Sparad dagbok 43. (Fr o m 17-07-08 t o m 17....)

17-07-08:

I dag är Nellie precis 12 veckor gammal, så jag vägde henne. Hon väger 685 gram. Det innebär att hon troligen kommer att väga under 1400 gram som vuxen. Klart mindre än Stella, vilket är vad jag önskar. På morgonpromenaden fick Nellie prova att ha på sig en "blom-sele" i storlek XXS, fast den egentligen är lite för stor än så länge. (Men mindre finns inte.) Nicos sele börjar bli i minsta laget, men i större storlek har jag bara rosa selar (och någon röd)... Tror ni att han tycker att det är för omanligt?

Kommunen har börjat hänga upp "blom-belysningar" över gatorna inför blomsterfesten Virgen del Carmen den 16:e.

Nedan demonstrerar Stella hur man ska ligga om man vill hålla sig så sval som möjligt (platt på klinkergolvet):

Tro det eller ej - men i förmiddags fick jag ett ryck och började röja köket. Jag plockade undan allt "onödigt", och sedan städade jag hyfsat noga. (Men jag orkade inte flytta undan allt som står ovanpå skåpen, fast jag borde ha gjort det.) Därefter fotograferade jag, så nu kan mäklarna få foton på köket också. Ni får se några av fotona nedan. Känner ni igen köket? (Jag tycker att det ser väldigt "tomt" ut. Och nu har jag förstås burit tillbaka sådant som jag använder igen.)

Men visst ser köket presentabelt ut på fotona!

Jag ska ta itu med Sparad dagbok senare... Jag vet att det just nu är alldeles för mycket här i Dagbok. Men jag får ta en sak i taget.

För att koppla av åtminstone en liten stund, så gick jag en promenad för mig själv. Jag gick längs El Paseo, som jag tycker bäst om att göra. Jag hade kunnat tänka mig att gå längs vattenbrynet, men på helgerna är det så mycket folk på stranden att det kan vara svårt att ta sig fram. I stället stannade jag till vid glassbaren Laneu. Jag tänkte köpa sådan där citron-ingefära-sorbet som jag tycker är så god. Men jag tänkte om. Nu har de nämligen "limited edition" på vissa glassmaker, och det är ju alltid spännande att prova något nytt.

Jag valde de två smakerna nedan i en liten bägare (Den näst minsta, för den allra minsta kunde man inte välja med de här smakerna.) Det var gott! Chokladglassen hade en mörk fyllig smak, och ananassorbeten var frisk i smaken.

Tja, då har jag lyxat till det lite så här på lördagen. Då borde jag väl röja-städa-ordna-fotografera toaletten samt hallen här uppe också. Det är bara de två utrymmena kvar. (Mäklarna har fått gamla bilder på gästrummet, tagna vid ett tillfälle då där inte var lika proppfullt med saker.) Egentligen borde jag fotografera förrådet också, men då måste jag tömma det till hälften först. Det senare måste jag ändå, för att kunna få överblick och kunna gallra ut en del. (Även Ulf har en del sparat där som han nu inte bryr sig om längre.) Allra längst in i förrådet står mina flyttlådor. Dem måste jag komma åt innan det blir dags för mig att flytta. Suck, det verkar dröja innan jag kan unna mig någon "semester"...

Nu har jag fotograferat hallen också. Jag tog bort bänken jag brukar ha där, strandväskan, drygt 75% av alla koppel och bajspåse-väskor, samt hundvagnen. Det blev aningen luftigare. Ni får se hälften av fotona:

Nu känner jag mig fullständigt slut, så nu ska jag inte göra mer i dag. Mer än att kela med mina hundar - och så torka valpkiss förstås. Nellie kissar mer än vartannat kiss på hundtoaletten, och hon bajsar nästan jämt där. Nico tycker att det inte är så noga, utan han kissar och bajsar precis där han råkat befinna sig när han blir nödig. Om jag hinner se det så lyfter jag honom raskt till närmaste toalett, och förklarar att det är där man ska kissa och bajsa. (Såvida man inte är ute, fast det säger jag inte - för då blir det för mycket att hålla reda på.) Men ännu har Nico inte förstått vad jag menar.

17-07-09:

I går kväll gallrade jag ut 1/3 av min nalle-samling! Nu ryms nallarna nu på 2 hyllor, mot 3 tidigare. Kanske skulle jag ha kunnat gallra ut ytterligare några, men då skulle jag ha riskerat att få separationsångest. Jag kan gallra ut fler längre fram. Det är lättare att ta det i omgångar. Det märks på något sätt mindre då.

Jag samlar på alldeles för mycket saker. Jag kan ju inte påstå att jag använder nallarna till något - men jag tittar på dem ibland, och jag tycker om nallar. Som barn hade jag aldrig någon nalle. Kan det vara så att jag kompenserar nu? Kan det vara ett uttryck för bristande grundtrygghet, detta att jag som en ekorre samlar på mig alldeles för mycket - av en massa olika saker? Av flera saker har jag dessutom "reserver", ifall den ena skulle gå sönder... Och jag har alldeles för mycket som kan vara "bra att ha", kanske, längre fram, någon gång. Jag måste gallra ut mer, mycket mer! Jag kommer ju att flytta till en liten lägenhet! Kanske det blir lättare efter flytten, att gallra ut allt som inte får plats. Men det vore mer praktiskt att göra det nu, före.

Mina luktärter har fått sin andra blomma, och en knopp till är på väg att slå ut. Men jag kan inte precis påstå att det är någon fart på knoppbildningen. Och det är definitivt för blommornas skull (inte minst för doftens) som jag odlar just luktärter...

Jag kommer att få övergå till att ha halsband på Nellie ytterligare en tid. I morse klev hon ur selen 4 gånger...

Vi mötte Lena och Lucky, och alla hundarna blev jätteglada åt att träffa varandra. Jo, jag blir förstås glad när jag träffar Lena - men jag viftar inte på hela kroppen...

När vi var på hemväg så mötte vi de tre mexikanska hundpojkarna och deras trevliga matte. Vi pratade en stund, och Nico hoppade förtjust upp mot alla hanarna (som var måttligt glada över detta). Jag lyckades bara få ett tydligt foto på hanen nedan, mycket för att Nico helst hoppade mellan kameran och de andra - precis framför linsen.

Nico och Nellie leker så bra tillsammans, trots den stora skillnaden i storlek. Det är också skillnad i storleken på deras kiss. Dessutom lägger jag märke till Nicos mera, eftersom jag så ofta kliver i det. Medan Nellie oftast kissar på hundtoaletten, så kissar Nico praktiskt taget alltid på golvet. Pölarna nedan tillkom när vi hade kommit hem från morgonpromenaden. Ute kan de sällan koncentrera sig på att kissa... (Fast Nico kissade ute en gång i morse, och jag berömde förstås honom storligen då.)

Lilla Celeste verkar vara vid gott mod, fast hon är ensam fågel i huset. Jag köpte en ny "pinne med tofsar" till henne häromdagen, så att hon har lite att pyssla med.

Det är varmt i dag, nästan 30˚ ute, och 27,5˚ inne. Småttingarna leker ganska mycket ändå, men däremellan sover de.

Alla ligger direkt på golvet, eftersom det är svalast så. Bonnie och Stella vilar mest hela tiden.

Det skulle jag också vilja göra. Jag skulle vilja sitta i skuggan på balkongen, med fötterna högt, och titta på havet. Men i stället har jag börjat bära upp saker från källarförrådet. (Mina vänner har peppat mig, så jag fick lite energi av dem.) Dels måste jag bära upp det mesta för att få överblick, och sedan kunna gallra ut så mycket som möjligt. (Obs att jag på fotot nedan redan har burit upp det mesta som stod i mittgången!)

Dels behöver jag komma åt mina flyttkartonger, och de står allra längst in bakom allt annat. För att få fram dem måste även hyllan till höger bort...

I vardagsrummet har jag ställt mina resväskor, samt alla jul- och påsksaker. På balkongen har jag ställt en del oömt (t ex stapelbara pallar).

Nu har jag börjat lägga saker på Ulfs säng. Där ligger t ex en massa "katt-saker" (bl a flera kattoaletter och en hängmatta). Eftersom jag inte vet om jag någonsin kommer att ha katt igen - så ska jag ge bort allt detta.

Mitt på dagen hade jag besök av Erik (Janne) och hans dotter Irina (3½ år). Irina fick alla mina utgallrade nallar, och ett par små saker till. Det är roligt om någon annan blir glad över det som jag inte längre behöver. Och om hon inte vill behålla alla nallarna själv, så kan hon ge några till sina vänner. Hon skulle välja hemma i lugn och ro. Här var hon alltför distraherad av hundvalparna för att kunna bestämma sig.

Nu ska jag dricka lite ljummet te, och sedan bära upp några omgångar till. Det dumma är att hissen inte går ända ner, så 14 trappsteg får jag bära allt - annars kunde jag ha rullat allt på min kärra. (Man kan gå genom garaget, och runt kvarteret, med kärra - men det går fortare att bära.)

Två foton från tidiga kvällspromenaden (kl 18):

När jag nyss gick ut och slängde sopor och återvinning, så passade jag på att ta några foton på dekorationerna som hänger över C/ San Pedro. Det är barnen som gör dem av papper och av petflaskor.

Men någon ny sparad dagbok har jag ännu inte påbörjat... Jag är väldigt trött i kväll, inte minst i benen (som svullnar i värmen). Fast armarna hade orkat bära mer!

Ännu har jag inte satt mig ner. Jag lyckades nyss flytta ganska mycket text och foton till Sparad dagbok 42. Nu vågar jag inte chansa på att jag kan lägga över mer utan att den kraschar, så jag avslutar den. Nästa gång det är dags att flytta över något så måste jag alltså skapa en Sparad dagbok 43. Det blir väldigt många dagböcker, men hellre det är att allt försvinner från min hårddisk...

Bonnies och min blogg ligger jättebra till på Vovves bloggtopp nu. (Där finns 653 registrerade bloggar.) Tack alla ni som läser min blogg!

Nu ska jag strax sätta mig ner, och lägga fötterna högt!

17-07-10:

Även i dag får vi varmt och soligt väder. Och det är klart, egentligen skulle det vara mer lockande att gå ner till havet och bada - än att bära upp saker från förrådet, men så är det det där med det lutherska arvet - ni vet pliktkänsla, jobb före nöje etc. Jag har svårt att koppla av med gott samvete - om jag inte har GJORT något först. Ja, jag får skylla mig själv - för ytterst är det ett val jag gör, ingen tvingar mig.

Vi mötte Staffan och Annevi på morgonpromenaden. Hundarna kände igen dem på håll och viftade glatt på svansarna. Nico är väldigt förtjust i Staffan - och det är ömsesidigt! Och Annevi verkar inte direkt ha något emot Nellie. Men hundägare vill de inte bli...

Klockan har hunnit bli 18, och inte en pinal har jag burit. Ändå är jag så trött, så trött. Det har varit så mycket annat. Det kommer ingen och tittar på vår lägenhet i morgon, för den presumtive köparen har hittat en vid Playa San Juan. Jag har ännu inte kunnat hämta certifikaten på Fionas kontor, för hon är inte där och de är inlåsta på hennes rum.

De mailade från kennel Petit Melic och sa att det fattades en stämpel från min veterinärklinik i ansökan om stamtavlan till Nellie. Jag ska till min veterinär i morgon för att få en stämpel (samt en ny påskrift) på den skannade och utskrivna kopian, för att sedan posta detta via snigelpost till kenneln. Originalpappret har de ju där, men de nämnde inget om att skicka hit det igen, så jag hoppas att det med båda dessa papper ska gå bra att ansöka om stamtavla. Det är mycket som är enklare i Sverige...

Jag fick också mail från Sveland, mitt hundförsäkringsbolag. Hittills har allt varit OK med Nicos och Nellies nya försäkringar, vilket jag har fått bekräftat via mail. Nu har de som började på ärendet gått på semester. En annan kvinna mailade att friskintyget från min spanska veterinär utskrivet på engelska inte gäller - utan att de vill ha ett intyg utskrivet på svenska av svensk veterinär. Suck. Ändå vet de att varken Nico (vars likadana intyg tydligen är godkänt) eller Nellie kan resa till Sverige förrän tidigast 4/8. Jag skrev tillbaka att det har gått bra med alla mina tidigare hundar med veterinärintyg på engelska, och att alternativet är att jag byter försäkringsbolag. Jag är, som sagt, väldigt trött i dag (mest psykiskt) så jag orkar inte mycket mer.

Lena och Lucky tittade inom som hastigast. Eftersom ni inte kan se alls vad fotona nedan föreställer, så ska jag förklara. De visar hur glada Nellie och Nico blev när de träffade Lucky! Jodå, Bonnie och Stella blev också glada, men de tog det lite lugnare.

I dag säljer Westwings trädgårdssaker. Jag tycker att de tre fotona nedan, som de visade i samband med artiklarna, ser så "somriga" och mysiga ut. När jag ser dem så längtar jag efter grönska! Vi har ju inte så mycket av det här. Visst har vi parker, och jag gör så gott jag kan på balkongen, men några skogar eller gröna fält har vi inte här i trakten... Men man kan aldrig få allt. Här har vi sol nästan jämt, och aldrig minusgrader.

17-07-11:

I går fick jag för mig att byta från selar till halsband på alla hundarna, nu när inte Nellie kan ha sele än. Det är förstås svalast så här års,annars tycker jag av princip bättre om selar. Jag har fler hundhalsband än de nedan, men jag tog fram några i Bonnies storlek (t v) och några i Stellas och Wildas storlek (t h). Nico har samma storlek som de senare, men jag har har bara ett lämpligt halsband till honom - ett turkost, så det får han ha. (Fast kanske han kan ha guldfärgat också? Guldfärg är ju könsneutralt. Jag tror jag har ett utan strass...)

Eftersom jag gillar selarna med blommor, så valde jag likadana halsband till Bonnie och Stella. (Och så får Wilda ha det pastellrosa när hon kommer hem igen. Hon kommer i kväll. Jag har bett Alicia komma med henne.)

Det är fullständigt omöjligt att ta bra foton på hundarna, när jag samtidigt håller i fyra hoptrasslade koppel (som jag försöker rätta till) och kör hundvagnen. Nedan några av mina försök. När jag tar sådana här foton så böjer jag mig hastigt ner framför hundarna och knäpper utan att titta. Det blir som det blir...

Ännu sämre foton blir det när hundarna är i rörelse, även om jag just då enbart ägnar mig åt att fotografera. Det suddiga nedan föreställer Nellie och Nico i lektagen.

Det går åt väldigt mycket hushållspapper här. I genomsnitt går det ett ark för att torka upp ett Nellie-kiss (inte så ofta), och tre ark för att torka upp ett Nico-kiss (stup i kvarten). Nu har jag börjat köpa jättestora rullar...

Men jag funderar allvarligt på att åka till närmaste djuraffär för att köpa ytterligare en hundtoalett (en 4;e). Det är ju lättare att få valparna "golvrena" om de alltid har nära till en toalett. Att få dem rumsrena kommer att ta längre tid, i all synnerhet nu under turistsäsongen när jag sällan kan låta valparna gå själva (eftersom det är fullt med folk överallt som vill klappa och helst bära de små). Nellie och Nico får åka vagn 3 av 4 promenader. Då kommer de i alla fall ut och får se lite annat. Någon gång kan jag sätta ner dem på marken en liten stund, i någon folktom hörna... Bara på mornarna kan de gå långt (för då sover turisterna).

I förmiddags var jag hos veterinären och fick ny påskrift, samt stämpel, på kopian av ansökan om stamtavla. Jag postade sedan denna (efter att både ha skannat in den och kopierat den) med snigelpost till uppfödaren.

Svelands gruppchef skrev att de godtar veterinärintyget på engelska. (Förresten bar jag upp saker från förrådet mellan 19:30 och 21 i går. Så någon nytta gjorde jag.)

Suck! Nellies uppfödare mailade nyss att "spanska kennelklubben" inte kommer att godkänna ett kopierat papper med originalunderskrift och originalstämpel. (Fast de ser exakt likadana ut! Originalet är på vanligt papper.) Så hon kommer att skicka tillbaka originalet till mig, och så får veterinären stämpla detta (som redan är singerat) - och så får jag skicka tillbaka detta till uppfödaren, som sedan ska lämna in det till kennelklubben. Suck! Snacka om byråkrati! Och inte kan jag lämna detta papper själv, här på kennelklubben i Alicante. Nej, för är Nellie född i Barcelona - då är det till den kennelklubben som det ska lämnas in. Sedan skickas pappret till huvudkontoret i Madrid där de tittar på det några månader senare. Så går det till här i Spanien. Suck igen.

Pappret angående Nicos stamtavla är inlämnat här i Alicante, men sedan dess har jag inte hört ett knyst. Om jag har tur blir allt klart i september... I Sverige tar det knappt 14 dagar totalt, efter ansökan, innan man får den färdiga stamtavlan med posten. Fast SKK har andra nackdelar. T ex så godkände de inte Stellas patella-intyg (0/0) bara för att det var utskrivet av en spansk veterinär (på engelska). Nej, för sådant kan bara godkännas om en svensk veterinär har skrivit ut det på svenska! Suck! Nu fick ju Stella aldrig några valpar, men ändå...

Klockan 20 kom Alicia med Wilda (hennes två dottersöner var med). Det blev ett kärt återseende mellan Wilda och Nico, och de började bums leka med varandra. Det känns bra att ha Wilda hemma igen. Men det kommer att bli aningen krångligare för mig, att hålla reda på ytterligare ett koppel på promenaderna. På tidiga kvällspromenaden var det förresten ganska tomt på El Paseo, så då kunde både Nico och Nellie gå själva en bra bit. Nu när det blir dags för sena kvällspromenaden så får de nöja sig med att åka vagn.

Alicia frågade förresten vad jag vill ha för Wilda om jag säljer henne till en vän. Jag vet inte om hon eller dottern är spekulant. Jag sa 500 €. Det är billigt för en hund med stamtavla. (Och till någon jag inte känner skulle jag inte sälja henne så billigt.) Förmodligen får jag lägga 200 € på Wilda först, för jag antar att veterinären rekommenderar att jag kastrerar henne. Hon har droppat lite blod hos Alicia. På torsdag, när Nico och Nellie ska få sina rabiesvaccinationer, så ska veterinären göra ett ultraljud på Wilda. Då ger det sig om hennes livmoder har läkt.

Jo - jag tycker om Wilda! Och jag känner mig som en skurk när jag tänker på att kanske sälja henne... Det känns mer naturligt att sälja Nico. Jag kan ju inte behålla en hane.

17-07-12:

Tänk i morse klev jag inte i en enda kiss-pöl när jag klev ur sängen. Faktum är att jag bara hittade ett enda Nico-kiss (under matbordet). Men hundtoaletten närmast sovrumsdörren hade mer än en hund kissat på. Så bra! Kanske kissade Wilda där, och så kissade Nico på samma ställe? Stella brukar ju kissa där Bonnie har kissat (utomhus). Hur som helst var det skönt att inte behöva tvätta fötterna direkt, och ännu (klockan är 11:20) har jag inte klivit i något blött... Nåja, har man valpar så har man. Man får ta det ena med det andra. Längre fram kommer både Nico och Nellie att föredra att kissa ute. Det är viktigt för hundar att få markera, där andra hundar har markerat - så att kissa ute kommer av sig självt. Men än så länge har de för mycket att lukta på, och titta på, för att kunna koncentrera sig på att kissa samtidigt.

Några foton från morgonpromenaden:

På fotot ovan ser ni ett litet svart öra som sticker fram bakom de andra. Men sedan syns lilla Nellie inte mer. Hon är för kort i rocken...

I dag är Erik/Janne och hans dotter Irina och hälsar på mig. De passar på att bada i poolen, och så sköter jag mitt under tiden. Om ni undrar varför jag ofta skriver Erik/Janne (eller Janne/Erik) så beror det på att han heter Jan-Erik och i Sverige kallas Janne - och det var under det namnet som jag först lärde känna honom. (Han hade redan bott 9 år här i El Campello när jag först kom hit, och han hjälpte mig en hel del i början.) Men här i Spanien så kallas han Erik, för namnet Jan eller Janne klarar spanjorerna inte av - det blir Juan. Nu vet ni! Kanske jag nöjer mig med att skriva ett namn fotsättningsvis. Jag ska bara bestämma mig för vilket.

I dag har jag ägnat nästan sex timmar åt något högaktuellt. Jaså, tycker ni inte att påsk och jul är aktuella så här års? Tja, jag har i alla fall gått igenom samtliga mina påsk- och julsaker - och gallrat ut ungefär 50% av påsksakerna, och ungefär 60% av julsakerna. Det känns bra, nu blir det några lådor färre att flytta. Nu återstår bara att ordentligt packa ner det som jag ska behålla igen (i genomskinliga plastlådor, det ömtåliga inslaget i bubbelplast).

Jag hade t ex 5 små granar, och jag kommer bara att behöva en. Den "stora" som vi brukar använda, var den första jag gallrade ut (samt den lilla minsta).

Valet står nu mellan de två nedan, båda från Ikea. Den vänstra ser mycket naturligare ut, medan den högra förmodligen är lättare att klä (framförallt lättare att sätta ljus i).

Den vänstra såg ännu naturligare ut när jag köpte den. Den var nämligen lite sned (alla i den modellen var det), och såg ut som om den kom direkt från skogen. (Jag tror att Ikea hade haft en naturlig förebild.) Tyvärr så fick Ulf för sig en kväll när jag hade gått och lagt mig (annars hade jag hindrat honom), att stammen och alla grenar skulle vara alldeles raka. Så med stor möda lyckades han räta ut samtliga. Så nu ser granen inte lika naturlig ut längre. Jag skulle vilja ha den som den var från början, men minns ju inte precis hur den såg ut. (Och Ikea sålde dem bara ett år, annars skulle jag ha köpt en ny likadan.) Man ser på toppskottet nedan att det nog har lutat lite åt höger, eftersom det växer fler smågrenar på vänster sida. Så toppen ska nog vara en liten aning böjd åt höger. Men resten? Det minns jag inte. Om granen hade varit i originalskick så hade jag utan tvekan valt den. Nu vet jag inte... (Jag ska fundera någon dag. Kanske jag behåller båda till jul, och bestämmer mig först då?) 

Nedan är matbordet fullt med påskpynt (fast inte allt), samt pyttelite julpynt (som låg i samma låda) - under själva sorterandet.

Jag upptäckte att jag hade 2 precis likadana Lucia-tåg. (Antagligen har jag haft ett här, och ett i Hässelby strand, från början.) Nu gallrade jag ut det ena. Och det vill Linda ha. Jag tycker alltid att det är kul om mina utgallrade saker kommer till användning igen - hos någon annan.

Så här lite påskpynt behöll jag (nedan), och det kommer att få plats i en låda. Det enda jag saknar är ett konstgjort björkris, att hänga mina små vackra påskägg i. Så om ni någonsin ser ett sådant - maila mig bums så jag kan köpa ett. Det säljs förstås inget björkris alls här, och inget liknande heller...

Julpynt behöll jag mer av, kanske mer än jag behöver (fast jag tyckte att jag gallrade så hårt) - men jag kan ju gallra ut en omgång till längre fram. Jag tycker alltid att det är lättare att ta det i omgångar (för då slipper jag separationsångest).

Celeste tittade på när jag gallrade ut saker. Jag försöker prata en stund varje dag med henne, men just nu sitter hon ensam för mycket ändå. Men hon är aktiv på egen hand, hon leker mycket och sjunger emellanåt.

Lillia Nellie ligger ofta nära mina fötter, så jag alltid får se mig för innan jag flyttar mig.

När jag pausar så har jag ofta en (eller två) av hundarna i knäet. Nedan sitter jag på köksgolvet.

När man är så liten som Nellie så kan man ligga raklång även på tvären...

Klockan har hunnit bli 20:25. Nu står valet mellan att packa ner alla jul- och påsksakerna, eller att sätta mig i min vilstol på balkongen och njuta av utsikten. Det lutar nog åt det senare. Nerpackningen kan anstå till i morgon.

17-07-13:

I förmiddags var jag hos veterinären med 3 av mina 5 hundar. Nico och Nellie fick sina rabiesvaccinationer, vilket innebär att de är redo att resa till Sverige om 3 veckor (= fr o m 3/8). Sedan genomgick Wilda en ultraljudsundersökning - och nu är hennes livmoder helt läkt! Allt såg alltså bra ut, så hon behöver inte kastreras. Skönt! Och Wilda var så duktig och låg stilla hela tiden, och periodvis så tittade hon på skärmen precis som om hon också ville se hur hon ser ut inuti.

När jag kom hem så hade jag fått mail från Paloma på mäklarfirman Remax. Hon ville komma med en kund klockan 12:30. Jag mailade tillbaka att det gick bra. Sedan hade jag 30 minuter på mig att kolla så det inte hade kommit någon ny kisspöl på golvet (som jag skurade i morse), samt sätta galler för sovrumsdörren och sätta 4 av hundarna där. Stella fick jag ha på armen, annars är hon rädd och skäller.

Det var ett trevligt svenskt par som kom och tittade på lägenheten. Det var bra, för då kunde jag sköta visningen på svenska. Och så var det jättelätt att förklara varför det stod julgranar, och lådor med julgranskulor, på matbordet. Vi tittade på poolen, förrådet och garaget också. När vi hade tittat klart på poolen upptäckte jag att jag fortfarande hade Stella på armen (de andra hundarna stängde jag in i lägenheten). Jag är så van att bära henne, så jag tänkte inte på det... Paret verkade gilla lägenheten (särskilt läget och utsikten), men om de vill ge vad vi begär återstår att se. Den biten har mäklaren hand om.

Själv ska jag fortsätta mitt "förbereda-en-flytt-jobb". I natt när jag låg vaken en stund (det var 29,5˚ i sovrummet) så bestämde jag mig för att gallra ut ytterligare några julgranskulor och julprydnader. Så det ska jag göra innan jag börjar att packa ner resten. Därefter ska jag bära upp mera från förrådet. Men nu är det först dags för hundarnas något försenade lunch och mitt-på-dagen-promenad.

Vårt energicertifikat har kommit i dag. (Och "bebolighetsintyget" kommer troligen nästa vecka.) Vi fick E! Och jag som hade väntat mig G eftersom vi har englas-fönster. Tydligen har det mindre med isoleringen att göra än jag har trott. Hur stor fönster-ytan är i förhållande till golv-ytan spelar roll, men det viktigaste är tydligen hur mycket energi man har förbrukat i genomsnitt tidigare. Och jag har ju inte slösat i onödan. Dessutom har vi ju installerat energisnåla element i alla rum, och kyl-frys + tvättmaskin + varmvattenberedare är ju nästan nya. Att få E är faktiskt bra! (Los Abedules som har bäst isolering av de hus som jag känner till, med bl a treglas-fönster, har C.)

Totalt kostade allt (för arkitektens jobb + registreringen hos kommunen) 400 €. Nu har jag mailat certifikatet till mäklarna.

Det kostade förresten 63,20 € i dag hos veterinären - för en ultraljudsundersökning, 2 rabiesvaccineringar och 2 klo-klippningar. I Sverige skulle detta ha kostat mycket mer. Någon som vet hur mycket?

Jag kan också berätta att det går bra för Kaisa att hyra ut sin lägenhet. Hon har haft den uthyrd i stort sett hela tiden, och den är bokad t o m april nästa år. Då kan vi alltså konstatera att en lägenhet här i El Campello är en bra investering, vare sig man bor där själv - eller hyr ut den.

Jag höll koll på Nico när han vaknade. Jag tänkte nämligen bära honom till hund-toaletten.

När han fick syn på mig så vände han sig om på rygg. Han tycker nämligen mycket om att bli klappad på magen. Jag klappade honom lite på magen och bröstet, men också bakom öronen. Sedan bar jag honom till närmaste toalett. Han stod snällt kvar och ville bli klappad mera. Sedan klev han ett steg utanför och började kissa. Jag lyfte tillbaka honom.

Han gick då ca 30 cm från toaletten - och kissade. Han förklarade för mig att han av princip inte vill kissa på tjej-toaletten, där alla huset tikar kissar... Jag sa att här i huset har både människor och hundar gemensamma toaletter, oberoende av kön. Men han verkade inte alls förstå... Jag skurade golvet - igen...

Sedan gick Nico och väckte Nellie som sov i köket. Och hon gick en stund senare till toaletten och kissade där... Nåja, Nico ska väl bli rumsren han också. Han är ju bara tre månader (och 1 dag), så jag kan inte förvänta mig att han ska klara det ännu. Men det vore väldigt praktiskt OM han förstod VAR man ska kissa om man är hund...

17-07-14:

I dag är det lokal helgdag här. Det har man ganska nyligen bestämt, så i den lokala almanackan finns den inte med. Campello-borna kom nämligen på att de förlorar en ledig dag i år, eftersom fiestan Virgen del Carmen infaller på en söndag (nu den 16:e). Alltså bestämde man att det skulle vara helgdag i dag. Posten, bankerna och mäklarna hör till dem som har stängt, medan affärerna har öppet halva dagen. Nu blir det inte vanlig vardag förrän på måndag.

Foton nedan tog jag i går från balkongen. Spanjorerna smällde som vanligt raketer, så det sa PANG och BOM. Men det var bara Stella som blev rädd (samt ena grannens hund), övriga tog det med ro. Jag lyfte upp Stella, och då tystnade hon. Ingen verkade bry sig om grannens hund, så den skällde ganska länge... Mig gjorde det ingen större skillnad. Jag hade ändå svårt att somna. Det var vindstilla, nästan 80% luftfuktighet - och 29,5˚ i sovrummet. Jag satte på min lilla fläkt (15 watt) och lät den för en gångs skull gå hela natten. Då kunde jag sova. Om inte AC:n hade dragit 3500 watt i timmen, så hade jag föredragit den. Men det alternativet är alldeles för dyrt för mig. (Jag lägger hellre pengarna på mina hundar. )

Det är många jippon på gång, mest musikunderhållning och parader. Den stora blomsterparaden börjar klockan 19 på söndag. Den vill jag se, men resten hoppar jag över. Jag har ju en hel del att pyssla med här hemma. Jag packade ner de sista julsakerna i förmiddags, och sedan har jag burit upp en del från förrådet. Jag kan ännu inte komma åt flyttlådorna, men jag kan se dem... Fast om jag verkligen skulle börja packa så har jag ingen aning om var jag skulle ställa lådorna. Här är ju fullt precis överallt. (Ulfs säng har jag fyllt med allt sådant som jag har gallrat ut. Den blir förhoppningsvis tom ganska snart. Jag ska be mina vänner komma och plocka vad de vill ha.)

Luktärterna på balkongen har slagit ut i ytterligare en röd nyans. Lustigt egentligen att det bara har blivit röda blommor hittills, för förpackningen visade blandade färger. Men inte gör det mig något, de lyser så vackert de här.

Lilla Nellie blir nerbrottad flera gånger om dagen, men hon brukar försöka ge igen. Bäddsoffan har småttingarna själva fällt ut. Jag föredrar att ha den hopfälld.

Wilda har för det mesta en väldigt personlig stil (se både ovan och nedan)...

Och för övrigt så torkar jag upp kiss på golvet sisådär 117 gånger om dagen. Det är praktiskt taget alltid Nico. Nellie kissar oftast på hundtoaletten. Jag hotar Nico med att jag kommer att skänka bort honom gratis om han inte skärper sig. Men han viftar bara rart på svansen och slickar mig på benet... Spanjorerna tycker att han ser ut som ett litet gosedjur (peluche). Och söt är han ju! Men det går åt väldigt mycket hushållspapper...

Nu ska jag gå tidiga kvällspromenaden med mina fem små vänner. Det är skönt ute, för i dag blåser det. (Och temperaturen i mitt sovrum har redan sjunkit till 27,3˚ - så i natt kommer jag att ha lättare för att somna.)

17-07-15:

Nico måste ha begrundat vad jag sa i går, för i morse klev jag inte i en enda kisspöl på väg till toaletten. Och jag hittade bara en efteråt (vid balkongdörren). Å andra sidan så måste Nico ha bajsat i natt, och Wilda (som vill hålla rent efter sin son) måste ha ätit upp det. För vid 4-tiden i morse vaknade jag av att Wilda kräktes i hundsängen - och det luktade bajs... Inte så kul att yrvaken ta rätt på. Men jag har själv valt att skaffa valp. Visserligen hade jag tänkt mig 3-4 tikvalpar (som jag skulle ha sålt med god förtjänst), och så blev det 1 hane (som jag kommer att få sälja med förlust) - men ändå. Jag kan inte skylla på någon annan.

Men hittills (klockan är 15:10) har jag inte klivit i kiss en enda gång, för ovanlighetens skull. Fast jag har naturligtvis fått torka upp på några ställen. Nåja, det kommer att ordna sig på sikt. Nedan tror jag att Wilda pratar allvar sin son. Nellie hoppade upp på pallen för att titta på.

Jag var osäker på om hon skulle klara att hoppa ner igen (utan att göra illa sig), men hon hoppade ända bort till bäddsoffan, och landade mjukt.

Mitt på dagen fick bara de vuxna hundarna följa med ut. (Valparna sov middag under tiden.) Dagens väder: 29˚ i luften, 25˚ i havet - och UV-index 9. Det fläktar lite, men känns för varmt i solen. Jag lär inte unna mig att bada i dag heller, fast jag både vill och borde.

Jag har inte så mycket kvar i förrådet nu, bara en del mindre saker på hyllorna - och så alla flyttlådorna förstås. Jag ska bära upp det sista i dag. Fast var jag ska ställa flyttlådorna vet jag inte. Kanske de kan stå mellan Ulfs säng och väggen, om jag flyttar det som står där nu? Tja, det är bara att jobba på!

Förrådet är nästan tomt nu. Det som står kvar där kommer jag att lämna. Fast jag ska städa och ordna lite, men det får bli längre fram.

Nu ser Ulfs rum ut som ett förråd i stället. Flyttlådorna fick bra plats mellan sängen och väggen. Där får det stå tills jag börjar packa.

På hans säng står en massa saker som jag har gallrat ut. Detta hoppas jag kunna ge bort så snart som möjligt. Jag behöver ovansidan av sängen för att sortera saker på - för att kunna gallra ut mera. Lika bra att jobba på - jag vet ju inte när jag blir tvungen att flytta (eller vart).

Det trevliga svenska paret som var och tittade på vår lägenhet häromdagen, kom och tittade en gång till i kväll. För mig är det förstås mycket lättare att prata om detaljer på svenska. Om köparen t ex bara talar franska eller ryska, så måste ju allt gå genom mäklaren. Nu kunde jag lätt berätta att vi har satt in en jordfelsbrytare här, när mannen frågade om det elektriska. De verkar vara intresserade på riktigt, men något pris har vi inte talat om. Sådant får gå via mäklaren. Det ger sig om det blir någon affär?

I dag hade de sina båda döttrar med sig. Flickorna var dock betydligt mer intresserade av hundarna (särskilt valparna) än av lägenheten. Den ena flickan satt med Nico i knäet och klappade honom, och ville knappt gå härifrån. Och Nico såg så nöjd ut, och ville förstås att hon skulle stanna. Tyvärr är systern (som annars är lika glad för hundar) allergisk. Trist! Jag är så glad för att jag tål pälsdjur! Jag har väldigt svårt för att tänka mig ett liv utan...

17-07-16:

I går, strax efter att jag äntligen hade somnat, så började spanjorerna fyra av raketer så det sa BOM och PANG, och då var klockan ändå 00:45... Stella blev rädd, så hon fick komma upp i min säng. Bonnie och Wilda var oroliga, men valparna var lugna. Likadant var det i morse när det hördes PANG! Vi kunde inte gå morgon-promenaden längs El Paseo, för där lät det som värst. Vi gick längs San Bartolomé. Där såg jag en man med en riktigt stor hund. Mannen slet och drog i kopplet, och ville att de skulle gå ner mot stranden. Den stora hunden stack svansen mellan benen och vägrade. Mannen fick ge upp. Så det är minsann inte bara små hundar som ogillar höga ljud. Själv har jag aldrig förstått vitsen med att lägga en massa pengar på sådant som bara säger PANG... Vad är det för roligt med det?

Desto trevligare kommer blomsterparaden i kväll att bli. En massa blommor, och människor i folkdräkter, är alltid roligt att titta på. Blommorna ska offras till Virgen del Carmen, fiskarnas och sjömännens helgon. Fiestan firas i alla orter längs kusterna här i Spanien. I år kommer jag inte att ta så många foton som jag gjorde förra året, för jag har inte tid att bearbeta alla. (Ni kan ju titta i Sparad dagbok 37 på datumet 16-07-17, om ni vill se riktigt MÅNGA foton. Det ser nästan likadant ut varje år.) Som vanligt har jag lovat ägarna till café El Blanquet att jag ska fotografera deras son. Gossen är lika söt i år, så det har jag inget emot. Fast själv brukar han inte tycka om att bli fotograferad...

Men innan det blir dags för paraden hoppas jag hinna gallra ut ytterligare några av mina överflödiga saker, och ordna/organisera lite här i lägenheten, och kanske någon av de andra 1000 sakerna som står på min akuta att-göra-lista. Det ska bli 30˚ i dag, så jag kommer inte att frysa medan jag jobbar på.

Nu har jag ägnat över en timme åt att försöka översätta det viktigaste av texten på Extrasida till spanska. (Texten om att Nico och Wilda är till salu.) Kanske blev min översättning mer rolig än rätt, men jag hoppas att spanjorerna förstår ändå...

Nu borde jag förstås genast sätta en annons på Milanuncios (spanska motsvarigheten till Blocket), https://www.milanuncios.es/. Det är ju tänkt att jag ska hänvisa till Extrasida i annonsen. Sedan borde jag snarast sätta en ny uppdaterad annons på Blocket. Det ger sig om det blir av nu, eller när Nico har hunnit bli vuxen...

Det blev gjort nu: https://www.milanuncios.com/chihuahua/chihuahua-con-pelo-largo-237819242.htm Man måste våga även om man vet att man stavar fel... I gengäld har teet som stod och drog, kallnat...

Nu har jag precis tänkt ut hur jag ska göra för att få Ulfs säng tom så snabbt som möjligt - så jag kan använda ytan för att sortera saker på. Jag ska helt enkelt bära ner allt utgallrat till källarförrådet! Så kan mina vänner titta på sakerna där. Jag ska bara torka av hyllorna först, så där inte är dammigt. Sedan kan jag börja att bära ner en massa - ju mer desto bättre. Men detta projekt kommer jag att påbörja först i morgon, för om 40 minuter börjar blomster-paraden.

I kväll tog jag "bara" 362 foton sammanlagt (1/3 mot förra året), och jag fotograferade bara blomsterparaden - samt Virgen del Carmen när hon fick åka båt ut på havet. Ni får se några smakprov nedan, och så kan jag visa några foton till i morgon.

Nedan café-ägarnas son som jag hade lovat att fotografera, lika söt som vanligt. (Mamma håller handen.)

Fast det fanns fler söta gossar:

Och många minst lika söta flickor! (De flesta av årets foton är tagna med motivet i skuggan, vilket inte är optimalt.)

Det var inte bara jag som tittade på paraderna...

Nedan är Carmen på väg ut ur hamnen. (Jojomen, grannen Ferran är med på båten i år också.)

Många båtar gjorde Carmen sällskap.

Fotot nedan tog jag från balkongen. Då var Carmen på väg in mot hamnen igen. Jag fick inte lov att vara ute och fotografera längre för mina hundar. De ville nämligen ha sitt kvällsmål. (De vuxna får pyttelite bara för att valparna ska ha ett fjärde mål.)

Nu är det dags för sena rundan med hundarna. Jag hör orkestern och vet att paraden pågår än. (Carmen måste ju tillbaka till kyrkan, den stackaren, för ytterligare ett helt år utan att känna havets vindar mot kinden.) Så jag undrar VAR jag kan gå med hundarna? De ska ju kunna kissa i lugn och ro...

Det blev inte mycket lugn och ro för hundarna. (Bara de vuxna var med, valparna fick stanna hemma.) Jag tänkte att vi skulle hinna ut efter paraden när Carmen bärs tillbaka till kyrkan, men före fyrverkerierna börjar skjutas upp från piren närmast Rio Seco. Det gjorde vi. MEN jag hade glömt bort, att när Carmen är tillbaka i kyrkan  - då skjuter man några enstaka fyrverkerier därifrån. Och dessa sköt man upp just när vi hade kommit ut. Bonnie fick rysligt bråttom att gå åt andra hållet.

Jag hade tänkt att vi skulle hålla oss borta från El Paseo, men nu drog Bonnie ditåt. Där var det trångt...

Vi skyndade oss mot San Pedro, som är betydligt lugnare. Blom-belysningarna är vackra när de är tända.

Men de längs San Bartolomé är inget speciellt.

Nu har de riktiga fyrverkerierna börjat. De brukar vara fina att titta på, men när vi bara hör smällarna så hade vi förstås hellre varit utan. Stella är rädd - som vanligt. Hon skäller av rädsla om jag inte har henne nära mig. Bonnie är orolig och på helspänn, men skäller inte. De andra verkar inte reagera, vilket är skönt. För mig som matte gäller det att inte låtsas om att jag hör något konstigt - utan bara fortsätta med mitt som vanligt. Då blir hundarna mindre skotträdda. (Jag hör flera hundar genom det öppna fönstret, som skäller av rädsla.)

Om jag inte hade haft fem hundar att ha ansvaret för, då hade jag nog gått ner och satt mig på stranden och tittat på fyrverkerierna. Det brukar vara mysigt att sitta så, och fyrverkerierna brukar vara påkostade och fina.

Det är redan en timme över läggdags för mig. Men det dröjer nog ett tag innan jag kan somna (om jag inte använder öronproppar förstås).

17-07-17:

Det är en till som ska komma och titta på vår lägenhet (via Remax), men vi har ännu inte bestämt tid. Nedan ser ni två av annonserna om vår lägenhet. Visst ser lägenheten trevlig ut! Jag kommer att sakna havsutsikten!

https://www.idealista.com/inmueble/37513895/

http://inmuebles.habitania.com/habitania/details/79715/35093454/1

Själv hittade jag en liten lägenhet som jag är mycket intresserad av. Lagom liten, lagom pris, solig balkong, bra hus, lugnt hundvänligt område, ganska nära mataffärer och stranden. Dessutom är lägenheten i originalskick och inte felaktigt renoverad (som så många andra). Men självklart ingen havsutsikt, och köket är pyttelitet. (Det finns inget foto på sovrummet som vetter åt loftgången, men jag vet att det är ca 10 m² och har ett högt placerat fönster.)

Jag har tittat på en annan lägenhet i huset, men den var dels dyrare (p g a dum renovering), och dels hade den inglasad balkong vilket jag inte vill ha. Jag fyllde i webb-formuläret om att jag är intresserad av att titta på lägenheten. (Risken finns förstås att den här lilla lägenheten blir såld, innan vår nuvarande hinner bli det - och innan dess har jag inga pengar...) Det är inte lätt att hitta något som jag tycker om - med den begränsade budget som jag har. Men just den här lägenheten skulle jag kunna trivas i (fast den saknar fönster i köket, och förmodligen inte är särskilt välisolerad).

https://www.fotocasa.es/vivienda/el-campello/jardin-terraza-zona-comunitaria-ascensor-amueblado-parking-television-avenida-de-alcoi-45-142023688?RowGrid=25&tti=1&opi=300

Jag har ännu varken städat förrådet, burit ner saker dit, eller bearbetat gårdagens foton. Men dagen är ju inte slut än. Brevbäraren kom med ett rekommenderat brev. Det var originalansökan om Nellies stamtavla som jag fick tillbaka. Nu måste jag gå till min veterinär för att få påskrift samt stämpel. Kanske jag borde skicka tillbaka ansökan i rekommenderat brev sedan? (Det kostar tydligen bara 2,65 €.)

Det här måste vara samma lägenhet som den ovan: https://www.inmoliner.com/listing/piso-en-avenida-de-alcoy-2/. Och här syns sovrummet (som behöver målas om, fast sådant ska jag ju göra hur som helst). Nu har jag hittat mäklaren, och mailat direkt till denne. Firman ligger ganska nära (mittemot min veterinär), så jag kan gå dit om jag vill. Jag tittade på huset utifrån, och den här lägenheten ligger precis ovanför den som jag redan har tittat på.

Jag har inte gjort ett dyft i dag. (Bara varit hos veterinären och fått påskrift + stämpel, samt handlat lite mat.) Vissa dar har jag ingen geist... Men jag ska gå igenom gårdagens foton, så dem som jag väljer ut får ni se framåt kvällen.

Ni får vänta till i morgon på att få se fler foton. Jag har nämligen varit och tittat på lägenheten jag nämner ovan, nu i kväll (och tagit ganska många foton som ni kommer att få se några av i morgon).

Det var ingen fläck på sovrumsväggen, det måste ha varit en ljusreflex. Man ser ju inte på små foton, hur det egentligen ser ut. Men jag såg nu att lägenheten måste renoveras om man ska kunna bo där. Man måste dra om elen, samt riva ut både kök och badrum - och sätta in nytt. Men ägaren är beredd att förhandla om priset, sa mäklaren. Lägenheten har stått tom ett halvår. (Innan var den uthyrd.) Jag har inget emot att renovera - för då skulle jag ju få det precis som jag vill ha det. Men inköpspriset för lägenheten måste förstås vara därefter. Kanske vore 70'000 € ett rimligare pris för denna? (Räcker 18'000 € till ovan nämnda renovering, om jag målar själv?) För mer än 86'000 € sammanlagt, lär jag inte få att röra mig med.

Nåja, jag kan inte förhandla om priser, förrän jag har några pengar. Och det får jag först när vår nuvarande lägenhet är såld. Men jag tycker om den lilla lägenheten som sådan. Storleken är bra, liten men tillräcklig. Vardagsrummet är ca 21 m² (inkl köket), balkongen ca 7 m², och sovrummet ca 8 m² + den stora fasta garderoben. (Den fasta garderoben skulle jag använda som förråd, för jag skulle få in både min enkelsäng och mina fyra lösa garderober i sovrummet.) Det finns parkering under tak på gården (låst grind för att komma in). Balkongen vetter åt sydöst, vilket jag gillar. I morgon ska mäklaren maila uppgifter om IBI och comunidad.

Jag glömde skriva att det är enkelglas i den lilla lägenheten, så man måste byta fönster också. Fast det är ju bara ett stort (med 2 skjutdörrar) och ett mindre, så det kanske inte är alltför dyrt. Jag undrar hur lågt ner i pris ägaren är beredd att gå? Kanske jag skulle börja med att bjuda 60'000 € - p g a de höga renoverings-kostnaderna som måste till? Nåja, allt det här ligger längre fram i tiden.

17-07-18:

I förmiddags var jag på posten och lämnade in ansökan om Nellies stamtavla som rekommenderat brev. Säkrare så, när det nu bara är originalpappret som gäller. På hemvägen handlade jag lite i hälsokostaffären Natursalus, bl a lite ekologisk frukt. Annars har jag inte fått mycket skött i dag - fast jag borde. Jag borde t ex har gjort sådan morgongympa som visas nedan (innan jag förtärde en synnerligen sund frukost). Och sedan skulle jag raskt ha burit ner allt utgallrat till förrådet. Men ingetdera gjorde jag...

Nu ska ni först få se fotona jag tog i går när jag tittade på den lilla lägenheten i fastighet Los Olivos. På fotona såg lägenheten ganska fräsch ut, men det var den inte. Den var väldigt sliten och dessutom ganska skitig. Så där behöver göras mycket, om den ska bli i beboeligt skick. Att renovera är på sitt sätt ganska kul - men det kostar. Alltså får man ta med det i beräkningen när man förhandlar om priset (vilket jag förstås inte kan göra ännu). Jag vet nu att comunidaden är 40 € i månaden, och IBI:n 165 € per år. Nedan har jag ringat in fastigheten med rött, samt satt gula ringar om två andra "landmärken", så ni som känner till El Campello lättare kan orientera er.

Det är lägenheten med "grön" skylt som jag tittade på. Jag har tidigare tittat på den med inglasad balkong på våningen under, men det var ombyggd till en tvåa - vilket inte var så lyckat.

Det finns parkeringsplatser under tak på gården. Ett bra alternativ som är mycket billigare än garage.

Först två foton på sovrummet, och sedan ett på utsikten från sovrumsfönstret.

Nedan tre foton på vardagsrummet, och därunder det lilla köket. (De på våningen under har byggt en bardisk framför. Det ser trevligt ut, och så blir det fler skåp och mer arbetsyta - men vardagsrummet krymper.)

Badrummet som såg fint ut på fotona på mäklarens webbsida, ser ganska sjabbigt ut i verkligheten.

Men balkongen är fin! I skåpet nedan till höger ryms bl a tvättmaskinen.

Det är ju inte precis någon havsutikt från balkongen, men det är "luftigt" - en bra bit till nästa hus.

Om man är tillräckligt lång, eller står på en pall - så kan man faktiskt se havet i riktning som på fotot ovan. (Från våningen ovanför syns det säkert även om man sitter ner.) Trädgården runt huset är grön och välskött.

Och vädersträcket är perfekt - sydöst. (Eftersom lägenheten är en genomgångslägenhet så vetter förstås sovrummet åt nordväst.)

Men så fanns det ju en hel del som är långt ifrån perfekt. Elen ser faktiskt farlig ut. Där bör man dra om alla ledningar och byta eluttag mm.

Det är likadant klinkergolv, lagt utan skarvar, i hela lägenheten. Då är det synd att två plattor (precis framför balkongdörrarna) är trasiga. Måste man då byta golv i hela lägenheten?

Och köket, som ser helt OK ut på mäklarfotona - ser jätteslitet,  jätteskitigt och äckligt ut - när man tittar nära.

Utsidan är i fint skick, nedan loftgången och utsikten från den.

Ovan och nedan - utsidan på huset.

Om jag kan pruta bra, så att pengarna räcker till att totalrenovera - då skulle lägenheten ovan kunna bli riktigt trivsam! Men det återstår att se. Jag ska självklart titta på fler lägenheter, efter hand som jag hittar små och billiga som ser hyfsade ut.

Nu ska jag dricka te, och först därefter bearbeta de kvarvarande fotona från fiestan. Senare kommer Alicia för att hämta ett par utgallrade saker. Jag ska också träffa Maryvonne, vår granne här på våning tre. De ska flytta tillbaka till Frankrike, och kör härifrån tidigt i morgon bitti. Jag kommer att sakna dem! Hoppas nu att Alicia och Maryvonne inte kommer precis samtidigt...

Här kommer fotona från blomsterparaden. Det blev varken många eller speciellt bra foton i år. Det första fotot visar mina vänner i kvinnoföreningen Amudeca. (Det är tillsammans med dem som jag dansar och gympar.)

Mina grannar var förstås med som vanligt:

Jag fotograferade först när paraden gick längs San Pedro, och sedan längs El Paseo.

Nedan ser ni Lena och Lucky när de tittar på paraden. Jan, Annevi och Staffan var också i faggorna, men de kom inte med på fotot.

Grannarna igen:

Paraden stannar av en bit innan Carmens kyrka, för där ska alla in genom en smal port för att lägga/sätta blommorna framför altaret.

Gatorna är förstås avstängda för trafik, men ambulansen står beredd.

Jag har hunnit träffa Maryvonne, samt dottern och hunden - men bara en kort stund. De såg så trötta ut, de hade städat in i det sista. Nu väntar jag på Alicia. Hon brukar vara sen, så jag hinner nog börja på fotona med båtar under tiden jag väntar.

Alicia skrev att hon skulle komma 19:00 - 19:30, men nu klockan 20 kom hon. Jag hann bearbeta resten av "båt-fotona", så här kommer de:

Ni minns kanske från förra året, att grannen som deltar i allt sådant här heter Ferran.

Eina del mar har även svenska flaggan i sitt flaggspel. Titta noga så ser ni i alla fall två.

Som ni minns så tog jag de sista fotona från balkongen.

Som avslutning två foton som visar något helt annat. Först en hund som satt utanför ingången till Tedi och väntade på sin ägare. Hunden hade entren under full uppsikt hela tiden. Fotot tog jag på hemvägen i går, efter att jag hade tittat på lägenheten.

När C/ San Pedro var tom inför blomparaden så fotograferade jag huset nedan. I det finns två lägenheter till salu. De två där det hänger skyltar. Båda har ett sovrum.

Läget är toppen, och priset förhållandevis lågt. Lägenheterna är ganska nya, och ingen har ännu bott där. Problemet är att de har dumma planlösningar, så man får betala för en massa onödiga kvadratmetrar som man inte kan använda. (IBI:n blir mycket högre, och avgiften till SUMA också - för båda går efter antalet kvadratmeter.) Ytan hade räckt till minst ett sovrum till - om planlösningen hade varit annorlunda.

Åt gatan ligger trevliga vardagsrum, fast balkongen på våning ett är pytteliten. (Bottenplanet har en något större patio.) Köket är långsmalt, bra planerat, och har fönster. Så långt tycker jag om lägenheterna. (Jag tittade på dem förra året, men ska nog titta i år igen.) Men sedan är det en bit korridor fram till badrum och sovrum som ligger allra längst in, och sovrummet har bara fönster åt den lilla innergården (vilket gör det mörkt). Och om en gäst vill gå på toa så måste han/hon passera både kök och sovrum för att komma dit. (Dessutom har toaletterna fult kakel och fult porslin.) Synd med den dåliga planlösningen. Det är väl därför lägenheterna fortfarande är osålda. De högre upp i huset har havsutsikt, så de såldes ganska bums. Förra året var de två lägenheterna till höger om dessa (båda med två sovrum) också till salu. Men de verkar vara sålda nu.

Häromdagen köpte jag ett par långbyxor på Lidl, ett par väldigt tunna. Dem har jag tänkt ha sent på kvällarna. (Jag använde dem i går.) Det är inte så att jag fryser, tvärt om - det är ofta kring 27˚ när vi går sena kvällsrundan. Däremot blir jag biten av någon liten osynlig insekt, kanske en mygga. Jag märker det först när jag kommer hem, och på natten kliar bettet (eller betten). Kanske byxorna förhindrar detta?

De är kanske inte supersnygga, men sköna. Och storleken passade precis fast jag var orolig för att de kunde vara för smala. Det var priset som avgjorde köpet. Två euro är ju inget att pruta på...

I hälsokostbutiken köpte jag i dag en fikonsylt utan tillsatt socker eller sötningsmedel. Den är sötad med fruktpure (äpple och citron). Jag har inte smakat den än, men jag tycker att det är så gott att lägga en klick sylt i min grekiska yoghurt - de gånger som jag vill lyxa till det lite (men socker vill jag undvika). Och fikon är jag väldigt förtjust i. Jag köpte också en förpackning te som faktiskt var väldigt gott. Det smakade verkligen ingefära och citron, men så innehåller teet hela 18% ingefära. Tyvärr fanns teet bara som pås-te. Jag föredrar annars lösvikts-te.

Med posten i dag kom mina tre nya Sunkini-plagg, två behåar och en bikinitrosa. (Jag tror att jag har 24 Sunkini-plagg nu. Men de tar nästan ingen plats alls, så på sikt skaffar jag nog fler.) Ni kanske undrar varför jag köper ännu fler badplagg - när jag hittills i år bara har solat och badat en enda gång. Jo, det är för att jag VILL sola och framför allt bada! (Jag bara måste jobba klart först... Det lutherska arvet igen...) Och så är jag väldigt förtjust i Sunkini-materialet som släpper igenom solens strålar och som torkar bums. Jag saknade behåar i den här trekants-modellen, det var därför jag beställde. Sedan är det ju kul med nya färger och mönster också. Snörena på behåarna ska jag klippa av en bit på, för de brukar vara alldeles för långa (men det är ju lätt gjort).

Sunkini är ett föredöme när det gäller hur de syr i etiketterna. Dessa sitter bara med några få stygn, och är inte insydda i sömmen. Så de är jättelätta att sprätta bort. Tänk om alla klädfabrikanter kunde göra så. Jag brukar alltid klippa av alla etiketter, så nära sömmen jag kan. Ändå sitter de och skaver, så att jag blir röd på huden. (Ibland är de dessutom gjorda i ett hårt plastigt material.) Jo, jag har känslig hud, men jag vet att jag är långt ifrån ensam om att irritera mig på skavande etiketter.

Nu ska jag sätta på mig de tunna långbyxorna, och gå sena rundan med bara de tre vuxna hundarna. (Upptill har jag bara linne, för insekterna brukar nästan enbart bita mig på benen.) Bikinin får vänta till en annan dag. Tyvärr. Men nu har jag ju fått ett gott skäl att ta paus i allt gallrande och sorterande - och unna mig några timmar på stranden och i havet (som nu är 26-27˚ varmt). Nu när jag ändå bor 100 meter från playan, så bör jag ju gå dit - inte bara titta på den under alla mina hundpromenader! Om jag i morgon först bär ner allt utgallrat till förrådet, så kan jag kanske gå ner på stranden sen.

17-07-19:

Grattis på födelsedagen Robert!

Det är röd flagg i dag, så jag hade inte kunnat bada även om jag hade velat. Det blåser så skönt från havet! Bra - för termometern visar 30,4˚ i skuggan. Jag har passat på att tvätta lite. När den tvätten hängde på tork, så fick jag alldeles oplanerat tvätta dynorna som jag har i hundvagnen. Någon hade kissat så mycket att det hade träckt igenom den översta dynan, och ner i den undre (under vår ganska korta mitt-på-dagen-promenad). Jag tänker inte skvallra om vem det var som kissade där, men vissa dar funderar jag på att döpa om Nico till "Pisse-Pelle"... Nåja, han ska väl bli rumsren han också så småningom, men för en liten stund sedan (precis efter att Nellie hade kissat på hundtoaletten) så ställde han sig och kissade 30 cm från den. Två gånger har han kissat ute, och då har jag förstås berömt honom översvallande.

Men han är ju söt den lille nallen...

Flickorna är förstås precis lika söta de:

Nu har det hunnit bli eftermiddag, men jag har ännu inte "hunnit" börja bära ner något till förrådet. Fast jag har precis plockat fram städgrejorna, och är på väg ner för att torka av hyllor mm. Så jag har "nästan" kommit igång.

Nu har jag burit ner allt utgallrat, och ställt det prydligt på de tomma hyllorna så det är lätt att se allting. Hoppas nu att mina vänner tittar så snart som möjligt, så att jag blir av med en del. (Resten får jag gå med till de secondhand-affärer här, som man kan skänka saker till. Det finns tre, en där pengarna går till bröstcancerforskning, och två där man hjälper djur.) Men det får plats mer i förrådet, så jag kan sätta fart med att gallra nästa kategori saker redan nu (ja, i morgon alltså). Jag får väl börja med sådant som jag kommer åt. Om jag nu kommer åt något... Suck...

I morgon kväll ska Inmosanz komma med någon som vill titta på vår lägenhet. Det är ju bra om jag inte har alltför stökigt just då.

17-07-20:

Nästa sommar - då ska jag ha semester. Då ska jag sola och bada och strosa runt, och bara ta dagen som den kommer. Jag ska njuta av livet och gosa med hundarna! Jag ska inte gallra bland mina saker, eller bära en massa hit och dit, eller försöka sälja en lägenhet. Jag ska inte heller torka valpkiss och skura golvet flera gånger om dagen. Jag ska inte ens "passa på" att snickra, måla, sy eller organisera om - för sådant kan jag göra en annan tid på året. Det ska bli skönt! Jag ser fram emot nästa sommar!

Det första fikonet på mitt lilla fikonträd är snart klart att skörda. Det blir förstås ingen stor skörd på ett så här litet träd, men om jag har tur så blir det bortåt 10 fikon till.

Han kissar ganska stora pölar, Nico. Och som ni ser nedan så brukar han dessutom gå tvärs igenom pölen när han går därifrån, medan han lämnar små böta tassavtryck. Tja, när jag ändå måste torka golvet så kvittar det sistnämnda... Men visst ska det bli skönt när han blir rumsren.

Jag såg en sammanställning över olika bankkort i går. Artikeln handlade om vilka som var fördelaktigast på resor. Nu har jag tyvärr slarvat bort länken, men det var på Expressen, under rubriken resor. Nedan visar jag bara de tre kort som är bäst i Sverige + Spanien, som inte har någon uttagsavgift, och inget eller lågt valutaväxlingspåslag. Själv har jag ICA-kortet. De hade ingen växlingsavgift från början. När de började ta det så gick Ulf över till Coop-kortet (han har alla tre nedan). Jag nöjer mig med ICA-banken + Sabadell. En svensk och en spansk bank fungerar bäst för mig. Ja, och så är jag i nuläget tvungen att ha Handelsbanken också, bara för att kunna ha bank-ID. Men nästa gång som jag är mer än en vecka i Sverige så ska jag byta till mobilt bank-ID via ICA-banken. Tyvärr kan jag inte ansöka härifrån. 

I går fick jag ett oemotståndligt erbjudande från Tiendanimal, som jag brukar köpa billig hundmat ifrån. Jag köpte bl a Orijen torrfoder, men jag köpte ett par andra saker också.

Jenni har länge önskat ett sådant här paraply till sin hund Molly. Men i Sverige kostar sådana normalt 450:-. Detta kostade knappt 60:-, så jag beställde ett. Eftersom allt jag beställde redan har kommit (gratis leverans inom 24 timmar) så vet jag att det är 69 cm långt när det är hopfällt - och alltså går ner i min resväska. När jag reser upp till Sverige i augusti, så tar jag med det.

När jag tittade runt på webbsidan så hittade jag sängen nedan. Den är ortopedisk med memory-foam, och speciellt tänkt för äldre hundar. Men Bonnie insåg bums att den skulle vara skön för henne. Eftersom tyget är avtagbart (blixtlås) och tvättbart, och den lilla ljusa luddiga dynan bara sitter fast med kardborreband på undersidan (för att ännu lättare kunna tas av och tvättas) - så slog jag till. Detta fast sängen inte var överdrivet billig, och minsta storleken egentligen var lite i största laget. Men jag räknar det som om jag fick de 15 € rabatt på sängen, och då blev den ju billig.

När jag hade packat upp det stora paketet som kom, så ställde jag sängen i vårt sovrum. Stella gick direkt fram, nosade, och la sig.

Hon provade olika ställningar, och såg ut att tycka att sängen var jätteskön!

Wilda provade också sängen, och det gjorde Nico också. Men när Nico såg mig och kameran så viftade han på svansen och ville leka, så något foto blev det inte.

Bonnie tittade lite misstänksamt på sängen. Ja, den såg ju mindre ut på internet, så hon ville väl bara fundera i lugn och ro på om det hade blivit rätt. För det kan väl aldrig vara så att hon är lite feg av sig? Men när jag lyfte upp henne i sängen så la hon sig till rätta, och såg ut att uppskatta komforten.

Ja vov alltså! Den är ju vov-skön, min nya säng. Ja, för det är MIN nya säng. Det var minsann matte och jag som hittade den inne i datorn. Så det var faktiskt vov-förargligt att dom andra hann prova den först. Men dom ska inte tro att dom får sova bredvid mig, bara för att det får plats till två hundar i den här sängen. Nä, för i natt när vi ska sova - då ska jag skynda mig att lägga mig i min nya säng. Ja, så att den redan är upptagen när dom andra kommer. Dom kan gott ligga i dom gamla sängarna, tycker jag. Vov och voff på er!

Sedan när jag ska flytta, då ska jag gallra ut ett par av de äldre sängarna. Men just nu, när jag har fem hundar, så kan jag tillfälligt behöva alla.

Nu har Inmosanz varit här tillsammans med en fransk familj och tittat på vår lägenhet. De frågade mest om man kunde slå ut väggarna och byta fönster, så det är svårt att avgöra hur seriöst intresserade de är. Eftersom de bara talade franska så kunde jag inte berätta om något. Det kändes som ett handikapp, att inte kunna kommunicera direkt. Tänk att jag så totalt har glömt bort all min franska. Jag har ändå läst franska några timmar i veckan under fem år, och en gång kunde jag tala ganska hyfsat. Men precis allt försvann när jag började lära mig spanska... Hjärnan tycks inte samtidigt klara två språk som man inte kan tillräckligt av. Den dagen som jag kan tala flytande spanska (jo det är klart att jag begriper att jag aldrig kommer så långt, men man måste få hoppas) - då kan jag repetera franska, men först då.

Erik och Irina var här en stund i förmiddags, och i eftermiddags tittade Lena och Lucky inom. Däremellan har jag plockat fram fler saker ur mina gömmor. (Bl a original-soffklädseln som jag ska byta till innan jag lämnar soffan här. Linda, som har en likadan soffa, ska få min Bemz-klädsel.) Nu ska jag leta fram mina undanlagda bordslampor (några ligger i stora vitrinskåpet i vardagsrummet, resten i gästrummet), och gallra ut de flesta...

17-07-21:

Jag hann bara ta fram två lampor i går (som båda skulle gallras ut), innan jag blev trött och beslöt att hålla kväll. Alltså får jag fortsätta projektet i dag.

Tänk i morse när jag gick upp, så klev jag inte i en enda kisspöl - för det fanns ingen att kliva i! Underbart! Måtte trenden hålla i sig!

Westwing (som i dag säljer trädgårdsinspirerad inredning) visade de här fina trädgårdarna (av lathet låter jag texterna stå oöversatta):

Jardines de la Bahía, Singapur:

Jardín Botánico Tropical de Nong Nooch, Tailandia:

Parque Keukenhof, Países Bajos:

Jardín Botánico de Brooklyn, Estados Unidos:

Los Jardines Butchart, Canadá:

Särskilt den här sista, i Canada, tilltalar mig. Tänk om man vore så rik att man kunde resa runt i världen och titta på vackra trädgårdar! Fast själv skulle jag ännu hellre önska att jag hade en egen liten trädgård, om så bara på 30 m² - men det är knappast troligt att jag får någon. Jag får minnas de fina trädgårdar jag en gång hade! Och så får jag försöka få balkongen att likna en...

Nu har jag gallrat ut 8 lampor, inte bara bordslampor utan även taklampor. (Det heter egentligen armaturer, inte lampor, men jag säger lampor i dagligt tal.) Jag vet att jag någon annanstans ska ha ytterligare två fönsterbelysningar, men just nu vet jag inte var. Men dem ska jag ändå behålla tills vidare. Jag håller på att jobba mig in i gästrummet. Nästan allt som står på gästsängen är tomma lådor, men längre in står en massa prylar. Där står tavlor som jag vill behålla, lite köks- och städgrejor (som jag också ska behålla) och sedan är hela garderoben full med tyg, kuddar, täcken, hundsaker och annat som jag måste gå igenom. För jag kan omöjligt behålla allt.

Mitt i alltihopa så läste jag det här: http://www.doktorn.com/artikel/kr%C3%B6nika-om-konsten-att-njuta. Och det är ju bara att konstatera att jag varken njuter eller lever i nuet (just nu). Men jag vill göra bådadera! Jag hoppas få möjligheten längre fram... Men ni - ni lever väl i nuet och njuter NU? För ni är väl klokare än jag?

Jag fick nyss reda på att den franska familjen som var och tittade på vår lägenhet i går, tycker att det krävs alldeles för mycket renoveringsarbete för att få den i det skick som de vill ha den. Ja, visst är här en hel del att göra om man vill att lägenheten ska var i skick som ny (och lyxig), men om den hade varit i det skicket så hade den förstås kostat 100'000 € mer. Själv föredrar jag att köpa billigare och renovera själv - så att jag får det precis som just jag vill ha det.

Nu har jag äntligen tagit de sista felande fotona på lägenheten. De på förrådet och toaletten häruppe. Här får ni se den enda fotot från förrådet, samt 1 av 5 från toaletten. I förrådet står just nu bara utgallrade saker. När jag hade tagit fotot så ställde jag in de utgallrade lamporna.

Ca 80% av alla mina flaskor, burkar och annat som brukar stå framme på toaletten, bar jag tillfälligt in i köket medan jag fotograferade. Kanske jag borde ha tagit undan hundarnas koppel i hallen också, för de syns ju i spegeln. Själv fick jag utföra diverse akrobatiska övningar, för att inte synas själv i spegeln på något av fotona. Nu har jag mailat de här sista fotona till mäklarna. Skönt att vara klar med den biten... (Fast OM gästrummet blir i presentabelt skick så mailar jag foton på det också.)

Eftersom jag gärna tar chansen att smita ifrån jobbet, så passade jag nyss på att väga alla fem hundarna. Dessutom vill jag hålla koll så att jag vet att jag ger dem precis lagom mycket för att de ska hålla en sund vikt (de vuxna), eller växa i lagom takt (valparna). Resultatet: Bonnie 2675 gram, Stella 1855 gram, Wilda 2330 gram. Nico 1665 gram och Nellie 815 gram. Det var inte inbillning när jag tycker att Stella har blivit aningen rundare om magen (fast det rör sig bara om 50-60 gram), men övriga väger precis lagom. Jag får minska Stellas portioner lite grann framöver.

Ibland önskar jag att någon hade serverat mig precis lagom stora portioner - av enbart nyttig mat. Så mycket bättre jag hade mått, och så mycket lättare det skulle ha varit att hålla vikten. Jag får erkänna att jag just nu äter både mer än jag borde, och inte speciellt nyttigt heller. Suck! Nåja, någon gång i framtiden hoppas jag kunna klara balansen - och bara äta sådant som kroppen behöver och mår bra av - i precis lagom mängd. Jag är långtifrån där ännu, men man måste ha mål här i livet. Det vore ju trist om man inte hade något att sträva mot.

För övrigt har jag burit ner några utgallrade piedestaler (från balkongen) till förrådet, men också suttit en stund på balkongen med hundar i knäet. Det senare var mysigt! Men ni kan inte ana så lätt hundhår fastnar på huden när man är svettig. Jag fick tvätta mig efteråt.

Nedan demonstrerar Wilda och Stella att två chihuahuor får bra plats i nya hundsängen (och om de bara samsas så skulle tre få plats):

17-07-22:

Först nu har Fastighetsbyrån blivit färdiga att lägga ut annons om vår lägenhet. Se: https://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-4rum-el-campello-alicante-spanien-12035095 och https://objektutland.fastighetsbyran.se/sv/Objekt/?ObjektID=1658892. (Planlösningarna har blivit ganska oproportionerliga, det fattas bl a någon meter på "höjden på ritningen" på ovanvåningen, och så har vi inga klädkammare på balkongerna åt gatan.) Nu ger det sig om någon nappar på annonsen.

Själv får jag fortsätta att förbereda mig på att flytta, med allt vad detta för med sig. Ju mer jag kan gallra ut före flytten - desto bättre. Egentligen borde jag börja packa sådant som jag inte använder, t ex alla mina böcker. Flyttlådor har jag. Men var i all världen ska jag ställa de färdigpackade? Bostaden ska ju samtidigt se trevlig ut när folk kommer och tittar...

Så här såg det ut i går när jag var på väg att lägga mig. (Snett och suddigt foto, men alla fem hundarna kom med.) I morse klev jag förresten i en kisspöl... Suck! Jag köper numera hushållspapper i storpack.

Jag försökte fotografera hundarna på morgon-promenaden. Det är inte alldeles enkelt att hålla i fem hundkoppel, en hundvagn och en kamera samtidigt. Endast på fotot nedan kom alla 5 hundarna med på samma foto.

Erik och Irina tittade inom en stund i förmiddags. De ville ha alla mina utgallrade påsk- och julsaker. Så bra!

Nu har jag fått svar på min spanska annons om hundarna. En som heter Borja (är det ett mans- eller kvinnonamn?) är intresserad av Nico. Jag erbjöd personen att komma och titta. Jag får i så fall stänga in Bonnie, Stella och Nellie i ett rum - och bara visa Wilda och Nico. Undrar hur man skriver köpekontrakt på spanska??? Borja har skrivit tillbaka en gång, och berättat att han/hon bor "1 timme" härifrån. Vi får väl se om det blir någon affär.

17-07-23:

När jag i går framhöll att jag ville ha priset som stod i annonsen, så hörde inte Borja av sig mer... Jag kan ju faktiskt inte skänka bort en hund som jag har haft så stora kostnader för. Nåja, eftersom Nico charmar alla han möter, så ska jag väl till slut hitta någon som vill betala ett knappt självkostnadspris för honom.

Allting är relativt. På vintern hade jag inte uppskattat en molnig himmel, men det gjorde jag i morse!

Det är 0% risk för regn, och lika varmt (i morse 27˚) som vanligt. Hundarna och jag passade på att gå en extra lång (fel uttryckt, inte lång - men under lång tid) promenad i morse. Det var ju inte så mycket folk på El Paseo då, så här en mulen söndag. Fast nu (kl 11) tittar solen fram då och då, och det är redan ganska mycket folk på stranden.

Själv ska jag ägna mig åt att gallra ut mattor. Nu har jag ju bara praktiska vinylmattor överallt, så jag behöver inte spara alla gamla längre. Några få (dem som jag tycker bäst om) ska jag dock spara, för mjuka mattor är skönt att sätta fötterna på vintertid. (En att ha framför sängen kanske?) Det är ju trots allt bara nu som jag har icke rumsrena valpar. Jag har fyra sänglådor under soffan som är fulla med mattor (+ några på en hylla i gästrummet), allt mellan svenska trasmattor, plastmattor, dörrmattor, mattor med "lugg", och små badrumsmattor. Gissningsvis kan jag gallra ut minst ett dussin... 

Men innan jag kan ta fram sänglådorna, är det en del jag behöver flytta på... Suck! (Ja, jag har ju ingenstans där jag kan ställa/lägga undan saker längre.)

Senare i dag så bör jag skapa en Sparad dagbok 43, och flytta över en massa text och bilder dit.

Oj! Jag hade totalt 40 undanlagda mattor... Det låg ytterligare en trave i gästrummet som jag hade glömt bort. (Och Ulf har en jättestor som står hoprullad på balkongen, men den får följa med lägenheten.) Nedan ser ni hur många kunde jag gallra ut. (I lådan underst i traven ligger badrumsmattor och små dörrmattor.) Om vår lägenhet redan hade varit såld, då hade jag kunnat fråga köparen om de hade velat behålla någon av de här mattorna - men det kan jag inte nu.

Jag tycker mycket om de ljusblå plastmattorna överst, och de går att tvätta i maskin. Men nu när jag har ännu mer lättskötta vinylmattor, så tror jag inte att jag kommer att använda dem. Inte den stora ljusbeigea trasmattan heller, trots att jag är förtjust i den. Men den fina dörrmattan nedan behöll jag!

Den har legat undanlagd ganska länge, för Bonnie kissade på den en period - och den här sorten tål inte hur många tvättar som helst. Jag hoppas kunna ha den innanför antingen entrédörren eller balkongdörren i nästa lägenhet. De mattor jag har kvar ligger nu luftigt i två sänglådor. Eftersom jag inte vet hur min nästa lägenhet kommer att se ut, så har jag behållit några mattor mer än jag troligen behöver. Så blir det med det mesta. Men det är ju bara att gallra ut det sista "onödiga", sedan när jag har flyttat och i praktiken ser vad jag behöver där och vad som får plats.

Det gick snabbt att gallra ut mattor. Nu får jag gå ner i gästrummet och se vad jag kommer åt där. Sådant som jag borde börja med, kanske jag blir tvungen att ta till sist - av praktiska skäl.

Det är bara sen eftermiddag, men jag är redan så trött så trött. Tröttheten är förstås mer psykisk än fysisk. Jag önskar mig två tomma rum. Ett att sortera och gallra i, och ett att ställa det som jag ska behålla i. Då skulle det vara lätt att jobba, och lägenheten kunde se presentabel ut under tiden! Men några sådana rum har jag inte... Därför känns projektet nästan oöverstigligt emellanåt. Vissa stunder behövs det bara att jag kliver i en kisspöl för att musten ska gå ur mig. Men jag är optimist. Så det ordnar sig nog.

Röran i gästrummet, som egentligen är mindre "röra" och mer "staplar av alltför många saker" (och alla staplade lådor på vägghyllan är tomma):

Vilken ände ska jag börja i? Suck... Ja, jag vet. Allt detta är självförvållat! (Att jag valde att skilja mig, att vi då måste sälja lägenheten, att jag har samlat på mig alldeles för många prylar, att jag valde att para Wilda, att...) Men ändå... Suck. Jobbet blir inte precis lättare att ta itu med, när det är 28-29˚ inomhus...

Men lilla Nellie - hon är faktiskt inte alls till något besvär, bara till glädje! 

17-07-24:

Jag har varit aningen lat i dag, och unnat mig att sitta på balkongen i omgångar - med olika hundar i knäet. Men jag har också burit ner lite mer utgallrat till förrådet, som nu börjar bli halvfullt. Jag hoppas att Alicia och MariPaz kan komma ganska snart för att ta vad de vill ha. Sedan kan jag bära iväg resten till någon av second-hand-affärerna. Jag måste tömma förrådet mellan varven, för att få plats till mer.

Jag har också förnyat min Blocket-annons om Nico och Wilda, och skrivit om texten (förtydligat lite) samt sänkt priset. Se: https://www.blocket.se/vi/73912083.htm?ca=23_16.

I kväll har jag tid hos veterinären med Wilda (som bara ska få klippt klorna) och Nico. Jag vill fråga lite om Nico. Jag tycker att han dricker mer än normalt (och då kissar han förstås mer än normalt också). Jag undrar vad det kan bero på? Om det är något att bekymra sig för eller ej? Kanske han har tillfälligt fel på natrium-kalium-balansen? Kanske han behöver något kosttillskott? För han kan väl inte ha fel på njurarna? Jag är lite "höns-mammig" och oroar mig lätt för mina små... Jag får höra vad Cristina säger i kväll. 

Wilda stod ganska snällt när hon fick klorna klippta, för nu vet hon att hon får hundgodis efteråt av Cristina. En vanlig undersökning av Nico visade ingenting, så för säkerhets skull ska jag lämna in ett urinprov i morgon. (Jag har fått med mig hem en liten burk att hälla det i, samt en pipett att suga upp kisset från golvet med.) Veterinären ska sedan analysera urinen för att se så att Nico inte har diabetes. (Vilket kan vara en orsak till ökad törst.) Jag hoppas förstås att det inte ska vara något, men det är bättre att kontrollera en gång för mycket än för lite.

Wilda och Nico tyckte det var jättekul att gå ut bara de två, och Nico skuttade glatt hit och dit och luktade på allt. Förresten så måste jag berätta, att i väntrummet satt en kvinna med fem hundar! Två chihuahuor, två malteser och en powderpuff. Jag frågade om alla fem var hennes. Ja, sa hon - och så har jag tre till hemma. (Av andra raser.) Då tycker du mycket om hundar, sa jag. Om djur, sa hon, och berättade att hon har katt och kaniner också. Se där! Det finns fler som är lika tokiga i djur som jag!

På hemvägen gick jag inom djuraffären Don Guau och köpte hela fem nya koppel! (Jag fick lite hundmat och hundgodis som "rabatt" för att jag köpte så många.) Jag köpte alla "flick-färger" affärsinnehaverskan hade (kvar lämnade jag ett svart, ett militärgrönt och ett ljusblått). Jag visste nämligen vad jag ville ha. Jag köpte tre sådana här koppel för några veckor sedan (ett fuchia-rosa, ett gult och ett lila). De här är av läder, 1 cm breda och bara 105 cm långa. Dessutom kostar de bara 10 € per styck, vilket är billigt för läderkoppel. (Eftersom 120 cm är standardlängd på koppel så brukar jag få gå till Mister Minit med mina och få dem kortade 20 cm. Till korta ägare passar kortare koppel mycket bättre! Dessutom blir det mer hanterbart om man har mer än en hund.)

De fem små "prickarna" är strass, men det syns ju inte alls på fotona. Förra omgången koppel jag köpte saknade strass. Mig kvittar det lika.

Jag har redan en ryslig massa koppel! Jag tycker ju om att ha färdiga färgstämda set (koppel och halsband, eller koppel och sele) hängande i hallen - och så har jag ju många hundar. Jag trodde inte att jag skulle behöva köpa fler koppel, eftersom jag redan har i "alla" färger. Men det behöver jag! Mina gamla koppel är nämligen inte av läder, utan av syntetmaterial. Flera av dem ser numera ut så här:

Och några av selarna har också börjat gå upp i limningen. Trist! Jag vet inte vilken sorts lim jag bör använda, om jag ska försöka laga dem. Jag ska skriva till återförsäljaren och fråga. (De flesta är köpta via internet.) Det turkosa kopplet ovan är ganska nytt, och det är köpt i en internet-butik som ligger i Elche. De bör ju vara gjorda för spanskt klimat. Men vad kan det vara annat än värmen som får limmet att släppa? Tråkigt är det i alla fall. Jag ska försöka hålla mig till läder hädanefter - för det håller bättre.

Havet låg så stilla i morse, och visst är det pittoreskt med en segelbåt i blickfånget. ("Plaståbäket" hade jag däremot gärna sluppit se...)

Ser ni att det står en prydnadskatt i vitrinskåpet nedan? Den har stått där "hur länge som helst". Men det är först nu som Stella har lagt märke till den. Och hon tror att den är levande, och reser ragg, och skäller på den. Jag har låtit henne lukta på katten, men hon är fortfarande inte säker på att den är ofarlig. (Katten ska egentligen stå bland växterna på balkongen.)

Stella har förresten börjat se "spöken" både här och var. I går skällde hon på en tavla. Kanske hon hade sett en ljusreflex. Undrar varför hon har blivit (ännu) räddare och osäkrare nu plötsligt?

I dag har jag stresshuvudvärk (eller om det är lätt migrän), vilket är orsaken till att jag har tagit det lugnare. Kroppen talar om när det är dags för lite paus.

Judith gav sig själv en väggmålning i 80-årspresent - ett drak-torn! Häftigt! Bilden gläder både henne och grannarna. Se: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/gav-draktorn-till-sig-sjalv-i-80-arspresent.

17-07-25:

Jag hade svårt att somna i går, för det var 29,5˚ i sovrummet. Jag satte på AC:n 10 minuter (den hinner inte kyla ner rummet - men mig) och sov sedan med min lilla fläkt på hela natten (i 15-watts-läget). I dag fläktar det så skönt från havet (= gratis AC), så jag hoppas att inomhus-temperaturen sjunker något.

Precis när vi skulle gå ut så kissade Nico i hallen. Jag försökte då suga upp kisset bums med pipetten (det skulle levereras färskt), men det var inte så lätt när båda valparna glatt ville hjälpa till. Jag fick ihop en liten mängd i alla fall. Så morgon-promenaden gick vi i riktning mot veterinären. När vi hade lämnat den lilla burken så gick vi ner till El Paseo igen. Valparna åkte vagn till veterinären, men sedan gick de hela vägen själva. De orkar gå längre nu.

Jag fick mail från Blocket, om att min annons inte längre visas. Så här skrev de:

Det kunde de ju ha upplyst om från början, innan jag hade betalt. Min annons har ju redan legat inne flera veckor, så varför går det inte nu längre? Det enda jag gjorde var att jag ändrade lite i texten och sänkte priset. Jag skrev ett långt mail och frågade. Jag förstår ju att de är rädda för att ha annonser om smuggelhundar med förfalskade papper, men det här är ju skillnad. Vi får väl se vad de svarar. Jag skrev att om jag inte får lov att ha annonsen så vill jag ha alla pengar tillbaka. (Jag har bl a betalat 160:- extra för att den ska ligga på första sidan var dag.) Jag kan ju inte gärna ändra texten och skriva att Nico är född i Sverige. Det vore ju lögn! Och rent ordagrant så är Nico ingen importerad hund - ännu, utan en hund som befinner sig i Spanien...

Men om jag inte får annonsera i Sverige förrän jag kommer upp till Ängelholm - då blir det svårare att sälja Nico, eftersom jag har så kort tid på mig. Jag vill ju helst välja noga så att han säkert hamnar i en bra familj.

Nu fick jag mail från Blocket. Där står:

Vad bra att du hörde av dig! För att kunna ge dig bästa möjliga hjälp har jag skickat ärendet till en kollega som är mer insatt i just detta ämnet. Vi återkommer så fort som möjligt.

Ja, då får jag vänta på svar från kollegan...

Utdrag ur kollegans svar:

Du har uppfattat regeln helt korrekt. Anledningen till den regeln är att förhindra försäljning av hundar från djurfarmer och oseriösa uppfödare där hundar föds upp under dåliga förhållanden. Men eftersom vi tyvärr inte har möjlighet att kontrollera uppfödare och hundar från utlandet har vi valt att inte tillåta försäljning av hundar som befinner sig utomlands eller som har importerats till Sverige.
Vi är medvetna om att det finns ett antal seriösa annonsörer som du själv som tyvärr ej kommer kunna annonsera på grund av denna regel, vilket är beklagligt.
Jag kan informera om att vi diskuterar det här internt och det är absolut inte omöjligt att regeln ändras i framtiden.

Ja, då ger det sig om de nu bums betalar tillbaka pengarna som jag har betalat för annonsen. För om jag inte får annonsera, så har de förstås ingen rätt att behålla min annonskostnad. Förmodligen måste jag då sätta en annons i en dagstidning, när det närmar sig att vi ska resa upp. Eller så blir jag tvungen att sälja Nico här i Spanien.

Om det inte hade tagit evigheters evigheter att ordna stamtavla här i Spanien, så skulle jag ha kunnat beställt en exportstamtavla till Wilda och registrerat den i svenska SKK. Då hade Nico automatiskt fått svensk stamtavla, och aldrig varit någon importhund (trots att han är född i Spanien). Men om jag skulle kontakta spanska kennelklubben nu, så skulle Nico nästan ha hunnit bli vuxen innan allt vore klart. Så det alternativet finns inte.

Fast nog tycker jag att Blocket borde ha stoppat annonsen från början, om den nu skulle stoppas.

Annars har jag roat mig med att beskära min stora crassula nertill och "på insidan". Den har alldeles för stort bladverk i förhållande till den lilla krukan. Jag borde egentligen plantera om den snarast, för den håller på att spränga krukan. Men så vet jag ju inte ens om jag kommer att kunna ta med den i flytten. Fotona nedan visar "före", "under tiden" samt "efter". Alla hundarna (utom Bonnie), men i synnerhet Nico, hjälpte mig att leta efter blad som trillade av under arbetets gång.

Varför jag numera ständigt har en skurhink med tillhörande våtmopp stående framme (på balkongen) får ni själva räkna ut.

Jag har i dag pratat med Paloma på Remax mäklarfirma. Hon berättade lite om hur det fungerar mäklare emellan här i El Campello, när flera har samma objekt till salu. (Spanska mäklare har ju inte ensamrätt.) Hon berättade att en av de andra mäklarna hade mailat henne och velat göra en överenskommelse, så att vem som än sålde lägenheten så skulle de dela på provisionen. Hon berättade också, att var gång hon la ett foto på webben från min lägenhet, så la en av de andra mäklarfirmorna in exakt samma foto. Jag trodde i min enfald att de jobbade helt självständigt...

Jag har ju helt rättvist gett alla mäklarna totalt 104 foton (som jag själv har tagit), och bett dem välja ut vika de vill använda i sina annonser. (Dock tog Fastighetsbyrån själva några, och därför har den en "balkong-utsikts-bild" med moln på, samt ett foto på ett annat förråd och en annan parkeringsplats än våra.)

Men eftersom jag gillar Paloma bäst så har jag nu mailat henne tre specialfoton, som de andra mäklarna inte får. Alla är tagna från balkongen. En på en tjusig soluppgång, och två kvällsfoton där fullmånen glittrar i havet. Jag har lovat att ta något nytt "annorlunda" foto på poolen också (när den är tom). Kanske det är p g a konkurrensen som Lopez & Henderson inte är intresserade av att sälja vår lägenhet. Jag har bett dem komma, men de säger att de har så mycket att göra...

På fredag kommer Paloma med en kund som vill titta på vår lägenhet. Hon berättade förresten att det som svenskarna som var här och tittade inte var helt nöjda med, det var att det inte fanns AC på nedervånigen (det har aldrig behövts där, det blir mycket varmare här uppe märker jag nu) samt att något eluttag såg "äldre" ut. Tja, huset är byggt 1991. Om det vore nybyggt med modern standard så skulle lägenheten kosta minst 100'000 € mer.

Angående pengarna så svarade Blocket: Det kan vi absolut ordna. Vill du att vi gör återbetalningen till samma kort du betalade med? Det var ju bra! Jag var orolig för att de skulle krångla...

Det är inte lätt att hålla reda på fem koppel...

Kö till bästa kiss-platsen:

När vi kom hem igen så somnade Nico bums. Att han ska vara så svårsåld när han är så söt. Dessutom är han väldigt kelig, och när jag kallar på honom så kommer han bums springande med viftande svans.

Alicia har varit här och tittat på mina utgallrade saker. Hon ville ha en hel del, bl a alla mattorna. (Vintertid täcker hon golvet med mattor eftersom det är så kallt i hennes lägenhet.) Jag har lovat köra hem sakerna till henne i kväll. Hon sa att hon kunde hämta dem i sin shoppingkärra, men då skulle hon bara ha kunnat ta lite åt gången, och bara hämtat en omgång per dag - och jag behöver bli av med sakerna nu. (Jag har ju mycket mer att gallra ut, och ställa i förrådet.)

Nu har Alicia fått sina saker.

Veterinär Cristina skrev just att analysen av Nicos urin inte visade något ovanligt. Det fanns inget socker (= ingen diabetes) och inget spår av infektion. Hon ska göra ytterligare en analys i morgon, som kan göras först när urinen är mer än 12 timmar gammal. Hon hör av sig igen när den är gjord. Ja, jag hoppas förstås att Nico är kärnfrisk! Han kanske dricker som han äter (precis som Wilda också äter) = omåttligt och fort... Att jag sedan märker att han kissar mycket, är ju för att han fortfarande envisas med att kissa mitt på golvet. Men som sagt, det är bättre att kolla en gång för mycket än för lite. (Analysen kostar bara 20 €, så det är ju inte hela världen. Jag kommer ändå att förlora mycket pengar på Nico. Men jag har ju, och har haft, mycket glädje av honom också!)

Nu ska jag hålla kväll = ta det lugnt och bara kela med hundarna. Om en timme går vi vår sena kvällsrunda, och därefter väntar våra sängar på oss. Just nu är det bara 27,3˚ i vårt sovrum. Då sover jag säkert bättre i natt.

17-05-26:

De flesta av mina vänner och bekanta brukar tycka att jag är ganska underlig, som har min smartphone liggande i en låda - avstängd. Jag använder den på resor, och vid speciella tillfällen när jag måste kunna nås bums. Aldrig annars. Den är alldeles för stor för att bära på i onödan. Jag brukar nästan aldrig ha någon väska (bara när jag ska handla) utan stoppar nycklarna i ena fickan, och ibland min lilla kamera (som är mindre än min smartphone) i den andra. Jag behöver egentligen inte ha fler saker med mig än nycklarna. Om jag är ute och promenerar, så promenerar jag - och ser mig samtidigt omkring. Och går jag ut med hundarna, så ägnar jag mig åt dem. Läser mail gör jag hemma på datorn (där texten blir så pass stor att jag kan läsa den). Och så har jag ju fast telefon (eftersom det ingår i internet-abonnemanget), om någon vill prata med mig.

Jag tycker att det känns "verklighetsfrämmande" när jag ser människor ute med näsan i mobilen, så de knappt ser något annat, inte vilka de möter (eller om deras hund bajsar). Men det är vanligt, väldigt vanligt - så det är jag som är onormal.

Fast nu läser jag att "digital detox" rekommenderas! Se: http://www.amelia.se/artiklar/darfor-mar-du-battre-om-du-kopplar-ner-vaga-testa-digital-detox/?subid=476528464&utm_campaign=unspecified&utm_content=unspecified&utm_medium=email&utm_source=apsis-anp-3. Bl a står det:

Den genomsnittliga smartphone-användaren kollar mobilen över 200 gånger om dagen, alltså ungefär var tionde minut.
– Mobilen har blivit den nya cigaretten. Vi plockar upp den så fort vi har tråkigt eller känner oss ängsliga, säger författaren och terapeuten Patrik Wincent, som driver Internetakuten och föreläser om det växande problemet digital stress och skärmmissbruk.
Patrik Wincent menar att vi börjat storkonsumera ny teknik utan att ifrågasätta konsekvenserna.
– Vi har samma kropp, hjärna och nervsystem idag som vi hade på stenåldern. Vi är inte skapta för att hantera den här nya digitala miljön, säger han.

Att kolla sin mobil 200 gånger om dagen, det låter som ett missbruk för mig... (Jag kollar mina mail flera gånger om dagen, men kanske totalt 10 -20 gånger, inte 200...) Nåja, var och en får naturligtvis göra som han/hon vill. Det lägger jag mig inte i. Förutsatt att jag får göra som jag vill - och bara använda min smartphone när jag har nytta av den. Ibland längtar jag tillbaka till den tiden (för bara knappt 10 år sedan) när mobilen var en telefon, och det fanns så små att de lätt fick plats i fickan (även på ett damplagg). På den tiden hade jag med mig mobilen oftare...

I sammanhanget måste jag förstås erkänna - att jag har svårt att hantera min smartphone! För det första så ser jag sämre nu, så jag kan inte läsa texten på skärmen. För det andra så tycker jag att det är svårt att skriva på den. Trots att jag har ganska små fingrar så lyckas jag ofta stöta till två "tangenter" samtidigt, och får sudda och skriva om. För det tredje så behärskar jag förstås inte tekniken och alla finesser tillräckligt bra - eftersom jag aldrig övar mig. (Dessutom har jag inget sådant abonnemang att jag har "gratis" wifi utomhus.) Men jag har faktiskt tänkt att jag ska öva upp mig så att jag kan utnyttja smartphonen på riktigt - sedan nån gång när jag får tid. Jag är definitivt inte teknik-fientlig.

Lång och tråkig text? Tja, på min blogg "pratar jag av mig" ibland. (Dagboken blir då en slags terapeut/ventil.) Andra gånger vill jag berätta något för er. Och nästan jämt vill jag visa foton på mina söta hundar... Jag känner ofta att min blogg är min kontakt med yttervärlden. Jag blir alltid glad de gånger som någon av er skriver mail till mig, och kommenterar något som jag har skrivit om. Jag har faktiskt fått många nya vänner genom min blogg!

Men nu ska ni få se andra foton. I går pratade jag nämligen med Maud (via Skype) ganska länge. Hon visade mig sitt nya hus, som hon äntligen har kunnat flytta in i. Det ser jättefint ut, stort och luftigt med ljusa behagliga färger. Hon berättade att hon hade skördat sina första egna bananer, men också att det ofta är strömavbrott i Mbour. Maud mår inte så bra just nu eftersom någon har sprutat kemikalier mot bl a mygg i närheten. Men för övrigt har hon det bra. Jag tog några skärmdumpar medan hon visade runt i sitt hus. Det blir ju lite snett och suddigt (Maud ser inte själv hur hon håller mobilen, och jag hinner inte ta skärmdumpar på allt), men jag tänker att det är roligt för er att se ändå. Det mesta är klart, men Maud har ännu inte hunnit sätta upp tavlorna på väggarna. Visst har hon fått det fint!

Nedan Mauds sovrum:

Och vardagsrummet som har bäddsoffa och fler fåtöljer än den som syns.

Sedan kommer tre foton på köket.

Och sist två på badrummet - på tvättstället samt det snygga golvet i duschen.

Det lilla huset som hon bodde i innan, ska hennes vän Chere bygga om till en liten butik där han ska sälja dagligvaror och sådant man behöver i ett hushåll. Han tänker smart nog först gå runt och fråga folk i trakten vad de vill att butiken ska ha för sortiment, innan han köper in något. Jag hoppas att det kommer att bli en bra inkomstkälla när allt blir klart.

Ja, Maud var verkligen modig när hon bröt upp från allt invant, och flyttade så långt bort som till Mbour i Senegal (utan att någonsin ha varit där tidigare). Ett land med en helt annan kultur, andra sedvänjor, och förstås ett annat klimat. Jag önskar henne lycka till med sitt nya liv, och hoppas att hon trivs och har det bra! Jag önskar att jag någon gång i framtiden ska få möjlighet att besöka henne.

Några hundfoton ska jag förstås ha med i dag. Jag börjar med tre från morgon-promenaden.

Ungefär var femte meter så stannar jag och trasslar ut alla hopptrasslade koppel. Efter en knapp meter har åtminstone några av hundarna bytt plats med varandra igen - så att en ny koppelhärva påbörjas.

Jag tog en reklamlapp i korgen utanför vår port. Den här outleten har jag aldrig varit på. Inte för att jag är särskilt intresserad av märkes-produkter, men det kan ju vara kul att se vad de har någon gång. Tram stannar tydligen där, vilket är bra. Kanske jag åker dit framåt hösten?

Nya hundsängen är populär. Och visst är Stella och Wilda söta tillsammans, när de ligger hoprullade som två små nystan.

Veterinär Cristina skrev nyss, att andra delen av analysen av Nicos urinprov inte heller visade något som helst onormalt. Det var ju skönt att höra! Jag har förmodligen oroat mig helt i onödan. Jag har en tendens att göra det när det gäller andras välbefinnande. När jag säljer Nico så vill jag förstås att köparen ska få en frisk och sund hund!

I dag har jag ingen lust alls att gallra bland alla mina saker. Jag skulle hellre vilja gå en promenad i solen. Kanske jag gör det?

17-07-27:

I morse hängde jag på låset till Lidl när det öppnade, tillsammans med ca 40 andra människor. På vägen in blev jag nästan nersprungen. Men vi skulle inte titta på samma saker. De flesta kvinnorna började genast slita och dra i alla de kläder som såldes ut för 3 € plagget, medan några män resolut tog var sin sladdlös dammsugare under armen. Själv tänkte jag köpa två hopfällbara tvättkorgar. Det fanns 10, så det var nog bra att jag kom tidigt på morgonen. Jag har alldeles utmärkta tvättkorgar, men så tänkte jag att det vore bra om korgarna tog mindre plats - eftersom jag kommer att få det trångt i nästa lägenhet.

Jag använder alltid två korgar till det som jag plockar ur tvättmaskinen. Jag lägger allt som ska hängas upp på galge i den ena, och resten i den andra. Sedan hänger jag upp plaggen på galge först, så de inte hinner ligga och bli skrynkliga. Nedan ser ni att de två nya (som bara fanns i vit/lila) tar mycket mindre plats än mina gamla blå.

Därefter ägnade jag mig åt att skura fyra av vinylmattorna extra noga i duschkabinen. De fyra som är mest kissade på. Nu hänger de på tork på balkongen. De behöver ju bara rinna av, så de är strax klara för att lägga tillbaka på golvet. Om jag nu gör det, så länge Nico envisas med att dagligen kissa mitt på golvet. Det är ju faktiskt ännu enklare att bara skura golvet - än att både skura matta och golv...

Nu är balkongen så full med tvätt att man knappt kommer ut där, för jag tvättade två maskiner kläder och handdukar också. 

När jag var ute på balkongen så lutade sig grannfrun över räcket och började prata. Det är hon som bor vägg-i-vägg men i trappuppgången bredvid. Efter lite allmänt prat berättade jag att vi håller på att sälja lägenheten. Hon sa då att hennes syster var på jakt efter en lägenhet här. Systern som annars bor i Oslo(!) kommer hit i augusti. Då ska hon ringa mig och så kommer de och tittar på lägenheten. Ja, det är ju alltid bra med fler spekulanter.

I går kväll så gallrade jag ut några brickor, glas och värmeljusstakar - som jag bar ner i förrådet i dag. Det ger sig vad jag kommer åt att gallra härnäst?

Dagens hundkombination i nya sängen:

Eftersom jag ska flytta, och kommer att bo trångt, så ska jag f n inte köpa mer porslin. Annars tycker jag att Pip studios Floral (som även finns i rosa och khaki) är SÅ vackert! Jag har många muggar, samt några tallrikar och skålar från Pip. Titta mer på: https://www.pipstudio.com/global/en. OBS! De gånger jag nämner olika märken, webbsidor mm här - och gör "reklam" för dem, då är det helt på eget initiativ. Det är för att JAG tycker om deras produkter, inte för att de uppmanar mig att göra reklam för dem. Bara så ni vet.

Det är musik-jippo på gång här i El Campello, med start i kväll kl 22. Den lilla gatan (nära El Paseo) som vi ser från vår balkong är avstängd, för där ska det stå ambulanser. Jag undrar om det kommer att gå vilt till? Kanske hundarna och jag gör klokt i om vi går åt andra hållet på kvällspromenaden.

Sedan jag fick valparna så kan jag inte påstå att vi har gått en riktigt lång promenad en enda gång. Men i går kväll var vi ute väldigt länge! Först gick vi ganska långt, med valp-mått mätt. Sedan satte vi oss på muren. Då kom det fram väldigt många som ville klappa hundarna, fråga om dem, ta foto på sig själva tillsammans med hundarna etc. Det är ju trevligt på sitt sätt, men vi fick inte en enda lugn stund.

Det kom fram en rysk barnfamilj med tre barn (varav den yngsta flickan fortfarande hade blöjor). Den lilla tindrade med ögonen men vågade inte klappa hundarna. Hennes lite äldre bröder var så gulliga och förklarade (hörde jag på rösterna, för jag begrep förstås inte ett ord) och "hjälpte" henne lite så att hon kunde klappa Wilda och Nico som är piggast på att bli klappade.

Bonnie brukar försöka bitas om någon klappar henne utan att fråga först, och Stella skäller hysteriskt av rädsla om någon okänd närmar sig. Men det kom fram en engelsk barnfamilj, mor med dotter och son. Och de visste precis hur man ska handskas med rädda hundar. De satte sig på huk och pratade med mjuka vänliga röster, och lät hundarna lukta på dem först (och de höll händerna lågt som man ska). Sedan fick de lova att klappa både Bonnie och Stella hur mycket de ville. Och särskilt Bonnie såg väldigt nöjd ut.

Jag berättade glatt för alla som ville höra på - att Nico är till salu. Men det var ingen som ville köpa en valp.

Nu har jag fått ett svar till på min spanska annons om Nico. En man skrev och frågade om jag har kvar hundarna eller om de är sålda. Jag svarade att jag har kvar dem och att han är välkommen att titta om han bor nära El Campello. Vi får se vad han svarar. Det vore väldigt bekvämt att sälja Nico här i Spanien (helst bums), även om jag får mindre betalt.

Nej, jag klagar inte på värmen. Men jag konstaterar att det är väldigt varmt om dagarna. På sistone har det varit mellan 28 och 32˚ (och nattetid som lägst 24˚). Jag har börjat fundera på om min dator bidrar till att mitt sovrum håller värmen alltför bra på kvällen/natten. Datorn avger ju värme. Jag stänger visserligen av den en knapp timme innan jag går till sängs, men då kan ju "skadan" redan vara skedd. Jag tror att jag ska bära in datorn till vardagsrummet, kanske redan i kväll. Frågan är bara var i all världen den ska få plats. Där jag brukar ha den har jag ställt lådor och resväskor. Men det vore nog bra för Celeste, för då får hon lite mer sällskap. 

I dag har jag på mig en vid tunika i mycket tunn bomull (från Indigo). Jag har korta shorts under. I dessa plagg svettas jag... (Håret är uppsatt med en hårklämma, om ni undrar över frisyren. Jag kan inte ha håret hängande när det är varmt.) Förresten åt jag glass i dag igen. Jag blir tjockare, och tjockare. Snart måste jag ta itu med problemet - för hälsans skull! Det var länge sedan som jag ens vägde mig...

17-07-28:

Enligt Tiendanimal är det vov-dagen i dag.

Kan det vara därför tro? Men hittills i dag har Nico inte kissat på golvet en enda gång! (Ännu i alla fall...) I morse när jag vaknade så letade jag som vanligt efter kiss att torka upp. Men jag hittade inget! Jippie! Kan trenden vara bruten? Hoppas, hoppas...

Jag satte datorn i vardagsrummet i går, nära Celeste - precis innanför balkongdörren. (Tittar ni noga på fotot nedan så ser ni att alla fem hundarna också har kommit med på bilden.) Jag är inte säker på att placeringen är så bra. Kanske det är för nära fågelburen med tanke på allt damm som kommer därifrån? Kanske det blir svårt att se på skärmen när solen ligger på? Och sedan är jag lite rädd att de som ska titta på lägenheten i dag ska snubbla på sladden. (Men jag kan ju stänga datorn och dra ur sladden innan de kommer.)

Nedan några foton från morgon-promenaden. Nej, det har inte regnat i natt - trots de stora vattenpölarna på El Paseo.

Nedan ser ni (om än på ett otydligt foto) var allt det våta kommer ifrån. Kommunen spolar gator och trottoarer rena. Det gör de alltid en gång i veckan, men extra noga efter sådant som det stora musikarrangemanget i går. Så fast det låg massor med skräp överallt i natt, så var allting rent och prydligt i morse.

Under badsäsongen spolar vår städerska/vaktmästare området runt poolen dagligen, resten av året mer sällan.

I dag vill Stella bli buren hela tiden. Hon är spänd och orolig. Jag undrar varför. Det är svårt att få något skött, och även att skriva här, med en hund på armen. Jag tänkte att jag skulle dammsuga lite innan de kommer och tittar på lägenheten. Det måste ju inte ligga hundhårs-tussar i hörnen överallt (blandat med damm)...

Amparo, som mailade om Nico och Wilda i går, har mailat i dag igen. Han vill att jag ska maila honom några färska foton på hundarna, och så kan han komma och titta på måndagkväll. Jag tror att han bor nära Alcoi. Vi får se om det blir någon affär eller ej. Jag skulle inte vilja sälja till någon som jag inte tror kan ge hundarna ett bra hem.

Nu har jag haft en lägenhetsvisning igen. Det var en svensk familj som kom! En jättetrevlig kvinna och hennes tre barn. Kanske det är kombinationen av vår fantastiska balkongutsikt och den svenska inredningen, som gör att just svenskar blir intresserade av lägenheten. Ännu har ju ingen spanjor varit här. Det var förresten mäklarfirman Remax som var här nu igen. Det känns som om de är effektivast.

Kvinnan verkade nöjd med det mesta, och frågade t o m om växterna på balkongen ingår. (Hälften svarade jag.) De bor nu i Madrid och talar alla lika flytande spanska som svenska. Tja, om det blir någon affär eller ej, är förstås för tidigt att säga. Jag antar att de ska titta på fler lägenheter.

Här visar hundarna hur oerhört tråkigt det är att behöva bli instängda under visningen:

Visst är mina balkongväxter fina! (Och man behöver inte tveka om vilken som är min favoritfärg på blommor...)

I dag visar Westwing hur man prydligt ska vika sina strumpor, och sedan ställa dem på högkant så att man lätt får överblick. Fast här och nu, så känns det där med strumpor väldigt avlägset...

Jag har hittills inte gallrat ut någonting alls i dag. Men jag har ätit två Magnum Classic mini... Alltså känner jag mig helt förfallen. Men dagen är inte slut än, så ännu har jag en stund på mig att bättra mig.

Jag tänker visa er hur det ser ut när hundarna äter. Var och en har sin bestämda plats, och maten ger jag alltid i en viss ordning - annars skulle det bli kaos. Bonnie får alltid sist, för hon är den enda som kan vänta. Valparna och Wilda har svårast.

Wilda och Nico äter säkert 10 gånger så snabbt som de andra. Jag provade några dagar att låta Nico äta ur vanlig skål, men då satte han i halsen och höll nästan på att kvävas. I dag höll Wilda på att storkna för att hon hade svalt maten hel (på två sekunder blankt) - så hon ska också få återgå till "äta-långsamt-skål". (Men de är svårare att diska.) När Wilda och Nico har ätit klart så står de och tittar misstänksamt på de andra som fortfarande tuggar. De tror nog att de andra hundarna har fått mycket mer mat...

Amparo bad mig att ta några foton på Wilda och Nico, för att maila honom. Jag har tagit några - men inga som har blivit bra.

Men nedan blev ju Nico söt! Synd att han just då låg i den skitiga fåtöljen bara. (Jag har inte tvättat tyget på ett bra tag.)

Nedan har Nellie och Nico mysigt tillsammans, när de gnager på var sin gnagis (råhudspinne).

Valparna är aktivare än de vuxna...

Vov alltså! Matte, hon stressar mig. Jag tycker att det räcker att hon stressar upp sig själv. Det gör hon vov-lätt! Ja bara för att hon inte har fattat att tid, det är något som bara kommer och kommer. Matte verkar vara rädd att tiden ska ta slut. Men det gör den ju inte.

Matte stressar mig när vi är ute på luktrunda också. Till exempel, om jag har hittat en vov-spännande lukt. Då vill jag förstås lukta på den, vov-länge. Men redan efter en stund blir matte otålig. Och så säger hon: "Kissa på lukten nu Bonnie, så vi kan gå vidare". Ja, och då kissar jag en skvätt förstås. Precis där det luktar som bäst. Bara för att matte inte ska bryta samman. Och sen så går vi vidare. Till nästa vov-spännande lukt.

Fast om jag hade fått bestämma själv. Då hade vi tagit det vov-lugnt hela tiden. Både inne, och ute. Jo, det förstås. Inne tar jag det nästan precis så vov-lugnt som jag vill. Men det blir ändå lite stressigt när matte flyttar saker fram och tillbaka. Det är ett ryck hon har fått. Det kan aldrig vara normalt. Inte ens hos människor. Nåja, jag får ju god mat i alla fall. Och hon kan klappa mig vov-skönt! Så jag tror faktiskt att jag behåller henne ändå. Vov så mycket på er!

Svenska Magasinet har översatt tips från en läkare (från "spanska allmän medicin förbundet") om hur man sover gott i värmen: http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.12535.html. Först på åttonde plats kommer AC, som läkaren menar att bör användas med förnuft. Han säger att man enbart bör använda AC för att kyla ner sovrummet före sänggåendet, inte under natten. Det rådet låter sunt, tycker jag. Dessutom blir det billigare så.

17-07-29:

I dag är det trångt på stranden, och i vattnet. Inte så konstigt när det är lördag, semestertid, 31˚ i skuggan, 28˚ i havet och UV-index 9. Det borde vara förbjudet att gallra ut saker i det här vädret. I dag har jag bara korta shorts + bikinibehå (min nya jeansblå från Sunkini) på mig. Och jag fryser inte, om man så säger.

Paloma på Remax mailade mig i dag. Familjen som har ett förråd till salu här i huset, är villiga att låta mig "låna" det mot en liten "hyra". Däremot vill de inte hyra ut förrådet på riktigt, eftersom de helst vill sälja det. OM de skulle få sålt det, så måste jag vara beredd att flytta mina saker med någon veckas varsel. Men det skulle underlätta tillfälligt att kunna ställa undan saker. Och så skulle det ser mer presentabelt ut här i lägenheten om jag fick bort de värsta staplarna. Vi ska träffas på Remax kontor på måndag och skriva ett papper oss emellan. Det blir nog bra. Under tiden får jag fortsätta mitt tröstlösa gallrande.

Lilla Nellie tycker också om att gnaga på gnagisar, precis som de andra hundarna.

Wilda kom förbi och såg ut att vara väldigt sugen på just Nellies gnagis.

Men Nellie tog ett stadigt tag om sin gnagis, och gnagde lugnt vidare.

Annars står Nellie lägst i rang av hundarna. Hon får ofta slänga sig på rygg, och vifta på svansen, för att visa sin underlägsenhet. Hon är ganska tuff, och oerhört snabb och vig - men hon är pytteliten mot de andra. Så för den sakens skull måste hon ständigt "fjäska" - och "ge sig".

Det har varit någon form av paddeltävling här i dag, med deltagare från olika orter (även från norra Spanien). Jag har sett båtarna, och hört speaker-rösten hela dagen, men jag har inte brytt mig om att ta reda på vad det var för tävling. Nu är den äntligen över, så här har blivit tyst(are) igen.

Paloma från Remax tittade inom och satte upp ett plakat på stora balkongen, om att lägenheten är till salu. Hon ska komma nästa vecka och sätta ett på en av balkongerna åt gatan också, men hon hade inte med fästmaterial som passade i dag. Hon är på hugget... Och hon hade förstås frågat före om hon fick sätta upp skyltar. Det ligger i mitt intresse att lägenheten säljs, så det är klart hon får. Nu ser dessutom alla grannarna som badar i poolen skylten, vilket kan vara bra ifall de känner någon som söker lägenhet här.

Hängande över räcket får jag inte med hela skylten på fotot. Man ser dock tydligt att balkongräcket behöver målas. Men det är comunidaden som ska ombesörja det, inte vi.

I eftermiddag har jag plöjt igenom mina samlade årgångar av Chihuahua Bladet. Jag fotograferade av några sidor, rev ur en mycket intressant artikel om oxipital dysplaci (mycket stämde på Stella), och nu ska jag slänga tidningarna. Jag måste lära mig att inte spara på "allt". En kennelägare som heter Lillan brukar skriva så humoristiskt i varje nummer. Eller vad sägs om den här annonsen:

I två olika nummer berättades det om rekordstora chihuahua-kullar. (Och så fick Wilda bara en valp, ok egentligen två.) Det vanligaste är 1-3 valpar, och över 4 räknas som många. Tiken i första reportaget födde 17 valpar på två kullar! Och 15 överlevde!

Och sedan har jag äntligen förstått vad jag lider av:

Det är lätt hänt när det gäller chihuahuor, för de tar ju inte så stor plats...

Särskilt inte nytillskottet...

17-07-30:

Fotot på min baro- / termo- / hygrometer tog jag i går när jag var på väg att lägga mig. Det var varmt och fuktigt som ni ser. Den höga luftfuktigheten gör att värmen känns klibbigare - men den är bra för huden. Trots att jag inte kan smörja in mig så ofta (eftersom hudkräm "fastnar" så dåligt på svettig hud), så är huden inte hälften så torr som vintertid. Så "inget ont som inte har något gott med sig", som ordspråket säger.

Även i dag är det paddeltävlingar, och hade inte högtalarrösten hörts så onödigt högt - så hade det bara varit trevligt.

På morgonpromenaden träffade vi Staffan och Annevi. Vi människor pratade rätt länge, medan Nico fjäskade in sig hos Staffan allt vad han kunde.

Hundarna la sig i skuggan och vilade, utom Bonnie som stod på vakt.

Luktärterna har gett upp för i år. Det är helt enkelt för varmt för dem. Jag vattnar dem rikligt, men de torkar ändå. Det kommer enstaka knoppar, och jag kan se vilken färg blommen skulle få - men knopparna vissnar innan de slår ut. Synd! Nästa år måste jag så luktärter mycket tidigare. I februari? Frågan är om jag kan få tag på luktärtsfrön så tidigt på säsongen? Jag låter dessa stå någon vecka till, men kommer det inga fler blommor så kan jag lika gärna slänga dem. Det är ju inte för bladverkets skull som man odlar luktärter...

Lilla Nellie har hittat en hörna i köket där hon får vara i fred för de andra hundarna. Själv måste jag se mig för när jag går fram till vasken...

I dag har jag nästan inte gjort något av allt det som jag skulle. Men jag har i alla fall plockat fram samtliga papper (stamtavla, djurpass, chipnummer-remsor mm) som hör till Wilda och Nico. Jag har också plockat fram selar, koppel, hundmat, transportbur och annat som Wilda och/eller Nico behöver ha med sig - OM de (eller någon av dem) blir sålda i morgon eftermiddag-kväll. Jag hoppas att Amparo kommer och tittar, som han har sagt - OCH att han vill köpa åtminstone Nico! Men det, som så mycket annat, återstår att se.

I dag så rök Wilda och Bonnie ihop och slogs rejält! De bråkade om en gnagis. Fast det låg flera andra intill. Det såg så farligt ut att jag var tvungen att sära på dem. (Det går ju när det är små hundar. Det är bara att lyfta upp den som man först får fatt i.) Jag var riktigt orolig för att de skulle skada varandra allvarligt. Sedan Wilda fick Nico så har rangordningen rubbats. Nu är både Wilda och Bonnie mödrar = de som oftast har högst rang i flocken. För den sakens skulle hade det varit bra att dela på Wilda och Bonnie nu. Men OM jag säljer Wilda - så kommer jag att sakna henne jättemycket! Jag har inte fäst mig på samma sätt vid Nico, för jag har hela tiden vetat att jag skulle bli tvungen att sälja honom bara för att han är hane.

Jag har ännu inte hunnit fästa mig lika mycket vid Nellie, som vid de tre vuxna tikarna. Hon är ju så ny, och jag har nästan inte hunnit med henne. Det är bara korta stunder som jag har suttit och kelat med bara henne. Men jag tycker förstås väldigt mycket om henne, och jag vill lära känna henne närmare. (Hur hon är som hund, vad hon tycker bäst om, ifall hon är rädd för något etc.) Om jag bara får lite lugn och ro så ska jag nog få ordning på min lilla hundflock - på mer än ett sätt. Man ska egentligen inte förbereda en flytt samtidigt som man har valpar. Då hinner man varken sköta det ena eller det andra ordentligt. Men den som jag försummar mest just nu - det är stackars Celeste! Hon får mat och vatten, och jag pratar lite med henne varje dag. Men hon skulle behöva mycket mer uppmärksamhet, nu när hon inte har någon partner.

17-07-31:

På morgonpromenaden fick jag bekräftat att Wilda löper. (Redan!) Jag har sett några droppar blod, och anat att det var hon, för de andra håller sig mycket renare. (Jag tror att Stella börjar löpa nu också.) I morse blev en av hundarnas killkompisar helt till sig, och Wilda vek då svansen åt sidan... Nu gäller det att skydda henne. Hon får absolut inte bli tjuvparad!

Westwing säljer till 95% heminredning, men ibland säljer de annat. I dag säljer de väldigt fina cyklar av bra kvalité (allt rostfritt), med sköna sadlar och i snygga färger. Och priserna är bra, samtliga cyklar kostar under 300 €, och då ingår belysning mm. (Cyklarna finns i "tråkiga" färger också.) Jag skulle väldigt gärna vilja ha en cykel (det är mer avstressande att cykla än att köra bil), fast det är inte läge att köpa någon nu. (Annars har jag redan en tjusig rosa cykelhjälm, samt en bra cykelkorg specialgjord för att ha hundar i.) Cyklarna nedan tycker jag om! Den stora är bäst (6 växlar), men del lilla hopfällbara skulle passa mig bättre eftersom den tar minst plats. På tredje bilden ser ni att de också säljer ringklockor i min smak.

Bonnie menar, att tack vare att hon skrev några rader på bloggen häromdagen, så ligger vi så här bra till på Vovves bloggtopp nu:

Lena T skrev förresten, angående det ostadiga vädret i Skillinge (lite sol, men mest åska och hällregn): Det finns vissa som gillar svenskt sommarväder! Vi andra står bara ut... Jag tycker om solen och värmen här. Däremot tycker jag inte nödvändigtvis att det behöver vara 30,0˚ i sovrummet när det är läggdags (som i går). Då vore det skönare med "bara" 26-27˚. Fördelen med värmen är att mina värmevallningar märks mindre. Jo, jag känner förstås av dem (möjligen har de blivit aningen färre, nu efter drygt 7 år), men jag har inget täcke att slänga av mig om nätterna, och inga kläder att ta av mig på dagarna (för jag kan anständigtvis inte ha mindre på mig).

Jag gick och handlade, och tyckte jag var förståndig när jag köpte en fiskgratäng med broccoli, 2 rejäla portioner för 2,90 €. Men när jag kom hem så slog det mig - att fiskgratänger lämpligen tillagas i ugnen. Suck! 45 minuters spillvärme från ugnen känner jag inte för, så gratängen får vänta tills vädret blir svalare...

Det blev lax till lunch. Djupfryst laxfilé blir nämligen klar på 3 minuter i microvågsugnen. En annan dag kan jag ångkoka broccoli lika snabbt, också i mikrovågsugnen (i silikonform). Det blir för stor portion att äta båda sakerna på en gång. Jo, jag vet. Jag är väldigt konstig när det gäller mat.

Jag får ingenting skött i dag, för jag VÄNTAR. Jag tycker inte om att vänta när jag inte vet hur dags något ska inträffa. De som äger förrådet skulle kontakta Paloma och tala om hur dags vi kan träffas på kontoret i dag. Ännu (kl 15:10) har jag inte hört något. Han som ska titta på hundarna ska komma "por la tarde", han lovade ringa när han skulle köra hemifrån. Han har inte ringt ännu.

Jag känner mig väldigt osäker på när (mellan vilka klockslag) som "tarde" egentligen är. Så jag googlade. Det hade många gjort före mig, även på portugisiska och italienska. Men något klart och tydligt svar hittade jag inte. Bara tabellen nedan. Tyvärr tror jag inte att tabellen är helt allmängiltig. Gränsen mellan tarde och noche lär variera med årstiderna också. När det har blivit mörk är det oftast noche.

Fast för mig känns kl 12 - 20 ändå som ett alltför stort tidsspann. När vi har mitt på dagen (lunchtid), tidig eftermiddag, eftermiddag, sen eftermiddag, tidig kväll, etc. Spanjorerna har mediodia = klockan 12 på dagen (eller "mitt på dagen"), samt siesta också. Men så vitt jag vet inträffar inte siestan vid några exakta klockslag. Fast mellan 14 och 17 brukar det för det mesta vara siesta. (Men den kan börja 13:30, och den kan sluta 17:30 eller 18:00.) Och förresten är spanjorerna ändå inte så noga med tiderna, och definitivt inte med minuterna. Vilket är svårt för en punktlig svensk att vänja sig vid...

Jag gick ut med hundarna mellan klockan 14 och 14:45. Om någon ringde då kan jag inte se (eftersom jag saknar nummerpresentatör), men jag vet att ingen mailade. Som det är nu vågar jag inte ens gå ner i förrådet (ifall han ringer som ska titta på hundarna, och om han då tror att jag inte är hemma)... Fast jag har en känsla av att hans "tarde" är lite senare än nu. Jag hoppas ATT han kommer och ATT han köper Nico!

Jag googlar vidare på "spanska tider" och hittade: http://www.linguhouse.com/Dir/StudyRoom/SV/SV-ES/StudySV-ES_13B.html. (Gratis språkkurs). Där stod bl a att man kan säga Es la una de la tarde om klockan 13... Det är förstås för att skilja det från klockan 01 på natten, men är det tarde klockan 13 också?

En annan länk med tidsangivelser: http://sv.bab.la/fraser/resa/datum-tid/svensk-spansk. (Jag får ju pyssla med något medan jag väntar...)

Datorn och internet är väldigt bra tidsfördriv när man väntar... Jag hittade fabriken som tillverkar cyklarna ovan: https://www.biciclasica.com/bicicletas. De säljer sina egna cyklar dyrare än Westwing säljer dem. (Westwing måste köpa in stora volymer eftersom de kan ha så bra priser.) Fast jag hittade fler färger och modeller på webbsidan, t ex rosa, jordgubbsröd, med insteg för äldre/handikappade, samt en massa tillbehör:

Trots att cykeln finns i rosa, så tycker tycker fortfarande att en ljusblå eller turkos vore allra vackrast... Fast egentligen vill jag ha fotbroms, och det har inte dessa. Carrefour säljer billiga (kring 100 €) hopfällbara minicyklar (med flera växlar). Men jag tycker att de ser ut att vara av väldigt dålig kvalité, och då blir det oftare dyrare på sikt.

Nåja, jag klarar mig bra utan cykel. Jag kan gå, eller åka med allmänna kommunikationer - eller köra bil (än så länge). Men på sikt har jag förstås inte alls råd att ha bil... (Det är därför som jag regelbundet tittar på cyklar.)

Paloma har meddelat att vi ska ses i morgon klockan 18 angående förrådet. Bra, då vet jag det.

Nu (17:10) ringde det precis, och jag trodde det var han som skulle titta på hundarna. Men det var det inte. Det var från Inmosanz. De vill komma med en kund och titta på vår lägenhet i morgon klockan 12. Och det går bra för min del.

Klockan är nu precis 20:00, och jag har gett upp hoppet om att det kommer någon och tittar på hundarna i dag. Det är helt OK att ändra sig, men jag tycker att det hör till allmänt hyfs och vett - att i så fall meddela detta...

Jag har roat mig med att kolla flygresor upp till Sverige i augusti-september. Om jag ska ha mer än en hund med mig, och vill ha dem i kabinen, så kan jag bara åka med Vueling, Iberia och Primeraair. (Annars hade det gått med SAS också, som tillåter en hund i kabinen.) De två förstnämnda envisas med att mellanlanda i Barcelona när jag vill resa, och då återstår bara Primeraair. Den 31/8 har de en förmånlig resa, med perfekta restider! Jag måste välja Comfort om jag ska ha hundar med, men det är ju väldigt billigt ändå! Incheckad väska + val av flygstol ingår i Comfort. Den 24/8 skulle också vara tänkbart, men den 17/8 tycker jag att det är lite väl dyrt. Men om jag måste sälja Nico i Sverige - då kan jag inte gärna vänta längre än till den 17:e...

Sedan är Primeraair inte helt pålitliga om det blir förseningar. Men kanske jag borde boka? (Man måste vara ute i tid om man ska vara säker på att få ta hundar med sig. De tar bara ett visst antal per plan.) Fast allt känns så osäkert innan lägenheten är såld. Jag vet ju inte hur länge jag kan vara borta. Reser jag billigt så kan jag ju göra ytterligare en resa längre fram. Jag borde nämligen resa upp till Hässelby strand också, och ta rätt på alla de saker som jag har där. Kanske jag borde göra två separata resor? Då behöver jag inte vara borta så länge åt gången. Jag har ju fågel och växter att tänka på också. Ja, det är förstås först och främst Lena H jag tänker på, för numera är det oftast hon som passar hundar, fågel och växter åt mig - och jag vill ju inte överanstränga henne...

Jag ska kolla returresor också, så får vi se vad jag bestämmer mig för sedan. Jag bokar hur som helst ingen resa i kväll. Nu är det snart dags för sena kvällsrundan. Jag föredrar att gå innan det blir mörkt ute.

17-08-01:

Jag mailade till Primeraair i går och frågade om det går bra att ta med hundar på resorna ovan. Det går bra, skrev de. Fast det gäller förstås nu. Och jag vet inte om jag vågar beställa någon Skåne-resa ännu. Jag bestämde preliminärt med Ulf att jag besöker Hässelby strand först i slutet av september.

Klockan 12 kom Inmosanz med ett trevligt spanskt par och tittade på lägenheten. Paret verkade tycka om mycket, inte minst utsikten, möjligen tyckte de att ena sovrummet nere (gästrummet) är lite litet. Vi får väl se så småningom hur passa intresserade de är.

Förresten så uppförde sig hundarna jättefint när paret var här och tittade. Jag hade lagt Bonnie på min säng, satt Nellie och Nico i hundvagnen, och så bar jag Stella på armen. Wilda var "lös", men hon är ju mest social.

Det ringde en norrman i går, som vill titta på lägenheten. Det är han som är gift med systern till min granne vägg-i-vägg. Han är i Spanien nu, och ska ringa i eftermiddag igen. (Eller maila.) Om han skulle vilja köpa lägenheten så har vi ingen mäklare inblandad som ska ha provision. Men vi skulle förstås vara tvungna att leja någon för att skriva kontraktet korrekt på spanska (kanske Fiona?), och det kostar förstås en del (dock mindre).

För mig känns allt väldigt osäkert just nu. Det enda jag vet är att jag måste gallra ut så mycket som möjligt av mina saker - för att det sedan ska bli enklare att flytta. Men när och vart återstår att se.

Fr o m i kväll kommer jag i alla fall att ha tillgång till ett extra förråd. Om jag ställer allt jag vet att jag ska ha med mig där (sådant som är färdigpackat), så blir det rymligare här i lägenheten. Den kommer att se trevligare ut för dem som tittar, men det kommer också att bli lättare för mig att sortera saker - eftersom jag lättare får överblick om jag kan sprida ut allt lite mer. Jag får väl ägna en stund i kväll, och en stund i morgon förmiddag, med att bära ner saker till förrådet.

Förresten så hörde han av sig, han som skulle ha tittat på hundarna i går - men först i morse. Han hade kommit fram till att Nico skulle bli för stor i förhållande till tiken han redan har (som väger 1,8 kg, precis som Stella). Och det har han ju rätt i. Han skrev också att han tycker att både Nico och Wilda är fina. Men jag tycker ändå att han borde ha hört av sig i går. Fast bättre sent än aldrig!

Det är någon grad svalare i dag. Det är lite moln på himlen och så blåser det friska fläktar från havet. Skönt! 

Nu har norrmannen också varit här och tittat, och eftersom det är hans föräldrar som i så fall ska ha lägenheten - så ska han nu prata med dem. Det visade sig att föräldrarna är spanjorer, som flyttade till Norge när han var liten (eller ofödd?). Så den norske mannen har ett spanskt namn och talar förstås även spanska flytande. Det är nog hans syster som bor vägg-i-vägg. Hon och hennes familj bor i USA större delen av året, så hon pratar flytande engelska. Det är ju bra att veta nästa gång jag pratar med henne. Föräldrarna har tydligen en lägenhet i San Juan nu, men där är det långt till affärer och annat. Därför vill de hellre bo här, där det är nära till allt - nu när de börjar bli gamla. Ytterligare en syster har lägenhet här i El Campello.

Intressant var att jag fick veta, att systern har dusch på sin toalett uppe. Jag trodde att deras lägenhet var exakt likadan som vår - fast spegelvänd. Men de kan ju själva ha satt in duschen i samband med någon renovering.

Ja, då får vi se om det blir någon affär. Nu är det ju några stycken som har tittat, varav majoriteten faktiskt har varit intresserad av lägenheten. Men något bud har vi ännu inte fått. De flesta behöver ju sälja sin nuvarande bostad innan de kan köpa en ny, och därför kan de inte heller reservera någon lägenhet dessförinnan. De är alltså i samma sits som jag, fast de vill flytta till större (eller centralare) - medan jag både vill och måste flytta till mindre (men fortfarande centralt, eftersom jag inte längre är purung).

Om jag reser med Primeraair t o r till Skåne, som är det billigaste och hundvänligaste alternativet nu - då kan jag antingen vara borta 4 eller 11 dygn (inkl resdagarna). Det ena är i kortaste laget, det andra i längsta. Jag vågar inte vara bort hela 11 dagar så länge lägenheten ännu inte är såld. Om jag reser upp den 31/8 och hem igen den 3/9, så får jag en billig resa med bra flygtider. Ska jag slå till? (Jag hinner i alla fall krama om min gamla mamma, lämna lite saker till mina döttrar, och ev sälja någon hund.) Men i så fall så reser jag nog till Skåne senare igen (och stannar längre), när jag har flyttat och allting har lugnat ner sig.

Va! Inte ett enda foto ännu, varken på hundarna eller havet... Jag lovar att bättra mig innan kvällen.

Så här grått har det varit nästan hela dagen i dag:

Klockan 18 var jag på Remax och skrev ett förråds-kontrakt. Där står att jag "gratis" får "låna" förrådet i tre månader, men om det blir sålt så måste jag flytta mina saker inom 1 månad. Om det inte blir sålt, så kan jag "låna" det 3 månader till. I gengäld ger jag ägarna 35 € per månad som en liten "present". Därmed hyr jag inte officiellt, vilket är bättre för båda parter.

Nyckeln får jag inte förrän i morgon förmiddag, fördelen med det är att jag slipper bära något i kväll. Jag är fruktansvärt trött och har svag huvudvärk. (De har bara en förrådsnyckel, och ska kopiera den i morgon fm.) Paret jag hyr av gav ett trevligt intryck. Han hade jobbat 3 månader i Göteborg på 70-talet, och kunde fortfarande säga "Jag kan inte tala svenska" samt "Tack så mycket".

Ovan - Nico sussar sött. Nedan - Nellies "hemliga ställe". När balkongdörren i köket är öppen så kan bara en mycket liten hund klämma sig emellan dörren och torrfoder-påsarna. Alltså får Nellie vara ifred när hon ligger bakom dörren.

Nu har Nellie lärt sig att hoppa upp i hundarnas "Poäng-fåtölj". Det kan Nico inte göra ännu...

Vi har redan gått sena rundan, och ska strax i säng.

17-08-02:

I den nyaste Inmo2000-katalogen så finns vår lägenhet med:

Jag har slitit hårt i värmen. I förmiddags fick jag nyckeln till förrådet som jag får låna. Därefter bar jag saker fyra timmar i sträck. Hyllan flyttade jag från vårt eget förråd, och resten av sakerna stod i vardagsrummet. Det ser inte mycket ut, men en hel del var tungt. Jag ska bära ner mer efter hand.

Kul då att få skratta lite emellanåt. Tidningen Amelia tipsar om "Världens roligaste kvinna på Instagram": Celeste Barber, 35, skådespelerska och komiker från Australien. Se: http://www.amelia.se/artiklar/celeste-barber-helt-klart-varldens-roligaste-kvinna-pa-instagram/.  

Eller på Instagram: med hashtagen #celestechallengeaccepted eller @celestebarber.

Celeste bjuder verkligen på sig själv. Hon "härmar" kändisar och fotomodeller fast med humor! På fotona nedan syns olika kändisar till vänster, och Celeste till höger. Vilken härlig och modig kvinna!!!

Nu ska jag ut med hundarna, sedan ska jag bära lite till, och i kväll har jag bestämt träff med Anette.

Jag har blivit inbjuden till en träff/föreläsning i morgon, som jag inte kommer att gå på - trots att ämnet ligger mig varmt om hjärtat. Det gäller den höga IBI-skatten (fastighetsskatten) här i El Campello. Jag har även tidigare hört ryktas att den är mycket högre än på andra orter. Se nedan och http://www.ibi-campello.es/.

Den höga IBI:n (som går efter kvadratmeter-ytan) är en av orsakerna till att jag vill ha en liten bostad. För vår nuvarande lägenhet har jag betalat över 6000:- per år i IBI-skatt. Och mer än hälften har jag inte råd med. Men jag har samtidigt insett, att i flera av de små lägenheter på 42-45 m² som jag har tittat på - får jag egentligen inte plats. Inte om jag vill ha kvar mina böcker och bokhyllor (och läsfåtöljen), samt ha plats för gäster - vilket jag förstås vill! En lägenhet på 48-55 m² skulle vara mer lagom, och det vore toppen med två sovrum. Men så länge IBI:n är så här hög, så skulle jag inte våga köpa större än max 47 m². Jag vill ju ha en rimlig boendekostnad, så att jag har råd att leva också! Annars är det inte så stor skillnad i pris på lägenheter med 1, 2 eller 3 sovrum - det är annat än storleken som gör prisskillnaden. Tänk om de här protesterna får kommunen att sänka IBI:n? Det skulle verkligen vara toppen!

Så här mycket står det i nya förrådet nu:

Och allt utom hyllan och balkongbordet stod alltså i vardagsrummet tidigare. Där står det fortfarande för mycket, men det ser i alla fall lite bättre ut nu. I morgon ska jag fortsätta mitt gallringsarbete.

Anette, Håkan, dottern och jag satt på Pub La Não och åt, drack, pratade och hade trevligt tillsammans. Det visade sig att pubägaren är uppvuxen i Sverige, och han pratade förstås lika bra svenska som vi. Fast jag antar att han är tvåspråkig, för han är född i Uruguay - och han lät som en spanjor när han talade med andra. Men när vi skulle beställa så talade vi enbart svenska, vilket kändes väldigt enkelt och praktiskt.

17-08-03:

Jag var trött i går kväll och behövde skratta lite. Så jag tittade på Celeste Barber på Instagram: www.instagram.com/celestebarber/ Och som jag fnissade. Jag hittade hennes webbsida också: http://celestebarber.com/ På webbsidan kan man se att hon är vacker.

Men jag gillar verkligen hennes humor, så när jag känner att jag behöver skratta lite i framtiden - då ska jag titta in på hennes Instagram-konto och fnissa åt hennes komiska foton. (Det finns små filmsnuttar också.) Ni får se några foton till nedan:

I dag på morgonpromenaden fick hundvagnen stanna hemma, och alla fem hundarna gick själva hela vägen. För första gången såg jag att Nico lyfte på benet när han skulle kissa. Ja, han försökte i alla fall. Förresten så har han slutat att kissa i hundvagnen, och på sovrumsgolvet. Nu kissar han för det mesta på vinylmattan i hallen, men ibland på klinkergolvet i vardagsrummet. Så lite bättre har det faktiskt blivit. Det är bara om man har trädgård, och dörren ständigt på glänt, som en valp i den här åldern är nästan rumsren. För det mesta dröjer det några månader till. De kan helt enkelt inte hålla sig, även om de skulle försöka.

Luftfuktigheten har sjunkit till strax under 70%, men det ska bli uppemot 34˚ i dag - så jag lär svettas när jag gallrar bland mina saker, och sedan bär ner det utgallrade till förrådet. Men OM lägenheten blir såld nu snart - så måste jag vara beredd att flytta ganska omgående. Alltså måste jag jobba på!

Jag har precis bokat en billig resa till Skåne (via Kastrup) med Primera air. Jag reser upp torsdagen den 31/8 (flygtid: 11:50 - 15:10), samt hem igen söndagen den 3/9 (flygtid: 17:00 - 20:10). Innan jag bokade resan bekräftade de via mail att jag får ta med upp till 3 hundar i kabinen. De ska skicka en länk så jag kan betala för hundarna, men det har de ännu inte gjort. Det blir en väldigt kort och stressig visit. Men jag hinner det nödvändigaste (krama om min gamla mamma, samt lämna en del saker till Linda och Jenni). Tyvärr hinner jag knappt träffa er andra. Så snart jag får bekräftelse på att hundarna också är bokade, så vet jag att resan blir av.

Det var inte alldeles enkelt att boka via Primera airs webbsida. Webbmaster har lite att jobba med. Jag började med den svenska sidan. Allt gick bra tills jag skulle fylla i vilket land jag bodde i. Spanien var inte godkänt. Då gick jag över till den spanska sidan. Fast där var inte España godkänt. Jag lyckades sedan med Spain på den spanska sidan, men hur många spanjorer kommer på det alternativet? Och plötsligt stod det mitt i den spanska texten att jag skulle fylla i surnamne. Jag är alltid osäker på om det betyder för- eller efternamn (det betyder det senare), så jag kollade för säkerhets skull. Men de flesta spanjorer kan inte engelska, så de blir nog ställda. Jag har påtalat felet/svårigheten för Primera air.

Tur och retur-resan kostade förresten 195 €, inkl incheckat bagage samt val av sittplats. (Resan är också ombokningsbar.) Men jag kommer att få betala 95-100 € ytterligare, för att hundarna ska få resa med i kabinen.

Längre fram, när allt har lugnat ner sig, då vill jag resa till Skåne igen - och stanna flera dagar, ta det lugnt och hinna träffa fler av er. Men så länge den här lägenheten inte är såld, och jag inte vet varken när eller vart jag ska flytta - så vågar jag inte vara hemifrån mer än 4 dagar. Det är trots allt bättre än ingen resa alls...

För övrigt så rinner svetten om mig... Och det börjar se fullt ut i det nya förrådet, trots att jag har tänkt bära ner mycket mer. (Förrådet är bara 1,40 x 2,80 m = 4 m².) Om jag hade haft fler höga hyllor, så hade jag kunnat stapla bättre/högre...

På sena kvällsrundan bar jag Nellie i min Front-carrier-bag, och så gick de andra i koppel. Det fungerade bra! Nellie slapp bli nertrampad i folkvimlet, och hon verkade tycka att det var helt OK att "åka väska". Fotona nedan tog jag i eftermiddags.

17-08-04:

Nu har vi lite väl varmt här. Dagarna går an, men jag tycker att 31,2˚ i sovrummet på natten är lite i mesta laget. Konstigt nog kan jag sova en del ändå (med min lilla fläkt på i 30-watts-läget). Men det tar tid att somna, och jag vaknar då och då, så tillräckligt sover jag inte.

I morse skickade Primeraair länken så att jag kunde betala för hundarna. Det kostade 50 € per resa (= normalpris). Men hos Primeraair får jag ha med tre hundar om jag vill, och det tycker jag är toppen. Dock hoppas jag kunna sälja åtminstone Nico innan jag reser, så att det blir en hund mindre att ta med.

Jag har fått en tid på tisdag förmiddag hos min "personliga bankkvinna". Jag har nämligen min hemförsäkring via banken, och nu vill jag ha försäkrat de extra fyra kvadratmeterna. Så vitt jag vet har det aldrig varit något inbrott i något förråd i det här huset, men jag vill inte ta en risk i onödan. Jag funderade ett tag på om jag skulle ställa allt jag ska ge bort i det nya förrådet - för då behöver jag inte ha det försäkrat, men det är enklare så här (eftersom hissen inte går ända ner till vårt eget förråd).

Det är onekligen en hel del att pyssla med, när man ska sälja lägenhet och flytta. Ulf tycker inte att vi ska sälja nu (helst inte i år), utan vänta till priserna har gått upp mer. Men vi måste ju faktiskt göra bodelningen så snart som möjligt. Så vi får hoppas att vi får ett bra bud nu i sommar. Men än så länge har vi faktiskt inte fått ett enda, även om flera som har tittat har varit seriöst intresserade. Även köparen har mycket att ordna, och de flesta måste först sälja sin nuvarande bostad - vilket förstås förlänger processen. Så vi måste vara realister. För mig är det osäkerheten (när, hur och vart) som känns jobbiggast - inte allt arbete i sig.

Jag ska försöka stapla lite effektivare i det nya förrådet, så att jag åtminstone får plats med ytterligare tre (stora) lådor. Jag tror att det ska gå. Så har jag lite att pyssla med även i dag!

I natt har vi haft gäster som har sovit över. Fast de fick sova på balkongen eftersom de var så våta i håret...

Irina glömde sina dockor på poolkanten, när hon och pappa Erik var här och badade i går. Dockorna hade ingen handduk så de fick en av mig. (En f d baby-tvättlapp.) Förhoppningsvis blir Irina glad för den nya handduken.

I förmiddags körde jag till Carrefour. Där köpte jag (utöver tomatjuice och min favoritsallad) tre nya små "sport-handdukar". De här är ca 40 x 55 cm och av sådan kvalité som suger upp mycket fukt och sedan torkar bums. (Kostar 1,95 € /st.) Jag har redan tre. De här varma dagarna så använder jag dem att torka svetten ur pannan (jag gillar inte när det rinner svett i ögonen). Jag torkar nacke, rygg och mage också. De blir förstås ofräscha snabbt, och så slänger jag dem i tvätten. Eftersom jag inte tvättar var dag, så behövde jag fler. Vanliga handdukar funkar inte alls, och bomulls-näsdukar blir dyblöta bums. Nu tror jag att jag ska klara mig. Jag fick förstås tvätta de nyköpta, och tvättade då de använda också. (Och Cántabra-salladen smakade lika bra som vanligt!)

Datorn har krånglat vid några tillfällen i dag, skärmen har blivit blå. Den här rutan dyker upp var dag, men jag har ingen aning om VAD det är som inte fungerar längre. Klickar jag på OK så verkar resten fungera i alla fall. Internet försvann en stund i dag, just när jag behövde det. Men som tur var kom det ganska snabbt tillbaka. Det kanske bara var "turist-överbelastning"?

Jag tog några foton (med zoom) från balkongen. Det ser så härligt ut med alla SUP-brädor! Att bara stå där och paddla - så mycket frihet, nästan som att gå på vatten. Det skulle vara väldigt roligt att prova! Jag förmodar dock att jag skulle få börja med att sitta på brädan. (Jag kanske skulle trilla av ändå?) I dag var det många som paddlade tillsammans.

Hundarna är utslagna i värmen, och vilar mer än annars.

Själv har jag jobbat i slow motion, och inte fått så värst mycket skött... Men det kommer ju en dag i morgon också.

17-08-05:

I nästan alla stora tidningar står det exakt samma sak i dag:

En värmebölja – kallad "Lucifer" – plågar södra och östra Europa. Nu går myndigheterna i 11 länder ut och varnar för vad som kan komma att slå rekordvärmeböljan 2003, som orsakade fler än 20 000 dödsfall.

Värmen är inte värst just här, men det är definitivt varmare än det har varit någon sommar sedan jag först flyttade hit. I natt hade jag 31,4˚ i sovrummet! Och nej, i sådan värme sover jag inte speciellt bra... Precis som jag brukar vintertid när jag fryser, så önskar jag mig (minst) två-glas-fönster nu. Om jag hade haft det, så skulle jag ha kunnat stänga fönster och dörr till sovrummet, och haft AC:n på (åtminstone en del av natten). Nu vore det bara att kasta pengarna i sjön. Precis som våra enkelglas-fönster släpper in kylan på vintern, så släpper de in värmen på sommaren.

Men jag ska inte klaga, de har det mycket varmare på Balkan och i Italien. (Här har det "bara" varit +34˚ som mest.) Dagens vädervarningar ser ut så här:

Utomhus känns värmen faktiskt helt OK. Jag tycker att det är skönt att promenera (en stund) i den heta solen, så jag känner att jag bor i Spanien! Fast när jag går med hundarna så söker vi oss alltid till skuggan. De har ju päls på sig! Men inomhus tycker jag, och säkert hundarna också, att det skulle ha varit skönt med några grader svalare. Sisådär 25-26˚ skulle ha varit lagom...

Jag har andra bekymmer än värmen. Ja ni vet; lägenhetsförsäljning, utgallring av saker, förberedande av flytt mm. Men jag har ett stort bekymmer till! Jag äter på tok för mycket, och framför allt - alldeles fel just nu! Jag slarvar med maten, vill inte laga något "riktigt" i värmen, äter säkert 2-3 mini-glasspinnar varje dag, stressäter mellan målen, tröstäter sent på kvällen - etc. Jag gör nästan alla fel man kan göra (utom att sitta stilla).

Jag har inte vägt mig på en månad, men tog tjuren vid hornen i dag. Jag visste att vågen skulle visa mycket mer än vanligt, jag både känner och ser att jag börjar bli riktigt tjock. Nu fick jag svart på vitt. Vågen visade 57,3 kg och 25,3% fett. Jag är nu uppe i ett BMI på 23,9 och är alltså precis på gränsen till ohälsosamt överviktig. Nu orkar jag inte göra något alls åt saken. Men jag hoppas verkligen att jag kommer att orka ta tag i problemet senast till hösten. Jag vill inte riskera att bli sjuk, och så känner jag mig mycket fulare när jag är så här plufsig. Tyvärr är det bara i stekpannan som man kan smälta fett i värme...

Jag glömde förresten att berätta i går, att jag vägde valparna tidigt på morgonen. Nellie vägde 840 gram, och Nico vägde 1680 gram (drygt 3½ månader gamla). Han väger alltså exakt dubbelt så mycket som hon (fast det bara skiljer 3 dagar i ålder)! Men båda är inom de normala "chihuahua-variationerna", ingen av dem är för liten eller för stor. En vuxen chihuahua får ju väga mellan 500 gram och 3,0 kg.

Nu ger jag upp mina luktärter för i år. Plantorna har inte en blomma, och hälften av bladen är vissna. Jag ska så nya nästa år - fast då mycket tidigare på säsongen.

Jag får nöja mig med att ha fina pelargoner, och fina bougainvilleor. De trivs ju i spanskt klimat!

Hittills i dag (klockan är 13) har jag inte gallrat ett enda dugg bland mina saker - fast jag borde. Men jag har precis skrivit ett långt mail (på spanska) till mina få spanska vänner här i trakten som jag har mailadress till (och de 2 svenska som talar spanska obehindrat). Jag har bett om hjälp med att hitta en ny bra familj (ägare) till Nico. Jag inser att jag inte kommer att kunna sälja honom via annons. Jag förstår att jag hur som helst kommer att förlora pengar på honom, även om jag tar honom till Sverige och säljer honom där. Men för mig är det mycket viktigare att Nico får ett bra nytt hem, än att jag får tillbaka mina utlägg. Jag tycker ju mycket om den lille!

Valpuppfödning är bara en lukrativ bransch för sådana som är fullständigt samvetslösa och behandlar valparna därefter (föder upp dem i burar på "fabriker", förfalskar veterinärintyg, smugglar hundarna över landsgränser under fruktansvärda förhållanden etc). En seriös kennel-ägare måste ha väldigt många hundar för att verksamheten ska gå runt. Och föder man som jag upp en enstaka valp, då blir det garanterat förlust. Men jag har haft mycket glädje av Nico under valptiden - det har jag! Ett synnerligen dyrt nöje, men dock.

Ni kommer inte att kunna läsa raderna ovan förrän lite senare i dag, för jag kan inte ansluta till servern just nu. (Hoppas ATT det går senare i dag.) Det är inte ovanligt att internet fungerar sämre just så här i semestertid. Det blir väl för hög belastning på nätet...och så befinner jag mig i Spanien.

Jag gör mycket sådant som jag inte borde göra, i stället för det som jag borde göra. Nyss tittade jag på Carrefours webbsida för att se vad en fyrhjulig hopfällbar transportkärra kostar. Jag konstaterade att priserna är överkomliga. Jag skulle ha stor nytta av en sådan här kärra just nu, och sedan när jag flyttar - men därefter nästan aldrig. Och även hopfälld så kommer kärran att ta för stor plats - sedan. Så jag kommer inte att köpa någon. Men tänk om jag kunde låna en? Eller möjligen ha tillsammans med någon (betala hälften var), om den andre har plats i sitt förråd.

På webbsidan före den med transportkärror, hittade jag ett datorbord på hjul. Det ser väldigt funktionell ut, men det är inget för mig - inte med det priset och dessutom ser det för "industriellt" ut. Men det är ergonomiskt till sin utformning, samt höj- och sänkbart.

Usch, nu måste jag nog börja gallra. Jag bör åtminstone plocka fram lite av det som jag ska gå igenom. Jag jobbar inte det minsta lilla effektivt i värmen. Det får bli som det blir.

17-08-06:

I dag är det så skönt ute! Det är bara 29,5˚ och så blåser det från havet. Jag hoppas att inomhus-temperaturen fortsätter att sjunka. (Jag har "bara 29,7˚ i sovrummet just nu.) Jag gjorde en kanna kallt te i går. (Vitt te som fick dra två timmar i kallt vatten.) Det är en svalkande dryck i värmen!

För att hundarna ska kunna få chansen att svalka sig, så blåste jag upp den lilla babypoolen i går (bara den nedersta ringen, annars blir den för hög), och fyllde i ljummet vatten. För att "locka i" hundarna la jag några leksaker i vattnet. Men hittills har ingen badat. De har möjligen lyckats sträcka på halsen så mycket att de har fått tag i en leksak, utan att blöta ner mer än nosen. Nåja, nu KAN de bada OM de vill...

Däremot har hundarna börjat turas om att ligga på den lilla kylmattan. Den är fylld med någon sorts gelé som suger åt sig värme.

Nedan demonstrerar Wilda en av sina mycket personliga sovställningar.

I dag på morgon-promenaden så lyfte Nico på benet och kissade hela tre gånger. Det ska nog bli hund av honom också! "Olyckorna" här hemma blir färre och färre. Snart kan jag övergå till att köpa hushållspapper i två-pack igen.

Jag gick på shoppingtur i går kväll, och köpte en väska. Jag har tänkt att jag skulle köpa en ny handväska att ha på resor, som är något större än den jag brukar använda, och framförallt hållbarare. (Min nuvarande börjar gå sönder där axelremmen är fäst.) Samtidigt får väskan inte vara för stor, för då får man inte ha med både handväska och kabinväska ombord på planet.

Jag hade sett väskan nedan (som även fanns i två andra färger), i skyltfönstret till skoaffären som vi går förbi flera gånger var dag. Och jag tyckte att väskan såg alldeles lagom stor ut. I går eftermiddag (när det var siesta-stängt) såg jag att det nu satt en röd prislapp på väskan. Priset var nersatt från 39,90 € till 24,90 €. På kvällen gick jag in och tittade närmare, samt mätte. Måtten är bara pyttelite större än Ryanairs maxmått (de är strängast). Dessutom har väskan avtagbar axelrem, ett utvändigt blixtlåsfack och fem invändiga. Så den kommer att fylla sin funktion. Alltså slog jag till.

Soffbordet nedan köpte jag däremot inte, av synnerligen goda skäl. Att jag visar fotot på bordet är för att jag tycker det är roligt, och snyggt på sitt sätt - trots att det är så överdrivet pråligt. Men det ställer krav på möblerna runt omkring, så en Ikea-soffa passar inte precis. (Skivan är förstås äkta marmor.) Westwing sålde i dag exklusiva möbler och prydnadsföremål av den amerikanske designern Jonathan Adler. Bordet nedan såldes för 1099,99 € (normalpris1895 €)! Alltså ingenting för medelinkomsttagaren. Men det var roligt att titta på alla sakerna!

Jag fick reklam från Tiendanimal också. Där såg jag att de sålde en bra grej - en säkerhetsramp för pooler. Så att hundar (och andra djur) som råkar trilla i - ska kunna ta sig upp själva. Den kostar knappt 80 €, och om jag hade haft pool så hade jag tyckt att den vore en bra investering.

Ni som har läst min blogg länge, kanske minns när mina katter Celine och Safir trillade i Poolen i Hoya de los Patos. Jag skrev om det i början av Sparad dagbok 1. Jag kopierar texten nedan, så slipper ni leta. I den poolen hade det behövts en sådan här ramp!

I dag har jag tagit det lugnt. Katterna som tvingades vara stilla hela dagen i går har varit desto mer aktiva. Jag släppte ut dem eftersom jag förstod att de behövde röra på sig. Jag hängde upp tvätten jag tvättat och pysslade lite med mina pelargoner som verkar ta sig fint. Plötsligt saknade jag 2 av katterna och skulle just ropa på dem när en dyblöt Celine kom gående från swimmingpoolen. Hon såg mycket olycklig ut. Jag tog en av de rentvättade handdukarna och svepte in henne i, och gick på jakt efter hennes son som brukar hålla sig tätt intill sin mor. Jag såg honom ingenstans. Jag tittade förstås i poolen men såg ingen katt. Polen används inte f n och vattnet är alldeles grönbrunt med ett siktdjup på ca 15 cm. (Förmodligen var det därför de hoppat i, för att de inte förstod att det var vatten. Kanske trodde de att det var ett blankt golv. Självmant badar de av princip aldrig!)

Jag hann bli lite orolig. Sen såg jag lille Safir. Han satt, dyblöt, inklämd i ett bräddavlopp en decimeter över vattenytan, och kunde inte komma därifrån. Efter diverse akrobatiska övningar då jag hängde ut över poolkanten så lyckades jag, tack vare att han litade på mig, hala fram och upp honom. (Där gick ytterligare en nytvättad handduk...) Jag undrar hur i all världen Celine kom upp. Det är ½ meter mellan vattenytan och bassängkanten. Enda sättet att ta sig upp verkar vara med hjälp av badstegen i bortre änden av bassängen. Hon är visserligen en osedvanligt klok katt, men stegen befinner sig drygt 10 meters simtur från där hon troligen trillade i. Resten av dagen har Celine och Safir vilat sig efter den säkert skräckfyllda upplevelsen. De har inte haft någon lust att gå ut. Vet nu inte om jag vågar ha dem lösa i fortsättningen. Jag tror visserligen att Celine och Safir kommer att undvika bassängen. Men Estelle vet ju ännu inte hur obehagligt det är att trilla i där.

Jag gör ingen nytta i dag. Jag har ingen lust... Men jag har försökt att ta några bra och trevliga foton på Wilda och Nico för att ha på lappen jag ska sätta i djuraffären. Men hittills har jag varken lyckats ta något bra, eller något trevligt... Bredvid skurhinken är kanske inte helt lyckat...

Och visserligen var Nico väldigt söt när han satt på balkongen, men bra blev ju inte fotona precis.

Fotona nedan blev inte heller så bra, men får ändå illustrera texten. Jag slutade för ett tag sedan att ha mjölk och/eller grädde i teet. (Efter att ha haft mjölk i ända sedan jag började dricka te 1972 - under 45 års tid alltså. Se där - man kan bryta vanor!) När jag började med LCHF så gick jag över till vispgrädde. En msk grädde innehåller betydligt färre kolhydrater än ½ dl mjölk. Fast lika gott var det aldrig.

Numera brygger jag oftast mitt te i min lilla tekanna. Den rymmer 5 dl, vilket blir precis lagom. (Jag har ju en fin tebryggare, men kannorna tar så stor plats i diskstället, så den använder jag bara när jag ska brygga te åt flera.) Och nu när jag har slutat med mjölk/grädde, så har jag gått över till att dricka ur små muggar (troligen avsedda för kaffe). Då kan jag fylla på lite från tekannan efter hand som jag dricker, så teet blir lagom varmt hela tiden. Och så känns det skönare att hålla en liten lätt mugg i handen.

Jag har gott om muggar, de flesta från Pip studio. Förr använde jag de stora, men nu nästan bara de små. Nej, någon Pip-studio-mugg har jag inte gallrat ut - men däremot flera andra (som jag bara hade 1, 2 eller 4 av). Några enstaka udda favoriter har jag dock behållit, som de 2 blå-vita Rörstrand-muggarna till höger.

Varför jag har så många muggar? Jo, för att jag tycker att det är roligt att ha gäster! Jag har bara inte haft möjlighet att ha så många gäster de senaste åren. Men sedan, när jag har kommit i ordning i min nya lägenhet, då ska jag bjuda hem olika vänner då och då. (Jag måste ju inte bjuda på 3-rätters middag. Te och tilltugg räcker väl?)

När man fotograferar vad man äter och dricker, och lägger in fotot på en blogg, då ska den inte se ut som mina foton ovan. Det ska se ut så här:

Med blommor (helst färska), och allt runt om skinande rent och i ordning. Fotot ovan hittade jag på heminrednings-bloggen: https://newhomebynina.se/. Det visar Ninas frukost i dag. Nina som bor i Staffanstorp har inte bara väldigt tjusigt hemma hos sig, hon är mycket duktig på att fotografera också.

Nåja, mina foton är i bästa fall informativa. Och någon gång emellanåt lyckas jag ta ett riktigt bra foto. Men så är jag heller ingen proffs-bloggare, utan skriver för min egen skull. (Fast de flesta av fotona är förstås för er skull. Jag vet ju redan hur det ser ut...)

Att vi har haft ovanligt varmt en lång period nu, det har framgått av min blogg. De här varma dagarna har jag både duschat och tvättat håret i kallvatten. Nu är vattnet inte så särskilt kallt så här års - utan ca 28˚ - vilket känns svalt men inte iskallt. (Vintertid är kallvattnet förstås mycket kallare.) I vanliga fall föredrar jag ca 38˚ varmt vatten, för att slippa frysa. Men just nu känns inte risken för att frysa särskilt överhängande. (Fast jag kommer säkerligen att tycka att det är kallt i Skåne när jag kommer dit!)

Har ni märkt en sak? Nu har jag smitit ifrån jobbet - igen... Jag skriver en massa här, läser heminrednings-bloggar, och fyller ut tiden med sådant som jag egentligen inte behöver göra. Allt medan tre stora sänglådor (med penslar, spacklar och andra "målartillbehör") står i hallen och tar plats. Lådor vars innehåll det är meningen att jag ska plocka fram, gå igenom, gallra ut en del av, och sedan packa i färre och/eller mindre lådor. Men ibland är det skönt att bara lata sig. I dag är en sådan dag. Fast hoppsan, det var visst en sådan dag i går också. Nåja, jag har aldrig påstått att jag är perfekt...

I Stockholms-trakten är det inte lika varmt och soligt som här. Där befinner sig Lena och Jan just nu. I dag gjorde de, tillsammans med Ulf, en båt-utfärd på Mälaren för att besöka Sigtuna. De tyckte att utfärden var jättetrevlig, och säger att vädret var bättre än det ser ut på fotona som Jan skickade.

Lena och Jan är på Sverige-semester, Lucky är på hundhotell, och jag sköter om deras växter. När jag sedan åker till Sverige om några veckor, så ska de passa två av mina hundar samt vattna mina växter. Tjänster och gentjänster... Men riktigt rättvist är det inte, för jag har både fler hundar och fler växter. Jag hoppas kunna kompensera dem på annat sätt.

17-08-07:

I dag besöker Lena, Jan och Ulf Sandhamn tillsammans. Jag hoppas att de har trevligt - och har tur med vädret!

Jag fick nyss mail från min trevliga handläggare på svenska skattemyndigheten. Hon berättade att min skatteåterbäring (det som jag har betalat dubbelt i Sverige och Spanien för år 2016) redan är på väg in på mitt bankkonto. Pengarna kommer att finnas där inom en vecka. Det var snabb handläggning!

Som jämförelse så har spanska skattemyndigheten ännu inte hört av sig om vad de pengar som de drog i våras avser! Jag har bett att få rättade deklarationer av dem så att jag kan söka tillbaka även dessa belopp (totalt drygt 7600 €) från Sverige. Jag tror ju, men vet inte, att det rör deklarationerna för 2014 och 2015. Men inte ett knyst har jag hört. Det är faktiskt skandal! Att bara dra pengarna från mitt konto - utan att förklara varför! Det är jättemycket pengar för mig, och hade jag inte fått ett litet förtida arv av min mamma så hade jag inte kunnat betala alls.

Jag har kontrollerat saldot på mitt svenska bankkonto, och sett att Blocket har betalat tillbaka allt som jag betalade för annonsen som jag inte fick ha. Bra! Då fungerade den biten i alla fall. Fast jag hade hellre velat betala - och få ha annonsen kvar!

I förmiddags var jag på försäkringsbolaget Mapfre (som har kontor i kvarteret bredvid) och kollade upp hundförsäkringar. De har bra villkor, och jag får fullt livvärde för hundarna, men bara 80% kostnadstäckning om jag går till min vanliga veterinär - mot 100% om jag går till deras speciella i San Juan. Årskostnaden motsvarar i genomsnitt vad en svensk djurförsäkring kostar, men varierar med hundens ålder.

Jag mailade med Segurvet, som har mycket bra villkor och lägre premier, och man får välja veterinär själv - men de har ett livvärde på 850 € oberoende om hunden kostade 50 eller 2000 i inköp! Och tänk om en hund som är köpt för 1500 € blir stulen, eller påkörd av en bil och dör, 1 månad efter köpet. Förutom tragedin så skulle man fattas 650 € för att kunna köpa en ny hund. Medan en som har en gratis "hittehund" skulle tjäna ekonomiskt på affären. Det vore ju alldeles galet! Men när jag påpekar detta säger de att detta är den produkt de har att erbjuda. Punkt.

Jag tror att det ska finnas fler djur-försäkringsbolag, jag ska försöka ta reda på om det är så - och vad dessa i så fall har för villkor. Det har ändå gått framåt i Spanien, även om de ligger efter Sverige när det gäller djurskydd. När jag först kom hit 2006 så fanns det inga djurförsäkringar alls!

Alla mina fem hundar har svenska hundförsäkringar, men eftersom jag bor i Spanien så bör jag byta till spanska (åtminstone på sikt).

Från balkongen ser jag att många badar i havet, som i dag är hela 30˚ varmt! Jag borde gå ner och bada, jag också! Det är 30,5˚ i skuggan, en del moln på himlen och UV-index 9. Tyvärr är det nästan vindstilla i dag.

Den grå "kamerafläcken" syns i övre högra hörnan av fotot, ovanför piren. Det hade blivit fel om jag hade beskurit fotot så mycket att jag hade fått bort den. Jag måste förstås köpa en ny liten vardags-kamera på sikt. Jag kan få en bra för under 2000:-. Men jag får vänta till skattepengarna kommer. Fast de pengarna ska räcka till mycket annat, bl a progressiva glasögon samt årskontroll hos tandläkaren. Och så behöver jag ny dator (om än inte bums). Men framför allt så behöver jag spara det mesta av pengarna! Så det blir kanske ingen kamera nu. Tror ni att ni står ut med grå fläckar på de foton som jag inte kan beskära tillräckligt?

Hundarna ligger och slöar i värmen, men snart ska vi gå en kort mitt-på-dagen-promenad. Även om det är varmt så behöver de röra lite på sig, och de behöver också få nya syn- och luktintryck. Och själv tycker jag att det är bra om Nico passar på att kissa när vi ändå är ute...

Jodå, vid den allra första stolpen utanför vår port, där lyfte Nico på benet och kissade. Så det kommer nog att ordna sig det där med rumsrenheten, bara han får träna lite mer.

Så här ser lappen ut som jag ska få sätta i fönstret på djuraffären Don Guau:

Jag bad i går förmiddags två av mina spanska vänner att kontrollera stavningen, båda svarade att de självklart skulle hjälpa mig, och fast jag bifogade dokumentet så har ingen hört av sig ännu. Så nu får det bli som det blir. Spanjorerna lär väl fatta det mesta i alla fall.

Det är ett R för mycket i barato, sa flickan i affären, annars hittade hon vid en hastig titt inga andra fel.

Jag har varken badat eller gallrat, så antingen är jag en smula lat - eller så är det något allvarligt fel på mig... (Jag känner mig trött och stressad!)

Erik rättade texten åt mig, det ska vara las vacunas (inte los), och son i stället för estan.

Lappen sitter vid dörren i affären och syns bara när affären är öppen (för annars är jalusin för). Men förhoppningsvis ser en och annan lappen ändå.

Det är en pärs att gå ut med hundarna så här i semestertid, i alla fall på El Paseo där det är skönast att gå. "Alla" ska titta, och gärna klappa, och några försöker lyfta upp hundarna utan att fråga. Eller så vill de låta sin hund hälsa på mina. Jag kommer ingen vart. Och hundarna blir rädda och kan inte koncentrera sig på att kissa. Det slutar alltid med att vi får gå upp första bästa tvärgata, till Calle San Pedro eller San Bartolomé, där det åtminstone är lite lugnare - men också varmare.

Nu när jag kom hem fick jag ta en huvudvärkstablett...

17-08-08:

Jag har sovit dåligt (och lite) i natt. Det är inte så lätt att somna när det är över 30˚ i sovrummet, och sedan har strömmen gått vid ett par tillfällen i natt (flera korta avbrott framåt morgonen). Och när strömmen kommer tillbaka, då sätter många alarm igång och så startar saker som mikrovågsugnen med ett pip. Jag antar att elsystemet blev överbelastat nu när det är så mycket turister här, speciellt som det är ovanligt varmt och många använder AC. Nu fungerar allt igen - utom trafikljuset här utanför, som passade på att ta semester. Ännu har inga bilar krockat, men det ser ut att vara på gränsen emellanåt. Alla kör på en gång...

I förmiddags hade jag tid på banken för att utöka vår hemförsäkring med 4 m² så att sakerna jag har i det extra förrådet täcks. Bankkvinnan undrade om jag hade köpekontraktet till lägenheten med. Nej, sa jag och undrade varför hon inte hade bett mig ta med dessa papper om hon ville se dem. Dessutom är ju lägenheten redan försäkrad. Och så förklarade jag en gång till att jag bara ville att försäkringen skulle täcka det som jag ställer i det extra förrådet. Det är ju samma möbler och saker som redan är försäkrade, och jag ställer dem i samma fastighet.

Men det gick inte att försäkra sakerna separat, och det gick inte att utöka min nuvarande försäkring, för då skulle man få göra om allt från början. Och det känns knappast lönt när vi håller på att sälja lägenheten. Dessutom ville hon se papper på byggytan på vår lägenhet. Suck. Jag sa till min personliga bankkvinna (som jag verkligen inte har valt själv), att jag skulle gå till försäkringsbolaget Mapfre i stället.

Sagt och gjort. Och på Mapfre kunde de försäkra bara innehållet i det nya förrådet. Minimibeloppet var 5000 €, så det fick vi skriva. Den trevliga kvinnan på Mapfre visade dessutom på datorn att man enkelt kan gå in på en webbsida på internet, fylla i gatuadress och lägenhetsnummer - och då kom vår boyta (89 m²), byggyta (111 m²) samt husets byggår (1991) upp. Detta kunde bankkvinnan också ha gjort... Mapfre-kvinnan förbereder alla papper i dag, och så kan jag titta inom i morgon och skriva på - och då börjar försäkringen bums gälla.

När jag har flyttat så ska jag byta så jag har alla mina försäkringar hos Mapfre. Det blir billigare och enklare så. Dessutom är det väldigt bekvämt att ha ett lokalt kontor så nära. Många andra försäkringsbolag har bara kontor i storstäderna.

Lena, Jan och Ulf hade haft trevligt i Sandhamn i går - och de hade dessutom tur med vädret. Jan mailade några foton. Och visst ser där trevligt ut! Och svenskt! Efter att ha läst Viveca Stens deckare som utspelar sig i Sandhamn, så har jag blivit nyfiken på Sandön och Sandhamn. Kanske jag kan åka dit någon gång i framtiden?

De avslutade dagen på Ulfs balkong i Hässelby strand, innan Lena och Jan begav sig till sitt hotell. En tom stol visar att Jan var med, och bara har rest sig upp för att fotografera. Men jag hoppas att Ulf mailar mig några foton som Jan kom med på. Det känns konstigt att visa foton om Jan inte är med på ett enda...

Nu har Lena och Jan lämnat Stockholm, så nu får Ulf klara sig utan deras trevliga sällskap.

Just nu har vi 30,3˚ i skuggan här i El Campello, och luftfuktigheten är hela 83%! Det känns ganska klibbigt... Och så har jag ju något att skylla på! För det säger väl sig självt att man inte orkar jobba effektivt under sådana förhållanden... Eller?

Nico sitter på balkongen och lyssnar intensivt. En pappa leker med sin son i poolen, det låter som om de härmar motorbåtar. Spännande ljud, tycker Nico.

Det har börjat blåsa! Jätteskönt! Temperaturen har gått ner 1 grad, och luftfuktigheten sjönk ett tag till 75%, men nu ligger den på 79%. Hur som helst så är det skönare, och det känns lättare att "göra" något. Jag har samlat ihop en del hundsaker (flygväska, "portable pethome", resesäng mm) som jag ska bära ner i det nya förrådet så snart försäkringen gäller i morgon. Ett "portable pethome" ska jag gallra ut. Jag har just mailat Jenni och frågat om hon vill ha det till sin hund. Jag ska resa med en stor incheckad väska, och behöver ju inte ha med mig så mycket när jag bara ska vara borta 4 dagar. Alltså kan jag passa på att ta upp en del till mina döttrar.

Ett "portable pethome" ser ut som nedan, men kan fällas ihop och packas platt i en medföljande väska. Jag har ett litet blått (längd 30 cm) och ett mellanstort mörklila (längd 45 cm). Nu behöver jag bara ett, och väljer då att behålla det lilla. De här köpte jag till mina katter en gång för länge sedan, men de är inte mycket använda.

Men det var i den lilla blå som jag hämtade hem Bonnie den 13 februari 2009:

Det syns inte så tydligt på fotona nedan, men det har börjat gå gäss på sjön.

Hundarna slöar, och det har de gjort mest hela dagen. Men så har de ju aldrig några måsten...

Jag loggade in på Vovve.net i dag, och upptäckte att man kan sätta in till-salu-annonser om hundar där. Så det gjorde jag, se: https://vovve.net/Hundannonser/view.asp?aid=133272. Läsekretsen är förstås inte lika stor som på Blocket, men jag skulle mycket hellre sälja hundarna i Sverige än här i Spanien. Jag lär knappast få något betalt här, men framförallt så känner jag mig inte trygg med spansk hundhållning... Och då säljer jag hellre billigt i Sverige - och känner mig trygg med att hundarna får bra hem. Det vore toppen om någon tar kontakt med mig i god tid innan jag reser upp (så jag vet om jag ska ta med både Wilda och Nico, eller bara en av dem).

Jag är jätteförtjust i både Wilda och Nico, men sanningen är att jag inte klarar av att ha fem hundar. Fyra är nog max vad jag egentligen klarar att gå ut med, och tre är mest lagom. Fast färre än tre vill jag inte ha. Jag vill ha "många" hundar, och tre är det minsta antal som kan sägas vara många...

Nu har Ulf mailat foton från både Sigtuna- och Sandhamns-utfärden. Jag skriver delvis av Ulfs bifogade bildtexter. Som ni ser så har nu även Jan kommit med på fotona.

Mot Sigtuna:

Sigtuna rådhus:

Ankomst Sandhamn:

Pittoreska Sandhamn:

På Sandhamns värdshus åt de stekt strömming med potatismos och lingon.

Jan i Sandhamn (med Ålands hav i bakgrunden):

Hund i flytväst:

I väntan på hemfärd:

Jan och Lena på Ulfs balkong i Hässelby strand.

Ja nog ser det ut som om de hade trevligt tillsammans.

Nu är det läggdags för mig och hundarna. I sovrummet är det "bara" 29,6˚, luftfuktigheten har sjunkit till 63%, och det blåser fortfarande ute. Alltså är det större chans att jag kommer att kunna sova i natt. Bra, för det behöver jag.

17-08-09:

Enligt väderleksprognosen så är det risk för regn i dag, men för närvarande verkar risken vara väldigt liten...

Själv har jag tvätt på tork på balkongen. Det blåser skönt, det är "bara" 29˚, och luftfuktigheten har sjunkit till 67%.

I dag har jag haft besök av en liten prinsessa.

Irina och pappa Erik tittade inom för att klappa hundarna. Nico är väldigt förstjust i Irina och slickar henne gärna mitt på munnen...

Lägg märke till att Wilda håller koll så att allt går rätt till. Hon skyddar fortfarande sin son.

Nu ses vi då och då, Erik, Irina och jag. En lång period kunde vi inte ens maila till varandra för mailen kom inte fram. Vi har aldrig förstått varför. (Fast vi bor ju i Spanien förstås...) Kan våra respektive adresser av misstag ha varit "spam-spärrade"? Först gick det att maila flera år (fast vi mailade väldigt sällan), så plötsligt gick det inte alls nästan ett helt år (vi möttes "på stan" och kunde konstatera att mailen inte kommit fram), men nu kan vi maila igen. Märkligt! Nu kommer Erik och Irina ibland för att bada i vår pool. De får ju passa på så länge jag bor kvar här. Irina pratar mest spanska (som sin mamma), men förstår även en hel del svenska och engelska.

När de gick igen, så gick jag till Mapfre och skrev på alla papper. Så nu är allt som står i det nya förrådet ordentligt försäkrat. Bra, då vågar jag bära ner lite mer. Bara jag nu kan stapla tillräckligt högt utan risk för ras, för det måste jag om jag ska få plats med allt jag vill ha in där.

Sannolikheten för regn i dag, ser inte särskilt stor ut...

Åh så skönt det blåser i dag. Just nu har min sovrumstemperatur sjunkit till 28,1˚. Hoppas det snarare blir kallare än varmare innan natten. Fast solen ligger på om eftermiddagarna och tidiga kvällen...

Det är röd flagg längs hela stranden.

Vov så roligt det var ute i dag. Min svans viftade alldeles av sig själv! Ja, bara för att det blåste vov-mycket. Och när svansen viftar, då blir jag glad alldeles automatiskt. Då blir jag inte ens irriterad på Nico - fast han försöker kissa ovanpå mitt kiss hela tiden. Vov och voff!

Jag hann tyvärr inte med att fotografera när Nico lyfte på benet när han kissade. På fotot nedan försökte jag, men stället där han kissade passerar Stella precis. Tja kameran låg i shorts-fickan, och jag har en massa koppel i händerna - så det är inte så lätt...

Nu ska ni få se något tråkigt - och väldigt fult, som jag egentligen skäms för att visa - fast jag inte kan rå för det. När det är så här varmt så svullnar mitt vänstra underben och foten upp så det ser alldeles groteskt ut. (Till höger på fotona.) Det högra benet/foten svullnar också, men obetydligt. Jag har dragit den slutsatsen att skillnaden beror på att jag har ett stort åderbråck på vänster ben. Då ligger några blodkärl ytligt, och värmen kommer lättare in till de andra blodådrorna. För det är venöst ödem (venös insufficiens) det här, alltså att blodådrorna utvidgas i värmen och de venösa klaffarna inte längre kan hålla tätt (p g a förslitning) - så att mer blod rinner ner än upp, så att säga. På mornarna när jag vaknar ser ben och fötter normala ut, och de svullnar inte när temperaturen är lägre.

Men nu, när fötterna (särskilt den vänstra) är svullna varje dag, så bildas små sår (nästan sår, det blöder inte) i hudvecken. Det kan ju aldrig vara bra på sikt. Det skulle hjälpa att ha stödstrumpor. Men vem står ut med att ha kraftiga strumpor på sig när det är 30 grader varmt? Inte jag...

När fötterna är så här svullna så är det förstås inte att tänka på att ta på sig högklackade skor och dansa tango... Annars kan jag göra det mesta som vanligt, det gör inte ont - men det känns aningen stumt och obehagligt. När jag står framför datorn så brukar jag göra tåhävningar emellanåt - för det lär vara bra, och ska kunna hjälpa till att pumpa tillbaka blodet uppåt. Detta är förstås en ålderskrämpa. För om inte de venösa klaffarna hade varit slitna av ålder - då hade de klarat att hålla tätt även i värme. Tja, det här är sådant som man får räkna med när man blir äldre. Och äldre vill vi ju alla bli - alltså får man ta det ena med det andra.

17-08-10:

I dag är det en sådan där dag som man inte önskar sig alltför ofta. Eftersom temperaturen sjönk till 27 grader i sovrummet, så borde jag ha sovit gott i natt - om inte om hade varit. Ca 04 vaknade jag av att det luktade hundbajs. Jag såg då att det var diarré på två ställen på vardagsrumsgolvet, varav det ena var på foten av golvlampan. Tja, det blev akut golv- och lamprengöring. Jag misstänkte Bonnie, för hon är den enda som föredrar att bajsa "upp på" något. Vid rumpkontroll fick jag detta bekräftat. Jag torkade henne med våtservett, och återvände till sängen.

Ca 30 minuter senare luktade det hundbajs igen. Fast då var det kräk. Det verkade som om Nico hade provsmakat Bonnies bajs (valpar gör sådant), och det kräktes han sedan upp. Kräket både luktade och såg ut som bajs. Tyvärr hade Nico kräkts både på en filt och i deras lilla fåtölj. Jag la filten, samt det som tur är avtagbara tyget - i blöt i en balja. Sedan la jag mig igen, men kunde inte somna om.

07:17 började det åska. Jag lugnade hundarna, och de la sig igen. Jag också, fast jag förstod att jag inte skulle kunna somna. Framåt 08 började det regna riktigt rejält. Jag vet inte hur stora mängder det kom, men det regnade tätt, kraftigt och höll på ett tag. (Jag såg senare på morgonrundan att kommunen höll på att reparera stranden efter "regnskadorna".)

Sedan hann jag med hundpromenad, att tvätta en tvättmaskin med "bajs-tvätt", ge hundarna frukost samt äta lite frukost själv. Jag hade tid hos veterinären 11:30, för en rutinkoll av Nico. Strax innan jag skulle gå så mailade mäklarfirman Remax och frågade om de kunde komma och titta om 10 minuter. Jag mailade tillbaka att de fick vänta tills jag kom tillbaka från veterinären. Där gick allt bra (Nico är frisk och i god form), och hemkommen mailade jag mäklaren att jag var hemma.

Då kände jag bajslukt igen, och hittade mer diarré på golvet. Jag tog upp det mesta med toalettpapper, och spolade ner pappret i toaletten. När jag hade spolat så slutade vattnet inte att rinna. Det händer någon gång, men brukar vara lätt att fixa genom att rucka lite försiktigt på locket. Det hjälpte dock inte alls i dag. Då stängde jag av kranen på väggen. Men! Vattnet slutade ändå inte rinna. Fel på kranen också! Jag fick lätt panik eftersom jag väntade att det skulle ringa på dörren när som helst. Som tur var mailade mäklaren då att de kommer nästa vecka i stället. Pust!

Sedan ringde jag vår "favorit-rörmokare" Paco. Han sa till mig att stänga av huvudkranen på väggen inne på toaletten. Jag skruvade och skruvade, och till slut slutade vattnet att rinna. (Som tur är har jag fortfarande vatten i köket, och jag hoppas verkligen att jag har vatten i toan där nere.) Paco kan komma, men inte förrän ca klockan 16. Han har egentligen gått i pension och slutat jobba, men han gör fortfarande lite småjobb åt de närmaste. Jag är glad att jag får höra till den kretsen. (Det lovade han när jag härförleden mötte honom på Aldi, då han också berättade att han inte längre gör jobb som Alicia förmedlar.) Jag har ingen aning om vem jag skulle ha ringt annars. Det kan bli riktigt dyrt om vattnet står och rinner en längre tid... Så bra att Paco kan (och vill) komma!

På tal om Nico så sa min veterinär Cristina, att veterinär Javier känner en familj med två chihuahua-tikar som ev är intresserade av att köpa Nico. Hon tog ett foto på honom i dag för att maila dem. Annars vill Irinas mamma gärna ha Nico, och där skulle han få ett bra hem. Problemet där är bara att hon har väldigt ont om pengar och knappast skulle kunna betala något. En svensk kvinna mailade i dag och frågade om Wilda. Hon hade läst annonsen på Vovve. Men hon bor i Östersund och tyckte att det skulle bli lite väl långt att åka till Ängelholm för att hämta en hund. Så där blev det inget.

I morgon kommer fastighetsbyrån med två kunder för att titta på vår lägenhet. Bra! Fast det är mycket på en gång, just nu.

Det luktar förresten väldigt fräscht ute efter regnet. Tyvärr luktar här inte lika fräscht inne. Jag bör nog skura golvet i vardagsrummet en gång till - med mera rengöringsmedel.

Klockan har nu hunnit bli 14, jag har inte hunnit någonting alls av det som jag hade planerat att göra, och nu är det redan dags att gå ut med hundarna - igen.

Paco kom punktligt kl 16 och fixade felen. I cisternen på toaletten var det själva packningen som hade gett upp, och till kranen på väggen hade det löstagbara handtaget (som var av metallfärgad plast) gått sönder. (Man kan stänga med skiftnyckel om man tar bort handtaget, vet jag nu.) Det tog 20 minuter för Paco att fixa felen, men jag gav honom betalt för 1½ timme. Han har ju tagit sig hit, och ska hem också, och materialet ingick. Jag är jätteglad för hjälpen, och vill gärna kunna få hjälp av honom fler gånger.

Han berättade att orsaken till att han inte längre tog jobb som Alicia förmedlar, är att hon i smyg hade saltat hans räkningar och tagit mellanskillnaden själv. Så det blev dyrare för kunden. Visst skulle hon kunna ta provision för förmedlade jobb, men då ska det ske öppet. Paco fick veta det av en slump, när en kund klagade på att priset var mycket högre än de kommit överens om i telefon.

Nu är det bara 26˚ - både ute och inne, och jag nästan fryser... Det blåser fortfarande skönt från havet. Benet och foten är svullna även i dag, men inte alls lika mycket.

Jag har inte hunnit visa er, förrän nu, fotot som jag tog ut genom balkongdörren när det regnade. De är lite svårt att se, men ni anar kanske - att det står flera cm vatten på balkonggolvet. Det regnade alltså mer än det han rinna ut från balkongen. Senare under dagen tog jag bort den lilla poolen, och tömde samt rengjorde den. Det var ju ändå ingen som ville bada i den...

Så snart regnet upphörde så tittade solen fram. Kanske ni kan se att sanden på stranden är våt? Ni ser i alla fall att stranden är nästan tom - och det brukar det inte vara så här års.

Både Wilda och Stella löper. (Bonnie också, men hon tar det lugnare.) I brist på hanar så utmanar Wilda och Stella varandra, luktar varandra där bak, viker undan svansen, försöker provocera fram en parning etc. De turas om. Nåja, om det roar dem så är det klart att de får hålla på. De verkar inte ta illa upp för att jag skrattar åt dem.

Eftersom jag inte hade lagt in några hundfoton under dagen (klockan är 19:30 nu), så jagade jag hundarna med kameran - och fotograferade alla. Men Wilda var den enda som var stilla så länge att bilden blev något så när tydligt, så ni får nöja er med att titta på henne i dag. (Utöver fotot ovan.)

Det var förresten den lilla ljusblå filten som jag tvättade i morse. Fleece är ett bra material i kombination med hundar, eftersom det är lätt att tvätta och torkar snabbt. Det var värre med stolsöverdraget. Jodå det blev fint i tvätten, men när jag satte på det igen så gick blixtlåset sönder (den man drar i åkte av). Det innebär att nästa gång det blir dags att tvätta det - så kan jag inte sätta på det igen om jag inte byter blixtlås.... Det är den lilla ljusblå och vitrandiga fåtöljen som hundarna tycker så mycket om. Den som Wilda ligger i nedan (fotot är drygt två månader gammalt, vilket syns på Nico, men det var det enda jag hittade i en hast).

Jag såg att Katarinas första roman nu har kommit ut som ljudbok. Kul! Se: https://www.storytel.se/books/114007-Jag-vill-att-du-går-nu. Fast själv föredrar jag att sitta med en pappersbok i handen och läsa själv. Men jag vet att min dotter Jenni nästan uteslutande lyssnar på ljudböcker. Jag är visuell och hon auditiv. Bra och rättvist när båda sorterna finns att tillgå.

Nu ska vi strax gå sena rundan. Jag tror jag hoppar över El Paseo i kväll. Vi kan ju ändå inte ta oss fram där. Men jag får nog ta en väst ovanpå T-shirten, för nu är det bara 24˚ ute, och sådan "kyla" är jag ju inte van vid...

Dagar som i dag, när jag redan är både mentalt och fysiskt trött - då känner jag mig nästan gråtfärdig för att vi knappt kan gå ut, hundarna och jag. Det är folk precis överallt. Vi får inte vara i fred. Hundarna får inte lugn och ro så att de hinner kissa. Jag gillar små söta hundar, men i sådana här lägen hade jag nästan önskat mig några stora, fula och helst skräckinjagande. Turisterna behövs! El Campello hade inte överlevt utan dem. Det vet vi alla som bor här. Så vi klagar inte, vi bara suckar djupt. Och den sista augusti drar vi en lättnadens suck - för då åker de flesta turisterna hem. Och efter 15 september brukar vi få ha El Campello helt för oss själva igen. (Till nästa storhelg...)

Om jag hade bott några gator längre från havet, då hade vi nog kunnat gå i lugn och ro. El paseo är "värst", men San Bartolomé ligger inte långt efter. Och jag måste ju gå på gatan vi bor på, jag kan inte komma härifrån utan att gå en bra bit längs San Bartolomé...

Det är 25,8˚ i mitt sovrum, en skönare temperatur än på länge. Jag hoppas att både jag och hundarna kan sova gott hela natten. Bonnie verkar vara bra igen. Jag undrar om hon åt något olämpligt som hon hittade ute i går? Folk slänger så mycket skit på trottoarerna, fast här är osedvanligt gott om papperskorgar. Och visserligen skannar jag alltid marken med blicken, men allt hinner jag inte se. Hundar kan vara oerhört snabba när de hittar något som de tror är ätbart...

17-08-11:

För en stund sedan var Fastighetsbyrån här med ett trevligt svenskt par, och tittade på vår lägenhet. Jag fick det intrycket att paret tyckte bra om det mesta, men de hade tittat på andra lägenheter också - och skulle förstås sova på saken. Ja, vi får väl se om det blir detta paret som köper vår lägenhet, eller kanske familjen som ska titta nästa vecka (med Remax), eller den svenska familj som ville ha vår lägenhet men som är tvungna att sälja sin nuvarande först. När det gäller lägenhetsköp (och/eller husköp) så är det så mycket som måste klaffa. Det är inte tillräckligt att vilja köpa.

Själv har jag inte tittat på små lägenheter på ett tag. Det känns inte riktigt lönt förrän den här är såld. Det kvittar ju om jag hittar någon supertrevlig till överkomligt pris - om jag inte kan reservera den lägenheten, och än mindre köpa den - ännu. Jag måste förstås ha pengar på banken innan jag kan slå till. Därför har jag missat två lägenheter som jag skulle ha trivts i, för att de redan har hunnit bli sålda till någon annan...

Nu har vi inte överdrivet varmt längre. I dag är det 28˚, och så fläktar det skönt från havet. På himlen är det några få vita moln - annars är den klarblå. Underbart väder alltså - som vi strax ska ut i, mina hundar och jag.

Vov på er! Jag ska bara berätta, att på mornarna - då är det vov-skönt ute på vår balkong! Särskilt när solen skiner. Och särskilt när jag får vara i fred för både matte och dom andra hundarna. Så att jag kan filosofera i lugn och ro. Då trivs jag vov-bra!

Vov och jättemycket voff! Och vov-vov!

I morgon förmiddag kommer Remax med några som ska titta på vår lägenhet. Bra! Nedan en trött liten Nellie.

17-08-12:

Sent i går kväll bestämde jag mig för att ge bort Nico till Erik och hans familj. Det blir Irinas mamma Eva som tar huvudansvaret. Eftersom jag ändå skulle förlora en massa pengar på Nico, så känns det roligare att ge bort honom till någon jag känner - och där jag vet att han får det bra. Vi har ännu inte bestämt när de ska hämta honom. Men kanske var det sista morgonrundan tillsammans nu i morse?

Nedan ser ni hur det ser ut när vi går förbi en hund som de inte känner, och som ser lite farlig ut (eftersom den säkert vägde minst 5 kg)... Någon försöker fly fältet, någon annan skäller, någon är nyfiken - allt medan kopplena trasslar ihop sig.

När vi kom hem så passade Nico på att brotta ner Nellie, nu medan han kan.

Det är skönt väder i dag också! Remax ska komma när som helst nu. Dags för mig att stänga in hundarna, så kunderna inte snubblar på dem...

Hittills har hundarna varit instängda i sovrummet i 80 minuter - helt i onödan. (Fast det är fullständigt tyst där, så de sover nog.) Remax har inte kommit än. Det är inte Paloma, för hon har semester, utan en manlig kollega till henne. När jag undrade efter en knapp halvtimmes väntan, så skrev han att det skulle dröja ytterligare 15 minuter innan de kom, men sedan har jag inte hört något. Dålig stil tycker jag, som funderar på att släppa ut hundarna igen. Fast om jag gör det så ringer det säkert på dörren. Spanjorer har inte alls samma uppfattning om tidsangivelser som vi svenskar har... Och mycket få spanjorer är punktliga. Det är faktiskt svårt att vänja sig vid.

Det är tydligen inte mäklarens fel. Han sitter på kontoret och väntar. Kunderna ska komma från ett annat kontor "utifrån", men har inte kommit än. Klockan är nu 13:20 och jag släppte ut hundarna för en kvart sedan. De gick direkt ut och la sig i solen på balkongen. Nu är det risk för att de som kommer (om de kommer) kan råka trampa i hundkiss, men jag vill inte ha hundarna instängda längre. Jag tycker INTE om tidstjuvar! Jag kan ju inte göra någonting medan jag väntar. Jag hade tänkt gallra lite (och då breda ut saker i vardagsrummet ett tag), jag hade tänkt bära ner ett par saker till förrådet, jag hade tänkt gå ett ärende...

Snart så tänker jag gå ut med hundarna vare sig de har kommit eller ej... Om de kommer får de väl sitta hos mäklaren och vänta. Jag mailar förstås både när jag går och när jag kommer tillbaka igen.

Klockan har hunnit bli 16:50 och jag har inte hört något från Remax sedan klockan 13:12. Vad ska jag tro? Kommer de eller ej? Jag tycker INTE om att vänta utan att veta hur länge jag måste vänta. Jag vill kunna planera min dag.

Nico är precis 4 månader i dag. I kväll ska han flytta hemifrån...

Klockan nu 19, och jag har inte hört något mer från Remax. Dålig stil! Det var betydligt bättre ordning på Paloma. Synd att hon har semester just nu. Men semester behöver ju alla, och hon jobbade hårt!

Stella och Bonnie tidigare i dag (tidig eftermiddag):

Utsikt från balkongen 18:55:

Om en stund så kommer Erik, Eva och Irina för att hämta Nico. Jag kommer att sakna honom, han är jättego'! Men jag vet att jag måste sälja honom, eftersom han är hane, och det hade varit katastrof att ha honom kvar när han blir könsmogen. En hane ihop med fyra tikar som man inte vill ha parade, är inte så lyckat. Och jag kommer förstås att få lite mindre kiss att torka upp, och det kommer att bli enklare att gå ut med bara fyra hundar. Så på sikt är det bäst så här. Praktiskt taget alla barn flyttar hemifrån...

Nu har Nico flyttat, och jag tror att det kommer att gå jättebra. När de kom så rusade Nico fram till Irina och viftade på svansen. Henne känner han ju. Och både Nico och Eva såg nöjda ut när hon höll honom i famnen. Jag tror inte att de andra hundarna har märkt att Nico är borta på riktigt. Wilda har i alla fall inte letat ännu. Vi får väl se hur det blir i morgon. Eva och jag ska hålla kontakten via mail. Jag visade några foton på Nico som nyfödd, som nu finns i Sparad dagbok 41, och hon ska titta mer hemifrån vid senare tillfälle.

Sedan ger det sig om jag klarar av att göra ett officiellt hund-ägarbyte här i Spanien. Det ska anmälas till registret för chipmärkning + som ny ägare i djurpasset. Jag ska fråga veterinären hur man gör. Och så får jag väl maila till "spanska kennelklubben" och se om de kan skriva rätt ägare i stamtavlan med en gång. Det blir ju en del pappersexercis också. Tidigare i kväll skrev en kvinna från Sverige och frågade om Wilda fortfarande är till salu. Jag skrev tillbaka, men sedan har jag inte hört något. På sikt blir det nog bäst om jag nöjer mig med tre hundar, och inte parar någon tik fler gånger...

21:20 mailade Remax och beklagade, men jag har fortfarande inte förstått vad som gick snett...

Sista fotot på Nico innan han flyttade hemifrån:

Kanske kan Wilda "adoptera" Nellie, nu när hon har blivit utan valp? Fotona nedan tog jag i samma veva som jag tog fotot ovan på Nico.

17-08-13:

Det känns allt lite tomt efter Nico, men samtidigt är här mycket lugnare... Alla mynt har två sidor. Det är helt klart lättare att gå ut med fyra hundar - än med fem. Ni ser att jag klarar att hålla i fyra koppel + bajspåsen, med bara en hand...

Vi gick lite längre än vanligt. Mornarna är oftast så sköna - och lugna!

När vi kom hem igen så la sig Nellie och Stella och "solade" innanför den öppna balkongdörren.

Nu har jag bara flickor igen (både hundar och fågel). Jag brukar ropa "flickor/flickorna" när jag kallar på alla hundarna. Men nu en period (och likadant när Lucky är här) så har jag fått säga "flickor/flickorna och pojk/pojken". En bagatell i sammanhanget, men nu känns det mer som vanligt. Jag vill bara ha tikar, inte hanhundar. Jag känner större samhörighet med djur som har samma kön som jag själv. Det bara är så.

Remax skrev en gång till och bad om ursäkt. Tydligen hade de som skulle komma och titta bara uteblivit, utan att meddela mäklaren. Och han hade inte kunnat nå dem på telefon.

Nu ska jag ägna en stund åt att ändra mina till-salu-annonser, och texten på Extrasida, eftersom Nico nu har flyttat hemifrån. (På Extrasida kommer jag att skriva att Nico är såld. Det är ju ingen utomstående som har med att göra att jag faktiskt förlorade 900 € på att vara generös - och ge bort Nico. Det viktiga i sammanhanget är att han har fått det bra!)

Det är faktiskt påtagligt mycket lugnare här hemma i dag. Tänk att det kan göra sådan skillnad - om man har fem eller fyra hundar. Jag har tagit semester i dag - ledigt från jobbet. Jag tänker inte göra någon nytta alls, utan bara koppla av. Det behöver jag i dag. Efter mitt-på-dagen-rundan gick jag en promenad för mig själv, och jag stoppade kameran i bakfickan på shortsen. Så nu får ni som omväxling se några foton på annat än mina söta hundar och min stökiga lägenhet.

Jag kan konstatera att för samma pris som man kan hyra en vattenscouter i 30 minuter, kan man köpa 2 kuddfodral + 1 hundsele + 1 koppel. Saker kan man ha glädje av i många år - men upplevelser tar mindre plats. Andra skulle kanske föredra att ha pengarna kvar på bankkontot. (Men är det senare så roligt egentligen? Förutsatt att man redan har så man klarar sig, och lite för oförutsedda utgifter, dvs en ekonomisk grundtrygghet.)

Flera av träden vid hamnen är väldigt hårt beskurna. Jag tycker synd om träden...

Tänk att jag bor vid Medelhavet! Innan jag flyttade hit hade jag inte ens semestrat vid Medelhavet någon gång. Jag är glad att jag bor här nu!

Jag passade på att gå med fötterna i vattenbrynet, men borde förstås haft mindre på mig än shorts och blus utan ärm. Det är 27˚ i havet, och en grad varmare i luften (i skuggan förstås).

Det är gul flagg i dag, men på några ställen visar små röda flaggor att det kan vara starka strömmar lokalt.

Det har varit skönt att kunna koppla av i dag! Jag får väl ta nya friska tag i morgon...

Erik ringde nyss och berättade att det går jättebra med Nico. Lilla Irina har blivit hans nya "mamma", och Nico sov gott bredvid henne i natt. Roligt att höra! Det känns också bra att ha kunnat göra andra människor glada genom gåvan! Dessutom tror jag att Nico har all anledning att vara nöjd med sin nya familj.

I kväll mötte vi Virginia (kvinnan som bor i Mexico), hennes man, och deras tre chihuahuor. Om jag hade vetat att jag skulle bli fotograferad så hade jag tagit på mig något klädsammare (läs: mer döljande). Men vi ville ha foton på alla chihuahuorna tillsammans.

Stella, som löper, blev alldeles till sig när hon såg de tre stiliga hanarna. Tyvärr blev alla nyligen kastrerade. (Sedan paret köpte den tredje så började hundarna slåss. Det gör de inte nu längre.) Nu ska jag inte para fler tikar, men vi har talat om det tidigare år när vi har träffats, men ingen av mina tikar har någonsin löpt vid rätt tillfälle förr.

Vi förundras över att deras svart-vite hane (nytillskottet, 10 månader) och Nellie, är så oerhört lika varandra. De har t o m en likadan svart fläck på hjässan! Samt ett svart streck på ryggen, och svart bredvid svansen - som kopior av varandra. Tyvärr ville de inte posera bredvid varandra...

17-08-14:

Det första fotot nedan tog jag i går kväll. Nu tyr sig Wilda mer till Stella igen, som hon brukade före Nico. Vid läggdags luktade Wilda länge i den hundsängen där Nico oftast sov, och sedan la hon sig där. Men hon verkar inte leta efter sin son.

Det är soligt och blåsigt i dag. Skönt tycker jag!

I förmiddags körde jag till Hermisan och köpte fat till mina kvadratiska krukor. Så här års underlättar det när jag vattnar. Ibland har jorden blivit så torr att vattnet rinner rakt igenom krukan. Då får jag torka upp vattnet, så det inte rinner ner till grannen, och sedan vattna i omgångar. Alla de här krukorna lyckades jag lyfta upp och samtidigt skjuta under faten. Fast egentligen skulle jag ha behövt tre händer...

Min stora tunga Crassula finns det inte en chans att jag orkar lyfta ensam. Kanske man behöver vara tre personer, två som lyfter och en som skjuter under fatet. Crassulan välter lätt eftersom den är så tung upptill. Den får ett gammalt fat som jag hade hemma. På sikt måste jag ge bort Crassulan till någon som har trädgård. Jag kan inte längre hantera den, och det är hög tid att plantera om den.

Det är lätt att glömma att bougainvilleor har taggar (för de syns knappt fast de är långa), men jag blev påmind...

Jag har mailat med djuraffären Madagascar i dag, och beställt en gul kanariefågel (hane förstås) och en blå Lessons sparvpapegoja (också hane). De vet inte när de kan få in fåglarna, och de kan inte garantera att det går att får tag i dem så här års, men de ska försöka. Det är synd om Celeste som sitter ensam nästan jämt. Dock verkar hon vara vid gott mod, och både sjunger och leker. Men jag har väldigt dåligt samvete, eftersom jag tillbringar så lite tid speciellt med henne.

Just nu sitter Lena och Jan på Arlanda och väntar på planet hem. Hoppas att planet startar i tid! Att vänta och vänta är så tråkigt...

Jodå, planet startade när det skulle, och beräknas landa i tid. Jag ska möta dem på flygplatsen. Just nu befinner sig Lena och Jan över Nederländerna. De har suttit på planet 1½ timme.

Här kom det en oväntad åskskur! De väderleks-prognoser som jag läser, sa alla att det skulle vara sol hela dagen. Men plötsligt mörknade himlen, åska hördes på avstånd, och en stund senare började det regna stora droppar. Innan regnet slutade tittade solen fram igen. Men det kom nog bara en millimeter sammanlagt. Hundarna och jag skulle just gå ut när det blev grått, så vi fick gå en knapp halvtimme senare i stället.

Det syntes förstås tydligare i verkligheten, men på fotot nedan regnade det fortfarande. Det landade stora droppar i poolen trots att solen sken. Jag fick hålla handen över kameran för att den inte skulle bli våt.

Nu är Lena och Jan hemma igen, efter en trevlig Sverige-semester! För mig är det trevlig att de är här i El Campello igen!

17-08-15:

I dag har Stella namnsdag, och Nellie blir precis 4 månader gammal. Det är molnigt ute. När man som jag nästan alltid har sol, så är det faktiskt bara skönt (i alla fall så här års).

Tripp, trapp, trull:

Även i dag höglöper Stella. Nedan står hon och spanar efter stiliga hanar...

Var inte Wilda med på promenaden? Jodå! Hon blev bara på efterkälken, eftersom hon som vanligt försökte provsmaka allt skräp som hon hittar på trottoaren.

Det är mer moln än solsken, men emellanåt skiner solen starkt.

Lilla Nellie är både vig och snabb. Hon klättrar bra, och hon kan redan hoppa upp på bänken i hallen (som är 37 cm hög). Då ska ni tänka på att Nellie f n bara har en mankhöjd på 13 cm. Jag tycker att hon verkar vara smart också, jag ser att hon kan dra egna slutsatser. Hon är inte rumsren ännu - men nästan. På mornarna när jag vaknar så ligger det oftast ett litet bajs nära ytterdörren. I övrigt gör hon vad hon ska (åtminstone till 95%) på hundtoaletterna. Det slog mig, att nu behöver jag inte längre ha en hushållsrulle stående i varje rum. Jag har ju inget Nico-kiss att torka upp längre. I människovärlden utvecklas flickor oftast lite tidigare än pojkar. Är det så i hundvärlden också?

I morse försökte Stella uppmuntra Nellie till att para henne. (I brist på hane kan man ju försöka med annat...)

Men Nellie förstod förstås inte alls vad som förväntades av henne, så hon bet Stella lite försiktigt i benet...

I går när jag satte faten under mina krukor på balkongen, så råkade jag bryta av en liten kvist bougainvillea. Jag satte den i vatten, fast det inte brukar gå så bra med förvedade växter. Men ännu är den fin i alla fall.

På Westwing hittade jag en liten rolig möbel att hänga kläder på. Den skulle passa både i en liten hall, och i ett sovrum.

I senaste Aldi-broschyren visas återigen prov på reklammakarnas fantasi. Jag tycker att de illustrerar sina produkter på ett ovanligt roligt sätt!

Nu är jag innerligt trött på att ha så stökigt överallt. Jag skulle vilja ha fint - och ordning! Men jag inser att jag kanske inte kommer att få det på länge. Jag måste ju gallra ut en massa nu. Och för att kunna gallra ut, så måste jag först ta fram och samla ihop allt ur den aktuella kategorin. Det nya förrådet rymmer inte så mycket till. Inte om jag inte packar på riktigt, i flyttlådor som kan staplas från golv till tak, men det vill jag inte göra ännu. Inte förrän jag vet NÄR jag ska flytta. Fast det är tröttande att ha så mycket röra överallt. Själen kommer liksom inte riktigt till ro...

Det är helgdag här i El Campello i dag, men jag ska ändå försöka att jobba lite - så gott jag kan och orkar. Jag är ganska psykiskt trött just nu.

Det är röd flagg i dag. Som vanligt så blåser livräddarna flitigt i sina visselpipor, och försöker få folk att förstå att de inte får bada. Men en del badar förstås ändå... Just här har ingen drunknat i år, men många har drunknat vid andra stränder - varav flera för att de inte har respekterat badförbudet. Dumt!

Tänk att ingen hittills har velat köpa lilla Wilda, hon som är så söt och tillgiven! Men fyra hundar klara jag bra, så det är ingen brådska.

Jag har inte gallrat bland de saker som jag hade tänkt gallra bland. Mycket för att jag inte har en aning om var jag ska lägga sakerna under arbetets gång. Här är redan fullt på nästan alla ytor, och golvet kan jag inte använda för då får jag alldeles för mycket "hjälp" av hundarna.

Men jag har gjort annat. Jag har bl a gallrat ut dynan nedan, som jag ofta låg och solade på i Sverige. Jag tycker att den är så vacker i färgerna (grön på undersidan, vit med rosa rosor på ovansidan)! Men jag har inte legat på den på flera år, för den passar inte att ha på stranden här. Så nu gallrade jag ut den. Men jag tycker det är svårt att göra mig av med saker som jag tycker om. Jag övar mig dock så gott jag kan. Hoppas att någon annan blir glad för dynan.

Jag har ställt ner en hel del i nya förrådet (saker som stod i gästrummet innan), samt staplat om där. Nu kan jag få plats med mycket mer, åtminstone på höjden. Det har varit svettigt att bära. Det är visserligen bara 28˚, och det blåser lite - men det är hela 84% luftfuktighet!

Hundarna fick nyss kvällsmat, så nu ska vi ut en runda. Sedan ger det sig om jag har några krafter kvar, eller om jag håller kväll. Fast jag borde verkligen gallra, och gallra, och gallra! Jag har på tok för många saker, och jag kan bara ha hälften så mycket när det blir dags att flytta.

Nu ser det inte längre ut som på bilden ovan i nya förrådet, för nu har jag burit ner några lådor till. Jag har också burit ner lite utgallrat till det vårt eget förråd. Som t ex min stora fina grensax. Jag kommer säkert att klara mig med min sekatör. Jag gallrade också ut mina inline-rullskridskor. Visserligen ser det så roligt ut när folk åker inlines på El Paseo. Men om jag nu inte har använt dem sedan jag bodde i Helsingborg (och åker på nybörjarnivå), så är kanske inte sannolikheten så stor att jag börjar nu. Kanske något barn kan få glädje av dem. (Det är pojkmodell, storlek 36.) Det känns faktiskt riktigt bra att gallra ut saker!

17-08-16:

I förmiddags hämtade Lena, Jan och jag Lucky på hundhotellet KanyKat. Han verkade ha haft det bra, men blev förstås väldigt glad när han såg matte och husse.

När jag kom hem så gick jag till den trevliga kvinnliga optikern på Clara Visión (Av Generalitat) och beställde ett par progressiva fotokromatiska glasögon. (Nu har jag ju fått tillbaka på skatten.) Optikern är kunnig och slipar glasen själv (och man får två månaders garanti på slipningen så man kan få ändrat/justerat om man inte blir nöjd). Däremot har hon inte så många bågar att välja på. Jag valde ett par sköna, lätta och ganska diskreta, som tyvärr har en lite vinröd färgskala (när jag hade velat ha blå). Men de blå bågarna hon hade, passade mig inte. Totalt betalade jag 259 € vilket väl får anses vara hyfsat i sammanhanget.

Det är bra att välja en optiker på gångavstånd, ifall man senare skulle vilja ha någon form av hjälp med sina glasögon. (Hon har gratis justerat några solglasögon-bågar åt mig. Mina öron sitter nämligen inte på samma nivå, så utan justering sitter glasögonen snett.)

Jag ser sämre och sämre. Lässtyrkan nu är +3,75 resp + 4,5! På håll ser jag bättre (+1,0), och jag behöver inte glasögon utom när jag ska läsa. Men nu behöver jag alltid läsglasögon! Jag kan inte gå och handla utan - för jag kan inte se bokstäverna på förpackningarna! Jag kan inte ens se om det står schampo eller balsam på hårvårds-produkterna...

Jag har astigmatism, och om glasögonen slipas för detta så ser jag aningen bättre. Men! Jag brukar ha problem att gå - eftersom marken ser alldeles sned ut, och som om den vore full av gropar. Hjärnan har i 65 år ställt om det ögonen ser, till vad de borde se - vad astigmatismen beträffar. Jag ser raka linjer och kvadrater alldeles rätt och tydligt. Vi ska nu prova med "astigmatism-slipning", men om jag inte klarar av att gå utomhus med glasögonen då - så ska hon ta bort den korrigeringen. Det har jag alltid fått gjort hittills, men vi tycker båda att jag bör prova först. Problemet är att jag aldrig kommer att ha glasögonen hela dagarna (jag tycker att det är så obekvämt, och jag rör ju mig obehindrat utan) - och då ställer inte hjärnan om sig. Å andra sidan har jag aldrig tidigare haft progressiva glasögon. Om jag inte får ont av bågarna, och när det inte är så varmt att glasögonen nästan rinner bort av svetten - då kanske jag kan ha dem för det mesta. Återstår att se.

Fast problemet är ute i solen. Progressiva glas räcker inte som skydd. Numera är det omodernt med sådana solglas, som man sätter fast ovanpå de vanliga glasögonen. Därför är de väldigt svåra att få tag på, och finns i få storlekar. Och sådana glasögon som man sätter utanpå vanliga, är väldigt klumpiga. Så ute får jag kanske nöja mig med att se klart mellan 1 meter och oändligt...

Jag fick nedanstående mail från djuraffären Madagascar i dag, och svarade att jag gärna vill ha hanen till höger på fotot. Först kunde jag klicka på fotot och se det större, men sedan försvann det - annars hade jag tänkt visa fågelfotot här. Det är uppfödaren som har skickat fotot till butiken. Celeste kommer att bli glad när hon får en ny "Safir". Hoppas att denne är lika vacker som den förre - men frisk! Och så hoppas jag förstås att fåglarna ska trivas tillsammans! Ju intelligentare ras, desto kinkigare är de vid valet av partner. Men i det här fallet har de ju inga andra att välja på...

Det ligger en del i texten nedan. För om inte grunden är bra, så blir aldrig bygget det heller - hur fin fasaden än är.

På lördag förmiddag ska Inmo2000 komma med en kund för att titta på vår lägenhet. Jag anstränger mig varje gång, för att göra visningen trevlig. Jag hoppas så att lägenheten snart blir såld (till ett vettigt pris förstås). Men visst kommer jag att sakna vår utsikt!

Suddigt - men sött:

Tänk, Wilda ser plötsligt stor ut - men det är hon ju inte.

17-08-18:

Min dator havererade i går morse!

Jag återkommer med info senare i kväll. Men nu vet ni varför det inte stod en enda rad i går.

I går morse så startade datorn först som vanligt. Sedan blev skärmen plötsligt klarblå (utan text). Jag startade om datorn. Allt började normalt, men sedan blev skärmen blå igen. Jag kunde inte ens stänga av datorn - utan att använda huvudströmbrytaren. Jag lät datorn vila, och startade igen - men kom ingen vart. Datorn har ju krånglat mer eller mindre ett helt år, och fler och fler saker strejkade. Men ändå! Jag tycker faktiskt att datorn borde ha meddelat mig några timmar innan den tänkte självdö - så att jag hade kunnat säkerhetskopiera en del. Jodå, jag säkerhetskopierar manuellt då och då - men inte varje dag.

Jag insåg att läget var allvarligt och tog datorn med mig och gick till nyöppnade PC-Shop lite längre söderut på San Bartolomé. De sa att de skulle ta ut hårddiken och kopiera över all information på en extern hårddisk. Jag köpte för säkerhets skull en ny extern hårddisk på 1 TB för 79 € av dem. De jobbade sedan med detta hela kvällen. I morse meddelade de att datorns hårddisk hade ett allvarligt fel, och att kopian då automatiskt fick samma fel. Men de skulle manuellt kunna kopiera det viktigaste från datorn - mapp för mapp, så det bad jag dem göra. Det tog tid förstås, så jag kunde inte hämta min trasiga dator, och den nya externa hårddisken, förrän i kväll. För deras jobb fick jag betala totalt 60 €, vilket är billigt eftersom allt tog sådan tid.

De kopierade Christeltango + mina dokument + mina bilder +  min musik. (Jag ska se om jag själv får i gång datorn, den går ibland - ibland inte, så att jag kan kopiera lite till. Jag vill ju helst inte förlora något alls!)

För 40 € kan de sätta in en ny hårddisk i datorn, så att den fungerar igen. Men det är inte lönt att reparera en så gammal dator. Den har massor med fel.

Ett av felen är DVD-enheten som slutade fungera för ca ett år sedan. Det gick inte att öppna luckan, vare sig utifrån eller inifrån datorn. Nu visade de mig hur man kan göra i sådana lägen, och de gav mig det lilla verktyget gjort av ett gem. Det finns ett pyttelitet hål på DVD-luckan. Sticker man in verktyget där så öppnas luckan - lätt som en plätt. Tänk om jag hade vetat det! Det är bl a ett program som försvann på datorn, som jag har på CD, men som jag inte kunde lägga in igen eftersom jag inte kunde öppna luckan.

Personalen på PC-shop visade sig vara både kunniga och trevliga, så jag kan verkligen rekommendera dem! (De kan engelska.) Som kuriosa: Jag sa "Så bra att ni inte kan svenska, nu när ni får ta del av alla mina hemligheter på datorn". Ene mannen sa: "Hur vet du att jag inte kan svenska?" Och så berättade han att han hade bott och jobbat i Sverige ett år. Fast han kunde inte så många ord...

Väl hemma så överförde jag Christeltango till min pyttelilla och supersega reservdator - som jag dock är så glad att jag har. Annars skulle jag vara helt strandsatt nu. Men den är frustrerande att jobba på. Den är så långsam, att om jag skriver en mening, så får jag sedan sitta och vänta medan en efter en bokstav liksom skriver sig själv på datorn...

Dessutom har den för dåligt RAM-minne för att jag ska kunna jobba med foton. Men ändå är jag glad för den - annars skulle jag inte ens ha kunnat mailat någon i går. En liten seg dator är betydligt bättre än ingen dator alls!

Jag har beställt en ny dator! Det var alldeles nödvändigt! Det blev en sådan här: http://store.hp.com/SwedenStore/Merch/Product.aspx?id=2BR84EA&opt=UUW&sel=NTB

En 15,6" bärbar HP-dator med 256 GB SSD + 8 GB DDR4-1866 SDRAM (2 x 4 GB) samt DVD-enhet. Den har allt det nödvändigaste, om än inte riktigt den prestanda som jag skulle önska mig - men det hade jag ändå inte haft råd till. Lite större än jag egentligen hade tänkt mig (ville ha 14"), men prisvärd. Jag fick mycket för pengarna! (Datorn levereras hem till Jenni, så jag får den först till månadsskiftet.) Och tack vare att Ulf hittade en rabattkod, så fick jag datorn 2500:- billigare!

Dessutom är den snygg! Färgen silk gold kommer att matcha min inredning bra! (Jag hade inte stått ut med en svart.)

Det har hänt mer i dag, Celeste har fått en ny partner. Men det får jag berätta om i morgon. Nu är det hög tid att gå sena rundan med hundarna - och sedan ska vi sova. Jag är jättetrött! (Jag hade en lägenhetsvisning i går, en i kväll, och ska ha en i morgon förmiddag.)

17-08-19:

Ett jättestort grattis på

92-årsdagen mamma Birgit!

I förmiddags kom Inmo2000 med ett artigt och trevligt par från Moskva och tittade på vår lägenhet. I går kväll var Inmosanz här med ett ungt spanskt par, och i förrgår var Remax här med ett en familj från Ukraina. De två förstnämnda paren verkade gilla lägenheten, medan den tredje familjen ointresserat rusade igenom alla rum tills de kom till balkongen, och då var det inte utsikten som fick dem att stanna upp - utan min stora crassula (som kvinnan bad att få fotografera)...

Det är lite att förbereda för varje gång. Saker/möbler som ska flyttas på, persienner som ska hissas upp, hundar som ska stängas in, golvet som ska torkas av i sista stund, nycklar som ska plockas fram (så jag kan visa förråd och garage) etc. Och sedan ska allt tillbaka på sina vanliga platser igen.

Många har varit intresserade, två par har velat köpa (men kan inte förrän de får sina nuvarande lägenheter sålda), men ännu har vi inte fått något bud. Eftersom jag inte har råd att bo i en så här stor lägenhet, så hoppas jag att det inte dröjer alltför länge innan den blir såld. Samtidigt ska ju priset vara rimligt (för alla parter).

I går flyttade alltså den nye Safir in hos oss.

Jag körde till djuraffären så snart de mailade att de hade fått hem honom. Han är inte lika vackert klarblå som den förre, snarare lik Celeste fast utan vitt. Men det kan vara så att han är ung, och inte har utvecklat sina färger fullt ut ännu. Det återstår att se. Hur som helst så blev det kärlek vid första ögonkastet!

Nedan följer en studie i hur det går till när sparvpapegojor bekantar sig med varandra.

När jag sa god natt till dem, så satt de tätt tillsammans.

Nellie är en pytteliten hund, men stor jämfört med fåglarna. Egentligen är mina tre andra tikar sötare - men det är Nellie som folk i första hand vill titta på, klappa, och fråga om. I morse sa Bonnie till på skarpen - att en man skulle låta Nellie vara i fred...

Celeste och Safir sitter nära varandra...

Det måste vara roligt för Celeste att återigen ha fått en vän!

Det här är en "pet-bottle" i dubbel bemärkelse. Kul uppfinning (och snygga färger)!

Fast den är amerikansk, så det är inte alls säkert att den passar på svenska eller spanska pet-flaskor. Inte förrän jag flyttade till Spanien så insåg jag att kork-storleken inte är standardiserad, olika länder emellan. Jag har en slags skålar som man ska skruva fast en petflaska på, för att få en hundvattenskål där vattnet rinner till efter hand. Men jag hade inte tänkt på att ta med svenska petflaskor - och upptäckte att de spanska har aningen större "kork-diameter". (Nu har jag två svenska sparade.)

Det har börjat blåsa igen. Skönt! I går var det väldigt "klibbigt" med hög luftfuktighet. (På fotot nedan syns den grå "kamerafläcken" tydligare än "gässen på sjön".

Jag har satt min lilla dator på matbordet, och sitter så att jag kan se havet när jag jobbar med den. Då kan jag lägga upp mitt svullna ben på en stol under tiden. Jag märker att jag inte alls blir lika svullen - men jag får ont i "mus-arms-axeln! Det är för att slippa det "onda" som jag brukar stå upp! Pest eller kolera? Jag har mindre obehag av att vara svullen...

17-08-20:

Om jag säger att fotot nedan är det bästa som jag tog i morse av mina fyra små, så kanske ni kan föreställa er hur dåliga resten blev...

Nåja, ni har ju sett foton av hundarna förr, och jag kan förhoppningsvis ta bättre vid senare tillfällen.

Suck, så långsamt allt går på den här lilla datorn. (Och det har inte med storleken att göra, utan framförallt  med det näst intill obefintliga arbetsminnet och den dåliga processorn.) I går försökte jag läsa en artikel på internet.  Det borde ha tagit 5 minuter, men det tog närmare 45! Jag kunde bara läsa några rader åt gången, för datorn klarade inte av att visa fler. Sedan fick jag vänta medan datorn "laddade ner" några rader till - etc. Jag hann både vattna krukväxter och klappa hundar medan jag väntade. Det var väldigt frustrerande! Ändå har jag faktiskt ganska stort tålamod. Så jag ser fram emot att den dagen när jag kan övergå till min nya dator. (Kanske det blir först när jag har kommit hem från Sverige igen?)

Nu är det bara 11 dagar tills jag reser, och jag har börjat fundera på vad jag ska packa för kläder. Jag måste ha ett par långbyxor med (eller på mig när jag reser). Men frågan är om jag har några som jag kommer i? Jag har inte vägt mig på några dagar, men jag vägde 57 kg senast. Och det är ca 7 kg mer än vanligt, dvs nästan 2 klädstorlekar. Jag får nog prova långbyxor några dagar innan, så jag vet att jag åtminstone har ett par som passar...

Jag har faktiskt slutat äta glass och direkta onyttigheter, men jag äter en hel del frukt och bär (inkl färsk ananas, färska fikon och bananer = massor med snabba kolhydrater). Kroppen mår förstås bättre av den här dieten, men jag kommer definitivt inte att gå ner i vikt av den. Viktminskning får jag ta itu med senare i höst...

Jag vägde mina små i dag. Resultat: Bonnie 2700 gram (perfekt), Stella 1905 gram (några få gram för mycket), Wilda 2335 gram (hon borde gå ner 1 hg, så jag får minska något på portionerna) och Nellie 935 gram (säkert lagom, hon ska ju öka lite var vecka så länge hon växer).

Det ska bli intressant att se vad Nellie väger när hon den 15/9 blir 5 månader. Jag vill jämföra med lilla Nova² som inte vägde mer än 895 gram när hon dog, bara 5 månader gammal. Men lilla Nova² var ju allvarligt sjuk. Hon skulle kanske ha vägt mer om hon hade varit frisk. Stackars lilla Nova²! Livet var verkligen inte rättvist mot henne!

Här i El Campello är det som vanligt varm och soligt (30° i skuggan och 28° i havet). Jag kommer att frysa när jag besöker Sverige!

När jag la in fotot ovan, så noterade jag att jag hade råkat döpa några foton fel i går. Jag hade skrivit september i stället för augusti. Jag kände mig väl stressad, eller så var det bara vanlig vimsighet... Det är inte första gången som det har blivit fel. Det har hänt att jag har stavat fel också. Men vad då - det är mänskligt att fela!

Jag har tänkt mycket på lilla Nova² och hennes korta liv. Hon hade en oerhört fin personlighet! Så synd att hon inte fick leva ett normallångt liv. Jag saknar henne fortfarande! Jag tittade på mina minsta tikars 10-veckors-vikter, och konstaterade att vid 10 veckor så var Nellie tyngst! (Nova² 368 gram, Stella 366 gram, Nellie 557 gram.) Jag har också jämfört Nellies nuvarande vikt, 18 veckor + 1 dag = 935 gram, med Stellas vikt vid 18 veckor = 1243 gram. Just när det gäller chihuahuor så handlar ju allt om vikten - och inte ett dugg om mankhöjden. Nellie kommer säkert att bli precis lagom liten för att passa ihop med Stella.

Annars så försöker jag få igång min trasiga dator. Men hittills har jag inte lyckats. Jag skulle väldigt gärna vilja kopiera mina kontakter (mail) och mina favoriter (internet), och helst en del annat också...

Ännu har jag inte lyckats få igång min trasiga dator, men vem vet - vid tusende försöket så går det kanske...

Jag har roat mig med att beställa 13 av de 54 böckerna som står på min önskelista. (Jag har inte råd att beställa fler.) Böckerna kommer hem till Linda i nästa vecka. Eftersom den incheckade väskan får väga 23 kg, så ska det inte bli några problem att få med dem hem. Elva är pocketböcker, men jag beställde de här två inbundna:

I ämnet kost och hälsa blir jag aldrig fullärd. Jag tror verkligen på idén med att göra tarmfloran glad, även om jag sorgligt nog inte tillämpar det fullt ut. (Jag slarvar mest när jag mår sämst psykiskt - och alltså egentligen skulle behöva må bäst fysiskt. Urdumt! Men det blir lätt så när känslorna är starkare än förnuftet.) Dock har jag för avsikt att bättra mig! Jag har ständigt för avsikt att bättra mig. Ibland går det bättre, ibland går det sämre. Men jag måste försöka, och jag måste tro att jag kommer att lyckas! Precis som ni också kommer att lyckas, med det som ni föresätter er! Eller hur!

Fast har ni märkt att jag inte har skrivit ett enda ord om att gallra ut saker i dag? Och jag som borde ha varit så flitig...

I kväll när vi skulle gå sena rundan, så fick Nellie ha det neonrosa fin-halsbandet på sig - det som lilla Nova² hade sin sista dag i livet.

Medan halsbandet hängde löst om halsen på lilla Nova² (knäppt i det innersta hålet), så sitter det bra på Nellie (i mittersta hålet).

Det var lite för mörkt i hallen för att fotona skulle bli bra, och ute var det ännu mörkare. 17 foton fick jag kassera p g a rörelseoskärpa. Kvar blev de här två:

Men ni kan se att en liten svart-vit hund klär bra i neonrosa! Nellie får väl passa på att använda halsbandet nu, för det kommer att vara för litet när hon blir vuxen.

17-08-21:

När vi går morgon-promenaden så är stranden alltid fint krattad, och allt skräp bortblockat (sådant som lata människor slänger på marken - fast här finns ovanligt gott om papperskorgar).

Paret nedan, och deras hund, stöter vi på nästan var morgon. Han-hunden blir alldeles till sig när han ser så många söta flickor på en gång, fast det är bara Nellie som vill hälsa på honom. Men det är förstås inte en valp han traktar efter i första hand... (Nu har mina tikar löpt färdigt för den här omgången, och då är främmande hanhundar inte längre intressanta.)

En liten skylt med tänkvärd text:

Dessutom visar forskning att om man ler (utan att egentligen ha någon orsak) så tror hjärnan att man är glad - och så mår man bättre! Jag ska försöka att le ofta i dag. Det kanske hjälper lite mot migränen som jag har för andra dagen i dag. De fyra tabletterna som jag tog i går hjälpte inte. (Fast den är inte så svår - så det går an.) Jag har ju fyra små sötnosar som gör att jag automatiskt ler när jag tittar på dem, och som kan muntra upp mig! För visst är hunden människans bäste vän!

17-08-22:

I förmiddags fick jag en glad överraskning! Jag fick mail från Marta som sa att hon var här i El Campello! (Hon bor i Halmstad.) Hon föreslog att vi skulle ses på restaurang Brisa, och det gjorde vi. Marta var här tillsammans med en väninna. Det visade sig att Martas ene son jobbar på Brisa över sommaren. (Sönerna bor i Alicante.) Vi satt länge och pratade och hade trevligt. Sonen tog två foton av oss. (Marta sitter längst till höger.)

Jag provade Martas läsglasögon, och Marta tog då ett foto. Jag gillar färgen på glasögonen, men de är nog inte riktigt rätt modell för mig - fast inte helt fel heller. Det ska bli spännande att se hur jag ser ut i mina nya glasögon som ska bli klara nu i veckan. För det är ju faktiskt så - att jag hittills bara har sett mig själv i dem utan glas i (och då ser jag ju inte så bra)... Hoppas att jag har valt rätt modell.

I söndags kväll beställde jag några saker från Tiendanimal, och i dag kom paketet. Lilla Nellie har vait aningen lös i magen på sistone, och jag läste någonstans att de kan bli det av Royal Canins foder. Den kennelägare som skrev det rekommenderade ett byte till Eucanuba. Eftersom jag vet att det är ett bra foder, så beslöt jag mig för att prova. Jag beställde en påse vuxenfoder, och en påse valpfoder. Jag brukar ändå växla lite, så det får ett foder till frukost och ett annat till kvällsmat. (Oftast varierar jag med Orijen med sex sorters fisk - eftersom nästan alla andra sorter innehåller kyckling.) Hundarna har fått ett mål Eucanuba - och gott var det tydligen. Återstår att se om det blir någon skillnad på Nellies mage.

Jag passade också på att beställa två "intelligens-spel". Jag har två Nino Ottosson-spel (i trä), men de nedan var billigare. (Nina Ottosson: http://www.nina-ottosson.com/se/produkter/tra-spel/, Tiendanimal: https://www.tiendanimal.es/juegos-inteligencia-para-perros-c-1_59_882.html)

Jag visade Bonnie en gång hur hon skulle komma åt godsakerna i Nina Ottoson-spelen. (Jag brukar lägga små bitar vanligt torrfoder - fast av godaste sorten.) Bonnie lärde sig bums. Tyvärr har jag inte lärt Stella att tänka själv, henne har jag curlat. Men det ska bli ändring i vinter! Då ska jag ta mig tid. (Vi får väl sitta i valphagen - jag och en hund åt gången, så att inte de andra hundarna "stör".)

Bonnie inspekterade bums "tornet". Där ska hunden dra ut en "bricka" åt gången, så trillar godiset (här Mercadonas variant av Frollic) ner i hålet längst ner.

Bonnie rusade dock fram till de spel som hon visste att hon klarar. Klossarna måste lyftas rakt upp, innan de kan vickas åt sidan. Eftersom chihuahuor har små munnar, så har jag satt i små repstumpar att dra i. (Jag kommer att få göra så på det nya liknande spelet också, annars klarar de mindre hundarna det aldrig.)

Bonnie lyfte raskt på alla klossarna, och åt belåtet upp alla godsakerna själv. De andra tittade på men begrep inte hur de skulle göra. Bonnie insåg direkt att det nya spelet fungerar på samma sätt. Och hon lyckades välta klossarna. Sedan kunde hon äta alla de godsakerna också.

Därefter gav hon sig på det andra Nina Ottosson-spelet. Bonnie såg så lycklig ut när hon fick belöning var gång som hon gjorde rätt. Spelet nedan köpte jag från början till mina katter, annars hade jag valt storleken mindre.

Att jag satte fram alla fyra spelen på en gång, var för att jag tänkte att hundarna kunde försöka sig på var sitt. Men de andra visste ju inte alls hur man skulle göra... Av en ren slump råkade dock Wilda få ut en godbit ur tornet. Och om hon hade fått vara ensam med tornet en stund, så är det möjligt att hon hade fått ut fler bitar. Trial and error, fungerar ju även i hundarnas värld.

Bonnie gav sig på tornet, men visste inte hur hon skulle göra. Hon nosade runt, och slickade på plasten. Jag visade att man skulle dra i öglan.

Hon förstod dock inte, men tack vare att jag hade dragit ut brickorna till hälften, så lyckades hon lirka dem i sidled - så att godiset trillade ner. De andra hundarna blev avundsjuka på att bara Bonnie fick godis, och Wilda och Stella började gruffa med varandra. Jag smög senare åt de andra tre ett par godbitar var, och så minskade jag Bonnies kvällsmål en aning. Jag ska träna Wilda, Stella och Nellie längre fram.

Själv har jag festat på hallon! Jag köpte 250 gram på Mercadona häromdagen. Så här fina är de på tredje dagen:

Hallon skulle jag kunna äta hur många som helst, varje dag. Hallon är det bästa jag vet! (Godare än glass och choklad.) Men dessa kostade trots allt 2,70 €, så jag hushåller lite med dem.

Jag läste härförleden om Brita-kannan (som man filtrerar vatten med). Ett filter varar 4 veckor. Men jag har varit osäker på hur många liter vatten man kan filtrera innan filtret tar slut. Nu läste jag att det är hela 1000 liter! Man kan alltså filtrera 35,7 liter om dagen! Efter att jag hade läst det, så har jag börjat ge alla mina växter (även de på balkongen) filtrerat vatten. Växterna föredrar förstås också mjukare vatten utan klor. Och tillsammans (jag + mina husdjur + mina växter) så gör vi inte av med 35 liter om dagen. (Fast det tar längre tid att vattna växterna, eftersom Brita-kannan filtrera så långsamt.)

Apropå inget särskilt alls - så har jag inte gallrat ut någonting i dag... Fast jag hade planerat att vara så flitig.

17-08-23:

Grattis på födelsedagen Louice!

Jan tipsade om en artikel: https://www.sydsvenskan.se/2017-08-23/ingen-pension-utan-livstecken. Där står:

Ingen pension utan livstecken. Lever du? Då är det dags att berätta det för Pensionsmyndigheten. Men bara om du är pensionär och bor i utlandet.
En gång om året måste du som utlandspensionär intyga att du är vid liv för att få din pension utbetald. Och nu är det dags i och med att myndigheten skickar ut levnadsintyg. I år går det bra att svara elektroniskt via e-legitimation.

Wow, vilken förbättring! Ni kanske kommer ihåg att jag har haft stora problem att få någon myndighet här i El Campello att skriva på mitt levnadsintyg. Om jag själv kan intyga via e-legitimation att jag är vid liv - då blir det ju inte längre något besvär, utan lätt som en plätt!

Jag fotograferar lilla Nellie lite oftare än de andra. Det beror på att hon är valp, och de växer så fort - alltså gäller det att passa på. Redan vid 10 månaders ålder är en chihuahua fullvuxen, och de blir könsmogna när de är ca 7 månader.

Vår pool har varit avstängd en vecka. Det var för hög halt av någon sorts syra i vattnet. Men i går så tömdes poolen, i morse rengjordes den, och nu fyller man på vatten igen. Så när poolen väl är full (det går inte fort, den rymmer ju väldigt många liter), så är det fritt fram att bada igen. Själv badar jag hellre i havet, men många av grannarna föredrar poolen.

Min ena bougainvillea växer och växer! Den får gärna bli stor! Den kommer aldrig att bli så tung som crassulan är, så den kommer jag att kunna hantera även om några år.

Jag sopade ihop några vissna blomblad på balkongen, och Nellie "hjälpte" mig.

I kväll kommer Inmo2000 med några som ska titta på vår lägenhet. Måtte någon ge ett bud snart! (Ett som även Ulf kan acceptera.) Det är lite jobbigt med alla visningarna - om de inte leder någon vart.

Jag hade tänkt gallra bland en massa tyg, täcken, plädar mm som jag f n har i gästrums-garderoben. Men kanske det inte är så lyckat att stapla upp alla travarna i vardagsrummet före visningen. Jag bör nog vänta till efter, och då hinner jag förstås inte bli klar innan läggdags. Men det är ändå bra om jag börjar på jobbet. Det var bara några år sedan, som jag senast gallrade ut en massa ur den här kategorin. Men uppenbarligen behöll jag för mycket...

Det bottnar säkert i någon form av otrygghet, det här samlarbehovet jag har. En sorts dold rädsla för att "fattas" det som jag behöver. Tror jag. Många gånger är det lättare att förstå orsaken till andras behov, än till sina egna.

På fotot från i går av Marta, väninnan och jag - så ser ni att vi alla har håret uppsatt. Om man har någotsånär tjockt hår så är det enda alternativet i värmen. Det blir för svettigt i nacken även när jag har hästsvans. Jag brukar göra en slarvig uppsättning med bara en stor hårklämma (och håret liksom dubbelvikt så att det nedersta hänger löst ovanpå). Inte så snyggt, men enkelt och funktionellt. Så här ser det ut just i dag. (Några hårtestar hänger löst, ser jag. Det är inte meningen.)

Jag gick nyss  till min tandläkare och beställde en tid för den årliga kontrollen. Jag fick tid på fredag eftermiddag, samt en reservtid på måndag om något behöver göras. Jag vill vara klar innan resan. Jag fick pension häromdagen, och ser att pengarna räcker. Förresten får jag inte så dålig pension som jag först befarade. Den varierar förstås lite med kronkursen, men den här månaden fick jag 1312 € netto. Det är ju inte någon jättehög pension precis, men tillräckligt för att jag ska klara mig. (Förutsatt att jag bor i en billig bostad. Och det strävar jag ju efter att göra.)

Svenska Magasinet skriver lite mer utförligt ang levnadsintyget:

Snart är det dags för de 6.418 svenska pensionär som lever i Spanien eller de nio som bor i Gibraltar att intyga att de lever. Pensionsmyndighetens hemsida uppger att denna vecka inleds årets utskick av levnadsintyg till personer med svensk pension som är bosatta utomlands. I år kan de som har svensk e-legitimation lämna sina levnadsintyg elektroniskt.

Är du bosatt utanför Sverige och har svensk pension? Då behöver du intyga att du lever för att du ska fortsätta få din svenska pension utbetald. Detta gör du en gång per år genom att skicka in ett så kallat levnadsintyg till Pensionsmyndigheten.

I vissa länder sker detta automatiskt genom ett elektroniskt utbyte mellan länderna. Det gäller Danmark, Finland, Norge, Tyskland, USA, Polen och Storbritannien. I övriga länder får du ett pappersbrev skickat till dig som du måste skicka tillbaka med underskrift från exempelvis en svensk ambassad.

Den som får intyget kan välja mellan att söka upp svensk ambassad eller konsulat, svenska kyrkan, utländsk socialförsäkringsinstitution, notarius publicus, utländsk polismyndighet eller utländsk registerförande befolkningsmyndighet för att få levnadsintyget ifyllt skriver Pensionsmyndigheten.

Jag tänker i sammanhanget på Maud i Senegal. Hon skulle verkligen ha nytta av e-legitimation/mobilt bank-ID. Men frågan är om hon kan skaffa en i/från Senegal? Om någon vet så maila henne och berätta hur man gör! (Jag har hennes mail-adress.)

Här kan ni läsa om en liten lövsångare som flög över 2.000 kilometer, mellan Kungsbacka i Sverige och Murcia i Spanien, på tio dagar: http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.12612.html.

Kallt vitt te är svalkande  i värmen!

Nu har Inmo 2000, samt en trevlig spansk barnfamilj, varit här och tittat. De lät positiva! De tycker att lägenheten är ljus, utsikten och balkongen fantastiska, rummen stora, trappan bekväm etc. Men även de bor förstås i en lägenhet som de måste sälja innan de får loss pengar. Eller kan bankerna vara generösare mot spanjorer? Så att de kan låna till ny lägenhet innan de sålt sin gamla?

Jag försökte ju få låna tillfälligt för att kunna köpa en lägenhet i det "blå" huset (för 70'000 €), men skulle bara få låna om vi var två som skrev på (alternativt låna halva summan). Och nu är det för sent. Nu är alla lägenheter i det blå huset sålda - de var annars väldigt prisvärda. (Motsvarande brukar kosta ca 95'000 €.) Jag antar att jag får leta länge efter någon som jag både vill ha - och har råd med. Och innan den här lägenheten är såld så kan jag inte ens reservera en annan lägenhet.

Varje gång någon har varit och tittat så hoppas jag på ett rimligt bud, men ännu har vi inte fått något. Ulf ser helst att lägenheten inte säljs riktigt ännu, för han planerar att bo här sju veckor i höst. Själv skulle jag snarast vilja flytta till en ny liten lägenhet... Som vanligt vill vi helt olika saker. (Det är ju därför som vi skilde oss.)

Klockan har hunnit bli 19:50 (de var lite sena), så jag känner inte för att börja bära upp saker i kväll. Men OM lägenheten blir såld, så måste jag vara beredd att flytta ganska omgående - och då måste jag ha hunnit gallra ut knappt hälften av mina saker innan dess! I morgon har jag inget inplanerat - då måste jag jobba på!

17-08-24:

I förmiddags hämtade jag mina nya glasögon, mitt första par progressiva. Jag hade hellre velat ha blå bågar, men de som fanns var för tunga och klumpiga. Skalmarna på dessa är nästan vinröda, men runt ögonen är de så pass tunna att färgen inte dominerar.

Optikern hade faktiskt ett par "solglasögon-clip" hemma som passade, sådana som är uppfällbara (så man inte måste ha med ett fodral att lägga dem i, om man t ex går in i en affär). Dessa köpte jag förstås! (25€.)

Nu ska ni få se hur glasögonen ser ut på mig. Jo, jag borde givetvis ha kammat håret innan jag tog fotona, men det blir ju ändå så fåniga bilder när jag fotograferar mig själv, så det kan kvitta.

De är fotokromatiska, men det räcker inte utomhus i den spanska solen.

Så utomhus måste jag sätta solglasögonen utanpå.

Men jag kan alltså vika upp dessa vid behov.

Nu återstår det att vänja mig vid progressiva glasögon. Det känns väldigt ovant ännu. Och eftersom de är "astigmatism-slipade" så ser golvet ut som ett böljande hav. Vi får se om hjärnan har vant sig om en vecka. (Annars får hon ta bort astigmatism-kompensationen igen.)

Jag ser väldigt tydligt och bra genom de nya glasen. Läsfältet är precis lagom litet för att inte störa när jag går omkring. Men när jag ska läsa en bok, eller jobba vid datorn, då är det bättre att använda mina vanliga läsglasögon - för annars får jag hålla huvudet så konstigt bakåtlutat. Lena T säger att det är lättare att läsa på surfplatta (som man kan hålla närmare sig) än på dator. Hon har säkert rätt. Men tänk så skönt det ska bli för mig - att kunna läsa vad det står på förpackningarna i affären!

Fast jag måste erkänna: Jag tycker INTE om att ha glasögon på mig, varken läsglasögon, solglasögon eller progressiva. Men jag får försöka vänja mig. Den här typen av nedsatt syn (presbyopi) är en typisk "ålderskrämpa"!

Erik och Irina tittade inom en stund, och Erik hjälpte mig då att lyfta på crassulan så jag kunde skjuta under fatet. Erik är lång, stark och synnerligen vältränad - men han hade ändå fullt sjå att lyfta krukan. Den är tung! Jag kan inte ha kvar den längre. Sorgligt men sant. Jag tycker mycket om crassulan. Jag har ju haft den sedan den var "bebis". Jag köpte den i Sverige innan jag flyttade ner till Spanien 2006, och sedan har den hängt med i alla flyttar. Fram till för några år sedan kunde jag (med möda) bära den själv. Nu krävs det minst två starka karlar...

Jag har inte börjat gallra tyg och täcken och sådant än. Men jag har förberett mig! Jag har bytt klädsel på soffan. Jag ska ju lämna den här. De som får den får nöja sig med det vita original-klädseln från Ikea. Den sandfärgade från Bemz ska Linda få, för hon har en precis likadan soffa. Vit klädsel är nog modernare - men sandfärgad är snyggare (tycker jag) och tåligare.

Jag borde ha strukit klädseln, men det struntade jag i. Jag får se hur den "hänger till sig". Det går att stryka lite på det skrynkligaste även då klädseln sitter på.

Soffan ser blek ut mot den vita väggen, men blir bättre med kuddar i. Fast kuddarna har jag tagit ur igen. Jag ska nämligen använda soffan för att stapla på - allt det som jag ska sortera. I morgon = mañana... Den spanska vanan att skjuta upp allt till morgondagen, har jag delvis anammat. Jag strävar ju efter att bli integrerad i de spanska samhället.

Nye Safir sjunger förresten mer (och med högre röst) än den förre. Han och Celeste sitter oftast tätt tillsammans (när de inte äter, flyger eller klättrar runt i buren).

17-08-25:

I dag är det lite molnigt ute, och inte så varmt (28°). Å andra sidan är det drygt 80% luftfuktighet, så jag svettas ändå. Det är bara lilla Nellie som det är full fart på. De vuxna hundarna slöar...

Klockan 13 hade jag tid hos tandläkaren för den årliga besiktningen. Jag fick "med beröm godkänt". (Jippie!) Hos min tandläkare får man alltid först komma till tandhygienisten, som gör en första koll samt rengör tänderna från tandsten (vid behov). Därefter kommer tandläkaren in och går igenom tänderna ordentligt. Jag gillar den här tandläkarmottagningen av flera olika skäl: De är välutbildade och har modern utrustning, tandläkarstolen är ovanligt bekväm - men framför allt för att de är så trevliga allihopa.

Mina tänder såg bra ut, men jag hade som vanligt en del tandsten framtill i nedre käken. Tandhygienisten sa att det syntes att jag sköter mina tänder bra. Jag undrade hur det då kunde komma sig att jag har tandsten. Jag trodde att det var för att jag inte kom åt tillräckligt bra med tandborsten. Men tandhygienisten sa att tandstenen beror på att jag har så trångt mellan mina tänder, att saliven stannar kvar längre tid eftersom den inte "rinner i väg". Den förklaringen har jag inte hört förr, men jag vet att saliv gör att plack hårdnar till tandsten. 45 € kostade dagens besök, och reservtiden på måndag avbokade vi.

Nu har jag tömt den stora garderoben i gästrummet (till 90%, det står några städgrejor kvar). Jag har också tömt sänglådorna i gästsängen. Nu är allt staplat på och framför soffan i stället. Jag har ganska många kuddar, och täcken, och filtar, och plädar och... Fast det är ju ganska prydligt förpackat (i plastlådor och vakuum-påsar). Men helt uppenbart är det ju - att jag inte behöver allt. Jag har aldrig 14 gäster samtidigt. Två extra täcken får räcka (ett tunnare och ett tjockare). Och tre kuddar, samt några plädar (i olika färger). Jag har redan lagt undan mina egna kuddar och täcken. (De ligger i en hörna på Ulfs säng.)

Så nu har jag en hel del att gallra ut! Jag kommer däremot att behålla nästan alla tyger tills vidare. Eftersom jag inte vet hur min nästa lägenhet kommer att se ut, så vet jag inte heller vad jag kan behöva sy för att få det fint där. Nu ska jag lyfta ner alla plastlådor från soffan  - annars har jag ju ingenstans att sortera i högar. Så får vi se hur långt jag hinner i kväll. Klockan är redan 19.

I förmiddags tvättade jag, bl a flera av hundarnas sängar. (Det behövdes!)

Och på tal om hundar, så betalar jag nu (när jag "bara" har 4 hundar försäkrade) 1169:- per månad till försäkringsbolaget Sveland! Det har jag inte råd med. Om jag säljer Wilda, och inte längre försäkrar Bonnie (eftersom hon är äldst) då blir summan rimligare. Jag har hittat en spansk hundförsäkring (hos Mapfre) där jag kan försäkra Bonnie för olycksfall (men inte för sjukdom, och utan livvärde) för 500:- per år. Det är ju rimligt. Fast jag avvaktar lite till innan jag ändrar något.

Jag glömde att berätta, att det går bra med mina nya glasögon. Jag har dem inte inne, eftersom det är så svettigt nu - och eftersom jag ändå måste ha läsglasögonen för att kunna se något på lilla datorn. (Jag måste ju stå närmare den för att kunna se något.) Men jag gick t o r Mercadona, och såg bra både ute och inne. (Bara i vissa vinklar kurvade sig mark och väggar.) Det enda jag tänkte på, är att mot stark sol räcker de inte - eftersom glasen är mindre så att solen kan skina in uppifrån. Men om jag kompletterar med solskärm så blir det perfekt. (Fast just nu är det för svettigt att ha solskärm...)

De progressiva glasögonen från Smarteyes som jag provade i Stockholm, de måste ha varit rejält felslipade. Marken lutade ca 45°, så jag kunde inte gå. Men bågen var snyggare...

17-08-26:

I dag har jag faktiskt ägnat precis hela dagen åt att gallra ut; täcken, filtar, kuddar, lakan, plädar mm. Plötsligt ser källarförrådet ganska fullt ut igen. Men redan i kväll kommer Erik och väljer vad han vill ha, och han har ju ett stort hus så han har gott om utrymme. Resten måste jag lämna till någon av välgörenhets-butikerna på måndag, för jag har inte plats att ha kvar sakerna längre. Det finns fler kategorier att ta itu med - och mer att gallra ut.

Ändå vet jag att jag behåller för mycket. Men det måste jag göra tills jag vet hur min nästa lägenhet kommer att se ut, och hur stor den kommer att vara. Osäkerheten känns lite jobbig, men det mesta brukar ordna sig i slutänden.

Om min pappa Åke hade levt, så skulle han ha fyllt år i dag. Men 95 år hade han knappast blivit, även om han hade fått leva ett normallångt liv. Men visst hade jag unnat honom att bli 80-85 i alla fall. Nu blev han bara drygt 49...

Ett alternativt sätt att gå ut med sin hund. Jag undrar vad hunden tycker om det hela? Fast det är säkert roligare att få följa med - än att stanna hemma ensam...

Klockan är bara 20:30, men vi är redan tillbaka från sena kvällsrundan. Det hade passat oss bättre att gå framåt klockan 21, men det är omöjligt så här års. Det är mycket folk på El Paseo (och på gatorna som leder dit) redan nu - och senare är det proppfullt. Jag längtar till mitten av september av den orsaken - för då blir det gott om plats igen. El Campellos befolkning är 4 gånger så stor som normalt under semester-månaderna (samt under storhelger). Skillnaden märks!

Så snart vi kom innanför dörren så rusade Nellie till hundtoaletten och kissade där. Sådant hinner hon inte ute. Där är det alldeles för mycket att titta på. Folk skrattar åt henne för att hon brukar skälla på stora hundar vi möter (de stora hundarna tittar inte ens åt hennes håll). Men jag försöker vänja henne av med att skälla. Det må vara en naturlig instinkt hos hundar, men när hunden bor tillsammans med människor, i flerfamiljshus, då uppskattar både ägaren och grannarna om den endast skäller vid inbrottsförsök. Livet är inte så lätt för hundar heller...

Och inte ett enda foto har jag tagit på hela dagen - men det gör jag säkert i morgon.

17-08-27:

Både i går och i dag har jag sådana shorts som saknar bakfickor - och då kan jag inte ta med kameran på våra promenader. Alltså blir det inomhusfoton och foton från balkongen. Bättre än inget?

Det är molnigt ute i dag, 28°, och bara drygt 70% luftfuktighet. Helt OK väder att jobba i alltså.

Plötsligt kom motivet alltför nära kameran...

På gården hade vår comunidad nyss ett extra möte rörande poolen. Jag hade gett vår granne Ferran fullmakt, för jag får ändå inte en syl i vädret på spanska möten. Exakt vad som avhandlades vet jag inte, men beslutet får jag säkert via mail om ett par dagar.

Erik hämtade alla kuddar, täcken och plädar i går, så det blev inte mycket kvar i förrådet. Nu återstår för mig att återigen vakuum-packa det som jag ska behålla. T ex alla mina innerkuddar och plädar (nedan). Kuddfodralen har jag tagit av och tvättat, och dem ska jag inte använda igen förrän efter flytten.

Jag ska också vakuum-packa några stolsdynor, samt hundarnas fårskinn och små filtar. (Påsen med X är utgallrad.) Tja, detta bör jag ju hinna i dag, men förhoppningsvis lite till. Jag har ju en hög med täcken och kuddar liggande på Ulfs säng. Det ger sig om de bra vakuum-påsarna räcker? (De enklare och billigare brukar alla läcka efter ett tag.)

Jag har beställt två till från Westwing, där påsen sitter i en låda som man kan lägga locket på när innehållet är komprimerat. (Lättare att stapla!) Dessa ska komma inom 14 dar. Synd att jag inte har dem nu. Om modellen fungerar bra så kanske jag beställer 2-3 till längre fram. Ju mindre plats sådant som man inte använder dagligen tar - desto bättre.

Ganska många badar trots att det är mulet, men så är det ju 28° i havet...

När vi gick mitt-på-dagen-rundan kunde jag konstatera att Bonnie fortfarande löper. Hon flörtade nämligen hej vilt med den ganska fule blandras-hanen som bor ovanpå El Blanquet. Jag trodde att alla hade slutat löpa! Wilda började först, sedan kom Stella, och sist Bonnie (som brukar vara den som börjar). Bonnie sköter sin hygien så bra, att jag knappt märker att hon löper. Men i dag märktes det alltså tydligt. Hoppas att hon har slutat löpa när jag ska resa till Sverige. Lucky är visserligen kastrerad, men det blir besvärligt nog för Lena att ha hand om två extra hundar ändå - utan att någon löper.

Visst gör det skillnad på volymen, när man vakuum-packar! Nedan ser ni alla mina innerkuddar före och efter komprimering. Fast de komprimerade påsarna är väldigt svåra att stapla...

Jag skulle behöva två vakuum-påsar till. En av de bra läcker (jag har inte hittat felet), och så fick inte mina 6 plädar plats i någon. Men jag har, som sagt, beställt två nya - stapelbara.

Lilla fröken nyfiken stod och tittade på när grannarna badade i poolen. Men när de plaskade för mycket, så det hördes - då skällde hon på dem (till grannarnas förtjusning eftersom hon ännu har en så liten pipig röst). Men inte till mattes förtjusning - för jag vill inte ha en hund som skäller i tid och otid. Så jag fick förstås säga till henne (många gånger). Det är inte lätt för en liten hund att förstå - att det kan vara fel att skälla. I det här fallet bad hon dem ju bara att väsnas mindre...

Spanjorerna är ju ganska glada för att väsnas. I går var det presentation av de två män som ska vara kaptener när det blir dags för fiestan "muslimer och kristna". I samband med detta sa det BOOM ca kl 23, och en knapp timme senare sköt man raketer (PANG-BOM). Nellie blev orolig, och när en stor och en liten hund började skälla i duett ute - då stämde hon in. Och jag, som blivit väckt av smällandet, fick försöka tysta henne (så hon inte skulle störa grannarna)...

Jag sover alldeles för lite - varje natt. Jag har svårt att somna (bl a för att det gör ont hur jag än ligger), sedan blir jag ofta väckt av ljud utifrån + att jag vaknar av värmevallningar.

Fast nu har jag inte längre vallningar 2-3 gånger i timmen, utan "bara" 1-2 gånger. Se där - kanske kommer klimakteriet att ta slut någon gång. Bara för att mamma hade vallningar i 25 år, så måste jag ju inte ha dem lika länge. Hittills har de hållit på 7 år. Normalt brukar de vara 4-10 år har jag läst, men det finns ett litet fåtal (lyckostar) som slipper dem helt.

Hur som helst är jag alltid trött när jag vaknar på morgonen (alltid väckt, aldrig av mig själv). Men eftersom hundarna behöver gå ut - så måste jag alltid gå upp ändå. I det hela stora - så är det en baggis att sova för lite. Särskilt nu när jag inte längre jobbar, och därför inte måste vara skärpt och spirituell 8 timmar på raken. Men det händer att jag tar en liten mocka-kopp med kaffe - fast jag tycker att det smakar illa. Koffeinet gör nytta!

Sedan, när jag blir riktigt gammal, då ska jag försöka att sova siesta - som spanjorerna gör. De timmarna brukar här förresten vara ovanligt tyst! (Synd att här inte är lika tyst på nätterna...)

Jag är trött nu. Det är därför som jag skriver en massa strunt - i stället för att jobba.

17-08-28:

Flygbolaget Primeraair påminde mig i morse via mail, om att nu är det bara tre dagar kvar tills jag ska resa norrut. Ja, plötsligt har det blivit slutet på augusti. Jag tyckte att det var långt dit när jag beställde flygbiljetten. Och det är mycket jag tycker att jag borde hinna innan jag reser. Fast jag blir ju bara borta knappt 4 dagar och 3 nätter. Och jag har hjälp här hemma med hundar, post och växter. Det ska bli SÅ roligt att träffa mina allra närmaste (fast tyvärr inte Johan, eftersom han bor för långt bort)!

I dag har jag bakfickor i shortsen, alltså får ni se att det var ganska molnigt på morgon-promenaden, och det ska det vara hela dagen. Skönt, tycker jag!

Trots att det är molnigt (och därmed sämre torkväder) är jag redan inne på andra tvättmaskinen. (Först mina lakan, och nu två mycket skitiga hundsängar, de enda som jag inte tvättade häromdagen.) Tvätta är den enda form av hushållsarbete som jag tycker är helt OK. Men det beror förstås på att tvättmaskinen gör nästan hela jobbet ensam, utan att jag måste hålla i den - som jag t ex måste med dammsugaren.

I dag säljer Westwing platsbesparande möbler, bl a den här dubbelsängen med inbyggd garderob. Trevlig idé! Fast sängen har de spanska bäddmåtten 140 x 190, och så kostar den nästan 600 €. Men den händige bör kunna bygga något liknande själv. Jag har sett liknande hemmabyggen - fast med "nästan ståhöjd" i garderoben (så man även kan hänga kläder på galge), och då kommer sängen onödigt högt upp. Den här kan man nog klättra upp i ända till 70-årsåldern i alla fall.

Själv undviker jag att handla nu. Bättre att vänta tills jag har flyttat, och se om jag behöver komplettera med något smått då. Jag har, som ni vet, ganska många möbler och saker redan...

Eftersom det har varit svalare i dag, så har hundarna och jag kunnat gå längre promenader. Skönt! Ja, det tyckte i alla fall Stella, Wilda, Nellie och jag. Bonnie tyckte att vi gick överdrivet långt...

I eftermiddag har jag gallrat bland sådant som inte syns och märks (utom för mig själv). Jag har gallrat bland mina smycken. Jag har tidigare tyckt att de tar så liten plats, att det inte spelade någon roll. Men precis som med allt annat - har man för mycket är det svårt att hitta det man söker. Jag upptäckte nu att de örhängen som jag tyckte allra bäst om när jag var 25-30 år, inte nödvändigtvis är precis de samma som jag tycker bäst om nu vid 65... (Jag hade/har bland mina smycken både relativt nyköpta, men också sådana som jag fick som barn.)

Och faktum är att jag bara använder ca 10% av mina smycken (i stort sett bara örhängena). Jag hittade en del fina smycken som har legat oanvända åtminstone 10 år. Men jag är nästan aldrig bjuden på fest numera, och jag dansar inte ens tango. Så jag har liksom ingen orsak att göra mig fin. Hundarna bryr sig ju inte alls om tingel-tangel, inte ens äkta diamanter.

Nedan höll jag på att sortera halsband, halskedjor och armband. Svårast var det att sortera örhängen, för dem sorterade jag i färgskala också - och då blev bordet proppfullt, fast de är så små.

När jag var klar vägde jag det som jag hade gallrat ut. Inklusive plastpåsarna som jag stoppade det i, så vägde det 1323 gram! Tyvärr är bara ett enda smycke i guld. Resten är silver - eller oäkta. Smyckena ska jag ta med upp till mina döttrar, som kan välja ut vad de vill ha. Resten kan de sedan ge till någon annan.

Fördelen med min smycke-utgallring, är att nu får alla mina smycken plats i mitt (stora) smyckeskrin. Innan hade jag en del i askar bredvid. Det är jobbigt att sortera och gallra - men det känns så bra efteråt!

Mina allra finaste örhängen (om än inte dyraste) är förstås de specialgjorda med Bonnie på. (På silverhänget syns att smycket behöver rengöras, precis som så många av mina andra smycken. Det får jag ta itu med en annan dag.)

Avslutningsvis en liten spansk läsövning (kända citat). Om jag har lust och hinner, så kanske jag skriver facit i morgon.

17-08-29:

Översättning:

"Jag är ensam ansvarig för min egen lycka, ingen annan har rätt att säga vad som är bra eller dåligt för mig."

" Att förvänta sig att livet ska behandla dig bra för att du är en bra person, det är som att vänta på att en tiger inte ska attackera dig för att du är vegetarian."

I morse regnade det (lite), himlen är fortfarande grå (och emellanåt kommer det enstaka stänk). Jag tycker att det är skönt som omväxlig till allt solsken!

I dag har jag flyttat ut de blå-grå skåpen ca 60 cm från väggen. Grannen på andra sidan ska nämligen byta ut den gamla skärmväggen mot en ny finare (som är lite högre). De har redan bytt på andra sidan balkongen (se nästa foto). För att kunna byta den mellan oss så var de tvugna att fråga mig först. Men det är klart att jag inte har något emot en förbättring! Det blir ju finare på vår sida också.

Jag hoppas att de sedan inte sätter upp de fula fisk-fjäril-trollslände-dekorationerna igen. De syns ju tydligt på vår sida också, och jag har inte tyckt om att fisken flyger högre än insekterna - för den ser definitivt inte ut som en flygfisk. Det är både bra och dåligt att jobbet troligen kommer att göras medan jag är bortrest. Dåligt för att jag inte har koll, men bra för att jag slipper stök och väsen. Mina små vänner hade nog blivit oroliga om det hade synts främmande människor på balkongen.

Nu när jag är själv här, och mest pratar spanska om dagarna (utom med hundarna), så märker jag att jag delvis tänker på spanska. Inte så att hela meningen blir spansk (för jag kan ju inte konstruera en hel mening grammatiskt korrekt på spanska), men verben och substantiven blir det ofta. Och någon gång kan jag t o m undra vad något heter på svenska... Jag drömmer om den dagen, då jag nästan kan prata spanska obehindrat. Men förmodligen kommer den aldrig, eftersom jag inte lär leva tills jag blir minst 105 - för så många år skulle det nog ta att lära ett nytt språk i vuxen ålder.

17-08-30:

Det regnade ovanligt mycket i natt, flera rejäla åskskurar, och dripp-dropp däremellan! Hur mycket det har kommit vet jag inte, eftersom jag inte längre har någon regnmätare. Det har regnat en del i dag också, men betydligt mindre mängder.

Jag packar och förbereder, och vimsar däremellan runt och undrar vad det var som jag just höll på med. Förhoppningsvis får jag allting viktigt med mig. (Det brukar jag alltid.) I kväll ska jag lämna Bonnie och Stella till Lena H. Jag är så glad för att de kan vara där, de här dagarna. För både Wilda och Nellie blir det premiär att resa med flygplan i morgon. Hoppas att de kommer att klara det bra.

Jag går hemifrån 08:15 i morgon, och kommer fram till Ängelholm på kvällen (om allt går bra, och flyget inte blir försenat/inställt). Så i morgon kommer jag inte att kunna skriva något alls här. Jag ska försöka skriva några rader medan jag är i Ängelholm, men det mesta (foton + berättelser) får ni vänta på tills jag har kommit hem igen.

Precis nu ropade de på mig från andra sidan balkongräcket. De ska börja på att byta skärmvägg nu.

Jag packar ner min lilla dator ganska tidigt i kväll, så om ni mailar så läser jag det kanske inte förrän på fredag förmiddag. Under resan kommer jag att ha min mobil påslagen, och kan då nås på både mitt svenska och spanska mobilnummer.

Nu har jag packat i stort allt som ska med - utom lilla datorn, matsäcken, ett par småsaker, och hundarna. Jag har lämnat Bonnie och Stella hos Lena, samt gett fåglarna mat och vatten så det ska räcka några dagar. Och jag har slängt sopor och återvinning, och kollat kylskåpet. Så snart kan jag varva ner en smula. Jag ska bara duscha och tvätta håret också. De flesta växterna vattnade sig själva i natt, så det var bara 3 stycken jag behövde ge en skvätt. Om det inte blir 30° varmt och strålande solsken varje dag, så ska Lena inte behöva vattna alls.

Ett par växter som står utanför balkong-taket blev "över-vattnade", så jag fick tömma faten i morse.

Nya skärmväggen är på plats. Nedan ser ni hur det blev. Helt klart snyggare!

Nu är det dags för duschen...

Nu har det blivit läggdags. Jag har tagit en dubbel dos huvudvärkstabletter, eftersom jag som vanligt har fått migrän för att jag har stressat. (Tabletterna dämpar bara, de tar aldrig bort migränen.) Eftersom jag förstår att jag kommer att vara väldigt trött när planet landar i Alicante på söndag kväll, så har jag förbeställt en taxi. Det kostar 40 €, men jag tror att det kommer att vara värt pengarna. I morgon däremot så ska jag ta Tram + C6 till flygplatsen. Jag ser särskilt mycket fram emot att få träffa Linda och Jenni!

Nu stänger jag lilla datorn och packar ner den.

17-09-01:

Resan gick jättebra! Men vi var inte framme förrän klockan 19, så det var en lång dag med resa - vänta - resa - vänta och resa... Dessutom hade jag ganska svår migrän hela resan. Men hundarna skötte sig perfekt - de var faktiskt superduktiga! Linda, Jenni och Molly mötte oss på stationen i Ängelholm, och vi gjorde alla sällskap hem till Jenni där vi sedan hade trevligt tillsammans ett par timmar innan sängarna kallade. Jag tycker mycket om att umgås med mina döttrar!

Wilda hälsar att det svenska gräset luktar fantastiskt underbart spännande!

Jag har tagit foton av Wilda och Nellie under resan som ni får se senare när jag hinner. Då ska jag också berätta fler detaljer.

I dag har jag mycket som jag måste hinna med. Som tur är har migränen övergått till att vara svag.