Sparad dagbok 48. (Fr o m 18-05-25 t o m...)

18-05-25:

Jag kom nyss hem (20:37). Resan gick bra, både upp och ner. Det har varit trevligt i Sverige, och jag har träffat alla mina närmaste. Begravningen var fin. Jag har tagit många foton. Ni ska få veta mer i morgon.

Hemma såg allt bra utom en sak. Jordfelsbrytaren hade utlöst - fast jag hade stängt av varmvatten-beredaren. Så då är det inte den... Kyl och frys var förstås av - och all mat jag hade där förstörd. Jag har precis tömt frysen och satt på strömmen igen. I morgon får jag slänga allt i kylen. Hoppas försäkringen ersätter. Jag fotograferar det förstörda innan jag slänger det.

Ana kommer strax med mina hundar. Jag har längtat efter dem!

Hundarna blev glada att träffa mig igen, lika glada som jag blev att återse dem. Så det blev "puss-, slick- och kel-kalas". Nellie hälsade intensivast. Alla 3 var glada att komma hem igen. Jag också... Nu ska vi i säng, drygt en timme senare än vanligt.

18-05-26:

Jag har tagit rätt på de få sakerna som jag hade med mig hem i den lilla kabinväskan (4,7 kg), samt slängt lite av det jag har i kylen (resten tar jag i morgon). Och så har jag redigerat en massa foton. Men innan ni får se några foton från min Skåne-resa, så ska ni få se några från i dag. (Och sedan måste jag handla innan affärerna stänger, så jag åtminstone har något ätbart i kylen. Därefter ska jag lägga in de andra fotona - några åt gången.)

Jag kunde plocka en hyfsat stor bukett luktärter på balkongen. Till höger ser ni så tätt det är mellan fågel-skitarna... Om jag hade vetat att jag inte skulle kunna använda min balkong i sommar (jag kan varken sitta och fika, eller hänga tvätt på tork där), så hade jag kanske inte varit lika glad över att herr och fru Gråsparv flyttade hit. Men jag trodde ju att boet låg under takpannorna (och att de bara mellan-landade på balkongen), ända tills ungarna började pipa - och då var det så dags. Jag får se till att de bygger sitt bo någon annanstans nästa år. Min stolsdyna ligger dock varken under start-banan eller landnings-banan - så den har klarat sig.

   

Bonnie är trött, och andas aningen ansträngt och/eller snabbt. Inte bra alls...

När vi hade gått en bit så satte jag Bonnie i vagnen. Hon verkar vara väldigt nöjd med att sitta där, och titta sig omkring.

Nu har jag bildbevis för att det verkligen har spolats upp (minst) en portugisisk örloggsman här på Playa Carrer la Mar. Fotot tog Lena H i förrgår, precis där hon brukar sätta sin solstol... Verkligen inte trevligt! En så här pass liten dödar inte en människa - men det gör rejält ont minst en vecka efteråt - om man har råkat komma nära tentaklerna.

De är duktiga på att bygga sandslott, de 2 männen som har byggt det här. (Tyvärr har de nog inte tvättat sig på länge, så om vinden ligger på från havet kan jag inte stanna för att titta om de själva är där. I dag satt de en bit ifrån.)

Nu ska jag dricka eftermiddags-te (grönt lime-ingefära), och äta några nötter till. Sen ska jag gå och handla. Men jag lovar att ni ska få se fler foton senare  i dag.

Fotona nedan är alla från i måndags, den 21/5. "Väntaxi"-chauffören Daniel stod punktligt utanför porten klockan 06:30, och körde mig  till flygplatsen. (Han kör en stor säker bil.) Skönt eftersom jag hade stora resväskan (≈ 20 kg), lilla resväskan (≈ 10 kg), axelremsväskan (≈ 4 kg) och rese-västen (≈ 3 kg) att släpa på. Flygresan upp gick bra, allt klaffade och vi landade 10 minuter före angiven tid. Fast flygresan bara tog 3 timmar och 10 minuter - så tog resan från min dörr, till Jennis dörr, hela 8 timmar.

Tyvärr låg det ett tjockt molntäcke över El Campello. På fotot nedan ser ni (nätt och jämt) Albufereta och Playa Muchavista. Sen kunde jag inte ta fler foton förrän vi gick in för landning.

Jag gillar vindkraftverk, och fotograferade några av dem som står ute i vattnet nära Öresundsbron.

Vi gick in en sväng över Skåne innan vi landade på Kastrup.

På stationen i Ängelholm mötte Jenni och hennes hund Molly mig. Jenni tog de båda största väskorna, och jag tog axelrems-väskan + Molly. Alltså hade jag en hand ledig att hålla kameran i. Sommartid finns det alltid många fina blomster-arrangemang i Ängelholm.

På en tomt såg jag några liljekonvaljer (både min, och min mammas, älsklings-blomma).

Rhododendron och azalea är jag också förtjust i.

När vi gick förbi syrener (särskilt de vita som luktar intensivast), så stannade jag och luktade. Jag tycker mycket om vit syren. Tyvärr trivs varken de eller liljekonvalj på en solig balkong vid Medelhavet... Det Sverige har, som inte den här delen av Spanien har - är grönskan! Och visst saknar jag den ibland. Den här Skåne-vistelsen hade jag jättetur med vädret! Det var soligt och varmt varenda dag, lika varmt som i El Campello! (Men nätterna var betydligt kallare, än här.)

På eftermiddagen och kvällen så umgicks jag med Linda och Jenni. Det är SÅ ROLIGT att träffa barnen på riktigt. Annars mailar vi, och pratar i telefon - men att ses i verkligheten är förstås bäst. (Då kan vi ju kramas också!) Jag bodde hela tiden hos Jenni, och hon hade ordnat det jättebra för mig. Hon sov själv på en uppblåsbar madrass i vardagsrummet, och så fick jag sova i hennes säng i sovrummet. Alltså sov jag gott!

Om en stund berättar jag om tisdagen den 22:a.

På tisdagen umgicks jag med Jenni (Linda arbetade), samt uträttade en del ärenden (och förberedde mig inför begravningen den 23:e). Jag öppnade bl a ett konto i SEB-banken. Den enda bank där jag sedan kan sköta allt via datorn från El Campello - inklusive att skaffa e-legitimation. (Det senare kan jag inte vare sig hos ICA-banken eller Handelsbanken.) Jag gick och tittade i många av mina favorit-affärer (som t ex Systrarna Olsson). Jag köpte 2 toppar (en vit T-shirt med klarblå blommor och ett ljusblått linne). Båda klädsamt vida över magen. För det är ju inte det att jag har ont om kläder - tvärtom. Men jag har dessvärre inte mycket som är klädsamt just nu (när jag väger så här många kilon för mycket). De här 2 kan jag ha sen också, när jag har bantat ner mig till min normal-vikt.

Jag hade kameran med mig. De första fotona är från huset, och gården, där Jenni bor.

Och från kvarteret...

Resten av fotona tog jag i centrala Ängelholm. Det är inte många städer som kan stoltsera med så mycket grönska - så centralt.

I Tegelbruksparken (nära där Jenni bor) har man stadsodling. Jättetrevligt! Där finns en stor vatten-tank, och folk kommer dit och sköter om sina odlingar. Och det bästa är att allt får stå i fred, helt utan stölder och skadegörelse!

Utan för den lilla ICA-butiken nära Jenni, kan man parkera hundar bland blommorna. Nedan t h ser ni Molly.

   

Jag mail-växlar med en kvinna som heter Hanna. Vi har många gemensamma intressen. Jag träffade hennes pappa som hastigast en gång för många år sedan, och jag gick i samma klass som hennes mamma på specialpedagog-utbildningen, men jag hade aldrig träffat Hanna i verkligheten. Jag hade sagt att vi inte skulle hinna träffas de här dagarna, eftersom jag hade så kort tid på mig. Och så hade jag sådan tur att jag sprang på henne i affären! Det var hon som såg mig. Så nu har vi talats vid "på riktigt". Det var trevligt! (Och nu vet jag dessutom, att hon är väldigt vacker i verkligheten.)

Jag kommer att uppdatera om så många dagar som jag orkar i kväll. Eftersom fotona är färdig-redigerade, behöver jag bara skriva texten - och det senare går snabbare än det förra. 

Den 23:e maj, dagen för mammas begravning, samlades alla vi syskon med familjer i församlings-hemmet några timmar innan. Det var så roligt att träffa alla, men omständigheterna kunde ha varit roligare. Vi hjälptes åt att duka och göra i ordning till samlingen efteråt. Gun, Dan och Uno som bor på landet, hade plockat massor av liljekonvaljer som vi satte fram i vaser på alla bord. Vi blev klara i god tid, och mina barn och jag (samt Johans fru) gick ett varv på kyrkogården.

Vi tittade på min pappas (barnens morfars) grav. Från början satt det en liten duva på stenen (men den blev stulen). Jag ser att bokstäverna börjar bli slitna. Jag antar att de "renoveras" nu när mammas namn också ska skrivas dit. Pappa har legat ensam under stenen i 46 år! Mamma blev änka när hon bara var drygt 46, och levde alltså ytterligare i 46 år. Stackars pappa blev bara 49 år, 4 månader och 23 dagar. Han hade velat leva mycket längre! Och jag hade önskat att jag hade fått behålla honom!

Nedan först mammas föräldrars grav (min mormor och morfar, Edit och Sigfrid), sedan mammas systers grav (min moster Svea).

   

Begravningen skulle börja klockan 13, och vi gick fram till kyrkan en stund innan. Vi hann hälsa på mammas syster Sonja, min kusin Gunilla, min kusin Thomas, och några av mammas gamla grannar. Jag fotograferade (i dag) av program-bladet. Överst baksidan och framsidan, sedan själva programmet.

Som ateist känns en del av kyrkans ritualer främmande för mig (mest pratet om Gud och Jesus), men eftersom jag tror på det eviga kretsloppet så instämmer jag helt i orden Av jord är du kommen, till jord ska du åter varda (som prästen senare sa, fast med modernare ord). Begravningen blev fin, och minst lika mycket profan som kristen. De första solosångerna sjöng Guns dotter Anna, och på slutet sjöng Jenni 2 sånger från läktaren. Mycket vackert! Det var fin akustik i kyrkan.

Munka-Ljungby kyrka är vacker (och nyrenoverad)! Vackrare lokal än kyrkan, kan man knappast hålla en begravning i. (På senare år har jag varit på flest borgerliga.)

Det kändes konstig att se kistan med mamma i. Ändå har vi väntat på döden de allra senaste åren. Varje gång jag har besökt henne, så har jag undrat om det skulle vara sista gången vi sågs. I höstas blev det den allra sista gången... Och jag som hade trott att jag skulle hinna träffa henne en gång till - nu i sommar. (Fotot på kistan är det sista som jag tog av henne.)

Nedan skymtar prästen till vänster.

Och här sjunger Anna, kompad av sin farbror Torbjörn.

Återstår själva gravsättningen. Men den kunde inte göras medan jag var kvar i Skåne, för det var 3 veckors kö till kremeringen. Jag hoppas att vi kan få ihop det så jag kan vara med. Jag vill gärna vara med! Förhoppningsvis kan det bli vid min nästa Sverige-resa, i samband med att jag ska upp till Hässelby strand för att tömma mitt f d rum där. Det ska nog gå att kombinera, om jag först flyger till Stockholm (och stannar där några dagar), sen tar tåget till Skåne (för att stanna några dagar), och därefter flyger hem från Kastrup. (Enligt lagen kan man väntan upp till 1 år innan urnan gravsättes. Men riktigt så länge vill vi förstås inte vänta. Det är skönt att få ett avslut.)

Efter begravningen så städade vi syskon (med familjer) församlingshemmet, och diskade bestick, fat, kaffekoppar mm. Därefter skildes vi åt. Mina barn och jag åkte hem och bytte om. Och sedan gick vi (Linda, Jenni, Johan och hans fru Linda och jag) en promenad tillsammans. Vi gick bl a till Hembygdsparken, men fick rusa där ifrån efter en stund p g a alla mygg. Vi gick vidare i närområdet. Som vanligt fotograferade jag mest blommor... (Jag fotograferade förstås mina barn också, men de fotona får bli privata. Mina döttrar är inte mycket för att komma med på offentliga foton.)

Fast nu när jag lägger in fotona, så ser jag, att de två nedan hör till dagen efter - när Gun, Jenni, Johan med fru Linda och jag gick en promenad. Nåja, det kan inte hjälpas. Jag fick besök mitt i den här delen av uppdateringen. Sandra och Daniel från ABA-tango var här och hämtade mina utgallrade dans-skor. De tar med skorna till La Casa del tango i Alicante. Hoppas att någon av kvinnorna som dansar tango där har storlek 36!

De här fotona hör alltså till torsdagen den 24:e... Men resten av fotona från den dagen får ni vänta på (tills i morgon), likaså väntar jag med att berätta om vad vi gjorde mer än att promenera - för nu har det hunnit bli läggdags.

Ängelholm är en vacker stad!

18-05-27:

Nu fortsätter jag att berätta om den 24/5. Jenni, Johan och hans Linda, och jag promenerade ner till centrum där vi skulle möta Gun. (Hon var tvungen att rätta klart en massa nationella prov innan hon kunde komma.)

Nedan Pyttetåget.

Vi möttes på restaurang Yazhou. (De har asiatisk buffé där man får äta så mycket man vill, och har massor att välja på, för 99:-. Det är andra gången jag är där. Mina favoriter är deras rödcurry-kyckling och små vegetariska vårrullar.) Vi satt och åt i godan ro under ca 2 timmar, och hann förstås prata mycket under tiden. Nedan Linda L och Johan.

Och sedan får ni se mig och min (10 år yngre) lillasyster Gun. Ser ni några likheter?

Johan och hans fru skulle ta flyget från Ängelholm till Stockholm (Arlanda) tidig kväll, eftersom de skulle jobba dagen efter. De bor ju i Upplands Väsby. När de bröt upp, så gick Jenni hem till sin Molly. Jag och Gun tog en promenad tillsammans till hennes bil (som hon hade parkerat en bit bort). Så hann vi prata lite till, Gun och jag. Det är ytterst sällan som vi ses bara vi två.

Du ser Gun, att fotot på rosen som jag tog strax innan vi var framme vid din bil, blev ganska bra trots att jag tog det i farten. (Gun läser min blogg.) Söt ros! Jag gillar de rosagula färgerna. (Det är en buskros, men jag vet inte sortnamnet.)

Dagen efter var det dags för hemresan. Jag behövde inte gå från Jenni förrän klockan 10, så jag hann äta frukost i lugn och ro - och kolla så att jag hade packat det jag skulle. Först åkte jag tåg. Jag hade kameran beredd, för jag hade sett flera fina blommande rapsfält när jag reste från Kastrup till Ängelholm på måndagen. Men tänk - de var redan överblommade, bara 4 dagar senare. Så kort tid rapsen blommar! Jag såg bara några självsådda blommor längs rälsen... (Jag hade annars tänkt visa spanjorerna hur vackra blommande rapsfält är.)

Men jag kunde fotografera fler vindkraftverk. (Ni ser att fotot är taget genom det skitiga tåg-fönstret...)

Planet lyfte i tid. Den här gången flög jag med Norwegian. Nedan Öresundsbron, sedd från danska sidan. Det ser så konstigt ut när den slutar tvärt. Tunneln ser man ju inte från luften.

Även på den här flygturen såg jag mest moln. Men mycket vackrare moln! Jag (som alltid sitter vid fönstret när jag kan) tittade ut och fantiserade om vad de liknade.

Nedan närbild på samma molngrupp som ovan.

Och visst liknar molnen nedan en spännande port med trappa framför?

Vad som sedan hände när jag kom hem, har jag redan berättat om.

Bonnie ligger här under datorbordet. Jag har ställt den skönaste hundsängen där. Jag är lite orolig för henne. Hon andas så snabbt, och bröstkorgen häver sig mer än vanligt. Jag har tid hos veterinären den 1/6. Då ska de röntga hennes hjärta (eller om de undersöker det med ultraljud). Det är ju bara 5 dagar till dess. Men det är nästan så att jag skulle vilja ha en ny tid - lite tidigare. Jag får se. I dag är det söndag, så jag får ändå vänta till nästa vecka. Nellie har tid för röntgen (av benet) samma dag (1/6), så det är ju rationellast att gå med båda samtidigt. Jag tror inte att det kan hända Bonnie något om jag väntar några dagar. Om hjärtat har vuxit så får hon börja medicinera - men hon kan aldrig bli frisk igen. Medicinen bara lindrar symtomen... Jag önskar att hon vore helt frisk! Men så är det inte.

I dag är det mors dag i Sverige. Min första morsdag utan en mor. Men jag fick ha min i nästan 66 år, så jag ska inte klaga. Förresten firade mina barn mig i förväg, den 24:e. Då fick jag ett vackert kort med liljekonvaljer på (närbildsfoto). Jag funderar nästan på att rama in det. Visserligen har jag redan alldeles för många tavlor - för att de ska få plats i den här lilla lägenheten. Men kortet är ju så litet, bara 12 x 17 cm. Det kanske kan få plats i hallen? Vi får se.

Jag vågade! Jag tog tjuren vid hornen. Jag vägde mig - och blev förvånad. Jag hade väntat mig att jag var uppe i 60 kilo. Jag har vräkt i mig onyttigheter i Ängelholm. (En massa goda saker som inte finns att köpa i Spanien. Jag tog förresten med mig 2 danska rågbröd hem.) Om vågen inte visade fel så vägde jag 57,7 kg, och hade en fetthalt på 27,6%. Det kunde alltså ha varit värre, men det är långt över mitt ideal.

Jag tänker inte börja banta förrän i mitten av juni (bl a för att Lena T kommer hit den 6 - 12/6). Men då måste jag. Inte bara för att jag tycker att min kropp är ful när fläsket väller fram överallt - utan framförallt för hälsans skull. Om jag går ner 7 kg (och 7% fett) så är det OK. Att jag sedan tycker bättre om min kropp när jag väger ytterligare 3-4 kg mindre är en annan sak. Det har inte längre med hälsan att göra. Kanske har jag siktat för lågt tidigare, och därför haft svårare att hålla vikten? Jag borde kanske försöka stanna på 50 kg? För att komma dit krävs 2 månaders strikt bantning. Jag vet att jag kan. Man kan ha roligare saker för sig. Å andra sidan är det kul att komma i sina kläder! Så när Lena åker hem igen - då ska jag sätta fart!

Nu har jag tagit in stolsdynan från balkongen. Bara de allra senaste dagarna har familen Gråsparv tydligen börjat använda den för avskräde... Och i samband med att de lämnar lite sopor, så passar de på att sköta sina behov. Så nu helt plötsligt har dynan blivit skitig. Suck! Då kan jag inte sitta i den stolen heller... (Det har jag kunnat fram till nu.) Tur att jag är så mycket djurvän som jag är, annars hade jag blivit sur på den lilla familjen.

Mina svenska inköp av klädsamt vida toppar (som döljer putmagen) ser ni nedan:

   

På Kastrup köpte jag en väska, tänkt att ha som "ombord-väska" när jag flyger (utöver kabinväskan med alla bolag utom Ryanair, och som enda handbagage om jag flyger med det senare bolaget). Väskan (Samsonite) håller Ryanair-mått på höjden (med hörnen "nerknäppta), på djupet, och är bara 3 cm för lång - men eftersom den är mjuk går den att "putta in". Så om jag inte fyller väskan till 100%, så blir det inga problem att få ner den i Ryanairs "mätlåda". Väskan är av teflon-behandlad textil, och väger bara 7 hg.

Nedan med hörnen "utfällda". Då blir den något större, men är godkänd hos alla andra flygbolag (utom Ryanair).

Ni ser att den är större än min "nalle-väska" (som var den enda godkända jag hade inför resan upp). När jag hade köpt den nya väskan så stoppade jag i nalle-väskan och fick ändå plats med 2 halvliters vattenflaskor samt en stor påse blandade nötter. Och det hade fått plats mer. Jag tror att jag kommer att få stor nytta av den här väskan. Men jag ska bara använda den när jag reser, för att inte slita på den i onödan. Den var inte billig. Samsonite brukar inte vara billiga - men bra. (Jag har haft 2 resväskor, som jag nu har gett bort, och jag har 1 ryggsäck (i kabinstorlek) och 1 magväska kvar (samtliga rosa ). De har hållit bra under mina resor, och jag är jättenöjd med dem.

Nu ger det sig om jag ska gallra ut just nalle-väskan (den brukade jag ha dans-skorna i) eller en annan väska. Gun föreslog att var gång jag köper 1 ny sak - så skulle jag först gallra ut 2 andra. Det kan hända att jag kan gallra ut några väskor till. Vi får se. Men först ska jag gallra ut en ryslig massa kläder!

I dag säljer Westwing vinylmattor i nya färger och mönster. Jag hittade en hel del snyggt. (Som jag inte ska köpa!) På sitt sätt skulle jag tycka om att ha en rund matta under mitt runda matbord, i stil med mattorna nedan. Men den största storleken är 180 cm i diameter, och bordet är 120. Då "stickar mattan fram" för lite. Bara när stolarna är inskjutna skulle de kunna stå helt på mattan. Jag skulle ha behövt en i diameter 210 - 220 cm - och det har inte Westwing. (Så stora skulle nog bli svåra att transportera. Vinylmattor kan inte vikas, bara rullas.)

   

Till alla runda mattor finns matchande rektangulära. Om jag hade haft ett separat kök, så hade jag kunnat tänka mig att ha den glad-gula mattan (nedan till höger) där. Men nu ska jag använda de med "klinker-mönster" i olika glada färger (bl a gul), som jag redan har. Jag har 1 större och 2 mindre. Alla kommer inte att få plats, men jag vet ännu inte om det passar bäst med 1 stor eller 2 små. Det kommer jag att avgöra när alla möbler står på sina rätta platser.

   

Åh, vad jag längtar tills alla möbler står på sina rätta platser! Och tills alla saker ligger/står/hänger på sina rätta platser! För att inte tala om när jag har kommit så långt att även gardiner och tavlor har kommit på plats! Men oj så mycket jobb det återstår, innan jag har kommit dit. Tja, det är väl bara att kavla upp ärmarna, och sätta i gång. Fast kanske först i morgon? Om en liten stund kommer Erik och Irina och hälsar på. (Visst är det bra att ha något att skylla på...)

När Erik var här visade han ett litet ärr på handen. Det fick han för flera år sedan av en manet. Han höll på att dyka, kände smärta, och stannade förstås inte kvar för att titta efter vilken sorts manet det var. Han hade ont 4-5 månader efteråt! Och har alltså fortfarande ett litet ärr. Medelhavs-maneterna är inte att leka med. Jättetrist att vi har fått hit några nu. Det är ovanligt. Det är första gången sedan jag kom till El Campello som de finns här på "vår" strand. Och bara en gång tidigare (då på Playa Muchavista) vet jag att det har funnits maneter. Men det är ju inte bara att "plocka bort" dem. Det beror helt på vindarna och strömmarna, om de ska komma i väg härifrån igen. Även i dag badade både barn och vuxna. Men de flesta hade förstånd nog att nöja sig med att ligga och sola på stranden.

På väg ner till El Paseo stannade vi till vid den lilla gräsplätten nedanför sick-sack-vägen. Hundarna älskar att nosa i gräset.

Nellie försökte busa med Bonnie, men hon var inte på humör utan sa ifrån på skarpen.

Nellie sprang runt som en liten galning. Hon hade totalt glömt bort att veterinären har sagt att hon inte får springa än. Och jag tänkte, att på mjukt gräs så kan det väl inte skada... Nellie behöver få springa! Hon tycker att det är jättekul!

Stella är alltid den försiktigaste, och kollar oftast med mig om det är OK att hon avlägsnar sig en bit från mina fötter.

Å vov! Och voff! Plötsligt kände jag en fantastisk doft! En vov-intressant doft!

Nästan lite mittemellan igelkotts-bajs och fågel-bajs. Vov-härlig alltså!

Så fort jag hade hittat exakt var den vov-härliga doften fanns, så började jag rulla mig i doften. Vov alltså!

Det var vov-mysigt! Jag gjorde mitt bästa för att få den vov-härliga doften att fastna i min päls, och på selen.

Jag tror att jag lyckades. Ja, för matte såg lite sur ut. Det brukar hon göra när jag tar på mig parfym. Det är säkert bara avundsjuka! Vov-vov och voff på er!

Jag har påbörjat min klädgallring! Jag plockar fram ur garderoberna, och lägger i olika högar - var kategori för sig. Nedan alla mina långbyxor. Nej, det är uppenbart att jag inte behöver alla. Till mitt försvar får jag säga att de är i storlekarna 32, 34, 36 och 38 - eftersom jag har pendlat så mycket i vikt. Det blir fler par då. Men sedan tänker jag hålla vikten. Fr o m i slutet av sommaren! Jag siktar på att ha storlek 34-36... (Jag är trots allt bara 155 cm lång.)

Men ännu har jag bara staplat det som fanns framme + i en garderob. Och i garderoberna ligger allt huller om buller - bara intryckt. Jag undrar hur högt man kan stapla T-shirts (vänstra traven) och tröjor innan högarna rasar?  Kanske jag borde ha lagt dem helt utvikta från början? Eller rasar sådana staplar lika lätt? Jag vet i nuläget inte hur många fler T-shirts jag har, och inte hur många långärmade tröjor heller (till höger tjocka för sig, och tunna i högen framför). Bakom T-shirtsen ligger en hög med linnen, men den är inte lika hög. Och detta är alltså innehållet i 1 garderob. Jag har 4 till...

Men visst är det bra att jag har kommit igång! Fast nu ska vi gå sena rundan, och sedan lägga oss. Jag siktar på att fortsätta jobbet i morgon - direkt efter frukost!

18-05-28:

Så här högt lyckades jag stapla kategorin "tjockare långärmade tröjor" i går (den högsta stapeln):

Och nu ska jag snart fortsätta mitt "staplande". Men först ska jag äta frukost. (I dag blir det danskt rågbröd med brie och röd paprika, och som vanligt grönt te.) Innan jag satte på teet så serverade jag hundarna deras frukost, gick morgon-promenaden med dem, satte igång en tvättmaskin (snabb-programmet), läste morgon-mailen och hängde tvätten på tork på taket. Och så plockade jag en ny bukett luktärter på balkongen. (De andra hade vissnat.) Luktärter doftar så gott!

När jag ser alla klädtravarna, som bara blir högre och högre - då börjar jag faktiskt undra hur dum jag egentligen är. Rent intelligensmässigt vet jag att jag är intelligent över genomsnittet, för jag har blivit testad vid 2 olika tillfällen (som ung och som vuxen) med samma resultat. Men hur kan jag då vara så dum - att jag (som aldrig har haft gott om pengar, och som inte bryr mig om modet) har köpt så oerhört mycket kläder som jag har gjort? Det är faktiskt rena rama vansinnet - det ser jag nu. Och ändå har jag 2 garderober kvar att tömma.

Står "klädsamlandet" för något annat? Har jag kompenserat? Har jag tröst-shoppat? Är det samlarmani? (Jag har kläder kvar sedan tonåren.) Någon form av otrygghet för att inte ha tillräckligt? Har jag känt mig ful, och trott att jag skulle se bättre ut om jag hade nya kläder? Jag vet inte. Men det måste få ett slut. Så snart jag har travat upp allt i sorterade högar - då ska här gallras ut en ryslig massa onödiga kläder! Det ska faktiskt bli skönt att minska antalet ägodelar! Riktigt skönt! Att jag inte har förstått det tidigare... Jag tror att jag har kommit in i en ny fas i livet!

Det gick inte att stapla tröjorna högre. Så nu slänger jag upp tröjor på lådorna bakom... Jag lär inte ens behöva 1/4 av dem... (MariPaz blir säkert glad - hon kommer att få massor att välja på, bland de kläder som jag kommer att gallra ut.)

Travarna med västar (vänster) och jackor/kappor (höger) börjar närma sig taklampan...

Hundarna och sparvpapegojorna är mycket intresserade av varandra. Nedan luktar Celeste och Nellie på varandra. Ett tag var de "näbb mot nos" men så började Celeste bita lite försiktigt i Nellies nos, varpå Nellie backade snabbt. Det är säkert nyttigt för hundarna att umgås med andra djurarter.

Nu ska jag ta paus i garderobs-tömmandet. Det är nämligen dags för vår mitt-på-dagen-promenad.

Bonnie är på akutbesök hos veterinären nu. Jag ska hämta henne kl 19.

Vi gick bara en kortare promenad i dag - eftersom det är varmt och Bonnie har varit tröttare än vanligt, och dessutom har hon ju andats snabbare än normalt. Hemma drack hundarna vatten, och Bonnie la sig. Jag fortsatte med min garderobs-tömning. Ana (hon som passade hundarna) ringde. Hon hade glömt att lämna hund-toaletten som hon fick med, och frågade om jag var hemma så hon kunde komma med den.

Hon kom en kvart senare, och jag berättade att jag skulle gallra ut kläder. (Alla hundarna blev glada åt att återse Ana, vilket är ett gott tecken.) Eftersom Ana ser ut att ha samma storlek som jag normalt har, så frågade jag om hon ville komma och titta sen. Och det vill hon. Jag sa att jag har gallrat ut skor, och undrade om hon ville prova. Hon provade, och ville ha 4 par. Vi skulle just säga adjö, när jag i ögonvrån såg att Bonnie betedde sig konstigt.

Bonnie såg "borta" ut och säckade först ihop med höger bakben, snodde vinglande ett halvt varv, och säckade ihop med höger framben. Jag tog henne i famnen och hon var konstigt slapp. Jag sa till Ana att jag bums måste till veterinären, för det såg nästan ut som en stroke (eller hjärtattack). Ana sa att hon skulle skjutsa oss. Jag bara tog pengabörsen i handen, Bonnie i famnen, och så åkte vi. (De andra pep uppgivet, men fick förstås stanna hemma.)

Hos veterinären sa jag att det var akut, och veterinär Angel tog direkt emot oss. Han undersökte Bonnie noga, hörde att hjärtljuden inte var normala, men resten (ögon, ben etc) verkade vara OK. Men Bonnie var slapp och annorlunda. Angel behöll henne för att göra en hjärt-röntgen. Jag ska, som jag skrev, hämta henne kl 19 - och då får jag veta om de har hittat något allvarligare fel (eller ej).

Nu har jag kommit av mig i garderobs-tömmandet. Jag tänker bara på Bonnie...

Något positivt så länge. Linda skickade en länk med en notis + filmsnutt - om en papperslös man som klättrade 4 våningar upp, och räddade ett barn som hängde utanför en balkong. Det hände i Paris. Se: https://omni.se/papperslos-raddade-barn-fran-balkong-lovas-franskt-medborgarskap/a/rL14r0

Nu har jag hämtat Bonnie. De har röntgat henne i dag. Vi ska tillbaka i morgon för en ultraljudsundersökning av hjärtat. Röntgenplåten nedan visar att Bonnie har förstorat hjärta. Det är större än normalt, men mer vet vi inte än - utom att hon har tydliga blåsljud på hjärtat. På ultraljudet i morgon kan de se vilken typ av fel det är på hennes hjärta. Det skulle kunna ha varit en stroke som Bonnie fick tidigare i kväll. Det kan hundar få av syrebrist till hjärnan (som de kan få av dåligt hjärta). Hundar kan tydligen inte få hjärtinfarkt. De kan få högt kolesterol, men det har inte Bonnie - hon är i god form och frisk för övrigt.

Veterinärerna Angel och Cristina undersökte Bonnie noga, och tog för säkerhets skull en röntgen-plåt till. Den visar att det finns en misstanke om att Bonnie har Occipital Dysplasi! (Se förklaring längst ner på sidan Om mina djur: http://christeltango.com/omminadjur.htm) Samma som Stella har, och medicinerar för. I så fall kan Stella ha ärvt anlaget från Bonnie. Det trodde jag inte. (Jag var så säker på att anlaget kom från Stellas pappas släkt, eftersom flera hundar från den kenneln har dött av det, bl a min lilla Nova².) Nu är det ännu inte 100% säkert att det är occipital dysplasi. De måste göra en MRI-röntgen (Magnetisk resonanstomografi) för att kunna veta säkert. Vad som är säkert är att Bonnies hål i skallbenet inte är runt som det ska. Men det jag såg, som liknade en stroke, kan också ha varit en typ av anfall p g a occipital dysplasi. (Men det såg inte ut som ett sådant.) Suck! Det känns som om det blir för mycket på en gång! Bonnie har ju alltid varit så FRISK! Röntgen-fotona nedan visar skallen bakifrån.

   

Bonnie fick 2 sprutor av Angel. Den ena var anti-inflammatorisk, men jag hörde aldrig vad den andra innehöll. Jag hade fullt upp med att lugna Bonnie som andades jättehäftigt. Jag kan fråga i morgon. Vi har fått en tid redan 10:30. Till dess ska Bonnie ta det väldigt lugnt. (Om Nellie skulle försöka busa med henne, så får jag skilja dem åt, men i kväll är här lugnt.) Bonnie ligger på golvet nära mina fötter, och andas snabbt och ansträngt. Ibland lägger hon sig i hundsängen (här under datorn), men sedan går hon tillbaka till golvet. Hon känner förstås att något inte är som det ska. Kanske hon blir orolig för att hon inte vet vad det är? Stackars liten!

Jag får väl fortsätta mitt garderobs-tömmande i morgon, när vi har kommit hem från veterinären igen. Nu när jag har börjat måste jag fullfölja så snart jag kan. Jag kan ju inte ha lägenheten full av klädstaplar...

Nyss, 21:01, utlöstes jordfels-brytaren igen. Men det gick att sätta på den bums, utan att stänga av något annat. Jag undrar SÅ vad det är som utlöser den. Jag har varmvatten-beredaren på. Men jag ska stänga av den innan jag lägger mig - för säkerhets skull. (Jag får väl passa på att duscha och tvätta håret nu, även om jag föredrar att göra det på mornarna.)

Nu precis, 21:07, utlöstes jordfels-brytaren en gång till, så nu stängde jag av varmvatten-beredaren. Men det är ju inte alls säkert att den har med saken att göra. Den var avstängd när jag åkte till Skåne - och jordfels-brytaren hade ändå löst ut. Jag måste kontakta försäkrings-bolaget redan i morgon! Det händer lite väl mycket negativt på en gång nu...

18-05-29:

Jordfelsbrytaren utlöstes en gång i natt. Hur dags vet jag inte, men jag vaknade till och märkte att strömmen var borta. Så klockan 03:31 satte jag på den igen. Sedan dess har inget hänt. För säkerhets skull bytte jag ut ett grenuttag, det nedan. Det är köpt i kina-butiken, och jag litar inte riktigt på deras produkter. Om det inte är i detta som felet ligger, så har jag ingen som helst aning. Nu har jag provat allt!

Fotona nedan, på mig och mina små "adoptiv-barn" tog Inka någon dag före min Skåne-resa.

Tittar man noga på Nellies högra framben ovan (det som alltså syns till vänster), så ser man operations-ärret. Annars märks det ingenting på henne längre.

Bonnie är kvar hos veterinären för observation. Hon fick både i dag och i går en avslappnande spruta, så att hon ska vila så mycket som möjligt. De ska be en cardiolog-veterinär (hjärtspecialist) komma när de gör ultraljudet av Bonnies hjärta. Jag ska preliminärt hämta henne kl 16:15. Stackars lilla Bonnie!

I dag hade det slagit ut 2 rosa luktärter, så jag stack ned dem i vasen bland de andra. Jag tycker bäst om rosa, vita och röda, men hittills har det kommit flest mörklila...

Det känns underligt, och trist, att se den lila "manet-flaggan" dag efter dag.

Det är enklare att promenera med bara 2 hundar. (Bara 1 koppel i var hand.) Men det kändes tomt efter Bonnie. Och flera vi mötte undrade var Bonnie var.

Jag har inte hunnit titta åt garderoberna i dag - ännu. I morse lämnade jag Bonnie hos veterinären, gick inom hälsokostbutiken på hemvägen, och sedan hem. Därefter gick jag ner till Ulfs förråd och satte en skål där som han vill ha (av mina utgallrade). Då passade jag på att titta i mitt gamla postfack. Där låg 2 brev, ett oviktigt samt det viktiga från skattemyndigheten som de postade den 20/4. (Jag har nu skrivit ett klago-brev till posten. Jag har betalat för eftersändning, och då ska sådant här inte kunna hända.) Därefter gick jag in i järnaffären för att titta på hur måttbeställda myggnät i aluminium-ram ser ut i verkligheten. De ser bra ut, om jag har råd så beställer jag till sovrummet och balkongdörren - fast bara smala (40 cm) annars kan jag inte förvara dem vintertid.

Tja, och nu hinner jag nätt och jämt dricka en kopp te innan det är dags att hämta Bonnie...

Bonnie blev glad när jag hämtade henne, för hon trivs inget vidare hos veterinären. Veterinärerna är dumma mot mig, och vov-närgångna! Dom klämmer och trycker överallt. Och i dag var jag så vov-trött, så jag orkade inte ens försöka bita dom i fingrarna. Det var vov-bra att matte kom och räddade mig. Ultraljudet av hjärtat blir först på måndag, för veterinär-hjärtspecialisten kan inte komma förrän då. Vi fick tid 15:15. Egentligen hade Bonnie en tid för vaccination den 1/6, men då får hon bara komma på återbesök (liten koll), vaccinationen skjuter vi på. Samma dag ska Nellie få röntgat sitt ben. Om Bonnie skulle bli sämre så ska jag komma akut.

Det vi nu vet nu är att Bonnie har högt blodtryck. (Hon ska hädanefter ta ½  tablett om dagen av Fortekor Sabor 2,5 mg.) Vi vet också att hjärtat har blivit förstorat eftersom det har fått jobba hårdare (alla muskler växer av arbete) - detta eftersom den ena hjärtklaffen inte håller tätt. Mer får vi veta efter ultraljudet på måndag.

Nu vilar alla 3 sött tillsammans, i den skönaste (ortopediska) hundsängen. (Den som jag just nu har ställt under datorbordet, men som sedan ska stå i sovrummet.)

Nyss ringde de från Jysk och meddelade att buffén kommer i morgon mellan kl 16 och 18. Jättebra! Men jag undrar var jag ska ställa den? Jag hade trott att jag skulle hinna flytta de 2 flyttlådorna + de 2 Kallax-hyllorna som står i vägen - innan leveransen. Men det är ju på dessa som jag har travat alla västar och jackor - så det går inte. Jag måste alltså gallra ut en massa kläder - OCH bli av med dem, innan jag kan montera buffén och ställa den på plats. När buffén kommer i morgon får jag ställe den på första bästa lediga golvyta så länge - om jag hittar någon...

Jag mötte MariPaz i dag. Hon sa att hon väldigt gärna kommer på fredag kväll och hämtar en massa kläder. Jag får hoppas att jag är klar med utgallringen då.

Ännu (klockan är 18:40 nu) har jag inte hunnit flytta ett enda klädesplagg. Jag håller fortfarande på (nästan dagligen) med pappers-exercis, angående att Total ska ta över mina kontrakt på el och vatten för vår sålda lägenhet. I dag fick jag ett papper via mail som jag skrev ut, skrev under, skannade, och mailade tillbaka. Nu verkar det som bytet av el-kontraktet kan bli klart under morgondagen. Återstår vatten-kontraktet. Det är verkligen byråkratiska i Spanien... Värre än i Sverige!

Jag har heller inte kontaktat mitt försäkringsbolag (via Banco Sabadell) än, angående den förstörda maten. Och nu får jag väl snart kontakta mitt djur-försäkringsbolag Sveland angående Bonnie. Fast än så länge har jag "bara" betalat 110 € hos veterinären, och självrisken är högre än så.

Jag känner mig trött... Men kanske jag kan göra någon nytta, timmarna fram till hundarnas sena kvällsrunda?

Jodå, jag har hunnit tömma garderoberna! Men jag har inte hunnit sortera allt. Vissa saker (mindre plagg) ligger fortfarande i några korgar och plastbackar - men de står under bordet, så de är inte längre kvar i garderoberna. Detta får jag sortera i morgon.  Det känns sedan ganska angeläget att börja gallra ut kläder - för nu försvann min matplats (både bord och stol) igen. Så jag får återigen stå framför köksbänken och äta. Förhoppningsvis ska det bara vara några dagar...

Vissa klädkategorier saknar jag ännu, som t ex badkläder och skärp. Men detta bör ligga i de korgar och lådor som jag ännu inte har hunnit sortera. Överst ligger vantar, sjalar och solhattar. Jag har rätt mycket av allt... ALLTFÖR MYCKET av allt! Jag såg medan jag slängde/staplade allt i högar, många plagg som jag vet att jag inte kommer att använda mer. Men jag inser att det kommer att ta några dagar att gå igenom allt. Och under arbetets gång måste jag hänga/lägga in det som ska sparas i garderoberna igen. Och resten (det som ska ges bort) - var ska jag lägga det?

Men i sovrummet är det (tillfälligt) mycket luftigare! Riktigt rymligt! Jag la den ena lilla vinylmattan på golvet, så kan hundarna ligga på den om de blir för varma. (Jag har tagit bort deras fällar nu, för nu behöver de dem inte längre.) Jag har nu 22-23° inomhus, vilket känns alldeles lagom (utom när jag får värmevallningar).

Jag glömde att berätta om myggnäten, att ramarna löper på små hjul - så att de går i samma spår som de ordinarie skjut-dörrarna och fönsterna. Man hakar i och ur dem. Jag kommer snart att behöva dem. När det blir varmare måste vi kunna sova med öppet fönster. Och de spanska myggen är hopplösa. De svenska myggen sticker en gång, sedan smälter de maten över natten. Eftersom de ofta sitter på väggen så är det lätt att slå ihjäl dem. De spanska kan utan vidare sticka ett dussin gånger i rad. Och sedan går de upp i rök. De syns överhuvudtaget inte, inte någonstans. Men om man släcker lampan kan man höra dem surra - redo för att sticka en gång till. På dagarna ser man dem aldrig, de är bara aktiva i mörkret. Det är inte särskilt gott om dem här, men det räcker att få in EN för att natten ska vara förstörd...

18-05-30:

Bonnie har haft en svår natt. Vi har nästan inte sovit, varken hon eller jag. Bonnie har haft svårt att andas, och hon har kräkts upprepade gånger. Jag tror att hon har börjat få vätska (blod? kroppsvätska?) i lungorna. Hon har andats ansträngt, drygt 60 grunda andetag i minuten. Hon verkar inte få tillräckligt med syre. Jag ska gå till veterinären med henne så snart de öppnar (08:30). Jag skrev ett mail i natt och förvarnade dem. Det finns medicin som driver ut vätskan, men den lindrar bara symtomen - tillfälligt. Det finns ingen bot. Man byter inte hjärtklaffar på en hund. Just nu lider Bonnie svårt. Det måste kännas oerhört jobbigt att kämpa för varje andetag. Jag befarar att Bonnie inte kommer att bli så värst mycket äldre än hon är. Det ger sig vad jag får för prognos hos veterinären...

Bonnie finns inte mer! Och jag gråter... Hon dog 200 meter från veterinären, troligen av brustet blodkärl. Det gick fort. Alltihopa har kommit så plötsligt och oförberett. Det kommer att ta ett tag för mig att bearbeta det hela.

Så här var det: Jag insåg att Bonnie måste få veterinärhjälp, och att läget var akut. Jag siktade på att vara där när mottagningen öppnade. Bonnie gick omkring med svansen mellan benen och andades ansträngt. Jag beslöt mig för att inte ge hundarna frukost, tänkte att det nog inte var bra för Bonnie. Jag hade en känsla av att det var allvarligt, att jag inte visste hur det skulle gå - så jag tog några foton på Bonnie, en liten stund innan det var dags att gå. Men inte visste jag att det verkligen skulle bli de allra sista fotona som jag tog på Bonnie...

(Jag har tagit bort de 3 foton som jag först hade lagt in här på Bonnie - för det är inte så vi ska minnas henne, utan frisk och glad. Jag behövde fotona för att kunna bearbeta det hela själv. På dessa sista foton levde hon, och kom till mig när jag kallade! Jag vill minnas den sista kommunikationen oss emellan.)

Jag satte Bonnie i vagnen för att gå till veterinären. Hon andades ansträngt. Väl i vagnen la hon sig helt ner på mage. (Hon brukar annars sitta upp, och titta sig omkring.) Hon låg ner och andades ansträngt, och jag gick med raska steg mot veterinären. När vi hade hunnit en bit så la hon sig plötsligt på sida, sen ryckte benen plötsligt till, hon liksom spände sig, och sedan kunde jag inte höra att hon andades. Jag stannade till och kände att hon levde, men såg fradga framför hennes mun. Jag började springa. När vi hade ett par hundra meter kvar till veterinären såg jag inte längre några tecken till liv. Jag sprang vidare, gråtandes. Veterinär Javier tog emot mig bums, men kunde bara konstatera att Bonnie var död. När han lyfte upp henne såg jag också att det rann blod från hennes mun.

Javier beklagade. Han förklarade att ett större blodkärl troligen hade brustit, av all ansträngning för att andas. Och att även om jag hade kommit några timmar tidigare, så hade de inte kunnat göra något - bara ge henne den sista sprutan för att förkorta lidandet. Han sa att det kunde gå mycket fort när det gällde små hundar, och att Bonnies hjärta varit i dåligt skick. Jag grät och klappade Bonnie så som hon tyckte bäst om att bli klappad - fast jag vet att hon inte kunde känna det längre. Javier lät mig ta farväl av Bonnie i lugn och ro. Jag stod en bra stund och klappade henne, och berättade för henne vilken fantastiskt fin hund hon hade varit - en stor personlighet.

Det gick så snabbt! Jag trodde att vi åtminstone skulle få ytterligare en liten tid tillsammans. Bonnie led i natt, men döden kom snabbt. Jag tror inte att hon hann känna något. Hon pep inte till eller något. Efteråt såg jag att hon både hade kissat och bajsat på dynan i vagnen. Det skedde väl i döds-ögonblicket. (Vi hade ju inte hunnit gå någon morgon-promenad.) Det hade också kommit blod på dynan. (Jag har stoppat den i tvättmaskinen nu.)

Jag fick gå hem med vagnen tom. När jag kom hem så nosade både Stella och Nellie på vagnen, och Stella pep några gånger. Kanske kände hon alla Bonnies lukter blandade med lukten av blod. Nu är det bara vi tre, Stella och Nellie och jag. Det känns SÅ TOMT efter Bonnie. Hon har funnits vid min sida i över 9 år. Jag undrar hur Stella kommer att ta det? Hon har alltid haft sin mamma nära, och nu plötsligt är hon borta.

Jag tänker på bagateller, som att jag har tre krokar i hallen med koppel och selar - en för var hund. Nu behövs inte den ena uppsättningen längre. Jag tror att jag ska ge bort Bonnies selar och kläder till flickan i djuraffären. De är alldeles för stora för Stella och Nellie. Kanske jag rensar ut det redan i dag. Det är sådant man brukar pyssla med när man är i chock-fasen. Sysselsättningen hjälper till att hålla sorgen ifrån sig.

Jag har läst psykologi. Först kommer chockfasen, när man ännu inte riktigt har förstått - och då handlar man ofta irrationellt. Nästan alla människor genomgår 4 faser när det har hänt något omstörtande (nedan citat):

Det första som brukar hända när man hamnar i en kris är att man går in i en chockfas. Chockfasen kan vara allt från ett ögonblick till några dygn. När man är i chock så försöker man ofta med all kraft hålla verkligheten ifrån sig, man har mycket svårt att ta in det som hänt och bearbeta det. Man fattar helt enkelt inte att det som hänt har hänt.

Chockfasen övergår sedan oftast till en reaktionsfas. Reaktionsfasen börjar när den som hamnat i kris börjar ta in och förstå det som hänt. Frågan ”Varför?” är ofta en del av denna fas, då man försöker hitta en mening med det som hänt och den situation man befinner sig i.

När man sedan lämnar det akuta skedet av krisen börjar krisens bearbetningsfas. Den är som påtagligast under ett halvt till ett år efter krisen inträffat. Under bearbetningsfasen flyttas fokus från traumat, det som hänt, till att sakta vända sig mot framtiden i stället.

Den fjärde och sista fasen brukar kallas nyorienteringsfasen och då lever man vidare med det som har hänt som ett ”ärr”, kanske både i kroppen och själen, medan det inte längre hindrar en från att fortsätta leva. Livet går vidare och man har på något sätt kunnat acceptera vad som hänt och hur livet nu blivit.

Proceduren går väl fortare när man mister än hund, än om man mister en nära människa, men man kan inte hoppa över någon fas.

Ja, så här är livet. Inte bara en dans på rosor. Ja, jag är kvar lite i chockfasen, men kanske lite i reaktionsfasen också. Jag har ju förstått att Bonnie är död, och varför. Men Bonnies död kom helt utan förvarning. Bara de allra senaste dagarna har hon varit sjuk. Och en mycket kort tid har jag vetat att hon hade dåligt hjärta. Bonnie dog i en ålder av 9 år, 5 månader och 19 dagar. Det motsvarar knappt 58 människo-år. (En chihuahua blir normalt ca 14 år.)

Det är så TOMT här!

Nyss ringde det på porttelefonen. Det var posten som kom med ett rekommenderat brev från spanska skattemyndigheten. De vill ha 1'282,02 € i böter eftersom jag betalade skatten för år 2015 för sent (eftersom de inte berättade för mig att jag skulle betala mer skatt). Summan motsvarar i dagsläget 13'157,88 kronor. Var ska jag få så mycket pengar ifrån? De är inte kloka, spanska skattemyndigheten - jag har ju deklarerat ärligt varje år. Jag kan ju inte påstå att brevet kom särskilt lämpligt heller. Jag var redan ledsen...

Detta är det sista fotot på mina tre hundar tillsammans (det som jag tog i går):

Och detta är det sista fotot av mig och alla tre hundarna tillsammans (det som Inka tog före min Skåneresa):

Plötsligt är allting för sent. Det kommer inga fler tillfällen att fotografera Bonnie...

Men livet går vidare. Jennis lilla hund Molly fyller 3 år precis i dag.

Grattis på födelsedagen Molly!

 

Klockan 13 satte jag tekannan med mitt frukost-te i mikron och värmde upp det. Det hade stått på dragning sedan 11:30. Nu har jag ätit frukost, och Stella och Nellie fick precis lunch. Nu ska vi gå en runda, men den blir nog inte så lång i dag. Jag har inte ro till att strosa...

Jag tänkte på, att några av Bonnies kläder och selar kanske passar Molly eller Wilda. Molly har eg en storlek större, och Wilda ½ mindre - men det bror ju på plaggen. I så fall skickar jag upp sakerna som kan tänkas passa. Jag behöver nog ta itu med detta i dag - som en del i mitt sorge-arbete. (Klädhögarna blir nog liggande. Jag hade annars tänkt att börja gallra ut västar och jackor i dag.)

Allt är som vanligt - och precis allt är annorlunda! Dagen går både snabbt och långsamt. Jag har fått fler kondoleanser än när mamma dog. Men det beror förstås på att mamma var gammal, och vi förväntade oss att hon skulle dö (hon t o m ville dö). Men Bonnie var inte tillräckligt gammal, och så gick det så oerhört snabbt. Kanske är det också så, att det är lättare att uttrycka sorg över en hund, än över en människa.

Här är tomt! Nja, inte fysiskt - här är ju proppfullt. Men tomt som i saknad och fattas. Påtagligt tomt på det viset.

Annars kom paketet från Jysk alldeles precis (punktligt kl 16 som utlovat), och fyllde ut golvytan. Det var två stora kartonger, och männen fick ställa dem där buffén ska stå sedan, när den är monterad. Egentligen skulle jag öppna paketet när det kom, för att kolla så att alla delarna är med. Men männen tittade sig omkring (de trodde nog att jag flyttade in i måndags), och insåg att jag inte hade plats just nu. Så de skrev en notering om att jag får vänta med inspektionen tills jag ska montera möbeln. Det är ju bra. Jag är inte riktigt tillräknelig i dag...

Jag är väldigt tacksam för att jag har kvar Stella och Nellie! De underlättar förlusten av Bonnie. I Stella finns ju en liten del av Bonnie kvar! (Måtte bara inte det här med hjärtat vara ärftligt! Jag tänker inte bara på mig själv och Stella - utan även på Stellas 3 syskon och deras mattar och hussar. Men sådan otur kan vi väl ändå inte ha? Det vore inte riktigt rättvist...)

Jag planerar inte att skriva mer i kväll. Men skrivandet är förstås ett sätt att bearbeta alla tankar och känslor. Jag gick ner på stan, till Fionas kontor. Hon skulle ha kopior på de papper som jag fick från skattemyndigheten i dag. Jag gick som i en liten bubbla, och kände mig förvånad över att världen runt om är precis likadan - som innan när Bonnie fanns.

18-05-31:

Jag tyckte att det gick så bra i dag. Den värsta chocken är över, och jag kan tänka sakligare på det hela. Solen skiner, och jag har tvättat och hängt tvätten på tork på taket. Men så klappade jag Stella och såg en likhet med Bonnie - och då kom tårarna igen...

Ni vet att Bonnie och Ulf stod varandra nära, så Ulf sörjer också. Han skrev i går: Jag har fortfarande svårt att fatta att jag aldrig mer kommer att träffa en av mina allra bästa och käraste vänner. Jag saknar Bonnie väldigt mycket!

Bonnie var en väldigt fin och speciell hund - med stor personlighet. Ana skrev att hennes intryck av Bonnie var att hon var söt, trevlig och väluppfostrad. Det senare har jag kanske inte tyckt själv alla gånger. Men Bonnie förstod så många ord, så hon var följsam på det viset.

Saknaden är STOR!

Ändå måste livet gå vidare. Jag måste t ex gå ner till banken och betala de höga böterna som skatteverket vill ha. Men då försvinner 1/4 av pengarna som jag ska betala skatten för år 2017 med (redan den 7/6). Tänk om jag inte kan betala hela den skatten? Jag hinner inte få någon ny pension innan dess. Och jag kan inte få tillbaka pengarna från svenska skattemyndigheten förrän ca 1 månad efter att jag har betalt den spanska skatten. Moment 22, om man inte har en massa pengar på banken. Världsliga problem - men stora för mig.

I dag gick vi morgon-promenaden först när jag hade ätit min frukost. Vi brukar gå ut så fort jag har fått på mig kläderna, eftersom jag inte har velat att Bonnie skulle behöva hålla sig längre än nödvändigt. Nu är det inte lika bråttom längre. Stella och Nellie gör nämligen vad de behöver, på hundtoaletten, så snart de har klivit ur sina sängar (vilket kan vara redan innan jag har hunnit gå upp). Så i dag gick vi inte i första hand en "kiss&bajs-runda" utan en promenad för att vi alla behöver ut och röra på oss, och se annat än lägenhetens väggar - och för att det är viktigt för hundar att få nosa och ta in information den vägen.

   

I en trädgård som vi passerade såg jag 2 sköldpaddor.

Vi gick förbi huset med den jättestora pelargonen, den som jag fick sticklingar av. (Hoppas de tar sig, de hade inga rötter när jag planterade dem i en kruka på balkongen, men de är fortfarande gröna.)

Precis när jag skulle gå till banken (efter promenaden), så ringde det på porttelefonen. Det var ett blomsterbud som lämnade en stor blombukett till mig.

Buketten visade sig vara från min son Johan och hans fru Linda. Så rart av dem! En jättefin bukett, jag är förtjust i gerbera och rosor - speciellt rosa sådana. Så detta är nog den, i min smak, finaste blombukett som jag har fått någon gång. Den stora rosa vasen som jag satte dem i, har jag funderat på att gallra ut - eftersom jag praktiskt aldrig har så här stora blombuketter. Men här passade den bra. Blommorna har finast "omgivning" på balkongen, men jag vill inte riskera att gråsparvarna skitar ner dem - så jag satte dem på matbordet (fast det är fullt med kläder).

Där ser jag dem bäst själv, och så får jag ytterligare en motivering till att snabbt ta itu med klädhögarna. Förresten visade jag blommorna för Stella och Nellie (som nosade på dem), och sa att de säkert är till dem också.

Jag vet inte om jag inbillar mig, men jag tycker att Stella verkar dämpad i dag. Hon saknar förstås Bonnie, men förstår inte vad som har hänt. Nellie är mer som vanligt, men så är det ju inte hennes mamma som har dött.

Själv gick jag inom Lidl på hemväg från banken - och köpte "tröst-föda". En god (sötad) yoghurt med frukt i, samt (vitt) bröd med getost inuti och vallmofrön utanpå. 1 kopp te, 1 yoghurt och 1 bröd ska jag ta som eftermiddags-fika. Det är väldigt gott, men med undantag av teet (som innehåller antioxidanter) så innehåller det tyvärr ingen näring alls - bara tomma kalorier.

Men nu är det lunch-dags, och sedan ska vi gå en promenad - mina 2 små och jag.

Nu har jag behov av att fotografera de 2 hundar som jag har kvar. Men framförallt, att vara mycket tillsammans med dem. Fotona från mitt-på-dagen-promenaden.

Jag vill att mina hundar ska ha det bra, och Nellie blir lycklig av att springa fritt så här. Och båda tycker det är spännande att nosa i gräset.

Visst ser Stella sorgsen ut på de 2 fotona nedan! Tittar hon efter Bonnie tro?

Vädret är toppen. Alltid en tröst...

Tyvärr är det fortfarande risk för maneter i havet. Just i dag var vattnet så klart och lugnt, så jag tror att det är ok att doppa sig allra längst in. Förutsatt att man ser sig noga för först. Men jag skulle definitivt inte låta barn leka obevakade! De röda flaggorna är i alla fall borta.

I dag säljer Westwing en liten trevlig bäddfåtölj, med nätta mått. Tyvärr är den orimligt dyr. Jag skulle annars kunna tänka mig en blå till vardagsrummet (i 1:a hand), eller en rosa till sovrummet (i 2:a hand). Jag tycker om att fåtöljen har armstöd, och är lättbäddad!

       

       

Ytter-måtten är så nätta att jag nog skulle få plats med en sådan här fåtölj (förutsatt att jag gallrar ut en annan möbel). Den är dock gjord för små nätta personer, eftersom bäddmåttet bara är 70 x 190 cm. Själv skulle jag tycka att den vore OK att sova i, förutsatt att det inte vore varje natt. Det är bra synd att den kostar nästan 700 €! (Det är av ett "fina-gatan-märke"...)

Synd att Ikea inte säljer något liknande. Den bäddfåtölj de har är mycket klumpigare (100 cm djup!), och så saknar den armstöd. (Armstöd är skönare när man använder den som fåtölj, vilket man antagligen gör minst 48 veckor om året.)

Som ni kanske anar, så har jag inte gjort någon som helst nytta i dag. Kläd-högarna ligger där de ligger. Suck! Om 5 dagar kommer Lena! Då ska det gå att ta sig fram till sängskåpet! Tror ni jag hinner?

Jag skapade en ny Sparad dagbok - nummer 48. Det ger sig hur länge till jag kan använda Microsoft FrontPage? Hyperlänk "svarar inte" och jag får vänta många minuter. En vacker dag svarar det väl inte alls...

Ulf skrev så rart om Bonnie:

Bonnie var unik. Jag har aldrig mött en hund med en så utpräglad personlighet och egen vilja, ibland nästan mänsklig. Jag har förstås heller aldrig tyckt så mycket om en hund som Bonnie, och kommer heller aldrig att göra det. Världens bästa Bonnie finns inte mer. Och hon är oersättlig.

Fotona illustrerar Bonnies personlighet, och hur bra hon trivdes i Ulfs knä...

    

       

18-06-01:

I morse tyckte hundarna att jag skulle gå upp lite tidigare än jag tyckte. Jag tog i stället upp dem i sängen, och så låg vi och kelade en stund. Jag klappade 2 små magar samtidigt. Och vi hade det så mysigt! Jag blev slickad både på armbågen och hakan... När vi sedan hade gått upp såg jag följande:

Smuts = tassavtryck på mitt vita underlakan. Ja jag får förstås skylla mig själv, som inte tvättar deras tassar innan vi går och lägger oss. Om jag går barfota, eller i öppna sandaler, så måste jag ju alltid tvätta mina egna fötter - för att inte riskera att smutsa ner lakanen. Men hundar kan inte tvätta sina tassar själva...

Jag fotograferade mina vackra blommor. Jag tycker mycket om rosa gerbera. 

I går, när jag letade efter ett foto där Bonnie satt i Ulfs knä, så hittade jag en del annat. Illustrationen nedan är ju precis lika aktuell i dag:

Jag började faktiskt gallra bland mina västar och jackor i morse. Men jag avbröt när vi skulle gå till veterinären.

Där röntgade vi Nellies ben, som ser ut att ha läkts bra. Cristina ska maila röntgenplåten till mig, så snart hon hinner. Hon ska också maila dem till specialisten som opererade Nellie. (Tydligen en studie-kompis till Javier.) Sedan ska specialisten få avgöra om metallplattan ska opereras bort eller ej. På så små hundar som Nellie kan den hindra blod-cirkulationen.

Vi pratade om det tragiska som hade hänt Bonnie. Det var ett blodkärl alldeles vid hjärtat som hade brustit. Dagen innan, när de haft Bonnie hos sig några timmar för observation, så hade de inte sett något alarmerande. Men Cristina sa att sådant här kan gå mycket fort. Vi talade också om att Stella gnällde när hon nosade på den tomma vagnen, när jag kom hem. Hundar kan lukta "död" även om de inte förstår exakt vad det innebär. Man utsöndrar speciella hormoner i döds-ögonblicket. Hundar förstår instinktivt att det är farligt. Så Stella förstod troligen att något hemskt hade hänt Bonnie. Men inte vad...

I går hittade jag några år gamla foton av personalen på Eurcan. Till vänster veterinärerna, och till höger är Ana (som passade mina hundar) med. Henne la jag aldrig märke till då, eftersom jag aldrig behöver gå till hundfrisör med mina hundar. På måndag ska Lena, Lucky och jag till Ana. Detta för att Lucky ska få bekanta sig med henne och hennes hundar, så Lena tryggt kan lämna honom där senare om hon behöver.

   

När jag publicerade tidningsurklippet nedan första gången, så var jag ännu inte pensionär. Nu är jag...

Jag hittade ett foto som jag tog den 4/2-15. Det visar mina fötter och min våg. Tänk att jag vägde så lite då. Min idealvikt har alltid varit 46 kg. (Längden minus 110, jag var ju 1 cm längre som ung.) Det är helt klar så, att mitt problem inte är att banta ner mig. Mitt problem är att sedan hålla vikten! Det krävs mycket mindre mat för att hålla en låg vikt, än en högre. När jag nu, om några veckor, ska ta itu med min övervikt då ska jag sikta på 48 kg. Och så ska jag verkligen försöka hålla den vikten sen - resten av livet. I alla fall vill jag inte väga mer än 50 kg.

Westwing säjer i dag ett roligt kombinerat bord-torkställ, Dryunder. Tänk vad de kan hitta på! Detta är ju verkligen kreativt!

   

Nu måste jag fortsätta att gallra ut jackor och västar. MariPaz tror ju att jag kommer att vara klar med allt i kväll - så hon kanske kommer hit. Vet ni, jag hade 8 olika täckjackor och 1 täckkappa! Det är för att jag är så petig med färger som jag har så många. (Marinblå, klarblå, ljusblå, turkos, ceriserosa, pastellrosa och svart...) Jag behåller nog de i äkta dun - även om det blir 4 stycken... Jag kan ju gallra ut fler längre fram!

Nu precis kom röntgen-plåtarna. Det ser väl bra ut! Fast metallplattan är rysligt stor mot hennes lilla ben...

18-06-02:

Om ni undrar vad jag hade för mig i går eftermiddag, i går kväll, och hela dagen hittills i dag - så kan jag berätta att jag håller på att gallra ut kläder. Jag lyckas nog inte gallra ut 75-80% som jag borde, men det blir mer än hälften i alla fall. Och det finns inget som hindrar att jag gallrar ut mer längre fram. Jag hänger/lägger in i garderoberna efter hand - och plötsligt kan jag se vad jag har... Ni får se foton senare.

När jag inte gallrar kläder så klappar jag Stella, eller leker med Nellie. (De har olika behov.) Och så går vi förstås våra vanliga promenader, men i dag har vi hållit oss i närområdet. Nu skiner solen, men för ett par timmar sedan så kom det en skur - och himlen har inte varit molnfri på hela dagen. Det är ju bra väder att jobba inomhus i. Jag har förstås både fönster och balkongdörr öppna, annars skulle här bli för varmt inne.

I dag skickade Javier fotona han tog på Bonnie. Hon ser fridfull ut - men påtagligt död. Jag grät förstås en skvätt när jag såg dem. Att så små varelser kan lämna så stort tomrum efter sig...

Jag tänker på Bonnie, saker som jag skulle ha gjort för henne - om jag hade vetat att hon skulle dö nu, så pass ung. Då skulle jag ha gett henne mycket hundgodis veckorna innan! För det hade ju inte spelat någon roll om hon hade gått upp något hekto. Hon tyckte mycket om mat, särskilt hundgodis! Jag brukar hålla mina hundar på en hälsosam vikt - just för att de ska förbli friska och leva längre. Men det är ju alltid så - att med facit i hand så skulle vi gjort en hel del annorlunda... Jag skulle också ha kelat Bonnie ännu mer.

I går vid läggdags såg himlen utanför mitt sovrumsfönster ut så här:

Och för en stund sedan kom det en riktigt kraftig regnskur. Solen sken, men regnet vräkte ner. Det var svårt att fånga det på fotot, men ni ser i alla fall att det regnade.

Småflickorna tyr sig till varandra. Det är bra att de har varandra, då blir inte saknaden efter Bonnie riktigt lika stor - som den hade blivit om någon av dem hade blivit ensam hund kvar.

Nedan ser ni alla de ytterplagg som jag har kvar; kavajer, regnkläder, tunna västar, tjocka västar, tunna jackor och tjocka jackor. Och visst har jag fortfarande alldeles för många, men ändå betydligt färre.

I var sin 50 cm bred garderob ryms nu alla mina klänningar och kjolar, samt blusar och toppar.

   

Under blusarna har jag staplat alla de T-shirts och linnen som jag har kvar - och i garderoben bredvid hänger alla långbyxor (fortfarande 3 olika storlekar - så de ska bli färre - sen).

       

Men de två stora travarna med kläder på fotona nedan - det är kläder som jag har gallrat ut! Det blev en hel del, som ni ser. Nu ger det sig om MariPaz, och en "hund-väninna" till (som också vill ha kläder) kan komma snart och ta vad de vill ha. För just nu kommer jag inte in i den fasta garderoben, och inte i den där jag har lakan och handdukar heller.

   

Jag gallrade ut en del galgar också, och fler blir det väl så småningom. Någon här i El Campello som behöver några???

Nu har jag gallrat bland alla "stora" plagg. Återstår; strumpor, sjalar, vantar, halsdukar, badkläder, underkläder, skärp och annat smått. Problemet är att jag inte har någon plats att lägga det som jag ska behålla. Det bör få plats i garderoberna sen (alla hyllplan sitter inte på plats än) - men jag kommer inte till just nu. Jag får väl lägga det i lösa lådor så länge. Jag ska försöka bli klar i kväll, om jag hinner (klockan är 18:20).

Sedan blir jag väl tvungen att bära in en del av det utgallrade till vardagsrummet igen - så jag kommer åt sängen i natt. Annars är matbordet nästan tomt nu, och det är ju så jag vill ha det.

Vet ni - jag tror att jag äntligen har insett nu - att jag har tillräckligt med kläder. Jag behöver inga fler. Så nu behöver jag inte besöka en klädesbutik på flera år. Jag behöver definitivt inga vardagsplagg i alla fall (och "festkläder" använder jag ytterst sällan). Jag ska försöka slita ut det jag har först...

Uppriktigt sagt så tror jag att jag har "tröst-shoppat" de senaste åren. Det var egentligen inte kläderna jag ville ha - utan något annat (som jag inte kunde få). När jag var yngre så rymdes alla mina kläder i 2 normalstora garderober... Om jag kan få dem att rymmas i 4 normalstora nu (utan att det blir för trångt) - så är jag nöjd.

Jag blev klar. Klockan är 20:30 nu (lagom för sena rundan). Fast kategorierna skärp, strumpor, strumbyxor, underkläder och badkläder brydde jag mig inte om att gallra. Jag orkar helt enkelt inte göra det nu, och de plaggen tar ju så liten plats. Senast på tisdag måste jag gå i väg med de utgallrade kläderna till "välgörenhets-butiken", och om inte MariPaz har kommit och tagit vad hon vill ha innan dess - så får det vara därvid. Lena T kommer ju på onsdag - och då måste jag ha någotsånär fritt i vardagsrummet, i alla fall så hon kan åla sig fram till sängen i sängskåpet...

Förresten råkade jag få syn på ett foto där jag vägde 47 kg. (Jag tittar på gamla foton av Bonnie.)

Jag hade onekligen snyggare figur då. Jag vill sträva dit igen (i alla fall nästan, för 48 duger). När jag har nått det målet - då får jag gallra ut kläder igen, för då bör många av plaggen ha blivit för stora...

18-06-03:

Den senaste perioden har vädret varit "tvärt om", så ni har haft aningen varmare än vi (nätterna undantaget). Detta visade mina gadgetar i morse...

I dag gick vi dagens längsta runda redan på förmiddagen. Detta framförallt för att jag ville träffa Rolf. Häromdagen köpte jag ett litet multiverktyg (17 i 1) åt honom på Lidl. Men så har jag inte sett honom på några dagar. I dag satt han på sin vanliga plats och spelade vackert på sin gitarr, men så tyst så man bara kan höra om man är riktigt nära. Det visade sig att han hade varit sjuk. Någon form av virusinfektion i halsen men han hade även haft ont i magen. Han hade knappt kunnat svälja, men han hade ändå inte haft någon mat. Han är nämligen så hänsynsfull, att han avstod från att "tigga" under dagarna då han var sjuk - för att han inte ville riskera att smitta någon. (Jag skrev tigga inom citationstecken, eftersom han aldrig tigger aktivt. Han bara sitter där.) Hur som helst blev han glad för verktyget. Han fick också en regncape (i ett litet fodral), för jag hade upptäckt att jag hade 2 nästan likadana.

På stranden var äntligen de lila manet-flaggorna borta. Skönt - och tur! För både i går och i dag är det en massa tävlingar för ungdomar - både på stranden och i vattnet. Det är El Club de Salvamento y Socorrismo (≈ "undsättnings och livräddnings-klubben") som tävlar mot andra orter i årets Campeonato Regional (regionala champion-tävlingar). Det är jättebra, tycker jag, att ungdomar på ett roligt sätt lär sig livräddnings-kunskap! Tyvärr hade jag glömt kameran hemma, så jag lånar några foton från webben som visar motsvarande tävling förra året. Det ser ungefär likadant ut i år...

Det ännu inte helt läkta såret nedan, sitter på min högra armbåge. Vet ni hur jag fick det? Jo, genom att använda mina progressiva glasögon! Det hände i Ängelholm, när jag var på väg till stationen för att åka hem igen. Jag hade inte fått plats med både solglasögon och läsglasögon i bagaget - så jag hade tagit mina progressiva med tillhörande solglas. Eftersom solen sken, och jag är ljuskänslig, så hade jag glasögonen på mig. De skyddar mot solen, och jag kan läsa ganska bra med dem. Men på håll ser jag suddigt! (Jag ser betydligt bättre utan dem - på alla avstånd över 1 meter.)

När jag kom till en trottoarkant, så såg jag den uppenbarligen inte - i alla fall måste jag ha missbedömt höjden. För främre delen av min sandal-sula "fastnade" på kanten och jag stöp som en fura på trottoaren. Jag tog emot mig med armbågen, delvis för att skydda väskan jag bar på. Jag fick det här lilla såret, men slog mig inte i övrigt - utan kunde genast resa mig upp och gå vidare. Men jag tog av mig glasögonen...

Det måste vara något fel på mig. "Alla" andra ser så bra med progressiva glasögon, och tycker att de är jättepraktiska. Men uppenbarligen funkar de inte för mig. Jag hade velat ha klarglas upptill och ett litet läsfält nertill, men optikern påstod att man inte kan tillverka dem så. Det här paret känns som "utslängda pengar" eftersom jag inte kan använda dem som det är tänkt. Jag kan bara använda dem när jag går korta sträckor (där jag vet hur det ser ut) - för att t ex handla. Jag måste ha någon typ av läsglasögon med till affären, för annars ser jag inte vad det står på förpackningarna. Men det blir trots allt smidigare att stoppa ner mina små läsglasögon i shoppingväskan, än att famla mig fram till affärerna med mina progressiva på näsan... Typiskt! För jag hade verkligen behövt ett par progressiva som fungerar!

Kanske är det de svenska kalla fuktiga nätterna, som luktärter behöver. För i år har vi ju inte haft det så särskilt varmt här. Men mina luktärter börjar bli torra nu. Ännu blommar de, och normalt borde de göra det flera veckor till, men de är på väg att ge upp.

Blad och stjälkar börjar bli torra nu. Ändå har jag aldrig låtit dem torka ut. Jag håller jorden lätt fuktig (men inte våt) hela tiden. Och de har inte stått i direkt sol, utan längst in på balkongen där taket skuggar. Ändå blir det alltid så här efter några veckor. Luktärter trivs inte i Medelhavs-klimat. Synd! Om jag sår luktärter nästa år igen, så ska jag prova att sätta dem i en ännu större kruka. Kanske det går aningen bättre?

Fotot nedan på mina småttingar är typiskt. Stella försöker vila, medan Nellie hela tiden är aktiv...

Jag ändrade namnet på min blogg på Vovves Bloggtopp - till bara Christeltango. (Innan hette den ju Bonnies Blogg & Christeltango där.) Men nu kan ju inte Bonnie skriva mer. Jag tror att Stella och Nellie, tillsammans, kommer att börja blogga lite längre fram. Men det känns lite för tidigt än.

Rent personlighets-mässigt så är ju Stella "mesigare" än Bonnie - fast vissa likheter har de. (De blir mer lika efterhand som Stella blir äldre.) Stella har skrivit några få rader, vid några få tillfällen tidigare. Så jag vet att Bonnie har lärt henne skriva. (Hon brukar skriva med rosa.) Lilla Nellie är ännu ganska barnlig, och har nog inte riktigt ro att lära sig skriva på datorn. Men det kommer väl... Fotot på Bonnie får vara kvar (än så länge), bara för att hon är så söt där. Dessutom kan jag inte ändra allting på en gång, för då kanske några inte hittar bloggen.

Nu hoppas jag att ni alla ska vilja läsa vad jag skriver, och inte bara sakna Bonnies rader... Men ni får gärna sakna Bonnie - för det gör jag (och många andra som kände henne)! Hon var en mycket speciell hund!

18-06-04:

Ännu en dag utan Bonnie! Jag är så tacksam för att jag har Stella och Nellie. Utan dem hade allt varit svårare.

Enligt planerna så kommer Lena H hit i dag (vid 12), med Lucky. Och sedan ska Ana hämta oss, för att vi ska vara hemma hos henne en stund och inskola Lucky. I eftermiddag kommer MariPaz för att titta på kläder, och kanske kommer Alicia också. På tisdag förmiddag ska jag gå till den unga kvinnan som har Don Guau - och lämna dels de selar och halsband som Jennie inte ville ha till sin Molly, och dels några lite ungdomligare kläder i storlek 32-34. Kvinnan är spädare än jag någonsin har varit, men kanske hon kan ha något? Annars får hon ge vidare. Alla kläder som blir över ska jag gå med till välgörenhetsbutiken (som lämnar pengar till cancerfonden), helst på tisdag (om jag hinner) - annars på onsdag förmiddag. På onsdag kväll kommer Lena T, och då ska sängen i sängskåpet vara utfälld och bäddad - och helst ska det gå att ta sig fram i lägenheten ändå...

Även i dag finns det moln på himlen (fast inte så många), men UV-index är uppe i 9 (och havet har hunnit bli 21-22° varmt). Annars är det tyvärr regnrisk de första dagarna som Lena T kommer att vara här. Typiskt! 

Viff och voff! Det är jag, Stella. Matte tycker att jag ska skriva här nu. Innan skrev min mamma Bonnie. Hon hade en egen blogg. Bonnies Blogg hette den.

Men mamma har försvunnit. Jag vet att det har hänt henne något vov-hemskt. Det kände jag på lukten, när matte kom hem med vår tomma vagn. Den som mamma hade legat i när matte gick hemifrån. Vagnen luktade mamma Bonnie, och så något riktigt vov-hemskt.

Jag vill att mamma ska komma hem igen! Jag vill ha min mamma! Men jag börjar ge upp. Mamma Bonnie har varit borta många dagar nu. Jag är ledsen om dagarna. Bara för att jag saknar min mamma. Matte är också ledsen.

Min mamma Bonnie tog alltid så bra hand om mig. Även när jag blev vuxen. Hon brukade slicka rent mina ögon varje dag. Nu får matte göra det. Fast matte slickar inte. Hon gör det med en liten mjuk tuss. Bomull heter det visst. Men mamma Bonnie gjorde det vov-mycket bättre.

Här ser ni många foton på mamma Bonnie och mig. Så ni kan se hur bra mamma hon var! Jag saknar henne vov-mycket!

   

   

   

   

Jag är inte lika vov-modig som min mamma. I alla fall sa mamma själv att hon var vov-modig. (Fast matte säger att hon var en liten fegis.) Själv har jag alltid varit lite försiktig av mig. När mina syskon lekte och busade, när vi var små. Då brukade jag gömma mig. Bara för att jag tycker bättre om att ta det lite lugnare.

Jag är fortfarande vov-försiktig. Och ibland är jag faktiskt rädd. Om det kommer människor som jag inte känner, som vill klappa mig. Eller om det kommer en stor hund nära, en sån stor som väger minst 3 kilo. Då blir jag rädd. Och då skäller jag! Jag skäller vov-mycket! Bara för att dom ska fatta att dom inte ska komma för nära.

Oj, så vov-jobbigt det är att skriva på datorn. Jag börjar få ont i tassarna nu. Jag måste vila. Jag tror att jag måste skynda mig att lära Nellie skriva. Som min mamma lärde mig. Så kan vi hjälpas åt sen. För det är ju faktiskt vov-bra om vi själva kan säga vad vi tycker! Så inte bara matte berättar. Viff och voff!

Det var trevligt hos Ana, och Lucky gick bra ihop med hennes hundar, så Lena kan tryggt lämna honom där. (Hon kanske reser en tur till Sverige, men har ännu inte bestämt när.) Ana skjutsade oss tillbaka, och följde sedan med mig hem. Här provade hon kläder i 2 timmar, och gick härifrån med 4 stora kassar fulla. Vi har ungefär samma storlek (även på längden) så det var mycket som passade. Dessutom tycker vi om liknande färger. Det känns roligt att ge, när man vet att det kommer till glädje.

Senare kom MariPaz. Hon provar inte, håller det bara mot sig, så jag tvivlar på att allt som hon tog verkligen passar henne. Men jag sa att hon kan ge vidare, om något inte sitter skönt. Hon gick härifrån med en full shoppingkärra och 2 kassar. Så nu har jag inte så mycket kvar. Alicia, som också skulle ha kommit i dag, ringde och sa att hon kommer i morgon. Då finns det inte mycket kvar för henne att titta på. Och om hon inte kommer på förmiddagen, så har jag kanske hunnit lämna iväg det sista.

Först klockan 20 kunde jag gå "tidiga" kvällsrundan med mina små. Tur att de har toa inne! Och sedan skyndade jag mig till Lidl. Men de goda bröden med getost var förstås slut, liksom det mesta av det butiksbakade brödet. Nu är jag väldigt trött i huvudet. Eftermiddagen blev för intensivt. Det är trevligt med besök, och trevligt att prata - men jag behöver pauser emellan.

Nu ska vi gå en jättekort runda, och sedan lägga oss. Jag har mycket att göra i morgon!

18-06-05:

Jag väntar på Alicia. Hon sa att hon skulle komma kl 14, vilket jag som svensk uppfattar som 14:00 +/- några enstaka minuter. Nu är hon 14:27... Nedan de få kläder som Alicia kan välja på. Och kanske bara några få plagg är i hennes storlek?

Särskilt Nellie, men även Stella, flyttar sig efter hand som jag gör det - och lägger sig i hundsängen som är närmast. Nu ligger Nellie i sängen närmast datorn, medan Stella ligger kvar i sängen nedan.

   

Jag tog många foton i går, som jag aldrig hann visa er. Nedan Nellie och Lucky på min balkong. De fick vara där medan Lena och jag satt och pratade (när vi väntade på Ana). Det framgår att Nellie är förtjust i Lucky!

   

Det gick, som sagt, väldigt bra hos Ana. Nedan inspekterar Lucky terrassen.

När vi hade suttit på Anas terrass en stund och pratat, medan hundarna bekantade sig med varandra, så gick vi en hund-promenad i grannskapet. Jag, som inte hade någon hund att hålla i - fotograferade blommor. Det fanns många jättestora bougainvillea-"häckar" runt trädgårdarna.

Men även klättrande passions-blommor.

Hjärtreva är alltid söt, med sina små klarrosa blommor.

Nedan är vi framme vid radhusområdet där Ana bor ("gula entrén").

Lucky "prov-sprätte" på gräsmattorna, och allt utföll till belåtenhet.

Alicia kom 14:29...

När Alicia gick en dryg timme senare, så fick jag hjälpa henne att bära hem alla kassarna. Hon tog inte bara kläder till sig själv, utan även till sin dotterdotter samt en väninna. Inte mig emot. Nu får jag bara en kasse att bära bort till välgörenhets-butiken Bruised But Not Broken i morgon. Bara detta blev kvar:

Nu när mitt sovrum inte längre är fullt med klädhögar, så har jag börjat bära in en del lådor och annat smått från vardagsrummet - och ställa på golvet i mitt rum. Framför garderoberna... Jag måste ju kunna ta mig fram till sängen! Men om jag behöver byta kläder, då får jag flytta en hel del för att komma in i garderoberna. Fast jag har inget annat att välja på - inte om jag ska kunna fälla ut sängen i sängskåpet. Jag måste också flytta fram min läsfåtölj (som har gungstolen ovanpå sig + några madrasser) - för detta står mitt framför sängskåpet nu. Det ger sig hur jag ska kunna ordna i vardagsrummet så Lena kan sova i sängen, OCH vi kan sitta vid matbordet OCH dessutom kunna ta oss ut på balkongen. Det ger sig de närmaste timmarna...

Det gick bra att fälla ut sängen! Jag hade ju inte provat i verkligheten när Erik och jag ställde flyttlådorna på plats, utan mätt (med det mått jag hade för mig att sängen har utfälld). Och det stämde precis! (Med 3 cm tillgodo.)

Det är lite svårt att bädda snyggt, när jag får krypa på knä i sängen för att komma åt att stoppa om underlakanet längst in. Men det är jättesköna madrasser! Alltid något! Nu avvaktar jag bara besked från Lena om hon vill ha täcke eller filt. Sedan ska jag försöka klättra upp till överskåpet (i fasta garderoben i mitt sovrum) och försöka få fram ettdera + en huvudkudde.

Innanför sängen finns en golvlampa som går att tända, och utanför ett litet rullbord som Lena kan ha sina saker på. Det är det bästa jag kan ordna just nu. Inget lyxhotell precis...

Matbordet får också plats + 3 stolar. På båda sidor om matbordet är det precis 28 cm. Så Lena och jag kan lätt ta oss förbi, förutsatt förstås - att vi går i sidled.

I morgon förmiddag lämnar jag bort de sista utgallrade kläderna, och på hemvägen så handlar jag lite mat. Jag har ju ovanligt tomt i kylen, och nästan helt tomt i frysen - sedan strömavbrottet. Men sedan jag tog bort det lilla grenuttaget (made in China), så har jordfelsbrytaren inte löst ut en enda gång. Hoppas nu verkligen att det är det som det är fel på - för i så fall är problemet löst.

Nu ska småflickorna och jag gå en promenad. Just i dag har Stella inte haft något emot att gå. Jag har inte behövt bära henne en enda gång. Det är skönt ute (delvis sol och 24°), fast det börjar bli kväll.

18-06-06:

Grattis på födelsedagen Sara!

Och så är det ju Sveriges nationaldag i dag. Så hissa flaggorna!

       

Jag lyckades hitta en hyfsat skön huvud-kudde, och ett sommar-täcke, så nu är Lenas säng bäddad. Själv har hon just påbörjat sin resa från stationen i Tomelilla. Hon är ute i god tid, bättre så. Det ska bli roligt att få ha henne här en vecka!

Inka tittade inom en stund, och beklagade sorgen efter Bonnie. Jag fick flera små presenter, bl a den "soliga" blomman nedan - som hon själv har målat. Vi satt och pratade en stund, och Stella och Nellie fick hundgodis. Inka hade en katt för många år sedan, som dog nästan på samma sätt som Bonnie. En katt som hade varit som ett barn för henne. Djur är trogna vänner, och saknaden blir stor när man mister dem.

Godiset åt Stella minsann, men hon åt ingen frukost i dag. Och sedan, när jag gick morgonrundan med hundarna - så nosade de på mycket och Stella åt lite gräs, men ingen av dem vare sig kissade eller bajsade. Återigen: tur att jag har hund-toalett inne.

Fast när det blev lunch-dags, då åt Stella. Sedan gick vi ner till gräsmattan där de brukar få springa lösa. Nellie blir ivrig redan innan vi är framme - för hon vet ju hur roligt det är där. I dag sprang Stella runt och jagade henne Nellie 2 varv - sedan tröttnade hon. Men Nellie hade tur. Det kom en liten hanhund (som nog var ganska ung, och bara drygt dubbelt så stor) som ville leka. De sprang många varv tillsammans och hade roligt båda två. Hanen hade sällskap av en äldre matte och en smällfet chihuahua-tik som knappt orkade gå. Tiken skulle nog ha varit söt om hon hade vägt 1 kg mindre. (Jo - 1 kg, inte 1 hg... Kanske t o m 1½ kg? Stackars hund!)

Vi gick sedan ner på El Paseo, men gick inte så långt. Himlen började nämligen bli full av mörka moln, och jag var rädd att det skulle börja regna precis när som. Annars var det roligt att se att det var grön flagg på stranden - äntligen!

Vi hade varit hemma en god stund innan regnet kom. Men sedan dess har det kommit ytterligare en skur, och jag har hört åska i fjärran. Temperaturen sjönk från 24 till 22°, men det luktar fräscht ute.

Jag har en god vän som ligger på sjukhus just nu. Han är allvarligt sjuk. Jag tänker hela tiden på honom och hans fru. Och på hur orättvist livet är emellanåt. Det tycks som om "skitstövlar" aldrig blir sjuka - men de riktigt sympatiska, dem som alla tycker om - de drabbas. Det är många gånger som jag har önskat, att jag hade en trollstav som kunde ställa allt till rätta... 

18-06-07:

Min gode vän finns inte mer. I dag är det inte rätt dag att berätta mer. Längre fram kanske. Världen stannade upp ett tag, och jag sörjer.

Lena T kom sent i går kväll. Ännu senare än det var tänkt, för planet var försenat. Vi pratade förstås en stund innan vi gick och la oss, så klockan hann bli 02:35. Hundarna ville upp i vanlig tid i dag, så både Lena och jag är trötta.

Vi kombinerade en motions-promenad med matinköp, och gick till Aldi (affären längst bort). Vi tog med både hundarna och hundvagnen. Framme vid Aldi fick vi förstås turas om att handla. I livsmedels-affärer är ju hundar inte välkomna. Småflickorna gick nästan hela vägen fram och tillbaka, och åkte bara vagn en liten bit. När vi kom hem drack de vatten, åt lunch, och sedan dess har de sovit.

Lena gick nyss till stranden själv. Hon planerade att gå med fötterna i havet. Själv har jag just nu inte lust att göra någonting alls. Var sak har sin tid, och just nu behöver jag sörja.

Inte förrän det var dags för tidiga kvällsrundan gick vi ner till El Paseo och havet. Men vi stannade till vid hundarnas "roliga gräsplätt". Som vanligt sprang Nellie runt som en liten galning, medan Stella stod och tittade på.

Det är härligt, att det nu återigen är grön flagg på stranden.

Klockan är strax 21, och Lena och jag kan snart inte hålla ögonen öppna längre. Det var en ryslig massa år sedan, som vi tillfälligt kunde klara oss på 3-4 timmars sömn...

18-06-08:

Jag har för vana att fylla år en gång om året - just den 8:e juni. Just i dag fyllde jag 66 år. Det låter rysligt gammalt. Och visst syns det på utsidan, och inte är kroppen lika smidig (rörlig) som förr, men inuti känns det ingen större skillnad mot när jag var 36.

Lena T bjöd mig på 3-rätters middag på restaurang La Cova. Maten var lika god som vanligt, men eftersom vi inte hade beställt bord i förväg fick vi inget fönsterbord. Men jag har suttit vid fönstret alla tidigare gånger som jag har varit på La Cova, så nu kunde det kvitta. Nedan ska jag just hugga in på efterrätten.

Nytt för i år är att de frågar om man vill ta hem den mat man inte orkat äta. De har färdiga små plastburkar och kassar för ändamålet. Jag tog hem en stor bit kyckling till mina hundar, och det var många som gick från La Cova med en liten påse i handen. Jättebra!

   

Hundarna fick hälften av kycklingen i eftermiddags, och ska få resten i morgon. Det var jättegott tyckte båda. Det såg så ut i alla fall. Men båda åt upp läckerbitarna så snabbt, så jag undrar om de verkligen hann smaka...

Framåt tidiga kvällen gick vi en promenad tillsammans. Vi gick ner till hundbadet, och Lena tog några foton. Själv har jag glömt kameran hemma hela dagen. Tur att Lena hade mobilen med, för det är trots allt kul med lite födelsedags-foton.

Jag tänker att jag också kan använda dem som före-foton (alltså före min kommande bantning) - för att kunna jämföra med efter-foton (sen efter bantningen när jag kommer att vara precis lagom smal)...

Medan Nellie sprang runt och nosade på allt, ville Stella helst sitta i mitt knä (eller stå intill mina fötter).

Det är rätt mycket vatten i Rio Seco. Om jag inte hade ropat på Nellie, så hade hon sprungit rakt ut där vattnet var djupt. Nu vände hon precis i tid. Stella vågade bara gå dit där det började bli fuktigt.

Nu är vi lagom trötta allihopa. Vi sov hyfsat bra i natt, men vill ändå i säng innan klockan blir alltför mycket. (I alla fall jag...)

18-06-09:

Jag lägger mig tidigt, och vaknar sent - men känner mig ändå alltid trött när jag vaknar. Jag har lång insomningstid, och vaknar minst 1 gång i timmen av värmevallningar, men ändå. Jag börjar undra om medicineringen mot min underfunktion i sköldkörteln bör ändras. Jag börjar tvivla på att en normaldos Levaxin hjälper mig tillräckligt. Jag måste ta mig tid att gå till läkare, och då ta upp detta.

Nu är jag alltså 66 år fyllda. Rent statistiskt sett så har jag då 18 år kvar att leva. Nu vet vi ju att statistiken inte har mycket med verkligheten att göra, men hur som helst har jag levt större delen av mitt liv. Det är OK. Men jag behöver rätt många år till, för det är mycket till som jag vill göra, uppleva och hinna med. Om jag försöker leva sunt - så gör jag vad jag kan själv. Sedan är det upp till gener, virus, bakterier, strålning, kemikaliker och annat... När Lena har åkt hem - då ska jag börja äta (nästan) 100% sunt. Alltid en god början. Så får den kroppsliga träningen komma senare, när jag känner att jag hinner. 1-2 gympapass i veckan är ju inte fel.

Lena har gått till min "nya" frisörska för att få färgat ögonfransarna och få några slingor i håret. Det är ju mycket billigare här, så hon passar på. Annars har Lena väldigt fint hår i sig själv, inte ett grått hårstrå fast hon är lika gammal som jag.

Jag tittade nyss på vad Westwing säljer i dag. De säljer sopkärl, och jag behöver ett nytt litet - men jag hittade inget som passar. Roliga klockor såg jag också. Den vita, med fågeln som har 1:an i näbben, tycker jag om. Men jag har inte ens plats för alla mina tavlor på väggarna, så någon ny klocka blir det inte.

                       

   

       

               

De säljer roliga "koffert-pallar" också:

Det roar mig att skumma igenom utbudet, även om jag inte behöver någonting alls just nu. (Mer än ett sopkärl.) Jag tittar naturligtvis inte på alla "avdelningarna", utan bara på de kategorier som kan tänkas intressera mig. Ett litet tidsfördriv för en pensionär som jag - som window-shopping, fast via datorn...

Men jag har faktiskt gjort ett inköp i dag via datorn. Jag fick nyss prisuppgift från David i järnaffären, på vad myggnät i ramar till mitt sovrumsfönster och min balkongdörr ska kosta - när de bara är 40 cm breda. De kostar 65 + 85 = 150 €. De är inte precis billiga, men detta är en bra (och praktisk) sort som bör hålla många år. Och myggnät behöver jag snart. För när det blir lite varmare ute, då måste jag sova för öppna fönster. Alltså beställde jag.

Det som jag ytterligare behöver till lägenheten är ett contraventana till sovrumsfönstret (385 eller 425 €, beroende på om jag väljer 1 eller 2-glas), och Econoheat-radiatorer (4 st = 260 €). Sedan är det bara småsaker, som t ex ett nytt handtag till badrums-dörren med lås (går inte att låsa nu vilket är bra när jag har gäster), och en hylla till det fasta skåpet på balkongen (det över tvättmaskinen). Totalt rör det sig om max 800 €. Ingen jättestor summa, men mycket pengar ändå.

Jag ska nu först betala min spanska skatt (pengarna dras 30/6), och sedan se vad jag har kvar. Kanske jag kan beställa fönster och element i slutet av sommaren, annars kanske till hösten. De behövs inte förrän i november, men det vore skönt att ha dem på plats. Hyllan till balkongskåpet är viktigast - för om jag kan lägga en massa saker där, så får jag undan mycket som nu står i vägen på balkongen.

Daniel skrev nyss att han tror att myggnäten kan bli klara på 1 vecka. Det låter bra.

18-06-10:

I dag åkte Lena och jag in en sväng till Alicante, trots att det mesta är stängt på en söndag. Det skulle nämligen bli regn i dag. (För säkerhets skull tog vi med oss paraplyer i väskan.) Men det blev solsken! Tur att jag hade med mina solglasögon också. Vi kom fram till El Corte Inglés precis 2 minuter innan det skulle öppna. Sedan blev vi lite besvikna, för det var bara de 2 nedersta våningarna som var öppna. Vi såg på en skylt att fr o m 17/6 ska hela varuhuset ha öppet på söndagarna.

Vi tittade ganska länge på alla de fina kabinväskorna på rese-avdelningen, och på böcker på bok-avdelningen. Jag upptäckte att jag klarade att läsa en hel baksidestext på spanska, och förstå alla ord. Jag tror att min ordkunskap har tagit ett steg uppåt. Nu måste jag bara få till grammatiken också. (Min grammatik är urusel.) Ett sätt att lära mig hur meningar ska vara byggda, är förstås att läsa böcker. Kanske jag kan våga mig på en lättare spansk bok? (Sen alltså, då när min lägenhet är i ordning.)

Jag köpte 4 kulspetspennor, och en kaka choklad av den "nya" röda kakao-bönan. Jag var nyfiken, för jag har läst om kakao-bönan som ger röd-rosa choklad. Fast chokladen var en besvikelse. Den var visserligen vackert rosa, men smakade nästan som vit - och var alldeles för söt. (Jag är ju van vid mörk choklad med 85% kakaohalt.) Men nu har jag provat...

   

Jag tog en massa foton i går som jag inte hann/orkade lägga in här. De kommer nu. Först den lilla buketten luktärter (med jättekorta stjälkar) som jag har på bordet. Så länge det slår ut nya blommor på luktärterna så får plantorna stå kvar. Men sen ska jag slänga dem. De tar mycket plats.

Nedan ser ni Nellie, alias en ko av rasen svensk låglandsboskap. (Svartvita kor.) Ja i alla fall betar hon gräs...

Och Stella, som också betar nedan, måste förstås tillhöra rasen svensk rödbrokig boskap... (Bruna kor.)

Lena tillhör rasen stark självständig kvinna... (Samma ras som jag.)

Vi gick vidare ner mot stranden.

Vid ett av fiken uppträdde några studentskor (från universitetet i Alicante), med traditionell Tuna-musik. En gammal universitets-tradition, som från början var tänkt att ge fattiga studenter en extrainkomst. Nu bekostar flickorna sina dräkter med de pengar som de får in. De sjunger, spelar och dansar bra - och är dekorativa att titta på.

Vi gick vidare. När vi passerade "fisk-restaurangen" före Tramontana (har glömt namnet), så frågade den alltid så trevlige servitören om hundarna villa ha vatten. Jag tackade ja, och han gick och hämtade en vattenskål samt en flaska vatten. Först drack hundarna lite, men när han satte sig på huk så backade fega Stella undan.

Men Nellie gick fram och drack sig otörstig. Och när servitören backade ett steg så gick Stella fram igen och drack mer. Jag blev glad över den vänliga gesten!

Vi gick vidare mot hamnen.

Jag bad Lena sätta sig på en bänk, för jag ville fotografera henne och hundarna.

   

Men bara på ett enda foto så tittade hundarna in i kameran - och just på det fotot så råkade Lena blunda...

Killen på fotot ovan hade just slängt i lite bröd - så vattnet kokade av fiskar.

Det är kaktusar som blommar med gula blommor på fotot nedan.

Busken nedan är en Eldkrona (Lantana Camara).

Utanför Valor har de så många vackra hibiskusar!

Jag skulle vilja ha en rosa, och kanske en gul (men ingen röd). Men jag brukar få ohyra på mina, och har aldrig lyckats hålla liv i någon en längre tid - fast jag normalt har gröna fingrar. Kanske har det blivit för varmt (och vindstilla) på balkongen?

18-06-11:

Solen skiner, det ska bli 29°, och Lena ska ner på stranden. Även i dag stannar jag hemma. Jag får skylla mig själv. Jag bor på en badort, 300 meter från en kilometerlång härlig sandstrand, det är fint väder och hyfsat varmt i vattnet (kring 21-22°) - och jag har inte ens doppat tårna i år. Nu beror det inte på att jag inte vill, utan på att jag inte har ro att koppla av - när jag har det så här stökigt hemma... Kanske är det kontraproduktivt?

Sedan Lena kom hit har jag nästan inte gjort något alls här hemma, så egentligen kunde jag lika gärna ha följt med ner på stranden. Fast jag vet inte om jag hittar mina badkläder, och om jag hittar dem så är det inte säkert att jag kommer i dem...

Lille Mio får bada i stället. Men han vägrade kliva i badet så länge jag hade kameran beredd.

Stella och Nellie ligger i hundsängen näst närmast mina fötter. Det syns att jag inte har rengjort deras ögon i dag. Båda har tilltäppta tårkanaler (inte ovanligt på små hundar), och då rinner tårvätskan ut ur ögat. På hundar reagerar ett ämne i tårvätskan med pälsen - så att det blir brunt. Det ser fult ut! Synd på söta hundar. När jag har skrivit klart ska jag ta fram "ögonbads-vätska" och en liten bomullspad, och rengöra ögonen på mina små.

Jag vet inte var felet ligger, men under de senaste dagarna har jag inte kunnat se min senaste uppdatering på webben (oberoende om jag har provat med Mozilla Firefox, Internet Explorer eller Edge) - förrän jag har startat om datorn. Och ibland inte då heller. Och när jag klickar på länken till väderprognosen för stranden http://www.aemet.es/es/eltiempo/prediccion/playas/carrer-la-mar-0305013, så kommer det bara upp för den 5:e och 6:e juni. Hur ser ni det? Rätt eller fel?

Jag har flyttat länken till rabatt hos Scottevest  till den här sidan (under min senaste uppdatering), för att den ska bli lätt att hitta. (Den hade hamnat i Sparad dagbok 47.) Länken skulle jag vilja lägga några centimeter längre ner - men den går inte att flytta - alltså inte utan att "Bloggtopp-figuren" också flyttar sig längre ner. Och den ligger ju redan lite för långt ner från dagboks-texten. Jag vill bestämma själv! Men datorn och mjukvaran har en helt annan åsikt...

Vi hade bestämt träff med Lena på Valor, för att äta en förmiddags-glass. När hundarna och jag kom ner, höll badvakterna just på att hissa den gröna flaggan.

Vi hade valt Valor, för att vi ville slå på stort - och äta en sådan där lyxglass som man kanske bara gör en gång varje säsong. Vi valde en med 3 kulor och smält choklad i botten. (De hade dubbelt så stora, med 6 kulor - så vi valde inte den allra största.) För er som inte vet, så är Valor en chokladfabrik (som ligger i Villajoyosa, norr om El Campello).

Inte för att jag äter så här stora glassar var dag (det var nätt och jämt som Lena och jag orkade äta upp hela), men en liten då och då ger samma effekt. Jag blir tjock!

Både Lena och jag ser denna utsvävelse som en engångs-företeelse, och avser båda att börja äta sundare - med start nästa vecka. Eftersom choklad är giftigt för hundar, så fick mina nöja sig med vatten. De var nöjda ändå, eftersom de tycker det är roligt att vara med.

När glassen var uppäten så skildes vi åt. Jag och hundarna började gå hemåt. Stella tittade länge efter Lena, och Nellie pep högt och drog i kopplet.

(Jag lägger in ett foto på en röd hibiskus i dag, så ni inte ska tro att jag mobbar de röda - bara för att jag tycker bäst om rosa och gula...)

När vi kom till hundarnas "roliga gräsmatta" så släppte jag lös dem som vanligt. Nellie sprang ett varv, och sedan - så bara rusade hon i väg. Hon sprang i full fart tvärs över torget med kopplet släpande efter sig. Jag ropade högt, men hon vände inte ens på huvudet. Sedan sprang hon (utan att titta sig för) i full fart tvärs över den hårt trafikerade C/ San Bartolomé! Som genom ett under kom ingen bil just då, men jag hann bli rejält rädd. Som tur var stannade Nellie till och hälsade på en pudel, och hundägaren hann fånga hennes koppel. Puh! Jag kom springande med Stella i koppel bredvid mig. Jag tackade hundägaren så mycket, och andades ut. Det kunde ha gått riktigt illa! Jag antar att Nellie var på väg till Lena...

Så nu vågar jag inte släppa lös Nellie mer, inte förrän vi har tränat inkallning 1 år eller så. Eftersom hon behöver springa (mycket mer än Stella), så funderar jag på att ta fram ett gammalt rullkoppel (ett sådant med band - de med snöre är livsfarliga). Nu när jag bara har 2 hundar så kan jag klara att ha ett rullkoppel i ena handen - vilket var omöjligt när jag hade 3 hundar. Man måste ju hela tiden vara beredd att stoppa eller korta in kopplet, och inte bara låta hunden bestämma själv - som alltför många hundägare gör. Jag har sett mer än en äldre människa som har hållit på att snubbla över 5-meters-snöret! (Själv nöjer jag mig med 3 meter - och band som syns bättre.) 

När jag kom hem såg jag att Mio hade badat. Han förklarade att han tycker att det är lite genant att bli fotograferad just när han är i badet - så han passade på när jag inte var i närheten med kameran...

Jag är fortfarande chockad över Nellies språngmarsch! Om oturen hade varit framme, så hade jag kunnat förlora ytterligare en hund i dag. Nellie brukar alltid komma (om än inte alltid bums) - men nu vet jag att jag inte kan lita på henne i det avseendet. Och självklart är det mitt eget fel - det är jag (som hundägare) som har tränat inkallning för lite! Stella däremot, går inte frivilligt mer än några enstaka meter från mina fötter. Jag är så tacksam för att det hela slutade lyckligt i dag!

18-06-12:

Tidigt i morse påbörjade Lena T sin resa norrut. (Hon gick härifrån 06:40.) Hon mailade från flygplatsen att allt hade gått bra så långt. På C6-bussen hade hon fått resa för pensionärspriset (0,95 € mot normala 3,85 €), genom att visa sin legitimation.

Här blev det tomt! Jag har börjat att återställa till min normala (o-)ordning. Jag har fällt ihop gästsängen och flyttat tillbaka fåtöljerna. Och så har jag tvättat både de lakan som Lena använde, och de som jag har haft. Dessa hänger nu på tork på taket, och jag håller på att tvätta handdukar mm.

Under dagen bör jag försöka göra något litet åt all min oordning. Jag ska försöka flytta de lådor som står där Kallax-möblerna ska stå. Och när jag sedan har ställt hyllorna på plats - då ska jag öppna de båda kartonger som buffén ligger i. Jag borde förstås bums börja montera möbeln därefter - och sedan fylla den med porslin och köksgeråd. För då blir det tomt i någon Billy-hylla. så jag kan ställa annat där. (Och kanske flytta om så att jag kan skruva på alla dörrarna.)

Eftersom jag inte bara har böcker i de 38 ouppackade flyttlådorna (utan även dukar, kuddfodral och annat av tyg), så kan jag inte vänta i evighet med att packa upp dem. Där finns nog en del som jag kan gallra ut. Kanske några böcker också?

Tja, detta lär varken bli gjort på en dag eller en vecka, men det ska bli SÅ skönt när det är klart!

Jag tvättade 4 maskiner tvätt i morse, och allt var helt torrt redan kl 12. Skönt att få det undanstökat.

När vi skulle gå vår mitt-på-dagen-promenad, så var det sol och 29° (men fläktade lite). Jag stoppade ner hundarnas hopfällbara vattenskål, och en flaska vatten, i min magväska. Mina små måste kunna dricka när vi går så pass långt i solen. Annars gillar jag inte att behöva bära på väskor. Magväska är bekvämt - men det blir svettigt under den.

Själv satte jag på mig andra sandaler än mina vanliga. Jag är alldeles vit där flip-flop-remmarna brukar sitta, och ville ha lite sol även på den delen av foten. Sandalen i mitten har jag köpt enbart för ändamålet. Men den börjar tyvärr gå sönder på flera ställen. Jag får leta efter ett nytt par. Hittills har jag (under åren som jag har bott i El Campello), inte hittat ett enda par i "modell med tårem" - som inte har strass, stenar eller annan prålig dekoration. Jag skulle hellre vara utan, men det är svårt nog att hitta ett par som är bekväma. Och visst kan det tyckas löjligt att bry sig om jämn solbränna på fötterna - när jag inte har det i övrigt. Men...

           

I dag fick jag ta ett par andra sandaler. Dem skymtar ni längst till höger, där jag annars visar mina "dekorativa" illröda myggbett. Jag fick 4 i förrgår, när jag sent på kvällen gick ut på balkongen för att vattna mina växter... Nu har jag lärt mig att vattna innan det blir mörkt (om jag är barbent).

I höjd med Ale-Hop och Lokura så satte vi oss på en bänk och tog vattenpaus. Både Stella och Nellie drack mycket!

   

       

När vi kom hem igen så satte jag faktiskt lite fart. Jag flyttade de 3 boklådorna som stod i vägen, samt 2 Kallax-hurtsar. Men eftersom boklådorna står i vägen så lät jag Kallax stå åt "fel håll". Annars kan jag ju inte komma åt lådorna. (Det är lättare att flytta en buffé än en massa boklådor...)

   

Nu borde jag genast packa upp, och börja montera buffén. Men jag har ingen lust... Kanske jag gör det i morgon? För det måste göras!

I stället har jag börjat läsa en "nyttig" bok. Den har stått på min önskelista ett tag, och nu fick jag den av Lena. Den handlar om att inte tänka "banta" utan "en hållbar livsstil". Boken fokuserar på nyttig, mättande, oprocessad mat som LCHF-kost. Jag har ännu inte hunnit så långt, men boken verkar vara vettigt skriven. Den är ganska lättläst och har aktuell fakta. Jag har redan hunnit lära mig lite nytt. Nu i början handlar den om alla "bantnings-fällorna" som de flesta av oss tidigare har hamnat i. Jag ser att det kommer många recept längre fram i boken. Det känns som om jag redan, efter bara några sidor, kan rekommendera boken.

Författarinnan Anna Hallén Biutenhuis utbildar kostrådgivare, viktterapeuter och stresscoacher, samt jobbar som yoga-pilates-instruktör och personlig tränare. Det är säkert precis den här boken jag behöver läsa - för att bli motiverad att börja min LCHF-diet med mål att dels gå ner i vikt, men framförallt att bli friskare och må bättre. En lång tid har jag ätit totalt fel, och följaktligen har jag gått upp rätt många kilon - och jag mår heller inte riktigt bra (ont här och var)... Men nu ska det snart bli ändring! Jag ska börja med att trappa ner på alla onyttigheter (inkl s k nyttiga bröd) under några dagar. Sedan ska jag gå in för strikt LCHF 2.0.

Så nu har jag 2 stora projekt på gång parallellt: att få ordning både i min lägenhet - och på min kropp och hälsa!

Förresten så gjorde Lena T mig uppmärksam på en sak, som jag inte har tänkt på tidigare. Nu på sommaren når solen bara en knapp meter in på min balkong (tack vare det heltäckande taket över den). Under vinterhalvåret (när solen står lägre) skiner den ända in på golvet i vardagsrummet. Det är ju faktiskt perfekt för spanskt klimat! Då blir det varmare inomhus på vinterhalvåret, men inte onödigt varmt under sommaren. Bra!

Temperaturen i havet har nu stigit till 22-23°, så snart borde jag börja bada... (Jag har ju inte ens doppat tårna ännu i år.) Jag borde både sola och bada, i alla fall några timmar i veckan - ÄVEN om jag fortfarande har oordning i lägenheten... Det är sådant man gör sommartid - när man bor i ett "semester-paradis".

18-06-13:

Spanien är Spanien. Och spansk byråkrati är som den är. Jag har nu bott här i min lägenhet i Los Olivos exakt 3 månader. (Och jag har ägt lägenheten i 3 månader och ½ dag.) Men ännu har jag inte lyckats ändra vatten-kontraktet till mitt namn. Det står kvar på mannen som dog, han vars änka och döttrar jag köpte lägenheten av. (El-kontraktet lyckades jag efter mycket om och men ta över. Det tog 1½ månad och krävde en ryslig massa mail.)

I dag besökte jag personligen Aguas de Alicante (kontoret här i El Campello). Jag lyckades ändra till mitt bankkonto, så nu blir räkningarna i alla fall betalda. (Jag vill inte riskera att de stänger av vattnet p g a obetald faktura.) Men några räkningar kan jag inte få, speciellt inte via mail som jag har haft innan.

För ändra namn går inte. Inte om jag inte skaffar ett särskilt papper; Cedula de Habitabilidad - vilket kostar pengar. Jag betalade för ett sådant för lägenheten Ulf och jag sålde, och det står i köpekontraktet för den här lägenheten att säljaren skulle skaffa (och betala för) detta intyg. Det har de inte gjort. Så i dag skrev jag till mäklarna på Inmo2000 och frågade om de tänker betala, i säljaren ställe...

Jag vet inte hur dyrt ett sådant här intyg är, jag betalade det + energi-certifikatet i en klumpsumma för vår förra lägenhet. Men minst några hundralappar kostar det, kanske någon tusenlapp. Och varför ska just jag betala allting 2 gånger? Jag har inte råd. Men jag vill givetvis att allting ska vara rätt!

I dag slog det bara ut 2 blommor på mina luktärter, men en av dem har en "ny" färg (aprikos-rosa). Ännu finns det ytterligare några blomknoppar, men när de har slagit ut så ska jag kasta luktärterna. De flesta bladen är gula av torka. Nästa år ska jag så luktärter redan i januari, och i en betydligt större kruka. Kanske går det bättre?

Nu är jag i alla fall helt säker på, att pelargon-sticklingarna som jag fick av den gamla damen har tagit sig. De stod i vatten medan jag var i Skåne, utan att få rötter. Sedan satte jag dem bara i en kruka med jord. Men de är helt gröna, så de måste ha slagit rot nu.

Resten av sticklingarna gav jag bort, bl a till Lena H. Och nu när Lena T var här, så fick hon sticklingar av min pelargon som doftar så intensivt av citron. Hoppas att alla sticklingarna växer upp till nya plantor!

Jag tog fram 2 små mjuka bollar till Nellie i går. (De flesta leksakerna är, och har varit, undanlagda.) Hon tycker att det är jättskoj att leka med bollarna. De rullar i väg, och hon springer efter och fångar dem, tappar dem, de rullar etc. Det är bra att Nellie kan roa sig själv, för jag tröttnar alltför fort på att leka med henne, och Stella har nästan aldrig lust. Men Nellie - hon har massor med energi.

 

Mitt-på-dagen-promenaden gick vi ganska tidigt i dag. (För att det inte skulle ha hunnit bli så varmt.) Jag provade att gå i sandalerna nedan. (Av samma fåniga orsak som i går...) De sitter bra på foten, men är alldeles för stumma. Mina fötter klarar bara av mjuka, stötdämpande och fotriktiga skor numera. Jag kan gå en kortare runda i sådana här, men inte en lång-promenad. Det kan jag däremot göra i de 3 par flip-flops jag har som är av hög kvalité - med stötdämpande "memoryfoam"-innersula, och tyg mellan tårna (inte att jämför med billiga "skräp"-flip-flops).

Vi gick inte den vanliga vägen ner till El Paseo i dag, utan en omväg. Jag gillade nämligen inte lukten. Det stank "utedass" från området där alla de röda bilarna står. De är från en firma som rensar avloppsrör, och tankbilen var i full gång med att suga skit (bokstavligen) från en avlopps-brunn.

Eftersom spanska avloppsrör är alldeles för klena (smala) för sitt ändamål - så blir det väldigt ofta stopp. Gör man inget så svämmar innehållet ut över gatan från avloppsbrunnen. Av antalet bilar på fotot nedan (samtliga med glänsande lack), så förstår ni - att det går mycket bra för rengörings-firmorna. De har nästan obegränsat med jobb...

På hemvägen mötte vi Rolf. Han har en "ny" cykel. En ganska rostig herrcykel, med icke-fungerande handbroms. Men han var så glad. Jag har en vän däruppe sa han, och pekade uppåt molnen. Den här cykeln är nämligen mycket bättre än hans gamla, som dock höll i 3 år. (Det tar hårt på cyklar att stå ute i alla väder, året runt.) Rolf har redan bytt innerslangar, för de var trasiga. Och nu håller han på och putsar och fejar. Han kommer säkert att få ordning på cykeln! (Han fick en verktygs-sats för cyklar av mig för något år sedan. Han sa att den kom till nytta nu.)

Hemma igen så la sig hundarna att sova (efter att ha druckit sig otörstiga). Nellie har lyckats smycka sig med bougainvillea-högblad.

Om jag hade varit "normal-pigg" så hade jag alla gånger packat upp skänken/buffén i går, och monterat den i dag. Men jag är trött. Jag sover för lite, vilket förstås påverkar. Kan tröttheten vara psykisk också? Beror resten på åldern? SÅ gammal är jag ju inte... (Eller är det levaxin-dosen? Jag MÅSTE gå till läkare snart.) Det är roligare att vara pigg!!! Och jag behöver verkligen få gjort en ryslig massa här! Nu!

18-06-14:

Jag köpte ett par nya sandaler i går. Jag gav upp försöket att hitta några med "stortå-rem". De jag hittade var alla överdrivet dekorerade, och såg tämligen obekväma ut. Sådana vill mina fötter inte ha. Samtidigt är det kanske inte bra att bara gå i flip-flops, varenda dag, sisådär 5 månader i rad. Fötterna behöver omväxling. Jag köpte sandalerna nedan. De är gjorda i mjukt läder, sulan är mjuk och sviktande (det står att den är gjord i ett material som andas) - och de sitter bra på foten. De känns sköna, men precis som flip-flops så är de för varma att ha inne. (Jag har 25-26° nu.) Jag har ändå sandaler inne kortare stunder, för att skona fötterna. Det är inte bra att gå på klinkergolv dagarna i ända. Inte för mina fötter i alla fall...

   

Det första lilla fikonet syns nu på mitt fikonträd. Jag hoppas förstås på fler.

Westwing säljer utemöbler i dag. Jag tycker om sådana här modeller där man kan skjuta in stolar och pallar under bordet (som har glasskiva), så de står skyddade när de inte används. Man fäller ner ryggstöden, och skjuter in stolarna (med pallarna under). Den här typen av kombi-möbel har jag sett med både 2, 4, 6 och 8 stolar, samt i flera olika färger. Fast de är väldigt dyra! (Nästan 1000 € för gruppen nedan.)

   

I dag tog jag tjuren vid hornen och vägde mig. Resultat: 58,4 kg och 29,2% fett. Suck! Verkligen inte bra. Jag börjar inte banta i dag - men snart. Om jag kan gå ner 10 kg och 9% fett - då skulle jag bli nöjd. Jag tror att jag kan! Fast sedan gäller det att hålla vikten. Det är den svåra biten. Jag läste ut boken "Sluta banta" i går. Den var bra, så jag kan rekommendera den!

Nellie har kommit i "tonårs-trotsåldern". Den ålder då alla gränser ska testas. Nu kommer hon plötsligt inte, när jag ska sätta på henne selen när vi ska gå ut. Det har hon gjort innan. Jag har bestämt mig för att inte gå och hämta henne. (Hon ligger oftast i en säng och väntar.) Jag tar med mig Stella och börjar gå mot dörren. Då kommer Nellie springande. Men både i går och i dag smet hon igen när jag skulle ta henne. Då gick jag ut på loftgången med Stella och stängde dörren. Vi gick och tryckte upp hissen. Men Stella ville att Nellie skulle följa med, så vi gick tillbaka. När jag öppnade dörren igen, så stod Nellie stilla så jag kunde ta på selen. Jag antar att vi får göra om den här proceduren ett 10-tal gånger till, men sedan har hon förhoppningsvis lärt sig att om man inte kommer - så får man inte följa med.

Bonnie hade också en sådan period, men Stella har alltid kommit bums.

Utdrag ur Bonnies Blogg:

09-11-07:

Vov! Jag har hittat på en jättekul lek som man kan leka på mornarna. När matte äntligen fått på sig kläderna och ropar att vi ska gå ut, då kommer jag springande som vanligt. Men precis innan hon ska sätta på mig halsbandet så springer jag in i vardagsrummet och hämtar bollen. Och så springer jag fram till matte igen, men precis när hon ska försöka sätta på mig halsbandet så springer jag iväg igen. Jättekul! Matte ser så rolig ut när hon står där med halsbandet i handen. Detta är en jätterolig lek som jag tänker leka var dag framöver för att hålla matte i form. Fast när matte börjar vrida om nyckeln i dörren vågar jag inte chansa längre, utan då springer jag bums fram till henne. Jag vill på inga villkor riskera att bli lämnad ensam hemma.

Jag har packat upp skänken/buffén Lakolk! Den var väl inpackad, bl a i cellplast. I en hörna var cellplasten trasig, och en bit som hör till en låda var trasig (och en annan skadad). Annars var allting helt, och med. Jag har t o m kontrollräknat alla olika sorters skruvar. Cellplasten är elektrisk och fastnar på precis allting, inkl mig. Jag har sopat upp resterna så gott jag kan. Nu ska jag snart bära ut 2 stora kartonger, samt 4 plastkassar fulla med cellplastbitar, till återvinningen. Jag skrev till Jysk och reklamerade de 2 skadade delarna. Den ena har bara en estetisk skada, medan den andra inte går att använda.

       

   

Nu står alla delarna och väntar på att bli monterade. Jag KAN, men blir trött bara jag ser alla lösa delar. Det är SÅ MÅNGA skruvar, och jag som har ont i höger tumled. Erik har Irina den här veckan (de har ju delad vårdnad), så han kan inte hjälpa mig förrän nästa vecka. Och skänken borde monteras NU! Den kommer säkert att bli jättefin när den är monterad!

18-06-15:

I förmiddags gick jag till trävaru-affären Hermanos Manchenca. Där köpte jag en plywoodskiva med måtten 55 x 109 cm, som ska bli en hylla i skåpet på balkongen - det där tvättmaskinen står. (Jag gick först inom byggvaruhuset Big Mat LLedó som ligger intill, men jag blev varse att de inte säljer trävaror.)

Der fanns en hylla i skåpet när jag kom hit, men det var av spånskiva - och rutten, så den slängde jag. Jag tog med mig min gröna kärra, när jag gick. Jag körde en tom skramlande kärra på vägen dit, och kärran med plywoodskivan fastbunden på hemvägen. Alternativet hade varit att bära skivan i händerna på hemvägen. Eftersom den inte är större och tyngre, hade det senare kanske varit att föredra. Möjligen hade jag fått ha arbets-handskar på mig, eftersom kanterna är obehandlade (så man kan få stickor i fingrarna). (Jag bör sandpappra dem innan jag lägger skivan på plats.) Sträckan känns betydligt längre att gå med kärra, än utan. Jag gick som den blåprickiga linjen visar.

Jag bad om priset på skivan innan de sågade till den. Den skulle kosta 20 €. Jag frågade om jag kunde betala med kort, för jag hade bara 13 € med mig. Det går bra sa expediten - men då får du betala moms också. För mig är det så främmande, det här med svarta pengar. Men tydligen är det nästintill vanligare i Spanien - än vita. Lite synd, för då får bara de ärliga betala för att hålla igång landet. Visst känns det trist att behöva betala skatt och moms, men alternativet är sämre. Jag föredrar gratis skolor, vägar och sjukvård - och för att få det måste man faktiskt betala skatt (och moms). Jag betalade 24,20 € inkl moms. (Plywood tål fukt betydligt bättre än spånskiva, och kostar därför mer.) Nedan ser ni skivan.

Jag kollade vad det skulle kosta att måttbeställa en ram till en hundgrind i hallen (som jag själv fäster nät på sedan). Det skulle kosta 14 €. (Jag glömde att fråga om det var inklusive moms.)

Lena H hade sett något om att Norwegian nu tillåter djur i kabinen, även i Spanien. (Från början tillät de bara djur inom Norge, samt mellan Oslo och Stockholm.) Så här står det på deras webbsida:

Det står att det gäller inrikesflyg, men för säkerhets skull skrev jag och frågade. Men nej! De tillåter enbart djur på inrikesflyg. Djur i lastrummet tillåts på sträckan Alicante - Köpenhamn, men jag skulle aldrig checka in mina. Sedan kan man ju undra VARFÖR de tillåter djur inom ovan nämnda länder - men inte mellan dem. Det finns inget logiskt skäl.

Själv får jag fortsätta att flyga med Vueling och Iberia - de gånger jag tar hundarna med mig. Just nu är dessa de enda flygbolag som trafikerar sträckan OCH tillåter djur i kabinen. Men det kan hända att mina hundar får vara hos Ana, när jag reser till Sverige (troligen) i slutet av augusti. (När skolorna har börjat, och biljettpriset har sjunkit igen.)

Jag såg bilden nedan i dag hos doktorn.com. Texten är mycket talande! Men inte lever jag så - fast jag borde... Hur gör ni?

Viff och voff! Mamma Bonnie hade rätt! Hundar är klokare än människor. Ja, för vi lever alltid HÄR och NU!

Fast i morse ville jag inte riktigt. Jag kände mig inte bra, så jag åt ingen frukost. Och sedan så följde jag inte med matte och Nellie, när dom gick ut på morgon-rundan. Men NU, nu mår jag bra igen. Och nu ska vi snart gå vår vov-långa kiss-och-lukt-runda, som vi går en gång varje dag. Då ska jag följa med. Viff på er!

Det är så med Stella ibland, att hon inte mår bra på mornarna. Jag undrar alltid varför, och oroar mig. Har hon ont? Sin medicin (Moderin 1 mg = kortison) får hon alltid mitt på dagen, så den kanske nästan har upphört att verka på morgonen. Men eftersom medicinen har biverkningar, så kan hon inte få högre dos.

Det är bra synd att djur inte kan tala! Då hade de åtminstone kunnat förklara var det gör ont, eller om de mår illa, eller om det är något annat. Hundar är tillräckligt intelligenta för att kunna föra en dialog - det är bara talorganet som inte räcker till. Så mycket som jag pratar med mina små, och förklarar, så hade de annars haft ett väldigt stort ordförråd nu. Nåja, hundar kan förstå många ord även om de inte kan prata... Bonnie var den av mina som förstod flest ord, medan Nellie ännu inte förstår så många. Jag har lagt märke till att ordet MAT är det som hundar lär sig först (och kan bäst), medan ordet KOM hör till orden de inte verkar bry sig om att lära sig betydelsen av...

En stund efter att Stella har ätit sin medicin, så blir hon påtagligt piggare. Nedan leker hon och Nellie, och har jättekul båda två. De jagade varandra, och "brottades" på skoj. Och lilla fega Stella vågar leka - eftersom Nellie är mindre. Jag har många gånger funderat på att ge medicinen på morgonen. Det är bara det, att jag i så fall får byta måltidsordningen också. Hundarna får en portion torrfoder på morgonen, och en på kvällen. Mitt på dagen får de ett litet mellanmål - för att jag enkelt ska få i dem PlaqueOff (mot tandsten), CareHybrid (som gör så att tårvätskan inte brunfärgar pälsen runt ögonen), samt Stellas medicin. Detta får de i 5 ml katt-mousse (världens godaste enligt mina hundar), vars konsistens gör det lätt att blanda ner "vad som helst" utan att hundarna märker något.

   

När vi gick ut travade hundarna glatt vid min sida! Fast med tungorna i "vädrings-läget". Och för deras skull försöker jag att gå i skuggan när jag kan.

Visst är det underbart med klarblå himmel! När vädret är så här (i dag: 27° i skuggan, 22° i havet, UV-index 9 - och inte ett moln på himlen) - då känns det faktiskt som att vara i paradiset. Men så är ju El Campello mitt lilla paradis - även om det inte är fullständigt perfekt.

Ser ni nedan, att det fula "plast-åbäket" (vatten-lekplatsen) börjar komma på plats. Tja, nu slipper jag se det från mina fönster i alla fall. Jag har inget emot det som sådant - men jag tycker att det förfular!

Det ser så skönt ut i vattnet! Jag borde bada! I morgon ska det bli 23° varmt i vattnet, enligt väderleksprognosen.

Hundarna drack som vanligt vatten vid crêperian La Taula. Jag hade lilla börsen med (med lite "utifall-att-pengar"), och beslöt att vi skulle unna oss en crêpe. La Taula har goda - av fullkornsmjöl. Jag tog ett par foton på mina förväntningsfulla hundar medan jag väntade på menyn.

Mannen vid bordet bredvid (som också hade hund med sig) frågade om han skulle ta ett par foton. Det tackade jag ja till. Så här blev fotona:

En tjock matte med 2 väldigt söta hundar...

Sedan hade jag lite sjå med beställningen. Jag hade bara 4,50 € i börsen. "Söta" crêpes (de med socker eller Nutella ovanpå) kostar 3,90 €. Men de "salta" (matigare), är större och kostar 9,50 € inkl sallad. Efter lite dividerande så kom servitrisen och jag fram till att jag kunde få en liten crêpe med ost och skinka på (och vatten till mig själv) för exakt 4,50 €. Jag tror att det eg skulle ha kostat lite mer, men det var en hundvänlig servitris (själv hundägare). En sötad crêpe skulle jag aldrig bjuda mina små på, men den här fick de smaka av.

De fick nog 10 små bitar var (i storlek som min tumnagel) - och de njöt av godsakerna! Men 10 pyttesmå bitar är faktiskt ganska mycket - för små chihuahua-magar. Så nu får jag väl minska en liten aning på deras portioner i kväll. Det är förstås mer näring i deras hundmat, men det är verkligen inte ofta som vi "går på restaurang" - så ibland gör vi så här bara för att det är trevligt och mysigt. Om hundarna fick bestämma så skulle vi äta "ute" varenda dag, gärna mellan de ordinarie måltiderna. Men det räcker med en tjock matte - några tjocka hundar ska vi inte ha. Det är hälsosammare att vara "lagom"! 

Skänken/buffén står lika omonterad som i går. Men nu ska jag gå ut på balkongen, och se om jag kan lägga det nya hyllplanet på plats.

Om det inte stod så mycket "skräp" på min balkong, och om det inte var sådan oordning där - då skulle den säkert varit jättefin. Och det ska den bli, så småningom. Men eftersom jag både saknar utrymme inomhus, och förråd, så hamnar mycket (som inte ska vara där) på balkongen. Jag får t ex åla mig fram till tvättmaskinen...

I "tvätt-skåpet" är det stökigt, allt står ovanpå vartannat. Jag har tänkt att sätta upp krokar och korgar sen, men planerar ju också att så småningom köpa en torktumlare (om jag får råd någon gång) och ställa ovanpå tvättmaskinen. (Torktumlaren behövs bara till mina dunfyllda täcken, kuddar och ytterplagg.) Till vänster finns plats för torkställningar mm, men jag kunde inte öppna den dörren på fotot nedan.

Till vänster är utrymmet för hyllplanet smalare (pelare + elkabel), och spånskivan som låg där innan var figursågad.    

   

Men jag valde för enkelhetens skull en skiva som är lagom bred på det smalaste stället. Jag tänker att det kan vara bra med en luftspringa längst in. Och eftersom jag planerar att ha "större" saker på hyllan, så kan ändå inget trilla ner.

Jag började med att ställa upp några stora krukor, samt 2 hundtoaletter. Jag använder ingetdera just nu, men ska använda den stora hundtoaletten när jag har fått ordning, och jag ska plantera om en del växter i större krukor. Men det har varit lite irriterande att ha detta stående i vägen på balkongen.

Jag fyllde på med en del annat, som också har stått i vägen. De grön-grå hopfällbara plast-backarna ska jag naturligtvis ha saker i sedan (bl a stående på hyllorna i de båda skåpen på balkongen).

Det blev rymligare framför dörrarna, och lättare att komma till när jag ska tvätta. Och bättre ska det blir, när jag har ordnat lite till. Det är så att bougainvillean som står längst till vänster på balkongen (inifrån sett) ska stå längre åt höger. Och blomhyllan som jag nu har längst till höger - den ska stå längst till vänster. Men det får jag flytta om en annan dag.

Jag funderade på att ta bort luktärterna i dag, men jag väntar i alla fall till i morgon. Det är ju flera luktärtsblommor på gång, men de slår knappast ut om jag klipper av dem när de är så här mycket i knopp. En dag till kan jag vänta - max 2. Sedan måste de 4 krukorna bort, för de tar alldeles för stor plats.

Förresten ska fågelburen inte heller stå just där den står. Den ska stå framför "städ-skåpet", det andra skåpet på balkongen. Då kan jag lätt rulla buren åt sidan när jag ska in i skåpet, eller rulla in buren i vardagsrummet kalla vinternätter.

Just nu har jag en stol framför skåpet, och den är betydligt svårare att flytta undan om jag vill öppna dörrarna. Å andra sidan har jag en ryslig röra i skåpet. Där ställde jag bara in saker (bl a en del städsaker) tills det blev proppfullt där. Men så småningom ska jag ha städsaker (snyggt i ordning) - och dem behöver jag naturligtvis komma åt med jämna mellanrum. Det ska vara lätt att städa, annars finns det risk att jag skjuter på det. Bakom stolen har gråsparvarna sin soptipp. De slänger ut lite skräp från boet då och då... Suck.  Jag sopade där nu, men det kommer nog inte att märkas i morgon.

   

Se där - jag har gjort lite nytta i dag. Men skänken/buffén står ännu omonterad...

Jag satt på balkongen en stund, med Stella och Nellie i knäet. Då plötsligt fick jag syn på något randigt bakom en bougainvillea. Precis som jag trodde, var det svansen på en gecko-ödla. På den här balkongen är den här ödlan den första jag ser, men jag såg en (blekare och mindre) på väggen vid loftgången härförleden. För mig får de gärna bo på min balkong. De gör nytta eftersom de äter insekter. (Och de skitar praktiskt taget inte ner - speciellt inte om man jämför med gråsparvar...)

Jag försökte zooma in, men kameran vägrade förstå att det var just ödlan som skulle bli tydlig.

Den la skärpan på grenarna i stället... Och när jag gick närmare blev ödlan rädd, och smet in bakom de blå-grå skåpen. Den här var ganska stor, kanske 20 cm från nos till svansspets. Och dessutom ovanligt färgstark. Annars ser jag oftast de små, som bara är 5-10 cm. Jag tycker att gecko-ödlor är söta!

18-06-16:

Företaget Arken Zoo har infört Tasstid för sina anställda! Det innebär att den anställde får betald ledighet om denne skaffar valp eller kattunge. Nanna Martin-Löf, HR-direktör på företaget, säger: "Djur kommer alltid först i allt vi gör, och det är därför "Tasstid" är ett naturligt steg i utvecklingen av vår företagskultur. Att skaffa valp eller kattunge är ett viktigt beslut och förändrar vardagen väsentligt. Vi vill stödja våra anställda under sina första dagar med sin nya familjemedlem."  Kul idé! Fast det framgår inte hur många dagar det rör sig om. Se: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/bK25El/foretaget-infor-tasstid-for-sina-anstallda.

Även i dag har vi underbart väder, men jag får vara lite försiktig med solen i dag. Jag gick klädd i linne i går, i UV-index 9, utan att riktigt tänka mig för. Så jag blev rosa-röd i nacken och på axlarna, fast jag hade smort in mig med solskyddsfaktor 6. (Jag har känslig hud, och borde ha valt faktor 30!) Därför går jag i kortärmad skjorta med krage i dag. Jag är noga med att aldrig utsätta kroppen för stark sol 2 dagar i rad. Och bäst är om huden får vila mist 2 dagar emellan, så det rosa-röda har lagt sig helt. Så om jag vill sola på stranden, och bada - då bör jag vänta till måndag. Det kanske är lika bra, för det brukar vara mer folk på helgerna. (Och så får jag ju lite tid på mig att leta fram mina badkläder, och se om det finns någon bikini eller baddräkt som jag kommer i...)

Visst ser verandorna nedan mysiga ut. Den ena med lummiga gröna träd runt om, och den andra med utsikt över havet och en hamn. Hur mycket jag än tycker om grönska - så skulle jag hellre välja verandan med utsikt över havet. Fast jag skulle ha planterat växter i kruka och satt på verandan - för jag behöver både och!

Westwing, där jag lånade bilderna ovan, säljer de i dag en pall som jag tycker om. (Jag har sett den där tidigare också.) Jag tycker om den mjukt rundade formen. Pallen är 33 cm i diameter, 44 cm hög, och kostar 34 € (inkl frakt).

På sitt sätt behöver jag en pall. Jag funderar nämligen på att ge bort en av mina Harry-stolar. Det är snyggast att ha bara 5 runt bordet. Och om jag då ska ha den 6:e stolen som "reserv", för de ytterst få gånger som vi kommer att sitta 6 personer runt bordet - så tar den lite väl stor plats. En pall skulle ta betydligt mindre plats. (Den skulle jag i så fall sitta på själv, och låta mina 5 gäster sitta på stolarna.) En pall skulle jag också tillfälligt kunna flytta ut på balkongen, om vi någon gång vill sitta 3 runt mitt turkosgröna bord. (Fler får inte plats, och knappast en stol heller.)

För länge sedan hade jag Ikeas stapelbara Frosta. De är billiga (10 €, men frakt tillkommer). Om jag valde Frosta så hade jag kanske köpt 2-3 (för flera tar inte större plats, och är bra att ha). Jag hade nog 6 stycken tidigare, men gav bort dem när jag flyttade till Spanien.

   

Annars tycker jag bra om Ikeas Ingolf. Den skulle jag kunna ha som blombord, när jag inte sitter på den. (Den kostar 40 €, men frakt tillkommer.)

Men jag avvaktar med att köpa pall. Jag vill först ha alla mina möbler stående på sina rätta platser - så jag ser hur det ser ut i verkligheten. Jag kanske inte får plats med någon pall? Det måste ju finnas lite utrymme runt om möblerna, så att jag kan ta mig fram (även med en dammsugare). Jag tror också att lite luft emellan möblerna gör att det ser mer harmoniskt ut, om ni förstår hur jag menar. (Ingen form av trängsel tilltalar mig. Men det kan man inte tro - när man ser hur jag har det nu, suck.)

Skänken/buffén väntar på att bli monterad. Men jag är lika trött i dag. Jag är alltid trött. Kan det bero på att jag har underskott av T3? Se: https://skoldkortelforbundet.se/battre-vard/kombinationsbehandling-med-t3/. Jag har inte varit hos läkare på länge (tror det är 2 år) - så jag MÅSTE förstås ta mig tid till detta. En årlig kontroll är att föredra! Förresten är det dags för min årliga kontroll hos tandläkaren också.

På måndag förmiddag kommer Pedro och monterar 2 svenska armatur-dosor i mitt vardagsrums-tak (och tar bort de fula fast monterade taklampor som sitter där nu). Därefter kan jag hänga upp mina egna som jag tycker bättre om. Och på tisdag har Stella tid hos veterinären för årlig kontroll + vaccination. Därefter har jag inget att skylla på.

Fotona nedan tog jag i går när jag skulle gå och lägga mig. (Jag har ljusat upp dem lite, för det hade börjat mörkna ute.) Jag kan berätta att även pyttesmå flickor snarkar, när de sover på rygg. Fast det var väldigt tysta små snarkningar...

   

I dag tömde jag luktärts-krukorna och slängde innehållet. De har gjort sitt nu. Det blev luftigare på balkongen! Jag ska flytta andra växter till rullvagnarna sedan.

Jag fick ju lite att ta rätt på. Jag har diskat faten och lagt undan spaljéerna. Men jag har ännu inte diskat krukorna. De ska få torka först, så jag lätt kan borsta av jorden inuti sen.

En liten bukett luktärter blev det. Fast om de i knopp kommer att slå ut vet jag inte. Luktärter står ändå bara 3-4 dagar, och luktar godast det första dygnet.

Inte ett moln på himlen, och 26° i skuggan. Jag trivs och mår bra i den här värmen, som jag upplever som alldeles lagom. Men det är ändå skönt att det fläktar lite ute.

Nog syns det att jag bor på en badort, fast turistsäsongen ännu inte har kommit igång:

Restaurangen (eller baren?) Drassana har de hållit på att inreda länge, men nu verkar den äntligen ha öppnat. Jag gillar de vita stolarna med sina ljusblå stolsdynor. Det ser fräscht ut. Men jag har liksom en magkänsla av - att Drassana inte är något för mig. Men jag kan ju ha fel. (Drassana ligger i huset där Anette och Håkan har lägenhet, där Maud bodde innan.)

Vi mötte Annevi och Staffan på vår promenad, och pratade en stund. Annevi sa att hon hade börjat använda en liten fläkt ibland. Det har jag ännu inte behövt göra. Eftersom solen inte når fönster-rutorna så här års, och jag kan ha tvärdrag hela dagarna, så har det hittills inte blivit för varmt inne. Men det blir det kanske framåt augusti? Varma sommarnätter brukar jag ställa en fläkt bredvid sängen.

Jag förbereder min kommande diet, och mitt nya sunda liv (som jag ska påbörja på måndag)! (Jag trappar ner i morgon också.) Jag var nyss och handlade - och köpte enbart nyttigheter, bl a djupfrysta torsk- och laxfiléer. Fiskfiléer är inte billigt - men både gott och nyttigt, samt lättlagat. Men jag räknade raskt ut att om jag skulle äta en filé om dagen, lax (godast) varannan dag, och torsk (billigast) varannan dag - så skulle det kosta 58 € per månad. Det har jag inte råd till, men 3 gånger i veckan bör jag kunna unna mig fisk. Jag tycker bättre om fisk än om kyckling (som kommer 2:a). Rött kött kan jag avstå helt från, även om jag äter det någon eller några gånger om året. (Jag tycker om hemgjorda biffar av 50% nötfärs och 50% riven morot, + 1 ägg och kryddor.)

Nu köpte jag förstås inte bara fisk i dag, utan ekologiska ägg, flera olika sorters gröna grönsaker, svamp, avokado samt ett par påsar nötter. Broccoli, tomat och paprika hade jag redan hemma, likaså 3 olika sorters ost. Det bör räcka ett bra tag. Nu ska jag bara beställa lite te också, för mina 3 favorit-teer är alla på upphällningen.

Enl svenska Skatteverket kommer min totala pension att vara ca 800 € netto per månad fr o m i år. Och om jag då betalar 415 € på lånet, samt comunidad, fastighetsskatt, el, vatten, internet, alla kostnader för hundarna etc - då måste jag se till att leva billigt för övrigt! (Det kan aldrig bli tal om att äta lax varenda dag.) Annars får jag aldrig ihop det. Så skönt då att veta, att jag inte kommer att behöva några nya kläder på många år (enbart skor efter hand som jag sliter ut dem). Jag behöver heller inga nya kuddfodral, eller värmeljusstakar...

Jag är så glad för mitt kran-monterade Brita-filter. För nu behöver jag aldrig tänka på att köpa hem vatten. Jag har gott vatten direkt i kranen. (Så som vi är bortskämda med i Sverige, men som bara ett fåtal andra länder har. Här är vattnet drickbart, men mycket kalkhaltigt och så smakar det klor.) Vatten är faktiskt den absolut bästa drycken, alla kategorier!

18-06-17:

Westwing fortsätter i dag på temat uteplatser.

I dag säljer de även utemöbler för hundar! Dyra möbler! Vi som inte har råd att unna våra bästa vänner detta, vi får helt enkelt ha dem i knäet. Jag tror faktiskt att hundarna uppskattar det mer, än en lyxig möbel. Den 4:e i ordningen är nog avsedd för kalla kvällar...

   

   

För människor tycker jag att gungstolen ser mysig ut.

Själv funderar jag att på sikt byta ut de fula plastskåpen på balkongen, mot en snyggare form av förvaringsmöbel. Soffan nedan skulle jag aldrig få plats med, men visst ser det praktiskt ut med lådorna.

Varianten nedan (till vänster) är betydligt nättare. (Bara 116 cm bred.) Men den ser klumpig ut! Jämför med den lika stora till höger, som inte har förvarings-låda.

       

Men om jag ska kunna ta bort skåpen - då måste jag ha en med förvarings-låda. Lådan rymmer en hel del! Men det får bli längre fram. Nu har jag inte råd. Trä-soffor som tål att stå ute är ju ganska dyra... (Det finns billigare i plast - men vackra är de inte...)

        

Eftersom det är varmt ute, så satte jag för ovanlighetens skull halsband på hundarna. De tycker bättre om selar, men detta måste vara svalare.

   

På mig själv satte jag min absolut tunnaste och svalaste skjorta med krage. Jag har svalare plagg (bl a de från Sunkini) men dessa saknar krage. Eftersom jag fortfarande är rödrosa i nacken och på axlarna, så vill jag inte utmana ödet i onödan. Hudcancer vill jag INTE få!

   

Det är vattensport-tävlingar i vattnet i dag, och massor med tävlande även på stranden - så hundarna och jag gick åt andra hållet (söderut).

Det är 23° i havet nu, och det blir lite varmare för var vecka.

Jag vet inte vad trädet med rosa blommor heter. Vet någon av er vad det är för sort?

Jag tyckte om att gå i solen, men det blev för varmt för hundarna - så vi gick bara en liten bit längs havet innan vi vände hemåt igen. Nästan hemma passade jag på att fotografera skyltarna utanför rörmokaren och elektrikern, båda vänner till Paco. Firmorna ligger i samma kvarter där jag bor, men "om hörnan". Jag ska kontakta båda lite längre fram (och har då deras telefonnummer till hands). Salvador ska få titta på min toalett som rinner lite ibland, och om de på Miralles kan - så ska de få märka ut var elkablarna går i hallen. (Där vill jag skruva upp en hylla nära elskåpet - och jag tänker inte chansa...)

När vi kom hem igen så la sig hundarna på golvet en stund, för att svalka ner sig. Jag har både kylmatta och kylvästar till dem - men de vill inte använda dem... (Kanske i juli och augusti, när temperaturen närmar sig 30°?)

Den stora hundtoaletten som jag i går la i skåpet ovanför tvättmaskinen, tog jag fram i dag. Den är egentligen trasig, den har ett hål i mitten. Hålet gjorde jag själv av misstag i samband med flytten. Jag råkade vingla till när jag klättrade bland flyttlådorna, och satte foten mitt på plattan. Människor håller de inte för, så den sprack, och hålet är tillräckligt stort för att en hundtass skulle kunna fastna. Så jag har tänkt köpa en ny.

Detta är näst största storleken, 60 x 60 cm. Egentligen har jag lite svårt att få plats med den. I badrummet har jag den minsta storleken, 30 x 40 cm. Och jag behöver 1 större. Det händer nämligen att någon av mina små står med tassarna på plattan när hon bajsar, men råkar ha rumpan utanför... Sådant brukar inte hända om plattan är större. (Jag har 2 plattor framme nu, jag hade 3 i den gamla större lägenheten - en där nere också.)

Jag har nästan slut på vad jag kallar blöjor, men som jag tror heter valp-tränings-mattor på svenska. På spanska heter de empapadores.

Eftersom jag numera saknar bil, är det inte lika snabbt och enkelt att ta sig till närmaste större djuraffär. Så jag googlade. De flesta firmor som säljer djur-artiklar säljer både "plattor" (bandeja = bricka på spanska) och "blöjor".

Zooplus.es (kedjan finns i Sverige också) sålde bådadera. Och de har en mellanstorlek som är 45 x 60 cm. Jag slog på stort och beställde både en "platta" och totalt 107 "blöjor". (Det går i genomsnitt 1 blöja om dagen - så priset per styck har betydelse.)

När jag skulle fylla i mina uppgifter på websidan, så såg jag att det fanns en ruta för rabattkuponger. Det hade jag ju ingen. Men återigen hade jag glädje av google. Jag googlade på cupon + Zooplus, och hittade en som gav mig 10%. Nu har jag snart "blöjor" för flera månader framåt. Det står att varorna ska komma inom 2-5 arbetsdagar, så jag får dem troligen i slutet av nästa vecka. Det är första gången som jag handlar hos Zooplus. Jag brukar handla hos Tiendanimal - men de har enbart blöjor i storlek 56 x 56 cm (som passar till 60 x 60 - platta), och deras plattor är inte bekväma för hundarna (eftersom de har ett galler på ovansidan).

Jag har ju skickat in en skadeanmälan till Sveland, angående Bonnies sjukdom och död. Jag fick papper från dem i dag. De har ett fint sätt att säga att Bonnie inte behöver försäkringen mer ("försäkringsbehov upphört"), inte ett ord om dödsfall...

Stella är fortfarande försäkrad hos Sveland, medan Nellie numera är försäkrad hos spanska Mapfre. Jag får kolla upp villkoren för Stella hos Mapfre. Det är ju så att Stella inte är helt frisk (occipital dysplasi), och då gäller andra regler. Det kan vara bättre för den skull att behålla Sveland, där Stella har varit försäkrad sedan hon var liten valp.

Lakolk (= buffén/skänken)? Ja se den står fortfarande omonterad...       

När jag ändå håller på och handlar åt mina små (och inte har lust att montera Lakolk), så googlade jag på Kiwoko - affären där Lena och jag brukar köpa hundmat mm. Det visade sig att de även säljer via webben - och levererar fraktfritt till bostaden. Eftersom de säljer allra billigast "blöjor" av den minsta storleken, så beställde jag ett paket. Jag passade på att köpa lite fågelmat också. Fåglar överlever inte ett dygn ens utan mat, så jag vill alltid ha en påse på lager. Fast i den här lilla bostaden, kan jag inte ha några större lager. Jag funderade på att köpa 2 paket små "blöjor", men avstod. Jag brukar behöva byta den stora "blöjan" ungefär 5 gånger i veckan (för hundarna använder den mest), men den lilla bara ca 2 gånger i veckan.

Jag borde ha gjort en massa annat i dag, inte bara monterat Lakolk. Jag borde ha flyttat om och ordnat på balkongen, bara för att nämna något. Men det jag har haft lust till - är att börja läsa en skönlitterär bok. Det var så länge sedan, och jag tycker mycket om att läsa. Men jag har f n ingen fåtölj att sitta i... Jag skulle kunna sitta vid matbordet, men lika skönt är det inte.

Jag hittade några av mina badkläder (men saknar flera från Sunkini, var ligger de tro?), och konstaterade raskt att de flesta sitter på tok för tight. Men en bikinibyxa, och en tankini (som inte hör ihop) satt OK. Ifall, ifall jag vill bada nästa vecka.

Några av mina vänner har påpekat, att för att orka vara effektiv och jobba - så måste man unna sig avkoppling emellanåt. Man måste ladda sina batterier! Det är säkert sant. Jag borde förstås prova. För som det är nu, så är jag nere i en svacka och nästan ingenting blir skött.

Stora toaletten är återinvigd. Det är nästan bara tidigt på mornarna (innan jag går upp) som de bajsar på toaletten. Det gör de ute annars.

Kvällssolen står lågt. Vi gick en lite längre runda häromkring. Nellie springer hela tiden fram och tillbaka, och runt om Stella - så kopplena snor ihop sig. Jag försöker reda ut dem efter hand, men hinner inte alltid med.

Nedan såg hundarna något så intressant som en katt, på andra sidan gatan. De blir alltid väldigt upphetsade då. Katter är både mycket spännande, och lite farliga. Är hundarna väldigt nära katten, och denna sitter stilla - då smyger de bara förbi. Men om katten blir rädd, och springer - då skäller de allt vad de kan. Skulle katten komma gående åt deras håll, då ställer de sig bakom mina ben - och skäller hysteriskt.

Återigen tänker jag på Bonnie. Utdrag ur hennes blogg:

12-07-16:

Dan har katter också. Väldigt STORA katter. Jag tycker inte om dom. Dom är alldeles för stora, och så begriper jag mig inte på katter alls. Jag skällde på flera av dom - fast dom brydde sig inte om det. Ändå skällde jag med min allra ilsknaste röst.

Men vet ni vad som hände? Jo, en av dom STORA katterna vände sig om och började gå mot mig. Vov-vov, alltså! Och matte var inne i Dans hus. Jag skrek i högan sky, och sprang bort och ställde mig bakom Gun. Om jag var rädd? Nä, det är klart att jag inte var rädd. Jag skrek förstås bara för att jag ville varna Gun. Ja, så hon skulle vara beredd om katten gick åt hennes håll.

I alla fall kom matte utspringande när hon hörde mig. Fast hon var dum. Ja, för både hon och Gun skrattade åt mig. Fast sen stannade matte ute hos mig. Och det var ju bra. För då kunde hon hålla koll på katterna. Vov alltså! Katter borde faktiskt inte få finnas. I alla fall inte stora katter.   

18-06-18:

En av Ulfs vänner skickade den här versen till honom:

Nedan har jag försökt översätta versen, fast jag inte är något vidare på engelska, och inte på "båt-termer" heller (bowlines och trade winds står inte i mitt lexikon). Rätta mig gärna! (Robert hjälpte mig nyss med "båt-termerna" så dem har jag redan rättat nedan.)

Livet är kort, bryt reglerna, förlåt snabbt, kyss långsamt, älska innerligt,
skratta okontrollerbart, och ångra aldrig någonting som fick dig att le.
Tjugo år från nu kommer du att bli mer besviken
av de saker du inte gjorde, än av dem du gjorde.
Så lossa förtöjningarna. Segla bort från säker hamn.
Fånga passadvindarna i dina segel. Utforska. Dröm. Upptäck.

Det ligger verkligen oerhört mycket i texten! Men tänk så ofta vi bara står kvar där vi har hamnat, utan att veta åt vilket håll vi ska gå, utan att ens våga försöka oss på att välja. Enligt principen; Man vet vad man har men inte vad man får. Det är klart att livet blir långtråkigt då! Vi måste våga, även om vi råkar välja fel ibland, och även om "alla andra" inte gör så. Det är vårt liv, ingen annans, och vi lever bara här och nu! Gör mer sådant som får dig att skratta!

I förmiddags var Pedro här och monterade mina svenska armatur-doslock, så nu kan jag enkelt sätta upp mina egna taklampor. Jag valde att sätta min favorit-plafond i köket. En gång hade jag 3 likadana (de är från Ikea), men genom åren har glaskupan till de 2 andra gått sönder - och jag har inte lyckats få tag på en annan glaskupa som passar. Annars skulle jag ha valt att sätta en likadan i sovrumstaket. Förutom att lampan ger väldigt bra ljus, så tycker jag att modellen är vacker i alla enkelhet.

   

I taket över matbordet satte jag provisoriskt upp min "kristall-krona". Den ska inte sitta där sen, och dessutom måste jag (när jag vet exakt var bordet kommer att stå) sätta en krok i taket till lampan - mitt över matbordet. Det blir både snyggast och funktionellast.

Pedro tror inte att det är det kinesiska grenuttaget som har utlöst jordfelsbrytaren. Bara jordade apparater kan utlösa den, säger han. Det skulle i så fall kunna vara; varmvatten-beredaren, AC:n, kyl/frysen, mikrovågsugnen eller tvättmaskinen. Men de tre sista är helt nya, och varmvattenberedaren var av när jag var i Sverige (och jordfelsbrytaren utlöstes). Jag tror inte att jag har sladden i till AC:n, men kan inte kolla nu (eftersom det står alltför mycket i vägen). Kan gråsparvarna ha skadat kabeln? Suck! Jag som trodde att jag hade löst mysteriet! Sedan jag tog bort grenuttaget så har jordfelsbrytaren inte löst ut en enda gång...

En bra sak. Pedro kommer tillbaka på onsdag förmiddag och monterar Lakolk åt mig! Han hade nyligen monterat ett helt möblemang från Ikea åt sin tonåring, och sa att det var lätt. Jysk såg ut att ha samma system som Ikea, tyckte han. Skönt att få det gjort. Ni har märkt att jag har dragit mig för att börja... Jag är nog väldigt trött psykiskt - av att till synes aldrig bli färdig här. När Buffén/skänken väl är monterad, så kommer det att bli mycket lättare att fortsätta.

I dag har jag börjat mitt nya sunda liv, med dieten/livsstilen LCHF 2.0 (enl boken Sluta banta). Invägningen i morse visade 57,5 kg och 28,8% fett. (Så nertrappningen har gjort pyttelite nytta.)

Till frukost åt jag en omelett på 2 ägg samt smörstekta champinjoner. Det var gott, men jag orkade inte äta riktigt hela portionen. (Jag sparade den lilla resten i kylen, kan vara bra om jag blir hungrig och inte hinner fixa något.)

Nu är det egentligen dags för lunch, men jag orkar inte äta något lagat ännu. Så jag tar mellanmålet nu, te och en näve nötter. Så kan jag laga något med fisk och grönsaker när vi har kommit tillbaka från mitt-på-dagen-rundan. Sedan är det meningen att jag ska laga kvällsmat också, men vi får se. Två lagade mål om dagen räcker gott för mig. Jag kan ju alltid äta råa grönsaker i kväll. (Dagens sista måltid kan gärna vara lite lättare, för då sover jag bättre.)

Jag har ju en tendens att inte göra allting 100% enligt anvisningarna (undantag: när jag monterar Ikea-möbler) - utan på mitt sätt. För hur det än är, även om jag tror att bokens författarinna Anna Hallén Biutenhuis verkligen vet vad hon pratar om (hon har utbildning både i näringsfysiologi och biokemi) - så måste jag anpassa dieten/livsstilen efter mig, för att den ska fungera. (Jag såg förresten på Annas webbsida, att hon bor i Farhult. Kul!)

I dag säljer Westwing en massa roliga saker från Monkey Business. (Roliga köksprylar, som man blir glad av att se.) Ni ska få se några bilder senare i dag.   

Om jag hade obegränsat med pengar (och plats) då skulle jag ha köpt en hel del småprylar i dag. För Monkey Business har verkligen saker som jag blir glad av. Nedan kommer några exempel. Det mesta ser ni nog själva vad det är. (Möjligen med undantag av flask-korkarna och grytlapparna, så därför lägger jag de bilderna överst.

       

       

       

       

       

   

Även i dag svängde vi av mot hundbadet, när vi hade kommit ner till El Paseo. Jag hade tänkt gå ända ner till hund-stranden, men Stella ville inte. Solen sken och det var 28°. Hundarna såg ut att vara väldigt varma. Jag beslöt att vi skulle besöka den hundvänliga serveringen nära hundbadet, och det tyckte hundarna att var en strålande idé. Vi satte oss i skuggan, stolarna var bekväma (med mjuk dyna). Jag har aldrig varit där tidigare. Jag har definitivt inte råd att "äta och dricka ute", men i dag firade vi att mitt nya sunda liv har börjat.

Jag beställde en flaska kallt vatten (lika dyr som en bägare glass av minsta storleken), och hundarna fick eget vatten i en skål. (Annars hade de fått smaka av mitt.) Lägg märke till att det är en brun vätska i plattmönstret just där vatten-skålen står. (Jag noterade det först efteråt.)

   

Det visade sig nämligen, att Nellie hade fått sådant brunt (vad det nu var) på tassarna - och när vi skulle gå därifrån så hade jag tjusiga bruna tassavtryck på både shortsen och blusen. (Jag tvättade kläderna när jag kom hem. De hänger nu på tork på takterrassen.)

Men vi hade en mysig stund, hundarna blev svala igen - och de tyckte att det var mycket intressant att studera personalens arbete.

På vägen hem gick vi återigen förbi de rosablommande träden som jag vill veta namnet på. Jag har en känsla av att jag skrev om dem förra året, men om jag då hittade något sortnamn kommer jag inte ihåg. Sorten finns inte med i min växtbok.

På webben fick jag syn på fotot på den mysiga balkongen nedan. Den är inte spansk. Den skulle kunna vara svensk. Visst är den fin!

Sådan tur att jag precis har börjat äta nyttigt, för i dag skrev Doktorn.com så här: Nyttig mat ger större hjärnor. När vi blir äldre minskar hjärnans volym eftersom nervceller dör naturligt, men genom att äta nyttigt kan vi få en större hjärna och därmed bibehålla god hjärnfunktion. Se: http://www.doktorn.com/artikel/nyttig-mat-ger-större-hjärnor. Min middagsmat blev lax och sallad. Väldigt gott! Synd att lax är så dyrt!

18-06-19:

I dag haltar Nellie. Hon lyfter upp det opererade benet när hon springer, precis som hon gjorde när det var nyopererat. Jag kände på hennes lilla tass, ifall det hade fastnat något där, men hittade inget. (Hundar kan ju ibland ha något skräp som fastnat i trampdynan - och då haltar de tillfälligt.) Nu har jag redan tid hos veterinären i dag  (kl 12 till Stella för vaccination). Annars hade jag förstås redan gått i väg med Nellie. Dock springer hon lika fort som vanligt, och busar med Stella. Jag försökte ta ett foto på det upplyfta benet. Men om jag säger att fotot nedan är det tydligaste jag lyckades ta, så inser ni hur dåliga de andra blev. Hon är ju inte stilla en sekund (utom när hon sover eller när man klappar henne).

Jag är förstås orolig! Jag tänker på ordspråket "Ensam är stark". Normalt stämmer det inte, men jag förstår det nu. För om man inte har barn, vänner, husdjur eller släktingar. Då behöver man inte oroa sig så mycket. Då kan man också ta risker, eftersom ingen annan drabbas om man dör. Man har bara sig själv att oroa sig för - och ta hand om. Men jag föredrar förstås, att ha många nära och kära att oroa mig för. Oron, och ibland sorgen, är kärlekens pris...

I går kväll började man göra en markundersökning vid fastigheten norr om Los Olivos. Längst in ligger en stor villa, men jag antar att den väldigt stora tomten ska styckas av - och att något ska byggas på den yttre biten. Jag skulle förstås föredra om det blev en villa (som den stora ljusbeigea med grönt tak, på tomten ett steg längre norrut). Men rent teoretisk så kan det bli ett högt flerfamilj-hus. Vad det än blir så kommer det inte att skymma min utsikt mot de vackra bergen, och kanske inte ens utsikten mot stranden. Men havet ser jag ju från balkongen, och den havsutsikten kan aldrig byggas för. (Överst villan som ligger längst in på tomten.)

Jag borde ha haft kameran med till veterinären, för Stella var väldigt söt när hon satt och tryckte längst in under stolen, i förhoppning om att veterinär Cristina inte skulle hitta henne. När Stella sedan blev vaccinerad så stod hon snällt, men hon blev rädd (som vanligt) när det blev dags för kloklippning. Jag frågade om Bonnies hjärtproblem var genetiskt, och Cristina sa ja. Dispositionen för att kunna få problem med hjärtklaffarna är genetisk, men det innebär inte att alla hundar i en släkt får det. Dessutom kan en del hundar ha blåsljud på hjärtat i flera år, utan att något dramatiskt händer.

I Bonnies fall gick det ovanligt fort. Cristina hade lyssnat på hennes hjärta ett halvår tidigare, och inte hört något konstigt alls. Nu bad jag henne, att för säkerhets skull, att lyssna på Stellas hjärta var gång vi besöker mottagningen. I dag hördes allt normalt. Och faktum är att jag ju hörde, några månader innan Bonnie dog, att hennes hjärta lät mer/högre än vanligt. Jag trodde att jag inbillade mig, men det var för att hjärtat jobbade hårdare - det vet vi nu med facit i hand.

Sedan undersökte Cristina Nellie, och konstaterade att det är metallplattan som "skaver" upptill. Huden är mycket tunn där och plattan vill äta sig igenom. Nu har det uppstått en inflammation. Nellie fick anti-inflammatorisk medicin. Hon ska ta ½ tablett 4 dagar i rad. Men sedan måste metallplattan opereras bort. Den är för stor i förhållande till hennes lilla ben. Men mindre plattor finns inte. Cristina ska höra av sig när det är dags för operation. Tiden måste ju stämmas av med specialist-veterinären.

Ja, det är ju synd om lilla Nellie att hon måste genomgå en operation till. Men det vore för riskfyllt att låta plattan sitta kvar. Förr eller senare skulle det bli nödvändigt med en operation, och då är det lika bra att göra den innan det har uppstått komplikationer.

I dag åt jag torsk med smält smör och ärter. Men oj, tänker ni - ärter är ju inte tillåtet inom LCHF. Nej, jag vet. Just dessa djupfrysta ärterna innehåller 8,3 gram kolhydrater per 100 gram, och man ska välja grönsaker som innehåller under 5 gram. Men nöden har ingen lag. Jag hade tänkt ha broccoli, och så visade det sig att min färska broccoli hade legat och surnat i kylen. Den luktade illa, så den kunde jag inte använda. (Jag ska köpa djupfryst, då kan jag ta fram lite åt gången.) Och eftersom jag behöver grönsaker, så fick det bli ärter.

   

Kvarnen till höger köpte jag på Consum häromdagen. Den innehåller Himalaya-salt (som ju ska vara mycket nyttigare än vanligt salt). Jag malde lite över torsken, och det smakade bra. (Jag har en förpackning Himalaya-salt hemma, men det känns fräschare med nymalt. Dessutom hittar jag ännu inte alla mina kryddor ännu... De står väl i en bokhylla någonstans. Suck!)

Jag skulle ha gått och köpt broccoli och lite annat nu, men vågar inte gå hemifrån. Det verkar nämligen som om paketet från Kiwoko kommer i eftermiddag. De har skickat ett mail om detta, men som vanligt skriver de ingen tid. Och paketet från Zooplus kommer antingen i dag eller i morgon. Det är enda nackdelen med att handla via webben - är att man sedan måste hålla sig hemma flera timmar i rad.

Jag fördriver tiden med att köra en fullständig anti-malware-sökning på datorn. Den har hållit på drygt 6 timmar nu (utan att hitta något) och det ser ut som om den kommer att hålla på 2-3 timmar till (ung 75% av fältet är markerat). Ja programmet (IObit Malware Fighther 6 Free) sköter förstås jobbet själv, så jag behöver inte göra något.   

Plötsligt kan jag inte skicka mail. De går inte iväg. Däremot kan jag ta emot mail. Jag undrar var felet ligger? Att det står Socket Error 10060. Port 965. Anslutningsförsöket misslyckades, gör mig inte klokare. Jag vet att jag skickar mina mail via "port 965", men det säger ändå inget om felet ligger hos One.com eller Telefonica/Movistar. Hoppas att det ordnar sig snart!

Datorn håller fortfarande på med malware-sökning. Det har gått 8 timmar och 44 minuter nu, och det ser fortfarande ut som om den har gjort klart ca 75%. Det kanske inte blir klart innan läggdags?

Så nu väntar jag både på datorn, och att det ska komma 1 (eller 2) paket. Jag sitter förstås inte bara och rullar tummarna. Jag har bl a skurat alla golv. Och så har jag kokt 4 ägg = bra LCHF-mat. Hundarna och jag ska snart ut. Då får jag gå fram och tillbaka inom synhåll för porten, så jag ser om paket-leverantören kommer.

Jag läste nyss i Svenska Magasinet (http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.13460.html): "11 ton maneter insamlade utmed Solkusten". Vi ska kanske vara glada att det bara drev i land enstaka här i El Campello. På Solkusten handlar det visserligen om lysmaneter, "vars stick inte är livshotande men mycket irriterande".

Jag längtar efter att börja läsa en lättsam bok, kanske en feel-good-bok. Eller något spännande (men inte otäckt). Kanske jag gör det. Jag kan lika gärna passa på, när jag ändå inte gör någon nytta. Dvs jag gör inget för att göra i ordning i min lägenhet. Trötthets-paus...

Just i dag känns allt lite motigt. Det har varit mycket sjukdom och död på sistone. Det har tagit på mina psykiska krafter. Och nu haltar Nellie, och ska opereras igen. Och det känns som om jag aldrig får den psykiska kraft, som jag behöver för att orka ta itu med allt som är kvar att göra i min lägenhet. Suck!

   

Nyss kom paketet från Zooplus. Och jag fick precis besked om att det från Kiwoko kommer i morgon. De hade försökt leverera det i dag 11:48. Men då satt vi i veterinärens väntrum. Hoppas de kommer i morgon förmiddag, då när Pedro är här och monterar Lakolk. För då ska jag ändå hålla mig hemma. Men nu kan jag däremot gå till Mercadona för att köpa djupfryst broccoli.

Nedan ser ni storleks-skillnaden på gamla stora hund-toaletten och den nya. Fast proportionerna är missvisande, eftersom den nya låg närmare kameran. Den nya är bara 5 cm längre än den gamla. Men ni ser att den är smalare, och därmed mer lätt-placerad. Fast eftersom jag har 15 "blöjor" kvar till den stora, så ska jag fortsätta att använda den drygt 2 veckor till, tills blöjorna är slut. Då byter jag. (Jag ska då kasta den gamla eftersom den är trasig.)

Jag lovar! Ni ska slippa se alla mina måltider. Det är bara nu de två första dagarna (och sedan om jag lagar något väldigt speciellt). Kanske kan jag inspirera någon annan att börja äta sundare? På tallriken nedan 2 hårdkokta ägg (7 minuter som jag föredrar) + vitkål + ruccola + en annan sallad som jag inte vet det svenska namnet på + lite purjolök + olivolja. Gott, nyttigt och mättande - perfekt bantningsmat!

Jag gick ner med hundarna till El Paseo nu på kvällen (kl 19). Då ligger El Paseo i skugga och det blir skönare för små hundar. Fast Stella ville bli buren. Hon vet precis hur hon ska göra. Hon bara stretar emot lite så jag tittar åt hennes håll, och sedan tittar hon med stora bedjande ögon på mig - och vips så är hon i min famn. (Jag är väldigt svag för Stella...)

Fast jag släppte ner henne på "gräsplätten" och därifrån gick hon själv till El Paseo. I kväll hade Stella sele på sig, och Nellie halsband. Jag diskuterade det här med halsband kontra sele med veterinären. Hon menade, att med tanke på att Stella har occipital dysplasi, så bör hon använda sele i vardagslag. Men det verkar faktiskt som om Nellie föredrar halsband. Kanske för att det går fortare att ta på och av? Hon har ju så mycket energi i sin lilla kropp - så det hade räckt till 3 hundar... (Synd att hon inte kan smitta mig, jag hade behövt lite extra energi.)

Jag passade också på att diskutera Stellas medicinering. Men veterinär Cristina menade att det inte spelar någon roll, när på dygnet som Stella får sin medicin. Den ska räcka 24 timmar. Alltså fortsätter jag med att ge henne den mitt på dagen.

Himlen var (och är) härligt klarblå!

På El Paseo ville Stella återigen bli buren. Hon kanske känner sig lite hängig efter vaccinationen?

Men Nellie skuttade glatt hela vägen - på 3 ben...

David i järnaffären skrev precis att han kan komma med mina myggnät på torsdag förmiddag. Det blir bra! Nu är det dags att börja sova för öppna fönster.