Sparad dagbok 42 (Fr o m 17-06-01 t o m 17-07-07.)

Sparad dagbok 41 kraschade, den också. Så där kunde jag aldrig skriva något slutdatum. Måtte allt gå bra med Sparad dagbok 42!

17-06-01:

För en stund sedan åkte Lena T in till Alicante. Kanske jag kan hinna göra lite nytta hemma under tiden. Det var t ex länge sedan som jag städade här uppe...

Jag tog faktiskt några foton i går kväll. De blev inte särskilt bra - men ni får se dem ändå. Nu har jag två hund-pojkar här: en väldigt liten, och en lite större (fast inte stor). De är söta ihop!

   

På fotot nedan är Nico precis 7 veckor. Tiden går.

Wilda leker fortfarande så fint med Nico. Nedan hade hon inbjudit till dragkamp. (Suddigt foto, jag hann knappt ta bilden innan Nico rusade i väg med leksaken.)

Lucky provade hundsängarna i går, och jämförde. Han kom fram till att de små mjuka var allra mysigast att ligga i. (Så Lena H hade nog inte behövt ta med hans egen stora säng...)

   

Jag tog två foton från min säng sent i går, precis innan jag släckte lampan. Då låg de fem hundarna så här:

   

Jag hade burit in sängsoffan som brukar stå i köket, för att platserna säkert skulle räcka. Fast jag hade dörren till vardagsrummet öppen, och där fanns ju ytterligare fyra sängar.

Fast vov! Det blev fel i natt. Först så sov jag en stund i  min egen säng - den till vänster. Sedan så gick Lucky upp och la sig på golvet. Då la jag mig i den högra sängen. Ja, bara för att få lite omväxling en stund. Men då - då gick Lucky och la sig i MIN säng! Vov och voff alltså. Jag gick upp på golvet och stod och stirrade på honom en vov-lång stund. Men han fattade inte vinken. Nä, han la sig till ro och somnade. Så jag visste inte hur jag skulle göra. Jag kan ju av princip inte sova i den högra sängen. Den är ju bara min reservsäng.

Till slut väckte jag matte, och sa ifrån. Men matte var vov-dum! Ja, för hon sa bara att jag fick skylla mig själv som hade klivit ur min säng. Usch alltså - det var vov-synd om mig! Matte borde ju genast ha gått upp, och lyft ur Lucky ur min säng - det borde hon ha gjort. Voff! Till slut så la jag mig på golvet och sov en hel kvart. Fast det var inte så skönt, så till slut la jag mig i den högra sängen igen. Och så blev jag ju tvungen att sova i den högra - fast den vänstra är vov-mycket skönare! Lucky var så fräck så att han låg kvar i MIN säng ända till morgonen. Ja vov och voff så synd det var om mig i natt!

Luckys säng står inte helt oanvänd. Stella sover där ibland. På fotot nedan t h visar Nico hur man sover i ett hundsängs-hus när det är för varmt att ligga inne i det (med hela kroppen)...

   

Nu borde jag sätta annons om att Nico kommer att bli till salu om en vecka. Jag vet ju att jag måste sälja honom. Fast i hjärtat vill jag egentligen inte. Han är ju så söt och go'!

Jag har räknat ut att jag inte kommer att tjäna en cent på försäljningen. Hittills inklusive allt (från parning, via mödravård, förlossning, och Nicos grund-vaccinationer,  djurpass, chip och stamtavla till Wildas veterinärvård nu efteråt) så har lagt precis 800 € (maten oräknad). Kanske jag borde ta 850 € för honom i o m att stamtavlan ingår i priset? Om inte Wilda slutar blöda efter sprutan som hon ska få i kväll, så måste veterinären göra ett ultraljud på Wildas livmoder. Och beroende på hur den ser ut så kan det ju tillkomma en operationskostnad... Man måste egentligen sälja minst två valpar om det ska gå ihop sig...

Jag kan få lite mer för honom om jag säljer honom i Sverige. men då måste jag först bekosta både rabies-vaccinering, mera mat, och sedan flygresan upp till Sverige - så i praktiken tjänar jag inte på det alternativet heller. Men jag tycker att det är så roligt att ha en valp i huset. Visst kliver jag i små kisspölar nästan varje dag, men jag har väldigt mycket glädje av lille Nico!

Annons nr 1 är inlagd på Mas Amigos webbsida: https://www.masamigos.com/sv/anuncio/chihuahua-valp

Nyss gick jag mitt-på-dagen-rundan med alla fem hundarna. Jag hade Nico fastspänd i min front-carrier-bag, och då räckte händerna till för att hålla fyra koppel - så det gick jättebra. (Lena T är fortfarande i Alicante.) Men jag kan förstås inte fotografera samtidigt...

Där det har varit en "sand-bassäng" en period ser det nu ut som vanligt igen. All extra sand är borta och "strandkrattar-maskinen" har gjort fint igen. Där de stora stenarna ligger invid muren, på den biten av stranden där vågorna går längst in, har man fyllt på med så mycket sand att stenarna inte längre syns. Fast sanden från havsbotten är lite gråare i färgen (och ser tråkigare ut). Kanske är den blandad med lite lera? Det kommer säkert vädrets makter att rätta till så småningom.

Fr o m i dag är badvakterna på plats igen, och det är 21˚ i havet (samt 25˚ i skuggan). Jag mötte de fyra trevliga svenska kvinnorna igen (nu på El Paseo), och de sa att de tyckte att det var så varmt och skönt i vattnet.

Det är ju skräp att jag själv ännu inte har hunnit varken sola på stranden eller bada i år. Men jag har ju sommaren på mig!

Vov! Ser ni! Lucky har lagt sig på båda MINA sängar! Det är ju inte klokt så fräck han är! Var ska jag nu ligga? Ja vov, visst finns här fyra sängar till i vårt sovrum, och så några i vardagsrummet, och en i köket, och så Luckys säng som han hade med sig. Men dom är inte alls så vov-sköna som MIN EGEN säng är. Jag försöker stirra mitt allra argaste stirr, och mitt allra mest bedjande stirr - på Lucky. Men han bara sover. Vov, vooov, voff!

Nu är jag tillbaka från veterinären där Wilda fick sin tredje livmoder-sammandragande spruta. Om hon fortfarande blöder den 7/6 när Nico blir 8 veckor, då måste vi göra en ultraljuds-undersökning av livmodern. Den kan vara defekt eller skadad, och i så fall måste Wilda kastreras. Ja, det återstår att se, men inget av detta hade jag räknat med...

Med lite god vilja kan även en medelstor hund klämma ner sig i en hundsäng av den minsta storleken. (Fast Lucky fick krafsa ur den rosa pläden som jag hade lagt där först, annars hade det inte gått.

Det var lättare att fotografera Nico när han var yngre. Nu sitter han stilla max en sekund, sedan rusar han glatt fram till mig och kameran. Jag hinner ta ett halvsuddigt foto, och därefter blir det så suddigt att man inte ens kan se att det är en liten hund... Kanske det syns ändå på fotot nedan att nosen nu är så gott som helt pigmenterad?

17-06-02:

Ytterligare en dag har rusat i väg. Tiden går fort när man har trevligt sällskap. Vi har pratat mycket Lena och jag, samt promenerat med alla hundarna. Lena har även legat och solat på stranden en stund, men jag kände mig för stressad för att följa med. Det är så mycket jag borde göra. Jag hann bl a vattna alla mina växter innan Lena kom tillbaka. I kväll blir det jag som överger henne en stund. Då är det dags för min danskurs.

Jag har inte hunnit ta några foton i dag heller, mer än några enstaka hundfoton här hemma:

Visst börjar Nico se "vuxnare" ut! Han är inte riktigt lika mycket "bebis" längre. Nu äter han mer (aningen uppblött) torrfoder, än han diar.

Alla som träffar Nico tycker att han år SÅ söt och gullig! Och det är han ju.

Antiklimax! Jag hade packat min dansväska (med dansskor och vattenflaska), och börjat byta om inför dansen. Då mailade min danslärarinna Laura att Alicia precis (endast 32 minuter innan lektionen skulle börja) hade meddelat att hon inte kommer. Och Laura kan inte hålla en lektion med bara mig, det går förstås inte ihop sig. Alicia hade skrivit att hon skulle ta med sig en väninna nästa fredag, så Laura menade på att jag kunde komma då och så får vi hoppas på det bästa. Vi mailade lite fram och tillbaka. Om det bara blir jag som kommer nästa fredag så får jag en privatlektion, och resten av månadsavgiften som jag har betalat kan utgöra betalning för tangokursen den 10:e. Om jag känner Alicia rätt så kan det mycket väl vara så att hon inte kommer nästa gång heller (hon har inte betalat än), och då kanske inte väninnan vill komma ensam. Nu när Lena är här gör det ju inget att jag fick stanna hemma i kväll, men annars hade jag blivit besviken. Jag älskar ju att dansa!

       

17-06-03:

Vi gick en härlig morgon-promenad i morse. Lena höll Lucky, och jag höll hund-vagnen med Nico i ena handen och Bonnie, Stella och Wilda i andra handen. Det fungerar bra. Fördelen med att ha vagnen med är att jag kan ha en massa saker liggande i korgen. Där har jag framförallt saker till hundarna som: bajspåsar, våtservetter, hund-vattenflaska och hundgodis - men jag har också lagt dit min gamla lilla kamera. I morse fick jag användning för kameran. Det är en stor tävling för ungdomar i olika "vatten-tävlingar" (simning, paddling, livräddning mm) och jag tror att det är något livräddningssällskap som ligger bakom. Tyvärr så går det inte längre att zooma med den gamla kameran, och vi ville inte gå för nära med alla hundarna eftersom det var så mycket folk där. Nu ser ni knappt något på fotona. Ni ser i bästa fall att det är en massa folk på stranden, men inte en enda detalj...

På fotot ovan fick jag med Annevi och Staffan (under pilarna), fast det visste jag inte när jag tog fotot. Sedan tog tyvärr kamerabatteriet slut så jag kunde inte ta fler foton. (Kameran har ju legat oanvänd länge, men jag har laddat batteriet nu efteråt.) Annevi och Staffan stannade till och pratade, samt klappade och beundrade lille Nico. Jag presenterade dem och Lena för varandra, och sedan stod vi och pratade ganska länge. De är alltid så trevliga, Annevi och Staffan!

Det blir inte perfekt sola-och-bada-väder i dag, så Lena och jag ska hitta på något annat. (Om jag ska ner på stranden så måste det vara helt perfekt, så att solen "tar lite", och så att jag bli så varm att jag vill bada, när jag har gjort mig besväret att byta om till bikini.) Lena badade förresten 4 gånger i går.

Lena och jag beslöt oss för att gå ut på restaurang i dag. Så efter mitt-på-dagen-promenaden med hundarna gick vi till det nya stället La Taula de les Crepes.

 

Vi tog inte dagens meny (förrätt+huvudrätt+efterrätt) utan valde fritt ur menyn. Som huvudrätt valde vi båda en galette. Jag valde La Quesos och Lena valde La Taula. Vi var båda nöjda med våra val och blev ordentligt mätta.

   

Vi lyckades klämma ner var sin efterrätt också. Jag valde Mousse de Chocolate och Lena valde Café Gourmand. Om jag hade druckit kaffe så hade jag valt samma som hon, för då fick man ju smaka 4 olika efterrätter i lagom små portioner. Men min chokladmousse var väldigt god, så jag ångrar inte valet.

   

Vi besökte båda toaletten (i förebyggande syfte eftersom vi hade druckit mycket vatten). Den var fräsch. Sådant har också betydelse.

När vi hade betalat fick vi ett litet stämpelkort. När man har 15 stämplar (1 per måltid) så får man nästa gratis. Nu äter jag ju inte ute så ofta att det stör, så jag lär aldrig komma upp i 15 stämplar. (Men: Lena & Jan, Annevi & Staffan - kan vi inte ha kortet ihop? Den av oss som oftast äter ute kan ha hand om det och få gratisportionen.)

Efter maten beslöt Lena och jag oss för att gå en promenad. Eftersom jag hade min vanliga lilla kamera med så får ni se flera foton. Tydligen är det starka strömmar på några ställen.

Eftersom det var siesta när vi gick förbi så pågick inga tävlingar, men de olika ungdomslagen var kvar på stranden.

Lena och jag har förresten fått en hel del ofrivillig motion i dag. Hissen är nämligen trasig. Dörrarna längst ner har fastnat, och när dessa inte går att stänga så fungerar förstås inte hissen alls. Jag ringde telefonnumret på lappen, och de lovade att komma så snart som möjligt. Men det var lördag eftermiddag när jag ringde. Hissen gick sönder någon gång mellan vår morgon-promenad, och den mitt på dagen. Men jag hoppades i det längsta att någon av våra spanska grannar hade ringt. Men de verkar inte vara hemma i dag.

När vi skulle ut mitt på dagen så visste vi ju inte att hissen var trasig. Då hade jag med Nico i vagnen. När hissen aldrig kom så stoppade jag även Bonnie, Stella och Wilda i vagnen. (Lucky kan ju gå i trappor, vilket mina små inte kan.) Så Lena höll i Luckys koppel, och bar samtidigt i övre änden av vagnen. Jag bar nedre änden med båda händerna. Det är 65 trappsteg sammanlagt, vilket kändes mest när vi skulle bära upp vagnen igen. På tidiga kvällsrundan fick Nico stanna hemma, för jag klarar max (om än nätt och jämt) att bära tre hundar i famnen utan att tappa någon. Men vi hoppas att hissen är lagad innan sena kvällsrundan...

Vi satt en stund på balkongen, där det var svalt och skönt. (Man blir svettig av att bära vagnar och hundar i värmen...)

   

   

Nico passade på att ta en slurk mjölk.

Lucky sätter sig ofta mellan mina ben. Jag tror att han tycker det känns lugnast så när Nico far runt i full fart.

Men just nu så sover (eller vilar) alla...

17-06-04:

Jippie! Hissen är lagad. När vi gick ut på morgon-promenaden så fick Nico stanna hemma - för jag kan omöjligt bära fler än tre hundar på ett säkert sätt. Men när vi kom hem igen så mötte vi hiss-reparatören som precis var klar med reparationen. Alltså kunde vi ta hissen upp. Skönt! Då kan jag ta alla fem hundarna med när jag ensam ska gå mitt-på-dagen-promenaden. Då kommer jag nämligen att gå själv - för Lena kommer att vara på väg till Valencia. Lena ska ta tåget dit, bo på vandrarhem i tre nätter, och utforska Valencia på dagarna. Hon kommer tillbaka hit på onsdag kväll.

I förmiddags fick jag brev från Conchi. Hon har döpt den lilla vita tiken till Nova de Dasilva (i stamtavlan). Jag undrar nu om det är rätt namnval, med tanke på vad som hände Nova²? Conchi bad mig om förslag på namn på bokstaven N och jag rabblade raskt upp några, inkl namnet Nico. (Jag tror att hanen fick namnet Nyco.) Conchi hade också sett på mina foton, att kroppshållningen på lilla Nova² och lilla Nova de Dasilva = Nova³ var väldigt lika. Conchi hade slängt fotona, för hon menade att ont drog ont till sig. Och vi vet ju faktiskt inte om det är något fel på den här lilla Nova. Det får tiden utvisa.

Lilla Nova de Dasilva har nu fått sin andra vaccination och är klar för leverans. Jag skrev tillbaka till Conchi och frågade vad den lilla kostar. Jag kommer troligen att köpa henne, även om jag inte har råd. Jag får i så fall försöka få fram 100 € som jag kan ge till Conchi nu, och så får hon resten när jag har sålt Nico. Förra gången, när jag köpte lilla svart-vita Nova, så fick jag tillbaka köpeskillingen när hon dog vid fem månaders ålder. Jag antar att om Nova de Dasilva skulle ha samma defekt, och dö ung av defekten, så skulle jag få tillbaka pengarna den här gången också.

Jag hoppas förstås att hon är helt frisk, den lilla! Jag vill kunna glädjas, knyta an, och tro på en framtid tillsammans. Det kan ju vara slumpen att hon låg som på fotot. Hon kanske blev skrämd? Om hon är frisk så är allt toppen! Och om hon har defekten (som ju Stella också har), men inte får några anfall det första året - då kommer hon ju att kunna leva ett normallångt liv! Möjligen får man medicinera, men Stella har ju aldrig haft något som helst besvär - det är bara det att jag inte får avla på henne. Men en så liten tik som Nova de Dasilva kan man ändå inte avla på.

Conchi skickade många foton, både på Nova de Dasilva och hennes syskon, samt några jämngamla valpar som också ska säljas. Nedan får ni se några av dem. Jag har beskurit alla hennes foton (mer eller mindre), utom det översta.

   

   

       

   

Den svarta/tricolor-färgade mellanstora tiken ovan är Nova de Dasilvas syster, och den beigea är hennes bror. Nova de Dasilva och hennes syskon är födda i mars, och är således äldre än Nico. Brodern är aningen större än Nico, men smalare.

Måtte, måtte hon vara frisk den här lilla!!! Hon är ju så SÖT! Och min starka beskyddarinstinkt säger att jag bara måste ta hand om henne.

Jag har rättat texten ovan för jag råkade förväxla Nova de Dasilvas syster och bror...

Jag googlade på chihuahua-uppfödare här i trakten. (Efter att först ha hittat många ganska fula och/eller oäkta chihuahuor på Spaniens motsvarighet till Blocket, för priser mellan 200 och 1000 €.) Det finns bara Conchi med Perros de Dasilva + El Beso de Dragon (som säljer fina fast stora och dyra chihuahuor) här i närheten + några som enbart säljer korthåriga chihuahuor. Av en slump hittade jag precis en sådan tikvalp som jag vill ha! Hon heter Scarlett. Se: http://www.petitmelic.com/cachorro/832/Chihuahua/petit-melic-scarlett

 

Det är en långhårig svart-vit chihuahua-tik som troligen kommer att få en vuxenvikt på mellan 1,1 och 1,2 kg. Självklart har hon stamtavla. Hon skulle alltså passa mig precis! Jag har mailat med uppfödaren som verkar vara seriös. Där föds inga hundar upp i burar utan i miljön nedan på 1000 m². Givetvis kostar valparna därefter - 1'500 € (lika mycket som i Sverige). Och det kostar 500 € att reservera en valp. Tyvärr är det för långt till uppfödaren för att jag ska kunna titta i verkligheten. Kenneln ligger i Sitges nära Barcelona. De föder upp både kort- och långhåriga chihuahuor, samt malteser.

Så här söt är lilla Scarlett som nästan garanterat är fullt frisk:

Jag har fått en film från uppfödaren där man ser hur Scarlett leker med sin bror och syster. Brodern ska uppfödaren behålla (ett gott tecken), och systern är redan reserverad. Bilderna nedan är skärmdumpar från filmen. Det är Scarlett som har en svart fläck på huvudet.

       

   

Varför har spanska skatteverket snott mina pengar just nu? Och varför måste jag vänta så länge på att få tillbaka dem från Sverige? Jag skulle förstås hellre vilja köpa Scarlett, där friskintyg medföljer, än Nova de Dasilva (som kanske har dysplacia occipital). Men hur ska jag få råd till Scarlett? Inte ens om jag lyckas sälja både Nico och Wilda så räcker pengarna. Men en sådan som Scarlett är ju vad jag har letat länge efter. Jag skulle visst kunna tänka mig att ta hand om Nova de Dasilva också, de få månader som jag gissar att hon kommer att leva. För jag vågar inte tro att hon är helt frisk. Jag önskar att hon är det, och om hon är fullt frisk - och kommer att förbli liten, då vill jag gärna köpa henne. Men jag har inga garantier! Och jag tycker ännu bättre om långhåriga chihuahuor. Om jag bara visste! Men facit får man alltid efteråt...

17-06-05:

Även i dag har vi underbart väder. Både på morgonen och sena kvällspromenaden har det varit 22˚ på sistone, och det trivs jag alldeles utmärkt med. I morse (när jag "bara" gick ut med fyra hundar) så hade jag kameran med.

På fotot ovan ser ni så mycket sand kommunen har fyllt på, där de stora stenarna ligger (nu "begravda"). Nedan ser ni att även Nico har börjat gnaga på gnagisar (råhudspinnar).

När jag var yngre så trodde jag att Charlie Chaplin bara var den rolige stumfilmsfiguren = en bra skådespelare. Senare upptäckte jag den vackra musik han har skrivit. I dag hittade jag en dikt. Nu har jag förstått att han var en mycket klok och mångsidig person!

As I began to love myself

Charlie Chaplin 1959

As I began to love myself I found that anguish and emotional suffering
are only warning signs that I was living against my own truth.
Today, I know, this is “AUTHENTICITY”.

As I began to love myself I understood how much it can offend somebody
As I try to force my desires on this person, even though I knew the time
was not right and the person was not ready for it, and even though this
person was me. Today I call it “RESPECT”.

As I began to love myself I stopped craving for a different life,
and I could see that everything that surrounded me was inviting me to grow.
Today I call it “MATURITY”.

As I began to love myself I understood that at any circumstance,
I am in the right place at the right time, and everything happens
at the exactly right moment. So I could be calm.
Today I call it “SELF-CONFIDENCE”.

As I began to love myself I quit steeling my own time,
and I stopped designing huge projects for the future.
Today, I only do what brings me joy and happiness, things I love to do
and that make my heart cheer, and I do them in my own way and in
my own rhythm. Today I call it “SIMPLICITY”.

As I began to love myself I freed myself of anything that is no good for
my health – food, people, things, situations, and everything that drew
me down and away from myself. At first I called this attitude
a healthy egoism. Today I know it is “LOVE OF ONESELF”.

As I began to love myself I quit trying to always be right, and ever since
I was wrong less of the time. Today I discovered that is “MODESTY”.

As I began to love myself I refused to go on living in the past and worry
about the future. Now, I only live for the moment, where EVERYTHING
is happening. Today I live each day, day by day, and I call it “FULFILLMENT”.

As I began to love myself I recognized that my mind can disturb me
and it can make me sick. But As I connected it to my heart, my
mind became a valuable ally. Today I call this
connection “WISDOM OF THE HEART”.

We no longer need to fear arguments, confrontations or any kind of problems
with ourselves or others. Even stars collide, and out of their crashing
new worlds are born. Today I know THAT IS “LIFE”!

Inte anade jag heller att det dolde sig en stilig man under teatersminket. Ibland ser man inte längre än till näsan... Jag har uppvärderat Charlie Chaplin på senare år.

       

Conchi har inte hört av sig mer angående Nova de Dasilva. Kanske har hon sett ett krampanfall??? Hur som helst börjar jag tveka. Jag är ganska säker på att den lilla har defekten, och att hon kommer att dö inom 2-3 månader. Och jag skulle SÅ gärna vilja ge henne ett bra liv den tiden. Men frågan är om jag orkar. Det tar på krafterna att fästa sig vid någon, och sedan mista denne. Och jag kan ju inte rädda alla djur det är synd om...

Det vore säkert klokare att köpa en frisk hund, som t ex lilla Scarlett! Då blir det enbart glädje, och ingen sorg - i alla fall inte på många år. Olyckor kan ju hända alla, men det är inget jag kalkylerar med - vare sig det gäller mina hundar eller mig själv. Händer det något så händer det, men förhoppningsvis så klarar vi oss. Jag siktar på att både jag och mina hundar ska uppnå den normala medel-livslängden - åtminstone.

Wilda leker så fantastiskt fint med Nico! De brottas, och då låter Wilda honom vinna varannan gång. De jagar varandra, vilket är kul att se - särskilt när Nico tar genvägen under läs-fåtöljen (som har ganska låga ben), och Wilda blir tvungen att springa runt om. Som omväxling leker de dragkamp, och även då begriper Wilda det pedagogiska med att låta Nico vinna ibland. Hon är verkligen en superbra mamma! Jag tar fram kameran ibland för att fotografera dem, men jag hinner aldrig - så ni får nöja er med att fantisera om hur det kan se ut.

Lena T har det bra i Valencia. Hon har lovat att fotografera, och att skriva ett litet resereportage här på min blogg när hon kommer tillbaka.

Själv grubblar jag på om jag vågar flytta över mer till Sparad dagbok 41, eller om jag ska börja på en ny innan den förra kraschar.

Min julstjärna på balkongen har börjat få så intressanta färgskiftningar. Och så här års borde den egentligen bara få gröna högblad...

Fr o m i eftermiddags har Nico gått över till att äta (icke blötlagt) torrfoder. Det går bra, även om han "spiller" lite mer utanför skålen. Men han har lika god aptit som mor sin, så allt går åt. Han börjar bli "stor" pojke nu. Rent teoretiskt är han försäljningsklar på onsdag! Fast jag behåller honom gärna någon eller några veckor till! Han är så gullig och go'!

17-06-06:

Precis som pingsthelgen gjorde, så går Sveriges nationaldag mig förbi. Det är ju faktiskt ingenting som firas här i Spanien... Det känns att det var länge sedan jag bodde i Sverige. Jag längtar aldrig tillbaka. Däremot längtar jag förstås ofta efter mina nära och kära!

 

               

    Stort grattis på födelsedagen Sara!   

Jag fick en youtube-länk med musik som jag lyssnade på, sedan hittade jag en annan på samma sida, och en tredje...(Det blir lätt så när man försöker skjuta upp tråkigt arbete - som t ex städning.) Den tredje tycker jag bäst om: Darci Lynne: 12-Year-Old Singing Ventriloquist Gets Golden Buzzer - America's Got Talent 2017. https://www.youtube.com/watch?v=rk_qLtk0m2c. En jättesöt tjej med massor av talang!

Hon sjöng Summertime, en sång som jag tycker mycket om. Så nu går jag och sjunger den för mig själv. (Nej jag sjunger inte ens hälften så bra, men det är ju ingen som hör mig.) Lyriken (som Ella Fitzgerald m fl sjöng den):

Summertime, and the livin' is easy
Fish are jumpin' and the cotton is high
Oh, your daddy's rich and your ma is good-lookin'
So hush little baby, Don't you cry

One of these mornings you're gonna rise up singing
And you'll spread your wings and you'll take to the sky
But 'til that morning, there ain't nothin' can harm you
With Daddy and Mammy standin' by

Sedan måste jag erkänna. Jag har gjort det! Nej, inte städat. Inget sådant. Jag har reserverat den lilla tikvalpen Petit Melic Scarlett! Ni må tycka att jag är tokig, men det är ju en pytteliten långhårig chihuahua-flicka som jag har önskat ända sedan 2004. När jag köpte Bonnie så stod det pytteliten i annonsen. Och jag var för oerfaren för att förstås att hon skulle bli en ganska stor chihuahua. Stella blev ju ganska liten, men inte pytteliten. Och pyttelilla Nova² fick jag ju bara glädjen att ha i tre månader, innan hon dog.

(För er som nyligen har börjat läsa min blogg så är Nova¹ Stellas helsyster, siffrorna lägger jag till för att kunna skilja på dem.) Scarlett kommer att bli ett mycket bättre köp, än om jag skulle köpa Conchis lilla Nova (som skulle ha blivit Nova³). Jag misstänker ju att den senare har occipital dysplaci även hon. Jag tror inte ens att jag kommer att ta hand om henne, för jag tror inte att jag just nu orkar uppleva att ytterligare en kär vän dör. Fast visst känns det som om jag sviker lilla Nova de Dasilva. Hon kommer inte att få något vidare liv...

Lilla Scarlett är nästintill jämngammal med Nico (fast bara 1/3 så stor). Nico är "försäljnings-klar" (= 8 veckor gammal) i morgon, och lilla Scarlett blir det på fredag. Men eftersom Scarlett är så liten så vill hennes uppfödare behålla henne några veckor till. Kanske att jag kan få henne till månadsskiftet? Kennelägare Maria skriver att de är mycket seriösa i sin djuruppfödning. Deras valpar levereras avmaskade, vaccinerade, med friskintyg, och intyg om stamtavlan (som köparen normalt söker själv här i Spanien). De svarar gärna på frågor både före och efter köpet. De kommer att leverera Scarlett hem till mig. De har tagit bort Scarlett från webbplatsen nu när jag har reserverat henne. (Direktlänken ovan fungerar fortfarande, men om man går in på deras webbsida och söker på valpar till salu så finns det bara några korthåriga hanar just nu.)

Scarlett är ett ganska sött namn. Jag tänker förstås på Scarlett O'Hara i Borta med vinden. Men namnet passar inte precis ihop med namnen Bonnie, Stella och Wilda. Har ni förslag på ett "mjukt" tvåstavigt namn (gärna svenskt, men inte alltför svårt för spanjorerna att uttala) så hör gärna av er. Just nu kommer jag inte på något bra själv. Jag har alltid trott att min nästa tikvalp skulle heta Nova, men just nu känns namnet helt fel.

Vov på er!  Nog tycker jag att matte kunde ägna sig mer åt mej, i stället för att tänka på andra hundar. Jag är ju faktiskt hennes första chihuahua - och den allra finaste och bästa! Dessutom är jag vov-söt, vov-klok och vov-duktig. Ja, utan att skryta alltså. Jag kikade på mattes dator i morse, då när hon tittade på bilder av kuddar och sånt. Jag hittade en vov-fin matta, och en vov-fin kudde. Fast dom köpte inte matte. Nä, hon ska spara sina pengar till den nya valpen säjer hon.

       

Hon köpte inte ens den här vov-snygga matskålen till mej. Fast den skulle ha passat mej precis. Den ser ju vov-fin ut (som jag), och så hör det en bricka till. Jag tycker faktiskt att jag borde ha en lite lyxigare matskål än dom andra hundarna. Jag är ju faktiskt chefs-hund här hos oss!

  

 

Tänk! Matte har inte ens fotograferat mej i dag. Men hon har minsann fotograferat Wilda och Nico - det såg jag själv. Hon är vov-orättvis, matte. Och husse har försvunnit, så han kan inte trösta mig. Matte säger att han är i Sverige. Jag fattar inte vad han gör där - när jag är här. Ja för husse tycker om mej - det har han sagt vov-många gånger!

   

Nu har jag alldeles för mycket här i Dagbok. Jag borde flytta minst hälften till Sparad dagbok 41. Men vågar jag? Eller ska jag börja på en ny?

17-06-07:

Ännu en vacker dag! Här är prognosen för Carrer la Mar som vår strand heter. Strandprognosen stämmer oftast bäst hos oss, för prognosen för 'El Campello' syftar på övre El Campello (mätaren finns nära övre kyrkan och biblioteket), ca 1½ km härifrån.

Om jag inte hade så mycket att göra (ni vet, sådant där tråkigt som man bör göra men inte gör), så hade jag nog gått ner på stranden en stund. Tänk i år har jag varken solat eller badat än. Men här i El Campello har vi ju fint väder nästan varenda dag, flera månader i sträck, så det är inte samma panik som när jag bodde i Sverige.

Jag har inte berättat i klartext, men Ulf och jag har bestämt oss för att sälja vår nuvarande lägenhet. Ni vet att jag länge har velat byta till något mindre och nyare (med två-glas-fönster) som framför allt är billigare i drift. (Ett måste nu när jag får lägre pension.) Men Ulf har tyckt - och tycker fortfarande, att vi inte kan bo bättre än just här - med havsutsikt och tre balkonger. Först nu går Ulf motvilligt med på att sälja. Vi har lämnat det till två olika mäklare, och kommer att lämna det till fler, för i Spanien har mäklarna inte ensamrätt. Ulf valde Fastighetsbyrån, och jag valde Inmo2000. Förmodligen kommer vi att lämna det till InmoSanz + Lopez&Henderson + Remax också. Då kommer vi att ha täckt in olika marknader.

Fast ännu har försäljningen inte kommit igång. Det är så mycket som ska göras innan, vilket är en av orsakerna till att jag har ovanligt mycket att göra. Jag hade en arkitekt här förra veckan. Han gick igenom lägenheten och kommer att upprätta ett energi-certifikat, samt ett "bebolighets-intyg" (som talar om att detta är en bostad och inget annat), vilka sen ska registreras hos kommunen. Detta är obligatoriskt sedan något år tillbaka.

Det största jobbet för mig kommer sedan att bli att fotografera alla rum på ett presentabelt sätt. (Jag kan inte låta mäklarna fotografera som det ser ut nu.) Det kommer att ta mig 5 minuter att fotografera ett rum, men massor av timmar att först göra rummet i ordning. Eftersom jag har alldeles för många prylar, och även för många möbler, så måste jag först röja (= flytta allt tillfälligt till ett annat rum), därefter städa och ställa snyggt i ordning - sedan ta fotona. Tja, och eftersom jag inte har något extra förråd - så måste jag sedan bära tillbaka allt överflödigt. Jag kommer att få göra likadant i varje rum - och det kommer att ta tid! Långt tid, och hårt arbete... Men foton säljer! Jag vill ju att köparen ska kunna tänka sig hur fint de själva kan få när de flyttar hit.

Bara för att ni ska förstå vilket jobb jag har framför mig, så får ni nedan se hur det ser ut i vardagsrummet just nu. Prylar, prylar och prylar överallt! Mycket sådant som jag just nu använder ofta, t ex hund-väskan och yogamattan, står framme för att de annars står längst in i gästrummet och är svåra att komma åt. Plastpåsen på dörrhandtaget innehåller dansskorna som jag ska gå till skomakaren med för att klacka om. (Vilket jag inte har hunnit än.) Fågelburen (som väntar på kanariefågeln) ska naturligtvis inte stå på matbordet. Vardagsrummet ser ut som en korsning mellan förråd, och det som det är meningen att det ska användas till. Men eftersom jag ska flytta så känns det inte lönt att ställa allt i ordning (ännu)... Men nu förstår ni varför jag faktiskt inte kan låta mäklarna fotografera i nuläget!

Jag ska fråga runt bland grannarna, om de känner någon som har ett förråd att hyra ut i närheten. Då skulle jag kunna flytta dit alla mina privata prylar, så att det bara finns kvar i lägenheten det som ska följa med vid köpet. Jag kommer att få lämna både den stora soffan, gästsängen och matbordet, samt en hel del annat. Fullt tillräckligt för att man ska kunna bo här, inklusive kastruller, porslin och lakan. Flytten kommer ju att gå till en betydligt mindre lägenhet, så allt kommer inte att få plats.

Jag kommer att ägna de närmaste månaderna åt att återigen gå igenom alla mina tillhörigheter - och rensa ut minst hälften. Ni vet att jag redan har rensat ut i omgångar, men jag har varit alltför försiktig - hittills. Jag har alltid varit "ekorre" och sparat allt som kan vara bra att ha. Det får jag sota för nu. Men det kommer att blir så skönt efteråt! 

I dag blir Nico 8 veckor gammal, och därmed är det tillåtet att sälja honom. Men jag väntar gärna några veckor till, och njuter av att ha honom. Han är faktiskt ganska underbar!

Nico är underbar - även när hans tänder precis har släppt taget om kökshandduken...

Han tar sig fortfarande gärna en slurk mjölk, när Wilda så tillåter. (Fast han nu får hel dagsranson torrfoder av god kvalité.)

   

Jag håller på att möblera om på balkongen. Jag har länge velat ha min lilla grupp med bord och stolar - precis utanför köksdörren (så det är lätt att bära ut en kopp te eller något annat), och jag vill ha mina solstolar där Ulf har sina nu. Eftersom Ulf inte kommer tillbaka förrän i oktober (och lägenheten kan vara såld då) så tar jag mig vissa friheter nu. Jag ska bära ner Ulfs stolar till hans balkong. De kommer att passa bra där, med ett bord emellan. Därefter ska jag flytta bort några växter från den här halvan av balkongen, och sätta dem på den andra halvan. (Och några funderar jag på att ge bort, eftersom jag har många nog ändå.) Jag ska försöka göra snyggt (och rent) - även på balkongerna!

Men det kommer varken att gå på en dag, eller en vecka. Kanske på en månad, om jag är flitig...

Jag har vägt den lille tjockisen i dag, ja Nico alltså. Han vägde hela 1060 gram! Om han hade varit normalsmal så hade han varit väldigt stor, men nu tar jag för givet att han bara blir stor (för att vara chihuahua), men inom det normala. Men kanske han kommer att väga närmare 3 kilo som vuxen.

Jag hade kameran med mitt på dagen. Kommunen jobbar på för att göra allt klart innan turistsäsongen börjar. (Den börjar ungefär 15/6, men i juli och augusti har vi flest turister, och framåt 15/9 brukar säsongen klinga av igen.)

Det blåser i dag!

Vi mötte Josefina och Kiko. Båda tittade nyfiket på Nico i vagnen. (Först nästa onsdag, när han har fått sin andra vaccination, får han "gå på marken".)

Lena kom hem igen i eftermiddags. Under morgondagen hoppas hon bli klar med sitt lilla resereportage. Hon tycker att Valencia är en fin stad. Jag blir sugen på att åka dit längre fram.

Lena följde med på tidiga kvällsrundan. När vi hade gått en bit så la sig Bonnie ner på El Paseo - och visade tydligt att hon inte ville gå en meter till. Då stoppade jag ner henne i vagnen, där hon samsades bra med Nico. Faktum är att Bonnie såg ganska nöjd ut med arrangemanget. Stella och Wilda travade raskt på. När vi sedan började närma oss vårt hem igen så fick Bonnie gå den sista biten.

När vi kommit hem igen så la sig hundarna till ro. Det blir oftare så att Wilda och Stella lägger sig tillsammans (som de brukade), och Nico (mer självständig nu) lägger sig för sig själv - precis som Bonnie.

Havet är tvåfärgat i dag. Jag antar att det virvlar omkring sand längst in eftersom vattnet är "sandfärgat" där.

På "andra sidan" av balkongen har jag en del att ta rätt på, men jag får ta en sak åt gången.

17-06-08:

Lena T och jag har firat hela dagen i dag! Vad då? Jo, att jag har fyllt folkpensionär. Så nu är jag hela 65 år gammal. Det känns faktiskt lite konstigt - för när jag var ung var det nästintill uråldrigt, men nu känns det inte SÅ gammalt längre. Men visst - kroppen är satt i förfall... Dock har jag för avsikt att hänga med ett bra tag till. Synd bara att inkomsten minskar så mycket fr o m den här månaden...

Lena och jag har bl a ätit dagens meny på restaurang La Cova. Lena tog ett enda foto på mig, det nedan, så det får ni se även om jag inte precis är nöjd med mitt yttre. Jag tog flera foton på Lena, några på maten, flera på utsikten, och några när vi gick vägen via hamnen hem. Men fotona som jag tog - dem får ni se i morgon. Om jag hinner, för i morgon förmiddag ska jag till veterinären med Stella och Wilda - och på kvällen är det dags för min dagskurs, och däremellan har Lena och jag planerat att gå en lång promenad på stranden. Men det kommer fler dagar - så visst ska ni få se några av fotona!

Tack för alla gratulationer! Det är roligt att ni kommer ihåg mig!

Ett foto på Nico får ni också se. Jag har ännu inte satt någon annons, vare sig på svenska Blocket eller den spanska motsvarigheten - fast jag vet att jag måste sälja honom. Och förresten har jag inte städat heller, fast jag tog fram skurhinken redan i går morse... Kan man skylla på åldern tro?

17-06-09:

Lena har åkt in en sväng till Alicante, och jag har varit hos veterinären.

Stella fick sin vaccination mot Leishmania, och Wilda blev undersökt med ultraljud. Ultraljudet visade att Wildas ena livmoderhorn (där Nico låg) är sammandraget och fint = helt normalt, medan det där tikvalpen som dog låg är inflammerat. Det såg ut som fullt med små (½ cm stora) cystor (men det hette något annat). Veterinären rekommenderade ett nytt ultraljud om tre veckor (kostar 30 € per gång). Om Wilda fortfarande inte är bra då så rekommenderar hon kastrering. (Kostar minst 200 €.) Eftersom jag sätter Wildas hälsa främst, så kommer jag att göra som veterinären säger. Men Nico har blivit en synnerligen dyr valp. Hittills har jag lagt 900 €...

Nästa vecka (den 14:e), när Nico ska få sin andra grund-vaccination, så ska Wilda följa med. Veterinären ska då ta blodprov för att se om Wilda har anemi/blodbrist. (Men jag ger Wilda järnmedicin var dag.)

Lena har skrivit klart sitt resereportage från Valencia. När hon kommer hem från Alicante så ska hon överföra alla fotona till min dator. Sedan ska jag lägga in reportaget här. Det kommer att bli intressant att läsa.

Lite senare i dag ska jag gå igenom fotona från i går, och lägga in några här. Kanske vi inte går på stranden just i dag - det är molnigt.

Conchi har hört av sig. Hon vill ha 900 € för lilla Nova de Dasilva, eftersom små chihuahuor är lättsålda. Hon berättar att Nova i dag väger 464 gram, och att hon blir tre månader den 16:e - och är en dröm för chihuahua-älskare. Conchi tror att Nova är helt frisk, för hon har inte sett några tecken på occipital dysplaci. Conchi menar att jag "har otur och är drabbad av negativa energier". (Eftersom Nova² dog, och Wilda har patella-luxation.) Jag vet ju inte säkert om Nova de Dasilva har defekten. Hon kan ju vara helt frisk, även om jag inte vågar tro det. Men jag vet tillräckligt mycket om hundar för att veta att den medfödda defekten beror på arvsanlag, inte på köparens "otur" (och detsamma gäller förstås patella-luxation). Jag kommer att tacka nej (även av ekonomiska skäl), trots att hon är så söt den lilla. (Annars skulle förstås pyttelilla Nova och pyttelilla Scarlett ha kunna leka jättefint ihop - om båda hade varit friska och om jag hade varit så rik att jag hade kunnat köpa båda.)

Jag hoppas att lilla söta Nova de Dasilva är helt frisk och snart kommer att få ett bra hem! Mer kan jag inte göra för henne. Och skulle hon ha defekten, så kommer hon ändå att bli lyckligare och få bättre vård hos sin nye ägare. Men om lilla Nova de Dasilva dör i förtid (som Nova² gjorde) så kommer hennes blivande ägare att få gråta...  

Nu ska ni få se fotona från i går. Jag tog några på på väg till La Cova.

Nedan utsikten från vårt bord i restaurangen.

Sedan kommer foton på maten. Lena och jag valde likadan förrätt, olika varmrätter, och likadan efterrätt. Jag minns inte vad allt hette, men allt var gott!

Vi försökte äta så sakta som möjligt, och satt kvar knappt två timmar. Vi hade ju mycket att prata om också. Därefter började vi gå hemåt via hamnen. Med överfulla magar så kändes det bra med en promenad i lagom takt. De första fyra fotona nedan är tagna från La Covas terrass.

Ovan ser ni La Cova nerifrån, och sedan kommer foton från hamnen.

Jag tog några foton i morse också:

Lena köpte en så dekorativ vattenflaska, tyvärr i plast. Om den hade varit i glas så kunde man ha sparat den och haft som blomvas.

Lena hade gjort några fynd i Alicante i förmiddags, men förgäves letat efter Skecher-skor. Sådana är nämligen mycket billigare här (de kostar ca 1000:- paret i Sverige). Hon blev besviken när hon inte hittade några i de affärer hon besökte. Men sedan visade det sig att det är sant som jag brukar säga att "El Campello har allt". För i sportaffären nära stationen hittade Lena två par (de nedan tycker jag är allra snyggast) - och de var verkligen ett fynd! De två paren kostade 63 € sammanlagt!

Lille Nico har precis lika god aptit som sin mor. Jag hinner knappt sätta ner matskålen förrän han börjar äta.

Både Wilda och Nico hade ätit upp all sin mat innan Bonnie och Stella hade hunnit äta hälften. Sedan slickade de för säkerhets skull varandras skålar också. Jag frågade förresten veterinären till råds angående att Nico utöver full matranson torrfoder dessutom diar lite då och då - och väldigt mycket tidigt på morgonen. Hon menade att jag inget kan göra. Det är mer bra än dåligt för Wilda att han fortfarande diar, eftersom livmodern drar ihop sig av detta. Och Nico får springa av sig överflödshullet den dagen Wilda vägrar att låta honom dricka. (Innan dess kan jag ju inte kontrollera hur mycket han får i sig.)

Lenas Valencia-reportage kommer lite senare.

Det är mitt fel att Valencia-reportaget dröjer. Jag har nu fått både text och en massa foton av Lena. Men eftersom jag ska på danskurs om en stund, så hinner jag inte lägga in det förrän i morgon.

Det jag kan visa redan nu är Lenas Tarjeta Dorada:

Det är ett kort som man köper för att sedan kunna resa mycket billigare med tåg. Så här skriver Renfe (Red Nacional de los Ferrocarriles Españoles = spanska statliga järnvägen):

På spanska: Si ya tiene 60 años, disfrute de las ventajas y comodidades que le ofrece el viaje en tren, obtenga la Tarjeta Dorada y podrá adquirir billetes para cualquier clase y tren. Los lunes, martes, miércoles y jueves se beneficia de un 40% de descuento. Los viernes, sábados y domingos, el descuento será del 25%.

La Tarjeta Dorada, con una validez anual, se puede adquirir en estaciones Renfe, Oficinas de Ventas y Agencias de Viajes por 6 Euros. También existe la posibilidad de adquirir la Tarjeta Dorada asociada a tarjetas de crédito y débito, emitidas por algunas entidades bancarias.

På engelska: If you are 60 years old, make the most of the advantages and convenience of travelling by train and apply for a Tarjeta Dorada card. This card will entitle you to purchase tickets for any train and class. On Mondays, Tuesdays, Wednesdays and Thursdays you will receive a 40% discount. On Fridays, Saturdays and Sundays the discount will be 25%.

The Tarjeta Dorada card is valid for one year and can be purchased at Renfe stations, Ticket Offices and Travel Agencies for € 6. There is also the option of obtaining a Tarjeta Dorada card linked to credit and debit cards issued by some banks.

Om man har kortet, som kostar 6 €, så får man alltså 40% rabatt på biljettpriset måndag - torsdag, och 25% rabatt övriga dagar. Man måste ha fyllt 60 år för att få köpa det. Se där - det finns fördelar med att bli äldre!

17-06-10:

I dag har Lena och jag gått ganska många steg, vilket vi hoppas kan kompensera för den där glassen vi åt. Den åt vi på Laneu. Jag tog citron-ingefära-sorbet som smakade väldigt frisk och god. I förmiddags gick Lena och jag i vattenbrynet mellan de yttersta pirarmarna. Det blev lite drygt 4'400 steg. Sedan dess har vi gått ytterligare drygt 14'400 steg, och det kommer att bli några till under sena kvällsrundan.

I eftermiddags låg vi på stranden och solade en stund. Jag vågade bara ligga en timme eftersom det var första gången i år, men Lena låg lite längre. Jag badade två gånger. Det kändes svalt, men inte kallt, i vattnet. (Det var 22˚.)

Nu ska jag komprimera Lenas foton, så snart kommer  Lenas Valencia-berättelse här.

Det tog en dryg timme, för det var 42 foton som också skulle döpas för att jag skulle kunna överföra dem till Christeltango. Men här kommer det lilla reportaget. Textförfattare och fotograf är alltså Lena Tjörnhammar.

Valencia

Har bara hört gott om Valencia och velat åka dit länge. Nu äntligen blev det av! Började med att åka in till stationen i Alicante för att köpa tågbiljetter. Det enklaste är att köpa biljetter på nätet, med appen GoEuro, men eftersom jag skulle skaffa Tarjeta Dorada som måste köpas kontant, 6 €, på stationen så ordnade jag allt på plats. Tarjeta Dorada är ett rabattkort som gäller ett år för oss som är 60+ och ger billigare tågresor. Tor biljetten kostade 39€ inklusive sittplatser. Tågresan var väldigt bekväm och tog 1 h och 45 min.

När jag reser själv gillar jag att bo på Hostel eftersom det finns gemensamma utrymmen som kök och lounge. Jag hade bokat in mig på ett hostel nära Plaza del Ayuntamiento, en kvarts promenad från stationen och mitt i stan. Rent och fräscht och med ett suveränt läge. Men, 64 trappsteg ( ingen hiss) upp till mitt rum, tur att jag har hyfsad kondition, för det blev ett antal gånger per dag.....

Checkade in och drog ut på stan direkt. Gick runt lite i gamla stan och tack vare att jag gick åt fel håll hamnade jag vid den botaniska trädgården. Inträde 2.50 € och en stunds avkoppling bland växter och fågelkvitter.

Fortsatte sedan att utforska staden och titta på folklivet. I gamla stadskärnan finns många sevärdheter, bl a stora saluhallen och katedralen, men hela stadsdelen är fantastiskt att promenera i, vackra hus, smala gränder, små mysiga restauranger och barer. Hann hem innan regnskur och ett gigantiskt åskväder på kvällen.

 

Jag upplever Valencia som en väldigt grön stad med många gröna oaser och parker, den största är den gamla flodfåran Jardin deTuria som sträcker sig genom hela staden. Jag promenerade genom parken till City of Arts and Sciences / Ciudad de las artes y las ciencies - otroliga byggnader med bl.a. Operahuset och Europas största akvarium.

Inte långt därifrån ligger hamnen och strax intill börjar strandpromenaden Paseo Maritimo och den första av flera stränder Playa de Las Arenas. Där kan man hyra solsäng och parasoll och njuta av den fina stranden och det just nu 23-gradiga Medelhavet. Förvånansvärt mkt folk på stranden när jag var där en helt vanlig tisdag fm.

Det var inga som helst problem med att tillbringa 2,5 dagar i Valencia. Jag promenerade i stort sett överallt, det blev dryga milen per dag, men många väljer att hyra cykel. Många uthyrningsställen, hyfsat billigt ca 12€ per dag och lätt att ta sig fram med cykel, så nästa gång kanske.... Annars finns det ju bussar, Metro och spårvagn. 

Man behöver inte gå hungrig eller törstig i Valencia, ett enormt utbud av restauranger caféer och barer. Var aldrig tillräckligt hungrig för att prova Paella Valenciana, men drycken Horchata (gjort av chufa = jordmandel, vatten och socker) som serverades överallt provade jag, och den behöver jag inte dricka fler gånger...... Hade fått tips om ett par små mysiga och  speciella matställen, t ex el Bocatin, men där var det knökfullt både vid bardisken och de 8 borden när jag passerade så det får bli en annan gång.

Jag fick några härliga dagar i Valencia som för övrigt är en riktigt bra shoppingstad med varierat utbud av det mesta, packningen var betydligt tyngre på hemvägen..... En sak är säker, det blir fler besök!!!

Just nu så finns det alldeles för mycket text och för många foton i Dagbok! Men jag vågar knappt lägga över mer i Sparad dagbok 41 (för då kraschar väl den också) - alltså måste jag skapa en ny. Det orkar jag definitivt inte i kväll (för klockan har hunnit bli 22:30 = jättesent för mig). Men kanske jag hinner och orkar i morgon?

Vi kom upp i 20'158 steg i dag. Då kan man säkert äta en glass med gott samvete! (Fast jag väger flera kilo mer än jag brukar, suck! Så det får väl bli vatten och sallatsblad sedan, samt ett ägg vid festliga tillfällen...)

17-06-11:

Lena T och jag hade bestämt träff med Lena H och Jan klockan 13:30 på El Paseo. Vi skulle att äta tillsammans. Det var mycket folk på stranden, som det brukar vara sommar-söndagar med fint väder. (Vi bofasta pensionärer väljer hellre att sola och bada på en vardag...)

Vi gick till Sureña för att prova deras montaditos för 1 € per styck.

Vi valde tre varianter var. Nästan allt serverades som små fyllda bröd. Allt smakade bra, men jag hade uppskattat om det hade varit större variation (alltså mat utan bröd). Jag tycker nog bättre om "vanliga tapas".

När jag har så trevligt sällskap skulle nog nästan allting smaka bra. Vi pratade, och åt, och pratade, och åt. Och när maten tog slut så pratade vi någon timme till.

Sedan tyckte vi att det var dags för att sträcka på benen. Men i stället för att skiljas åt så gick vi till Laneu och åt var sin glass. Där satt vi och pratade en stund till. Plötsligt upptäckte vi att fyra timmar bara hade rusat i väg, och vi insåg att våra hundar nog tyckte att det var hög tid för kvällsmat samt promenad.

När Lena och jag kom hem igen så möttes vi av fyra glada hundar i hallen. Nu är tidiga kvällsrundan avklarad.

Nico har kommit på att det är mysigt att "klämma in sig" när det är sovdags. Visst ser ni nästan på fotona hur mjuk hans päls är...

   

17-06-12:

Jag har varit utan internet över en timme, nu på eftermiddagen. Tänk så mycket man inte kan göra just då. (Inte ringa i telefonen heller...)

I förmiddags åkte Lena och jag in till köpcentrat Plaza Mar 2 i Alicante. Vi tittade mest runt, men jag köpte en tunn T-shirt i eco-bomull för 4,95 €. Varför jag helt plötsligt köper T-shirts i lite vidare modell (när jag säkert har 20 tajta i garderoben), det får ni själva lista ut. När vi kom hem så gick Lena ner till stranden för att sola och bada. Själv tvättade jag två maskiner tvätt och hängde allt på tork på balkongen.

   

De två fotona nedan skickade Ulf i förrgår. Vilken rolig trädgård!

Nu är det dags att gå ut med alla fyra hundarna. Nico får fortfarande åka vagn, men nu är det bara två dagar tills han ska få sin andra grundvaccination - och därefter får han gå på marken.

Lena och jag hade tänkt gå och äta pinchosLizarran i kväll. Men det hade inte de tänkt...

Lena försökte via internet ta reda på om de har stängt på måndagar, eller kanske snart skulle öppna. Hon hittade Lizarran i El Campello, men där stod inte ett ord om öppettider.

Vi valde då ett säkert kort, som dessutom hade öppet - La Toscana.

Där satte vi oss vid det yttersta bordet med utsikt över El Paseo och havet. Det är Lenas sista kväll här i El Campello (för den här omgången) så vi ville ha en fin avslutning.

När vi nu var på en italiensk restaurang, så passade vi på att välja italienska rätter. Lena valde cannelloni med ricotta och spenat, och jag pasta med gorgonzola och valnötter. Det var jättegott, tyckte vi båda! Vi satt en god stund och pratade och njöt av maten. Vi hade funderat på att ta en efterrätt också - men vi orkade inte. 

   

Med överfulla magar (det vore skam att lämna när det är så gott) gick vi sedan hemåt. På hemvägen mötte vi Kaisa och lilla söta Nea. Vi pratade en liten stund, och jag passade på att fotografera Nea.

Jovisst borde jag (helst redan i förrgår) ha skapat en Sparad dagbok 42 och flyttat dit en massa text och bilder. Men nu prioriterar jag att umgås med Lena!

17-06-13:

Vid lunchtid så skjutsade jag Lena T till flygplatsen. Det var tur att jag kunde skjutsa henne, för hon hade inte klarat att åka med Tram + C6. Hon hade nämligen väldigt mycket bagage. En stor + en halvstor resväska att checka in, och sedan en ryggsäck + en kasse som handbagage. När hon kom så hade hon bara en resväska + ryggsäcken. Men nu är Lena T expert på att göra fynd, alltså hade hon handlat en del. Dessutom hittade hon här en speciell sorts yoghurt som hon tycker mycket om - så hon köpte flera burkar för att ta med hem till Sverige. (Många andra tar ju med sig vinflaskor så...) Hur som helst blev Lena tvungen att köpa en resväska till för att kunna få med sig allt hem (hon hittade en billig och bra i skoaffären). Tja, så kan det gå.

När jag kom hem igen så stoppade jag de lakan och handdukar som Lena hade använt i tvätten. De är redan torra, efter bara någon timme på balkongen. I dag är det nämligen så bra torkväder som det kan bli: klarblå himmel och solsken, 30˚ i skuggan, och en lätt bris från havet. Förresten så är den lägsta nattemperatur som vi har haft den här månaden (hittills) 19,8˚. Och eftersom det är som kallast precis före soluppgången, så är jag aldrig ute då. När jag går morgon-promenaden och sena kvälls-promenaden med hundarna är det oftast kring 22˚. Sommar har inte börjat i Spanien ännu (officiellt alltså), det gör den först den 21 juni (och sedan är det sommar till den 23 september då hösten börjar). Men för mig har det varit sommar ett bra tag nu. Och jag njuter av värmen! (Nu är det 24˚ i havet!)

Vov-vov-voff! Jag är vov-smart jag. Ja, för jag kan lägga ihop 2 och 2. Inte för att jag vet exakt vad det blir, men det hör inte hit. Men jag har listat ut, att när människor plockar fram resväskor - då försvinner dom snart. Och sedan kan dom vara borta vov-länge. Som i dag. Då försvann Lena. Hon blir nog borta länge, för hon hade vov-många väskor med sig när hon gick. Allt det här funderade jag på när jag satt på balkongen.

   

Jag funderade länge, för jag är en djupsinnig hund jag. Och vov-smart, som sagt. Jag kom fram till att det är vov-tur att jag inte har någon resväska. Ja, för jag vill faktiskt inte försvinna alls. Vov på er! 

Nu är jag riktigt orolig. Safir mår inte bra! Jag har knappt ägnat mig alls åt fåglarna, de här två veckorna som Lena har varit här. Jag har gett dem mat och vatten, men inte ens städat åt dem. Om jag hade tittat till dem (och pratat med dem) som vanligt, så hade jag sett det här tidigare. Safir fattas fjädrar på huvudet!

Det finns två alternativ - antingen är det Celeste som plockar bort dem (hon är den dominanta, fast jag har inte märkt något plockande - däremot förstör hon en hel del leksaker), eller så har han fått någon parasit eller sjukdom. Jag såg i går (eller i förrgår?) att Safir satt nere i en hörna på burgolvet. (Fåglar sitter annars gärna på pinnen högst upp.) Och då undrade jag, och sa det till Lena. Men senare satt Safir på pinnen bredvid Celeste igen.

Så här eländig ser han ut nu! Jag ska maila fotona till veterinären. Dit ska jag ändå i morgon med Nico och Wilda. Celeste ser ut att vara i prima skick, och då borde det inte kunna vara någon parasit, tycker jag. Tänk om det är Celeste som mobbar honom? Vad gör jag då? Stackars lille Safir!

     

Nu har jag mailat uppförstorade foton till min veterinär, så får vi prata om det i morgon. Tillfälligtvis skulle jag kunna sätta Safir i den mindre buren. Men då kan jag ju inte ta emot kanariefågeln när han kommer. Dessutom är Safir inte handtam - alltså skulle han (och även Celeste) kunna bli ordentligt uppskrämda om jag fångar honom med händerna. Ibland blir det lite för mycket på en gång. Jag ska ju röja-städa-ordna och fotografera alla rum! Så jag har att göra ändå. Men det är klart att jag prioriterar mina djur!

17-06-14:

Det blev lite stressigt i morse. Först gick jag ut med hundarna och gav dem mat. Sedan gick jag på spanskan - sista lektionen för den här terminen. Därefter rusade jag hem och hämtade Wilda och Nico, och så gick vi till veterinären. Där fick Nico sin andra grundvaccination - och på fredag kan han äntligen gå på marken. Wilda blev noga undersökt, och hon har äntligen slutat blöda! Skönt, för det har nu gått precis 9 veckor sedan den dramatiska födelsen. Nico är snart lika stor som sin mor. Han vägde i dag 1,2 kg och har helt klart en massa onödigt fett - men jag kan inget göra förrän han slutar dia. (Jag gissar att han skulle ha vägt 1,0 om han hade lagom hull.) Wilda vägde 2,2 och är fortfarande aningen för smal, men nu är hon nästan som vanligt.

Jag frågade också om fåglarna, veterinären kommenterade fotona redan i går. Det är antagligen så att Celeste är "dum" mot Safir. Alltså bör jag separera dem, åtminstone en period. Frågan är nu hur jag ska få in Safir i den andra buren, utan att skrämma vare sig honom eller Celeste. Om fjädrarna inte växer ut igen som de ska, så ska veterinären behandla honom. Vi får vänta och se. Men jag tror att han snart kommer att återhämta sig.

Jag kom hem igen klockan 12, och först då kunde jag sätta på tevatten och plocka fram frukost. Nåja, man måste inte äta bums på morgonen, men frukosten smakade extra bra i dag.

I dag ska jag försöka pyssla med allt det där som jag borde (städa, gallra, ordna, samt skapa en ny sparad dagbok) - fast jag har större lust att gå ner på stranden. Jag har i alla fall bytt lakan i min säng, tvättat de använda och hängt dessa på tork på balkongen. Nu ska jag först gå en försenad mitt-på-dagen-promenad med alla fyra hundarna.

Det mesta av det som jag borde ha gjort i dag - har jag skjutit upp till i morgon... Men jag har både lekt och kelat med hundarna. De tycker att jag prioriterade helt rätt.

För det mesta när Nico får syn på kameran, så kommer han springande mot den. Nedan hann jag i alla fall ta ett foto, men oftast blir det bara något ljust suddigt... Alltså missar jag många ögonblick när det skulle ha kunnat bli en bra bild.

I eftermiddags fick jag reklam från Madagascar om att de har 30% rabatt på burar och fågeltillbehör just nu. Efter tidiga kvällsrundan körde jag dit och köpte ytterligare en bur - en mindre, men inte pytteliten. Jag vill ha en bur ledig när kanariefågeln kommer, och det kan vara bra att ha en mindre om jag behöver ta med fåglarna till veterinären någon gång. Det blev den lilla vita med "guldfärgat" galler nedan. Den fanns inte i "silverfärg", vilket hade passat bättre ihop med de andra burarna. Och en sådan där bur med mycket plast i skrikig rosalila eller illgrönt ville jag inte ha, annars var de billigare. Nu får kanariefågeln bo i den minsta buren, när den kommer. Och så får Safir bo i den mellanstora så länge han behöver.

Jag borde förstås ha flyttat över Safir redan i dag, men jag väntar till i morgon. Väldigt ofta ser det så rart ut mellan Celeste och Safir, när de sitter tätt tillsammans. Men jag ser att Celeste jagar ner Safir på burgolvet emellanåt... Eller, det är nog så att han flyr undan henne. Tänk om Celeste aldrig låter Safirs fjädrar vara i fred! Hur ska jag göra då? Jag har varken plats eller råd att skaffa dem en ny partner var. (Och vem vet om det blir rätt. Intelligenta fåglar vill gärna välja själva, och det kan de ju bara om man har många par tillsammans från början.) Ska jag ge bort en av dem, och ha en ensam fågel kvar? Det vore inte helt idealiskt, men det är ju inte den nuvarande situationen heller.

På Madagascar hade de nästan sålt slut på kanariefåglar, vilket säkert innebär att de har beställt hem fler. Då får de kanske in en gul hane? (Om inte den andra affären redan har levererat en då?) Jag hade kameran med i dag, men nu fanns det bara kvar en av de ljusa med beigea markeringar, och just den här hade väldigt svag färg. Jag tycker de är vackra de här också, men jag vill ha en gul.

Madagascar har gott om dvärgpapegojor. Ett par sådana skulle jag egentligen också vilja ha, men jag kan omöjligt få plats med fler fågelburar. Man måste ju inte skaffa allt man vill ha. Det måste finnas något kvar att drömma om!

Nu ska hundarna och jag gå sena rundan. Klockan har hunnit bli 21:30, men det är fortfarande 25 grader ute. Skönt!

17-06-15:

Tro det eller ej, men i dag har jag äntligen städat ordentligt. Jag har dammtorkat, dammsugit samt (vilket tog längst tid) skurat alla golv, inklusive balkonggolvet (men bara på övervåningen). Nu blir jag inte längre svart om fötterna när jag går runt på golven. Det blev jag innan...

Nu väntar jag på Alicia som skulle ha kommit för 20 minuter sedan. (Hon mailade i går och frågade om det passade att hon kom klockan 13, vilket jag bekräftade.) När hon har varit här så ska jag gå ut med hundarna. Jag hade gått nu, om jag inte hade väntat, och väntat... I eftermiddag ska jag flytta Safir, samt städa stora fågelburen. (Och sen får jag väl dammsuga runt buren en gång till... Men det är ju inget problem för någon som är så huslig som jag... )

Alicia kom 13:30. Vi pratade en stund (och hon fick ett par saker som jag hade gallrat ut), sedan gick vi en hund-promenad tillsammans. Nu borde jag flytta Safir. Jag drar mig för att göra det, eftersom jag är så rädd för att skrämma fåglarna. Men jag måste ju! Safir ska inte behöva förlora fler fjädrar.

Jag hade oroat mig så mycket - och så var det så lätt att flytta Safir. Jag kunde ta honom i handen och flytta honom till andra buren. Han satt lugnt kvar i min hand. Men Celeste flaxade vilt... Det första fotot är när de ännu satt tillsammans.

När Safir kom in i sin nya bur så åt han bums några frön, sedan satte han sig på översta pinnen, och där sitter han nu och sover.

   

Celeste verkar inte vara helt nöjd med det hela. I alla fall så kvittrar hon mer än vanligt, som för att kalla på Safir. Men han behöver lugn och ro en tid nu, så att han kan återhämta sig.

Och jag som trodde att Celeste och Safir var ett perfekt par... De blev ju köns-bestämda via fjäderanalys, så det kan inte ha blivit fel. Och dessutom ska man kunna ha två hanar tillsammans (bara de inte har en hona i närheten att slåss om), och två honor ska också gå bra. Men dessa har helt klart olika temperament. Safir är nog den sorten som skulle vara lätt att få tam om man hade honom ensam. Men Celeste verkar vara för självständig och för "orolig". Ändå gillar jag henne mest, av någon konstig orsak. Men så valde jag ju henne först (p g a den lite ovanligare blå färgen). Det vore dock väldigt trist om jag inte kan ha Celeste och Safir tillsammans!

I dag hörde en kvinna från Torrevieja av sig och frågade om Nico. Vi får se om det leder någon vart. Det enda stället som jag hittills har satt en annons är ju på Mas Amigos webbsida. Jag borde redan för någon vecka sedan ha satt annonser på både svenska Blocket, och den spanska motsvarigheten. Men jag är i själ och hjärta inte så angelägen om att Nico flyttar hemifrån, och det är inte Wilda heller. Fast jag är väl medveten om att jag inte kan behålla en hane, hur go' han än är...

Jag har inte visat min lilla dammvippa med teleskopskaft (från Casa shop). Den underlättar städningen, inte minst en bit över min normala "räck-nivå". Eftersom jag inte är överdrivet förtjust i att städa, så vill jag ha praktiska städredskap (gärna i glada färger).

Jag öppnade nyss Sparad dagbok 41 (egentligen bara för att skriva slutdatumet överst), men då kraschade den! Så nu är den försvunnen från min hårddisk, men ligger kvar på nätet. Suck, suck och dubbelsuck! Jag är trött på att det blir så här. Nu måste jag skapa en Sparad dagbok 42. Det är ju inte svårt - men jag kan på sikt inte ha flera hundra... Jag måste kolla upp One.com's bloggverktyg, och se om jag kan koppla detta till min nya webbsida www.christel.es. Det är ju meningen att jag ska övergå till att skriva där! Det var ju bara den lilla detaljen att det inte fungerade att "blogga"...

Angående lilla tikvalpen Scarlett som jag har reserverat, så har kennelägaren haft (och har) öroninflammation och ligger därför lite efter med sådana sysslor som att skicka foton till mig...

Klockan är 20:30 och hundarna har precis varit ute på balkongen en stund.

Stella började leka med Nico. Han är precis så pass mycket mindre, att lilla fega Stella vågar utmana honom. Och Nico är så pass tuff att han struntar fullkomligt i att Stella är större. De hade kul tillsammans en bra stund, och var ganska jämspelta.

Normalt är det Wilda och Nico som leker mest, men de senaste dagarna har jag sett att Stella har varit med. Ibland leker alla tre, ibland leker bara två. (Just nu leker Wilda och Nico jaga-leken i vardagsrummet. Fördelen med små hundar är att de även kan motionera inomhus...) Bonnie brukar stå och titta på en stund, sedan går hon åt sidan. Oftast lägger hon sig. Men någon enstaka gång är hon med och leker. Fast då vill hon alltid bestämma!

Det är roligt att ha flera hundar!!!

17-06-16:

I dag var det premiär! Ja, lille Nico fick för första gången gå själv när vi gick vår morgonrunda. Den första biten (nära San Bartolomé) bar jag honom. Han satt alldeles stilla i min famn och bara tittade. Världen tycktes vara mycket större i dag. När jag sedan satte ner honom hade han först svansen mellan benen, och stod stilla. Det var ju lite läskigt med alla nya dofter, och att allting var så STORT!

Jag bar honom till El Paseo, där han tog sina första försiktiga steg.

Fort gick det inte, men han blev säkrare för varje steg.

Nu på morgonen var det så lugnt på El Paseo, med få människor. Det var bara en fransman (som inte kunde spanska) som "fjantade sig" med Nico, så att Wilda till slut såg sig nödsakad att skälla ut honom rejält. Nästa promenad blir nog besvärligare, för jag antar att lille Nico kommer att charma många, och att alltför många kommer att vilja klappa honom.

När vi hade gått en bit så tuffade Nico till sig, och spatserade på lika bra på trottoaren, som hemma på vardagsrumsgolvet.

Nico har redan vuxit i minsta storleken Puppia-sele (XXS), det gjorde aldrig lilla Nova². Nico borde förstås inte ha en beige sele (det blir för mycket ton-i-ton), men selen hade jag innan han föddes, och nu när han växer så fort är det ingen idé att köpa en ny blå. Växer han ur den här innan han blir såld (om han säljs till någon i Sverige och kan flytta först i augusti), så får han låna flickornas selar (även om de flesta är rosa).

Jag hade egentligen tänkt gå lite längre i morse, och det var Stella, Wilda och även Nico med på. Men inte Bonnie! Hon stretade emot. Jag lät henne få som hon ville, den här gången, för att det inte skulle bli för mycket för lille Nico.

Och han var nog trött (både fysiskt och mentalt), för han gick bums och la sig när vi kom hem.

Jag har varit nere hos Jaime och fått håret klippt! Jag bad honom ta 15 cm. Jag tror faktiskt att det var drygt ett år sen senast. När jag kom hem så försökte jag ta några "selfies". Det är minsann inte så lätt. Dels kommer kameran för nära (när man inte har en "selfie-pinne"), och dels ser åtminstone jag ovanligt fånig ut när jag tittar in i en kamera som ingen befinner sig bakom. Om jag säger att fotot nedan blev det bästa så förstår ni hur de andra såg ut... Dock syns det att håret är mycket kortare nu - och det är det som är vitsen med fotot.

Förresten så verkar Ulf sakna hundarna, nu när han är i Hässelby strand. I alla fall så skrev han i går: "Synd att man måste gå ut med hundar från morgon till kväll och att man inte kan lämna dem ensamma längre perioder. Annars hade jag kunnat tänka mig att ta hand om Nico (eller kanske ännu hellre Bonnie)." Jag vet att Bonnie är "husses flicka", och hon hade nog gärna hälsat på honom då och då - om hon hade kunnat...

Inför mitt-på-dagen-rundan satte jag på Nico den lila "blom-selen", eftersom jag ville att alla skulle ha likadana. Men den har han vuxit ur! Den var svår att få på (och sedan svårare att ta av), så den har jag lagt undan till nästa valp (= Scarlett).

Nedan: En mager mamma och en småfet son... Men det ska väl rätta till sig hos båda två, så snart Wilda slutar att ge Nico di.

Det är varmt i dag, 29˚ i skuggan - och skugga är det ont om så här mitt på dagen. Nico satte sig så nära muren som möjligt. Nu på sommaren kan vi bara gå runt kvarteret mitt på dagen, annars blir hundarna alldeles för varma. Vi får gå längre på mornarna och kvällarna i stället.

I morse hade jag min nya rosa T-shirt på mig, och så bar jag ju Nico. När jag kom hem så såg jag en stor brun fläck (efter tassarna?) på sidan på T-shirten. Jag gnuggade först med diskmedel på fläcken, och sedan tvättade jag tröjan (och lite annat) i maskin. Men fläcken är kvar (även om den är mycket blekare nu). Jag undrar hur jag ska få bort den? Den här T-shirten är ju avsedd att ha hängande utanpå, inte instoppad i shortsen - alltså kan jag inte dölja fläcken. Är det någon av er som har ett bra tips? Jag har ju bara haft plagget en enda gång...

Amudeca (kvinnoföreningen) har bytt system och tidpunkt för inskrivningen till höstens kurser - utan att informera oss medlemmar. Normalt får vi ett brev hem i augusti som talar om vilken dag och tid i september som inskrivningen ska vara. Jag brukar vara där minst en timme i förväg för att vara säker på att komma med på min favoritgympa.

När jag var på spanskan i onsdags så såg jag att det satt en lapp på dörren till kontoret om att inskrivningarna redan hade börjat (i början på juni), och att nästa tillfälle var i dag klockan 17. Jag hängde på låset, men fick vänta en stund innan de något försenade kom för att öppna. Jag var den 136:e som anmälde mig. (Förmodligen har många fått höra ryktesvägen att det är dags nu.) Alla har inte anmält sig till gymnastiken, men den var fulltecknad (där finns bara 38 platser). Jag kom långt bak i kön, så förmodligen kommer jag inte med vare sig under höst- eller vårterminen. Den gympan är det enda som jag egentligen bryr mig om, så jag blev förstås besviken. (Jag anmälde mig till spanska + yoga-pilates, men vet inte om jag kommer att gå på dessa.)

Jag frågade i år igen, liksom jag gjort tidigare, varför de inte kan dubblera kursen eftersom den är den populäraste av alla - men det kan de inte, sa de utan att ange skäl. På nästan alla andra kurser finns det gott om plats. Egentligen borde jag kanske ha anmält mig till magdans? Den kolliderar med gympan, så den har jag aldrig kunnat prova. Eller så får jag anmäla mig till pilates på gymmet, och betala ca 400:- per månad (men då har man flera tillfällen att välja på varje vecka, både förmiddagar som jag föredrar, och kvällar).

Det är ju bra att röra på sig. Och om det dessutom är roligt så blir det av.

17-06-17:

Det är väldigt så man får stressa som pensionär. I morse skulle Bonnie till veterinären för att få sin årliga Canileish-vaccination. Eftersom morgon-promenaden tar ganska lång tid när jag har Nico i sele (inte hans fel, men så många vill klappa honom), så hann jag inte med någon frukost före veterinärbesöket. Men om jag bara får dricka ett stort glas vatten så klarar jag mig några timmar utan problem. Bonnie "överlevde" veterinärbesöket (hon stretade emot på vägen dit - för hon vet...), och gick glatt och raskt hemåt. Drygt klockan 12 satte jag på mitt frukost-te, så nu har jag "sparat in" lunchen...

Förresten så mötte vi Kaisa och Nea i morse. Kaisa hade inte heller kommit med på GAP-gympan... Man kunde anmäla sig fr o m den 26/5. Men den 24/5 när jag satt och väntade på att spanskan skulle börja, då satt det inget anslag på dörren till kontoret. Jag läser alltid informationen. Om det hade stått något då (2 dagar innan borde det ha kommit upp information!) så hade jag hängt på låset den 26:e. Jag är faktiskt lite sur på dem som håller i det hela.

Det verkar vara perfekt badväder i dag! Att det är varmt, det känner jag - och termometern visar 29˚. Tydligen är det 25˚ i havet, UV-inex 9, och ska bli 30˚. Folk ser ut att njuta i vattnet, det syns ända från vår balkong.

Jag borde förstås gå ner en stund på stranden. Å andra sidan borde jag röja-städa-ordna-styla-fotografera alla rummen inför lägenhets-försäljningen. Det senare är jätteviktigt, för det säljs mest så här års. Samtidigt är det ett svettigt jättejobb som jag gärna skjuter framför mig. (Och som skulle ha varit lättare om jag hade ett tomt förråd att ställa en massa i.) Plikten kontra lättjan - vilket ska jag välja? Den eviga frågan... Vad jag än väljer så kommer det att kännas till hälften fel. Kanske jag borde börja med något enkelt, som att "styla" stora balkongen? Fast innan jag kan ordna fint där så måste jag flytta bort en hel del växter - alla dem som jag inte har tänkt behålla. Om jag dagtid ställer dem bredvid sopkärlen, så brukar folk ta vad de vill där. (Det är så man gör i Spanien, när man vill bli av med sådant som egentligen inte är skräp.) I värsta fall blir det ingenting alls gjort i dag...

Det är varmt i dag (en klibbig värme med stillastående luft), och jag får nästan ingenting skött. (Fast det är skönare ute än inne!) Hundarna är också slöa. För att de skulle ha någonting att pyssla med så gav jag dem en råhudspinne, en sådan där med torkad kyckling lindad utanpå. Alla blev överlyckliga och rusade till var sin hörna för att avnjuta delikatessen i lugn och ro. Bonnie höll sig på hallmattan, och Stella (i bakgrunden) stod halvvägs inne i lilla rosa huset.

Nico och Wilda la beslag på köket. Lille Nico åt lika raskt som de vuxna hundarna, men så är han lika matglad som sin mor. (Även om man inte precis kan se på Wilda hur matglad hon är - särskilt inte nu.)

   

   

När själva kycklingen var slut så bytte alla hundarna plats med varandra. De ville kolla upp så ingen av de andra hade kyckling kvar. Stella tog Nicos avgnagda pinne...

Jag är fortfarande orolig för Safir. Han är inte bra. Han sitter ofta i en hörna på burgolvet, fast han är ensam i buren. (Dock sitter han på de övre pinnarna ibland, och äter samt dricker gör han.) Men det är något som inte stämmer. Kan det vara så att han är sjuk? Kan det vara så att det var därför Celeste gav sig på honom? Ordet hackkyckling kommer inte för inte från fågelvärlden...

Minns ni att jag reagerade på hans ögon/pupillstorlek i affären, innan jag köpte honom? Jag tyckte att han såg gammal ut, inte ung som Celeste (med stora pupiller). Kan han ha varit halvdålig redan då? Eller inbillar jag mig? Om Safir fortfarande sitter på burgolvet på måndag förmiddag, då tar jag med honom till veterinären. (Jag skulle ha gått i morgon om det inte vore söndag - och stängt.) Trots att veterinärerna jobbar mest med hundar och katter, så ingår det en del om fåglar i deras utbildning. De förstår säkert bättre än jag, vad som kan vara problemet. Jag vill ju att Safir ska må bra!

I dag har Scarletts uppfödare äntligen skickat de utlovade fotona till mig. Fotona på Scarlett är dagsfärska. Tyvärr har samtliga foton väldigt dålig upplösning, så jag kan inte förstora dem.

       

Nedan ser ni Scarletts föräldrar: korthåriga pappan (med långhårsanlag) Torre del Pilar hijo de Linda som väger 1,6 kg, och korthåriga mamman Bela de Gigantes de Palma som väger 2,0 kg. Nog tycker jag att Scarlett ser ut att bli sötare än sina föräldrar (jag gillar ju långhåriga bäst), men pappan har bra kropp och huvud, och kennel Gigantes de Palma har bra rykte.

   

De kan komma med Scarlett redan nästa vecka, och det säger jag förstås ja till. Det ska bli jättekul! Hoppas att det går bra med lilla Scarlett och mina andra hundar, och att jämngamle Nico inte busar för mycket med henne eftersom hon är mycket mindre till storleken. Lite känns det förstås som att köpa grisen i säcken, eftersom jag inte har sett Scarlett i verkligheten. Jag har varit välkommen att titta, men kan inte resa så långt bara för att titta - det blir för dyrt. Det är 50 mil härifrån till Sitges! Jag kan ju inte precis köra t o r över dagen... Hade det varit närmare så hade jag åkt dit redan innan jag reserverade Scarlett!

Förresten tycker Conchi att jag ska ta hand om lilla Nova de Dasilva. Det hade jag så gärna gjort - om jag hade trott att hon är helt frisk. (Jag har erbjudit mig att ha Nova här ett tag, utan att köpa henne, så jag kan se om hon är frisk eller ej. Det vore bra för alla parter. Och en valp mer eller mindre kvittar ju - jag får ändå titta noga var jag sätter fötterna!)

Förresten ska Scarlett heta något annat. Men vad? Några namnförslag har jag själv, och jag har fått några från andra. Kom gärna med fler förslag! Här är några av de jag har hittills: Lina, Elli, Nelli (Nellie), Bea, Lettie, Sissi, Cilla, Nilla, Milla, Moa, Mimmi, Kajsa, Ronja, Cessi (Sessi), Dessi, Tessi, Scilla och Mynta. Inget känns 100% bra än... Och så måste jag förstås fråga spanjorerna, så att namnet inte låter alltför tokigt på spanska!

De kan komma med Scarlett på torsdag morgon (och påbörjar då resan på onsdag kväll). Spännande!

17-06-18:

Min kusin Gunilla skrev i går angående mitt förestående köp av Scarlett: En bra hund förlänger livet! Och det är förstås så sant som det är sagt!

Vi har precis lika varmt i dag, 30˚ och nästan vindstilla. Svetten rinner även när jag står stilla... Hundarna är helt utslagna, och ligger stilla direkt på klinkergolvet (där det är svalast). Typiskt att det ska vara så ovanligt varmt just när jag har två sjuklingar i huset. Safir sitter fortfarande mest i sin burhörna, alltmedan jag oroar mig...

Och Bonnie är tillfälligt dålig efter Canileish-vaccinationen i går. Många hundar, stora som små, blir rejält dåliga 1-2 dagar efteråt. Konstigt nog märktes det inget alls på Stella som fick sin vaccination häromdagen. (Veterinären sa att de ofta reagerar lite mindre för varje vaccination.) Men Bonnie har reagerat desto mer den här gången. Hon bara ligger, och hon vill inte ens äta sin älsklingsmat. När vi går ut så lägger jag henne i vagnen. Sedan åker hon vagn nästan hela rundan. Jag släpper bara av henne vid något bra "kiss-träd" och så kissar hon och bajsar där. Sedan får hon åka vagn igen. Nåja, jag vet vad det beror på - och att hon snart kommer att vara bra igen.

Jag har försökt att göra lite nytta i dag. Jag har gallrat ut (tror det blev 16) krukväxter, som jag inte längre anser att jag har plats med. Några av de finaste gav jag till en av grannarna, de övriga ställde jag ut nära sopkärlen (och så hoppas jag att någon tar hem dem innan sopbilen kommer i natt). De här växterna sa jag adjö till:

   

Nu ska jag försöka tränga ihop sakerna jag har i skåpen på balkongen, så att där kan rymmas lite mer. Jag har dels "hänga-tvätt-saker", och dels planteringskrukor och tillbehör. Jag kan knappast få in så mycket mer, men kanske något? Jag skulle ha behövt ytterligare ett skåp. Eller så får jag ge bort hälften av planteringskrukorna också. Det ena utesluter inte det andra...

Vi får se hur mycket jag orkar i värmen. Men det slog mig i går att det vore en klar fördel om jag hade röjt-städat-"stylat" och fotograferat klart stora balkongen samt vardagsrummet - innan lilla Scarlett kommer. Jag jobbar bäst med piskan på ryggen (när det gäller tråkiga arbetsuppgifter), så kanske jag hinner hälften av det jag planerar... Balkongen?

NASA har fotograferat solen - se: https://www.youtube.com/watch?v=6tmbeLTHC_0&feature=youtu.be, och en sådan här dag förstår jag precis att den måste se ut så här på nära håll:

Nyss, på tidiga kvällsrundan, så såg jag att växterna jag hade ställt ut var borta. Bra, då har någon tagit hand om dem!

Det är synd om Bonnie! Hon mår dåligt och har väldigt ont i vänster bakben, hon kan inte stöda på det. Det var precis ovanför benet (på rumpan) som hon fick vaccinationen, så jag antar att hela området är inflammerat. Den "tar" hårt den här vaccinationen, men räddar liv. Fast om Bonnie fortfarande har lika ont i morgon så kör jag henne (i vagnen) till veterinären. De kan troligen ge något mot smärtan/inflammationen.

Jag har beslutat mig för att gallra ut alla lerfärgade planteringskrukor, och bara behålla de vita (fast inte alla). Jag ska också gallra ut alla självbevattnings-krukorna, för dem har jag ju slutat använda. De senare lämnar jag nog till secondhand-affären där pengarna går till bröstcancer-forskning.

Jag behöll 2 stora, och 4 mellanstora självbevattnings-krukor, samt än så länge alla vita planteringskrukor (fast jag inser att jag aldrig kommer att fylla alla). Det blev ändå så här många som jag kunde gallra ut:

Och resten ryms i skåpen, utom de riktigt stora krukorna (som jag köpte för att dels plantera om min stora crassula i - och dels för att plantera de fruktträd i som jag har tänkt köpa). Den stora jordpåsen ryms förstås inte heller (men ska gå åt vid ovan nämnda planteringar). Fast eftersom jag inte vet hur stor (liten) balkong jag får i nästa lägenhet, så avvaktar jag med att köpa flera träd. Och det är ju lika bra att vänta med att plantera om crassulan till efter flytten...

Jag är inte alls klar på balkongen, men jag hann drygt hälften i dag - värmen till trots. Alltid något!

17-06-19:

Eftersom Bonnie hade mycket ont även i morse, så gick jag i förmiddags till veterinären med henne. (Då var det bra med hund-vagnen!) Veterinären undersökte henne noga för att utesluta att hon hade skadat benet. Bonnie har ingen feber och ingen inflammation, men hon har väldigt ont i vänster höft och/eller bakben. Allt tyder på att det är efter vaccinationen. Veterinären gav henne en injektion mot smärtan, samt en smärtstillande tablett som jag ska ge henne 1/4 av i morgon bitti, och 1/4 dagen efter. Sedan bör Bonnie förhoppningsvis vara som vanligt igen.

Om Leishmaniosis (Leishmaniasis):

De flesta hundar blir dåliga 1-2 dagar efter Canileish-vaccinationen, men så här dålig har ingen av mina blivit tidigare. Det är synd att de ska behöva bli vaccinerade mot Leishmaniasis, men det är ett nödvändigt ont. Sjukdomen orsakas av Leishmania-parasiter, ett encelligt urdjur (protozo) som sprids med sandmyggor (storlek 2-3 mm) till både människor och djur. Här på Costa Blanca bär var 10:e mygga på parasiten (på Costa del Sol är det var 4:e mygga). Katter, gnagare och rävar tycks klara sig, varför vet man inte ännu. Men om en hund får parasiten så dör den.

Leishmanios hos hund leder nästan alltid till allvarlig systemsjukdom och död. Infektionen kräver som regel upprepad eller livslång behandling. En rad olika symtom kan utvecklas, bland annat kraftiga, livshotande blödningar från nos, smärtsamma led- och muskelförändringar och symtom orsakade av lever- och njurskador. Ofta har hundarna också hudförändringar. Symtom från ögon, anemi (brist på röda blodkroppar), avmagring och förlust av muskelmassa är andra exempel på vanliga symtom. Leishmania-infektionen gör att hundens immunförsvar blir nedsatt och ofta drabbas hunden av ytterligare infektioner, till exempel bakteriella hudinfektioner. Leishmania-infekterade hundar behöver inte uppvisa symtom förrän lång tid (flera månader eller flera år) efter det att de infekterats via ett myggbett.

Människor kan också bli smittade, men det är inte så vanligt. Det förekommer framför allt i fattiga länder i tropikerna. Även med god läkarvård förkortas livet för en människa (som fått den allvarligaste varianten) med 10 år, och de fattigaste har förstås ingen tillgång alls till sjukvård. Sandmyggorna är bara aktiva när det är mörkt ute, så man kan skydda sig genom att hålla sig inne den tiden på dygnet - eller genom att använda myggmedel samt myggnät (om man sover ute). De fattigaste människorna har inte dessa möjligheter, och det finns inga vaccinationer för människor.

Varje år beräknas cirka 1,5 miljoner människor insjukna globalt, främst i låginkomstländer. Minst 50 000 människor avlider årligen på grund av leishmaniasis, framför allt i länder som Indien, Bangladesh, Sudan, Etiopien, Nepal och Brasilien. Enstaka fall har förekommit i Grekland, Kroatien och Spanien. Men trots allt så överlever de flesta av de smittade människorna, och viss immunitet kan uppstå.

Det finns tre varianter  som människor kan få:

Kutan leishmaniasis (Orientböld): På platsen för insektsbettet uppträder en hudknottra som ökar i storlek och som så småningom kan övergå i ett stort sår, som efter en längre tid brukar självläka.

Subkutan leishmaniasis (Espundia): Sjukdomen liknar orientböld, men är oftast inte självläkande. Parasiten kan här också angripa och förstöra underliggande vävnader ända ner till skelettet. En infektion i ansiktet kan leda till ett mycket vanställt utseende.

Visceral leishmaniasis (Kala Azar): Detta är den allvarligaste formen av leishmaniasis och utan behandling dör i regel patienten. Sjukdomsbilden karakteriseras av en alltmer stigande feber, en tilltagande avmagring samt ofta av diarré. Levern och mjälten förstoras och patienten utvecklar en "blodbrist" (anemi).

Om ni har orkat traggla er igenom texten ovan, så räknar jag med att ni förstår varför jag låter vaccinera mina hundar mot sjukdomen - trots biverkningarna...

I dag har vi jätteskönt väder! Det är "bara" 28˚, men framför allt så fläktar det friskt (15km/h = 4,2 m/s) från havet. Vinden gör stor skillnad!

Safir sitter nu allt oftare på översta pinnen, alltså är jag inte längre lika orolig för honom.

Nu har jag nästan fixat färdigt på balkongen. Det blev luftigare så här.

Växterna som står ovanpå skåpen (+ en till) måste jag plantera om i större krukor, annars överlever de inte sommaren. Jag önskar att vädringsstället (som jag hänger tvätt på (kläder på galge) vore hopfällbart, för det står i vägen överallt... Det finns hopfällbara, men sådana kostar över 1000:-!

Bonnie mår bättre, så hon kunde gå själv när vi något försenade gick vår mitt-på-dagen-promenad. Men hon gick inte lika raskt som vanligt. Det blir ännu lättare koppel-trassel när man håller en hund-vagn i andra handen...

Det är faktiskt inte lätt att fotografera heller, när man samtidigt ska hålla reda på både vagn och fyra hundar...

   

Nico gick själv en bra bit längs El Paseo. Men fort går det inte. Inte för att han inte kan gå fort, utan för att han har så mycket att titta på. Och att både gå och titta - samtidigt, det är lite för komplicerat ännu. Nedan, mor och son - snart lika stora...

Och så följer en liten stil-studie på Nicos promenerande:

 

Sista biten hem fick han åka vagn.

Bonnie gick ut på balkongen när vi kommit hem, och ställde sig så att vinden blåste i pälsen. Hon är klart piggare nu, men ännu inte "normal". På fotot nedan ser man att ryggen liksom "hänger" (och svansen likaså). Antagligen har hon fortfarande lite ont. Men jag är glad för att den smärtstillande sprutan gjorde nytta! (I morse så haltade hon fram på tre ben...)

   

Om tre dagar kommer lilla Scarlett, och jag har ingen aning om vad hon ska få heta. Jag måste bestämma mig nästan omgående, för namnet måste vara klart innan hon chipmärks, och chipmärka henne vill jag göra bums - för annars kan jag inte försäkra henne. Visserligen heter hon för alltid Scarlett i stamtavlan, och det är ju ingen katastrof om hon heter det i djurpasset också - men i det senare ska det egentligen stå det namn som djuret lystrar till. Tvåstavigt, "mjukt", svensk-klingande - men inte för svårt att uttala för spanjorerna... Kom med förslag!

Av namnförslagen som jag har hittills tycker jag bäst om (utan inbördes rangordning): Lina, Elli, Nellie, Cilla och Scilla. Det råkar vara fyra med "dubbel-L" vilket spanjorerna uttalar som "J", men bara om de ser namnet skriftligt förstås...

Nu har jag (äntligen) lagt in en annons på svenska Blocket, men den har inte "kommit in" ännu, så jag får vänta med att länka till den. Det känns faktiskt svårt att sälja kära vänner! Det var lika svårt när jag sålde Bonnies valpar. För helst hade jag ju velat behålla alla!

Annonsen: https://www.blocket.se/angelholm/Chihuahua_med_stamtavla_73912083.htm?ca=11&w=3 Dock önskar jag att jag vore så rik att jag inte behövde sälja någon hund alls, och helst skulle jag vilja ha hus med trädgård där hundarna kunde springa fritt.

17-06-20:

I förmiddags när det var sol på stora balkongen, så tog jag en massa foton inför lägenhetsförsäljningen. (Allt är vackrare i solsken!) Så nu har mäklarna några att välja på, se nedan. (Nu är det "bara" resten av lägenheten kvar...)

Men de tre fotona nedan tänker jag inte ge till mäklarna. De visar att det som jag brukar kalla "det fula plaståbäket", men som officiellt heter Aqua-park, börjar komma på plats. El Campello kommun tjänar på att hyra ut "vatten-utrymmet", och ungdomarna samt turisterna tycker det är kul att leka/hoppa/dyka där (trots att det kostar 7 € per timme). Men jag tycker att det förstör vår utsikt...

Nu har jag bara i eftermiddag/kväll samt hela morgondagen på mig att försöka röja-ordna-styla och fotografera vardagsrummet, för på torsdag morgon så kommer lilla Scarlett! Det ska bli jättekul när hon kommer! Men hon är liten och ömtålig, så det är nog inte precis läge att flytta tunga möbler de första dagarna... Förresten kommer jag att vilja titta på henne, klappa henne, lära känna henne, och fotografera henne - hela den första dagen, allra minst! Tänk om jag inte får någonting alls skött sen...

17-06-21:

I dag är det sommarsolståndet! I Sverige firas detta lördagen som kommer närmast, och här i Spanien är det Noche de San Juan den 23:e. Jag har aldrig förstått varför man inte firar på rätt dag.

Ännu är det bara förmiddag, så hoppet om att få något vettigt skött i dag (läs: fotografera vardagsrummet) är inte ute. Men än så länge har jag bara hunnit med att duscha och tvätta håret, ge hundarna frukost och gå ut med dem, äta frukost själv, och läsa mina mail.

Och så har jag gett Bonnie hennes medicin (hon skulle ju ta 1/4 tablett två dagar i rad). Men i går eftermiddag verkade hon vara återställd, så kanske jag inte hade behövt ge henne medicin i dag? Faktum är att Wilda åt upp den halva tablett som var kvar, vilket förstås oroar mig. Det gick till som följer.

På morgonpromenaden mötte vi Kaisa och Nea. Av någon orsak som varken Kaisa eller jag förstår, så brukar Nea och Wilda skälla på varandra. Då brukar vi båda lyfta upp hundarna - för då tystnar de. Jag satt på huk och hade Wilda i knäet. När jag kom hem såg jag att mitt ena knä hade blivit alldeles rödprickigt just där Wilda hade suttit. Det liknade nässelutslag.

Jag blev plötsligt orolig för att hon kunde ha någon form av ohyra, så jag beslöt mig för att spraya henne med Frontline. Hon har bara fått en halv dos Frontline spray sedan hon födde Nico, medan Bonnie och Stella har fått Frontline pipett vilket är mer effektivt. (Men spray är skonsammare.) Jag lyfte upp Wilda på arbetsbänken och höll just på att gnugga in sprayen i pälsen. Då plötsligt skuttade hon fram en halv meter och tog tabletthalvan som låg i en skål! Jag hann inte med alls. Jag kunde inte drömma om att tabletten skulle vara attraktiv - den luktar ju inte gott. Men den låg i en liten skål... Och skålar äter man ur, även om just den här skålen är pytteliten och inte liknar deras matskålar alls.

Nu hoppas jag att hon inte kommer att må alltför dåligt av en dubbel dos smärtstillande helt i onödan. Och jag har lärt mig min läxa: "Ha aldrig något som kan liknas vid mat i närheten av Wilda - om hon inte ska äta det"...

Nu kan det ju ha varit något som Wilda hade trampat i, som jag reagerade allergiskt mot. Och då var även det där med Frontline onödigt... (Fast jag skulle ändå fylla på dosen om en vecka.) Nu har det röda på mitt knä lagt sig, bara om man tittar noga kan man se en antydan.

Westwing såg jag ett hopfällbart skrivbord. Jag skulle behöva ett skrivbord, men kommer inte att få plats med något sedan (efter flytten till en mindre lägenhet). Just det här kräver väggyta (85 cm) att luta det mot - och det kommer jag ju inte heller att ha. (Eftersom jag måste ha bokhyllor överallt.) Så jag får fortsätta att sitta vid matbordet. Det går ju bra det också.

   

    

Jag är på gång med att röja! Fåglarna står nu i köket, och en del av krukväxterna också. Gympa-sakerna (mina hantlar mm) står på balkongen, och resten av det som är bortplockat står i mitt rum. Byråarna/hyllorna som står framför balkongdörrarna, samt bordsskivan i sin kartong, ska jag strax flytta ut i hallen (så snart golvet är skurat och har torkat igen). Jag önskar att jag hade en dag till på mig, för det är förstås bäst att fotografera när det är ljust ute!

Lilla Scarlett har redan startat sin resa söderut. De kör tydligen samtidigt med flera valpar som ska till nya hem, och jag antar att de stannar över natten någonstans halvvägs. Hit kommer de redan i morgon (ca 09-10). Innan dess bör jag vara klar...

Jag hade en mäklare här i dag, Paloma från Remax (som jag tidigare har haft kontakt med när jag har tittat på mindre lägenheter). Hon har gott rykte! Hon tror att det kommer att bli lätt att sälja den här lägenheten. Utgångspriset blir 199'000 €. Jag ska förstås maila rums-foton till henne också, men hon börjar troligen annonsera bums med de foton hon har.

Paloma frågade hur snabbt jag kan flytta ut. På en vecka? Nej sa jag, tre veckor är nog ett minimum. Jag borde börja packa nu, böcker och sådant som jag inte använder. Men flyttlådorna står längst in i förrådet, så jag måste tömma det först... Paloma ska kolla om hon hittar något förråd till uthyrning här i närheten. Det skulle vara bra om jag kunde ställa saker i ett sådant åtminstone några månader.

När vi tittade på gården/poolen, samt garaget, så passade jag på att ta foton av dem - så är det klart. (Och av förrådet ska jag ha några foton på håprddisken, där det inte är lika proppfullt som nu.)

Paloma tog förresten ett foto av Nico som hon ska lägga ut på sin Facebook-sida, och skriva där att han är till salu. Det är ju bra!

Lille Safir är fortfarande inte bra. Jag undrar om veterinären kan hjälpa honom? Det är svårt att veta vad som felas fåglar - när det inte är något helt uppenbart.

Nu ska hundarna och jag gå tidiga kvällsrundan, och sedan får jag sätta fart igen.

Klockan är 20:55 och jag har både fotograferat vardagsrummet, samt ställt tillbaka de flesta sakerna igen (fast annorlunda). Nu är jag jättetrött så fotona får ni se i morgon. Jag hann förstås inte "styla" som jag hade tänkt, utan bara röja undan det värsta. Och fotona hade säkert blivit bättre om jag hade tagit dem när solen sken in (som den gör från tidig morgon till drygt mitt på dagen), men nu har jag inte det alternativet. Jag kan inte fotografera och ta emot en hundvalp samtidigt.

17-06-22:

Scarlett är här! Hon kom 9:30. Jag har förstås lite att berätta, och flera foton att visa. Men jag hinner inte än på en stund.

Hon ä pigg och glad den lilla, svansen går som en propeller. De vuxna hundarna är aningen rädda, men Nico tycker att det är helkul med en kompis. Dock får jag håll koll så att allt går lugnt till väga. Lilla Scarlett väger 557 gram, och Nico vägde 1,2 kg senast jag vägde honom.

Nico väger i dag 1320 gram, och är alltså drygt dubbelt så stor som Scarlett. Nu vill ni förstås inte alls se mina vardagsrums-foton från i går, men jag tar det i tur och ordning ändå. (Bilder på Scarlett kommer längre ner.) Så här blev vardagsrummet när jag hade röjt väck hälften av röran:

Lägg märke till att hundarna tjusigt dekorerar golvet här och var...

På förekommen anledning var jag tyvärr tvungen att ha dörren till mitt rum stängd. Synd, för det skulle ha gett ett ljusare intryck om den hade varit öppen.

Orsaken till att jag fick ha min sovrumsdörr stängd när jag fotograferade vardagsrummet var denna:

Jag kunde ju inte låta den röran komma med på bild. Och jag hade ingen annanstans att ställa/lägga de grejorna. Balkongen var ju redan full:

Och köket också. Där står fågelburarna ännu kvar. Men dem måste jag förstås flytta tillbaka in i vardagsrummet när det blir dags att fotografera köket. En hel del har jag redan burit in i vardagsrummet igen (och bara några av sakerna jag hade ställt på balkongen står kvar där). Vardagsrummet i morse:

Fast nu ser det inte ut så längre, för sedan kom Scarlett. (Jag kallar henne stamtavle-namnet Scarlett till jag har bestämt om hon ska heta Elli, Nelli, Cilla eller något helt annat.)

Mannen som lämnade henne såg bara till att hon kom ordentligt fram, sedan gick han. Jag fick behålla transportburen (en sådan där vanlig i plast). Hon var i god form efter att ha tillbringat hela natten i buren. Men hon luktade kiss... Hon låg på en sådan valpträningsmatta som jag har i hundtoaletterna, men den var ganska full med kiss (och lite bajs), för hon hade fått vatten och mat under resans gång.

Men hon kliade sig så i öronen! Och titta noga på fotot nedan! Hon hade tejp i båda öronen, sådan hudvänlig som vissa uppfödare sätter dit för att stabilisera öronen så att de ska stå rakt upp. (Det behövs vanligen inte, bara på enstaka hundar.) Faktum är att jag gick till veterinärmottagningen en timme efter hennes ankomst, för att be dem ta bort tejpen på ett skonsamt sätt. (Jag var rädd för att dra eftersom det kunde ha gjort ont. Veterinären blöter bort dem med ett särskilt medel.) Lilla Scarlett har också sådana där bruna märken kring ögonen efter tårvätska (vilket ger henne ett "argare" uttryck). Jag får torka bort efter hand, för jag tycker inte det är snyggt med det bruna. Förresten rinner Nicos ögon inte alls så mycket nu längre. Tendensen kanske "växer bort" på honom?

Veterinären passade på att lyssna på hjärtat. Han tittade även i mun, öron och rumpa, samt klippte ett par klor som var lite långa. Han sa att hon verkade vara helt frisk. Detta kostade 0 cent! Visst har jag världens bästa veterinärer! (De är ju fyra på mottagningen.) Lilla Scarlett bör få vila några dagar innan vi chipmärker henne. (Fast innan dess kan jag inte försäkra henne, vilket känns lite nervöst.)

Wilda och Nico var nyfiknast på lilla Scarlett. Stella var ganska rädd, och vågade inte gå nära henne. Och Bonnie skällde till och markerade att hon inte är intresserad av bebisar...

   

Scarlett viftade frenetiskt på svansen, och la sig ner (för att visa undergivenhet/ofarlighet) när de "stora" hundarna nosade på henne. Det skiljer tre dagar på Nico och Scarlett, men desto mer storleksmässigt.

Hon kunde inte själv kliva över dörrtröskeln, fast hon försökte.

Men hon roffade bums åt sig en gnagis som hon hittade på golvet.

Ännu vågar jag inte lämna henne utan tillsyn, så därför gjorde jag en liten minihage i vardagsrummet. Där får hon vara när jag inte kan ha ögonen på henne. Jag litar inte riktigt på de andra hundarna ännu. Wilda och Nico tittade avundsjukt på när hon fick mat (innan de hade fått)...

Sedan la jag in ett par leksaker till henne. Det uppskattade hon. Hon lekte med bollarna en stund.

Men sedan blev hon trött och la sig. Ni ser att ett öra hänger ner. Det får bli som det blir. Jag tänker inte sätta tejp i hennes öron. Jag har inte tänkt ställa ut henne, och hon är för liten för att ha i avel - och då kvittar det ju om det ena örat hänger. (Fast det är ett s k diskvalificerande fel hos chihuahuor.)

Wilda ligger utanför hagen och tittar intresserat på den lilla.

   

Jag kommer att låta hagen stå framme de närmaste dagarna. Då kan Scarlett få lugn och ro när hon behöver. När vi gick mitt-på-dagen-rundan så fick hon stanna hemma. Hon behövde vila, och smälta alla nya intryck. Men förmodligen tar jag med henne i vagnen på nästa promenad.

Jag har fått in tre nya namnförslag: Milla, Cockie och Fluffi. Jag ska fundera några dagar och känna mig för vad som känns bäst. Maila mig gärna fler förslag!

Nico är väldigt nyfiken på lilla Scarlett, och det är ömsesidigt. Fast tyvärr går han lite hårt fram när de leker, så ännu vågar jag inte lämna dem utan uppsikt. Förresten så morrar Wilda på Scarlett ibland, och det händer att Stella skäller. (Bonnie håller sig undan.) Det kommer att ta flera dagar innan Bonnie, Stella och Wilda har accepterat att Scarlett är en del av flocken nu. Nico accepterar henne redan.

När lilla Scarlett är i sin hage så kissar hon enbart på valpträningsmattan, och det är ju bra. Ser ni förresten att Bonnie har fått en ny favoritplats sedan jag öppnade balkongdörrarna? Där har hon suttit och legat mest hela dagen.

När man har valpar i huset så får man många glada skratt. Men det händer att det blir en och annan suck också. Jag kliver ganska ofta i små kiss-pölar. Foten känner oftast pölen innan ögat ser den - tyvärr. (Scarlett är helt oskyldig.) Jag undrar om det verkligen bara är Nico som åstadkommer alla. Jag misstänker att kanske Wilda "hjälper till" en smula. Inte för att jag har sett något, men Nico kan ju inte kissa hur mycket som helst. Jag ser att Stella kissar på deras toa som vanligt, och Bonnie kissar rejält utomhus. Det går åt en hel del toapapper och hushållspapper, och jag får tvätta fötterna flera gånger om dagen...

I eftermiddags hade jag gjort i ordning en skål med yoghurt (med havrekli och "superbär"), och var på väg in i vardagsrummet för att sätta mig vid matbordet och äta. Men jag kom inte så långt... I hallen halkade jag i en kisspöl, och flaxade till med armarna för att inte mista balansen. Det kan man faktiskt inte göra när man bär en skål med yoghurt i ena handen... Yoghurten hade jag i en skål av bra kvalité (Höganäs keramik), så den gick bara i två bitar när jag tappade den i golvet (inte 1000 skärvor). Wilda och Nico rusade raskt fram och började slicka. Tur i oturen att det inte var något som var giftigt för hundar. Jag gjorde ändå mitt bästa för att torka upp innan de hann äta för mycket. Tja, det var en bra skål, som jag var ganska förtjust i - men jag har fler skålar... Och jag hade mer yoghurt också!

Nu inför natten så gjorde jag Scarletts hage större. Jag har ju 8 delar totalt. Eftersom de andra delarna stod ovanför trappan så får jag nu stänga vikdörren i stället. Jag vill inte att Nico ska ramla ner.

Det kommer att dröja några dagar (nätter) innan Scarlett kan sova var hon vill. Jag har dörren till mitt sovrum öppen, och det är öppet till hallen och köket också. Stella sover ofta i vardagsrummet, och Bonnie sover i hallen ibland. Det är nog bara Wilda som praktiskt taget alltid sover i mitt (vårt) sovrum.

På sena rundan var Scarlett med. Först åkte hon vagn med Nico, vilket gick sisådär. (Nico busade lite väl mycket om det inte hände spännande saker utanför vagnen.) Sedan ville Stella åka med (eftersom det var mycket folk). Det gick mycket bättre, både när Nico också var med (Stella höll koll på honom) - och när Stella och Scarlett åkte själva. Ett tag blev Bonnie rädd (något smällde) och då bar jag henne på armen, hade Wilda och Nico i koppel och körde vagnen med den tredje handen (nä visst nä, jag har ju bara två)...

Nu ger det sig om lilla Scarlett somnar gott, eller om hon piper hela natten. Jag vill inte ha henne i sängen för då blir de andra avundsjuka. Det gäller att försöka vara alldeles rättvis hela tiden. Jag tycker om att ha många hundar, men på sikt vore det bra om Nico blir såld.

17-06-23:

Den trevliga bilden nedan fick jag själv i en midsommar-hälsning, och eftersom jag inte kan ta några passande foton själv - så återanvänder jag den.

 

Ha en riktigt trevlig midsommarhelg!

Själv kommer jag inte att fira midsommar alls (och inte Noche de San Juan heller), men det går ingen nöd på mig. Jag kommer att ägna dagen åt att kela med alla mina hundar, med små avbrott för att torka upp kisspölar från golvet. Men Scarlett är superduktig. Hon kissar och bajsar enbart på hundtoaletten! Nico däremot fördelar gärna kisset över hela golvytan i samtliga rum... Att det kan rymmas så mycket kiss i en så pass liten kropp! Han gör ju annat än dricker, Nico.

Och så bör jag röja-ordna-fotografera alla de utrymmen som återstår, samt tvätta. Och så verkar det vara dags att skura golvet - nu igen.

Möjligen firar hundarna och jag en stund i kväll. Jag kan dricka ett stort glas lätt saltad tomatjuice (toppen i värmen), och de kan få var sin gnagis.

17-06-24:

Midsommardagen i Sverige - en vanlig lördag här... Vi har i alla fall bättre väder!

Gårdagens Noche de San Juan-firande gick mycket städat till här i El Campello. Man tände ett par små eldar på stranden, "pangade 4-5 PANG", och hade familje-sammankomster med picknick på stranden. Det mesta av firandet syntes från vår balkong.

Eftersom hundarna varken gillar PANG eller folksamlingar så gick vi vår sena runda åt ett annat håll.

Jag erkänner att det inte är alldeles enkelt att gå ut med fem hundar, varav två valpar. Jag provade att ha Scarlett (det lutar åt att hon får heta Nellie, jag ska fundera under dagen) i min froint-carrier-bag, och de andra fyra i koppel. Det gick inte så bra. Dels ville Scarlett hoppa ur väskan och gå själv, och dels ville Nico inte gå...

Det som fungerar bäst är att sätta båda valparna i vagnen (även om Nico ideligen anfaller lilla Scarlett), och låta de tre vuxna gå i koppel. Men på El Paseo släpper jag ner valparna på marken, så att de också får gå. Nico kommer på efterkälken, men lilla Scarlett skuttar raskt bredvid de vuxna hundarna. Hon är en väldigt pigg och glad liten hund, och tuff för sin ringa storlek.

Efter morgonpromenaden gick jag ensam till Aldi och köpte mig en rese-kudde. Kudden, som innehåller sådana där små kulor, täcker både ögon och öron - och man kan luta huvudet mot något hårt utan att det blir obekvämt. Den är maskintvättbar i 30˚, väger 121 gram och kostade 5,99 €. Jag tror att jag kan ha nytta av en sådan. Jag har en bra ögonmask, men tycker att det är obehagligt att ha öronproppar. Den här dämpar nog oljud tillräckligt.

På måndag planerar Lena H och jag att åka till Carrefour. Jag behöver bl a tomatjuice, och jag tycker att Carrefours smakar bäst. (Annars säljer alla butiker här tomatjuice.) Juicen innehåller bara tomater + salt, och är således en mycket bra dryck i värmen. Jag dricker förstås mycket vatten, men man behöver lite salt för att upprätthålla natrium-kalium-balansen.

   

När jag ska lyxa till det så dricker jag gärna Mercadonas fruktjuice med chia-frön. Den är supergod! Men den räknar jag mer som "godis" eller "efterrätt" inte som dryck.

   

Drycken finns i fler varianter, bl a den här:

   

Dryckerna är betydligt nyttigare än glass, och svalkar lika bra. Fast jag håller mig mest till kylskåpskallt vatten. F ö försöker jag nu äta mestadels nyttigt, men utan att banta. (Så putmagen lär jag få behålla ett tag till. Den lär inte försvinna av sig själv.)

Lilla Scarlett är så söt! (Eller Nellie? För Piggelina kan hon ju inte heta, även om det skulle passa hennes temperament.)

   

Pigg är också Celeste, men definitivt inte Safir. Han äter och dricker, men är inte i form. Han har svårt att flyga. Jag har en känsla av att han var sjuk innan Celeste började plocka fjädrar på honom. Det är något som inte stämmer. Jag tyckte redan i affären att han såg "gammal" ut, inte ung som Celeste. (Hans ögon ser gamla ut.) Jag får väl ta honom med till veterinären. Men vad ska de göra? Ge honom vitaminer? Antibiotika? Det är inte så lätt att undersöka en fågel.

   

Ni har märkt att jag gillar djur, eller hur!

   

Scarletts uppfödare har skickat foton på hennes syster Valkiria, och hennes bror Bomer. Systern beräknas få en vuxenvikt på ca 1,5 kg (också lite), medan brodern troligen kommer att väga lika lite som Scarlett, någonstans mellan 1,0 och 1,3 kg. Syskonen är också söta! Valkiria till vänster och Bomer till höger.

   

Med tanke på att det är 29˚ i skuggan, 25˚ i havet, och jag bor ca 100 meter från stranden - så borde jag gå ner och bada! Jag är jättesugen på att bada (men inte på att sola, det är UV-index 10). Men frågar är om jag gör det. Jag borde kanske, men jag borde så mycket annat också - annat som är viktigare. Jag skulle få dåligt samvete om jag tillbringade dagen på stranden, om jag inte först gjorde en hel del nytta. Det är det Lutherska arvet...

Nyss knyckte Scarlett Nicos gnagis, och sprang iväg med den. Nico lufsade efter, men hon är snabbast (och så kan hon gömma sig under de allra lägsta möblerna och i de trängsta hörnen). Det kommer säkert att går bra med hundarna, efter viss inskolning. Jag har hagen öppen när jag kan ha koll, men stänger in den lilla om jag måste gå hemifrån en stund.

Jag är glad för min nya lilla hund, men glömmer inte de andra för den skull. Både som mamma och matte så måste man vara så rättvis man bara kan, och helst älska alla sina små exakt lika mycket! (Fast jag försöker att inte knyta an alltför mycket till Nico. Honom måste jag ju sälja - bara för att han är hane...)

Så har vi namnfrågan: Vad ska den lilla heta? Scarlett är sött på sitt sätt, men S+K i början gör det hårt att uttala. Spanjorerna klarar det inget vidare (och inte R+L heller).

Nellie är nog det namn som jag spontant tycker mest om (följt av Elli), Och för mig känns stavningen av Nellie naturligast just så som jag skriver namnet.

   

Elli skriver jag helst på det svenska sättet. Jag gillar att namnet  syftar på en "hjältinna"! Även om hjältinnan var en jätte.

   

Nilla och Milla är båda ganska söta, och påminner om "lilla", vilket passar.

   

Cilla tyckte jag först om, men nu tycker jag inte längre att det passar.

Jag frågade en spanjorska om namnet Nellie låter bra eller dåligt på spanska. Hon sa att det låter bra, men att det finns en spansk hårspray med det namnet. Men hårsprayen stavas Nelly!

På finska är neli siffran fyra. (Och min fjärde tik just nu, är hon ju den lilla.) Vad säger ni? Ska hon heta Nellie?

Just nu, när jag skriver detta, så står den lilla och skäller på sin egen spegelbild (jag har ju spegelglas på min ena garderobsdörr)...

Det blir nog Nellie! I alla fall så skrev jag nyss att hon heter så, på sidan Om mina djur.

 

17-06-25:

Det får blir namnet Nellie! Jag kommer inte på något bättre. Här kommer några foton från vår sköna morgonpromenad:

Småttingarna får gå en bit längs El Paseo, men resten av rundan så får de åka i vagnen.

Apropå Nellies ena delvis hängande öra, så hade både Bonnie och Wilda delvis hängande öron när de flyttade hem till oss. Så det finns god chans att det rättar till sig av sig själv. Det återstår att se, och det är inte så viktigt för mig. Har ni tänkt på förresten - att chihuahua-öron bara tycks tillverkas i en storlek? Det verkar som om de växer till vuxenstorlek fortare än resten av hunden gör, så att 2-månaders valpar och vuxna hundar kan ha samma öron-storlek. Jag tänkte mycket på detta faktum när jag hade Bonnie, Stella och lilla Nova².

   

Jag gillar Nellies stora personlighet och ringa kroppsstorlek! Hundarna fungerar bättre och bättre tillsammans. Det måste få ta lite tid att vänja sig vid en ny flockmedlem.

I dag är det faktiskt delvis molnigt, och det fläktar från havet. En aning svalare och skönare alltså, men det är fortfarande 29˚ ute. Jag vågar vara så avancerad att jag har skippat blusen, och klätt mig i bara kjol och sportbehå. Fast nu är det min hängselkjol jag har på mig, och den döljer det dallriga fläsket kring diafragman och magen - annars hade jag nog skämts för att visa mig... (Jag har inte så bra självkänsla...) Men är det varmt så är det! Lägg märke till lilla Nellie i högra nedre hörnan. Nu kan hon klättra över tröskeln och ta sig ut på balkongen. Hon brukar följa efter mig, precis som de andra hundarna gör.

I dag är det många som badar, men så är det ju söndag - och 26˚ varmt i vattnet!

Min första luktärt har slagit ut! Den lyser vackert rosa, och doftar härligt. I spanskt klimat är det inte så lätt att odla luktärter. De trivs ju bättre i halvskugga, och är känsliga för att torka ut (särskilt när man har dem i kruka). Men jag tycker så mycket om doften, så jag vågar försöka!

Det har börjat blåsa, ni ser att det "går gäss på sjön". Det är jätteskönt med vindarna, nu när det är varmt varenda dag. Jag trodde förstås att jag skulle blir super-effektiv, och få skött en massa. Men icke...

Jag har suttit länge i stolen nedan, med fötterna på pallen och två hundar (Wilda och Stella) i knäet - och filosoferat samt njutit av de ljumma vindarna. Jag fällde upp det lilla bordet som pelargonerna står på nu (det var hopfällt och undanställt innan), och så tog jag det lilla bordet till fotpall. Så har jag gjort förr. Det är vilsammare att sitta med fötterna högt. Dessutom bra, eftersom mina fötter alltid svullnar mer eller mindre (åtminstone den vänstra) när det är så här varmt ute. Längre fram planerar jag att sy en passande dyna till "fotpallen". Den är lite mindre än standardmått (för det är ju egentligen ett lågt bord), så det finns inga lagom stora dynor att köpa färdiga.

En enda sak har jag gjort i eftermiddag. Jag monterade bordet nedan. Det köpte jag härförleden på Maisons du Monde när de hade 40% rabatt på vissa utemöbler, men jag monterade det inte när det kom. Jag tänkte först, att när jag ändå ska flytta så står det kanske bättre i sin kartong. Men nu monterade jag det ändå.

Jodå, jag dricker te även när det är varmt ute. Men nu på sommaren låter jag det ofta svalna först en stund. Jag känner inget behov av att bli varmare...

Det är inte lätt att hävda sig när man är pytteliten. Det gäller att vara tuff (och snabb). Lilla Nellie lyckades faktiskt ta en gangis från Wilda och snabbt springa ifrån henne, med möda klättra upp i lilla hundfåtöljen, och sedan lägga sig där och gnaga. De andra hundarna tittade lite avundsjukt på gangisen, men kom sig inte för med att försöka ta den.

   

   

   

Ibland blir lilla Nelli utskälld eller utmorrad av de andra. Det har hänt att hon har försökt dia Wilda. Nico får ju fortfarande dia (korta stunder) fast Wilda egentligen inte vill längre. Men när lilla Nellie (som skulle behöva mjölken bättre) vill smaka, då säger Wilda nej. Nån måtta får det ju vara - det räcker att amma en valp, tycker hon. Nu när jag står vid datorn så ligger lilla Nellie och sover alldeles nära mina fötter. Jag tror att hon känner sig trygg med mig.

Rekord för Nico - han har gått en hel timmes promenad! Inte för att vi har gått så långt, bara fyra kvarter. Det tar tid när folk hela tiden stannar oss för att beundra valparna (Nellie åkte vagn), för att fråga om valparna, för att fotografera dem etc. Men bra ändå, så kanske Nico sover gott en stund. Han är nämligen periodvis lite för aktiv inomhus nu. Han är i den åldern då man måste börja uppfostra mer aktivt, så det gäller att hålla koll på honom. Nyss kom jag på honom med att gnaga på medarna framtill på min nya Poäng-gungstol! Det kliar väl i de små tänderna... Tur jag såg det innan han hade hunnit göra alltför stor skada. Jag löste problemet tillfälligt så här:

Jag satte ett par gamla sockor fram på medarna. Hoppas de inte är lika attraktiva nu längre. Hur som helst så skulle det bli billigare att köpa nya sockor, än en ny gungstol...

Wilda har också börjat säga ifrån mer på skarpen till sin son. En valp kan ju inte veta vad man får, respektive inte får, göra. Det måste vi människor, samt de vuxna hundarna, tala om.

När vi kom in från promenaden så gick förresten Stella raka vägen till sin toalett, och kissade samt bajsade... När det är mycket folk på El Paseo (som i kväll) så kan Stella inte koppla av tillräckligt för att sköta vad hon ska utomhus. Hon är ju en liten fegis. Men man får vara som man är tycker jag! (Så länge man inte förstör för andra.) Och det gäller både människor och djur.

17-06-26:

I dag åt jag inte frukost förrän 13:30 - jag hann inte tidigare. Men jag hade druckit ett glas sådan där god juice med chiafrön i, så det gick ingen nöd på mig. (Och hundarna hade fått sin frukost direkt på morgonen.) 

I morse gick jag som vanligt ut med alla fem hundarna. På El Paseo mötte vi Staffan och Annevi, som vi gör ibland. Vi började prata, medan de klappade hundarna. Efter en stund satte Annevi och jag oss på muren och fortsatte att prata. Vi satt och pratade ganska länge...

Varje gång som Staffan träffar Nico så tar han upp honom i famnen och upprepar mantrat "Du är så söt och go' men vi ska inte köpa dig, vi ska inte köpa dig..." Och så viftar Nico på svansen och slickar Staffan på hakan, och då säger Staffan "Men jag vet nog vem du skulle vilja flytta hem till". Jag har en känsla av att Staffan nog egentligen skulle vilja vara hundägare, men så är han rädd för att bli för bunden. (Fast jag har sagt att jag kan passa Nico om de reser bort, förutsatt att det inte är just när mina tikar löper.)

När vi kom hem så var det dags att åka till Carrefour, för Lena H och jag hade bestämt att vi skulle göra det på förmiddagen. Innan dess hann jag slänga dynan till hundvagnen i tvättmaskinen och köra ett snabbprogram. Nico kissade nämligen på dynan i morse... På Carrefour köpte jag två billiga stolsdynor för att ha att byta med i vagnen. De har rätt bredd, och så kan de ligga omlott på längden.

På mitt-på-dagen-promenaden (som faktiskt blev en tidig eftermiddags-promenad i dag) så kissade Nico på den ena nya stolsdynan. Så nu är den tvättad och hänger på tork på balkongen. (Och den första var redan torr.) Det var min egen obetänksamhet som gjorde att han kissade en andra gång. Han låg nämligen och sov när vi skulle ut. Alla de andra stod klara i hallen med selar och koppel på, men Nico kom inte. Jag hittade honom sovande, tog på honom selen och satte honom i vagnen. Jag tänkte mig inte för. Annars så vet jag ju att valpar nästan alltid kissar när de precis har vaknat. Nåja, tvättmaskinens snabbprogram tar bara 20 minuter, och i det här vädret torkar tvätten väldigt snabbt på balkongen.

Men dagen har rusat i väg utan att jag har gjort ett endaste dugg åt det där med att röja och ordna... Men jag har hunnit beundra alla mina söta hundar!

På det första fotot pysslar Wilda om sin son. (Eller om hon låtsas försöka ta hans gnagis, som en lek...)

Sedan visar Nico att killar är som killar är. Om de har chansen att brotta ner en liten flicka - så gör de det.

   

Wilda tittade efter så att inte lilla Nellie inte gjorde illa den betydligt större Nico!

Det påminner mig om när jag var 6-7 år. Jag hade en jämngammal flickkompis som bodde i ett stort hus med trädgård (och vi bodde i lägenhet). Jag gick ofta hem till henne och lekte. Bl a klättrade vi i en hög gran som de hade på tomten. Problemet var hennes bror. Jag tror att han var 9-10 år. Varje gång jag kom dit så brottade han ner mig på rygg och satte sig på min magen. Och där låg jag och kunde ingenting göra. Min kompis var van vid att hennes bror gjorde så, och det var aldrig någon vuxen som såg det. Tja, han tröttnade ju till slut, och släppte mig. Men jag minns att jag tyckte att det var väldigt jobbigt, just för att jag kände mig så hjälplös. Jag undrar hur Nellie upplever det hela?

Stella leker finare med Nellie.

Nellie är aktiv, och gnager gärna på gangisar.

   

Stackars Safir är fortfarande dålig, jag tror snarare att han blir sämre än bättre. Nedan ligger han i matskålen. Och jag har sett att han har svårt för att flyga och/eller klättra upp på pinnarna. Jag har tid hos veterinären med honom i morgon. Jag ska dit med både Safir och Nellie samtidigt. Jag får flytta över Safir till den minsta buren, och sedan ta både bur och Nellie i hundvagnen. Nellie ska få sitt chip, och så hoppas jag att veterinären kan hjälpa Safir. (Vagnen var en bra investering. Förresten fick jag pengar till den av Lena T i födelsedagspresent, jag bara la ut själv så länge först. Tack Lena!)

Celeste ser lika pigg och frisk ut som vanligt, så någon smittsam fågelsjukdom är det inte tal om. Och nu tror jag inte längre att Celeste var "dum" mot Safir heller. Han blev sjuk helt enkelt. Varför vet vi inte (än). Och om han sedan tappade några fjädrar själv, eller om Celeste plockade av dem - det vet jag inte.

17-06-27:

I dag besökte jag veterinären med Nellie och Safir. Nellie fick sitt chip samt sin tredje (och sista) grundvaccination. Nico har inte fått sin tredje än, men vi har tid den 3/7. Sedan har jag fått tid den 13/7 då både Nellie och Nico ska få sin rabiesvaccination. Därefter har de fått alla vaccinationer de ska, och båda kan resa inom EU fr o m den 3:e augusti.

Safir är dålig. Veterinären undersökte honom och kunde konstatera att det inte är någon parasit i alla fall. Men det skulle kunna vara ett virus, fast det vet vi inte än. (Och om det är ett virus har förmodligen inte Celeste fått det, eftersom hon redan från början var starkare och hade bättre immunförsvar.) Veterinären strök på ett medel på Safirs kala fläckar. Och så fick jag med mig en vitaminlösning hem, att ge honom i vattnet dagligen.

I dag kostade besöket (inklusive undersökningar, friskintyg för Nellie, chip och pass) precis 100 €. Dyrt, men ändå väldigt rimligt i pris (särskilt jämfört med Sverige).

Tro det eller ej - men det regnade när jag skulle hem från veterinären. Det gör det nästan aldrig så här års. Nja, regn och regn. Enstaka droppar skulle vi nog kalla det i Sverige. De ljumma dropparna kändes sköna, och det luktade fräscht efteråt. De få dropparna kanske räddar livet på en och annan liten växt eller insekt? Och det verkar som om det skulle kunna komma några droppar till. Det åskar på avstånd.

Jag vet inte hur varmt det var när det var som varmast i dag, men nu klockan 18:30 är det 29˚. Dessutom är det vindstilla och nästan 80% luftfuktighet. Är det så konstigt att jag inte känner för att jobba? (I morgon säger prognosen att det kan bli hela 34˚, men sedan ska temperaturen bli lite lägre igen.)

Alla hundarna ligger utslagna i var sin hörna. Musten går ur dem också när det är så här varmt. I natt var jag tvungen att sätta på AC:n över sängen en stund. Det var 29,2˚ i mitt sovrum, och jag kunde inte somna. Temperaturen sjönk ganska snabbt till 27˚, vilket kändes helt OK - så jag stängde av. Jag somnade. Hur snabbt temperaturen steg till drygt 29˚ igen vet jag inte (bara att det går ganska fort), men när jag vaknade stod termometern återigen på 29,2˚... Det blir så med englas-fönster. De håller varken värme eller kyla inne (eller ute - beroende på årstid)...

Men jag har i alla fall tittat på ett förråd i dag. Det ligger i vårt hus, på poolvåningen. Ägarna har flyttat till en annan del av El Campello och köpt ett förråd där. De vill sälja. Men de vill ha 5000 € vilket är lite väl dyrt med tanke på att det inte är större än vårt. Max 3000 € vore rimligare. Mäklaren säger att hittills har ingen varit intresserad av att köpa det. Jag har sagt att jag vill hyra det en tid framöver. Mäklaren föreslår att jag ska bjuda 25 € i månaden (men vara beredd att gå upp till 30 €). Jag har sagt att maxgränsen går vid 50 € per månad, men att det egentligen är för mycket för ett så litet förråd.

Förrådet ligger ju superbra till för min del, bara att ta hissen ner två våningar, från lägenheten alltså, eller 1 trappa upp (+ en trappan upp till hissen) från vårt nuvarande förråd, gå förbi poolen - och så ligger det där. Säljarna (uthyrarna) vet inte att jag bor i huset (= bättre förhandlingsläge). Jag skulle verkligen behöva ett tillfälligt extra förråd på nära håll! Det skulle underlätta, både när jag vill få ordning här, och om jag sedan får hyra en annan lägenhet tillfälligt i väntan på att den rätta att köpa ska dyka upp. Nu ger det sig vad de svarar... Jag skulle kunna tänka mig att börja fylla förrådet ganska omgående.

Fr o m i dag har Tabarca-båten börjat trafikera El Campello hamn. Trevligt! Kanske jag åker till Tabarca i sommar, och tar alla hundarna med mig? 

   

Jag har ansträngt mig för att försöka ta bra foton av Nico. Jag behöver ju sådana till den nya annonsen. Men det verkar vara stört omöjligt. Så fort han får syn på mig kommer han springande, så min långsamma kamera hinner inte ta ett enda foto - innan han nosar på linsen... Nedan två av de bättre försöken:

   

Men till en annons duger inget av dem. Och helst vill jag ha foton i fullt dagsljus - med tjusigare bakgrund än soffans underdel.

Nu var Nico alldeles stilla när jag fotograferade honom! Han sov nämligen. Men han låg under soffan med huvudet lutat mot hundtoaletten - så optimala blev ju inte fotona precis. Fast han är ju väldigt söt!

Något som däremot är bra är att jag hittade Nico-bajs på toaletten bakom soffan. Då har han alltså börjat bajsa på toa i alla fall. Alltid något! Nu ger det sig om jag kan få honom att förstå att han ska kissa där också - varje gång... Ute har han bara kissat två gånger. Lilla Nellie är bättre på det där med att kissa på toa, men om hon är långt ifrån när hon blir nödig, då kommer kisset på golvet förstås. 10-veckors valpar är inte rumsrena. Först när hundar är bortåt 7 månader gamla brukar de vara 100% rumsrena... (eller 98%)... Det tar betydligt längre tid för människo-barn, så jag /vi har ingen anledning att klaga.

17-06-28:

I dag är det på sitt sätt en sorglig dag, och då syftar jag inte på att jag även i dag har fått tvätta dynan till hundvagnen eftersom "någon" kissade på den. Nej det är något betydligt mer omvälvande. Det är visserligen något som jag har velat länge, men ändå. Det är sorgligt när saker inte blir som man hade tänkt sig, när ett kapitel i ens liv tar slut.

Det har varit på gång länge (det kanske ni som har förmågan att läsa mellan raderna redan har förstått), men först i dag den 28 juni 2017, kom domstolens beslut som säger att det är det klart rent juridiskt. Ulf och jag har skilt oss.

Visst är det sorgligt att vårt äktenskap slutade så här! Alltihopa började ju som en vacker kärlekssaga. Kanske vi borde ha förstått att vi var/är alldeles för olika för att passa ihop. Men inte tänkte jag på sådana detaljer när jag som nyförälskad svävade på rosa moln…

Vi tänker, tycker, och vill helt olika. Således planerar vi också olika inför framtiden. Bara en sådan sak som att jag önskar byta till en billigare och värmesnålare bostad – medan Ulf vill bo kvar här. Ulf tycker i största allmänhet (om jag tolkar honom rätt) att det är bäst när man låter allting vara som det är, utan att gör alltför stora förändringar.

En sak som gör det svårare för mig att vara gift är förstås att jag är så självständig. Jag är van vid att bestämma själv hur jag ska leva, och att klara mig själv. Och eftersom Ulf är van vid att vara omhändertagande och den som bestämmer – så kolliderade det ganska ofta. Ulf menar förstås bara väl, men jag upplever det som att han ”kontrollerar” och ”talar om vad jag bör göra”. Och det klarar jag inte riktigt. Jag blir också ledsen när han ”skäller på mig”, för att jag ”gör fel”. Ulf säger att han inte skäller alls, utan bara säger sin mening. Han har säkert rätt i sak, men jag upplever det som ”skäll” - och mår dåligt.

Jag har naturligtvis massor av fel och brister, och är säkerligen inte lätt att leva med, så det är verkligen ett rent under att Ulf har stått ut med mig så här länge.

Ulf tror på fullt allvar att jag måste ha någon form av personlighetsstörning, eftersom jag inte klarar av att vara gift. (Detta är ju faktiskt min andra skilsmässa.) Det står var och en fritt att tycka och tro vad han/hon vill. Ett av de största felen med mig är antagligen att jag vill "bestämma själv" - vilket inte går ihop med att vara gift och/eller sambo.

Min ansökan om skilsmässa blev registrerad hos tingsrätten den 31augusti förra året, men Ulf ville inte skiljas så han ansökte om ett halvårs betänketid. Den löpte ut den 28 mars i år. Jag gav Ulf ytterligare ett par veckor, för att fundera över eventuella förändringar ( t ex lägenhetsbyte). Men han tyckte att vi har haft det bra som vi har haft det, och ville fortsätta så.

Jag skickade in ansökan om fullföljan den 17 april. Den 16 maj fick Ulf brev om detta, och han fick chans att yttra sig. Den 24 maj ringde de från tingsrätten till Ulf och ville ha skriftligt på att han beviljar mig kvarsittningsrätt i vår gemensamma bostad här i El Campello. Han svarade ja samma dag. Först därefter kunde tingsrätten besluta om äktenskapsskillnad (men de hade mycket att göra). Så beslutet kom först i dag (via mail, och det kommer med brev till oss båda) och gäller alltså från och med i dag. Så fr o m i dag är vi skilda.

Bodelningen återstår. Det enda vi äger gemensamt är den här lägenheten. Ulf äger ensam sin bostadsrätt i Hässelby strand, sina möbler och tillhörigheter där, samt sin förmögenhet. Jag äger ensam mina möbler och tillhörigheter här, samt förstås alla mina husdjur.

Jag ämnar naturligtvis bo kvar här i El Campello. Men jag kan inte lösa ut Ulf ur lägenheten (lagen säger att en lägenhetshalva är värd 86’000 €), och Ulf vill inte lösa ut mig. Alltså måste vi sälja lägenheten, och sedan dela på pengarna. För min del hoppas jag kunna köpa en liten billig lägenhet här i närheten. (Ulf har ännu inte bestämt hur han kommer att göra, men det lutar åt att han kommer att hyra en lägenhet här vintertid.) Eftersom svensk lag framtvingar en bodelning vid skilsmässa så har Ulf nu äntligen gått med på att lägga ut lägenheten till försäljning. (Det här med kvarsittningsrätt är bara ett juridiskt begrepp som låter mig bo kvar här i lägenheten tills den är såld.)

Den 24 maj var det vår nionde bröllopsdag (fast vi firade inte)… Och vi har varit ett par sedan januari 2007. Detta är mitt livs längsta förhållande! Jag önskar att Ulf och jag hade kunnat komma överens bättre, så att vi hade kunnat fortsätta att vara gifta. Det är alltid sorgligt när det inte blev som man hade tänkt sig! Men sådant är livet. Vartannat äktenskap spricker, trots alla vackra drömmar…

Jag vill i sammanhanget påpeka att jag fortfarande bryr mig om Ulf! Jag vill att han ska må bra, och ha det bra!

Stella är dålig i dag. Hon ligger för sig själv i en hörna, och har inte ätit (vare sig frukost eller lunch). Hon är så här ibland, och jag vet aldrig varför. Ofta undrar jag om det kan ha att göra med hennes defekt (occipital dysplaci). Hon kanske har ont fast hon inte har fått någon synlig kramp? I nuläget kan varken jag eller veterinärerna göra något, eftersom vi inte vet vad som är felet. Just nu ligger Stella i hallen. Hon viftar på svansen när jag pratar med henne, men öronen ligger ändå snett bakåt - så det syns att något är galet. Så nu har jag två små sjuklingar i huset...

Huvudet är fullt av tankar. Jag har konstaterat att jag inte är något vidare bra på det här med att vara gift. Jag får nog inte skött så mycket vettigt i dag... Jag gick i alla fall ner till Kina-butiken och köpte ytterligare en dyna till hundvagnen. (Den sista i rätt storlek.) Det är ju inte alltid det är så bra torkväder som i dag, och även sedan valparna (Nico) har slutat kissa i vagnen så kan ju dynan behöva tvättas p g a smutsiga tassar... De här dynorna passar nästan exakt i måtten (utom att vagnen är mer rundad i hörnen). Det fanns bara de här tre, så jag fick ta de mönster och färger som fanns.

   

Priset är rimligt, och det som är roligt är att dynorna är tillverkade här i El Campello!

   

De två blå stolsdynorna som jag köpte på Carrefour kommer till nytta ändå. De visade sig ha precis rätt mått för att passa på min "fotpall". Bra! (De fanns tyvärr bara i klarblå, vinröd och mellanbrun. Hade de funnits i mörkare beige eller "caffe latte" så hade jag hellre köpt det.) Fötterna tycker i alla fall att det blev skönare så här!

Hon är inte stor, lilla Nellie. (Dynan är 37 x 37 cm.)

Wilda, Nico och Nellie leker - medan Bonnie och Stella vilar sig. (Stella brukar vara med och leka när hon är bra, men aldrig Bonnie.)

   

Några saker som är bra med hundarna är att de ger mig gratis underhållning, och att de gillar mig precis som jag är.

Klockan 17 kände sig Stella pigg igen, och åt sin försenade lunch med god aptit. Skönt!

Nedan lite blandade hundfoton. Nico och Nellie leker bra med varandra, storleksskillnaden till trots. Men så har de ju samma intressen...

Nu, klockan 20:20, är det 32,1˚ varmt i mitt sovrum. Jag hoppas att temperaturen sjunker någon grad innan det är sovdags. Det skulle underlätta insomnandet... 

I morgon så ska Lena, Jan och jag åka på utfärd till Guadalest med alla sex hundarna. Det ska bli roligt!

Nu är det läggdags för mig, och temperaturen har faktiskt sjunkit lite, så nu har jag 30,9˚ i sovrummet. Eftersom det faktiskt är lika varmt ute (det kändes nästan overkligt varmt på sena rundan) så lär det väl inte bli svalare förrän några timmar efter midnatt. Det var ett tag sedan jag slopade den tunna bomulls-filten som jag hade i påslakanet. Sedan slopade jag påslakanet. Och på sista tiden har jag även slopat mitt ganska tunna sidennattlinne. Det är tillräckligt varmt ändå... (Fast 25-27˚ hade varit mera lagom. Dock har jag hellre för varmt än för kallt.)

17-06-29:

I dag åkte vi på utfärd till Guadalest - Lena, Jan, Lucky, Bonnie, Stella, Wilda, Nico, Nellie och jag. Eftersom hundarna var i majoritet så är det väl inte så konstigt att det "råkade bli" hundar på sisådär 75% av fotona... Jag har berättat om Guadalest många gånger förr, så det gör jag inte nu. Men jag kan återigen konstatera att det är ett trevligt utflyktsmål.

Fast det är faktiskt aningen enklare om man inte tar med sig så många hundar. Nedan utför Lena och jag diverse akrobatiska övningar för att plocka upp hundbajs. (Jag hade Nellie i väskan nästan hela tiden.)

När Lena och Jan gick genom museet, och upp på högsta utsiktspunkten, då satt jag i skuggan med alla hundarna. (Hundar får inte följa med dit.)

Jag passade på att ge hundarna vatten.

Periodvis samlades det mycket folk omkring oss, som räknade hundarna, ville klappa småttingarna etc. Vi fick tyvärr alltför mycket uppmärksamhet emellanåt...

Nellie är ju lite blyg av sig...

Dessutom är hon ömtålig, så hon satt nära mig (eller i mitt knä) hela tiden.

Nico tycker att det är kul med en kill-kompis! Men Lucky tycker att Nico kan bli lite irriterande ibland, i alla fall när Nico klättrar på honom...

När Lena gick in i de små butikerna så satt Jan och jag oftast utanför med hundarna. Lugnast så...

Nellie somnade i bärväskan...

Så söt, så söt!

Nico somnade på bänken...

Vid ett tillfälle passade Lena och Jan alla hundarna medan jag tittade in i en av butikerna.

Vi åt en god lunch på restaurang Mora. Va? Sitter Lena och jag konstigt när vi äter? Det kan väl aldrig vara så att vi matar hundarna under bordet...

En stund senare tittade vi alla under bordet. Där låg Nico och sov så djupt, att han inte reagerade när lilla Nelli först la sig på honom - och sedan promenerade tvärs över. Vi tog alla något foto, så ni får se det från olika håll... De är ju väldigt söta ihop, Nico och Nellie.

När man går genom gången i berget så står de alltid på andra sidan och fotograferar alla som passerar. När man kommer tillbaka kan man hitta en nyckelring med sitt foto. (Och på baksidan är det ett foto av Castell de Guadalest.) Jag har aldrig velat ha en nyckelring med foto av mig själv. Men den här gången hade de taktiskt nog fotograferat Bonnie, Stella, Nico och Lucky! (Nellie låg i bärväskan, och Wilda missade de tydligen.) Och då föll jag till föga, och gav hutlösa 5 € för en nyckelring med Stella...

Det var en trevlig utflykt, i trevligt sällskap. Hundarna tyckte att det var spännande med alla nya dofter och intryck (samt maten vi bjöd dem på). När vi kom hem så la sig alla mina för att sova bums, men nu har de kvicknat till igen.

17-06-30:

Jan bidrar nedan med fyra foton från "högsta punkten" i Guadalest. Dit kom jag ju inte eftersom jag hade alla mina hundar med mig.

I dag är det "bara" 28˚ ute. Det känns mer lagom. Jag tycker att jag mår allra bäst när temperaturen håller sig mellan 22 och 28˚ på dagarna, och mellan 18 och 22˚ på nätterna. Men så exakt kan man inte "ställa in" temperaturen någonstans på jorden. Såväl väder och temperaturer får vi ta som de är. Ibland är det bättre, ibland sämre - och det som är bäst för just mig kanske inte är lika bra för alla andra.

Men jag tycker mycket bättre om vädret här i El Campello än vädret i Skåne, Halland och Uppland (de 3 landskap som jag har erfarenhet av att bo i).

Svenska Magasinet skriver i dag om spanska utflyktsmål: http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.12508.html

Det är ju synd att det ligger så långt härifrån, annars skulle det ha varit intressant att besöka lilla Playa de Gulipyurin!

På den här länken kan ni läsa mer: https://www.semesterbostad-spanien.se/Asturien-provins/artiklar/gulpiyuri-den-hemliga-stranden-i-asturien

Ja, det finns mycket intressant, spännande och vackert att se i Spanien. Om jag hade haft mer pengar än jag behöver för livets nödtorft - då hade jag gärna rest runt i Spanien (och förstås - i resten av världen också). Men om jag skulle får några pengar över i år, då måste jag prioritera min bostad och mina hundar. Hela livet består av val som vi gör. Först efteråt vet vi om vi valde rätt...

Lite nytta har jag faktiskt gjort nu. Jag har fotograferat Ulfs sovrum med tillhörande balkong (samt duschrummet). Och så har jag mailat fotona till mäklarna. Men jag orkade varken städa eller styla. Jag la på några av soffkuddarna på Ulfs säng, la på dynorna på hans balkongstolar, och ställde en pelargon på bordet. Jag borde ha gjort så mycket mer, men jag orkar inte. Här är några av fotona:

   

   

Nu kan jag (i alla fall rent teoretiskt) börja att bära upp allting som står i förrådet och ställa detta i Ulfs rum - så att jag får en överblick och kan se vad som kan slängas och/eller ges bort. Det borde jag börja med bums. Jag borde också fotografera köket, hallen här uppe, toaletten, samt mitt rum... Köket måste städas först, och så finns där en hel del att tillfälligt plocka undan... Mycket jobb, men delvis självförvållat...

Fast det är mycket roligare att sitta på golvet och leka med hundarna!

Här kommer några sådana där foton som jag "råkar" ta i förbifarten varje dag (oftast för att ytterligare skjuta upp det där jag borde göra istället):

Inte förrän i dag har jag sett att mitt lilla fikonträd har fått säsongens första fikon.

Nico har koll på Bonnie, för om han inte sköter sig - så säger hon ifrån på skarpen...

Nästan alltid när jag står vid datorn, så ligger lilla Nellie nära mina fötter. Jag får se mig för innan jag flyttar på någon fot...

17-07-01:

I går kväll började det komma mörka moln på himlen.

I morse var det bara 23˚ när vi gick vår morgonpromenad. Eftersom det är en behaglig promenad-temperatur så gick vi lite längre än vanligt. Senare började det regna. Det kom stora droppar men var ganska glest mellan dem. Min regnmätare (som var gjord i plast) har gått sönder, så jag kan inte längre se hur mycket regn det kommer. Men det kan knappast ha varit mer än någon enstaka mm.

I dag har jag varit hos Conchi, och för en gångs skull så fick alla mina hundar stanna hemma. Jag bedömde att det skulle vara lugnast så. Dels ville jag titta igen på lilla Nova de Dasilva, i lugn och ro. Dels hade jag lovat Conchi att hjälpa henne att fotografera valpar.

När jag körde härifrån fick jag ha vindrutetorkarna på. När jag kom fram till Conchi så sken solen. Hon blev förvånad när jag berättade att det regnade i El Campello. Men när jag hade varit hos Conchi en dryg timme - då kom regnet dit, en ganska häftig åskskur. De skyndade sig att ta in alla de hundar som var utomhus...

Men när jag kom in på gården så lekte lilla Nova de Dasilva där med sina syskon, alltmedan hundarna i hundgårdarna intresserat tittade på.

   

Jag plockade upp den lilla i famnen. Hon är väldigt söt! Jag vägde henne, och vågen visade 663 gram. Hon är född 16/3 och är alltså 15 veckor gammal nu. Det innebär att hon inte borde komma att väga mer än 1,0 - 1,2 kg som vuxen. Jag var hos Conchi tre timmar, och på hela den tiden såg jag ingenting avvikande med lilla Nova. Kanske var det en slump att hon låg just som hon gjorde, när jag tog det där fotot som väckte mina misstankar (om att hon kanske hade occipital dysplasi). Hon kan ju faktiskt ha råkat ramlat på sida, när hon ivrigt sprang runt den gången. Det är egentligen mer sannolikt, även om det tråkiga alternativet bara kan uteslutas via röntgen. Conchi har hur som helst inte vid något tillfälle sett något som liknar en kramp.

Vid "parningsbordet" stod Wildas helsyster Omancha och väntade på att bli parad. Kring ögonen är de väldigt lika, de båda systrarna.

Omancha har lite kortare nos, och lite kortare kropp - vilket är bra. Men i övrigt är Wilda mycket sötare!

Vi började fotografera valpar, Conchi och jag. Ja det var jag som stod för själva fotograferandet, medan Conchi ihärdigt försökte få alla småttingarna att titta in i kameran - samtidigt. Och så skulle de stå kvar på sin plats, tikar på ena sidan, hanar på andra. Det var verkligen inte lätt. (Det gick säkert 15 misslyckade foton - på ett bra.) De små långhåriga chihuahuorna nedan har nyss öppnat ögonen...

   

Katten la sig ivägen på eget initiativ...

Den lilla bruna valpen nedan, har nästan samma färg som Stella hade som valp.

Titta i kameran var det... Hmm...

Jag fotograferade Cockerspaniel-valpar och maltese-valpar också. Kullen nedan var ovanligt lättfotograferad.

   

Sedan fick jag fotografera lilla Nova. Det var då det började blåsa upp och åska. (Och en stund senare började det regna.) Lilla Nova frös så hon skakade...

       

   

Vi avslutade fotograferingen, det blev ändå för mörkt ute på verandan, och gick in.

Jag satte mig i soffan med lilla Nova i knäet. Jodå, jag är ganska förtjust i henne! "Du tänker väl inte skaffa en sjätte hund?" skrev Ulf när jag berättade att jag skulle åka till Conchi. Och jag svarade att jag tror att gränsen för mig går vid fyra hundar. (Fast tillfälligt kan man ju ha fler... t ex när man väntar på att få sålt valpar. Eller?) Lilla Nellie och lilla Nova skulle nog kunna leka fint med varandra, eftersom de är ungefär lika stora... Sedan är det en helt annan sak att jag egentligen inte har råd att ha fler än 2-3 hundar. (Det är försäkringarna som är dyrast.)

   

Jag satt som en hösäck i soffan, för att Nova skulle kunna ligga på mitt bröst och min mage. (Jodå, jag fick mycket riktigt ont i ryggen efter en stund.)

   

Nu hade jag inte bara Nova i famnen, utan också Voxer (Stellas pappa) i knäet. Vi är förtjusta i varandra Voxer och jag, och han lät mig inte vara ifred en minut.

   

Västen tog jag på mig när det började blåsa, för då frös jag. (Nej, jag är verkligen inte till min fördel på något av fotona, men det får vara som det är. Jag är ju 65 år, då kan jag inte se ut som 50, än mindre som 30...)

   

   

   

Vi satt och pratade en bra stund, Conchi och jag, och hade trevligt tillsammans. Fast sedan tittade jag på klockan, och insåg att det var hög tid att köra hem till mina egna hundar. Annars skulle det bli alltför sent med deras lunch samt mitt-på-dagen-promenad.

Och de blev alla glada när jag kom hem. Precis innanför dörren stod fem ivriga hundar med viftande svansar. Och jag blev glad över att träffa dem igen.

Så nu är frågan: Hur tokig får man vara? Får man skaffa en sjätte hund innan ens egen valp är såld? Jag skulle gärna vilja ha lilla Nova, men skulle inte kunna betala vad Conchi vill ha (och måste således lyckas pruta rejält). Men sådana här små tar ju nästan ingen plats, och äter inte så mycket. (Fast vaccinationer och hundförsäkringar kostar lika mycket oavsett hundstorleken...) Å andra sidan är det mest praktiskt att skaffa valp, när man redan har valpar i huset. För då är man liksom van vid att trampa i kiss varenda dag... (Medan man drömmer om rumsrenhet.)

Nåja, ni märkte att jag inte tog med mig lilla Nova hem i dag (fast jag på sitt sätt ville). Vilket bevisar att jag inte är impulsstyrd. OM jag skulle skaffa ytterligare en hund, så skulle det vara noga övervägt. Allting har både för- och nackdelar. Man måste ta bådadera i beaktande. Men nu bestämmer jag själv över mig och mitt liv, och kan vara just så klok - eller tokig, som jag har lust till... Jag får ensam ta konsekvenserna, det drabbar ingen annan.

17-07-02:

Det var så vackert ute i går, med precis sådana blå-rosa färger som jag gillar.

För att kompensera för att jag hade lämnat hundarna ensamma fyra timmar, så gav jag dem var sin liten gnagis omlindad av torkad kycklingfilé. Det hör till det godaste de vet. Nico åt raskt upp kycklingfilé-biten på sin. Sedan ville han ha Wildas. Men det fick han inte, för hon ville ha sin själv.

Konstigt nog var det ingen som ens försökte ta Nellies gnagis, fast de lätt hade kunnat. Hon fick i godan ro gnaga i sig hela sin filébit.

   

Kontrasterna var stora, när jag i morse tittade till fåglarna. Celeste lekte glatt i sin bur.

Medan Safir satt konstigt på matskålen, och höll fast sig med näbben. Jag undrar om han kommer att bli frisk? Jag tycker att han bara verkar bli sämre och sämre, den lille stackaren.

Som vanligt fick alla hundarna "gå själva" på El Paseo i morse. (Men längs San Bartolomé har jag åtminstone Nellie i vagnen, ibland Nico också.)

Mornarna är så lugna och sköna!

Medan jag åt min frukost så låg hundarna (alla utom Wilda) och solade på/vid tröskeln mellan köket och balkongen.

Safir är döende! Han andas fortfarande men jag tror inte att han har långt kvar. Nu ligger han på burgolvet, i en hörna. Typiskt nog är det söndag, så veterinären har stängt. Annars hade jag gått dit med Safir och frågat om de hade kunnat göra något för att underlätta för honom. Jag tror inte att de skulle kunna rädda honom, vad de än gjorde. Om jag hade trott det, så skulle jag ha åkt till jourkliniken i Albufereta. Nu känns det bara onödigt, det är inte ens säkert att vi skulle hinna fram i tid. Han andas mycket svagare och långsammare nu - än alldeles nyss. Stackars lille Safir! Inte vill jag mista honom, och inte vill jag att han ska lida.

Jag undrar mer och mer om han var en ung frisk fågel när jag köpte honom. Min instinkt sa mig att han inte var ung, som han borde ha varit - men jag är ju ingen expert på fåglar. Men det var det där med pupillerna, de såg ut som hos en gammal fågel. Hans immunförsvar måste ha varit nedsatt, annars skulle han knappast ha drabbats av vad det nu är han har fått. Celeste som dagligen satt tätt intill honom, har ju inte blivit smittad. Åtminstone ser hon pigg, frisk och felfri ut. Och det hoppas jag att hon kommer att fortsätta att vara - många år till. (De lever normalt 10 år, men kan bli äldre.) Stackars, stackars lille Safir...

Livet är över för Safirs del. Så oerhört tragiskt, och orättvist. Han har inte gjort något ont i hela sitt liva, och så skulle hans dagar sluta så här. Jag grät en skvätt för hans skull.

Det är synd om Celeste också. Den här sortens fåglar ska inte leva ensamma - utan parvis. Jag måste förstås leta efter en ny blå hane åt Celeste. Men det kan ju dröja innan jag hittar någon. Ska jag då köpa en grön (som är lättare att få tag på), eller vänta? Det är inte säsong för fåglar nu på sommaren, så just nu kanske de inte har i någon affär. Celeste sitter i sin bur och kvittrar, kanske försöker hon kalla på en frände. Jag håller på att rengöra Safirs bur noga, ifall det skulle vara något smittsamt. Där ska ju kanariefågeln bo sen...

Ulf undrar om de har garantier på fåglar här i Spanien. Jag tror att jag fick ett papper, men har för mig att det bara gällde under 30 dagar. Så den garantin är utgången. Men det var mycket kort tid som jag fick ha lille Safir, jag köpte ju fåglarna i våras (den 20/3). (Tur i sammanhanget att jag fick honom för halva priset...)

Så här såg Celeste och Safir ut i butiken 17-03-11. Han ser äldre ut! Eller så var han inte helt frisk... (Celeste överst, Safir nedanför.)

Han hade vackra fjädrar, Safir. (Det vita är sandkorn från burbotten.)

Det är bra att jag har många hundsängar, så kan var och en välja var hon/han vill ligga för stunden... (Nico brukar flytta runt den prickiga...)

Men jag fjäskar lite för Bonnie i kväll, så hon får ligga på min säng nu när jag står vid datorn. Det tycker hon om!

17-07-03:

I dag är det första dagen sedan Nico föddes, som mor och son är skilda åt. (Nico är i dag 11 veckor och 5 dagar.) Det var inte planerat, men blir nog bra. Jag mötte Alicia nära vår port. (Hon hade just varit hos vår gemensamma tandläkare, och var på väg hem.) Alicia föreslog att hon skulle ta hand om Wilda några dagar, mest för att avlasta mig. Jag tänkte då att det kanske vore skönt för Wilda, att få vila några dagar från alla sina mammaplikter. Nico snuttar ju lite fortfarande, fast han inte borde (och fast Wilda inte längre gillar det) - och dessutom försöker Wilda fortfarande hålla rent efter honom (i klartext: hon äter upp hans bajs). Alicia och jag bestämde att vi skulle prova och se om det går bra.

Och här går det bra. Nico har inte letat efter Wilda, förmodligen för att alla andra är kvar. (Han bryr sig mest om Nellie, de leker ju mycket tillsammans.) Förmodligen går det bra hos Alicia också. Där har ju Nico aldrig varit, och Wilda får ensam all uppmärksamhet. Wilda blev så glad när hon såg Alicia, att hon hoppade minst 60 cm rakt upp i luften för att påkalla uppmärksamheten.

I eftermiddags besökte Nico och jag veterinär Cristina. Nico fick sin tredje (och sista) grundvaccination. Nu är det bara rabies-vaccinationen kvar, sedan har han fått alla. Och den har vi tid för den 13:e. Då ska Nellie också få sin rabies-vaccination, och så ska Cristina göra en ultraljudsundersökning på Wilda, för att se om hennes livmoder nu är helt bra.

I väntrummet charmade Nico två kvinnor (trots att de hade en egen hund med sig). Han gick glatt fram till dem när de ropade, viftade på svansen, och lät sig bli klappad. De tyckte att han var så gullig, och så go', och så mjuk. De frågade vad han kostar, men var förstås inga seriösa spekulanter. Här i Spanien köper de flesta en billig blandrashund - fast många vill ha en liten hund. Sedan blir de ofta besvikna när hunden inte alls blir så liten som de trodde att den skulle bli (och som "uppfödaren" lovade). Men då är det för sent. Då står de där med en 8-kiloshund, fast de hade önskat en 2-kilos... När man köper en renrasig hund med stamtavla - då vet man i alla fall vad man har att förvänta sig. Sedan är ju en blandras-hund ofta precis lika söt och tillgiven - och en lika god vän. Men det är ett lotteri när det gäller utseende och storlek.

Cristina tror att det är ett virus som Safir dog av. Hans ben såg inte gamla ut sa hon, men han var förmodligen smittad redan när jag köpte honom. (På fåglar märks ingenting - förrän det nästan är för sent.) Celeste kan ha viruset latent. Men hon kanske aldrig kommer att bli dålig av det (för då borde hon ha blivit det vid det här laget). Cristina tycker att jag ska vänta med att skaffa en ny hane till Celeste - bara för säkerhets skull (så ingen mer fågel blir smittad). Jag önskar att jag snart får tag på en kanariefågel-hane. För då skulle Celeste i alla fall ha något intressant att titta på. Sparvpapegojor är intelligenta djur - och behöver stimulans.

I dag har Svenska Magasinet ett tredje restips: http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.12509.html

Detta utflyktsmålet har jag hört talas om förr, bl a har Mas Amigos skrivit om det. Och det ligger inte så långt härifrån. Det vore kanske trevligt att resa dit någon gång. (Men bada i 18-gradigt vatten vill jag inte.)

Direktlänk till den officiella webbsidan: http://www.lasfuentesdelalgar.com/

Vad illustrationen nedan har med saken att göra? Ingenting alls! Bilden ser bara så "läskande" ut i värmen. Jag tänker på kallt vatten med en skiva citron i... (Men i Sverige kanske ni inte är så sugna på kallt vatten just i dag...)

Precis nu fick jag ett svar på min Blocket-annons, från en hundvan kvinna. Jag ska strax svara, så får vi se om det leder någon vart.

17-07-04:

Jag mailade med kvinnan som hade svarat på min annons. Hon ville väldigt gärna köpa Nico, men hon ville ta honom på avbetalning. Och avbetalning kan man ju inte ge människor man inte känner, det är för riskfyllt. Två har svarat på annonsen, men inget är bestämt än. Och ännu har jag inte satt in någon annons på spanska "Blocket", fast jag borde ha gjort det för en månad sedan. Jag drar mig för att översätta allt om Nico till spanska... Det är där skon klämmer.

I morse träffade jag en kvinna med tre chihuahua-hanar. Hon är härifrån, men bor i Mexico. Eftersom hon kommer hit på semester varje år, så har vi träffats förr. (Tyvärr aldrig när mina tikar har löpt - för hon har fina hanar med stamtavla.) Förra året hade hon två hanar, i år har hon tre. Den svartvita är ny. Vi fascinerades båda över att hennes nya hane (10 månader) och Nellie har så lika färger. Han har t o m en svart fläck uppe på huvudet precis som hon.

   

Kvinnan tycker att Nico har så fin karaktär. Nico blev förtjust i hennes hanar! Hittills har han ju bara umgåtts med kvinnfolk - ja, och så Lucky förstås (men Lucky är kastrerad = en mellanvariant ur hundsynpunkt).

Nico ler, precis som Wilda...

Hanen nedan lägger öronen bakåt, för han kände sig inte trygg med Nicos ivriga kontaktförsök.

Den större hanen var självsäkrare. Om ni undrar varför Bonnie och Stella inte är i bild så beror det på att Stella föredrog att sitta bakom mig hela tiden, och Bonnie smög runt den store stilige hanen lite diskret. (De har flirtat förr...)

Jag tittade in på Petit Melics webbsida för att titta på deras valpar. Jag såg att Nellies syster ännu inte är såld. Sedan såg jag lilla Molly nedan. Hon är normalstor och korthårig, men jag gillar hennes färger. Om jag hade obegränsat med pengar så skulle jag gärna vilja ha en liten långhårig tik i sådan färg.

Här hemma är det mycket lugnare när Wilda inte är här. Det är ju inte så att Wilda är fruktansvärt vild, eller ställer till bråk, eller är till besvär. Nejdå, Wilda är hur go' som helst. Men: Bonnie och Wilda bråkar ofta. (Bonnie börjar...) Nico och Wilda brukar leka vilt och högljutt (inget ont i det, men det märks). Alltså är det lugnare nu.

Nico var nästan stilla att tag, och då försökte jag ta några bra foton på honom.

   

På fotona nedan gnager småttingarna på var sin gnagis.

   

   

Ska jag vara riktigt ärlig så är egentligen Nico sötare än Nellie, men hon vinner i "gullighet" eftersom hon är så liten.

I morse fick Nico och Nellie gå själva, men mitt på dagen fick de åka vagn. Det var för mycket folk i farten...

På ett av grannhusen målar de fasaden, och som så ofta hänger målaren i en "gunga" fäst på taket... Det ser alltid lika farligt ut.

I eftermiddags höll jag på att bli lurad av ett par unga söta försäljare. De ringde på dörren och sa att de skulle kontrollera om fakturan som jag hade fått från Iberdrola (mitt elbolag) var rätt eller fel, för det hade blivit fel på många. Det lät konstigt, men för att valparna inte skulle smita ut i trapphuset så bjöd jag in dem i hallen. Och de fick se min faktura. Den unge mannen hade en legitimation hängande i bältet, så det såg först riktigt ut. (Senare såg jag att det var en vanlig legitimation - det stod inte Iberdrola på den.)

Mannen (pojken för mig, han var bara 19 år) pekade på fakturan och sa att där stod 2016-års priser. Jag skulle ha 2017 års nu, och var berättigad till rabatt. Han ville att jag skulle skriva på pappret nedan. Men där står Gas Natural Fenosa, inte Iberdrola. Mannen sa att det var de som hade hand om fakturan, medan Iberdrola levererade elen.

Sedan ville de se mitt NIE-dokument. Jag visade en kopia. Därefter ville de se om senaste Iberdrola-fakturan var betald. Jag sa, att det vet redan Iberdrola att den är. De sa att de inte hade rätt att kolla, att kunden själv måste visa. Jag sa att jag inte får kvitto på det för pengarna dras via autogiro. Då ville de se mitt bankkonto...

Då fotograferade jag mannens legitimation (han hann inte hindra mig), och körde ut dem. För då hade jag lagt ihop två och två. Vilket jag förstås skulle ha gjort mycket tidigare om de hade talat svenska (eller jag flytande spanska). De försökte lura mig att byta elbolag. Det var därför de behövde se mitt bankkontonummer (inte för att de var intresserade av mitt bankkonto som sådant) för kommande fakturor. Men inte en enda gång sa de något om att det handlade om att byta elbolag, fast jag frågade - och fast jag påpekade att jag är nöjd med Iberdrola. De försökte påskina att det enbart handlade om att få rabatt...

En väldigt ful affärsmetod är det, att försöka lura till sig kunder. Många går nog på det. Jag skulle ha bundit mig på ett år. Mig kvittar det om jag hade fått rabatt på något, för något annat hade säkert varit dyrare. Jag är så nöjd med Iberdrola och deras tydliga fakturor som jag får en gång i månaden. Som ni ser nedan så visar de tydligt hur mycket el jag konsumerar, både i kWh och i euro. (Månadens elräkning är rekordlåg!)

Nu har jag skrivit både till Iberdrola, och till Natural Gas Fenosa, och talat om vad jag anser om att bli utsatt för försök att bli pålurad ett annat abonnemang än det som jag har valt själv. (Jag uppgav den unge mannens namn. Den lika unga kvinnan som var med klappade mest mina hudar, men höll med honom om allt han sa.) Det ska bli spännande att se vad bolagen svarar...

För att byta ämne. Precis en sådan här bekväm däckstol har jag nästan alltid velat ha. (Fast med dyna i.) Nu tror jag aldrig att jag någonsin kommer att få plats med en sådan, inte ens en sådan här med infällbart fotstöd. (De sålde sådana på Westwing i dag, jättefina med mässingbeslag...)

Nu är det dags för tidiga kvällsrundan. Det är skönt ute, för det blåser...

Jag gick till Aldi och handlade lite i kväll. Då såg jag att du nu (1/7 - 16/9) har söndagsöppet mellan klockan 09 och 22. Jättebra! Inte för att jag har behov att handla sju dagar i veckan, men ibland behöver jag något (som jag har glömt köpa i tid) - just på en söndag.

På hemvägen såg jag den vackert blommande busken nedan. Ceriserosa Nerium Oleander mot klarblå himmel! Det kan väl knappast bli vackrare!

Vad jag köpte på Aldi? Jo faktiskt ganska mycket grönsaker, ett paket ost - och så paketet nedan. Det är tredje gången jag köper Aldis små mintglass-pinnar. De är väldigt goda, och tämligen onyttiga (som all färdigköpt glass). Men om jag nu äter något onyttigt - då vill jag att det ska vara riktigt gott. Annars är det ju ingen som helst vits med att stoppa i sig onyttigheter... Jo, jag borde verkligen äta enbart nyttigt. (Ja, en massa grönsaker och lite lax och sådant.) Men just nu har jag inte energi tillräckligt för att vara förnuftig. För om jag hade haft det - då hade jag insett att jag hade fått mer energi om jag åt vettigt... (Fast jag åt för all del lax i dag, med cocktail-tomater till. Men jag har varken ätit broccoli eller selleri...)

Det är väldigt roligt att ha valpar i huset, men trots allt så är Stella den som jag älskar allra mest av hundarna. Men jag älskar givetvis dem alla! Kärlek hör till de saker som växer när man delar med sig av det.

Har ni förresten märkt att det var länge sedan som jag bytte kuddfodral på soffkuddarna? Jag har inte det behovet längre. Jag tycker visserligen det kan vara trevligt att byta några gånger om året, t ex till jul - men jag kan lika gärna avstå. Ett tag hade jag ett desperat psykologiskt behov av förändring. Och eftersom jag inte kunde förändra i stort - så förändrade jag i smått. (Jag bytte kuddfodral stup i kvarten...) Nu är den tiden förbi. Nu ska jag försöka förändra i stort i stället - för nu kan jag.

17-07-05:

Nico ser större ut än han är, bara för att han har så fluffig päls. (Fotona från morgon-promenaden.)

Eftersom Nico är precis 12 veckor i dag, och vuxenvikten brukar bli ganska precis dubbelt så mycket som 12-veckorsvikten - så vägde jag honom (och de andra) i dag. Nico vägde 1425 gram (efter att precis ha ätit frukost). Dubbelt så mycket blir 2850 gram, men jag skulle tro att han stannar på knappt 2800 gram. (Bonnie vägde 2660 gram, Stella 1830 gram och Nellie 655 gram. Nellie blir 12 veckor på lördag. Det ger sig vad hon väger då. Om hon kommer upp i 700 gram till dess, så skulle hon komma att väga ca 1400 gram som vuxen. Återstår att se...

Jag handlade på Tiendanimal, http://www.tiendanimal.es/, häromdagen. Jag köpte två 3-kilos-påsar chihuahua-mat till extrapris. En 3-kilos-påse kostade bara 2 € mer än vad jag brukar ge för en 1½-kilos--påse. Dessutom fick jag kyl-dynan nedan gratis på köpet. Det är dessutom fri hemleverans, och paketet brukar komma inom 1-3 dagar. Dynan som ska användas som den är, kyler hunden varma dagar. Detta är den stora modellen (45 x 90 cm, som annars kostar 17 €), men den finns i liten modell (30 x 40 cm som kostar 11 €) - tyvärr kunde man inte välja storlek, annars hade jag föredragit den lilla. (Kanske jag kan byta med någon som har större hund?) Bonnie invigde dynan och tyckte att den var helt OK att ligga på.

I förmiddags var de här från Inmosanz (Fionas mans mäklarfirma) och tittade på vår lägenhet. De kommer att lägga ut den till försäljning för 195'000 €. De tar bara 3%, lite lägre än de flesta andra. Jag gav dem kopior på alla papper och foton som jag har hittills. Energicertifikatet samt "beboelighetsintyget" blir klara under morgondagen och kostar tillsammans 400 €. Mycket pengar, men dessa papper är ju obligatoriska (och gäller 10 år).

17-07-06:

I förmiddags var Lena, Jan och jag och tittade på hundhotell Kanykat som ligger nära Carrefour. Se: http://www.kanykat.es/ Det var riktigt trevligt - och stort. De tar emot både hundar och katter, men vi tittade bara på hundavdelningen. Lena och Jan ska lämna Lucky där när de åker till Sverige i augusti. (De tycker att jag har många hundar ändå att passa. Jag kunde visst ha haft hand om Lucky också - men då hade jag varit tvungen att gå ut i omgångar med hundarna, alla på en gång hade jag inte klarat.)

Grundpriset är ganska högt, tycker jag - 13 € per hund och dygn. Men det är fina boxar, och de får motion en gång om dagen, alltid tillsammans med hundar i samma storlek - och under tillsyn. Det finns också en VIP-avdelning, som man kan låta sin hund vara önskat antal dagar. Detta kostar 6,50 € extra per dag. Men visst ser det flott ut!

Jag hörde talas om det här hund&katt-hotellet första gången 2007, då jag satt bredvid en kvinna på planet till Sverige som berättade att hon alltid lämnade sin katt där. Och hon var så nöjd. Fast de verkar inte ge mängd-rabatt om man lämnar in en massa chihuahuor, så jag kommer inte att ha råd. Men det är bra att veta att det finns, om jag akut måste åka till Sverige några få dagar. De hämtar/lämnar hunden/katten i hemmet också, jag har för mig att det kostade 12 € extra. Kanykat ger väldigt seriöst intryck, så jag tror att man tryggt kan lämna sin hund eller katt där. Vi får väl höra vad Lucky har att berätta när han kommer hem igen!

Skyltarna nedan säljer Westwing i dag. Den första tror jag att många av oss skulle behöva ha mitt framför näsan!

       

Nu är det dags att flytta över en del text och bilder till Sparad dagbok 42. Tror ni jag vågar? Eller kommer den att krascha? Borde jag skapa en ny? Jag skjuter upp beslutet åtminstone till i kväll...

Alicia skrev nyss, att både hon och Wilda har det bra. Det var ju skönt att höra! Jag har ju tänkt på Wilda...

17-07-07:

I dag är det så grått och mulet ute att jag har varit tvungen att tända taklamporna! Det är 26˚ ute, och nästan helt vindstilla.

Eftersom väderleksprognosen först sa att det inte ska regna, utan tvärtom klarna upp, så fyllde jag tvättmaskinen med lakan och handdukar. Det var nog inte riktigt genomtänkt. Det har visserligen inte börjat regna förrän nu (kl 11), och det kommer så glesa droppar att det är nätt och jämt att jag kan kalla det regn, men ändå. (Och nu säger prognosen regn...) Lakanen fick jag hänga på tork i vardagsrummet (det blev jättetrångt där), medan handdukar, örngott och underkläder hänger allra längst in under taket på balkongen. Nåja, nu fick jag bytt lakan i sängen i alla fall. Lillstumpan höll mig sällskap i köket.

Mitt bland alla möber sålde Westwing ett paraply i dag. Det heter arbol (träd) och är ju vackert att titta på. I dag hittade jag ingenting alls av intresse bland deras erbjudanden. Andra gånger kan jag hitta massor! Men att jag hittar saker och möbler som är vackra och praktiska, och som jag på sitt sätt skulle vilja ha - det innebär ju inte att jag vill ha sakerna på riktigt. Jag har varken plats eller råd - och sedan passar förstås inte allt hemma hos mig. Men jag tycker att det är kul att titta! Lite som window-shopping fast på webben.

       

På min akuta att-göra-lista står det ungefär 114 punkter, eller åtminstone 50 - jag har inte räknat (och då skriver jag förstås inte upp sådant som att byta lakan, tvätta och skura golvet). Det vore ju bra om jag kom mig för med att göra åtminstone ett par av sakerna i dag...

Nu började det regna på riktigt! Jag fick avbryta mitt skrivande här och raskt flytta in lilla torkstället i vardagsrummet, och bära in stolsdynorna - för det regnar ända längst in på balkongen...

Jag har hamnat i en svacka - energimässigt. Kanske är det inte så konstigt. Jag håller på att försöka få alla papper från den spanska skattemyndigheten, så att jag kan försöka att få tillbaka den skatt som jag har betalat dubbelt - från svenska skattemyndigheten. (I dag kunde jag äntligen hämta intyget från spanska skattemyndigheten om att jag är skatteskriven här i Spanien. Det kostade 50 €!) Jag håller på att försöka få lägenheten klar inför försäljningen. (Jag gick inom Fiona och betalade energicertifikatet och "beboelighetsintyget" = 400 €, som kom i går - samt Fionas fullmakt för Ulf = 130 €.) Jag håller på att förbereda mig för att flytta (med mina många möbler samt 7001 prylar) - utan att veta vart. Jag har precis skilt mig. Och så har jag två icke-rumsrena valpar. Det blir lite mycket på en gång.

Jag gick en ovanligt kort mitt-på-dagen-promenad nyss med bara Bonnie. Det var hyfsat väder ute (uppehåll, halvmulet, blåsigt - men varmt), men det såg ut som om det skulle komma en regnskur när som helst. Jag får gå lite längre nästa promenad - och då med alla mina små. (Om vädret så tillåter.) Nu tittar t o m solen fram - fast molnen ligger kvar.

Jag har kelat med Nellie, och känt att tvätten i vardagsrummet nästan är torr (det trodde jag inte). Men någon nytta har jag inte gjort.

Den svenska skattemyndigheten jobbar mycket effektivare än sin spanska motsvarighet. Jag har redan fått bekräftat att det spanska intyget har kommit fram, samt att ärendet är överlämnat till de som har hand om återbetalningarna. (Gäller återbetalningen för år 2016. De tidigare åren kan jag ju inte söka för - innan spanska skattemyndigheten har skickat mig de slutgiltiga deklarationerna.)

Jag har gjort pyttelite nytta. Jag har tagit bort samtliga lappar jag hade uppklistrade i köket (mest spanska glosor), och samtliga kylskåpsmagneter (utom två som håller den aktuella inköpslistan) - och lagt detta i en liten plastburk med lock. Att ta små steg är bättre än att stå stilla...

Solen skiner korta stunder, men det är mest halvmulet, och ibland regnar det lite grann. Om jag hade trott att Sparad dagbok 42 inte skulle krascha, så skulle jag ha lagt över en hel del dit. Men jag orkar inte med mer krångel just nu, så jag vågar inte chansa...

Tacka vet jag svenska skattemyndigheterna (även om de drar fler procent i skatt)! De är effektiva! I dag kom det brev med posten om att min SINK-skatt är beviljad fr o m 28/6. Jättebra! Då kommer jag att få behålla aningen mer av min inkomst: 80% mot tidigare knappt 71%.

Inmosanz verkar också vara effektiva. På tisdag morgon (09:30) kommer de med en fransman som vill titta på vår lägenhet. Det ska bli spännande att höra vad kunden säger - både om vår lägenhet och om priset.

Svenska Magasinen tipsar om ytterligare ett resmål. Den här gången en halvöken, Desierto de Tabernas, där många västernfilmer har spelats in: http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.12518.html.