Sparad dagbok 47

Det är underbart väder, sol och minst 20° (men jag har packat ner mina termometrar, så exakt kan jag inte säga) - fast jag är förstås inne och packar. Jag kan inte påstå att jag ligger bra till tidsmässigt, men jag har varit effektiv hela dagen. Redan före morgon-promenaden satte jag på en tvättmaskin med det sista i tvättkorgen. (Jag vet ju inte när jag kan tvätta härnäst.) Tvätten var torr före 12, och när jag hade tagit rätt på den så gick jag ut på balkongen och band ihop mina bougainvilleor. De två största blir inte lätta att flytta, men om 2 personer bär (en tar krukan, och den andre håller de yttersta grenarna) så ska det nog gå bra. (Om man bara ser upp för taggarna! Själv stack jag mig bara 1 gång så det blödde.)

Annars har jag packat precis hela dagen, och det ska jag fortsätta med. Det tycks liksom aldrig ta slut. Men nu är garderoberna helt tomma, och egentligen är det bara allt (mycket!) som ligger på sängen just nu som ska packas. Plus enstaka saker som står framme här och var. Det är ju så att en del måste jag ta själv på onsdagen, eftersom jag varken kan packa det hur som helst - eller ställa det i min blivande lägenhet var som helst. Skrivaren t ex, och jag väntar nog med maten också.

Vilket ögonblick som helst nu, så kommer Annevi och Staffan. (Förutsatt att de kan hitta en ledig p-plats på gatan här utanför.) De ska hämta alla mina tavlor och förvara dem över natten. I morgon eftermiddag kommer de att leverera tavlorna till min nya adress. Bra! Tavlor är ömtåliga, så det känns bra att slippa flytta dem tillsammans med möbler och annat. I min blivande lägenhet kommer det att få stå i den fasta garderoben till att börja med, skyddade och ur vägen. Tavlor är ju bland det allra sista som hamnar på rätt plats efter en flytt. Jag skickar nog med Annevi och Staffan min kristallkrona också. Den står i en papplåda, men är inte packad på riktigt.

Nej, de hittade ingen ledig p-plats - det är ju söndag! Men Staffan körde ner i garaget, och så bar Annevi och jag ner tavlorna och kristallkronan dit. Nu ligger allt i deras bil, där det förhoppningsvis ligger säkert över natten - bilen står ju i ett låst garage.

Framåt kvällen ska jag fylla min bil. Dels ska jag bära ner alla mina verktyg (och jag har minst dubbelt så mycket som en professionell snickare brukar ha), dels ska jag bära ner en massa städgrejor + trappstegen. Städgrejorna får ligga överst. Jag har aldrig hört talas om att det har varit inbrott i vårt garage, så jag hoppas att inget händer i natt. För verktyg är ju faktiskt stöldbegärliga...

Men jag kommer att behöva verktyg redan på måndag i min nya lägenhet. Mäklaren och jag ska ju besöka lägenheten innan vi går till notarien. Då kör jag in min bil på gården, och parkerad den där (grinden är låst). Inom 2 timmar är jag tillbaka för att själv tömma bilen, så det ska väl gå bra att ha sakerna i den i mellantiden. Jag är alltid orolig att något ska hända i sådana här situationer, men praktiskt taget alltid går det ju bra. Det var bara den där gången i Frankrike, när jag en kort stund lämnade bilen utanför en bensinstation - och tjuven passade på...

Plötsligt försvann solen, och det ser nästan ut som om det skulle komma en skur. Själv ska jag dricka eftermiddags-te, och därefter fortsätta mitt packande.

Det klarnade upp igen, utan att det blev något regn. Jag hoppas förstås på fint väder de timmar som jag flyttar, och bär saker utomhus - både på måndag, tisdag och onsdag.

Klockan är 18:45 och jag har just en liten yoghurt-paus. (Onyttig sötad yoghurt, väldigt god med äpple-kanel-smak.) Innan pausen bar jag upp verktygen från nedervåningen. Det är jobbigt med trappor! Jag är så glad för att jag hädanefter kommer att bo i en enplans-lägenhet, och att hissen går ner till marknivå - där parkeringen finns. I kväll är jag väldigt trött (även fysiskt), och jag undrar just hur jag ska orka bära ner allt det på fotona nedan (+ lite utanför bild, dock inte resväskan) till bilen. (Det är verktyg i 3 av de staplade backarna, och målar-grejor i den 4:e.) Det är så dumt att hissen inte går ända ner till garaget. Annars vore det ju bara att rulla allt på min gröna kärra. Och min gul-svarta verktygs-kärra som är lätt att rulla - är jättetung att bära!

Till min glädje så mailade Ferran alldeles precis, att han kan komma hit kl 20 för att hjälpa mig att bära. Jättebra. Jag får bära tillräckligt de här dagarna ändå. I dag har jag burit ner mycket i gästrummet (minst 20 lådor, sådant som jag och mina vänner ska flytta själva) - bara för att det ska vara ur vägen för flyttkarlarna. Det känns dumt på sitt sätt - för på tisdag eftermiddag ska ju allt bäras upp igen.

Efter flytten, och efter att jag har "snickrat till" allt så det passar i min nya lägenhet - då ska jag ge bort 3/4 av verktygen! Ja, och så ska jag gallra ut 3/4 av mina kläder och skor (helst, men åtminstone hälften) - och minst 50% av allt annat också. Därefter kommer jag nog att få plats i min nya fina lilla lägenhet! Men allt det där kommer senare. Nu ska jag först köpa lägenheten - och sedan flytta dit mitt överflöd av saker. Men sen!

Det ska bli så roligt att göra fint och i ordning där! Jobbigt och tidskrävande - men roligt! Snart! I morgon kan jag äntligen köpa min lilla dröm-lägenhet! En liten lägenhet till mig själv (helt utan lyx), det har jag drömt om att kunna köpa ända sedan hösten 2006, när jag först flyttade hit till El Campello. Håll nu tummarna för att allt går perfekt i morgon med mitt lägenhetsköp!

Jag har just nu 30 minuters paus i mitt späckade dagsprogram. Jag har ordnat vad jag ska hos administrationen till Los Olivos, och varit på banken och hämtat bankcheckarna samt tagit deras lägenhets-försäkring. (Checkarna kostade 50 €, det är ett dumt och gammeldags betalningssätt...) Jag passade på att äta en yoghurt nyss, för jag vet ju inte när jag kan äta nästa gång.

Om 20 minuter ska jag träffa mäklaren utanför Los Olivos. Vi ska se så att allt är ok med lägenheten, och därefter gå till notarien. Jag ser fram emot att snart få nycklarna till min nya bostad!

Jag kom hem till vår gamla lägenhet kl 20:30, mycket trött - och hungrig. Dagen har gått i ett, och jag har inte ätit mer än en banan och några nötter på hela dagen. (Nu har jag hunnit äta en yoghurt...) Köpet gick bra, men tog tid. Den ena notarien var sjuk, så den andra hade dubbelt så många att ta hand om. Jag kom sedan fram till MIN lilla lägenhet 14:06, och där satt städerskan (Mari Carmen) och väntade på trottoarkanten. Henne satte jag i gång bums, och hon höll sedan på till klockan 20 utan paus. Hon gjorde ett bra jobb (lägenheten var äckligt skitig), men hann inte detaljer som att putsa fönster och rengöra taklampor - för det blev mörkt. Dessutom var både hon och jag väldigt trötta.

Min dörrklocka nere vid porten fungerar inte! Typiskt! Alltså vet jag inte om någon söker mig. Jag har mailat administrationen i kväll om felet. Men eftersom jag är på språng hela dagen i morgon, kan jag ju inte bestämma tid med dem. Annars är det viktigt att linjen blir lagad!De som skulle leverera kylskåpet i dag lyckades ta sig in ändå. Det var ju bra. (Så kyl/frysen har jag satt igång, men jag har inte hunnit ta bort all plast på ut och insida.)

Paco samt hans svåger Pedro (målaren) lyckades också ta sig in själva. Så nu har jag talat med Pedro om vad han ska göra. Han får börja med att spackla hål (kanske på onsdag), och sedan börja måla sovrummet dagen efter (förutsatt att jag hinner köpa färgen). Han ska också byta ut 5 trasiga kontakter. (Paco passade på att montera Brita-filtret på kranen åt mig. Så nu får jag dricksvatten som smakar bra - direkt ur kranen. Det smakar för mycket klor annars.)

Annevi och Staffan levererade mina tavlor (och kristallkronan) precis när de skulle. Men låset är inte bytt. Jag vet inte om de försökte ringa på porten mellan 19 och 20. Jag tittade ut var 5:e minut, men såg ingen. Jag mailade när jag kom hem till David i järnaffären. Han skrev en stund senare att han var vid porten - men jag svarade att jag bara väntade en kvart innan jag åkte hit. De får komma på torsdag förmiddag i stället. Innan dess hinner jag inte passa fler tider.

Nu ska jag flytta om saker, lådor och möbler inför morgondagen - så att flyttkarlarna kan komma till. I nuläget står sådant som jag ännu inte har hunnit packa, samt sådant som jag och mina vänner ska ta själva, framför sådant som flyttfirman ska ta. Ett par timmars jobb blir det nog innan jag har fått undan det jag måste flytta på.

Jag hade ju tänkt köra fåglarna till nya bostaden i kväll, men orkar inte. De får stå på balkongen i morgon när flyttfirman är här (för de ska inte ta något där), och så får de stå i mitt rum sen - när det har blivit tömt. Kanske jag kan flytta fåglarna först på onsdag morgon?

Jag inser att jag och mina vänner inte kommer att kunna ta allt i morgon eftermiddag. Det blir en del kvar som jag måste ta själv på onsdag - eftersom allt inte är packat än. Nyss satte jag in skrivaren i ett köksskåp, där den står ur vägen. Den är en av de saker jag får ta på onsdag - opackad.

Jag har bett städerskan att komma hit klockan 14 på onsdag. Då får hon städa lite halvdant i badrum och kök samt skura alla golven. Jag varken orkar eller hinner. Här i Spanien är man inte skyldig att lämna en lägenhet städad, men jag skulle skämmas om jag lämnade den här lägenheten lika skitig - som de gjorde som jag köpte min av. Städerskan tar 10 € i timmen, och det är det väl värt att slippa jobbet själv! Jag kommer ändå att få svårt att hinna flytta allt det sista, inkl saker som ännu sitter på väggarna.

En sak som är ett tråkigt sammanträffande, är att man precis just de här dagarna håller på med reparationsarbete i entrén vid Los Olivos. Murare håller på att knacka bort putsen, och det ska de fortsätta med i morgon. Typiskt! Det blir problem för både dem, flyttfirman och oss... Jag förvarnade murarna om kollisionen. Men de kan inte påverka tidsschemat. Och det kan ju inte jag heller.

Jag är alltså jättetrött - men samtidigt glad. Jag tror att jag kommer att trivas jättebra i min lilla lägenhet - när jag väl kommer på plats och i ordning.

Lena har passat hundarna i dag, och hon kommer för att hämta dem redan 07:30 i morgon. Jag får ställa klockan på ringning tidigt. Jag måste ju hinna ta bort sängkläder och madrasser från min sängen (eftersom flyttfirman tar den), ställt ut fåglarna och helst fixa 100 andra saker - innan flyttfirman kommer.

Mitt internet ska flyttas i morgon eftermiddag. Hoppas att allt kommer att fungera. Jag vet inte om jag kommer att kunna skriva något här i morgon. Om jag skulle skriva, så blir det endast någon rad - och sent på kvällen.

Nej, nu måste jag sätta fart. Hundarna ser oroliga ut - som jag far omkring. I natt blir sista natten i den här lägenheten. Men det dröjer innan jag kan gå och lägga mig. Jag får nog ta dubbel dos koffein-tabletter till frukost... Jag måste ju vara pigg hela morgondagen - även om jag bara kan sova några få timmar i natt.

Flyttfirman EBM är på plats. De jobbar effektivt, och lindar in allt i filtar! Just nu är jag mest i vägen. Jag är så trött av sömnbrist (det blev knappt 4 timmar i natt), att jag är alldeles yr/svimfärdig. Men det ska nog ordna sig! Natten mellan onsdag och torsdag kommer jag att kunna sova hur länge jag vill (och hundarna tillåter).

Precis som i går känns det frustrerande att inte kunna göra något - när jag har så mycket att göra! Men jag kan ju inte lasta min bil med småsaker och köra dessa till min nya lägenhet nu. Jag måste vara på plats här... Och sedan i Los Olivos när flyttfirman lastar av där.

Klockan är 10 och flyttkarlarna har just tagit en "smörgås-paus". De har burit ner drygt hälften till bilen. Allt det stora får de ta i trapporna, eftersom hissen är så liten. De demonterar vissa saker (de tar t ex bort dörrar och backar från garderoberna, och de skruvade isär min hemmabyggda hylla som jag har "runt om" sängskåpet). Detta ska de montera igen när vi kommer fram till Los Olivos. Jag undrar hur lång tid flytten kommer att ta totalt?

Jag måste vara tillbaka här klockan 14 och förbereda, för 14:30 kommer mina vänner för att hjälpa mig att flytta resten (som inte är resten, men en massa saker - bl a de stora växterna). Jag vill inte över-utnyttja mina vänner, därför kommer jag att köra det sista själv under onsdagen. Jag kan ju inte ens packa det sista (jag har inte fler lämpliga lådor, även om en flyttlåda ännu är tom), jag får ta det i öppna lådor som jag fyller om igen. Men det ordnar sig. Det kommer inte att vara utrymmeskrävande saker kvar - bara sisådär 1079 mindre saker...

Sedan är det jättedumt att jag måste passa Telefonica/Movistar när de ska komma 16-17. För då borde jag vara här och bära saker! Det känns synnerligen ojuste att lämna jobbet till mina vänner... Hoppas nu att dörren till "Movistar-kopplings-centralen" kommer att vara öppen vid Los Olivos, som mannen på administrationen lovade. Annars blir det kris...

Det är väldigt MYCKET just nu. Men det kommer att bli SÅ bra sen! (Jag har tagit några "flyttfoton", men dem får ni se om några dagar.)

Fåglarna verkar tycka att det är OK på balkongen. I alla fall sjunger Mio lika vackert som vanligt.

Flyttkarlarna tror att de är klara vid Los Olivos ca kl 15. Jag måste alltså lämna dem själva där, och ge dem en nyckel. Frågan är hur jag ska få nyckeln sen? Jag kan inte komma dit kl 15, och de vill nog inte komma hit... Jag har 2 nycklar till lägenheten och lilla grinden, men bara en dosa som öppnar porten där man kör in (och ut). OM jag hade haft ytterligare en dag här (= torsdag också) då hade jag och mina vänner kunnat flytta i morgon i stället. Men det har jag inte, alltså måste jag få pusslet att gå ihop!

Det är skönt att det är min sista flytt det här, för jag tror inte att jag skulle orka fler. Jag planerar att bo kvar i Los Olivos tills jag dör...

Nu 11:40 fungerar det äntligen! Tack och lov! Eftersom installatören har varit här 3 gånger (lång tid var gång) och mycket annat har strulat (min dörrklocka vid porten fungerar t ex inte) så har jag INTE hunnit vad jag ska...

Jag skulle ha lämnat nyckeln till gamla lägenheten i går kväll, men jag har fortfarande saker kvar i köket! Och hela dagen hittills i dag har jag inte kunna göra något (eftersom installatören har varit här och dragit, och dragit om kablar! Nu ska jag skriva till Total i Paris och fråga om jag kan få behålla nycklarna en dag till. Jag har bara mailadress till dem, så jag kunde inte nå dem i går.

Lägenheten på C/ San Bartolomé är nu alldeles tom och dessutom städad. Paloma på Remax var orolig för att jag på eget bevåg behöll nycklarna 1 dygn mer än kontraktet föreskrev. Och arg för att jag var så ärlig att jag skrev till Total och berättade. Jag hade kunnat bli klar i tid OM jag hade lämnat lägenheten jätteskitig (och lämnat kvar en del skräp), men det ville jag inte. Jag tror att Total också föredrar det här alternativet. Tyvärr är han på semester som jag har träffat, så jag fick bara ett autosvar på franska.

När jag skriver detta är klockan 03 på natten. Så dags brukar jag alltid ligga i sängen annars. Men det tog tid, det där sista. Och riktigt allt fick jag inte in i bilen, så det ställde jag i Ulfs förråd. Det kan jag hämta i morgon under siestan, för då kan man ibland hitta p-plats utanför porten. Jag hade jättetur i dag och kunde stå mitt framför. Mannen som har klädbutiken Galas erbjöd sig att köra en del i sin bil, för han har stor bil sa han. Jag sa att det bara var smått kvar, men tackade förstås för erbjudandet. Tänk vad folk är snälla!

Erik hör till dem som har ställt upp allra mest. I natt klockan 02 så hjälpte han mig att lossa bilen. Jag kunde ju inte använda kärran så dags, för den hörs när den rullar på ojämnt underlag.

Jag är SÅ glad att jag har så fantastiska vänner! När flyttkarlarna var klara (de slog bara sönder 3 av bokhyllorna och repade en 4:e), så flyttade Tony, Trisha, Erik, Ferran, Inka och jag 2 omgångar i Tonys skåpbil. Och Annevi och Staffan tittade inom. Staffan hjälpte till en stund, och Annevi gick och köpte mat åt mig. (Jag har nästan inte ätit något vettigt de senaste dagarna, så kycklingsalladen jag fick smakade så bra, så bra.) Och hela dagen passade Lena alla mina hundar! Bra vänner är mer än guld värt!

Tack ska ni ha allihopa! Om ni behöver hjälp någon gång, med vad det vara månde, så bara säg till. Jag gör er så gärna några gentjänster, om jag bara kan.

Jag har tagit en del foton de här dagarna, och jag har mer att berätta. Men nu ska jag stupa i säng. Hundarna ligger och väntar på mig. De har fått sova i min säng alla tre, sedan vi flyttade hit. Jag tror de behöver lite extra trygghet när allt har förändrats. Hoppas nu att de sover ända till 09 i morgon! Jag gick ut med dem precis innan jag började skriva de här raderna. Men jag får inte sova för länge i morgon. Jag måste gå till Remax med nycklarna så fort jag har fått på mig kläderna, så de kan koppla av sedan.

Själv är jag fortfarande uppe i varv, men det lägger sig väl. Nu kan jag ju faktiskt koppla av - även om jag lever bland staplade möbler och dito flyttkartonger.

Kanske ni inte får läsa det här i morgon bitti/förmiddag som jag hade tänkt mig. FileZilla kan inte ansluta till servern. Det misslyckas för att det tar för lång tid. Jag har nu försökt många gånger. Märkligt! Jag kollade hastigheten, och den är urdålig; 22,69 Mb/s nerladdning och 16,46 Mb/s uppladdning - och jag betalar fortfarande för 300 Mb/s! Det kan alltså bero på den låga hastigheten. Jovisst är jag glad att jag äntligen har fått internet, så att jag kan läsa och skriva mail. Men jag hade faktiskt tänkt att fortsätta att skriva här också...Jag försöker en gång till. Det gick - så det kanske bara var en "hastighets-svacka"?

Nu har klockan hunnit bli 13. Jag lämnade nycklarna till Remax i förmiddags, och gick därefter och köpte lite frukost på Mercadona. (Matmässigt får det bli vad det blir den närmaste tiden. Just nu har jag inte ens tillgång till en mikrovågsugn.) Annars orkar jag inte göra någonting alls i dag. Jag är så trött och sömnig. Hundarna och jag har gått flera lugna sköna promenader runt kvarteret. Området är hundvänligt. I morse mötte vi Paco, men annars känner jag ännu ingen här. Mina nya grannar här i huset verkar vara trevliga, och här är väldigt lugnt och tyst (men mycket mera fågelkvitter).

I lägenheten är det kaos - förstås. Allt är staplat ovanpå vartannat, och gångarna mellan väggar, lådor och möbler är smala. Mellan 19 och 50 cm. Jag inser att jag inte kan beställa någon tvättmaskin ännu - för installatörerna kan omöjligt transportera tvättmaskinen från ytterdörren till balkongen, en tvättmaskin är ju 60 cm bred... Jag borde ha beställt en som installerades samtidigt som kylskåpet. Men jag har varken hunnit eller orkat bestämma mig. Ska jag välja en bättre och dyrare, eller en hyfsad och billig? Om några dagar kommer jag att behöva tvätta...

Jag kan inte fylla garderober och hyllor ännu. Dessa ska ju lätt kunna flyttas när målaren/elektrikern ska komma till för att byta trasiga eluttag, spackla och måla. Men HUR ska de komma till? De måste ju ha minst 70 cm för att överhuvudtaget kunna jobba, egentligen mer. Men just nu kan jag inte ordna så bred golvyta. Suck. Allt kommer att bli SÅ bra. Men det dröjer!

Värre blir det förstås när jag hämtar de sista lådorna som nu står i Ulfs förråd. Jag har ingen aning om var jag ska ställa dem. Jag bör hämta dem i morgon. (Jag orkar inte i dag.) Nästa vecka måste jag sälja bilen - för annars kan jag inte betala skatten...

Jag har valt ut några foton som ni ska få se. Jag kommer att redigera och lägga in dem senare under dagen. Nu ska hundarna få lunch, och sedan ska vi gå en lång skön promenad längs El Paseo.

Förresten ska porttelefonen vara lagad nu. Och jag är jättenöjd med mitt kranmonterade Brita-filter!

Hundarna och jag har haft en lat-och-lyx-eftermiddag. Först gick vi en lång promenad längs El Paseo. Vi stötte på några vänner (både hundar och människor), och nosade respektive pratade. Sedan gick vi på restaurang för att fira att själva flytten är över. Jag valde restaurang Toscana och dagens meny (9,90 €). Hundarna och jag bestämde oss för att först äta spenatcrepes med tomatsås och därefter kycklingfilé med svampsås. Det var mycket mat - och god, det tyckte vi alla 4. Vi drack alla vatten till maten, jag ur glas och de ur skål. Efterrätten behöll jag dock till 98% för mig själv. Jag valde nämligen chokladglass - och hundar får inte äta choklad. Men de fick en liten bit rån var, och såg nöjda ut. Hoppas nu att de inte blir dåliga i magarna efter utsvävningarna. De är ju vana vid att leva på torrfoder.

Svenska Magasinet berättar: Spaniens största kedja för dagligvaruhandel, Mercadona, skall förnya sig och det kostar en ansenlig summa pengar. Företaget kommer att investera 8,5 miljarder euro under de kommande sex åren för att ge butikerna ett nytt utseende för att locka fler kunder till sina matbutiker. Dessutom kommer de under detta året att öppna 11 nya butiker i Spanien.

Mercadona är ett familjeägt företag som startade 1977 i Valencia med en liten charkuteributik. Idag har de 1.626 butiker och finns representerade i alla spanska provinser. De är med sina 84.000 anställda en av Spaniens största arbetsgivare.
Namnet Mercadona kommer från "mercat de dona" på valenciano, det kan fritt översättas med "kvinnors marknad".

Ni ska nu få se foton, men eftersom jag är så trött så skriver jag så lite som möjligt.

Den 12:e fick jag äntligen nycklarna, och kunde börja städa. Nu städade jag inte själv (jag hann och orkade inte), utan det gjorde Mari Carmen, en väninna till Alicia (för 10 € i timmen). Hon gjorde ett bra jobb. Hon hade precis hunnit städa klart köket när Expert kom med mitt kylskåp. Jag är mycket nöjd med storleken. Tyvärr lär det dröja innan jag kan installera den kombinerade mikrovågsugnen (ovanpå kylen, hyllan ovanför får höjas) eftersom flyttfirman satte kartongen längst ner i mitten, under och mellan en massa tunga lådor...

Å så lätt det hade varit att måla om väggarna, om lägenheten hade kunnat vara tom några dagar! (Den var ju tom - det var bara ägarna som inte ville ge mig nycklarna i förväg. De hade ju inget att förlora. Om man städar och målar väggarna i en lägenhet, så snarare höjer än sänker det värdet. Men vissa människor verkar inte kunna vara generösa... Änkan gnällde förfärligt på mäklaren när vi var hos notarien, för det var något hon inte ville betala - och som jag kanske därför åker på att betala trots att det står tvärtom i kontraktet.)

Men nu var jag ju tvungen att flytta in redan nästa dag... Fyttfirman började jobba tidigt. Och det såg ut som om de gjorde ett bra jobb.

När de började slarva vet jag inte. Från San-Bartolomé-lägenheten fick de bära allt stort i trapporna (och kunde bara skicka lådor och annat smått i hissen). Till Los-Olivos-lägenheten använde de en utvändig hiss som de hade med sig. Det var nervöst att se gamla kära möbler ligga och vicka på transportplattan. Tänk om de hade ramlat ner. Mina 2 Stockholm-karmstolar är oersätterliga för mig, för Ikea tillverkar dem inte längre - och jag tycker SÅ mycket om dem! (Nätta, sköna och sittriktiga.)

Men de tappade inget. Så skadorna måste ha uppstått antingen i trapporna vid gamla lägenheten, eller under transporten. VARFÖR har flyttfirmor alltid sönder saker? Alla de gånger jag har flyttat själv så har ingenting blivit förstört. Jag är amatör - de proffs, och dessutom har de bättre hjälpmedel.

Jag hade gjort en mycket enkel skiss (men ändå tydlig, tycker jag) på hur de skulle ställa möblerna. Dessutom hade jag en genomgång i vardagsrummet, och en i sovrummet. Varför blev det då så fel?

De började rätt med flyttlådor i en rad. Men sedan ställde de alla tydligt numrerade garderoberna i ordningen 4,3,2 och 1. Ologiskt! Dessutom gick den innersta (nr 4, som skulle stå ytterst) inte att öppna då. (Och nog syns det på skissen hur de skulle stå?) Som tur var hjälpte Erik mig att flytta om dem, för jag hade kanske inte orkat själv.

Ja, och så uppstod det en del skador. Skadorna nedan såg de kanske inte, de sa i alla fall ingenting. Däremot behöll de en 80 cm bred Billy-hylla. De sa att den var skadad bak och att de skulle fixa det och komma med den sen. Skadan nedan, överst till höger, är bakstycket i ett vitrinskåp - och kommer alltså att synas. Likaså repan på gaveln (nere till vänster) eftersom just den sidan kommer att synas från hallen.

Ett rimligt antal möbler och kartonger var sedan på plats. Det var sedan, när jag och mina vänner kom med sisådär 50 lådor till, och de mindre möblerna, som det blev kaos.

Hundarna trivs alldeles utmärkt med att ha fri tillgång till min säng. Jag borde inte ha valt ett av mina favoritlakan med vit botten. Lakanen är redan fläckiga... (Och jag har varken tvättmaskin, eller något tillgängligt ombyte.)

Telefonica-Movistar-installatören fick alltså göra flera försök innan han lyckades ge mig internet. Dag 1 så reparerade han något i kopplingsskåpet, dag 2 också. Hos mig fick han sedan dra om kabeln en gång extra, för den hade fått ett brott någonstans. Det som var bra var att han flyttade kopplingsdosan (roseta) från det dumma stället på väggen, till pelaren där det aldrig kan vara i vägen för någon möbel (enligt min anvisning).

Just när han var hos mig fick han ett mms med foto från sin bror. Brodern hade just blivit pappa till en pytteliten dotter på 600 gram, född i vecka 28. Varför de fick göra akut kejsarsnitt fick jag aldrig veta, men jag fick se foto på babyn. Hoppas det går bra med den lilla! Vecka 28 är ett gränsfall, och 600 gram lite i underkanten enligt överlevnads-statistiken, men flickor är starkare än pojkar. Sjukvården kan ju väldigt mycket nu som den inte kunde för 20 år sedan.

Köket är ju pyttelitet även om man inte har verktyg liggande på arbetsytan. Men jag har ju inga ytor att lägga saker på... Fotot från första kvällen, nästa likaså.

Tur att det nu börjar bli varmare ute, för jag hade glömt att ta med nattlinnet. (Jag sover annars i långärmade nattlinne så här års.) Men här är 19° inne, utan värmetillskott + att hundarna värmer mig på natten, dock oftast på "fel ställe".

Annevi hade även köpt bröd och ost åt mig, och det som inte hade gått åt kvällen innan åt jag till frukost.

Jag tycker bättre om mitt nuvarande sovrum, än det förra och förrförra. Men det ska bli skönt att få färgen på väggarna utbytt. Jag måste förresten köpa färg innan jag säljer bilen, för en 15-litersburk är jättetung!

På fotona på mina gamla sovrum syns hur slitna de är, och hur många skador engelsmännen (som vi köpte av) orsakade. Sönderslagna klinkersocklar, fastlimmade "möbler", hemmasnickerier modell klumpigt och fult... Utsikten var underbar, och jag tyckte om kök, vardagsrum och balkongen mot havet. Men resten av lägenheten tyckte jag aldrig om, och jag hade gärna målat om och renoverat för att få bort det "fula".

En sak som jag uppskattar här är att när jag duschar så kommer det varmvatten bums, och vattnet rinner ur duschkaret bums. Efter drygt 8 år med motsatsen så känns det som rena rama lyxen. (Fast jag måste byta dusch-munstycket här - för det sprutar åt alla håll.)

Vad är detta? Jo mitt ben ovanför knäet. Det (och likaså det andra) har typiska flytt-blåmärken. Dem har jag fått när jag har stött tunga lådor mot låren, eftersom jag inte har orkat bära dem med bara armarna. Men blåmärken går bort, så det gör inget.

Nedan Brita-filtret. Det tar inte mycket plats, mycket mindre än en Brita-kanna, och är SÅ praktiskt! Det finns ju ännu bättre, större, som man monterar under diskhon - med separat kran ovanför. Dem byter man filter på en gång om året. De är förstås allra bäst, men så kostar de mycket mer - även i drift. Idealet, som är sällsynt i Spanien men vanligt i Sverige (när man har egen brunn med dåligt vatten), är att sätta filtret vid det inkommande vattnet så att allt vatten i alla kranar blir filtrerat. Det skonar ju t ex tvättmaskinen. (Här är vattnet superhårt, med jättemycket kalk i!)

Min nuvarande havsutsikt är inte lika imponerande som min förra (och i dag är havet inte blått) - men jag uppskattar den!

Jag skrev att här hörs mycket mera fågelkvitter (här finns ju fler träd). Redan när jag hade satt växter på balkongen fick vi småfågel-besök. Gråsparvsliknande (jag har inte tittat efter exakt vilken art det är). Här sitter en på Mios bur och knycker de hirskolvsfrön den kommer åt från utsidan. Mio protesterade inte. Ett tag satt de en dm ifrån varandra och åt från var sin sida. Jag tycker bara det är trevligt, men samtidigt vet jag att vilda fåglar kan ha parasiter och smitta mina. Alltså får de avmaskas och avparasiteras (heter det så?) när man har dem utomhus.

Bara den här lille inte skvallrar för alla sina kompisar nu. För om det kommer en flock på 100 stycken som vill ha hirskolv, så blir det lite i mesta laget.

Nu ska ni få gå en rundgång i lägenheten, med start i hallen, sedan runt vardagsrummet (där man passerar balkongen), förbi badrum och kök, ut i hallen och in i sovrummet. Läggmärke till att man KAN skymta några kvadrat-decimeter golv på enstaka ställen!

Balkongen tycker jag om! Fast jag har tänkt ha det något mera organiserat, samt luftigare, sen.

Jag tycker INTE om att ha en massa saker stående framme vid tvättstället. Det är därför jag snarast möjligt tänker köpa ett rejält Ikea-badrumsskåp.

Jag tycker om att jag kan se bergen från sovrumsfönstret! Från loftgången utanför så ser jag även havet och stranden, samt Bon Alba (vars belysning glittrar vackert på nätterna). Jag kan faktiskt se en skymt av Benidorm också.

Jag känner att jag kommer att trivas här! Men jag kommer säkert att bli tokig på röran, innan jag har lyckats få ordning på allt. Nu ser jag t ex lådan med mina toalettartiklar, men det står flera andra lådor ovanpå dem - så det blir inte lätt att komma åt dem. Men jag saknar mina hudkrämer! (Jag har ju väldigt torr hud.) Jag har lagt några ombyten kläder i en resväska, men huller om buller. Så om jag t ex vill ha ett par strumpor (till kvällen, jag går mest barfota i mina gula sandaler annars) så får jag rota runt för att hitta några. Just nu är vardagslivet allt annat än enkelt. Men det är ju en övergående fas. Jättejobbigt nu, men efteråt kan man skratta åt eländet.

Grannarna har förresten sagt förvånat (när de har sett mig komma med låda efter låda); Men var ska du ställa allt? Det är ju en liten lägenhet. Jag har svarat att jag ska gallra ut hälften, sedan när jag ser vad som passar bäst här. Och det måste jag förstås göra - om jag vill ha det trivsamt och lättskött.

Om jag hade haft Marie Kondo till hjälp (ni vet den unga japanskan som är organisationskonsult och författare till boken Konsten att städa : förändra ditt liv med ett organiserat hem) - då hade här varit så luftigt att målaren lätt hade kunnat komma åt att måla väggarna. Men jag hade nog inte trivts riktigt... Däremot har jag lärt mig mycket genom att läsa hennes bok!

När hundarna och jag gick mitt-på-dagen-promenaden längs El Paseo, så var vädret behagligt. Men nu blåser det och regnet hänger i luften. Jag tycker synd om fåglarna, men jag har ingen möjlighet att ta in dem nu. (Jag har inte plats att ställa dem någonstans.) Och när jag tittar till dem så verkar de som vanligt, inte jättefrusna. (Det är 16°, och det kan inte regna på dem.) Jag vet att även kanariefåglar kan klara minusgrader - bara de har gott om mat. Alltså ser jag till att fåglarnas matskålar är fulla.

I förmiddags tittade Erik och Irina inom en liten stund. Irina tycker om att kela med hundarna, och så tränar hon att tala svenska med mig. Hon talar annars spanska med sin mamma (och i skolan samt med kompisar), och mest engelska med Erik, men hon är på väg att bli 3-språkig. Barn har lätt att lära, och det är bra att kunna många språk.

När siestan började så körde jag ner till C/ San Bartolomé för att hämta det som jag ställde i förrådet häromnatten. Men det fanns ingen parkeringsplats alls i närheten. Jag vände runt och körde hemåt. När jag passerade Lidl körde jag inom för att köpa yoghurt, lite nötter, samt frukt och grönsaker. (Jag får leva på mat som inte behöver lagas, den närmaste tiden.) Till min glädje såg jag att Lidl återigen har de små bröden med getost inuti och vallmofrön utanpå - som jag tycker så mycket om. Jag köpte 3! (Fast bröden räknas mer som lyx än som nyttigheter...)

När jag hade handlat tänkte jag att jag ju skulle kunna köra tillbaka till C/ San Bartolomé igen, ifall någon bil skulle ha flyttat sig. Och jag hade tur! Det fanns en ledig p-plats, inte precis utanför porten men det gjorde ingenting. Jag har ju min gröna kärra, och det var inte mycket jag skulle hämta. Bra att ha det gjort. I morgon är det söndag, och på måndag är det helgdag: Día de San José (Jesus far) = Día del Padre = fars dag) - och då blir det hopplöst att hitta någonstans att parkera. Nu ligger allt i bilen, och där får det egentligen bättre plats än här inne. Men jag ska förstås bära in det snarast, bara inte just nu. Kanske vädret är roligare i morgon förmiddag?

I dag fick jag fakturan från notarien (630,37 €), så nu vet jag exakt vad min bostad kostade inklusive skatter och avgifter - nämligen 98'630,37 €. (Jag hade budgeterat 99'000 €, så det höll sig inom gränsen. Detta är också max vad jag kunde betala, och jag blev ändå tvungen att låna 17'000 € av banken. Men om 4 år har jag betalat av lånet, och därefter får jag en låg boendekostnad. (Fast det blir 4 tuffa är först!) Notarier är förresten synnerligen bra på att ta betalt. I det totala priset ingick bl a 4,84 € (nästan 49:-) för att skicka ut räkningen digitalt via mail!

Jag körde till färgaffären i dag och köpte en provburk med tillblandad färg (1 liter). Mannen i färgaffären verkar vara mycket duktig på nyanser! Jag hade med mina 2 närmaste färgprov, och förklarade att det ena hade rätt färgton (men var aningen för mörkt) och det andra hade rätt ljushet (men var aningen för gult). Han blandade 3 droppar "mjölknyans" och 6 droppar brunt i den vita färgen. Jag tror att det blev riktigt bra. Men nu ska jag måla några dm² lite här och var på väggarna, för att i olika belysningar kunna se om det har blivit helt rätt - eller ska justeras lite. När jag vet så köper jag en 15-liters-burk. Det bör jag göra på tisdag. För det är skönt att kunna ta burken i bilen (färg är tungt), och jag måste sälja bilen den här månaden (helst redan nästa vecka) för att kunna betala skatten. Ju fortare bilen blir såld, desto mindre behöver jag oroa mig.

Det blir nog inte pengar till någon köks-ö nu, men jag bör ha råd med ett badrumsskåp. Jag får ta en sak i taget. Jag har ju ingen tidspress, och det är bara jag och mina husdjur som bor här (så det går inte ut över någon annan).

Jag har mycket jobb framför mig, men kan göra allt i min egen takt. Jag ser en genomskinlig plastlåda, stående ovan på 5 andra lådor här nära datorn. Den innehåller alla mina gardiner (utom min bästa vita gardinkappa som ligger i en annan låda). Nu vet jag (snart) vilka jag kan använda, och vilka jag bör ge bort. Vardagsrumsfönstret är 235 cm brett, och där kan jag troligen bara ha gardinkappa (eftersom gardinlängder lätt fastnar i skjutdörrarna). Min bästa vita (med vita blad mot vit botten), som jag gärna vill använda, köpte jag ursprungligen till ett smalare fönster (180 cm, och jag har för mig att kappan är 270 cm, men man måste inte ha "rynk" - den kan hänga slät). Jag hoppas att den passar, men vet inte förrän jag har provat hur det ser ut.

Sovrumsfönstret är 200 cm brett och 80 cm högt (men gardinstången måste sitta ovanför "persienn-luckan" så den egentliga höjden blir 110 cm). Där skulle den vita kappan kunna passa, om den inte är bred nog för vardagsrummet. Men jag skulle också kunna ha korta sidogardiner där. Fler fönster har jag inte. Så alla andra gardiner som jag har sparat (för att jag tycker om dem, och hade hoppats kunna ha dem) - dem måste jag ge bort. Jag har definitivt inte plats att lagra något som jag inte kan använda! Jag har ett para jättevackra långa vita gardinlängder i bomull med vita måsar på. Om det aldrig blåste så skulle de vara snygga i vardagsrummet! Men nu passar de tyvärr inte här - så dem måste jag ge bort. Fast de har blyband nertill, så kanske det skulle kunna gå?

Gardinerna är förstås bara ett exempel - det där med att inte "lagra" gäller allting som jag har "för mycket" av... Men åh så fint och bra allt kommer att bli, om några månader när jag är klart med det mesta!

De vackra mås-gardinerna, dem har jag inte använt de senaste 38 åren. De har inte passat. Jag har använt gardinkappor. Litre sugen är jag på att ha dem här i vardagsrummet. Men det beror på hur långa de är, om längden passar. Vi får se. Gardinor, tavlor och dekorationer - det är sådant som kommer allra sist, d v s kanske inte förrän i maj.

Vardagslivet är lite omständligt just nu. Jag saknar belysning ovanför diskhon. Jag har en som jag kan skruva fast under överskåpet. (Den som jag nu la vid sidan.) Men jag vill först sätta upp mina byglar, som jag ska hänga mitt lilla diskställ, diskborstar, kökssaxen mm på. Så jag ser att inget kolliderar.

Det är mycket som ska upp på väggarna. Det finns inga handdukshängare i badrummet (bara i duschkabinen för badhandduken). Det sitter en knoppbräda med 3 knoppar i hallen. Just nu försöker jag få plats med västar, jackor och hundkoppel på de få krokarna. Mina egna bättre (knopp-) hängare är alla nerpackade. Och var den lådan står har jag ingen aning om. Flyttkarlarna staplade lådorna huller om buller, ofta med texten inåt. Det kommer att ta tid att få ordning här. Och så är det ju den lilla detaljen att jag inte har någon tvättmaskin...

Men jag har hundar som "skitar ner" mina lakan. Och de är så lyckliga så, för att de får vara i min säng... (Fotona på Bonnie från i går kväll.)

I dag har jag studerat mina färgprov. Det är svårt att återge dem exakt här. Kameran ändrar nyansen lite, och fotoprogrammet kanske lite till. Dessutom ser färgen olika ut beroende på hur ljuset faller. Den är ganska bra. Men perfekt? Är den en liten aning för gul? Pyttelite för ljus?

När jag ser nyansen tillsammans med mitt sandfärgade möbeltyg, så ser den bra ut.

Här kan man se hur den passar till bokhyllorna i björk. (Fast hyllorna ser mörkare ut där de står i "skuggan".)

Och 3 hundar som har det så mysigt så... Vi har förresten inte alls samma åsikt om hur sängen bör vara bäddad. Jag tycker bättre om en "slätare" variant. (Men jag lägger inte på överkastet nu - för det är jag rädd om.)

Jag borde ha vattnat mina växter senast i går - men de fick vatten först i morse. (En bougainvillea var på gränsen till FÖR torr.) Luktärterna tar sig bra!

Jag sover bra här. Här är så tyst och skönt om nätterna. Jag inser nu hur oerhört störd jag blev av trafiken på San Bartolomé. Inte trodde jag när vi köpte lägenheten, att trafiken skulle höras så tydligt 4 våningar över gatan. Men det var förstås mycket de otäta en-glas-fönsternas fel. Jag vaknade varje natt när de tre olika sopbilarna kom mellan midnatt och 04. Att det var trafikljus nedanför oss gjorde också att trafiken störde mer. Det är jobbigt att bli väckt flera gånger varje natt. Ulf stördes aldrig av ljuden, sa han. Men han hör aningen sämre än jag - och så sover han mycket hårdare.

Ännu bättre kommer jag att sova, sedan när jag inte längre har hundarna i sängen - för 3 är lite mycket, fast de är små. Det är Ok när de ligger i midjehöjd under täcket. Men när de ligger tätt tryckta mot min hals och mina kinder - på båda sidor samtidigt, då känns det väldigt trångt! (Och varmt på fel ställe. Jag hade hellre sett att de hade lagt sig på mina kalla tår...) Men de ska få sova i min säng tills vi har kommit mer i ordning. Just nu står det bara 1 hundsäng på sovrumsgolvet, och jag måste få plats med 3.

Jag såg i går (har inte tänkt på det tidigare) att det finns tvättlinor på takterrassen. Jag bor ju högst upp, på 3:e våningen, men trappan fortsätter 1 våning till upp. Den måste gå till den gemensamma takterrassen. Jag ska gå och titta vid tillfälle. Jag tror att jag ska fråga Alicia, som bor närmast, om jag kan få tvätta en omgång tvätt i hennes tvättmaskin. Jag kan ta med mitt eget tvättmedel, och sedan ta hem tvätten och hänga på tork här. Jag måste inte tvätta just i dag, men inom några dar...

Stella kissar inomhus på golvet! Hon som alltid annars har varit så duktig med att sköta vad hon ska på hundtoaletten. Däremot har hon slutat bajsa inne på sin toa. Hon gör alltid bums vi har kommit utanför porten nu. Hennes kissande, jag undrar om det har med oro och otrygghet att göra? Det började när jag hade "stökat till" i förra lägenheten, och allt var annorlunda. Stella är ju född där, och är ovan vid förändringar. Sedan kissar hon förstås mycket mer nu när hon går på kortison. Hundar (vet ej hur det är med människor) som tar kortison dricker och kissar mer - och blir också hungrigare. Men det är jobbigt för mig att torka upp kiss i de smala gångarna mellan lådor och möbler (jag ser det först i efterhand) - och så har jag ju lite annat att göra. I gengäld har Nellie helt slutat att äta, gegga med, samt flytta omkring sitt bajs. Hoppas att hon nu behåller de här nya bättre vanorna!

Ni som bor här i El Campello får gärna titta inom, ifall ni har vägarna förbi. Jag kan inte erbjuda er en stol att sitta på (bara en pall), men vi kan kanske stå upp och prata en stund. Och jag kan bjuda på filtrerat vatten, juice eller te. Det är alltid roligt att få besök! Nu kan jag ta emot besök precis när jag vill (även spontana), utan att behöva stämma av med Ulf. Jag har återfått min frihet att kunna leva så som jag trivs med. Vi ville tyvärr för olika här i livet, Ulf och jag. Vilket förstås är trist. Men nu är det som det är. Ni, mina vänner, är hur som helst ALLTID välkomna! Sedan får ni förstås ta det som det är just nu: jättetrångt, stökigt och så börjar det redan bli smutsigt...

Oj! Upp en placering! Nu blev jag förvånad. Jag trodde att jag hade halkat ner på listan. Kanske är det roligt att få se foton på att jag har det MYCKET stökigare, än ni någonsin kommer att ha? Dessutom har jag hundkiss på golvet...

På takterrassen på huset mittemot min balkong flaggar man spanskt - som man bör här i Spanien.

Även på foton tagna genom en skitig fönsterruta kan ni se att Celeste och Safir är så gulliga tillsammans.

Vi gick inte ut på vår mitt-på-dagen-promenad förrän drygt klockan 14 (och var inte hemma igen förrän 16:15). Nu när Bonnie inte känner till genvägarna hem, så travar hon motvilligt med hela vägen. Första fotot från loftgången.

När jag går med hundarna, och ska raka vägen ner till El Paseo, så går jag sick-sack-vägen ner från Av Alcoy till C/ San Bartolomé. (Är jag ensam så tar jag trapporna, för det går snabbare. Vill man ha mindre lutning så går man "runt om", antingen åt Lidl- eller Mercadona-hållet. ) Hur långt kan det vara från Av Alcoy till havet? Jag är så dålig på avstånd. Skulle det kunna vara 500 meter?

Nedanför sick-sack-vägen finns en liten gräsplätt där folk brukar släppa sina hundar lösa. Där luktar det spännande tycker mina. Bonnie går bara en liten bit in på gräset, Stella håller ständig koll på mig, men Nellie skuttar glatt omkring.

Nyligen har man dekorerat det lilla torget nedanför. (I bakgrunden huset där notarierna finns. Det står dans och pub på taket - men det var länge sedan det fanns något sådant där.)

Går man sedan rakt över C/ San Bartolomé så är man strax nere på El Paseo. Vädret var lite halvdant. Solen gick i moln titt som tätt, det blåste lite, och var "bara" 17°. Det var inte många på stranden - men desto fler på alla caféer och restauranger. Nu har de flesta glass-barerna öppnat för säsongen, men jag känner inte för att äta glass. Det får vänta tills det blir varmare ute. Jag bör ändå äta så få som möjligt - med tanke på vikten och hälsan...

Hemma igen så studerade jag återigen mina färgprov. Färgen ser så ljus ut på väggen, nästan grädd-vitt. Men väggfärgen får hellre vara en nyans för ljus - än för mörk. Jag trivs bäst i ljusa rum!

Om jag jämför med mitt sandfärgade möbeltyg så ser färgen mörkare ut, och har nästan samma färgton (men är nyansen ljusare). Vad tror ni?

Det kan ju tyckas tråkigt att välja en så här pass neutral färg, och dessutom lika i sovrum, hall och vardagsrum. Men jag tror att det behövs i en så här liten lägenhet. Dessutom ger en neutral bas mig alla möjligheter att förändra i smått, efter humör och årstid. Jag kan byta kuddfodral, dukar och dekorationer - och få ett "nytt" rum hur ofta jag vill. Och till den här neutrala basen passar alla mina älsklings-inrednings-färger: pastellrosa, ljusblått, klarblått, turkost och kyckling-gult! (Och jag kan ha jul-rött några veckor kring jul, bara för traditionens skull - jag gillar inte röd inredning annars). Jag behöver kunna variera lite - eftersom jag inte har så många rum att jag kan ha "ett i varje färg". Det är nog inte en så dum färgnyans det här. Men jag hinner fundera lite till. Jag kan ändå inte köpa färg förrän på tisdag.

I dag har jag hjälpligt städat bilen efter flytten, samt fällt upp sätena igen. Den är inte riktigt lika presentabel som när Erik hade städat den (jag har inget eluttag på gården, så jag kan inte dammsuga den). Jag borde försöka städa bilen aningen bättre, och tvätta den utanpå, innan jag lämnar den till försäljning. Och jag borde lämna den redan på tisdag eftermiddag (efter att ha köpt färgen på förmiddagen). Kanske det blir först onsdag förmiddag? Håll tummarna för att jag får tillräckligt för bilen, för att kunna betala skatten till spanska skattemyndigheten!

Jag har också betalat en ryslig massa pengar i dag, sammanlagt 11'400,50 € - till Fiona. (Men de överförs först i morgon, eftersom det är helgdag i dag.) Sedan tar hon hand om allt jobb, så att alla skatter och avgifter blir betalda. Det gäller det som ska betalas för köpet av min lägenhet + för köpet av förrådet + för försäljningen av Ulfs lägenhetshalva. (Fiona överförde ju till mig, även de skatter och avgifter som Ulf ska betala.) Allt rörande min egen lägenhet skulle jag ha kunnat betala själv, men jag hade bl a fått åka in till skattemyndigheten i Alicante. Jag känner att jag har tillräckligt mycket annat just nu - så jag lejer Fiona. Hon tar 150 € för besväret, medan Inmo2000 erbjöd sig att göra exakt samma jobb för 300 €! Om de hade tagit exakt lika mycket så hade jag valt Fiona även då.

Det känns skönt att inte ha alla de här pengarna (som inte är mina) på kontot längre - även om saldot såg väldigt trevligt ut! Fast jag har fortfarande pengar som inte är mina: pengar till IBI:n, SUMA och Plusvalía mm - sådant som ska betalas för vår lägenhetsförsäljning. Det mesta ska tyvärr inte betalas förrän senare i år. Det ska bli skönt när även detta är betalt så att jag vet att de pengar som finns på mitt konto bara är mina egna. (Eftersom jag inte får någon ränta, så har jag ingen glädje av att tillfälligt ha extra pengar.) Jag har svårare att få överblick nu. Men pengarna ska räcka till ett badrumsskåp från Ikea, men mycket mer än så vågar jag inte beställa (bara skofacken, belysningen och fotpallen). Jag får vänta och se, om jag senare har råd med köks-ön som jag önskar mig. Jag måste ha lite "felräknings-pengar" på kontot, för säkerhets skull.

Annars har jag inte gjort en bråkdel av vad jag borde. Jag är trött - och så fryser jag. Vädret är ju ingen höjdare (det blåser en hel del), vilket påverkar inomhus-temperaturen, och här har jag ju inga element ännu. Dessutom står sovrumsfönstret på glänt. Städerskan lyfte ur de båda fönsterhalvorna för att putsa dem. När hon satte tillbaka dem igen, så satte hon den innersta upp-och-ner (såg jag först efteråt). Därför går det förstås inte att stänga helt, och jag vet inte hur man lyfter i och ur den här typen av fönster. (Ska de hakas av upptill eller nertill? Är det bara att lyfta och vicka?) Jag får ta reda på, och sedan försöka. Jag vågar inte chansa när de är så pass tunga. Nu är de dessutom svåra att komma åt, när säng och lådor står i vägen.

Hur som helst så pendlar inomhus-temperaturen mellan 17,5° och 18,5°, vilket förstås är i svalaste laget. Jag som är så frusen av mig, är iskall om fingrarna, och måste ha väst utanpå tröjan. När solen skiner utomhus är det varmare där. På våra mitt-på-dagen-promenader fryser jag inte alls. Så fort temperaturen ökar några grader ute (vilket den bör nu i slutet av mars) så kommer det att bli lagom varmt inne. Och till hösten ska jag köpa 3 Econo-heat-element, så nästa vinter ska jag inte behöva frysa. Typiskt bara att jag måste ha sovrumsfönstret öppet dygnet runt just nu... Nu när jag varken kommer åt min mikrovågsugn eller kokplattorna, och tvingas leva på "kall" mat - mitt varma te oräknat.

Nåja, det ordnar sig på sikt - bara jag sätter fart att röja här. Jag måste nog ändå göra så som jag brukar: sätta alla Billy-hyllorna längs väggarna, sätta i hyllplanen och stapla in så mycket som möjligt (osorterat) - för att få bort en del från golvet. Jag måste fylla garderoberna också. Nackdelen är att allt blir svårare och tyngre att flytta sen. Och nu måste det ju gå att komma åt samtliga väggar - om de ska kunna målas. (Jag är fortfarande sur på de tidigare ägarna som inte ville ge mig nycklarna en vecka i förväg - trots att lägenheten stod tom. Då hade jag kunnat städa och måla - innan det var dags att flytta in med alla möbler och flyttlådor. Det hade gjort oerhört står skillnad för mig - och de hade inte riskerat att förlora någonting alls.)

Målaren bor tyvärr i Muchamiel, så han kan ju inte gärna komma hit bara för att måla en enda vägg - vilket han hade kunnat om han hade bott i kvarteret bredvid. (Han ska göra jobbet på sin fritid, för han har fast heltids-arbete.) I värsta fall får jag måla själv. Jag har målat många väggar i mina dar, det är bara det att jag redan är väldigt trött - och jag behöver mina krafter till att få ordning. När det kostar så pass lite att leja någon, som det gör här i Spanien (särskilt jämfört med i Sverige) - då kan det vara skönt att leja bort vissa delar av jobbet.

I går kväll, när det hade blivit mörkt, så tog jag ett par foton från loftgången mot Bon Alba, så att ni ska få se hur det ser ut i kvällsbelysning. Fotona blev som de blir med en enkel liten kamera, men man kan se att Bon Alba är ett nyare bostadsområde eftersom all belysning sitter på en jämn linje. Bon Alba är min närmaste golfbana. Där finns en STOR fin golfbana, många lyxiga bostäder (som har rasat i pris eftersom där saknas service), en kombinerad kiosk-närbutik, och en (sällan trafikerad) busshållplats.

Jag tittade på några mini-lägenheter där 2006, men insåg att jag inte kunde bo så långt ifrån allt - utan att ha bil. Jag skulle inte ha trivts i området heller. Från början bodde där mest bara utländska golf-spelare (som "övervintrade" på golfbanan), men när priserna drastiskt sjönk flyttade en del unga barn-familjer dit - för att de hade råd att köpa en ganska ny lägenhet där, mycket billigare än en äldre i El Campello. Jag har hört att där finns ett litet privat dagis nu...

Jag gick upp på takterrassen och tittade i dag. Där ser bra ut, och är rent och snyggt. Så där kommer jag nog att hänga lakan och annat stort - men jag föredrar att hänga mina underkläder på tork på min egen balkong.

Och så har jag "grävt fram" mina toalettartiklar (som nu står i en låda på badrumsgolvet, där jag i alla fall kommer åt dem). Om jag hade haft ett badrumsskåp redan nu - då hade jag kunnat ställa in allt snyggt och prydligt. Nu får jag vänta... Det lär dröja länge innan här blir snyggt och prydligt. Men optimist som jag är - så ser jag redan framför mig hur fint det ska bli! Sen...

Nu har jag handlat på Ikea! Från början kunde man inte handla via postorder från spanska Ikea, men nu är det lätt som en plätt. Jag beställde badrumsskåp Storjorm med belysning Godmorgon (att ha ovanför tvättstället) + badrumsskåp Lillången (att ha ovanför toaletten) + skofack Trones (att ha i hallen) + fotpall Poäng. Jag får det hemlevererat måndagen den 26/3 mellan klockan 09 och 13. Allt detta är bara små saker som jag skulle ha kunnat ta i bilen, och dieseln hade kostat mindre än hemtransporten, men jag orkar inte köra de 18 milen - även om jag tycker det är kul att gå omkring och titta på Ikea. Jag har lite "utbrändhets-känningar", och vågar inte testa mina gränser just nu. Jag måste få ordning här i lägenheten innan jag kan tillåta mig vila.

Synd att min ekonomi är begränsad. Jag har länge velat ha en sängstomme, och en sådan kostar betydligt mindre än en köksö (99 - 149 € beroende på om jag hade valt Malm eller Hemnes) - och transportkostnaden hade blivit densamma om jag hade beställt en nu. Men jag vågar inte, förrän jag vet att jag har betalat allt annat som ska betalas. Och jag klarar mig ju utan sängstomme. Fast här skulle jag åtminstone behöva en huvudgavel - eftersom det sitter en väggkontakt precis bakom huvudkudden. Kanske jag kan snickra en sänggavel själv så länge? Fast inte NU - men SEN när jag är i ordning. Jag har en snygg bordsskiva i björk (med rundad kant) som jag skulle kunna använda. Eller så kan jag ta en vanlig spånskiva och klä med skumplast och Bemz-tyg. Fördelen med sängstomme är bl a att det får plats ytterligare en sänglåda under sängen eftersom sängbenen inte är i vägen. Jag behöver förvaringsutrymmet!

På tal om förvaringsutrymme så har jag stora planer på platsbyggda hyllor längs taket. Bl a i hallen. Där kan jag sedan ställa vackra förvaringslådor med saker i. Ju mer som kommer bort från golvet - desto bättre, allt enligt compact-living-principer.

Ute regnar det nu, men det stänker inte alls in på balkongen - som tur är. Jag hoppas bara det blir uppehåll om sisådär 45 minuter - för då har jag tänkt gå sena rundan med hundarna...

Lika lätt som det är att fixa något på sitt eget modersmål och via ett system man är van vid - lika svårt är det att göra det på ett främmande språk på ett helt annat sätt. Men nu tror jag att jag nästan har lyckats ändra adress och kontrakt hos både Iberdrola (el) och Aguas de Alicante (vatten). Och - jag har gjort allt via mail fast man inte ska kunna det. Men vi har mailat fram och tillbaka snart 100 gånger (känns det som i alla fall).

Jag måste bara läsa av el- och vatten-mätarna själv (och den ena är inlåst). Där har jag bett unge Ferran om hjälp, eftersom han numera är fastighetsskötare. Vattenmätaren kommer han åt. Han ska fotografera av mätarställningen och maila mig så jag kan maila Aguas de Alicante. Elmätaren är inlåst, men Ferran ska försöka ta sig in där. Iberdrola vägrar komma ut mellan de ordinarie avläsningarna vid månadsskiftet.

Jag har fått ett kontrakt från Iberdrola som jag har skrivit ut, skrivit under, skannat, och mailat tillbaka. Hoppas nu det funkar - för så här gör de ALDRIG annars. Tokig utländska tänker de nog. Normalt brukar mäklarna fixa sådant här - mot betalning. Men jag tycker att man ska kunna göra ett adressbyte själv. Jag trodde i det längsta att jag skulle kunna behålla mitt kontrakt, bara byta adress till nya lägenheten - men se det går inte alls. Man måste börja om från början.

Iberdrola lovar mig i alla fall elektronisk faktura som tidigare - trots att de först påpekade att ingen annan här in huset har det, och tidigare ägaren hade pappersfaktura. Suck! Vad de är omständliga spanjorerna! De föredrar telefon och pappersbrev - när man kan fixa saker snabbt och enkelt via webben och mail.

Just nu hörs det inte som om det regnar. Jag måste rusa ut med mina små... Men blöta om tassarna kommer de att bli. (De torkar väl av sig på mina lakan sen är jag rädd...)

På morgon-promenaden var det bara 11°, och det blåste iskalla vindar. En förmildrande omständighet var att solen sken. Jag frös, och jag är orolig för att fåglarna också fryser. Jag frös i går när vi la oss också, eftersom det blåste in genom det öppna fönstret. Men när fötterna väl hade tinat upp, så sov jag gott. Nu vaknar jag bara av värmevallningar, och inte av ljud från gatan, vilket blir betydligt färre uppvaknanden per natt.

I förmiddags var jag och köpte 15 liter färg, likadan som i provburken. Det känns som om nyansen är alldeles rätt. Om jag/vi sedan kan komma åt väggarna för att måla dem - det är en annan femma...

I kväll kl 17 kommer David från järnaffären hit. Jag vill ha anbud/kostnadsförslag på låsbyte, byte av hela ytterdörren till en modern/tät/säker, contra-ventana (extra fönster utanpå befintligt) i sovrummet (för där är bara englas-fönster), och myggnät till sovrummet samt balkongdörren (aktuellt först till sommaren). Det finns förstås ingen möjlighet att jag skulle ha råd med allt detta nu, men det är bra att veta vad det skulle kosta. Om jag t ex kommer att ha råd att byta dörr inom en snar framtid, så kan det ju vara dumt att lägga pengar på ett låscylinder-byte nu.

Undrar om jag kan be David att vända rätt fönstret åt mig? Jag ska fråga honom. Han vet åtminstone hur man gör. Jag vill förstås kunna stänga det.

Jag vågar inte köpa/beställa någonting förrän jag vet exakt hur mycket plus-valía-skatt jag ska betala för vår förra lägenhet. Det är en fikativ värdeökning på marken man får betala för, även i de fall när man säljer med förlust. Det pratas om att skatten ska slopas, men ännu finns den kvar. Den är en stor inkomstkälla för kommunerna.

Klockan 10 i morgon förmiddag har jag tid hos Vender mi coche för att få värderat bilen. Det ger sig vad de vill ge... Måtte summan räcka till skatten! Annars blir det kris.

Den metrologiska våren börjar idag klockan 17:15 och den varar under 92 dagar och 18 timmar. För sommaren börjar här i Spanien först den 21 juni klockan 12:07. Våren anses i Spanien börja när längden på dag och natt praktiskt taget sammanfaller (vårdagjämningen). Enligt meteorologerna kommer inledningen att bli kylslagen och något ostadig. Men på det hela taget förväntas våren bli torr och varm.

Det där torra och varma ser jag fram emot! Fåglarna också, tror jag. Fast Mio sjunger så vackert, så vackert även i det här vädret!

Klockan är 16:43. Nu ger det sig om David håller tiden. Spanjorer är ju inget vidare på sådant...

18:03 - han kan ju komma snart... Jag skulle gärna vilja ha hjälp med fönstret. Just nu är det bara 15,5° i sovrummet (mot 17,0° i vardagsrummet). Det är ju inte lönt att sätta på någon värmefläkt så länge fönstret står på glänt...

David kom 18:22, men väl på plats var han effektiv. Han vände rätt på fönsterhalvan som var upp och ner, så nu är fönstret stängt. Det känns redan lite varmare när det inte blåser in. Tydligen så trycker man uppåt, och vickar sedan loss fönstret nertill - inåt. Sedan är det bara att lyfta loss hela fönsterbågen. Och när man sätter tillbaka bågen så sätter man i den upptill först. Nu vet jag till en annan gång.

Han sa att det inte är något fel på min ytterdörr - det är en säkerhetsdörr klass 3 = bästa. Den är bara väldigt sliten, och misskött - och behöver behandlas utanpå. Han ska kolla upp om man bara kan byta låscylindern, för hela låsmekanismen skulle kosta jättemycket. För att få extra nycklar till en sådan här säkerhetsdörr måste man visa legitimation. Jag sa att jag behöver 4 nycklar totalt. (1 till mig, 1 i reserv när det kommer gäster, och så brukar både Linda och Lena H ha en nyckel till min bostad - av säkerhetsskäl.)

David tog också alla mått för att kunna räkna ut vad det skulle kosta med 2 olika myggnät (i bågar), respektive 1 extrafönster. Han ska maila priserna till mig. Men som sagt, först måste jag veta om plus-valía-skatten tar alla mina pengar - eller bara nästan alla. Jag tror inte att David är den allra billigaste, men han brukar göra ett bra jobb - och är bra att ha att göra med. Han talar hyfsad engelska dessutom, vilket aldrig är någon nackdel. När vi pratar så blandar vi spanska och engelska, eftersom varken han eller jag kan alla ord på engelska, och jag långtifrån kan alla jag behöver kunna på spanska.

Att byta lås är viktigast - men jag kan bara om det inte kostar massor. (Det brukar höra 3 nycklar till låsen, och jag har bara fått 2. Har de tidigare ägarna en till? Har de slarvat bort en?) Därefter kommer extrafönstret. Myggnät är det ju ingen brådska med. Och till hösten ska jag köpa element. Förresten, viktigare än nytt lås är förstås en tvättmaskin! Det klarar jag mig inte utan. Det blir inte lätt att få pengarna att räcka till allt...

Så här tokigt satt fönstret innan, så de olika lås-halvorna var på olika höjd. Då går det inte att stänga det, med den bästa vilja i världen... Nu när fönstret är stängt så har jag satt på en liten värmefläkt, och sovrums-temperaturen har kommit upp i hela 18°! Skönt! Då slipper jag frysa så jag skakar i natt. Vi ska strax lägga oss, vi kom nyss in från sena rundan. När vi lägger oss stänger jag av fläkten. Jag skulle aldrig kunna sova i sådant oväsen + att fläkten drar för mycket el. Men förhoppningsvis stannar det mesta av värmen kvar i rummet.

Inifrån ser ytterdörren ut så här. Inte snygg precis, men ok. Det är på utsidan som den är sliten. (Den behöver slipas och lackas.) Och så behöver den nya lister på utsidan, nu är det springor runt om så man kan se ut. Det är därför som jag trodde att den behövde bytas ut.

Men låset ser ut att höra till ett kassavalv... Och dörren har stift i andra änden, samt metall inuti. Så med ny låscylinder + lister och lite omvårdnad, så blir den nog bra. Invändigt kanske jag målar den vit längre fram.

Småflickorna ligger oftast i den säng som är närmast mig (mina fötter), medan Bonnie rullar ihop sig på sängen. Men på nätterna är det Bonnie och Nellie som försöker ligga så tätt intill mitt ansikte de kan, medan Stella ligger under täcker eller på huvudkudden. Jag föredrar faktiskt att ha åtminstone några centimeters distans... Kanske de har sökt värme? Kanske jag kan hoppas på att bli något mindre "hopklämd" i natt? Vi får väl se.

Och inte har jag flyttat en enda bokhylla, eller flyttlåda, på hela dagen. Jag har inte ens hunnit till Fiona med alla papper som hon ska kopiera. Jag får erkänna att jag inte jobbar särskilt effektivt när fingrarna är som is, och jag ständigt huttrar. Men i morgon blir det nog bättre med både ett och annat.

Jag GÖR en massa saker om dagarna, men jag hinner inte göra vad jag ska i lägenheten - så här ser fortfarande ut exakt likadant som på fotona ni fick se häromdagen. Jo, jag börjar tröttna på röran! Just nu funderar jag mest på hur i all världen jag ska kunna göra en gång, ända från ytterdörren och ut på balkongen - som är drygt 60 cm bred. Jag vill ju ha en egen tvättmaskin snarast! Gångarna är nu knappt 40 cm, och jag har inget ställe att flytta lådorna och bokhyllorna till, de som står i vägen.

Jag ska diskutera med Expert (där jag ska köpa tvättmaskinen) hur vi ska kunna lösa det. Det beror på hur punktliga de kan vara. För jag kan ställa några hyllor i gången framför köket och några framför fönsterdörrarna till balkongen. Men då blockerar jag båda de gångar jag kan använda för att ta mig fram till toaletten (och köket)! Jag kan visst vara utan toalett 1 timme - men inte 4...

Precis just nu tvättar jag en maskin kläder hos Alicia. Hon ska ringa mig när den är klar. Jag ska hänga kläderna på tork här hos mig. Något får nog plats på balkongen, och resten får hänga i duschkabinen (där det förstås torkar aningen långsammare). Ute är det soligt och känns varmt i solen. Inne är det kallt, men inte lika kallt som när jag inte kunde stänga sovrumsfönstret.

I förmiddags sålde jag bilen via www.vendermicoche.es. Jag fick inte vad jag önskade, och först gav de mig ett skambud. Det är huvudkontoret i Madrid som bestämmer priserna (de lokala representanterna mailar kopior på alla dokument, samt foton på bilen). Sedan har de mandat att höja priset med max 800 €, vilket var för lite för att jag skulle kunna godkänna det. Representanten fick ringa till Madrid, och jag hörde att han sa att bilen var i ovanligt gott skick för sin ålder. Nåja, till slut enades vi. Om jag inte hade behövt pengarna bums, för att betala den spanska skatten, så hade jag kanske kunnat få ett bättre pris på sikt. Men betalar jag inte skatten i tid så får jag höga böter - vilket jag skulle förlora mer på. Jag lärde mig i dag att priset på en importerad bil (som min faktiskt är, eftersom den är köpt i Sverige) är något lägre än på motsvarande bil som är köpt här. Varför begriper jag inte, men så är det. Verdermicoche skjutsade i alla fall hem mig efteråt (i min f d bil), så jag slapp ta bussen.

Nu ska jag bara lista ut var jag har lagt de papper, som jag ska gå till banken med när skatten ska betalas. Jag har glömt var jag la dem, men hittar dem förstås. Jag la dem på ett "säkert" ställe under själva flytten. (Om inte annat så har Fiona kopior.) Bil-pengarna finns ändå inte på mitt konto förrän i morgon, så jag kan inte betala förrän tidigast då, och jag har några dagar till på mig. Det är mycket som ska betalas den här månaden, alldeles för mycket. Men jag gör så gott jag kan.

Ni har inte fått se några roliga/vackra/intressanta foton på sistone. Jag har inte hunnit... Just nu är allt upp-och-ner, bokstavligen. Bara för att ni ska få se att jag brukar kunna reda ut saker och ting så visar jag 2 foton från Sparad dagbok 1, när mitt flyttlass nyss hade kommit till lägenheten jag hyrde vid Muchavista-stranden:

Men då behövde jag inte komma åt några väggar för att måla dem, tvättmaskin fanns redan, och så var lägenheten faktiskt större (drygt 50 m², mot knappt 38 m² som denna är). Så jag hade MER plats där, och då går arbetet snabbare och lättare. Dessutom var jag dryg 11 år yngre...

I gengäld blev jag aldrig riktigt klar med de sista detaljerna, innan Ulf lockade upp mig till Stockholm. Med facit i hand så borde vi förstås ha fortsatt att vara särbos, och aldrig flyttat ihop. Vem vet - då kanske förhållandet fortfarande hade hållit? Jag vantrivdes i Stockholm, och det tärde på både mig och förhållandet. Och Ulf ville aldrig flytta ner till El Campello "på riktigt", vilket också tärde (åtminstone på mig)... Det är så det är här i livet - det är först efteråt vi vet precis vad vi borde ha gjort. Och tyvärr är det sällan just så som vi gjorde. Jag ångrar aldrig att jag blev tillsammans med Ulf (jag var väldigt förälskad, och vi hade det så fint tillsammans den första tiden). Däremot ångrar jag mycket att jag lät mig övertalas till att flytta upp till Sverige igen. (Men det vet ni ju, hur lättledd man är när man är kär...)

Nu är jag tillbaka på punkt 1 igen, fast i sällskap med 3 hundar i stället för 3 katter. Jag ska nog kunna reda ut mitt liv. OCH få ordning i min bostad! Jag är äldre, tröttare och skrynkligare - men klokare!

Nu har jag hämtat tvätten hos Alicia, och hängt den på tork i duschkabinen. Alicia har en gammal tvättmaskin som centrifugerar dåligt, så det tar nog tid innan allt blir torrt. Jag ska försöka få plats med något på balkongen i morgon när solen skiner där. Jag är jätteglad för att jag fick tvätta den här omgången kläder. Det mesta har jag nerpackat, men lite behöver jag att byta med. Jag vill ju inte gå i smutsiga/ofräscha kläder.

Alicia lånade ut ett element till mig (hon vill inte att jag ska frysa), som är något bättre än de 2 små fläktar jag har. I alla fall drar det lite mindre ström (fast mer än econo-heat-panelerna) - 750 W i läge "1" och det dubbla i läge "2". (Fläktarna drar 1500 W hela tiden!) Jag borde kanske ha det i sovrummet i natt (i läge 1), men vet inte hur jag ska få plats med det på golvet, och inte var jag kan hitta en skarvsladd som räcker. Just nu står det i hallen, så där känns varmt och skönt. Ni ser att det är ganska trångt där...

Jag tog faktiskt 3 foton i dag, när jag sålde bilen. Två på anläggningen (det är representanterna som syns på det översta fotot), och ett på en nyutslagen suckulent (som växte utanför). Medan vi väntade på banköverföringen (från Madrid till mitt bankkonto, vilket tog närmare 1 timme) så pratade vi språk. Den äldre av männen betalade extra för att hans son skulle få lära sig engelska, och han tycker (precis som jag) att det är dumt med alla lokala spanska språk som t ex valenciano. Dessutom berättade han att valenciano inte är enhetligt. Han berättade att vissa substantiv (han gav flera exempel) heter helt olika på valenciano i Barcelona, Valencia och Alicante. Då är det alltså ännu värre än jag trodde! Mannen menade att politikerna var dumma. Att det är dumt att ha väg- och informations-skyltar på castellano (riksspanska) och valenciano - när de borde vara på castellano och engelska. Jag kan bara hålla med!

Det är natt (01:59), och jag kan inte sova (jag har försökt i flera timmar). Jag oroar mig! Det som bekymrar mig är att Total SA inte har tagit över el- och vatten-kontrakten för lägenheten på San Bartolomé. Det borde vara mäklarfirman Remax jobb, men de har inte ändrat något. Inte ännu i alla fall. Och jag kan inte, eftersom jag inte har alla uppgifter jag behöver om de nya ägarna.

Iberdrola skriver att jag har övertagit el-abonnemanget här i Los Olivos fr o m 13/3, precis som jag har önskat. Men de skriver att jag kvarstår som abonnent i gamla lägenheten, så länge de inte får ett nytt namn (och att säga Total SA hjälper inte, deras ID-nummer behövs). Till på köpet slår det mig att jag glömde stänga av varmvatten-beredaren, så den står på och drar el. Jag har bett att Remax, som har nyckel, ska stänga av elen - men det har de inte gjort (ännu i varje fall). Det är ju viktigt ur säkerhets-synpunkt också! Själv tänkte jag tyvärr inte (alls) då när jag lämnade lägenheten sent på natten. Jag funkar inte när jag är trött och stressad.

Aguas de Alicante skriver att jag har tagit över abonnemanget här i Los Olivos, precis som det ska vara. Men för att jag ska kunna avsluta abonnemanget i gamla lägenheten (utan att någon annan tar över) så måste de montera bort vattenmätaren - och det jobbet skulle jag få betala. (Vilket jag förstås inte vill!) Och även om man inte förbrukar vare sig vatten eller el, så är det ju en grundavgift som man måste betala. Varför ska allt vara så krångligt i Spanien? Jag har inte råd att betala dubbelt!

Saker som jag kan påverka, de bekymrar mig inte alls på samma sätt - även om de innebär mycket jobb. För där kan jag GÖRA något. Jag kan t ex börja måla mina väggar själv, en vägg åt gången, och flytta hyllor och annat efter hand. Och hugger jag i ordentligt så kan jag nog släpa runt alla bokhyllorna till andra sidan vardagsrummet (och blockera gången där totalt) - för att få en 60 cm bred gång så Expert kan komma med en tvättmaskin.

Men om jag inte kan påverka de här kostnaderna, och har ont om pengar - då oroar jag mig väldigt mycket. Jag skulle vilja ha råd till en tvättmaskin (extrapriset gäller månaden ut), och ett extrafönster, och ett låsbyte, och senare även till 3 värmeelement, 2 myggnät, en köks-ö, och ännu längre fram - till en torktumlare. Jag bör ha råd till en tvättmaskin, och hoppas att jag har råd till låsbytet också. Men mer har jag knappast råd till på ett bra tag. Och ska jag då betala el- och vattenräkningar åt andra, så kollapsar väl min budget. För även om jag har viss övervikt - så vill jag ha lite pengar till mat också.

Nu måste jag först betala drygt 5500 € i skatt, och sedan plus-valía-skatten (som nog är på 3400 €, för jag tyckte jag såg den summan i Fionas beräkningar). Sedan ger det sig om jag har några pengar kvar på kontot... Utan bil-pengarna så hade det blivit minus när jag skulle betala skatten - nu bör det gå ihop sig precis på öret/centen. Jag måste spara pengar till när det är dags att betala SUMA för sophämtning och IBI, men kan i värsta fall låna av mig själv en kortare tid. (Den ena räkningen kommer i maj, den andra troligen först i oktober.)

Ja, och så ska jag ju betala ca 5000 € i skatt för i år innan juni månad är slut. Men jag ska få tillbaka ca 5000 € (av de 5500 som jag ska betala nu) från svenska skattemyndigheten - så då har jag de pengarna att betala den nya skatten med. (Och sedan är det meningen att jag ska spara, på ett särskilt sparkonto, de pengar som jag därefter får tillbaka från Sverige - för att kunna betala nästa spanska skatt med.)

Det är faktiskt lugnare, bekymmersfriare och tryggare att ha ett fett bankkonto. Men alla vi andra som inte har det, vi får göra det bästa för att få ekonomin att gå ihop ändå.

Nu har jag "skrivit av mig" lite, så kanske jag kan koppla av så pass att jag kan somna. Jag hoppas det, för jag behöver vara pigg om jag ska få skött allt jag bör göra.

Mina spanska vänner som ser mig nu, de frågar om jag har varit sjuk - eller har gått ner i vikt, för de tycker att jag ser så trött och tärd ut. Men det beror nog mest på mina ekonomiska (och även en del praktiska) bekymmer (och kanske lite sömnbrist). Det är tyvärr ingen risk att jag går ner i vikt, inte nu när jag äter "konstigt" och fel hela tiden.

Nåja, ni vet ju att jag dels är optimist, och dels en "doer", så jag fixar säkert det här. Det är enbart pengar jag är bekymrad över på riktigt - resten ordnar sig.

Jodå, jag somnade. Det har en viss terapeutisk verkan för mig - att "prata" med er här via webben. Det är få av er som svarar, men ändå. Det är inte alltid som jag har någon att prata med i verkligheten. Det är ju roligare att kontakta släkt och vänner i andra ärenden än just oro och bekymmer. För mig hjälper det att "skriva av mig" på flera sätt. När jag ser "problemet" svart på vitt - så ser jag ofta en lösning på detsamma - eller så inser jag att problemet kanske inte är så stort, trots allt. Det är lätt att förstora upp saker och ting, när man är trött och/eller är tillfälligt överbelastad.

I dag skiner solen från en klarblå himmel, men det är bara 12° ute. När vi gick morgon-promenaden satt det en koltrast-hane i ett träd och sjöng så oerhört vackert. Koltrastar sjunger t o m vackrare än Mio... Koltrast heter el mirlo på spanska. Jag brukar svara det om någon frågar vem som är min favorit-sångare...

Jag mailade till Paloma i natt innan jag återigen gick till sängs. Och nu har det blivit lite fart på henne. I morse stängde hon av huvudströmbrytaren i vår gamla lägenhet, och hon säger att hon ska anmäla namnbyte (i kontrakten) i dag. Det vore en lättnad om det blev gjort, 2 bekymmer mindre för min del.

Jag ska kontakta Pedro (målaren/elektrikern) under dagen. Han måste komma och titta på eländet, så får vi se om vi kan göra upp en strategi. Kanske kan han komma åt att byta några av de (5) trasiga eluttagen/kontakterna? Jag vågar inte använde dem som i lösa trådar hänger utanför väggen - och som i alla spanska lägenheter så finns här väldigt få eluttag.

Inte förrän till påsk börjar badsäsongen, men solstolarna börjar redan komma på plats.

Nu meddelar Paloma att Iberdrola bara kan ändra kontraktet antingen den 28/2 eller 31/3. Och eftersom jag har utnyttjat lägenheten 14/31 och Total 17/31 så tycker hon det är mest rättvist om jag betalar för hela mars. Men se det tycker inte jag. Sedan beror det naturligtvis på om Total kommer att låta lägenheten stå tom mars månad ut - eller om de ska sätta igång att renovera den. En massa renoverings-el tänker jag INTE betala. Märkligt att Iberdrola inte kan vara mer flexibla, när Ferran har fotograferat mätarställningen och jag har mailat dem fotot. Här kunde jag ta över kontraktet den 13/2. Och då har jag tagit för givet att jag ska betala fr o m 13/2. Men det återstår förstås att se. Nu stod ju den här lägenheten tom första delen av månaden, så när som på någon enstaka dag, så det kanske kvittar om jag blir ålagd att betala fr o m 1/2. Men konstiga system har de, spanjorerna.

På Mapfre gick det bra. Jag sa upp bilförsäkringen, och ändrade hemförsäkringen, och pengarna som jag då har innestående ska omvandlas till hundförsäkringar. Problemet där är att man inte får nyteckna försäkringar för hundar över 9 år (= Bonnie). Vi ska se om det går att överföra från svensk bolag till spanskt, men troligen inte. Annars har Bonnie varit "helförsäkrad" sedan hon var liten valp. Och alldeles frisk är hon! Jag kan ju behålla en svensk försäkring för henne, om jag skriver över henne på någon av mina döttrar. Vi får se.

Jag beställde en tvättmaskin på Expert. Efter moget övervägande (och demonstration av många) så valde jag en maskin i mellan-prisklassen (399 €). Den har det som jag behöver, stor flexibilitet att välja program och temperatur, 1200 varvs centrifugering, och snabbprogram. Det är en 8-kilos-maskin, och jag hade klarat mig med mindre - men en mindre är inte billigare. Maskinen är av märket AEG, modell L6B1824U. (Se: https://www.aeg.com.es/laundry/laundry/washing-machines/front-loader-washing-machine/l6fbi824u/) Den ska levereras nästa vecka, men vi ska stämma av så att jag har lyckats skapa en minst 61 cm bred gång till leveransen. Jag tog en tilläggsförsäkring även till tvättmaskinen (3 år extra = 5 år totalt, för 46 €, vilket känns tryggare). Nu är mina pengar i princip slut, och jag vågar inte köpa något mer innan de båda stora skatterna är betalda (och jag kan se om jag har några euro kvar - eller ej).

Paloma mailade igen. Total ska inte påbörja renoveringen förrän i april. De vill att Remax skickar nycklarna till Paris. I så fall kan vi ju byta kontrakt den 31/3, för då riskerar jag inte att få betala något extra. (Bara 4 € för månaden som "kontrakts-innehavare" och 2 € hör ju ändå till mig.)

Det ska bli skönt när HELA affären är avslutad och jag har betalat precis allt jag ska för vår gamla lägenhet. Jag vill koncentrera mig på min lägenhet här i Los Olivos!

Från flyttfirman EBM har jag inte hört ett knyst sedan jag framförde klagomålen (på de trasiga bakstyckena till totalt 3 Billy-bokhyllor). Jag ska maila dem igen!

Jag borde lägga över text och foton till Sparad Dagbok 46 (eller skapa en med nr 47) men hinner inte just nu. Ursäkta för ev olägenheter!

Vad jag har gjort för roligt i dag? Tja, roligt och roligt. Jag har betalat 5'290,62 € till spanska skattemyndigheten (Agencia Tributaria), varav 112,50 är böter. (Böter för att de inte har informerat mig i tid om att de ville ha mer skatt, så jag därför inte kunde betala i rätt tid. Suck!) Nu ska jag ansöka om att få tillbaka 5'178,12 € (allt utom böterna) från svenska Skatteverket. Jag hoppas att de kan sätta in det exakta beloppet på mitt spanska bankkonto (som nu ska vara registrerat som skattekonto). Hittills har de växlat fram och tillbaka, varvid jag alltid har förlorat en del pengar - och så ska det ju inte vara. Då fungerar inte dubbel-beskattnings-avtalet korrekt.

Sedan har jag bestämt med Pedro - målaren, att han kommer på måndag och börjar. Han kommer bara att kunna måla 1 vägg åt gången, i bästa fall 2 - vilket innebär mer "restid" och mindre effektivitet för honom. Möjligen kostar det mig lite mer i slutänden. Om han kan måla vardagsrums-väggen mot öster + den lilla väggbiten mot badrummet + fram till fönster-dörrarna på andra sidan (2 gånger) och detta sedan torkar 1 dygn (minst). Då kan jag sedan skjuta över så många Billy-hyllor som jag kan få plats med längs den nymålade väggen, och då kan de kanske komma med tvättmaskinen på tisdag eller onsdag. Och eftersom den andra väggen då blir nästan fri, så kanske Pedro kan måla den vid nästa tillfälle? Sovrummet, som jag ville måla först, får nog komma sist. Där får hundarna vara medan Pedro målar. Hallen skulle jag i princip kunna röja tillfälligt, om jag belamrar halva sängen.

Tänk om det hade funnits förråd här i huset, och jag hade kunnat hyra ett en månad för att ställa hälften av lådorna i. Så mycket enklare allt skulle bli. Men det är förstås bara önsketänkande. Här finns inga förråd alls.

Förresten; spanjorerna är väldigt förtjusta i WhatsApp, och använder det gärna (eftersom få har dator och mailadress). Men vad programmet heter har de ingen aning om. I annonser står det ofta "wasap", och den roligaste varianten jag har sett hittills är "guassap". Numera använder jag det oftast i kontakter med Paco, Pedro och andra spanjorer. För mig är det lättare att skriva och läsa - än att prata i telefon. (Jag får ju längre tid på mig. Men det är MYCKET lättare för mig att skriva på datorn än på de pyttesmå "tangenterna" på mobilen... Jag stöter ofta till fel, så jag får "göra om".) Fast allra lättast är det förstås att tala öga mot öga - för då kan jag hjälpa till med händerna när jag saknar ord.

Nu är det dags för vår mitt-på-dagen-promenad. Det är varmare i dag, men nu har solen gått i moln, så det ger sig hur det känns. Vi ska gå ner till El Paseo, som vanligt. Jag får aldrig nog av havet och stranden...

Sammanfattning: Skönt! Även om solen höll sig mer bakom molnen än framför, så gör några plusgrader mer stor skillnad. I dag kunde jag gå med öppen väst (och inte jacka med blixtlåset helt uppdraget - som i går och i förrgår). Vi mötte några människo- och några hund-kompisar, vilket alltid är trevligt. Hunden Rex blev så glad för att vi kom förbi! Hans matte sa att han hade letat efter flickorna.

Jag fick mail-reklam från Laura Ashley nyss. Det har extrapris på tapeter. Det händer att jag saknar tapeter. Jag skulle kunna tänka mig tapet i sovrummet. Något milt rosa, kanske romantiskt småblommigt. Men här i Spanien är det väldigt ovanligt med tapeter, eftersom så gott som alla väggar är murade, och försedda med struktur-puts. Så om jag skulle vilja tapetsera ett rum här, då hade jag först fått slätspackla väggarna. Mycket jobb, och en inte oväsentlig kostnad. Eftersom målade väggar dessutom är mer lättskötta - så får det bli målade väggar i samtliga rum.

Men jag har 1 rulle tjusig Laura Ashely-tapet (med fåglar på) liggande i någon av flyttlådorna. Den har jag preliminärt tänkt tapetsera baksidan i ett av Billy-vitrinskåpen med. (Det vars bakstycke blev skadat i förra flytten...) Så får jag lite utlopp för mitt behov av "mönstrat" och "romantiskt"... Den här tapeten:

Westwing har en sida med inredningstips i dag. Överst "Omge dig med allt som gör dig lycklig". Ja, det ligger det mycket i! Så jag bör förstås omge mig med hundar, och katter, och fåglar, och växter, och gulliga nallar, och klarblå glasljusstakar, och gula citroner, och rosa rosor, och vackert porslin, och fina kuddar, och foton på hav och skogar, och massor med foton på mina barn... (Helst barnen IRL förstås!)

MEN - då får jag ju knappt plats själv. Inte i en lägenhet på 37½ m²... Jag får nog välja noga, och bara välja ut de saker som gör mig allra lyckligast. Foton av barnen? Och sisådär tre hundar? Och några växter med rosa blommor? Enligt de flesta "utrensnings-metoder" (vare sig det är Marie Kondo, Feng shui eller "Rensa i röran") så ska man bara behålla sådant som man blir glad av + sådant som man använder och har nytta av.

Men jag måste ta tillfället i akt att påpeka, att "omge sig med allt som gör en lycklig" INTE innebär att man ska ha allt förvarat i flyttkartonger och kryssa sig fram mellan dessa. Det blir man inte alls lyckligare av... Inte det minsta.

Ytterligare ett tips: "Dekoration avslöjar din livsstil". Det stämmer säkert. Älskar man havet så inreder man gärna "marint", och älskar man att påta i trädgården så finns det säkert både "grönt och blommigt" i inredningen. Själv älskar jag hundar, och katter, och fåglar, och växter, och... Men mest av allt älskar jag mina barn... Och så har jag ju många hobbies; husdjur, växter, sy, måla, snickra, fotografera, inredning och... Oj, nu måste jag välja igen! Det är lätt att välja - men svårt att välja bort.

Hur som helst så är det väldigt kul att inreda! Fast jag får vänta. Först ska här målas, sedan ska möblerna på plats, därefter ska flyttlådorna packas upp och allt "stoppas" in i lådor, skåp och hyllor. Samtidigt, eller kanske strax innan, bör alla krokar, knopplister och hyllor som ska sitta på väggarna - skruvas fast på rätt plats. Alla vägg- och tak-lampor ska förstås också på plats! Sedan är det dags att organisera - och se till att allt kommer på sin rätta plats. Då ligger fortfarande böckerna kvar i sina lådor och väntar på sin tur. För de kommer inte att få plats i hyllorna förrän jag har gallrat ut en hel del till. Men sedan, när även böckerna står där de ska - DÅ är det dags att inreda. Att sätta upp gardiner och tavlor, plocka fram kuddar och prydnadssaker (och för all del, gallra ut en del även av detta) - men sedan välja det som jag tycker allra bäst om att omge mig med - att inreda personligt, praktiskt och precis som just jag vill ha det. Det ska bli jättekul! Det är bra att ha något roligt att se fram emot!

Nu ska vi gå sena rundan, mina hundar och jag. Det är 17,5° ute, så jag slipper frysa i kväll. Hoppas att den riktiga spanska vår-värmen kommer snart! Jag tycker bäst om när det är varmt och skönt (både ute och inne)!

I dag blåser det rejält! Och jag märker tydligt skillnaden mellan gamla englas-fönster och nya tvåglas. I sovrummet känner jag tydligt hur det blåser in (och blir kallt), men det stora fönsterpartiet i vardagsrummet håller helt tätt. Det kommer att bli bra i sovrummet också, när jag har köpt ett contra-ventana-fönster att sätta där.

Expert skrev nyss att de har fått hem tvättmaskinen till affären, och vi bestämde preliminärt att de ska komma med den på onsdag. Innan dess går det inte, även om jag skulle behöva tvätta. Jag har t ex väldigt skitiga lakan just nu - men lyckliga hundar. (Bonnie tillbringar nästan hela dagarna i sängen, och inte torkar hon av tassarna innan hon kryper ner mellan lakanen...)

Jag har börjat röja väggen där Pedro ska börja måla. Han kommer ändå inte att få mycket rörelseutrymme. På ett ställe (en kortare bit) är det bara 32 cm, annars mellan 50 och 62 cm. Han skulle egentligen behöva allra minst 70 cm, men det kan jag inte åstadkomma. Hoppas att han kommer att klara sitt arbete ändå. Jag ska göra så gott jag kan!

Hur det ser ut nu "före", fick ni se foton på häromdagen. Ni ska få se foton senare på hur det ser ut när jag har röjt klart. Så här ser 2 av kontakterna (eluttagen) ut, som ska bytas mot modernare dubbel-kontakter:

Flyttfirman EBM har äntligen hört av sig. De säger att de inte har haft personal på kontoret i veckan, men att "min begäran har tagits i beaktande". De ska återkomma.

Och självklart så blev det trängre på andra ställen, på andra sidan flyttlådorna och i hallen. Men nu bör Pedro kunna komma åt att måla fr o m fönsterpartiet i vardagsrummet och t o m väggen runt badrumsdörren, vilket motsvarar ungefär 40% av väggytan i vardagsrummet. Synd att han inte kan börja måla redan i dag, men han skulle gå en kurs i helgen för "professionellt kort/certifikat (carnet)". Jag måste fråga vad certifikatet avser, för det skrev han inte. (El-behörighet? Något för målare? Körkort för större bil? Annat?)

Nu när jag har kommit igång, så skulle jag vilja göra mer - men det kan jag inte. När väggen är målad och torr - då kan jag flytta dit saker, men innan kan jag inte göra någonting - inte ens packa upp en låda. Möjligen skulle jag kunna organisera, och flytta om lite på balkongen. Om det slutar blåsa så röjer jag gärna där, åtminstone om solen skiner på balkongen (som nu). Eftersom balkongen vetter åt sydväst, så kan solen lysa där fr o m förmiddagen och fram till kvällen. Och det gör den nästan alla dagar.

Kanske var det dumt att jag bad Pedro måla väggarna - för JAG skulle ju ha kunnat börja i dag. Men jag kan ju inte ändra det nu. Dessutom har jag att göra ändå, så det är skönt med hjälpen. Jag vet att Pedro gör ett bra jobb, han är väldigt noggrann. Jag börjar bara känna mig lite otålig. Jag vill se en förändring till det bättre här - nu, genast, bums!

Det kändes ovant att se flaggor på stranden, det är ju inte badsäsong än. I havet är det bara 17°, så skulle någon bada så är det en turist från nordliga trakter. Och det är fortfarande 1 vecka kvar tills påsken börjar. Då brukar det komma många Madrid-bor hit, och de ligger gärna på stranden och solar - om vädret så tillåter. Kanske det är för att det har varit ovanligt kallt väder på sistone, som jag har svårt att förstå att badvakterna faktiskt är på plats?

Minns ni att jag köpte några konstgjorda sälgkvistar, som jag tänkte använda för att hänga mina vackra påskägg i till påsk? Jag har ju inte haft påskris ett enda år, under alla åren i Spanien (för det finns ju inte att köpa här). Jag insåg redan för flera veckor sedan, att det inte kommer att bli något påskpyntande alls för mig i år. Och inget påskfirande heller. Jag får sikta på att fira påsk riktigt ordentligt - nästa år. Då ska sälgkvistar, påskägg och kycklingar fram!

Bortåt Benidorm sken solen, men över El Campello blev molnen mörkare och mörkare. Och plötsligt kom det en skur, med ganska stora droppar! Hundarna och jag avslutade vår promenad lite tidigare än planerat, och vände hemåt.

Men innan vi ens hade hunnit halvvägs hem så slutade regnet. Judasträden har börjat slå ut.

Vi mötte Annevi och Staffan och stannade och pratade en stund (och hundarna blev klappade). Det är alltid trevligt att byta några ord.

Hemma igen satte jag fart att ordna på balkongen. Jag satte alla mina växter på rullplattor igen, och satte fat under krukorna. Och så sopade jag balkongen, som var full av vissna blomblad. Det var faktiskt riktigt skönt på balkongen, för där var det nästan lä - och det var ju 18° i skuggan. Nu får tvättmaskinen plats i sitt skåp. (Jag hade ställt annat där tidigare.)

Det är synd att det är fasta hyllor i skåpet på andra sidan, för de är aningen för låga för det mesta som jag har tänkt ha där. Jag trodde de var löstagbara, men det är de inte. Jag får se hur jag gör längre fram. Kanske jag tar bort en ändå. Eller en halv? (Det går om jag sätter stöd i mitten.) Fast det allra bästa vore om jag kunde flytta ett hyllplan, ca 1 dm uppåt eller nedåt.

Snickarbänken, fåglarnas låda, och en stol får jag flytta i sista stund när de kommer med tvättmaskinen. Men annars är gångarna på balkongen breda nog nu.

Jag fixade också så att jag kan sitta i min vilstol, det har inte gått tidigare. Visserligen får jag sitta inklämd mellan växterna - men ändå. Det är skönt att kunna sitta ner någon gång emellanåt. Inne har jag bara min stegpall, och den är inte överdrivet skön att sitta på. Och bord saknar jag helt inne - än så länge. Så det är ganska ofta som jag står upp och äter... (Inte bra alls.)

Det är inte så här möbler och växter ska stå sen. Skåpen t ex, ska stå framför balkongräcket, med växter ovanpå. Men ännu behöver jag dem för att ställa fågelburarna på, och fåglarna måste stå så skyddat som möjligt. I den höga bruna kartongen i bakgrunden, finns fåglarnas nya bur. Jag har inte ens plats att montera den ännu. Men fåglarna kommer att få det mycket bättre - längre fram. Nu har jag väldigt dåligt samvete, för att de har det som de har det. Men de verkar faktiskt må helt OK.

De flesta av mina klockor ställer om sig själva till sommartid. Men några hade inte tagit signal i natt, så fortfarande går bara varannan rätt. I förra lägenheten visste jag precis var signalerna (från tyska atomuret) var starkast. Här får jag prova mig fram. Hundarna och jag ställer nog om våra tider ½ timme i dag, och resten i morgon.

Jag är glad för att jag fortfarande har havsutsikt, även om den inte är lika imponerande som från förra lägenheten.

Westwing, som i dag säljer "nordiska" möbler, har följande översättningar från svenska till spanska:

Det enda jag har gjort hittills i dag, är att jag har plockat fram alla målarsaker (penslar, rollar, målartape, täckplast och så färgen förstås) och satt dessa i den "tomma" gången. Pedro har egna saker, men kanske han behöver mer plast att täcka med?

Det är den här biten strand som jag ser från min ytterdörr. Visserligen på några hundra meters håll, men ändå.

Jag tänker ofta på, när jag ser gravt överviktiga som har svårt att gå - att det är synd att sjukvården nästan aldrig har tid att förebygga. Tänk om kvinnan på bilden hade fått friskvård i tid. Om någon verkligen hade hjälpt henne att gå ner några kilon, när det bara var några få. Då hade hon alla gånger kunnat ta sig fram mycket lättare nu... Jag känner förstås inte kvinnan på bilden, men jag har en känsla av att sjukvården hjälper henne med käppar, kryckor och värktabletter, och kanske en el-scooter. Men jag tvivlar på att hon får vettiga kostråd OCH en stödgrupp som hjälper henne att lägga om livsstilen. Kvinnan är bara ett exempel. Jag har sett närmare dussinet människor här i El Campello, som har svårt att ta sig fram bl a för att de är överviktiga. Sedan kan de naturligtvis ha led-problem och andra sjukdomar också, men det blir lätt en ond cirkel. Det ena förvärrar det andra...

Jag märker att jag blir aningen orörligare när jag går upp 8-10 kg. Och det är inte roligt alls. Själv ska jag verkligen göra mitt bästa för att gå ner till min normalvikt igen, sedan när jag kommer åt att laga vettig mat i mitt kök. För på te och empanadillas, varvat med bananer, nötter, yoghurt och sallad (samt mörk choklad) - går man INTE ner i vikt.

En kvinna hade lagt ifrån sig sin typiskt spanska påskdekoration på muren, och jag passade på att ta ett foto.

De är fina, men jag tycker mycket bättre om påskris med påskägg och fjädrar, samt små söta kycklingar... (Däremot är jag inte lika glad för påsk-häxor.) Det är förstås alla åren av svenskt traditionellt påskfirande, som gör att jag inte känner någon påskstämning alls när jag ser den spanska dekorationen.

Jag vågar inte lägga in mer text och bilder i Sparad dagbok 46, så jag skapade en Sparad dagbok 47. Trodde jag. Men den fungerar ännu inte. "Sidan kan inte visas" står det, trots att jag har sparat den på precis samma sätt som t ex Sparad dagbok 46, och hyperlänken är också skriven på samma sätt. Suck! Frontpage krånglar mycket och ofta! "Programmet svarar inte" står det i stort sett var gång jag ska använda det, och sedan får jag vänta länge innan något händer... Men jag ger förstås inte upp.

Äntligen lyckades jag överföra text och foton till nya Sparad dagbok 47! Jag vet att några av mina läsare har dålig internetuppkoppling, och för dem är det besvärligt när jag har för mycket här i Dagbok.

Sen eftermiddag och tidig kväll har det kommit några små regnskurar. (Men ännu inte en droppe på balkongen, vilket är bra.) Jag tänkte precis gå ut med mina små, men ser att det regnar (bara pyttelite, men småttingarna tycker INTE om regn), så jag avvaktar en stund.

I morgon ska Ikeas transportfirma komma med badrumsskåpet mm, mellan klockan 09 och 13. Jag tror snarare att de kommer på slutet av sin runda, än i början - men jag måste förstås hålla mig hemma hela tiden för säkerhets skull. Om småflickorna behöver ut och kissa på förmiddagen, så kan jag ju gå fram och tillbaka utanför porten med dem - så ser jag om transportbilen kommer.

Senare får jag bestämma med elektrikern (en med A-behörighet), så han kan komma och sätta upp badrumsskåpet med belysning. Det blir ett litet steg i riktning mot bättre ordning!

Jag längtar mycket tills här blir klart! Men inser förstås att det dröjer länge...

Eftersom jag har väldigt torr och känslig hud, så smörjer jag in mina händer ofta. I går köpte jag en ny tub handkräm på Lidl, och den provade jag nyss. Den kändes bra på händerna - men jag tål inte doften. Så jag kan inte använda den. Jag har blivit känsligare på senare år, och blir lättare irriterad i andningsvägarna. Det är inte styrkan på doften som avgör, utan tydligen vissa ämnen. (Sådant som tyvärr aldrig deklareras separat, utan sammanfattas i ordet parfym.) Det är den grön-vita till höger som är ny. Jag har tidigare haft en nästan likadan blå-vit tub från Lidl, och den har jag tålt bra (men den är slut). Den rosa med blommor är också från Lidl, och parfymerad, men den tål jag bra (men den börjar ta slut).

Jag undrar VAD det är jag inte tål? En sak som jag har märkt att jag har blivit väldigt känslig för är - rakvatten. En del män dränker in kinderna med sådant, och då får jag hålla andan om vi möts på trottoaren. Vi har en viss känslighet i släkten (Gun har astma, Linda har tendenser till astma, Jenni är överkänslig, och mamma samt alla mina syskon har hösnuva.) Själv har jag klarat mig hittills! Jag tål t ex blomdoft hur bra som helst (till min stora glädje). Men om jag någon gång blir förkyld, då kan även jag få tendenser till astma. (Fast sedan jag flyttade till Spanien är jag praktiskt taget aldrig förkyld.

)

Hur som helst: Vem vill ha en tub handkräm? Den är bara använd en enda gång, och är man inte överkänslig för vissa dofter - så är den säkert bra för händerna.

Nu är det läggdags för oss. Både hundarna och jag tycker om att komma i säng i tid. (Dvs någon timme innan "vanligt folk" går och lägger sig.)

Pedro kom redan klockan 09 för att påbörja sitt arbete. Han började med att spackla alla små hål, och täcka in allt som det inte får komma färg på. Nu har han precis börjat måla. Han säger att detta inte är det trängsta utrymmet som han har jobbat på. Många gånger, i lägenheter, står alla möblerna mitt på golvet med bara smala gångar runt om...

Ikea kom tidigt de också, redan 10:50. Jag ställde in kartongerna i sovrummet så länge. Badrumsskåpen måste sedan monteras innan det kan sättas på plats.

I dag säljer Westwing "tunisiska möbler", och saker i blått. Den tunisiska staden Sidi Bou Saïd kände jag inte till mycket om. Jag tycker att det är trevligt att Westwing berättar. Sedan 1915 är den "blå" staden kulturarvs-skyddad.

Sidi Bou Saïd är en stad i norra Tunisien. Den ligger vid Tunisbukten, cirka två mil norr om Tunis. Ett utmärkande drag är stadens blå-vita byggnader: Dörrar, fönsterluckor och andra byggnadsdetaljer är blåmålade, och väggarna är vita.

Sidi Bou Saïd är sedan länge ett centrum för konstnärlig verksamhet, men blev internationellt känt först efter August Mackes, Paul Klees och Louis Moilliets berömda Tunisienresa 1914. Stadens drog till sig fler europeiska konstnärer, vilket gav de tunisiska konstnärerna nya impulser. Den konstskola som växte fram fick namnet École de Tunis.

Klarblått och vitt är en vacker kombination, särskilt tillsammans med rosa blommor!

Pedro berättade att orsaken till att alla husen är vita, är att man förr målade med kalk. Det visste jag, det är ju vanligt på äldre stenhus. Men Pedro visste också att orsaken till att man valde att måla med blått runt alla fönster och dörrar, är att den klarblå färgen skrämmer bort insekter som mygg och kackerlackor! Intressant! Det visste jag inte. Just kombinationen blått och vitt är ju vanlig runt Medelhavet, men ingen annanstans än i Sidi Bou Saïd har man valt att enbart måla med klarblå färg.

Nu (12:30) har Pedro målat klart det som han kan komma åt = halva vardagsrummet. Nu ska färgen torka, och så kommer han tillbaka klockan 15 för att måla en andra omgång. Färgen ser ut att täcka ganska bra, men 2 lager brukar alltid behövas.

Mot taket ser man tydligt att färgen, som jag har valt, är lite varmare och mörkare än den kritvita. Man kan också se att Pedro inte har satt en enda färgfläck på det vita, trots att det är svårt att undvika det i skarven mellan 2 färger. Han är mycket noggrann, vilket jag uppskattar. Jag är glad nu, att jag låter honom utföra arbetet. Även om jag kan måla (och har målat många väggar i mina dar) så är det uppenbart att Pedro gör jobbet både bättre och snabbare än jag. Han frågade mig vad jag hade betalat städerskan, så jag berättade att hon fått 10 € i timmen. Då sa han att han vill ha detsamma. Jag sa att jag är beredd att betala det dubbla, eftersom jag vet att han gör ett bra jobb. (Och dessutom håller med roller, plast, målartape mm själv.) Men han sa att vi ju känner varandra, så jag får det till vänskapspris. Det priset kan jag verkligen inte klaga på.

Färgen ska sedan få torka under natten, och i morgon kan jag roa mig med att flytta så många bokhyllor (och saker) jag kan få plats med - till den nymålade väggen. Då ska det bli plats i andra änden av rummet så att Pedro kan måla där. Dessutom ska det gå att ta sig fram med en tvättmaskin, så jag kanske kan be Expert komma med min redan i morgon kväll (eller på onsdag morgon). Pedro kan troligen komma tillbaka på torsdag, men hur dags vet jag ännu inte.

Det känns bra att det börjar "hända" något här. Nu borde jag förstås börja montera Ikea-badrums-skåpet bums, men jag känner inte för det riktigt än. Jag har ett par ärenden att uträtta, bl a så har jag beställt te som jag ska hämta. Bäst jag passar på innan siesta-stängningen, och innan det är dags för nästa hund-promenad.

Vov! Det är jag, Bonnie! Äntligen har jag lyckats komma åt datorn, så jag kan skriva här. Jag är faktiskt vov-orolig, för hur det egentligen är ställt med min mattes förstånd. Ja, hon har ju aldrig varit som andra mattar, men nu har hon blivit värre. Nu stökar hon till precis överallt! Det är så vov-stökigt - så jag och dom andra hundarna knappt kan springa omkring i lägenheten. Vi kan bara gå vov-sakta och vov-försiktigt. Ja, för annars kanske vi krockar med en låda. Matte har ställt lådor precis överallt. Och det kan ju inte vara normalt.

Ni hundar som läser det som jag skriver här, kan ni hjälpa mig? Finns det fler mattar och hussar som har gjort så här? Har dom blivit bra och friska igen? Om mattar och hussar kan bli normala igen, då behöver jag ju inte oroa mig så vov-mycket. Men det gör jag nu, när jag inte vet. Det är ju jag som är chefs-hund, och har ansvaret över oss hundar i familjen. Och då vill jag förstås veta, så jag kan svara Stella och Nellie om dom blir oroliga. Jag har försökt att Voovla på datorn, men hittar inget fall som stämmer med min mattes.

Skriv nu och berätta, hundkompisar! Hur brukar det vara? Går det över? Kan jag hoppas att matte bättrar sig igen? Massor med vov och voff på er! Nosa lugnt!

Pedro sa just att han kan komma hit i morgon bitti, för att skruva fast de nya eluttagen på den nymålade väggen. Färgen måste ju vara torr innan han gör det, och jag kan inte sätta hyllorna på plats innan det är gjort. Han sa att han kan hjälpa mig att flytta hyllor också, om det behövs.

Jag läste just i Solvia Magasine att kvadratmeterpriserna för bostäder i år är 1816 € för nybyggda, och 1508 € för begagnade. Detta är ett genomsnitt för hela Spanien, och varierar naturligtvis från ort till ort. El Campello hör varken till de dyraste eller till de billigaste. Men det framgår inte om det gäller bygg-yta (metros construido) eller bo-yta (metros utiles). Jag gissar att det gäller byggytan för det är den man talar mest om.

Här är byggytan 43 m², medan boytan är 37½ m². Är det byggytan så kostade min lägenhet 2093 € / m². Men små bostäder blir alltid dyrare per kvadratmeter, eftersom det är kök och badrum som kostar mest att bygga. (Badrum är allra dyrast per m², men om vardagsrum och sovrum är större, så behövs ju bara "mer golv och tak", inget annat.) Folk här i trakten säger att jag fick köpa min lägenhet för ett bra pris, och det tror jag faktiskt. Inte hutlöst dyrt, men inte jättebilligt heller. Och precis exakt vad jag max hade råd med. Jag känner mig nöjd med mitt val av lägenhet, och suktar inte efter någon annan - inte ens en i första linjen.

Klockan 17 gick Pedro för dagen. Han har bara varit här knappt 6 timmar sammanlagt i dag, men han har hunnit med mycket. Innan han gick så la vi upp en del strategier inför morgondagens omflyttandet av möbler. Han hoppas i det längsta att vi kan flytta allt längs väggarna i resten av vardagsrummet, i bästa fall även tömma hela hallen, men också flytta om i sovrummet så mycket att det går att måla bara de väggbitar där garderoberna ska stå. Tja, det återstår att se om vi klarar av detta. Hundarna ska ju ha någonstans att vara under tiden, så jag kan inte lägga en massa saker på sängen. Och golvyta är här i nuläget synnerligen ont om...

Jag tog några foton när hundarna och jag gick vår kvällspromenad. Ni ska få se fler en annan dag. Vi går inte runt samma kvarter varje gång. Fotona lägger jag in här nedan, i den ordning jag tog dem, men utan kommentarer. Jo förresten, en kommentar: apelsinträden luktar underbart gott nu när de blommar!

Jag kan faktiskt ta soluppgångs-foton härifrån. De är förstås inte att jämföra med dem jag kunde ta från förra balkongen, men bättre än inga. Jag tog 3 foton i en hast i dag (när jag var på väg ut med hundarna):

Nu är Pedro här och spacklar väggen han ska måla (resten i vardagsrummet), samt byter kontakter. Innan dess flyttade vi en massa bokhyllor mm. Hallen och sovrummet får vi ta senare, det finns ingen möjlighet att flytta undan fler möbler just nu. (Totalt slut på golvyta...) Det vi ska flytta senare i dag är mina fåtöljer (Poäng-gungstolen står ovanpå läs-fåtöljen), så att Expert kan komma fram med tvättmaskinen i morgon bitti/förmiddag.

Och kanske, kanske (om vi kan ställa alla mina 8 stolar, som nu står i sovrummet, i vardagsrummet - när Pedro har målat klart där), att vi kan flytta fram mina 4 garderober så att Pedro kan måla väggarna bakom dem. Det vore ju bra, för när färgen är torr kan jag ställa garderoberna på rätt plats, och börja fylla dem. Och jag ser fram emot att få tillgång till lite golvyta! Bl a måste jag ju montera mitt nya badrumsskåp... Det känns lite som att lägga pussel. För varje bit jag har lagt så blir det lättare att få överblick, och att kunna lägga resten av bitarna.

När Pedro har spacklat ett hål, så stänker han lite utspätt spackel över (medhjälp av en sådan här speciell styv borste) för att det ska bli "struktur" över det nyspacklade. Då syns lagningen mycket mindre. Jag har tidigare sett andra metoder, men den här fungerar väldigt bra på små ytor. Jag har också tittat efter hur han gör när han pensel-målar mot taket, utan att kladda alls. Han liksom böjer borsten i 45% vinkel så den är platt mot väggen upptill men vinklad ut nertill - och målar i sidled. Om ni förstår? Det hann jag tyvärr inte fotografera.

Jag tittar gärna efter hur proffsen gör, för att lära mig knepen själv. Det har jag haft nytta av många gånger i livet, som första gången jag la plattor utomhus t ex. Det blev bra vid första försöket bara för att jag hade tittat på (och frågat mycket) när grannens lejda proffs la plattor runt det huset. Nu har jag väl inte precis tänkt utföra en massa hantverk inom överskådlig framtid, men man kan aldrig få för mycket kunskap.

Pedro tog (på min uppmaning) bort de fula listerna kring dörrhålet. Och kanten var rak och fin under, så jag vill inte ha nya lister. Det är skillnad om man har livliga barn (som ofta springer runt hörnen med hårda leksaker i händerna). Då kan en ytterhörna lätt skadas. Men nu är jag ju ensam vuxen, och ganska försiktig av mig - och då kommer putsen att hålla. Det var inte målat under listerna, men nu är det - med första lagret beige färg.

Vi bestämde att Pedro ska komma i morgon bitti för att måla vardagsrums-väggen en gång till. Fast innan dess ska vi tömma hallen, och flytta min läsfåtölj, så att Expert kan komma fram med tvättmaskinen. Hoppas att Expert håller tiden, för vi måste flytta det som stod i hallen en gång till - för att Pedro ska komma till att måla både i hallen, och sovrumsväggen bakom garderoberna.

Förresten kallar inte spanjorerna mitt vardagsrum för vardagsrum (alltså: sala de estar eller salón). De (både Pedro och flyttkarlarna) säger comedor (= matsal). För mig kommer det att bli ett vardagsrum med betoning på var dag, eller ett allrum (där jag gör nästan allt utom sover och duschar). Allrum skulle kunna heta habitación familiar på spanska, men jag tror inte ordet används så ofta. Jag får fråga efter alternativ - för comedor känns lite fel för mig. Ätandet utgör bara en liten del av det som kommer att göras i rummet. Jag ska LEVA där!

I dag är det alldeles underbart väder. Varmt och skönt (jag hade varken väst eller fleecetröja, och inte strumpor i sandalerna) - och alldeles BLÅ himmel!

De gröna flaggorna är helt nya, och har text för alla färgblinda på 3 språk (valenciano, castillano och engelska).

Det är bra synd att Pedro inte kan måla en gång till i dag, men i eftermiddag-kväll skulle han på kurs. Det är en kurs som ger behörighet att installera larm, och annat som har med ljud att göra. Kursen pågår tre eftermiddagar-kvällar i veckan ända fram till juli månad. På slutet ska de få praktisera på olika företag, och Pedro hoppas få fast heltidsjobb då. Tydligen kommer han inte upp i heltid på sin måleri-verksamhet.

Arbetslösen är ju betydligt högre här i Spanien, än i Sverige, även om den har sjunkit en del de sista 2 åren. Många spanjorer är glada om de åtminstone har ett halvtidsjobb, men de ska ju kunna försörja sig. Här finns det inte några A-kassor motsvarande de svenska, och ingen socialhjälp om man är arbetslös. (Visst stöd kan man få, men inte tillräckligt för att leva på.)

Jag har aldrig varit arbetslös (så när som på en enda månad när jag var 20 år och flyttade till en ny ort), men det är ändå skönt att vara pensionär! Min pension är inte mycket att hurra för - men den kommer var månad!

Nu står 5 av mina Billy-hyllor, och sängskåpet, på plats längs den färdig-målade väggen. Fast jag kommer inte åt alla hyllplanen just nu, så jag kunde bara sätta in några få. Jag tänker annars bara sätta dit hyllplanen, och stapla lådor och saker på dessa - för att få golvet så tomt som möjligt. Ordna, och ställa på rätt plats - det får jag göra mycket längre fram. Då ska jag också sätta rätt hyllplan i rätt bokhylla, samt montera på dörrarna som nu står lösa på golvet.

Expert kan inte säga en exakt tid när de kan komma med tvättmaskinen. De kommer under "lo largo de la mañana", vilket i det här fallet betyder någon gång mellan klockan 10 och 14 "mas o menus" (mer eller mindre). Jag frågade. Vi ska höras av i morgon bitti/förmiddag och bestämma om de kan komma eller ej. Kanske det trots allt är bättre om de väntar med att komma till torsdag förmiddag? (Fast jag verkligen behöver tvätta.) För Pedro måste ju kunna komma till att måla i morgon, och det kommer att bli svårt att flytta läs-fåtöljen innan han är klar OCH färgen har torkat. Och som den står nu så fattas det drygt 10 cm för att en tvättmaskin ska kunna passera på väg ut till skåpet på balkongen där den ska stå. (På ritningen till flyttfirman hade jag skrivit ut avståndet "70 cm", men de var nog inte läskunniga...)

Det går heller inte att bara skjuta läs-fåtöljen åt sidan, för ovanpå den står Poäng-fåtöljen, hundarnas stol, 2 madrasser, samt några lådor och kassar (lutade mot annat)... Däremot är det ganska lätt att flytta det som står i hallen (8 mellanstora lådor + 1 byrå), och tillfälligt ställa detta någon annanstans. Så bromsklossen är min kära läs-fåtölj... (Längre fram ska jag använda den för att sitta i!

)

Efter i morgon så ska Pedro först gå på sin kurs, och sedan ha påskledigt. Det är meningen att jag ska fylla mina garderober (som då kan stå på rätt plats) under de dagarna. (Och förhoppningsvis även några bokhyllor.) Först efter påsk kan Pedro komma och måla klart det sista, som kommer att vara knappt 3 väggar i sovrummet. Det ska bli skönt när det är klart (och färgen har torkat)! Jag är väldigt glad för att jag valde att låta Pedro hjälpa mig (även om det kostar en slant). Jag sparar både tid och energi! (Det sista är inte oväsentligt! Jag var på gränsen att "klappa ihop" innan.)

Pedro kan komma senare och sätta upp mitt nya badrumsskåp också, eftersom el redan är framdraget dit. Han kan också montera belysningen som jag ska ha ovanför vasken, på så vis att jag slipper använda den vanliga kontakten (som jag gjort hittills) - utan att kabeln monteras "bakom" befintligt eluttag så detta inte blockeras. Jag ska låta honom fixa även de sakerna. Sådant kan jag inte själv. Jag har stor respekt för el! På sitt sätt så hjälper vi varandra, Pedro och jag. Han gör sådant som jag inte kan (eller orkar), och jag ger honom en tillfällig inkomst som visserligen inte är stor (men skattefri förmodar jag).

Ovan: Inte alls bra för taket, men ganska gulligt. Nedan: Det här huset ser helt övergivet ut, men där finns ingen till-salu-skylt. Huset skulle säkert kunna bli jättefint om någon renoverade det. Los Olivos skymtar i bakgrunden.

Pedro har börjat måla, och jag ska snart äta frukost. Hundarna åt sin frukost för 1 timme sedan, men jag tycker om att vänta en stund. Dagens prognos säger sol och 22° - det låter skönt!

Expert kom med tvättmaskinen 10:30, och innan dess hade Pedro och jag jobbat febrilt med att flytta allt som stod ovanpå läs-fåtöljen, och slutligen själva fåtöljen. Sedan dess har Pedro målat vardagsrumsväggen en andra gång, och hallen en första. Och just nu (efter 2 timmars matpaus) så målar han hallen en andra gång. Pedro tyckte att vi skulle flytta garderoberna också, och måla väggen bakom. Men jag sa att det måste vi vänta med till efter påsk. Det är inte realistiskt att tro att det går att göra nu - anser jag. Väggarna i hallen är nymålade, jag har ställt in mycket av det som stod i hallen innan - i sovrummet. Visst finns det nu en lite bredare gång i vardagsrummet att ställa saker i - men ändå. Ett jättejobb vore det. Då väntar jag hellre en vecka.

Förresten har jag redan lyckats få färg på mina byxor, lite på knäet och en hel del på rumpan. Så blir det lätt när man går i trånga gångar mellan nymålade väggar (och glömmer att dra in magen)... Fast eftersom jag bums tvättade byxan för hand, så gick all färg bort. Den hann ju inte torka. Sedan gick jag med fläckvis våta byxor ett tag, för jag ville inte riskera att fläcka ner ytterligare ett par... Så flytta lådor och möbler mellan nymålade väggar - det är nog inget för mig. Bättre att vänta tills färgen är helt torr!

I morgon kan jag ställa fler bokhyllor på plats, och en del av hallmöblerna också (men jag bör vänta ytterligare något dygn innan jag skruvar upp någonting på väggarna i hallen). Sedan kan jag fylla alla hyllor med så mycket jag bara kan. Och så måste jag ju tvätta! (Jag provtvättar nog i morgon bitti.) Så jag kommer att ha tillräckligt att göra ändå.

När Pedro hade matpaus så promenerade hundarna och jag längs El Paseo. I dag hade jag ingen kamera med, annars hade jag nog fotograferat allt folket på stranden. Det var nästan lika mycket folk på stranden som en sommardag, men så har vi haft hela 25° varmt i dag! (Jag hade kortärmad T-shirt och var barfota i sandalerna.) Även i dag är det bara 17° i havet, men UV-index är uppe i 6! Det känns som svensk sommar i dag - och jag njuter! (Fast jag är mest inomhus, tyvärr, eftersom jag ju har ett och annat som måste göras...)

Innan middagspausen, medan Pedro målade, så gick jag till den stora byggvarubutiken Big Mat uppe vid N332:an. Där köpte jag dels ett nytt dusch-munstycke (det minsta och lättaste de hade) samt en del som fattades för att kunna installera tvättmaskinen korrekt (en metallklammer som håller slangen på plats). På vägen tillbaka så fotograferade jag "dagiset" nedan (eftersom jag gillar färgerna), samt radhusen på nästa bild.

Radhusen ligger 3 kvarter härifrån, västerut. Jag gillar färgvariationen! Det är trevligare när likadana hus ser olika ut!

Pedro gick klockan 18. Totalt hade han jobbat 16 timmar och fick 160 €. Mycket pengar på sitt sätt, men värt varenda cent. Nu kan han inte komma förrän nästa måndag igen (alltså den 9/4). Då är det bara sovrummet kvar att måla - allt annat är klart. Och jag har dessutom fått nya eluttag.

På fotot nedan står mina tre små bakom galler. Jag har nämligen ytterdörren öppen för att färgen ska torka fortare. Men just nu står gallret framför ytterdörren, så nu kan hundarna gå omkring i lägenheten igen. När Pedro målade hallen så fick de vara instängda i sovrummet. Jag vill inte riskera målarfärg i pälsen, även om plastfärg är vattenlöslig.

Nedan ser ni de nya eluttagen/kontakterna. En klar standardförbättring! Dessutom sitter de fast, vilket de andra inte gjorde.

I morgon, när jag vet att färgen är genomtorr, ska jag börja flytta möbler. Jag lär nog ha att göra minst en vecka, innan allt har hamnat på rätt plats (inklusive hyllplan och dörrar). Kanske kan jag sen packa upp några av flyttkartongerna, och ställa sakerna i hyllorna (huller om buller) - för att få golvet aningen tommare. Fast först av allt i morgon, så snart vi kommit hem från morgon-promenaden - så ska jag tvätta!

Något jag sedan borde göra snarast, när jag väl hittar lite golvyta, är att montera mitt nya matbord - samt fågelburen. Ja, och så ytterligare 1014 saker som också är akut. Resten kan jag göra lite senare... Det är i alla fall skönt att jag kan göra allt i min egen takt!

Jag har handlat på webben i dag. En "totalt onödig sak", som jag gärna ville ha. Jag visade er tidigare de här gymnasterna som Annelie på Inreda (https://www.inreda.com/) säljer:

Nu i påsk är det 20% rabatt på alla lagervaror, och jag fick dessutom fraktfritt till Spanien(!) - så det är klart att jag passade på. Jag beställde gymnasten längst ner till vänster på första fotot, och han ska få hänga i min hall. Jag gillar roliga saker, som får mig på gott humör när jag ser dem. Och en liten gymnast, som dessutom hänger på väggen, det har jag faktiskt plats med. (Däremot ska jag gallra ut en massa annat!)

Det är inte för att retas med er som bor i Sverige, som jag lägger in väder-jämförelserna (från i går kväll och i dag). Det är för att jag tycker synd om er! Och för att jag återigen känner att jag gjorde rätt val som emigrerade. Allt har ju inte "gått på räls", men det har varit värt besväret.

Fast det är inte meningen att jag ska ha så mycket saker på balkongen, som jag har nu. För det är lite svårt att få plats att hänga tvätten på tork. Jag tvättade dessutom 2 maskiner - därtill var jag nödd och tvungen.

Men jag hade strax innan flytten köpt en ny torkställning (från Westwing) som är smal, men framförallt extra hög. Så hög att man kan hänga långbyxor på den utan att dessa släpar i marken.

Tack vare den nya torkställningen så kunde jag hänga upp all tvätten, trots alla skrymmande lådor och färgburkar på balkongen. Den ska nog torka ganska snabbt, eftersom vi har så pass varmt i dag.

Hundarna och jag ska just gå ner till PC-shop, där jag har beställt en 8 meter lång internet-kabel. Jag brukar använda Wifi, men eftersom jag använder min laptop som stationär, så kan jag lika gärna ansluta den med kabel - och få högre hastighet. Jag tänkte att det är en klar fördel att lägga kabeln på plats - innan jag sätter bokhyllor längs väggen och fyller dessa. Kanske jag kunde ha klarat mig med 6½-7 meter kabel, men jag vill inte riskera att fattas en bit - och den kostar "bara" 1 € löpmetern. Jag tänker ha min dator under AC:n.

Nu har jag satt de flesta av Billy-hyllorna på rätt plats. Men jag har varken satt i hyllplan, eller satt på överhyllorna, ännu. (Och dörrarna kommer jag att sätta på längre fram.) Datorn står nu under AC:n (där jag kan se blommorna och fåglarna på balkongen, samt havet) - och den är ansluten via kabel. Riktigt HUR eller rättare sagt PÅ VAD datorn kommer att stå sedan - det vet jag inte ännu. Jag har 3 olika bord att välja på - men inget som kan användas som det är. Jag får nog special-snickra något, men det är ju inte akut. (Fast den lilla hyllan som jag har musen på ska inte stå där den står, utan ovanpå en Alex-hurts (2 sådana här små hyllor passar precis).

Det är persiennsnöret som skymtar till vänster. I tomrummet längs väggen ska den hyllan stå - som flyttfirman behöll (för att reparera). Jag satte överhyllan direkt på golvet så länge - så har jag det exakta måttet.

Först satte jag alla 3 Benno-hyllorna i hallen (ovan), men sedan flyttade jag bort 2 (nedan). Den lilla byrån ska förstås inte stå där den står på fotot nedan, men får stå där så länge. Däremot verkar det som om jag kan ha min sop-sorterings-pelare där den står på fotot nedan. Jag har tillfälligt haft den i hallen, men då är den det första man ser när man öppnar ytterdörren. Dessutom är det ju bättre att ha den så nära köket som möjligt.

De 2 Benno-hyllorna (som jag brukar sätta ihop och ha som vitrinskåp) flyttade jag till hörnan bakom sängskåpet. Där går de lite "omlott" med den 40 cm breda Billy-hyllan som också står i hörnan - men det stör inte. Det är så lite (13 cm), att Billy-hyllan går att använda ändå. Jag skulle kunna flytta ut sängskåpet (med min hemsnickrade hylla) 10 cm - och då skulle jag bara "förlora" 3 cm i Billy-hyllan. Jag ska fundera på saken. Så länge jag inte har fyllt hyllan som står över och runt om sängskåpet, så är det lätt att flytta det hela.

Jag inser att jag behöver ännu fler "platta han-kontakter" så jag beställde 4 stycken sådana som man själv får montera sladd på (se nedan), + 1 med ett 3-vägs grenuttag, från Conrad. De har (som ni ser) också rabatt i påsk. Min order ska levereras inom 3-5 arbetsdagar. Synd att kontakterna inte kan komma bums... (Men jag kunde ju ha haft bättre framförhållning.) Det är möjligt att jag beställde 1-2 kontakter "för mycket" , men hellre har jag 1 för mycket än 1 för litet. Får jag över någon så vet jag många som vill ha en.

Jag skrev till flyttfirman EBM innan i dag, och sa att jag behövde min hylla inom 15 minuter, eftersom jag höll på att ställa hyllorna på plats. De svarade faktiskt ganska omgående att de kommer med den på onsdag eller torsdag nästa vecka. Dessutom kommer någon hit på tisdag för att titta på de övriga skadorna. Bra att de äntligen svarar mig, och dessutom tänker göra något... VAD de gör, vilken ersättning jag kan få - det återstår förstås att se. Jag vill ha 2 nya bakstycken till mina skadade Billy-hyllor + ersättning för repan på den låga Billy-hyllan. (Typiskt nog kommer den skadan att synas (från hallen). Om den hade varit på andra sidan hade den inte synts alls.) nu i kväll.

Vår lille gäst kom också med på några foton. Jag misstänker att fågeln bor här väldigt nära (kanske under takpannorna?), för den är ofta på balkongen. Ibland sitter den bland mina växter, ibland på utsidan av en fågelbur. Mio och den vilda fågeln verkar kommunicera med varandra (de sitter ofta knappt 1 dm från varandra och tittar på varandra), medan Celeste och Safir blir rädda om den kommer för nära dem. Jag har inget emot att ha den här, fast i dag hade den fräckheten att dra i en av mina luktärter...

Jag tycker att det ser ut som en gråsparvs-hona, men jag är ingen fågel-expert. (En ungfågel? En järnsparv? Det kan inte vara en pilfink i alla fall, för de har en fläck på kinden.) Är det någon som vet? Skriv gärna och berätta i så fall!

Gun skriver att som det ser ut på mina otydliga foton, så kan det vara en järnsparv. Hon skriver att järnsparvar övervintrar i Spanien, men snart flyger norrut. Jag tog några foton nu på morgonen också, men de blev bara en liten aning bättre.

Den ser ut att ha bomaterial i näbben, och flyger uppåt taket efter mellanlandning på min bougainvillea.

Någon enstaka gång ser jag 2 fåglar, men den andra ( t h nedan) är skygg, så den hinner jag knappt fotografera.

En proffsigt fotograferad järnsparv ser ut som nedan, och jag tycker att vår lille gäst liknar den här, särskilt på näbben:

Proffsigt fotograferade gråsparvar ser ni nedan. Möjligen liknar den jag såg en hastig skymt av nyss - en gråsparv. Men det är ju inte alls säkert att de här 2 hör ihop. Det finns ju gott om fåglar i grannskapet! Vid några tillfällen har jag sett 3-4 små gråbruna fåglar på balkongen. Men det är bara den som jag har fotograferat mest som är orädd, och sitter kvar även när jag öppnar balkongdörren. (Men den flyger förstås om jag kommer nära.) Synd att jag ändå inte lyckas ta ett så tydligt foto, att fågeln helt säkert går att identifiera. Jag skulle gärna vilja veta - nu när jag har fäst mig vid den.

Jag har, som ni vet, en hel del annat för mig, så jag kan inte stå och spana vid balkongdörren. Det är bara om jag råkar se fågeln (när jag står vid datorn), som jag i bästa fall hinner ta upp kameran och fotografera den. Så något riktigt tydligt foto kommer jag knappast att kunna ta...

Jag har varit ute och ätit i dag, tillsammans med Lena, Jan och alla våra hundar. Jättetrevligt! Vi provade Restaurante Pizzería Topolino. Maten visade sig vara god - men inte i toppklass. Vi har tänkt att vi ska prova lite olika restauranger emellanåt, för att lära oss vilka som är dåliga, medel, bra och bäst. Den här var nog medel. Men det är alltid trevligt att sitta med utsikt över stranden och havet.

Solen sken och det vara ganska varmt - men blåsigt. Lena och jag valde att sitta med ansiktet i solen, medan Jan föredrog att ha solen i ryggen. Lena valde bläckfisk, medan Jan och jag valde olika pastarätter. Hundarna ville egentligen ha oxfilé, men det är ingen standardrätt på en italiensk krog - så de fick nöja sig med ett litet smakprov på min mat.

Jag tog ett foto rakt ut mot stranden (så ni får se hur mycket folk det är där), och tänkte ta fler efter maten.

Hundarna satt i mitt knä före och efter maten, men medan jag åt fick de sitta under bordet tillsammans med Lucky.

Ni får se många hundfoton, bara för att jag själv tycker att de är så söta... Lucky kom tyvärr inte med på ett enda, eftersom han hela tiden satt i skuggan under bordet. Annars är han ju söt han också.

Hundarna hade ett eget vattenglas att dricka ur, de blev förstås törstiga när de satt i solen.

Vi satt i godan ro och åt, och pratade, drygt 1½ timme. Sedan började vädret plötsligt slå om. Blåsten ökade, och det kom fullt med moln från norr. Så det blev inga fler strandfoton, och själva skyndade vi oss att bryta upp och gå hem - var och en till sig.

Innan hundarna och jag hade hunnit ända hem, så började det regna. På oss kom det bara ett fåtal stänk, men sedan regnade det så pass att marken blev alldeles våt. Den här gången regnade det lite allra ytterst på balkongen (det beror ju på hur det blåser). Men inget som inte tål vatten blev blött. Det luktar friskt och gott i luften - men jag föredrar ändå solsken.

Jag borde ha gjort så mycket i dag, men nästan inget har blivit skött. Däremot har jag ägnat mig mycket åt hundarna. Jag har förstås kelat lite extra (och klappat de små magarna), men även borstat pälsarna (jag var tvungen att klippa bort en tova i Nellies päls), och skött om dem. Det får väl bli en pausdag i dag. Jag mådde bra av lättjan i solen, och det trevliga sällskapet. Jag måste ju inte flytta runt möbler varenda dag. Det är skönt att jag nu kan ta allt i min egen takt. (Vilket förstås inte innebär att jag inte VILL bli klar så snabbt som möjligt. Men jag känner mina begränsningar...)

Det ser konstigt ut där det fattas en hylla. Tänk förresten så lite väggfärg det skulle ha gått åt - om jag hade struntat i att måla bakom alla mina bokhyllor...

På hyllan under AC:n kan jag inte sätta någon överhylla - såvida jag inte special-snickrar en. (En smal?) Nu valde jag att sätta en 40-centimeters Billy-hylla där, så kanske jag låter det vara som det är. Det är kanske bäst om jag någon gång skulle få för mig att använda AC:n. Jag kan kanske sätta någon lämplig prydnadssak där, en som "passar precis" i utrymmet?

I gengäld har jag en 40 cm bred överhylla över. Jag har satt den på den låga Billy-hyllan just nu, men vet inte om den ska stå där. Det är säkert snyggare utan (även om sop-sorterings-pelaren ska fästas på väggen och då kommer ca 9 cm högre upp, p g a golvsockeln). Samtidig kan det vara en fördel att ha hyllan där - eftersom jag måste ha routern och telefonen där. (Jag ska ha dörr på den hyllan.) Fast jag skulle kunna kapa överhyllan på höjden - så att den kommer på exakt samma höjd som sop-sorterings-pelaren. Det räcker ju om den är hög nog att rymma telefonen.

Jag får fundera både på detta, och på hur jag ska göra i hörnan vid sängskåpet. Sedan, innan jag börjar fylla hyllorna, så bör jag ställa dem i våg. Det brukar alltid behöva sättas någon filt-tass undertill här och där. Jag ser några ställen där det kan behövas. Och det är MYCKET lättare att göra det bums. Nu måste jag bara leta fram lådan där jag har filt-tassar och dyligt... Allting vore enklare om det inte vore så trångt här. Nu är det svårt att ta sig fram, och svårt att hitta saker.

Fast egentligen är här förstås alldeles lagom stor golvyta för en kvinna och 3 chihuahuor! Det är jag som fortfarande har på tok för många saker! SEN, när jag är klar med allt (inklusive att gallra ut en hel del), DÅ kommer här att bli så fint - och LAGOM! Det är ju skönt att inte ha så stora ytor att städa...

Jag valde att flytta hyllan/sängskåpet så att de kom i jämn linje med väggen.

Nu går hyllorna bara 3 cm "omlott" i hörnet. Nackdelen är att det bildas en liten springa till det lilla tomrummet längst in. Där bör jag sätta en list, ända uppifrån och ner - för där kan jag aldrig komma åt att städa (såvida jag inte drar fram de 2 små Benno-hyllorna, vilket nog inte blir så särskilt ofta i praktiken).

Alternativt kan jag förstås skjuta alla de andra hyllorna den där centimetern åt vänster, och få springan vid högerkanten i stället - där det är aningen lättare att komma åt. (Där finns redan en liten springa - exakt så bred som golvlisten är.) Men då kommer jag inte att kunna dra fram Benno-hyllorna, ens om jag skulle vilja. Och så är det den lilla detaljen, att i hörnan längst in, där har jag en skarvsladd som sticker fram. Eluttaget finns bakom sängskåpet. Och jag kommer att behöva el där - till en golvlampa och kanske något mer. Så om jag skjuter alla skåpen åt vänster, då måste jag borra/såga hål för sladden i en av hyllorna - annars kan jag göra hålet i listen. Så det lutar nog åt att jag skaffar en list.

Tänk så många små detaljer det är att tänka på, när man möblerar ett nytt hem första gången. Men det är betydligt enklare att tänka först, och ställa allt på plats därefter - än att inte tänka alls, och upptäcka att saker kolliderar, och kanske inte går att använda så som man hade tänkt.

Nu är det dags för sena rundan med mina små - och solen skiner fortfarande (fast den är snart på väg ner, klockan är 20:15).

När Jan skickar foton till mig (sådana som han har tagit) så skickar han alltid väldigt högupplösta bilder. På sådana kan man se många detaljer som man helst inte vill se. T ex alla sina rynkor och andra ålderstecken! I dag la jag märke till att det syns tydligt på ett av fotona hur oerhört torr hud jag har, inte minst på fingrarna och kring nagelbanden. Och då ska ni veta att jag smörjer in dem allra minst 3 gånger om dagen, oftast ännu fler gånger - med allt mellan handkräm och olivolja. Och jag hade smort in händerna precis innan jag gick för att möta Lena och Jan! Här har jag beskurit så att bara mina händer (och Nellie) syns:

Man kan också konstatera att trasiga nagelband ger randiga naglar. Inte snyggt... Om jag ska vara fin någon gång, så använder jag alltid genomskinligt nagellack, det förvillar bort det randiga. Men de torra nagelbanden kan man inte "måla över", bara smörja och smörja. Är det någon av er som har något bra knep mot torr hud på fingrarna? Tipsa mig gärna i så fall!

Häromdagen fick jag ett reklam-mail från Movistar -Telefonica. De berättade att man nu kan nå kundtjänst via mail. Toppen tyckte jag, och skrev bums att jag ville byta mitt abonnemang till Fusion Cero. Jag förklarade att det är mycket lättare för oss utlänningar att maila, än att tala i telefon. Jag fick snabbt svar - att när det gäller abonnemangsbyte måste jag RINGA deras kundtjänst (tel 1004). Det gjorde jag i dag. Jag fick som vanligt först tala med en telefonsvarare, sedan en person, och därefter en annan person. Men nu är det klart. Inom 48 timmar ska jag ha mitt nya billigare abonnemang.

Jag har i dagarna fått 2 räkningar från Iberdrola. Det verkar som om jag ska betala för hela mars månad både för lägenheten på C/ San Bartolomé, och här på Av. Alcoy. Inte riktigt schysst, enligt min mening! Fast eftersom räkningen här slutar på 27,56 € så antar jag att det är enklare att bara betala, än att börja bråka om vem som ska betala...

På den översta räkningen kan ni också se (på staplarna) att det gick åt mer el förra vintern, när både Ulf och jag bodde i lägenheten, än i vinter när jag bodde där ensam.

Och på tal om el så har jag börjat mäta lite, hur jag ska kunna sätta de econo-heat-element som jag tänker köpa. De ska monteras 15 cm ovanför golvet. På ytterväggen (bredvid där läs-fåtöljen ska stå) hade jag tänkt ha ett 400 watts (den större storleken som är 60 x 60 cm). MEN eftersom vägguttaget sitter högt upp och "mitt på väggen" så skulle jag få montera elementet 45 cm ovanför golvet. Däremot får ett 260 watts (som är 40 x 60 cm) plats bredvid vägguttaget. Kanske jag ska ha 2 små i vardagsrummet + 1 litet i hallen och 1 litet i sovrummet? Sammanlagt borde de räcka. Preliminärt har jag annars tänkt ha 2 stora i vardagsrummet och 1 litet i sovrummet (vilket blir ung samma watt-tal). De små elementen kostar 59,90 € och de stora 69,90 € (inkl frakt). Ytterligare en sak att fundera på. (Det är inte bråttom med elementen, eldnings-säsongen är ju över. Men jag måste planera NU.)

Som i praktiskt taget alla lägenheter, så sitter nästan samtliga eluttag dumt placerade. I hallen måste jag t ex ha en sådan där platt hankontakt (från Conrad) för att kunna sätta mina båda låga Benno-skåp intill varandra. Jag behöver använda det eluttaget!

I går kväll innan jag la mig, så flyttade jag de små hallmöblerna fram och tillbaka för att prova olika alternativ. Egentligen vill jag inte ha den höga Benno-hyllan vid den väggen, men kanske den måste stå där ändå. (Jag ska ha mina små kvadratiska lådor i den, med saker i.)

På den lila korta väggbiten, där hyllan med fördel skulle kunna stå annars - sitter ett eluttag med strömbrytare "mitt på väggen" och väldigt högt upp. Benno-hyllan får varken plats på ena eller andra sidan om uttaget.

Det blir nog den lilla minibyrån som får stå där. (I den har jag redan lagt solglasögon och hund-bajs-påsar.)

Jag är nöjd med färg-nyansen på väggarna. Lite mörkare och varmare än kritvitt - precis som jag ville ha det.

Jag har inte sett det innan, men Alex-hurtsen har också en flyttskada. Givetvis upptill/framtill, fast inte så stor. Men trist ändå.

Överallt står det massor med saker, huller om buller - och ovanpå varandra. Jag tror att jag vet var filttassarna finns.

I garderoben bakom står mina tavlor och en del ömtäliga lampor och prydnadssaker. Men i överskåpet är det tomt! Synd att jag inte kommer åt det - för annars kunde jag ha stoppat in en hel del där...

Kort sagt: Jag har mycket jobb framför mig. Men nu är det först dags att servera hundarna lunch, och sedan ska vi ut på promenad. Solen skiner, det är 18° - men det blåser friska vindar. Jag tycker att det känns kallt...

Det var inte riktigt lika kallt som jag trodde. Det var 20°, och i lä var jag tvungen att knäppa upp jackan. Men stranden var nästan tom i dag, och badvakterna var väl påbyltade.

Vi mötte Annevi, Staffan och Eva. Trevligt som vanligt! Nellie blev jättelycklig för att hon fick ligga i Annevis knä en stund.

Jag kom på alldeles nyss, att om jag drar fram grenuttaget på andra sidan hyllan i hörnan, alltså vid sängskåpet - då kan jag sedan skjuta alla andra hyllorna mot hörnet. Så det gjorde jag. Grenuttaget ska naturligtvis inte ligga ovanpå sängskåpet, utan på golvet nedanför, men det fixar jag senare. Nu blev det tätt och bra i hörnet, så knappt ett dammkorn kan ta sig igenom. (Gångjärnen på den vänstra hyllan ska jag förstås skruva av. Två dörrar i ett hörn funkar aldrig...)

Och om springan till höger om skåpen är 1 eller 3 cm spelar ju ingen roll. Det blir faktiskt lättare att komma till och städa där om den är 3. Små detaljer, javisst. Men som kommer att ha betydelse på sikt.

Jag är nöjd med att jag har lyckats pressa in så många hyllor som möjligt längs väggen. Jag måste utnyttja väggarna maximalt när jag bor på liten yta. Synd bara att jag får plats med så få tavlor! Det blir bara på båda sidor om balkongdörrarna + i hallen + ovanför sängen i sovrummet - som jag kan sätta några. Det kommer att bli svårt att välja! De 4 tavlorna med fågelmotiv från Wrendale design, de är mitt förstahandsval. Men sen? Jag har många tavlor som jag tycker om!

Nu har jag balkongdörren öppen. Vinden har mojnat och det är riktigt skönt ute. Förresten har det blivit varmare inne också. I morse var det 19,2° i sovrummet, och 19,5° i vardagsrummet - utan någon form av uppvärmning. Jag ska lämna tillbaka värme-elementet till Alicia nu. Jag kommer inte att behöva det mer.

Jag satte i en hel del hyllplan i hyllorna, och nu håller jag på att fylla dem. Varje sak som jag får in i en hylla, i stället för att ha den stående på golvet - underlättar framkomligheten här. Att jag sedan ställer allt huller om buller, är en helt annan sak. Men nu ska jag snart gå sena rundan med mina små. Och sedan är det läggdags för oss.

Jag tog precis bort en massa text från Gästinfo-sidan. Det var en massa förhållningsregler som gällde lägenheten på C/ San Bartolomé. Regler som tyvärr behövdes där - eftersom vissa uppfattade vårt hem som ett gratis all-inclusive-hotell med full service. (Det var förresten de som aldrig brydde sig om att läsa reglerna, som jag skrivit på förekommen anledning.) Jag fick t ex väldigt ofta städa duschkaret efter andra (vuxna). Och det hände att jag fick betala 2000:- mer för elen den månaden, för att gästerna under en veckas tid hade satt på värmen för fullt i gästrummet. Eller att månadens vattenräkning blev 200:- dyrare, för att gästen duschade i både tid och otid. Eller att mina saker "slarvades bort"...

Men alla andra skötte sig förstås utmärkt! Här kommer jag inte att behöva några regler, för hit är bara mina närmaste släktingar och vänner välkomna - och de har alla sunt förnuft. Övriga får ta in på hotell (vare sig de har sunt förnuft eller ej). Jag har ju inget gästrum längre...

Nej jag tänker inte försöka lura er i år heller, så ni kan lugnt läsa vidare. I Spanien har man inte den traditionen.

Anette och Håkan var här en stund, och tittade runt i min lägenhet (där de kunde ta sig fram). De insåg att jag har en hel del jobb framför mig, men att det kan bli väldigt bra - sen. Jag fick ett jättegulligt litet blomster-arrangemang. Just nu har jag satt det på den rosa balkongstolen, där jag kan se det från datorn. Men när solen ligger på senare i dag, så ska jag sätta det på det lilla bordet vid köket. Jag tror att blommorna håller längst så (stå ute i skugga och inne annars).

När jag satte fotograferade blommorna på stolen, så mellanlandade det lilla fågel-paret. Om det är ett par, så är de nog gråsparvar i alla fall. Tror jag. Jag är ganska säker på att de bygger bo under någon takpanna (även om ingenting syns nerifrån). De sitter ofta på balkongen och sjunger ihop med Mio, Celeste och Safir. Så nu har jag en hel liten fågelkör!

Jag har packat upp 2 öppna lådor (inte flyttlådor), och ställt sakerna i en bokhylla. Då hittade jag min köks-handduks-hängare. (En sådan som man hänger på skåpsluckan.) Det blev mycket bättre när jag hängde handduken på den. Innan hade jag den instucken i ett låd-handtag, men den ramlade ofta ner när jag gick förbi (för nära). Kanske jag sätter en krok på väggen så småningom - om det blir plats till en. Jag ska ha mina Bygel-hängare inkl diskställ och krokar på väggen. Jag får se om det finns någon yta kvar sen.

Jag hittade också en av mina klädhängare till hallen. Detta är den lilla. Jag har en likadan stor. Båda har utfällbara krokar, vilket är bra i en trång hall. Den stora ska sitta överst för att hänga kläder på. Den lilla får sitta nedanför, och kan vara till väskor och annat. Frågan är om jag ska hänga hundarnas koppel på den stora? Då blir det bara 3 krokar kvar till mig och ev gäster. Jag borde ha ytterligare något, som man kan hänga galgar på. Någonstans har jag faktiskt en liten trähylla med klädstång under, en sådan som ska skruvas fast på väggen. Den är ganska liten, kanske 30 x 30 cm (jag minns inte riktigt), så den bör få plats. Helst vill jag ha alla framme, innan jag börjar borra och skruva, för att kunna se hur jag ska kunna sätta dem på bästa sätt. Det är framförallt bakom dörren de ska sitta, men kanske även på väggen mittemot (där jag har tänkt ha spegeln).

Jag önskar att jag hade råd att leja någon (t ex Juan Miguel) för att borra alla hål och sätta upp allt på väggarna. Men det kommer jag inte att kunna. Mina pengar är i stort sett slut nu. På kontot finns bara kvar så det täcker skatterna och avgifterna för lägenhets-försäljningen (+ ca 200 €). Så om jag ska köpa något mer till min lägenhet ( t ex byta låscylindern), då måste jag vänta till nästa pension kommer. Och eftersom jag ska ha pengar så jag kan betala av på lånet (varje månad fram till januari år 2022), så har jag bara 600 € att röra mig med (per månad) - och det ska ju räcka till alla vanliga räkningar också, samt mat.

Det lär dröja innan jag får råd med någon köks-ö. Den står sist på prioriterings-listan, trots att jag verkligen behöver den. Jag prioriterar i den här ordningen: att få målat klart, att få det nya badrumsskåpet uppsatt (inkl elen inkopplad), låscylinderbyte, 2 platsbyggda hyllor till hallen, 1 contra-ventana till sovrummet, 3-4 element, 2 myggnät och så köks-ön.

Det var jätteskönt ute när vi gick vår mitt-på-dagen-promenad (19°, sol och vindstilla). Jag hade för mycket på mig (väst + strumpor i sandalerna). Jag har inte hunnit ställa om till "sommarvarma dagar" ännu.

Jag gick förbi Anette och Håkan som satt på stranden och solade, och bytte några ord. Anette funderade på att bada. Hon hade gått med fötterna i havet och tyckte inte att det kändes så kallt. (Men det är bara 17° i havet, än så länge.)

Gynna gärna La Taula de les Crepes! De har jättegoda crepes! Men framför allt för att de är så sympatiska, att de alltid har en skål med vatten framme till förbipasserande hundar. Mina brukar alltid stanna för att dricka där. Då har vi hunnit gå knappt halva vår runda, så det passar bra. Längre fram i sommar får jag ha med eget vatten till hundarna, för då behöver de dricka oftare.

De är skickliga på att balansera saker på huvudet, de afrikanskorna. Det är några stycken som alltid bär sina varor på huvudet.

Sen tog kamerabatteriet slut, så jag kunde inte ta fler foton. Och i nuläget har jag ingen som helst aning om var laddkabeln till kameran är (som ligger i samma lilla låda som extrabatteriet). Jag har kopplat ihop datorn och kameran nu, men den brukar inte ladda något vidare på det sättet. Jag längtar förstås till den dagen, när jag har sådan ordning att jag vet precis var jag har allting! Men den dagen dröjer länge än...

Lite har nog batteriet blivit laddat, för nu kunde jag ta ett par foton till. Ett på min utsikt (som jag tycker särskilt bra om när havet är blått, och solen skiner på blommorna), med skön-sjungande Mio i förgrunden.

Och ett på en annan hängare jag har, men som jag tvivlar på att får plats här. Nedan har jag ställt den på byrån, lutad mot väggen. Den är fortfarande dubbelvikt och inplastad - så det är lite svårt att se hur den ser ut. När man viker ut den, och skruvar upp den på väggen, så har den totalt 3 krokar (på den vita "brädan" som alltså är dubbelt så lång) + stången som man kan hänga galgar på. Det är 32 cm som djupast, och jag tycker att den "skjuter ut" för mycket på de båda hallväggarna (där jag har provhållit den). Men kanske att den skulle kunna sitta på den här lilla väggstumpen? Då blir den vänd åt andra hållet. Om jag sätter den till höger om eluttaget, och skjuter byrån åt vänster? (Undrar bara hur elen är dragen inne i väggen? Jag vill inte riskera att råka borra i en elektrisk ledning...)

Jag bör nog leta upp den lilla träfärgade hängaren som jag har, och jämföra de båda. Jag tror att den andra är nättare + att den har en liten "hatthylla" ovanför stången. Jag skulle behöva något att hänga mina jackor och västar, samt hundarnas koppel, på NU. Men jag måste nog ändå vänta med att borra i väggarna. Jag måste vara 100% säker på hur jag vill ha möblerna stående först. Och ännu kan det vara något jag vill flytta om. Jag har en möblerad ritning att gå efter, men i verkligheten kanske det ser bättre ut på ett något annat sätt. På något ställe glömde jag att det fanns en kontakt, eller en dörrlist, när jag ritade in möblerna - så att allt inte kan stå exakt som jag tänkte.

Det är en del att pyssla med när man flyttar! Men fast det är väldigt jobbigt - så är det samtidigt roligt!

Anette mailade just, att hon har badat! Hon skrev att det var lite kallt, men skönt eftersom det var så varmt på stranden. Jag kan bara konstatera att hon både är hurtfriskare och modigare än jag. Men framåt mitten av maj kanske jag också doppar mig?

Ni vet att jag har gått över till att bara ha vinylmattor numera. Det är inte de allra mysigaste mattorna man kan ha, och inte de allra skönaste att sätta fötterna på - men definitivt de mest lättskötta mattor som jag känner till. Det är bara att torka av dem med en fuktig trasa.

Men jag har upptäckt att färg och mönster faktiskt har betydelse. För ett år sedan (17-04-18) så beställde jag (från Westwing som vanligt) 2 mattor till mitt sovrum. De skulle matcha mitt linfärgade överkast med rosa rosor på, tänkte jag.

Jag beställde en stor (97 x 143 cm) ganska enfärgat pastellrosa att lägga nedanför sängen:

Och så beställde jag en liten (48 x 97 cm) rosablommig som jag la framför dörröppningen:

Det såg så bra ut - den första månaden. Sedan upptäckte jag att varenda liten fläck syntes jättetydligt på den nästan enfärgade mattan, men inte alls på den blommiga. (Och det blir smutsigt när man har hundar + att alla spanjorer går in med skor.) Ni vet också att jag inte alls är road av att städa. Jag vill ha rent omkring mig, men vill inte behöva skura och damma varenda dag. Förresten är mattan som jag brukar ha i köket, den med klinkermönster i glada färger, också jättebra. På den ser man knappt eventuella fläckar, så det räcker om jag torkar av den några gånger i månaden.

Jag bestämde mig för att köpa en stor rosablommig (och senare ge bort den nästan enfärgade). Men jag har fått leta i nästan ett helt år efter rätt matta. Westwing säljer normalt bara varje produkt under exakt 4 dygn (eller tills de tar slut). Det är deras affärsidé. Just den här mattfabrikanten (Printdecor) har inte mattor på lager, utan trycker upp i samband med kampanjer. Ungefär en gång i kvartalet säljer Westwing vinylmattor, av olika fabrikat - och varje gång har jag letat och letat. Men först i dag så sålde de mattan jag ville köpa. Så nu har jag beställt en. Den ska levereras 10-13 april. Det är ingen brådska med leveransen för min del (det lär dröja innan jag lägger mattor på golvet) - bara jag får den.

Jag kommer troligen att få över ytterligare någon vinylmatta (samt någon "vanlig" matta som jag har haft undanlagd) - utöver den nästan enfärgade rosa. Jag bodde ju i en större bostad tidigare. Den rosa mattan ger jag nog till lilla Irina, den är bra att leka på. Sen är det säkert någon annan som vill ha de andra. Men gallra ut mattor ska jag förstås inte göra förrän alla möblerna står på plats, och jag i praktiken kan se vilka som passar allra bäst här. Så om en månad kanske?

I dag är det molnigt, så havet är ljusgrått. Men även grått hav är vackert att titta på. (Ser ni segelbåten på det högra fotot?)

Nu borde jag passa på att vara superflitig i dag. Men jag måste erkänna, att jag blir trött bara av att titta på röran. Jag vet inte i vilken ände jag bör börja.

Mycket är för stort för att bara ställa in i Billy-hyllorna. Och om jag packar upp så vill jag helst lägga det i rätt skåp/hylla (eller åtminstone i rätt rum), även om jag först lägger allt i oordning.

I morgon ska de komma från flyttfirman och titta på skadorna. Ännu kan jag inte fylla de 2 skadade hyllorna + att jag ännu inte har fått tillbaka den som var mest skadad. Så VAD vore vettigast att göra just i dag? Montera badrumsskåpet kanske? Men VAR? Lite golvyta krävs ju... Kan ni förstå att jag känner mig trött, redan innan jag har börjat?

Jo, jag har faktiskt ordnat och flyttat runt lite, men bara en bråkdel av det som jag borde ha gjort.

När vi gick på vår mitt-på-dagen-promenad så styrde jag kosan mot de hus som skymmer vår havsutsikt, så att ni kan få se dem från andra hållet. Egentligen skymmer de inte havet - men däremot stranden. De här husen är det:

Och stranden som jag inte kan se från balkongen, är den nedan (ganska nära 3:e piren, räknat från hamnen).

På andra sidan 3:e piren ligger hundbadet, så vi styrde kosan dit. Bonnie tyckte nog att det var onödigt långt att gå, i alla fall så gick hon så sakta som möjligt - och kom på efterkälken. Det var bara Nellie som glatt skuttade kring mina fötter.

Fast sedan blev det lite läskigt, tyckte mina små. För en STOR hund (säkert i 5-6 kilos-klassen) kom glatt springande och ville hälsa på dem. Lätt panik uppstod, innan alla hade lyckats ta sig fram till mig och ställa sig i säkerhet bakom mina ben. Det är bara att konstatera att mina hundar är rädda för alla som är större än de själva. (Utom dem som de känner, då kan de vara verkligt stora, som Zeke t ex.)

Hur som helst ville de inte ta risken att springa långt från mig, trots att de var lösa. Så när jag satte mig ner på en sten - så satte de sig så nära som möjligt. På håll kunde vi nämligen se flera STORA hundar...

Det var rofyllt att sitta där en stund, och titta på vågorna, surfarna, fågellivet, och allt annat. Periodvis tittade solen fram, och då blev det riktigt varmt och skönt.

Men efter en stund gick vi hemåt. Hemma igen så smaskade vi på råa morötter. Hundarna fick var sin tredjedel. Men jag borde ha kollat var Bonnie la sig när hon åt sin. Den vita fuskfällen kanske inte var det bästa stället. Men nu har jag ju tvättmaskin...

Något som jag har gjort i dag, är bytt lakan i sängen. Efter 22 dagar med samma lakan så stod jag inte ut längre. Men nej, jag har inte hittat mina riktiga lakan (de är sampackade med prydnadssaker o dyl) - så jag har bäddat provisoriskt. Jag hittade ett påslakan i min "ska-lagas-låda" (en genomskinlig plastlåda), som visserligen har gått upp en bit i sömmen - men som är rent i alla fall. Som underlakan tog jag ett tunt bomullsöverkast, och mina små örngott har jag tvättat och de kommer att vara torra innan kvällen. När det blir garanterat soligt (men inte halv storm), då ska jag tvätta mina lakan. Jag får börja med att handtvätta alla fläckar, och sedan maskintvätta dem. Jag vågade inte chansa på att solen skulle titta fram i dag - därav det provisoriska bytet.

Jag har tagit fram badrumsskåpen (totalt 3 paket) och tittat på dem. Men jag har inte ens öppnat dem än. Om jag känner mig själv rätt så blir de inte monterade i dag... Har jag drabbats av latmask tror ni? Eller är det bara allmän uppgivenhet?

Jag har hittat min lilla hall-hängare! Den låg också i en av de genomskinliga plastlådorna (som tidigare har stått i förrådet, samt i gästrums-garderoben). Och den är bara 20 cm djup! (Den stora vita, som annars är bättre och stabilare, är 32½ cm.) Så här ser den ut:

Och nedan håller jag den på prov på 2 olika ställen i hallen. Själva klädstången har ganska klen diameter, men resten är bra. Jag tycker bäst om att hänga mina kläder på galgar, men i den här lilla hallen kommer det inte att få plats många. Jag hade behövt både den vita hängaren, och den här - men skulle aldrig få plats med två. Och i sovrummet får jag inte plats med någon av dem. Inte om jag ska få plats med mina Alex-hurtsar - och dem (med alla sina lådor) behöver jag.

Jag har inte vägt Nellie på ett tag. (Annars vet jag faktiskt var jag har vågen!) Hon fyller 1 år om 13 dagar, så hon är fullvuxen nu. Kanske har hon kommit upp i 1,5 kg? Hon är klart mindre än Stella (som väger 1,8 kg), men ibland ser de precis lika stora/små ut.

Jag prenumererar (gratis) på Veckans peptalk. (Se: http://olofrohlander.se/) Dagens peptalk tycker jag är tänkvärt!

Vändkorsets filosofi
I skolan jag gick i som barn fanns ett vändkors som man gick igenom för att komma in på själva skolgården. Det var en sådan där gammal rostig och gnisslig variant, men det fungerade.

Det jag lärde mig snabbt var att om man väl hade börjat gå in i ett vändkors så gick det inte att backa. Antingen stannade man och fastnade mitt i, eller så gick man vidare och kom ut på andra sidan. Ungefär som en metafor för livet.

Du kanske står och tittar på ett vändkors just nu. Då vet du, att om du väl tar det här beslutet att ge dig in i det, så finns ingen väg tillbaka. Vissa saker går inte att göra ogjorda, och det kanske är därför du tvekar. Alla känner oro inför vissa val, särskilt dem som vi vet är svåra att backa ifrån när de väl är tagna. Men vad ska du annars göra? Det du vill ha finns ju på andra sidan. Det vet du.

Du kanske är mitt i ett vändkors. Du har stannat mitt i för att du har börjat tvivla på om det här var rätt väg för dig. Men du får inte tveka, och du kan inte gå tillbaka, utan du behöver ta dig igenom det här först. Därefter öppnar sig andra möjligheter och friare ytor, men inte dessförinnan. Det är bara du som kan sätta snurr på det här igen, och det gör du genom att trycka på åt rätt håll. Det går.

Det finns bara en väg och det är framåt. Allt annat skapar bara problem, ångest och frustration. Det är vändkorsets filosofi. Det som är gjort är gjort, det som är sagt är sagt. Din uppgift är att fortsätta snurra ditt eget vändkors. Däri ligger också nyckeln till en ny vår. Kom ihåg varför du gick in i det här. Minns var du kommer ifrån. Inte backa. Inte stanna. Inte älta. Fortsätt vidare dit du ska.

Låt framrutan vara större än backspegeln och gå med huvudet högt så hörs vi nästa måndag igen.

Jag har nu fått anbud/prisuppgifter från David i järnaffären. Ett byte av låscylinder kostar 195 € inkl 4 nycklar och montering. Det tackade jag ja till. Myggnät i bågar skulle kosta 75 resp 115 €, men det har jag inte råd till nu. Pris på ett contraventana får jag senare.

Jag vet också att det skulle kosta 250 € (inkl frakt) för de 4 element som jag skulle behöva här. Om jag hade haft råd så skulle jag beställa dem redan nu, även om jag inte behöver dem förrän i slutet av november. Men det vore bra att få dem på plats nu, och måla dem (själv) nu när färgburkarna är framme. Men också så jag ser hur jag kan möblera framför. Bl a måste jag ha ett element där jag ska ha datorn. Inte helt idealiskt för datorn (men bra för mina fötter). Elementet kan kollidera med fästet till klaffbordet, om jag väljer att ha det bordet som datorbord.

Ja, det är mycket att fundera på. Synd att jag inte har 1500 € ytterligare till mitt förfogande (så att jag kunde ha gjort klart allt redan nu, inkl köks-ön) - men det har jag inte. Alltså får jag rätta munnen efter matsäcken.

En trevlig liten detalj som jag har glömt att berätta, är att ingen av hundarna längre kissar inne. Om de behöver kissa eller bajsa (oftast sisådär kl 05 på morgonen) så gör både Stella och Nellie det på sin hundtoalett. Kanske kissandet på golvet var uttryck för rädsla och otrygghet? När vår gamla bostad bara "försvann", och innan de förstod att vi ska bo här nu. Det är ju inte lätt för en liten hund att förstå det här med byte av bostad. Men nu verkar de alla vara trygga igen.

I dag ska jag äta lunch tillsammans med Lena, Jan, Anette och Håkan. Det ska bli jättetrevligt! Och 16:30 kommer de från flyttfirman EBM. Det ska bli intressant att höra vad de säger.

Vi gick till restaurang La Fonda, där vi valde ett bord i solen (med en skuggig hörna till Jan). Ser ni att jag har flip-flops på mig? Det var säsongs-premiär i dag! (Men jag har fortfarande långärmat och långbent. Mina tunnare plagg är ännu nerpackade.)

Jag hade förargligt nog glömt min kamera! Men Jan tog några foton - och Anette tog ett. Så nu får ni ändå se hur skönt vi hade det!

Vi hade förstås väldigt trevligt tillsammans, och åt och pratade i 2 timmar. Maten var god, men tyvärr fick varken Anette eller jag det som vi hade beställt (2 helt olika rätter, för de skulle inte hinna bli klara, sa servitören). Vi blev båda lite besvikna. Men i trevligt sällskap så smakar all mat bra!

Jag bröt upp någon minut innan de andra, eftersom flyttfirman skulle komma - och jag ville hinna ut en snabbis med hundarna innan de kom.

Det var Carlos som kom från EBM, han som hade lämnat anbudet. Han frågade bl a om flyttkarlarna hade haft bråttom på slutet, och hur dags de gick härifrån. Jag visade de uppkomna skadorna. Till min förvåning så hade han med sig den lagade hyllan. (Jag tyckte väl att han tog lång tid på sig från grinden till min dörr...) Och lagningen är en positiv överraskning! De har bytt ut hela bakstycket till ett nytt i björk (i bättre kvalité än Ikeas). Det ser jättefint ut!

När jag visade att det fanns en likadan skada på ett bakstycke till, så tog han bort det bakstycket (från hyllan t v) och tog det med sig. (Den lagade hyllan syns t h.) Carlos ska komma tillbaka med ett nytt bakstycke i morgon eftermiddag, och sätta det på plats. Då ska han också fixa till den skadade gaveln på den lilla hyllan. Därmed kommer de att få en nöjd kund. För det är ju först efter en flytt, som man märker hur bra eller dåliga flyttfirmorna är att ha att göra med. (Djuvfeldts Transport svarade inte ens på mina mail... Och Europaspecialisten gjorde precis allting fel!) EBM har förresten internationella transporter också.

Förresten besökte jag SUMA i förmiddags. Jag visade papper på att jag har sålt bilen. Men det visar sig, att det är som med lägenheter, att den som ägde bilen den 1/1 får betala bilskatten för hela året. Nåja det är "bara" 47 € (som ska betalas 10/4), så det kunde ha varit värre. Jag frågade också om Plus valía-skatten, men den är inte klar än. Jag tycker annars att det vore skönt att betala, så jag sedan vet att de få eurona som är kvar på mitt bankkonto är mina.

Jag glömde skriva, ang SUMA, att jag även har fått räkningen på sophämtnings-avgiften för vår gamla lägenhet. Den ska också betalas den 10/4. Räkningen är på 78 €, och eftersom Fiona hade överfört 39 € från Ulf till mig (för hans halva av avgiften) så kan jag se att Fiona har räknat alldeles rätt. Då har hon säkert räknat rätt på Plus valía-skatten också, vilket innebär att jag måste ha allra minst 4100 € kvar på mitt konto för den samt IBI-skatten. Resten bör jag ha betalat vid det här laget. Jag kommer att bli glad den dagen jag är skuldfri! Och ännu gladare den dagen som jag har betalat hela mitt banklån dessutom, så att jag är skuldfri på riktigt!

Jag gick in på internet-banken och kollade mitt bankkonto. Då såg jag att det i dag är draget comunidad för vår gamla lägenhet från mitt konto! (232 €!) Suck! Jag drar den slutsatsen att vare sig Remax eller Total har anmält vart räkningarna numera ska skickas. Jag har själv besökt administrationen (i samband med att jag hade köpt förrådet åt Ulf), och då berättade jag att lägenheten var såld, och så fick de min nya adress. Det borde inte ha kunnat bli fel.

Det är också draget 14,42 € i dag, och det måste vara comunidaden för ett kvartal för förrådet. De pengarna får jag kräva av Ulf sen, men det är ju ingen större summa så den kan jag ligga ute med ett tag. Men jag hoppas verkligen att jag bums (i morgon) kan få tillbaka den felaktigt dragna comunidaden. Så mycket pengar har jag definitivt inte råd att ligga ute med.

Suck! Är det inte det ena, så är det det andra. Det var bara för att dubbelkolla mitt saldo (för att se att det finns pengar till Plus valía-skatten) som jag gick in på internet-banken i dag. Annars hade jag inte sett detta bums. Nu har jag mailat dels till Paloma på Remax, och dels till administrationen. Paloma har svarat att hon trodde att Total hade ombesörjt detta. Och jag är ganska säker på att Total tror att Remax har fixat det...

Jag hoppas att administrationen svarar i morgon bitti/förmiddag - och att de kan sätta tillbaka pengarna på mitt konto bums.

Administrationen svarade att varken köparen eller mäklaren har kontaktat dem. De vill att jag ska ge dem köparens bankkonto-nummer, adress mm. Men för det första så har jag inte de uppgifterna, och för det andra är det inte mitt jobb. Normalt sköter inmobiliarian (mäklarna) den biten. Nu kanske jag inte får tillbaka mina pengar förrän köparen har betalat. Ändå vet jag att det är juridiskt fel, för i Spanien följer den förre ägarens skulder med bostaden (men inte eventuella tillgångar). Jag tycker att mycket mer än lovligt har krånglat vid vår lägenhets-försäljning (och en del vid mitt lägenhets-köp). Nu vill jag bara att allt ska flyta på.

Trots mina modesta kunskaper i spanska språket, så har jag i alla fall själv lyckats skriva över kontrakten på el och vatten på mig (för min nya lägenhet), samt flyttat internet-abonnemanget. Och Total SA har spansktalande jurister till sin hjälp, så jag tycker att de borde klara av det! Dessutom tycker jag att Remax borde ha fixat det här inom några dagar efter köpet.

Suck! Är det inbillning, eller är saker enklare i Sverige? Det kan ju bero på språket...

Om en kvart ska jag för första gången gå upp på taket, för att hänga tvätt på tork där. Nu håller jag nämligen på att tvätta mina smutsiga lakan. Först la jag dem i blöt i kallt vatten med diskmedel i, och sedan gnuggade jag på de fläckar som jag hittade. Därefter stoppade jag dem i maskinen och tvättar dem nu i 60°, och lite mer tvättmedel än normalt. Jag hoppas verkligen att fläckarna har gått bort! Det kan jag inte se förrän de hänger på tvättlinan (kanske inte förrän de är torra). Men nu har jag gjort så gott jag kan i alla fall. Samt lärt mig läxan, att inte välja ett av mina bästa lakan (med vit botten) - när jag planerar att ha hundarna i sängen...

Mina lakan ser faktiskt ut att ha blivit helt rena! Bra! Nedan får ni se några foton på, samt från, takterrassen. Där är alldeles rent, och solen värmer gott. Där skulle man kunna sitta/ligga och sola, om man nu inte föredrar att göra detta på stranden. Jag fotograferade först tvätten (min och andras), och sedan utsikten hela varvet runt motsols - med start åt sydöst, sedan åt söder, väster, norr och sist öster.

Terrassen nedan (50 m² enligt mäklarannonsen, så den är väl 40 m²) tillhör min närmaste granne i nr 29. Lägenheten (lika liten som den här) tillhörde en gång en av mina tango-väninnor. Den var till salu för 90'000 € under flera år. Jag vet inte vad hon sedan sålde den för. (Vi har tyvärr förlorat kontakten sedan hon flyttade från El Campello.) Mäklarna sa att lägenheten var väldigt sliten, och att mycket behövde bytas ut - men att terrassen var underbar. Just den här lägenheten suktade jag länge efter, men jag hade ingen möjlighet att köpa den. Nuvarande ägare (som har den som semester-lägenhet) har renoverat, de är de som har bytt ytterdörr. Där är säkert jättefint nu.

En så stor terrass hade varit toppen för mina hundar, och för mig också - med tanke på alla mina växter. Men lägenheten var helt klart för dyr för mig - eftersom den hade stort renoveringsbehov. Och nu är jag supernöjd med lägenheten som jag bor i! (Jag skulle möjligen kunna önska mig betydligt bättre ordning. Men det är upp till mig själv. Det är bara att jobba på!) Så gräset är inte alls grönare på andra sidan väggen...

Nedan trapphuset som förbinder våning 3 med takterrassen. Hissen går inte ända upp, så den dagen det är dags för rollator - då får jag hänga all tvätt på min egen balkong. Men till dess ska jag hänga alla stora saker däruppe, och bara underkläder och annat smått på min balkong.

Som ni ser på fotona så har vi fint väder, det är 21° nu och prognosen säger att det kan bli 24°.

Carlos från EBM kom punktligt. Med sig hade han ett nytt bakstycke till min skadade hylla. Även den blev jättefin. Och så hade han med sig någon typ av ocra-färgad fernissa, som han strök över skadorna på sidan av den lilla hyllan. Så nu syns skadorna praktiskt taget inte alls. Nu, när de har lagat allt som de skadade, så måste jag säga att jag totalt sett är mycket nöjd med flyttfirman. De tog sitt ansvar! Alltså vågar jag rekommendera dem. Carlos och jag skakade hand strax innan han gick.

Eftersom jag tycker att det tunna laminatet är så fint, så frågade jag var det är köpt. (Det kan ju vara bra att veta, ifall jag har lust att special-snickra något.) Det är en firma som ligger mellan San Vincente och Alicante, den här: http://www.tablerosantolin.es/.

Snacka om havsnära läge! En riktig mäklardröm! Fast huset finns tyvärr inte längre. Det kollapsade år 2010.

Det handlar om det sista huset på den lilla ön Holland Island i Maryland (USA). Ön fick sitt namn från den förste ägaren, Daniel Holland.

Ön i Chesapeake Bay på USA:s östkust befolkades på 1600-talet, och hade år 1914 hela 360 bofasta, vilket gjorde den till den mest befolkade ön i Chesapeake Bay. Där fanns 70 bostadshus, postkontor, en liten skola med 2 lärare, en kyrka, ett baseball-lag och en läkare. Öborna försörjde sig huvudsakligen på fiske och muddring efter ostron.

Vinden och tidvattnet började erodera öns västra sida, där de flesta husen var belägna år 1914. Detta tvingade invånarna att flytta till fastlandet. Försök att skydda ön genom att bygga stenmurar misslyckades. Den sista familjen lämnade ön 1918, när en tropisk storm skadade öns kyrka. I dag ligger det som finns kvar av ön helt under vatten vid flod/högvatten.

Så har jag lärt mig något nytt i dag, för den här ön hade jag aldrig tidigare hört talas om. Jag fick syn på det översta fotot av en slump, och googlade...

Till vänster syns Ikeas cykel Sladda, och till höger syns deras cykelkärra Sladda. Nu tycker jag det ser ut som en Sladda minicykel framför cykelkärran. En sådan skulle jag vara intresserad av, så jag kontaktade Ikea. Personalen där vet ingenting om en ny mindre variant av Sladda. Däremot är det tillfälligt säljstopp på den nuvarande cykeln Sladda, eftersom man ska "produkt-utveckla" den (göra den starkare/hållbarare). Jag har tittat på, och provsuttit en Sladda på Ikea i Murcia. Det verkar vara en bra cykel och jag gillar att den inte drivs med en vanlig oljig kedja, utan en rem.

Och så är det bra att kunna köpa de tillbehör man önskar, vare sig det är en extra pakethållare - eller en cykelkärra. Men en stor Sladda (har för mig att de har 28" däck), skulle jag aldrig få plats med. Vi får väl se om Ikea har något på gång, eller om det är en synvilla att den främre cykeln ser ut att vara mindre. Det kan ju vara fotovinkeln, kameralinsen, eller att mannen är ovanligt lång... Eller bara fantasi och önsketänkande från min sida?

Det brukar inte vara dyrt att leva i Spanien - men när man byter lägenhet, då kostar det! Nu har jag betalat comunidaden (kvartalsavgiften) för gamla lägenheten (232 €) + comunidaden för min egen lägenhet (125 €) + elräkningen för gamla lägenheten (88 €) + elräkningen för min lägenhet (28 €). Det är lite märkligt att jag får betala båda elräkningarna, och MYCKET märkligt att de får dra pengar för comunidaden från en tidigare ägares konto! Jag undrar om jag kommer att få betala båda vattenräkningarna också? Jag har också betalat comunidaden för Ulfs förråd (14,42 €), men den avgiften kommer Ulf att betala senare. (Vi har kommit överens om att han ska stå för kostnaderna för sitt förråd. Jag har bara inte krävt honom än, det är ingen brådska eftersom beloppet är lågt.) Men summa summarum: Det är tur att räkningen på Plus valía-skatten inte har kommit än, för jag skulle bara kunna betala den om jag slutade köpa mat.

Nu måste jag få tillbaka de 232 eurona - det vore ju stöld annars. Men frågan är när? Det är mycket som är konstigt här i Spanien. Jag sa upp min bilförsäkring när jag sålde bilen. Men den löper än, sa Mapfre när jag talade med dem i dag. Den kan inte annulleras förrän efter den 19/4. Jag förlorar inga pengar på att vänta till den 20:e, men försäkringen kan INTE avslutas tidigare. För de innestående pengarna ska jag ta en hund-försäkring för Nellie (och sedan slopa den svenska). Vi har förberett alla papper - men hennes försäkring kan inte börja gälla förrän den 20/4. Nu är hon ju försäkrad hos svenska Sveland, så det gör inget. Men VARFÖR kan de inte ändra NU?

Klockan 15 kommer en elfirma (den på Carrer la Mar) för att ge mig ett anbud på vad ett nytt eluttag i hallen skulle kosta + vad det kostar att få installerat elen till badrumsskåpet (som jag ännu inte har hunnit/haft lust att montera). Jag ska passa på att fråga var de tror att elledningarna går i hallen. Bra att veta innan jag borrar hål för alla mina hängare...

El-arbetena måste mina pengar räcka till. Det är inget jag kan fixa själv. Tur att jag får in nästa pension om knappt 2 veckor. Den ger i alla fall 600 € till på kontot.

Så när som på mina ekonomiska bekymmer (som trots allt är måttliga) så mår jag alldeles utmärkt. Det känns bra att vara på plats här i min lägenhet i Los Olivos, hur rörigt här än är. Jag känner ingen stress, men vet att jag har mycket jobb framför mig innan här blir beboeligt på riktigt.

Jag sover bättre här, för att här är tyst om nätterna. Jag vaknar förstås fortfarande minst en gång i timmen av värmevallningar, men de ska väl gå över om några år. I morse hade jag lätt nackspärr också (fast den har gått över). När jag vaknade (jag låg på rygg) så låg Stella tätt pressad intill min vänstra kind, Nellie tätt pressad intill min högra kind, och Bonnie tätt pressad intill min hjässa... (Synd att jag inte kunde ta en selfie.) Hundar tycker det är mysigt att ligga så tätt som möjligt. Det tycker inte jag! Jag vill ha lite luft emellan... Men man får ta det ena med det andra. Jag tycker mycket om mina tre små hundar!

I dag gick Bonnie som en skraltig 90-åring (inte som de 57 människoår som hennes hundår motsvarar). Alltså bara aningen fortare än stillastående. Jag fick dra i kopplet, samt locka på henne, med jämna mellanrum. Hon tittade på mig som om jag var världens värsta hundplågare. Men så vitt jag vet så är det inget fel på henne. Hon kommer väldigt snabbt när det är matdags...

Voff! Det är väl skillnad! Mat är vov-viktigt, men motion är inte viktigt alls. Så tycker jag! Jag vill spara min energi till att smälta maten med! Man får väl prioritera här i livet. Det är bara matte som har fått för sig att vi nödvändigtvis ska gå en lååång promenad varje dag. Jag tycker att det räcker att gå vov-korta promenader varje gång. Bara jag får kissa och bajsa lite, så kan vi gå hem bums sen. Eller så kan matte lägga fram en matta som jag kan kissa och bajsa på inomhus. Det vore faktiskt bekvämare.

Förresten så luktade jag att det var en hund på stranden. Jag vill också vara på stranden! Vov-gärna! Jag vill rulla mig i sanden, och jag vill sprätta i sanden. Det är vov-mysigt och vov-kul! Men jag får inte för matte. Dumma matte! Bara för att det står på skyltarna att man inte får, så måste man inte lyda. Det gör inte spanjorerna.

I alla fall så ville jag gå hem sen. Men matte tvingade mig att gå en vov-lång bit till, innan vi vände. Visst är det vov-synd om mig! Vov och voff på er!

Själv fick jag njuta av två av mina favoritfärger; sandfärg och klarblått! De gör sig så fint tillsammans!

På Avenida Alcoy (strax innan Los Olivos) är det här lilla huset till salu. Det ligger 2 liknande hus bredvid varandra. Jag är nyfiken på vad det kostar, men kommer inte att ringa och fråga. Om det hade varit till salu via en inmobiliaria, då hade jag kunnat stilla min nyfikenhet, men nu vill jag inte besvära ägaren - eftersom jag ju inte är någon spekulant. Men det är söta hus, med små soliga lummiga trädgårdar - och ändå ligger de så centralt och strandnära.

Nyss var elektrikern från MEC (Montajes Electricos El Campello S.L.) här. Han antecknade det som jag vill ha gjort, och ska maila ett anbud. Han trodde att det skulle räcka med 2 timmars jobb totalt (à 50 €) + materialet. Det är ju överkomligt. Jag frågade om pris för köksbelysningen också (så den blir fast inkopplad och jag inte behöver blockera ett eluttag). De kan komma nästa vecka. Men innan dess måste jag ha monterat badrumsskåpet. Jag tycker att den här firman verkar vara bra att ha att göra med. Jag passade på att fråga var det finns risk att det finns elkablar (där jag vill borra), och bara runt elmätaren var han inte riktigt säker. Men han kan kolla hur kablarna går där, när han kommer för att fixa det andra.

För att stilla min nyfikenhet så vägde jag lilla Nellie i dag. Hon vägde 1465 gram, så troligen kommer hon aldrig upp i 1½ kg (såvida hon inte blir överviktig). Hon har vuxit färdigt nu, och känns alldeles lagom liten för mig. Det är denna storleken jag föredrar!

På mitt-på-dagen-promenaden så mötte vi SEUR-mannen. Han sa att han hade paket till mig. Det såg ut att vara mattan. Han ska komma mellan kl 16 och 18 i dag. Tur att vi stötte ihop, för i dag har jag inte fått något mail i förväg, som talar om vilken dag och tid SEUR ska komma. Och när jag inte vet, så kan det ju slumpa sig så att jag går ut med hundarna, eller går och handlar, just då.

Anette hittade den här konstiga djuret på stranden i dag. Hon såg att det hade ett öga, och att det verkligen är så kolsvart som det ser ut. Både Anette och jag har googlat, men inte hittat något självklart svar. Det kan vara en skadad bläckfisk. Det är det enda vi vågar gissa på. Vad skulle det annars kunna vara? Är det någon som har koll på sådana här varelser? Det vi kan vara säkra på, är att djuret är skadat på något vis, annars skulle det inte ha låtit sig spolas upp på land. Och då kan det ju fattas en "bit" som annars skulle ha gjort det lättare att identifiera djuret.

SEUR-mannen var här nyss. Det var mattan han kom med, och det var rätt färg, mönster och storlek. Men jag satte ut den öppna kartongen på balkongen. Vinylmattor behöver vädras lite innan man kan ha dem inomhus. De luktar starkt och "plastigt" när de kommer direkt från fabriken i tät förpackning. Men efter ett dygn i friska luften, så försvinner lukten. Och jag ska ju hur som helst inte använda den på några (flera?) veckor ännu. Jag är dock glad att jag äntligen fick tag på rätt matta!

I dag fick jag anbudet från elektrikerfirman MEC via mail. De hade delat upp det på 2 alternativ, precis som jag önskade. Alternativ 1: om allt görs på en gång (nytt eluttag i hallen + badrumsskåpet och handdukstorken installerade + fast belysning under köks-överskåpet) - totalt för både arbete och material 79,09 €. Och alternativ 2: om jag ber dem göra en sak i taget (för att jag kanske inte hade råd att betala allt på en gång), då skulle det kosta 97,09 € totalt (högre arbetskostnad). Före priset står: S.E.U.O. Jag vet inte vad förkortningen betyder, men gissar att momsen tillkommer. Den brukar vara på 21%. Det skulle i så fall innebära 95,70 € totalt, om allt görs på en gång. Det tycker jag är ett rimligt pris, med tanke på att detta är en fullt behörig elektriker. Så de ska få komma nästa vecka. Fast Pedro kommer på måndag, så jag kanske ska be MEC komma på tisdag eller onsdag.

Själv måste jag sätta fart att montera badrumsskåpet! Jag hade plockat fram det, men fick sätta undan det när flyttfirman var här och lagade den sista trasiga hyllan. Nu gäller det bara att först flytta undan några lådor - möbler - saker, så att jag hittar en golvyta stor nog...

Nästan alltid, på morgon-promenaderna, så får jag bära Stella. Resten av dagarna går hon själv. Jag tror att hon har ont på mornarna. Hon får sin medicin i samband med lunchen, och på morgonen är det ju 3/4 dygn sedan. Stackars liten! Hon mår bra hela dygnet, om hon får dubbla dosen medicin - men då blir biverkningar fler och allvarligare. Det är som att välja mellan pest eller kolera.

För en människa är det självklart att välja ett så långt liv som möjligt (om än med smärta). Men är det så självklart för en hund? Jag har funderat mycket på saken. JAG vill behålla Stella så många år som möjligt. Men vad är bäst för Stella? Kanske det vore bättre att leva helt utan smärta, men att få ett kortare liv? Att den dagen då biverkningarna blir för stora, den dagen de påverkar hennes liv alltför negativt, att då få "den sista sprutan" och somna in lugnt? Det är väldigt svåra val! På något sätt verkar det senare alternativet vara skonsammast och humanast för Stella. Veterinärerna ger aldrig riktiga råd i sådana här frågor. De lägger alltid över allt ansvar på ägaren. Jag önskar att jag kunde fråga Stella. Jag vill att hon ska ha ett så bra liv som möjligt!

Jag fick en smärtstillande flytande medicin av veterinären, som jag kunde ge Stella. (Så stark att veterinären fick intyga till apoteket att jag skulle få ut den!) Men den smakar så illa att Stella vägrar ta den. (Smaken går igenom vad jag än blandar dropparna i.) Jag får fråga om det finns något annat alternativ (i tablettform). Jag skulle kunna ge Stella hennes vanliga medicin till frukosten (i stället för till lunchen), men då skulle hon ju få ont på natten i stället. Pest eller kolera?

Ute tittar solen fram en liten aning mellan molnen, och termometern visar 20°. Kanske vår mitt-på-dagen-promenad blir helt OK?

Priset från elektrikern är inkl moms, alltså blir totalkostnaden 79,09 €. Förkortningen S.E.U.O. betyder "salvo error u omisión" vilket enligt googles translate blir "förutom fel eller underlåtenhet". Jag vet inte om jag blev klokare. Kanske de menar "med reservation för eventuella fel"? De ska höra av sig ang tid nästa vecka.

I dag var det inte precis någon trängsel på stranden, men det var rätt skönt att promenera längs El Paseo (trots att det blåste).

Jag månade om mina sociala relationer i dag. Jag satte mig på café El Blanquet och fikade. Jag tog en kopp grönt te + 1 sandwich mixto (rostat bröd med ost och skinka). "Smörgåsen" är varken det godaste eller nyttigaste man kan välja - och inte heller vad jag var sugen på - men utbudet på caféet är begränsat (och detta kan hundarna också äta). Men teet var riktigt gott! Jag fikade där enbart för att gynna ägarna. De är alltid rara mot mig, och hälsar, och nu undrar de hur jag har det i nya lägenheten. Annars hade jag hellre lagt pengarna på en god fullkorns-crepe på La Taula (vägg-i-vägg), eller tagit en hamburgare med grönsaker till (vilket hade känts matnyttigare) på hamburgar-serveringen ett kvarter längre söderut. Men ibland måste man välja matställe, av andra skäl än gastronomiska. Hundarna (som fick vars 3 små smakbitar) tyckte att det var toppen!

Jag blev trött bara av att läsa alla 39 sidorna i monterings-anvisningen. Och jag är lite osäker på om jag måste skruva fast några sladdar i kopplingslisterna, för att kunna fortsätta att montera själva skåpet, eller om det räcker att jag "drar fram" sladdarna dit där de ska vara?

Men att montera själva skåpsstommen ska ju inte vara några problem, bara jag tar mig i kragen... (Fast nu har jag ingen krage just i dag...) Och så planerar jag att dricka te först (det står på dragning). Och...

Och kvällen är inte slut än. Fast jag har ganska ont av min tum-artros när jag skruvar... Men en stund till ska jag fortsätta. Ju mer jag gör i dag, desto mindre blir kvar till i morgon.

I dag kom paketet med de platta kontakterna från Conrad. Bra! När jag sedan har letat fram min "el-låda" ska jag se hur många meter kabel jag har, och om jag har några hon-kontakter. Har jag inte så det räcker så kan jag be elfirman ta med när de kommer. (Och hittar jag inte el-lådan, så får jag väl köpa 10-15 meter sladd + 2-3 honkontakter, fast jag kanske redan har. Så kan det bli när man har allt nerpackat. Som tur är, så är detta ganska billiga saker.) Jag måste montera några, och sätta dessa i eluttagen, innan jag kan sätta de sista hyllorna och garderoberna på plats.

Och så fick jag just besked om att "gymnasten" som jag beställde från Inreda, ska komma på måndag. Den är det ju ingen brådska med, men å andra sidan tar den inte så stor plats.

Nu ska jag fortsätta mitt monterande. Jag ska börja på sidan 15 i monterings-anvisningen.

På sidan 19 i monterings-anvisningen blev det stopp. Där visas nämligen att man ska skruva upp skåpet på väggen, och dessförinnan dra elkabeln som sitter på väggen in i skåpet. Men fram till den sidan har jag kunnat montera. Och så skruvade jag fast gångjärnen på skåpsdörrarna (fast det stod på sida 22). Mer kan jag inte göra på egen hand. Så elektrikern får kanske ha några euro ytterligare, för att montera dit allt det elektriska i skåpet. Men det gör nog ingen större skillnad på totalpriset. Sätta hyllor och sådant gör jag själv, sedan när allt annat är klart.

På det högra fotot nedan har skåpsdörrarna insidan ut i dubbel bemärkelse. Gångjärnen ska förstås sitta i ytterkanten, och speglarna vara utåt. Men det står mest skyddat så här. Nu måste det ju tyvärr stå så här några dagar.

Jag ser mycket fram emot att sedan kunna sätta in alla mina toalettartiklar i skåpet, och slippa ha dem liggande framme kring tvättstället och i lådor på golvet. Nu har jag snart bott här i 3 veckor, utan att ens kunna ställa in toalettartiklarna i badrumsskåpet, eller hänga in kläderna i garderoberna. Jag tänker ofta på hur mycket enklare allt hade varit, om jag hade kunnat få nycklarna till den här lägenheten en vecka tidigare, alternativt kunnat bo kvar en vecka till i min förra lägenhet - och ha fått målat, satt upp badrumsskåp (och kanske t o m monterat en köks-ö) medan lägenheten hade varit tom. Tänk så mycket enklare allt hade varit då!

Men nu är det som det är. Först när Pedro är klar med målningen, och färgen har torkat, och de elektriska arbetena är gjorda (inkl att sätta upp badrumsskåpet och taklampor) - först då börjar mitt egentliga arbete. Då äntligen (i slutet av nästa vecka?) kan jag börja ställa möblerna på plats, börja packa upp, och efter hand sätta/ställa/lägga in allt i skåp och lådor. Erik har lovat att hjälpa mig att sätta upp hall-hängarna, spegeln, och en del annat. Bra att få hjälp till sådant! Dels är han betydligt starkare än jag, och dels behöver man ibland vara två - en som håller, och en som mäter/borrar/skruvar.

Och sedan tar det väl en månad till att få ordning överallt. Därefter börjar det roliga - att sätta upp gardiner, tavlor mm, samt att plocka fram övriga dekorationer (som kuddar, dukar - och min nya gymnast). Allt det där sista som gör en bostad till ett hem! Ett personligt hem!

Jag tvättade inte i morse, för prognosen spådde regn. Nu är klockan 15:30, och ännu har det inte ens sett hotfullt ut. Med facit i hand så vet man alltid vad man borde ha gjort (vilket sällan är just det som man gjorde).

De små gråsparvarna anser nog att min balkong är lika mycket deras. De tillbringar långa stunder på min bougainvillea, eller vid fågelburarna. Deras eget bo (som nog inte är helt klart ännu, eftersom de fortfarande kommer med bo-material i näbbarna) ligger på våningen ovanför, väl dolt av takpannorna.

Boet ska nog snart tas i bruk. I alla fall såg jag i morse hur de här två parade sig för fullt (sittande i min bougainvillea)... Nu har jag slagit upp att gråsparv heter gorrión på spanska.

Det blåser i dag, men är 21° varmt. Vi mötte chihuahuan Dora och hennes 2 vuxna valpar. Alla 3 är i Nellies storlek, och Nellie hälsade glatt på dem alla. Bonnie och Dora nosade på varandra, sådär mödrar emellan. De känner ju varandra sedan länge.

Nu vilar mina små, och jag har öppnat paketet med badrumsskåpet Lillången. Jag har för avsikt att börja skruva ihop det.

Nu är även det lilla badrumsskåpet monterat, så långt jag kan innan det ska skruvas upp på väggen. (Det ska sitta ovanför toalettstolen.)

Men även här kan jag sätta på dörren, och sätta i hyllorna, i lugn och ro efteråt. Kanske jag ska be elektrikern att skruva upp det här skåpet också? (Trots att det inte har något med el att göra.) Det är två borrhål till, när han ändå har borrmaskinen framme. Det kan knappast kosta mer än 1-2 € ytterligare. Jag får ändå leja någon, för jag är inte så glad för att borra i kakel. (Bara små hål, för att sätta upp lätta saker.)

Det känns frustrerande att ha så mycket att göra, men kunna göra så lite just nu. Här måste göras en sak i taget, i en speciell ordning, annars kommer det inte att fungera. Och det är synd att jag inte kan styra när andra ska göra sitt jobb. Då hade jag låtit elektrikern göra sitt jobb, innan Pedro kommer för att måla klart. För på några ställen (där det ska dras ledning för ett nytt eluttag i hallen t ex) så kommer det ju att behöva målas en gång till. Det kan jag förstås lätt göra själv efteråt (med en liten element-roll), men ändå - det är rationellast att måla när målarburken är framme och öppen. Men nu kommer Pedro på måndag, och elektrikern på tisdag eller onsdag.

På fotot nedan ser ni mitt nya Billsta matbord som står och väntar på att bli monterat. (Skivan finns i den stora platta kartongen, och underredet i den andra.) Det kommer att få vänta några veckor till. Jag har varken plats nog för att kunna montera det, eller plats nog att sedan ställa det på golvet.

Det är väldigt trångt i vissa av gångarna här, så även om där finns tomma hyllplan - så är det inte säkert att jag lyckas ta mig fram där, för att fylla dem.

Hela raksträckan mellan datorn och ytterdörren är just nu ganska bred (55 - 96 cm). Men det är nu det. På söndag kväll kommer där att stå en massa saker.

För innan Pedro kommer för att måla sovrummet på måndag morgon, så måste jag ha burit ut allt därifrån - utom sängen och garderoberna. Och där finns en hel del, som ni ser.

Som vanligt har hundarna och jag olika åsikt om hur sängen ska vara bäddad. Jag hade lagt den blå-vita pläden snyggt och slätt över sängen, och fårskinnet längst ner där pläden inte räcker till. Så här har hundarna bäddat:

Även på balkongen är det trångt. Där står mycket som inte ska stå där sedan, inkl färgburkar, stege och "snickarbänk". De stackars växterna står fortfarande hopträngda, och bougainvilleorna har ännu sina grenar hopbundna.

Jag har totalt 10 sådana sänglådor som på fotot nedan. De är jättebra, av fabrikat Curver, med hjul som kan rulla i alla riktningar. Mått: bredd 39 cm (+ handtagen 1½ cm), längd 78 cm, höjd 18 cm. Just nu har jag 4 under sängen, och 6 i en trave mittemot köket.

I förra lägenheten hade jag 4 under sängen, 4 under soffan, och 2 ovanpå garderoberna. Om jag köper en sängstomme då kommer jag kanske att få plats med 5 under sängen. Och om jag special-snickrar en hylla att ha ovanför ytterdörren i hallen, då kan jag ha 2 där. Men här är takhöjden 8 cm lägre (än i förra lägenheten), vilket gör att jag inte kan ha någon ovanpå garderoberna.

Som det ser ut nu, så kommer jag alltså att få 3-4 st över. Så nu undrar jag, är det någon av er som bor här i El Campello som skulle behöva 1-4 sådana här sänglådor? Hör av er i så fall. (Man kan ha dem i ett förråd också, de passar på bredare hyllplan.) Förresten så kommer jag att få flera genomskinliga "kina-butiks-plastlådor" med blå lock (i olika storlekar) över - synnerligen lämpliga till förråd. Skrolla upp lite, så ser ni ett exempel på en tom sådan som står på balkongen. Om några veckor så hoppas jag ha tömt de flesta. (Jag kommer bara att behålla ett fåtal (för att ha i balkong-skåpen), eftersom jag inte har plats med fler. Men jag har minst ett dussin.) Säg till om ni vill ha några sådana!

Jag besökte Alicia en liten stund i dag. (Vi bor ju så nära, att vi kan se varandras ytterdörrar nu.) Hon berättade, att när hon flyttade från Madrid till lägenheten där hon bor nu - då tog det tre månader innan hon hade kommit i ordning. Det kändes trösterikt att höra, att jag inte är den enda som bor (och kommer att bo) i flyttröra länge.

Och det var lägenheten till vänster om Alicias (skymd på fotot), som jag hyrde åt Ulf och mig oktober 2009 - april 2010. Utsikten åt andra hållet är jättefin! Nedan några foton tagna i oktober 2009, från vår dåvarande balkong:

Och på tal om något helt annat, så har jag numera (sedan kylan försvann) lite drygt 21° inomhus i alla rum. Skönt att slippa frysa! Och nästa vinter ska jag ha 4 element här - så då ska jag inte heller behöva frysa.

Och på tal om något som jag inte borde fästa er uppmärksamhet på - så undrar jag vad jag väger nu. Jag vet var vågen är, men vill inte se sanningen i vitögat (ännu). Jag vet att jag har gått upp (igen). Det både ser och känner jag. Och vad annat kan jag vänta, så mycket skräp-mat som jag äter just nu. Det har gått så långt att jag riktigt längtar efter ordentlig mat. Jag är trött på "socker och vetemjöl". I dag åt jag en färdigköpt kyckling-sallad till lunch, men alltför ofta blir det te och bröd (= näringsvärde noll). När jag har kommit så pass i ordning här, att jag kan komma åt spis-plattorna, och har fått min kombinerade varmlufts-mikovågs-ugn på plats - då ska jag börja leva sundare igen! Så det så!

Jag fick för mig att jag skulle gå till marknaden i förmiddags, bara för att det var så länge sedan. Jag kan inte minnas att jag har besökt marknaden sedan innan försäljningen av vår lägenhet började. Visserligen var det bara söndags-marknaden i dag, och den är inte alls lika stor som onsdags-marknaden. Men jag skulle ändå bara titta, bara för att få lite omväxling. De flesta tycks ta bilen dit, och alla vill parkera så nära som möjligt. Marknadsområdet finns bakom alla bilarna...

Jag tittade länge på alla vackra blommor. Om jag hade haft helt ordning i min lägenhet så hade jag gärna köpt en bukett fresia, både för att de är vackra men framförallt för att de luktar så gott. Kanske två buketter? En med rosa blommor och en med gula - och blandat dem i en stor vas. Jag tycker om gerbera också (syns i övre vänstra hörnet.) Fast nu har jag ingenstans att sätta en bukett... Rosor i kruka vore också fint. Men de trivs bäst i en trädgård, riktigt nergrävda i jorden. De torkar ut för lätt annars.

Jag köpte inte ens någon frukt, fast särskilt apelsiner och klementiner ser så lockande ut.

Men det var trevligt att titta runt en stund, fast jag gick tomhänt därifrån.

På hemvägen passerade jag texten om myrorna. Många gånger har jag tänkt fotografera allt där står, för att översätta det hemma i lugn och ro. Nu upptäckte jag plötsligt att jag faktiskt förstår hela texten, vartenda ord. Så tydligen så lär jag mig lite mer spanska efter hand i alla fall - fast jag inte pluggar alls. Poco a poco som spanjorerna säger. Och så såg jag att den svarta texten (som jag förstår) är på castellano, medan den syrenlila är på valanciano. Båda texterna säger exakt samma sak.

Där står, fritt översatt till svenska: Myrorna går och bär sina strån: de tittar inte på varandra, och avviker inte heller från sin bana. Folk går och bär sina ryggsäckar: de ler inte, och säger heller inte 'god dag'.

Detta är den första officiella "utomhus-konst-poesin" som gjorts i El Campello. Nu finns det mer, t ex den som jag visade foto på häromdagen (från torget Plaza Virgen Del Carmen här nedanför). "Myr-texten" finns vid min närmaste skola Pla Barraques.

Förresten ligger Tram-stationen Pla Barraques en aning närmare Los Olivos, än vad El Campello-stationen gör. Men medan alla tåg stannar på vår "huvud-station" så stannar bara linje 3 vid Pla Barraques.

Jag har hunnit flytta ut det mesta från sovrummet. Det sista får jag ta i morgon bitti. Så nu är det betydligt trängre i vardagsrummet i stället... Men Pedro ska kunna komma till att måla hela sovrummet i morgon. Det ska bli skönt att bli av med den lila färgen. Och ännu skönare när "min" färg är torr - så att jag kan ställa garderoberna (och resten av sovrums-möblerna) på plats.

Det var soligt och fint när hundarna och jag gick ner till El Paseo. Jag pratade i godan ro med flera olika vänner, och hundarna nosade på sina kompisar. Men plötsligt började det regna. Det var bara ett enda grått moln på himlen, men det var rakt ovanför oss. Det kom mer än bara några droppar, så folk sökte raskt skydd. Jag tyckte ändå att det var bäst att gå hemåt. Bonnie och Stella stretade emot (och förstod inte att vi skulle bli blötare om vi gick långsamt). Men Nellie skuttade glatt på - som vanligt. Väl hemma så hade vi hunnit bli lite fuktiga, men inte blöta på riktigt.

Nu ska jag försöka leta upp något ställa där jag kan klämma in hundvagnen. Ännu har jag inte hittat en yta stor nog. I värsta fall får den ligga på sängen (som jag ska täcka med plast) under morgondagen. Alex-hurtsen och hundtrappan får jag precis plats med i vardagsrummet. Man ska fortfarande kunna åla sig fram i gångarna. (Pedro har färg och målarredskap på balkongen, och tar vatten i badrummet - så han måste kunna passera.) Jag sätter hundgallret för sovrums-dörren, så får Pedro måla i fred. Hundarna får nöja sig med att vara i vardagsrummet i morgon. Där har de i alla fall 3 hundsängar att välja på, så det går ingen nöd på dem.

Vår lilla fågel-vän kommer som vanligt och hälsar på flera gånger om dagen. Ibland har hon sin make med sig, men han är mycket skyggare.

De söta blommorna jag fick av Anette och Håkan har vissnat nu, men eftersom mossan verkar vara utmärkt bomaterial - så låter jag det hela stå kvar på balkongen. Jag vill ju inte missunna den lilla blivande mamman, att ha det mjukt och skönt i boet.

Pedro är här nu. Han kom punktligt som vanligt. Ovanligt för att vara spanjor. Pedro förklarade förresten, att en orsak till att spanjorer sällan kommer i tid, är att det anses tyda på att personen är osäker/nervös(!)... Själv tycker jag att det är nonchalant mot andra människors tid - att låta dem vänta. Punktlighet är en dygd!

Pedro har plastat in fönster och garderober (sängen hade jag redan täckt), samt spacklat hål i väggarna. Nu ska han börja måla. Hoppas färgen räcker (det ska vara ganska exakt), annars får jag gå och köpa någon liter till. Hur som helst vill jag ha en liter stående, dels för att kunna måla elementen senare, men också för att kunna reparera eventuella små skador.

I dag säljer Westwing bl a saker till hundar. Texten nedan betyder VIP husdjur, tillbehör med stamtavla.

Både jag och Bonnie föll pladask för den tjusiga hundsoffan Chester (från Marendog):

Den finns i 6 olika färger, och ser ut att vara av hög kvalité. Tyvärr är den på tok för dyr för att jag ska kunna köpa den. (299 € mot normalt butikspris 550 €.) Sedan är det inte så praktiskt med fast klädsel. En avtagbar och tvättbar vore att föredra. Men då hade soffan förstås inte sett lika tjusig ut...

Det fanns andra modeller också, varav alla är billigare - men inte alls lika tjusiga.

Mina hundar får klara sig utan en sådan här tjusig lyx-soffa. Men håll med om att den är fin! Och den ser skön ut också!

Jag tittade in på Marendogs webbsida, http://www.marendog.com/collection (i Luxenbourg), och där står det faktiskt att soffan Chester kostar 550 €! (Så Westwing är billigare - även om soffan är svindyr ändå.) Där finns massor av andra soffor och sängar, många fotograferade med väldigt gulliga fotomodeller. Några exempel:

Skulle man kunna göra en sådan här, som modellen nedan, själv tro? Den har ju en enklare och rakare form. Av plywood + skumplast + tyg? Det vore kanske ett lämpligt hobbyarbete för mig längre fram?

Förresten, jag hade glömt att plywood heter plywood på svenska, men kom ihåg att det heter contrachapado på spanska - så jag fick skriva in det senare i Google översätt! Ofta så surrar alla språken runt i mitt huvud - och blandar sig! Min engelska är sämre än någonsin, och min franska är totalt bortglömd, men jag har tydligen blivit lite bättre på spanska. Jag kan många spanska ord nu - men min grammatik är fortfarande urusel. Jag kommer att bli tvungen att plugga grammatik senare, för att kunna komma vidare i spanska språket - men skjuter upp det ett tag till. Jag, som alltid har tyckt att det är så roligt att plugga/studera, känner plötsligt att jag varken har lust eller ork. Åldern? Eller beror det bara på att jag har alltför mycket kring mig just nu?

Nu har Pedro målat klart "omgång ett". Han kommer tillbaka klockan 16 för att måla "omgång två". Jag har tvärdrag för att första lagret ska torka snabbt. (Pedro säger att färgen ser ut att räcka.)

Gymnasten från Inreda kom nu i förmiddags, så nu ligger han i bokhyllan och väntar på att få komma upp på väggen (vilket lär dröja). Nu ska jag servera hundarna deras lunch, och sedan går vi vår mitt-på-dagen-promenad. För en gångs skull går vi inte ner till El Paseo, utan stannar här i närområdet. Jag tycker nämligen att vädret ser lite tveksamt ut.

Mestadels sol, och 18°. Det var skönare ute än jag trodde - trots att det blåser. Det är när jag står inne, i tvärdrag, som det känns som om det är kallt och ruggigt ute...

Min "personliga bankkvinna" Magda skrev just att jag ska komma till Sabadell, så ska hon se till att jag får tillbaka mina 232 €. Bra! Fast i dag hinner jag inte innan de stänger, så jag får gå dit i morgon förmiddag.

Pedro målar (samt byter ut ytterligare ett trasigt eluttag), jag står vid datorn (eftersom jag inte kan göra så mycket annat just nu), och hundarna lapar sol och värme på balkongen.

Det blir nog inte så roligt att sova i ett färg-stinkande sovrum i natt, men jag har inget att välja på. Det finns helt enkelt ingen annan golvyta att ställa sängen på. Jag får låta fönstret stå öppet, men persiennen vara för. Och kanske kan jag göra likadant i vardagsrummet, så det blir lite korsdrag även nattetid? När vardagsrummet blev målat så tog det 3-4 dygn innan färglukten försvann helt. Färgen luktar varken illa eller särskilt starkt, men ändå - den luktar. "Oparfymerat" är både bäst och hälsosammast...

Men det ska bli så skönt att kunna börja fylla garderoberna sedan. Kanske redan i morgon kväll? (Färgen måste vara 100% genomtorr innan jag ställer garderoberna på plats.) Jag ska klämma in så mycket jag bara kan av mina kläder, lakan, handdukar, gardiner och andra textilier. Sortera, gallra och ordna får jag göra senare. Men garderoberna sväljer mycket, så lite skillnad bör det göra på travarna med saker som jag har framme överallt.

I längden är det lite väl påfrestande, att leva i sådan oordning som jag gör nu! Men jag får se det som så - det kan bara bli bättre!

Det luktade inte så mycket färg i natt - tack vare tvärdraget. Eftersom vi sov under fönstret så kände jag bara den friska luften. Men visst luktar det färg här, och det lär det göra några dagar till. Bonnie är glad att hon nu har tillgång till sängen igen. När Pedro målade rummet så kunde hon ju inte vara där.

Jag lät Pedro måla persienn-kassetten också, så nu syns den nästan inte alls.

Pedro tittade inom i morse och satte upp två svenska armatur-doslock (i hallen och sovrummet), så nu kan jag enkelt byta taklampor när jag vill - precis som vi är vana vid att kunna göra i Sverige. (Här är ju alla taklampor fast monterade, med "lösa sladdar", så att man i princip behöver en elektriker för att byta armatur.) Jag hängde provisoriskt upp de två taklampor jag hade inom räckhåll. Jag har förstås inte tänkt ha kökslampan i sovrummet (och frågan är om den överhuvudtaget passar här någonstans). Och vilken lampa som jag ska ha i hallen har jag ännu inte bestämt. Nu blev det i alla fall ljust på båda ställena. Pedro ska sätta upp 2 svenska armatur-doslock i vardagsrummet senare, när det går att komma till.

Jag tycker mycket om kökslampan, och har haft den sedan jag var ung (sedan stenåldern alltså). Jag köpte den på Domus (numera Consum) när jag var knappt 17 år, efter att ha sett den i ett heminrednings-reportage i tidningen Femina (som jag sporadiskt läste på den tiden). Lampan passar över ett matbord, särskilt om matbordet står i köket - och ger bra ljus. Men nu ska jag ju ha min kristallkrona över matbordet... Jag blir nog tvungen att ge bort den gamla lampan, även om det är mycket svårare att ge bort saker när det är en massa nostalgi inblandat.

Luktärterna tar sig, och jag satte nyligen enkla klätterstöd i alla 4 krukorna. Men ännu lär det dröja ett par veckor innan den första blomman visar sig.

Jag gick inom banken i dag. (Lååång kö, ca 45 minuters väntan.) Där fixade de så att jag fick tillbaka de felaktigt dragna 232 eurona. Bra! Och så gick jag inom Mapfre för att fixa Nellies försäkring (som delvis ska täckas av bilförsäkrings-pengarna). Försäkringen blir bara aningen billigare än den svenska, men det är bättre att ha en spansk försäkring åt henne. Jag har inte bestämt hur jag ska göra med Stellas försäkring ännu. Kanske är det dumt att byta bolag nu när det är uppenbart att hon har en defekt? Och Bonnie får jag ju inte ny-försäkra här i Spanien.

Förresten berättade Mapfre att det är mycket som ingår i deras försäkringar. Har jag t ex djurförsäkring så ingår gratishjälp att hitta hotell som tillåter hundar, och i hemförsäkringen ingår att återställa information på en skadad dator. Det låter ju bra!

Sent i kväll kan jag sätta garderoberna (och de andra möblerna) intill sovrumsväggarna, men jag får nog vänta med att fylla dem till i morgon förmiddag.

I kväll ska jag få besked om elektrikern kan komma på onsdag eller på torsdag. Det ska bli skönt när "alla andra" har gjort sitt jobb, så att jag i lugn och ro kan börja på mitt sedan. Hittills har jag mest fått flytta möbler, lådor och saker fram och tillbaka för att de inte ska vara i vägen för andra...

Jag kunde inte bärga mig, så jag satte garderoberna på plats redan nu (tidig kväll). Och så satte jag Alex-hurtsarna bredvid (och de passade in precis på centimetern, precis som jag hade räknat ut). Den väggen kommer att "svälja" många saker!

Jag ställde sängen på plats också (fast 1 cm från väggen för säkerhets skull). Sedan ska jag inte ha någon Helmer-hurts som sängbord, och jag ska INTE ha någon hundtrappa vid sängen. (Fast hundarna har förstås en helt annan åsikt rörande det senare...)

Mina 3 Helmer-hurtsar ska stå i den fasta garderoben (sedan kan jag antingen ställa saker ovanpå, eller hänga kläder ovanför). Men jag kan inte ställa hurtsarna på plats ännu, för i garderoben har jag ställt alla mina tavlor, de flesta av mina lampor, och mitt prydnads-segelfartyg. Sådant som skulle stå skyddat.

Förresten så undrar jag var jag ska ställa hundvagnen? Jag har inte tänkt att den ska stå framför den fasta garderoben (som på fotot ovan), men det kanske den får göra. I hallen får den inte plats, och inte på balkongen heller. Det är till sådana saker, samt resväskor, jul- och påsk-pynt, och en eventuell cykel - som det hade varit bra att ha ett förråd. Nu får jag försöka få plats med allt ändå.

Ulf föreslår att jag betalar hyran och skatten för hans förråd, och i gengäld förvarar en del saker där. Men förrådet ligger för långt bort. Det är visserligen bara 1,3 km, men i praktiken för långt för att t ex gå och hämta hundvagnen (om jag vill åka in till Alicante med hundarna, eller ska skjutsa en sjuk hund till veterinären). Det är för långt att bära en stor låda med julsaker också. Om förrådet hade legat här i kvarteret - då hade vi kunnat dela på det, men inte nu. Dessutom har jag inte utrymme för någon förråds-hyra i min nuvarande budget. (Sedan när lånet är avbetalt kanske?)

Spiti (i Stockholm) säljer nu bl a Trompe l'œil (bedra ögat) -tapeter; https://spitiwebshop.net/produkt-kategori/trompe-loeil/. Jättefina! (Men dyra.) Det finns många att välja på. Nedan några exempel som jag tycker om (samtliga i storleken 90 x 205 cm). Jag har inte plats att ha någon här, inte ens på en dörr - men visst ger de en härlig djupverkan!

I går hittade jag en kiss-pöl på golvet, och i dag en. Hundarna har annars skött sig perfekt på sistone, inte en droppe utanför de 2 hund-toaletterna. (Men ni minns kanske att de kissade mycket på golvet när vi precis hade flyttat hit.) Min teori är att de blir otrygga när jag möblerar om (som i sovrummet, den trygga punkten, i går). Kanske de tror att vi ska flytta igen? Eller att jag ska flytta ifrån dem? Om de sedan kissar på golvet i protest, eller bara av allmän otrygghet - det vet jag inte. Själv blir jag trött och ledsen förstås, för jag har annat för mig än att torka kiss. Hoppas att det snart "går över" igen!

Jag fick just besked om att elektrikern kommer i morgon eftermiddag (efter kl 15). Bra! Det ska bli skönt att få upp badrumsskåpet på väggen så att jag kan använda det!

Nu ska jag strax gå sena rundan med hundarna. Ute är det grått, och blåser kalla vindar. Det har återigen blivit ovanligt kallt för årstiden. (Och jag fryser...)

Nu ska ni få höra! I morse glömde jag att gå ut med hundarna! Ja, jag kom visserligen i håg innan det hade gått en timme, men ändå. Hur kunde jag glömma? På mornarna går ju det mesta på rutin. Först går jag upp och tvättar mig, klär på mig etc. Nellie brukar studsa runt mina fötter, Stella lägga sig i sängen närmast badrummet, och Bonnie ligga kvar i sängen. Sedan brukar jag ge hundarna deras frukost. Så långt var allt som vanligt i dag. Men sedan brukar jag gå ut med hundarna innan jag gör något annat. Stella och Nellie har normalt redan hunnit göra vad de ska på hundtoaletten, men inte Bonnie. Och jag vet ju aldrig hur nödig Bonnie är, för hon säger aldrig att hon vill gå ut. Hon föredrar att ligga och lata sig.

I morse tänkte jag på att elektrikern ska komma, och att jag hade lite att förbereda. Och att jag borde plocka fram mina skruvar, pluggar och verktyg - framförallt för att när elektrikern är klar, då kan Erik komma och hjälpa mig att skruva upp allt som ska vara i hallen. Så jag började plocka fram. Borrmaskinen låg i stora verktygslådan, men det dröjde innan jag hittade mina borr - en förutsättning för att man ska ha glädje av borrmaskinen...

Inte förrän jag hade hittat lådan med alla mina borr - så kom jag ihåg att jag faktiskt inte varit ute med hundarna... Då gick vi ut bums. Men Bonnie var inte särskilt nödig. Hon gick ett halvt kvarter innan hon kissade och ett helt kvarter ytterligare innan hon bajsade. Men jag hade hunnit få dåligt samvete ändå!

När jag har varit ute med hundarna så brukar jag äta frukost själv, så också i dag.

Om garderoberna är fulla nu? Nej, de är precis lika tomma som i går. Jag har inte hunnit än, och elektrikern kom precis - så nu kan jag inte stöka till och blockera gångar... Det är inte alltid som allt kan göras i den ordning man planerar.

Det är trist väder ute. Blåsigt, molnigt, och bara 15°. Dessutom risk för regn. När vi skulle gå vår mitt-på-dagen-promenad så hade jag tänkt att vi bara skulle gå runt de närmaste kvarteren. Men Bonnie tänkte annorlunda. Hon visade mycket tydligt att hon ville gå ner på El Paseo. Så vi gick ner sick-sack-vägen som vanligt.

När vi går nerför så halvspringer mina små, nåja inte Bonnie - hon kommer alltid lite efter. Men hon går ganska raskt.

När vi däremot går upp igen, då går det mycket långsammare. Och just i dag ville jag går fort, för vi hade bara hunnit gå en liten bit på El Paseo när det började regna. (Regna? Stänka lite, är nog mera korrekt.)

När jag går själv, och inte har något tungt att bära på, då väljer jag alltid trapporna. Det är både roligare och nyttigare.

Elektrikern håller på att läsa Ikeas bruksanvisningar (för att få allt i rätt ordning), och ska strax sätt upp det stora badrumsskåpet. Den gamla spegeln är redan nertagen.

Den lilla taxen nedan fick jag syn på (på en webbsida) av en slump. Eftersom den är så söt, så får ni också se den. Jag tror att det är en hane, för de brukar ha lite bredare nos.

Senare i dag, när allt är klart, så ska ni få se foton på det nya badrumsskåpet.

Det får bli en liten snabb bild-rapport, för klockan är redan 21. Elektrikern var klar strax efter kl 18, och jag gick ner till affären/kontoret och betalade kalaset en timme senare. Allt kostade (inkl armaturerna till köket) 117,60 €. (Elektrikern var ju här 1 timme längre, och gjorde lite mer än vad anbudet angav.) Därefter gick jag ut med hundarna. Nu ska vi strax i säng.

Det lilla skåpet som döljer alla elsäkringarna är nu på plats. (Knopparna sätter jag själv på en annan dag.)

Det finns nu ett till eluttag i hallen. Inte så snyggt med utanpåliggande kabel, men elementet jag ska ha där kommer delvis att dölja det hela.

Köksbelysningen är på plats. Eftersom jag inte ville blockera ett eluttag, så drog han kabeln separat från baksidan. (Lampan hade annars vanlig stick-kontakt.) Det är en LED-lampa på bara 4 W, men den ger jättebra ljus. De kan seriekopplas, så jag köpte en till i kväll. (Vi planerade för ytterligare en.) Men den andra kan jag sätta på plats själv. Det är bara 2 skruvar till fästet, och sedan "klickar" man ihop den med den första.

Nedan syns båda badrums-skåpen. På det vänstra ska jag själv skruva fast dörren sedan, samt sätta i hyllplanen. Jag ska sätta hyllplan i det högra också.

Tyvärr råkade lampan ovanpå skåpet komma lite snett, och det såg jag inte förrän elektrikern hade gått. Chefen sa att elektrikern kan titta inom i morgon eftermiddag för att justera det.

Handdukstorken är nu på plats. Den kan jag sätta på för värmens skull, när det är kallt.

Kvar i duschkaret står den gamla spegeln med belysning. Den är tung, men jag planerar att bära ut den och ställa den bredvid sop-anläggningen. Användbara saker som man ställer där, brukar alltid försvinna ganska omgående. Och jag tycker om återanvändning!

Jag sopade upp det värsta borrdammet i kväll (+ en massa små kabelbitar) och svepte över golvet med våtmoppen. Städa ordentligt ska jag försöka göra i morgon. Jag ska bara försöka komma åt mina rengöringsmedel och städsaker först...

Så gick hela dagen i dag utan att jag har hunnit stoppa in ett enda klädesplagg i garderoberna. Och ändå, fast jag "ingenting" har gjort, så har jag lite spännings-huvudvärk. Men den går säkert över till i morgon.

Jodå, i morse gick jag bums ut med hundarna. Jag fick visserligen gräva fram dem under täcket i sängen, men ut kom vi... Det är nog bara alzheimer light jag har, för i dag kom jag på att vi faktiskt har ett helsvenskt ord för plywood - nämligen kryssfaner.

Jag går omkring och grubblar, och mäter. Alla saker jag har kommer inte att få plats, det har jag varit klar över länge. Svårigheten är att välja! Vilka ska jag behålla, och vilka ska jag ge bort? Nu funderar jag över min ovala hallspegel. Den har jag haft i många år, och jag har alltid tyckt om den. Jag tror att det är den mjuka formen som tilltalar mig + att spegelglaset är av bra kvalité. Man kan hänga den både på "höjden" (som den står på fotot nedan) och på "bredden". Jag har tagit för givet att jag ska ha den i hallen, men nu undrar jag plötsligt om jag verkligen ska prioritera att just den får plats. Jag behöver egentligen ingen spegel i hallen, för jag har ju en stor helfigur-spegel i sovrummet (ena garderobs-dörren). Och just i hallen är det viktigare att jag får plats med mycket att hänga kläder och saker (hundkoppel mm) på.

Även där grubblar jag. Jag måste ju inte sätta upp alla klädhängare jag har, bara för att jag har dem. Alla kommer inte att få plats. Inte om jag vill kunna få plats med några av mina tavlor på väggarna - och det vill jag. Hängaren som ligger ner har utfällbara krokar. På dem kan man ju faktiskt hänga plagg på galge också. Så kanske jag inte till varje pris ska försöka klämma in den lilla "hatthyllan", bara för att den är bra. (Jag har 2 likadana, fast olika stora, hängare med utfällbara krokar. Jag tänker ha den stora överst, och den lilla lägre ner - på samma vägg.)

Jag har inte bara ont om golv-yta här, utan också ont om vägg-yta. På väggen nedan tänker jag sätta mina 4 fågeltavlor. Då blir där fullt. Några "krokar" (kanske de turkosa "hund-svans-krokarna" som syns nedan) kan jag sätta under elskåpet bakom dörren.

Sedan finns bara de 2 väggarna på fotot nedan kvar. Den där lilla byrån står, rymmer inte mycket. Kanske en liten tavla precis under eluttaget? Återstår bara väggen till vänster. Om jag sätter mina hängare med utfällbara krokar där - så blir den väggen full. Och då får spegeln inte plats någonstans... (Och inte den lilla praktiska hatthyllan heller.)

Jag får inte mycket skött när jag går omkring och funderar och mäter. Men det är faktiskt bättre att jag är 100% säker på hur jag vill ha det, innan vi börjar borra i väggarna (Erik och jag). Fast jag har så svårt, så svårt för att gallra ut saker som jag tycker om - som spegeln... Jag får helt enkelt öva mig på att gallra ut och ge bort! Totalt sett så måste jag nog gallra ut bortåt 1/3 av vad jag nu har kvar - för att det ska bli praktiskt, snyggt, lättskött och "lagom" här. (Och jag som redan har gjort mig av med SÅ mycket!)

Är det någon som behöver en spegel (60 x 100 cm, i furu), eller en praktisk liten hatthylla i massiv ek (20 x 30 cm, 20 cm djup)? Hatthyllan kan man ha i ett sovrum också (för att hänga de kläder man har "på gång" på).

Det blåser fortfarande, men strax före lunchtid så blev det plötsligt varmt och soligt. Jätteskönt! Så nu har jag nästan hela det stora fönsterpartiet mot balkongen öppet - för att få in värmen!

Elektrikern kom punktligt och rättade till lampan, samt satte etiketter (om vilken säkring som går till vad) inne i säkrings-skåpet (vilket jag hade önskat mig).

Lena tittade inom en liten stund, för att med egna ögon se hur mycket jag har kvar att göra. Alicia mailade att hon tänkte komma ca 13:30 (för att både titta på min lägenhet och spegeln), men det är flera timmar sedan. Det där med att hålla tider, är inte Alicias starkaste sida...

Och det där med att jobba effektivt, tycks för närvarande inte vara min starkaste sida...

Men jag har packat upp några hundsängar, och ställde en på balkongen. Den kan nog stå där permanent, för jag tror inte att regnet kan nå så långt in även om det blåser. Fast jag planerar förstås att flytta de rosa stolarna (sedan när jag gör i ordning på balkongen), och då får vi se hur jag gör. Förmodligen kan sängen stå framför städskåpet på balkongen, för dörren går inte ända ner och kan öppnas ändå. I förra lägenheten stod den här sängen (som egentligen är en fotpall) delvis under balkongdörren - utan att vara i vägen.

Sängplatsen i solen blev genast populär! (Och jag ser att det är dags att måla om metallstativet på stolarna.)

Jag har i alla fall skruvat fast dörren på det vänstra badrums-skåpet, och satt hyllor i båda. (Jag valde att inte sätta på de medföljande handtagen, för dörrarna är lätta att öppna ändå - och jag tycker det är snyggare så här.) Än så länge är det tomt på hyllorna, men det beror enbart på att jag har nästan alla mina toalett-artiklar nerpackade. Där kommer att bli proppfullt sen.

Jag är så glad för att jag äntligen har fått ett riktigt badrums-skåp att ställa mina toalett-artiklar i! Jag har varit utan många år nu, för det fanns inget i förra lägenheten. Det ska bli skönt att slippa ha saker stående framme, som samlar damm. Jag mår bra av att få bestämma själv hur jag vill ha det. Det är så avstressande att slippa förhandla om allt.

Jag borde ha gjort mer i dag, men lite är alltid bättre än inget. Poco a poco...

Eftersom jag inte har lust att göra något vettigt, så går jag runt och mäter och funderar. Bl a funderar jag på hur jag ska kunna ordna det i min "dator-hörna". Väggen är 89 cm mellan bokhyllan och persiennfästet, och där ska sitta ett Econo-heat-element. Jag vill helst fortsätta att stå framför datorn, eftersom jag mår bäst av det. P g a elementet så kan jag inte ha mitt väggmonterade klaffbord. Och eftersom jag vill stå upp, så faller ju mitt lilla fina Gustav-bord bort (om jag inte bygger om det). Metall-bordet jag har nu, har den nackdelen att det dels saknar plats för musen, och dels saknar förvarings-lådor. Det slog mig att min lilla köksbyrå har precis lagom höjd. Så om jag antingen kan lägga en skiva ovanpå, eller fästa en skiva mellan byrån och bokhyllan (och ha byrån 5 cm ut från väggen för elementets skull) - då kanske jag skulle kunna få en bra arbetsplats?

Jag har en björkskiva som är 52 cm djup och 80 cm bred, som jag skulle kunna såga av en bit på djupet. Jag har två likadana skivor till som har samma djup, men längderna 122 och 160 cm, men det vore synd att såga i den mellanstora, när jag ändå inte kan ha bredare skiva än 89 cm. Den mellanstora skulle dessutom passa precis att göra en hylla av, för att sätta ovanför ytterdörren. (Hallen är 116 cm bred.) Den längsta skivan planerar jag att ha till min köks-ö. Om jag väljer att ha den vita byrån, så skulle jag byta knoppar på den. De gula knopparna satte jag på, när jag i förra lägenheten flyttade den från hallen till köket. Men jag har en hel låda full med knoppar, så jag hittar säkert något i blått som passar.

Mitt lilla Gustav-datorbord i björk, som är gjort för att sitta vid, har tyvärr utdragsskivan åt höger - och här skulle det fungera mycket bättre om den var åt vänster. För det skulle nog se konstigt ut om jag satte det "på tvären", alltså parallellt med bokhyllorna och inte ytterväggen. Eller? Annars har jag funderat mycket på att göra en förhöjnings-del till det, så att det får "stå-höjd". Jag skulle kanske kunna fästa 4 stycken (15 cm höga) sängben under en tillsågad björkskiva (samma skiva som jag nämner ovan)?

I sammanhanget måste jag erkänna, att det vore lättare för mig att ge bort byrån, än att ge bort datorbordet - men nu är det inte det känslomässiga, utan det praktiska som ska få styra. Vissa saker måste man dock "prova" på plats, för att vara säker på vad som blir bäst. I morgon kanske jag släpar fram Gustav till datorhörnan, och tänker mig in i hur det skulle kunna bli med en "förhöjning".

Är det fortfarande bäst att stå framför datorn när jag fyller 80 år? Eller bör jag sitta då? Egentligen borde jag planera det redan nu. Kan jag göra det flexibelt? (Gustav?)

Allra bäst vore det om jag väntar med att ordna dator-hörnan tills matbordet står på plats, så att jag ser att man lätt får plats att ta sig fram emellan dem. Fast det dröjer länge innan jag får plats att ställa matbordet på golvet (monterat alltså). Kanske jag inte vill vänta SÅ länge...

Jag får väl grunna på det här, så många dagar som behövs, innan jag bestämmer mig. Jag har ingen orsak att förhasta mig. Det är bara mig själv det går ut över, om det dröjer lite längre innan jag blir färdig här. Och som jag skrev innan i dag - jag vill vara 100% säker, så att jag inte ångrar mig.

Det börjar mörkna. Vi ska gå sena rundan, och sedan lägga oss. (Det är 17° ute.)

När jag skriver ner mina funderingar här, är det delvis för att jag hoppas att ni ska komma med en super-briljant ide - som löser alla mina problem på ett enkelt (och billigt) sätt. Hur som helst är ni välkomna att höra av er. Ibland ser man saker på ett annat sätt "utifrån". Ett "bollplank" är alltid bra att ha - så "bolla" gärna över era idéer och funderingar till mig!

Tack Gun för dina idéer! Det hjälper att höra hur andra resonerar. Hur som helst så bestämde jag mig för att satsa på datorbordet Gustav. Just nu är det inte idealiskt alls. Eftersom jag har satt datorn på vänstra halvan, så blir det för lågt om jag står upp, men på tok för högt om jag sitter ner. Att stå blir trots allt skonsammast för kroppen, åtminstone om jag skriver - som nu.

Jag ställde först bordet som det nog måste stå sedan. Det kommer att vara skåpsluckor nertill på Billy-hyllorna bakom. (Jag får ha saker som jag sällan använder där.) Men sedan ställde jag datorbordet som jag måste ha det nu (för att det blir bättre plats när jag bär lådor).

Jag önskar att jag hade 4 träklossar (lite större än Gustavs ben, och sisådär 12 cm höga), för då skulle jag kunnat ställa Gustav på dem, och fått lagom ståhöjd. (Vänstra halvan av bordet är 81½ cm högt, den högra 72½ cm.) Kanske jag kan hitta en lagom hög och stor låda att ställa själva datorn på, så löser jag problemet tillfälligt. Det är bara bra att musen är längre ner, det är skonsammare för hand-arm-axel. Arbetsytan på vänster-halvan är 43 x 70 cm och känns helt lagom! (Lyxigt stor jämfört med mitt stå-dator-bord.)

Kommen så här långt i texten tittade jag mig omkring - och hittade 2 små nästan lagom höga lådor. (Bara ca 3 cm för höga.) De var visserligen fulla, men jag tömde dem. Med dem under datorn blev det lite bättre. Så nu står jag bekvämare när jag skriver.

Jag ställde mitt stå-dator-bord i hallen, där jag har sådant som jag ska ge bort. (Just nu kan man knappt öppna ytterdörren.) Det bordet ger jag inte till vem som helst, för det är superbra. Jag har haft stor nytta av det under de här åren, och sluppit ont i axeln (som jag alltid fick innan, när jag satt ner).

Jag har också rullat in de 2 Helmer-hurtsarna som stod i vardagsrummet - till sovrummet. Nästa projekt blir att plocka ut alla tavlorna och annat ömtåligt ur garderoben, ställa in hurtsarna, och sedan ställa in allt smått ömtåligt igen. De stora tavlorna kommer jag att få ha stående framme i sovrummet. Hur och var de ska få plats, har jag ännu inte listat ut, men det ger sig väl.

Strax efter lunch-tid så ska Katarina titta inom, och sedan ska vi gå mitt-på-dagen-promenaden tillsammans - med alla våra hundar.

Alicia planerar att titta inom hon också, skrev hon, men det tror jag när jag ser det... Jag mailade att jag är upptagen mellan klockan 13 och 15, och hon har inte svarat. Alicia är bra på mycket, och en god vän, men hon är inte bra på att passa tider.

Katarina kom punktligt och ålade sig in genom hallen. Fast för att Zeke skulle kunna komma in, var vi tvungna att sätta några lådor utanför dörren. Katarina bleknade påtagligt när hon såg berget av ouppackade flyttlådor, men annars tycker hon att lägenheten är mycket trevlig.

Sedan gick vi en runda, först i närområdet, och sedan ner på El Paseo. Nedan står Bonnie och Zeke och diskuterar vilken blomma som luktar godast.

Nedan Zeke och Stella. Något foto på Zeke och Nellie lyckades jag tyvärr inte få. Synd! För det känns annars bra att kunna visa, att man kan vara vänner storleks-skillnaden till trots.

Jag har experimenterat lite till här hemma. Jag provade hur det blev att sätta den lilla byrån i badrummet. Jag önskar mig lådor där! Sådana småsaker som nagelfilar, cerat och hårsnoddar - är lättast att förvara i lådor. Men trots att byrån är liten - så är den på tok för stor att ha i badrummet.

Nu har jag ställt en liten hylla där i stället. Den tar inte mycket plats, men rymmer lite ändå. Men några lådor har den inte...

I framtiden kanske jag kan byta ut det befintliga tvättstället med skåp - mot ett modernare med lådor (och antingen underkants-limmat eller heltäckande tvättställ). Ikea har flera tvättställs-möbler (med enbart lådor) som skulle passa, medan de flesta av deras tvättställ är 1 cm för breda... Och just nu har jag ändå inte råd. Även de enklare modellerna kostar drygt 200 € + frakt.

Men effektiv förvaring är A och O i en liten lägenhet. Jag har packat upp ett par mindre lådor (plastlådor, inte flyttlådor), och klämt in detta i en Billy-hylla, men längre än så har jag inte kommit. Ännu...

Jag såg i almanackan, att just i dag har jag bott här i Los Olivos precis 1 månad. Det är ju inte klokt - och så ser det ut som det gör! Nu har jag ju lite att skylla på - men i alla fall.

Nu känner hundarna sig hemma här. Inte ens om vi går förbi vår gamla port reagerar de. De bara går förbi. Att flytta är ju en ännu större omställning för en hund - för den anar ingenting förrän flytten är ett faktum. Vi människor har ju oftast gott om tid att förbereda oss mentalt.

Nästa vecka, kanske redan på måndag, kommer David för att byta lås-cylindern. Det var lång leveranstid på den! Då ska jag förhoppningsvis också, äntligen, få kostnadsuppgift för extrafönstret. Hoppas att jag har råd med ett contraventana! (Och 4 econo-heat-element - bådadera innan vintern kommer.)

Jag har inte packat upp fler lådor, men jag har gjort annat. Jag provade om den lilla byrån med gula knoppar kunde stå i hallen - men även där är den för stor. (Fast den bara är 42 cm bred och 34 cm djup - gäller skivan som är störst...) Ni märker att jag gillar byrån, och inte vill riskera att få den över?

Sedan satte jag in de tre Helmer-hurtsarna i den fasta garderoben. Tyvärr kan de inte stå ända intill väggen, för då går inte lådorna att dra ut. (Dörrarna sitter 15 cm från sidorna.)

För att veta helt säkert hur jag skulle ställa hurtsarna i garderoben, så ville jag ta fram min "sista" byrå - den praktiska med 8 lådor. Jag visste att jag hade sett den skymta långt inne i röran. Så jag flyttade några stolar, och kikade in i springan mellan lådorna.

Nedan ser ni den, bredvid den andra byrån. (De har förresten likadana knoppar, bara i olika färger. Knopparna köpte jag för några år sedan på rea på danska Tiger i Alicante.) Den högra byrån har hängt med länge. Lådorna har en jättebra storlek. Den har stått i både badrum, kök och hallar. Nu såg jag att den hade fått några små skador i flytten, och den var lite sliten redan innan. När jag har möblerat på pappret så har jag haft 2 alternativ för den här byrån. Ett har varit att använda den som sängbord, ett annat att sätta den i den fasta garderoben. Nu fick det bli garderoben.

Jag valde att sätta den på tvären, för då kunde jag ställa den mot väggen - och det är ändå lätt att komma åt alla lådorna. Förutsatt förstås, att jag inte ställer något framför lådorna. Helmer-hurtsarna är tyvärr för breda för att man ska kunna ställa två på tvären. Den tredje Helmer-hurtsen bar jag ut igen. Om jag inte kan ha den på balkongen, så ger jag bort den. Titta på väggen bakom hurtsarna. Egentligen är det en vit putsad vägg, och jag hade tyckt bättre om den som den hade varit i original. Då hade den varit lätt att måla - om man ville piffa upp. (Kanske med en glad färg?) Nu har de tidigare ägarna klistrat självhäftande plast (modell trä-imitation). Plasten har inte räckt till hela väggarna, och på vissa ställen har den släppt. Kanske jag gör något åt det hela - om några år. (När jag hänger kläder på stången ovanför hurtsarna - så kommer ju väggarna knappt att synas längre.)

Nu står alla stora tavlor bakom karmstolen i sovrummet, och de små - samt lampor och mitt segelfartyg, står på hurtsarna i garderoben. Om jag lyfter fram en väska (med min väl inpackade glas-plafond) så kommer jag åt samtliga lådor. Jag ska snarast fylla dem alla!

Lilla smala byrån får bli sängbord, fast den egentligen är för hög. (Den kommer att få nya knoppar sen, antingen vita eller rosa - jag ska se vad jag har.) Det är bra att byrån är smal, för jag får antagligen ha karmstol nummer 2 till höger om den - delvis framför en av garderoberna. Mina kära karmstolar tänker jag INTE göra mig av med. Så båda får stå i sovrummet, lite framför var sin garderobs-dörr. Så när jag ska öppna just de dörrarna helt - då måste jag flytta stolarna. Men de är ju lätta, så det gör ingenting.

Karmstol nummer 2 hade jag ritat in där jag nu har ställt datorbordet. Det senare hade jag inte ritat in någonstans - för jag visste inte VAR det skulle vara bäst att ha det. Men det vet jag nu - där jag har finast utsikt!

Ni tror mig kanske inte (när ni ser fotona) - men det har faktiskt blivit mycket luftigare i vardagsrummet! Och gången framför köket har blivit dubbelt så bred. Dessutom kan jag faktiskt sitta i karmstolen OCH ha tillgång till en liten bit av bordet. Det är en stor standard-förbättring. I kväll satt jag ner och åt. Visserligen med maten på en liten bricka i knäet, men ändå. Det har känts så stressigt när jag har varit tvungen att stå upp och äta i köket.

Tja, som ni ser kommer jag att ha att göra även i morgon, samt i övermorgon och... Förmodligen en ganska lång period framöver. Men SEN! Då kommer jag att få jättefint - ja enligt min egen smak alltså. Och det är ju så det ska vara. Man ska ha det så att man själv trivs, oberoende av vad andra tycker och modet säger. Jag inreder för mig och hundarna!

Oops! Vart tog den här dagen vägen? Jag har packat upp några lådor (än så länge bara plastlådor o dyl), och lagt en del i garderoberna, promenerat med hundarna (härligt väder!), vattnat växterna på balkongen, och gallrat ut ytterligare hand/axelrems/shopping-väskor (insåg att alla inte får plats) - och så kom faktiskt Alicia (bara ½-timme efter att hon sagt att hon skulle komma).

Alicia var som ett barn på julafton när hon valde bland mina utgallrade saker. Hon tog bl a spegeln, stå-datorbordet och den lilla hatthyllan. (Jag hjälpte henne att köra hem allt på min gröna kärra.) Det känns lättare att göra sig av med saker - när jag vet att de kommer till nytta och glädje för någon annan.

Även om jag har lite separationsångest när det gäller vissa saker, så är det samtidigt skönt att "bli av med dem" - eftersom jag absolut inte har plats för dem. Nu är det lättare att ta sig fram i hallen (tills nästa gång jag gallrar ut saker).

Nellie är så lycklig för att hon har fått en egen "koja". De andra hundarna drar sig nämligen för att hoppa upp så högt...

Självklart har jag födelsedags-barnet på armen, trots att det är mycket besvärligare att skriva med bara en hand. Det är klart att jag får fjäska lite extra för Nelli i dag! Hon väger förresten 1425 gram i dag (efter frukost).

Själv vägde jag 57,6 kg (före frukost), och innehöll 28,5% fett! Sorgligt, men jag blev inte förvånad alls. Just nu äter jag ju nästan bara "skräpmat". (Varvat med lite frukt.) Så länge jag lever i oordning, och inte har ett fungerande kök, så kommer jag att fortsätta att livnära mig på te och empanadillas, nötter, lite frukt och bär, samt en och annan chokladbit. Men ingen riktig mat.

Längre fram när jag KAN laga mat, och har ork att ta itu med övervikten - så har jag alltså 7-9 kg att banta bort. Byxorna jag har i dag gick nätt och jämt att knäppa i midjan. Normalt brukar jag få ha skärp för att de inte ska ramla av...

Köket! Det är litet, och inte fullt så bra som det ser ut på bild. Jag gillar att det är förhållandevis många lådor. Men det känns onödigt med 2 stora grytlådor, när det bara finns 2 spisplattor. Och gallret i lådorna är så glest, så allt utom stora grytor trillar igenom. Just nu har jag hundmat o dyl i den ena. De översta skåpen går inte ända in till väggen, alltså kan man inte ha små saker där - för då kan de trilla bakom.

Insidan i laminat tycker jag är helt OK, men utsidan i träimitation av plast är hemsk. Plasten har släppt på ett ställe, och går förmodligen inte att måla på. Jag undrar om plastskiktet går att få bort med varmluftspistol? Under är det något träfibermaterial - som går att måla. Om jag hade varit rik så hade jag bytt ut alla skåpen mot Ikea-skåp, inklusive en köks-ö.

Kanske jag kan byta ut alla skåp om 4 år, när jag har betalat av mitt banklån? Nu funderar jag på att köpa någon form av buffé-sideboard -vitrinskåp för att kunna få plats med mina kökssaker. Som vanligt har Ikea de billigaste. Malsjö (nedan) är jättesnygg! Men färgen passar tyvärr inte alls in i min i övrigt ljusa färgskala.

Hemnes passar, även om det finns snyggare bufféer. Pris och storlek är bra.

Ett sådant här vitrinskåp skulle svälja mycket, men jag har ju märkt hur mörkt det blir i köket - när man har höga möbler (eller flyttkartonger) mellan kök och fönster. Dock skulle detta inte skymma lika mycket ljus - som 70 flyttkartonger i höga staplar.

Den smala varianten nedan skulle kunna gå, men den räcker inte ensam. Då skulle jag behöva en byrå-hurts-buffé dessutom.

När jag ändå tittade på Ikeas webbsida, så funderade jag återigen på en sängstomme. Det känns inte bra att ha ett el-uttag precis bakom huvudkudden. En gavel vill jag absolut ha, och helst en sängstomme. (Och så får jag sätta en sådan där platt stickpropp från Conrad i uttaget, så att gaveln kommer intill väggen.)

Alternativa sängstommar, den nedersta inklusive sänglådor. Jag tycker bäst om den översta Hemnes.

Tja, innan jag vet när plusvalía-skatten ska betalas så vågar jag inte beställa något. Annars sa Alicia att hon behöver en del från Ikea, och vi pratade om att sambeställa och dela på frakten.

Jag tittade in på Vovves bloggtopp, och blev lika förvånad som vanligt för att vi ligger på 4:e plats - Bonnie och jag. Tack alla läsare!

Nu ska vi gå mitt-på-dagen-rundan. Solen skiner, himlen är nästan helt molnfri, och det är 20°!

Det kändes att det var varmare än 20°, så när vi 2 timmar senare var hemma igen tittade jag ånyo på termometern (som garanterat sitter i skuggan). Den visade 23°! Jag frös inte alls fast jag bara hade flip-flops, vadlånga byxor och kortärmad T-shirt. (Jag hade en tunn väst också, men den fick jag bära hela tiden...) Det var underbart skönt! Jag behöver värme och solsken!

Vi kom fram några minuter för sent till uppvisningen som just slutat på fotot nedan. Synd! På håll hörde jag musiken (sång och gitarr), och det såg ut som om man dansade sevillanas. Jag hade gärna tittat på en stund, men vi strosade i lugn och ro. Vi visste inte att det var uppvisningens sista nummer. Tja, så blir det ibland.

På Lokura säljer de sådana här trevliga omlott-strand-kjolar med ficka (för 9,90 €). Färg och mönster tilltalar mig, men raka kjolar är inte den modell som gör sig bäst på min figur. (De sitter inte på höften som de ska, utan brukar glida upp ovanför midjan - och då blir de mycket kortare än de är avsedda att vara.)

Vi gick tills El Paseo tog slut, och sedan vände vi tillbaka. Hundarna passade på att dricka vatten vid creperian.

Jag funderade lite på om vi skulle fira Nellies födelsedag med att äta en crepe, men det var fullt med folk där och jag hade bara 5 € med mig.

Vi stannade i stället till vid pizzeria Popeye och köpte en portion pizza med ost, tomat, paprika och tonfisk (= inget giftigt för hundar). Pizza-biten kostade 2,20 €, och vi blev mätta allihopa. Hundarna fick vars flera centimeter-stora bitar. Fast jag undrar om de hann känna smaken, så snabbt som de svalde läckerbitarna.

Det var en saftig och god pizza utan onödigt mycket bröd. Och jag tycker det är bra att man kan köpa portions-bitar.

I huset nedan låg tidigare butiken Elit. Jag undrar om det var dålig lönsamhet som gjorde att den trevliga franska kvinnan sålde sin butik? Jag har inte träffat henne sedan dess. Nu ligger där en annan butik - som säljer precis likadana saker som "alla andra" butiker nära havet.

Nellie träffade en jämnstor chihuahua-pojke. Att de inte känner varandra, men vill bli bekanta, ser ni på kroppspråket.

Hundarna och jag var visserligen mätta (i alla fall jag, hundar tycks aldrig bli mätta) - men vi var varma och törstiga. Jag köpte en glass (minsta sortens bägare) åt oss (tror stället heter något med Jijona, inte mitt favoritställe, men dem hade vi passerat = Mira och Laneu). Jag tycker ju mest om chokladglass, och det fanns 6 olika varianter att välja på, men för hundarnas skull valde jag vanilj och hasselnöt. Hundarna lät sig väl smaka. De tyckte mest om vaniljglassen, så den fick de mest av. Men de fick inte så mycket som de ville ha - för jag är orolig att de blir dåliga i magen då.

Hundarna och jag åt förresten en minibägare citron-ingefära-sorbet på Laneu förra veckan. Supergod och fräsch i smaken tyckte jag, men hundarna tyckte inte om den...

De här vackra succulenterna växer utanför skoaffären Salvador Artesano. Blommorna är stora mot små hundar!

I skoaffärens skyltfönster hade jag fått syn på något intressant, så när jag hade kommit hem med hundarna så tog jag börsen med mig och gick tillbaka själv.

Jag hade sett ett par Skechers-sandaler som såg jättesköna ut. Och det var de! Jag köpte de sand-beiga, fast de blå egentligen är snyggare - men beige passar till allt. Skor har jag gott om (bl a sisådär 20 par tjusiga högklackade som jag praktiskt taget aldrig använder). Men riktigt sköna och fotriktiga skor, har jag inte så många. Hela vintern har jag gått i mina orangea Skechers (modell jogging-skor), men de är för varma nu.

Min vänstra vrist är fortfarande svullen - mindre när det är kallare, mer när det är varmare, men alltid (utom när jag har legat ner några timmar, som på mornarna). Jag tror aldrig att det kommer att "gå över", och jag tror heller inte att man kan göra något åt det. Jag antar att det är ett tråkigt ålderstecken! (Jag misstänker att det är ven-klaffarna som inte längre håller tätt. Garantitiden har förstås gått ut för länge sedan...)

En fördel med sandalerna ovan, är att de är justerbara på tre olika ställen. Alltså kan jag ha den vänstra lite mer utspänd än den högra. Eftersom sandalerna var helt nyinkomna så kostade de 54,90 €. Jag tycker ändå inte att det är särskilt dyrt för sköna fotriktiga sandaler av bra kvalité. Jag är säker på att jag kommer att använda de här sandalerna mycket, och att fötterna kommer att uppskatta dem. (Fast jag hade förstås inte alls budgeterat något skoköp den här månaden...)

Jag funderar på köket igen. Ikea säljer även låga vitrinskåp och skåp. (Höjd 130 cm.)

Men om jag dessutom vill ha några lådor - så passar möblerna inte ihop - fast alla heter Hemnes! De är nämligen olika djupa; 37, 40, 47 och 50 cm. Det verkar inte vara genomtänkt... Men så har ju serien vuxit efter hand. (Det var väl bara sovrums-möbler från början?)

Fast det är ändå inte meningen att man ska ställa en byrå intill någon av de andra möblerna i serien - för toppskivan skjuter ut. Däremot kan man ha hyllor, skåp och vitrinskåp intill varandra - och de flesta är 37 cm djupa. Det blir inte lätt att få ihop det. Jag behöver både skåp och lådor, och att köpa 1 större möbel blir billigare än att köpa 2 mindre. Så det höga vitrinskåpet med lådor vore bra. Men då får jag ingen arbetsyta - och det behöver jag också. Förmodligen skulle buffén (sideboard väljer Ikea att kalla möbeln på "svenska", aparador på spanska) som jag visar överst i dag, fylla flest krav i förhållande till priset. Men jag har sett många snyggare bufféer hos t ex Maisons du Monde. Tyvärr är de 2 till 8 gånger så dyra, och vissa är inte ens lika bra...

En köks-ö, bestående av 2 stycken 37 cm djupa Ikea-underskåp, skulle kosta 530 € komplett. Men tänk om Ikea byter modeller och luckor innan jag får råd att byta ut resten av skåpen? Om jag nu ska det? Huvudet är fullt av alternativa idéer. En buffé vore den billigaste lösningen för stunden.

I dag har jag inte gjort någonting alls! (Om man inte räknar att jag har tvättat 2 maskiner tvätt.) Jag har bara bekymrat mig för hur i alla världen jag ska få plats med mina kökssaker - som jag INTE vill behöva ha i bokhyllorna. Söndag = vilodag. Det får väl bli så i dag, så tar jag nya friska tag i morgon!

Köket - igen! Jag tänkte att om jag kunde komplettera mina Kallax-hyllor med ytterligare en (jag har 3 lika), och ha dem stående rygg mot rygg (2 inåt köket, 2 utåt vardagsrummet) så skulle det kunna fungera - OCH bli allra billigast. (Även om skåpen och lådorna är små.) Då upptäckte jag att Ikea håller på att fasa ut Kallax i björk! Det finns bara enstaka storlekar kvar (de allra minsta), och inte den jag sökte. Björk har ersatts av "vitlaserad ek". Tjaha. Så var det med den idén.

En sak som är bra med att flytta - är att man tvingas tänka i nya banor. Bara för att något passade perfekt i förra bostaden, och för att man har saken ifråga (och har betalat för den), och för att man tycker att den är jättebra - så måste man inte behålla den. Det gäller att ifrågasätta det gamla, att inte bara köra på i samma gamla hjulspår.

I morse när hundarna åt sin frukost så slog det mig plötsligt: Ska jag behålla min fina sopsorterings-pelare? Jag har inte tänkt tanken innan. Den är ju jättebra, och tar liten plats. Men - här har jag inget kök att ställa den i (köket är ju ett pentry som saknar väggar). Är det egentligen så trevligt att ha sopsorteringen i en hörna av vardagsrummet? "Snyggt förpackat" och luktfritt, men ändå?

Jag har redan insett att jag inte gärna kan ha sopkärlet stående framme i köket. (Just nu använder jag en liten pedalhink avsedd för badrum.) För ställer jag den där - då står den samtidigt inne i vardagsrummet.

I Spanien har man alltid sop- och återvinnings-kärl stående på köksgolvet. Det är väl en gammal vana från förr, när det var svårare att hålla kackerlackor och annat på rätt sida ytterdörren. Då var det bra att ha soporna synligt, så att man snabbt kunde åtgärda om man såg någon ohyra.

I Sverige har vi nästan alltid våra sop- och återvinnings-kärl under diskbänken. När jag flyttade in här så var jag glad att min blå plasthylla passade in i skåpet under diskhon. Den tänkte jag ha rengöringsmedel, soppåsar o dyl på. Men samma sak där - bara för att den passade i förra lägenheten, så måste jag inte ha den här. Just här, i den här lägenheten - är det säkert smartast att ha både sop- och återvinningskärl i vask-skåpet!

Så jag bestämde mig på stående fot i morse, för att gallra ut min sopsorterings-pelare och i stället köpa sopkärl som passar i vask-skåpet. I Hässelby strand har jag jättebra (och snygga) återvinningskärl i plast. (Jag har dubbel uppsättning där.) När jag åker upp (i maj?) för att ta diverse privata saker som jag har kvar hos Ulf, då skulle jag kunna ta 2 av kärlen med mig. Jag behöver bara 2. Här i El Campello sorterar man bara i 3 grupper. Grönt kärl = glas, gult kärl = förpackningar (man blandar de i plast och metall, och man lägger plastpåsar i samma kärl), blått kärl = papper och papp. (Resten läggs i stora soptunnan, och saker som möbler och el-apparater sätter man bara bredvid.) Men jag har så sällan glas-återvinning, så jag behöver inget separat kärl till detta.

Jag ska titta på El Corte Inglés i Alicante om de har lämpliga återvinningskärl. Har de det, så köper jag där. Sedan vill jag helst ha ett sådant sopkärl som man sätter på skåpsluckan, och som locket automatiskt öppnas på när man öppnar luckan/dörren. Fast jag vet inte om de säljer sådana här i Spanien. Ikea gör det inte. Men El Corte Inglés brukar ha allt. Jag får ta Tram in en dag och titta.

I hallen har jag inte riktigt varit nöjd med att behöva ha Benno-pelaren (men jag behöver den till förvaring). Alla andra hall-möbler är ju låga. Men om jag tar bort sopsorterings-pelaren, då kan Benno flytta dit. Obs att på det högra fotot nedan, så står Benno en bit ut från väggen (för det ligger ett grenuttag på golvet bakom). Så ska den förstås inte stå sedan.

Nu har jag alltså en fin sopsorterings-pelare över. Är det någon av er som bor här i El Campello som behöver en? Har man bara en vägg att ställa den mot så tar den nästan ingen plats. Den är 15 x 29 cm och 123 cm hög. Jag hade fäst den med häftmassa i förra lägenheten, men den har hål på baksidan så man kan skruva fast den på väggen. Hör av er snarast om ni är intresserade!

Det var tur att jag bestämde mig för att gallra ut pelaren, innan Erik hade hunnit skruva upp den på väggen. Preliminärt kommer han i morgon förmiddag för att börja borra...

Och småttingarna sover sin dagliga skönhets-sömn i min obäddade säng. Jag ser mycket fram emot att få ha sängen för mig själv, med rena lakan - och alltid bäddad dagtid. Men jag inser att det dröjer några veckor till. Inte förrän jag kan ordna mysiga hund-sovplatser i sovrummet, kan jag ta bort trappan till min säng. Och ännu är golvet fullt med verktygslådor och annat som inte ska stå där. (Mycket som jag inte ens ska ha kvar - sen. Jag behöver inte verktyg så det räcker till ett husbygge, men kan använda dem nu medan jag gör i ordning här.)

Ja poco a poco, lite i taget, blir nog mina ledord. För här har inte hänt mycket i dag. Men jag har mätt och funderat, och flyttat runt saker, samt letat sopkärl på El Corte Inglés webbsida... Det är ingen idé att åka in till varuhuset, för de har inte vad jag söker. De har utdragbara sopkärl för montering i köksskåp. Den minsta och billigaste är det nedan. Men priset (198 €!) är lite i saftigaste laget.

Jag skulle kunna tänka mig en enkel variant som den nedan. Men den här på 6 liter är för liten, och nästa storlek (16 l) är för stor. (Dessutom brukar Westwing sälja dem för halva priset.)

Mig passar storleken 10 liter allra bäst. (De minsta soppåsarna på rulle har den storleken.) Om jag har en större så tar det för många dagar att fylla den - och då är det risk att innehållet börjar lukta. Nedan några 10-liters, som egentligen är avsedda för badrum.

Märket Simplehuman brukar Westwing också sälja (kanske en gång i halvåret) - men billigare. Jag tror att jag väntar till Westwing säljer sopkärl nästa gång, så får jag se om de har något som passar.

Min tillfälliga återvinning ser ni nedan. 1 låda för papper/papp och 1 för alla sorters förpackningar samt plast. Funkar utmärkt! De 2 stapelbara lådorna använde jag bl a till hårborstar och hår-snoddar i förra lägenheten. Här får de inte plats i badrummet. Om jag kunde hitta ett 10-liters sopkärl som fick plats ovanpå - då hade jag kunnat använda de här 2 lådorna permanent. Men jag tror att jag måste hitta 2 halvhöga smala återvinningskärl, och ett dito sopkärl - om jag ska få in dem alla 3 i vask-skåpet.

Sedan flyttade jag Benno fram och tillbaka. Det slutade med att pelaren hamnade precis där den stod innan.

Jag kom nämligen fram till att jag tycker bäst om att ha skåpet med routern som nedan. Men jag ska såga till en skiva att lägga ovanpå. En som går ända fram till pelaren till höger, och som helst är rundad i högerhörnan. Då får jag lite större avställnings-yta ovanpå. Där ska både routern, och min bordslampa med citroner på skärmen, få plats.

Sedan förberedde jag inför morgondagens borrande. Jag har (som ni ser nedan) ett stort förråd av skruvar mm, och tog för givet att jag hade några som passade hallhängarna. Men det hade jag inte - för där ska det vara mässing-färgade (vilket jag hade för få av)! Så jag gick ner till järnaffären och köpte. Jag gick klockan 19:30, och då sken fortfarande solen och det var 23° varmt! Det har varit underbart väder i dag!

Fast när vi nyligen gick sena kvällsrundan, då blåste det kalla vindar och jag frös (fast det var 18°). Nu ska jag gallra ut en del verktyg innan jag lägger mig. Jag tänker ge Erik alla de stora som jag inte längre har nytta av. För vad skulle jag använda en stor rörtång, en gångjärns-justerare, eller en liten slägga till - i en liten lägenhet? När jag har sågat till alla specialhyllor, så ska jag ge bort min stora fogsvans också. Det räcker om jag behåller den lilla...

Och när allt är uppskruvat på väggarna ska jag ge bort 3/4 av mitt skruv-sortiment också. (Jag har fler, samt plugg och krokar, i de blå sortiments-lådorna som skymtar till höger i bild. Aningen mer än vad en pensionerad kvinna i lägenhet kan tänkas behöva...

Ni ser inte mycket på fotona, men jag försökte ta ett "när-vi-vaknar-foto". Mest för att visa hur oerhört trångt jag ligger om nätterna! (Stackars mig...) Men när jag sträckte ut handen för att ta kameran, så flyttade de 2 minsta på sig en aning. Bonnie låg dock kvar med rumpan mot min kind som hon brukar (vilket blir ruskigt varmt).

I dag har det hänt en del här, och det är inte min förtjänst (även om jag har hjälpt till). Erik (min bonus-lillebror som jag kallar honom) kom hit 2 timmar på förmiddagen och borrade och skruvade. Så nu sitter vädrings-hängaren på balkong-väggen.

I hallen sitter de båda hängarna på plats + 6 krokar + sko-skåpen + brandsläckaren + en liten hylla.

Jag hängde upp de hundselar/koppel som vi dagligen använder, samt de jackor/västar som jag använder. Men SEDAN, ni vet då i framtiden när jag kommer att ha jättefin ordning precis överallt - då ska jag inte ha så många av mina egna plagg hängande framme.

Dessutom justerade Erik en trög kökslåda, samt tog bort det fast monterade diskstället från det ena köksskåpet. Där tänker jag ha porslin. Jag måste bara såga till en passande hylla först.

Om Erik hinner så tittar han in en stund i morgon förmiddag också. (Irina är i skolan då.) Innan dess måste jag ha röjt i andra hörn av lägenheten, så han kommer till. Dessutom måste jag köpa en special-borr lämplig för kakel. (För nu är det dags att sätta upp saker i kök och badrum.)

Jag såg ca 10 personer som badade. Men det är bara 17° i havet, så själv skulle jag nästintill ha frusit ihjäl.

Förresten har jag mina nya Skechers-sandaler på mig, och de är verkligen jättesköna!

Jag tycker inte om att affärerna har siesta-stängt. Jag skulle vilja gå och köpa kakelborret nu, men måste vänta till 17:30 (eller om det är kl 18) när järnaffären öppnar.

Spanien två största operatörer Telefónica och Orange, fördubblar kostnadsfritt båda sina fiberoptiska anslutningshastigheter för att fånga fler abonnenter.

Telefónica fördubblar sina hastigheter för Fusión-kunder utan extra kostnad, från 50 Mbps till 100 Mbps och från 300 Mbps till 600 Mbps. Dessutom kommer företaget att starta ett lågprismärke för att konkurrera med Másmovil till sommaren.

Orange ökar också sina Internet-hastigheter från 50 Mbps till 100 Mbps, och från 300 Mbps till 500 Mbps, och 500 Mbps-kunder går nu automatiskt upp till 1Gbps. Orange lanserar också en symmetrisk fibertjänst med en hastighet på 1Gbps, den högsta på marknaden, för 12 miljoner anslutna hem. Det är det första erbjudandet av den här typen för bostadsmarknaden där de har två miljoner abonnenter. Bolaget planerar att överstiga 14 miljoner anslutna bostäder i år och 16 miljoner år 2020.

Det skulle i så fall innebära att jag får 100Mb/s (symmetriskt), och det är inte att klaga på - särskilt inte om priset är detsamma. Jag tycker visserligen att 48 € per månad är ganska dyrt (och jag behöver ju inte allt som ingår: fast telefon + 2 mobil-linjer + TV) - men jag skulle inte klara mig utan internet i hemmet. Och då är detta abonnemanget, Fusión 0, det förmånligaste som finns just nu.

Jag bara måste sätta fart och packa upp lådor, även om jag inte vet var jag ska lägga allt. Det händer ingenting om jag bara tittar på lådorna, och suckar djupt. Jag måste helt enkelt skärpa mig! I dag vore en bra dag. (I morgon kommer troligen både Erik för att borra lite till, och David för att byta lås-cylinder.)

Annars har jag alltför lätt för att fantisera om framtiden - i stället för att ta itu med nuet. Jag fantiserat t ex om en köksö... Jag råkade få syn på varianterna på hjul nedan, när jag tittade efter något helt annat. Att ha en köks-ö på hjul skulle fungera bra i mitt fall, för då vore det lätt att rulla den åt sidan om jag tillfälligt behöver mer utrymme i antingen kök eller vardagsrum.

Westwing säljer 2 bufféer i dag, som jag tycker är snygga - och som rymmer mycket. Men båda är för stora, 180 respektive 190 cm på längden - och jag får plats med max 155 cm...

Eftersom jag ännu inte har pengar till vare sig köks-ö eller buffé, så har jag ju gott om tid på mig att tänka ut vilket som skulle vara allra bäst på sikt.

Det har inte varit någon vidare geist i mig i dag. Jag har känt mig deppig, och det har känts som om mitt "uppacknings-uppdrag" är fullständigt ogenomförbart. (Bara för att jag inte vet var jag ska lägga sakerna.) Jag har flyttat några lådor till andra platser. Någon har jag klämt in i en bokhylla. Någon har jag tänkt ställa in i garderoben, för att upptäcka att det inte går just nu - bara för att jag har ställt en massa saker framför garderobsdörrarna.

Dock har jag packat upp en öppen låda, och tömt 2 väskor, varav en stor resväska. Tyvärr tar en tom resväska lika stor plats som en full... (Normalt stoppar jag mina mindre resväskor i de större, men nu är alla mindre fulla - så det går inte.)

Jag har konstaterat, att jag fortfarande har kvar så många skor, att de fyller 4 plastlådor (+ några i garderoben + några som jag har framme och använder). Jag inser att jag aldrig kommer att behöva alla - så jag bör rensa ut hälften. Jag behöver inte 1 hel låda högklackade dans-skor (när jag nästan aldrig dansar - fast jag egentligen vill), och inte heller 3 par gummistövlar (även om de har olika skafthöjd) - när man nästan aldrig behöver gummistövlar här. Jag måste gallra ut saker... Igen!

Gymnasten låg i vägen i en hylla, det är enbart därför jag hängde honom på en svans-krok så länge. Han ska få en egen krok längre fram (högre upp, på en annan av väggarna i hallen). Men jag vill först sätta upp tavlorna - alltså dröjer det. Bredvid lilla byrån (precis ovanför golvlisten) planerar jag att sätta den där lilla turkosgröna minidörren som jag köpte för något år sedan. Som ett kul blickfång... (Och lådorna i byrån ska jag måla i olika turkosa nyanser - sen.)

Till lunch åt jag rå blomkål. Det är både gott och nyttigt. (Fast jag tycker att kokt blomkål, men en smörklick på, är ännu godare.)

Stella och Nellie knaprade glatt i sig var sin liten bit blomkål, och de hade gärna ätit mer. Bonnie nosade misstänksamt på sin bit - och lät den ligga. Hon räknar inte råa grönsaker som mat...

Ingen "riktig" låda blev uppackad i dag. Alltså känner jag mig näst intill värdelös - som inte ens klarar en så enkel sak. Jag har tvättat, och gått till Consum och köpt ost (samt blomkålen), och till Lidl och köpt nötter och yoghurt, och till te-affären och köpt te. Och jag gick ner till Ulfs förråd och ställde en hopfällbar transport-kärra (som han får av mig, ifall han behöver för att köra sina lådor på längre fram), och jag har rett ut några tovor i Nellies päls. Och så har jag förstås gått flera promenader med hundarna. Och jag har lyssnat på ett inpirerande TED-talk som Linda rekommenderade, och som jag önskar att jag hade hört när jag var 17 år (Girl Up: https://www.youtube.com/watch?v=t6dnl9srW5k&feature=youtu.be). Ändå känns det som om jag inte har gjort någonting alls. För jag borde ju egentligen ha packat upp minst 10 lådor... Tycker jag - min hårdaste kritiker.

Jag har sådana här humör-svackor ibland, när allt känns BLÄÄ. (Det är då jag tröst-äter glass och choklad, så jag dessutom blir ledsen för att jag var så dum som åt sådant - suck.) I morgon är jag troligen pigg igen. Deppigheten brukar ganska snabbt gå över. Jag har trots allt mycket att vara glad och tacksam för. Hundarna! Solen och värmen! Blommorna och fåglarna på balkongen! Min nya lägenhet! Och alltid - mina 3 underbara barn! Och alla mina fina vänner, mina syskon, och en ryslig massa annat!

Och även om ni inte ser det, så ser jag själv på fotona nedan, att travarna inte är riktigt lika höga längre... (Inte överallt i alla fall.)

Citat: I morgon är första dagen av resten av ditt liv! Så i morgon...då!

En olycka kommer sällan ensam. Ska berätta sedan. Har bara internet korta stunder - för jordfels-brytaren utlöses i ett. Efter 3 timmars jobb är min lås-cylinder utbytt. Nellie har brutit benet och är hos veterinären, där hon sövdes. Jag ska hämta henne kl 16. Återkommer med fler detaljer senare...

När strömmen går så funkar inte min fasta telefon heller (IP-telefoni). Jag sätter på mobilen tills problemet är löst. Behöver ni nå mig så finns numret på Kontakta-mig-sidan...

Sedan jag släckte samtliga lampor (i taket och över diskhon), så har jag el. Jag har inte hunnit kolla vilken av dem som utlöser jordfelsbrytaren. Men det är konstigt det hela, för jag har använt samma lampor hela tiden, i alla fall sedan elektrikern var här och satte dit de sista. Och de som elektrikern monterade kan det ju knappast vara?

Nu tar jag allt i oordning, för lilla Nellie får komma först. Hon har fått spjälat sitt lilla ben. De var tvungna att söva henne för att kunna lägga benet rätt - eftersom det gjorde så ont. En benpipa är helt av. Hon är slak, piper till ibland och darrar lite. Stackars liten!

Nellie ska opereras i morgon klockan 15. De ska skruva fast ett T-format stöd (en bit av T:et på vardera benbiten). Så pyttelitet som hennes ben är, så måste det vara mikroskopiska skruvar! Jag ska sedan hämta henne klockan 20. Totalt kommer allt att kosta 630,50 €! Det är tur att jag har henne försäkrad, men självrisk och viss procent får jag förstås betala själv - så kostar mycket gör det hur som helst. (Och jag kommer ett steg längre bort från möjligheten att köpa en buffé eller köks-ö...) Men det är en bagatell i sammanhanget. Lilla Nellie är mycket viktigare än pengar!

Nellie kommer att kunna gå obehindrat, men jag misstänker att rörligheten i leden blir sämre. Och allt hände på några sekunder! Det känns som om det var mitt fel! Det var en olycka, men ändå...

David från järnaffären ringde på dörren. Han skulle byta lås-cylindern. Eftersom ytterdörren skulle stå öppen under tiden, så tänkte jag placera hundarna i mitt rum - för att de inte skulle kunna springa ut. Jag satte mitt 60 cm höga galler för dörröppningen, och lyfte över Stella. Jag tog Nellie i handen som jag brukar, började lyfta över henne, och hade bara ca 30 cm kvar till golvet på andra sidan - där jag skulle sätta ner henne. Då blev hon plötsligt otålig (ville väl till Stella), spratt till - och jag tappade greppet. Nellie föll de 30 centimetrarna och landade olyckligt med hela tyngden på höger framtass - varvid benet bröts av. Det förstod jag förstås inte bums. Nellie skrek till, högt, och jag såg och kände att det var något med leden. Men först trodde jag att benet "bara" var ur led.

Hur som helst insåg jag, att jag borde gå raka vägen till veterinären. Som tur var så var Erik här, så jag kunde lämna min bostad med öppen ytterdörr - och utan att veta om min nyckel skulle passa när jag kom hem igen.

Hos veterinären röntgade de, och såg att det är en fraktur. Jag fick lämna Nellie där (eftersom hon skulle sövas lätt). Och nu är alltså benet spjälat. Tänk så oerhört ömtåliga de är, sådana här små! Ett fall från 30 centimeters höjd! Stackars lilla Nellie! Det är inte rättvist att det skulle hända henne. Jag brukar normalt vara så försiktig, och jag brukar hålla dem i säkra grepp (med stöd både under och runtom hunden). De får aldrig hoppa upp på, eller ner från, sängar eller fåtöljer. Jag har trappor till dem. Jag trodde aldrig att detta skulle kunna hända mina hundar. Men det gjorde det! Just nu har jag lilla Nellie i famnen, och skriver med en hand.

Dagen började annars bra. Jag packade upp ytterligare en öppen låda, och ställde sakerna i bokhyllan. Sedan hittade jag (tyvärr) ytterligare en plastlåda med dansskor... Så nu är stapeln med skolådor 5 "våningar" hög. Det blir till att gallra hårt! Det blir svårast med dansskorna - som bär på så många minnen! Fotot tog jag, som ni ser, innan Nellie bröt benet...

Erik kom i förmiddags. Bl a så monterade han fåglarnas nya bur. Den ser jättefin ut! Och fast alla fåglarna kommer att få mycket större bur-volym, så tar buren mycket mindre plats än de 2 jag har nu. Om några dagar så ska jag göra i ordning den nya buren (sätta i sittpinnar, matskålar, leksaker mm), och sedan ska jag flytta över fåglarna. Jag hoppas att de självmant vill flyga över till den nya buren! Jag får ta en "fågelsort" åt gången, och lägga all mat i den nya buren. Det kan ta tid, och jag måste göra det inomhus och se till att burarna står så tätt att ingen fågel kan råka komma lös. Ingen av dem är ju handtam... Den nya buren är mycket mer lättstädad, vilket jag ser fram emot! (Sedan ska jag försöka sälja de gamla burarna.)

Erik skruvade också upp byglarna i köket. Nu ska jag bara leta upp mitt lilla diskställ som ska hänga på den ena. (Korgar och krokar vet jag var jag har fler.)

Erik skruvade dessutom upp 3 olika hängare i badrummet, nedan den jag ska hänga min morgonrock på.

David från järnaffären hade räknat med att byta mitt låsvred på ca 20 minuter. Men det tog 3 timmar! Allt krånglade. Det fattades en liten skruv, och han fick låna en fil av mig för att fila till en bit metall. Men när han väl var klar så blev det jättebra! Dessutom hade han beställt 5 nycklar till låset, fast jag hade sagt 4 - för det var samma pris. Bra! För just i dag pratade Erik och jag om att byta nycklar med varandra. Det är en trygghet om något skulle hända. Och om vi gör det - då behöver jag en 5:e nyckel. När David gick så gav jag honom 200 € (i stället för de 195 € som anbudssumman löd på). Han fick ju jobba mycket längre än väntat, och jag tror att man får igen på ett eller annat sätt - om man är lite generös i sådana här fall.

Strax innan David gick, så gick strömmen. Och eftersom han stod nära elskåpet så blev det han som satte på elen, varje gång den sedan gick igen. Jag vet ännu inte VAD som utlöste jordfels-brytaren. När jag har skrivit klart här, och skickat ut detta på nätet, då ska jag testa med att tända en lampa åt gången. Jag har mailat med elektrikern, och vi ska höras av i morgon.

Jag la ner Nellie i hundsängen bredvid Stella nu. Nellie får inte äta förrän efter kl 20, så de andra får också vänta. (Bonnie och Stella har i alla fall ätit lunch i dag, det har inte Nellie. Och inte jag heller, kom jag just på. Har faktiskt inte tänkt på det innan...)

Nu har jag provat att tända samtliga lampor, en åt gången - och INGEN av dem utlöser jordfels-brytaren. Mycket mystiskt!!! Varför utlöstes den så många gånger i rad, under några timmar innan i dag?

Alla 3 hundarna har ätit en försenad kvällsmat. I morgon får lilla Nellie inte äta alls, bara dricka. Det blir inte lätt. Hur ska jag kunna smyga åt de andra hundarna frukost, utan att Nellie märker något? Jag vill ju inte att Nellie ska tro att jag är orättvis. Det är ju hon som behöver mest omsorg just nu! (Sedan kan Bonnie och Stella vänta med lunch tills jag går i väg med Nellie, men frukost måste de ju få.)

Även i dag tittade Erik inom en stund för att hjälpa mig att borra, skruva och montera. Han satte upp belysning nummer 2 (som seriekopplas med nummer 1), så nu har jag bra arbetsbelysning i köket!

Och sist i dag så monterade Erik Ikea-hyllan Värde, sågade av en bit upptill (den har 6 hyllplan i original), och skruvade upp hyllan på väggen. Det var p g a den onödiga lilla väggbiten (upptill) mellan kök och vardagsrum, som hyllan måste kapas. Nu, när hyllan kommer att synas från hallen, så passar det nog inte att jag ställer mina 40 te-burkar på den. (Men kanske några få - de snyggaste?) Men hyllplan kan jag aldrig få för många av, jag har ju tämligen många saker att ställa där... Sedan ger det sig om jag kan snickra till en snygg skiva med rundad kant att ha ovanpå den låga Billy-hyllan. Bara om jag lyckas, så får min "citron-bordslampa" plats att stå där. Den är nämligen ganska hög.

Om en kvart ska jag gå till veterinären med Nellie. Vi är alla ganska hungriga. När jag kommer hem igen så ska tre av oss få en försenad lunch. Men lilla Nellie får inte äta förrän i morgon bitti... Stackars lilla Nellie! Hon linkar omkring på golvet med svansen mellan benen, och ser allmänt ömklig ut. Jag bär henne en hel del. Det tycker hon om.

Jag har tänkt, och tänker, mycket på Nellie i dag. Nu är det förmodligen ett par timmar sedan hon blev opererad. Tydligen skulle det komma en specialutbildad veterinär, en traumatologo, för att utföra själva operationen, assisterad av min vanliga veterinär. Om jag förstår det hela rätt så är en traumatologo inte riktigt detsamma som en svensk traumatolog (läkare/veterinär specialiserad på skador uppkomna genom olyckor) utan en läkare/veterinär med specialkompetens inom ortopedisk kirurgi. Det känns ju tryggt att veta, att en specialist är inkallad. Eftersom Nellie är så liten, och hennes ben så smalt, så krävs det förstås att man vet exakt vad man gör om man ska skruva dit en metallplatta. Utan plattan skulle Nellies ben inte bli stabilt igen, att bara gipsa hade inte räckt.

Några sekunder, en olycka! Sådan tur att det finns specialiserade veterinärer som kan göra Nellie nästan helt bra igen! I just det här fallet verkar det som om jag får betala halva operationen själv. Jag har 1600 kronors självrisk, och får dessutom betala 25% av räkningen själv. Så det blir ungefär 315 €. Det är mycket pengar, men inte för mycket för att göra lilla Nellie bra igen. (Tur att pensionen kom just i går, annars kanske jag hade fått ta det på avbetalning.)

Spanska försäkringsbolag har sällan självrisk. Där får man 100% ersättning om man går till en av försäkringsbolagets veterinärer, annars 80%. Det är mycket bättre än ersättningen från svenska försäkringsbolag - och premien är ungefär densamma (eller något lägre). Mapfres närmaste veterinärer finns i San Juan och Alicante. Men jag pratade med chefsveterinär Javier på Eurocan, och han ska kontakta Mapfre för att påbörja ett samarbete. Det är ju jättebra för min del! Inte för att jag precis vill behöva utnyttja någon spansk djurförsäkring (Nellies börjar gälla fr o m i dag) - men OM jag behöver, så gör det skillnad ekonomiskt.

Klockan 20 ska jag hämta lilla Nellie. Ni får rapport i morgon. Vi har haft fint väder även i dag (om än blåsigt), men jag har inte hunnit njuta av det. Fast vi gick en sedvanlig mitt-på-dagen-runda längs El Paseo - Bonnie, Stella och jag.

I väntan på att hämta Nellie så packade jag upp 2 kassar med "skafferi-saker", och ställde detta (tillfälligt förstås) i min nyuppsatta vägghylla. Då kunde jag konstatera att jag inte har 40 te-burkar, utan "bara" 25! Av dessa använder jag dagligen 2-5 sorter, (4 gröna och 1 vit; Earl Green, Citrus Garden, Green Chai, Ingefära-citron och Pai Mu Dan). Och om jag ska vara riktigt ärlig, så behöver jag inte ha 20 sorter till som omväxling. Jag tror att 5 andra skulle räcka gott. Så jag får väl gallra bland mina te-burkar också...

Jag berättar om Nellie lite senare i dag, jag väntar bl a på röntgenplåtarna (som veterinären ska maila) för att kunna förklara bättre. Operationen var lyckad, men fara för komplikationer finns. Stackars lilla Nellie har ont, men är vid gott mod. Hon låg tätt tryckt mot min kind hela natten. Hon gnydde till när hon bytte ställning, men låg annars mer stilla än vanligt. Själv fick jag gå upp kl 01 för att ta migränmedicin, och den hjälpte faktiskt - så jag kunde somna.

På fotot ovan av Nellie, så ser ni att veterinären har rakat av en hel del av hennes päls också. Men det gör inget, för den växer ju ut igen.

Vi har just kommit hem från mitt-på-dagen-promenaden. Nellie fick åka i hund-vagnen. Bara vid 2 tillfällen (när varken människor eller hundar vara nära), släppte jag ut henne så hon kunde sköta sina behov. Jag är väldigt glad att jag har hund-vagnen, den underlättar verkligen i sådana här situationer. Nellie är inte fullt så förtjust i vagnen. Hon ligger bekvämt, och ser bra, men det är mycket roligare att springa fritt, eller att bli buren. Men nu måste hon undvika att röra för mycket på sig. En hel månad måste Nellie avstå från att springa, och att leka normala hund-lekar. Det kommer inte att bli lätt att förklara för henne...

Jag har fått röntgenfotona nu. De 2 översta visar skadan som den såg ut när vi kom till veterinären den 19:e. Det ena benet är helt av! (Nästa par foton visar benet efter operationen den 20:e.)

Jag vet av egen erfarenhet att det gör mycket ont när benet går av, och ganska länge efteråt. Jag råkade slå av mitt ben, på nästan exakt samma ställe, för många år sedan när det var glashalt ute och jag skulle rädda Johan (då 1 år) från att ramla och skada sig. Johan klarade sig utan ett blåmärke, men jag fick krypa därifrån eftersom jag inte kunde stödja på benet. Nu har jag ju bara 2 ben, hundar har 4 - och kan därför linka omkring även om 1 av dem inte fungerar. Men det gör precis lika ont, och Nellie skrek till rejält och en bra stund efteråt.

Som vid alla olyckshändelser så tänker jag på allt jag kunde/borde ha gjort i stället för det som jag gjorde - för då hade olyckan inte hänt. OM jag inte hade brytt mig om att stänga in hundarna när David kom - då hade olyckan inte hänt. OM jag hade lyft in Nellie först i sovrummet, och Stella sen - då hade olyckan inte hänt. OM jag hade hållit Nellie med båda händerna (som jag alltid gör när jag lyfter dem lite högre) - då hade olyckan inte hänt. OM jag inte hade varit så stressad, då hade jag kanske kunnat parera Nellies rörelser bättre - och då hade olyckan inte hänt. Jag önskar SÅ att det hela kunde göras ogjort, men det går ju inte. Så här är det: Nellie har en allvarlig fraktur!

Veterinären opererar alltid sådana här fall. Det räcker inte att gipsa. Fotleden är för känslig hos sådana här små. Och om man inte opererar så får man nästan alltid amputera foten efter ett tag. Detta eftersom den får för dålig blodtillförsel när den är helt instabil.

Det kom alltså en specialist från Alicante för att operera Nellie. Mina veterinärer opererar normalt själva, men just ortopedisk kirurgi är ingen av dem specialiserad på.

Specialisten skruvade fast en T-formad metallbit på Nellies ben. Metallbiten är liten (max 3 cm lång, veterinären visade med fingrarna), men ser stor ut mot Nellies ben. Dock ser skruvarna (totalt 6 tror jag) ännu större ut!

Trots att skruvarna är pyttesmå, så går de ju rakt igenom Nellies ben! Specialisten var mycket nöjd med operationen. Det finns en viss risk att benet bryts när man skruvar, men den här gången gick det bra.

I ca 75% av fallen så slutar det hela lyckligt. Hunden återfår helt rörelseförmågan, och när allt är läkt kan den leva som vanligt igen. Men i ca 25% av fallen slutar det INTE lyckligt. (Gäller små hundar, stora påverkas mindre.) I de fallen hämmar nämligen skruvarna blod-genomströmningen i skelettet. Den opererade biten får för lite blod/syre och dör till slut. Då får man amputera! Samma amputation som man skulle fått göra om hunden inte hade opererats. Men eftersom chansen för att hunden ska bli helt återställd är 75% - så opererar man alltid. Risken för att blod-genomströmningen påverkas, är större ju mindre hunden är. Och Nellie är ju väldigt liten...

Jag hoppas verkligen att Nellie, trots sin litenhet, tillhör de 75%! Hon är ju bara 1 år, pigg, sprallig, levnadsglad, och älskar att röra på sig! Ni håller väl tummarna för att allt ska sluta lyckligt för henne!

Vad är väl ouppackade flyttlådor i sammanhanget? Inget! Men jag måste förstås (så småningom) ta mig samman, och packa upp några ändå. Jag får väl passa på när Nellie sover.

Jag har googlat lite på benbrott - hund, men ingenstans hittar jag något om detta med minskad blod-genomströmning i skelettbenet.

Frakturer (benbrott) är vanligt förekommande hos våra husdjur. De flesta frakturer kräver kirurgisk åtgärd, så kallad frakturkirurgi. Ofta orsakas de av en olycka. Unga djur eller småhundar kan även bryta benet under normal rörelse eller lek. I de flesta fall vill inte djuret belasta det skadade benet alls.

Majoriteten av alla frakturer kräver kirurgisk åtgärd. Den vanligaste metoden är att operera in en metallplatta som skruvas fast i benet under huden direkt mot skelettet. (AO/osteosyntes – benändarna fixeras vid varandra med hjälp av metallplattor och skruvar under en operation. Ingreppet är mer kostsamt, men eftersom denna fixering vanligen är mycket god krävs oftast färre återbesök och röntgenundersökningar än vid gipsning, och operationen behöver sällan göras om.)

Beroende på vilken metod som används kan djuret behöva ha ett glasfiberbandage (vilket används istället för ett klumpigt gips) under några veckor medan frakturen läker. Metallimplantaten som använts kan i de flesta fall lämnas kvar i kroppen när frakturen läkt. I vissa fall kan de dock orsaka problem och behöver då tas bort. Även på unga djur kan det vara nödvändigt att ta bort metallimplantaten för att inte skada den vidare tillväxten i benet. När frakturen väl läkt är rehabilitering en mycket viktig del av eftervården för att återställa full funktion i det skadade benet.

Det står också att ett benbrott normalt tar 6-8 veckor för att läka. Jag får väl fråga veterinären när vi ska på återbesök på tisdag, både hur rehabiliteringen så småningom ska göras, och ifall man kan ta bort metallbiten (eller någon av skruvarna) ifall det blir problem med blod-genomströmningen. Men det senare är förstås mer komplicerat, när hunden är liten och skelettet klent. (Och sedan kostar det kanske lika mycket som den första operationen? Den kostade 560 € inkl metallbiten.)

Stackars lilla Nellie! Nu får hon smärtstillande medicin morgon och kväll, samt anti-inflammatorisk medicin 6 dagar i rad. När hon "går" så hoppar hon på 3 ben, och när hon ligger ner måste hon ha det skadade benet rakt, men annars är hon nästan (men inte helt) som vanligt. Hon vill gärna vara nära Stella (eller mig)... Nyss låg de båda små på sin favoritplats på balkongen, men nu ligger Nellie i min famn.

Det är inte bara mina små fågelvänner som är flitiga. Även jag jobbar med att förbättra mitt bo!

Först tog jag itu med alla skolådorna. Jag gallrade ut 2 kassar fulla, bl a de högklackade på det vänstra fotot - trots att de har alla mina älsklings-kläd-färger på en gång (klarblå, turkos och cerisrosa). Jo - det var svårt. Lika svårt som när jag gallrade ut flera snygga tangoskor (några inköpta i Buenos Aires). Men jag har just skrivit till danslärarinnan Laura (som själv tyvärr har storlek 38-39), och frågat om hon känner någon som dansar och har storlek 36 i skor. Hon svarade att hon ska fråga sina väninnor och elever. Jag ser hellre att riktiga dansskor dansas med, än att de används till "promenader på stan".

De röda gummistövlarna ville jag inte alls gallra ut. Det är de bästa och skönaste jag har. Men - de hade spruckit på ett par ställen, så nu hamnar de i soporna. Tyvärr. Jag vill helst att bra saker ska hålla i evighet, och blir besviken när jag upptäcker att de inte gör det. Det var rejäla svenska barnstövlar, sådana som jag inte kan köpa här. Jag får leta när jag är i Sverige nästa gång.

Dock har jag insett att jag måste ha ytterligare en låda med skor någonstans. Jag saknar ett par röda dansskor och ett par sköna sandaler (jag ska behålla båda paren). Men jag antar att de inte ligger ensamma... Jag hittar kanske fler skor att gallra ut?

Hundarna tyckte att det var trevligt när jag höll mig i sovrummet, för även när de sover så gillar de sällskap.

Men när jag hade ångan uppe så fortsatte jag in i vardagsrummet och tömde de 5 säng-lådorna som stod där. Jag gallrade i samband med detta ut 3 sänglådor, några mattor och några rullar presentpapper (hade 8 rullar, behöll 4). Dessa sakerna tror jag att Erik och Irina vill ha.

Nu ska jag servera hundarna mat (och medicin), och sedan ska vi ut en runda. Vädret är lite halvdant, mest molnigt men 21°.

Därefter ger det sig om jag kommer igång med att vara flitig igen. Återstår att se.

Förresten, det här med datorer = suck! När jag ska lägga in foton här (som de 5 ovan) så lägger jag dem först i en mapp på skrivbordet, där de ligger medan jag redigerar dem (beskär och komprimerar). Så ock i dag. När jag var klar skulle jag klippa ut fotona och lägga in dem i Christeltango - som vanligt. Då var mappen plötsligt borta, försvunnen! Jag hittade den sedan i Bilder på C-disken. Men jag hade inte flyttat dit den. Jag flyttade tillbaka mappen till skrivbordet. Men när jag skulle öppna den så öppnades FileZilla i stället. Och sedan försvann FileZilla. Fast den genvägen har jag återställt. När jag högerklickar på papperskorgen så kan jag bara välja på "skapa genväg hit" eller "avbryt" - inte "töm papperskorgen" som jag brukar kunna. Suck, och dubbelsuck! När jag har för över detta till webben så ska jag starta om datorn. Kanske det hjälper? Men VARFÖR blir det så här?

Jag bekymrar mig för Nellie. När hon hoppar omkring på 3 ben så tänker jag så hemskt det vore, om just hon skulle höra till de 25% där operationen inte lyckas. Måtte, måtte allt gå väl! Hon är värd det bästa den lilla! Jag vill att hon ska kunna springa på alla sina 4 ben - resten av livet. Inte hoppa runt som invalid...

Jag har fortsatt att vara flitig. Jag har packat upp totalt 7 "plast-kasse-väskor" som den blå på bilden nedan. (Den blå är den största.) De flesta innehöll kläder. Dessa har jag stuvat in i garderobs-backarna, så tätt som möjligt. (Gallra ut kläder ska jag göra senare.)

Men i en av väskorna låg mitt lilla diskställ som jag har letat efter (tillsammans med andra köks-saker). Jag har tagit för givet att jag skulle använda diskstället här, litet och praktiskt som det är. Men jag har just fått tänka om. När köks-kranen är så hög som den är här (vilket är praktiskt i kök) så passar inte diskstället, vilken ledd jag än sätter det på. Och det är tyvärr inte konstruerat för att kunna hänga högre upp (alltså närmare bygelstången). Så nu har jag gallrat ut det.

Bygel-stängerna kommer jag att ha stor nytta av ändå. Det är skönt att "få upp saker på väggarna". Men nu får jag ha ett av mina minsta diskställ (jag har 3 att välja på) stående framme på den lilla arbetsbänken. Det kan inte hjälpas. Ett väldigt litet räcker i vardagslag, och om jag har gäster så kan jag ta fram ett litet till.

Kanske jag orkar packa upp några saker till i kväll. Jag har musik till arbetet, tyvärr inte självvald. På torget här nedanför är det musik (och dans) i dag. Det har hållit på sedan i morse, men det var paus under siestan. Det är bara emellanåt musiken är hemsk, för det mesta är den dräglig. Men det är musik för ungdomar, och dansen är inte vad jag kallar dans. Men visst är det både kul och viktigt, att det anordnas saker för ungdomar. Eftersom jag bara håller på att "stöka runt" bland alla mina saker, så blir jag inte störd. Inte som jag skulle ha blivit om jag hade tänkt sitta och läsa...

Nu ska hundarna få sin kvällsmat, och sedan en liten promenad runt kvarteret. Solen skiner och det är riktigt skönt ute.

De är så söta ihop mina minsta. Bonnie, ensamvargen, ligger alltid för sig själv - men småttingarna ligger nästan alltid tätt tillsammans.

Nu har jag fått tänka om - igen! Jag hade tänkt stapla mina "komprimerings-pås-lådor" (nedan en öppnad och tom) i överskåpet på den fasta garderoben.

Men på "golvet" där så sticker det upp skruvar - som förmodligen skulle göra hål på tyget på "lådorna".

Jag mätte och såg att sänglådorna precis skulle gå fritt ovanför skruvarna. Så jag flyttade över innehållet (mest kuddar och täcken) till de tomma sänglådorna.

Det skulle få plats med 4 lådor i överskåpet - men man kan bara få in 3 (eftersom dörrarna/luckorna inte går ända ut till kanten). Synd på sitt sätt.

Nu fyllde jag på med andra sorters lådor, och överst la jag mina 2 gäst-täcken "lösa". Jag ska nog stoppa dem i platta vakuum-påsar senare, det känns tryggare i det här klimatet. Men på någon månad ska det väl inte hinna gå ohyra i dem.

Det har blivit ännu lite luftigare i vardagsrummet - i alla fall på höjden. Fast ännu har jag inte packat upp en enda riktig flyttlåda...

Nedan syns de flesta av mina vinyl-mattor. Men det fattas 5 stycken - och just nu har jag ingen aning om var de kan ha gömt sig.

Värre är, att jag inte har någon aning om var hundarnas pass ligger. Jag behöver dem nästa gång det är dags att vaccinera någon av dem - samt förstås om vi ska resa till Sverige. Jag tror att deras pass ligger tillsammans med mitt, som ligger tillsammans med alla mina smycken. Ganska viktiga saker alltså, som jag borde veta vilken låda de ligger i.

Jag har fotograferat allt som jag har packat, samt lådans nummer (och även skrivit innehållet på en sida av flyttlådan). Men nu har ju flyttfirman ställt alla lådor huller om buller, och många med texten inåt. Så det blir inte lätt att hitta det jag saknar - innan jag har packat upp allt... Och enligt lagen om alltings djävlighet, så ligger det viktigaste säkert i den sist uppackade lådan... (Boklådorna undantagna - för de ska få vänta till allra sist. Jag fyller ju bokhyllorna tillfälligt med allting annat - så böckerna får inte plats någonstans på länge.)

Det känns i alla fall skönt att ha hunnit med en del i dag. Tänk om jag skulle kunna vara lika flitig i morgon.

Nu, klockan 20:45, börjar jag tycka allt sämre om musiken som nu har övergått till dunka-dunka. Ljudvolymen har varit onödigt hög hela dagen, men så här dags börjar den störa mig. Vi ska strax gå sena rundan, mina små och jag. Hoppas musiken inte håller på alltför länge till! Det är ju trots allt måndag och arbetsdag i morgon. Inte för att jag har klockan på ringning - men ändå. Jag lägger mig helst strax före 22, och hoppas alltid i det längsta att jag ska somna bums. Och sannolikheten ökar om det är tyst...

Klockan 21, när vi var ute och gick, så tystnade musiken. Då blev det påtagligt tyst. Jag slogs återigen av hur mycket tystare här är, än vid genomfartsgatan San Bartolomé. Här är inte bara tystare, här luktar bättre också - mer blommor och mindre avgaser.

Nu ska vi i säng. Hoppas att jag får någotsånär plats i sängen i natt. Det är lite si och så med det emellanåt... Fast nu har flickorna delat upp utrymmet. Jag får ligga på diagonalen - på rygg, och så ligger Bonnie på vänster sida om mina fötter/ben. Stella ligger i midjehöjd på höger sida, och Nellie ligger i ansikts- eller axelhöjd - också på höger sida. (Nellie är faktiskt den som stör mig minst - trots närheten.) Om jag inte rör mig alltför mycket på natten så går det bra. Men det händer att jag längtar tills jag återigen får ha sängen för mig själv...

En stor del av förmiddagen har jag tillbringat i kö. Först gick jag till Ajuntamiento för att ändra min adress i folkbokföringen (inscripción padronal). Där var det kö, och flera av ärendena tog tid. När det blev min tur så gick det ganska snabbt, eftersom jag hade alla papper med mig - inkl lagfarten på min nya lägenhet. (Om man hyr så ska man ha hyreskontraktet med sig.) Men sedan ville inte skannern/kopiatorn. Tjänstemannen lyckades skriva in allt i datorn, men jag kunde inte få mitt nya intyg (certificado de padronamiento). Dock var de så moderna - att de lovade att maila det. (Men ännu har jag inte fått något.) Det är meningen att man ska förnya sitt padronamiento vart 5:e år, även om man inte flyttar. Intyget behövs då och då av byråkratiska skäl, och det är obligatoriskt att mantalsskriva sig på den ort där man bor. Det stämplade pappret man får är bara giltigt 3 månader, men man får ett nyutskrivet om man behöver.

Nästa kö, var hos posten. Häromdagen låg det en lapp i mitt postfack, om att jag hade en försändelse att hämta på posten - något som hade varit för stort för att få ner i postfacket. (Alla spanska postfack/brevlådor är pyttesmå, här i Los Olivos är de ännu mindre.) I fredags gick jag till posten och stod i kö länge. Men när det blev min tur så kunde de inte hitta försändelsen, för brevbäraren hade glömt skriva ett sorteringsnummer. De tog mitt telefonnummer, och lovade att ringa. I förmiddags ringde de och sa att de hade hittat försändelsen.

Ny kö (10 före), ny väntan. Den som tog emot min lapp kunde inte hitta försändelsen. Men jag hade för mig att den som ringde hade sagt att den låg nära kassan - och det gjorde den. Det visade sig vara en katalog från Maisons du Monde, en som ledigt skulle gått in i vilken svensk brevlåda (eller brevinkast) som helst... Jag blev i alla fall glad åt katalogen. Som ni vet så gillar jag att titta på heminredning...

Sedan kom Erik och hämtade det han skulle ha, så nu är det (tillfälligt) hyfsat med utrymme i hallen igen. (Utom att hund-vagnen står där.)

Antagligen för att Nellie har ett brutet ben så kom jag tänka på en saga jag tyckte om som barn, om ett litet myrbarn som tappade sitt ben. Jag fick leta en stund på internet innan jag hittade sagan.

Myran som for till doktorn heter den, är skriven av Zacharias Topelius och finns med i samlingen Läsning för barn. I samma samling hittade jag också Stjärnöga. Den tyckte jag också mycket om. (Jag hade en tunnare bok som barn, med ett urval av Topelius sagor.) Jag läste båda, mindes, och blev nostalgisk. Nu som vuxen la jag märke till vissa detaljer som jag inte gjorde som barn. (Jag reagerade för raden "...men lappbarn kunna stundom vara så häftiga och egensinniga som negerbarn..." Ganska fördomsfullt, tycker jag - men så skrevs ju boken för mycket länge sedan.)

En kortare version av Läsning för barn publicerades första gången år 1883, men blev sedan 8 olika delar (alla med titeln "Läsning för barn") år 1906. Mina 2 favoritsagor finns i del 6. Jag minns att jag tyckte om berättelsen Sampo Lappelill (från del 3) också! Men jag har ju inte tid att läsa hur många sagor som helst just nu.

Topelius var en mångsidig man. Han hade studerat fysik, kemi, latin, biologi och botanik, grekiska, astronomi, filosofi och litteraturhistoria. Han jobbade som professor i finsk, rysk och nordisk historia, var intresserad av flora och fauna, skrev oerhört mycket - inte bara barnböcker utan böcker för vuxna, psalmer och sånger (som t ex Sov du lilla videung).

Tänk, nu har jag fått nästan en hel dag att gå IGEN, utan att ha packat upp en enda flyttlåda. Men jag kom på var jag hade mina saknade vinylmattor, i säng-lådorna som stod under sängen. Så de 4 lådorna tömde jag i dag (där låg förstås en massa annat också, bl a alla mina galgar - vilka jag stoppade in i garderoben). Så nu kan jag lägga annat i säng-lådorna. (Frågan är vad som är lämpligast bara.)

Just nu har jag ingen lust att packa upp några lådor alls. Jag har lust att kela med mina små hundar, läsa fler Topelius-sagor, bläddra i min nya katalog, pyssla lite med växterna och fåglarna på balkongen - men jag har ingen lust att packa upp lådor. Att jag inte har lust till detta viktiga arbete, beror till största delen på att jag inte vet var jag sedan ska lägga sakerna.

I morgon, när jag förhoppningsvis känner mig full av energi, då ska jag nog flytta om lite i hyllorna. För då skulle jag kunna packa upp porslin sen, och sätta i hyllorna närmast köket. Jag ser åtminstone 2 lådor märkta "porslin", och det finns fler. Det kanske vore enklast att börja med dessa. Och när jag väl har kommit igång, så går kanske resten av bara farten?

Dagarna går, och jag får bara gjort en bråkdel av allt det som jag borde göra. Jag ju glad, och lycklig över min lilla lägenhet. Varför känner jag mig då så håglös? Jag har flyttat fler gånger i livet än jag på rak arm kan räkna upp, och det har inte alltid varit frivilligt. Och visst har det tagit tid att komma i ordning efter flyttarna, men det känns som om det tar rekordlång tid den här gången. Jag antar att det beror på att jag har dubbelt så många saker som här får plats. Annars hade det ju bara varit att packa upp allt och ställa/sätta/lägga in det i skåp, hyllor och lådor.

Nu går jag omkring och småplockar, och gallrar ut enstaka saker som jag ser att jag har dubbelt av. Fast ibland kan jag inte bestämma mig bums. Jag har t ex 2 durkslag som passar att ha över diskhon (om man t ex vill skölja bär eller grönsaker).

Den vänstra är snyggast, och av bäst kvalité, men ändå tror jag nästan att jag tycker bättre om den högra. Jag ska fundera några dagar, sedan måste jag gallra ut ett - för bor man på så här liten yta, då kan man inte ha 2 snarlika saker. Detta är bara ett exempel, så är det hela tiden.

Eller så passar saken helt enkelt inte i just den här lägenheten. Jag har en dörrtrapets. En sådan som man spänner upp i en dörröppning och kan använda för att göra armhävningar i (om man är stark nog), eller för att bara hänga på raka armar i - för att sträcka ut ryggen. Jag tycker om trapetsen, men inser att den inte passar här. I dörröppningen till sovrummet kan den inte sitta bara för att dörrfodret är för smalt. Och jag kan ju inte gärna ha den i öppningen till badrummet. Eftersom jag är kort så skulle jag få ha den ganska lågt ner - och då skulle alla normallånga män (och långa kvinnor) riskera att slå huvudet i den, på väg in på toa... Så den får jag gallra ut.

Jag har en praktisk "skräp-skål" (vet inte vad den egentligen heter) som man ska haka på en underskåps-lucka i köket - och som man sedan skrapar ner resterna i, när man har skurit/rensat något. Inget spill på väg till soppåsen. Men nu är det ju den lilla detaljen att jag bara har ett enda underskåp här. Och ovanför det finns ingen arbetsyta + att jag har hängt handuks-hängaren där. Så "skräp-skålen" måste jag gallra ut. Någon som vill ha? (Nedan har jag satt den på en låda, men det funkar inte eftersom handtagen är i vägen och lådan inte går att stänga ordentligt.)

Så här är det hela tiden, det är därför allting tar sådan tid. Men jag kunde inte gallra ut allt innan flytten. Mycket vill jag prova på plats. (Som t ex durkslagen ovan.) Vissa saker som jag absolut trodde att skulle passa - passar inte. Någon gång är det tvärtom. Dagligen får jag tänka om, och frångå mina ursprungliga planer.

Men allting kommer säkert att bli jättebra - sedan någon gång i framtiden när jag äntligen är klar...

Förresten har jag örhängen på mig i dag. Det har jag inte haft sedan strax innan flytten. Men jag hittade mina smycken i morse. Någon gång i natt kom jag plötsligt ihåg att jag hade lagt dem i en låda under en lampa - och att den lådan stod i den fasta garderoben. Tyvärr minns jag fortfarande inte var jag har hundarnas djurpass (samt stamtavlor och andra viktiga papper).

I förmiddags var jag på återbesök hos veterinär Cristina med Nellie. Cristina tog bort bandaget där nålen hade suttit, och på lördag ska jag dit igen för att få tagit bort det stora klumpiga bandaget. (Men jag gissar att Nellie får ett mindre bandage på det benet, för operations-ärret som är ca 3 cm måste ju skyddas tills huden är helt läkt.) Jag frågade Cristina om riskerna för amputation. Hon sa att det är ungefär 2 månader efter operationen som man ser om blod-genomströmningen är tillräcklig och allt är bra. Hon sa att Nellie visserligen är ovanligt liten, men att veterinären som opererade henne har lång erfarenhet och är mycket skicklig. Skulle metallbiten och skruvarna vara till men för Nellie, så kan man operera bort dem när benet har läkt ihop (vilket normalt tar 6-8 veckor). Jag kan bara hoppas på det bästa. Håll tummarna för att lilla Nellie ska bli helt återställt och kunna springa på alla 4 resten av livet!

Än så länge bär jag Nellie på våra promenader. Det vore enklare för mig att köra henne i vagnen, men hon tycker bättre om att bli buren. Så om vi inte så gå långt, då bär jag henne. Vi gick som vanligt ner till El Paseo i dag, men där var det så blåsigt så vi fortsatte längs gatorna San Pedro och San Bartolomé. Det är konstigt väder i dag - soligt och 24°, men så pass blåsigt att jag måste ha en tunn vindtät väst på mig. Men det är skönt ändå, eftersom vindarna är så pass varma.

För en liten stund sedan fick jag mail från departamento estadistica på ajuntamiento, med mitt nya Volante de empadronamiento. Bra att det fungerade via mail!

Mitt när jag höll på att skriva texten härovan - så stängde datorn av sig för att göra klar en uppdatering, och startade sedan om. Den gör alltid så helt utan förvarning, och bryr sig inte alls om att jag har ställt in att den bara får göra så efter att ha frågat först, och utanför mina "aktiva timmar". Det är väldigt irriterande. När jag får tid och ork så får jag väl skriva till Microsoft och fråga hur (om?) man kan bli av med problemet.

Jenni har besök av Wilda i dag, och Jenni mailade fotot nedan. Hon är lika söt som vanligt, lilla Wilda. Och visst saknar jag henne ibland - men jag vet att hon har det bra, faktiskt bättre än hon hade det hos oss - nu när hon får all den uppmärksamhet som hon behöver.

Jag får väl fortsätta att "småplocka", för det är trots allt bättre att jag gör något än inget...

Jag berättade att postfacken här i Los Olivos är oerhört små. Men nu har jag blivit bönhörd! I dag skruvande man nämligen upp nya moderna på väggen! Toppen! Inga spanska postfack är stora, men de här är dubbelt så stora som de tidigare - samt horisontella istället för lodräta (jag begär inte att ni ska förstå hur jag menar, jag ska fotografera de nya senare). Tyvärr har vi inte fått nycklar till dem ännu, men jag lyckades ändå lirka ut dagens post (tidningen Mi Casa).

Vår "trädgårdsmästare" är här i dag, och klipper gräsmattan samt sköter om rabatterna. Det är trevligt med en liten trädgård utanför huset!

Tro det eller ej, men jag har faktiskt packat upp 4 (små) flyttlådor i dag. Innehållet (mest porslin) har jag ställt i en av bokhyllorna. (Egentligen borde jag skruva på dörrarna, men det får vänta. Hyllplanen sitter ändå fel, för i vitrinskåpen ska alla hyllplan av glas sitta.)

Det är synd att jag inte kunde vara på plats hela tiden när flyttkarlarna ställde lådorna här. För då hade jag sett till att varje kategori lådor kom för sig. Nu står allting blandat, huller om buller. De hade inte ens vett att ställa de stora lådorna för sig, och de små för sig - så som jag hade ställt dem i förra bostaden. Det skulle annars ha varit rationellast, om jag hade kunnat fortsätta med att packa upp porslin och andra köks-saker. Jag ser någon låda till med köks-saker, så jag får väl packa upp den härnäst. Blandat med porslinet ligger det kläder. Dessa "trycker" jag in i garderoberna (som redan är fulla)... Jag vill inte gallra kläder nu, jag vill vänta. Men tänk om jag inte får in alla kläder i garderoberna? Var ska jag lägga dem då?

Nyss gick vi vår mitt-på-dagen-promenad, som blev ännu kortare än planerat. Jag visste att det skulle börja regna ungefär då (det sa prognosen), så vi höll oss i närområdet. Vi hade bara ½ kvarter hem när regnet började, men då fick Bonnie och Stella bråttom hem. Enligt prognosen ska det komma uppemot 6 mm i eftermiddag, men hittills är det inte mätbart.

Just när jag hade packat upp min första låda, så ringde Telefonica/Movistar. De skulle komma och installera en dosa som man kopplar TV:n till, för att få tillgång till de kanaler som ingår i mitt abonnemang. Jag sa att jag inte har någon TV, så det kvittar för min del. Men ingår det (gratis), så ingår det. Det kom 2 tekniker som höll på en knapp timme. Det var något som krånglade. När de sedan hade fått allt att fungera så tog de loss TV-dosan igen och gav mig i handen. (Jag lägger undan den för framtida bruk. När jag fyller 75 så kanske jag tänker om, och tycker att det skulle vara kul med TV.)

Den ene av männen var kraftigt förkyld, och nös i ett kör. Hoppas att jag inte blir smittad... På stan kan jag hålla andan om jag går förbi någon som nyser, men hemma i min egen lägenhet så vill jag kunna andas fritt. Det verkar som om det billigare abonnemanget, som jag beställde i slutet av mars, inte börjar gälla förrän i dag, när TV-dosan är installerad. Telefonica ville väl ha den högre avgiften 1 månad till, annars tycker jag att de borde ha kunnat vara snabbare.

Nu hoppas jag kunna packa upp så många lådor (de närmaste dagarna) att jag får in alla 3 fågelburarna i vardagsrummet. För då kan jag göra i ordning, och flytta över fåglarna till den nya. Sedan blir det rymligare på balkongen, och jag kan flytta om där, så det i alla fall nästan blir som det ska bli. Det hoppas jag alltså, men det återstår att se.

Till er som inte nyligen har flyttat, inte flyttar just nu, och inte ska flytta snart:

Nu står det 10 hopfällda flyttkartonger i hallen! (Några som ska slängas, några som jag ska ställa ner i Ulfs förråd.) En hel stor Billy-hylla är nu full med porslin, och jag har börjat sätta lite i hyllan bredvid. Det är inte klokt så mycket porslin jag har. Mycket är väldigt fint, i mina ögon. Men jag kan omöjligt behöva allt. Jag ska gallra sedan när jag ställer i ordning allt på sina rätta platser. Det som blir över är lätt att "bli av med", för "alla" (utom de som redan har för mycket) vill gärna ha vackra bruksföremål.

Och vet ni vad jag fick syn på? Nej titta inte på dammtussarna, titta på lådan längst ner.

Mikrovågsugnen! Nu kommer det snart gå att lyfta fram den. Fast sedan ska den installeras också. Det är bara att ställa den ovanpå kylskåpet, och sticka i kontakten - så när som på en liten detalj. Den får inte plats på höjden om man inte först sågar bort botten i den öppna hyllan ovanför. Jag ser tyvärr inga skruvar, annars är det alltid enklare om man kan skruva loss saker och ting. Då skulle man dessutom kunna skruva tillbaka botten - en bit högre upp. Nåja, det dröjer minst någon dag till (förmodligen längre) innan lådan kommer fram - alltså kan jag skjuta upp "utrymmes-bekymret".

Klockan är nästan 18, och i ska strax ut en runda mina små flickor och jag. Nu tittar faktiskt solen fram (och det är 21° ute). Kanske vi går lite längre än vi brukar så här dags? Det skadar inte att röra på benen, och förra promenaden blev ju jättekort.

Det trodde jag inte, men mikrovågsugnen är redan framgrävd... Jag flyttade ändå om en massa annat.

Jag släpade fram den Kallax-hylla som ska stå underst. (Den stod lika långt in under lådorna som mikrovågsugnen.) Sedan släpade jag ut den till "köksavdelningen", och satte Kallax nummer 2 ovanpå. Den tredje delen, som ska stå överst, kan jag inte klara att lyfta upp själv. Passande nog tittar Erik inom i morgon förmiddag, och då ska jag be honom hjälpa mig att lyfta upp hyllan. (Jag kan bära ena änden, och om jag står på en pall så räcker jag nästan upp dit hyllan ska.)

Så här står inte Kallax-hyllorna på min "möblerings-ritning", men jag har tänkt om även där. Sedan får jag se hur jag upplever det hela från andra hållet. Men det lär väl dröja minst en månad till innan jag har röjt så pass. Där bakom står nämligen en ryslig massa boklådor. Och innan jag ens kan tänka på att packa upp böckerna, så måste jag ha gallrat bland mina kläder och en hel del annat. För innan detta får plats där det egentligen ska vara - så är ju bokhyllorna upptagna.

Nu är det betydligt luftigare i ena änden av vardagsrummet, men lite fullare i den andra änden (där jag har lagt några saker ovanpå lådorna, bl a madrasserna som ska vara i sängskåpet).

Jag tycker om att titta ut på min balkong! Där är förfärligt stökigt och trångt (där står mycket som inte ska stå där) - men grönt, lummigt och rosa-blommigt också. Luktärterna växer och har blivit kraftigare, men ännu syns ingen blomknopp. (Fotot tog jag nyss, kl 20:20.)

Nu tänker jag inte göra mera nytta i dag. Jag ska bara klappa mina småttingar och lata mig, tills det är dags för kvällspromenad och sedan sängen.

På lördag var det meningen att veterinären skulle ta av Nellies bandage. Men Nellie kunde inte bärga sig, så hon lyckades klia av det i dag. Och det var nog lika bra, för jag såg att det hade skavt av skinnet på 2 ställen. När jag såg att bandaget var på väg av, så gjorde jag mig klar för att gå till veterinären. Men Nellie var snabbare, så hon fick tillfälle att lufta benet ordentligt. Veterinär Cristina satt på ett litet bandage i stället, som bara täcker själva operations-ärret. (Och det kostade inget!) Så nu kan Nellie börja stöjda försiktigt på sin fot igen. Hon sätter foten i golvet när hon står stilla, eller går sakta. Men när hon har bråttom så skuttar hon på 3 ben. Vi ska ändå på återbesök på lördag, för Nellie ska få en spruta antibiotika.

Erik tittade inom, och jag passade på att "utnyttja" honom. Jag hade packat upp mikrovågsugnen, och mätt att den precis skulle få plats i hyllan avsedd för mikrovågsugnar - trots att den är mycket djupare, eftersom det även är en vanlig ugn. (De 4 tassarna sitter nämligen under främre delen av ugnen.) Nu är det inte alls idealiskt för mig att ha ugnen där - jag måste stå på en pall för att kunna använda den. Hyllan ugnen står på, befinner sig 1 cm högre upp än jag är lång... Men så här kan det fungera så länge. Jag behöver ju kunna använda ugnen NU!

Det fattas 3 cm på höjden, för att ugnen ska kunna stå på kylskåpet (vilket hade varit lagom höjd för mig). Jag får väl klura ut så småningom, om det går att höja botten i skåpet (som ugnen nu står på) utan att skada hela skåpet. Nu ställde jag annat på kylen - så länge. Ytan behöver jag!

Erik lyfte upp den översta Kallax helt utan min hjälp. Han är både lång och stark. För att kunna utnyttja utrymmet i den så måste jag naturligtvis stå på en pall. Men min lilla gula stegpall ska ändå stå i köket. Kallax står nu i jämn linje med min omgjorda Billy som står "runtom" sängskåpet. Baksidan på Kallax är inte direkt ful, men skulle kunna piffas upp med ett vackert tyg. Men först ska jag fundera på om jag verkligen ska ha 3 Kallax ovanpå varandra, eller nöja mig med 2. Det är utrymmeseffektivare med 3, men luftigare med 2. (Däremot kan jag inte ha 2 bredvid varandra - för då tar de för stor plats i vardagsrums-delen, så att matbordet inte skulle kunna stå som jag har tänkt.)

När jag i dag tittade i den Kallax som står underst, så gjorde jag ett fint fynd. I en av lådorna hade jag lagt både hundarnas pass och stamtavlor, samt mitt pass. Så NU vet jag var de finns! Jag som trodde att lådorna var tomma! Men jag hade antagligen lagt sakerna där (samma dag som flytten skedde, innan det hamnade flyttlådor framför) - bara för att de inte skulle komma bort...

Som tack för hjälpen fick Erik den lilla Poäng-fåtöljen för barn, den som hundarna har haft. Den skulle ha stått där Kallax-hurtsarna hamnade nu, och hundarna har ju gott om andra sovplatser. Den lilla fåtöljen är jättefin, men skrymmande - och Bonnie vågade aldrig hoppa upp i den. Erik har redan mailat en liten film där hans dotter Irina provsitter fåtöljen. Hon ser nöjd ut, och kommer säkert att ha större glädje av fåtöljen än hundarna skulle ha haft.

I går mailade jag till administrationen (för Los Olivos) och frågade om vi skulle hämta våra postfack-nycklar hos dem. I dag satt det en lapp om att vi skulle gå dit och hämta nycklarna. Nu har jag hämtat mina 2. Jag är jätteglad åt de nya större postfacken. De gamla var av en fullständigt idiotisk konstruktion, och rymde bara ett litet kuvert åt gången. En tidning fick inte plats... (Och jag prenumererar ju på 2; 1 svensk och 1 spansk heminrednings-tidning.)

Sedan i går har jag behövt tvätta, men varken då eller i dag är det torkväder ute. Det är molnigt, blåsigt, och regnet hänger i luften.

I dag, när vi gick längs El Paseo, så såg jag att det var hissat något så ovanligt som lila flagg! Fara för maneter alltså! Det var lila flagg i båda ändarna av stranden, och röd i mitten. Jag såg faktiskt ett par som låg och försökte sola på stranden, men klokt nog badade igen. Vi har ytterst sällan maneter vid vår strand Carrer la Mar, men om vi har så är det Medelhavs-maneter. Sådana som alltid bränns minst dubbelt så mycket som svenska, och i vissa fall är farliga. Däremot händer det bara en gång ungefär vart 7:e år (sägs det) att det kommer en av de dödligt farliga maneterna hit. Då är det strömmarna som har fört dem hit från Costa del Sol och Estrecho de Gibraltar (Gibraltarsund).

I morse såg jag den 8 minuter långa filmen Utmaningen - en film om den sjuka jobbstressen, från Arbetsmiljöverket. Den här: https://www.youtube.com/watch?time_continue=487&v=Y4cIbehTmfY. Den är 2 år gammal, men jag har inte sett den tidigare. Den handlar om stressrelaterad utmattning, sådan som jag drabbades av. Jag känner igen mycket. När det var som värst kunde jag inte göra någonting alls, inte ens prata. Det sorgliga är att jag aldrig har blivit riktigt bra, inte som jag var tidigare. Nu är jag ju pensionär, jag måste inte längre prestera, och jag har gott om tid. Så för mig är det inte så viktigt längre. Men hur går det för alla unga? De som drabbas när de är 25-30 år? Kommer de någonsin att bli helt återställda? Jag tvivlar. Och visst är det något allvarligt fel i samhället, när mer än en 25-åring "går in i väggen"!

I filmen framgår att det faktiskt är bättre ekonomi för samhället, att "vårda arbetskraften" (än motsatsen). Man kan ersätta en trasig del i en maskin, med en annan del som är hel. Den gamla delen kastar man i soporna. Man ersätter en utsliten människa, med en ny energifylld - en som kan PRESTERA. Det är bara det att man faktiskt inte kan kasta en människa i soporna! (En människa som kanske i många år har gett sin arbetsgivare sitt allra bästa...) Ändå tror jag att många med utmattningssyndrom känner det som om de är "defekta" (fast de bara har reagerat normalt på onormal stress), och som om de "kastas bort". Om man inte längre kan prestera på topp, då är man inte mycket värd i vårt samhälle. Men det är ju så fel, så fel! ALLA har ett värde! ALLA behövs! Det gäller "bara" för samhället/arbetslivet att hitta rätt plats för den som är extra stresskänslig, sjuk på ett eller annat sätt, eller kanske född "annorlunda"! Där kan samhället verkligen bättra sig!

Skogen skulle vara väldigt tyst, om endast de fåglar sjöng som sjunger bäst.

Jag tycker om att se, att även Bonnie och Nellie ibland ligger tätt tillsammans.

Jag tvättar, det är det enda som jag har hunnit hittills i dag. Men jag har funderat på Kallax. Trots att Billy-hyllorna är högre (inkl överhyllan), så upplever jag "Kallax-pelaren" som alldeles för hög. Jag tror att jag kommer att nöja mig med att ha 2 ovanpå varandra. Det innebär, att om jag vill kunna fylla lådor och skåp i Kallax, så måste jag flytta om hyllorna först. Den som står överst nu, ska stå överst även sen. Jag tror att jag kan lyfta ner den översta själv. För när något ska nedåt, då hjälper ju jordens dragningskraft till en hel del. Då räcker det att hålla emot...

Jag kunde! Fast hyllan var så pass tung, att jag fick ta det stegvis. Om jag hade tappat den så hade den (eller något annat) gått sönder. För att kunna räcka upp var jag tvungen att stå på min gula stegpall. Först satte jag hyllan ovanpå de 2 smala. Sedan lyfte jag ner den hyllan som då stod överst - till golvet. Och därefter kunde jag sätta ner hyllan som ska ska stå överst, ovanpå den som ska stå underst.

Att det spelar roll vilken hylla som står överst, beror på att jag är kort. Jag kan se vad som finns i ett skåp högt upp, men inte vad som finns i en låda. När jag monterade möbeln satte jag 2 skåpsluckor överst på en, för att i framtiden kunna ställa just den överst. Det är hyllan som jag köpte ett tag efter att jag hade köpt de andra, den som jag inte brydde mig om att måla knopparna på (eftersom den inte stod intill de andra). Jag ska måla om dem senare, det är ju inget akut. Annars vet jag faktiskt precis var jag har guld-färgen, och det lilla locket som jag satte knopparna på medan jag målade! Den lilla öppna hyllan satte jag bara överst tillfälligt - den kommer jag troligen att få över, och ge bort, senare.

Likaså ställde jag den smala hyllan ovanpå den andra - tillfälligt. Så vill jag naturligtvis inte ha dem (fast de får bara plats så just nu). Men om jag skulle sätta dem bredvid varandra, då skulle det kunna bli en provisorisk köks-ö. De är visserligen lite låga (77 cm mot 90 cm som är normal underskåps-höjd). Men om jag gör en köks-ö av dem, då vill jag ha dem på hjul - och om jag väljer höga hjul så kommer de automatiskt upp en bit. Tyvärr går det inte att skruva fast hjul under Kallax-hyllorna, det håller inte - för de är ju gjorda av wellpapp med ett tunt laminat utanpå. Inte ens Ikeas egna hjul (avsedda för Kallax) håller. Det vet jag av erfarenhet. Men om jag kan köpa en (stark) träskiva av något slag, och såga till den så den passar precis under hyllorna - då kan jag skruva fast hjulen i träskivan i stället. Och så får hyllorna stå ovanpå skivan (som blir som en platt vagn), kanske fastlimmade.

Dessa 2 hyllor skulle ge en avställnings-/arbets-yta på 39 x 117½ cm, och så värst mycket större skulle jag ändå inte få plats med. Och så är de ju gratis, eftersom jag redan har dem. (Så när som på träskivan. Hjul har jag.)

Jag får väl gå till närmaste trävaru-butik (Big Mat) endera dagen, och kolla priser. Jag behöver också en fukttålig skiva att göra ett hyllplan av, till skåpet på balkongen där tvättmaskinen står. Hyllplanet som fanns där (obehandlad spånplatta) var ruttet, så det tog jag bort samma dag som jag fick tillträde till lägenheten. Finns det inte specialbehandlad kryssfaner som man använder på båtar? Det borde i så fall passa på balkongen.

Det är väldigt vad jag är "varannan-dag". Ja, jag menar - i bästa fall så är jag flitig varannan dag, och sedan gör jag ingenting nästa dag. (I värsta fall är jag bara flitig 1 dag i veckan.) I dag har jag inte gjort mycket. Fast hundarna och jag gick en ovanligt lång promenad. Vi var ute 1½ timme, och just då sken solen och det var riktigt varmt och skönt. (I morse var det molnigt, och nu åskar det i fjärran och är risk för regn.) Lilla Nellie, som jag bar på armen, var full av energi. Hon hade gärna velat gå själv, men får ännu inte för veterinären. Bonnie och Stella gick utan problem ner till El Paseo, och bort till hamnen. Sedan ville de inte mer. Trots att de hade fått både vattenpaus (vid creperian) och godispaus (när vi mötte Josefina och Kiko), så fick jag nästintill släpa dem efter mig på hemvägen. Och då gick jag ändå sakta, för deras skull.

Vov och voff alltså, så orättvis matte är. Nellie, som inte ville bli buren - henne bar matte hela tiden. Ja, bara för att hennes ben har gått sönder. Men mig ville matte inte bära, fast hon vet att jag inte tycker om att motionera. Det var så vov-synd, så vov-synd om mig på hemvägen. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men hemvägen var vov-mycket längre än bortvägen. Så det är ju inte konstigt att jag blev trött. Ja, och så är jag ju lite lat också (men säg inget till matte). Och förresten var Stella också trött på hemvägen.

När vi kom hem så drack vi vatten, och sedan gick vi och la oss. Och nu skulle jag egentligen bara dricka lite mera vatten, men så såg jag att mattes dator var ledig. Ja, bara för att matte håller på och gör te åt sig. Så jag passade på! Bra, va! För då får ni något intressant att läsa. Att ni vill läsa allt strunt som matte skriver, det fattar jag inte.

Förresten har matte inte blivit riktigt normal än. Hon verkar fortfarande samla på stora bruna lådor. Ja, för vi har fullt med sådana överallt! Inte för att jag precis vill springa runt i vår lägenhet, men om jag hade velat - då hade jag inte kunnat. Bara för att här är så vov-trångt. Tror ni att matte kommer att bli normal igen? Jag är faktiskt lite orolig. För nu har hon varit ännu konstigare än vanligt, vov-länge.

Ja, vov och voff alltså, jag får kanske vara glad för att matte inte ställer några lådor på vår säng. På tal om säng. Nu ska jag gå och lägga mig igen. Jag behöver vila vov-mycket nu, bara för att matte tvingade mig att motionera så mycket innan. Vov på er!

I dag ska jag inviga min mikrovågsugn! Jag handlade nyss, och köpte bl a djupfryst lax. (1 filé, 3 minuter i mikron = klart.) Jag tittade på färdigrätter, sådana som man värmer i mikron. Men jag hittade bara "skit". En kycklingrätt med 14% kyckling 5% grönsaker och resten ris, lasagne som såg ut att innehålla minst 70% vetemjöl... Då kan jag (ur närings-synpukt) lika gärna äta en empanadilla. De innehåller i alla fall oftast 30-40% grönsaker.

Jag gick till veterinären med Nellie. Där fick hon ett nytt aningen mindre bandage + en antibiotika-spruta. Nästa återbesök blir den 3/5.

I går kväll fick jag ytterligare en räkning rörande lägenheten som vi sålde. En elräkning från Iberdrola för perioden 26/3 - 25/4 på 36,98 € (motsvarar 388:-). Suck! Tydligen kan jag inte komma ifrån det gamla kontraktet - om ingen ny tar över. Märkligt! Min enda möjlighet är att be Iberdrola stänga av elen helt och ta bort elmätaren. Då får jag betala allt fram tills mätaren är borttagen (alltså minst 1 månad för mycket), och sedan får Total (om och när de vill ha el i lägenheten) betala för att få elmätaren ditsatt igen. Jag har förstås varken råd eller lust att betala räkningar åt andra!

Normalt så anmäler den som har köpt lägenheten (eller inmobiliarian) vilket namn (och övriga upgifter) som kontrakten för comunidad, el och vatten ska överföras till. Varför varken Total eller Remax har gjort det i detta fallet vet jag inte. Om jag hade haft mailadress till Totals spanska advokat, då hade jag kunnat kontakta denne - men det har jag inte. (Och de i Paris svarar inte.) Jag tycker att jag har tillräckligt att bekymra mig för ändå, men på något sätt får jag väl ta itu med detta. Jag ska rådfråga Fiona.

Jag bör förstås packa upp sisådär 20 lådor i dag. Minst! Jag bekymrar mig mest för hur jag ska få plats med kläderna. En del kan hängas på galgar i den fasta garderoben, men klädstången brakar nog om jag hänger alltför många plagg där. Egentligen borde jag gallra ut 50% av kläderna nu, genast. Men först måste jag packa upp alla och sortera i kategorier (tröjor för sig, byxor för sig etc). Först när jag ser vad, och hur mycket, jag har av var sort kan jag börja gallra. Och jag SKA gallra hårt! Hårdare än jag någonsin gjort tidigare. Men var ska jag lägga de olika kläd-kategorierna? Var ska jag vara när jag gallrar? Det är nästan bara sängen som är tom - men Bonnie säger att jag absolut inte får lägga något där...

De utgallrade kläderna kommer jag sedan lätt att bli av med. Bl a frågar MariPaz (varje gång vi ses) om jag har hunnit gallra ut några kläder. Hon har ungefär samma storlek som jag, och hon tar tacksamt emot det som passar henne.

Synd att lådorna står huller om buller. Annars kunde jag lätt ha packat upp resterande kökssaker. Jag ser lådor som innehåller prydnadssaker, men dem vill jag helst vänta med. (Annars får jag väl bara ställa in dem så tätt jag kan i en Billy-hylla.) Och så ser jag minst 3 lådor (av största storleken) med kläder... Suck! Jag är förstås tvungen att ta itu med allt. Det går inte att skjuta på det längre. Jag mår inte bra av att leva i sådan här röra. Fortfarande har jag bara 1 stol att sitta på (den på balkongen), och jag har inget bord alls. Jag står upp i köket när jag äter (undantag något smått som jag kan ha i handen när jag sitter på balkongen). Så kan man ha det en kortare period, men nu har jag levt så 1½ månad... Suck!

Hur många lådor jag packade upp i går? En (1)... Det var den stora plastbacken som jag hade på balkongen med fågel-tillbehör i. Jag satte nämligen fart med att inreda den nya fågelburen. Jag bar in allt i vardagsrummet. Där fanns ju faktiskt nästan 2 m² sammanlagd golvyta ledigt!

Fågelmat, sand och annat smått la jag i den Helmer-hurts som jag ska ha på balkongen. Där fick praktiskt taget allt plats. Det jag får ha på annat håll är en liten transport-bur, ett badkar och de matskålar och pinnar som följde med buren.

När inredningen var klar (flygutrymme åt Mio, och en massa klätter/lek/bit-saker till Celeste och Safir) så satte jag först sparvpapegojornas bur med öppningen mot den öppna nya buren. Safir var lite nyfiken så han klättrade närmare och närmare öppningen, stack in huvudet, och fick syn på all den goda fågelmaten där inne. (Jag hade tagit bort både mat, vatten och sittpinnar från deras gamla bur.) Efter lite tvekan så klättrade Safir in och började äta. När han var mätt valde han ut den bästa sittpinnen (högst upp) och satte sig där.

Sedan väntade vi, och väntade. Celeste vågade inte ens klättra fram till öppningen. Ändå försökte Safir småkvittrande lugna och locka henne. Celeste var nära öppningen ett par gånger, men vände tillbaka till gallret i gamla buren.

Efter en timmes väntan tyckte jag synd om Mio, så jag höll hans bur framför öppningen till den nya. Han flög bums fram till öppningen, tittade sig förtjust omkring, och flög in. Det tog ungefär 30 sekunder totalt. Sedan väntade jag på Celeste. Eftersom hon redan är så rädd av sig, så vill jag inte skrämma henne i onödan, och jag vill definitivt inte ta henne med händerna. Men eftersom klockan hade hunnit bli så mycket att det var dags för vår sena kvällsrunda, och jag inte ville lämna Celeste i fel bur, så fångade jag henne i en håv, förde fram håven till öppningen, och då äntligen flög hon själv in. Nu verkar hon tycka att nya buren är helt OK.

I dag ska jag göra i ordning på balkongen. Det kommer att bli rymligare där, när jag kan sätta växter på skåpen i stället för fågelburar. De blå skåpen ska jag inte behålla, de är ganska fula och har fel mått. Men jag behöver dem än så länge. Förmodligen köper jag ett (bara 1) nytt skåp senare, när jag hittar ett som passar. Just nu har jag alla mina krukor, mina "trädgårds-saker", och mina "tränings-saker" i skåpen. Så här ser det ut på balkongen nu på morgonen.

Så fort solen har nått dit ska jag påbörja mitt arbete. Ni får senare i dag se foton på hur det blev. Tänk om jag skulle kunna få nästan ordning på ett ställe? (Det kan bara bli "nästan" eftersom jag måste ha arbetsbänken och lite annat där ett tag till.) Men nästan ordning låter bra, tycker jag. Som det är nu kommer jag knappt åt att vattna mina växter. Den nya fågelburen ska jag flytta ut först när jag är klar på balkongen.

Ordning? Rymligt? Nej, inte precis - men klart bättre! Nu behöver jag bara flytta enstaka saker för att komma in i skåpen - inte massor som tidigare. Just nu kan jag t o m sitta på alla 3 balkongstolarna. Dessutom är bordet tomt, och går att använda som bord!

(Fast det varar nog inte så länge, jag kommer säkert att bli tvungen att lägga saker på dem alla.) Jag passade förstås på att sitta vid bordet och dricka en kopp te. Det kändes klart lyxigt!

När jag skulle rulla ut fågelburen så upptäckte jag att tröskeln är ovanligt hög för att vara spansk. Om jag till vintern kommer att rulla ut buren var förmiddag, och in var kväll igen - då ska jag nog bygga en liten ramp så det går lättare.

Det blåste rejält när jag ordnade på balkongen. Så var gång jag hade sopat ihop en hög vissna blad, och just skulle sopa över dem till skyffeln - då kom en vindpust och tog hälften av det jag hade sopat ihop. Och så fick jag sopa en gång till. Jag våttorkade golvet också, men sedan blåste vinden nya blad över det hela - så det ser inte nystädat ut.

Mitt-på-dagen-promenaden (aningen sen i dag) gick vi här i närområdet. Lillan bar jag på armen hela tiden. Hon tycker mycket om att bli buren (precis som de andra), men just i dag hade hon hellre gått själv. Men veterinären sa att hon bör vänta 14 dagar till.

Ovan japansk mispel/nisperos, eller mísperos som frukten heter på spanska. Nedan - se så roligt böljande skuggorna efter klädlinorna är.

De vackert rosa-blommande träden heter orkidébauhinia (Bauhinia variegata). Blommorna är nästan lite rhododendron-liknande.

Trädet nedan heter Zedrak (Melia azedarach). Trädens namn slog jag upp när jag kom hem. Då såg jag att de gulvita bären är giftiga, och har insektsdödande egenskaper, men äts av fåglar. Stella försökte också äta ett (jag kan ju inte ha ögonen överallt samtidigt), men tydligen smakade det inget vidare för hon spottade ut det igen. Mina hundar försöker alltid provsmaka det mesta de hittar på gatan - fast de inte får för sin matte...

Nedan Maisas byggarbetsplats. Ännu en omgång Abedules-hus byggs. Här låg tidigare 2 villor. Jag ser att man har sparat träden som fanns. De har grävt upp dem och satt dem i jättestora krukor, och så får de stå i en skyddad hörna av tomten. Det är trevligt, tycker jag, att träden sparas!

På tomten bredvid (som säkert ägs av Maisa den också) växer ännu många olika vilda växter. Flera av dem är väldigt vackra.

På fotot ovan och nedan blommar Aloe Vera. Träden är formklippta benjamin-fikusar.

Jag lovade visa er våra nya postfack. Synd att jag aldrig tog något kort på de gamla, så att ni kunde få se hur hemska de var. Lägg märke till att den enda som har skrivit sitt namn på etiketten (ännu) är innehavaren av postfack nummer 28... (Jag tror att jag var först med att hämta min nyckel också.)

Sen eftermiddag, och tidig kväll, hade vi det mysigt på balkongen. Själv provsatt jag alla 3 sittplatserna.

Jag försöker att alltid ha högt "säkerhetstänk", att tänka före. (Sedan kan ju olyckor hända ändå - som med lilla Nellie.) Alltså klämde jag fast mina små blomspaljéer mellan skåpen och balkongräcket. Detta för att krukorna som står på skåpen inte ska kunna blåsa ner och hamna i huvudet på någon av grannarna under. (Fast egentligen tänker jag ha dem till mina bougainvilleor.)

Och de små växter som står på mina blomhyllor - dem binder jag fast. Jag brukar binda med grön metalltråd, men nu tog jag bara vad jag hade till hands. (Jag hade bråttom eftersom växterna skulle ha blåst ner på balkonggolvet annars.)

En lång stund stod Stella och nosade på Celeste och Safir (som satt vid sin matskål). Och Celeste(!) vågade sig ända fram, så nära att jag var rädd att hon skulle bita Stella i nosen. Tyvärr stod jag på ena sidan om dem, medan kameran låg på andra sidan. Jag visste att de skulle flytta sig om jag gick förbi, och det gjorde de - alla tre. Fotona nedan tog jag senare.

Om Nellie viskar en hemlighet i örat på Stella? Nja, jag tror snarare att hon rengör Stellas öra.

Vov och voff! Nellie tar sig verkligen friheter. Fast hon bara är en liten plutta, och jag är vuxen och dessutom överhund i familjen. Innan hade hon lagt sig på min plats på balkongen. Matte säger att vi får samsas om platsen, men det tycker inte jag. Jag tycker att det är MIN plats!

Nellie och Stella kan gott ligga på golvet. Men jag behöver faktiskt ligga vov-skönt. Med ålderns rätt alltså!

Till slut så la jag mig bara. Jag backade liksom in under Nellie. Och då blev hon ju tvungen att flytta sig. Visst var det vov-smart uträknat av mig! Om jag får säga det själv, så är jag faktiskt en ovanligt vov-smart hund!

Och sen så gick Nellie. Och då fick jag ha MIN vov-sköna plats för mig själv! En massa voff på er! Och nosa lugnt!

När det blåser i fjädrarna på Mio så ser han ut som en liten kyckling. En söt kyckling!

Här blåser det vårvindar friska i dag, men å andra sidan har vi solsken och 20°. I morse när jag vaknade hade jag för avsikt att bums börja packa upp en ryslig massa lådor. Fast jag har inte kommit igång än... (Och klockan är 16...)

Det blev 5 lådor. Bättre än inga... Och i maj månad - då kommer jag att vara så flitig, så flitig!

I går kunde jag knappt gå och lägga mig. Det var nämligen upptaget på min lilla huvudkudde...

I dag (i alla fall på eftermiddagen) är det 100% risk för åskskurar - enligt prognosen. Men hittills (klockan är 17 nu) har vädret varit fint. Jag började med att tvätta lakan och handdukar, och hängde detta på tork på tak-terrassen. Där torkade det fort.

Sedan stoppade jag in lite "kökssaker" i mina nya "köksskåp". I det lilla kryddskåpet ovanför fläkten fick precis 10 teburkar plats. Det är kanske inte meningen att jag ska ha fler. Men det blir svårt att gallra ut te, för det tycker jag ju om. Av burkarna på hyllan är 7 favoriter, medan 3 är inte te utan andra "blad- och kryddblandningar". Jag tror att jag vill ha 10 burkar riktigt te, flest gröna, några vita och möjligen 1 svart.

Jag tog med kameran på vår mitt-på-dagen-promenad. Det var mycket folk på El Paseo och stranden. Det är ju helg i dag. Dessutom är det många Madridbor här, för de har helg hos sig i morgon också, och om de bara tar ledigt 3 dagar från jobbet så kan de få en sammanlagd ledighet på 9 dagar. Många har tydligen valt att spendera alla 9 dagarna i El Campello.

Åh, vov alltså! Jag mötte världens snyggaste hundkille i dag. En chihuahua - förstås, och snygg! Sa jag att han är vov-snygg? Och trevlig! Och jag som inte ens löper. Så vov-förargligt. Han är från Madrid, sa han, och bara här på semester. Å vov, jag hoppas att han kommer hit på semester vov-ofta! Till exempel nästa gång jag löper.

Voff! Nejdå matte, jag är inte alls för gammal. Sånt känner man bäst själv. Ja voff så mycket på er då! Visst är han snygg!

Jag stannade till nedanför vår f d lägenhet och tog ett foto på balkongen. Jag kan se att det har varit någon där. Men grannarna (Ferran och Susana) har inte märkt något, så Total kan inte ha börjat renovera än. Jag har bett Susana maila mig om hon märker att det är folk i lägenheten. För då vill jag gå dit och fråga om de vill ha elektricitet i lägenheten eller ej... (Om de vill ha så får de betala själva!)

På hemvägen släppte jag lös Nellie på den lilla gröna gräsplätten mellan torget och trapporna. Där är det mjukt och skonsamt för henne att öva sig att gå på alla 4.

Men han gick bara lugnt förbi. Sedan kunde både Stella och Bonnie fortsätta med sitt nosande.

Nellie märkte aldrig mannen, eller också brydde hon sig inte. Nu när jag bär henne nästan jämt, så måste hon ju passa på att nosa intensivt när hon har chansen. Om man är hund är det viktigt att få använda sin nos!

En låda har jag packat upp i dag, men fler ska det bli. Och ni? Är ni ute och sjunger in våren?

Nyss gick jag ner till pappers-återvinningen och ställde 7 tomma flyttlådor där, sådana av den dåliga kvalitén. Jag har tömt minst 2 av de i bra kvalité också, men de lådorna sparar jag tillsvidare. Några ska jag ställa ner i Ulfs förråd, och några ska jag ge bort. Tyvärr har det mest varit prydnadssaker som jag har packat upp. Jag tar alla små lådor i den ordning som jag kommer åt dem. Prydnadsaker hör till det sista som jag ska ställa på plats, så dem klämmer jag bara in i Billy-hyllorna än så länge.

Jodå, jag ser tydligt och klart att jag har för många prydnadssaker också. (Betydligt fler än vad som syns på fotot ovan, och ändå vet jag att jag inte har packat upp alla än.) Dubbelt så många som får plats? Men när det gäller dem, så vill jag nog prova och se vilka som passar bäst just här. Och sedan kanske jag sparar någon enstaka till av super-nostalgiska skäl. De kan få ligga i en låda, och så kan jag ta fram dem som omväxling någon gång då och då. Kanske? Vi får se hur hård jag kan vara när jag gallrar ut.

Jaha, då har jag väl bara 50-60 lådor kvar att packa upp nu... Och hallen är så full med saker som jag ska ge bort, att vi får åla oss fram där, hundarna och jag.

Klockan är 21, och någon åskskur har det ännu inte kommit. Men åt nordväst är molnen hotfullt mörka, så regnet kommer kanske i natt.

Mamma började få svårt att andas i natt, och min bror Uno vakade över henne. I dag avlöste min syster Gun honom. Gun satt vid mammas sida när hon dog klockan 13:11. Mamma andades lugnt, men sedan slutade hon plötsligt att andas. Hon dog fridfullt.

Jag vet att mamma ville dö. Hon fick inte längre ut något av livet. Hon hörde dåligt, såg dåligt, kunde bara förflytta sig med möda med hjälp av rollator. Hon kunde inte längre göra allt det där som hon tyckte var roligt att göra. Hon önskade att få dö lugnt i sömnen utan smärta. Hon fick som hon ville. Men ändå! För oss som är kvar känns det förstås chockartat. Vi har vetat att döden var nära, men inte att den skulle komma just nu. Jag hade hoppats att hinna hälsa på henne en gång till. Men jag hann inte...

Mina döttrar är på väg för att se mamma en sista gång. Jag har ingen möjlighet. Men jag vill förstås resa upp till begravningen.

Det blir mycket att planera nu, och min resa till Skåne kanske måste bli tidigare/annorlunda än jag hade planerat.

Jag hade planerat att först bli hjälpligt klar här, så att någon kan komma till att vattna alla mina växter, och sköta om mina fåglar, medan jag är borta. Jag hade planerat att ta Stella och Nellie med mig, men låta någon passa Bonnie här. (De flygbolag som tillåter 3 hundar i kabinen flyger inte sträckan Alicante - Köpenhamn nu i maj.) Jag hade planerat att först vara 1 dag i Skåne (bl a för att hälsa på mamma), och sedan ta tåget till Johan i Upplands Väsby. På plats där skulle jag besöka Ulf i Hässelby strand för att ta rätt på de personliga saker som jag har kvar där. (Ulf behåller gärna möblerna.) Jennie skulle passa Stella och Nellie den perioden. Sedan skulle jag ner till Skåne igen, för att vara där några dagar (och hälsa på mamma en gång till).

Nu kommer planeringen att bli annorlunda. Men jag kan inte resa förrän veterinären säger att det är OK för Nellie att resa, med tanke på lilla benet (som inte kommer att vara helt läkt förrän i mitten av juni).

Jag är ledsen på samma gång som jag känner mig lättad över att mamma slapp lida på slutet. Nu är det plötsligt jag som är äldst i vår familj...

Livet runt omkring fortsätter som vanligt. Vi har soligt och hela 24° varmt. Men jag har kommit av mig. Rundan med hundarna blev kort. Gun ringde precis när jag hade satt på dem selar och koppel för att gå ut.

Jag tänker tillbaka på livet med mamma, och minns saker vi gjorde tillsammans när jag var liten. Fina minnen...

Kanske det vore bra terapi att packa upp lådor? Men om jag kan uppbåda någon energi är en annan fråga. Nu ska jag först ägna mig åt att klappa mina hundar. Det är bra för både kropp och själ.

Just nu är Linda, Jenni, Uno, Gun, Magnus och Anna hos mamma. Jenni mailade 2 foton från äldreboendet:

Linda mailade ett foto på min mamma taget nu i eftermiddag, men det känns fel att publicera det här. Ni får i stället se det sista fotot som jag tog av min mamma (17-09-02):

Ulf skriver att om det blir för stressigt att både resa till Skåne och till Hässelby strand samma resa (nu när det dessutom blir en begravning), så är det OK om jag väntar till augusti-september med att ta mina saker hos honom. Kanske det får bli så.

Ibland händer det lite väl mycket på en gång. Jag var hos veterinären i kväll. Bonnie skulle vaccineras, och det var återbesök för Nellie. Nellie skulle ha sluppit bandaget i dag - OM hon hade kunnat låta bli att slicka på såret. Det kunde hon inte, så nu har hon ett litet tunnare bandage. Rött som omväxling. Hon kan få börja gå ute på promenaderna nu, och hon kan få resa till Sverige. Veterinären skrev ett intyg till säkerhetskontrollen om att Nellie har en metallplatta i benet. Veterinären tror, att i Nellies fall, är det bäst att operera bort metallbiten igen, sedan när benbrottet är helt läkt - för att förhindra framtida komplikationer.

Värre var det med Bonnie. Hennes hjärta lät inte bra, som om en av hjärtklaffarna inte håller tätt. Bonnie ska få hjärtat röntgat (för att se om det har vuxit) den 1/6, då hon också ska vaccineras igen. Veterinären frågade om Bonnie hade varit ovanligt trött på sistone, och när jag tänker efter - så har hon faktiskt det. Hon har mest sovit här hemma, och varit tröttare än vanligt på promenaderna. OM det är hjärtfel så får Bonnie börja medicinera. Jag får väl börja ta med hundvagnen på promenaderna för Bonnies skull, nu när jag vet att hon har goda skäl för att inte vilja gå så långt som jag vill.

Nu har jag återbesökstid för Nellie den 9/5, och sedan tid för Bonnie 1/6. Det betyder att jag måste leta flygresor i perioden 10-30/5. Och så måste vi få till begravningen under den veckan som jag kan vara i Sverige. Egentligen har jag tid för att deklarera här i Spanien den 24/5, men den tiden kan ändras - bara det blir i maj. (Fast jag har inte fått tillbaka skattepengarna från Sverige än, och innan dess kan jag inte betala min spanska skatt för 2017.) Jag skjuter upp resan till Hässelby till hösten. Det skulle blir för mycket att ta tag i det också nu.

Det ger sig om jag kan hitta en vettig flygresa där jag får ha med 2 hundar i kabinen. Det är få bolag att välja på, och det kan vara så att inget flyger direkt Alicante - Köpenhamn nu i maj. Längre restid är ännu svårare för hundarna! Sedan har jag inte råd att betala ett hutlöst belopp heller, jag kan helt enkelt inte få fram pengarna. Men det skulle vara för hemskt, om jag inte kunde vara med på begravningen av min egen mamma!

Precis nu utlöste jordfelsbrytaren och här blev helt mörkt. Datorn gick över till batteridrift. Men det oroar mig förstås. VAR ligger felet? Jag ska släcka de båda taklamporna här i vardagsrummet (de som var här när jag kom, och som jag inte vet något om). Men tänk om det är något annat? Tänk om strömmen går när jag är borta, och att i kyl/frys blir förstört?

Varför kan inte EN olycka komma ensam? Varför måste det vara allt på en gång? Jag vet inte hur mycket jag orkar...

Något litet positivt har det faktiskt hänt i dag. Remax har äntligen tagit tag i det där med att skriva över el-kontraktet på Total! Alltid något. Det är ju bra om det inte är 100% elände...

Nu dröjer det en stund innan internet kommer igång igen. När det kommer så skyndar jag mig att skicka ut de här raderna på webben. Hoppas strömmen stannar. Annars kan jag inte kolla flygresor...

Strömmen är kvar, men jag har inte vågat tända lamporna. Har snabbkollat flygresor. Primeraair flyger inte alls Alicante-Köpenhamn nu. Iberia/Vueling gör det men mellanlandar. Kortast restid blir det vid mellanlandning i Barcelona = 5 timmar och 50 minuter. Jag hittar hyfsade resor upp 10/5 och ner 26/5, men det är få resor kvar. De resorna skulle kosta lite drygt 4000:- t o r (+ tågresan t o r Sverige). Jag vågar inte beställa någon biljett i kväll, eftersom jag inte har någon aning om när begravningen kan bli. Senare i maj verkar det vara betydligt dyrare, allra minst 6000:- för flygresa t o r och restider upp till 17 timmar.

Norwegian och Ryanair flyger direkt (restid i snitt 3 timmar och 20 minuter) - och billigast. MEN ingen av dem tillåter hundar i kabinen. Min veterinär menar att varken Nellie och Stella får åka i lastutrymmet (av hälsoskäl), vilket Norwegian (men inte Ryanair) tillåter. Alltså kan jag inte resa med dessa bolag... SAS (som bara tillåter 1 hund i kabinen) flyger inte direkt. Återstår Vueling. Vueling är bra, men bara under högsäsong flyger de direkt.

Jag hittade nu en hyfsad hemresa den 20/5, med Vueling. Tidigare är allt billigt slutsålt. Upp 10/5 ner 20/5? Jag borde inte vara hemifrån så länge (jag måste ju ha passning till Bonnie, Mio, Safir, Celeste samt alla mina växter). Men jag kan inte heller betala 7000:- för en enkelresa.

I går gjorde jag inget vettigt alls. I dag packade jag faktiskt upp en låda, medan jag vänta på besked om när begravningen blir. Gun har ordnat allt, och begravningen blir onsdagen den 23 maj. (Fler detaljer kommer senare.) Så snart jag hade fått reda på datum började jag leta flygresor. Jag hittade den här t o r- resan:

Och började beställa via Iberias webbsida. (Iberia äger Vueling.) Resan skulle kosta 522 € totalt, vilket är mycket men trots allt rimligt. Allt gick bra tills jag skulle verifiera mitt Iberia plus-kort. Då funkade inte koden, och inte heller någon av de 2 nya koder de skickade. Jag blev uppmanad att ringa Iberia. Det gjorde jag och kom bums fram till en trevlig kvinna. Men sedan tog det TID! Själv skulle jag ha kunnat köpt resan på 7-8 minuter via webbsidan, men för Iberia-kvinnan tog det lååång tid. Efter 55 minuter så var det äntligen klart, och vi skulle bara vänta på bekräftelse på att hundarna kunde följa med. Vi väntade 10 minuter. Då fick vi svaret att det inte gick att ta med hundar på just de här resorna. Suck! Över en timme i telefon till ingen som helst nytta. Vi fick annullera resan.

Jag har sett på webben att få resor finns kvar i slutet av maj. Jag tror att många sydsvenskar och danskar som övervintrar i Spanien reser hem då. Och på varje plan får bara ett visst antal djur medfölja. Jag är ju sent ute, så kvoten var fylld. Nu vet jag inte hur jag ska göra. En vecka tidigare hade jag kunnat flyga med hundarna, men då kunde inte mamma begravas. (Tydligen har många dött, som ska begravas just i Munka-Ljungby kyrka.)

OM jag skulle åka utan hundar skulle jag kunna köpa biljett åt mig själv. Men då skulle jag förstås hellre åka med Ryanair (som jag inte gillar) eller Norwegian - eftersom dessa är billigare, men framförallt för att de flyger direkt utan mellanlandning.

Men som jag sa till kvinnan på Iberia, "jag kan inte lämna hundarna ensamma hemma".

Jag har 3 hundar (som inte är helt lättskötta). Hundpensionat är väldigt dyrt eftersom jag skulle få betala för 3 hundar, trots att de kan bo tillsammans. Men den gången jag lämnade Bonnie och Stella hos Conchi (på hennes hundpensionat), som de kände och där de hade varit flera gånger - då matvägrade Stella de första dagarna. Conchi trodde hon skulle dö av uttorkning... Bonnie skulle nog klara pensionat, men vara ledsen hela tiden, och lilla Nellie är ju så ömtålig - särskilt nu med en oläkt fraktur. Men Stella skulle nog inte klara av en vistelse...

Sedan har jag 3 fåglar + 29 krukväxter (jag räknade precis, det är få för att vara hos mig - men många). Alla behöver passning! Jag kan omöjligt lämna jobbet till 1 eller ens 2 personer. Lena H har sagt att hon kan ta en hund + sköta fåglar och växter. Men redan det är mycket för en person. Alicia bor nära och borde kunna vattna växterna. Men senast hon hjälpte mig så dog nästan alla av för mycket vatten. Jag vill inte riskera mina växter... Nu bor fåglarna i en bur som är för stor att flytta. Erik hjälper gärna till, och han har god hand med hundar - men hans bostad är livsfarlig för små hundar (ett öppet loft utan riktigt räcke). Kanske jag kan fråga veterinären om de känner någon lämplig, som mot betalning kan ta hand om 1 - 3 hundar?

Jag vill ju vara med på min mammas begravning! Men jag kan inte beställa någon flygresa alls, förrän jag vet hur jag kan ordna för mina små.

För övrigt så har dagen varit bra. Det var 21° redan när vi gick morgonpromenaden, och blev ytterligare 2° varmare sen. När vi gick mitt-på-dagen-promenaden (längs El Paseo som vanligt) så tog jag med hund-vagnen. Hemifrån och ända bort till Ale-Hop så gick hundarna själva. På hemvägen åkte alla vagn. Bonnie såg mycket nöjd ut när hon satt längst fram och tittade ut. Nellie hade föredragit att gå själv, men jag vågar inte fresta hennes lilla ben alltför mycket. Och Stella tycker att det känns tryggt att åka vagn. Så om jag tar vagnen med, så kan jag med gott samvete gå lite längre (vilket är bra för mig).

Nu är det snart dags för sena rundan, men någon mer låda har jag inte packat upp...

Hundarna och papegojorna har mer glädje av varandra nu, när de senare bor på nedre botten. De är nyfikna på varandra.

Ni kan se att nye Safir är ganska grå på ryggen, medan den gamle var klarblå. Min första var vackrare, men den här är trevligare - samt helt frisk. Det vore frestande att låta Safir och Celeste få ungar... Jag har fött upp fåglar förr, mest undulater.

Nu har jag skrivit till veterinären, till Fiona och till flera spanjorer som jag känner - för att fråga om någon känner någon som kan passa 1-2 av mina hundar 1 vecka kring begravningen. Måtte jag hitta någon (lämplig!) så att jag kan vara med på begravningen! Hoppas att någon av dem jag skrev till, har ett positivt svar att ge mig!

Veterinärerna har svarat att de ska fråga runt lite, och se om de kan hitta någon. Erik skrev att han visserligen inte kan ha hundarna hos sig (eftersom hans bostad är olämplig för små hundar), men att han skulle kunna gå till min lägenhet 3 gånger om dagen för att ge hundarna mat, gå ut med dem etc. Det är ju ett bra reserv-alternativ, för hemma känner de sig trygga. (Och mitt hem är hundanpassat.) Men idealiskt är det förstås inte, inte för de yngsta i alla fall. (Men det är faktiskt så med Bonnie nu, att hon ändå bara sover nästan hela dygnet. Så för henne vore det kanske OK? Jag har blivit mer medveten om att Bonnie faktiskt inte gör annat än sover, utom när det är matdags, nu sedan veterinären upptäckte hennes hjärtfel.) Men Nellie måste definitivt ha sällskap, och helst Stella också.

Jag tittar runt på min röra här. Flyttlåda på flyttlåda... Jag inser att jag inte vinner ett dugg på att skjuta upp det här med att packa upp mina kläder. Garderoberna kommer inte att växa, bara för att jag väntar. Kläd-lådorna är stora, många och tar plats. Jag borde öppna en nu, och försöka klämma in plaggen i den fasta garderoben. De andra är redan proppfulla. Jag visste att jag har många kläder, men har nog inte riktigt förstått hur många. Nu ser jag att de faktiskt tar större plats än alla mina böcker. Och jag har alltid trott att böckerna är det mest skrymmande jag har.

Jag är helt på det klara med att jag måste gallra rejält. Det är ju uppenbart att jag bara använder en bråkdel. Det är fortfarande problem att jag pendlar så mycket i vikt att jag behöver ha 3 olika storlekar i kläder. Jag har ju tänkt att jag i framtiden ska hålla mig till EN storlek, den som motsvarar en hälsosam vikt. Själva gallrandet blir jag tyvärr tvungen att skjuta på tills jag har någonstans där jag kan lägga kläder i högar och få en överblick. När jag har tömt så många kartonger att jag får plats att montera mitt matbord kanske?

Jag måste nog vänja mig av med att ha "en i varje färg". Bara en detalj i sammanhanget: Jag har flip-flops i vitt, svart, pastellrosa, cericerosa, ljusblått, marinblått och turkost (och jag har letat efter klarblå). Detta för att ständigt kunna matcha mina kläder. Men om jag har 2-3 par, då räcker det ju gott - egentligen. Detta med många färger gäller förstås även linnen, T-shirts, tröjor, jackor mm, och i viss mån shorts, kjolar och långbyxor. Det var nog smart att jag köpte nya sandaler i sandfärg - för den färgen passar till allt. Då räcker det med ett par, tills de är utslitna.

Jag har också insett att jag aldrig kommer att ha fler gäster här samtidigt än max 7 (= 8 inkl mig själv), för fler får helt enkelt inte plats. Alltså behöver jag inte ha 12 tallrikar, 14 vinglas, 71(!) te-muggar (jodå, jag räknade) etc - det räcker med 8 av varje sort (fast inte av samtliga modeller) + några udda favorit-saker till mig själv när jag äter ensam (som jag nästan alltid gör). Men jag vill kunna ha gäster ibland! Nu när jag kan bestämma själv. Jag tycker det är roligt! Jag planerar inte att bjuda på 3-rätters-middag, men te med tilltugg eller någon enklare rätt. Det är umgänget som är viktigast!

Trots allt känner jag att jag nu kommer att kunna gallra ut kraftigare, bland allt, än jag någonsin tidigare har gjort. Jag har fått en ny insikt, och jag har styrka nog till en förändring. Det kommer att ta tid, men när jag är klar så kommer jag bara att ha kvar det som jag verkligen behöver, och det jag tycker allra mest om (vilket tyvärr inte alltid är samma sak).

Men jag vågar inte beställa någon flygresa ännu. Jag måste veta att det ordnar sig för hundarna. Å andra sidan kan jag inte vänta för länge med att köpa resa heller - inte när jag har ett specifikt datum att passa.

Jag gick in och kollade flygresor. Jag känner viss oro - för i dag fanns det betydligt färre att välja på än i går. Jag hittade en med bra tider (och måttligt pris) den 21/5 till Kastrup. Kanske jag bör köpa resan till Sverige redan i dag? För jag måste ju komma fram i tid till begravningen. Om jag sedan reser ner den ena dagen eller den andra är ju inte lika kinkigt. Men nu när jag inte kan ta med hundarna så kan jag bara vara hemifrån ett fåtal dagar. Så jag bör resa hem igen den 25/5.

Jag vågade inte vänta - så jag har köpt flygbiljetter nu. Om jag inte får hundvakt så får jag väl förlora pengarna, det kan inte hjälpas i så fall - fast då missar jag förstås begravningen...

Resan norrut: Måndagen den 21/5 med Ryanair; Alicante 08:50 - Köpenhamn 12:10. Totalt fick jag betala 179,25 €. Då har jag prioriterad ombordstigning, vald sittplats, rätt att ha 2 handbagage + 1 incheckad väska. Det senare innebär att jag kan ta upp alla de saker som Linda och Jenni ska ha (vilket jag inte hade kunnat om jag hade haft hundarna med). Det är förstås jättebra eftersom jag inte precis har plats att ha allt stående här (i nuläget 1 mellanstor resväska + 1 kabinväska full). Jag kommer att checka in hemifrån så det räcker att jag är på flygplatsen klockan 07:00. (Den mellanstora resväskan kommer jag att lämna i Sverige. Jag har ytterligare 1 och behöver inte 2. Någon vill säkert ha den. Bra, hyfsat lätt, turkosblå, 66 cm hög, 4 hjul.)

Resan söderut: Fredagen den 25/5 med Norwegian; Köpenhamn 15:30 - Alicante 18:50. Jag kommer att resa med enbart handbagage, men har valt sittplats. Jag fick betala 127,68 €.

Eftersom jag inte ska resa med hund, så har jag alltså kunnat hitta betydligt billigare resor. Men av samma orsak har jag valt att göra resan så kort som möjligt. Totalt 5 dagar innebär bara 3 dagar i Skåne. Men jag får i alla fall 1 dag före begravningen och 1 dag efter. Att bara resa upp över dagen skulle jag aldrig orka.

Håll nu tummarna för att jag ska hitta några som kan ta hand om mina hundar de här 5 dagarna!

Nu vågar jag tro att resan kan bli av. Erik åtar sig att vattna mina växter, samt att sköta om mina fåglar. Lena säger att hon kan ta hand om alla 3 hundarna! Nu hoppas jag att hon inte behöver det (mina 3 + Lucky = 4 hundar = lite i mesta laget). Jag hoppas att jag hittar någon som kan ta hand om åtminstone 1 av hundarna. Ännu är det 16 dagar kvar till resdags, så jag hoppas att det löser sig.

Jag såg i går kväll att Nellies nya bandage hade glidit ner mot foten, så jag tog av det när vi skulle lägga oss. Precis som jag gissade så slickade Nellie intensivt en stund tills hon hade fått bort "silverhinnan" som veterinären hade sprutat på vid förra omläggningen, för att såret skulle torka ut. När det var klart slutade hon slicka. Såret kommer förstås att läka ännu snabbare, nu när bandaget är borta så att luften kommer till. Det ser redan väldigt fint ut. Och det måste vara skönare för Nellie att slippa bandage! Stygnen är sådana som försvinner av sig själva.

Jag har förberett lite i garderoberna, och siktar på att packa upp åtminstone en kläd-låda i dag.

Jag har nu packat upp 4 stora lådor (största storleken à 120 liter) med kläder. Alla klädstänger i garderoberna är nu proppfulla (den i fasta garderoben har ännu inte brakat, håll tummarna för att den inte gör det) - och resten (alla långbyxor och några klänningar) ligger i en stor hög ovanpå karmstolen. Det är inte klokt så många kläder jag har. Jag tror att jag använder ca 10% av dem. En del är jättesnygga men har kanske fel färg eller fel modell för mig, andra passar bra men är inte fullt så snygga. Jag har många "tjusiga" toppar och klänningar lämpade för tango och fest (allra minst 30 olika, jag räknade inte). Jag behöver nog bara spara 5-6. Det räcker alla gånger! Jag har ju ett långt tango-uppehåll nu, och det är ändå ingen som bjuder mig på den sortens fest där man ska klä upp sig.

Faktum är att det nästan kliar i fingrarna efter att få gallra ut bortåt 80%! Ändå får jag vänta tills jag har lite yta att vara på. Jag vill inte ta ifrån Bonnie hennes säng...

Jag hittade en svart klänning som jag köpte på rea för inte så länge sedan, i tanken att den skulle passa både till fest och begravning. Om jag kommer i den så kan jag ta den med. Jag har en känsla av att jag inte kommer i mina svarta långbyxor... Inte för att man sörjer med kläderna, men svart eller mörkt hör ju traditionen till.

Veterinären mailade nyss ett telefonnummer till en kvinna som heter Ana och som har jobbat hos dem tidigare. Hon tar gärna hand om alla 3 hundarna. Nu ger det sig förstås hur mycket betalt hon vill ha, och om hon tar betalt per hund. Jag ska ringa henne, så får vi se. Det ger sig också om hennes hem är "hundsäkert" eller ej. Jag vill inte ta onödiga risker med mina små älsklingar. Men jag kunde ju köpa en billigare flygresa för att jag inte tar med hundarna, så mellanskillnaden kan jag i princip lägga på hundpassning. Jag vill inte utnyttja Lena i onödan, bara för att hon är schysst och ställer upp.

Förresten är jag nu nästan helt säker på att det (enbart) är Bonnie som kissar inne på golvet. Det är dagligen nu, var gång som hon har gått ur sängen. Det är precis som om hon inte längre kan hålla tätt. Veterinären frågade om Bonnie dricker och kissar mer än vanligt - så det kan ha samband med hjärtat. (Tyvärr kissar hon aldrig på hundtoaletten, som de andra, utan på golvet. Hon använde hundtoalett sitt första år, men var gång så blev Ulf arg på mig och röt något om att hundar ska kissa ute. Bonnie uppfattade förstås hans arga röst som om det var hon som gjorde något allvarligt fel. Alltså slutade hon att använda hundtoaletten. Och jag har inte lyckats få henne att börja igen.)

Jag har läst på: Om en hund har blåsljud på hjärtat så är det vanligen en (ofta den vänstra) av klaffarna som inte håller tätt. Detta drabbar ofta små hundraser när de börjar bli gamla. Det är allra vanligast hos Cavaljer King Charles Spaniel, men också vanligt hos tax. Chihuahua nämns inte i sammanhanget. Hundar kan ha blåsljud utan att visa andra symptom under en lång tid. Efter en tid, ofta flera år, tröttnar dock hjärtat och det orkar inte pumpa runt blodet på samma sätt som ett friskt hjärta. Det som då sker är att hjärtat utvidgar sig och blir förstorat. Blodet stockas upp i lungorna, vilket leder till att vätska börjar läcka ut i lungorna och ett lungödem uppstår. Följden blir att hunden börjar hosta och får allt svårare att andas.

Behandlingen går ut på att lindra symtomen som hunden drabbas av, och på så vis öka hundens livskvalité och förlänga dess liv. Många hundar kan klara uppemot 3 år med rätt medicin, men om livs-kvalitén blir alltför dålig är det humanast att ge hunden "den sista sprutan". Ju äldre hunden är desto sämre är oddsen. Bonnie är trots allt inte så gammal (9¼ år, vilket motsvarar ungefär 56 människo-år). Ännu har hon inga allvarliga symtom. Jag får veta mer när hon röntgas den 1/6. (Det är tydligen ingen idé att börja medicinera innan hunden får allvarliga symtom = andnöd.)

Så nu har jag 1 hund med hjärtfel, 1 med occipital dysplasi och 1 med en ännu inte läkt fraktur... Men jag älskar dem förstås precis lika mycket ändå!

I dag skrev en man från den här firman till mig (på engelska): http://www.comproenespana.com/ De ska ta hand om Totals räkningar som jag felaktigt har fått, och se till att namnet ändras i de olika kontrakten för comunidad, vatten och el. Skönt att det problemet äntligen kommer att lösas! Så sent som i dag så drogs pengar för Totals elräkning från mitt bankkonto. Och jag har fått kravbrev på comunidaden som Total inte har betalat. Jag tycker att ett så stort företag som Total bör veta hur man sköter sina affärer! Man kan inte köpa en lägenhet och sedan låta föregående ägare betala hyra, el och vatten! Det är många gånger som jag har ångrat att vi sålde till just dem. Jag trodde i min enfald att det var säkrare att sälja till ett stort börsnoterat företag, än till en privatperson. Men ack så fel jag hade!

I dag har jag haft besök av den söta prinsessan Irina, och hennes pappa Erik. Det tyckte både hundarna och jag att var trevligt. De 4 yngsta samlades på sängen, för Irina tycker mycket om hundar.

De stannade en stund, men skulle sedan vidare till Consum för att handla. Irina hade plockat blommor till mig. Dem ställde jag i ett litet glas. Jag vet att jag packade upp några små vaser häromdagen, men kunde inte hitta någon i en hast (fast jag vet att de måste stå i en av Billy-bokhyllorna nära datorn). På balkongen ser jag nu de första knopparna på mina luktärter. En av sorterna ligger lite före de andra. Jag ser fram emot blomning och doft!

Har jag sagt att just osten nedan är min favorit här i Spanien? Den är gjord av ⅓ komjölk, ⅓ getmjölk och ⅓ fårmjölk. (Mellanlagrad Grevé är min favorit i Sverige.) Jag brukar sällan handla på Consum, men nu är det min närmaste affär. Jag har upptäckt att de har en del som är bra. Bl a säljer de min favoritost både i skivor, i trianglar (som nedan) och i hela bitar.

Annars är Westwing min nya favoritaffär. Linda och jag har tänkt sam-beställa vissa saker från Smarta saker i Sverige (https://www.smartasaker.se/). Jag hade bl a tänkt köpa sådana frukt-silikon-lock som nedan (det högra för avocado). Bra om man bara äter ½ frukt eller grönsak åt gången. Härom veckan sålde Westwing exakt likadana - betydligt billigare. Så jag köpte några av sakerna där, som vi hade tänkt beställa från Smarta saker. Vi ska ändå handla lite smått på Smarta saker, för de säljer så oerhört mycket praktiskt. Vi har båda långa önskelistor, man kan förstås inte köpa allt vi vill ha.

Westwing har faktiskt bra priser. För några veckor sedan fick jag syn på en praktisk sak till köket. Men jag tyckte att den var väldigt dyr, 30 €. Jag tittade in på https://www.pricerunner.se/ och kunde konstatera att exakt samma sak, av samma fabrikat, såldes för 450:- som billigast i Sverige (och jag tror det var 679:- som dyrast). Så i sammanhanget var 30 € inte så dyrt - fast mycket pengar ändå.

I dag har jag handlat annat - här i El Campello. Jag köpte mig en senior-mobil! Ni vet en sådan liten nätt sak som får plats i fickan, har siffror som man ser - och som går att ringa med! En sådan har jag önskat mig ända sedan jag insåg att smartphones inte är något för mig. Sedan jag gick över till att använda smartphone, så har mobilen blivit liggande hemma. Den är alldeles för stor att ta med, eftersom den inte går ner i en ficka (inte på damplagg). Dessutom är allt så smått så jag ser inte. Och jag använder den ändå bara till telefonsamtal och sms. (Och för all del, WhatsApp med spanjorerna.) Jag använder datorn till allt annat, som mail och webb-besök.

Jag ville ha en liten billig och vikbar telefon. Det fanns aningen mindre, men bara i svart - så jag valde den vita nedan. Den visade sig ha plats för 2 SIM-kort + extra minneskort. Den har kamera, men eftersom det inte ens står hur många megapixlar den är på, så antar jag att den är i stort sett oanvändbar. Men jag har ju en bra liten kamera. Vad jag behöver är en liten mobil som jag kan bära med mig.

Fördelen med den här (utöver att den är vikbar, så det bara är att vika upp den för att svara) är att den har en synlig klocka med siffror så stora att jag kan se vad klockan är utan att ta fram några läsglasögon. I mitt nya billigare internet-abonnemang hos Telefonica/Movistar ingår (konstigt nog) 2 mobilnummer. Så i nästa vecka ska jag ner till Telefonica och hämta ett SIM-kort till. Hoppas att jag hittar ett med så passa lätt nummer att jag själv kommer ihåg det... (Ja, jag är ju senior!)

Min smartphone kommer jag fortfarande att ha till både mitt svenska och spanska SIM-kort, och den kommer jag att använda ibland - i synnerhet vid resor. Den nya lilla ska jag ha i fickan när jag är ute och går (inte alltid, men när jag behöver kunna nås). Så fort jag vet själv, så ska ni få veta mitt nya telefonnummer.

Jag köpte förresten mobilen på Expert, så slapp jag åka till Carrefour eller El Corte Inglés. (Jag skulle ändå köpa ett reservfilter till min Brita.) Deras urval är förstås inte lika stort, men priserna är bra. (Telefonica säljer bara smartphones.)

Jag har pratat i telefon med Ana i dag. Kvinnan som min veterinär på Eurocan tipsade mig om som hundpassare. Hon tar 10 € per hund (25 € för 3 små), per dygn, och har dem i sitt hem. Hon tar bara emot några få hundar åt gången. Hon har själv 2 hundar, en shih tzu + en mellanstor kastrerad hane. Hon bor i La Font, ungefär 2½ km härifrån (i riktning mot Carrefour). Vi ska ses på måndag. Hon kommer och hämtar mig och hundarna, och kör hem till sig. Så ska jag (och hundarna) få se vad vi tycker om det hela. Bra att få se hur där ser ut i förväg. Ana, som tidigare har jobbat på Eurocan (kanske i receptionen?) talar bra engelska, så efter att ha börjat prata på spanska - så fortsatte vi på engelska.

Om det verkar bra och funkar, så vore det bra för mig att ha någonstans att lämna in mina små vid resor. Det är lättare att få passning till fåglar och växter, än till 3 hundar (dessutom). Annars skrev Inka nyss och erbjöd sig att ta en av mina små. Det var ju bra! Vi får väl se vad jag får för intryck hemma hos Ana. Det är ju bra om jag kan prova en kort period första gången, för att se vad hundarna tycker om det hela.

Packat upp lådor? Nej, det har jag inte hunnit med. Men jag har organiserat lite...

Den ena är liten och nätt, den andra har en ryslig massa finesser. Ibland behöver jag det ena, ibland det andra. Så snart jag har skaffat mig ett till SIM-kort så kan jag välja telefon efter behov.

Förresten så pratade Erik och jag om Bonnie. Vi märker båda en väldig skillnad på henne som hon är nu, och som hon var för bara en dryg månad sedan. Den lilla stackaren! Hoppas att det inte är alltför allvarligt med henne, utan att hon kan hänga med (och må bra) ett bra tag till! Det ger sig vad röntgen visar. På sitt sätt skulle jag vilja göra den bums - för att få veta. Men eftersom Bonnie ännu inte har andra symtom än blåsljud och trötthet, så kanske inte röntgen visar något.

Jag tänkte på för några veckor sedan, när Bonnie låg nära mig i sängen i höjd med mitt huvud - att hennes hjärtslag hördes så mycket att det störde mig, fast jag inte hade örat mot hennes kropp. Jag tyckte då att hjärtljudet hade ändrats på något sätt, men tänkte inte mer på det sen. Jag hade ju ingen anledning att tro att det skulle vara något, Bonnie har ju varit kärnfrisk hittills.

Nyss utlöstes jordfelsbrytaren igen. Jag släckte taklampan i vardagsrummet, och satte sedan på jordfelsbrytaren igen. Jag ska be Pedro komma nästa vecka och byta till svenskt "taklampe-system" i vardagsrummet, och sedan sätta dit ett para av mina egna taklampor. Utlöser jordfelsbrytaren därefter, så har jag ingen aning om vad det kan bero på.

Oj! Nu utlöstes den en gång till! Varför? Beroende på vad? Det kanske inte är taklamporna? Det kommer att bli dyrt om jag ska låta elfirman kolla upp allt det elektriska här. Men det är förstås viktigt, både för säkerhet och bekvämlighet. Nu släckte jag även belysningen över vasken (den som elfirman satte dit) och satte på jordfelsbrytaren igen. Det ger sig om strömmen stannar kvar.

Det brukar ju vara en trasig elapparat, eller trasig lampsladd, som utlöser jordfelsbrytare. Just nu har jag bara kyl/frys, varmvatten-beredaren, routern och datorn i gång. Om jordfelsbrytaren skulle utlösa nu igen - då måste felet ligga dolt i väggarna i gamla elledningar. Men SÅ gammalt är huset trots allt inte. Det är troligen byggt -89 (tidigast -85), och i så fall kan elledningarna vara maximalt 33 år gamla. De borde hålla längre än så... Det oroar mig förstås det här med elen! Jag får väl rådfråga elfirman, vilket förstås inte blir gratis...

Elen är fortfarande kvar, det har gått 15 minuter. Och för i kväll kvittar det med belysningen, vi är ändå på väg att lägga oss. Men VAD är det som utlöser jordfelsbrytaren? Det kan väl inte vara den nya bänkbelysningen?

Jag skulle precis stänga datorn. Men nu (en halvtimme efter första gången) så utlöstes jordfelsbrytare igen. Det är verkligen inte bra, för då kan jag utesluta alla lamporna. Varmvattenberedaren? Men den är inte så gammal, i alla fall sa förre ägaren att den blev utbytt för bara 3-4 år sedan. Och resten är ju nytt. Suck! Jag får nog ta hit elfirman snarast! Jag ska kontakta dem på måndag. Om jag har ström i morgon så kanske jag mailar dem då. Jag ska sätta på jordfelsbrytaren igen, och när internet kommer tillbaka så skickar jag ut de här raderna på nätet. Men om strömmen går igen i natt när jag sover, då finns risken att det jag har i kyl och frys blir förstört... Typiskt att det är söndag i morgon! (Dessutom morsdag här i Spanien.)

Suck, och dubbelsuck! Jodå, jag har elektricitet, och solen skiner och det är redan 20° ute. Men så satte jag på datorn och öppnade mitt mailprogram (IncrediMail).

Då såg jag att mina 4 livstidslicenser plötsligt hade försvunnit! Det blinkade reklam överallt som uppmanade mig att uppgradera till betalvarianten. IM finns som gratis-program också, men då med irriterande reklam. Nu har det hänt förr att licenserna har försvunnit, så jag hade en skärmdump på alla siffror. Det brukar gå bra att skriva in licens-koderna igen, men i dag sa IM-programmet att koderna är felaktiga! Jag har skrivit till support (den mailadressen får man bara till betalversionen, så det var tur att jag hade sparat den bland mina kontakter). Jag antar att det dröjer något dygn innan de svarar...

Inte nog med att jag tycker att det är jobbigt med att se animerad reklam när jag ska skriva eller läsa mail. Det blir dessutom så, att på alla utgående mail så hamnar det längst ner en massa animerad reklam för IM. Det är inte lämpligt i alla situationer...

Så: Suck, och dubbelsuck. Det är lite mycket på en gång! Ni håller väl tummarna för att min dator ska fortsätta att fungera! Och för att inget annat oförutsett ska inträffa! Tur att jag i grunden är både psykiskt stark och optimist!

Nu när jag öppnade min webbläsare så såg jag att alla "snabb-genvägar" också har försvunnit. Har Windows gjort någon konstig uppdatering tro? Som har tagit bort alla mina inställningar? Jag har i alla fall kvar Windows 10 version 1709. (Ulf har berättat att när Windows uppdaterade hans dator till den nyare versionen 1803, så fick han massor med problem.) Jag orkar inte ta tag i det just nu. Nu ska jag dricka mitt försenade frukost-te.

Jag var i gång att packa upp lådor, och hade faktiskt hunnit packa upp 3 - då utlöstes jordfelsbrytaren. (Kl 12:45.) Och så fort jag satte på den, så utlöstes den igen. Jag chansade på att stänga av varmvatten-beredaren. Då kunde jag sätta på jordfelsbrytaren igen. Kan det vara varmvatten-beredaren? Egentligen borde jag passa på att duscha bums (och tvätta håret), innan vattnet hinner svalna. Annars får jag duscha i kallvatten i morgon... Men nu har jag ju kommit igång så bra med lådorna... (Och jag känner mig inte smutsig.) Jag måste kontakta elfirman på måndag!

Gun och jag mailar lite fram och tillbaka ang arrangemangen inför mammas begravning. (Jag förväntas visst hålla ett tal.) Hon skrev just, att nu hamnar mina mail i hennes spam-box, eftersom de har IncrediMail-reklam på slutet... Suck!

Ana kom och hämtade mig och hundarna precis som vi hade bestämt. (Hon hade hundsäkerhetsbälten i bilen, men jag hade med egna.) Hon bor i ett stort radhus, med liten trädgård, i området som ligger innanför (öster om) växtaffären Hermisan. (Ca 2½-3 km härifrån.) Huset är hundanpassat och hundsäkert (nät och grindar överallt där det behövs). Jag tror att hon jobbar som hundfrisör också. Jag såg, när hon visade runt, att hon hade ett hund-trimmnings-bord. Utöver spanska, så talar hon engelska och franska.

Det märktes direkt att hon har god hand med hundar, för hon fick utan vidare klappa mina 3 redan från början. Som jämförelse: I morse på vår promenad runt kvarteret, så böjde sig en kvinna utan förvarning över Bonnie och ville klappa, men då bet Bonnie henne (fast inte hårt) - och kvinnan blev sur fast det var hennes eget fel...

Ana har en gammal shih tzu som är blind och nästan döv, och som mest ligger och vilar. Sedan har hon en halvstor vit lurvig kastrerad hane. Det gick bra med mina hundar och dessa 2. Anas hus är hundvänligt inrett (med skynken över sofforna så hundar får ligga där), och dessutom helt hundsäkert. Där kändes tryggt och bra. Ana tog reda på mycket om hundarnas vanor, eftersom hon vill förändra så lite som möjligt. Och är hundarna vana att sova i sängen så kan de få sova i hennes... Bonnie inspekterade hennes säng och tyckte att den verkade vara bekväm. Fast jag sa att de nog nöjer sig med att sova i soffan. (Jag tar med deras lilla hundtrappa.)

Ana sa att om jag vill så kan hon hämta oss en gång till, och så kan jag lämna hundarna hos henne och gå en promenad. Och så kan hon se hur de reagerar när jag är borta. Men jag tror faktiskt inte att det behövs. De kommer säkert att vara oroliga den första stunden efter att jag har gått, men sedan kopplar de säkert av. Vi var där över 2 timmar i dag, och gick även en hund-promenad tillsammans. (Lugna omgivningar!)

Vi bestämde att hon ska hämta hundarna kvällen innan jag reser (eftersom planet går tidigt). Då ska hon få med mat, filtar, hundtrappa, medicin etc.

Ana berättade att hon känner en man (en belgare) som kör vän-taxi. Inte svart-taxi, utan han skjutsar folk i sin bil i mindre skala. Han kör ofta folk till flygplatsen. Från El Campello skulle det kosta 25 €, mot de 40 - 45 € som riktiga taxibilar tar. Man får beställa i förväg. Han talar spanska och franska. Om han dessutom talar engelska vet jag inte än. Jag har hans telefonnummer om någon av er är intresserad av att nyttja hans tjänster. Jag funderar på att nyttja hans vän-taxi själv, nu när jag ska resa till Sverige. Planet ska ju lyfta tidigt, men framför allt för att jag kommer att ha 2 väldigt tunga väskor med mig (proppfulla med bl a böcker). På hemvägen reser jag lätt, så då kan jag gott ta C6 + Tram.

Jag har inte kontaktat elektrikern än. Men sedan jag stängde av varmvatten-beredaren, så har strömmen inte gått. Jag avvaktar nog ett dygn till, så jag är säker. För om varmvatten-beredaren behöver bytas så är det ju en större kostnad. Jag hoppade in i duschen i går, och duschade samt tvättade håret, medan vattnet fortfarande var varmt. Så jag klarar mig någon dag nu, utan varmvatten.

Fotona nedan tog jag alla i går. Jag hittade båda mina vindspel. Det högra är det som jag tycker allra bäst om (fast ljuden från de båda kompletterar varandra fint). Ulf tycker inte om vindspel, och jag förstod det som att han förbjöd mig att ha det högra framme. (Det vänstra fick jag senare av Lena T.) Fast han har sagt efteråt att han inte förbjöd mig, utan bara bestämt sa sin mening. I alla fall så har jag haft det undanlagt i många år. Nu är jag glad att jag kan hänga fram det. Det ska inte hänga på vädrings-hängaren, utan få en egen krok - fast det blir lite senare. Nu ser jag för en gångs skull fram emot att det ska börja blåsa, så jag får höra de spröda väl avstämda tonerna.

Mio fick bada i går. (I en hund-matskål.) Han tycker mycket om att bada, vilket sparvpapegojorna inte verkar bry sig om. Jag hann tyvärr inte ta något foto just när Mio doppade sig, bara före och efter. Han börjar alltid med att doppa huvudet, ta vatten i näbben, och sedan stänka ner sig själv.

Jag packade upp några lådor i går. Fotot nedan visar gången mellan bok-lådorna och bokhyllorna längst in i vardagsrummet. Den gången är för trång att bära lådor i (bara 30 cm), om man inte bär dem över huvudhöjd - och det orkar jag inte. Alltså började jag röja en gång från andra hållet, från köks-sidan. Där stod alla Billy-dörrarna.

Först funderade jag på att skruva fast dörrarna på skåpen, men just nu har jag staplat så mycket sticker utanför hyllorna - så det går inte. Jag sorterade i stället dörrarna. De två höga dörr-par som hör ihop, står nu bakom datorn.

De höga enkel-dörrarna står längst in i en hörna, och de låga dörrarna har jag sorterat i 3 travar allt efter modell. Ikea har bytt modell 4 gånger totalt sedan jag övergick till Billy-hyllor i björk (jag hade i furu innan). Alltså gäller det att para ihop dem rätt.

När dörrarna kom bort så kunde jag flytta några lådor - och vips så hade jag en 50 cm bred gång! Nu kan jag börja packa upp alla de små lådorna från EBM. Eftersom texten står inåt på de flesta är det spännande som på julafton att öppna dem. Problemet är som vanligt, var i all världen som jag ska få plats med allt. Tyvärr hittar jag fler kläder! Jag har lagt mjuka plagg runt en del ömtåliga saker.

Om jag tömmer de 8 yttersta EBM-lådorna, så tror jag att det ska gå att öppna sängskåpet sedan. I alla fall så pass mycket att jag kan stoppa i madrasserna som hör dit. Sedan slipper jag ha så många madrasser liggande framme. (Fast det lär dröja några dagar till...)

Ja, det är många lådor som återstår att packa upp - och det blir svårare för varje låda. Jag har glömt hur många lådor jag har med enbart böcker i. Var det 30-35? Eller ännu fler? Dessa ska jag vänta med att packa upp, tills allt annat har kommit i ordning - och ligger/står/hänger på sina rätta platser. Jag kan se 22 lådor med annat som ännu inte är uppackade, men det kan finnas någon till längre in. Nåja, för varje låda som jag packar upp så är jag ett litet steg närmare målet. Idealet vore om jag hinner packa upp de här 22 lådorna innan jag reser till Skåne. Och sedan montera matbordet och ställa på plats. Och ännu bättre skulle det vara om jag dessutom hann gallra ut 60-80% av mina kläder innan min resa. Fast det är nog orealistiskt att tro att jag ska hinna allt...

Nu ska jag gå en runda med hundarna, mitt emellan våra vanliga tider. (Det blir andra tider i dag eftersom vi var hos Ana mellan 11 och 13:30.) Men sen - då ska jag packa upp lådor! Skaffa nytt SIM-kort, gå till banken och be att få tillbaka pengarna för Totals elräkning mm - det skjuter jag på till i morgon.

Jag gick i alla fall ner till Movistar och hämtade ett SIM-kort. Det kostar inget extra att jag har den här telefonen, men det är rätt dyrt att ringa med den - 30 cent per samtal. Jag lyckades hitta ett nummer (av de få jag kunde välja på) som är ganska lätt: 683 65 67 67. Nu tänker jag inte gå och bära den här telefonen jämt, men betydligt oftare än min stora smartphone. Nu ska jag bara lista ut hur man byter pin-kod. Jag måste ha samma på alla mina telefoner - annars glömmer jag. Menyn står förstås på spanska, och jag hittar inget ord som ser ut som "inställningar". Jag bör ju kolla upp ringsignalen också, så det blir en som jag kan identifiera som "det är min telefon som ringer"... Men det är jättelätt att svara när det ringer, och lätt att se vad klockan är.

I dag slog de 2 första luktärterna ut. De luktar gott och har en intressant vinröd färg. Fler knoppar är på gång, så om en knapp vecka kanske jag kan få ihop en hel bukett.

I dag har jag varit flitig, så nu är det bara 8 lådor kvar att packa upp - av dem som inte innehåller böcker.

Jag försökte räkna boklådorna, och det verkar vara 38! De kommer att ta plats på golvet ett tag till, men jag ska försöka att fösa ihop dem dit där de är minst i vägen. Om jag orkar, för 4 boklådor ovanpå varandra väger en hel del. De får varken stå där jag ska ha matbordet, eller så nära sängskåpet att man inte kan fälla ut det helt. Och helst vill jag inte ha mina båda fåtöljer staplade ovanpå varandra, som nu, utan så att man kan sitta i dem. Men det senare kanske måste vänta ända tills böckerna också är uppackade - och på rätt plats. (Jag är rätt van vid att stå upp numera. Därtill nödd och tvungen.)

Jag har inte provat än, om sängskåpet nu går att fälla ut till hälften. (Jag måste först flytta en del som står ovanpå.) Men det vore väldigt bra om det åtminstone går att öppna så pass att jag får in de båda madrasser som ska ligga där.

Det slog mig, att när jag kommer hem igen från Skåne, då är det bara 12 dagar tills Lena kommer på besök. Och jag som trodde att jag skulle ha kommit i ordning i god tid innan jag skulle ha min första gäst... Nåja, sängen som Lena ska sova i ska i alla fall stå färdigbäddad. Eftersom Lena både är tålig och självgående, så ska hon nog överleva röran. Om vädret blir fint så kan vi ju vara ute mycket.

När jag läste väderleks-prognosen i morse, så stod det att det skulle bli mestadels sol i dag, möjligen lite molnigare på eftermiddagen. Det blev ganska mycket molningare. När jag tittade på mina gadgets så såg jag att vädersituationen var så ovanlig - att det just då var varmare på flera av orterna i Sverige, än här i El Campello. (Vänstra bilden.) Sedan slog det mig också, att nu kan jag ta bort gadgeten som visar vädret i Strövelstorp - för jag känner inte längre någon som bor där. Så vitt jag vet så ligger mamma just nu i sin kista i ett kylrum vid Munka-Ljungby kyrka, i väntan på sin begravning. Men det är som det ska vara. Ingen lever för evigt, och mamma blev nästan är 93 år. Högra bilden visar att det regnar här nu...

Regnet stänker 3-4 dm in på balkongen. Det är skönt att regnet varken når fågelburen eller min stolsdyna.

Jag har väntat på Alicia i dag, inte för första gången. Hon tittade inom som hastigast i går, och valde ut flera av mina utgallrade saker åt sig. Hon skulle komma och hämta dem i dag (och ta dem i sin shoppingkärra). Hon frågade om 11:30 - 12 skulle passa mig, och jag sa ja. Jag hade behövt gå till banken i förmiddags (för att kräva tillbaka pengarna för Totals elräkning), men vågade inte gå hemifrån ifall det skulle vara kö och jag inte skulle hinna hem i tid. Så jag var hemma från tidig förmiddag till kl 14:05 utan att höra någonting från Alicia. Jag mailade en gång 12:20 och frågade när hon skulle komma, och en gång kl 14:00 då jag skrev att jag skulle gå hemifrån. Sedan gick jag ut med hundarna. Ännu har hon inte hört av sig. Nu hoppas jag att hon har en väldigt bra orsak. (Hon är inte riktigt frisk, så hon kan faktiskt ha blivit så dålig att hon har behövt åka till läkare/sjukhus.) Men om hon inte har någon bra orsak, så tycker jag att det är väldigt nonchalant med andras tid att bara utebli.

Nu (18:25) har de gråa molnen dragit förbi (det var en rejäl åskskur), och solen tittar fram igen. Efter regn kommer solsken!

Jag undrar vad som hände med min dator häromnatten? Allt var som vanligt när jag stängde av den på kvällen, men när jag startade den igen på morgonen i förrgår, då var ju både licenserna till mitt mail-program, och alla sparade favoriter borta. Jag lyckades få tag på 3 av 4 licenser igen, men favoriterna är helt försvunna. Visst är det märkligt! För att inte tala om hur opraktiskt det är! Bara jag vill logga in på banken, så måste jag nu skriva den fullständiga webbadressen (som jag inte kan utantill)... Fast nu har jag förstås favorit-märkt sidan igen. Bara ca 200 till som ska hittas...

Jag glömde berätta en rolig detalj om besöket hos Ana. Vi gick ju en promenad tillsammans, och vi gick inte samma väg bort från Anas hus, som tillbaka (bara metrarna närmast huset). Men när vi på tillbakavägen kom mitt för den väg där vi skulle svänga in (jag kände inte igen mig) - då svängde Bonnie tvärsäkert av just där. Och sedan gick hon raka vägen fram till rätt port. Snacka om bra luktsinne! Eller bra lokalsinne, vem vet! Framme vid porten visste även Stella och Nellie att vi hade kommit rätt. Jodå - jag också!

Förresten slipper jag hålla tal i kyrkan. Det är visst i Hässleholm det är vanligt, inte i Ängelholm och Munka-Ljungby. Skönt, jag känner mig lättad! Inte för att jag är rädd för att hålla tal - men i kyrkan... Jag är ju ateist.

Alicia hade glömt...

Hon undrade om hon kan komma i morgon klockan 13. Jag svarade att jag har en del ärenden att uträtta, men att hon ju kan ringa och kolla om jag är hemma... Det är ju bra om hon hämtar sakerna, men jag tänker inte sitta hemma och vänta.

Svart på vitt... Men det är som det ska vara. Det känns lite konstigt bara. För även om jag var beredd, så trodde jag inte att döden skulle komma just nu - i maj. Jag trodde att vi skulle hinna träffas en gång till, mamma och jag. Men så blev det inte.

Nellie och jag var på återbesök hos veterinären i dag (kostnadsfritt). Allt ser bra ut. Den 1 juni, när Bonnie ska få röntgat sitt hjärta, då ska Nellie få röntgat sitt ben. Hoppas att det läker som det ska. Nu går/springer hon på 4 ben igen. Fast egentligen får hon inte springa. Det är bara så rysligt svårt att förklara det, för en som har så mycket energi i kroppen som Nellie...

Ulf skickade fotot nedan. Det kan bli lite fel ibland... Men jag funderar på om fotot kanske är "fotoshoppat". För jag tycker att det ser ut som om avståndet mellan ordet barn och ordet och, är lite större än mellan de andra orden. Kanske det egentligen står barn- där? Men roligt blev det ju så här:

När jag har fört över de här raderna till internet så ska jag sätta på varmvatten-beredaren. Om jordfelsbrytaren utlöser då - då är jag 100% säker på vad som orsakar detta. Rapport kommer.

Har jag förresten sagt att jag blir tjockare för var dag? För att jag äter FEL... Jag SKA bättra mig, bara inte just nu.

Klockan har hunnit bli 15:50, varmvattenberedaren är på - och jag har fortfarande el. Om vattnet fortfarande är varmt framåt läggdags, så passar jag nog på att duscha och tvätta håret. (Fast det tar 4 timmar för mitt hår att torka om jag inte använder hårtork, så jag fördrar att tvätta håret på mornarna.)

Alicia har inte hört av sig än, men hon kan ju ha ringt när jag var ute med hundarna. Det blev en ganska promenad i dag, bara lite drygt 30 minuter. Solen sken när vi gick ut. Nere på El Paseo träffade vi Inka och pratade en stund. (Hundarna blev jätteglada, för att de fick hundgodis av Inka.) Stackars Inka har armen i mitella, för hon har krossat armbågen. Enligt läkaren kan det dröja ett år, innan hon blir helt bra igen. Stackars Inka! Hon hade precis blivit frisk från sin lunginflammation. Livet är sällan rättvist...

Plötsligt gick solen i moln, och det började höras åska i fjärran. Vi gick bara ytterligare en bit längs El Paseo, sedan vände vi hemåt. Och vi hade verkligen tur. Precis när vi hade kommit in på vår gård, och var på väg till porten - då började det regna. Vi fick inte en enda droppe på oss, men en stund senare kom dropparna tätt. Nu tittar solen ömsom fram, och gömmer sig ömsom bakom molnen. Åskskurar är ganska opålitliga, man vet aldrig riktigt när de kommer.

I förmiddags var jag förresten inom banken, och de såg till att jag fick tillbaka pengarna för Totals elräkning. Skönt att det är ordnat. Jag behöver mina pengar själv! Egentligen skulle jag behöva en del av Totals miljarder också. Inte så mycket, men precis så att jag hade kunnat renovera köket (med köksö och nya luckor), samt skaffat el-element, myggnät och ett contraventana. Eftersom Total inte verkar vara så generösa av sig, och chansen att vinna även en mindre summa på lotteri är minimal, så får jag väl ta det på sikt - genom att spara pengar så gott jag kan, och sedan skaffa en sak i taget.

Jag har hört att herr och fru gråsparv har fått sina ungar nu, för det piper intensivare uppåt taket. I dag började jag misstänka att boet kanske inte finns under en takpanna, för det låter liksom "närmare". Jag klev upp på en pall och tittade. Jodå, mycket riktigt - boet ligger inom mitt revir, närmare bestämt bakom min AC (i hörnan längst bort). Det är ju en väldig tur att jag inte tänker använda AC:n. Det hade nog inte varit så lyckat vare sig för fåglarna eller fläktsystemet.

Några bra foton kommer jag inte att kunna ta. Det är för högt upp och för långt in + att det är mörkt därinne. Fotot nedan tog jag med blixt, men som så ofta så lyser blixten mer upp förgrunden än motivet. Jag vill heller inte skrämma ungarna och deras föräldrar.

Ur gråsparvs-synpunkt ligger boet ovanligt bra till. Helt skyddat från regn, och nästan helt skyddat från blåst. Och 100% kattsäkert! Dessutom finns ju ovansidan på mitt skåp rakt under, så om en unge skulle falla ur boet så blir fallet inte mer än ca 60 cm - vilket en unge bör klara om den flaxar lite. (Själv får jag förstås rengöra både AC och skåpets ovansida, sedan när häcknings-säsongen är över. Men det kan jag bjuda på. Jag gillar fåglar.)

Inte undra på att Safir och Celeste också vill göra ungar. De försökte senast i dag. Jag funderar lite på att skaffa en holk åt dem. Fågelhonor brukar vara så kloka, att de inte lägger ägg förrän de har ett bo - även om hanen parar dem. Det är ju väldigt gulligt med fågelungar, fast jag är väl medveten om att jag bara kan ha 2 sparvpapegojor i en fågelbur av den här storleken. Vill man ha fler så måste man ha en betydligt större bur. (Men papegojor brukar vara lättsålda, om det nu skulle bli några ungar.) Jag ska rådfråga mannen i fågelaffären nära posten. Han verkar ovanligt kunnig.

Jag lyckades fälla ut sängskåpet precis så mycket som det behövdes. Så nu har jag lagt i de 2 madrasserna. Kvar framme har jag bara 2 tunna, som ska vara till annat ändamål. Men jag tror inte att Lena kommer att nöja sig med att ha sängen 2/3 utfälld när hon kommer. Hon vill säkert kunna ligga raklång. Alltså måste jag flytta på de totalt 12 flyttlådor (3 staplar) som står närmast. Fast inte i dag. Jag bör packa upp de 8 lådorna innehållande "annat än böcker" först!

Sängskåpet är superbra, men det börjar bli slitet. Sängen vill dra lite snett, så det är svårare att fälla ut och in den. Och åldrad furu är kanske inte det vackraste (även om vi tyckte det på 70-talet). Jag kommer nog att måla det vitt längre fram. Fast allra helst vill jag ha ett nytt i björk. (Kostnad ca 6000:- + fraktkostnad ca 3000:- = mer pengar än jag har.)

Det finns så oerhört många roliga möbler nuförtiden. Bara för 10 år sedan såg möbler ut så som de alltid har gjort, men så plötsligt svängde det (inte minst på lamp-fronten). I dag säljer Westwing fantasifulla klädhängare (perchero på spanska). Inget för mig, men jag gillar när man kan kombinera funktion med ett "roligare" utseende.

Klockan är 18:15. Jag har fortfarande el, men har inte hört ett knyst från Alicia... Kommer hon inte i morgon heller, så har jag god lust att ge sakerna till någon annan.

Klockan är drygt 17, och jag har fortfarande el - fast jag har varmvatten-beredaren på! Så nu är jag lika osäker som från början, på VAD som utlöser jordfelsbrytaren. Jag undrar om elektrikerna har instrument så de kan se var felet ligger? För annars är det ju ingen idé att jag kallar hit någon.

Alicia mailade i förmiddags. Hon hade blivit lite försenad i går, och sedan hade några vänner kommit på besök. Jag tycker att hon kunde ha hört av sig, och meddelat att hon inte kunde komma... Jag skrev att antingen får hon komma i dag mellan klockan 15:00 och 19:00, eller så ger jag sakerna till någon annan. Hon skrev tillbaka att hon kommer kl 19... Vi får väl se om hon klarar av att hålla tiden. Hon är trevlig och hjälpsam på alla sätt, Alicia, men hålla tider - det kan hon inte.

Jag har packat upp några lådor till. Tre av dem innehöll plastlådor med foton (totalt 12) sampackat med lakan och örngott, en innehöll köks-saker, och den 5:e innehöll faktiskt böcker - de olästa som jag vill ha framme (fast det kommer att dröja innan jag hinner läsa någon). Så den 5:e lådan står kvar på golvet, ouppackad. När jag så småningom (om några år?) har skannat in alla fotona, då kommer jag att få nästan en hel Billy-hylla tom (för så stor plats tar de). Jättebra! För då kan jag köpa fler böcker... (Om jag inte har blivit så modern då, att jag har gått över till e-böcker och läsplatta...)

För att kunna få plats med fler köks-saker i Billy-hyllorna, så fick jag stapla ännu högre i sovrummet. Nedan kuddar + överkast ovanpå mina långbyxor och klänningar. (Fast "begravnings-klänningen" hängde jag åt sidan.) Jag MÅSTE gallra ut en massa kläder, så snart jag kommer hem igen från begravningen. Hur ska Lena annars få plats?

Och så fick jag ta bort plast-lådorna som stod på karmstolen. Nu ligger där massor med lakan och örngott ovanpå några handdukar. Jodå, jag kommer att gallra ut några lakan, och ännu fler örngott - senare. Standard-örngott (50 x 60 cm) använder jag inte - jag använder ju kuddar i babyformat (30 x 40 cm), men nästan alltid följer det ett örngott med påslakanet. Det räcker att jag sparar några få - till gäster. Och kanske jag syr om några till det mindre formatet. Senare...

Så här ser det ut i vardagsrummet just nu. Nej inte är det vackert, och inte precis som jag har tänkt mig - men dock lite bättre (luftigare) än det var från början.

Jag har nu bara 2 lådor kvar att packa upp (utöver boklådorna). Jag har öppnat båda, och de innehåller diverse toalettartiklar. Bl a alla mina skrymmande flaskor med hudkräm (de som jag har fått på recept från hudläkare). Det är ingen konst att packa upp lådorna. Men! Jag har ingen aning om hur jag ska få plats med allt i mitt lilla trånga badrum. Lite till går in i mina nya badrumsskåp. Men sen? Även bland toalettartiklarna finns en del att gallra ut. Jag har t ex 3 olika uppsättningar med "rese-förpackningar", 3 tvålkoppar, 2 locktänger etc. Hudkräm och schampo kommer jag förstås inte att gallra ut, men det finns alltså en del annat. Det är nog strax dags att montera matbordet, så jag har någonstans att vara när jag gallrar bland småsaker. Fast först måste boklådorna flyttas.

Mina små ligger alla på sängen just nu. I natt låg de alla 3 längst in - på drygt halva sängen. Jag förstår inte att sådana små kan ta så stor plats. Jag låg "som ett streck" längs kanten och var rädd att råka falla ner... Det är jättemysigt att ha hundar i sängen - men betydligt skönare utan!

Nu ska hundarna få kvällsmat, och därefter en liten kvällspromenad. Sedan ger det sig om Alicia kommer...

Om ni vill se en ryslig massa jättevackra foton från Spanien, så (höger)klicka här: https://www.instagram.com/spain/ Jag blir jättesugen på att resa runt i Spanien när jag ser dem! (Tyvärr kommer jag nog aldrig att få råd.)

Alicia kom i tid! Faktiskt redan 18:50! Inte illa för att vara henne. Nu blev det lite glesare igen i hallen. (Det är där jag ställer det mesta som jag ska ge bort.)

Klockan är redan 13, och jag har inte latat mig ett dugg (ännu). Först bytte jag lakan i sängen, sedan tvättade jag en maskin och hängde tvätten på tork. Sedan kom jag på att jag kunde frigöra utrymme i en Billy-bokhylla. Där hade jag nämligen ställt den ganska stora resväskan med saker som mina döttrar ska ha. Och nu när det bara är 10 dagar kvar till jag ska resa norrut, så gör det inget om den står "mitt på golvet" ett tag. Jag packade då upp den "udda" boklådan, och travade in böckerna på ett hyllplan. Men där finns fortfarande 2 tomma hyllplan. Alltså kan jag ställa en del toalettartiklar där - och skjuta upp utgallrandet ett tag. Packa upp dessa ska jag göra när vi har gått vår mitt-på-dagen-promenad, som vi ska om en stund.

Nu när alla Leroy-Merlin-lådorna var tomma (= de allra bästa flyttlådorna), så spände jag fast en del av dem på min gröna kärra - och gick ner till förrådet. Det var svettigt, för nu skiner solen och det är trots allt 900 meter (enl Google Maps), och brant backe. (Och så har kärran lite för lågt handtag för att vara "ryggvänlig".) Jag går enligt den prickade blå linjen. Om man ska köra bil blir avståndet 1,5 km om man kör från mig till förrådet, och 1,3 km om man kör från förrådet och hit. Detta eftersom det är enkelriktat på flera ställen. Det har sina fördelar att gå! Man kan ta genvägar - och så slipper man parkerings-bekymmer.

Nu står det 3 stora, 9 mellanstora och 9 små flyttlådor i förrådet. Lådorna har jag tillsammans med Ulf, Lena och Jan. Förmodligen kommer vi aldrig att behöva så många, men så länge det är så gott om plats i förrådet - så kan de ju stå där. Resten har jag ställt bredvid pappers-återvinningen.

I dag tog jag kameran med på promenaden, så ni får se hur härligt väder vi har.

Vi gick som vanligt längs El Paseo. Jag får aldrig nog av att titta på havet...

Det är 22° i luften, bara 17° i havet, men UV-index 8. (Jag har börjat sätta solskydd på näsan, och andra utsatta delar.)

Det är lite bökigt att hålla hund-vagnen i en hand, och 3 koppel i den andra. Men fördelen med att ha vagnen med, är att jag kan ha en massa saker i korgen. Där har jag (utöver bajspåsar och våtservetter) både vattenflaska, och en liten burk med vanligt torrfoder (som smakar godis så här mellan måltiderna). Hundarna fick vattenpaus med "tilltugg". De var alla rejält törstiga, och drack i ålders-ordning = rang-ordning, Bonnie först.

Så långt komna var Bonnie och Stella ganska trötta. Nellie var det inte, men veterinären har ju sagt att hon måste ta det lugnt. Alltså satte jag alla 3 i vagnen.

Bonnie tycker mycket om att åka vagn. Hon sitter nästan alltid upp och tittar sig uppmärksamt omkring. De andra brukar lägga sig ner efter några meter. Jag tycker bäst om att gå i solen, men för hundarnas skull gick jag på den skuggiga sidan av gatorna på hemvägen.

Nästan hemma såg vi en ekorre. De man ser här är aningen brunare (mindre röda) än de svenska.

Nu blommar bougainvillean över porten in till Bello Horizonte. Det ser fint ut.

Nu ska jag dricka en kopp eftermiddags-te, och sedan ska jag ge mig på de 2 ouppackade lådorna med toalettartiklar.

De sista lådorna (utom boklådorna) är nu uppackade. Och när jag gick till pappersåtervinningen med dem så mötte jag en kvinna som gärna ville ha dem. Det var ju synd att jag mötte henne just när jag ställde ut de sämsta lådorna... Tyvärr fick inte allt plats i Billy-hyllan. Jag fick en hel plastback full över. Schampon, tvål, hudkräm, solkräm, krämer som hudläkaren har skrivit ut etc... Det är ju inte klokt vilka lager jag har. Allt har jag inte köpt själv. Jag såg t ex ett set med schampo, balsam etc (4 flaskor totalt) som jag fick i "present" när jag hade prenumererat på min spanska heminredningstidning. Ja, jag kommer i alla fall inte att behöva köpa sådant här på länge!

Stella tycker mycket om frukt och grönsaker. Både hundar och fåglar fick äpple i dag. Stella ville ha mer. Hon tittade längtansfullt på sparvpapegojornas äpple.

Sedan tittade hon bedjande på mig och viftade på svansen. Hon tittade från mig till äppelbiten, och tillbaka igen. Och svansen gick som en propeller... Men hon fick ändå inte fåglarnas äppelbit.

Nyss fick jag stänga balkongdörren, för Stella skällde på Safir och Celeste när de åt på sitt äpple.

Just nu har jag 4 utslagna luktärter på balkongen, 2 rosa har också slagit ut. Men ännu får jag inte ihop någon bukett. Hoppas att det slår ut några till i morgon! De luktar jättegott!

Här har det hänt saker! Efter att ha varit utan matbord och stolar i exakt 2 månader (här, det var ju en tid i förra lägenheten också) - så har jag nu ett matbord med stolar runt om!!! Vilken lyx! Jag började förbereda i går, genom att flytta det jag orkade flytta:

I dag på förmiddagen kom Erik. Först hjälpte han mig att flytta de 38 boklådorna, till de platser där jag hade mätt att de kan stå utan att vara i vägen. Det kommer att gå att öppna sängskåpet nu, bara man flyttar undan fåtöljerna först.

När det var klar satt Erik fart med att montera mitt matbord (Billsta, som har stått i sin kartong flera månader nu). Min tum-artros har blivit mycket sämre. Jag skulle inte ha klarat att spänna skruvarna själv. Det är skönt med hjälpsamma vänner! Guld värt!

När Erik gick (efter att ha hjälpt mig en hel timme), så tog han tomkartongerna med sig för att slänga i återvinningen - så slapp jag det också. Jag ägnade mig åt att ställa stolarna på plats. Det blir snyggast med 5 stolar, och då kan man dessutom skjuta in dem längre så det hela tar mindre plats. Men det får plats med 6 stolar runt bordet, om jag har många gäster vid något tillfälle.

Det känns jättelyxigt att kunna sitta på en skön stol vid ett rejält bord! Jodå, jag har provsuttit! Nu slipper jag hädanefter att stå framför köksbänken när jag äter. Men jag ska nyttja bordet till annat också. Där ska jag vara när jag gallrar ut bland mitt porslin (jag kunde ju inte gärna sitta på golvet med sådant). Det kanske jag börjar med redan i dag.

Sagt och gjort. När vi kom hem från vår mitt-på-dagen-promenad, så började jag gallra ut bland muggar och tallrikar. Här nedan är alla mina muggar samlade (så när som på 2 som jag redan gallrat ut eftersom Jenni ville ha dem + mina 2 små mockakoppar).

Det är svårt! Just bland mitt porslin finns det ingenting som jag inte tycker om. Jag använder det ju som "ögon-godis" också. Nedan mina 13 utgallrade muggar från Pip studio. Linda vill förhoppningvis ha flera av dem.

Jag hade 6 "rosen-muggar", den längst fram från engelska Roy Kirkham, och behåller 4.

Iittala-bägare hade jag 10 och behåller 8. Jag gallrade ut 4 av mina 8 vinglas med fjärilar på. (Jag har fått 6 vinglas av Maud, som jag tycker är ännu finare. Att ha kvar 6 + 4 vinglas är nog egentligen 2 för mycket, men nu får det bli så här.)

Den vänstra tallriken designade Marguerite Walfridson för Ikea för många år sedan. Serien hette Midsommar. Jag har 8 vackra små skålar med smultron och blåbär från samma serie. (Samt 3 tallrikar med liljor på.) Tallrikarna till höger är designade av Lisbeth Dahl, roliga men lite tunga.

Det är svårt för mig att göra mig av med saker som jag tycker om! Men så här mycket har jag lyckats gallra ut hittills:

Jag undrar om någon som bor i Sverige är intresserad av någon av de små spanska skålarna - som souvenir? De är små, så jag kan förmodligen ta med dem till Skåne.

Nu borde jag fortsätta att gallra bland mina andra kökssaker. Fast halva bordet är ju fullt av porslin... Ändå klarade jag inte av att gallra så hårt som jag borde ha gjort. Av mina totalt 71 muggar (alla kategorier) så lyckades jag bara gallra ut 26 (= 37%). Alltså har jag kvar 44! Det är nog i mesta laget, men jag får ta det pö om pö. Detta var svårt nog...

Jag inser att det mest akuta att gallra ut - i första hand är bland mina kläder, sedan bland lakan, handdukar o dyl. Först därefter kommer att gallra bland alla mina kökssaker. Om jag hade haft ett normalstort kök, då hade det mesta nog fått plats - men det jag har nu är ju mer som ett pentry. Dessutom behöver jag inte alla saker jag har. Bl a har jag väldigt gott om bra förvaringsburkar (kanske 40?)! Men jag har sällan mer än max 3 matrester samtidigt i kylen... Men innan jag gallrar ut fler saker, måste jag ge bort det som står på bordet nu.

Suck. Jag tycker att jag har kommit en bit på vägen i dag - ändå är det SÅ mycket som återstår. Dock börjar jag skymta ljuset i tunneln! Och trots röran så trivs jag här. Men jag ser förstås mycket fram emot när allt är i ordning. Då kan jag börja leka heminredare! Kanske jag börjar med att byta klädsel på mina matbords-stolar? Jag har sandfärgad klädsel på alla nu, men jag har beställt några "udda" klädslar från Bemz. (Jag har passat på att köpa 1 varje gång som de har haft 20% rabatt och fraktfritt.) Jag har nu 5; 1 ljusgul, 1 jeansblå, 1 klarblå, 1 ljus turkos och 1 blå-turkos-blommig stolsklädsel. Sedan har jag de 6 vita Ikea-klädslarna som följde med stolarna. Dem funderar jag på att färga - kanske ljusblå. Jag tycker om att leka med färger. Till sommaren kanske det är dags??? Det är roligt att ha något att se fram emot!

Det råder febril aktivitet i gråsparvsboet, så jag började fundera på dels vad de egentligen äter - och dels på hur många kullar de lägger på en sommar. På Wikipedia kan jag bl a läsa:

Gråsparven livnär sig huvudsakligen på frön och då framför allt frön av odlade spannmålsarter, som i lantliga områden kan utgöra 75 % av födan. Vete föredras. Från våren till sommaren spelar också animalisk föda en viktig roll och kan utgöra upp till 30 % av den samlade födan. Det rör sig då om insekter och deras larver samt andra ryggradslösa djur. Gråsparven utfodrar sina ungar under de första dagarna nästan uteslutande med larver och andra sönderdelade insekter.

Bra! Jag hoppades just att de skulle vilja äta lite mygg och bladlöss och annat som jag inte vill ha på balkongen. Men sedan står det:

I centrala Europa börjar den huvudsakliga häckningstiden i slutet av april och varar till augusti. Under denna period produceras två till tre, i sällsynta fall till och med fyra kullar. Vid den första och andra häckningen utvecklas ungefär en tredjedel av äggen till flygfärdiga ungfåglar, men vid senare häckningar är det bara en femtedel. Gråsparvar lever i regel i livslånga parbildningar.

Tja, då får jag väl räkna med att gråsparvarna bor kvar åtminstone till augusti, och föder upp ungar hela perioden. En så här bra boplats överger de knappast i onödan. Och för all del, om de äter upp eventuell ohyra på balkongen, då ser jag genom fingrarna när det gäller eventuell fågelskit här och var... Jag har funderat på att ställa ut vatten till dem, men jag vill ju inte uppmuntra dem att vara på själva balkongen i onödan. Men kanske i juli-augusti när det är svårt att få tag på vatten? (En skål ovanpå skåpet?) Jag är ju djurvän!

Ytterligare någon luktärt har slagit ut. En pytteliten bukett kan jag plocka nu. Man ska ju inte låta blommorna sitta kvar och gå i frö - för då slutar plantan att blomma. (Bara på slutet av säsongen, om man vill ha frön för att spara till nästa år.)

Gråsparvarna letar på balkong-golvet, och hoppas hitta ett frö bland alla fröskalen som mina fåglar sprätter ut. Nedan hanen, som är skyggare.

En hel del av mitt utgallrade porslin blev bokat i går. Det är bra tur att jag själv bara behöver ta med mig 1 ombyte + "begravnings-klänningen" i bagaget. Jag skulle inte få plats med mer, fast jag kommer att ha 1 incheckad väska + 2 handbagage-väskor. Allt porslin måste naturligtvis packas i handbagaget. Hoppas att det får plats! För jag har ju inte precis plats här att lagra något till längre fram. (Tja, det skulle vara om jag ställer ner det i Ulfs förråd så länge. Om det är OK för honom? Där finns gott om plats.)

Lägg märke till att där faktiskt står 1 mugg mer än i går (den rosa Greengate). Så nu har jag "bara" 44 kvar själv...

I "dagens Westwing" såg jag den annorlunda LED-lampan nedan. Jag tycker att den är ganska snygg, fast den skulle inte passa hos mig.

Jag mätte min internet-hastighet i dag, och nu när jag bara betalar för 50 Mb/s (symetriskt) så är ju resultatet nedan klart godkänt. Det räcker gott till mig. Och fr o m den kommande räkningen, så ska jag alltså få betala mindre än tidigare. Bra, för det är de fasta utgifterna som är viktigast att dra ner på..

De oförutsedda utgifterna är det värre med. Jag tror inte att jag har berättat att min toalett har börjat rinna. Det rinner alltså lite vatten från vatten-behållaren och ner i toaletten. Inte mycket ännu, men vatten-slöseri ändå. Jag antar att det är flottören eller flottör-packningen som behöver bytas. Kanske jag frågar Paco - fast han har gått i pension nu.

Kanske jag i gengäld inte behöver byta varmvatten-beredare? I alla fall har jag f n både el och varmvatten...

Jag fick ihop en liten bukett luktärter i dag. De flesta av den väldoftande sorten Parfumiere mix, men också några pyttesmå röd-vita som inte direkt doftade. Den senare sorten har jag aldrig sett förr.

I krukan bredvid, där de pyttesmå växter, har jag sått Spanish Dancer (vänstra fotot), samt Lathyrus Annual Species Mixed (högra fotot). På bilden ser det ut att finnas en liten röd-vit blomma. Kanske det är den? (Fast just bland de fröerna hade jag hoppats att få en blå...)

Jag sådde även dessa; Sweet Memories + Heaven Scent + Berry Kiss. Men ingen av dem har ännu slagit ut. Jag hoppas verkligen att de hinner slå ut innan det blir för varmt ute. Luktärter tål inte torka.

Den lilla buketten gick jag ner med till Lena och Jan. Jag vill gärna dela med mig av väldoften. Och i morgon slår det ut nya luktärter. Jag ser ett par stora knoppar.

Jag har inte bara luktärter på balkongen, utan även ganska många fåglar. I dag satte jag en skål med filtrerat vatten uppe på skåpet - till familjen Gråsparv. Nu när de ändå bor här... Jag är ju djurvän. Fast (fotot från hurtsen bredvid solstolen)...

Förresten tittade jag på Google Maps för att se hur lång från havet jag bor. Det ser ut att vara 250 meter ner till El Paseo, och kanske 300 meter om man räknar ända ut i vattnet. Det avståndet är ju inte att klaga på även om jag bodde närmare innan.

Allt det här porslinet är det meningen att jag ska ta med mig upp till Skåne. Något kan jag kanske slå in väl, och lägga i min hårda kabinväska.

Men resten (det allra ömtåligaste) är det meningen att jag ska få plats med i axelrems-väskan nedan, och så stor är den ju inte.

Nellie vet inte riktigt vad "ta det lugnt" betyder. Fast veterinären säger att hon inte ska leka eller springa - så gör hon just det. Nedan biter hon Stella i benet, och försöker på alla sätt få med henne i leken. Men Stella tittade bara bedjande på mig, och ville att jag skulle rädda henne genom att lyfta upp henne i famnen...

Eftersom Stella lindade matte kring lillfingret redan strax efter födseln, så får hon oftast som hon vill. Men den här gången satte jag mig på huk i stället - och klappade båda mina små.

Jag har glömt berätta att det har varit Mig Any Fester den här helgen, med kulmen i dag. En slags mini-fiesta, som även den har med moros y cristianos (muslimer och kristna) att göra. Det har varit olika aktiviteter uppe i de äldre delarna av El Campello, mycket för barn men även dansuppvisningar. Jag har inte haft någon lust att gå dit. Men hundarna och jag har hört att man har firat. Svårt att undgå - så glada som spanjorerna är för PANG och BOM...

I morse 08:40, precis när vi skulle gå ut - då sa det PANG! Så vi avvaktade ända till klockan 09 innan vi gick vår morgon-runda. Hundarna tvärvägrar att gå ut när det låter så hemskt. Hemma förklarar jag att det "bara är spanjorerna", och eftersom jag är lugn själv - så är hundarna nästan helt lugna. Senare när vi skulle gå en redan något sen mitt-på-dagen-promenad, så sa det PANG-BOM-PANG-BOM-BOM precis när jag skulle sätta på hundarna deras selar. Så vi fick vänta tills smällandet var över, vilket tog en bra stund. Dagens mitt-på-dagen-runda blev snarare en eftermiddags-runda...

Fotona nedan tog jag i går på kvällen, genom den stängda skjutdörren. Safir uppvaktar Celeste genom att mata henne. Han vill så gärna para henne. Och efter denna inledning - så får han. Men några ägg lägger hon inte, när hon inte har något bo att lägga dem i. De är väl avundsjuka på gråsparvarna, kan jag tänka.

Förresten är det inte ovanligt i människovärlden med liknande beteenden - hanen bjuder först honan på middag, i akt och mening att få henne villigare...

Särskilt de smaragdgröna och turkosblå tycker jag om. Synd att glasen inte säljs styckvis, så man kan kombinera som man vill. Storlekarna är bra! Vinglasen rymmer antingen 220 ml eller 150 ml. (Det finns även champagne-glas och whiskey-glas.) Jag tycker om små glas. Nuförtiden rymmer många 4-5 dl. Så stora glas är tunga och klumpiga. Jag tycker det är bättre med små, för det är ju bara att fylla på dem om man vill dricka mer - vare sig man har vin eller vatten i glaset.

Visst är det tur att jag är 100% medveten om att jag redan har för många vinglas! Annars hade jag kanske frestats att köpa några. (De är billiga...) Men nu får det vara. Dessutom behöver jag spara de få slantar jag har på banken - till oförutsedda utgifter. (De tycks bli många!)

Jag duschade och tvättade håret i morse. När varmvatten-beredaren sedan skulle värma mer vatten - då utlöstes jordfelsbrytaren. Annars har ju allt fungerat flera dagar i rad. Suck, då är det säkert varmvatten-beredaren som har något elektriskt fel. Jag stängde av den. Men innan vattnet hade svalnat så duschade jag Stella. Det har känts som om hon har haft "vägdamm" i pälsen.

Ulf skickade en länk till en artikel, som handlar om att fler och fler svenskar köper bostad på Costa Blanca: https://www.expressen.se/dinapengar/bostad/allt-fler-svenskar-koper-bostad-pa-costa-blanca/. Det har jag förstås stor förståelse för, eftersom jag själv stortrivs här! Dock är jag mycket medveten om, att bara en bråkdel av de som skulle vilja ha en bostad här - har en ekonomi som tillåter ett bostadsköp. Men man kan ju hyra! Det blir billigare på korts sikt, och för kortare perioder - men dyrare annars. Jag känner mig lyckligt lottad, som efter drygt 12 års längtan efter en egen liten bostad här - nu äntligen äger en som till 100% är min egen!

Jag hinner inte längre med att torka upp fågelskit på balkongen, i takt med att det kommer mer. Och nu har jag sett hur det går till. Även i fågelvärlden är arbetsfördelningen tydligen ojämlik - så att honan får dra det tyngsta lasset, och sköta all markservice. (Har honor överlag större ansvarskänsla?) Hanen sitter periodvis på min spalje, och tittar lite hit och dit, till synes utan någon brådska. Honan flyger plötsligt ut från boet (i närmare 100km/h ser det ut som), bajsar i farten, på väg ut på matjakt åt sina små. Hon flyger sedan snabbt tillbaka rakt till boet, och matar småttingarna. Så jag får väl förlåta henne, för att hon flera gånger var dag råkar bajsa på mitt bord, min hurts och mina stolar... (Hittills har det inte kommit något på dynan i solstolen, som tur är!) Fast om familjen Gråsparv ska föda upp 3 kullar i sommar - då blir det mycket skit för mig att ta rätt på...

I kväll fick Nellie igång Bonnie ordentligt, och de lekte en bra stund. Efter några minuter lyckades jag få tag i kameran (utan att avbryta dem). Sedan tog jag (i motljus och på lite håll) 33 foton. Dessa förde jag över på datorn. De 32 första hade jag tagit med kameran i höjdled, så jag vände på fotona ett och ett - och klickade på "spara alla". Då, helt utan förvarning, stängde datorn av sig. En Windows-uppdatering förstås, så datorn startade strax igen. Då hade det första fotot försvunnit helt, och de andra vänt sig fel igen. Suck, dubbelsuck, och trippelsuck! Varför gör Windows så? Jag har ju ställt in att datorn inte får starta om sig under aktiva timmar, och inte utan förvarning! Jag har hört att jag inte är den enda drabbade.

Ulf tror att det är något annat än Windows update som gör så här. Men de flesta gångerna så har jag sett, att det är en för mig helt onödig app som blivit uppdaterad. Men det kan förstås vara något annat program också, som ställer till det. Men vilket/vad?

Hur som helst orkar jag inte ta tag i fotona i kväll. Om några blev hyfsade så får ni se dem i morgon.

I förmiddag gick jag till närbelägna Salón Peluguería Susy för att klippa håret. Jag funderade först på att gå till min gamle frisör, men latheten fick mig att prova en ny. Här jobbade 2 yngre spanska kvinnor som verkade trevliga båda. Jag fick vänta en stud för de hade kunder när jag kom. Jag såg då att de gjorde annat också än att klippa, färga och frisera hår. De gjorde även ansikts-behandlingar, färgade ögonbryn och fransar, samt utförde pedikyr och målade naglar mm.

Jag fick ett infall och bad dem färga mina ögonfransar också. Jag gjorde det ofta själv förr, men nu ser jag ju inget utan läsglasögon - och man kan vare sig måla eller färga ögonfransar när man har glasögon på sig. Frisörskan påpekade att det inte skulle synas så stor skillnad eftersom jag (tråkigt nog) har korta glesa fransar. Men jag slog till ändå. Och jag kan se det själv om jag tittar noga, men jag tror ingen annan ser det. Men det är bra för min självkänsla... (Kanske borde jag ha färgat ögonbrynen också?)

Sedan bad jag frisörskan att klippa håret hela 10 cm, och hon tog nog 12-13. Nedan ser ni hur det blev. Jag känner mig alltid urlöjlig när jag tar selfies, men försökte stå så att ni i bakgrunden kan se de luktärter som har slagit ut i dag. Jag tror att jag tycker bäst om håret när det är några cm längre än så här (men kortare än innan), men mitt hår växer ganska fort och jag klipper det ju bara 2 gånger om året. Nu känns det som om håret "tar slut" väldigt plötsligt när jag borstar det - men jag vänjer mig förstås på några dagar.

Det är andra priser här i Spanien. För hårklippning (inkl noggrann hårtvätt före) + ögonfrans-färgning kostade det 21 € (≈ 216:-) sammanlagt! Det priset kan jag inte klaga på. Nog skulle det ha kostat allra minst det dubbla i Sverige?

Uppdateringarna i går ställde till det på min dator. Bl a laddades det ner ett program som heter Radeon, som jag tror har med grafikkortet att göra. Jag vet inte om det är boven i dramat. Men nu kan jag inte längre få skärmen ljus, så jag har jättesvårt att se. Det är som att se allt genom solglasögon inomhus i halvmörker. Det finns ingen inställning för ljus/ljusstyrka, vare sig på kontrollpanelen eller bland datorinställningar. Och snabbkommandot (fn + ljussymbol f3) fungerar inte hur mycket jag än trycker. (Jag har kollat att snabbkommandot för ljud fungerar - och det gör det.) Jag gjorde t o m en operativsystem-diagnostik, men den gav inget. Är det någon som har en aning om hur man kan överlista en dator i sådana här fall? Hör då av er!

Min dotter Jenni ringde för en stund sedan, och jag satt vid matbordet medan vi talade. Plötsligt fick jag syn på herr Gråsparv med något som liknade en brödsmula i munnen. Han satt ett bra tag bland blommorna, trippade sedan i godan ro fram och tillbaka på balkongräcket - innan han slutligen satte lite fart och först sprang, sedan flög, till boet med brödsmulan. Han arbetsamma hustru hann med att både leta mat och mata ungarna en omgång medan han spatserade. Hur som helst är bröd ingen bra fågelmat, det är direkt farligt för växande ungar som behöver protein (t ex insekter). Jag tog några foton från min plats vid bordet. Balkongdörren stod öppen.

Medan jag fortfarande pratade med Jenni så tog jag dessutom ett foto på Bonnie och Stella som låg och vilade.

Nu ska ni få se fotona som jag tog i går. Det blev inte så tekniskt lyckade, men det blev en rolig serie - tycker jag. Hela tiden mellan Bonnie och Nellie lekte, så låg Stella och gnagde på ett råhudsben. Hon vill definitivt inte bli inblandad i några vilda lekar.

Men jag såg att både Bonnie och Nellie hade roligt. Bonnie är störst, starkast och har högst rang - men Nellie är dubbelt så snabb och hon vågar utmana Bonnie. Det var Nellie som började...

Om Bonnie ser för "farlig" ut, då slänger sig Nellie på rygg och då gör Bonnie inget mer än tittar och nosar.

I dag har jag inte gjort någon nytta alls. På mitt-på-dagen-promenaden träffade jag först Staffan och Annevi och pratade en stund. Vi såg att det var lila flagg (= varning för maneter) på stranden. Staffan berättade att han hade hört på radion att man hade hittat en blåsmanet, en portugisisk örlogsman, på stranden vid Playa de San Juan. Då går förstås djungeltelegrafen, och alla flaggor hissas både norr och söder om fyndplatsen, för en portugisisk örlogsman kan vara dödligt farlig även för människor. Ändå såg vi några människor som badade...

På hemvägen stötte vi på MariPaz och Lluna. De följde med oss hem en stund och tittade på min lägenhet. MariPaz tycker att lägenheten är fin - men väldigt liten. Och hon tittade medlidsamt på mig, när hon konstaterade att jag har mycket jobb kvar innan allt kommer att vara i ordning.

Utöver detta så har jag bara hunnit handla. Vissa dagar blir det så, att inget vettigt blir gjort... Fast nu kommunicerar jag ju med er - och det känns alltid trevligt!

I natt kommer hundarna att gråta sig till sömns. Jag har nämligen varit fruktansvärt elak - och tagit bort trappan till min säng. Jag har ställt 3 sköna hundsängar på golvet, och det finns ytterligare 5 att välja på i vardagsrummet, men de kommer att gnälla.

Jag hade planerat, att längre fram när allt var mer i ordning, då skulle jag ta bort trappan. Jag sover trots allt inget vidare på knappt halva sängen. Ofta ligger jag så konstigt att jag får ont överallt. Det räcker ju med att jag vanligen får ont i axel, höft och knä. Jag har inget som helst behov av att ha ont på fler ställen.

Men nu var det så här. En mycket liten och energisk hund (jag nämner inget namn) hade burit upp ett bajs i sängen! Detta hade hon lagt på den finaste hundfällen, och bara geggat lite, lite. Men se där gick min gräns! Bajs i sängen vill jag definitivt inte ha, inte ens ovanpå vårt provisoriska överkast. Så trappan åkte bort, och fällen åkte in i tvättmaskin. Fällen ser ut att bli fin även efter tvätten, fast det stod att den inte gick att tvätta. Den hänger på tork nu. (Men riktigt lika mjuka blir de inte.)

Lite orättvist känns det mot Bonnie och Stella, men jag kan inte behandla dem så olika - att några får vara i sängen när en inte får...

För några år sedan, när jag också tröttnade på att ha hundarna i sängen - då tog det 3 dygn innan de hade vant sig. Det var gnällande flera timmar första natten (då gäller det att inte falla till föga, även om man inte kan sova själv heller), 20 minuters gnällande andra natten, men inget alls den tredje. Vi får väl se hur det går den här gången. Bonnie har redan klagat (fast ganska tyst), och ännu har jag ju inte lagt mig...

Ni kan inte ana så skönt jag har sovit i natt! Ensam i en säng, med hela ytan 90 x 200 cm = 1,8 m², alldeles för mig själv. Jag har nästan inte haft ont någonstans! Och när jag har fått värmevallningar, så har jag lätt kunnat slänga av mig täcket en stund. (Det är betydligt svårare när det ligger ett antal hundar ovanpå täcket...) Jag har sovit fler timmar än vanligt!

Och det gick smidigare än förväntat, att få hundarna att förstå att de inte fick ligga i sängen. Kanske de minns hur det var förra gången. Bonnie gnällde lite klagande, mycket tyst, kanske 5 minuter - sedan la hon sig till ro i en hundsäng. Nellie lät lite uppfordrande uhumm några gånger i rad, och skällde sedan (ganska tyst) ett par gånger. Sedan la hon sig till ro. Och Stella la sig bums till ro - men frågade medelst några försynta pip (någon gång mellan 03 och 04 i morse) om hon fick komma upp till mig - men när jag sa nej så la hon sig igen. Att det skulle gå så lätt hade jag inte väntat mig. Men desto bättre! Jag behöver sova om nätterna!

Jag hade planerat att gå till Aldi i dag på morgonen (för att köpa ett speciellt fröknäckebröd som de har just nu). På vägen dit hade jag tänkt gå inom möbelaffären Albir Colonial för att se om de har någon bra buffé (eller köks-ö-liknande möbel). Men dit kom jag inte förrän framåt kvällen - för det kom en massa emellan.

Jag har några nätter på sistone blivit yr när jag har vänt mig om i sängen, och känt igen detta som godartad lägesyrsel (som jag har haft tidigare). I dag läste jag på lite, för att repetera hur man kan behandla sig själv med Epleys manöver.

Jag har skrivit om detta förr, första gången jag drabbades - men här får även ni en liten repetition:

BPPV är en förkortning för benign paroxysmal positionell vertigo, det vill säga godartad lägesberoende yrsel som kommer anfallsvis. I vardagligt tal kallas tillståndet ofta för kristallsjuka. Sjukdomen är mycket sällsynt hos barn, blir vanlig i medelåldern och mycket vanlig hos äldre. Genomsnittsåldern på dem som får godartad lägesyrsel är 60 år, och två av tre drabbade är kvinnor.

Orsak

Örats olika delar

Anledningen till att vissa utvecklar detta tillstånd är något oklar, men man antar att den beror på åldersförändringar i balansorganet i innerörat. Balansorganet består av tre båggångar som är placerade vinkelrätt mot varandra. Inne i båggångarna flyter en vätska. När vi vrider och vänder på huvudet registreras dessa rörelser i form av vågrörelser i båggångarna och hjärnan får meddelande om huvudets rörelser.

Vid godartad lägesyrsel har små partiklar (kristaller/otoliter) hamnat i båggångarna. När man rör på huvudet kan dessa partiklar förflytta sig och vågrörelser uppstår i vätskan inne i båggångarna. Det är dessa vågrörelser som antas vara orsaken till plötsliga yrselanfall. Det här är en yrsel som yttrar sig på samma sätt som när man åker karusell.

Behandling

Det är inte alltid nödvändigt med behandling, eftersom besvären brukar går över. Men det kan ta lite tid. En behandling som är enkel och kan utföras av läkaren är Epleys manöver.

Epleys manöver

Epleys manöver kan man göra själv också. Jag tittade snabbt på en instruktionsfilm. Man måste först lista ut om det är höger eller vänster öra som är drabbat. Jag slängde mig på sängen med huvudet först åt ena håller, sedan åt andra - men kände mig inte yr, och blev förstås förbryllad. Jag satte mig upp (för jag insåg att jag måste titta noga på videon) - och då blev jag yr. Riktigt rejält yr, så jag vinglade omkring, och jag mådde illa så jag trodde jag skulle behöva kräkas. Genom mitt förhastade och felaktigt utförda "test", hade jag gjort det hela värre!

När jag kunde fokusera stapplade jag fram till datorn, och tittade noga (flera gånger) på nedanstående videor. (De 2 översta är bäst, men det var 3:an som jag hastigt tittade på innan jag "slängde mig på sängen".

https://www.youtube.com/watch?v=9SLm76jQg3g

https://www.youtube.com/watch?v=llvUbxEoadQ

https://www.youtube.com/watch?annotation_id=annotation_1689594429&feature=iv&src_vid=eOuzUi5ckrk&v=vXTsf_Zv5i4

Jag insåg att jag inte skulle klara att gå till Aldi utan att först få bort kristallen/kristallerna ur hörselgången. Jag kom fram till att det är höger öra som är drabbat, och gjorde sedan allt noga precis exakt som i instruktionsfilmerna. Och jag blev klart bättre! Nu är jag bara aningen yr, och lite svagt illamående. Jag ska göra om manövern i morgon igen. Man kan behöva upprepa den några dagar i rad.

Så långt kommen stoppade jag börs, läsglasögon och en hopvikbar kasse i min lilla axelremsväska, och gick i riktning mot Aldi. Nu hade jag inte tänkt på att det är onsdag i dag - och marknad. Närmaste vägen till Aldi går delvis genom marknads-området. Eftersom jag ändå inte kunde ta mig fram raskt, så stannade jag till här och var - och tog några foton som ni ska få se. (Fast de 2 första är från "promenadvägen".)

När jag tog fotot nedan så slog det mig att väskorna (vid pilen) såg ut att vara precis av sådan modell som jag tycker om, ganska liten och med många (5) blixtlåsfack. Gissa vem som köpte en väska fast hon har alltför många redan? Jo, jag förstås. Jag lovar att gallra ut allra minst 1 av de jag redan har, för jag är medveten om att jag inte får plats med alla. (10 € kostade väskan...)

Jag valde en ljusblå (och hade valt en beige om de hade haft - eftersom beige passar till allt).

Det är misperos i förgrunden ovan.

Jag kom på att jag kunde passa på att gå inom fågelaffären Mon-Tropical, när jag ändå var i närheten. Jag tänkte dels fråga ägaren om det är risk för att gråsparvarna smittar mina fåglar med något, och dels om huruvida det är lämpligt att låta mina sparvpapegojor häcka. Affärsinnehavaren är som en levande uppslagsbok, och jag lär mig mycket varje gång. Han tar sig tid att tala långsamt och tydligt med mig, så att jag säkert förstår. Och så delar han med sig av tips (bl a om fågeluppfödning). Det slutade med att jag hade köpt häckningsholk, en flaska spray mot fågellöss (som jag kan spraya alla fåglarna med, inkl gråsparvarna - i förebyggande syfte) och en del annat, en hel kasse full. Och med en stor (tung) kasse + en liten lätt i händerna, så insåg jag att det var bäst att gå hem med detta först - innan jag gick till Aldi. (Det är trots allt 1,7 km härifrån till Aldi, och lika långt tillbaka...)

På hemvägen passerade jag ett hus, där det på framsidan växer en oerhört stor och vacker pelargon. Den äldre damen som bor där var ute på sin terrass, så jag passade på att säga att jag beundrade pelargonen. Hon frågade då om jag ville ha några sticklingar, och det ville jag förstås. Damen bröt av flera stycken som jag fick med mig hem. De står nu i en vas och väntar på att få rötter. Jag vet att man ska ta bort blommorna när man vill ha rötter, men det brukar jag aldrig nännas. Det brukar gå ändå... Detta verkar vara en sorts doftpelargon. I alla fall så doftar bladen starkt (och gott).

Men när jag kom hem var det dags för hundarnas lunch + vår mitt-på-dagen-promenad. Jag tog kameran med även då. Palmen nedan är av den sorten, som i mitt tycke har vackrast blad.

Trädet med gula blommor heter Silvergrevillea (Grevillea robusta), kan bli 50 m högt, och planteras ofta som skuggträd i offentliga parker. Det lätta bruna virket är attraktivt ådrat och används ofta till möbler och tunnor. (Läste jag mig till.)

Nedfallna blad verkar lukta väldigt intressant!

Även i dag flaggar man lila. Det kommer man att göra tills man är säker på att faran är över.

Men alla begriper inte att man inte bör bada när varningsflaggan är uppe. Just de här badande människorna var alla medelålders, och borde begripa bättre...

När vi kommit hem igen så hade jag fått information från Ryanair, angående bagagemått mm. När jag beställde prioriterad ombordstigning, och det stod att det ingick 2 handbagage då tänkte jag förstås på 2 kabinväskor. Men Ryanair menar 1 kabinväska + 1 liten (hand-)väska som är så liten att man inte får i en dator. (Dessutom med så udda mått att sådana inte finns att köpa.) Suck. Det innebär att jag inte kan packa i min praktiska aprikosrosa Lilio-väska som jag hade planerat... Eftersom kabinväskan jag ska ta med, egentligen är knappt 3 cm för bred allra längst ner vid hjulen - då är det väldigt viktigt att den andra väskan verkligen håller måtten, för annars riskerar jag att bli stoppad. Och jag kan inte checka in en väska med porslin - inte om jag inte vill komma fram med porslins-skärvor...

Nu har jag ändå tänkt ha min Scottevest-väst på mig, den med 42(!) fickor (bara 5 synliga) - varav några stora nog för bärbara datorer - så jag kan "lura" Ryanair. (Jag läste förresten om en kvinna som hade lyckats stoppa 42 kilo extra bagage i sin Scottevest-väst, och slapp checka in någon väska. Men det är förstås överdrivet. Man ska ju kunna röra sig!) Jag kan stoppa dator, kamera och en hel del annat i västen, men knappast några porslinsmuggar eller vinglas.

Scottevest säljer superbra klädesplagg (västar, jackor, klänningar, byxor mm) med massor av fickor, men billiga är de inte. Se: https://www.scottevest.com/. (Scottevest på 60 sekunder: https://www.youtube.com/watch?v=N60aaPlBan4.) Man får passa på när de har minst 30% rabatt och fraktfritt. När jag blir rik ska jag köpa en väst till, en ljusblå superlätt för varma klimat - men den har "bara" 16 fickor... Nedan "min" väst (som har en stor datorficka på ryggen, samt 2 stora dolda fram som inte syns på bilden):

Tänk, just i dag säljer Westwing en kudde som verkar vara special-designad för mig balkong. Fast jag tänker inte köpa någon. Gråsparvarna skulle säkert bara smutsa ner den...

När jag var inom Albir Colonial fotograferade jag en del tjusiga möbler. Men dem får ni se i morgon. För nu ska jag ägna mig åt hundarna en stund. Därefter går vi sena rundan, och sedan ska vi lägga oss i var sin säng... (Ja, hundarna får förstås dela säng med varandra om de vill - men jag tänker hädanefter ha min säng för mig själv.)

Jag vill påpeka, att när jag nämner en tillverkare/försäljare (som t ex Scottevest ovan), så är det enbart för att jag själv tycker att deras produkter är bra, och vill tipsa er om dessa. Jag får aldrig någonsin betalt för att göra reklam. Jag har fått ett sådant erbjudanden (från en stor firma som säljer kläder, väskor och skor) men tackat nej. Jag vill att ni ska kunna lita på mig. Det värdesätter jag mer än en eventuell inkomst. Bara så ni vet!

Jag mailade till Scottevest i går, och frågade lite om kommande rabatter. Jag sa att jag inte har råd att köpa en väst till (fast jag vill) förrän de har rabatt nästa gång. De har just nu 40% på herr-kalsonger med fickor i - men det har jag ju ingen glädje av. Och så nämnde jag att jag t o m hade skrivit på min blogg att jag tycker att de har superbra plagg. Jag fick svar någon gång i natt (vi har ju olika tidszoner), och till min förvåning med några inledande och avslutande ord på svenska. Den som skrev hade just börjat studera svenska! Hur som helst så fick jag en länk att lägga på min blogg, den här: http://fbuy.me/iTfKw. Den är till er! Om ni vill köpa ett plagg hos Scottevest, så klickar ni på länken och får då 30% rabatt! (De skickar en rabattkod via mail, som ni kan använda i kassan.)

Och indirekt är det så, att om någon av er utnyttjar kupongen, så får även jag en rabattkupong på 30%. Det vore ju bra, men jag kan vänta tills de har rabatt nästa gång - för någon gång per år har de rabatt just på västar. Så ni ska enbart handla om ni verkligen vill ha ett plagg med många fickor i, inte för min skull. Det jag skrev i går gäller fortfarande, jag får inte betalt för att skriva att jag tycker att någon produkt är bra - men om jag verkligen tycker det, då vill jag gärna tipsa er.

Den lätta västen för sommarklimat som jag själv önskar mig, den har jag tänkt ha på mina hundpromenader. 16 fickor räcker gott till bajspåsar, kamera, solglasögon, nycklar och min nya lilla mobil. Fast under de spanska sommarmånaderna - då kan jag förstås inte bära väst. Då kan jag bara att ett sollinne på mig... Och linnen med ficka för bajspåsar - de har de inte. Annars ingår hundar i deras team, nästan lika många hundar som människor. Titta på sidan "om oss": https://www.scottevest.com/about.shtml. Det ger positivt intryck på mig, hundälskare som jag är.

Oj, det blev nästan företagsreklam det här. Men det är enbart för att jag är så förtjust i plagg med många fickor! (Damplagg saknar idiotiskt nog ofta fickor!) Min första väst fick jag av Bernadette fån USA. Innan hade jag inte hört talas om dem. Förresten - om ni tänker fylla alla fickorna i västen/jackan, köp då en storlek större än normalt. Annars kan man knappt knäppa den, säger min erfarenhet... (Jag har min vanliga storlek S i min 18-fickors-väst, men storlek M i min 42-fickors-väst, och kommer att köpa S i den tunna västen.) En varning bara, om ni handlar - tullen brukar vilja ha moms eftersom det räknas som import! Så det kan tillkomma 17% i Spanien och 25% i Sverige - om man har otur och plagget fastnar i tullen. Lena T fick betala 25% moms på sin väst... (Hon köpte en efter att ha sett västen jag fick av Bernadette.)

Själv borde jag inte köpa en sommarväst nu, även om jag får rabatt. Jag måste först ha pengar till en ny varmvatten-beredare (eller lagning av el-felet).

Förresten känner jag mig lite yr i dag också. Det känns obehagligt att vara "ostabil". Jag ska göra om Epleys manöver om en stund.

Jag besökte Albir Colonial i går. Det är alltid roligt att titta runt, de har mycket fint. Men det är inte precis några "Ikea-priser". Å andra sidan verkar möblerna genomgående vara av bra kvalité, jag öppnade och stängde ett antal lådor och skåpsdörrar och provsatt ett par fåtöljer.

De har en sådan däcksstol som jag alltid har önskat mig. (Den som pilen pekar på.) Kanske jag köper en någon gång i framtiden? De är jättesköna! Men om den ska få plats på min balkong så måste en hel del av det som står där nu bort. Dessutom kostar just den här 219 €. Så om köpet blir av, så blir det definitivt inte i år. Det finns annat som jag behöver bättre.

Jag gillar färgerna på prydnadssakerna nedan. Jag har själv några saker i turkost. Om jag har förstått rätt så är bl a gröna kaktusar, sjöhästar i alla nyanaser, gul ananas och rosa flamingos på modet nu. Jag har en turkos-beige sjöhäst i trä. Den hör till de prydnadssaker som jag ska behålla. Kaktusar gillar jag inte (jag avskyr taggar), men de nedan är ju ganska söta.

Jag tittade särskilt efter en buffé - ett sideboard (aparador på spanska). Den nedan är för liten (bara 30 cm djup). Idealet för mig vore 90 cm hög (= svensk köks-underskåps-höjd), 38-45 cm djup, och 95 - 140 cm bred. Men i de måtten har Ikea inget, och på Albir Colonial har de bara ett fåtal - som är mycket dyra.

Vitrinskåpet nedan tycker jag är snyggt, men det saknar lådor och är alldeles på tok för brett.

Den nedan blev jag väldigt förtjust i - superpraktiska skåp och lådor, men den är för hög för att även kunna använda som arbetsyta.

Varianten nedan skulle nästan passa perfekt! Men den är 5 cm för låg och 5 cm för bred - samt sisådär 700 € för dyr. Men fin - och bra!!!

Den nedan är billigare, men 5 cm för hög, och bara 30 cm djup. (Eftersom mina Billy-hyllor är 28 cm djupa så behöver jag åtminstone 1 skåp som är djupare!)

Expediten visade möbeln ovan, och sa att den även finns med 2 dörrar. Han skrev ut en lapp med mått och pris. Måtten är väl OK, men inte priset - för SÅ snygg tycker jag inte den är.

På Ikea kan jag köpa en Hemnes för 199 €. Det är det mesta jag kan få för pengarna. Men den är 157 cm bred, bredare än jag egentligen får plats med (jag tror 140 cm är max och 100-120 bättre). Jag får väl leta vidare! Problemet är att jag skulle behöva möbeln NU! Var ska jag annars ställa alla mina kökssaker? Jag kan ju inte gallra ut alla - för en hel del behöver jag! Jag vill kunna laga mat, baka, bjuda gäster mm. Och då måste jag åtminstone ha lite porslin och köksutrustning kvar!

Jag har ännu inte gjort Epleys manöver, men det måste jag strax göra. Jag mår inte alls bra när rummet snurrar runt... Det är handikappande!

Gun frågade om vi har Jysk här i Spanien, och det har vi ju. Jag hade bara glömt bort dem. (Närmaste affär ligger vid Vistahermosa i Alicante.) Hon hade nämligen hittat 2 trevliga bufféer där till "Ikea-priser" (1500 resp 1999 SEK) - med mått som passar mina önskemål.

Jag tror jag tycker bäst om Markskel. Lite senare i dag ska jag leta på Jysks spanska webbsida. Hoppas de har dessa i sitt sortiment, för de är också bra budgetalternativ - men har lite nättare mått än Ikeas Hemnes. Förresten skrev Gun ordet skänk, och samma ord använder Jysk. Jag skriver buffé, men Ikea skriver sideboard. Ordet skänk är nog mer genuint svenskt. Sideboard är definitivt engelskt, och buffé har ju numera en annan betydelse som är vanligare. I det fallet är det bättre på spanska, där heter den här typen av möbel bara aparador.

Vi träffade Inka och Lena, och Lena berättade att hon för några år sedan blev bränd av en spansk manet. Det vill hon inte göra om, för hon hade rejält ont en hel vecka efteråt. Och då var det ingen av de riktigt farliga maneterna. Vi var alla 3 överens om att man bör respektera flaggorna. Inka bjöd hundarna på både hundgodis och vatten, vilket de förstås uppskattade. Och vi berättade inte för Inka att hundarna redan hade fått var sin liten godisbit av Josefina... Enligt hundarnas mening kan man aldrig få för mycket hundgodis!

Vi träffade även hundarnas kompis Rex. Han är mest intresserad av Bonnie och Stella, men det är Nellie som är mest intresserad av honom. Hundarna tycker att det är kul när de träffar kompisar, både hund- och människo-kompisar!

På spanska Jysk har möblerna andra namn. Och de flesta bufféer var i mörkt träslag. Men de har Aulum, som här heter Lakolk. (Konstiga namn båda två...) Utseende och mått är precis desamma, och priset nästan detsamma. (Sen tillkommer frakt förstås.) Det slog mig efteråt att medan det är lätt att städa under Aulum/Lakolk så samlas det nog mycket damm under Markskel... Sådant har betydelse!

I övrigt hade de bara möblerna nedan i vitt (björk finns aldrig här). De heter Paris och har alla bra mått och pris - men ser lite klumpiga ut.

Både i Sverige och Spanien är det extrapris på buffén ovan. Det innebär antagligen att den kan ta slut. Frågan är, vågar jag beställa en möbel som jag inte har sett i verkligheten??? De håller "Ikea-kvalité", dvs MDF och träfiberskiva - inte trä. Eller ska jag lägga flera timmar på att ta mig till Jysk på Vistahermosa för att titta? (Det hade tagit 15 minuter att köra bil dit...) Men i morgon ska Stella vaccineras. Jag tycker inte om att bestämma mig bums när det gäller större inköp som jag ska leva länge med. Jag vill fundera på saken i lugn och ro. Kanske jag kan skriva till spanska Jysk och fråga om de har gott om Lakolk?

En 2-dörrars Paris är lättare att få plats med. (Om jag ska ha kvar Kallax som de står nu, de som står ovanpå varandra.) Priset är detsamma vare sig man väljer dörrar helt i trä, eller med glas.

Jag funderar och funderar... Ovansidan på Paris är lite väl mörk, men annars är möbeln OK. Kan man byta toppskivan, mot den jag har i björk, tro? Även Jysks möbler får man ju montera själv. Eller bleka skivan? Fast Lakolk är snyggare. Jag vill nog helst se möblerna i verkligheten. I så fall måste jag åka in till Alicante i morgon eftermiddag. Fast jag känner att jag inte alls har tid. Egentligen vill jag skjuta upp beslutet tills jag kommer tillbaka från Skåne, men då kanske Lakolk har tagit slut (i alla fall extrapriset)?

Jag velar fram och tillbaka. Frakten för Lakolk är 25 € (billigare än frakt från Ikea), så möbeln skulle kosta 184,95 € levererad ända hem till dörren. Jag tror inte att jag kan hitta "mer buffé" för pengarna. Det vore enkelt att klicka på "köp" på webbsidan. Jag köper då grisen i säcken, men det är det snabbaste och bekvämaste sättet. Möbeln levereras normalt ca 7 dagar efter att man har beställt varan. Men om 7 dagar är jag i Skåne. Man ska kontrollera varan (så den inte har fel eller skador) inom 24 timmar efter leverans. Jag skrev till Jysk och frågade om jag kan beställa Lakolk nu, men få den levererad när jag har kommit hem igen. Vi får väl se vad de svarar. Fast jag glömde att fråga om hyllplanen är fasta, för min tebryggare (som skulle behöva stå i ett av skåpen) är ganska hög. Men om möbeln är monterbar, så kan man säkert fixa till det på något sätt.

Nej, jag har inget annat än buffén i tankarna. Och nu har jag mätt och funderat. Om jag låter de 2 Kallax stå kvar, som står ovanpå varandra, och sedan sätter de andra 2 Kallax på samma linje - fast vända åt andra hållet, då skulle Lakolk passa precis att stå rygg-mot-rygg mot de "låga" Kallax. Då blir gången mot köket 80 cm vilket jag tycker är lagom. Vill man sedan använda badrummet så måste man alltid gå igenom köket, men det gör jag redan - och det är ingen större omväg om man kommer från vardagsrummet. Så kanske det skulle bli riktigt bra med en Lakolk? Hoppas att Jysk svarar senast i morgon. Jag har fått bekräftat att mailet har kommit fram.

Jag serverade nyss hundarna kvällsmat. Jag har ökat på Bonnies portioner en smula, för jag tycker att hon ser lite smalare ut än vanligt (utan att vara mager). Jag önskar att det vore jag själv som såg magrare ut. Men det är förstås rent önsketänkande. Jag både är och ser tjockare ut än vanligt!

I alla fall så tyckte jag att jag borde väga hundarna. Resultat: Bonnie 2610 gram (vilket är nästan 1 hg för lite), Stella 1880 gram (lite mer än vanligt, men helt OK), och lilla Nellie 1325 gram. Nellie känns alldeles lagom, inte för smal och inte för tjock. "Valpmagen" är borta. Hon gör av med jättemycket energi, så hon får lite större ranson än hon annars borde få. Det är så lätt att hålla hundarnas vikt på en hälsosam nivå. Och så svårt att hålla mig egen vikt hälsosam. Suck. Och nu har jag inte ens vägt mig på länge. Jag kanske har kommit upp i 60 kilo? Eller ännu mer? Jag ska väga mig när jag har kommit tillbaka från Skåne. Och då måste jag också ta ett rejält nappatag med min övervikt! Jag varken trivs, eller mår bra, av att släpa på 10 kg för mycket...

Jag fick svar från Jysk i morse, att det skulle gå bra att beställa buffén Lakolk nu, och få den levererad när jag kommer hem igen från Skåne. Så jag slog till - och beställde den redan före frukost. Det är det absolut mest ekonomiska alternativet, billigare kommer jag inte undan, och möbeln är snygg och lagom stor. Jag tror att det blir riktigt bra. En riktig köks-ö (som visserligen vore ännu bättre) skulle kosta minst 4 gånger så mycket - och det har jag inte råd med. Lakolk kommer att lösa mina förvarings-problem och jag kan använda ytan ovanpå till avställning och lite köks-bestyr.

Nyss gjorde jag återigen Epleys manöver. Jag tyckte att världen snurrade lite väl mycket, jag vinglade lite och höll på att trilla åt höger. Det känns underligt, lite som att gå på rörligt underlag i "lustiga huset". Jag är fortfarande yr, men det blev lite bättre. Det är inte så illa att jag inte kan gå omkring. Det är mest så att jag är lite svagt illamående (som åksjuka) hela tiden. Måtte det gå över helt innan jag ska resa till Skåne. De dagarna behöver jag vara i god form.

I dag har Stella tid hos veterinären för en vaccination (rabies). Jag sätter nog alla 3 hundarna i vagnen, när jag går om en halvtimme. Så kan de få gå själva på hemvägen sedan.

Jag ska passa på att fråga lite om Stella. Två mornar i rad har hon inte velat följa med på morgon-promenaden, och hon som alltid vill vara nära... Det är klart att jag blir lite orolig, även om hon har varit som vanligt under resten av dagen. Kanske hon har ont? Hur som helst ska jag passa på att köpa en till burk Moderin åt henne. Jag har några tabletter kvar, men vill inte riskera att stå utan hennes medicin.

I morse hade jag lust att duscha och tvätta håret, men avstod med tanke på att jag inte har varmvatten just nu. Jag ska sätta på varmvatten-beredaren när vi kommer hem från veterinären. Kanske den hinner värma upp vattnet innan strömmen går? Jag borde förstås be elektrikern komma - snarast. Men jag vet inte om jag skjuter upp även detta tills jag kommer hem från Skåne. För ifall det är fel på hela varmvatten-beredaren, så den måste bytas - då är det ett stort jobb. (Jag skulle troligen bli tvungen att flytta undan allt som jag har i köket...) Å andra sidan kan jag ju be elektrikern komma först, för att se om felet bara är elektriskt. Och sedan vänta med att kalla på VVS-firman till senare - om det behövs. Men först ska jag se om strömmen går igen, sedan när jag har satt på varmvatten-beredaren.

Suck! Jag börjar inse att det kommer att ta evigheter innan jag har kommit helt i ordning här. Ändå blir det lite bättre för var vecka. Lena H (som tittade inom för att få några luktärter samt pelargonsticklingar) konstaterade att det blivit lite rymligare sedan hon var här senast. Poco a poco...

Nu har jag både varmvatten och el, och är lika förbryllad som vanligt. Är det varmvattenberedaren, eller är det något annat, som utlöser jordfelsbrytaren? Jag ska i alla fall passa på att duscha och tvätta håret, nu när jag har varmvatten!

Inka tittade inom en stund. Vi drack te, och pratade, och hade trevligt. Och hundarna blev så glada - för Inka hade lite hundgodis med åt dem. Sedan gick vi en promenad tillsammans, alla fem.

Jag kan konstatera att ännu en dag har gått, utan att jag har fått gjort allt det där jag borde göra. (Handla och tvätta räknas ju inte.) Och nu har jag bara lördag och söndag på mig - innan jag reser till Skåne. Jag ska packa om väskorna, och kontrollväga dem. Och så ska jag ställa mina växter så att Erik kommer åt att vattna dem. Samt packa det lilla jag ska ha med mig åt mig själv (begravnings-klänningen och lilla datorn). Lite förberedelser är det även för en kortare resa.

Inga foton i dag? Nej kameran har fått vila. Fast ni kan förstås få se ett som Inka mailade till mig, det är fint:

Jag har ett litet bekymmer. Jag har ingen som helst aning om var jag har lagt min lilla rese-dator. Jag har letat på både tänkbara och otänkbara ställen. Jag hade tänkt ta fram den för att uppdatera den, nu i tid innan resan. Den måste ligga tillsammans med något annat som gör att jag inte ser den. Nåja, jag kan klara mig utan dator i 5 dagar. Ni får i så fall hoppa över min dagbok 5 dagar i rad - eftersom där inte kommer att stå något (jag berättar när jag har kommit hem), och jag får logga in hos One.com för att läsa mina mail. Det går ju. Om jag inte hade haft så oerhört mycket annat att släpa på, så kunde jag ha tagit med den här datorn - men nu är det helt enkelt för stor. Det blir nog problem ändå att få med allt. Den största väska jag har som håller sig inom Ryanairs maximala "handväsk-mått" (20x20x35cm) är den här:

Den är 13x20x30cm, och rymmer inte mycket. Men alla andra väskor jag har (utom de pyttesmå) är högre än 20 cm... Jag får packa pengabörs, mobil, kamera, pass, nycklar, sol-glasögon, läs-glasögon, hårborste och allt sådant i västen - och i handväskan får jag lägga de 4 vinglasen (inslagna i bubbelplast)... Jag ska packa väskorna i morgon. Om jag inte får plats med allt så tar jag hellre med en porslinsmugg än en bok - för boken kan jag skicka upp med posten. (Posten här säljer lådor med fast porto oberoende av vikt.) Men porslin vågar jag inte skicka...

I dag har jag ägnat större delen av dagen åt att packa. (Fast jag har hunnit med 2 maskiner tvätt, och hittills 3 hundpromenader också.) Jag provvägde allt jag skulle ha med mig i går. Det blev 33 kg till mina döttrar (och min syster) + det som jag själv ska ha med mig. Nu ska jag ju åka med Ryanair, som är det definitivt kinkigaste flygbolaget. De tillåter max 20 kg i incheckad väska och max 10 kg i kabinväskan. Det första jag tog bort var ett para svarta skor jag hade tänkt ha med mig, samt en del ombyte. Det som blev kvar - min svarta klänning, några underkläder och en ombytesblus väger nu 0,8 kg. Tillkommer åt mig själv, allt det som jag ska ha i västen.

Fast min lilla rese-dator får tyvärr stanna hemma. Jag har fortfarande inte hittat den. Suck!

Den stora turkosa väskan väger nu 19.7 kg och den rosa kabinväskan 9,7 kg. På fotot nedan ser den lilla handväskan oproportionerligt stor ut, men det är ju fotovinkeln. I den har jag 2 böcker, 3 vinglas och begravnings-klänningen.

Kvar blev 6 inbundna böcker som Jenni ska få. De hade mycket väl fått plats i den turkosa väskan, men jag vågar inte chansa med vikten. Jag ska försöka stoppa dem också i västen. Det blir ju inte så bekvämt precis, och jag kommer inte att kunna knäppa västen då - men det kan gå. Jag får prova. Den turkosa väskan innehåller till största delen böcker, och så har jag fyllt ut med 2 kuddar som Linda ska ha. I den rosa väskan finns i stort sett bara porslin (inpackat i bubbelplast) samt ett påslakan som jag la under det allra ömtåligaste.

I dag bäddade jag min säng med mitt riktiga överkast, för första gången på länge. Nu får ju hundarna inte vara på sängen mer, så då vågar jag använda det. Det är annars sytt av ganska tunt lin-tyg, som nog är relativt lätt att krafsa hål på.

Jag passade också på att byta lakan, till ett som är synnerligen olämpligt när man har hundar i sängen. Fläckar syns alldeles för lätt mot vit botten.

När jag ändå rotade bland mina lakan så passade jag på att gallra ut 5 set (utöver det set som Linda ska ha). Så nu har jag "bara" 7 set kvar åt mig själv. Det är väldigt få för att vara mig. Jag tycker ju om att växla, att ha olika färger och mönster. Färre än så här skulle jag inte trivas med att ha. Det är ändå bara 1/3 mot vad jag hade tidigare. Och jag ska ju ha så att det räcker till gäster också. Jag gallrade ut flest blå som ni ser, och behöll flest rosa. Om jag får en manlig gäst (av den gammeldags traditionella sorten), så får han nog finna sig i att sova på rosa-blommiga lakan, vad han än tycker om rosa...

I dag säljer Westwing bl a paraplyer. Jag tycker om den här typen som är genomskinliga, så att man kan dra ner dem över axlarna och ändå se var man går. Om jag hade bott i Sverige eller i England, då hade jag kanske köpt ett. Men här i Spanien använder jag bara paraply ett fåtal dagar om året, och då räcker det med de 2 jag har (jag har dessutom 2 hopfällbara). (2 av varje, för att en gäst och jag ska kunna gå ut tillsammans även en regnig dag.)

Paraplyet nedan, som jag själv inte skulle ha valt, blev slutsålt redan inom 5 minuter efter att Westwing öppnade sin webbshop för dagen! (Man kan inte handla före ett visst klockslag - 08:00 på vardagarna, och 10:00 på helgerna.) Westwing har oftast bara ett visst antal, och är en produkt populär så tar den fort slut. Annars kan man köpa dem max 5 dagar, sedan försvinner produkten från webben. Jag gillar egentligen inte affärsidén, men de har bra priser så jag förlåter dem.

Själv blev jag förtjust i det lilla rostfria durkslaget nedan, med guldfärgad utsida. Det vore snyggt att ha stående framme med frukt i. Men jag har redan minst 1 (hopfällbart) durkslag, och skulle inte få plats med fler. (Om jag har mer än 1 så kommer jag att gallra ut övriga. Men jag har inte hunnit till den kategorin än.)

Jordfelsbrytaren utlöste för någon timme sedan - och jag stängde av varmvatten-beredaren igen...

Jag checkade nyss in via Ryanairs webbsida. (Det kostar extra att göra det på flygplatsen.) Och tänk - de godkänner inte det nationella ID-kortet - så nu är jag tvungen att släpa med passet också! Tur att jag har ett...

Om en stund ska Erik och Irina titta inom. Erik ska få lite instruktioner för den kommande veckans fågelskötsel och blomvattning. Dessutom hoppas jag att de vill ha en massa porslin och ganska många lakan...

Jag höll på att glömma, eftersom man inte firar pingst i Spanien (och jag numera har en spansk almanacka). Ha det så fint i "hänryckningens tid"! Njut av grönskan!

Jag glömde berätta att min yrsel är borta nu. Alltså lyckades jag göra Epleys manöver alldeles rätt. Det är ju bra när man kan behandla sig själv!

Jag vägde böckerna som jag inte kan ha i väskan. De väger 2,8 kg. Jag provade att ha dem i västen, men det blev fruktansvärt obekvämt. En bok skulle jag kunna ha, men inte 6! Jag ska ju ha en ryslig massa annat också i västen. Jag ska chatta med Ryanair i morgon (om chatten är öppen på en söndag). Det står att övervikt kostar 10 € per kilo. Om jag stoppar böckerna i väskan så skulle den väga 22,5 kg. Då vill de nog ha 30 € extra, vilket är i mesta laget. (Det skulle bli billigare att skicka dem med post härifrån.) Om jag kan pruta till att betala 20 € så kanske jag tar dem med, annars får de vänta hemma - och så postar jag dem sen när jag har kommit hem igen.

Vissa andra flygbolag tillåter 23 kg, synd att Ryanair alltid är så snåla... Jag väljer bara att åka med dem när de är väldigt mycket billigare, eller har väldigt mycket bättre tider, än de andra bolagen. För rent krasst är det så att jag föredrar samtliga andra flygbolag som flyger mellan Alicante och Kastrup (eller Arlanda). Särskilt Primeraair, Iberia, Vueling och SAS (som alla tillåter djur i kabinen) men även Norwegian. Alla är bättre än Ryanair!

En ny sorts "rosa-vit-melerad" luktärt har slagit ut. Detta måste vara en Sweet Memories, för de ska se ut som till höger.

Inka visade mig i går, något som jag faktiskt inte har sett innan. (Jag brukar alltid komma från andra hållet.) De som har gjort utomhus-konstverken har alla skrivit namnet på den vars konstverk de har plagierat, eller namnet på den poet de har citerat.

Vid ett av verken står det Hilma af Klint! En svensk konstnär som levde mellan 1862 och 1944. Hon var pionjär inom abstrakt måleri. Nedan ett av hennes konstverk:

Stackars dem som har kommit hit för att bada. Även i dag är det lila flagg - och dessutom röd... Men de kan ju ligga och sola i alla fall. (UV-index är 7.)

Jag tycker inte om när de sprayar färg på sanden. Det är miljöförstöring! Tacka vet jag slottet som de andra killarna bygger.

Jag ägnar dagen åt förberedelser. Det är mycket att tänka på även om man bara ska vara borta några få dagar. (Måtte jag komma ihåg att tömma soppåsen i morgon bitti!) Jag har vattnat mina växter rejält, städat åt fåglarna och fyllt på mat och vatten, dammsugit, packat västen med allt viktigt (vilket bara väger lite drygt 2 kg). Om en timme bör Ana komma för att hämta hundarna. Deras väska står färdigpackad.

Det kommer att kännas lite ovant för mig, att inte kunna skriva något här på hela 5 dagar. Men sedan har jag ju desto mer att berätta om! Och foton att visa... Jag kan ha hela Christeltango på ett USB-minne, men eftersom man inte kan ta med sig program (Frontpage som jag skriver i) så kan jag inte låna min dotters dator och uppdatera via den. Synd att man inte kan kopiera program - till sig själv. Men jag förstår ju att det skulle kunna missbrukas. Om jag inte är fruktansvärt trött när jag kommer hem på fredag kväll, så skriver jag nog åtminstone någon rad då. Ni får ha det så bra!!!

Ana kom nyss och hämtade hundarna. Det gick jättebra. Först satt vi här och pratade en liten stund. Alla 3 ville bli klappade av henne. Sedan gick vi ner till hennes bil. Hundarna hoppade ivrigt in i baksätet, och vi hjälptes åt att spänna fast deras säkerhetsbälten. Svansarna viftade, för det brukar hända kul saker när man åker bil. Men de såg väldigt förvånade ut, när Ana körde i väg, och jag stod kvar. Men det kommer säkert att gå bra. De fick med sig filtar med doft härifrån, sin vanliga mat mm - och så har det ju varit hemma hos Ana.

Men det känns så konstigt att var utan dem! Här är så konstigt tyst och stilla. Som det brukar vara när mina små sover - men nu vet jag ju att de inte är här. Lite grann saknar jag dem redan. Men nu ska jag sätta fart med det sista, så jag kan komma i säng i tid. Bl a har jag tänkt duscha och tvätta håret - vilket inte blir lika njutbart som vanligt, nu när jag bara har kallvatten... (Jag ska kontakta elektrikern när jag kommer hem igen.)

Jenni ringde och berättade att hon har förberett för min ankomst. Jag ska bo hos henne. Det ska bli trevligt att träffa de mina! Jag kommer att få träffa dem alla (mina barn, mina syskon, resten av familjen) - alla utom mamma som inte finns mer.

Snacka om havsnära läge! En riktig mäklardröm! Fast huset finns tyvärr inte längre. Det kollapsade år 2010.

Det handlar om det sista huset på den lilla ön Holland Island i Maryland (USA). Ön fick sitt namn från den förste ägaren, Daniel Holland.

Fakta om godartad lägesyrsel

Orsak

Behandling