Sparad dagbok 44. (Fr o m 17-09-02 t o m 17-11-02.)

Även Sparad dagbok43 kraschade, så jag kan inte skriva ett slutdatum på den sidan. Håll nu tummarna för att Sparad dagbok44 INTE ska krascha!

17-09-02:

Jag hann en hel del i går, av det viktiga som jag skulle - bl a skaffa mobilt Bank-ID (vilket jag bara kunde göra i Sverige) och köpa en datorväska till nya datorn (en cerisrosa neopren med handtag och plats för sladdarna på Clas Ohlson).

Men viktigast av allt - Jenni och jag har ordnat hjälp till försäljningen av Wilda. Jenni känner en chihuahua-uppfödare som har hjälpt oss att lägga in en "annons" på ett chihuahua-forum på Facebook. Vi har redan fått två svar. Uppfödaren förmedlar kontakterna, och Jenni får sedan ta hand om försäljningen. Jag har precis skrivit en överlåtelsehandling där det framgår att Jenni är ägare till Wilda och ska sälja henne vidare (samt förklaring och alla uppgifter om chipnummer, stamtavlans nummer etc). Jag kommer ju inte att vara här när köpeavtalet ska skrivas på.

Så i morgon när Nellie och jag reser hem igen - då lämnar vi Wilda här. Jo, det känns lite sorgligt att vi snart kommer att skiljas åt. Wilda är en väldigt söt, go' och kelig hund, och visst tycker jag mycket om henne. (Hon och Nellie har sovit tätt intill mig i sängen här hos Jenni.) Men jag kommer inte att ha råd med alla hundarna på sikt. Det händer att Bonnie och Wilda bråkar. Och Wilda är den enda av mina vuxna hundar som är riktigt social och anpassningsbar. Därför måste det bli just henne som jag säljer. Just nu ligger både Wilda och Molly i Jennis knä.

Snart kommer Lena T hit, lite senare kommer Linda, och i eftermiddag ska jag besöka mamma i Strövelstorp. Och sedan är det dags att packa väskan igen...

Så är ännu en intensiv dag snart till ända. Det har varit så trevligt att umgås med Linda och Jenni! Det var roligt att träffa Lena! (Fast tyvärr bara en kort stund.) Det kändes väldigt viktigt att tillbringa några timmar med mamma i eftermiddags. Mamma tyckte att det var roligt att jag kom. Det blir ju av naturliga skäl alldeles för sällan. Vi satt mest ute i trädgården och pratade.

Mamma är gammal och trött. Hon har blivit blind på ena ögat, ser dåligt på det andra, och så hör hon dåligt. Det är så mycket som hon inte längre kan göra. Inte läsa böcker (som hon alltid har tyckt mycket om att göra), inte ens lyssna på radio eller se på TV. När det hålls något intressant föredrag på äldreboendet, eller är musikunderhållning, då brukar hon vara med på det. Men andra aktiviteter, som t ex sällskaps-spel, roar henne inte. Hon tycker att hon har levt färdigt nu. Vi pratade både om vardagligheter och djupare ting.

Mamma hade nog velat att jag skulle ha stannat längre, men bussarna går bara en gång i timmen, och jag var tvungen att åka hem innan det blev alltför sent. Jag önskar att jag kunde träffa henne oftare, och sitta så här i lugn och ro och prata om allt möjligt. Nu vet jag inte när det kan bli nästa gång...

Lilla Nellie var med, och uppförde sig som vanligt exemplariskt. Det var ett par av "gamlingarna" som bad att få klappa henne, och då lyfte jag upp henne så att de kunde.

Hittills är det tre som är intresserade av Wilda. De som verkar passa Wilda bäst kommer och tittar på henne på söndag. Om de mot förmodan inte vill köpa Wilda så får de andra komma och titta sedan. Jenni ska ta väl hand om henne under tiden. Det har gått jättebra med Molly och Wilda. Det känns vemodigt, men rätt, att lämna Wilda. När hon blir ensam hund i en familj, så kommer hon att få all den uppmärksamhet som hon behöver. Hon behöver mer än jag har kunnat ge henne...

Nu har jag nästan packat klart mina väskor inför morgondagens långa resa. Jag ska bara stänga av den här lilla datorn, och låta den svalna, sedan packar jag ned den också. Jag läser alltså inga mail alls under morgondagen, och uppdaterar inte bloggen. (Men jag kommer att ha mobilen på.) Om allt går bra (utan förseningar) så kommer jag att vara hemma igen drygt klockan 22. Hemma ska Bonnie och Stella vänta på Nellie och mig. Jag skulle gärna ha stannat ytterligare 2-3 dagar i Ängelholm, men det ska bli skönt att komma hem igen.

På måndag ska jag uppdatera bloggen med lite foton från resan och min vistelse i Ängelholm.

17-09-03:

Kom hem 22:30, berättar i morgon.

17-09-04:

Jag har visserligen sovit mycket bättre i natt, än på luftmadrassen hos Jenni - men jag är fortfarande väldigt trött. Det har varit mycket intensivt! Men jag är glad för dagarna i Ängelholm!

Så här såg mitt bagage ut på hemresan: datorväskan hänger på resväskan. Jag fick jag ta min stora blommiga handväska för att få med allt på vägen upp. Överst står den rosa hund-flygtransport-väskan, men den bar jag på axeln sedan. (Fotot taget vid Ängelholms station.)

På hemvägen var stora resväskan bara halvfull, fast den vägde mer. Jag hade bara några få ombytesplagg, 21 böcker (mest pocket, men 3 inbundna, bl a Food Pharmacy kokboken) samt ett danskt rågbröd). Så jag fick fylla andra halvan med papp och bubbelplast för att böckerna inte skulle skramla runt. Fylla ut en väska på "konstgjord" väg har jag aldrig behövt förr! Jag kommer att berätta fler detaljer om resan senare i dag - och visa en del foton.

Det blev kärt återseende i går kväll - mellan Bonnie, Stella, Nelli och mig! På morgonpromenaden kändes det alldeles lagom att ha tre hundar!

Nu är jag tillbaka till situationen som jag var så nöjd med, när jag hade Bonnie, Stella och lilla Nova². Det är henne som jag har velat hitta en ersättare för. Och det har jag gjort nu. (På fotona nedan - med lilla Nova².)

Jenni berättar att allt går bra med Wilda och Molly, och bifogade fotot nedan.

När jag var i Ängelholm så var mina fötter och vrister inte alls svullna! Och faktum är att ännu (14:20) har inte min vänstra fot/vrist svullnat upp - utan är alldeles normal. Det ska kanske en längre tids värme till för att det ska bli så illa som jag visade foto på?

Någon ringde mig förresten, på mitt svenska mobilnummer, precis när jag höll på att gå ombord på planet i torsdags. Jag kunde förstås inte svara då. Det ringde många signaler, men när jag väl hade satt mig på min plats hade det slutat ringa. Det var inget nummer som var inskrivet bland kontakterna på min nya mobil. Var det någon av er?

Jag har hunnit packa upp resväskan, och tvätta en maskin. Ännu har jag inte ens öppnat min nya dator. Det kommer förstås att ta ett par dagar innan jag får igång den. Jag har ännu inga program på den, inte ens ett antivirus-program. Jag undrar så om Office 2003 (med Frontpage som jag skriver här i) är det allra minsta lilla kompatibelt med Windows 10? (Jag har Windows 7 här på min lilla dator, och hade Windows 8 på den större som kraschade.) Jag orkar inte ta itu med nya datorn än, kanske blir det först i morgon när jag förhoppningsvis känner mig lite mer utvilad.

Jag är alldeles för trött i kväll. Ni får vänta på foton mm tills i morgon.

17-09-05:

En liten aning piggare är jag i dag - men långt ifrån utvilad. Jag har i alla fall startat min nya dator, uppdaterat Windows, gjort några inställningar, och nu ska jag snart börja ladda ner program på den. Håll tummarna för att Office 2003 ska funka!

Medan jag har väntade på uppdateringarna, så redigerade jag fotona från Ängelholm. Det blev 72 stycken, så kanske jag tar bort några av dem. Sedan ska fotona döpas om, innan jag kan lägga in dem.

Men först ska ni få se de foton som jag tog i morse. Stella rusade ut på balkongen så fort jag hade öppnat balkongdörren. Alla hundarna tycker om att ligga i solen. (En stund, så här års, längre annars.)

Bonnie löper fortfarande! Det borde vara över för flera dagar sedan. Men när hon mötte en kill-kompis i morse, så visade hon tydligt vad hon ville. Hanen blev så pass intresserad att hans husse hade svårt att få honom därifrån...

I går tog kommunen bort den delen av handikapp-badet, där det var aktiviteter för mentalt handikappade. Resten tas förmodligen bort någon av dagarna 15:e, 16:e eller 18:e september - för då är turistsäsongen över. (Skönt!)

I morse tog Bonnie och Nellie täten, medan Stella kom på efterkälken.

Det känns precis lagom att ha tre hundar. Jag känner varken för att skaffa en fjärde, eller för att ta en ny kull valpar. (Förresten är alla mina tikar olämpliga för parning. Bonnie är för gammal, Stella har sin defekt, och Nellie kommer att bli för liten.)

Vi gick förbi just som badvakterna hissade de gröna flaggorna. Vi var lite sena, vi brukar normalt gå förbi innan badvakterna är på plats. De gånger vi är lite sena så har det det goda med sig, att vi då ofta möter Staffan och Annevi. Så och i dag - och det är alltid lika trevligt. (När vi är tidiga så kan vi, om vi har tur, möta Lena och Lucky.)

Jenni berättar att det går så bra med Wilda, men att hon fryser på de tidiga och sena promenaderna. Nedan har hon fått låna Mollys tröja.

Jag har inte hunnit berätta - att på flyget upp så gick zoomen på min kamera sönder! Det blir precis likadant som det blev med förra kameran (av samma märke), det blir bara vitt när jag zoomar. Och ni vet redan att det blir en vit fläck i nedre vänstra hörnan, och minst en grå fläck i övre högra hörnan - vilket förstås förstör fotona. Alltså är det hög tid att köpa ny kamera också! Jag ska prova ett annat märke, kanske Sony.

Nyss flyttade jag en del text och foton till Sparad dagbok43, och jag hade tänkt flytta två "dagar" till - men se det ville inte datorn. Den sa att jag akut måste spara, för att sedan bums stänga alla program. Datorns minne räckte inte till... Om Sparade dagbok43 kraschade eller ej, vet jag ännu inte. Sidan såg lite konstig ut strax innan den försvann. (Jag hann aldrig stänga programmet själv.) Men det är inte värt att jag försöker titta efter nu, för då kraschar sidan - om den inte redan har gjort det. Jag hoppas verkligen att det hela kommer att fungera bättre på min nya dator!

Fast jag SKA, för att jag vet att jag MÅSTE, börja skriva på sidan Christel.es i stället! Det är bara det att jag inte har fått själva "bloggandet" att fungera där ännu. Men det var förstås länge sedan som jag försökte. Jag har ju haft så mycket annat att göra (både frivilligt och ofrivilligt).

Jag ska försöka komma ihåg att göra backup oftare nu. Från datorn som kraschade hade jag säkerhetskopierat det mesta den 7/7 (alltså en hel månad innan kraschen), och bara foton och dokument senare (ca 1 vecka innan). Mina internet-favoriter kopierade jag senast i våras... Jag förlorade en hel del som jag hade velat ha kvar, när datorn så utan förvarning kraschade totalt!

17-09-06:

Oj, det tog sin lilla tid för mig att lista ut de rätta inställningar i ftp-programmet på den nya datorn. (Jag gjorde fel först, och mailade One.com - men de har inte hunnit svara.) Utan dessa inställningar har jag inte kunnat skriva något här. Men nu kan jag!   

Nästan hela dagen i går, och nästan hela dagen i dag, så har jag jobbat med nya datorn. Jag har laddat ner program, och ändrat inställningar. Nu är jag nästan klar (har bara två program till att ladda ner), och jag har övergått helt till min nya dator. Det känns bra! Skärmen är väldigt stor! Lite större (15,6") än jag trivs bäst med (14"), men bra om jag vill se på film. Ännu fungerar inte riktigt allt som jag önskar. Jag vill ha allt "precis som jag brukar", alltså har jag t ex Classic Shell (som ger vanlig gammeldags startmeny).

Lite senare i kväll hoppas jag hinna med att lägga in (åtminstone de första) fotona från resan och Ängelholm.

Stella har varit dålig hela dagen i dag. Inte förrän nu i kväll har hon velat äta. Och varenda promenad hittills har hon velat bli buren. Det händer ibland, och jag undrar alltid vad det är. Kan det ha med hennes deffekt (ocipital dysplaci) att göra? Kan hon ha ont i huvudet/nacken? Jag får nog aldrig veta, men tycker att det känns rimligt att bära runt henne på ena armen när vi är ute. Då kommer hon ju ut i friska luften i alla fall. Vad gör man inte för sina små... Fotona nedan är från tidiga kvällspromenaden.

Säg förresten till hur ni tycker att storleken på fotona blir! När jag skrev på lilla datorn blev de mindre än vanligt (fast de såg så stora ut på den lilla skärmen), och nu kanske de blir större än vanligt. Lagom är bäst! Fungerar det så här?

Men det är ju skönt att alla inte vill bli burna samtidigt.

Det är något på gång på tomten där vildkatterna bodde till helt nyligen. (Jag såg att man samlade in så många katter man kunde häromdagen, men såg en ensam katt där i går kväll.) Ska det byggas ett nytt hus tro?

Nedan ser ni hur min nya datorväska ser ut framifrån. Den är jättebra! Den har ett utvändigt fack på var sida, och ett invändigt. Så både dator, sladdar och mus får plats. Men nu lägger jag undan min väska. I vardagslag kommer ju datorn alltid att stå framme. Datorns guldfärg matchar förresten bordsytan i björk perfekt!

Nu ska jag berätta om resan upp till Sverige i torsdags! Wilda och Nellie skötte sig exemplariskt! De fick åka i stängd väska på Tram och C6 (som deras regler säger), men på flygplatsen öppnade jag väskan. Det var många som beundrade de små sötnosarna.

Väl ombord fick jag en bra fönsterplats, och hade sådan tur att mittplatsen var tom. Alltså kunde jag bre ut mina saker (hundväska, matsäckskasse, stora handväskan och kassen med dunjackan över två platser. Och gott om ben-utrymme hade jag, som ni ser. Jag är överhuvudtaget väldigt nöjd med min resa med Primera Air. Det var första gången som jag reste med dem - men inte den sista. Dessutom är de så generösa (precis som Iberia) att de tillåter tre hundar i en väska i kabinen (per passagerare)! Sådana flygbolag ska man gynna! (Vueling tillåter två hundar, SAS en, och övriga noll.)  (Det var ju meningen först, att Nico skulle ha följt med på resan, så jag hade bokat för tre hundar.)

Det var inte klart väder (och kamera-zoomen la av), så mina flygfoton blev tämligen mediokra. Men eftersom jag gillar flygfoton (och sällan har möjlighet att ta några), så visar jag dem ändå. Först ser ni Alicante.

Sedan Albufereta och Playa San Juan. (Samt "kamera-fläcken" i övre högra hörnan, suck.)

Och därefter mitt kära El Campello. (Tyvärr ganska suddigt...)

Och sist ser ni Benidorm. I klart väder, och med en betydligt bättre kamera, så skulle det ha kunnat blivit en riktigt bra bild. För fotovinkeln var perfekt.

På resten av resan såg det ut så här utanför fönstret:

Mannen i stolen mot gången tog ett foto av mig och hundarna. (Jag hade mina nya progressiva glasögon på mig nästan hela tiden under resan.)

Och sedan tog jag själv flera foton av mina två små flickor.

Större delen av resan så sov de gott. Primera Air tillät att jag hade väskan öppet i knäet under flygningen. Bara under start och landning fick hundväskan stå under sätet framför.

Nu ska jag börja döpa om fotona från dagarna i Ängelholm. Kanske jag hinner/orkar lägga in dem också.

Fotona som kommer nu tog jag nära stationen i Ängelholm på väg hem till Jenni, kvällen den 31:a när jag kom. Ängelholm är en vacker stad! (Och bussen som skymtar är en el-buss.)

Wilda och Nellie nosade med förtjusning på det mjuka svenska gräset. Här tillsammans med Jennis hund Molly (bolognese). Fuktigt gräs bär dofter så bra...

Bänken med sedum-täckt tak står nära Jennis där Jenni bor. Visst är den fin!

Dagen därpå hade vi bestämt träff med chihuahua-uppfödaren Reija och hennes tre chihuahuor, i den närbelägna hundrastgården. Alla sex hundarna uppskattade att få springa lösa!

En av Reijas hundar (jag tror att hon heter Nova) var en riktig linslus, som ni ser nedan.

Reijas hundar är något knubbigare än mina. Nellie vågade sig fram och nosade där bak...

Jenni bjöd hundarna på både ett och annat gott...

Den här gången hade jag inte tid att strosa runt i Ängelholm. Men jag tog några foton i farten, medan jag passerade för att uträtta något av alla mina ärenden.

Den fina fjärilsbusken (syrenbuddleja) växer utanför Jennis port. (Med en citronfjäril på första fotot, och två amiralfjärilar på nästa.)

Medan Nellie och jag väntade på bussen för att åka och hälsa på mamma på söndagen, så promenerade vi på gångstigen utmed Rönneå (nära Carl XV:s bro).

När vi kom fram till Strövelstorp så hittade jag mamma sittande i en rullstol i solen i trädgården. Hon tycker mycket om att sitta ute i solen. Men i svenska september-solen behöver man ha ganska mycket mer på sig, än i spansk september-sol... (Här är det fortfarande korta shorts och linne eller T-shirt som gäller.)

Mamma är 92 år nu. Det är gammalt! (Jag är 27 år yngre...) Om jag hade varit fler än två dagar i Ängelholm, så hade jag förstås besökt henne vid mer än ett tillfälle. Det känns alltid lite vemodigt när vi skiljs åt, för ingen av oss vet hur länge till hon lever.

Dagen efter var det dags att flyga hem igen. Solen sken när vi lyfte från Kastrup, så jag kunde ta några hyfsat bra foton på Öresundsbron. (Och bättre hade det blivit om jag hade kunnat zooma...) Det ser så konstigt ut där vägen slutar tvärt. Från detta hållet ser man ju inte att den fortsätter i en tunnel under vattnet.

På hemvägen var det ju bara Nellie och jag, så jag höll henne i famnen större delen av resan. Periodvis så sov hon på min arm.

När det blev dags för landning fick jag förstås sätta ner henne i väskan igen. Just under landningen blev hon plötsligt kissnödig och började gnälla. Men jag kunde ju inte göra något då. Så hon fick kissa på den "super-absorberande" dynan i botten på väskan. Det blev en rejäl pöl, för hon hade hållit sig hela dagen. (Jag har hundtoalett med mig, och försöker få hundarna att kissa på den inne på en handikapp-toalett på flygplatserna. Men det gör de aldrig. De kan inte slappna av i så främmande miljö.)

Solen var på väg ner när vi landade, och eftersom vi kom från landsidan så stoppade jag ner kameran innan vi tog mark. Det skulle ändå omöjligt kunna bli några flygfoton över El Campello.

Hoppsan! Nu har det plötsligt blivit läggdags. Och jag som nästan inte har gjort något annat än att sitta vid datorn hela dagen. I morgon måste jag städa, och ordna - för grannens syster (som bor i Norge) kommer och tittar på lägenheten klockan 17.

17-09-07:

I dag har jag inte tillbringat dagen framför datorn, bara det normala (läst mail och så). Däremot har jag varit så huslig så. Jag har nämligen städat ovanligt noga, inkl att våttorka alla golv (även balkongen). Nu ska det väl hålla sig rent en dag eller två...

I eftermiddags var de båda systrarna till grannfrun, samt brodern och den ena systerns man, här och tittade på vår lägenhet. De tyckte nog att den var helt ok (de kände ju redan till planlösningen eftersom systerns är likadan fast spegelvänd), men lite dyr. Systern köpte nämligen sin för bara 140'000 € för två år sedan. (Jättebilligt för en duplex-atico med havsutsikt!) Familjen ska fundera på saken. OM de vill köpa lägenheten, så behöver de inte komma till ännu på några månader.

Jag berättade aldrig att jag hade lite strul på hemresan i söndags. Först var tåget försenat pga fordonsfel, jag var lite orolig när jag stod och väntade - men tåget kom "bara" 20 minuter försenat. Fast det körde ganska ryckigt så vi hoppade runt på sätena (folk skrattade mest) - men motorn höll! Väl i Danmark så körde det förbi stationen vid Kastrup utan att stanna, av säkerhetsskäl. Vi som skulle med flyget fick kliva av vid nästa station, vänta en stund, och sedan ta nästa tåg tillbaka. Alla kom inte med, för alla fick inte plats. Men jag hade tur och fick en ståplats precis innanför dörren.

När jag kom fram till Kastrup var mitt plan försenat, så det gjorde ingenting att jag kom dit 45 minuter senare än jag hade tänkt mig. (Jag har alltid marginaler.) Sedan fick planet plötsligt en slot-tid ganska snart i tiden, och de släppte ombord oss synnerligen organiserat - radvis. Det var bråttom, för hann vi inte bli klara till den slot-tiden, så riskerade vi uppemot 2 timmars väntan. Men vi hann. Och sedan var det medvind, så vi landade i Alicante bara något försenade. Så på det hela taget kan jag knappast klaga.

I dag har kameran fått vila sig, så det blir inga foton här. Och när vi för en stund sedan kom tillbaka från tidiga kvällsrundan så låg nya spanska Ikea-katalogen i min brevlåda. Så nu ska jag ägna en stund åt att bläddra igenom den, för att se om där finns några spännande nyheter. (Förresten har vi gått längre promenader än vanligt i dag, för det har varit aningen svalare...)

17-09-08:

Jag känner mig något mindre stressad i dag. En tyngd har lyfts av mina axlar. Jag behöver inte göra ytterligare en Sverige-resa nu i september. Ulf och jag har kommit överens om att jag kan vänta med att tömma mitt gamla rum i Hässelby strand till senare i år (eller till våren). Det har ju stått oanvänt i ett par år redan, så några månader till gör inte så stor skillnad. Det var tänkt att jag skulle resa upp innan Ulf kommer ner (3/10), men jag har svårt att vara hemifrån nu. Jag har så mycket att gallra och ordna, och så måste jag vara på plats vid eventuella lägenhetsvisningar. Bra att vi kom överens.

I morse (eller rättare sagt i förmiddags) så mötte jag Staffan och Annevi. De är alltid så härligt avstressade, vilket smittar, så jag mår bra av att träffa dem. Staffan provade hur det var att promenera med en så liten hund som Nellie, och jag passade på att ta ett foto.

Sedan tog jag två foton av Annevi när hon hade Nellie i famnen. Alla hundarna blir glada när vi möter Staffan och Annevi, men det är Nellie som hälsar "intensivast".

På fotot nedan kunde jag inte "räta upp horisonten" för då hade jag blivit tvungen att "beskära bort" Nellies svans. Alltså får ni se ett "snett" foto - för marken lutar inte alls just där.

När vi passerade café El Blanquet så stod hundarnas killkompis på sin balkong och gnällde ihärdigt. Nellie gnällde också, och de andra letade efter "ljudet", men såg honom inte så högt upp. Hundarna ville träffas!

Eftersom persiennen är nerfälld, tror jag att hanens matte lämnar honom på balkongen när hon går och jobbar (trol halvtid). Spanjorerna gör ofta så. Jag har sagt till henne att jag är rädd för att hunden ska kunna trilla ut, och att hon borde sätta nät längst ner. Men hon säger bara att han inte ramlar...

Alltsedan jag "brände ut mig" så reagerar jag väldigt starkt på stress. Således känner jag mig MYCKET stressad av allt som jag borde göra. Jag har massor kvar att gå igenom av alla mina saker, mycket att gallra ut, och mycket att ordna. Nu ska jag försöka att stressa aningen mindre, för då får jag i praktiken mera gjort. (Dock kan jag inte koppla av tillräckligt mycket, för att jag ska kunna få mig för att gå ner till stranden för att sola och/eller bada. Den här sommaren går mig förbi. Men det kommer fler...)

Nedan ser ni hur det ser ut i vardagsrummet just nu. Det är egentligen inte i första hand stökigt. För det är ju trots allt organiserat. Men när allting står framme - då ser det ut så här. (I gengäld är det nästan tomt i förrådet och i gästrums-garderoben, och helt tomt i lådorna under gästsängen.)

I soffan kan det inte längre sitta några gäster, för den är full av vakuum-påsar med diverse textilier. I de staplade lådorna ligger många tyger, några stols- och fåtölj-klädslar, samt enstaka saker som ska lagas.

"Vakuum-pås-lådorna" har förresten kommit. Jag tror att jag ska fylla dem med några av de täcken som just nu ligger på Ulf säng. Och så tar jag en vanlig vakuum-påse till de okomprimerade plädarna som ligger på soffan.

Längst bort i hörnan står min nya dator (så där står jag just nu, när jag skriver de här raderna). Jag ser växterna på balkongen och havet härifrån!

Möblerna står i dubbla rader, och fåglarna står i främre raden... (Och de stackarna får inte buren städad, ens hälften så ofta som den borde städas...)

Ni ser att jag har att göra. Och att jag har för många saker! Alldeles för många!!! Ändå syns ju inte allt. Jag har saker (mest verktyg, färg mm) i Billy-hyllorna i gästrummet. Fast dessa bör jag nog behålla det mesta av - tills efter flytten. Jag har förstås en del i skåpen bakom fåglarna som ska gås igenom. (Värmeljusstakar och sådant smått i ett skåp, el-tillbehör som t ex skarvsladdar och lampor i ett större.) Men de skåpen är det lite bökigt att komma åt (just nu), så dem sparar jag. På sikt ska jag även gallra ut en del bland mina prydnadssaker, men kanske väntar jag till efter flytten? Ett problem i sammanhanget är att jag saknar "arbetsytor". Jag behöver lägga fram allt av samma kategori - för att se vad jag kan gallra ut.

Kanske jag ändå bör gallra ut lite tyger nu? Eller lite kläder? Jag väntar med att gallra ut porslin och kökstillbehör (för att jag f n inte kan få någon överblick). Jag har inte längre kvar något i köksskåpen, utan har ställt in sakerna i det stora vitrinskåpet. Det som är kvar i köket är Ulfs saker. (Så jag får hämta i vardagsrummet efter hand som jag behöver något, och lägga tillbaka det igen när det är diskat. Lite opraktiskt - men så är den biten klar inför flytten.)

Jag har ju ägnat ett par dagar åt datorn. (Fortfarande har jag de där två programmen kvar att ladda ner.) Nu har jag fått skrivbordet att se ut som jag vill. Ja, nästan. Hur jag än bär mig åt så lyckas jag inte lägga genvägar till "mina bilder" och "mina dokument" på skrivbordet. Så nu kommer jag inte åt dem med ett klick, utan måste klicka två gånger - först på startlisten (där jag kunde lägga dem) och sedan på objektet. Någon som vet hur man antingen får genvägar på skrivbordet, eller längst ner på listen??? Maila mig i så fall och berätta! (Fotot från i går. Riktigt så mycket är inte klockan ännu.)

Jag har ställt datorn på mitt "stå-dator-bord" nu. Men musen får inte plats, så den har jag fått lägga på en låda (som står på en hylla) bredvid.

Bonnie har fått komma i centrum på min låsskärm, och även på min profilbild vid inloggningen. Jag vill egentligen inte behöva logga in varje gång (särskilt inte efter viloläge), men lyckas inte ta bort inloggningen.

Suck! VAR ska jag börja gallra och ordna i dag? Jag vet inte ännu. Det blir lätt så när valen är för många, att det är svårare att bestämma sig. Men allra först bör jag vakuum-packa de där täckena!

Vov på er! Jag är både den äldsta hunden i vår familj - och den klokaste. Utan att skryta så är jag faktiskt ovanligt vov-klok! Jag försöker lära dom andra hundarna en hel del viktiga saker, men dom har lite svårt för sig. Nellie har ännu inte lyckats lära sig att stå på händer när hon kissar. Men det kan jag! Och jag visar vov-tydligt hur man gör.

Jag visar var det är bäst att nosa också! Och det är dom lite bättre på att fatta.

Det är bra tur att dom har mig, som kan lära dom. Ja, för annars kanske dom hade nosat på helt fel ställe. Vov och voff!

Det ska bli en parkeringsplats, på vildkatternas f d tomt, med infart vid pilarna. Jag frågade "gubbarna" i dag - det syns ju att det inte ska bli någon husgrund. Jag skrev ett K på Kaisas lägenhet för att ni lättare ska kunna orientera er. (Foton på vildkatterna brukade jag alltid ta från andra hållet, men där är stängt nu.) På sikt antar jag att där kommer att byggas ett stort hus (liknande husen bredvid). Tomten har ett bra läge, ett stenkast från El Paseo och stranden.

På sena kvällsrundan mötte vi MariPaz och Lluna. MariPaz visste inte att "katternas tomt" var på väg att bli parkering, så vi gick runt och tittade. Då såg vi sex av katterna där! (Några känner vi igen.) Folk hade som vanligt ställt mat och vatten till dem, men katterna undrade förstås var allt det höga och skyddande gräset hade tagit vägen. Sova, och föda sina ungar, får de göra någon annanstans nu. På den tomma tomten bredvid? Fast där är de mer oskyddade. Där finns ingenstans att gömma sig.

Någon "djur-hjälp-organisation" borde samla in dem, sätta på dem medel mot ohyra, låta vaccinera samt kastrera dem, och sedan leta nya hem åt dem. Katterna är vana vid människor, så helt vilda är de inte - bara aningen skygga. En alldeles vit hona (med grårandig svans) har jag haft ett gott öga till sedan hon var källing. Fast själv kan jag förstås inte ta mig an någon katt, eftersom jag har tre (katträdda) hundar.

17-09-09:

Ett jättestort grattis på

födelsedagen Anita!

Stella är inte bra i dag heller. Hon har varken ätit frukost eller lunch, och inte velat följa med alls på promenaderna. Jag undrar så vad det kan vara? Eftersom hon inte har några symtom på någonting, och detta händer då och då, så undrar jag alltid om det kan ha att göra med att hon har occipital dysplasi. Hon kan ju inte berätta var hon har ont, och en veterinär kan knappast lista ut det heller. Men om hon är dålig även i morgon, då går jag till veterinären med henne på måndag.

Ute är det grått - fast bara ljusgrått. Och jag får nästan inget skött, av allt det där som jag borde göra...

Lilla Nellie är desto mer aktiv. Jag brukar lägga alla hund-leksakerna, och gnagisarna, i tre olika små lådor/korgar (några gånger per dag). Men Nellie tycker att de ska ligga lite närmare till hands (förlåt "närmare till muns"), så hon lägger dem i eller bredvid hundsängarna. Eller så försöker hon klättra så högt som möjligt, upp på läsfåtöljen bl a. Det går om hon först kliver upp på deras lilla fåtölj, och sedan tar genvägen via korgen under bordet. Det klarar ingen av de andra. 

Just nu är Nellie ute på balkongen och samlar nedfallna blomblad. Hon brukar bära in flera stycken varje dag. Men det är ju bara bra att hon håller igång på egen hand. I dag vill ingen av de andra leka med henne. Stella vill bara var för sig själv, och Bonnie slöar (som vanligt). 

Jag glömde att visa er detta fotot som jag tog häromdagen. Bonnie har precis "solat" färdigt, och är på väg in. Tripp, trapp, trull i storlek är de, mina hundar.

Nu har jag märkt att Stella är lös i magen. Kan hon ha ätit något olämpligt ute tro? Fast hon är den av mina hundar som är minst benägen att äta "skit från trottoaren". Det är OK att hon inte äter på en dag. Att fasta gör att kroppen återhämtar sig snabbare, det vet hundar instinktivt. Vad som bekymrar mig mer är vätskeintaget. Nu när jag tänker på det, så kan jag inte erinra mig att jag har sett henne dricka i dag. Det är ju sådant som de bara gör - annars. Nu vill hon inte ens dricka när jag bjuder henne. Små hundar torkar ut fort, alltså blir jag orolig.

Varför händer sådant här alltid på helger, kvällar och nätter? Om Stella inte är bättre i morgon bitti, då får jag åka till jourkliniken Clínica Veterinaria El Cabo (https://www.clinicaveterinariaelcabo.com/), den som jag inte hittade när jag desperat letade medan Wilda höll på att föda Nico i bilen. Nu vet jag var den ligger, och har tittat på kartan hur man kör dit (11 km, man kan ta buss 21 också), men det innebär inte att jag skulle hitta med en gång. Om det är något med Stella nu, så tror jag dock inte att det är så akut att vi behöver åka dit i natt. Ännu kan hon vifta lite på svanen när jag klappar henne. Jag får avvakta till i morgon, såvida inget tillstöter i natt.

Suck! Är det inte det ena så är det det andra. Jag oroar mig lätt för mina små. De är "bara hundar", jo visst - men de är också mina kära adoptiv-barn. Som jag tycker SÅ mycket om!

Nyss föll en sten från mitt hjärta. Stella både åt och drack! Vi (Bonnie, Nellie och jag) kom hem från sena kvällspromenaden 21:55. Jag erbjöd då Stella (för tredje gången) hennes favoritmat (hälften blötfoder blandat med godaste torrfodret). Och hon åt upp hela portionen! Sedan drack hon lite vatten. Då har det alltså vänt (vad det nu var), och jag kan andas ut. I morgon hoppas jag få med henne ut på promenaderna som vanligt. Det må vara att hon gör vad hon ska på hundtoaletten, men hon behöver förstås frisk luft, stimulans och motion - precis som alla andra (både människor och djur). I morgon ska jag duscha rent rumpan på henne. Hon har lite bajs där, men jag ville inte stöka runt för mycket med henne i dag när hon var dålig - så jag tog bara det värsta med en våtservett. Hundar får man sköta som bebisar emellanåt...

17-09-10:

Det märks att de flesta turisterna har åkt hem. Jag tror att skolorna börjar på måndag. Så här lite folk var det inte på söndagarna för några veckor sedan. De första fotona är från morgon-promenaden (som nästan var en förmiddags-promenad i dag).

Stella tog sig fram för egen maskin, om än ganska motvilligt...

På vår mitt-på-dagen-promenad var det fler människor på stranden och El Paseo än i morse, men inte alls så många som under juli-augusti. Fast just när jag tog fotot nedan hade det precis blivit siesta, och många satt på restaurangerna och åt.

Nu ser både jag och många andra fram emot, att det lilla tivolit nedan tas bort. På hela sommarsäsongen kan vi inte passera det lilla torget, som vi dagligen gör under resten av året.

Är det som jag inbillar mig, eller ser ni någon skillnad? Har rad-avståndet blivit tätare här? Jag har inte ändrat någon inställning sedan jag bytte dator, men jag har lärt mig av erfarenhet - att datorer hittar på en hel del alldeles av sig själva emellanåt...

Förresten har jag lyckats lägga genvägar till Mina dokument och Mina bilder på skrivbordet nu. Bra, för det blir enklare så.

Nu hade jag precis tänkt flytta en hel del text och foton till Sparad dagbok 43. Men när jag öppnade sidan så var den helt blank. Då kraschade den också, precis som jag befarade. Suck, suck, och dubbelsuck! (Lägg märke till att jag aldrig svär i alla fall- Det gör jag av princip aldrig. Jag kan så många andra ord!)

Tja, jag får väl skapa en Sparad dagbok 44. Fast det får bli senare i dag.

17-09-11:

Jag var uppe i hyfsad tid i morse, för att få klart till lägenhetsvisningen. En kvart innan meddelade mäklaren att klienten just hade ringt och sagt att hon ville komma senare i veckan i stället. Mäklaren kom själv eftersom han inte personligen hade sett lägenheten (den ordinarie har semester). De har ju lättare för att tala för (och om) en lägenhet som de själva har varit i.

Via Fastighetsbyrån fick vi i dag ett skambud på vår lägenhet: 150'000 €. Vi sa nej förstås. Så lågt är vi definitivt inte villiga att gå.

Hela dagen i dag har gått till "administration". Jag har bl a registrerat både Wilda och Nellie i Jordbruksverkets register. (Bonnie och Stella var redan registrerade.) Det är ju inte obligatoriskt för hundar som bor i Spanien, men bra om de skulle komma bort/bli stulna under en Sverige-vistelse. Spanien och Sverige har nämligen inget utbyte av upplysningar ang registrerad ägare. Själv tycker jag att det gott kunde finnas ett centralt register inom EU. Så att man t ex skulle kunna spåra ägaren till en stulen hund även utanför det egna landet.

I kväll ska jag åka in till RSCE (spanska kennelklubben) i Alicante och beställa en exportstamtavla till Wilda. (De har öppet 17-20.) När den sedan kommer så kan hon bli registrerad i svenska SKK. Detta ökar förstås Wildas värde i Sverige, för då kan hon både ställas ut och få sina eventuella valpar registrerade i SKK.

Jag ska berätta mer om alla turerna kring Wilda senare. Tills vidare har hon det så bra hos Jenni i Ängelholm.

Jag tog ett par foton från balkongen i morse:

Nu har jag varit i Alicante utan att kunna beställa någon export-stamtavla, och tågstrejk var det också. Jag berättar i morgon, för jag är alldeles för trött i kväll. Men jag har haft tur med vädret! (Sol och +32 på vägen in, solnedgång och +28 på hemvägen, och bara 60% luftfuktighet.)

17-09-12:

Just nu har jag alldeles för mycket här i Dagbok. Alltså måste jag skapa en Sparad dagbok 44 under dagen...

Om mitt Alicante-besök:

Det var strejk på Tram, bara vissa tåg gick - och de som gick var förstås överfulla. Men jag hade tur och behövde inte vänta länge, och fick dessutom sittplats på tåget. De ska strejka igen den 25/9.

Jag skulle haft med Wildas original-stamtavla (som nu finns hos Jenni i Ängelholm). Det hjälptes inte att spanska kennelklubben (RSCE) redan har alla Wildas uppgifter, och att jag hade med ägarbevis på henne, och kopia på stamtavlan. Nej, originalpappret måste de ha. Detta ska Jenni nu skicka till mig i ett rekommenderat brev.

För att exportstamtavlan ska kunna skrivas på Jenni så ska hon skicka med en kopia på sitt pass eller nationella ID-kort (svenskt körkort gäller inte som legitimation). Det är bara det att Jennis pass har gått ut, och hon tänkte vänta med att förnya det tills det är dags för en resa. (Att förnya hennes handlingar nu skulle ta för lång tid.) Så nu funderar jag på att be om export-stamtavlan i Lindas namn i stället, för hon har giltigt pass. När allt sedan är klart, och Wilda har blivit inregistrerad i SKK, kan man lätt göra ett ägarbyte (som visserligen kostar 90:-).

Om jag betalar standardavgiften 55,60 € så ska exportstamtavlan komma inom 2 månader. Betalar jag däremot en extra "bråttom-avgift" på 53,65 € dessutom så ska stamtavlan komma inom 2 veckor. Trots att det är mycket pengar så väljer jag nog det senare. (Sedan tar SKK 640:- för sitt jobb.) För det är ju inte meningen att Wilda ska bo alltför länge hos Jenni. Wilda ska inte behöva rota om sig hur många gånger som helst. Men innan alla papper är klara så vägrar Blocket oss att sätta in en annons! Och utan annons är det svårt att sälja Wilda. En uppfödare som Jenni känner vill gärna vara fodervärd, så det alternativet har vi förstås. Och jag har satt en annons på Citiboard.se, men den webbsidan har väl få hört talas om: http://citiboard.se/angelholm/chihuahua,3716583. Ingen har svarat, vilket jag tyder som att sidan ännu är ganska okänd.

När Wilda sedan har blivit inregistrerad i SKK så kan vi höja hennes pris eftersom hon då har blivit mer värd på den svenska marknaden. Jag ska också höja livvärdet på hennes försäkring. Hon är bara försäkrad till 10'000:- nu, men sedan ska vi ha livvärdet 15'000:- vilket är normalpriset för en svensk chihuahua. Försäkringsbolaget ändrar när allt är klart. (Bonnie, Stella och Nellie har 15'000:- som livvärde.)

Stackars lilla Wilda! Hon är ju en levande varelse med tankar och känslor - ingen sak. Om jag hade vetat att Blocket skulle vägra oss att annonsera, så skulle jag ha kunnat förberett en hel del av detta redan innan vi reste upp. (Fast spanska kennelklubben hade förstås stängt hela augusti.)

Efter mitt besök hos RSCE så gick jag till El Corte Inglés. Där köpte jag 4 precis likadana "vakuum-pås-lådor" som jag tidigare hade köpt 2 via Westwing. Jag är så nöjd med dessa. I den öppna så ligger mitt vinter-duntäcke + mitt sommar-duntäcke + mitt silkesvadd-täcke + 5 kuddar (och det hade fått plats mer). Men jag fick betala mer för dem som jag köpte i går. De kostade 14 € per styck, medan jag betalade 20 € för en 2-pack på Westwing. (Compactor är ett franskt märke.) Nu har jag 6 likadana, alla stapelbara. Jag skulle nog kunna fylla dubbelt så många, men har inte råd att köpa fler just nu.

Jag gjorde ett inköp till på El Corte Inglés. Jag köpte en liten kompaktkamera av märket Sony. Precis en sådan som jag har funderat på. Den fanns i svart och rosa-röd och jag valde den senare. Det ska bli spännande att prova ett nytt märke efter att ha slitit ut 3 Canon Ixus på raken. Den här är några mm mindre på alla ledder än min nuvarande Ixus, samt 15 gram lättare. Det mesta är lika, men den här har 20,1 Megapixlar medan min Ixus bara har 14. (Detta gör att jag kan beskära fotona mer i datorn.)

Jag valde ekonomivarianten med 8 x zoom (lika mycket/litet som jag har på min Ixus). Visst skulle det ha varit bra (och roligt) med 20 x zoom, men den kamera-varianten är nästan 3 gånger så dyr - och det är ju en "vardags-kamera" jag behöver.

Jag har tagit några provfoton, och de ser bra ut. En närbild, en vidvinkel, samt en med zoomen i maxläge.

Det känns bra med foton helt utan "fläckar", vare sig vita eller mörkgrå. Och med en kamera med fungerande zoom. Lite ovan känns den dock ännu, bl a måste jag trycka "hårdare" på knapparna för att den ska fungera. Men det är förstås en vanesak. Jag kör nog parallellt med båda några dagar, och övergår sedan till min nya Sony.

17-09-13:

Ja, jag vet. Jag skulle ha skapat en ny sparad dagbok och flyttat en massa text och foton. Jag har varit igång hela dagen - men ändå inte fått så mycket skött. Jag jobbar inte så effektivt när jag är trött och sömnig. Jag har sovit ovanligt lite de senaste nätterna. Jag har bl a grubblat en hel del över vissa bekymmer som jag har. (Jag skriver förstås inte om precis alla mina bekymmer här, då skulle det lätt kunna bli en "gnäll-sida".) I natt plockade jag upp Stella i min säng (i smyg för de andra hundarna), när jag ännu inte hade somnat klockan 04. Jag vet att jag kan slappna av mer med henne vid min sida. Och jag somnade mycket riktigt ganska snart. Men inte var jag utvilad klockan 08 inte... Nåja, jag är ju pensionär. Dessutom vet jag att det bara är dumt att ligga och grubbla - så jag får skylla mig själv.

I dag har vi fått ett nytt bud på vår lägenhet, från samma som gav oss skambudet i går. Nu bjöd de 170'000 €. Nu börjar budet närma sig rimlighet, men ännu är det på tok för lågt - så jag sa nej. Ulf skulle aldrig gå med på att sälja till ett så här lågt pris. Han vill helst tjäna på affären. Men om han verkligen vill tjäna pengar, då skulle han vara tvungen att först lösa ut mig (till minimipriset) och sedan vänta några år. Därefter skulle han antagligen kunna sälja lägenheten med god förtjänst. Priserna är på väg upp. (Och han skulle kunna hyra ut lägenheten för att tjäna pengar under "väntetiden".) Men han vill inte lösa ut mig, inte på några villkor. Alltså får vi hoppas på ett hyfsat bud nu. För vi kan förstås inte vänta hur länge som helst på att göra bodelning.

Nedan ytterligare några provfoton med min nya kamera. Jag tycker att den tar bra foton för att vara en billig kamera. Jag glömde berätta att det i bruksanvisningen bl a står - att man inte ska "trampa på batteriet" eller "bygga om kameran". Bra att veta. Det ska jag inte försöka mig på. Jag vill ju helst att den ska hålla några år.

Fast fotona nedan är tagna med min gamla kamera:

Det är förresten jätteskönt väder i dag!

Nu är Sparad dagbok 44 klar! Alltid något! Det är fortfarande underbart väder, men nu börjar det skymma.

17-09-14:

Jag tycker om soluppgångar!

Ljusskillnaden i motivet nedan klarade inte min nya kamera av. Men det är väl bara de riktigt dyra kamerorna, som klarar att korrekt återge både ljusa och mörka motiv på samma foto. Nellie lägger sig gärna nära Stella, vilket hon får för Stella - under förutsättning att hon håller sig någorlunda lugn. Lilla Nellie är nämligen ett litet yrväder. När vi är ute så går hon inte - hon studsar fram. Eftersom hon dessutom viftar på svansen för det mesta, så charmar hon många. Lite för många, känns det som emellanåt. Men Nellie är glad åt uppmärksamheten. Och visst är jag en stolt matte!

I förmiddags var det ett engelskt par här och tittade på vår lägenhet. De tyckte om den, i all synnerhet utsikten förstås, men de skulle titta på fler - så vad de tycker om vår i förhållande till de andra vet jag ju inte. Ulf tycker inte att vi ska sälja för under 190'000 €. Men jag tror aldrig att vi kan få så mycket. Jag börjar tro att även 185'000 € är för mycket att hoppas på. Kanske 180'000 € som mest? Grannarna tycker att vi har satt priset alldeles för högt, med tanke på att här är ganska stort renoveringsbehov om man vill ha lägenheten "i skick som ny". De flesta säger att 170'000 € vore rimligare. Tja, det är svårt att veta. Mäklarna försöker få vad vi har begärt, det ligger i deras intresse att få så mycket betalt som möjligt. Men tänk om de inte kan sälja till det pris vi begär? Vad gör vi då? Jag har inte råd att bo kvar här i vinter.

De flesta av grannarna har renoverat både kök, toalett och badrum, samt bytt innerdörrar och fönster. Några har också bytt klinkergolvet (vilket jag tycker är onödigt så länge det är helt). I vårt vardagsrumsgolv finns det några enstaka borrhål. När jag städar tror jag alltid att det ligger något skräp där, innan jag kommer ihåg att det är just där som hålen är. Kanske man kan spackla i hålen med spackel i rätt färg, så att de syns mindre. Men jag skulle nästan tro att de som köper vår lägenhet river ut det mesta och totalrenoverar. Åtminstone om de är utlänningar. Ett ungt spanskt par skulle nog låta det mesta vara som det är - men enbart för att de inte skulle ha råd att renovera.

I förmiddags letade Lena, Jan och jag upp jour-veterinärkliniken. Jag körde, Jan var kartläsare och Lena höll humöret uppe på oss andra. Det var nämligen inte lätt att hitta rätt trots att jag hade skrivit ut karta och vägbeskrivning. Jan satte på GPS:en i sin mobil - men den ville först inte hitta gatan alls. Till slut lyckades vi dock hitta rätt. Sedan körde vi en annan väg tillbaka hemåt. Men jag är inte säker på att jag skulle hitta kliniken i en stressig krissituation.

Därefter svängde vi av åt Vista Hermosa där Jan hade ett ärende till byggvaru-affären Leroy Merlin. Sedan ville Lena till Carrefour, alltså körde vi dit. Vi anade oråd redan på håll - när vi såg att parkeringen var nästan tom. Affären var stängd, men det stod ingen förklarande skylt någonstans. Det är väl lokal helgdag i San Juan. I Alicante och El Campello är det vanlig vardag. Det är inte lätt att hålla reda på alla helgdagar, när det är helt olika på orter som bara ligger 4 km från varandra. Vi körde inom Aldi här i El Campello i stället, men det är ju inte detsamma. Vi får köra till Carrefour en annan dag igen.

I morgon blir Nellie 5 månader gammal. Jag hade tänkt väga henne då, men vägde henne i kväll i stället. Hon väger precis 1090 gram. Jag upplever henne som pytteliten, men lilla Nova² vägde bara 895 gram när hon var 5 månader. Å andra sidan var hon ju svårt sjuk. Hon skulle nog ha varit aningen större om hon hade varit frisk. Jag vägde tydligen aldrig Stella när hon var 5 månader. När Stella var 18 veckor vägde hon 1243 gram, och när hon var 6 månader vägde hon 1450 gram. (Nellie vägde 935 gram när hon var 18 veckor.) Som det ser ut så kommer Nellie att bli mindre än Stella - och det är det jag vill och hoppas på. Då kan Stella freda sig vid behov. Det kan en liten fegis som hon behöva kunna... Min prognos är att Nellie kommer att väga någonstans mellan 1350 och 1400 gram som vuxen. Dessa siffror är antagligen fullkomligt ointressanta för er - men för mig har de relevans. 

Jan har, med hjälp av http://calendarios.ideal.es/ - http://calendarios.ideal.es/dias-festivos/cristo-de-la-paz, tagit reda på att det är Cristo de la Paz som man i dag har firat lokalt i San Joan d'Alacant. Här är El Campello kalendern: http://calendarios.ideal.es/laboral/comunidad-valenciana/alicante/el-campello/2017

Den 27 april skrev jag så här:

Det finns ett reportage i vår lokaltidning, om Leonor, kvinnan som har affären Galas (alldeles intill vår port). Leonor är alltid så rar mot mig (fast jag aldrig handlar i hennes butik), och kallar mig "lillflickan". Det är ju faktiskt lite kul när jag nästan är ålderspensionär. Jag vet inte riktigt hur gammal hon är, men hon bör ha fyllt 75 år i alla fall. Hon ser verkligen ungdomlig ut, även på nära håll. Hon är alltid väldigt välklädd, och går raskt i sina (alltid) högklackade skor. Det står i artikeln att hon har haft modebutik i El Campello i 60 år! Kan hon ha öppnat den när hon var 15, eller är hon äldre än 75 och ser så här fräsch ut? Den nuvarande butiken har funnits i 25 år, och numera är det sonen som sköter det mesta - men hon är där varenda dag. Still going strong!

Och så visade jag ett fotona ovan på Leonor. Nu finns hon inte mer. Hon dog av en olyckshändelse härom veckan. Väldigt tragiskt! Jag blev ledsen när jag hörde det. Det var en så oerhört sympatisk kvinna! Hon var 86 år! Kan ni tro det när ni ser fotona? Hon borde ha fått leva tills hon blev 100! Jag har talat med sonen och beklagat sorgen. Jag sa att jag kommer att sakna henne.

17-09-15:

Grattis på födelsedagen

min kära lillasyster Gun!

Nu har äntligen det lilla tivolit flyttat. Tyvärr är torget ganska smutsigt. De brukar lämna det så. Men nu kan vi i alla fall gå förbi det vackra trädet (en ficus) och hundarna kan lukta (samt kissa) på gräset.

På morgonpromenaden mötte vi Lena, Jan och Lucky. Trevligt! Jag borde ha fotograferat Lena och Jan i stället för hundarna! De förra stod stilla...

Ett betydligt tjusigare hundfoto (som någon annan har tagit):

När jag ändå är i gång med att visa andras foton, så vill jag visa de nedan som alla illustrerar magisk stämning. Fotona (de flesta förstås "fotoshopade"), hittade jag  på Westwings webbsida. Jag tycker att de är fina.

Jag pratade förresten med vår städerska/fastighetsskötare i morse om lägenhetspriser. Hon är en av dem som säger att de få lägenheter som säljs här, säljs för lägre pris än vad vi begär. (Det säljs få, eftersom de flesta trivs så bra att de bor kvar år efter år. Men de flesta renoverar förstås med jämna mellanrum.) Själv har hon helt nyligen renoverat hela sin lägenhet. Hon har en liten lägenhet på första våningen (mycket mindre än vår) som vetter åt San Bartolomé, med tre sovrum och en väldigt liten balkong. För renovering inkl fönsterbyte och nya vitvaror så betalade hon totalt 38'000 € (vilket är mycket både för henne, mig och de flesta normal-inkomsttagare).

Om vår lägenhet skulle totalrenoveras så skulle det nog kosta något liknande. Vi har ju nästan ny kyl/frys, nästan ny tvättmaskin/torktumlare, nästan ny varmvattenberedare, och nästan nya econoheat-element i alla rum, så dessa behöver ju inte bytas ut. Men vår lägenhet är större. Och alla fönster behöver bytas, innerdörrarna behöver bytas eller målas om, väggarna i alla rum behöver målas om, och visst vore det fint att kunna renovera badrum, toalett och kök också. Då skulle här verkligen bli toppenfint!

Nu gäller det att hitta en köpare som både har råd att ge vad Ulf begär, och dessutom har råd att renovera! Hoppas vi lyckas! Köparen skulle då få en verkligt fin lägenhet, med mycket bra läge och underbar utsikt! (För ca 220'000 € totalt.)

Jag har burit ner ytterligare saker till det lånade förrådet. Jag bar ner lådorna med tyg, samt flera vakumförpackade textilier. Det luktar fräscht där, så jag hoppas att ingenting ska bli fuktigt/mögligt. (I vårt eget förråd känns luften fuktig nu, annars borde jag fylla det med mina egna saker.) Om jag bara fyller det andra, så kanske jag måste höja försäkringsvärdet på sakerna i det lånade förrådet. Där börjar det bli ganska fullt nu. Fast jag kan stapla mer på höjden...

Jag ska försöka tömma gästrummet på sådant som står/ligger framme. Tavlorna kan jag nog lägga ovanpå garderoberna i mitt rum. Det lilla skrivbordet kan stå i vardagsrummet (om jag väljer att bära upp det). När Ulf kommer ner om 18 dagar, så måste han åtminstone kunna komma åt sin säng, sitt datorbord och sina garderober. Han föreslog själv att jag kan lägga flyttlådorna under hans säng. (Om de får plats.) De står lutade mot väggen nu. Jag ska se vad jag kan göra...

Jag kunde inte låta bli att skratta när engelska paret (som tittade på vår lägenhet) frågade om jag hade haft affär - när de såg alla prylar samt tomma lådor i gästrummet. Eftersom jag inte vet vad "skräpsamlare" eller "bra-att-ha-saker" heter på engelska, så sa jag bara att jag förbereder min flytt.

Grannens familj, de som bor i Norge, ringde nyss och gav oss budet 155'000 € för lägenheten. Det var det högsta de kan gå. Jag tackade nej, och sa att vi även hade tackat nej till ett bud på 170'000 €. De gav mig sitt telefonnummer, ifall vi inte skulle få sålt lägenheten så ligger deras bud kvar. Det var ju synd att de inte kunde bjuda mer. Skulle ingen annan bjuda på vår lägenhet, och de som bjöd 170'000 € ha köpt något annat, då kanske vi blir tvungna att sälja så billigt. Fast det hoppas jag verkligen inte. Även om grannens bud ger oss hela beloppet, eftersom ingen mäklare är inblandad, så skulle det bara bli 77'500 € till oss var. Det räcker inte riktigt när jag ska köpa en ny lägenhet. Nu när alla i det blå huset är sålda, så hittar jag inga vettiga i den prisklassen - inte här i El Campello.

Dessutom skulle Ulf förstås bli jättebesviken! (170'000 minus mäklararvode skulle ge oss 79'900 € var = bara aningen mer.) Så visst hoppas jag också på att vi kan sälja för 185'000 €, det lägsta belopp som Ulf säger att han går med på. (Motsvarar 86'950 € var.) Och inte skulle jag ha något emot att få ännu mer för lägenheten... Men det vore orealistiskt att tro. Det är köparnas marknad nu.

Engelsmännen som var här och tittade tycker att vardagsrummet är för litet, och att de behöver ytterligare ett sovrum - meddelade mäklaren nyss. Jaha... Så var det med det.

Ibland känns det som om vi aldrig skulle kunna sälja lägenheten (till ett pris som både Ulf och köpare går med på). Ulf säger att jag har för bråttom. Ja, det har jag kanske. Samtidigt kan vi inte vänta med att göra bodelning hur länge som helst.

Stella har varken ätit frukost eller lunch i dag. Som vanligt är jag orolig!

Ett alternativ, om man skulle vilja få lägenheten att se större och prydligare ut, och inte behövde ha fullt lika bråttom med försäljningen. Det vore om Ulf tog över betalningsansvaret här, och jag hyrde en liten lägenhet så länge (och flyttade dit alla mina prylar, och de möbler som jag ska ta med mig). Men jag tror inte att Ulf skulle tycka att det vore en bra idé, även om det kanske skulle kunna höja priset på vår lägenhet. Men jag har en känsla av, att det faktum att lägenheten är övermöblerad (och därför ser mindre ut), och dessutom stökig med prylar överallt - kanske kan sänka priset en smula.

En mäklare sa att om man nu har lite fördomar - då är det så att en hantverkare som tittar på lägenheten bara ser själva stommen/väggarna - och vad han kan göra av detta. Men om en banktjänsteman tittar, då vill han inte köpa en så stökig lägenhet. Så är det kanske? 

Jag blev uppringd av juristen på Fastighetsbyrån i eftermiddags. Hon sa att när vi hade fått ett bud som ligger klart över taxeringsvärdet så måste vi sälja. Hon sa att vi hade fått budet 175'000 € (jag har bara hört 170'000 € tidigare, så jag hoppas att hon har rätt). Jag sa att om vi måste sälja så är 175'000 OK för min del, men att jag bara bestämmer över halva lägenheten och att jag vet att Ulf aldrig vill gå med på att sälja för under 185'000 €. Hon sa att hon skulle ringa eller maila honom. Nu vet jag inte om jag säkert förstod det hela rätt. Det kom ju lite hastigt. Men visst vore det bra om vi kan sälja, att ta det säkra före det osäkra - även om vi kanske kan få lite mer om vi väntar. Vi kan också förlora på att vänta. Sådant vet man ju aldrig. Säljer vi för 175'000 € så får vi i alla fall 82'250 € var. Det är ju inte så illa.

Jag har pratat med Jenni i telefon. Det går bra med Wilda. Jenni sa, att om Wilda hade varit en allergivänlig hund (en sådan som inte fäller - som hennes Molly) då hade hon behållit Wilda själv. För Molly verkar vara glad åt sällskapet, och Jenni tycker inte att två hundar är till mer besvär än en. Och hon tycker att Wilda är en härlig hund. Men så har hon några nära vänner som är jätteallergiska + att några i hennes sångkör också är allergiska. Synd! Vi får hoppas att vi snart hittar ett bra hem till Wilda. Det är hon värd!

Ute blåser och regnar det. Vi gick ut lite tidigare på sena kvällsrundan, eftersom jag tror att det ska regna mer senare, men lite blöta blev vi ändå. Stella åt sin kvällsmat, men har vägrat att följa med ut sedan i morse. Hoppas att hon är som vanligt i morgon igen!

Fotot nedan tog jag innan vi gick ut, när det började stänka så smått. Nu är det både mörkare och våtare ute. Men blåsten som var väldigt stark i eftermiddags, har nästan helt mojnat nu.

Nelli har hittat en ny sovställning... Jag tycker det är gulligt med prickiga små magar. Wildas är också prickig...

17-09-16:

I morse var det så molnigt att solen inte tittade fram alls, och kallt (nåja 22°) så jag fick ha väst på mig för att inte frysa. Men nu (09:30) skiner solen igen och temperaturen ökar. Fast lika varmt som i somras har vi inte längre, och det är så här som jag tycker att det är allra skönast. Det är varmt (men inte hett) på dagarna, och ljummet (men inte kallt) på kvällar och tidiga mornar. Dessutom är det, nu när turistsäsongen är över, så lugnt och skönt här - med precis lagom mycket folk.

Jag undrar hur det går med vår lägenhet, om den blir såld nu - eller betydligt längre fram. (Eller, ve och fasa, inte alls.) Eftersom jag inte vet så får jag hela tiden göra en massa jobb i onödan. I går bar jag t ex ner alla mina vakuum-förpackade kuddar i förrådet. (För att det ska se luftigare ut i vardagsrummet.) Men om jag ska flytta snart - så borde jag bära upp dem igen och låta dem återfå sin volym. Kuddar är nämligen perfekt att sampacka med böcker. När man packar flyttlådor så ska man framför allt sträva efter att fylla ut dem ändå ut i hörnen, för då kan man stapla dem ända upp till takhöjd. Dåligt packade lådor kan man nästan inte stapla alls. Och böcker är som bekant inte särskilt flexibla...

Det är osäkerheten som är jobbig. Att inte veta. Jag tycker om att planera i god tid, och att förbereda. Men det kan jag inte göra nu. I går hade jag så pass ont i magen av (framtids-)oro, att det tog några timmar innan jag kunde somna...

Dagens ljusförhållanden gör det lite lättare att fotografera mina små - på samma ställe som i förrgår. Som vanligt sitter/ligger Nellie nära Stella, medan Bonnie ligger för sig själv. (Fast på promenaderna går Bonnie och Nellie nästan alltid tätt tillsammans, medan Stella går en bit bakom.)

Det är någonting med Stella. Hon håller sig mera för sig själv, och vill inte gärna gå själv när vi är ute. Men hon börjar ju inte bli gammal, hon är bara 5½ år ännu (vilket motsvarar ca 37 människo-år). Hon verkar inte heller ha ont någonstans när jag känner över hennes kropp. Men något är det ju... Kan hon sakna Wilda tro? (Trots att hon ofta var irriterad på henne.) Nästa gång vi går till veterinären ska jag be henne att undersöka Stella extra noga.

Jag lagade mat i går! Som ni vet hör matlagning inte till mina intressen. Men maten nedan ser väl näringsriktig ut, lite kyckling och en massa grönsaker - lätt stekta i olivolja.

Fast jag fuskade så klart. Rätten hade jag köpt färdig (fryst) på Lidl. En påse med 2 (små) portioner kostade 1,59 € och det tycker jag att det var värt. För att vara en färdigrätt så smakade den bra, och innehöll dessutom vad som visades på bilden. men om jag hade lagat rätten själv från grunden så hade jag nog haft i lite mer kyckling. Det fanns sex fina bitar i, men det kunde ha varit dubbelt så många.

Jag fick i alla fall lagad mat i magen. Annars blir det mycket yoghurt + havrekli, te + ost och paprika, någon empanadilla när jag är på det humöret, och så äter jag frukt (banan, äpple, persika, nektarin, melon, plommon), bär (hallon, blåbär, jordgubbar), råa grönsaker (körsbärs-tomater, morot, blomkål och grönkål) dessemellan. Mina förståndiga dagar äter jag gärna kokt broccoli, kokt blomkål, eller kokt lax. Men någon idealisk kosthållning är det verkligen inte. Detta trots att jag teoretiskt vet precis vad man bör äta - och vad man inte bör äta... Jag borde t ex äta kokt ägg åtminstone några gånger i veckan, och mycket mer grönsaker (samt mindre frukt, och inga empanadillas alls). Jag har i alla fall slutat att gå upp i vikt, och gått ner ett par av överflödskilona, men nu står jag stilla (tror jag - för jag har inte vägt mig på ett tag).

Är radavståndet tätare här nu? (Än innan jag bytte dator.) Det ser ut så på min dator. Fast jag hittar ingenstans där jag kan ändra det, så jag kan just nu inte prova med något annat. Är texten lätt- eller svår-läst nu?

Linda mailade ett foto som visar vilken fin service som shoppingcentret Väla i Helsingborg ger sina kunder. Väla har ju blivit väldigt stort, så jag förstår att alla inte orkar gå runt och titta i alla affärerna. Men nu kan fler ta sig ända till bortersta änden.

Väderleksprognosen sa 95% risk för regn, men det har inte kommit en enda droppe. Tvärtom har solen skinit nästan hela dagen. Men även i dag har det blåst rejält.

Vid hamnen tog jag flera foton på hundarna - men när jag kom hem så upptäckte jag att bara de två första var med. Minneskortet hade nämligen blivit fullt. (Och sådant ser jag inte utan glasögon...) Men nu har jag bytt till ett större minneskort i min nya kamera (från 2 GB till 8GB). Och kanske jag köper ett ännu större (32 GB?), eftersom fotona på den här kameran blir större (7-8 MB) och därmed tar större plats.

Jag har burit upp alla de tavlor som jag inte har på väggarna just nu (även de jag hade hängande i trappan), och som jag vill behålla - och lagt dem ovanpå mina garderober. Fast den allra största (med strandmotiv) ställde jag i nya förrådet. Men 17 stycken gallrade jag ut. Jag har mailat foton till mina vänner och frågat om de vill ha någon. I min nästa lägenhet kommer jag knappast att få plats med fler än här - snarare färre.

Jag bar också upp skrivbordet, och ställde det i vardagsrummet. Det svåraste var inte att bära det uppför trappan - utan att komma igenom dörr-öppningen mot hallen, där både hiss, räcke och vikdörr var i vägen (knappt 0,5 cm tillgodo, jag mätte före). Men det gick.

Jag tycker mycket om det här skrivbordet, och jag skulle verkligen behöva ett, men jag tvivlar på att det kommer att få plats i den lilla lägenhet som jag kommer att flytta till längre fram. Men jag behåller det tills jag vet, och hoppas in i det längsta att det ska få plats.

Nu finns det egentligen mest tomma lådor och askar (fina!) i gästrummet + en del städsaker + allt som finns i de vita Billy-hyllorna (böcker överst, och i skåpen under: vissa verktyg, spik&skruv, små färgburkar mm). Jag ska bunta ihop askar och lådor (dessa ska fyllas sedan), samt samla ihop städsakerna. Men allt i de vita hyllorna får stå kvar så länge.

Därefter kanske jag kan ta något av alla mina saker som nu finns i Ulfs rum, och lägga/sätta/ställa i gästrummet. Kanske? Jag har burit ner ytterligare någon låda till nya förrådet i dag. Men nu får där nästan inte plats mer.

Om jag visste att jag skulle flytta snart, så skulle jag börja packa redan nu. Fast det är svårt att både försöka få lägenheten att se presentabel ut - och att förebereda en flytt - samtidigt. Eftersom jag ännu ingenting vet om framtiden, så kanske jag väljer fel strategi...

Om man rullar ihop sig i en hörna, då får man plats trots att man har lagt alla sina mjukisdjur i sängen...

17-09-17:

Vädret har slagit om. I morse var det bara 20°, och solen var gömd bakom molnen. Jag hade på mig en fleece-jacka, för första gången sedan i våras, och jag blev inte för varm. Och inte behövde jag använda några solglasögon. Nu har solen tittat fram, men den går i moln emellanåt.

Jag tänker på Katarina. Hon och Per kom ner i går. De ska bo en vecka i Coveta Fuma. Katarina vill förstås ha sol och värme! Och så saboterar molnen solens försök att sprida ljus och värme. Det är faktiskt inte rättvist.

Ser ni att det ser ut som ett hjärta bland molnen? Det ser fint ut!

Varför jag plötsligt har börjat fotografera soluppgångar (igen)? Jo, för att jag inte har kunnat på hela sommaren av två orsaker; 1) på sommaren går solen upp betydligt tidigare än jag, och 2) på sommaren går solen upp längre åt norr, och syns inte så bra från vår balkong.

Jag tömde alla hund-sängarna (och golvet) på leksaker och gnagisar innan jag la mig i går (och la dem i korgarna). Så i morse kunde Bonnie återta sin favoritsäng (favorit när jag är i vardagsrummet, på nätterna är den nya sängen favorit).

Vov på er! Jag tycker inte om att Nellie lånar min säng. Ibland ligger hon och sover i den. Då brukar jag stå och titta på henne. Vov-länge brukar jag stå och titta på henne. Och så hoppas jag att hon ska vakna och gå därifrån, så att jag kan lägga mig där. Fast hon vaknar inte. Och det är faktiskt vov-dumt.

Jag skulle kunna skälla argt, då hade hon gått därifrån bums. Men det gör jag inte. Nä, för hon är ju bara en liten bebis. Och hon är faktiskt snäll. Hon brukar vifta på svansen vov-mycket när hon ser mig. Och hon har vov-mycket respekt för mig. Hon går omvägar när jag ser arg ut. Så hon är faktiskt OK.

I går fick Nellie leka med mig en stund. Hon anföll mig, och jag lät henne hållas - och jag anföll inte tillbaka. Fast efter en stund så tyckte jag att det fick räcka. Det är ju faktiskt lite irriterande när någon hoppar mot ens ansikte hela tiden. Så då sa jag VOV, och då backade hon bums. För säkerhets skull så sa jag VOFF också. Och då slängde hon sig genast på rygg. Det var ju det jag sa. Nellie har respekt för mig!

Matte har berättat att husse ska komma hit till oss nästa månad. Först blev jag lite bekymrad. Ja, för matte har lagt en massa saker på hans säng. Så han kan inte sova där. Men sen kom jag på! Han kan ju sova hos mig i min säng! Om vi rullar ihop oss så går det säkert bra. Och om det blir trångt så kan jag ju lägga mig ovanpå honom. Då kan jag sova jag gott. Vov och voff!

Det blev jättefint väder! Så bra! Jag tvättade tre halvfulla maskiner (jag färgsorterar), och tvätten torkade fort på balkongen. Eftersom det är söndag, och extra mycket folk på El Paseo, så gick hundarna och jag en runda vid hamnen. Jag hade gärna gått längre, men de tyckte att det var för varmt.

Längst in i hamnen simmar det massor med små fiskar.

På väg hem igen så mötte vi MariPaz och Lluna. Vi bytte några ord, och svans-vift, innan vi gick vidare åt var sitt håll.

Jag passerade "katternas tomt" och såg att folk tar sig förbi stängslet för att ställa mat och vatten åt katterna, samt ordna med lite skydd/sovplatser. Det är förstås en temporär lösning, som inte kommer att fungera sedan när parkeringen börjar användas. Men det hjälper förstås katterna för stunden. (Jag stack in kameran genom gallret när jag tog fotot.)

Snart är det höstdagjämning. Som jag skrev tidigare, så har den här sommaren gått mig förbi. Jag har bara överlevt den, inte upplevt den. Nästa sommar ska jag LEVA! Då ska jag bada i havet många gånger! Och promenera i vattenbrynet. Och sola lite emellanåt. Och sitta i skuggan på balkongen och läsa en bra bok, medan alla hundarna ligger i mitt knä. Jag ska GÖRA, och VARA, och NJUTA av livet! Jag ser fram emot nästa sommar!

17-09-18:

Det har blivit en fin dag i dag, med alldeles klarblå himmel. Det ska bli upp till 31° i skuggan (och är 25° i havet) - så Katarina får den sol och värme som hon behöver.

Som ni säkert har förstått så är jag orolig för att det ska dröja "evigheter" tills vi har fått sålt vår lägenhet till ett pris som både Ulf och köparen går med på. Jag föreslog därför Ulf i dag att vi kanske ska sälja för 175'000 € ändå, men eftersom han inte går med på lägre än 185'000 så skulle han få mellanskillnaden av mig. Så att han skulle få lika mycket som om vi hade sålt lägenheten för 185'000 €, medan jag skulle få en lägre summa som ungefär motsvarar om vi säljer för 167'000 €. Jag skulle förlora pengar - men vinna sinnesro.

Ulf tycker förstås att jag är väldigt dum och oekonomisk, men han ska fundera på saken. Om jag visste att vi skulle få ett högre bud inom rimlig tid - då skulle jag förstås hellre vänta. Men vi har ingen garanti för någonting. Det är som ordspråket säger "Man vet vad man har men inte vad man får".

OM vi skulle sälja för 175'000, och jag skulle avstå från en del av min hälft av pengarna - då skulle det i praktiken innebära att jag skulle ha 67'700 € att köpa en ny lägenhet för. (Lagfart mm tillkommer ju på försäljningspriset.) Och hittills har jag inte hittat något vettigt för under 95'000 €. Jag skulle kunna låna max 20'000 € i banken (för att betala på 5 år). Men jag måste ju räkna med att det kanske behöver bytas fönster, och även renoveras en del i övrigt. Så om jag inte lyckas pruta rejält, eller det dyker upp någon bostad som hittills inte har funnits på marknaden - då blir det svårt för mig att hitta en ny liten lägenhet. Och det är ju det som är mitt mål!

Jag önskar mig en liten lägenhet ( 40-50 m²) som jag har råd med (både drift och fastighetsskatt), och som är varm om vintrarna och dessutom någorlunda fräsch = beboelig. Huset måste ha hiss, och lägenheten måste ligga på rimligt avstånd från havet och livsmedelsbutiker. Jag vill känna mig trygg (ingen ska kunna ta ifrån mig min bostad, inte banken heller), och jag vill kunna bo kvar när jag blir gammal och skröplig. Sen drömmer jag förstås om att kunna se en liten flik av havet - på håll. "Riktig" havsutsikt kommer jag aldrig att ha råd med. Eller om jag åtminstone kan se några träd från mina fönster. Ja, och så balkong i soligt läge. Begär jag för mycket?

Vad råder ni mig att göra? 

Jag har letat lägenheter på webben. Nästan samtliga lägenheter som är till salu här i El Campello är antingen för dyra - eller för stora. Men jag hittade ytterligare en i huset Los Olivos. Det är InmoPalao som säljer den. Den ska jag be att få titta på. Den är visserligen för dyr den också. Men kanske den är i något bättre skick än den förra jag tittade på? Åtminstone renare? Det framgår inte vilken våning den ligger på, men det är i alla fall inte längst ner. Och balkongen är inte inglasad. Den är spegelvänd mot den som jag tittade på härförleden.

Om lägenheten är i sådant skick att man kan flytta in utan att göra något, så kan den vara ett alternativ om jag lyckas pruta tillräckligt. För detta är också en lägenhet där det behöver renoveras, åtminstone på sikt. I första hand skulle jag byta till 2-glas-fönster. Men hur badrum och kök ser ut i verkligheten återstår att se. Om de inte är "jätteäckliga" så kan man ju renovera lite efterhand som pengarna räcker, t ex byta kyl först när den nuvarande går sönder... Hoppas att jag får titta på lägenheten redan den här veckan!

Jag har nu lagt alla "udda" flyttkartonger under Ulfs säng. Det står fler lutade mot väggen, men nu tror jag att Ulf kan ta sig förbi dem. Jag vet faktiskt inte var jag skulle ställa dem annars. I gästrummet är det ganska fullt. Men faktum är att där finns mest tomma lådor/askar/korgar och bubbelplast - i alla fall på och framför sängen. Sedan har jag städsaker i garderoben, och några udda möbler, verktygslådan, hundvagnen mm stående "utanför bild". Mer kan jag inte ställa in om eventuella lägenhetsspekulanter ska kunna titta på rummet. Det är förstås på tok för fullt som det är. Å andra sidan blev det luftigare i Ulfs rum. Förhoppningsvis får han plats där nu. Inte någonstans är här längre "som vanligt". Kanske Ulf får en chock när han kommer hit?

Egentligen får hundarna inte vara i stolarna på balkongen. Jag är rädd att dynorna ska bli för skitiga. Men när lilla Nellie nu tog sig friheten, så underlät jag att säga till henne. Fast jag borde ha sagt ett bestämt nej. Bonnie och Stella vågar inte hoppa upp, men även så små tassar som Nellies kan förstås vara skitiga... Hundarna brukar få sitta i mitt knä när jag sitter i fåtöljen, och det kan nog vara svårt att förstå skillnaden.

Jag ska titta på lägenheten ovan klockan 11 i morgon! Om jag hade väntat med att gå inom inmobiliarian till i morgon så hade det varit för sent. Ägaren stod just i begrepp (i dag!) att hyra ut lägenheten på ett år, med chans till förlängning i tre år. Om den hade hunnit bli uthyrd så hade jag inte kunnat titta. Det ska bli spännande att se vilket skick lägenheten är i. Jan ska också följa med och titta. Förutom att två par ögon ser mer än ett par - så är han ju expert.

OM jag nu tycker mycket om den här lägenheten, så har jag ju det lilla problemet att jag ännu inte har några pengar alls att köpa den för. Jag kan inte ens reservera den. Eftersom spanska skatteverket ännu inte har gett mig papper på vad det är för skatt de har tagit, så kan jag inte söka tillbaka "dubbelskatten" från Sverige. Och det är de pengarna som jag har tänkt använda för att reservera en lägenhet. Sedan återstår att se hur mycket det går att pruta, för 90'000 € kan jag förstås inte ge. Jag måste också ha ett skriftligt lånelöfte från banken. (Jag har ett muntligt.)

Nej, enkelt blir det inte - om jag nu vill ha lägenheten. (Jag vet att jag trivs i området, som är lugnt och hundvänligt. Det är några kvarter ner till havet, och likaså till Mercadona och Lidl, men inte längre än att man kan klara sträckan med rollator.)

En variant är något som heter "alquiler-venta", ungefär "hyrköper". Köpare och säljare kommer överens om pris på både hyra och köp, och skriver ett kontrakt. Men köparen hyr så länge (kanske ett år), och köper längre fram. Hyran dras sedan av vid köpet. Om köparen skulle hoppa av, och inte vilja köpa, då får säljaren behålla hyran. Med det här systemet så kan ju varken säljare eller köpare förlora. Köparen skulle ju normalt få hyra något annat under tiden, och säljaren kan sälja till någon annan om köparen hoppar av.

Men om jag skriver ett sådant kontrakt så måste jag förstås flytta dit bums, och säga upp el, vatten, internet och andra löpande kostnader här. Fast de fasta kostnaderna här skulle jag inte slippa ifrån (IBI, SUMA, comunidad, samt försäkring av själva bostaden). Å andra sidan är ju Ulf skyldig att betala hälften av just de fasta kostnaderna - eftersom vi äger 50% var av den här lägenheten. Men det skulle ändå bli ca 1½ hyra för mig att betala.

Nu vet vi ju ingenting alls ännu. Lägenheten är kanske i sämre skick än den ser ut att vara (med stort akut renoveringsbehov)? Ägaren kanske inte alls är villig att pruta? I så fall så får ägaren hyra ut precis som han/hon hade planerat - och jag får leta vidare. Men det ska bli spännande att titta i morgon! Jag tar förstås kameran med, så ni får se foton på lägenheten senare under dagen.

17-09-19:

Jan och jag tittade på lägenheten i förmiddags. Jag tycker om den, men visst är där en hel del att göra. Allting är i originalskick från när huset byggdes. Vilket år detta var vet jag inte, men gissar att det kan vara någon gång mellan 1965 och 1985. Och det är ju ett tag sedan. Dock är den här lägenheten inte i så dåligt skick som den vägg-i-vägg som jag tittade på tidigare. Det enda som är riktigt dåligt här är duschavloppet - vilket är det enda som är renoverat. (Man har tagit bort badkaret och satt mosaik nertill, men inget duschkar.) Där finns fuktskador nu vilka förstås måste åtgärdas. Här kommer fotona, först tre av mäklarfotona. Det är lägenheten med balkongen precis bakom bokstäverna opa i namnet inmopalao. (Våning 2 av 3.) 

Hallen med entrédörren sedd inifrån. Man får plats med några knoppbrädor att hänga kläder på i alla fall, och kanske ett grunt skoskåp.

Sovrummet har ingång från hallen, med fönster som vetter ut mot loftgången. Där finns en stor platsbyggd garderob (som man kan använda som förråd, om man sätter 3-5 Ikea-garderober i rummet till kläderna - vilket får plats om man har en enkelsäng).

Köket, längst in i vardagsrummet, är pyttelitet. Men om man river ut alla skåp och börjar om - då kan man planera aningen vettigare. Jag skulle välja dubbla diskhoar (modell mindre), men bara två kokplattor, och låta väggskåpen gå ända upp till taket. Och så kunde jag ha en kombi-ugn (micro + vanlig). Då skulle köket räcka till åt mig, som inte har matlagning som största intresse. Detta köket är dock inte i sämre skick än att man skulle kunna använda det som det är - förutsatt att man först rengör det grundligt.

Bakom den sneda "luckan" finns ingenting mer än utloppsröret från fläkten. Alltså dött utrymme som kan användas.

Vardagsrummet är inte stort precis, men man får plats med det nödvändiga. (Dock ingen 3-sits-soffa, om man prioriterar bokhyllor som jag gör.)

Badrummet är litet, men rymmer det nödvändiga. Kaklet är original, och mosaiken sattes dit när man tog bort det inbyggda badkaret. (Själv hade jag valt samma nyans på mosaiken som på kaklet, men smaken är olika) Där bör man renovera en gång till - fast bättre.

Kassetterna som persiennerna rullas in i är inte av det vackrare slaget. (De har nog haft en gardinkappa som har hängt för.) Själv skulle jag gärna byta till täta 2-glas-fönster, och då brukar man byta till en modernare inbyggd persienn samtidigt.

Balkongen är stor och fin, och jag gillar de inbyggda skåpen. På ena sidan ryms tvättmaskin och varmvattenberedare, på andra sidan används skåpen som förråd.

Balkongen vetter nästan rakt åt söder, och där är sol från förmiddag till tidig kväll.

Och titta noga ovan och nedan. Balkongen har havsutsikt! Lite är bättre än ingen! Och man ser flera träd från balkongen.

Eftersom även alla elledningar är original, så skulle jag nog vilja byta ut allt mot nytt.

Utsikten från sovrumsfönstret:

Grannen har satt ett extra fönster utanpå det gamla. Det är ju en bra idé, för det isolerar både mot kyla och ljud. (Det är två grannar som passerar sovrumsfönstret till lägenheten som jag tittade på.)

Ja, jag tycker om lägenheten. Den är inte perfekt - men bra. Men den är förstås för dyr. 90'000 € kan jag inte ge. Jag måste ha råd att renovera också. Och inte kan jag förhandla när jag inte har pengar i handen. Tyvärr är det bråttom. Ägarna har planerat att hyra ut lägenheten fr o m 1/10, på 1-3 år. Ett kontrakt är redan förberett.

Ett alternativ, som jag nämnde innan, är om jag hyr-köper. Då betalar man normalt 10% av köpeskillingen (= lika mycket som den normala reservations-avgiften) och sedan en hyra som man kommer överens om. De 10 procenten har jag egentligen - fast inte tillgängligt.

Jag har ju betalat (om jag minns rätt) ca 1300 + 6700 € i skatt här i Spanien - pengar som jag ska få tillbaka från svenska skattemyndigheten. Det är dessa belopp som jag ännu inte har kunnat söka att få tillbaka - bara för att spanska skatte-myndigheten ännu inte har skickat mig papper på vad skatten avser. Jag har flera gånger bett Fiona att stöta på dem. Men jag undrar om det inte skulle fungera bättre om jag personligen besökte skattekontoret i Alicante. Hur som helst så skulle det ta tid innan jag hade pengarna på mitt bankkonto, allra minst en månad.

Jag tror inte gärna att banken lånar ut pengar till en reservationsavgift. Och utan pengar så kan jag inte ens reservera lägenheten. Och om den blir uthyrd så dröjer det minst ett år innan den blir till salu igen. Suck. Jag kan kanske hitta något bättre, men det kan lika gärna vara så att jag inte hittar någon bra lägenhet alls. Usch så svårt det är!

Jag har bett inmobiliarian fråga exakt hur mycket comunidaden och IBI:n är. De ska maila mig beloppen.

Ulf skickade den här länken i dag: http://www.expressen.se/dinapengar/nya-spanien-trenden-hus-bortom-turistorter/ Där säger Daniel Nilsson, vd för Fastighetsbyrån Utland: "Marknaden är verkligen stekhet just nu. September, oktober och november är vår högsäsong, så vi har bara ökning att vänta." Kan det betyda att vi kommer att få många spekulanter på vår lägenhet? Kan det betyda att vi kan få ett bättre bud än det vi har nu? Jag har mailat kontoret i Alicante och frågat vad de tror, men ännu har de inte svarat.

På väg hem från lägenheten så stötte Jan och jag på Paco med fru. Eftersom Paco bor i kvarteret bredvid (i en av de gamla vita villorna från 50-talet), så bjöd han hem oss för att vi skulle få se hans hus. Vi tackade förstås ja. Det var jättespännande att se en av villorna inifrån (vi fick se samtliga rum, och innergården i andalusisk stil). Huset är jättefint! Paco har gjort mycket själv, bl a byggt på en ovanvåning. (Det senare tog honom 8 år att göra på fritiden, men så är det gediget byggt.) Det känns bra att Paco ser oss som vänner, inte bara som kunder!

Jag hade väldigt gärna velat fotografera Pacos hus, men det skulle ha varit ofint... 

Jag hade mina nya progressiva glasögon på mig, när jag nyss gick tidiga kvällsrundan med hundarna. Jag blir lite lätt illamående av astigmatism-slipningen (marken ser ut att bölja, och husväggarna ser buktiga ut), så optikern blir nog tvungen att ta bort den. Kanske man kan behålla den just i läsfältet? Jag ser ju bättre med slipningen, och när jag läser står (eller sitter) jag stilla. Jag ska fråga optikern. Egentligen behöver jag ytterligare ett par glasögon - för att kunna se på datorn. Jag kan inte se med de progressiva, för då måste jag stå med nacken konstigt bakåtlutad. Och läsglasögonen är gjorda för att se på närmare håll med. Nu använder jag ett par vanliga 3-euros-läsglasögon, och det är väl inte bra i längden. Fast just nu har jag inte råd till nya.

I söndagskväll beställde jag några saker från Tiendanimal, bl a en stor påse torrfoder. De levererar (fraktfritt) till dörren inom 48 timmar och priserna är betydligt lägre än i de vanliga djuraffärerna. Den här gången köpte jag en superabsorberande hundmatta. Den suger 7 gånger så mycket vätska som sin egen vikt. Man kan ha den som dörrmatta - men också som badhandduk för hundar. Jag ska ha den till det senare. Nu brukar de rulla sig på mina badhanddukar som jag lägger på golvet när jag har duschat dem. Det brukar gå åt 2-3 stycken per hund! Nu kanske det räcker med den här mattan? Däremot vågar jag inte använda den som dörrmatta. Jag har nämligen en känsla av att en och annan hund skulle använda den som toalett då. (Den suger ju upp - då märker väl matte ingenting...)

Jag köpte också en ny hundtandborste (kan förstås bara använda det minsta av borsthuvudena) + tandkräm med köttsmak. Det är nästintill omöjligt att borsta hundarnas pyttesmå tänder, i all synnerhet som de inte samarbetar. Men jag ska göra nya försök - särskilt med Nellie. Annars återstår bara nersövning och tandstensborttagning hos veterinären - en gång vart eller vartannat år.

Dessutom köpte jag ett par rengöringsprodukter anpassade för hundägare. Nu känner jag mig välförsedd med det mesta, och torrfodret lär räcka ett bra tag.

17-09-20:

Så här års brukar jag öppna balkongdörrarna direkt när jag har klivit ur sängen på mornarna. Bonnie går ofta direkt ut och sätter sig. Jag antar att hon kollar in vädret och morgonens dofter...

I går var Stella precis som vanligt. I morse åt hon ingen frukost, och så ville hon bli buren.

Det visade sig att jag fick bära alla tre, i alla fall upp och ner för trapporna. Hissen har fastnat på bottenplanet... Där sitter den fortfarande fast, trots att klockan är över 14 nu. Jag ska strax bära ner mina små ytterligare en gång. (Jag har skjutit lite på mitt-på-dagen-promenaden eftersom jag hoppades att hissen skulle bli lagad.)

Det är inte lätt att bära tre hundar samtidigt - på ett säkert sätt. Jag brukar "stapla dem" ovanpå varandra med Bonnie underst och Nellie överst. Jag håller dem på en arm, och håller den andra runt om dem. Sitter alla stilla så går det bra. Men om en skulle börja spralla, då finns risken att jag kan tappa dem. Och det skulle kunna sluta med katastrof i den hårda stentrappan med glest räcke.

I dag känner jag mig lite nere, det känns som om allting vore hopplöst.

Jag är intresserad av lägenheten som jag tittade på i går. Jag bad om uppgifter om IBI, comunidad och byggnadsår, men ännu har jag inte hört något. De borde svara senast i dag - OM de är intresserade av att sälja.

Tänk nu om ägaren är beredd att sänka priset, och skulle kunna tänka sig att sälja lägenheten för ett pris som jag har råd till. Kanske t o m låta mig hyr-köpa, så att jag bara behöver betala 10% nu (+ hyra var månad), och resten sedan när vår nuvarande lägenhet är såld. Hur ska jag då kunna betala de 10 procenten? Jag har ju egentligen pengar till detta, men så länge spanska skattemyndigheten inte presenterar ett enda papper - så är mina pengar låsta. Jag borde ha fått tillbaka dem för länge sedan. Det är inte schysst det här! Lagen säger att man inte får dubbelbeskattas! De har ju tagit i stort sett hela mitt sparkapital.

Jag har heller inte hört något från Fastighetsbyrån, fast jag i förrgår frågade dem ett par saker också - angående försäljningen av vår lägenhet.

Det händer liksom ingenting, och jag kan inte göra något för att påskynda det hela. Vad jag ska göra är att försöka ta reda på adressen till rätt avdelning på spanska skattemyndigheten i Alicante. Och när jag har den så bör jag åka in personligen - och kräva en skriftlig förklaring! Jag måste få tillbaka mina pengar så snart som möjligt! Fiona har försökt ett halvår utan att lyckas. (Åtminstone har jag bett henne att försöka sedan i våras.) Men jag har lärt mig att mycket fixas snabbare öga mot öga här i Spanien. Särskilt om man framför sitt ärende på ett vänligt sätt.

Jippie! Toppen! Jag har just lämnat ett levnadsintyg via webben (och bank-ID) - och det fungerade! Åh, så skönt! Som ni vet har jag varje år haft stora problem med att få det påskrivet - och så var det bara att logga in och fylla i själv fr o m i år. Snacka om förbättring! (Fast det kräver att man har ett svenskt bankkonto.) Men jag blev lite ställd när de frågade fr o m vilket datum som jag är skild. Jag minns att jag ansökte om skiljsmässa i augusti-16 och att den gick igenom i juni i år. Men datumet? Sådan tur att jag hade skrivit in det på "Om Christel" på min webbsida, annars hade jag inte kunnat fylla i att det var den 28:e. Och man ska ju intyga på heder och samvete...

Hissreparatören har kommit. Jag hör att hissen åker upp och ner, och att det bankar. Hoppas att den snart är reparerad.

De som säljer den här lägenheten har t o m ännu stökigare än jag. Eller också ser det bara värre ut för att de har en så brokig färgskala? Den ligger här i närheten, men fotona lockar mig inte alls att vilja köpa den - trots att den "bara" kostar 70'000 € (2 sovrum/60 m²). Se: https://www.idealista.com/inmueble/37791079/

Jag har sökt igenom massor med lägenhets-annonser, utan att hitta någon som passar mig. Suck! Jag hittar: många alldeles förskräckligt hemska, några bra fast långt från El Campello och kommunikationer, samt några riktigt fina som är alldeles på tok för dyra.

Läste en artikel om att priserna nu ökar med knappt 5% per år: https://www.elconfidencial.com/vivienda/2017-09-12/vivienda-precio-segunda-mano-obra-nueva_1442235/ 

Jag har fått svar från Inmo-Palao. Comunidaden för den lilla lägenheten är 42 € per månad (varken billigt eller dyrt), IBI:n är 153 €/år = lagom (vår nuvarande betalade jag 510 € för), och huset är byggt 1985. Jag skrev tillbaka och bjöd 70'000 € för lägenheten, under förutsättning att jag kan hyr-köpa. Beloppet ligger 20'000 € (drygt 22%) under vad de har begärt, så vi får väl se vad de svarar. Kanske jag borde ha bjudit 65'000 €, för att sedan kunna öka - men det är möjligt att de bara skulle säga nej direkt då. De båda andra lägenheterna i samma hus är till salu för ungefär samma pris. (Den i urdåligt skick för 86'000 €.)

Tabarca-båten går fortfarande! Men snart är säsongen över för i år. (Ibland kör de inte alls efter 15/9.) 

Kommunen har nu plockat bort de sista resterna efter handikapp-badet. Stranden ser plötsligt så tom ut! Fast vackrare!

Olika stora farkoster...

Stella åt kvällsmat (första målet i dag), men sedan gick hon och la sig igen. Alltså fick Bonnie, Nellie och jag gå tidiga kvällsrundan själva (precis som mitt-på-dagen-promenaden). Det är roligt att det går så bra med Bonnie och Nellie, trots att Nellie är en liten "hoppetossa".

17-09-21:

Ni vet att hårddisken på min dator kraschade i augusti. Mina mail-kontakter hade jag sparat t o m 17-07-07. (Nu har jag lärt mig att om man har en dålig dator, då bör man spara allt på en extern hårddisk minst en gång i veckan.) Så er som jag fick kontakt med efter den 7 juli - era adresser har jag inte kvar. Alltså kan jag inte maila till er och fråga hur ni har det. Kan ni vara snälla och maila mig igen! (Jag tänker särskilt på två av er, som läser min blogg och därför tog kontakt med mig. Det vore synd om vi förlorar kontakten med varandra.)

Här är det ännu en vacker dag, och jag passar på att njuta av havsutsikten så länge jag nu har den.

Tidig kväll (17:30) träffades Katarina och jag (samt hundarna) på El Paseo. Vi gick till Laneu och köpte var sin glass. Hundarna fick vänta utanför medan vi valde vilka två smaker vi skulle ta. (Jag valde choklad-glass + ingefära-citron-sorbet.) Jag tog med kameran för jag tänkte fotografera Katarina. Men det enda foto hon kom med på, var det översta nedan. Ni ser hennes armbåge vid pilen... Sedan stoppade jag kameran i fickan och glömde bort den. Vi hade ju en del att prata om.

Vi satt förstås ute, och hundarna blev glada när de fick smaka var sin liten bit kex/rån. (De beställde visserligen glass med köttsmak, men just den smaken fanns inte.) De tycker mycket om att få vara med, och skötte sig bra.

Sedan gick vi och träffade Per lite längre bort. Och medan vi promenerade tillsammans så stötte vi på Kaisa. (Katarina och Kaisa känner varandra. Vi har ju gått på samma gympa alla tre.) Därefter var Katarina och Per tvungna att skynda vidare. De är bara här några få dagar, och har mycket som de måste hinna med. Men det var trevligt att ses!

17-09-22:

Först får ni se två foton från i morse:

Strax efter klockan 12 kom mäklaren från Remax med ett franskt par och tittade på vår lägenhet. De tittade och sa bien, men om de var intresserade på riktigt vet jag inte. Kanske skulle de titta på fler lägenheter? Kan detta ha varit den 13:e eller 14:e visningen? Jag börjar tappa räkningen. Det är lättare att ha koll på buden, för det har vi bara fått två hittills (skambudet oräknat). Nu önskar vi ytterligare ett bud - högre än de tidigare. Får vi det så säljer vi. Vi kan ju inte skjuta på bodelningen hur länge som helst. Samtidigt är vi förstås båda angelägna om att få så mycket som möjligt för lägenheten. Det blir en avvägningsfråga i slutändan.

I dag blåser det, så jag har satt på mig en väst utanpå T-shirten. Badvakterna har hissat de röda flaggorna.

Jag mötte förresten Fiona i morse. Hon sa att hennes kontakt på spanska skattemyndigheten hade lovat att försöka ordna fram intyg åt mig redan i dag. Det vore verkligen inte en dag för tidigt. Hoppas nu att jag snarast får intygen som jag behöver!

Annars skrev svenska skattemyndigheten att de kanske kunde hjälpa mig i kontakten med deras spanska kollegor. Jag vet inte vad de kan göra, men jag har betydligt större förtroende för svenska skattemyndigheten. De sköter sitt jobb!

I den svenska almanackan står det Höstdagjämningen i dag. Det står inte i den spanska. Men i morgon står det Comienza el otoño (hösten börjar). Det känns vemodigt, att sommaren redan är slut - när jag har inte hunnit njuta av den i år. Fast hösten är också fin här i El Campello. Det brukar vara badvänlig temperatur i havet åtminstone någon månad till. Men ändå...

Mycket handlar det väl om att jag inte lever här och nu. Nuet känns bara som en transportsträcka, och jag ser mest fram emot "sedan" - då när allting ska vara bättre än nu, då när jag ska börja leva. Jag borde lära mig av mina hundar. De lever i nuet - precis som man ska. Vi har dagen i dag, men vi har ingen som helst garanti för att vi får någon morgondag.

Jag blir lite nedstämd när jag tvingas stå och stampa på samma punkt, och inte kan komma vidare. I klartext: Jag vill sälja vår lägenhet bums, köpa en liten till mig själv - och flytta dit. Det skulle inte göra mig något om jag tvingades leva bland flyttlådor och målarburkar en period. För då kan jag hela tiden påverka min situation! Det är det som gör skillnaden för hur vi mår - om vi kan påverka eller ej.

Grannen bredvid oss hyr ut sin lägenhet. (Ny hyresgäst, de förra var supertrevliga.) De som hyr nu ställer cyklar utanför sin dörr. Jag undrar om det verkligen är tillåtet? Hur som helst är det nog inte helt lyckat när det kommer folk för att titta på vår lägenhet...

Jag har plockat fram en bok, och börjat läsa! Det var länge sedan som jag unnade mig att läsa. Den här boken lär vara spännande, och börjar just så. Ännu så länge är jag bara halvvägs i första kapitlet, men jag planerar att läsa en timme till. (Sedan är det dags för sena rundan, och därefter sängen.)

Det är bra för mig att läsa! Jag kopplar av och glömmer åtminstone hälften av mina bekymmer. Jag är glad att jag just nu har flera olästa böcker i bokhyllan, som jag kan se fram emot att läsa.

17-09-23:

När vi skulle gå vår mitt-på-dagen promenad så satte jag på hundarna deras fina halsband och selar. Det är ju lördag! Bonnie och Stella fick sina gamla guldfärgade med gula rosetter, som jag alltid har tyckt att de är så fina i. Nu har selarna varit undanlagda ett tag, och jag upptäckte att de hade blivit styva och stela, samt att spännena hade rostat lite. Det är ju inte så roligt. Just de här selarna var dyra när jag köpte dem en gång, och då förväntar jag mig att de ska "vara för evigt" om man är rädd om dem och inte använder dem så ofta. Men så är det ju inte - tyvärr. Kanske de här åtminstone blir lite mjukare igen, om vi använder dem?

Till Nellie har jag ingen guldfärgad - men det är ju ändå inte hennes färg. Hon klär bäst i starkare rosa, samt rött. Men när hon har neonrosa på sig, som i dag - då har kameran lite problem med färgbalansen...

Det är nästintill omöjligt att ta bra foton av alla tre hundarna - om man samtidigt ska hålla i deras koppel. Bättre än så här lyckades jag inte. Och det hade varit vackrare med havet som bakgrund - och inte den slitna muren... Men hundarna själva är ju lika söta ändå. Jag är så glad att jag har dem!

Klockan är nästan midnatt, nu när jag ska stänga av min dator. Jag brukar ligga i sängen så här dags, men jag kunde inte lägga ifrån mig boken jag läste - inte förrän nu när den är slut.

Jag lät dig gå är en mycket spännande bok! Precis när man tror att man vet hur allting hänger ihop, så ändras allt - och det man nyss trodde kan bara inte stämma. Boken var spännande till allra sista sidan. Den är mer än en polisdeckare, även om vartannat kapitel handlar om polisens utredningsarbete. Allra mest handlar boken om relationer. Eftersom jag tycker att boken är bra, så rekommenderar jag den förstås!

Nu ska jag stupa i säng! Hundarna har redan lagt sig.

17-09-24:

Jo, jag är lite trött i dag. Jag fick ju gå upp som vanligt för att gå ut med hundarna. Jag får skylla mig själv som satt och läste så länge. Men jag lever mig alltid så mycket in i böckerna, så de känns nästan som verklighet - och då kan jag inte vänta till en annan dag med att få veta hur det går för huvudpersonerna...

Just i dag säljer Westwing saker på temat Rincón de lectura (läs-hörna).

Det här lilla bordet (med två lådor) tilltalar mig! Jag skulle gärna ha ett sådant bredvid min läsfåtölj! Men nu är det ju så att jag aldrig skulle få plats med det, inte sedan när jag kommer att bo i en pytteliten lägenhet.

De sålde ett "smalare" också, men det hjälper inte. Det får inte heller plats hos mig.

Jag börjar oroa mig för att jag inte ens kommer att få plats med alla mina älskade böcker. Nu står de prydligt uppställda i alfabetisk ordning efter författarnas efternamn. Men som ni ser så finns det en del "luft" ovanför böckerna. Jag blir kanske tvungen att lägga böcker ovanpå också, fast det ser stökigare ut. Jag köper ju fler böcker, men kan inte köpa fler bokhyllor - för jag har inte plats till fler.

Jag köpte rätt många när jag senast besökte Sverige, mest pocket - men även små böcker tar plats. På min bok-önskelista finns ytterligare 64 titlar, och jag hittar ständigt fler böcker som jag skulle vilja läsa. I dag såg jag t ex nyheten nedan, som visserligen är en "flick-bok" - men som verkar vara intressant!

Så här står det om boken: Tänk om prinsessan inte gifte sig med prinsen, utan istället valde att bli astronaut?

Godnattsagor för rebelltjejer är en bok fylld av kvinnliga förebilder – hundra fantastiska kvinnor som åstadkommit något speciellt eller stått upp för sina ideal. Författare, astronauter, konstnärer, dansare, kockar, rappare, boxare, forskare och politiska ledare från hela världen. Stärkande, rörande, inspirerande och absolut sanna sagor för tjejer i alla åldrar.

Denna bok har blivit en av världens mest uppmärksammade barn- och ungdomsböcker. Boken har illustrerats av sextio kvinnliga konstnärer från jordens alla hörn, och presenterar hundra fantastiska kvinnor. Kvinnor från förr och nu som – mot alla odds – har uppnått otroliga resultat och ändrat historiens lopp.

Elena Favilli är en prisbelönt journalist och medieentreprenör. Francesca Cavallo är en prisbelönt regissör och författare – detta är hennes sjunde barnbok.

Det verkar vara en viktig bok, en bok som "alla små flickor" bör läsa. Fast just den boken köper jag nog inte. Men om mina döttrar hade varit yngre så hade jag gjort det!

Jag gick nyss ett varv i lägenheten och tittade på min röra, som egentligen är mindre röra (i alla fall organiserad röra) och mer "överflöd av saker". Jag skulle vilja sortera, gallra ut och ordna mer. Men var ska jag få plats under arbetets gång? Var ska jag sedan lägga allt? Nu har jag ställt ner en hel del i det nya förrådet, även sådant som jag kommer att behöva i höst (och som jag alltså får plocka upp igen). Ändå skulle jag vilja ställa ner mer, stapla ännu mer på höjden (fast allt blir svårare att komma åt då). Allt för att få det lite luftigare i själva lägenheten, så att de som kommer och tittar kan se att det faktiskt är en rymlig lägenhet. Det syns inte nu.

Som jag har berättat tidigare, är väldigt mycket av det som ligger på gästsängen (och på hyllan ovanför) bara tomma förvarings-askar/lådor. Det vore ju ganska dumt att vänta till efter flytten med att fylla dem! Då tar ju allting större plats sammanlagt. Några av lådorna är garderobsinredning. Jag borde ta fram allt jag har i garderobsbackarna, sätta i inredningen, och sedan lägga tillbaka kläderna i bättre ordning. Samtidigt känns det som onödigt jobb. När jag flyttar måste ju garderoberna tömmas helt.

Andra lådor har jag haft saker i tidigare, saker som jag har gett bort eller organiserat om. Vissa av de lådorna är bättre och/eller snyggare än lådor som jag använder nu. (De i plast ovan passar t ex precis att ha inuti Billy-skåpen.) Jag har alltså tänkt byta lådor. (Sedan kan jag ge bort alla de lådor som blir över.) Men det skulle kännas meningsfullare att göra detta efter flytten. Eller i alla fall sedan när jag vet hurdan lägenhet jag ska flytta till. Exempelvis så har takhöjden betydelse. Här är takhöjden 253 cm (i vardagsrummet, höjden varierar lite från rum till rum). Då får mina rosa lådor precis plats ovanpå Billy-bokhyllorna. Men om takhöjden i nästa lägenhet är 250 cm eller lägre - alternativt 255 cm eller högre, då får jag organisera om. Jag måste ha lådor som "passar precis" för att kunna utnyttja väggytan till 100%. Alltså kan jag ännu inte veta vilka lådor som jag ska spara, respektive ge bort... Suck!

Inte ens bakom bokstäverna Dream är det tomt. Förutom att där finns en pelare, så ligger mitt stickfodral där. I min nästa lägenhet kanske det inte finns några pelare i vardagsrummet? I så fall får jag ställa de grunda hyllorna på annat sätt.

Förresten (på tal om stickorna) så har jag hittat fina garner som jag skulle vilja köpa. (Bl a Panduro hobby säljer dessa, och Ulf har lovat att ta med dem ner.) Jag tänker att jag skulle vilja sticka lite i vinter, små saker som t ex var sin tröja (eller väst) till hundarna. Det är SMÅ nystan (à 10 gram), som tar liten plats... (Mina garner ligger just i några av de rosa lådorna.)

Jag borde förstås inte köpa fler saker, när jag redan har så många. Men jag har blivit så sugen på att sticka (helt plötsligt). Jag får försöka gallra ut något annat. Men var och vad kan jag gallra i dag? Jag skulle nog kunna gallra ut ytterligare några av mina värmeljusstakar. Fast de står i Billy-skåpet, som är gömt bakom Kallax-hyllan, som jag har fågelburen på. Så det är faktiskt ett ganska stort företag att komma åt dem. Ibland blir jag trött redan innan jag har börjat. Och om 9 dagar så kommer Ulf ner. Han tror nog att han ska få plats här...

Jag har massor med jobb framför mig! Men jag har i alla fall väldig tur med vädret! (Ett skämt - en travestering, som bara vi svenskar förstår.)

Det syns från El Paseo, att det sitter en till-salu-skylt på vår balkong.

Jag satte Kallax-hyllan på en rullplatta, fågelburen ovanpå, och rullade alltihopa tvärs över rummet. (Fast det är inte idealiskt att ha fåglarna framför vitrinskåpet. Det kommer att damma in...)

I gengäld kommer jag åt skåpen "bakom". Men i "värmeljus-skåpet" var det inget jag ville gallra ut i nuläget. Det var inte så länge sedan jag gallrade där. I underskåpet till vitrinskåpet har jag också gallrat. Dock inte tillräckligt i "sladd och el-tillbehörs-lådorna" som står på nedersta hyllan. Kanske jag borde ta ett tag där. Men tänk om jag råkar gallra ut något som jag behöver efter flytten?

Kerstin tipsade om en ny en-sovrums-lägenhet för bara 82'000 €. Jo, visst ser det fint ut, och jag ser på planlösningen att lägenheten har flera fönster. Men lägenheten är mindre än den ser ut (57 m² är byggytan - inte boytan). Vardagsrummet är bara 17,4 m² - inkl köket, och sovrummet bara 9,4 m²!) Problemet är att det lär dröja innan huset byggs. De har inte ens satt spaden i jorden ännu. Det är ett kollektiv-hus som ska byggas ovanför/söder om (lokal-)polishuset. Det blir säkert fin utsikt därifrån, men längre till stranden och livsmedelsbutiker. (Och en brant backe att dra shoppingkärran uppför.) Men visst skulle det vara roligt att flytta in i något helt nybyggt! Se: https://www.idealista.com/obra-nueva/37377529/

Jag tar tacksamt emot tips på olika små billiga lägenheter! Ni kanske hittar sådana som jag inte hittar. (Max 2 sovrum, max 90'000 € - allt annat vore orealistiskt.)

När jag emellanåt stavar fel här - fast jag (nästan alltid) vet hur orden ska stavas, då går jag efter den här principen (hoppas jag):

För det mesta beror mina eventuella stavfel på att jag skriver medelst "pekfingervalsen". Det händer ofta att jag slår ner tangenterna i fel ordning, så att ett ord som hoppar kan bli hopapr. Ibland ser jag felet och kan rätta, ibland ser jag det inte (eftersom jag ju vet vad där ska stå). Men jag räknar med att ni alla är tillräckligt smarta för att fatta vad jag menar ändå! Förresten är det nog snart bara jag som använder sådana ord som medelst och ehuru... Jag tillhör ett utdöende släkte.

Den roliga historien nedan är vansinnigt gammal - för den skrattade jag åt när jag var ung!

Staffan och Annevi lockade indirekt ut hundarna och mig på en lite längre kvällspromenad än vi hade planerat. De mailade nämligen och berättade att de (troligen på sluttningen mellan hamnen och La Cova) hade sett "underbara blommor med platta stjälkar av kaktustyp med uppåt-stående stora vita blommor". Jag blev förstås nyfiken, så vi gick nedåt hamnen. Jag är dock långtifrån säker att jag hittade rätt blommor. Det varma kvällsljuset var så vackert att jag valde att gå hela varvet runt, och jag passade på att fotografera många olika blommor. Men det första fotot tog jag vid strandens norra ände.

Den första stora vita blomma jag såg var en palmlilja. Kan det vara den de menade? De enskilda blomklockorna är flera centimeter stora, och hela blomställningen ca 50 cm.

I agave-kaktusen nedan sitter det en duva, se närbilden.

Högre upp i backen såg jag andra stora vita blommor. De var hopfällda för dagen, men det kan ju ha varit dessa som Staffan och Annevi menade. De passerar oftast på morgonen/förmiddagen när solen lyser på sluttningen - och då var förstås blommorna utslagna. (Bilden rejält inzoomad.)

Hibiskusar är alltid vackra. (Men om jag sätter en i kruka på balkongen - då blir den alltid så full av bladlöss att jag får slänga den efter ett tag... Annars skulle jag gärna vilja ha en stor rosa!)

Vov och voff alltså! Lova att ni inte säger nåt till matte. Nä, för då kan hon tro att jag gillar att motionera. Och det gör jag ju INTE. Men jag tyckte att det var en vov-rolig luktrunda vi gick i kväll. Där fanns massor med vov-spännande och vov-intressanta dofter att lukta på. Fast lite jobbigt var det när vi skulle gå fort uppför backarna. Men Nellie - hon skuttade före. Valpar är faktiskt inte riktigt kloka. Ja, vov och voff då!

17-09-25:

Klockan är inte ens 11, och redan är alla bokstäverna i alfabetet slut. Ja, när jag namnger dagens foton så blir det ofta datumet + a-z. Och så många foton har jag redan tagit i dag, som ni strax ska få se.

Jag gick upp tidigt i morse för att köra Jan till flygplatsen. Han ska besöka Skåne några dagar, och personalen på Tram strejkar just i dag. I gengäld kom jag hem lagom till soluppgången.

Eftersom solen sken in på mina fåglar, så tog jag några foton på dem också. Men det blir inte bra genom gallret.

Sedan gick jag ut för att se om de stora vita blommorna som Staffan och Annevi hade sett, blommade nu när solen sken på dem. Men just de blommorna var vissna. De kanske bara blommar någon dag?

Men jag hittade en (enda) som blommade. Tyvärr var det så snårigt där den växte att jag inte kunde ta mig ända fram till den. (Jag kunde inte fotografera den rakt uppifrån.) Jag tog många foton, och några så att bladen kom med. Jag har letat både i min växtbok och på webben, men har inte kunnat hitta den. Vad är detta för en sort? Vad heter den? Nu måste ni hjälpa oss (Staffan, Annevi och mig) att få reda på mer om just den här växten. Maila om du vet något!

Om ni jämför med det lilla biet så ser ni att det är en mycket stor blomma! Den här är ändå inte riktigt utslagen (tror jag), men det blir den nog längre framåt dagen.

Jag tog ytterligare några foton på hemvägen. I de små "grottorna" i sluttningen gissar jag att man förvarade fiskeredskap förr, innan hamnen var byggd. Jag borde fråga fiskarna någon gång, om jag har rätt eller fel.

Nästan hemma så passerade jag "vilkatternas tomt". Jag såg tre stycken. Man har fångat in så många man har kunnat, och "adopterat bort dem". Roligt att så många har fått nya hem. Hoppas man kan fånga även de här, och ge dem riktiga hem. De är halvtama, så jag tror inte att de är svåra att fånga. Kattvännerna har gjort fint åt dem. Men när parkeringsplatsen ska börja användas, så kan ju inte katterna bo kvar längre.

Jag har varit frestad att gå och titta på blomman nu på dagen, när den antagligen har varit helt utslagen. Men jag har inte tagit mig tid. Däremot har jag googlat lite till, fortfarande utan att hitta rätt blomma. Jag hittar liknande (kaktus/succulent-blommor), men inte den.

När jag googlade på suculenta con flor blanca, så hittade jag en plantskola med en ganska informativ webbsida. Jag mailade dem, och skickade med 3 av mina foton, och frågade om det vet vad det är för blomma. Det ska bli spännande att se om de svarar.

Det blåser ute, men är grön flagg. Jag tycker att det var ganska mycket folk på stranden i dag, för att vara en vanlig måndag när det inte längre är semestertid.

17-09-26:

En viktig påminnelse och repetition för oss hundägare:

Det här ska du inte ge din hund: 

Xylitol 

Jag fick nyss svar från InmoPalao, att ägarna till den lilla lägenheten inte accepterar mitt bud. Jag hade det på känn, eftersom jag bjöd så pass mycket mindre än de önskar. Samtidigt tror jag att de får vänta flera år om de vill kunna sälja till priset de begär. Lägenheten är helt enkelt inte värd så mycket i dagsläget. Eftersom jag själv inte har råd att bjuda mer, så får jag avstå från just den här lägenheten. Jag funderar lite på att bjuda 60'000 € för grannlägenheten (den i sämre skick), men tror inte att den ägaren går med på ett så pass lågt bud - inte förrän han/hon har försökt sälja en längre tid utan att lyckas.

Själv får jag leta vidare...

Jag kände mig ganska glad i morse. Det var så skönt på morgon-promenaden; soligt, lagom varmt, lugnt och fridfullt. Men någonstans vid lunchtid så vände det, och sedan dess har jag känt mig ganska deppig. Kanske det bidrog att ägarna till den lilla lägenheten sa nej?

Jag har bara pysslat med sådant där som jag gör flera gånger i veckan - vattna mina växter, tvätta en maskin, sköta om hundarna, byta vatten till fåglarna... Inget av vikt alltså, men sådant som ändå måste göras.

I eftermiddags kände jag mig så trött att jag la mig ovanpå sängen en stund. Alla hundarna fick vara med uppe i sängen, och jag försökte klappa dem rättvist. Bonnie och Stella slickade mig lite på handen och armen, och la sig sedan till ro tätt vid min sida. Men lilla Nellie hon kunde inte koppla av alls. Än for hon ner och slickade mina tår, än försökte hon busa med Bonnie, än försökte hon krafsa bort håret i min hästsvans, eller slicka mig i örat, eller på munnen (helst i), eller bita mig lite försiktigt i fingrarna - men stilla, det var hon max 15 sekunder åt gången (med några minuters mellanrum)... Det var mysigt att ligga nära hundarna, men så särskilt avkopplande blev det inte.

Ungefär så här höll hon på, lilla Nellie:

Men jag tycker naturligtvis lika mycket om henne ändå! Nu är det dags för tidiga kvälls-promenaden. Det blåser en del ute, så jag tar nog en vindtät väst utanpå T-shirten - fast det är 24°.

17-09-27:

Hittills har den här dagen gått i arbetets tecken. 10:30 i morse kom Inmo2000 med ett franskt par och tittade på vår lägenhet. Paret verkade tycka att det mesta var trevligt, men var oroliga för att jag skulle lämna kvar alla mina möbler. Jag sa att 1/3 tar jag med mig för eget behov. Sedan får köparen själv bestämma, om de vill behålla allt eller något - eller om jag ska tömma lägenheten helt. Men det är avskräckande med en överfull lägenhet. När man stylar en lägenhet inför en försäljning, så plockar man i regel bort så mycket som möjligt! Så skulle jag gärna ha gjort, om jag hade haft ett förråd på 20-30 m² att ställa överflödet i. (I ett mindre förråd ryms det inte tillräckligt, för att göra någon egentlig skillnad.)

När de hade gått så mailade Paloma på Remax om att hon kommer med en kund klockan 19 i kväll. Paloma undrade om hon skulle komma och hjälpa mig under siestan, och bära ner en massa saker till förrådet. Hon sa att vår lägenhet är fin, men att det står så mycket saker överallt att det inte riktigt går att se. Jag förstod vinken fast den var fin. Jag tackade för att hon erbjöd sig, men sa att det var mitt jobb.

Sedan dess har jag varit igång. Först satte jag en massa saker (som jag skulle ge bort) på min 4-hjuliga kärra och körde bort till välgörenhets-affären (där pengarna går till bröstcancer-forskning). De blev glada över att få alla sakerna. Och det var ju inget skräp, utan ganska fina saker. När jag nu inte kommer att få plats med allt, så känns det bra att skänka bort det.

Sedan skruvade jag av benen på skrivbordet och bar ner det i vårt eget förråd. Dit bar jag också en fåtölj, en stol, en golvlampa och en massa mindre saker - samt alla mina kärror. Då blev det lite tommare i gästrummet. Därefter bar jag ner en massa lådor från vardagsrummet, och ställde i gästrums-garderoben. Så nu är den full igen. Dessutom la jag all bubbelplast, som jag har sparat till flyttningen, i gästsängens sänglådor. Och sedan flyttade jag några saker i vardagsrummet så att det skulle se aningen rymligare ut. Ni ska få se foton senare i kväll.

Nu ska jag bara dammtorka och dammsuga. Sedan är det dags att ge hundarna kvällsmat och därefter gå tidiga kvällsrundan. Därefter är nog klockan 19:00.

När Remax med kund(er) har gått, då kan jag lägga in några foton.

Lite dumt är det att jag nu har "allting" undanlagt/undanställt. För då kommer jag inte åt att gallra och ordna mer. Jag orkar ju inte bära fram allt, för att sedan ställa tillbaka det när någon ska titta på lägenheten (kanske med kort varsel). Jag har ju gallrat bland 3/4, så resten får helt enkelt vänta. Den dagen jag vet hur liten lägenhet jag kommer att flytta till - då vet jag ju också mer exakt hur mycket jag kan behålla av mina saker. Så antingen innan jag flyttar, i samband med att jag ska packa - eller om det inte är möjligt, så när jag packar upp på nästa ställe. Då får jag ta itu med allt det sista.

Jag behöver nog  en paus från allt gallrande. Jag har haft lite stress-ont i magen på sistone. Jag skulle behöva koppla av med en god bok, eller en promenad på stranden, eller genom att bara vara (gärna tillsammans med hundarna, som är så bra på att leva i nuet). Så kanske det är lika bra att det blev som det blev i dag.  

Medan jag väntar på att Remax ska komma, så lägger jag in några foton.

Jag skulle förstås ha tagit några foton "före", så ni hade haft något att jämföra med. Nu får ni helt enkelt tro mig - det såg mycket värre ut! Och jag är mycket medveten om att det inte ser något vidare ut nu heller. Men i min kommande lägenhet - där planerar jag att ha så fint, så fint. Men det lär förstås inte bli den första månaden efter flytten.

På fotona nedan så har jag gjort klart för visning. Då öppnar jag alla garderobs-dörrar lite, så att de som tittar kan se hur dessa är inredda. Många undrar, men vågar inte öppna själva. Längst in i gästrummet står det fortfarande en del saker, men bara ca 1/4 mot innan.

Lådorna på Ulfs säng är några fina som jag har sparat åt honom, ifall han behöver ha något att packa sina saker i.

Soffan ser så blek ut, i sin vita original-klädsel och utan alla kuddarna. Men allt är ju bara "provisoriskt" och "tillfälligt" nu.

Fortfarande står hyllorna i dubbla rader. På vintern har jag ju Kallax-hyllorna framför balkong-dörrarna (med alla växterna ovanpå), men nu på sommaren har jag den ena dörren öppen hela dagarna.

Klockan är precis 19:00 nu, så nu ringer det säkert på dörren när som helst. Synd att de kommer så sent. Lägenheten ser allra finast ut när solen skiner på stora balkongen...

Ännu en visning till ingen nytta. Ett engelskt par tittade. De tyckte om läget, poolen och övervåningen. Men lägenheten är för liten för dem, de behöver större ytor eftersom de har många barnbarn, sa de.

Paloma viskade åt mig att hon kunde se, att det var massor med saker som jag har flyttat undan. Lägenheten ser bättre ut nu, sa hon.

Tillbaka på kontoret igen så mailade hon mig och tackade för min "älskvärdhet" vid lägenhetsvisningen. Paloma är definitivt den av mäklarna som är trevligast att ha att göra med. Just därför hoppas jag att det blir hon som säljer vår lägenhet. Fast huvudsaken för vår del är förstås att någon vill köpa den för lägst 185'000 €! Snarast!

Jenni mailade två foton som hon tog hemma hos Linda i förmiddags. På Lindas säng ser ni Molly och Wilda gnagandes på var sin råhudspinne. Jenni var dagmatte åt Wilda i dag. Det är nu ett tag sedan som Wilda flyttade till ny husse och matte. Jag har inte berättat något, eftersom paret har Wilda på prov månaden ut. Det är nämligen så att han är allergiker, visserligen inte pälsallergiker, men de var oroliga ändå. Därför ville de prova först. Men allt verkar gå bra. Det är Jennis goda vänner som har köpt Wilda, så Jenni och Molly träffar dem ofta. Eftersom de bor nära varandra går de på promenad tillsammans ibland. Men just i dag skulle paret vara hemifrån lite längre än vanligt, så Jenni tog hand om Wilda.

Om ni tittar i nedre högra hörnan på fotona så ser ni en soffa skymta. En likadan (Ikeas Ektorp) som jag har. Och nu har Lindas soffa min "gamla" sandfärgade klädsel från Bemz. Den är mycket snyggare än den vita original-klädseln. Jag saknar den, men ska ju inte behålla min soffa. Jag kommer definitivt inte att få plats med en så stor 3-sits soffa i nästa lägenhet. Och då ville jag förstås hellre ge Linda klädseln, än att lämna den med soffan (som jag troligen ger bort).

Om jag köper en liten nätt 2-sits soffa på Ikea efter flytten, då ska jag beställa en sandfärgad klädsel från Bemz till den. För då kommer alla mina (klädda) möbler att passa ihop. Och sandfärg passar till precis allt. Jag har stora planer för nästa (lilla) lägenhet!

Jag hann få lite stress-huvudvärk innan visningen. Nu ska hundarna och jag strax gå sena rundan, och sedan hoppas jag somna bums - och få sova (åtminstone nästan) hela natten. 

17-09-28:

Dagen började med molnig himmel, men jag vågade ändå tvätta en omgång lakan och handdukar. Eftersom det faktiskt har varit mestadels sol, så räknar jag med att allt är torrt när vi kommer tillbaka från vår mitt-på-dagen-promenad, som vi strax ska gå ut på.

Nu ska jag skriva om hundbajs. Så om det är det absolut äckligaste ni vet (och ni varken har haft, eller vill ha, en hundvalp), då ska ni naturligtvis hoppa över de tre följande styckena. Allt bajset nedan, bajsade Stella på samma ställe på sin toalett.

Men sedan kom någon och tog en bit bajs i munnen, och flyttade på bajset, och la det i en av hundsängarna. Matte såg det hela, röt ett argt NEJ, och tog med en bit toapapper och bar tillbaka bajset igen. (Det som ligger lite för sig själv.) Detta upprepades ytterligare en gång, sedan vågade lillstumpan inte röra det mer. Nu får det ligga kvar en stund för att markera att "lagt bajs ska ligga"... (Annars brukar jag spola ner det i toaletten bums.)

Det är både tråkigt, äckligt och jobbigt - det här med att Nellie "leker" med bajs. Från början åt hon det också. Blää! Hon lärde sig förstås av Wilda. Wilda var ju en överambitiös mor som höll exemplariskt rent efter sin son. Ända tills han flyttade hemifrån vid 4 månaders ålder, så åt hon upp hans bajs. (Hon stod ofta bakom honom, och tog hand om det efter hand som han bajsade. Blää igen!) Hundmammor ska äta upp sina valpars bajs - men bara så länge de ligger kvar i "boet", inte sedan när de kan bajsa en bit bort. Hur som helst så lärde sig Nellie att man "ska äta bajs"...

Jag tror (hoppas i alla fall) att hon har slutat att äta det nu, men att hon flyttar det till hundsängarna innebär att jag får tvätta väldigt ofta. För även om jag tar bort bajset bums, och torkar rent med hushållspapper, så biter sig lukten kvar. Jag har lagt små fleece-plädar i och på de flesta av deras möbler, för hundsängar tål ju inte att tvättas hur många gånger som helst. Måtte hon snart vänja sig av med den här ovanan!

Annars är hon ju hur söt och go' som helst, lilla Nellie! Precis som alla mina andra små vänner.

Jag har glömt berätta att i tisdags så var Ulf jättehygglig mot mig! Han handlade flera saker åt mig i Stockholm, som jag har svårt att få tag på här. Jag betalade naturligtvis själv, men han gjorde sig besväret. Bl a gick han till Panduro Hobby och köpte de där mini-garn-nystanen som jag gärna ville ha. Som en gentjänst så bäddade jag Ulfs säng, så nu är det klart när han kommer. Det är bara 5 dagar till dess.

17-09-29:

Nu har jag gjort det igen! Jag har suttit uppe alldeles för sent och läst en spännande bok. Jag måste lära mig att antingen börja på böckerna tidigare på dagen, så att jag hinner läsa ut dem innan läggdags. Eller att börja på dem så sent, att jag inser att jag måste läsa resten dagen efter. Det var den här boken som fångade mig totalt i går:

Klockan blev 01 innan boken var utläst. (Jag brukar lägga mig kl 22.) Hundarna tyckte det var urmysigt att äntligen (efter det långa sommaruppehållet) få ligga i mitt knä när jag satt i läsfåtöljen. Bonnie och Stella låg kvar när jag reste mig, men Nellie följer mig alltid hack i häl.

Jag rekommenderar förstås den här boken också!

Förresten bajsade Nellie på hundtoaletten klockan 01. Hon hade tänkt flytta bajset, men jag sa NEJ. Tyvärr blev hon nödig ca 05 i morse igen (eller om det var Stella). I alla fall vaknade jag av bajslukten, men för sent. Nellie hade redan hunnit flytta lite till en av hundsängarna - så nu får jag tvätta i dag igen. Suck!

Jag la två av mina sängkuddar i soffan, så att där inte ska se så tomt ut. Lite bättre blev det, men inte som tidigare (med den sandfärgade klädseln och flera kuddar).

De spanska firmorna som jag frågade om den stora vita blomman jag fotograferade (24/9), har inte svarat. När jag såg att Impecta Fröhandel sålde frön till Nattens Drottning (som är lik den här) så skrev jag till dem och frågade. De svarade så här:

Tack för ditt mail och dina fina bilder. Den liknar onekligen Nattens Drottning men den blommar enbart några timmar under nattetid, så det bör inte vara en sån. Det finns mängder av korsningar och hybrider inom kaktusar och suckulenter, vilket gör det väldigt svårt att säga vad det här är för sort. Men någon sorts Epiphyllum är det.

Jag har tidigare, när jag har googlat, hittat mycket om just Nattens Drottning eftersom det är den mest kända, och fått veta att:

Nattens drottning (Selenicereus grandiflorus) är en suckulent växt inom släktet Selenicereus och familjen kaktusar som ursprungligen kommer från Västindien och Centralamerika. Arten är mycket ovanlig i odling och det som odlas under detta namn är oftast nattens prinsessa (S. pteranthus) eller någon hybrid.

Den svenske växtexperten Ulf Eliasson skriver: Det finns flera arter i odling, men vanligen inte ”äkta” nattens drottning (Selenicereus grandiflorus). Den är sällsynt i odling. Ofta är det nattens prinsessa (S. pteranthus) eller S. coniflorus som odlas i Sverige. Jag har också sett S. macdonaldiae. Det står fel överallt… i botaniska trädgårdar, i plantskolor, böcker. Jag forskade på släktet i 15 år och det var otroligt svårt att hitta äkta (den som Linné hade tillgång till när han satte namnet).

Så här ser en äkta Nattens Drottning ut när den håller på att slå ut, vilket den endast gör en gång per år under några få timmar:

Ja, att det inte var Nattens Drottning förstod jag eftersom den här blommade på dagen. Men om alla de korsningar och hybrider som finns, hittar jag inte mycket att läsa. Så exakt vilken art den stora vita blomman är, det får vi nog aldrig veta. När jag gick förbi i går (på hundarnas och min mitt-på-dagen-promenad) så blommade inte en enda. "Vår" vita blomma verkar blomma mindre än ett dygn, men plantan hade flera blommor och alla blommande inte samtidigt.

Tack för tipset om blomman Annevi och Staffan! Jag är glad att jag hann se (och fotografera) den! Vi får hjälpas åt att hålla koll vid den här tiden nästa år! För så imponerande blommor vill vi förstås se igen!

Anette tipsade om att det finns rosa Epiphyllum/bladkaktusar också. Om de hade blommat hela året - då hade jag velat ha en rosa!

17-09-30:

Jan skickade en länk där det står att Tram-strejken utvidgas: http://www.diarioinformacion.com/alicante/2017/09/29/maquinistas-tranvia-alicante-amplian-huelga/1941067.html. (Huelga = strejk.) Jag kopierar in de aktuella dagarna och tiderna här, så hittar vi det lättare sen:

El Comité de Huelga de SEMAF –Sindicato Español de Maquinistas y Ayudantes Ferroviarios–  en FGV ha ampliado los paros para los siguientes días y horas: 
 
– 2 de Octubre de 2017:  Desde las 07:30 a las 09:00 horas, las 13:30 a las 15:30 horas, las 18:30 a las 20:00 horas y desde las 23:00 a las 24:00 horas.
– 3 de Octubre de 2017:   Desde las 00:00 a las 01:00 horas.
- 7 de Octubre de 2017: Desde las 12:30 a las 15:30 horas.
- 8 de Octubre de 2017: Desde las 18:00 a las 22:00 horas.
- 17 de Octubre de 2017: Desde las 05:30 a las 09:30 horas.
- 19 de Octubre de 2017: Desde las 18:00 a las 22:00 horas.
- 26 de Octubre de 2017: Desde las 07:30 a las 09:00 horas, las 13:00 a las 15:00 horas, las 18:00 a las 20:00 horas y desde las 22:30 a las 24:00 horas.
- 27 de Octubre de 2017: Desde las 00:00 a las 01:00 horas.
- 31 de Octubre de 2017: Desde las 05:30 a las 09:30 horas.
 
Los paros afectarán a todas las líneas de Ferrocarrils de la Generalitat Valenciana en la provincia de Alicante: Línea 1 Alicante–Benidorm; Línea 2 Alicante–San Vicente; Línea 3 Alicante– El Campello;  Línea 4 Alicante–Playa San Juan; y Línea 9  Benidorm–Dénia.

Vi bör alltså resa med Tram andra datum än de ovan nämnda. För tågen blir förstås överfulla, de tider som de går under strejkdagarna.

Före frukost i dag gick jag till Aldi. De hade extrapris på hund-bajspåsar. Och deras påsar är bra, jag har provat dem tidigare, så jag köpte 2 paket turkosa och 1 paket röda. Nu har jag alltså 51 nya rullar med 15 påsar i varje, så nu bör jag klara mig ett tag.

Solen kommer och går, men det är skönt ute. I morse hade jag dock en långärmad bomulls-tröja utan på T-shirten, för då var det molnigt och bara 20°, så jag frös...

En bit på vägen hade vi sällskap med MariPaz och Lluna.

Det är mest fart på Nellie, så det är ofta hon som tar täten.

Texten nedan ligger det mycket i, och särskilt viktigt är förstås det hem som man växer upp i! Att detta är tryggt och kärleksfullt - är viktigare än att det är "fint", eller att skafferiet alltid är fullt.

För mig har alltid mitt hem varit viktigt, och jag har alltid prioriterat möbler och heminredning framför kläder till mig själv. Nu drömmer jag om ett eget litet hem här i El Campello!

Texten nedan är dock ännu viktigare för mig - just nu. För jag är alldeles för dålig på att leva i nuet. Jag behöver bli påmind om vad som verkligen är viktigt här i livet. Och som jag har sagt förr - vi vet att vi har dagen i dag. Om vi också har en morgondag vet vi ännu inte... Vi kan bara hoppas!

Jag borde kanske berätta det nu, nu när jag vidrört att alla inte har en morgondag. Jag har skjutit upp att berätta...

Lille Nico finns inte mer. Han råkade ut för en mycket tragisk olyckshändelse. Det hände för snart en månad sedan (3/9), men det är svårt att berätta om - för det är ju så sorgligt. Jag behövde smälta det själv först, innan jag kunde berätta det för er.

En brant trappa leder upp till bostaden, där familjen som Nico flyttade till bor. En dag när pappan kom gående uppför trappan, med sin 3½-åriga dotter i handen, så sprang Nico glatt rakt emot dem. Pappan försökte förtvivlat fånga Nico med sin lediga hand, men lyckades inte (och var tvungen att hålla kvar sin dotter med andra handen, så att hon inte skulle ramla). Nico hamnade på översta trappsteget, råkade rulla runt, rullade ut över kanten, och landade på det hårda golvet några meter nedanför. Nico slog i huvudet, och dog bums. Mamman körde honom ändå i ilfart till veterinären, men det fanns inget att göra. Familjen chockades förstås svårt!

Lille Nico blev 4 månader och 22 dagar gammal. Hans liv hade bara börjat. Visst är det sorgligt! Och orättvist! Men livet är så här. Vi vet ingenting om morgondagen. Vi måste alla försöka göra det bästa av dagen i dag. Passa därför på att säga och göra snälla saker till/för din nästa - redan i dag!

Det är tur att Wilda aldrig får veta, att hennes son inte finns mer... Hon har det bra hos sin nya familj i Ängelholm.

17-10-01:

Jag har inte kunnat släppa den där stora vackra blomman helt. Jag vill veta exakt vad det är för sort. Och nu har jag kommit 2/3 på vägen, tack vare hjälp av Ronnie.

När jag googlade på bladkaktusar så hittade jag webbsidan http://www.ronnieland.se/. Klickar man på Växter och underavdelningen Bladkaktusar: http://www.ronnieland.se/new/bladkaktus.php så kan man se foton på många av Ronnies fina bladkaktusar. Jag skickade några foton på "vår" blomma och frågade om Ronnie visste vad det kan vara för sort. Han svarade att: "Det ser ut att vara en Hylocereus." Han berättade vidare att det finns en hel del i detta släkte, och att man kan köpa dess frukter som i Sverige kallas drakfrukt, och att denna odlas mycket i Thailand.

Alltså googlade jag på Hylocereus, och såg med en gång att detta måste vara rätt släkte. Se nedan

Exakt vilken underart det är, vet jag förstås inte ännu - men jag kan ta reda på. När jag googlar på släktet så hittar jag blommor som ser ut precis som "vår":

Så här ser drakfrukt ut, olika underarter har olika färg på frukterna. Jag tror att det är den röda som man odlar mest.

För att kunna ta reda på exakt vad "vår" blomma heter (både för- och efternamn) så måste jag dels kolla om stjälkarna är trekantiga eller har vågformande kanter. På mina foton syns två sorters blad. (Det växer antagligen flera kaktusarter tillsammans på sluttningen.) Och sedan får vi hjälpas åt att hålla koll på OM det bildas frukter - och i så fall vad dessa har för färg.

Är det bara jag som alltid är så vetgirig, och alltid vill "ta reda på"? Min dotter Linda säger att jag har en "vetenskaps-hjärna". De flesta av er kanske struntar helt i vad det är för sorts blomma? Men ni två som är lika nyfikna som jag, ni kommer att få veta "resultatet av mina undersökningar" längre fram...

Ena stunden skiner solen, nästa stund har den gått i moln. Det är risk för regn i dag, men jag har en känsla av att det inte kommer något. I morse såg det så här grått ut:

Jodå, jag fick tvätta i morse också. Jag hittade bajs i inte mindre än tre av hundsängarna. Suck, och dubbelsuck! Jag funderar på om jag ska sätta Nellie i valphagen i natt. Om jag ställer den i mitt rum, och sätter i en hundsäng + en hundtoalett + en vattenskål - och så Nellie. Då kan hon i alla fall inte flytta på Stellas bajs, och så har hon bara en säng att lägga det i. Kanske jag provar. Nellie kommer inte att tycka om det, men jag tycker varken om att plocka bajs eller tvätta bajsiga plädar. Så det blir antingen hon eller jag som får nattro...

När jag skulle ta fotot nedan, då låg Nellie bakom Stella. Men medan jag tryckte på avtryckaren, så hade Nellie skuttat upp och sprungit utanför bilden.

Det är svårt att fotografera Nellie. Så fort hon får syn på mig så kommer hon springande. Jag hinner aldrig ta de där fotona som jag tänkte ta.

Nedan dansar hon på två ben, och sedan försöker hon gnaga på mitt byxben...

Hon ställer till en del besvär, lilla Nellie, men hon är mig förstås mycket kär!

Jag letar efter en liten soffa till nästa lägenhet. Jag funderar på Ikeas Norsborg, Solsta, Backabro, Hagalund (som Ikea tyvärr har slutat tillverka), och Ektorp 2-sits. Den senare, som jag vet att är skön, är tyvärr för stor (längd 179 cm - bara 39 cm kortare än nuvarande 3-sits). Till Solsta får jag sy en klädsel till själv (och köpa det sandfärgade tyget i metervara), men till de övriga kan man beställa färdiga klädslar från Bemz. Solsta är egentligen den enda som är tillräckligt liten (längd 137 cm). Så synd att den bara finns med fast svart klädsel! I dag säljer Westwing soffan nedan, som bara är 110 cm lång - och dessutom har inbyggd förvaring.

Men så är det ju en del annat som felar. Priset förstås! Så mycket kan jag inte ge för en soffa (och för just den här skulle jag inte ge över 100 €). Sedan har den ingen avtagbar (och därmed tvättbar) klädsel. Dessutom ser den inte alls skön ut. Men liten och praktisk är den ju!

Nu planerar jag ändå inte att köpa någon ny soffa förrän jag har flyttat till min kommande lägenhet, och vet exakt vad jag får plats med. Jag kanske inte får plats med någon soffa alls?

Fast jag har nyligen, i en Mas Amigos-annons, hittat en begagnad Hagalund-soffa. Den är beige, kostar 150 €, och finns i Torrevieja. Jag har svarat på annonsen, men ännu inte fått svar. Kanske soffan är såld? Förresten vet jag inte hur jag skulle få hit den, för den går inte in i min lilla bil.

Steg ett är hur som helst - att få sålt vår nuvarande lägenhet. Allt annat kommer därefter!

Jag letar efter en liten billig lägenhet på webben. Jag har inte hittat någon lämplig ännu. Men se så mycket man kan få för pengarna om man skulle välja att bo i Aigües, som faktiskt är en riktigt trevlig ort: https://www.idealista.com/pro/inmosanz/inmueble/35297602/ (70 m² boyta för bara 42'000 €). Eller: https://www.idealista.com/pro/inmosanz/inmueble/34968467/ (70 m² för 45'000 €).

Först i dag berättade Ulf för mig, att när han härförleden besökte Helsingborg - då besökte han den här fotoutställningen: https://dunkerskulturhus.se/utstallningar/bending-reality-erik-johansson/ Den utställningen hade jag jättegärna velat se!!!

Erik Johansson (f -85) skapar SÅ fantasieggande konstverk genom att sätta ihop hundratals fotografier. På hans webbsida kan ni läsa mer om vem han är, och hans skapande: http://www.erikjohanssonphoto.com/ 

Det två fotona nedan vet jag att jag har visat förr:

Fotot nedan blev Ulfs favorit.

Men det finns ju så oerhört många fina! Ännu fler hittar ni på webben.

Om ni vill se hur Erik skapade just bilden ovan, så titta här: https://www.youtube.com/watch?v=OpMtcze2A3Q (Knappt 6 minuter.)

Lite kuriosa i sammanhanget: Min farbror (död sedan många år) som också hette Erik Johansson, var just fotograf!

17-10-02:

Jag fick sova aningen mer ostört i natt, och i morse behövde jag bara tvätta pläden som jag hade lagt i den lilla rosa sängen som Nellie låg i. Hon fann sig bra i att vara i hagen i natt, och gnällde bara vid tre tillfällen (varav två var när Stella gick till sin toa i vardagsrummet för att bajsa). I dag har Nellie ännu inte flyttat på något bajs. Måtte hon snart vänja sig av med "äcklet"!

När jag ska ta kort på Nellie så brukar det gå till som så. Jag får syn på henne, tycker att hon är söt, tar kameran och bara knäpper ett kort. Men så vet jag, att vare sig man ska fotografera djur eller människor, så blir fotona oftast bäst om man tar dem i motivets ögonhöjd. Alltså böjer jag mig ner.

Då inträffar följande (se fotot nedan), och det är inte precis ett sådant foto jag hade tänkt ta...

På vår mitt-på-dagen-promenad gick vi förbi Josefina och Kiko. Två svart-vita hundar, men Nellies vita är "vitare".

Längre bort så satte vi oss en stund på muren, och pratade med en gammal tant med rollator. Hon är svår att tala med eftersom hon talar valenciano, men hon sitter alltid ensam och verkar bli glad när vi stannar till. I dag klappade hon Nellie en stund, och sa att hon tycker att Nellie har ett så sött ansikte. Jag tycker själv att Bonnie och Stella har sötare ansikten - men Nellie är förstås näpnast bara för att hon är så liten. (Just i dag väger hon förresten 1115 gram.)

Nedan en stilstudie av "hundar på mur":

I morgon kommer Ulf, så jag har börjat ordna lite plats till honom. Jag tömde en hylla i kylen, och ½ fack i frysen, och så flyttade jag undan lite hundmat som jag har haft framme på köksbänken. Riktigt som vanligt kan jag inte ordna till det (Ulf får lite mindre utrymme än tidigare), men det får duga så här. Jag har tidigare ställt undan en del av Ulfs saker inför lägenhets-visningarna. Nu får han själv ta fram det han behöver. Mycket av mina saker är också undanställda. Eftersom vi vet att vi ska flytta, så är det ju ingen idé att försöka göra fint bara för oss själva.

Nu får vi verkligen hoppas att vi kan samsas, de här knappt 7 veckorna - fast vi är skilda. Det är ju ingen idealisk situation. Vi måste båda två göra vårt bästa! Vi är i alla fall mer eller mindre "on speaking terms". Alltid något!

17-10-03:

Nu befinner sig Ulf uppe i luften (i höjd med Värnamo just nu) på väg hit. Planet startade lite senare än det skulle, men beräknas ändå landa i tid. Med på planet finns även Ulfs vänner Örjan och Anne-Charlotte. Jag ska hämta dem på flygplatsen vid 15-tiden.

Solen skiner från en nästintill klarblå himmel, vilket både jag och hundarna uppskattar.

Fast lillstumpan har inte tid att "sola" så länge. Det är bollar som ska lekas med, och gnagisar som ska gnagas på. Som hos många andra "kortvuxna" (mig inklusive), så utvecklas förmågan att klättra lite mer än vanligt. Nellie föredrar att ligga ovanpå "hundkojan", i stället för inuti den.

I morse behövde jag inte ta rätt på något hundbajs alls. Det som Stella och Nellie hade bajsat under natten, låg kvar på hundtoaletterna. Skönt! Nellie fick sova i valphagen i natt också. Det ska hon få göra ytterligare några nätter. Fast fr o m i natt måste jag stänga dörren om oss, och därmed krymper hundarnas nattliga revir. (Annars riskerar Ulf att få nattligt besök, åtminstone av Bonnie.)

Planet landade precis som det skulle. Jag körde först Örjan och Anne-Charlotte till deras hotell, och därefter hem med Ulf. Bonnie blev alldeles till sig när hon fick träffa sin husse igen. Stella blev också glad, och Nellie viftade på svansen som hon gör åt alla. Nu har Ulf precis packat upp sin resväska, och håller på att installera sig. Datorn och kaffekokaren hade högsta prioritet.

17-10-04:

Det är har varit underbart väder hela dagen i dag, sol och 25°. Ulf tycker att det har varit för varmt, men så är han ju inte van. Jag är lite mentalt trött, men har gått några lugna sköna promenader med hundarna. I kväll kl 17 kommer Inmosanz med några kunder för att titta på vår lägenhet. Ulf säger att han kommer att ta en promenad under tiden. Vi får väl se om kvällens visning ger något...

Det var en trevligt engelskt par som tittade på vår lägenhet. Som alla andra så var de hänförda över vår balkongutsikt. När de tittade i vardagsrummet, så pekade de på alla mina böcker och sa att det såg ut precis som hemma hos dem... Och sedan diskuterade mannen böcker med mig en stund, medan hustrun i lugn och ro tittade på resten av lägenheten. (Fast sedan tittade han också.) Om de var intresserade "på riktigt" eller ej, är som vanligt omöjligt att säga. Det är bara att hoppas på ett bud - som jag gör varje gång.

Det är vackert månsken i kväll. Vi har just kommit in från sena rundan. Jag har fått migrän, och har precis tagit medicin. Jag hoppas att jag mår bättre i morgon.

17-10-05:

Även i dag har vi underbart väder. Själv känner jag mig bättre. Jag har bara kvar en antydan till migrän över vänster öga. (Migränen brukar alltid vara intensivast just där.)

Jag gick till turistbyrån nu på förmiddagen och hämtade programmet för den stora fiestan nästa vecka. Det är dags för Fiestas de Moros y Cristianos igen. Jag tycker att själva skådespelet på stranden (alltid den 12/10 med start 07:00) är väldigt fint. Och jag tycker att flera av paraderna, samt medeltidsmarknaden är trevliga. Det jag inte tycker om är allt PANG och BOM. Oväsendet hade väl gått an om det var en dag (eller två), men nu är det varenda dag under mer en vecka - från tidig morgon till sen kväll. Hundarna vägrar gå ut när det pangar som värst. Men spanjorerna älskar när det säger PANG, ju högre desto bättre tycks det - och man får ta seden dit man kommer.

I kväll klockan 18 invigs "festival-slottet" nära ajuntamiento. På söndag (kl 19) börjar paraderna. Medeltidsmarknaden ska pågå följande datum: 7,8,9,11,12,13 och 14. Men klockslagen skriver de ingenting om. Jag gissar att de håller ungefär vanliga affärstider med siestastängt, men möjligen har öppet lite längre vissa kvällar. Turistbyrån har info om fiestan på sin webbsida: http://elcampelloturismo.com/sub/470/moros-y-cristianos.html, https://blog.elcampelloturismo.com/fiestas-de-el-campello/fiestas-de-moros-y-cristianos-de-el-campello/ samt: http://www.morosicristiansdelcampello.com/.

Tabarcabåten anlöpte just hamnen. Nytt för i år är att den fortfarande går två gånger i veckan (nu i oktober), på tisdagar och torsdagar. Men turen går inte bara till Tabarca. De kör härifrån till Tabarca, och stannar där 2½ timme. Därifrån kör de till Alicante hamn där de stannar 2½ timme. Sedan kör de tillbaka till El Campello och därefter vidare till Benidorm. Den här turen kostar 24 € för vuxna och 15 € för barn. (Hundar åker gratis.)

Eftermiddags-vila:

I kväll ska Ulf och jag träffa Örjan och Anne-Charlotte. De vill bjuda oss på restaurang La Cova, och det tackar vi förstås gärna ja till.

Jag läste precis att den brittiska författaren Kazuo Ishiguro (född i Japan -54) har tilldelats årets Nobelpris i litteratur. Tänk! En författare som jag har hört talas om, och dessutom har läst något av. Jag har den här boken i min bokhylla (och jag har för mig att jag tyckte bra om den):

17-10-06:

Det var jättetrevligt på La Cova i går. Trevligt sällskap och god mat! Det kan inte bli bättre. Möjligen borde jag ha ätit aningen mindre av min goda mat (krämig grönsakssoppa + torsk med aiolitäcke + choklad-körsbärs-tårta), för när jag senare skulle sova, så kändes magen fortfarande så full att det var svårt att hitta en bra sovställning... Ulf tog några foton, men jag har inte fått se dem än. Om något blev bra så visar jag det senare.

I dag passar jag Lucky. Jan, Lena och Lenas syster med familj besöker Benidorm i dag. Hundarna blev glada åt att träffas, och särskilt glad blev Nellie. Lucky känner sig smickrad över uppmärksamheten, men tycker att Nellie är lite för intensiv. Han anförtrodde mig att han skulle ha uppskattat om hon hade haft en avstängnings-knapp. Själv är han ju en försynt herre, som inte gärna vill säga till på skarpen till en liten tikvalp. Nedan ser ni ett litet bildreportage om Nellie och Lucky, så förstår ni precis vad han menar.

Det är inte klokt så mycket kiss det finns i hanhundar. Lena hade gått ut med Lucky strax innan jag hämtade honom. På vägen hit kissade han ganska rejält på flera träd, stolpar och väggar. När vi kom innanför dörren så kissade han bums ändå. Hanhundar gör så - de markerar revir när de är hos tikar. Sedan dess har han markerat ett antal gånger till. Men det är lätt att torka upp när jag har klinkergolv och vinylmattor, så jag blir inte sur på honom. Han är ju bara en alldeles normal hanhund. Jag sa åt honom att han inte fick kissa på soffan och fåtöljen - och det har han inte gjort heller.

Ändå hade Lucky kiss kvar när vi nyss gick vår mitt-på-dagen-promenad. Bonnie blev nog lite avundsjuk på hans kapacitet...

Vov på er! Lucky är faktiskt riktigt oschysst mot mig! Först så kissar han på en palm. Och sen så kissar jag ovanpå hans kiss. Kissar bäst som kissar överst ju! MEN! Då kissar Lucky en gång till - ovanpå mitt kiss. Sen går vi till nästa palm. Och så kissar Lucky först. Och sen så kissar jag. Och sen så kissar Lucky ovanpå allt vårt kiss. Och då är mitt kiss slut, så jag kan inte kissa överst - fast jag vill.

Det är faktiskt oschysst att pojk-hundar har hur vov-mycket kiss som helst! Fast annars är han bra Lucky, och vi kommer fint överens. Det är bara det överlägsna kissandet jag inte tycker om. Vov-vov och voff alltså!

I senaste numret av tidningen La Illeta står det massor om den kommande fiestan. Där hittade jag ett ganska tydligt program:

17-10-07:

Det har varit 100% regnrisk hela dagen, men i morse märktes det inte alls.

Inte förrän vid 14-tiden började himlen mörkna. Och sedan kom det faktiskt några droppar, men inte så mycket att marken blev helt blöt. Nu (kl 15) ser det "mittemellan" ut. Solen tittar fram då och då, men flera av molnen är mörkgrå. Men vi håller oss inomhus för stunden, och då kvittar det hur det blir.

Jag har bestämt mig för att välja ut en bok, och sedan sätta mig i läsfåtöljen och läsa. Det tycker både hundarna (som bums lägger sig till ro i mitt knä) och jag om. Jag ska välja en lättsammare bok den här gången, så att jag kan lägga den ifrån mig innan klockan blir för mycket.

Jag har precis haft säsongs-premiär. Jag har tänt ett ljus! Jag valde ett med mycket svag choklad-doft. (Man får ha näsan alldeles nära för att känna doften.) Jag tycker att det är så mysigt med levande ljus (och brasor)!

17-10-08:

Det kanske inte var den mest lättsamma boken jag valde, men en som är mer intressant än spännande. Alltså kunde jag sluta läsa när det var läggdags - och jag har halva boken kvar till i dag...

Hela eftermiddagen och kvällen (i går) regnade det, mer eller mindre. Det var så pass grått att vi fick tända lampor inne. Inget vidare promenadväder, men perfekt läsväder.

Bonnie och Stella låg stilla hela tiden, i mitt knä när jag satt i fåtöljen - och själva när jag då och då reste mig upp.

Nellie var inte riktigt lika stilla... Hon hoppade t o m över till soffan, fast det är nästan 40 cm mellan möblerna.

Nellie är lite mer svårfotograferad.

Fast det händer att hon sitter stilla. Nedan på hundtrappans översta trappsteg. (Den ställer jag bara fram när jag själv sitter i fåtöljen. Hundarna får inte vara där själva.)

I dag skiner solen. De få moln som finns på himlen, nu på förmiddagen, är alla vita luddiga cumulus-moln.

Jag har läst ut boken nu (och klockan är knappt 20). Den var bra! Det är en annorlunda bok som väcker tankar. Den handlade en del om djur, vilket jag tyckte om. Det är en sådan bok som är nästan omöjligt att återberätta ens en liten del av - utan att råka avslöja för mycket. Alltså får ni nöja er med baksidestexten.

Kanske jag börjar på en ny bok i morgon eftermiddag? Jag behöver fylla mina dagar med någorlunda vettigt innehåll, fram till den dagen som vår lägenhet blir såld. Därefter kan jag återgå till väsentligheter som att gallra, organisera - och slutligen packa. Nu är det väntans och orons tid. Men jag lever på hoppet!

Snart ska vi gå sena rundan, hundarna och jag. Det är 22° nu på kvällen. Om det inte är för mycket folk på El Paseo så får vi säkert en skön promenad.

Ulf ser på svensk TV via sin dator. Precis som när vi var gifta så umgås jag mer med mina hundar. Vi tycks ha mer gemensamt, hundarna och jag. I alla fall blir de gladare när de ser mig - vilket gör mig glad.

17-10-09:

I dag är det Dia de la comunitat Valenciana (Valencia-län-dagen) och helgdag. Det är ovanligt många helgdagar den här veckan. Affärerna är stängda även på torsdag och fredag, och vissa semesterstänger hela veckan. Spanjorerna älskar helgdagar!

Dagen började med en vacker soluppgång, fast det var bara 19° ute. Hundarna och jag passade på att gå en ovanligt lång morgon-promenad, eftersom det förmodligen blir mycket folk på El Paseo senare. Vi hade sällskap med Ulf halva sträckan.

Det var inte så trångt på El Paseo (men desto trängre på caféer och restauranger). Fast hundarna ville ändå inte gå så särskilt långt, för de tyckte att det var för varmt. (Skönt tyckte jag, med +26° i skuggan!)

Trä-trallarna ligger klara att läggas ut längs muren, inför det stora fiesta-skådespelet "Muslimer och Kristna" som äger rum på stranden på torsdag morgon.

När jag om en stund har druckit mitt eftermiddagste, så ska jag börja läsa boken nedan. Jag tror att den är av den typen som kan distrahera och förströ hjärnan, utan att kräva något. Ungefär vad jag behöver nu alltså...

Boken är väldigt trevlig (i alla fall hittills), och jag läser med ett leende på läpparna. Men nu är det dags för tidiga kvällspromenaden. Det är fortfarande underbart väder ute (nu 23°). Så bra att jag har hundarna! För då kommer jag regelbundet ut och rör mig. Dessutom blir jag, som sagt, glad när jag ser dem - eftersom de så tydligt visar att de blir glada när de ser mig.

Jag har hunnit 1/3 i boken nu. Jag tycker om att läsa, men samtidigt har jag svårt att sitta stilla länge i sträck. Jag behöver röra på mig, men också vila ögonen genom att titta på horisonten. Ett kort ögonblick så saknade jag möjligheten att ensam gå en promenad i en djup skog, jag saknade allt det gröna - och tysta (svenska). Men så tittade jag på väder-gatgetarna, och då är jag så glad att jag befinner mig här i El Campello. Det är alltid så här i livet - att man får välja. Man kan aldrig få både och.  

I kväll fick jag låna Ulfs kamera och kunde kopiera fotona som han tog i torsdagskväll när han, Örjan, Anne-Charlotte och jag besökte restaurang La Cova. Det första fotot tog Ulf på vägen dit. Det visar männen som sitter och fiskar ganska nära fiske-förbjudet-skylten (samt de förväntansfulla vildkatterna).

Nedan jag, Örjan och Anne-Charlotte. Jag frös lite, så jag hade täckväst utanpå klänningen. Det ser faktiskt lite konstigt ut när jag ser det så här.

Ulf fotograferade mig och min huvudrätt. Eftersom jag inte hade med min kamera, så kom tyvärr inte Ulf med på något foto.

På hemvägen fotograferade Ulf fullmånen som sken så vackert ovanför tornet. Ser ni glittret på havet i bakgrunden?

17-10-10:

I morse satte kommunen läktaren på plats, där alla VIP-personer ska få sitta och titta på fiesta-skådespelet. (Jag är tyvärr inte inbjuden i år heller. Jag tror att man måste vara borgmästare i El Campello, för att vara alldeles säker på att få en inbjudan.) Överallt förbereds det. Den 12:e måste jag gå ut med hundarna senast klockan 06 på morgonen, för sedan blir det inte något så när lugnt förrän efter klockan 11. Jag kommer att få ställa väckarklockan...

Lite "promenad-reklam":

Att promenera måste ju vara den mest ursprungliga formen av motion, och den passar för precis alla åldrar. Att promenera är förstås lika bra för hundar, som för människor. Snart ska vi gå vår mitt-på-dagen-promenad, mina tre små och jag.

Man kan inte undgå att lägga märke till att "fiestornas fiesta" är på gång.

Efter hundpromenaden så gick jag till Mercadona. Där köpte jag för andra gången deras båda "nöt-nyheter". Den naturella nötblandningen i den vänstra påsen är säkert nyttig (mandel + valnöt + pistagemandel + cashewnöt + mullbär + blåbär). Men alltför mycket torkad frukt bör man förstås inte äta.

Blandningen i den högra påsen är nog inte fullt lika nyttig (jordnöt + mandel + cashewnöt), men det är inte nötternas fel. De är torrostade och "rökta". Av ren självbevarelsedrift har jag låtit bli att läsa innehållsförteckningen. Jag antar att "röksmaken" är någons slags kemikalie, och så har de säkert tillsatt något aptitstimulerande också. I alla fall är det den sortens nötter som är lätt att stoppa i sig utan att tänka på hur mycket man egentligen äter. Själv har jag en tendens att stoppa i mig alldeles för mycket om jag äter samtidigt som jag läser. (Det var därför den förra påsen tog slut.)

Man ska aldrig äta samtidigt som man gör något annat. Då blir det ingen mindful eating alls. Det vet jag! Ändå felar jag... Förmodligen kommer jag att rulla fram - redan före jul!

Snart ska jag sätta mig och läsa en stund. (Utan nötter inom räckhåll.) Jag gillar de "poetiska - naturvetenskapliga - psykologiska" textavsnitten i boken, som t ex de nedan.

Tidiga kvällsrundan är nu avverkade, likaså ytterligare sidor i boken. Plötsligt handlade flera sidor i rad - om att dansa tango.

Ibland sitter jag vid matbordet och läser. (Kroppen behöver variation.) Då får hundarna turas om att ligga i mitt knä - för där får bara plats en åt gången.

På sena kvällsrundan såg jag ett 50-tal personer som tränade positioner och rörelser på stranden (inför torsdagens bataljer). Den kommande fiestan är något väldigt STORT här i El Campello.

Jag har knappt 1/3 kvar i boken, men de sidorna får vänta. Redan 09:15 i morgon kommer de från Remax och tittar på vår lägenhet. Och innan dess ska jag ha hunnit gå morgonrundan med hundarna, samt gett dem deras frukost. Klockan är ännu bara 21:40, men jag ska strax göra mig klar för sängen. Jag vill gärna vara hyfsat pigg i morgon bitti. 

17-10-11:

Tänk så mycket förberedelser, för några få timmars uppvisning (det stora slaget mellan muslimer och kristna, i morgon bitti). I dag har man lagt flytbryggan på plats, och börjat resa tälten. Dessutom har man monterat ytterligare en läktare på El Paseo (nytt för i år). Från vår balkong ser vi allt väldigt bra (fast bara den mittersta biten).

Det har varit en stressig dag. I morse klockan 09:15 skulle Remax ha kommit. Jag var beredd, och väntade (och hade redan varit ute med hundarna). Men de kom inte förrän en timme senare. Lite senare meddelade de att de skulle komma med ytterligare en kund klockan 13. De kom 13:20. (Det var inte Paloma, utan en manlig mäklare.) Första omgången som tittade var tre överviktiga franska män. De tyckte att mycket var bra men att gästrummet var för litet. Andra gången kom ett spanskt par som verkade nöjda med mycket, men funderade på att slå ut väggen mellan kök och vardagsrum. Vi får väl se om någon av dessa är tillräckligt intresserade för att ge ett bud.

Mellan första och andra visningen så gick jag till vår "administration" och hämtade två nya portnycklar. Portlåset ska bytas nästa vecka. Det har krånglat väldigt mycket den senaste veckan (det är väl slitet efter 26 års användning). Några gånger har jag inte kommit in alls. (Första gången gick jag ett varv till med hundarna, och vid nästa försök lyckades jag öppna.) De senaste dagarna har jag haft garage-nyckeln med mig, så jag har kunnat komma in det hållet när jag inte har lyckats komma in den vanliga vägen. Även Ulf och grannarna har haft problem att komma in, så det har inte haft att göra med min nyckel.

Jag undrar vad låscylinder heter på spanska? Det står inte i min ordbok. Enligt boken heter lås (patentlås): cerradura. Men administrationen skrev bombín. Enligt min ordbok betyder det senare kubb / plommonstop / cykelpump. Det är inte lätt det här med språk...

När Remax hade gått andra gången så fick hundarna lunch, och sedan gick vi vår promenad. Därefter gick jag till Aldi (som i dag hade erbjudande om en billig och bra sportbehå). Fast klockan blivit mycket så fanns det en kvar i min storlek i rätt färg (rosa). Jag gick hem med mitt inköp, och därefter till Lidl. De sålde en funktionell sportväst i dag. Jag hade tur ännu en gång, för en fanns kvar i rätt färg och storlek. När jag kom hem så vilade jag fötterna en kvart innan det var dags för tidiga kvällsrundan med hundarna.

Nu ska jag strax läsa den sista tredjedelen i boken. I går behandlades det allvarliga ämnet cancer. Jag tycker att den unga kvinnan Elaia har ett konstruktivt sätt att se på sin cancer - de delar bostad. Det är fint formulerat nedan.

Boken har varit en positiv överraskning. Den behandlar på ett lättsamt och humoristiskt sätt, även allvarliga ämnen. Det ska bli intressant att se hur den slutar. 

17-10-12:

I dag är det "stora pangare-dagen" eller Fiesta de Moros y Cristianos. Det märks! Hundarna och jag gick morgonpromenaden redan klockan 06. Då var här ganska lugnt, fast enstaka grupper med människor var redan då på väg mot stranden och skådeplatsen.

Klockan är nu 08, och skådespelet pågår för fullt på stranden. Jag ser ganska bra härifrån, men det är mycket stämningsfullare att sitta nere på muren och "vara med på riktigt", och se allt på nära håll - först bara eldsflammorna i mörkret, och sedan fler och fler detaljer medan solen sakta går upp.

Härifrån hör vi förstås alla PANG och BOM. Hundarna tar det bra. Bonnie lyfter bara på öronen. Stella (familjens "räddhare") skäller emellanåt, men blir tyst så fort jag tar upp henne i famnen eller klappar henne. Nellie skällde lite precis i början, men är fullständigt oberörd nu. Men så är hon ju hel-spanjorska.

Morgonens program ser ni nedan. Jag går då och då ut på balkongen och tar några foton. Dem får ni se senare i dag.

Jag läste inte ut boken i går, även om jag hann en bra bit till. Jag var ju tvungen att försöka komma i säng i tid, med tanke på att jag hade ställt klockan på ringning redan 05:40 i morse. (Som pensionär är jag ju inte van att gå upp så tidigt...)

Jag fotograferade mina tre små söta flickor när jag tillfälligt reste mig ur läsfåtöljen.

Ett par kapitel i boken handlade om Sanary-sur-Mer. Det lät som om det är är mycket vacker plats, så jag var tvungen att googla. Jag blev riktigt sugen på att åka dit någon gång i framtiden. Det ligger 107 mil härifrån (bilvägen), men det går flyg mellan Alicante och Marseille. Jag får nog aldrig råd att åka dit, men jag skulle vilja...

Den lilla bokhandeln i Paris är en sådan bok där jag hela tiden fastnar för själva språket, formuleringarna. Jag tycker om författarinnans sätt att uttrycka sig. Nedan handlar det om känslor.

Mannen som i baksidestexten beskrivs som "en kärlekskrank italiensk kock" ger i boken följande råd (de tre första) för hur man blir lycklig:

Nu ska jag ut på balkongen och ta några foton till. Det ser ut som om de kristna ska vinna i år igen! Det är synd att jag inte förstår allt som speakerrösten (låter som en skolad skådespelare) säger. Det är säkert intressant.

Här kommer mina "fiesta-foton", i den ordning som jag tog dem. De fotografer som stod på stranden (samt drönaren som flög ovanför) fick förstås betydligt bättre foton.

Som vanligt var hästarna allra bäst! Tänk att de gör precis vad som förväntas av dem - när folk skjuter runt omkring så det säger PANG och BOM!

Jan, som var på plats på El Paseo, bidrar med följande foton:

Tyvärr satt han inte så att han kunde se bra. Han (och Lena samt Lucky, som gick hem efter en stund) var på plats drygt 06:30, och då var alla bra platser redan upptagna. Jan sågar dramarturgin, och tycker (precis som alla andra utom spanjorerna själva - gissar jag) att det var "en massa onödigt pangande på alldeles för hög volym." Samt: "Obegriplig handling med krigare som sköt och sköt utan att träffa någon." Och så la han till: "Då är de mer pricksäkra på Möllevångstorget i Malmö".

Ja, det senare är ju sorgligt. Katarina rapporterar ibland från "den skånska krigszonen".

Fast klockan bara är 11:20 så ska jag snart gå mitt-på-dagen-promenaden med hundarna. (Vi ligger ju mycket före tidtabellen i dag.) Jag antar att man redan har hunnit riva alla tälten på stranden, men jag stoppar ändå kameran i fickan.

Turistbyrån bidrar med de här fotona:

När vi gick vår promenad så såg jag att "solarna & badarna" nu hade återintagit stranden. Hundarna såg mest alla matrester som låg på El Paseo, och som de gärna hade velat äta upp om inte deras elaka matte hade hindrat dem...

Något helt annat. (Jag tittade på dagens Westwing-nyheter.) Jag må tycka om cerisrosa och kornblå kläder, men när det gäller heminredning så vill jag att basen ska gå i vit - creme - beige - sandfärg (och björk). Så i min nästa lägenhet vill jag ha ljusbeiga väggar, mycket ljusare/svagare än nedan - annars ungefär samma ton. Det ser så vilsamt ut!

I nästa lägenhet ska jag bestämma helt själv hur jag vill ha det! Dock är jag medveten om att ekonomin kommer att sätta gränser. Men kanske det kan bli "nästan perfekt" (enligt min smak)?

Nu har jag läst ut boken, som förresten heter Das Lavendelzimmer (lavendelrummet) i original. Det är en mycket fin bok som jag verkligen rekommenderar!

Vad ska jag nu göra resten av dagen? Jag kan inte börja på en ny bok förrän tidigast i morgon. Min hjärna måste bearbeta färdigt den här först. Tja, jag kan ju alltid kela med mina hundar... Det är inte det sämsta.

På fotot nedan ser ni alla de fyra färger som jag har på bougainvillea - på samma foto. Tre nyanser av rosa (vinröd, varmrosa och kallare rosa) + vit (bara en blomma skymtar).

Mitt hemtelefonnummer krånglar. Jag kan höra de som ringer, men de kan inte höra mig. Ibland är signalen konstig. Och ibland står det att linjen är upptagen fast jag har lagt på. Jag skrev och klagade häromdagen, men måste skriva igen.

Viktig nyhet: https://www.hd.se/2017-10-12/italien-tillater-vard-av-sjuk-hund:

En italiensk bibliotekarie som berättade för sin arbetsgivare att hennes engelska setter var en del av familjen har fått rätt att ta ut sjukledighet istället för att använda semesterdagar, skriver nyhetsbyrån AP.

En italiensk djurrättsgrupp hjälpte till med att övertyga universitet La Sapienza att kvinnan skulle få ta ut två dagars sjukledighet för att se om sin 12-åriga hund. Djurrättsgruppens ordförande Gianluca Felicetti säger att den som får intyg från en veterinär ska ha samma rätt och att fallet är prejudicerande.

Kvinnan säger att hunden återhämtar sig väl från operationen för en brösttumör och ett ingrepp i halsen.

17-10-13:

Det är helgdag i dag också, här i El Campello. Varför vet vi inte - för dagen är inte ens utmärkt i den lokala almanackan. Några affärer har öppet som på en lördag. Spanjorerna tycker mycket om helgdagar, så om det inte blir tillräckligt många i rad (eller ve och fasa - om en helgdag infaller på en söndag) - då skapar de en extra helgdag. Kanske dagen i dag är en sådan?

Min dag började med bajs. Suck! Fredagen den 13:e, nej skrockfull har jag aldrig varit - och Nellie kan definitivt inte läsa almanackan. I natt sov jag för en gångs skull tills jag nästan var utsövd (vilket händer ytterst sällan), och satte glad foten på golvet. Nejdå, i mitt sovrum fanns inget bajs - men i vardagsrummet! Det var bajs i hundarnas fåtölj (väl inkletat i det imiterade fårskinnet som brukar ligga där), i en hundsäng, samt på inte mindre än 5 ställen på golvet (utkletat, och till hälften fasttorkat). Suck, suck och dubbelsuck. Innan jag ens hade öppnat båda ögonen (eller bytt om från nattlinne till kläder), så blev jag tvungen att skura golvet samt sätta på en maskin tvätt.

Hur ska jag få Nellie att förstå att man INTE ska leka med bajs? Om jag ser när hon börjar - då är det lätt att säga NEJ på skarpen. Och då lyder hon nästan bums. Men när jag sover?

Hundarna får ingen mat efter klockan 18, och sedan går vi alltid en promenad innan vi lägger oss. Då borde varken Nellie eller Stella bli bajsnödiga nattetid. Men det blir de... Suck!

För att trösta mig en smula köpte jag tre nya blommande växter i den närmaste kina-butiken. Två krukor med lobelia! Det var den himmelsblå som jag först fick syn på. Sedan hittade jag krukan där det växer klarblå i halva och lila i halva. Det blev fint tillsammans! Inte för att jag vet hur länge lobelia blommar så här års, men någon vecka ska de väl klara åtminstone. De får stå på balkongen, men så att de syns inifrån.

Sedan köpte jag en cerisrosa-röd cyklamen också. Den satte jag på matbordet. Cyklamen brukar inte blomma överdrivet länge i sträck, men minst några veckor kan blommorna säkert glädja mig. Jag behöver några färgklickar nu när soffhörnan är så blek.

Ulf och Jan sitter förmodligen på en restaurang vid El Paseo just nu (kl 15), och tar en öl samt något att äta till - om allt gick enligt planerna. Hur som helst så brukar de ha trevligt tillsammans. Själv ska jag strax dricka te (green chai). Men vad jag ska ha till har jag ännu ingen aning om (fast teet står och drar). Jag är tyvärr ingen sådan som planerar mitt ätande. (Något brukar det dock finnas i kyl och/eller frys. Om inte annat så har jag ost och paprika.) Men jag är mycket väl medveten om att jag borde bättre mig. Att veckoplanera är bra! Tyvärr tycks jag inte alls ha några anlag åt "att-vara-perfekt-hållet". Det är förstås därför som Ulf alltid klagar så mycket på mig...

Svenska Magasinet skriver (http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.12750.html): I skuggan av händelserna i Katalonien firade Spanien sin nationaldag i går den 12 oktober. Firandet blev intensivare än vanligt och det var mer spanska flaggor än brukligt över praktiskt taget hela landet.

Jag tror att det är något fel på min telefon! Hemnummer har kollat att det inte finns något fel hos dem. Om det kan vara något fel hos Telefonica vet jag förstås inte, men det blir nog billigare att köpa en ny telefon först innan jag kallar på dem. Vare sig jag ringer upp någon, eller någon ringer mig, så hörs den andre - men ingen hör vad jag säger. Och telefoner är liksom till för att samtala i, för att kunna föra en dialog (och inte bara hålla eller lyssna till en monolog). Den är inte så gammal telefonen jag har, men den var billig. Jag tror att jag kan få en ny bärbar för under 30 €. Jag kan kolla om Telefonica (närmast) har någon vettig. Annars har väl Carrefour.

17-10-14:

Inmo2000 skulle ha kommit och visat vår lägenhet i dag, men kunden dök aldrig upp. Det händer då och då, sa mäklaren, att folk bestämmer tid men sedan inte kommer. Tja, fast det är nonchalant mot andra människor - att inte komma i tid (eller höra av sig i god tid och säga att man inte kan/vill komma)! Mäklaren väntade, jag hade förberett en del här, och Ulf hade "flytt hemifrån".

När jag var säker på att ingen skulle komma, så körde jag till Carrefour och köpte en ny liten (stationär) trådlös telefon. (Motorola, vit, 22 €.) Ännu har ingen ringt, så jag vet inte om den fungerar som den ska. D v s om det hjälpte att byta telefon. Inte förrän jag har pratat en stund i den nya får jag bekräftat om det var gamla telefonen det var fel på, eller om det är linjen.

Jag köpte lite nyttigt hund- och fågel-godis också, samt onyttig (men god) glass till mig själv. Djuren har redan fått smaka lite av sitt, och tyckte att det var smaskens. Själv ska jag äta glass framåt kvällen. (Ulf får förstås smaka om han vill, men han brukar inte vilja ha.)

Detta får mig helt osökt att tänka på följande: Jag undrar hur mycket jag väger nu egentligen? Jag har inte vägt mig på länge, men kläderna sitter trängre och trängre. Jag vet att jag väger mycket mer än jag har tillåtit mig att väga på många år. Troligen 7-10 kg mer än jag önskar, och minst 5 mer än jag borde väga ur hälsosynpunkt. Även om det ännu inte är hälsovådligt mycket, så MÅSTE jag snart göra något åt det. Jag vet precis hur man gör. Det är bara det att jag är så oerhört mentalt trött just nu...

Jan prov-ringde precis. Det hördes jättetydligt i båda riktningarna. Då var det alltså den gamla telefonen som det var fel på. Skönt att ha en som funkar igen!

17-10-15:

I dag blir lilla Nellie precis 6 månader gammal. Hon är ett litet energiknippe som charmar alla vi möter med sitt lilla format. I dag väger hon precis 1115 gram.

Jag försökte ta ett par foton på henne nu på morgonen, men hon var inte stilla en sekund. Jag lyckades dock fånga henne på fotot nedan. Det syns att hon har något fuffens för sig, att hon försöker dölja något för mig. Hon tuggar nämligen på ett visset crassulablad som hon hittade på balkongen. Men crassulablad är inte giftiga, så det gör ingenting. Värre är det om hon stoppar något i munnen som hon hittar på trottoaren. Jag hinner sällan stoppa henne (eller någon av de andra), och är alltid orolig för att det ska vara något farligt/giftigt.

Det var lättare att fotografera Stella som låg stilla länge i en solstrimma.

Jag vägde mig i morse. Det är lika bra att ta tjuren vid hornen. Vågen visade 56,5 kg och 28,9% fett! Inte bra alls. Jag tror visserligen att en seriös läkare skulle tycka att jag möjligen borde gå ner 3-4 kg och 3-4% fett, men inte mer. Men själv skulle jag helst vilja väga någonstans mellan 46 och 49, och helst ha en fetthalt kring 20%. Jag har höga krav på mig själv. På 2 - 3 månader skulle jag kunna nå mitt mål. Men jag kommer inte att börja banta nu. I nuläget orkar jag inte.

Jag är mycket trött - mest psykiskt. Men i går kväll, klockan 18:40, kunde jag nästan inte hålla ögonen öppna längre. Om jag inte hade haft hundar (som behövde gå ut på en sen kvällspromenad) så hade jag gått och lagt mig då. Men klockan blev 22 innan jag kom i säng, och som vanligt hade jag svårt för att somna (trots att jag var så sömnig). Jag har svårt att koppla av mentalt, och så har jag ont i höger knä och höft vilket gör det svårt att hitta en skön sovställning. Jag vaknar fortfarande av värmevallningar om nätterna, men inte längre tre gånger per timme - utan bara 1-2.

I morse gick jag upp 7:45. Jag hade legat vaken någon timme, men jag var så trött och sömnig att jag gärna hade velat sova minst en timme till. (Jag skulle gärna vilja sova 7-8 timmar sammanlagt - helst varje natt!) Men så är jag ju en ansvarstagande hundägare. Alltså tvättade jag mig, klädde på mig, gav hundarna frukost - och gick morgonpromenaden med dem.

Alltsedan jag "brände ut mig" så är jag väldigt känslig för stress. Nu känner jag mig mycket stressad av att jag inte kan planera min framtid. Mycket hänger på att jag inte vet om och när vår lägenhet kan bli såld. Ovissheten tär! Det är alltid situationer som man inte kan påverka som stressar mest. Det ska bli skönt den dagen allt är över, och jag kan komma till ro.

Jag menar förstås inte i graven, när jag skriver "allt är över" och "komma till ro"... Jag vill gärna LEVA allra minst några år till. Det är ju inte hur många år vårt liv innehåller som är viktigt - utan innehållet i våra liv! Jag vill ha ett bra innehåll! Ett liv i harmoni och glädje! (Lyx har jag däremot inget som helst behov av.) 

I dag säljer Westwing en massa soffor. Jag tittade på några små. Den översta är bara 114 cm lång, och den blå nedanför är 124 cm - och har inbyggd förvaring. Men båda två vore väldigt svåra att sy överdragsklädslar till. Om jag köper en Ikea-soffa så kan jag köpa en färdig klädsel från Bemz - vilket jag föredrar. Hur som helst bör jag inte köpa någon soffa alls - förrän jag har flyttat till den lilla lägenhet som jag sedan ska bo i resten av livet.

Klockan är bara 11:30, men jag gäspar redan... Kanske jag piggnar till om jag tar en koffeintablett, och sedan går ut i solen?

Sålunda gjorde jag. Jag bestämde mig för att vi skulle fira Nellie ½-årsdag genom att gå på café eller restaurang. Först gick vi en promenad. Därefter valde vi creperían Taula, dels för att de har en skål med vatten stående framme till förbipasserande hundar, och dels för att de har många nyttiga alternativ på menyn.

Alla hundarna fick sitta i mitt knä. Det tycker de om!

Fast Nellie hade väldigt svårt att koppla av först. Det var så mycket som hon ville titta på, och i förekommande fall (stora hundar) även skälla på.

Bonnie och Stella satt lugnt och tittade på människorna vid borden bredvid. Eller om det var deras mat som de tittade på...

Men Nellie klättrade hit och dit i min famn. Men så är hon ju inte van vid att följa med på caféer och restauranger - ännu.

Det man måste lära sig är att sitta/ligga stilla i mattes knä, samt att aldrig någonsin knycka mat från mattes tallrik - hur gott det än luktar.

Taula säljer inte bara crepes, men eftersom det är deras specialitet har de förstås många varianter att välja på. Det finns framförallt många "söta" crepes med allt från socker till nutella på. Men jag valde en "salt", den översta nedan La mini med ägg, ost och skinka på. Allt är sådant som hundarna också kan äta.

Till detta valde jag grönt te. (Det ligger en tepåse i den blå förpackningen. Jag uppskattade att muggen hade porslinslock.)

Taula bakar sina crepes på mörkt fullkornsmjöl, vilket både är godare och nyttigare än vitt mjöl. Hundarna fick smaka många små bitar var, vilket de verkligen uppskattade. Själv tyckte jag att det smakade riktigt bra! Den här måltiden som blev en hel lunch för mig (trots att 1/5 försvann ner i andra magar).

Det är mycket roligare att ha sällskap när man är ute och äter/fikar. Så det är ju bra att hundarna mer än gärna följer med. Allra roligast är det förstås att ha sällskap med en eller flera vänner, så man kan sitta och prata under tiden man äter. När jag är ensam så äter jag ofta för fort, så jag inte ens hinner njuta av maten. Fast det är bara några gånger per år som jag går ut och äter själv, och många gånger blir det bara en glass eller en kopp te då. Jag har inte anammat den spanska vanan, att äta och dricka något på café/restaurang varje dag.

När jag hade betalat (totalt 5 €, vilket det var värt) gick vi ytterligare en promenad i det fina vädret.

Plötsligt fick Nellie syn på något intressant.

En liten chihuahua-tik som t o m är mindre än hon själv. Jag har sett valpen tidigare, när matten har burit den. Men i dag fick den lilla gå själv för första gången.

Tiken, som bara är 4 månader gammal, var lite blyg när hon hälsade på Nellie.

Det ser ut som om tiken (vars namn jag inte uppfattade) ser ut att bli ungefär lika stor som Nellie. Då kan de kanske bli lekkamrater lite längre fram? Lika barn leker bäst...

När jag kom hem kunde jag konstatera att jag var alldeles rödprickig på båda låren, just där hundarna hade suttit. (Det har lagt sig nu.) Kan det vara någon form av kontaktallergi? I så fall hoppas jag att jag är allergisk mot något som hundarna hade på tassarna (som de klivit i på trottoaren) - och inte mot pälsdjur... Fast kontaktallergi är alltid lättare att undvika än allergi i luftvägarna, så jag oroar mig inte. Men det är inte första gången som jag blir rödprickig.

Suck, suck och dubbelsuck! Vi har fått ohyra, någon form av mott. Jag har sett dem flyga omkring här den senaste veckan, men jag har inte sett en enda i något av våra speceriskåp (ännu). I dag fotograferade jag en, när den satt på min stol bredvid matbordet:

Jag har googlat, och kommit fram till att den troligaste arten är den här:

I mina speceriskåp har jag nötter (av olika slag), mandel, mandelmjöl mm. Jag måste alltså ta fram allt jag har i tre skåp (för allt ligger inte på samma ställe) - och titta noga noga. Det mesta har jag i hermetiskt tillslutna plastburkar, eller plastpåsar med zip-lås, samt några nyköpta nötter - i originalförpackningarna. Men det vet vi ju - att skadeinsekter kan ta sig in även där det tycks vara omöjligt.

Usch vilket jättejobb! Jag som hade hoppats att insekterna bodde i Ulfs speceriskåp (bara för att det är i hans skåp det brukar komma ohyra, under somrarna när han inte är här). Men nu verkar det ju troligast att det är i mina...

Så nu vet jag vad jag ska göra hela förmiddagen i morgon! Jättekul! (Ni förstår väl ironi?)

Jag tittade just efter hur mycket Stella vägde, när hon den 20/8-12 var precis 6 månader gammal. Hon vägde då 1450 gram - alltså 30% mer än vad Nellie väger i dag. Om Nellie skulle väga 30% mindre än Stella som vuxen så skulle det bli ca 1380 gram, vilket är ungefär vad jag har gissat ganska länge. Vi får väl se vad hennes vikt stannar på. Normalt växer chihuahuor tills de är ca 10 månader gamla, fast långsammare och långsammare förstås.

Det är nästan bara med chihuahuor som man är så fixerad vid vikten. (10 gram för mycket eller lite, kan innebära att hundens valpar inte får stamtavla... Tillåten vikt = 500 - 3000 gram.) För de flesta andra raser är det mankhöjden som räknas. Där kan en enda millimeter göra skillnad! En toypudel får t ex vara 24,0 - 28,0 cm hög, en dvärgpudel får vara 28,1 - 35,0 cm etc.

Jag blev plötsligt osäker på om jag skrev rätt ovan, när jag påstod att chihuahuor växer tills de är ca 10 månader. Det är nog min erfarenhet. Nu googlade jag och läste: Det finns inget exakt svar för när en chihuahua slutar växa, det kan variera mellan 8 och 12 månaders ålder. De brukar växa som mest mellan 3 och 5 månader. Därefter blir de bara mer vuxna och stabila i kroppen (lite grövre), men de brukar inte bli mer än någon cm högre.

Jag drar slutsatsen att det är ungefär som jag trodde. Hur som helst så spelar det ingen roll i Nellies fall. Hon kommer garanterat att väga mindre än max-vikten, och minimi-vikten har hon redan passerat med råge. Fast jag tycker personligen bäst om chihuahuor som väger mellan 1 och 2 kg (den gamla idealvikten för rasen, som på senare år har höjts till: mellan 1½ och 3 kg). Och jag blir glad om Nellie kommer att bli mindre än Stella - för Stellas skull. (Och det kommer hon att bli.) Men eftersom jag är lite vikt-fixerad så kommer jag att fortsätta att väga Nellie (samt mina andra hundar - och mig själv) regelbundet. Jag gillar ju siffror och statistik också!

Normal mankhöjd för en vuxen chihuahua ligger förresten mellan 15 och 25 cm, men "räknas" inte. Man tittar på proportionerna. "Rasen ska ha en kompakt kroppsbyggnad, och kroppslängden skall överstiga mankhöjden något." Alltför långbenta får de alltså inte vara.

17-10-16:

Klockan har hunnit bli 13, och jag har ägnat förmiddagen att gå igenom allt som jag hade i mina 4 speceriskåp. (2 överskåp och 2 underskåp - vid min matplats.) Jag hittade inte ett spår av några mott.

Däremot hittade jag faktiskt en annan sorts ohyra i en burk (med skruvlock) som jag hade solrosfrön i. När jag öppnade locket så såg jag pyttesmå ofärgade baggar krypa runt. Äggen måste ha varit med från början, för de hade inte kunnat ta sig ur burken. Burken har stått oanvänd länge. Jag slängde innehållet i en plastpåse och knöt en knut, och satte för säkerhets skull en ny platspåse utanpå, som jag också knöt en knut på - innan jag slängde allt i soppåsen.

I soppåsen slängde jag också några bortglömda förpackningar med utgånget datum, som jag hittade längst in i en hörna. Det skadar inte att gå igenom sina skåp en gång om året.

Ännu är skåpen tomma. Däremot har jag hela matbordet fullproppat med staplar och högar. Nu ska hundarna få lunch, och sedan går vi vår mitt-på-dagen-promenad. När vi har kommit hem igen så ska jag städa ur mina skåp noggrant. Därefter ska jag sätta in allt igen - fast i ännu bättre ordning.

Sedan återstår det att lista ut var motten bor! Då måste det kanske vara i Ulfs skåp i alla fall. Han har tre lite större skåp (2 underskåp och 1 överskåp) där han har specerier mm (på andra sidan köket). Jag sa nyss till honom att eftersom jag inte hittade några mott i mina skåp, så måste han gå igenom sina. Han menade att han har mest konservburkar, och att han inte tänkte plocka fram alla dessa. Fast jag vet att han har annat också. Ulf menade att det är mitt jobb att gå igenom hans skåp. Men varför skulle det vara mitt jobb? Är det för att jag är kvinna? Men vi föddes inte med städredskap i händerna... Och nu är vi ju inte ens gifta längre. Så varför skulle det vara mitt jobb?

Hur som helst så måste Ulf vänta till senare i dag. Jag måste först få undan alla mina saker. Annars har han ju ingenstans att ställa sina under arbetets gång. Man måste faktiskt ta fram precis allting, och kika ner i varje burk och öppnad förpackning - hur täta dessa än ser ut. Och oöppnade förpackningar måste man studera noga, och leta efter pyttesmå hål (mindre än efter en knappnål) - för i sådana kan ohyra ta sig in och ut. Det är ett stort jobb att bli av med ohyra, men nödvändigt om man inte gillar larver i maten. Och det gör jag definitivt inte.

Häromåret hade Ulf kvarnmått i sitt kök i Hässelby. Han säger att de var jättesvåra att bli av med. Det hjälpte inte att spruta, fast han sprutade i omgångar. Men han köpte hormonfällor (från Anticimex) som lockade till sig honorna. När tre stycken honor hade fastnat på fällan så upphörde problemet snart. Kanske vi bör köpa sådana fällor för säkerhets skull? Anticimex finns i Spanien också.

Suck och suck! Det är urtrist med ohyra! Och jag vill INTE ha ohyra i mina specerier!

När vi passerade creperían så pep Nellie i högan sky, och ville dit! Hon fick tydligen smak för att "gå på restaurang" efter bara ett enda besök...

Genom att titta på Anticimex spanska sida: https://www.anticimex.com/es-ES/ har jag precis lärt mig att mott heter polilla på spanska, och att sorten vi har (indiskt mjölmott) heter samma sak på spanska: polilla india de la harina. Jag tror inte att sorten finns i Sverige.

Jag har nu rengjort skåpen och ska strax börja ställa in allt igen. Fast lite gallrar jag nog ut. Jag har t ex dubbelt så många te-sorter som jag använder. Men vem ska jag ge te-burkarna som blir över? Jag tycker inte om att kasta sådant som det inte är något fel på. Jag har också mycket hundgodis på lager, noterade jag. Hundarna erbjöd sig att bums äta upp allt! Men det vore nog inte så hälsosamt. Jag får väl börja ge dem lite "lördags-godis" då och då...

Alldeles nyss mailade Remax och frågade om de kunde komma med en kund. Jag skrev tillbaka att det går, men inte är idealiskt - och förklarade varför. Kanske de kommer i morgon kl 12 i stället, men jag har inte fått det bekräftat än. Om de kommer nu så hinner jag ändå inte fixa något på 10 minuter. Jag vill ju ställa in allting prydligt! Inte vräka in allt i panik.

Klockan 20:45 var jag äntligen klar. Nu är det mycket rent och välorganiserat i alla mina köksskåp. Själv är jag väldigt trött. Nu ska jag bara gå sena rundan med hundarna, och sedan lägga mig. Det har inte varit en speciellt rolig dag i dag, men så är det ibland. Fast det är synd om er som bara har fått läsa om ohyra - och inte ens har fått se något trevligt foto...

I morgon kommer Remax kl 12. När de har gått så blir det Ulfs tur att plocka fram allt ur sina skåp. Hoppas verkligen vi hittar var alla motten kommer ifrån - och kan få bort dem helt!

17-10-17:

Remax var här med en kund vid lunchtid. Mäklaren (Paloma) påpekade att det inte finns många lägenheter med det här läget som både har havsutsikt, pool, garageplats och förråd. Men om besöket gav något vet jag inte. Det går ju inte att se vad folk tänker. Det är köparnas marknad nu. Mina spanska vänner säger att en orsak till att det är svårt att sälja nu, är att bankerna har så många lägenheter som de säljer väldigt billigt. De säger också att försäljningen här i El Campello inte sätter fart igen förrän till påsk. Suck! Vi måste sälja långt innan dess.

Ulf har gått igenom innehållet i ett av sina skåp - utan att hitta någon ohyra. Han ska gå igenom nästa skåp i morgon eftermiddag, säger han. Tänk om inte han heller hittar något? Var kommer motten då ifrån? Det vore osannolikt om det plötsligt kom en svärm utifrån, även om vi har två serveringar på gatuplanet.

Ikea ska börja sälja djurmöbler! Men varken här i Spanien eller i Sverige, i alla fall inte ännu. Kollektion Lurvig säljs bara i USA, Canada, Frankrike och Japan. Se: http://www.ikea.com/us/en/catalog/categories/departments/pets/?cid=af|de|no_cc_topic|7xOgOqleGDAkWJuZGAAA33fpj5Dzni&affmt=2&affmn=4. Där finns en del trevligt. Fast eftersom hundar och katter inte får komma in i Ikeas varuhus, så kan de ju varken provsitta eller provligga...

Vilken trevlig uppfinning Lalabu dadshirt är! Fast nog kan mammor och släktingar också ha den. Den verkar vara både praktisk och mysig. Jag såg den i Yanko designs inspirationsmail. (Jag prenumererar och får ett varje kväll kl 20.) Se: http://www.yankodesign.com/ Där kan man hitta mycket kul, spännande och praktiskt.

Jag hittade också ett verkligt praktiskt paraply:

Bilden var stor när jag kopierade den, men eftersom ni inte kan se någonting utan förstoringsglas, så titta direkt här i stället: https://www.yankodesign.com/2017/10/06/the-self-inflating-umbrella/

Och vad sägs om kläder som växer med barnet? Regn och vattentäta, miljövänliga, finns i åtminstone 4 färger... (Fast snygga är de inte...)

Jag hade tänkt skriva om lite annat i dag. Och jag hade tänkt fotografera hundarna. Nu blev det inte så. Jag har haft annat för mig. Nyss kom dagens inspirations-mail från Yankodesign, där jag bl a hittade en kork/hällare att sätta på oljeflaskor: http://www.yankodesign.com/2017/10/16/the-most-enchanting-thing-in-your-kitchen/

Vissa av sakerna Yankodesign visar är prototyper, andra finns redan i handeln. När jag klickar på "Buy now" så kommer jag till spanska Amazonas och kan se att Oiladdin kostar 9,50 €. Om ni klickar på samma ställe som kommer ni antagligen till svenska Amazonas (gissar jag). Jag gillar små smarta prylar. Jag skulle kunna tänka mig att köpa en sådan här (eftersom jag tycker det är svårt att hälla upp lagom mängd = lite), men det blir inte nu. Förresten har svenska webbsidan Smarta Saker: https://www.smartasaker.se/ också en massa små smarta prylar.

17-10-18:

I går när vi skulle ut på sista runda, så tryckte jag som vanligt på hissknappen här vid vårt våningsplan. Och när hissen kom så öppnade jag dörren. Där inne stod shih tzun Curro alldeles ensam och utan koppel - hunden som tillhör familjen som bor på våning 1. Curro bara tittade förvånat, men mina tre skällde (intrång på reviret). Tonårsflickan från våning 1 kom springande uppför trappan och hämtade sin hund. Vi skrattade båda. Jag antar att flickan och pojkvännen som vanligt stod och pussades i entrén, och så gick väl Curro själv in i hissen och väntade. Och sedan tryckte jag intet ont anande på hissknappen...

Det är inte Curro på fotot nedan, men det är väldigt likt. Han är en söt och väluppfostrad hund!

Ulf tror att han har hundallergi. Han snyter sig i ett kör, fast i skov. Det gör han visserligen i Hässelby strand också, men det är värre här. Jag tycker att han ska gå och testa sig, så att han vet att det säkert är hund som han är allergisk mot. När han testades 2007 så var han allergisk mot katt, men inte mot hund. (Det var ju därför som jag tvingades ge bort mina kära katter. Celine saknar jag fortfarande, fast hon är död nu.)

Men jag undrar om det verkligen är hundallergi. Ulf är väldigt svag för Bonnie, och hon gillar honom. Så varje dag ligger Bonnie antingen på hans säng, eller i hans knä, när han sitter framför datorn. Och de tre senaste nätterna har Bonnie fått sova i hans säng. Han har inte blivit sämre dessa tre dygn, utan nästan haft färre luftvägsproblem. Det kan ju vara slumpen, eftersom besvären kommer i skov. Men ändå? Jag skojar om att det måste vara mig han är allergisk mot... Eller möjligen mot El Campello. Hur som helst vore det bäst om han testade sig. Det är ju alltid bättre att veta.

Annars är Ulf så pass förstjust i Bonnie att han säger, att om han inte hade behövt gå ut med henne flera gånger per dag - då hade han gärna smugglat med henne upp till Hässelby strand...

I dag ska det regna. Det kan komma över 10 mm i eftermiddag. Nu på förmiddagen kom det en liten skur. Den var häftig, men varade mindre än en minut. Det kom ändå så pass mycket att det syntes tydligt på marken. Jag ska gå mitt-på-dagen-promenaden lite tidigare än vanligt, och hoppas förstås att det inte kommer att regna på oss. Bonnie och Stella tycker INTE om regn...

Precis nu kom det ytterligare en häftig 45-sekunders-skur... Ändå ser det inte särskilt mörkt ut. Solen tittar fram någon minut då och då. På fotona nedan regnar det häftigt, men det syns knappt...

Havet är vackert i alla nyanser av blått, från det mörkaste svartblå till det ljusaste silverblå! Nu i eftermiddag ser vi prov på hela den mörka färgskalan. Periodvis åskar det så rutorna skallrar. Jag har tänt ett värmeljus, och Ulf städar i ett av sina köksskåp. (Hittills har han inte hittat något skumt.)

Vi har ju pratat om att byta fönster, till modernare två-glas. Men någon som verkligen borde byta ut sina - det är grannen tvärsöver gatan. Där bodde mannen som tyckte att allt var bättre förr (men som berättade en hel del intressant för mig om gamla El Campello). Frun och den vuxne sonen bor kvar. De tycker säkert att deras fönster var bättre förr... När det regnar hänger de för ett provisoriskt skydd.

Celeste och Safir är så gulliga mot varandra. Nye Safir är inte lika vackert klarblå som den gamle - men han är frisk, vilket är viktigare. Fotona blev inget vidare (mörka och suddiga), men ni ser åtminstone att fåglarna är söta ihop.

Jag har börjat läsa en ny bok. Den verkar vara både bra och spännande. Vi sitter i läs-fåtöljen hundarna och jag, och har det mysigt.

17-10-19:

Jag lyckades lägga ifrån mig boken i tid (trots att den är spännande), och på sena kvällsrundan var himlen klar igen (fast svart).

I dag skiner solen, som vanligt. Bättre så. Men så har jag fått andra bekymmer. Jag satte igång en tvättmaskin i morse, Ulf ville ha tvättat, och så fyllde jag på med några av mina plagg. Mitt i tvättprogrammet la maskinen av! Displayen blev svart. Det var ingen vanlig säkring som hade gått, möjligen en i själva maskinen. Inget som jag kan fixa själv, vad det än är.

Jag lyckades i alla fall hitta grejen man ska dra i för att öppna luckan manuellt (en röd plastgrej innanför luckan nertill). Plaggen var våta, varma och fulla av tvättmedel. Jag sköljde dem under duschen upprepade gånger, kramade ur så gott jag kunde, och hängde upp allt på balkongen för att torka. Nu hänger plaggen där och droppar och droppar... Om inte grannen mittemot hade flyttat, så vet jag att jag hade kunnat låna deras tvättmaskin för att skölja och centrifugera tvätten. Men jag ringer inte på hos någon som jag inte känner...

Jag ringde tvättmaskins-reparatören (en som Paco har rekommenderat), och han kan komma i morgon förmiddag.

Paloma på Remax kontaktade mig nyss via mail. Fransmännen som var och tittade på vår lägenhet vill köpa den. Men ännu vet vi inte hur mycket de bjuder. Tydligen är det inga privatpersoner, utan ett företag - och de ämnar köpa 5-6 lägenheter här i El Campello. Nu ska Remax under dagen ta reda på 3 viktiga saker: Hur mycket fransmännen bjuder, hur de kan betala, och när de kan betala. Jag hoppas förstås mycket på att de ska ge oss ett vettigt bud - som även Ulf kan acceptera. En stor sten skulle falla från mitt hjärta om lägenheten blev såld.

Jag mötte Fiona här utanför, och påtalade att jag fortfarande inte har fått ett enda papper från spanska skattemyndigheten (som visar vad den skatt som de drog från mitt konto i våras avser). Utan papper kan jag förstås inte ansöka om att få tillbaka pengarna från svenska skattemyndigheten. Det kan inte vara lagligt att jag ska ligga ute med dubbel skatt så här länge. Fiona och jag kom överens om att vi bör besöka skattemyndigheten personligen. Hon ska beställa en tid.

Tja, är det inte det ena så är det det andra... Jag har en del andra praktiska bekymmer också, men jag vill inte belasta er med allt. Jag får försöka ordna upp allt så gott jag kan.

Texten nedan såg jag på en grytlapp. Bra text! Fast ibland är det svårt att hålla kvar leendet...

Stella är dålig i dag. Hon ville varken äta frukost eller lunch. Och hon ville bli buren under båda promenaderna hittills. I morse hade jag långärmad tröja, mitt på dagen kortärmad. Efter den sistnämnda promenaden var jag rödprickig på den arm där jag burit Stella. Så någon form av kontaktallergi verkar det ju vara. Jag får väl be läkaren testa mig. Det är ändå dags för ett besök. Mitt Levaxin räcker bara en dryg vecka till. Jag fick utskrivet för ett år i Sverige förra sommaren (fast vi tog inga blodprov). Min spanska läkare har jag inte besökt på 1½ år - alltså är det hög tid. (Och besöken är ju gratis.)

Ulf och jag har nu gått igenom samtliga köksskåp - utan att hitta minsta lilla spår av några mott. Märkligt! Dessutom har vi inte sett ett enda flygande någonstans - varken i går eller i dag. Vi börjar undra om de trots allt kom utifrån. Om de har bott hos någon av grannarna, eller kanske hos "kebaberian" i porten intill? Och om de har sanerat och några mott har flugit ut och undkommit? Hur som helst så får vi förstås hålla stenkoll framöver. För de som flög omkring här kan ju ha lagt ägg (om de var honor). Jag förvarar redan allting så säkert som möjligt. Knäckebröd, müsli, nötter och mandelmjöl förvarar jag i sådana här burkar. Och de borde ju skydda mot ohyra.

I morse rullade jag fram fågelburen till den öppna balkongdörren, så att fåglarna kunde sitta i solen en stund. Det är nyttigt för dem.

Lilla Nellie är mycket aktiv - och bra på att klättra. Så henne hittar jag på de mest märkliga ställen...

Hon är inte riktigt rumsren än, men kissar och bajsar där hon ska till ca 98%. Men ännu har hon inte vant sig av med att leka med bajs. Hon föredrar Stellas bajs, verkar det som. (Sitt eget kan hon låta ligga.) Jag försöker ligga steget före, men det är inte alltid så lätt. Det är trots allt så att hundars luktsinne är bättre utvecklat än människors. Alltså reagerar Nellie aningen snabbare än jag. Men en dag ska jag nog lyckas få henne att förstå (hoppas jag). Man får ta det ena med det andra. Hon är hur go som helst, på alla andra sätt!

Remax har inga besked att ge oss i kväll, men förhoppningsvis i morgon.

Klockan 18 ringde posten på dörren med ett rekommenderat brev till mig. Det var från skattemyndigheten. Där stod att de hade försökt nå mig på den adress där jag hyrde en bostad några månader år 2006-2007! Jag tycker att det vore mer logiskt om de hade försökt med den adress som jag har lämnat på mina deklarationer alla de senare åren. Min enda adress sedan december 2009 har trots allt varit den här på C/ San Bartolomé...

Det var en ryslig massa papper och det enda jag förstod är att det rör deklarationen för 2015 (vilket jag har gissat med ej fått bekräftat). De flesta papper de skickade hänvisade bara till lagar och paragrafer (dvs de säger att skattemyndigheten har rätt). Det ifrågasätter jag inte, däremot varför de väntade två år med att påpeka att något var fel. Varken Fiona eller skattemyndighetens egen representant visste att det var något fel på min deklaration. På de papper som jag fick nu finns ingen summa angiven. Jag måste alltså vänta på ytterligare papper för att kunna söka tillbaka den "dubbelbetalda" skatten. Jag tror att både jag och Fiona ska skriva på de här papperna, men jag tycker att vi ska åka in till skattemyndigheten i Alicante och lämna dem personligen - annars får jag nog vänta flera månader ytterligare på de papper jag behöver. Suck! Ibland tycker jag bättre om svensk byråkrati!

Jag gick till Fionas kontor, men hon var inte där. Flickan i receptionen kopierade alla papper och lovade att ge dem till Fiona i morgon.

Nu ska jag sätta mig och läsa i den spännande boken en stund. Jag behöver koppla av!

17-10-20:

Det var inte lätt, men även i går lyckades jag lägga ifrån mig den spännande boken i tid. I kväll blir det nog svårare, för det är bara 1/3 kvar...

Tvättmaskins-reparatören kom i förmiddags. Efter att ha undersökt maskinen noga kunde han konstatera att det är ett stort och dyrt fel. Hela den stora elektriska delen (såg ut som ett gigantiskt kretskort, fast med flera delar i plast) var sönder och måste bytas. En ny del skulle kosta 300 - 400 € och ta 7-10 dagar att få hem. När han hörde att vi ska sälja så rekommenderade han oss att köpa en ny enklare tvättmaskin i stället. Han sa att vi kunde få en för 200 € på Expert ett kvarter härifrån. Vi kommer alltså att köpa en ny, helst billig - för det är ju i alla fall 1 års garanti.

Reparatören höll på över en halvtimme. När jag frågade vad hans arbete kostade, så sa han att det inte kostade någonting! (Jämför med vad en svensk reparatör tar bara i framkörningsavgift...) Jag gav honom 10 € ändå, och då sken han upp som en sol och tackade så mycket. Reparatören heter Alberto Zaragoza, och hans firma ST El Campello. Han lagar alla sorters hushållsmaskiner, inkl varmvattenberedare. Hans telefonnummer är: 966 10 38 99. Det var Paco som rekommenderade honom för mig, och nu rekommenderar jag honom för er som bor här i trakten.

Men visst är det typiskt att tvättmaskinen gick sönder precis nu när vi håller på att sälja lägenheten...

En väldigt söt fotpall hittade jag i dagens Westwing-reklam:

Paloma från Remax ringde nyss på dörren. Hon berättade att den franska firman har bjudit 175'000 € för vår lägenhet. De vill betala 50% nu bums (för att reservera vår lägenhet), men vill ha tillträde först 1 februari nästa år. Det skulle passa mig utmärkt! Nu ska vi bara försöka få upp priset till de 185'000 € som Ulf vill ha, eller åtminstone till 180'000 €. Jag hoppas på det bästa!

Lucky är här. Jag ska passa honom i dag. Det går jättebra! Just nu ligger alla 4 hundarna och solar på balkongen.

Fotona nedan tog jag i går, när jag tog en paus i läsningen. Bonnie tycks ha hittat en skön ställning...

Det är en vacker dag i dag! I morse tog jag några foton på och från balkongen:

Efter mitt-på-dagen-promenaden med 4 hundar så satte jag mig och läsa. Nellie lekte med en boll, men de 3 vuxna hundarna vilade. Jag läste ut boken, som var spännande ända till sista sidan.

Änkan är en intressant bok, lite pusseldeckare med inslag av psykologi, där de olika huvudpersonerna "kommer till tals" i olika kapitel. Man får en liten bit av pusslet sett från en synvikel, sedan nästa bit sett från en annan synvinkel, och efter ett tag tyckte jag nästan att jag "kände" de olika personerna (änkan, mannen, kommissarien, journalisten m fl). Det här är Fiona Bartons debutbok, men jag hoppas att hon kommer att skriva fler. Jag kan rekommendera boken!

För att kunna koppla av helt så har jag satt upp "möbelskydd" framför mina tygklädda möbler. Ja, ni vet ju hur det är - hanhundar kissar alltid inne när de besöker tikar på tikarnas revir. Skyddet fungerar bra. Det är mycket lättare att torka upp en liten pöl vid gallret än på en möbel. (Fast Lucky har faktiskt bara kissat en enda gång på gallret, och resten av gångerna på balkongen - där det är ännu lättare att torka upp.)

Bollen som Nellie leker med är av typen "studsboll", så den rullar lätt. Nellie roar ofta sig själv.

Det känns lite nervöst att vänta på besked från Remax. Det är ju så mycket som står på spel. Men det är ju knappast troligt att "förhandlingarna" blir klara i dag, det är trots allt fredag eftermiddag. Antagligen får jag gå här och undra ända fram till måndag.

Nu har alla 4 hundarna och jag hunnit gå en tidig kvällspromenad också.

17-10-21:

Det är en varm och vacker dag i dag. Fotona nedan tog jag från balkongen i förmiddags. Nu (mitt på dagen) är det mer folk på stranden. (Det är 25° i havet!)

I förmiddags köpte jag en tvättmaskin! (Ulf och jag betalade hälften var, och hade enats om modellen nedan.) Vi kan ju faktiskt inte klara oss utan tvättmaskin, sedan känns det förstås förargligt att behöva köpa en ny när vi håller på att sälja lägenheten. Vi valde inte den allra billigaste maskinen, utan den bästa bland de billiga. BRU är Experts eget märke, och har 4 års garanti. På den här maskinen kan man kombinera program och temperatur själv, vilket jag gillar. Den har 11 program, däribland "handtvätt" och snabbtvätt, vilket jag uppskattar. Centrifugen klarar 1200 varv, vilket jag tycker är minimum. Maskinen är något mindre än vår förra (som var onödigt stor för 2 personer). I priset ingår gratis hemleverans och installation, samt bortforsling av den gamla maskinen. De kommer på måndag med den nya.

Vår nya tvättmaskin köpte vi alltså på närbelägna Expert (Av. Germanis 2). Jag googlade på modeller och priser innan köpet - och Expert ligger bra till.

När jag kom hem jämförde jag priset på en liten kyl/frys (139 liter kyl + 62 liter frys) som jag såg på Expert, och som skulle passa mig perfekt storleksmässigt. Expert tar 299 € (inkl hemtransport). För samma skåp tar Mediamarkt i Alicante 307 € + transport, Tien21 här i El Campello 349 € + transport 20 €, och El Corte Inglés 379 € + transport. Där ser man - det lönar sig att vara lokalpatriot och handla i närmaste butiken!

I kväll är Ulf och jag, samt Staffan och Annevi, hembjudna till Lena och Jan. Det ska bli jättetrevligt!

17-10-22:

Det blev en supertrevlig kväll, med mycket god mat och väldigt trevligt sällskap! Tyvärr blev inte fotona lika bra. Mitt kamerabatteri la av efter fyra foton, och eftersom Ulf och Jan var de som fotograferade - så kom de själva bara med på något enstaka. Jag väljer nedan att lägga in några mindre bra foton också, bara för att alla ska komma med. (Det är vi själva som inte har blivit så bra. Någon tuggar, någon annan ser tillfälligt trött ut, mina rynkor syns ovanligt tydligt, etc.) Men vi hade väldigt trevligt! Och tänk så avslappnande det är att kunna prata svenska hela tiden! Vi satt på Lenas och Jans trevliga balkong.

Lena och Staffan:

Jag, Annevi och Jan:

Innan vi hade börjat äta så visade Lena mig en sorts ohyra som hon hade fått på sitt citronträd. Vi gissade att det var någon sorts ullöss eller sköldlöss, men just den här arten finns inte i Sverige. Det var löss jag fotograferade innan batteriet la av... De är ganska stora, och ser både vackra och äckliga ut samtidigt.

I dag har jag googlat för att hitta rätt art, och här är den (Icerya purchasi):

På svenska kallas de tydligen pärlsköldlöss:

Som alla sköldlöss (och ullöss) är de väldigt svåra att bli av med, så Lena funderar på att slänga sitt citronträd och plantera något annat där i stället.

Stella är dålig i dag igen. Hittills (klockan är 15 nu) så har hon varken velat äta, eller gå själv på våra promenader. Jag hoppas att hon blir bättre framåt kvällen. Men jag måste förstås ta upp detta en gång till med veterinären. Kanske hon kan ta ett blodprov, eller röntga på nytt? Det viktiga är ju att Stella inte har ont, och det kanske hon har nu. Hon kan ju inte själv berätta vad som är felet med henne.

När jag överförde Ulfs foton från gårdagen till min dator, så passade jag också på att överföra de två nedan. Det första är taget under fiestan, som ni ser.

Förresten har Ulf sett två indiska mjölmott till! Ett i sitt rum, och ett i köket. Var i all världen kan de komma ifrån? Även ohyra trivs bättre i det spanska klimatet, så det finns aningen fler småkryp här än i Sverige. Utomhus får de så gärna bo, men inte inne hos mig. Och inte på min balkong (eller på mina växter) heller! Så det så! (Tror ni att motten hör mig?) Jag kan inte spruta "ohyre-medel" när jag har fåglar, alltså kan jag inte ta några "genvägar" när jag försöker bekämpa dem. Måtte vi snart vara av med våra mott, och Lena och Jan vara av med sina löss!

Nyss, 15:50, åt Stella för första gången i dag. Då har det vänt för den här gången. Jag blir alltid orolig när min lilla ögonsten är dålig!

Det är tydligen bara tre dygn sedan Stella senast var dålig. Jag såg just att jag den 20:e skrev så här (se nedan) till Linda, när hon först hade skickat mig följande länk: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6802176, som handlar om att hundar "har större mimik i sina ansikten när de ser en människa än vad forskare tidigare har kunnat visa".

Vi kommunicerar med ansiktsuttryck, mina hundar och och jag. Som i går. Stella hade varit dålig till eftermiddagen. Vi gick tidiga kvällsrundan. Vi var på väg rakt fram. Stella stannade vid en tvärgata. Jag pekade rakt fram och sa att vi skulle gå där. Bonnie och Nellie var redan på väg ditåt. Men Stella tittade mig rakt i ögonen, sedan tittade hon på tvärgatan, och sedan på mig igen. Tydligt och klart förklarade hon att hon ville gå där (en genväg hem). Jag lät henne bestämma eftersom hon hade varit dålig...

Lasse B skickade en länk till "Google Pixel buds - hörlurar gör dig flerspråkig": https://youtu.be/9Je5UklCcXY Det verkar vara en bra uppfinning! Men om det är Googles översätt som utgör grunden, så kan det nog bli ganska tokigt ibland - i alla fall mellan svenska och spanska. (Mellan svenska och engelska, samt mellan spanska och engelska, fungerar googles översätt betydligt bättre.)

17-10-23:

Det har hänt en del i dag. I förmiddags fick vi vår nya tvättmaskin installerad. Jag tror det blir bra med den här. Jag ska provtvätta i morgon.

Under tiden "tvättmaskins-installatören" var här mailade jag med Paloma på Remax. Den franska firman har bjudit 180'000 €, men hellre än att gå högre så köper de en annan lägenhet (i Calpe). Ulf vill fortfarande ha lägst (50% av) 185'000 €. Vi gjorde en deal så att Ulf får mellanskillnaden av mig (knappt 2500 €) - och vi säljer nu för det här priset. Det känns lugnare för mig att veta. Allt enligt ordspråken "Bättre en fågel i handen än 10 i skogen" och "Man vet vad man har men inte vad man får". Vi skulle förmodligen kunna få 185'000 € för vår lägenhet - men knappast nu. Och jag är inte beredd att vänta ett halvår till, då blir det bättre så här.

I nuläget har vi skrivit på ett papper som gäller 1 vecka. Detta papper säger att inom den veckan ska firman överföra reservationsavgiften (18'000 €) och därefter ska vi skriva på att vi har fått pengarna. Först då är lägenheten reserverad och tas bort från till-salu-annonserna. Själva kontraktet ska sedan skrivas på hos notarien i december, då också överlåtelsen ska ske samma dag. Något datum är ännu inte bestämt, jag förslog ca 15-20:e. Firman vill köpa lägenheten i slutet på december, men troligen före jul. När kontraktet ska skrivas på är inte Ulf här, utan Fiona (som har fullmakt) ska skriva på i hans ställe.

Om reservationen blir klar inom en vecka (jag "ropar inte hej förrän jag är över bäcken") - så innebär det att jag har ca 1½ månad på mig: att leta upp någonstans att bo (helst köpa, i nödfall hyra så länge) + packa alla mina saker + ge bort eller sälja det som jag inte kan ta med mig (för firman vill ha lägenheten tom) + flytta. Nu måste jag börja leta intensivare efter den lilla "perfekta" lägenheten för mig. I princip kan den kosta max 73'000 €, om jag inte ska behöva låna pengar av banken. Det priset förutsätter att den inte behöver renoveras. Att renovera en liten lägenhet kostar troligen ca 20'000 € om jag köper köksskåp på Ikea och gör mycket jobb själv. Det är viktigt att det blir en bra lägenhet - för där ska jag bo resten av livet, även när jag blivit gammal och skröplig. Så är det tänkt i alla fall.

Det är ett stort franskt petroleum-bolag (Total S.A.) som vill köpa vår lägenhet. De kommer också att köpa minst 5 andra lägenheter, som de ska ha som semesterlägenheter till sin personal. (Vår ska lyx-renoveras och sedan möbleras.)

Jag tar för givet att köpet blir av, men kommer inte att andas ut förrän allt är påskrivet. Steg 1 är i alla fall taget - vilket känns skönt.

I går började jag läsa en ny bok, av typen feel-good. (Tills reservationsavgiften är betald så behöver jag nog distrahera tankarna med en och annan bok. Därefter hinner jag nog inte läsa på ett tag - jag har ju 1000 ting att förbereda.) Jag läste 1/4 i går, och boken är trevlig och småmysig (även när den handlar om problem) - precis som Lucy Dillons böcker brukar vara. Och en av huvudpersonerna är (givetvis) hund...

17-10-24:

Stella och jag hade en "hemlis" i natt. Hon sov hela natten i min säng. (Och Bonnie sov i Ulfs.) Lilla Nellie märkte aldrig när jag lyfte upp Stella, och därför sov hon nöjd i hundsängen som står närmast min säng. På något sätt får Stelas lugna andning mig att koppla av bättre (och grubbla mindre), så fast jag inte kan bre ut mig i hela sängen - så sover jag mer och bättre.

På morgonen plockade jag upp Nellie i sängen en stund. Därefter var det omöjligt att ens vila. Hon studsade runt som en liten guttaperka-boll. Men jag blev tvättad i höger öra, höger öga och höger nässporre, och om jag inte hade knipit ihop munnen så hade hon tvättat min mun också. Då sparade jag ju tid sedan när jag gick upp, för jag behövde bara tvätta vänstra halvan av ansiktet...

Hon är aktiv för det mesta lilla Nellie, men det händer att hon vilar och/eller sover.

Jag kommer att sakna vår underbara balkongutsikt! Men mina fina bougainvilleor hoppas jag kunna ta med mig (åtminstone två). Det beror ju på hur stor/liten balkong jag kommer att få i nästa lägenhet.

Det är tur att bougainvillea inte är giftig. För jag hittar dagligen sådana blad i munnen på Nellie. Nedan har hon ett i munnen fast hon sover.

Fast hon vaknade när jag fotograferade henne...

Jag beställde nyss tid hos veterinären via mail, och fick en tid i morgon kl 17. Veterinär Cristina ska få klippa klorna på alla tre, och så vill jag diskutera det här med att Stella är dålig 1-2 dagar per vecka. Jag ska också fråga när vi kan vaccinera Nellie med CaniLeish, och be henne titta på Bonnies leder. (Bonnie har börjat gå lite stelare tycker jag, trots att hon bara är knappt 9 år och borde vara i god form. Men det kan förstås vara latmask hon lider av...) Det är skönt att ha en bra veterinär på gångavstånd! Som dessutom har rimliga priser.

Ulf såg en indisk mjölmott i köket i morse (nära ugnarna). Det bekymrar mig! Men var kommer de ifrån? Vi har ju gått igenom alla våra specerier. (Motten favoriserar mjöl och nötter, men kan äta annat också.)

I stället för att provtvätta med nya tvättmaskinen, så gick jag en promenad själv - bara för att det är så skönt väder i dag. Jag tog 142 foton, och tänker visa ganska många för er. Men jag har ingen lust att redigera alla på en gång, så jag tar några åt gången. De första tog jag vid hamnen.

Sedan gick jag ut där 8-manna-båtarna ligger, och tog ytterligare några foton.

Jag gick vidare, men det berättar jag om lite senare. Nu ska jag först dricka te.

Jag gick runt på andra sidan om pirarmen med den gröna fyren. Tyvärr kan man inte gå närmaste vägen, utan man måste gå hela vägen runt om. Om det hade varit en trappa upp (som man kunde komma till) så hade man kunnat gå uppe på muren till höger. Den ser låg ut på fotot nedan - men det är den inte. Jag räcker inte upp med fingrarna om jag sträcker på armen. Så klättra upp kan jag tyvärr inte.

Jag hade förstås ändamålsenliga skor när jag hoppade mellan stenarna...

Faktum är att de inte är så tokiga som de ser ut. De sitter bra på foten, och har tjock sviktande sula. När jag skuttar på stenar så här, så får jag inte ont i fötter, knä och höft - men det får jag när jag går på slätt underlag precis hela tiden. Det blir väl för ensidiga rörelser då.

Nästan längst ut ligger helikopter-landningsplattan.

Allra längst ut finns det faktiskt en trappa upp på muren, men den har en låst grind åt andra hållet, och från detta hållet är det för högt att klättra upp. Synd, för det är en fin gång på insidan av muren, med räcke. Jag kanske borde smussla med mig en stege hemifrån nästa gång? Va? Ska inte 65-åringar pyssla med sådant?

Jag har några foton kvar att visa. De kommer om en stund. Men först ska jag ner till Biotea. Jag beställde te via mail tidigare i dag, och nu mailade de att min beställning är klar. Jag beställde en påse var av mina favoritsorter: Green Chai och Earl Green. Det är de sorterna som jag dricker mest av.

Därefter tog jag vägen ovanför La Illeta, och vidare runt om La Cova och hem längs San Bartolomé. Det blev 52 foton totalt. Men det är så vackert med blå himmel, så jag kan inte låta bli att dela med mig. Just nu är det 6° och molnigt i Upplands Väsby och 9° och molnigt i Ängelholm. Här har vi i alla fall 22° nu (17:30) - och fortfarande solsken. När jag är klar med raderna och fotona här, så är det dags för tidiga kvällsrundan med hundarna.

Nedan ser ni piren jag gick (skuttade) på, med muren till höger.

17-10-25:

Eftersom ni fick se så många foton i går, så får ni klara er utan i dag. Jag har nu provat den nya tvättmaskinen, och den fungerar bra. Sedan har jag summerat hur mycket skatt jag ligger ute med, och som jag ännu inte fått papper på från spanska skattemyndigheten. Det är hela 7'648,52 € (= 74'174:-) som drogs 20/2 + 29/3. Jag måste få ett officiellt papper för att kunna få tillbaka summan från svenska skattemyndigheten! Och det är faktiskt skandal att jag ännu inte har fått det minsta lilla förklaring till vad skatten avser, och/eller för vilket år. Fionas medarbetare Silvia och jag ska åka in till skattemyndigheten i Alicante (så snart vi får en tid hos dem) och försöka reda ut det hela. Jag kommer att behöva pengarna nu när jag snart ska köpa en ny lägenhet. Det här är en STOR summa pengar för mig!

Nu ska jag snart till veterinären med hundarna.

17-10-26:

På väg till veterinären så gjorde Bonnie och Stella tvärnit - när vi hade kommit så långt att de insåg vart vi skulle. Men Nellie gick förstås lika glatt som vanligt. De två förstnämnda tycker att det är fruktansvärt hemskt att få klippt klorna. Men det gick bra.

Nellie får vänta på sin CaniLeish-vaccination (mot dödliga leishmania som vissa myggor bär på) tills hon blir 8 månader, och väger lite mer. (Hon vägde 1150 gram i går.) Egentligen ska hundar väga minst 2 kg för att kunna få vaccinationen, men veterinär Cristina ska ge henne en lite lägre dos. Nellie fick en lösning (VetRegul) som hon ska få varje dag under en månad. Den innehåller probiotica/goda bakterier mm, och är bl a mot coprofagia/bajs-ätning. Cristina sa att "bajs-ätning" inte alls är ovanligt bland valpar. De luktar att det finns protein kvar.

Cristina böjde Stellas huvud åt alla håll, men noterade ingenting som skulle kunna utlösa huvudvärk. Jag ska gå dit med Stella nästa gång hon är akut dålig. Kanske probiotican som Nellie fick vore bra för Stella också? Jag tror att jag ger dem båda två. Cristina undersökte också Bonnies leder, men hittade inget spår av någon artros. Så om Bonnie går långsamt och motvilligt - då är det lathet...

Linda skickade följande länk: http://omni.se/studie-hundar-sover-oroligt-efter-en-dalig-dag/a/JPpzm Där står att även hundar sover oroligt om de har haft en jobbig/stressig dag. (Om de t ex har blivit skrämda för något.)

Jag läste ut boken När livet börjar om i går. Den var trevlig och lättsam, men även lite spännande emellanåt. Boken är tillägnad författarinnans grannar:

På bokens sista sidor, där författarinnan tackar alla som har hjälpt henne under arbetets gång, står också tack till:

Jag är så glad för att min crassula har blivit så stor och fin! På fotot nedan ser ni, om ni jämför med karmstolen, hur STOR (och kompakt) den är. Det sorgliga är att jag inte kan hantera den längre.

Den borde ha blivit omplanterad i en större kruka för länge sedan. Den här har spruckit - och rymmer för lite vatten. Men jag orkar inte lyfta växten. Man måste vara minst 2 starka karlar för att klara av det, och krukan måste troligen skäras loss, så spänt som den sitter.

Erik vill gärna ha crassulan, för att plantera om och sätta på sin terrass. (Och längre fram när han har köpt det hus "på landet" som han letar efter, så skulle han plantera den i trädgården.) Men han har ingen bil (bara motorcykel), och i min lilla halvkombi går växten inte in. Alltså får vi vänta tills någon av Eriks kompisar, som har större bil, har tid att hjälpa till. Kanske de måste vara 3 starka män för att bära crassulan härifrån och till bilen? Den är ju inte bara tung - utan ömtålig också.

Själv har jag ett "barn" till den här, som nu har blivit 60 cm hög (krukan oräknad), så helt utan crassula blir jag inte. (Dessutom har jag flera mindre plantor.)

Det kan aldrig vara bra att göra så här mycket hushållsarbete - på en och samma förmiddag: Jag har storstädat fågelburen, dammtorkat, dammsugit och våt-torkat alla golv (på ovanvåningen), inkl balkongen. Va? Städar alla andra så här noga varenda vecka? Ja, själv är jag nog lite allergisk mot städning, så jag vill inte utmana ödet för ofta. Vadå bortförklaringar?  Nåja, nu är här rent och snyggt, och det ska säkert hålla sig ända till i morgon...

Ute skiner solen från en klarblå himmel, termometern visar 24°, och jag ska strax gå mitt-på-dagen-rundan med hundarna.

Det är så vackert med klarblå himmel!

Lena och jag åkte in till djuraffären Kiwoko (på Vistahermosa) i eftermiddags. Hon behövde hundmat, och jag en del till fåglarna. När jag kom hem så stoppade jag in det nyköpta i skåpet (under fågelburen) där jag har fågelmat mm. Då såg jag ett indiskt mjölmott som satt på väggen inne i skåpet. Aha, tänkte jag - de äter fågelfrö också. Jag rustade mig för storsanering - men hittade bara det enda mottet (som jag hade ihjäl). Annars har jag faktiskt hirskolvar liggande i öppnad förpackning. Jag har tittat, och tittat, med mina bästa läsglasögon på - men inte hittat ett enda litet spår i den påsen. Och ingen annanstans heller. Det var kanske en slump att mottet satt i det skåpet? Men det är faktiskt första gången i hela mitt liv som jag har blivit besviken för att jag inte hittade larver och puppor... Nu vet jag ju fortfarande inte var de kommer ifrån. Det här var sista alternativet.

17-10-27:

I morse var det kallare än vanligt, bara 17,9°, så jag byltade på mig med både fleecetröja och täckväst. (Nu mitt på dagen räcker det med T-shirt.) Stella var dålig, hon ville varken äta eller gå själv. Ulf gick med oss den första biten, och tog ett par foton.

Efter morgonrundan bar jag Stella till veterinären. Där kunde veterinär Cristina konstatera att Stella har ont i ryggen (vi vet sedan tidigare att hon har två skadade kotor). Troligen har hon en inflammation i ryggraden nu, så hon fick en spruta med antibiotika. Cristina hoppas att Stella ska bli bra av bara en spruta, men annars får jag komma tillbaka med henne. I dag kostade besöket 7 € (= 68:-) allt inklusive. Stella fick order om att vila några timmar, vilket hon gjorde. Och sedan åt hon lunch som vanligt. När vi gick mitt-på-dagen-rundan gick hon halva sträckan själv, men sedan ville hon bli buren.

Mellan veterinärbesöket och vår nästa promenad så gick jag till skomakaren för att klacka om mina tränings-dansskor. Utifall det blir någon dans i höst, så vill jag kunna ha dessa mina allra bekvämaste dansskor. Skorna blir klara på måndag, och kommer att kosta 4 €. Det är ett gammeldags hederligt skomakeri där de "kan allt".

Därefter gick jag till tvättinrättningen och frågade vad det kostar att bara få torktumlat ett duntäcke + ett par dunplagg. Kvinnan sa 8-10 €. Det låter mycket för att vara här i Spanien. Men det blir i alla fall billigare för mig att gå dit någon gång om året, än att köpa en egen torktumlare.

Jag satte fågelburen framför den öppna balkongdörren en stund. Jag önskar att jag hade ett lagom stort bord på balkongen, där jag kunde ställa buren en stund varje dag vid fint väder. Fåglarna mår bra av att vara ute dagtid. Kanske jag kan skaffa ett lämpligt bord till nästa lägenhet?

Jag köpte en ny leksak i går åt Celeste, och hon har undersökt den i dag. Hon leker mycket, och gnager sönder en hel del (vilket är normalt för papagojor). Safir sitter mest och tittar på vad hon gör, och så sjunger han. Han sjunger inte så vackert, men med stor inlevelse.

Jag väntar fortfarande på en skönsjungande kanariefågel. Men de hanar som är födda i år börjar normalt inte sjunga förrän i november, och innan dess vet djuraffärerna inte säkert om det är en hona eller hane. Jag har beställt en gul hane i två olika affärer. Vi får se vem som får hem en först. Sedan kan man tydligen hjälpa hanen att lära sig sjunga bra. Det finns "kurser" på webben. Alltså inspelad sång från sådana som sjunger ovanligt bra. Lyssnar en ung hane så försöker han härma. Här är några av de länkar som jag har sparat: https://www.youtube.com/watch?v=_UTp0bnHSOo + https://www.youtube.com/watch?v=3C3oQfUipiE + https://www.youtube.com/watch?v=SrLk4rSnHAQ + https://www.youtube.com/watch?v=Ks1nye_RPKE. Ibland lyssnar jag en stund på någon av dem, bara för att det är vackert och avkopplande att lyssna på.

I fågelaffären nära posten här i El Campello, sa de att jag inte alls behöver ha dåligt samvete för att jag vill ha en ensam hane. (De sjunger som bekant inte om man har en hona också.) De berättade att kanariefåglar inte lever i par, utom under den korta tid när de har ungar. Annars lever de i flockar där sträng hierarki råder. En ensam hane slipper slåss om födan, så det är en liten fördel med att bo i bur. Fast det vore förstås roligare för hanen om jag kunde ha en jättestor planterad voljär åt honom. Men den bur som står och väntar på honom är stor, jämfört med sådana som spanjorerna brukar ha kanariefåglar i. Ändå önskar jag att jag på sikt kan skaffa större burar, både åt honom och åt mina sparvpapegojor. Jag vill att mina fåglar ska ha det bra!

17-10-28:

Solen tvekade lite bakom molnen i morse. Men nu är himlen klarblå. Dock är det risk för någon millimeter regn framåt kvällen. Vi får väl se hur det blir. Risk för regn betyder ju inte riktigt samma sak i Spanien som i Sverige...

Ännu har vi inte hört något om huruvida reservationsavgiften för vår lägenhet är betald eller ej. Måndag är sista dagen. Det gör mig nervös att inte veta 100% säkert. Ska jag börja packa bums? Eller kan det bli tal om ytterligare visningar?

I går tog jag itu med allt det som stod i den lilla bokhyllan i köket (mest kokböcker, och böcker om hälsa, bantning och träning - men även några kataloger (Ikea, Maisons du Monde, Laura Ashely, Car Möbel), samt en massa monteringsanvisningar från Ikea).

Jag la allting på soffan i vardagsrummet. Där ligger det kvar. Jag slängde dock en del gamla kataloger i går, det räcker att spara den nyaste. I dag ska jag gå igenom monterings-anvisningarna. Jag behöver bara spara några få.

Där finns säkert en hel del böcker som jag skulle kunna gallra ut, bl a gamla kok- och träningsböcker. I början på 80-talet gymnastiserade jag enligt Jane Fondas träningsbok varje vecka. Nu har jag kvar den bara för att man ska kunna förstå hur rolig Jane Våndas träningsbok är... Inte för att det är något fel på aerobics, men det är lättare att träna till en DVD än en bok. (Jag har Jane Fonda på DVD också...)

Men om jag skulle gallra ut böcker - vem skulle jag ge dem till då? Svenska är ju inte ett särskilt gångbart språk i de här trakterna... Man kan ge böcker till Mas Amigos (de har bibliotek där man kan låna gratis), men det är ju en bit att köra. Men att slänga böcker, det klarar jag nog inte.

I går ägnade jag en stund åt att googla, och jag kom fram till att jag troligen har WED (Willis-Ekbom Disease, tidigare RLS = Restless legs syndrom) - åtminstone i det svullna benet. Nästan allt stämmer. Jag har ont i benen (framåt kvällen/natten), och måste då röra på dem ideligen (flera timmar ibland) innan jag kan koppla av och sova. Se: http://www.wedforbundet.se/allmant/ Jag ska ta upp det med min spanska läkare nästa gång jag går dit. Man kan tydligen ta blodprov och se om det finns brist på vissa ämnen. Det finns ingen bot, och medicinerna har biverkningar - men jag tycker alltid det är bättre att VETA.

Jag måste ändå beställa tid hos min läkare, för jag har nästan helt slut på min medicin Levaxin. Jag borde ha beställt tid för länge sedan, men har tyckt att jag inte har haft tid... Fast en årlig kontroll behöver man i min ålder, och det var nog två år sen senast!

När Lena och jag var på Vistahermosa häromdagen, så gick jag inom Maisons du Monde och tittade på alla vackra julsaker. De hade så oerhört många fina julgranskulor, och så såg jag den lilla söta julgrisen nedan. Men jag vill inte ha en julgris, för den påminner ju bara om att vi äter upp dem till jul. Annars är den nästan oemotståndligt söt...

I dag har jag ätit sötpotatis (boniato på spanska) för första gången i mitt liv. Lidl hade extrapris, och jag har länge varit nyfiken på hur sötpotatis egentligen smakar. Ulf googlade fram några recept (från ICA) att välja på, och jag provade det nedan. Tja, så när som på att jag inte hade någon gräslök (jag tog 4 vitlöksklyftor i stället, men kunde ha haft i fler), och eftersom jag inte heller hade någon lime - så fick jag byta ut den mot citron. Det blev ganska gott, men aningen sött, och det hade förstås smakat bättre att äta till någonting, inte bart som jag åt det. Men nu har jag smakat i alla fall (Ulf också), och jag har mos kvar till i morgon.

Paloma på Remax mailade för en stund sedan att pengarna kommer på måndag. Då ska vi dit och skriva på att vi har fått reservations-avgiften. Därefter VET vi att köpet blir av, och då kan jag meddela de andra mäklarna att de har missat chansen... Jag undrar om vi får veta datum för kontrakt-skrivandet hos notarien (och därmed överlåtelsen) redan på måndag? Det hade varit bra, men är kanske för mycket begärt.

Och sedan bör jag förstås börja packa! I alla fall allt sådant som jag inte använder dagligdags. Jag får nog släpa upp en del från förrådet igen. Det är t ex lämpligt att sampacka böcker och kuddar (samt porslin och lakan/handdukar). Och alla mina kuddar finns i förrådet.

Nu är halva soffan tom. Jag har gått igenom alla papper, kataloger och monterings-anvisningar - och bara behållit de mest aktuella. Det som blev kvar får nu plats i 3 sådana vita tidningsbackar (som ni ser 6 fulla på fotot högre upp, och då ligger det ändå två stora travar "papper" bredvid). Det känns skönt att gallra ut så här. Det borde jag göra oftare. En gång i halvåret kanske? Böckerna har jag ännu inte gått igenom. Kanske jag bör packa ner dem i den första flyttlådan? För det är ju inte lönt att ställa dem snyggt i bokhyllan igen. Till första veckan i december så måste jag ha packat ALLT!

Ulf bidrar med ett foto som han tog häromdagen nära La Cova, på en äkta ko-driver:

17-10-29:

I morse 09:30 så tutade flera båtar, och åtminstone sex på rad gick för motor ut ur hamnen. Jag vet inte vad som var på gång, men en av båtarna var Capella. Kommer ni ihåg båten som gick på grund på stranden och låg kvar där länge?

Bonnie har blivit väldigt bortskämd av Ulf. Hon får ligga i hans säng på nätterna, och ovanpå hans säng på dagarna, och ofta i hans knä när han sitter framför datorn. I förmiddags var Ulf ute på promenad, och Bonnie kan inte själv hoppa upp i Ulfs säng. Då sa hon till mig mycket tydligt att jag antingen fick ställa deras trappa framför Ulfs säng, eller framför läsfåtöljen. Jag valde det senare så jag kan ha koll på läget. Bonnie och Nellie tävlade om vem som kunde komma upp i fåtöljen först. Bonnie började först, men Nellie var snabbast och sprang om henne i trappan. Sedan sov de nöjda en bra stund, och Bonnie ligger kvar än.

Men Nellie började med någon typ av gymnastik. Kan det vara Pilates tro? Och sedan sprang hon ut till Stella på balkongen.

Uppfinningen nedan, handvärmaren Cieplik, verkar vara som gjord för mig. Jag fryser ju mycket om fingrarna vintertid. Och den här är snygg, samt billig i drift. Se: http://www.yankodesign.com/2017/10/24/analog-hand-warmer/ Fast det framgår inte om den går att köpa någonstans. (Annars hade jag nog kollat priset i alla fall.)

Angående WED, som jag tror att jag kanske har, så är det inte lika illa var natt. Det är värst när det har varit riktigt varmt, och foten/benet således har svullnat mest - och bättre när det är kallare ute/inne. Jag kanske slipper besvär de kallaste månaderna december - februari?

Angående båtarna som vi såg i morse, så funderar Ulf på om det kanske kan ha varit en begravning till havs, eftersom han senare såg båtarna ligga stilla i grupp längre ut. Ja, kanske? Något speciellt var det i alla fall.

Både hundarna och jag tycker att det är svårt att ställa om dygnsrytmen en hel timme, bara för att vår officiella tid har återgått till normaltid. Så om en stund ska jag ge hundarna kvällsmat en halv timme för tidigt (men lika mycket senare än i går).

Jag läste i tidningen La Illeta att kommunen ska stryka medlet CK-Splash på utsatta husfasader vid bl a Calle Colón samt El Paseo. Medlet (som varar 5 år) repellerar hund-urin - så att det inte bildas fläckar på husen. Jag tycker det är bra, för det är synd när enskilda husägare drabbas. Samtidigt är det en naturlig instinkt för hanhundar att lyfta på benet. Jag vet att man använder liknande medel i Sverige, med gott resultat. Kisset liksom rinner av i stället för att sugas in i fasadmaterialet.  

17-10-30:

Jättestort grattis på 30-årsdagen Johan!

Tänk att min yngste blir hela 30 år i dag! Det känns inte som så länge sedan han var liten. Jag har så många fina minnen från den tiden! Numera träffas vi tyvärr alltför sällan. Det är långt mellan Upplands Väsby och El Campello! Jag hoppas dock kunna hälsa på Johan och hans fru till våren. Vi får se om jag kan. Jag saknar min underbare son!

Varje gång som jag tittar på mina vädergadgetar så är jag glad att jag bor här.

Och så här ser vädret ut i verkligheten just nu. Det är 23°. (Enligt prognosen är det risk för regn, fast risken ser inte överhängande ut.)

I dag säljer Westwing möbler från danska Karup (https://karup.eu/). Jag gillar deras praktiska fler-funktions-möbler, som den lilla nätta bäddsoffan Beat nedan. (160 cm med armstöden uppfällda, 200 cm lång när de är nerfällda.) Den finns i många olika färger (både på tyg och trä) men jag visar de jag tycker bäst om. Kanske jag skulle vilja ha en sådan här i nästa lägenhet?

Bäddfåtöljen Figo nedan ser verkligen skön ut! Tänk så bekvämt jag skulle kunna sitta och läsa i en sådan. Vill man sedan vila eller sova så kan man fälla ner den i ett eller två steg. Nackdelen med en sådan här (utöver att den tar stor plats) är att jag inte skulle kunna hålla den ren. Hundarna kan ju kliva upp i den själva hur lätt som helst - och det skulle de med förtjusning göra...

Ja, Figo ser jätteskön ut - men den kan jag aldrig få plats med. Och om jag får plats med en Beat återstår att se. Kanske jag måste välja en liten soffa som bara är ca 110 - 130 cm lång (och då blir det förstås ingen bäddsoffa). Det återstår att se.

Klockan är snart 12, och ännu har inte Remax hört av sig. Vi ska ju dit och skriva på när vi har fått reservartions-avgiften. Kanske det inte blir förrän efter siestan?

De enda små soffor som Ikea har för närvarande, och som är sittvänliga, är de nedan.

Norsborg, längd 153 cm (helt OK):

Ektorp, längd 179 cm (lika som den jag har, men tvåsits - jätteskön men tyvärr alldeles för stor):

Backabro, längd 168 cm (bäddsoffa, men den har för stort sittdjup för att vara skön för mig):

Förra året sålde Ikea en liten bäddsoffa som bara var 137 cm lång - och skön! Men den har utgått ur sortimentet. Jag kan förstås ändå inte köpa någon soffa förrän jag vet vart jag ska flytta, så jag har tid att titta på (och provsitta) många olika innan jag bestämmer mig. Fördelen med Ikeas är att jag kan beställa färdig klädsel från Bemz - och få likadant tyg som på mina andra klädda möbler. Bemz säljer tyg i metervara också, men att klä en soffa själv (och göra klädseln lätt avtagbar för tvätt) - det är verkligen inte lätt.

Paloma (som har varit i Madrid i dag) mailade nyss att vi ska skriva på kontraktet på Remax kontor i morgon. Hon ska meddela tid i morgon förmiddag. Hon skrev också att hon har en liten lägenhet som hon tror att jag kanske tycker om.

Jag har fördrivit någon timma med att leta lägenheter på webbsidorna https://www.idealista.com/ och https://www.fotocasa.es/es/. Där lägger både privatpersoner och flera olika mäklare ut lägenheter. Jag svarade på 11 av annonserna (ibland på samma lägenhet - fast hos olika mäklare). Jag hittade 7-8 lägenheter jag tycker om, men som samtliga antingen är aningen för dyra - eller ganska mycket för dyra.

Ett svar (från en privatperson) har jag fått. Hon kan visa sin lägenhet redan i morgon. Men jag bad att få återkomma efter att jag har varit på Remax kontor och skrivit på. Jag vill inte riskera att vara upptagen, när de ber oss att komma. Jag kan ändå inte köpa förrän jag har fått min del av pengarna för den här lägenheten. Ulf och jag har räknat ut att han ska ha 86'904 €, och jag ska ha 82'206 €, av det som blir kvar av försäljnings-summan när Remax har tagit sitt.

Mitt huvud är fullt av funderingar på packning, flyttning och framförallt - lägenheter, och jag har svårt att koppla av. Jag vet ju inte ens vilket datum som köparen vill ha tillträde hit. Men nu är det dags för sena rundan med hundarna, och sedan hoppas jag kunna sova i natt.

17-10-31:

Grattis på födelsedagen Anna!

Ännu (kl 14) har vi inte fått någon tid hos Remax för att skriva på - men en förklaring. De påskrivna dokumenten är via post på väg från Frankrike, och de skulle vara framme senast i dag. Men innan siesta-stängningen hade de inte kommit. De hoppas få dem så vi kan skriva på i kväll, för i morgon är det helgdag här. Annars kan det ju inte bli förrän på torsdag.

Det extra förrådet som jag hyr, har jag kontrakt på t o m i dag. Jag skulle gärna förlänga kontraktet åtminstone november månad också. Men nu har Paloma sagt till kvinnan som jag hyr av, att eftersom vi säljer lägenheten så behöver jag inte förrådet mer. Det innebär att jag egentligen ska tömma det i dag, och bära upp allting i lägenheten! Suck och pust! Och så trångt det kommer att bli i vardagsrummet! Det rör sig väl om ca 6 m³ saker... Jag har inte telefonnumret till hon jag hyr av - annars skulle jag ha ringt. Jag tror att hon gärna skulle hyra ut ytterligare en månad, eftersom hon hittills inte har lyckats sälja förrådet. Men som det är nu så måste jag tömma det under morgondagen (och sedan säga upp min försäkring).

På fredag kl 11 ska jag titta på en lägenhet via mäklare (InmoSanz). De lägenheter som Paloma har, är antingen för dyra eller så ligger de fel (inte här i närheten). Hon mailade mig en lista.

Något positivt: Vi har inte sett till ett endaste litet mott de senaste dagarna. Kan de vara borta helt nu?

Remax har inte hört av sig (klockan är 19:30 nu), så då blir det väl på torsdag som vi får handpenningen och ska skriva på. Bonnie och Stella vilar i läsfåtöljen, men Nellie är det som vanligt full fart på.

17-11-01:

November! På den tiden jag bodde i Sverige var det då jag ville gå i ide, och inte vakna igen förrän i maj. Här är det faktiskt OK hela året. Det är bara inomhus som jag brukar frysa fr o m december till i början på mars. Men det beror ju inte på att det är kallt ute - utan på att jag hela tiden har bott i oisolerade lägenheter. Jag hoppas så att jag ska kunna isolera min kommande lägenhet, eller åtminstone ha täta tvåglas-fönster. För när jag blir gammal, och sitter stilla mera, då kan jag inte sitta och frysa. Det fungerar inte.

Paloma jobbar flitigt! Klockan 23:20 i går mailade hon mig. Hon skrev att det är konstigt att de ännu inte hade fått dokumenten, och att hon skulle försöka ta reda på varför i dag - fast det är helg. Om hon skulle få tag i dokumenten så är hon beredd att gå till kontoret på sin lediga dag, så att vi kan skriva på. Hon lovade också att ringa ägaren till förrådet för att fråga om jag kan hyra det under november också.

Jag var för ovanlighetens skull uppe så sent att jag kunde läsa Palomas mail redan i går. Jag fastnade nämligen på Youtube! Det började med att jag sökte efter texten till Blodsvisan ("Men mitt urkrainska blod...") från Hasse och Tages Spader Madam. Jag tittade på Pigornas Kurt, Blodsvisan och Donna Juanita (med Grynet Molvig, Tage Danielsson och Monika Zetterlund). Roligt och nostalgiskt. Se: https://sonichits.com/video/Hasse_%26_Tage/Pigornas_Kurt + https://sonichits.com/video/Grynet_Molvig/Blodsvisan + https://sonichits.com/video/Hasse_%26_Tage/Donna_Juanita.

Sedan råkade jag hitta lite tango, och tittade länge på många olika. Åh vad jag längtar efter att dansa tango! Jag måste börja igen. Kanske till våren? Jag såg den här fina dansuppvisningen: https://www.youtube.com/watch?v=v8nSaydD3s8. Tangon A Evaristo Cariego är för övrigt en av mina favoriter att dansa till (för rytmvariationens skull), annars tycker jag mycket om tangovalsen Desde el Alma: https://www.youtube.com/watch?v=NlnJh7lbO5c. Jag tycker om att dansa vals för att det är en så "mjuk" dans. Således dansar jag gärna Wienervals och engelsk vals också (och svensk gammelvals). Jag saknar ballroom-dansen också, och den svenska gammeldansen! Om jag bara hade någon att dansa med, så hade jag kunnat dansa i vardagsrummet (om jag hade flyttat undan bord och stolar). Jag sa faktiskt till Ulf i morse, att om han hade varit en duktig tangodansör och regelbundet dansat med mig, då hade jag inte begrät skilsmässa.

Sedan hittade jag superbra tango-instruktionsfilmer! Här kommer två exempel, ett för män och ett för kvinnor, avsett att träna till: https://www.youtube.com/watch?v=HblM9FZd-PY&list=PL092AFBBE56099EFB&index=11 och https://www.youtube.com/watch?v=lhmgLWnc2hA&index=21&list=PL092AFBBE56099EFB.

Om inte klockan hade varit så mycket, så hade jag nog tittat länge till (och provdansat ännu fler steg i vardagsrummet till hundarnas förtjusning - matte "lekte")... Nu nöjde jag mig med att sjunga refrängen i Blodsvisan på sena rundan med hundarna. Det var nästan folktomt ute, så jag vågade sjunga ganska högt. Det vågar sällan vi svenskar. Men spanjorerna går ofta och sjunger för sig själva (utan att bry sig om att andra hör) - och det tycker jag är trevligt!

Ulf mailade en länk i dag, om vilka som är de största språken: http://natgeo.se/folk-och-kultur/lokala-seder/varldens-13-mest-talade-sprak. Där kan man bl a läsa att de tre mest talade språken är:

1. Kinesiska (mandarin)
Som modersmål: 955 miljoner människor Talas av: 1,2 miljarder människor. Talas främst i Kina, Singapore, Taiwan och Malaysia.

2. Spanska
Som modersmål: 400 miljoner människor Talas av: 466 miljoner människor Talas främst i Spanien, Mexiko, Mellan- och Sydamerika

3. Engelska
Som modersmål: 360 miljoner människor Talas av: Minst 765 miljoner människor Talas främst i USA, Kanada, Australien och Storbritannien

Sedan listas ytterligare 10 språk. Men spanska språket är alltså nummer två! Synd att jag inte började lära mig tala spanska i yngre dagar. Då hade jag kanske kunnat föra en normal konversation nu. Men när jag gick i grundskolan fanns det bara tyska och franska att välja på (utöver den obligatoriska engelskan). De flesta valde tyska, men pappa rådde mig att välja franska - vilket jag är glad för, för jag hade både nytta och glädje av min franska när jag var ung. (Fast franska kommer först på 18:e plats. Å andra sidan kommer svenska på 96:e plats - av totalt 106 listade språk.) Det är intressant med språk! Men tänk så praktiskt det hade varit - om vi alla hade samma modersmål! Eller åtminstone samma andra-språk (kanske esperanto)!

Jag försöker i alla fall lära mig lite mer spanska varje vecka. Men det blir mest nya ord - så jag är fortfarande lika dålig på grammatiken. Men så rör ju spanjorerna till det med att ha olika spanska språk - inte bara riksspanska-castellano. Se: https://www.agorafs.com/idiomas-de-espana/.

Av ovanstående kan man utläsa, att bara 60,8% av de som bor här i Valencia-regionen har riksspanska som modersmål. Valenciano som många talar här i El Campello tillhör språkgruppen Catalán. Det är något mindre likt riskspanska än svenska är likt danska - som jag uppfattar det. Hundar (perros) heter t ex gossos på valenciano.

I går la jag en mjuk pläd i läsfåtöljen, för att skydda tyget. Hundarna tyckte att fåtöljen blev om möjligt ännu mysigare. Särskilt Bonnie och Stella ligger gärna där. De tre första fotona är från i går kväll.

När lilla Nellie låg ensam i fåtöljen en stund, så passade jag på att klappa henne. Precis som de andra hundarna så tycker hon mycket om att bli klappad på magen.

Det är molnigt i dag. Just när vi gick vår mitt-på-dagen-runda så var det ovanligt många moln. Före och efter sken solen...

Paloma meddelade nyss att hon inte får tag i fransmännen. Hon gissar att de också har helgdag i dag. Vi får avvakta tills i morgon. Jag håller på med datorn. Nu skapar jag en återställningspunkt på en extern disk. När det är klart så ska jag installera Windows stora höstuppdatering (som jag redan har laddat ner). Bådadera tar lång tid. Just nu kan jag fortfarande använda datorn, men sedan när uppdateringen installeras så ska datorn starta om några gånger, och då får jag ägna mig åt annat.

Jo, jag borde börja packa. Men jag väntar någon dag till. Jag jobbar ändå bäst med piskan på ryggen... Nu tänker jag börja läsa en bok i stället. Jag har valt en tunn, lättsam och trevlig:

Men det verkar som om jag får sitta vid matbordet och läsa. I läsfåtöljen är det nämligen upptaget...

17-11-02:

Ännu (15:00) har vi inte hört om dokumenten och depositionsavgiften har kommit fram. Däremot mailade Paloma att jag kan hyra förrådet en månad till. Bra! InmoSanz vill komma och visa vår lägenhet både i kväll med en kund, och med en annan i morgon kväll. Om vi inte har fått någon reservationsavgift dessförinnan så kan de ju komma. Det papper vi skrev på hos Remax (om att tillfälligt reservera lägenheten för kundens räkning tills pengarna skulle komma fram) gällde bara t o m i måndags. Men bara om InmoSanz kund skulle bjuda över och kunna betala bums, så kan annan köpare komma i fråga.

Jag blev nyss (av en ren slump) vittne till att Safir parade Celeste! Det är lite konstigt att de börjar på detta utan att ha en bostad. Normalt brukar papegojor och undulater inte börja lägga ägg förrän man sätter upp en holk åt dem. Nu vet jag förstås ännu inte om det blir några ägg, men det vore förstås lugnare för fåglarna att vänta tills jag har flyttat! Att flytta en fågelbur med holk och ungar är inte lämpligt alls! Härmed är det i alla fall bevisat till 100%, att Celeste verkligen är en hona och att Safir är en hane.

Hundarna tar det lugnare.

Nja, utom Nellie förstås...

Ulf såg i Euro Weekly News att personalen på Tram ska strejka ännu mer. För att se vilka tåg som går (tider och datum) så kan man antingen gå till stationen och läsa på skyltarna - eller titta på deras webbsida: www.tramalicante.es.

Ulf fotograferade skylten nedan, och jag har sett texten på annat håll. Jag är förstår orden, men vet inte vad jag behöver göra mer. Mina hundar är registerade hos RITVA (sker när de chipmärks). Men tydligen vill ayuntamiento ha ett eget register, och det är obligatoriskt att registrera sin hund. De verkar vilja ha kopior från RITVA och veterinär samt av ägarens ID-handling + foto på hunden, och så ska man lämna detta på särskild adress. Jag skrev till min veterinär och frågade vad jag ska göra. (Det är i alla fall gratis att registrera sin hund, men verkar onödigt med "dubbelregister"...)

Ulf fotograferade också Aldis nya utbyggnad (nästan klar utvändigt, men inte alls invändigt), samt skylten som talar om att de nu har stängt och inte öppnar igen förrän den 4 december. De hänvisar till sina butiker i Muchamiel och Alicante, men själv nöjer jag mig med att handla på Mercadona och Lidl så länge.

Klockan har hunnit bli 17, och ännu har jag inte hört något från Paloma. Om 30 minuter kommer Inmosanz med en kund. De kan lika gärna titta. Och skulle kunden vilja ha lägenheten så måste de dels bjuda över och dels betala reservationsavgiften i morgon...

I början på sommaren hade jag ohyra på en av mina pelargoner, och på en hjärtreva. Jag satte ut båda utanför mitt sovrumsfönster för att isolera dem. Nu blommar båda fint - och är ohyrefria! Detta trots att jag sällan sköter om dem eftersom de står lite avigt till.

På fotot nedan framgår också (med all tydlighet) att jag borde ha putsat fönstret för länge sedan. Men det kan ni väl låtsas att ni inte ser? Jag ska ju snart flytta, och då är det inte lönt att försöka ha fint.

Jag läste ett roligt citat i Svenska Magasinet (som skrev om vad den amerikanske Spanienkännaren Stanley G. Payne ansåg om situationen i Katalonien: http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.12804.html.) Det här: Payne instämmer även i antropologen Julian Pitt Rivers ord: "Spanjorer är som alla andra, men de är bara mer. Är en person passionerad, så är spanjoren ännu mer passionerad. Om en person älskar, så älskar spanjoren ännu mer. Om någon är lat så är spanjoren ännu latare."

Det är intressant med de olika spanska språkens utveckling och utbredning. Nedan syns kartor för hur det har varit från 1000-talet och fram till i dag. Castillian = castellano = riks-spanska, har inte alltid varit så stort som det är nu. Sen tycker jag, när jag ser kartan för hur läget är i nutid, att det är otur att vi inte har riks-spanska just här där jag bor. Det hade verkligen underlättat! Men El Campello har ju så oerhört många andra fördelar, så vi får ta det ena med det andra. Jan har hjälpt mig att plocka ut bilderna nedan från ett "bildspel".

Det känns nervöst att inte veta - om vår lägenhet är reserverad eller inte...

Det kom en engelsk kvinna och tittade, och hon verkade faktiskt riktigt intresserad. I alla fall så tittade hon på allting två gånger om, och sa att hon kunde se sig boende här - och att hon kanske vill komma i morgon igen. Men om hon ger ett bud är förstås en helt annan sak. Rent juridiskt är vår lägenhet inte reserverad så länge som vi inte har fått någon reservationsavgift. Dock står det franska bolagets bud kvar. Men det visade sig att mannen som ska skriva på, har haft dödsfall i familjen (sa företagets advokat till Paloma i kväll), och kommer inte till jobbet igen förrän i morgon. Så om engelskan bestämmer sig bums och bjuder mer - då har hon chansen. Det ska också komma någon till och titta i morgon kl 17 (via InmoSanz). Så vi får se hur det går med allt. Allt känns rörigt och ovisst. I morgon kl 11 ska jag själv titta på en liten lägenhet (också via InmoSanz).

Förresten har restaurang La Cova semesterstängt fr o m i dag och till den 21/11. Så dit kan vi inte gå och fira en eventuell lägenhetsförsäljning... (Om och när det nu blir någon.)

Nu har jag läst ut boken Livet vi drömde om. Den innehöll två osannolika, roliga, uppfriskande (och tänkvärda) berättelser om - livet. Allt skrivet på ett ovanligt mustigt språk. Jag tyckte om boken!

Den har känts som en ovanligt lång dag den här. Men nu ska jag gå sena rundan med hundarna, och sedan väntar sängen.