

Jag har en ganska stor väggyta i hallen, men där ska mina 4 engelska fågel-tavlor hänga. Och i vardagsrummet får bara 2 halvstora tavlor plats. (De enda 2 tomma väggarna är de vid sidorna om balkongdörren, och de är bara 90 cm breda från hylla - till dörrkarm.) Några små tavlor räknar jag med att få plats med i hallen. Jag kommer att få gallra ut många tavlor som jag egentligen tycker mycket om. Men om de inte får plats på väggarna så kan det ju kvitta. Fast det kommer att bli svårt att "välja bort"! Erik vill gärna ha den stora "blå" tavlan.

Jag bar in alla mina lampor i köket, samt segelbåten som också stod i garderoben. Taklampan hänger bara i en krok som fanns i taket tidigare, den ska sitta över matbordet sen. (Men den saknar någon del, så jag får laga den först.)

När jag hade tagit bort allt som inte skulle finnas i garderoben, så kom jag åt lådorna (varav hälften var tomma). De tomma lådorna fyllde jag med kläder som jag hade haft stående framme i kassar och lådor. Det blev lite huller om buller, men nu är de i rätt utrymme i alla fall.

Erik kom inom och hämtade det han skulle ha, och så passade han på att borra hålen åt mig. Nu har jag 2 krok-lister/handuks-hängare i tvättmaskin-skåpet, som jag kan hänga saker på.

Och mitt vindspel har fått en alldeles egen plats. Ampel-hängaren går att vrida åt sidan när dörren öppnas.

Men jag kommer att ha den "rakt ut" i vardagslag. Då kan vinden locka fram de spröda tonerna lättare.

Sedan gick jag till järnaffären, och hämtade fläkten jag hade beställt. Det visade sig vara en monterings-sats. Men som tur var fanns monterings-anvisningen (och övrig info) även på svenska. Så efter lite skruvande så hade jag fått ihop den.

Jag ställde den på köksbänken när jag "provkörde" den. Den fungerar bra, och går tyst och jämt. På sitt sätt hade jag hellre velat ha den lite större vita. Men den här "krom-färgade" kommer att ta tillräckligt stor plats att förvara vintertid. Så detta är nog rätt fläkt för mig. Jag ska förstås prova den i natt! Jag har redan burit in den och ställt den bredvid sängen.

Det är snart läggdags nu. Det börjar skymma ute. Alicia mailade i morse, att hon skulle ringa mig "mas tarde" (senare), för att säga när hon skulle komma och hämta sakerna hon vill ha. Ännu har hon inte ringt. Kan ni förstå att jag tröttnar? Det är mycket roligare att ge saker till Erik. Han blir glad, och kommer och hämtar sakerna bums...

Erik berättade förresten, att Irina la beslag på den svarta hörnhyllan (avsedd för att ha växter på utomhus) och satte i sin hörna. (De bor i ett jättestort rum, över 100 m² tror jag.) Det är nu hennes magiska hylla, säger hon. Favorit-dockorna bor på en hylla, några prydnadssaker på en annan etc. Det är bra när barn har fantasi! Och roligt att hyllan fick ett nytt liv.

18-07-21:

Fläkten fungerade jättebra! Jag hade den på lägsta hastigheten, och den kylde ändå ner mig mer än min gamla fläkt. Så jag sov ovanligt gott i natt, trots värmen. Men jag vaknade lite tidigare än jag hade tänkt mig...

På nedre botten bor en malteser som skäller ibland (dagligen). Det händer att Stella och Nellie skäller några skäll tillbaka då (innan jag tystar dem). I morse hörde jag plötsligt att 2 hundar skällde inifrån vardagsrummet. Det får bara vara 1 hund där på nätterna, den andra ska vara instängd i hagen i mitt sovrum. Upp for jag - och Nellie kom glatt springande emot mig!

Jag undrade förstås hur i all världen hon hade kunnat komma ut. Sedan såg jag att gallret inte sluter riktigt tätt vid garderoben. Den har ju sparksockel nertill, och i det lilla hålet kan man tydligen åla sig ut om man är en liten energisk hund... I natt får jag ställa något för/i "hålet".

Nyss fick jag tvätta Nellies bandage nertill. (Med våtservetter.) Nellie hade nämligen bajsat på sin toalett, precis som hon ska - men sedan hade hon tydligen råkat kliva i det. Det fanns "bajsiga fotspår" i hela hagen. Tur att det är klinkergolv, så det är lätt att tvätta rent. Lite besvär får man räkna med, om man har barn eller hundar. Men det är ju kärt besvär!

I förmiddags lastade jag fikon-trädet på min gröna kärra, och rullade ner det till Lena. Så nu står det på hennes balkong. Hon bjöd på kallt vatten, och vi satt och pratade en stund. Det var trevligt!

Jag har haft tavel-utställning i sovrummet i dag, och valt ut de tavlor jag ska behålla. (Det blev säkert några för mycket ändå, som inte kommer att få plats.) Men alla stora utom en (den med björkarna på) gallrade jag ut. (Och en affisch satte jag över i en mindre ram, utan passepartout.) Sedan gallrade jag ut flera små tavlor också. 4 av de små (som är tillräckligt små för att precis gå ner i kabinväskan), vill Jenni ha. Resten (både stora och små) kommer Erik och hämtar i morgon. Det står en trave lutade mot väggen i hallen.

Jag mailade Alicia och frågade när hon är hemma. Jag sa att jag kan komma till henne, med det som hon vill ha. Jag kan omöjligt ha allt stående här vecka efter vecka, även om sakerna är små. Hon sa att det passar bra i morgon kl 11:30. Jag siktar på att vara där 11:30:00, för att statuera exempel. Fast egentligen borde jag väl vänta till 12:15, utan att meddela att jag blir försenad... (Men jag vill ju bli av med sakerna, så jag vågar inte chansa på det senare.)

Alicia och jag har pratat om att handla tillsammans på Ikea, och dela på fraktkostnaden. Jag behöver i första hand de 2 skåpen (Hindö) till balkongen, men också 2 nya gardin-stänger (eftersom de jag har är för korta). Jag har gjort en önskelista på allt jag vill ha, inkl en sängstomme (Hemnes). Där är slutsumman 422 €, men så mycket kan jag förstås inte handla för. Alicia behöver tydligen några skåp, till förvaring. Vi får väl se hur vi gör.

Jag tvättade lite småtvätt i dag (mest underkläder och näsdukar). När det är lite (och smått), så bryr jag mig inte om att hänga tvätten på tork uppe på taket. Jag kom på att om jag inte vill hänga plaggen alltför tätt på vädringsstället, så kan 1 plagg hänga bredvid vindspelet. Då torkar plaggen fortare.

18-07-22:

Här har flitens lykta lyst hela dagen! Jag har det mycket tommare i mitt sovrum nu. Visst står det fortfarande lite saker i hörnen, men hela golvet är inte täckt längre. En STOR förbättring!

Jag började redan i morse att breda ut saker på sängen (den enda "arbetsytan" jag har). Allra först gallrade jag ut några lampor. De jag behöll ställde/la jag på buffén. Det är troligt att jag får gallra ut ytterligare ett par lite längre fram, men jag vill först tänka noga efter vilka som passar bäst här.

Hunnen så långt så kom Erik och hämtade alla tavlorna som jag hade gallrat ut. Han körde allt på min gröna kärra, och lovade komma tillbaka med kärran framåt kvällen. Fast vi pratade en bra stund innan han gick. Det är trevligt med svenska vänner! Jag förstår precis allt vi pratar om, och kan uttrycka allt jag vill!

Därefter gick jag till Alicia, och var där på sekunden. Hon fick sakerna, jag klappade hennes kattunge, och så pratade vi en stund. Vi bestämde att vi ska beställa några saker var från Ikea, och dela på fraktkostnaden. Det allra viktigaste från min önskelista får det bli. (Balkongskåpen och gardinstängerna.) Resten måste jag vänta med. En sängstomme har jag velat ha i flera år, men har fått skjuta upp köpet gång på gång (av ekonomiska skäl).

Hemma igen så fortsatte jag att gallra. Jag hade lagt en badrumsmatta på sängen för att skona överkastet. (På den la jag saker under sorterings-processen.) Fotona nedan visar när jag höll på att sortera mina "el-saker" i olika kategorier. Men jag har också gallrat bland alla mina knoppar, möbelhjul, klädgalgar, gardintillbehör (stänger, upphängnings-ringar mm), och så har jag gallrat ut en del verktyg. Jag har haft dubbelt av en mycket.  

Nedan hade jag börjat lägga saker till Erik i en plastback. Det blev 2 sådana fulla. När Erik lämnade kärran så hämtade han 2/3 av sakerna, så mycket han kunde bära i sin jättestora väska. Jag har också gallrat ut min stora borrhammare (borrmaskin), min största fogsvans (såg), och min varmlufts-pistol. Men de sakerna får ligga kvar här så länge. Dem behöver jag för att få ordning i lägenheten. (Det blir Erik som får hantera verktygen. Jag kommer att be honom borra många hål till i väggarna - för nya gardinstänger, alla tavlor, några små hyllor etc.)

Längst in sovrummet står nu lådor med verktyg, sladdar, och sådant man gör saker av och med - allt sorterat, samt några tavlor. På garderoberna, och i förgrunden (på stolen) finns de kläder jag dagligdags använder. (De som är nytvättade alltså.)

I andra änden av rummet står ytterligare några tavlor, 2 hund-transport-väskor, och så ligger där några sängkuddar. Men man kan öppna garderoben!

I morgon planerar jag att sortera mina bits. Jag behöver bara en av varje sort. Jag hade tänkt göra det i kväll, men känner att jag inte orkar. Jag vill gå en liten hund-promenad, och sedan lägga mig.

Däremot kommer jag att vänta lite med att gallra bland mina skruvar, spikar, muttrar, pluggar etc. Jag ska först använda vad jag behöver här. Sedan ska jag behålla ett bas-sortiment, bara sådant som jag kan tänkas behöva. Jag ska behålla de 2 sortiment-facken till höger. Där kan jag lägga små verktyg också. (Och jag kan dela in facken med mellanväggar, där jag lägger skruvar och annat smått.) De 2 sortiment-facken till vänster ska Erik få, förmodligen med minst halva innehållet.

I dag har jag känt mig väldigt flitig! Det enda jag har gjort utöver att gallra ut saker - är att jag har gått några hundpromenader, ätit lite och gett hundarna mat, samt ägnat en liten stund åt pälsvård. Och så har jag pratat en stund i telefon med Linda. Men det är inte många minuter sammanlagt som jag har suttit ner. Jag tycks ha kommit igång nu! Hoppas att energin håller i sig! Här fick MYCKET mer som måste göras!

18-07-23:

Eftersom jag hade röjt i sovrummet i går, så fick Nellie lite större yta att vara på till natten. (Nu fick alla 4 delarna till gallret plats, mot 3 tidigare.) Visserligen sover hon mest om nätterna, men ändå.

I dag har jag gallrat bland alla mina färgburkar och "målar-tillbehör". Allt stod längst ner i Billy-hyllan i sydöstra vardagsrums-hörnan, dit det är svårt att ta sig fram. Jag gallrade ut ca hälften. Mina målargrejor ställde jag in i samma skåp igen, och Eriks satte jag i en låda i hallen. (Det börjar bli trångt i hallen igen, men jag sa till Erik att han kan vänta med att hämta tills det garanterat är en kärra full.)

När jag ändå hade flyttat på det som stod framför hyllan, så passade jag på att skruva på dörrarna. Nu har jag bara 2 dörrar kvar, 1 hög och 1 låg - båda utan beslag/gångjärn och knoppar (just nu). Jag planerar att använda båda. Jag kan ju även ställa böcker bakom en dörr. Då kan jag stapla dem kompaktare, sådana som jag sällan tittar i - men vill ha kvar.

Fast jag funderar på att ge bort några "serier" med många böcker. Jag har 5-6 band som heter Jordens Folk. Trevliga böcker som jag har haft mycket glädje av, men jag googlar mest numera. Sedan har jag nog ca 20 band av Jordens Djur. Ännu trevligare att titta i, men det är sällan jag gör det. Jag undrar om Irina skulle tycka om dem? Annars kanske jag kan skänka dem till Mas Amigos i Torrevieja eller Alfas del Pi. (Men hur ska jag få dit böckerna?) Och mina 4 tjocka psykologi-böcker (på engelska), från när jag läste psykologi på universitetet, som jag har sparat för att de var så dyra. Dem tittar jag aldrig någonsin i. Men vem kan jag ge dem till? Psykologen som jag bodde granne med innan? Jag tycker alldeles för mycket om böcker för att kunna slänga dem. Och jag kan inte släpa upp dem till Sverige igen... Men det är uppenbart att alla inte kommer att få plats.

Mitt nästa projekt är att gallra ut en del toalettartiklar. Även bland sådant har jag många reserver. Jag tror att jag har tvål så det skulle räcka åt ett helt regemente... Jag kan ju alltid ge en del till Erik! Jag borde gallra ut minst hälften - för jag kan omöjligt få plats med allt i det här lilla badrummet. Jag kanske kan ge några av mina hårsnoddar till Irina? Och papiljotterna som jag numera aldrig använder? Kanske kan Irina rulla upp dockornas hår? Hon gillar att pyssla med sådant. Kanske jag borde sätta fram allt redan i kväll? (Jag måste ju se allt jag har - innan jag vad vilka "sorter" jag har för mycket av.) Men själva gallrandet orkar jag nog inte börja på förrän i morgon. Och kanske inte "fram-plockandet" heller, nu när jag känner efter...

Safir och Celeste sitter här ovanpå holken, men ibland är båda inne i den. Ännu har inget "hänt", men båda verkar tycka om att pyssla med heminredning... De flyttar om lite bland sågspånen, lägger dit några nya, etc.

Så här ser Nellie och Stella ut, när de talar om för mig att det är tid för mat. Stella (som får hoppa runt) bara står och tittar på mig. Nellie (som ska vara stilla) dansar runt på bakbenen...

Himlen är klarblå, solen skiner, och det har varit 30° mest hela dagen. Vi har bara gått några kortare rundor. Ja, och så har jag gått och handlat (själv). Kontrasten när man kommer utifrån värmen, och in i affärerna som har AC:n på - är stor. Det är skönt i affärerna, men ibland fryser jag nästan. Om jag vore rik så skulle jag ha AC:n på här hemma, när jag jobbar med mitt sorterings- och gallrings-arbete. (En inomhus-temperatur på ca 25-26° vore behagligare att jobba i - än 29°, som det är nu. Men jag lägger hellre de få pengar jag kan undvara - på nya balkongskåp från Ikea.

Om nu Alicia blir klar med sin inköpslista någon gång - så vi kan handla. Jag har mailat och frågat, men hon har inte hört av sig. I dag har Ikea 11 Hindö-skåp kvar, och jag vet inte om de tar in fler i år. Det är ju en sommar-artikel. Dessutom får man 30 € rabatt om man handlar för mer än 200 € (vilket vi gör tillsammans) via internet just den här veckan.

Min asparagus får fler blommor för varje dag. Det ser fint ut, även om blommorna är små.

Klockan 20 beslöt jag mig för att gå till Mercadona. Men jag gick inte raka vägen, utan en omväg ner om El Paseo. Jag ville se havet på nära håll! Det var mycket folk på stranden, trots att stora delar av stranden låg i skugga.

Fast vid fiskar-monumentet så svängde jag av mot Mercadona. Jag ville inte vara borta för länge från hundarna.

Alicia håller på att leta upp möblerna hon vill ha från Ikea. Vi kan handla i morgon förmiddag, lovar hon.

Såg detta citatet på webben:

(Jag gillar ordlekar...)

18-07-24:

Det ser illa ut för Nellie! Vi kom just tillbaka från veterinären. På dessa 3 veckor som Nellie har haft sitt "spjäl-bandage", så har benbrottet inte läkts ihop alls, inte hålen efter skruvarna heller. Detta kan tyda på att hon har nedsatt (eller ingen) blodcirkulation i skelett-benet. Och det är allvarligt! OM det inte läks så återstår bara amputation...

Varför kan inte livet vara lite enklare att leva? Stackar lilla Nellie!!!

En liten energisk och levnadsglad hund, kan leva ett bra hundliv på 3 ben, men detsamma blir det förstås aldrig. Och jag tänker längre. Nellie kan inte hålla sig lugn. Hon är helt enkelt inte den sortens hund. Då kommer hon ju att fresta dubbelt så mycket på sitt kvarvarande framben. Det kommer att bli dubbelt belastat. Tänk om hon råkar ut för en fraktur på det benet? Det skulle innebära katastrof!

Jag tror inte att det skulle gå att sätta en protes på Nellies ben, eftersom det finns så oerhört lite att fästa den i. Annars, om hon blir tvungen att amputera, så skulle det underlätta hennes liv (och skona vänsterbenet), om man kunde sätta på något i stil med "ett aluminium-rör med stötdämpande gummi nertill". Fast sådant går väl inte på försäkringen är jag rädd för, och min budget är ju begränsad. Och jag tvivlar på att Nellie kan få en protes.

Veterinär Cristina ska prata med specialisten igen, och kontakta mig sedan. Hur som helst är det dags att byta bandage och spjäla. Man måste se så att huden mår OK. (Och passa på att klippa klorna på den tassen. De växer som de ska, men får förstås blodförsörjning via den oskadade benpipan.)

Jag är optimist, så jag har inte gett upp hoppet helt. Men jag är också realist...

Suck!

I morse när jag öppnade balkongdörrarna, så satt Mio och fröken Gråsparv på var sin pinne (i respektive utanför buren), och sjöng duett med varandra. Lite senare, när jag åt frukost, tyckte jag att det hördes ett litet gråsparvs-kvitter bakom boklådorna. Jodå, mycket riktigt. I en Billy-hylla satt lilla fröken Gråsparv och såg ynklig ut. Hon hittade tydligen inte ut igen, när boklådorna stod mellan henne och balkongen. Jag kunde enkelt ta henne i handen, hon var inte rädd alls. Jag bar ut henne på balkongen, och hon flög i väg.

Det verkar alltså vara bråttom med att packa upp boklådorna! Mer bråttom än jag har trott... Fast jag måste ha röjt plats för böckerna innan jag öppnar lådorna. Och det kommer att ta tid!

Alicia hade skickat sin inköpslista till mig, i går klockan 00:20. Hon ville köpa 17 olika mindre saker. Så efter frukost gick jag in på Ikeas webbsida och gjorde beställningen. Jag fick kopiera varje artikelnummer från Alicias lista, och klistra in i sökrutan, för att sedan kunna klicka på "köp". Jag beställde färre saker, bara skåpen och gardinstängerna med tillbehör, fast mina saker var ändå aningen dyrare. Ikea kommer med sakerna på torsdag mellan klockan 09 och 13. Bra! Därefter har jag lovat att köra hem Alicias saker till henne på min kärra. (Den var en superbra investering, min gröna kärra!)

Efter veterinären gick jag till El Pencil, och hämtade min nya "björk-tavla". Den har nu fått en ny mindre ram, samt reflex-fritt glas. Det ser bra ut!

Nu ska den bara upp på väggen också. Jag hade helst velat ha den i vardagsrummet, men där finns ingen vägg som är stor nog. Nu ska jag ha den i sovrummet. Det blir nog bra. (Och den kommer att synas från hallen.) Jag gillar motivet!

Nellie har fått tid för kontroll och bandage-byte på torsdag (samma dag som leveransen från Ikea kommer). Jag ska lämna Nellie 08:30, och hämta henne igen ca 13:30. Nellie måste ju sövas för att de ska kunna lägga "spjälan" och bandaget helt rätt. Vad hon får genomlida den lilla! Jag önskar SÅ att hon kommer att bli bra igen! Hålla tummarna och önska ni också!

Det enda roliga Nellie kan göra just nu, är att gnaga på sina gnagisar (råhudspinnar)...

I dag har jag inte gallrat ut en enda pinal hittills, och klockan har hunnit bli 16. Jag ska dricka en kopp te, och sedan gå ut en liten runda med mina små. Sedan får vi se om jag har någon (psykisk) ork kvar, så det räcker till att göra åtminstone lite nytta. Jag lovar ingenting...

Förresten så står min vikt stilla nu (fettprocenten också). Jag äter ingenting onyttigt alls - men jag äter inte helt rätt heller. Bl a äter jag minst dubbelt så många salta nötter som man bör (om man vill gå ner i vikt). Det är det godaste sättet att få i sig extra salt, vilket jag behöver när jag svettas så mycket som jag gör i värmen. (Men det blir för många gram kolhydrater!) Sorten nedan (från Lidl) är väldigt god (och väldigt salt). Fast blandningen innehåller bl a cashewnötter - den sorts nötter som innehåller flest kolhydrater per 100 gram av alla...

Nu får det vara så här några dagar till. Sedan hoppas jag att jag orkar ta lite "hårdare" tag. Så det "händer" något!

18-07-25:

I går höll jag på att gallra ut toalettartiklar ända till midnatt. (Jag började sent.) Jag hade - förstås - för mycket av allt! Jag har saker så att jag skulle kunna klara en längre avspärrning - trots att jag lever i ett fredligt land. Varför? Tja, säg det. Någon form av otrygghet förmodligen. Som vanligt började jag med att sortera allt i grupper.

Jag hade väldigt många hår-snoddar! Fast i botten på lådan låg det hår-klämmor (sådana stora som man sätter upp håret i nacken med). Nu använder jag dagligen både hår-snoddar och hår-klämmor (utom på vintern när det är kallt). Men riktigt så här många behöver jag inte ha att välja på. Jag gallrade ut 3/4... (Irina får dem. De räcker till både henne själv, och alla hennes dockor.)

Allt stod kvar på matbordet och buffén i natt. Själv hade jag svårt att sova, dels för att det var drygt 29° i sovrummet - men också för att jag oroade mig över restskatten. Jag hade fläkten på för fullt i natt, men somnade ändå inte förrän kring 03.

I morse började jag sätta in allt som blev kvar (knappt hälften) i badrumsskåpen. Visst, det är proppfullt - men det får plats!

I hyllan i dusch-kabinen där jag har schampo, balsam och dusch-tvål/dusch-gel - står nu samtliga reserver också. (Jag hade bl a många små rese-förpackningar.) Nu ska jag använda upp det jag har efter hand. (Och inte köpa nytt förrän strax innan den sista flaskan, av var kategori, tar slut.)

Det känns så BRA att gallra ut allt onödigt. Erik kom och hämtade en stor låda toalettartiklar i dag, samt det jag hade gallrat ut tidigare (verktyg, målarburkar mm). Han ser glad ut var gång han får något! Han kommer tillbaka med kärran i kväll, för den behöver jag i morgon förmiddag, när jag ska köra hem Alicias Ikea-saker till henne.

Nu siktar jag på att gallra bland mina städ-saker. (Både redskap och rengörings-medel.) Gissa vem som har för mycket av sådant? Rätt! Jag, förstås. I förra lägenheten hade jag en uppsättning av allt på nedre våningen, och en uppsättning på ovanvåningen. Plus några reserver...

Frågan är var jag ska ställa allt medan jag gallrar. Jag ska ju få plats med alla paken från Ikea i morgon. (Tillfälligt även med Alicias saker.) Det är visserligen skåpen som tar störst plats, och dem kan jag nog bära ut på balkongen. (Fast frågan är om man får plats att montera dem där? Kanske jag, eller Erik, får vara i vardagsrummet - där Nellies hage står?)

Jag har minst 2 skurhinkar, kanske 3. Jag köpte en fin med pedal. Man trycker på pedalen så kramas moppen automatiskt ur. Jätte-praktiskt! Det är bara den lilla detaljen, att den tar 1½ gång så stor plats som en vanlig hink. Så jag vet inte om jag får plats med den...

Jag har bara det lilla städskåpet på balkongen att sätta allt i. Jag har redan insett att jag inte kan få plats med någon stor (vanlig) dammsugare. Jag får nog nöja mig med min lilla hand-dammasugare.

Tja, det ger sig när jag ser vad jag har, och sedan har gallrat ut allt onödigt. Men just städgrejor vill jag inte stapla så tätt, att det blir svårt att ta fram dem. Tråkiga saker som att städa, måste kunna göras så smidigt som möjligt. Annars är det risk att jag skjuter upp städningen.

Jag antar att det är tråkigt för er att bara läsa om allt som jag gallrar ut. Men för mig känns det väldigt skönt, att jag har kommit i gång så här bra! Nu går det ju äntligen framåt!

I dag fick jag ytterligare en räkning rörande lägenheten på San Barolomé! Dagens räkning var på futtiga 4,17 € och rör något som har med poolen att göra. Men det är förstås inte jag som ska betala räkningen. Det är den nuvarande ägaren!

Inte förrän för en vecka sedan ordnades det äntligen så att Total SA, som köpte vår lägenhet 6/3, betalar sina egna räkningar. Innan fick jag med jämna mellanrum besked om att jag var skyldig pengar - för comunidad (hyra), el och vatten. Det är ju inte klokt! Både Total själva, och mäklafirman Remax, borde ha fixat allt detta redan veckan efter försäljningen/köpet! Jag har försökt ordna det, men inte kunnat, eftersom jag inte har haft vare sig Totals organisations-nummer eller bankkonto-nummer...

Och här i Los Olivos har jag inte lyckats få vattenräkningen överförd till mitt namn. (Den står fortfarande i den avlidne f d ägarens namn.) Detta för att änkan inte har behagat skaffa ett papper, som hon enligt köpekontraktet skulle skaffa... Suck! Däremot gick det bra att uppge mitt bankkonto-nummer - så räkningarna blir betalda. (Jag vill inte riskera att vattnet stängs av.) Men själva räkningarna skickas till mannen, så jag får aldrig se dem. Tidigare (rörande förra lägenheten) fick jag digitala räkningar där jag kunde se stapeldiagram på förbrukningen, när det var avläst, summan att betala - samt förfallodatum. Det vill jag förstås få nu också!

Det är inte lätt att vara invandrare, och inte behärska språket till fullo. Jag tror att jag hade kunnat fixa i alla fall lite mer - om jag vore infödd spanjorska. Fast Spanien är byråkratiskt! Värre än Sverige faktiskt. Men vi har bättre klimat här - särskilt vintertid!

Jag har inte börjat att plocka fram några städsaker ännu. Jag tror att jag väntar tills jag har hunnit få undan Ikea-grejorna. (Kanske på fredag?) I stället har jag ordnat lite i köksskåpen. Det finns ett enda skåp som är tillräckligt djup, för de saker jag har som är 38-40 cm i diameter. (Många bordstabletter, några tallriksunderlägg, 2 ostbrickor och 1 vanlig bricka.) Det är det mittersta överskåpet i köket. I detta enda djupa skåp, går röret från fläkten. Nu ställde jag en Ikea-hylla framför röret - och då kan tabletterna ligga ovanpå (och skjuta ut ovanför röret). Det blev bra! Innan hade jag de här sakerna ovanpå en Billy-överhylla, vilket förstås är ganska opraktiskt. (Dessutom stack de ut en bit, vilket såg fult ut.)

Skåpet där mikrovågsugnen står - ser djupare ut. Men det är det inte. Det är ett vanligt grunt överskåp (utan bakstycke just där ugnen står), som är monterat längre fram bara. Bakom är det tomt!

Jag har (efter moget övervägande) beslutat mig för, att köra ner de 4 stora lådorna med jul-saker som jag har, till Ulfs förråd. Jag har inte plats här just nu, och jag har ingen lust att gallra ut några jul-saker förrän framåt jul. Då får jag se vad som passar, och får plats, här. Resten kommer jag att ge bort. (Ni kanske minns att jag sparade 3 av de små plast-granarna, bara för att jag inte visste vilken som skulle göra sig bäst här. Jag kan förstås bara behålla 1!) Om jag hittar mina påsksaker, så kör jag ner dem samtidigt. (Jul-sakerna ser jag i Billy-hyllorna, men jag minns inte var jag har ställt påsk-pyntet. Det finns ju i en mindre låda.)

Ulf säger att vi kan ha förrådet ihop. Han använder ändå bara 1/4. I gengäld ska jag betala comunidad/hyra, fastighetsskatt och försäkring. Synd att det är så pass långt dit bara (samt en brant backe). Om det hade legat i huset mittemot, så hade jag kunnat utnyttjat det på ett helt annat sätt. 

Klockan har hunnit bli 20:15, så jag går inte ner med några julsaker nu. (Även om det är aningen svalare på kvällarna. Det är ändå varmt nu: 29,3°.) I morgon ska jag lämna Nellie hos veterinären kl 08:30 (när de öppnar). Hon ska vara fastande eftersom hon ska sövas. Stella och jag kan äta frukost när jag kommer hem igen. Sedan ska jag vänta på Ikea. De skrev att de kommer mellan 09 och 13, men jag tror att de först levererar till dem som bor närmast Murcia, och till oss som bor längre bort först på slutet. Så jag gissar att de kommer tidigast kl 12. Men jag måste förstås hålla mig hemma! Det ska bli roligt att få skåpen till balkongen, så jag kan ordna klart där. (Fast skåpen ska förstås monteras först...)

18-07-26:

I morse lämnade jag Nellie hos veterinären. Cristina hade pratat med specialisten (på hund-skelettskador). Nu ska hon prova att sätta ett kortare "spjäl-bandage" på Nellie, så att tassen sticker fram. När Nellie kan röra på tassen igen, så hoppas vi att blodcirkulationen stimuleras, så att benet kan läkas. Sedan ska de byta bandage och "spjäla" var 3:e vecka. Jag hoppas verkligen att frakturen kommer att läkas! Det får ta den tid det tar - bara Nellie blir bra! Alternativet amputation låter så fruktansvärt hemskt. Nellie är värd att få leva ett bra hundliv. Och på sitt sätt behöver hon sina 4 ben bättre än vissa andra hundar - hon som älskar att springa och skutta.

Jag känner mig aningen lättad, för att specialisten verkar tro att det kan gå vägen. Tydligen hade han talat om möjligheten till en alternativ operation, om frakturen inte vill läka. Det är bra att det finns andra alternativ än amputation, men allra bäst vore om skadan läktes av sig själv (som benbrott brukar göra på 6-8 veckor).

Först ville Stella följa med i morse. Men så förklarade jag att vi skulle till veterinären, och då var hon inte intresserad längre. Hon var nöjd med att stanna hemma.

När jag kom hem igen så åt Stella och jag frukost, och sedan gick vi en liten runda.

Nu precis (11:00) ringde Ikea-transportören. Han sa att de skulle vara framme om 20 minuter. Det var ju bra!

Veterinären mailade nyss att Nellie är klar, men inte vaken ännu, och att jag kan hämta henne efter 12:30.

Eftersom Ikea kom i tid, så kunde jag hämta Nellie redan 12:30. Hon var (och är fortfarande) påverkad av narkosen. Hon bara stirrar ut i tomma luften, eller sover. Som ni ser har hon nu fått ett mindre bandage. Hoppas att det kommer att kännas bättre för henne. Men framförallt hoppas jag förstås att blod-cirkulationen kommer i gång, så att frakturen kan läkas.

Eftersom Nellie inte fick någon frukost (hon skulle vara fastande), så satte jag fram en portion favorit-mat åt henne. Men hon brydde sig inte. Det märks verkligen att hon fortfarande är "drogad". Hon som annars brukar dansa mat-dansen (även på 3 ben), slicka sig om munnen, pipa av iver, och sedan kasta sig över maten... Jag satte in skålen i kylen, så får jag ta fram den igen om några timmar.

Jag satte Nellie i sängen. Först satt hon bara och tittade (utan att se), men nu har hon lagt sig - och sover. Vi ska på återbesök till veterinär Cristina om en vecka (2/8). Stackars lilla Nellie måste fortfarande vara i sin hage. Där ska hon ta det så lugnt som möjligt. Just nu gör hon det, men vi får se hur det blir när hon kvicknar till. Jag vet inte om det finns någon form av spjäla under bandaget nu. Det ser inte så ut. Fast nog tycker jag att det borde finnas något. Jag får fråga om en vecka.

Måtte nu Nellies benbrott läka som det ska (och helst snabbt)! Jag önskar SÅ att hon blir helt återställd igen!

Jag fick foton från Maud i Senegal i dag! Roligt! Hon ringde också (fast innan fotona kom fram). Hon berättade att de också har varmt och torrt, fast regnperioden egentligen skulle ha börjat. De har skaffat höns, och allt de har planterat i trädgården växer bra. Ni ser på fotona att hennes hus hela tiden blir finare och finare. Mauds hund Sabi mår bra! Honom ser ni på flera av fotona.

Tyvärr mår Maud själv inte så bra just nu. Hon mår dåligt av kemikalier i omgivningen. (Hon är ju överkänslig för sådana.) Jag hoppas att hon snart blir stark, frisk och pigg igen!

Klockan 16:30 ska jag gå till Alicia med det som hon beställde från Ikea. Jag har lastat det min kärra. Helst hade jag velat gå bort med sakerna bums (det tar bara 10 minuter), men bums passade inte Alicia...

Jag borde förstås kasta mig över mina nya Hindö-skåp, och börja montera dem. (Jag har burit ut kartongerna på balkongen.) Men jag har en del annat jag bör göra först.

Nu har Nellie kvicknat till lite, och ätit upp sin mat. Men hon är fortfarande slö. Kanske fick hon lite för mycket narkosmedel den här gången?

Lilla fröken Gråsparv och jag, har inte samma åsikt om var fåglar bör bajsa. Hon tycker att det är helt OK på stolsdynan, men se det tycker inte jag. Tyget är anti-fläck-behandlat, men jag bör nog ändå lägga dit en handduk som skydd. Nu när hon praktiskt taget bor här...

Precis den mintgrön-turkosa färgen på bordet, ska jag be mannen i färgaffären blanda till. Den ska jag längre fram måla om dörrarna på Hindö-skåpen med.

Undrar förresten om växten är hälsosam för gråsparvar? Det var om den, eller en liknande (jag är osäker), som Lena H hade läst att den kunde vara giftig. Fast det är inte säkert att samma saker är giftiga för människor, hundar och fåglar. Jag vet att det finns bär som är giftiga för oss, men som fåglar äter utan problem.

Efter att jag hade levererat Alicias inköp till henne, så började jag lasta kärran med julsaker. 4 stora lådor + 1 kasse med 2 små. (Samt 1 papprör med "videungs-kvistarna" som jag ska ha som påskris.) Men det är inte allt.

Sedan står det 2 små lådor till med jul-saker i en Billy-hylla (rött X), och en med påsk-saker (svart X). Det är bara den lilla detaljen att jag inte kan ta ut dem ur hyllan! Inte utan att skruva av vitrindörren som jag skruvade på härförleden... Suck. (Detta eftersom hyllorna står lite omlott.) Det kanske inte är någon katastrof. Jag ska ju ändå byta till den andra vitrindörren, den som har trä nertill (och glas upptill). Jag har plockat fram dörr och gångjärn.

Då borde det vara enkelt att flytta den hel-glasade vitrindörren till hyllan bredvid. Den har haft vitrindörr, så där sitter redan gångjärn. Men! De sitter på olika höjd. Alla mina hyllor är av den gamla modellen (med hålen som det var förr). Just de här 2 dörrarna (+ 1 låg som jag redan har monterat) är nya. De är avsedda för den nya modellen hyllor, som har fler hål upptill. När jag skulle montera den låga nya dörren, så fick jag själv borra nya hål. Jag hade gjort en mall efter en ny hylla, när jag var på Ikea. Nu måste jag också borra nya hål. Men jag vet inte var jag har mallen. (Den är bara gjord i papper.) Kanske kan jag mäta mig fram med hjälp av gångjärnen? Men det blir mycket besvär hur som helst. Varför skulle Ikea ställa till det så?

Hur som helst så tappade jag lusten att köra ner jul-sakerna just i kväll. Det innebär för mycket jobb. Jag ska förstås göra det (skruva av dörren, ta fram lådorna, lasta lådorna på kärran, förankra allt väl, och köra ner det till förrådet. Men sedan måste jag skruva på en ny dörr på Benno-pelarna, och därefter borra nya hål uför alla 3 gångjärnen, för att kunna montera vitrindörren på Billy-hyllan bredvid.

Jag roade mig istället med att prova att skruva på 2 av de 6 Edvalla-kläpparna, som jag köpte (när jag ändå beställde Hindö + gardinstänger), på buffén. De ser finare ut än de mörka knopparna som sitter där nu. Fast de här 2 kläpparna är inte rätt monterade. De ska egentligen försänkas en bit. Det syns inte på fotot, men de står ut en bit nu. Kanske jag bara sätter dem så här så länge, och försänker dem vid senare tillfälle? Jag har inte bestämt mig än. Men det känns angelägnare att fixa "stora saker", som att ordna så att jag kan packa upp boklådorna. Allt finlir kan jag ju spara till senare. Själv tycker jag att Lakolk blir snyggare med de nya kläpparna.

Erik mailade just, att det bara är att säga till - så kommer han och skruvar ihop Hindö-skåpen åt mig. Åh vad det är skönt med sådana vänner!

Nellie har nu piggnat till så pass - att hon försöker gnaga av sig bandaget (kanten upptill)... Jag tror dock att hon inte kan göra någon skada. Bandaget verkar sitta stadigt.

Jag skruvade på resten av kläpparna. Det är bara när man tittar från sidan som man ser att de ska försänkas. (Så att den platta bakdelen sitter dikt an mot lådfronten. Jag kan ändå inte i kväll. Jag har inget 7 mm's borr, bara 6½ och sedan 8, så jag gör det längre fram.)

De nya kläpparna matchar min guldkantade marmor-skärbräda! Jag har läst att man bör försöka sätta lite gulkant på tillvaron. Så jag satte min på skärbrädan...  

Jag glömde visa att jag fotograferade havet i morse (från min ytterdörr). Det låg så blankt och vackert, fortfarande lite gult efter soluppgången.

Men egentligen, i den här värmen - så vill jag inte att havet ska se ut som en spegel. Jag vill att det ska gå gäss på sjön - för jag behöver vindar som svalkar. Vädret är ju precis lika varmt hos er i Sverige, vissa dagar t o m varmare! Så vitt jag vet har det inte hänt förr i min livstid, inte vecka efter vecka...

Mina båda fötter, samt vristerna, svullnar i värmen. Nu är även högra foten/vristen svullen (fast måttligt), men den vänstra (där jag har fel på ven-klaffarna) ser grotesk ut (särskilt kvällstid)! Jag borde väl gå till läkaren för att kolla upp det. Jag frågade en gång (var det förrförra sommaren?), och den vikarierande läkaren föreslog stödstrumpa på vänsterbenet, men konstaterade själv - att det kan man ju inte ha i spansk sommarvärme. Nyligen läste jag på en svensk webbsida, att ju tidigare man sätter in behandling - desto större chans är det att problemet går att åtgärda. Säkert sant, och då är det ju kört nu. Sen tror jag inte att man kan göra något, för man byter ju inte klaffar i ben... På mornarna ser allt ut som det ska, men jag kan ju inte tillbringa dagarna med fötterna högt. Då skulle jag ju inte få något alls skött!

Jag försökte ta ett foto där det så tydligt som möjligt framgår hur svullen vänsterfoten är framåt läggdags. Ni ser! Rent groteskt! Framifrån syns det aningen mindre. De svarta pilarna markerar de största svullnaderna. Den röda pilen pekar på ett ställe där det bildas ett hudveck när foten svullnar. Sommartid är vecket alltid rött, eftersom huden blir irriterad. Och huden stramar över svullnaderna. Det gör ont när jag sträcker på vristen. Ibland är det svårt att hitta en bra insomnings-ställning där det inte trycker på svullnaderna. Suck! Men den första timmen på morgonen är allt OK.

Jo, det är klart att jag skäms för att visa mig offentligt med en sådan här fot. Men vad ska jag göra? Stänga in mig i sovrummet dygnet runt? Tänk, för bara några år sedan, då kunde jag fortfarande ta på mig tjusiga högklackade skor - även sommartid. Det går definitivt inte längre! (Möjligen om jag bodde på Island, kanske?) Lite sorgligt är det allt... För att venklaffarna inte håller tätt - det är ju ett typiskt ålders-symtom!

Även om jag skäms, och tycker att min fot och vrist är jättefula - så tycker jag att man bör prata om sådant här. Om vi vågar prata om våra problem och ålderskrämpor, så upptäcker vi ofta att vi inte är ensamma. Vi har olycks-systrar och olycks-bröder! Och det är ju en liten tröst i alla fall. Jag trivs väldigt bra med att vara pensionär, och det är helt OK att börja bli gammal (redan lastgammal enl ungdomarna). Men alla ålderskrämporna - dem skulle jag gärna vara förutan.

18-07-27:

När jag vaknade i morse så låg jag och drog mig några minuter. Jag hörde att Nellie låg lugnt och gnagde i sin säng. (Jag låter det alltid ligga 2-3 gnagisar där, så hon har lite att göra. Sedan satte jag fötterna över sängkanten och hälsade god-morgon på Stella, och böjde mig därefter över hagen för att hälsa på Nellie. Persiennen var fortfarande för, så det var halmskumt i rummet. Men jag hann tänka "Vad är det hon gnager på?" - innan det gick upp för mig vad det var. Bandaget! Hon hade lyckats få av sig bandaget i natt!

Jag rusade raskt till badrummet, gjorde en "katta-tvätt", på med kläderna, och gjorde mig klar att gå till veterinären. (Fast först tog jag snabbt fotona nedan.) Vi var på plats när veterinären öppnade, och jag fick lämna Nellie där. Jag ska hämta henne igen klockan 11.

När jag höll i bandaget, så kunde jag känna att det var något styvt inuti. Lilla Nellie var så lycklig för att hon slapp det. Hon slickade sitt ben, som för att visa - att det är mycket bättre för blodcirkulationen utan. Och det har hon ju rätt i. Men risken är stor för ytterligare benbrott - och den risken kan vi inte ta. Men hur veterinären ska få ett mindre bandage att sitta kvar - det förstår jag inte. Inte på ett energiknippe som Nellie...

När vi hade lagt oss i går, och jag som vanligt låg och klappade lilla Nellie en stund. Då upprepade jag mantrat; "Du ska bli bra! Du ska bli helt bra igen!" Och jag trodde på det. Det MÅSTE bli så! Men visst är det ett bakslag att hon lyckades få av bandaget...

Tja, är det inte det ena - så är det det andra. Så här på morgonen ser min fot i alla fall helt normal ut, även efter den raska promenaden t o r veterinären. Så har åter en ny dag börjat, en dag då jag bör jobba effektivt för att försöka komma i ordning här. Fast nu ska jag först äta frukost, och om en dryg timme är det dags att hämta Nellie igen. I kväll klockan 20 är det årsmöte här i föreningen Los Olivos, och jag planerar förstås att vara med. Men kanske jag kan lyckas åstadkomma något vettigt under dagen? Fast jag har 29° inomhus och en luftfuktighet på 67%...

Viff och voff! Nu är det jag, Stella, som skriver igen. Jag hade hoppats vov-mycket på att Nellie bums skulle lära sig skriva, så att jag skulle slippa. Bara för att jag är lite blyg. Men Nellie kan inte skriva nu. Nä, för veterinären sätter på en vov-konstig sak på hennes ben hela tiden. Det är ganska dumt. Jag ser ju att Nellie inte kan gå ordentligt heller. Så jag förstår inte alls varför matte låter veterinären göra så.

Fast i natt hade Nellie själv tagit av den konstiga saken. Det var ju vov-bra gjort. Men nu har matte burit iväg Nellie till veterinären igen. Viff och voff så svårt det är att förstå, varför människor gör som dom gör.

Förresten sa matte i går, att hon ska börja ge mig mindre mat. Bara för att hon hade ställt mig på den där saken, där man får veta hur mycket man väger. Jag vägde 1,9 kilo sa matte. Och sen sa hon att det är alldeles för mycket, för jag brukar väga mellan 1,7 och 1,8 kilo. Men mat är ju vov-gott! Jag vill inte ha mindre! Jag vill hellre ha mer! Jag tycker att matte borde slänga både sin och vår väga-sak. Ja, för hon blir ändå bara ledsen när hon ställer sig på sin. Och jag vill inte banta bara för att saken säger att jag väger mer. Ja se människor! Dom är som dom är. Inte riktigt kloka alltså.

Ha det nu riktigt vovvigt, och håll er i skuggan! Viff, vov och voff!

Klockan 12 hann jag börja på min frukost. (Och det blev inte mycket till frukost; ½ liter grönt te + 3 ostskivor + 2 små tomater. Jag planerar att äta något vettigare framåt eftermiddagen.) Men det gör inget att det blev sent, det är bara nyttigt att låta magen få vila 12-20 timmar - mellan det sista målet på kvällen och det första på morgonen. Nellie fick vänta på sin frukost till 11:45. Då fick hon en "brunch" som hon slukade på sisådär 4 sekunder blankt.

Veterinären (med assistenter) hade klarat av att lägga nytt bandage på Nellie, utan att söva henne. Så Nellie var super-pigg när jag hämtade henne! Hon slickade först mig i hela ansiktet, och sedan Stella (som var med).

Nedan demonstrerar Nellie hur viktigt det är för hundar att ha 2 framtassar. Hur ska man annars kunna hålla fast sin gnagis?

Nellie har faktiskt lyckats ta det ganska lugnt i dag. (Stella också förstås.) Det är väl värmen...

Jag hade flyttat om och röjt på balkongen, så att Erik kunde komma åt att montera skåpen åt mig. (Jag mailade honom när jag hade ätit klart min lilla frukost, och han kom en knapp timme senare.)

Erik höll på att skruva i knappt 2 timmar...

Och sedan var skåpen färdigmonterade. De ser bra ut, både rejäla och snygga. Mycket bättre än de gamla plastskåpen! Hindö-skåpen ser också nättare ut.

De passade precis så som jag hade mätt ut att jag ville ha dem. Ovanpå skåpen får jag plats med många mindre krukväxter. Ytan är plan (till skillnad från den "hängmatte-formade" ovansidan på plastskåpen). Dessutom är skåpen något lägre, så jag behöver inte oroa mig för att krukorna ska kunna blåsa över kanten - om det kommer kraftiga vindar.

Nu återstår att flytta över innehållet, från de gamla till de nya skåpen. I de gamla finns det 3 hyllor, i de nya 2. Så även om de nya är aningen längre, så kommer de att rymma mindre. (De nya är också aningen grundare.)

Nu ska jag bara ha "växt-saker" i de nya skåpen. (Krukor, jord, trädgårds-redskap mm.) Men jag blir nog ändå tvungen att gallra ut några ytterkrukor till. Jag skulle ändå inte ha plats till så många växter, så jag behöver färre att välja på. (Tidigare har jag haft uppemot 100 krukväxter totalt. Nu ska jag nöja mig med ca ett dussin (små eller mellanstora) + mina stora bougainvilleorna och crassulan.

Mina tränings-redskap flyttade jag över till en rullvagn. (De hör ju inte alls hemma på balkongen.) Rullvagnen ska stå framför garderoberna i sovrummet. Den är ju lätt att rulla åt sidan, när jag behöver öppna en garderobs-dörr. (Jag ser att jag kan gallra ut några tränings-prylar också.)

Jag passade förstås på att prata en del med Erik, när han var här. Ibland har jag ett uppdämt prat-behov, eftersom jag är ensam nästan jämt. Och med Erik kan jag prata om precis allt. Fast jag gjorde lite nytta också. Jag skruvade av vitrin-dörren från Benno-hyllorna. Sedan tog jag fram alla lådorna som stod där. (Alla jul- och påsk-saker satte jag på kärran, som nu är överfull.) Därefter skruvade jag på gångjärn på vitrindörren med trä nertill, och skruvade fast den på Benno. Till höger på bilden nedan, står den helglasade vitrindörren och väntar. Den väntar på att jag ska borra 6 nya hål i Billy-hyllan bakom, så att jag kan flytta beslagen - och montera vitrindörren. Det svåra är att mäta ut exakt var hålen ska borras. Jag får mäta jättenoga! Det är ett stort projekt, så det får bli en annan dag.

Men när jag ändå höll på att skruva, så bytte jag dörren under routern. Nu är den av samma modell som dörren bredvid. Och dörren som satt där, var ju den med en liten skada. Den kanske jag använder att ställa lös framför det andra skåpet i hörnan. (2 fastskruvade dörrar kan man förstås inte ha, när hyllorna står omlott.)

I kväll kl 20 är det årsmöte här i föreningen. Vi ska träffas på gården. Jag vill gärna vara med. Jag räknar inte med att få en syl i vädret, men det är ett bra tillfälle att hälsa på alla grannarna.

Fast innan dess ska jag gå till återvinningen med de stora Hindö-kartongerna. De ligger just nu på köks-golvet, så jag knappt kan gå förbi. Dessutom hoppas jag hinna en liten hund-promenad också. Och kanske äta något? Jag har mest lust att äta nötter, keso, yoghurt och råa grönsaker i värmen... Ingen varm mat... Jag har 1½ timme på mig. Flytta saker mellan skåpen får jag nog vänta med till i morgon.

18-07-28:

19:55 i går, gick jag ned till platsen för mötet. Som svensk vill jag ju inte komma för sent. Det var bara de 2 som jobbar på administrationen där. 20:05 kom föreningens ordförande, en mycket trevlig och kompetent kvinna. 20:25 kom några till, och då sa ordföranden att vi skulle börja. Hon styrde upp mötet bra, och jag hade kunnat säga något om jag hade velat. Nu lyssnade jag mest. 20:45 kom ytterligare några grannar, men bara hälften av lägenheterna var representerade.

Eftersom här finns 29 lägenheter, men bara 23 parkerings-platser, så beslöt vi att man bara får parkera 1 bil per lägenhet. Det är bara problem vid jul, påsk och juli-augusti - när alla är här. Eftersom några lägenheter bara bebos då, så räcker parkerings-platserna gott resten av året. Nu ska vi få var sitt inplastat kort, med lägenhetsnumret på. Detta ska vi lägga i vår bil när vi parkerar på gården. På så sätt kan man lätt se om någon ställer fler bilar än 1 där. Nu har jag ju ingen bil, men om jag får gäster med bil - ska de kunna parkera med mitt kort i bilen.

Sedan fick jag veta lite mer om den stora tomten som gränsar till vår, där de har grävt upp många stora fina träd (och forslat bort), samt tagit markprov. Att det skulle byggas där, förstod jag från början - men inte vad. Nu fick jag reda på att det är El Titi som har köpt marken. Det är de som har byggt de stora vita husen Galle Rojo (där bl a Alicia bor). Och det var inte så roligt att höra - för då kan vi nog räkna med att det blir ett stort och högt hus. Ett högt hus kan ta min strandutsikt åt det hållet (om det byggs nära gatan), och en del av usikten mot bergen (rakt åt norr).

Tja, det är ju bara att acceptera. Min havsutsikt från bakongen kan däremot aldrig byggas för. Jag är glad att jag valde 2-glas till mitt contra-ventana. (Det skilde inte mycket i pris på 1- och 2-glas.) För när bygget sedan kommer igång - då har jag ju 3 glas i fönstret åt det hållet, och därmed ganska bra ljud-isolering.

Efter mötet (som slutade 21:30) så pratade jag med en del av grannarna. De var trevliga! (Och de hade lagt märke till att jag har fina blommor på balkongen! Tur att de inte vet hur det ser ut i resten av lägenheten...) 

I går, strax innan jag la mig, kom jag på att jag ville se hur Lakolk klädde i en björkskiva. Jag har ju en stor sådan stående, som jag helst vill använda eftersom jag tycker om björk. Jag hade fått såga till den förstås. Men jag tyckte inte att det blev bra. Lakolk är nog snyggast som den är. I stället ska jag (eller Erik?) såga till skivan så att den precis passar på de två Kallax, som kommer att vara vända mot vardagsrummet (och stå rygg mot rygg med Lakolk). Lite slöseri med den stora skivan (att bara utnyttja 2/3), men då kan jag använda den.

I dag har jag varit flitig, precis hela dagen. Jag gick upp tidigt och satte igång en tvättmaskin (snabbprogram), gick ut med hundarna medan maskinen var igång, och hängde sedan tvätten på tork på takterrassen. Sedan gick jag iväg med alla jul- och påsk-sakerna till förrådet. Jag tänkte att det var skönast att gå på morgonen, innan det hade blivit för varmt. Nedan den fullastade vagnen.

Därefter gick jag och köpte yoghurt, kycklingfilé och olika grönsaker. Till lunch åt hundarna och jag rå blomkål. Det tycker vi om alla 3! (De fick förstås sin vanliga hundmat också.) Kycklingen kanske jag kokar i morgon.

Annars har jag tillbringat dagen på balkongen. Lägg märke till min lilla havsutsikt - som aldrig kan byggas för...

Eftersom jag hade några krukor i städskåpet också, och ändå skulle gallra bland mina städsaker, så började jag med att tömma städskåpet. Erik kom förresten och hämtade de gamla plastskåpen, så jag slapp ha dem stående i vägen. Det blev ganska fullt på balkongen ändå...

Jag städade ur skåpet, och satte upp 2 överblivna handduks-hängare ( de till vänster). Jag behöver fler krokar än de 4 som fanns.

När jag hade gallrat ut alla dubbletter jag hade i städskåpet, så satte jag in allt prydligt (det är nästan klart på fotot ovan). Min bästa skurhink (den röd-grå) får plats! (Den har trekantig mopp, så man kommer åt i hörn också!) Så jag ger bort den blå "vanliga". Och så gav jag den stora dammsugaren till Erik, för den kan jag omöjligt få plats med. Jag får antingen köpa en riktigt bra liten hand-dammsugare sen, eller en dammsugare av vanlig modell fast i miniformat. Vi får se vad det kan bli. Jag har en liten hand-dammsugare (köpt våren 2006). Den fungerar bra, men saknar helt finesser (som t ex utbytbart munstycke). Men jag klarar mig med den så länge.

Senare började jag sortera krukor. Hittills har jag tyvärr bara lyckats gallra ut ett fåtal. Men jag ska fortsätta i morgon.

Mitt i röran la sig Stella i solen. Det var länge sedan. Hundarna ligger normalt i skuggan nu. Tja, lilla Nellie har förstås inget val... Hon är ju tvungen att vara i sin hage. Men hon verkar ha vant sig, och accepterar situationen.

Nu, när det snart är läggdags, är det lite bättre ordning på balkongen än på fotona ovan. Men jag har en hel del jobb där i morgon - innan allt är klart. Sola och bada får jag väl göra nästa sommar...

18-07-29:

Nu har jag ordnat klart i alla mina 4 balkong-skåp. Några stora krukor var jag tvungen att ställa i skåpet ovanför tvättmaskinen. I gengäld tog jag ner en stor kruka därifrån.

I den krukan planterade jag om min (numera) största crassula i. Till vänster krukan den stod i innan. Den nya är 45 x 45 cm (och lika hög). Större krukor kan jag inte ha på den här balkongen. Det skulle bli för trångt. Nu hoppas jag att crassulan trivs allra minst några år i sin nya kruka. För jag vill inte behöva ge bort den också...

Erik är på väg hit, för att hämta en del utgallrat. Då ska jag be honom att hjälpa mig att bära upp krukan på fatet/rullplattan. Den är nämligen tung, och tar lätt överbalansen! Jag har f n några jordpåsar och lite annat under mina nya skåp, men i övrigt har jag fått plats med allt. (Genom att; 1) gallra ut mycket, och 2) stapla effektivt.) Det känns som om jag kommer att få det jättefint på balkongen, sedan när alla detaljer är klara.

Lilla fröken Gårsparv tittar längtansfullt på Mios fågelfrön - men hon kommer inte åt dem...

Stella vilar mest, men det vill Nellie helst inte göra...

Apropå att min ena dotter heter Linda, så berättade Alicia i dag (när hon tittade inom som hastigast) om en spansk sångare (född -56) som heter Miguel Bosé. Han hade en hit med en låt som heter Linda. Jag lyssnade på låten. Den är trevlig, och jag går nu och sjunger refrängen. Jag översatte texten. Miguel sjunger tydligt, så det är lätt att höra alla ord - men jag tittade förstås på den skrivna texten också. I korthet handlar sången om att mannen står i begrepp att förföra den söta och oskuldsfulla Linda. Men han vill vara ärlig, och berättar att han tänker på en annan kvinna. Här kan ni lyssna (högerklicka och öppna i ny flik): https://www.youtube.com/watch?v=WV9hdlqXWFo (Miguel Bosé 1979) eller https://www.youtube.com/watch?v=T57fdkvMJUA (Miguel Bosé + sångerskan Malu - textad).

Jag glömde skriva att vågen i morse visade 53,6 kg och 24,1% fett. Det går väldigt långsamt nedåt. Nästan varje dag tänker jag, att jag borde börja banta hårdare - så jag går ner fortare. Men hittills har jag inte känt mig tillräckligt motiverad, för att ta det steget. Och så länge som vikten inte står stilla helt (eller, ve och fasa, jag går upp) så kan jag ju fortsätta så här. Det är ingen hastighetstävling. Det handlar om strävan efter ett hälsosammare liv (vilket inkluderar en hälsosam vikt)!

18-07-30:

Tidigt i morse (men efter att jag hade klivit ur sängen), så lyckades Nellie få av sig sitt bandage - igen. Hon såg så nöjd ut, och slickade sitt ben. Men före frukost lämnade jag förstås in henne hos veterinären - igen. (Jag kanske borde be om ett klipp-kort?) De ska som vanligt maila när Nellie är klar för avhämtning. Det enda goda detta förde med sig, var att Stella fick en lite längre promenad innan det har hunnit bli varmare. (Det är 28° nu på morgonen, men kommer nog att bli 30°.)

På hemvägen gick vi (jag och Stella) inom Expert och köpte ett nytt 3-månaders Brita-filter till kranen. Det är inte dags att byta på 2 månader än, men det känns bra att ha ett filter hemma. Jag betalade 22,90 €. Sedan gick vi till Ferrokey och köpte ett 7 mm's borr (så jag kan försänka kläpparna på Lakolk). Jag passade på att fråga vad de tar för ett sådant Brita-filter. De är dyrare! De skulle ta drygt 26 €, men på deras webbsida kostar det 24,20 €. Jag undrar vad Carrefour tar? (Om de har den här modellen?) Om jag någon gång skulle hitta för under 20 €, så kan jag ju köpa 2 för att ha på lager. Men större lager än så har jag inte plats med, trots att det är små filter.

Halvvägs hemma så passerade vi en brittisk familj som bråkade. Mannen skrek åt hustrun att hon kunde få skilsmässa, att han inte ville ha henne längre. Hon försökte dämpa honom. Bredvid stod de två sönerna (kanske 6-8 år?) och tittade storögt och förtvivlat. "Kom", ropade pappan till sönerna, "jag kommer inte tillbaka." Sönerna stod kvar hos mamman, och såg desperata ut... Visst är det tragiskt! Att vuxna inte kan ha vett att hålla barnen utanför sina dispyter. Stackars pojkar! Hoppas att mamman är stark nog att kunna ta hand om deras oro.

Nu ska jag äta en förmiddags-frukost. Fast i värmen är jag mest sugen på att dricka vatten och iste... 

Nedan visar Nellie upp sitt nya bandage. Men hon begriper fortfarande inte varför hon måste ha det. Den här gången var det veterinär Javier som la om det. Hoppas att det blir sittande den här gången! Annars återstår att sätta krage på Nellie, och det brukar hundar inte alls tycka om. I så fall vill jag helst ha en sådan liten rund mjuk (inte en plast-tratt) - men frågan är om det tillverkas så små, att de kan passa Nellie.

Jag var tvungen att säga till mig själv på skarpen i dag. Ja, att man faktiskt bör laga mat åt sig - även om man tycker att det är tråkigt. Jag gjorde en "man-tager-vad-man-haver-LCHF-gryta". (Lite gul lök, lite vitlök, 1 röd paprika, ganska mycket vitkål, en stor bit blomkål, lite spenat, lite kycklingfilé som jag hade kvar - och så en massa smör och olivolja.) Det blev inte så dumt, mättar bra, och grytan bör räcka till 3-4 måltider åt mig. (Så nu behöver jag inte laga mat på ett par dar.)

Det är 30° ute, och nästan vindstilla. Jag känner mig slö i värmen och får nästan inget gjort. Jag går mest runt och "småplockar", vattnar växterna, mäter var jag bör borra, planerar... Men jag GÖR ingenting.

Erik berättade att han har en sjukförsäkring via Mapfre. (Jag vet att Horst också har en, som han är så nöjd med - men inte vilket bolag.) Sjukvården i Spanien är helt gratis (och medicin betalar man 10% av kostnaden för), men det lär vara köer till mycket - och långa väntetider. (Sjukvården i Sverige är inte gratis, inte medicin heller - trots högkostnadsskydd. Även i Sverige är det köer - och finns privata sjukförsäkringar.)

Med försäkring så får man åka i gräddfilen och kommer till bums - och får bli opererad med "modernare" metoder även när dessa är dyrare. Det ingår ett årligt tandläkarbesök också (inkl röntgen, rengöring och enklare lagningar), olika sorters gratis hälsokontroller, proteser, och reseförsäkring (utlandsvård). Samt rehabilitering och sjukgymnastik. Och djurvård (om man behöver in på sjukhus)! Och några timmars hjälp i hemmet vid sjukdom. Samt hjälp vid adoption, hälsoprogram för barn, och en del annat jag inte har nytta av.

Sjukförsäkringar är alltid dyrare att ta, ju äldre man blir. Och dessa är inte precis gratis... Jag fick erbjudande i dag på 2 varianter som kostar 75,20 € per månad, respektive 92,99 € per månad. (Jag har inte riktigt förstått skillnaden, så jag mailade tillbaka och frågade.) Det är väldigt mycket pengar, men sjukhusvård, assistans mm ingår. Det vore ju en klar trygghet, men jag kan knappast betala uppemot 10% av min nettoinkomst för detta.

Dock ska jag ta reda på mera. Det har t ex betydelse om priset per månad är fast, eller ökar varje år ju äldre man blir. För om jag vore 80 så skulle jag tycka att priset vore rimligt. Då skulle jag säkert behöva utnyttja försäkringen en hel del.  Men nu? Jag är ju i grunden frisk. Det är bara lite småkrämpor jag har. De har inte frågat något alls om min hälsa. Konstigt! För det kan ju skilja oerhört mycket mellan 2 olika 66-åringar, beroende på genetiska anlag och livsstil. Det är karenser på en del, men mest på udda saker. (T ex 6 månader för kejsarsnitt.)

Jag la min badrums-vinylmatta på balkongen, för den får inte plats i det här lilla badrummet. Det uppskattade Stella.

Jag hade nyss 30,5° i vardagsrummet. Lite i mesta laget, så jag satte på AC:n för 20 minuter sen. Temperaturen har hunnit sjunka till 29,1°. Alltid något. Några minuter till ska jag väl ha råd att låta AC:n vara på... Det är jätteskönt!!! I sovrummet är det 29,5°. Tyvärr når nog inte AC-kylan dit in. Och det är snart läggdags. Det är bara att konstatera - även här i El Campello har vi ovanligt varmt i år!

Nyss gick vi sena rundan nere på El Paseo. Där var det svalare än här i kvarteret, riktigt skönt! Himmel och hav hade så fina färger, men tyvärr var där lite väl mycket folk. (Stella blir rädd när hon tvingas gå för nära främmande människor.) Nellie satt i min famn och hade fullt sjå att titta på precis allt - samt med att skälla på alla större hundar hon såg.

Jag har fått veta att den "billigare" försäkringen räcker gott och väl. Den dyrare skulle jag bara ha nytta av om jag ofta befann mig utomlands, samt behövde insemination eller tänkte adoptera barn. Försäkrings-agenten (en bekant till Erik, som säger sig ha gett mig ett "bra" pris) tycker att jag ska prova några månader, och utvärdera försäkringen. Jag skulle bara binda mig året ut. Fast om den ska "löna sig" så skulle jag behöva ränna till läkare 2 gånger i månaden för att avhandla alla mina småkrämpor, och dessutom passa på att gå igenom alla deras hälsotest... Om jag vore rik så skulle det vara lätt att välja - då skulle jag ta försäkringen. (Som utlänning är det lättare att ha ett stort försäkringsbolag i ryggen, än att föra sin egen talan.)

18-07-31:

Här är det varmt och vindstilla. Hos er är det också varmt. På vissa orter, t ex Ängelholm, är det i dag varmare än här! Den här sommaren har verkligen varit unik med all värme! Själv svettas jag hellre än fryser, men någon grad svalare kan jag tänka mig. Mitt ideal är 25-28° dagtid och 19-20° nattetid. (Gadgeten nedan säger att vi har 28°, men min termometer visar 30,3°.)

Jag känner mig slö, mest för att jag har sovit för lite i natt. Jag hade svårt att somna, inte bara p g a värmen, utan också för att jag har fullt med kliande insektsbett. Några myggbett (som kliar värst), men även en massa mindre insektsbett - vilka också kliar. Jag har fått alla de 2 senaste dygnen. Jag har varken hört, sett, eller känt insekterna. De lömska typerna har bitit mig på baksidan av låren och armarna. Jag satte på klåd-dämpande salva var 20:e minut eller så. Men somnade inte förrän framåt klockan 03. Jag gick ändå upp som vanligt. Jag är rädd att Nellie har långtråkigt om jag inte skyndar mig upp, och då kanske hon får för sig att gnaga på bandaget...

I dag säljer Westwing så trevliga laddstationer från EGG Electronics. (40 €.) Själv behöver jag ingen. Jag använder nästan aldrig mina mobiler, och min bärbara dator använder jag som stationär - alltid med sladden i. Men de flesta "normala" människor behöver väl en laddstation nuförtiden. De här finns i många olika mönster och färger att välja på. Jag tycker att den översta är allra snyggast.

Jag har pysslat lite på balkongen i dag. Jag satte mina 3 små vita "fågel-spaljéer" bakom bougainvilleorna. Tyvärr är de för breda för krukorna. Kanske jag kan fästa spaljéerna mot balkongräcket? (2 skruvar/krokar per spaljé?)

Spaljéerna syns knappt på motljus-fotona. Nedan är det särskilt viktigt att bougainvillean håller sig på spaljén, annars kan den ta en bit av min havsutsikt. (Havet syns inte heller i motljus.)

Eftersom jag har gott om ytterkrukor så satte jag mina växter i sådana, och tog bort plast-faten. Det är snyggare så här. Den enda nackdelen är när det regnar rejält. Då är det lite bökigare att tömma krukor - än fat. Men regnar gör det ju inte så ofta här. Alla mina pelargoner, utom en, ser halvt döende ut. Jag undrar om de har fått någon bakterie, eller om det är någon skadeinsekt? Måtte det inte sprida sig, till den som ännu är fin! (Just nu kan man inte köpa pelargoner här.)

Mina prydnads-katter ställde jag i en hörna. Jag tycker om dem - och de tar liten plats (trots att de är i naturlig storlek). Just nu hör jag att Safir parar Celeste. Det har han roat sig med de senaste dagarna. Men några ägg har Celeste inte lagt. Hon kanske inte kan? Alla är ju inte fertila, och det måste ju kunna hända fåglar också.

Nu känns balkongen lagom "luftig". Det är bara min asparagus som inte har någon riktigt bra plats. Den gör sig bäst på någon form av piedestal, så nu får den stå på min hopfällbara "balkong-piedestal". Mina 2 rosa karmstolar står staplade. Det är svårt att få plats med 2. Åtminstone om jag lätt vill komma åt tvättmaskinen. Så jag har tänkt om.

Det är väldigt mycket jag får avstå från - om jag ska få plats att bo på liten yta. De båda karmstolarna (som jag hade sådant sjå att måla rosa), samt det fina växtstödet (nedan till vänster) är 3 saker som jag nu har gallrat ut - och tänker ge till Erik.

I gengäld har jag beställt 2 nya rosa stolar - hopfällbara. (Som kan stå lutade mot väggen vid vindspelet, när jag inte använder dem.) De är troligen inte riktigt lika sköna, men jag har beställt mintgröna dynor till. Stolarna hittade jag på rea - och de har exakt samma mönster (och kvalité) som mitt mintgröna balkong-bord. Så även om de inte är köpta på samma ställe, så måste de vara gjorda på samma fabrik. Och jag gillar kombinationen rosa - mintgrön, så det blir nog fint. Stolarna ska komma i slutet av augusti. (Kanske precis när jag är i Sverige, men den resan vet SEUR-mannen om. Då får han ha stolarna på sitt lager, tills jag kommer hem igen.)

Jag byter ut mina stora saker, mot små - för att jag ska få plats här. Tiendanimal gjorde reklam för en liten hand-dammsugare som skulle vara bra på att suga upp djur-hår. Eftersom priset var överkomligt, så beställde jag en i söndags kväll. Den kom i dag. Märket vet jag inget om, men den ser bra ut. Jag har satt den på laddning, och ska prova den sen.

Den största finessen är att den har en massa olika munstycken, så man kan komma åt överallt. Den har dessutom starkare motor än min gamla. (Den nya är på 14,8 V, den gamla på 9,6 V.)

Min gamla, som alltså är 12 år, har bara ett enda fast munstycke - och det är inte så praktiskt. Men jag är, och har varit, väldigt glad för den här lilla dammsugaren. En period var det den enda dammsugare jag hade.

Visst är de stora "riktiga" bättre, men jag kan bara inte få plats med en sådan. Och nu gav jag ju min stora till Erik häromdagen. Det ska bli intressant att se om jag klarar mig med att bara ha en hand-dammsugare. Nu när jag både har hundar och fåglar.

När jag ändå handlade hos Tiendanimal så köpte jag en ny vattenflaska till hundarna. Den såg så praktisk ut! Eftersom den rymmer ½ liter så är den onödigt stor för små hundar, men det är lätt och smidig. Jag ska diska den, och sedan prova den.

Jag pratade igår med veterinär Angel, om att jag kanske måste köpa en krage till Nellie - om hon inte kan sluta gnaga på bandaget. Kanske hon inte behöver ha den jämt? Men i dag har jag sett henne gnaga. Så jag mailade nyss till Eurocan, att de ska beställa en. Jag tror att det går fortast via dem.

Jag skrev att jag INTE vill ha en sådan här obekväm plast-tratt, även om de är billigast.

Helst vill jag ha en sådan mjuk som den nedan. Minsta storleken är 15-20 cm, och Nellies halsmått är 15½ cm. Tyvärr verkar kragarna bara finnas i blått. (Annars klär Nellie bäst i klar-rött och cerise-rosa.)

Som andra-hands-alternativ skrev jag att en mjuk krage som den nedan kan gå an.

Stackars lilla Nellie. Det blir inte roligt för henne, att behöva ha krage. Men jag kan ju ta av den, de stunder när jag har möjlighet att hela tiden hålla koll på henne (och säga "nej" när hon gnager på bandaget). Hoppas nu kragen kommer innan Nellie har lyckats ta av sig bandaget igen...

Nyfiken som jag är, så kollade jag upp varifrån de trevliga laddstationerna kommer - Portugal!

Det finns rosa-blommiga också, och man kan designa sig egen, och av vissa modeller kan man köpa utbytes-framsida. Se: https://www.eggelectronics.com/shop-now/. Fast medan Westwing tar 40 €, så tar Egg shop själva 50 € - för precis samma modell... Westwing brukar ha bra priser! (Westwing har redan sålt slut på några av varianterna. Den som jag tycker är snyggast, och enfärgad vit, tog slut först.)

Jag fick månadens elräkning från Iberdrola i dag. De skickar via mail, och har så tydliga och bra räkningar. Nedan visas drygt 1 års el-konsumtion. Jag köpte lägenheten den 12 mars, och har haft en relativt jämn konsumtion sedan dess. Förra ägaren använde tydligen AC:n mycket förra sommaren, men var nästan inte här på vintern - utom i februari-mars då de gjorde lägenheten klar för försäljning. Den här månadens räkning är på 29 €, vilket är överkomligt. (Jag har förbrukar 86 kWh perioden 26/6 - 26/7.) Jag vågar nog fortsätta att använda fläkten nattetid.

Elen kostade mycket mer i vår förra lägenhet. Vintertid kunde räkningarna komma ända upp i 350 € (för en månad)! Vi får väl se vad jag landar på här, den kommande perioden december - mars (när förbrukningen är som störst). Men jag känner att jag har råd att bo här! Jag hade inte råd med en så stor lägenhet som vår förra. Bor man på så stor yta, då måste man vara minst 2 som delar på kostnaderna. (I alla fall om man, som jag, har en relativt liten pension.)

Jag har precis slagit personligt prata-i-telefon-rekord! Linda ringde, och vi pratade i totalt 2½ timme! Jag kan inte minnas att jag någonsin har pratat så länge. Men vi hade väldigt mycket att prata om! Linda och jag talar inte så ofta i telefon, för hon jobbar ju mycket och har sällan tid. Vi brukar maila varandra lite då och då. Jenni ringer däremot oftare, ibland dagligen. Men i gengäld pratar vi inte så länge åt gången. (Och med Johan blir det enstaka mail då och då, men så är han ju både man - och gift.) Att det är mina döttrar som ringer mig, och inte tvärtom, beror på att jag har hemnummer (Malmö-numret som kopplas hit) som de kan ringa för lokalsamtals-taxa, medan jag får betala fullt pris härifrån - och Telefonica är inte billiga precis.

Nu har jag ont i örat (men det är det värt, för vi hade trevligt Linda och jag - vi skrattade mycket) - och snart är det läggdags. Vi ska bara gå en liten runda först, hundarna och jag. Så har även den här dagen gått, utan att jag har gjort någon större nytta... Som det kan bli.

Det var skönt ute. Kvällens höjdpunkt för hundarna, var när vi passerade en katt - som blev rädd och gömde sig under en bil. Båda skällde infernaliskt på den. Nellie och jag hade gärna gått runt några kvarter till. Tyvärr tvärvände Stella redan när vi hade gått halvvägs runt vårt eget kvarter, så vi gick samma väg tillbaka igen. (Lika envis som sin mor...)

När jag öppnade dörren till lägenheten så kändes det som att gå in i en bastu. Det är 30,7° i vardagsrummet och 29,7° i sovrummet... Jag är så glad för min nya fläkt! Utan den skulle jag ha väldigt svårt att sova.

Fotona nedan tog jag medan jag talade i telefon med Linda. (I början av samtalet, för sedan flyttade solen på sig.)

Mio och fröken Gråsparv är nästan som ett litet par nu. Nedan sitter de nära varandra (fast på var sin sida om gallret) och putsar sina fjädrar - tillsammans. Fåglar som hör ihop gör ofta samma sak - samtidigt. Båda två känner nog att de är vänner, trots att de aldrig kan träffas näbb mot näbb. Det är ju roligt för Mio, som tvingas bo ensam bara för att jag vill höra hans vackra sångröst. (Kanariefågel-hanar sjunger som bekant inte, om de har en hona.)

Celeste och Safir gör alltid allting tillsammans. Nedan försöker Safir para Celeste. Men jag börjar undra om det verkligen är hennes fel att det inte "blir något". Jag tycker det ser ut som om Safir är lite "vid sidan om". Han kanske inte har riktigt koll på hur man gör - och att det är noga med att "hitta rätt"... Nåja, huvudsaken att de trivs. Det är inte viktigt för mig om det blir ungar eller ej.

18-08-01:

Ni vet att jag sedan 8 år tillbaka lider av värme-vallningar. Jag har undrat varför kvinno-kroppen är så felkonstruerad, att ett sådant irriterande fenomen kan uppstå, och pågå under så lång tid. Nu vet jag. Det hela har en mening, där den tillfälliga temperatur-höjningen är en bieffekt.

Linda skickade den här länken i dag: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=7002026. Amerikanska forskare har gjort en studie på möss. De visste redan att det inte är de sjunkande östrogen-nivåerna i sig som orsakar vallningar. Nu vet de att det är en indirekt påverkan på olika signal-system i hjärnan.

Det forskarna såg var att det ämne som finns i hjärnan, som styr köns-utvecklingen via signaler till äggstockar och testiklar, också skickar signaler till det centrum som reglerar temperaturen i kroppen. Så när ämnet, som heter kisspeptin, skickar signaler för att få igång äggstockarna så påverkas också temperatur-regleringen. Forskarna tror att kroppen i klimakteriet skickar fler signaler i försök att få igång hormon-bildningen. Samtidigt spiller det då över signaler till temperatur-regleringen.

Det känns skönt att äntligen ha fått en biologisk förklaring! Sedan är förstås värme-vallingarna lika irriterande och jobbiga ändå. Men jag mår alltid bättre av att veta och förstå. Nedan några tips när vallningarna kommer:

Och vips så har det blivit augusti! Det är lika varmt som vanligt, och om 19 dagar så reser jag till Sverige. Och jag som skulle hinna så mycket innan dess! Jag skulle bli helt klar med lägenheten, och gå ner till 50 kg. Nu är det uppenbart att jag inte kommer att hinna någotdera. Men ytterligare en liten bit på vägen ska jag väl kunna komma!

När jag letade efter värme-vallnings-illustrationer, så hittade jag den här:

Jag gillar Randy Glasbergens humor! (Via den här länken: http://www.glasbergen.com/daily-cartoons-in-your-e-mail/, kan ni få en daglig skämtteckning via mail.) Några exempel:

Eftersom engelskan ovan, är lite mer avancerad än nedan, så försöker jag översätta den till svenska. (Så att jag säkert förstår själv.) Det blir ungefär: "Enligt min specificerade kostnadsanalys och betrodda prognos, om utgifterna fortsätter att överskrida inkomsterna, är insolvens en given slutsats. Mitt råd är, sälj katterna."

Jag har mailat lite mer med försäkrings-agenten. Efter fyllda 67 år får man inte nyteckna en sjukvårds-försäkring. (Jag har 10 månader kvar till dess.) Kostnaden stiger normalt med 3% per år. I nuläget verkar den högsta premien vara 180 € per månad - vilket är väldigt mycket! Ska man utnyttja så mycket sjukvård - så måste man ju vara sjuk. Och jag strävar efter att hålla mig frisk...

Möjligen skulle jag kunna prova några få månader, t ex oktober - december, och verkligen försöka utnyttja systemet - och se vad det ger. Men då borde jag egentligen först besöka min vanliga läkare, och se vad den allmänna (gratis-) sjukvården kan erbjuda. Och få veta hur långa väntetiderna där är i praktiken. Annars kan jag ju inte jämföra...

Jag skulle behöva lite högre pension. Mer pengar ger större valfrihet - som alltid. Dock är jag nöjd som det är. Jag har så jag klarar mig - bara inte till någon lyx-konsumtion. Mer pengar medför inte automatiskt en högre lycko-nivå, det är bevisat i flertalet undersökningar.

Jag är nyfiken på HUR huset, som ska byggas här bredvid, kommer att se ut. Det blir säkert vitt som de andra, och högt som de andra. Men var på tomten kommer det att byggas? Det har betydelse för oss här i Los Olivos. Man kan inte bygga ett hus ända ut till tomtgränsen. Det måste finnas ett visst antal meter emellan. Både för att lagen säger så, men också för att man ska kunna stå på sin egen mark när man exempelvis målar fasaden. Jag gissar att man också kommer att bygga en pool. Frågan är, var på tomten? Jag vet inte om jag kan gå till kommunen och se på ritningarna. Det är alltid svårare att fråga efter sådant, på ett annat språk än sitt eget. Och det är ju inte säkert att bygglovet är klart ännu.

OM huset skulle byggas ända ut till gatan, och ändra fram till vår tomtgräns - då skulle hela den här utsikten mot stranden försvinna. Nu ser jag bara just den här utsikten om jag går ut på loftgången, men den är fin. Och det är praktiskt att kunna se om det är mycket folk på stranden (och i havet).

Om huset skulle byggas ända ut i andra hörnet av tomten (mot oss), då skulle bara detta återstå av min utsikt mot bergen. Men det är fortfarande en fin utsikt.

Min utsikt över (en flik av) havet från balkongen, den som jag tittar allra mest på, den kan ingen någonsin bygga för. Och det är ju bra. Det är trevlig att kunna se vatten!

Utsikten från balkongen, om jag tittar åt andra hållet, kan heller aldrig byggas för. Det är skönt för ögat att kunna se långt. "Berget" till vänster ligger strax hitom Alicante.

Annars har jag roat mig med att titta på färgtoner. Jag ska ju köpa färg. för att måla om dörrarna på mina nya balkong-skåp. Först trodde jag att den här färgkartan skulle passa (med 70% grönt och 30% blått). Men den är för grön.

50% blått och 50% grönt ser det ut att vara, som nedan.

Jag tror att 0040-B50G är helt rätt. (00 = vit basfärg utan svart, 40 = 40% färg i det vita, Av de 40% är B (= blue) 50%, och resten G (green) vilket förtås också blir 50%. Jag gillar NCS (Natural Color System)! Internationellt, och lätt att förstå sig på. Nu räcker det att jag säger 0040-B50G till expediten i färgaffären, så får jag rätt nyans.

En färg ser olika ut i skugga, respektive sol. Nedan har jag lagt färgprovet på det grå skåpet i solen. Nyansen går bra till det gråa tycker jag. Oj, jag ser nu efteråt, att jag råkade fotografera fel färgprov nedan! Detta är det för gröna. Men nu ids jag inte ta ett nytt foto - och dessutom lyser inte solen på skåpen längre. Den rätta nyansen passar i alla fall lika bra till den grå färgen... Det ska bli roligt att måla skåpen. Sådant tycker jag om. Gallra ut saker är inte lika roligt...

Nu har jag provat min nya hand-dammsugare. Det är ett helt annat krut i den än den gamla, mycket bättre sugstyrka. Och med ett av de små smala munstyckena kom jag åt ända in i hörnen. MEN jag får antingen sitta på huk, eller gå dubbelvikt när jag dammsuger. Det är förstås bekvämare med "skaft", men jag får inte plats med en så stor dammsugare. Den dagen jag inte längre klarar av fysiskt att dammsuga på det här sättet, då får jag väl köpa en med skaft - och ha stående framme. Men den dagen, den sorgen.

I dag kom lillebror Gråsparv på besök till balkongen. Jag har sett honom 3 gånger nu. Jag är inte 100 på att det är en hane, för han är ganska skygg. Han ser liten och klen ut. Antingen tillhör han en yngre kull, eller också svälter han. Han var här samtidigt som fröken Gråsparv var här. Kanske hon har tipsat honom om stället? (Eller om han också tillhör dem som föddes här.) Men i princip tycker jag det räcker med 1 gråsparv på balkongen...