Sparad dagbok 41 (fr o m 17-04-10 - t o m...)

17-04-10:

Två valpar! I förmiddags var Wilda och jag hos veterinären för att röntga hennes mage. Där ligger det två valpar, en stor och en liten. Den stora ligger väldigt långt ner i förlossningskanalen, och det är ju bara ett par dagar kvar nu. Jag blev förstås glad för att det är två valpar! Jag har känt små sparkar både på höger och vänster sida, men har inte vågat tro att det var två olika valpar.

Det enda som är lite oroande är att den stora, som kommer att födas först, har ganska stort huvud - och Wilda har smala höfter. Veterinären mätte på röntgenfotot, och det ser ut att bli väldigt precis. Nu vet vi inte om huvudet låg på sida vid "fotograferings-tillfället" och därför ser större ut. Om huvudet låg "normalt" kan det bli fråga om kejsarsnitt. Håll tummarna för att både Wilda och valparna klarar sig levande ur det hela. Om Wilda hade haft lite bredare höfter (som Bonnie) så hade jag inte oroat mig ett dugg. Men nu skulle det kunna gå snett...

Nedan har jag ritat röda streck kring huvudet på valparna (1 = den stora, 2 = den lilla), samt en pil som visar åt vilket håll kroppen ligger.

Måtte allt gå bra! Vid normala förlossningar klarar jag av att vara "barnmorska" (jag har läst på!), men om det blir alltför komplicerat så måste jag förstås ringa veterinären. De har jour dygnet runt, men själva mottagningen är inte öppet lika mycket som vanligt under påsken. Och det är ju på långfredag som det är dags rent matematiskt.

Några eftermiddags-foton:

   

Nu ska jag fortsätta att läsa i boken Syskonmakaren. Den är lite rolig, lite spännande och mycket trevlig.

17-04-11:

Månen var så vacker i går när den "strödde silver" på havet. Jag tog några foton från balkongen. Jag tror att det är planeten Jupiter som syns snett nedanför månen.

I dag har vi varit på bilutfärd - Lena, Jan och Lucky, samt jag och mina tre hundar. (Ulf valde att stanna hemma.) Jag har åkt den här turen tidigare (se kartan nedan), men det var premiär för Lena och Jan.

Vägen slingrar sig uppför berget, och utsikten är fin. Man ser Playa Muchavista och en bit av Alicante, men El Campello är tyvärr skymt av kullen till vänster.

Första stoppet gjorde vi vid den gamla spa-anläggningen (senare sanatorium) ovanför Aigües. Tyvärr har den en gång så pampiga byggnaden förfallit ännu mer sedan jag var där senast. Dessutom har någon försökt att elda upp några av palmerna. 

Sedan körde vi ner till centrala Aigües, där vi gick en liten runda.

Jan fotograferade flitigast av alla, och han tog de klart bästa bilderna. (Fast de flesta fotona här är mina.)

Vi var sju i bilen...

Efter Aigües så körde vi mot Rellue. På vägen stannade vi vid en mandelodling. När mandelträden blommar (i februari), så är där så vackert.

Men det är vackert med mandlar på mandelträden också! Skalet ser så lent ut.

Många av mina foton blir förstörda av den där svarta "kamerafläcken"! Som fotot nedan...

Framme i Relleu parkerade vi bilen och gick en promenad bland de smala gränderna.

Tisdagar är tydligen marknadsdag i Rellue.

Efter allt promenerande började vi bli hungriga. Vi hittade en liten restaurang där vi fick en tre-rätters middag för 7,75 € - och maten var god. Det tyckte hundarna också, när de fick smaka lite kyckling. (Vatten hade de fått flera gånger.)

På hemvägen var de små så trötta, så trötta. Det var många steg för små korta ben, och många nya dofter och intryck. Nu, här hemma, vilar de fortfarande.

Wilda har börjat bädda mer än vanligt. Så jag gick ner till förrådet och hämtade valplådan. (Jo, jag kunde se den långt in och högt upp, och jag kunde ta den - eftersom jag är bra på att klättra.) Fördelen med just den här lådan är att den har mjukt rundade kanter, slät botten, och avtagbara hjul.

   

Det är den lådan som Bonnie födde sina fyra valpar i, alltså den låda som Stella är född i! Kort repetition:

   

Både Stella och Wilda har hunnit prova den. Bra, för då känner sig Wilda trygg där - när det är dags.

   

Så nu står lådan och väntar, och jag har tagit fram (och steriliserat) en sax och björntråd (om inte Wilda biter av navelsträngen själv). Och så har jag klippt mina naglar korta, och filat dem mjukt rundade. Barnmorskor får absolut inte ha långa och/eller vassa naglar.

Mer kan jag inte göra för stunden. Nu är det bara att vänta. Det är dags först på fredag, men Wilda börjar redan få problem med att bajsa - så man vet inte. Den stora valpen ligger ju nästan i "startgropen". Jag lär märka när det blir dags... Jag bör hålla mig hemma nu, och inte lämna Wilda på egen hand (mer än korta stunder). Måtte valparna kunna födas vaginalt! Det är lättare för tiken att knyta an till valparna vid en normal födsel. Men det viktigaste är att allt går bra! Jag vill att Wilda ska må bra, och att valparna ska födas friska och i god form.

I morgon kommer SEUR med min nya kristallkrona. Hoppas att fästet passar så jag slipper ta hit en elektriker.

17-04-12:

Wilda har fött en valp (ca 05:30), en stor hane, efter en dramatisk förlossning. (Jag berättar senare.) Han verkar vara i god form, men jag har ännu inte sett att han har druckit någon mjölk. Eftersom det nu är två timmar sedan hanen föddes, så borde det snart vara dags för valp nummer två. Jag är orolig... Måtte allt gå vägen! Wilda verkar må bra i alla fall. Jag ska berätta mer efter hand.

Ännu är det lugnt, så jag lägger in några foton.

   

   

Hanen väger 158 gram, vilket är mycket! (Bonnies valpar vägde mellan 83 och 122 gram.)

Den andra valpen dog, trots att jag sprang till veterinären med Wilda som försökte föda (och sonen) i en väska. Det har varit mycket dramatiskt. Det var en liten svart-vit tik, just en sådan som jag har önskat mig. Jag återkommer med detaljer.

Veterinären tog två foton av den lilla tiken, och lovade att maila dessa till mig. Jag måste ha ett minne. Det känns så sorgligt det hela. Den lilla tiken var frisk och levde när hon började födas... Jag tror hon dog av syrebrist, för att hon fastnade. Wilda mår bra, men är trött (och blodig i baken). Hon sköter bra om sin lille son. Jag har sett att han har diat flera gånger nu.

Jag orkar inte berätta riktigt än...

Det har varit en dramatisk natt och morgon, och jag har bara sovit två timmar. Alltså är både kropp och själ väldigt trötta just nu. En massa saker gick snett nu när Wilda skulle föda. Jag som var så glad för att det var två valpar, och så blev det ändå bara en. Det är särskilt tråkigt att just tiken dog. Och hon hade inte behövt dö, om inte så mycket hade krånglat.

Jag var beredd på att Wilda kunde föda för tidigt. Jag såg ju på röntgenfotot hur nära "födelsekanalen" den stora valpen låg. Eftersom jag dessutom visste att Wilda har smala höfter, och att den stora valpens huvud skulle ta nästan hela utrymmet, så var jag lite orolig. Jag funderade t o m på om man borde göra ett planerat kejsarsnitt. Men jag fick journumret till veterinärkliniken (i måndags), och de har jour 24 timmar om dygnet.

Vad jag inte hade kunnat räkna med var att Wildas värkar/sammandragningar skulle vara alldeles för få och för svaga - men det var de. Hon skrek då och då, men "flås-andades" inte som däggdjur brukar göra. Det tog tid, men sedan syntes valpens huvud, fortfarande innesluten i fosterhinnan. Därefter hände inget. Jag befarade att valpen skulle dö, och därefter att den redan var död. Men jag ville förstås rädda Wilda och den kvarvarande valpen.

Jag ringde veterinärens journummer. Där blev något fel. En veterinär jag inte känner svarade, och han sa att han fanns på kliniken i San Juan. Eurocan har två kliniker, det vet jag, men jag har bara gått här i El Campello. Och normalt när man ringer jouren så skyndar sig en av de vanliga veterinärerna hit. Nu sa den främmande veterinären att jag skulle komma till den andra mottagningen.

Eftersom läget var akut så stoppade jag Wilda i en väska (för hundar), rusade ner i garaget och började köra. Jag hade haft sinnesnärvaro till att ta med mobiltelefonen, men varken glasögon eller karta. Jag körde dit där jag trodde att mottagningen låg (jag har sett en skylt från Tram) men hittade den inte. Jag frågade en taxichaufför om han visste (jag hade gatans namn och nummer också), men han kände inte till var det kunde vara. Jag ringde veterinären igen, men p g a språkförbistringar förstod jag inte hur jag skulle köra. Normalt, om jag hade varit förberedd, så hade jag förstås kollat på kartan, och på Google Maps, först. Men jag gav mig inte tid i natt - vilket jag kanske borde ha gjort.

Plötsligt, medan jag körde, hörde jag att Wilda födde valpen. Allt lät normalt, men inget ljud hördes från valpen - så jag trodde att den var död. Jag kunde inte se något för det var mörkt ute. Jag körde hem igen. Till min förvåning så levde valpen. Han var lite kall, och moderkakan hade inte kommit ut. Jag klippte av navelsträngen, frotterade honom varm, och la honom vid spenarna. Det tog ett bra tag innan han orkade dricka, men sedan diade han. Och Wilda slickade honom.

Jag trodde det skulle gå lättare för Wilda att föda valp nummer två, eftersom den var mindre och hon nu var öppen. Men först hände inget och sedan inget. Efter ca 2 timmar fick Wilda svaga värkar. Efter en knapp timme syntes plötsligt 2/3 av valpen (i sin fostersäck). Därefter hände inget. Jag mailade min veterinär här i El Campello som precis hade öppnat - för att fråga vad jag skulle göra. Men de har mailproblem just i dag, så de har nog ännu inte fått något av de tre mail som jag har skrivit. Jag var förstås allvarligt oroad för valp nummer två, så jag stoppade Wilda + hennes lille son i väskan - och sprang till veterinären.

Där "slet" de genast ut valpen (Wilda skrek, blodet sprutade, och moderkakan följde med.) Valpen visade inget tecken på liv. Veterinären försökte massera igång hjärtat, han kollade luftvägarna, blåste luft i lungorna, värmde valpen med en hårtork, skakade den (allt som man ska - jag har sett instruktionsfilmer för att kunna göra det själv). Men förgäves. Valpen var död, troligen p g a syrebrist efter att ha suttit fast. Det känns väldigt tragiskt! Det var en välutvecklad tikvalp, liten och svart-vit - precis en sådan som jag skulle ha velat behålla...

Mina veterinärer på Eurocan blev förvånade över att de inte hade blivit inkallade via jouren. De sa att de brukar "ligga i beredskap" en vecka före beräknad födelse. Om de hade kommit till mottagningen i natt, då hade tikvalpen levt nu. Jag vet inte vad som gick snett där. Blev det inte "rapporterat" i måndags att Wildas födelse var nära förestående? Borde veterinären i San Juan ha kopplat vidare? Det spelar inte längre någon roll. Det som skedde skedde. Men ändå... Visst, det var "bara" en hundvalp som dog. Häromdagen dog en 11-årig flicka i attentatet i Stockholm. Allt är relativt, och saker och ting har olika proportioner. Men jag blir ändå ledsen över att den lilla tikvalpen dog. (Dessutom, även om det känns mindre viktigt, så betingar en chihuahua-tik normalt ett pris på mellan 15'000 och 19'000 kronor.)

Eftersom veterinärens mailsystem krånglar, så har jag ännu inte fått fotona på den lilla. Jag behöver dem för att kunna bearbeta det hela. När jag rusade till veterinären så tog jag bara nycklarna med mig. Inga pengar, och förstås inte min kamera.

Wilda och hennes son är i alla fall söta ihop! Vad ska jag kalla sonen? Han behöver ett "arbetsnamn". (Ett tag tänkte jag på Gossen, vilket vore lite småkul eftersom gos betyder hund på valenciano (gossos = hundar). Men jag vill hellre ge honom ett riktigt namn.) Hur söt han än är så ska jag inte behålla honom. Jag kan inte ha tre fertila tikar och en fertil hane - i en lägenhet.

Denna dagen - ett liv.

Wilda sköter om, och beskyddar sin son. När Bonnie och Stella kommer för nära (de vill bara titta och lukta), då morrar Wilda. Hon morrade åt mig också de första minuterna, men sedan insåg hon att jag bara vill hennes son väl. Wilda ligger hos honom hela tiden. Jag serverar henne lite mat, och mycket vatten (hon är törstig!), vid eller i valplådan. I natt kanske jag bör låta dörren till vardagsrummet vara öppen, så att Bonnie och Stella kan sova där? Det kanske blir lugnare så. Jag vill gärna sova i natt...

Oj! Jag har ju glömt att skriva en påskhälsning till er. Jag har varit så inne i min lilla värld i dag, att jag tillfälligt glömde bort det här med påsken. Som tur var fick jag nyss ett så vackert påsk-kort av Irja och Petri (Novas matte och husse). (De skickar alltid så fina rörliga Jacquie Lawson-kort.) Jag kunde inte låta bli att kopiera detta (som stillbild), så att ni också får se det.

Glad Påsk!

                           

 

Själv skippar jag nog påskpyntandet i år... Jag har ju annat för mig, som " hundvalp-övervakar-chef". Ännu kan saker gå snett, så det gäller att ha koll.

17-04-13:

Ännu en vacker dag! Vi har solsken, 23˚, 19˚ i havet och UV-index 7. Men eftersom jag håller mig mycket hemma hos Wilda, så får jag nöja mig med att njuta av sol och värme i små portioner. Jag går kortare promenader än vanligt med Bonnie och Stella. Det får bli så nu några dagar. Wilda är så duktig, och sköter om sin son så bra. Men jag skulle känna mig osolidarisk om jag lämnade henne ensam hemma, och gick långa promenader med de andra.

När det är matdags rusar Wilda ut i köket, sväljer sin mat dubbelt så fort som annars, och rusar sedan tillbaka till sin son. I går kom hon på att hon var kissnödig, och rusade först halvvägs till sin toalett, sedan tillbaka till sonen för att kolla att allt var ok, därefter till toaletten, en snabb kiss, och tillbaka till sonen. En perfekt liten mamma är hon. Jag sörjer förstås fortfarande den förlorade valpen, men Wilda hann aldrig se den, så hon vet inte om att hon födde mer än en valp.

I morse mötte vi Kaisa som var på väg till sin uthyrningslägenhet för att putsa fönstret. Hon väntar nämligen sina första gäster under dagen, och ville att allt skulle vara i perfekt skick. Hon tar 30 € natten, nu under högsäsong. Det motsvarar ungefär 2/3 av vad de billigaste hotellrummen kostar. På hotell får man sängen bäddad, men i allt övrigt måste det ju vara bättre att hyra en lägenhet med kök, tvättmaskin och ostördhet. Här hittar ni Kaisas lägenhet:  https://www.airbnb.es/s/El-Campello--Campello/homes?allow_override%5B%5D=&s_tag=_ZM9ZxbL. Titta på "Luminoso estudio en la playa de El Campello". Där finns flera foton. Och här står fler detaljer: https://www.airbnb.es/rooms/17267632?s=_ZM9ZxbL. Nedan några av fotona som Kaisa har lagt in (ni har ju tidigare sett de som jag har tagit). Och nederst fyra foton som är reklam för El Campello med omgivning.

   

Under påskhelgen (precis som under julen samt semester-månaderna) fyrdubblas befolkningen i El Campello. Det märks - inte minst på stranden. Var sak har sin tid, och jag tycker att det är trevligt med "mycket folk" under några månader om året. Men för det mesta trivs jag bäst när vi har det lugnt och skönt här.

Parasollet ovan, i olika toner av rosa, tycker jag är snyggt! Fast själv använder jag aldrig parasoll. (Jag solar så länge jag tål det, och sedan håller jag mig i skuggan.)

Lilla Wilda stannade förstås hemma för att sköta om sin son.

Vad ska jag kalla honom? Något gulligt som Ludde, Nalle eller Molle? Eller något från 20-i-topp-listan - som Charlie, Rocky, Malte eller Morris ? Eller från spanska namnlistan - som Amir, Toby, Boby, Oso (= björn), Osito (= liten björn) eller Pom-Pom? Eller "internationellt" som t ex Neo? (Kaisas och Mattis hund heter Nea just för att det skulle gå att uttala på många språk.) Inte förrän den dagen han blir chipmärkt (här i Spanien tidigast vid 3 månader) måste namnet vara definitivt.

Söt mamma, med söt son. Det är klart att jag fotograferar dem extra mycket nu de första dagarna.

Jag har "påskpyntat"... De två små hönorna köpte jag i Ängelholm nu i april, och "påskliljan" har jag haft stående i gästrummet. Men inte något av allt mitt fina påskpynt (som står i en låda i källarförrådet) har jag tagit fram, och ingen påskduk heller. Det får bli en sparsmakad påsk i år. Jag kanske kan ta igen det 2018?

   

Ulf tycker att jag ska hänga min nya kristallkrona över soffan, i stället för över matbordet. (Lampan över soffan är ganska ful - och syns från entrén. Den över matbordet är OK, men sliten.) Kanske? I så fall får jag antingen korta av kedjan den hänger i (dock inte permanent), eller sätta en ny krok i taket så att lampan hamnar över soffbordet. Vi får se hur jag gör. Just nu ligger kristallkronan kvar i lådan den kom i. Jag har bara öppnat kartongen och tittat efter att det är rätt lampa. Jag har ju haft lite annat att pyssla med...

17-04-14:

Det var i dag som Wilda skulle ha fött sina valpar, statistiskt sett. Men eftersom hon var så trång så var det nog bra att hon födde för tidigt. Fast jag har inte kommit över att den lilla tiken dog. Det känns så onödigt. Men jag vågade inte försöka förlösa henne själv, inte när valpen satt fast på tvären. (Det var "sätesförlossning".) Jag var rädd att skada både Wilda och valpen. Så det enda jag kunde göra var att springa till veterinären. Det tog bara ca 10 minuter från dörr till dörr, men under tiden dog den lilla (troligen av syrebrist). Först i dag har veterinären kunnat skicka fotona han tog. De har ju haft mailproblem. Så här (nedan) såg hon ut den lilla. (Hon hade en vit strimma på nacken och ryggen, vilket inte syns här.) Kanske det passar bra att visa fotona just på en långfredag?

Sorgligt, sorgligt, och svårt att komma över. Men det är så här livet är! Jag gläds åt den lille hanvalpen! Han äter och sover, äter och sover (och piper om han inte hittar spenarna bums) - och man riktigt ser hur han växer. Han är stor för att vara bara två dygn. Men storleken nu säger inget om vuxenstorleken, för den är genetiskt bestämd. Jag gissar att han blir en "medelstor" chihuahua. Wilda är en perfekt mamma, och lämnar bara sin son några få sekunder när hon måste gå på toa, eller när jag serverar henne mat.

Jag ringde mamma i dag, för att önska henne glad påsk. Hon hade glömt att påsken har börjat, men jag antar att de påsk-pyntar på hennes äldreboende så hon ser det nog när hon ska gå och äta. Mamma mår ganska bra, men hon var lika trött som vanligt. Nu var hon dessutom väldigt förkyld. Hon hostade slem flera gånger under vårt samtal. Jag hoppas att hon snabbt blir av med förkylningen. Äldre behöver sina krafter till att bara vara.

När jag härförleden tittade på lägenheter, så berättade mäklaren för mig att en större förändring var på gång i första linjen vid La Zofra-bukten (den precis efter Rio Seco, precis där Playa Muchavista börjar fast innan det blir sandstrand). Mäklaren berättade att de tre stora villorna som låg där, skulle rivas och att det skulle byggas nytt. Hon sa att folk inte visste än, men att många i husen bakom skulle bli av med sin havsutsikt.

Ulf tog tre foton när han gick förbi häromdagen, och såg att rivningen hade kommit igång.

I dag när Ulf gick förbi så var det bara bråte kvar av husen, och en skylt hade kommit upp som visar hur det nya Recidencial Nexus Beach ska se ut. Det blir nog inga billiga bostäder, men så kommer de ju att få obruten havsutsikt.

Se: http://nexusbeach.com/ Ja ännu ser webbsidan bara ut som på bilden ovan - men det kommer väl mer information längre fram. Jag gissar att det ska bli svindyra lyxbostäder (inget för oss med normalinkomster), men det finns en kundkrets så de blir nog sålda (så småningom).

Nu ska jag strax flytta över lite text och bilder till Sparad dagbok 40. Håll tummarna för att Frontpage inte ska krascha!

Precis när jag höll på att flytta över "17-04-10", vilket var det sista datumet jag hade tänkt flytta den här omgången, så kraschade Sparad dagbok 40. Så nu kan jag inte flytta över mera dit, och den har försvunnit från min hårddisk (men finns på webben). Suck, suck, och dubbelsuck!

Jag vill övergå till att skriva på christel.es, men det var länge sedan jag gjorde några försök. Det gick bra att skapa webbsidor, men det gick inte att skriva blogg där. Nu har One.com ett "blogg-verktyg", och detta ska jag försöka sätta mig in i. Om och när jag har lärt mig hur det fungerar, och om det fungerar till min blogg - då ska jag fortsätta att skriva där. För det här går inte i längden. Frontpage är för gammalt! Det finns inte längre några uppdateringar, och ingen support.

Det är ganska fullt på stranden, och lika fullt på uteserveringarna (som alla har ställt ut extra många bord). Vi har lika varmt som i går, men i dag är det växlande molnighet.

Det känns ovant att bara ha två hundar att promenera med, men tänk så mycket enklare det är!

Det dröjer nog innan Wilda vill följa med oss ut, och jag tänker inte tvinga henne. (Inte än i alla fall. Om några dagar kanske jag tar ut henne precis utanför porten, så att hon får lite andra syn- och doftintryck.) Jag kan inte låta bli att fotografera mor och son. De är ju så söta tillsammans.

Hittills har jag fått in två namnförslag; Ludde och Viktor. Och själv har jag funderat på Neo bara för att det namnet passar lika bra i Sverige som i Spanien. Jag vet ju ännu inte om han kommer att bli såld till en svensk(a) eller spanjor(ska). Fast namnet är ändå bara det som hamnar i djurpasset och på stamtavlan. Köparen kan ju kalla honom precis vad han/hon vill. Fast usch, inte vill jag tänka på att sälja honom. Min naturliga instinkt är förstås att behålla honom! Jag tycker jättemycket om honom! Det är bara det att det skulle bli så besvärligt att ha en hane i huset de perioder som tikarna löper. 

Ja, jag måste inte bestämma namnet i dag. Det går ju an med en namnlös valp när man bara har en. Att kalla honom valpen fungerar bra nu i början.

Jag syndar hej vilt! I går gick jag till Lidl och köpte två bröd, samt två chokladkakor. Det vänstra brödet innehåller (lite) spenat, och det högra getost. Jag tycker om båda! De är så goda till te. Men några vitaminer, mineraler, antioxidanter eller fiber innehåller de inte. De är lika mycket tomma kalorier och snabba kolhydrater som chokladkakorna. (De senare köpte jag när jag såg att Lidl för en gångs skull hade båda mina Ritter Sport favoritsmaker; marsipan och russin/hasselnöt.)

   

Nu kommer jag att bli ännu tjockare! Suck! Och inte har jag vare sig något, eller någon, att skylla på. Att jag äter fel, och för mycket, är bara mitt eget fel. Jag vill bättra mig! Jag vill återgå till ett sunt leverne! Helst innan jag blir sjuk och/eller rullar fram. Jag är en typisk känslo-ätare! När jag känner mig lugn och harmonisk känner jag inte något som helst behov av att överäta. Men så fort jag blir stressad, ledsen, orolig eller arg - då äter jag... Vilket förstås är ett helt felaktigt beteende. Kanske jag kan komma igång med bättre mat nästa vecka?

Jag räknade precis ut (fast jag inte alls vill tänka på att jag måste sälja den lille längre fram) att han är försäljningsklar här i Spanien den 7 juni (när han är 8 veckor), men först den 2 augusti (jordbruksverkets regler = 3 veckor efter rabiesvaccinationen som ges vid 3 månader) om han ska flytta till Sverige. Men i det senare fallet så har han då, utöver rabies-vaccinationen, även fått sitt djurpass (och kan vid behov bums följa med sin nya ägare utomlands). Känner ni någon som vill köpa en chihuahua-valp, och dessutom kan ta bra hand om den, så sammanför oss gärna.

17-04-15:

Det är mycket kallare i Sverige! Tänk att jag, som är så frusen av mig, överlevde så många år i kylan. Lena T skrev nyss att det är iskallt hos henne i Skillinge (min gadget säger att temperaturen där varierar mellan +2˚ och +7˚ i dag). Och Johan, som firar påsken med sin hustru Linda och hennes föräldrar på Stallarholmarna (som ligger vid Mälarens södra strand, mellan Strängnäs och Mariefred), skickade nyss foton som visade att de har snö! (Min gadget säger mellan -7˚ och +4˚.) De har i alla fall klarblå himmel! Det har inte vi, fast å andra sidan har vi +22˚.

Lilla Wilda är en SÅ omtänksam och plikttrogen mamma. Det är enbart när hon äter, dricker, eller går på toa, som hon lämnar sin son några sekunder. De är så söta ihop, mor och son. Det blir nog många foton av dem även i dag...

Fleece-filten de ligger på börjar bli smutsig. Jag borde byta ut den, eller åtminstone vända på den så länge. Men det är lite svårt när Wilda ligger på den hela tiden. Jag vill inte oroa henne för mycket, jag måste ju lyfta upp sonen tillfälligt - och det är bättre om hon inte ser när jag gör det. Jag kanske kan passa på att byta medan hon äter? Då har jag ungefär 10 sekunder på mig...

Jag glömde att visa att jag har plockat fram ytterligare ett påskpynt (som inte låg i förrådet). De här söta påskäggen köpte jag faktiskt på Kastrup, på hemvägen från Skåne för 10 dagar sedan. Synd att jag inte har något påskris att hänga dem i, och inget annat lämpligt ställe heller. Men de är ju fina när de ligger kvar i sina askar också.

Mina bougainvilleas har kommit igång bra med sin blomning. Jag blir glad av att se dem.

Inomhus blommar mina pelargoner. Just nu är nog den randiga/prickiga nedan min favorit.

Det är svårt att fotografera enbart den lille, eftersom Wilda alltid är "i vägen"... Det kommer förstås att gå lättare när han blir lite större, och har öppnat ögonen.

Det är den här lampan över soffan som Ulf tycker är så ful (även utan mina undulat-dekorationer). Den får jag väl byta ut längre fram.

Nu hängde jag kristallkronan över matbordet. Jag tycker mycket om lampan som hängde där innan (jag köpte den i övre tonåren), men det är en kökslampa - inte ämnad att hänga över ett matbord som står i vardagsrummet. Lite finare ser det ut nu, trots att kristallkronan är väldigt enkel. (Men så kostade den ju bara knappt 350 kronor. Man får vad man betalar för. De som kostar flera tusen är förstås betydligt tjusigare...) Det blir nog bra så här.

   

Jag ska ta ett foto senare i kväll när det har blivit mörkt, så får vi se hur den gör sig då.

Nyss gick Wilda på toa, och jag var snabbt framme med kameran. (Jag hann också vända filten, så den rena sidan kom upp.)

Förresten är mina fåglar fortfarande skygga, särskilt Celeste. Det är lite synd att de har blivit så skrämda i affären. Jag antar att de så småningom kommer att inse att jag inte är farlig - utan tvärtom den som kommer med mat. Det får ta den tid det tar. Just nu fokuserar jag på lille valpen.

17-04-16:

Jag upplever att min nya kristallkrona ger lite för mycket ljus i rummet, uppåt taket. Jag köpte ändå de svagaste LED-lampor som jag hittade (300 lumen, 4W). Dessa köpte jag i en av kina-butikerna. Tyvärr hade de bara tre med varmt ljus kvar, så jag fick köpa den 4:e med kallt ljus. I vår närmaste lampaffär hade de dekorativare lampor (dessa syns ju), men bara ännu ljusstarkare - och mer än dubbelt så dyra. Längre fram ska jag titta i någon stor lampaffär, där de säkert har fler sorter hemma. Jag vill ha dekorativa lampor med mildare och varmare sken.

Ulf tycker fortfarande att jag ska hänga min nya lampa över soffan. Han tycker att den gamla (som riktade ljuset nedåt) var bättre, eftersom han ofta läser tidningar medan han äter. Tja, kanske jag byter - i alla fall tills jag har hittat bättre LED-lampor.

I dag tittade Lena, Jan och Lucky inom. De två förstnämnda tittade på lille valpen. (Lucky fick inte för Wilda.) De sex första fotona nedan har Jan tagit.

Jans foton är ungefär 8 MB när jag får dem. När jag sedan komprimerar dem för att lägga in dem här på webben, så händer något märkligt. När jag klickar på spara, så ändrar färgerna sig - och blir skarpare. Det syns tydligt på fotot ovan, särskilt om ni jämför med färgerna på mitt foto nedan. Visst är det märkligt! Och om jag därefter försöker ljusa upp fotot och göra färgerna blekare - så blir de bara ännu intensivare nästa gång jag klickar på spara. Är det någon som begriper (och kan förklara) vad detta kan bero på? Själv förstår jag ingenting...

Jag vet att min kamera ändra färger ibland, särskilt röda nyanser. Det ser jag när jag fotograferar blommor. Kameran återger färgen annorlunda än jag ser den (och jag har ganska bra färgseende). Nåja, Wilda och hennes son är ju lika söta vare sig nyanserna är helt rätt eller en aning fel.

17-04-17:

Vad ska han heta den lille? Ännu kallar jag honom valpen, den lille, eller Wildas son. Men snart måste han få ett riktigt namn. Han växer och växer. Jag har inte vägt honom sedan han föddes. Det ska jag, men det är ju inte akut eftersom jag ser att han diar nästan hela tiden. Han ser riktigt stor ut bredvid Wilda nu.

Efter amningen är det toalett-dags. Sådana här små kan inte kissa och bajsa själva, utan hundmamman måste slicka dem (och stimulerar då "tömningen"). Hundmamman brukar också äta upp bajset för att hålla boet rent. Vi människor har andra instinkter...

Även i dag har vi vackert väder, med 22˚ i skuggan och UV-index 7.

Just i dag kan man få ett gratis hundparaply (säljes annars för 8,99 €) om man handlar för minst 69 € på Tiendanimal.es. Jag har tidigare sett att Puppia säljer hundparaplyer, men där är de betydligt dyrare. De ser roliga ut, och fungerar kanske bra för lite större hundar. Men jag undrar om de gör någon större nytta för chihuahuor. De blir ju lika blöta på undersidan som på ovansidan... Och just nu har jag gott om hundmat hemma (och mindre gott om pengar). Annars lönar det sig att köpa maten på Tiendanimal, särskilt om man köper mera på en gång. De brukar ha bra priser, och säljer även fågeltillbehör (och allt annat som zoo-butiker brukar sälja).

   

Snart blir jag tvungen att skapa en Sparad dagbok 41! Suck...

Jag har haft "strand-premiär" i dag. Nej, jag har varken solat eller badat. Däremot har jag gått barfota på stranden, och låtit vågorna skölja över fötterna. Havet är fortfarande kyligt, bara 18˚, men sanden är varm och skön. Jag gick inte lika långt som jag brukar, för jag vill inte lämna Wilda och valpen ensamma för länge. Några stunder varje dag, tillbringar jag med att bara titta på den lille nye. Det är små underverk, alla sorters bebisar!

Annars har jag läst ut boken Trädens hemliga liv. En mycket intressant bok, om man som jag är biologiskt intresserad. Jag lärde mig en hel del nytt. Jag har alltid känt mig medveten om att växter är levande och har en form av medvetande, och nu fick jag detta ytterligare bekräftat. En av de mest intressanta sakerna jag fick veta, är att växter kan skicka näring till varandra via rötterna. Om t ex ett träd (av samma art) är sjukt, så kan släktingarna komma till hjälp. Jag visste redan, att om ett träd blir insektsangripet så skickar det ut en varning till sina artfränder - så att dessa hinner ladda sina blad med insektsgift i tid. Det är så mycket vi inte förstår, och inte vet exakt hur det går till, men ändå kan märka.

Vi människor mår så bra av skog och grönska, att vi bör vårda dem väl!

   

17-04-18:

I dag såg jag två söta "trädgårds-skyltar" på Westwing:

Nu har jag ju tyvärr ingen trädgård, fast jag verkligen skulle önska mig en (om än aldrig så liten). Men jag har min balkong! Den får vara min "trädgårds-ersättning". Där får jag i alla fall plats med lite grönska, inklusive en massa rosa blommor.

Lille namnlös är så gullig så. Men ännu sötare kommer han förstås att bli när han öppnar sina ögon. Rent statistiskt bör han göra det tidigast på lördag, och senast om en vecka. Han är nu 6 dagar gammal, och väger 314 gram. Han har alltså dubblat sin vikt på en knapp vecka. (Han pysslar inte med annat än att äta och sova.) Alla små däggdjurs-bebisar växer oerhört fort i början (människo-bebisar också), men sedan trappas takten av. Kanske blir han "stor" även som vuxen, men större än 3,0 kg är nästintill genetiskt omöjligt - hur mycket han än äter. Och eftersom båda föräldrarna väger 2,2 kg är det väl troligast att han hamnar där omkring. När chihuahua-valpar är 8 veckor, så kan man tredubbla deras 8-veckor-vikt och får då den ungefärliga vuxenvikten. Ännu säkrare blir prognosen om man fördubblar deras 12-veckors-vikt. Det är alltså 7 veckor kvar tills jag kan gissa säkrare.

Nu när påskhelgen är över är det färre människor både på stranden och på El Paseo.

Vov alltså! Matte är verkligen en slavdrivare. Hon tvingar både mig och Stella att vara ute och gå, fast det är varmt ute. Dessutom tycker hon att vi ska gå lite fortare. Vov, alltså. Om hon vill gå vov-fort så tycker jag att hon kan göra det själv! Jag tycker liksom mer om att strosa. Dels så hinner jag ju lukta mycket mera då. Och dels så är det inte så vov-jobbigt.

Förresten så slipper Wilda att gå ut. Hon kissar allt kisset inne på vår toa. Det är ju vov-orättvist - faktiskt. Wilda håller bara på att sköta om sin bebis, hela dagarna - och på nätterna också. Jag som är en erfaren hund-mamma, har försökt ge Wilda lite goda råd - om hur man ska sköta om valpar och så. Men hon bara morrar om jag kommer för nära, och hon lyssnar inte alls. Hon tror att hon vet bäst själv. Ja, egentligen borde jag väl skaffa en kull valpar till själv - så jag kan visa Wilda. Men jag vet inte om jag ids. Det är verkligen vov-mysigt med valpar, men det är jobbigt också. Ja, vov och voff på er!

Nu lämnar Wilda sin son korta stunder (max 1½ minut, och bara när han sover). En liten stund i dag satt hon i mitt knä i solstolen på balkongen, och blev klappad. Hon behöver lite extra smek och beröm, nu när hon är så duktig mamma. Man kan inte bara ge och ge - man måste få också.

Nyss, på tidiga kvällspromenaden, ville Wilda följa med för första gången sedan hon blev mamma. Det var säkert skönt för henne att få lite andra intryck. Hon skötte raskt vad hon skulle, nosade som besatt överallt (mycket att ta igen), och gick sedan med raska steg hemåt igen. (Vi gick bara ett varv runt kvarteret.) Lille sonen sov hela tiden vi var ute, berättade Ulf när vi kom hem. Han sover längre stunder nu. Bra, för då hinner Wilda pusta ut mellan amningarna. Och det är bara bra om hon kan börja följa med på promenaderna igen. Lite frisk luft och motion skadar aldrig.

Själv ska jag strax byta om till mina gympa-kläder. I kväll börjar gymnastiken igen efter påsk-uppehållet. Måtte jag kunna röra mig ordentligt - så tjock och otymplig som jag känner mig nu... (Fast i dag har jag enbart ätigt nyttiga födoämnen!)

17-04-19:

Vädret har slagit om. Så här såg det ut när vi skulle gå morgonpromenaden:

Fast medan jag var på spanskan så klarnade det upp. Men det blåser rejält, vilket kanske inte riktigt framgår av fotot nedan.

Nu (15:30) har solen gått i moln, men det är ändå ljust ute. Jag ska strax dricka dagens tredje kopp grönt te, mest för att värma mig. När det blåser från havet så blåser det rakt in i köket (balkongdörren öppnar sig alltid lite, och hade blåst upp helt om jag inte hade satt en extra hasp på den). Det är bra att det inte blåser in i mitt rum, för det är viktigt att den lille har det varmt och gott. Nu ligger visserligen Wilda hos honom nästan hela tiden, men om hon inte ammar just när vi ska ut - så hänger hon med på promenaderna. Ser ni så stor han har blivit - på bara en vecka!

Det ska bli spännande att se hur han kommer att se ut när han blir lite större. Lik far eller mor, eller annan släkting? Jag tror att han kommer att bli väldigt söt! Men om han blir av "utställningskvalité", det återstår att se. (I förra kullen var det bara Bamse som verkligen blev det. Men så vitt jag vet så är hans ägare inte alls intresserade av att ställa ut honom. De köpte honom för att ha som sällskap och familjemedlem. Och jag tror faktiskt att hundarna blir lyckligast då.) Var min lille ännu namnlöse han-valp kommer att hamna återstår att se. Jag hoppas att jag kan hitta ett riktigt bra hem åt honom. (I hjärtat vill jag förstås behålla honom själv!)

På spansklektionen bad jag om tips på "internationella" hanhundsnamn. Lärarinnan påpekade att Neo (som jag uttalade med "o-ljud", alltså o som i bo) faktiskt uttalas Neå (där o:et låter som ett å) på spanska. Då är namnet (som betyder ny) kanske ändå inte så bra? Någon föreslog Solo (eftersom han är ensam i sin kull), någon annan typiska spanska namn som Pepe och Paco. Jag skulle gärna kalla honom Nalle, men det skulle spanjorerna uttala naje... Jag får nog fundera några dagar till.

Celeste och Safir sitter alltid tätt tillsammans (utom när de klättrar, leker med gungan, eller äter). De är så söta! Men de litar ännu inte på mig, vilket känns tråkigt.

Jag har suttit vid matbordet och läst i nästan två timmar. När jag först sitter stilla nära fåglarna så länge, blir de sedan inte lika rädda när jag reser mig upp och rör mig. (De blir räddare om jag plötsligt kommer in i rummet, fast jag alltid rör mig lugnt nära dem.) Några bra foton har jag dock inte lyckats ta genom gallret, i alla fall inte hittills. Men de är ju söta ändå...

   

Så småningom ska jag sätta en "grön" bakgrund (skog eller blad) bakom buren. Det kommer att se trevligare ut. Och om sedan fåglarna, i någon avlägsen framtid, låter mig sticka in kameran genom en lucköppning - då ska jag nog kunna ta bättre foton också.

17-04-20:

Det blåser rejält även i dag, och havet har plötsligt fått många olika turkosblå nyanser. Det är vackert!

I dag besökte Wilda, valpen, och jag veterinären för en liten koll. Allt var bra med både mor och son. Dagens besök var gratis, men jag betalade för "akut-förlossningen" den 12:e, inkl omhändertagandet av den döda valpen. (Jag hade ju inte gett mig tid att ta med pengar, när jag akut sprang dit med Wilda.) Det kostade bara 12 € sammanlagt. Jag undrar vad det skulle ha kostat i Sverige? Mycket mer förstås, men hur mycket? Det är skönt att veterinär-vården är billigare här.

Nu har Wilda börjat lämna valpen ensam några minuter då och då, för att som vanligt lägga sig bredvid Stella. Men om han piper, då springer Wilda bums till sin son.

Lena, Lucky och jag åkte till de två djuraffärerna Madagascar och Kiwoko i eftermiddags. Jag köpte en till fågelbur, samma sort som den andra - men i en mindre = kortare storlek (se nedan). Där ska min blivande kanariefågel få bo. Jag vet ännu inte riktigt var jag ska ställa buren, men kanske den får stå på matbordet så länge (tills jag har ändrat om). När jag sedan har gjort i ordning buren, så ska jag börja leta efter en fin kanariefågel. Jag vill ha en helgul hane som sjunger vackert. I morgon förmiddag planerar jag att gå till djuraffären här i El Campello för att köpa fågelsand och lite annat smått.

Jag har tittat i Sparad dagbok 22, fr o m 12-02-20 och framåt. Det var då som Bonnie födde sina valpar, och jag jämför med Wildas valp. Här är några foton från när Stella, Nova, Bamse och Teddy/Nemo var ungefär lika gamla som Wildas son är nu. Alla fem är ganska lika på sitt sätt (utom på Stella som är mörkare och mindre). Wildas valp är både större och tjockare än vad Bonnies var vid samma ålder - men så är han ju ensam om mjölken... Det kommer att rätta till sig, tillväxt-takten avtar efter hand. (Nosarna blir svarta först efter några veckor, men jag ser lite grått längst ner på nosen på Wildas son nu.) Jag börjar bli trött på att säga Wildas valp (eller Wildas son). Han måste få ett namn, åtminstone ett "arbetsnamn" snarast. (Jag kallade Stella för Chocolata till att börja med...)

   

   

Några kvällsfoton:

Fotot nedan blev lite konstigt i färgen (p g a dålig belysning) - men visst ser det ut som om ögonen börjar öppna sig! Kanske han har fått små springor i morgon, och att de är helt öppna på lördag?

17-04-21:

               

Stort grattis på födelsedagen Sara!

De starka vindarna har gått hårt åt flaggorna vid hamnen... Det ser helt klart ut som om det är dags att byta ut dem mot nya!

I förrgår när Ulf var och handlade på Aldi, så fotograferade han alla getterna som betade på andra sidan vägen. (Medan herden kollade sin mobiltelefon...) Lägg märke till svalorna på båda fotona. Jag gissar att de har bohål i sandhögarna i bakgrunden, och kände sig tämligen oroliga. De flög lågt över getterna.

Jag funderar intensivt på namn till Wildas son. Det blir jättesvårt att hitta ett som är gångbart både i Spanien och Sverige. Jag funderar mest på svenska namn som Ludde, Nalle och Molle (Molle efter hunden i Disneyfilmen från 1981). Den blivande ägaren kan ju kalla sin hund vad han/hon vill. Det är ju sällan man verkligen använder namnet i stamtavlan. (Då skulle Bonnie heta Östermalms Pärla Valentin af Diaz, som dessutom är ett pojknamn...) Vad tror ni om Molle?

En annan detalj som jag la märke till, när jag jämförde Bonnies valpar med Wildas, är att jag själv väger betydligt mer nu. Jag hade skrivit (som jämförelse med hundarnas ringa vikt) att jag vägde 48,3 kg då. Nu väger jag 55,0... Jag har kämpat med vikten ända sedan jag kom i tonåren och började få former. Och jag tänker inte ge upp! Bara för att jag har misslyckats med att hålla vikten sisådär sjuttioelva gånger hittills, finns det inget som säger att jag måste misslyckas den här gången också. Jag vill gå ner till 48 kg igen, och hålla mig där. Det är möjligt att min idealvikt ligger 2-3 kilo lägre, men nu fyller jag trots allt 65 snart - så jag får väl sänka mina krav en smula.

Det är förstås inte kilona som sådana som är viktiga - utan hälsan. Jag märker tydligt att jag rör mig mycket lättare när jag väger mindre - och då motionerar jag spontant mer. Nu har jag (åter igen) slutat med snabba kolhydrater. Just nu går jag in för att äta nyttigt, och tillåter mig 1-2 frukter om dagen (inklusive banan) - trots att frukt innehåller många kolhydrater. Längre fram ska jag börja med strikt LCHF varvat med korttids-fasta. Det är vad som fungerar bäst för mig. Vilket välfärdsproblem detta är! I andra delar av världen har folk inte mat för dagen... Livet är orättvist!

På Doktorn.com läste jag följande:

Att prata med ditt husdjur kan vara tecken på att du är intelligent.

En amerikansk forskare menar att det kan vara ett tecken på intelligens hos oss människor att föra en konversation med våra husdjur.
Det är Dr Nicholas Epley, professor i beteendevetenskap vid Chicagos universitet som har tittar närmare på varför vi människor egentligen pratar med våra husdjur.

Förmänsklingande unikt för människor.
En bakomliggande faktor är att vi människor har en egenskap som är unik, nämligen att vi förmänskligar det vi har speciella relationer till menar Nicholas Epley.
Detta gör människan ibland utan att tänka på det och en "avslöjande" detalj är att vi ger namn åt allt från bilar, båtar och instrument till husdjur.

Inte barnsligt.
Tvärtemot vad man kan tro finns det inget barnsligt med att namnge saker och djur vi har en relation till, det är snarare tvärtom.
Enligt Nicholas Epley är det en naturlig biprodukt av att hjärnan är välutvecklad vilket är ett tydligt tecken på intelligens hos människan.

Prata med husdjur tecken på intelligens.
Det här är alltså en artunik egenskap hos människan som Nicholas Epley konstater inte är något konstigt utan snarare fasttäller ett par saker.
Att kommunicera med sitt husdjur kan nämligen betyda att vi har såväl en aktiv fantasi och en välutvecklad intelligens.

Så bra! Då kan jag lugnt fortsätta att prata med alla min husdjur utan att skämmas!

Nej, Wildas son har inte öppnat ögonen i dag, bara en liten springa av hans vänstra öga kan jag se. Å andra sidan skulle det ha varit före "tidtabellen" om han hade öppnat ögonen helt i dag. Det är normalt vid 10 - 14 dagars ålder, och han är bara 9 dagar i dag.

När han sover så sluter han förstås även det vänstra ögat helt.

En liten knubbig krabat är det... Men det får man vara när man är bebis. Motsatsen vore inte hälsosam alls.

   

Det är roligt att vara "med valp" igen! Kanske jag kallar honom för Molle! Om jag skulle ångra mig så kan jag byta namn fram tills han blir tre månader gammal. Men efter chip-märkningen är det för sent. Fast innan jag bestämmer mig måste jag fråga några spanjorer vad de anser om namnet, så det inte betyder något olämpligt på spanska... På spanska (eller latinamerikanska?) heter förresten Micke & Molle - Tod & Toby, fast det inte låter så särskilt spanskt.

17-04-22:

Det var roligt på danskursen i går. Jag dansade med min kvinnliga danspartner Natty. Hon är en duktig kavaljer. Och lärarinnan Laura är väldigt bra på att lära ut. Själva stegen (vi håller på med cha-cha-cha och samba) är inte så svåra, men tekniken - hur man gör steget helt korrekt - är förstås svårare. Det ser så lätt och elegant ut när Laura visar, men blir långt ifrån fulländat när vi deltagare försöker. Men eftersom ingen av oss tänker tävla i dans, utan dansar för att det är roligt, så spelar det ju ingen roll om vi bara dansar halvbra.

Vi skrev in oss och betalade i går. Men det behöver komma minst ett par till för att kursen ska kunna fortsätta. Ännu är vi för få. (Man får prova på gratis den första gången.) Att dansa är nyttig motion! Vi blev ganska varma redan efter 20 minuter, så då åkte översta tröjan av. Tyvärr hade jag ganska ont i fötterna på slutet, men i dag känns ingenting. Tja, vi blir slitna vi människor med åren, och för fötter finns inga reservdelar...  

I dag har den lille börjat öppna sina ögon! Ännu ser han nog ingenting, och valpar lär se suddigt den första dagen även när ögonen är helt öppna. Öronen har också öppnats nu. Snart kommer han att kunna vara mer aktiv.

Medan Wilda sköter om sin son, så ligger Bonnie och Stella och njuter i solstrimman i köket.

Jag vägde precis Wildas valp. Det är en liten tungviktare...

Lille namnlös: 407 gram = +249 gram = + 157%.

Här nedan har jag klistrat in hur mycket Bonnies valpar vägde när de var 10 dagar gamla, så att ni kan jämföra. (Nedan "arbetsnamnen", som senare blev Stella, Teddy, Bamse och Nova.)

Ja, det blir skillnad när man får ha all mjölk för sig själv. Just nu ser han ut att tillhöra en något större hundras. Men han kommer förstås inte att fortsätta att gå upp i vikt i evighet. En dag säger generna att han är färdigvuxen, och då stannar vikten där (om man inte göder honom).

Jag har mailat till Alicia och frågat hur namnet Molle uppfattas av en spanjor. Men jag vet inte hur snabbt hon svarar. Just nu är hon nämligen hos sin dotter i Madrid, och då läser hon inte sina mail varenda dag.

När julen var över så ställde jag den rosa julstjärnan på balkongen. Den har börjat få flera nya blommor med rosa högblad. Färgen på högblanden bildas egentligen bara när dag och natt är lika långa, och nu har ju dagarna hunnit bli längre. Fast jag egentligen inte gillar julstjärnor, så tycker jag att den här ser fin ut.

   

Lillpojken filosoferar kanske över hur konstig omvärlden ser ut?

När vi skulle ut på vår mitt-på-dagen-promenad så var Wilda tyvärr upptagen (av att mata sin son), så hon kunde inte följa med. (Hon följer nu med på 2-3 av de 4 dagliga promenaderna.) Bonnie ser ut som om hon hellre hade stannat hemma...

En så här blåsig dag är stranden ganska tom, trots att det är hyfsat varmt och UV-index 7.

Gulligt!

När Lena och jag var på Ikea för ett tag sedan, så köpte jag en Poäng-fåtölj (gungstols-varianten). Gun har en Poäng-fåtölj i sitt vardagsrum, och jag brukar sitta i den när jag besöker henne. Jag har alltid tyckt att den är så skön! Nu har jag en egen! Att jag inte monterade den bums beror på att jag genast beställde en klädsel från Bemz till den, i samma sandfärgade tyg som jag har på allting annat. Bemz-klädseln kom häromdagen, och nu har jag monterat gungstolen. (Men jag satte inte på den löstagbara huvudkudden, för den sitter alldeles för högt upp för att jag ska tycka att den är skön.)

Så småningom ska jag möblera om i vardagsrummet. Jag ska byta ut den stora tre-sits-soffan mot en nätt två-sits-soffa. Just nu står möblerna nästan travade på varandra. Jag har överfullt precis överallt! (Och därför ganska rörigt!) Kanske jag tillfälligt sätter in gungstolen i mitt rum (där jag nu har en karmstol), men inte i kväll.

Jag planerar att gallra ut en del av mina möbler också, så att det blir lagom mycket kvar. Jag ska bara behålla sådant som jag verkligen använder och har nytta av. (Inget bra-att-ha, inget i-reserv, och inget bara-för-gäster.) Jag vill minska antalet ägodelar så att allt får plats (även i en mindre bostad), fyller en funktion, och ger mig glädje. Resten ska bort! Jag ska jobba med detta stora projekt framöver - genom att ta antingen en kategori, eller ett rum, åt gången.

Linda skrev nyss att hon tycker om namnet Osito (liten björn), och att det skulle passa på valpen. Tja, om Molle blir för svårt för spanjorerna att uttala, så blir det kanske det. Gisela föreslår Chico (= pojke), och det är ju också ett alternativ. Det är helt klart det bästa "arbetsnamnet" hittills.

17-04-23:

Det är trångt i vardagsrummet med min nya Poäng-gungstol. Jag måste nog bära in den på mitt rum. Fast det är lite synd på sitt sätt. Jag "sitter" aldrig i mitt rum, stolen har jag för att lägga kuddarna och överkastet på om nätterna.

Nu sover Wildas son lite längre stunder. Det är bra, för hon behöver förstås koppla av lite från mamma-rollen. I morse följde hon med ut på promenaden.

I dag är det lugnt och stilla, och då känns det bums mycket varmare.

Hemma igen så satte/la sig alla tre i solen framför balkongdörren. Efter frukosten öppnade jag dörren. Det är redan folk på stranden.

Eftersom det inte längre är halv storm på balkongen så passade jag på att tvätta, och hänga tvätten på tork. Sedan sådde jag en massa luktärtsfrön (som har legat i blöt 2 dygn). Jan hade med frön från Sverige, sådana gammeldags som doftar så gott. Luktärter ska sås med 20 centimeters mellanrum, men jag sådde dem väldigt tätt - i snitt 3 cm! Ändå har jag halva påsen frön kvar. Om man har dem i kruka och vattnar samt gödslar väl - så kan det gå att ha dem så här tätt. Nu är det bara att vänta, och vänta. Luktärter tar god tid på sig, och här i Spanien borde jag ha sått dem redan i februari/mars. Nu hoppas jag på ljuvligt doftande blommor lite längre fram.

Medan jag sådde frön, och vattnade jorden, låg alla hundarna och njöt av värmen i solen.

Men efter en stund gick Wilda in och tittade till sin son, som fortfarande sov. Wilda väckte honom dock och lät honom dia. Nu ger det sig om den lille söte knubbisen öppnar sina ögon i dag.

Wilda passade på att amma före vår mitt-på-dagen-promenad, och kunde sedan med gott samvete följa med oss ut.

Vi mötte Trisha, Tony och lilla Daisy. Daisy har alltid tjusiga klänningar på sig, när hon besöker El Campello. När Wilda och Daisy var yngre lekte de mycket med varandra (båda är lika glada för upptåg), men nu var det ett tag sedan vi sågs.

Efter en trevlig pratstund (vi människor), och luktstund (hundarna), så skildes vi åt.

Jag gjorde som Ulf ville, jag bytte plats på taklamporna. (Den som satt över soffan tar mindre plats när den är undanlagd, så det är ok.) Jag satte ett par kabinhakar på kedjan på "kristallkronan", så att jag kunde korta av den provisoriskt.

   

Och när jag ändå var igång så bytte jag plats med gungstolen och karmstolen. Det får vara så här så länge jag har den stora soffan i vardagsrummet.

Nu har jag gjort iordning kanariefågel-buren också (så när som på mat och vatten). Så nu är den klar den dagen jag hittar rätt kanariefågel-hane. Fast det är inte tänkt att den ska stå på matbordet sedan - det är bara tillfälligt. Jag vill att fåglarna ska kunna se varandra, jag tror att de uppskattar det. Längre fram har jag tänkt att burarna ska stå bredvid varandra. Sedan när jag har möblerat om... Jag ser fram emot kanariefågel-sång!

   

Eftersom jag nu även har tagit rätt på tvätten, så tänker jag lata mig resten av kvällen. Kanske jag börjar på en ny bok?

   

17-04-24:

I eftermidddags träffade jag min kvinnliga danspartner Natty en stund. Vi satt i solen på Vistamar (över en kopp kaffe respektive te) och pratade en stund. Så nu vet vi lite mer om varandra. Det är alltid roligt att lära känna nya människor.

I dag säljer Westwing så roliga muggar. Fast själv har jag muggar så det räcker.

       

Jag började läsa en ny bok i går. Den här:

Jag hann inte så långt i går, men boken är spännande. Jag ska fortsätta att läsa i kväll. Jag satt i läs-fåtöljen i går, för där får alla hundarna plats att ligga i mitt knä samtidigt. Det må så vara att det både är enklare och bekvämare att sitta ensam och läsa, men det är mysigare tillsammans med hundarna.

Även när Wilda ligger med rumpan mot sin valp, så håller hon koll på honom...

17-04-25:

I förmiddags gick Wilda ut på balkongen en stund. Då passade jag på att försöka fotografera den lille. (Wilda brukar annars gärna vara mellan mig och sin son, och då är det faktiskt omöjligt.) Det är svårt att ta bra foton på sådana här små. De är så skakiga i sina rörelser så huvudet guppar hit och dit, och då blir det ofrånkomligen rörelse-oskärpa. Nedan får ni se några foton i alla fall. För söt är han ju. Förresten passade jag på att pussa honom lite nu när jag hade honom för mig själv nästan en hel minut... Det är något visst med alla sorters bebisar - de väcker moderskänslorna.

   

   

   

Ögonen är än så länge nästan ljusblå, men de blir bruna lite längre fram. Ännu kan han inte fokusera blicken. Han nosar sig fram!

   

Sedan kom Wilda springande och började genast pyssla om sin son. (Hon tycker att det är OK att jag lyfter honom, bara jag inte håller honom för länge.)

Han har det bra, den lille, som har en så omtänksam mamma (och som dessutom har gott om mjölk).

Alicia kom tillbaka till El Campello i går kväll. Hon svarade nu att hon tycker att namnet Molle är bra, och lätt att uttala. Men när jag frågde José Maria (Josefinas son), då rynkade han pannan och sa att det låter som verbet moler (= mala). Jag får nog fråga en tredje spanjor... Chico vore ju gulligt i Sverige (på en spansk hund), men om jag ropar Chico (= pojke) här - så kan det ju missförstås så att alla pojkar vänder sig om...

På mitt-på-dagen-promenaden, när även Wilda följde med, så mötte vi MariPaz och Lluna. MariPaz har rakat av Lluna pälsen inför sommaren. Varför förstår jag inte, Lluna är ju korthårig/strävhårig. Dessutom skyddar pälsen huden mot UV-strålning. Nu tror MariPaz att Lluna kanske fryser (vi har sol och 20˚). Därför har hon satt på henne selen upp-och-ner, och använder halsband att sätta kopplet i. Tja, var och en gör ju som den vill... Jag borde kanske köpa en liten tunn T-shirt åt Lluna? (Fast då måste jag veta hennes mått.)

   

Så fort vi kom hem igen rusade Wilda in till sin son.

Jag försökte fotografera lillpojken igen, men då kom bums Wilda och var "i vägen".

Wilda gav honom mjölk, och sedan la de sig att sova så här sött.

I går köpte jag färsk ingefära och färsk gurkmeja hos Natursalus (hälsokost-affären). Det är första gången jag provar färsk gurkmeja. Tidigare har jag bara använt "pulver på burk". Jag skalade en bit, och av nyfikenhet tog jag en tugga. Det var inte oävet, men aningen starkt. Sedan skivade jag resten och lät detta koka med, när jag kokade broccoli och blomkål som jag sen gjorde mos på. Det är mycket antioxidanter i gurkmeja, så jag ska försöka använda kryddan mer. Att den är färgstark visste jag innan, men ändå... Jag borstade tänderna efter maten, och då blev själva borsten på min tandborste så här gul! Den var vit innan. Jag har försökt rengöra tandborsten, men den gula färgen går inte av. Nåja, går färgen inte av så färgar den heller inte mina tänder, och det är ändå snart dags att byta tandborste. Det blev ju ganska effektfullt det hela!

Kvällens gympa var lika nyttig och rolig som vanligt. Vid vissa extra tuffa moment (när svetten lackar och musklerna känns helt slut) så undrar jag varför jag gör det, men efteråt känns det så bra - både psykiskt och fysiskt. Min kropp behöver gympan!

17-04-26:

Efter spansklektionen så satte Inka och jag oss på närmaste fik och pratade en stund (samt drack kaffe och te). Det är trevligt att tala svenska emellanåt! Inka (som är isländska) berättade att hon nu har bott hela 40 år i Sverige. Fast nu börjar hon bli lite sugen på att bo i El Campello året runt. Vi får väl vad hon beslutar sig för.

Hemma igen så släppte jag ut hundarna på balkongen (de bad mig!), och då passade jag på att ta några nya foton av lillen. Även i dag har fotona en del rörelseoskärpa, så jag kan inte visa dem större än som nedan. I dag är den lille precis 2 veckor gammal. (Och fortfarande namnlös...)

        

Nedan en fiffig resväska! Kanske inte idealisk för flyg (någon kabinväska är det ju inte precis), men reser man med andra transportmedel (t ex bil) - så vore den perfekt att ha på hotellrummet. Man behöver ju inte ens packa upp...

    

Jag borde kanske ha en sådan här stående i Skåne? Nu har jag en vanlig resväska full med: några klädesplagg, några skor, toalett-artiklar, paraply, regnkappa, nattlinne och sängkudde - som jag använder när jag är i Ängelholm. (För att jag ska slippa släpa en massa fram och tillbaka.) Väskan står f n i Lindas förråd. Fast om väskan ovan (Closet-bag) finns att få tag på, så kostar den förstås massor...

I dag är det varmt, hela 25˚, men ganska molnigt. Jag kände mig varm, trots att jag bara hade shorts och en tunn blus.

Jag har sett en hängsel-kjol i ett skyltfönster (hos Indhalo, vänstra fotot nedan) som jag trodde skulle passa mig (oömt tyg och tre fickor). Hittills har jag haft hundarna med när jag har passerat, och man kan inte prova kläder tillsammans man tre hundar. I dag gick jag dit själv, provade kjolen som passade - och köpte den. Den kommer jag nog att använda en hel del. Jag kan ju variera mellan att ha linne, T-shirt eller tröja under. Det är svårt att få tag på kjolar med fickor! Och jag behöver normalt en ficka till nycklarna, och en till bajs-påsarna...

   

Den lille väger i dag 474 gram. Mina spanska vänner föreslog namnen Leon (lejon), Bebe (baby) och Nico. Jag sa att de skulle vara tvåstaviga. Fast de två första förslagen gillar jag inte, för de är liksom inga riktiga namn. Men Nico låter ju ganska internationellt. Jag ska fundera på saken.

Jag var på Aldi i kväll och köpte en liten hylla. Jag tror att den är avsedd för badrum - men jag tänker ha den bredvid läs-fåtöljen. Jag planerar att ha läs-glasögon överst, och böcker därunder. Nederst borde jag ha hundleksaker, för det som ligger där får nog ändå inte vara ifred. Måtten är nätta: 18 x 25 cm (och 88 cm hög). Ännu ligger hyllan i sin kartong. Kanske jag monterar den i morgon.

Jag köpte en sak till på Aldi (utöver ost, tomater och bananer). En liten kruka med blommande liljekonvaljer. Åh så gott de doftar!!! De blommar väl bara en kortare tid (fast de står i kruka), men de dagarna ska jag njuta av doften. Liljekonvalj är min absoluta favoritblomma!

För någon vecka sedan beställde jag en liten dammsugare från Westwing. Den heter Dirtdevil1400. Ulf frågade lite ironiskt vad jag ska med ytterligare en dammsugare, när jag inte gillar att städa. Men det är förstås när man inte gillar städning som man måste ha en extra praktisk variant. Jag föll för det lilla formatet kombinerat med alla tillbehör. Den är inte perfekt, men man kan inte begära allt när man handlar billigt. (Dammsugaren saknar påsar och munstycke för mjuka mattor - men verkar ha allt annat.) Nedan några av reklambilderna:

   

   

   

   

Den har jag heller inte packat upp än, men jag ska - innan det blir dags att dammsuga nästa gång.

Jag dammsög nämligen i dag, med min lilla billiga dammsugare (30-35 € har jag för mig) från Carrefour. Den har jag varit förtjust i eftersom den är så liten och smidig, och då förlåter jag att den nästan bullrar som ett jetplan. Men just i dag lossade slangen från sitt fäste närmast dammsugaren! Den hade gått sönder i skarven. Jag lyckades pilla ut bitarna, korta slangen några centimeter, och sticka in slangen i röret igen. Men jag lyckas inte få den att sitta kvar. Den var limmad innan, men det är svårt att göra nu när resten sitter ihop. Det är förmodligen inte meningen att den ska gå att laga.

Kanske det är meningen att jag ska övergå till att enbart använda min nya dammsugare? Tror ni att jag kommer att se lika glad ut som kvinnan på bilderna, när jag använder den? Eller ska man inte tro helt på reklamen? Nåja, en ny dammsugare behöver jag ju hur som helst!

17-04-27:

Mulet, grått och aningen regn - så är dagens väder. Men jag ska inte klaga, vi har ju sol nästan jämt!

I dag tillät Wilda att Stella klev i valplådan och luktade på valpen. Stella fick vara där en stund. Men när det var dags för amning - då sa Wilda ifrån (svagt morrande). Stella begrep inte vad som plötsligt var fel, men klev snällt ur lådan. Så småningom tillåter nog Wilda att Bonnie nosar på valpen också. (Bonnie har bara kunnat nosa i smyg än så länge.)

   

Jag har monterat den lilla hyllan. Den lilla rostfria runda skålen (till vänster på fotot nedan) är magnetisk, och superbra att lägga skruvar mm i under monteringens gång. Skruvarna ligger där man har lagt dem.

Nedan ser ni hur det blev. Kanske jag sätter en liten ljusstake överst, och flyttar ner glasögonen och boken/böckerna ett steg. De två understa korgarna är djupare, så där kan flera böcker stå på högkant. En bra liten möbel som fyller sin funktion, trots att den bara tar upp en golvyta om 0,045 m².

   

Det finns ett reportage i vår lokaltidning, om Leonor, kvinnan som har affären Galas (alldeles intill vår port). Leonor är alltid så rar mot mig (fast jag aldrig handlar i hennes butik), och kallar mig "lillflickan". Det är ju faktiskt lite kul när jag nästan är ålderspensionär. Jag vet inte riktigt hur gammal hon är, men hon bör ha fyllt 75 år i alla fall. Hon ser verkligen ungdomlig ut, även på nära håll. Hon är alltid väldigt välklädd, och går raskt i sina (alltid) högklackade skor. Det står i artikeln att hon har haft modebutik i El Campello i 60 år! Kan hon ha öppnat den när hon var 15, eller är hon äldre än 75 och ser så här fräsch ut? Den nuvarande butiken har funnits i 25 år, och numera är det sonen som sköter det mesta - men hon är där varenda dag. Still going strong!

Lillpojken börjar bli aningen stadigare nu, och därmed aningen lättare att fotografera. I dag tittade han på kameran. Men sedan kom Wilda och började sköta om honom. Jag hann bara ta två foton - och det andra blev (ännu) suddigare. Det ska bli spännande att se om han får kolsvart nos som Wilda har, eller mörkbrun som sin pappa. Det ger sig om några veckor. Jag tycker om hans pälsfärg(er).

 

17-04-28:

I dag skulle det egentligen ha kommit en fransk familj och tittat på vår lägenhet, men det blev inställt p g a sjukdom. (Min danskompis Natty jobbar på mäklarfirma: http://totsie2016.com/.) Eftersom det är grått, blåsigt och lite regnigt ute, har det varken varit läge för att tvätta (och hänga tvätt på tork på balkongen) - eller för långpromenader. Jag åkte in en tur till Alicante. Det var länge sedan jag var där. Jag besökte El Corte Inglés och Zara Home, men det enda jag köpte var en stor burk grönt te (ingefära/citron) samt en träleksak till fåglarna. Celeste tycker mycket om att leka, medan Safir mest tittar på.

Hemma igen försökte jag fotografera lillen. Men så snart jag sätter mig bredvid valplådan så kommer både Wilda och Stella och vill vara med. Ofta ställer de sig mellan kameran och valplådan - glatt viftande på svansarna... Nu fokuserar lillen blicken, och jag har sett att han har försökt resa sig upp på alla fyra (fast det senare har inte gått så bra än).

   

Jag tittade på El Corte Inglés djuravdelning efter en valphage, men de hade ingen. Jag har inte tänkt ha honom i hage, men det brukar vara sex-sju delar som är löstagbara, och då skulle jag kunna sätta 1-2 delar framför dörröppningen och resten för att hindra honom att gnaga på sladdar. Jag har sett en hage i en webbutik som bara är 30 cm hög (lätt att kliva över för mig, jättehög för lillen, och kanske Wilda skulle kunna hoppa över). Kanske jag beställer den? Snart kommer lillen att börja bli mer aktiv, och då behöver han större yta att röra sig på.

I kväll är det dags för danskursen. Det ska bli kul!

17-04-29:

Jag fotograferade "toalett-bestyren".

Lillpojken har tassen i munnen under tiden, så det nästan ser ut som om han suger på tummen. Fast hundar har ju ingen tumme...

En söt liten valp - och en söt liten mamma är det!

Jag beställde en valphage i dag via internet (Tienanimal), den nedan. Den består av 8 löstagbara delar, är 61 cm hög, och kostade totalt 40,69 € vilket är ganska billigt.

Sedan besökte jag Tedi, en alldeles nyöppnad affär som ligger i D'Gala (huset där Lena och Jan bor). De säljer bl a en massa heminredning (sådant som är mindre till formatet), en massa hobbymaterial, de har en stor pappersavdelning, en hundavdelning, en trädgårdsavdelning, och en massa småsaker som hårborstar och mobilfodral. Se:https://www.tedi.com/en/ + https://www.tedi.com/es/ofertas-y-promociones/catalogo/ (Den första länken är allmän information på engelska om den stora affärskedjan, den andra visar sortimentet i den aktuella katalogen.) De har en hel del kul, både sådant som man behöver - och som man inte behöver. Själv handlade jag för nästan 6 € (mest på hund-avdelningen). Bl a hittade jag blöjunderlägg till min stora valptoalett. Det är första gången jag hittar i rätt storlek. Att det heter blöjunderlägg på svenska fick jag googla på:

De två små valptoaletter som jag har fungerar jättebra till Stella och Wilda (och säkert för valpen också). Men Bonnie går av princip inte på dem, vilket är synd - för även om jag går fyra dagliga promenader med hundarna, så kan de ju bli nödiga emellan ändå. (Eller om jag blir så pass sjuk att jag inte kan gå ut med dem. Då är de bra.)

Det regnar inte i dag, men det är inte heller solsken...

Även Wilda var med på promenaden, men så fort som jag hade tagit av henne selen så rusade hon till sin son. (Sin favorit-gnagis lägger hon i valplådan, så att hon ska kunna hålla koll på den.)

Sedan blev det nya toalettbestyr. Det blev inga tydliga och bra foton - men ganska gulliga. Den lille tycker inte om att ligga på rygg, så han försöker komma loss - men Wilda håller fast honom med nosen.

Jag undrar om lillpojken fryser? Det gör nämligen jag. De senaste dagarna har vi bara haft 19˚ inomhus, och valpar ska egentligen ha 22˚ de första veckorna. (Jag behöver också 22˚!). Nu har jag frusit så jag skakar, två nätter i rad. Jag la ju undan mitt varma vinter-dun-täcke, och har bara mitt tunna silkesvadd-täcke. Det brukar inte vara så här kallt i slutet på april... Jag har filtar i gästrummet. Jag får väl hämta en, och lägga bredvid sängen i natt, så kan jag lägga den över mig om jag fryser. Men hur ska jag se till att lillpojken håller sig varm? Wilda ligger inte hos honom hela nätterna. Ibland lägger hon sig bredvid Stella. Förhoppningsvis övergår vädret snart till normal-väder igen. Faktum är, att just nu så tittar solen fram där ute...

17-04-30:

Valborgsmässoafton i Sverige, men vanlig söndag här. Men vi har sol igen!!!

I går eftermiddags fick småflickorna festa på var sin "kycklingklubba" från Tedi. Den samlade bedömningen är att de var synnerligen goda! (Och så hoppas jag att de inte var alltför onyttiga...) Flickorna la sig för säkerhets skull långt från varandra när de åt.

   

   

Tja, sedan blir det ju ofrånkomligen några mer eller mindre suddiga valpfoton...

   

Tiendanimal har meddelat att valphagen redan är på väg! Om det inte hade varit helg på måndag, så hade jag nog fått den då. Nu kommer den antagligen på tisdag. De har snabba leveranser!

Jag grubblar och grubblar...  Molle? Nalle? Chico? Nico? (Synd att Teddy redan är upptaget.) Jag tycker egentligen bäst om Molle, men så klarar ju inte spanjorerna att uttala det. Nico är andrahands-alternativet. Kommer ni på något bättre namn? ("Internationellt" och två-stavigt.) Jag måste snart bestämma mig...

Tänk så mycket skönare det är att promenera - när solen skiner.

Vi mötte MariPaz med hund, barn och barnbarn. Även i dag hade Lluna en sele som satt upp-och-ner - medan kopplet satt fast i halsbandet.

Sådana här dagar, när det är trångt på El Paseo (och alltför många vill klappa mina små, med följden att de blir rädda) - och jag egentligen vill gå längre. Då skulle det vara bra att ha en "hund-vagn". (På spanska heter de cochecito = liten bil.) Om jag hade haft en i dag så hade även lillen kunnat följa med. Modellen nedan (hopfällbar förstås) kostar knappt 550:-. Det finns billigare, men då har de bara ett hjul fram. Det finns dyrare också, av bättre kvalité, men det är kanske mer motiverat om man har tyngre hundar. Allra helst skulle jag vilja ha en rosa vagn... Jag ska leta vidare på nätet. Ännu har jag bara tittat på spanska webbsidor. Ibland blir det billigare att beställa från England, eftersom konkurrensen är större där.

 

       

Två rosa, och en ljusgrå. De första är dyrare än de ovan, trots att den ser likadan ut, men de två sista är 100:- billigare.

               

Efter tidiga kvällsrundan så gick jag en extra promenad själv. Två kvarter härifrån (på Bonnies roliga springställe) så stötte jag på getflocken med sin herde.

Kan den ha svart mamma och vit pappa tro, den här killingen?

På lite håll tyckte jag att det såg ut som om killen på stigen bar en vit killing i famnen, men det var en liten chihuahua.

När herden sedan visslade högt så gick alla getterna nästan bums åt det hållet.

Blomman nedan hittar jag inte i min bok om växter kring Medalhavet. Den påminner lite om vår svenska vallört, men ändå inte.

17-05-01:

Tänk så bra det känns att det nu är maj månad! Ett steg närmare sommaren! I dag har vi 21˚ och solsken - fast blåsigt.

Jag började läsa en ny bok i går. Tja, ny för mig - den har stått länge bland mina olästa böcker. Men nu tycker jag att den kan vara trevlig omväxling.

Westwing säljer fina bokstöd i dag, fast själv har jag tyvärr så tätt mellan böckerna - att dekorativa bokstöd inte får plats.

       

       

Jag hittade också en dekorativ toalett-pappers-hållare, en nattbelysning som inte blockerar eluttaget, samt en rolig hörlur. (Och 100 saker till som ni slipper se... Som ni vet så ägnar jag några minuter var förmiddag åt "window-shopping" - när jag har fått Westwings "dagens erbjudanden".)

       

       

Jag tog ett par foton under vår i dag så sena morgonpromenad, då vi mötte Annevi och Staffan och fick en trevlig pratstund.

Morgonens suddiga valpfoto:

Lite valp-jämförelser: Wildas son väger i dag 532 gram. När Bonnies valpar var lika gamla så vägde de mellan 283 och 413 gram - men så var de ju fyra som skulle dela på mjölken. Och eftersom de var fyra, så blev det för trångt i valplådan - så jag släppte ut dem i halva mitt sovrum samma dag.

   

       

   

Jag tycker att det ser ut som om Bonnies valpar hade kommit lite längre motoriskt, när de var 19 dagar gamla. Kanske det blir så när de har syskon att leka med, syskon som aktiverar. När valphagen kommer (troligen redan i morgon) så kommer Wildas son att få möjlighet att röra sig mer. Jag får väl lägga fram några små hund-leksaker så han har något att undersöka. (Men nattetid får han ligga i valplådan ännu någon vecka.)

Det slog mig just - att Wildas valp ju faktiskt är född två dygn för tidigt för att vara chihuahua, eller fem dygn för tidigt jämfört med normalhunden. Det kanske försenar utvecklingen i motsvarande grad? Två dygn för tidigt för en hund - motsvarar 8 dygn för tidigt för en människa, medan fem dygn motsvarar 21 dygn...

Ytterligare några foton på den lille:

På de två fotona nedan försökte han röra kameran med ena tassen. Men det gick inte så bra. Avståndsbedömningen fallerade, och så var det svårt med balansen...

   

Det kommer att bli svårt att skiljas från den här lille sötnosen! Om han hade varit en tik så hade jag behållit honom!

Nyinkomna namnförslag: Chili, Solo (ensam), Enzo, Chivas, Zorro (räv), Tango, Amigo (vän), Fabio, Toto, Lobo (varg), Dali, Oro (guld), Sancho, Vito.

Vackra färger...

Han är så söt den lille, men jag kan ju inte titta på honom precis hela dagen. Bara nästan...

Jag bytte filt i valplådan, och la honom på min säng under tiden.

Nu ska jag snart titta i min bok en stund som omväxling.

17-05-02:

I dag är det precis 20 dagar sedan lillpojken så dramatiskt kom till världen. Wilda sköter fortfarande om honom exemplariskt.

Safir och Celeste är inte längre rädda för mig. De sitter visserligen helst på pinnen högst upp och längst bort - när jag pysslar med något i buren, men Celeste flaxar inte runt längre som hon gjorde från början. Jag tror att de har förstått att det är jag som kommer med maten. Nedan har de fått en hirskolv att smaska på. Hirskolvar är festmat, inte vardagsmat.

Ulf läste i den här boken i går:

Där hittade han texten nedan. Intressant! Det visste ingen av oss innan.

Även i dag skiner solen från en klarblå himmel! Härligt!

I eftermiddag kommer valp-hagen. Några av delarna ska jag ställa längst in i mitt sovrum, för att skärma av den delen där datorn och alla sladdarna är. Framför dörröppningen har jag f n bara satt en låg bräda (16 cm). Den kan Bonnie, Stella och Wilda lätt hoppa över, men det lär dröja några veckor innan lillpojken kan klättra över.

Det blommar vackert i rosa på balkongen!

Bonnie och Stella har legat och "solat" en stund.

Men Wilda var upptagen med annat.

Jag vägde mig förresten i morse: 54,7 kg. Jag tror det mesta jag var uppe i var 56,6 kg! Jag bantar inte nu, men går ändå ner några hekton i månaden. Jag har slutat helt med att äta onyttigheter, i synnerhet allt med socker och allt med vetemjöl (det mest fetmande och inflammationsdrivande.)  Fast jag äter dagligen ett par bitar 85% mörk choklad, och ibland lite frukt (även någon liten banan). Jag orkar inte börja banta ännu, men jag ska - senare. (Jag vill bli av med 6-7 kilo, så jag kommer i alla mina kläder igen.) Då får jag sluta med chokladen och frukten, och minska en aning på portionerna (utom på grönsakerna) - samt fasta periodiskt emellanåt. Jag vet precis hur man gör, men ännu saknas energin för att komma igång. Det är så mycket annat just nu... Det känns väldigt avslappnat som jag äter nu: nyttigt men obegränsat och utan att räkna/väga något. Så här kan jag senare göra för att hålla vikten.

Valphagen kom, precis som utlovat, så nu har jag gjort klart i mitt rum för att utöka valpens revir. Just nu sover han, så jag väntar med att ta bort valplådan och flytta över honom i en hundsäng. (Jag tror att han ska kunna ta sig upp i den med fjärilar.) Jag var tvungen att lägga små vinylmattor på var sin sida om dörröppningen - för annars klarar inte Stella av att hoppa över (eftersom golvet är glatt). För akrobaten Wilda var det aldrig något problem. (Bonnie har inte provat än, men kan Stella så kan hon.)

   

Jag såg reklam för en T-tröja som H&M säljer. Jag gillar texten.

Däremot gillar jag inte att de "foto-shopar" benen på sina modeller, så att i synnerhet biten mellan knä och fot blir onormalt lång. Så ser inte normala flickor och kvinnor ut. Jag tror att det kan skapa komplex hos många tonårsflickor, som har alldeles normala ben - men som tror att man ska ha så här långa. På bilden ser det snyggt ut, men det skulle nog se konstigt ut i verkligheten.

Själv har jag tyvärr ganska korta ben (71 cm, vilket varken är snyggt eller praktiskt). Det har förstås den fördelen att det är närmare till golvet om jag råkar ramla (jag slår mig inte) - men den klara nackdelen att jag inte räcker ner med fötterna till golvet om jag sitter på en vanlig stol. Men ingen är väl helt perfekt... Små fysiska avvikelser från idealet är bara bagateller - inte viktigt på riktigt. Det är hur man är som person som räknas!

17-05-03:

Jag har haft en hektisk förmiddag. Först gick jag på min spansklektion, där vi utnyttjade tiden till en hör-övning. De gånger spanjorerna på inspelningen talade i sådan takt som är normalt i övriga länder - då förstod vi alla allt som de sa. Men när de talade "som kulsprutor" (den mest populära tal-hastigheten i Spanien) - då fick vår lärarinna upprepa lite långsammare för att vi skulle förstå. Nyttig och rolig lektion - som vanligt.

Sedan gick jag till SUMAs kontor. Där var det kö, 12 före mig. Det är så att kommunal-skatten, samt fordons-skatten, ska vara betalda senast den 5 maj. Jag har haft detta på autogiro (då dras skatten några veckor innan den 5:e). Men hur jag än letade på mitt konto på bankens webbsida - så kunde jag inte se att skatterna var dragna. Det visade sig att de heller inte var betalda. För några år sedan, när Sabadell köpte upp CAM-banken, så ändrade de numret på mitt konto fast det var samma konto. I år har det gamla kontonumret plötsligt blivit ogiltigt - och detta nummer var det enda som SUMA hade. Suck! I Sverige ändras sådant automatiskt. Nu fick jag gå till banken och betala manuellt, samt skriva på några papper så att det dras automatiskt nästa år.

Jag passade på att fråga efter taxeringsvärdet (valor catastral) på vår lägenhet när jag var på SUMA. Tjänstemannen gav mig summan 104'427,33 €, men jag undrar om det stämmer. Här går taxeringsvärdena upp lite varje år - helt oberoende av marknadsvärdet. När vi köpte lägenheten för 185'000 € så fick vi betala någon form av extra skatt för att vi köpte för ett pris som låg under taxeringsvärdet. Men det här är ju Spanien, så man vet aldrig... Jag ska gå inom och be att få det skriftligt en dag när de har mindre att göra.

Jag rusade därefter som hastigast inom Natursalus och köpte jättefin röd ekologisk paprika.

Sedan var det dags för veterinärbesök. Bonnie hade tid för sin årliga "vanliga" vaccination + rabies-vaccinationen. Då visade det sig att hennes djurpass är fullt på de sidor där man skriver in "övriga vaccinationer" (alla utom rabies), och eftersom de inte får skriva på någon annan sida - så fick jag köpa ett nytt djurpass! Så nu har Bonnie två pass (och behöver båda). Som tur är kostar ett djurpass bara 13,50 € här. (Jag har för mig att det kostar 4-500:- i Sverige. Är det så?)

Om en vecka ska jag till veterinären igen, då är det Wildas tur att bli vaccinerad. Då ska hennes lille son med på sin första kontroll (och avmaskning). Kanske det är dags att klippa de pyttesmå klorna då också. Hos veterinären bestämde jag hastigt vad han ska heta (de skulle lägga in det i datorsystemet). Jag valde namnet Nico! Så nu heter Wildas son Nico! (Det är både kort, och lätt-uttalat på de flesta språk.) Den 19/5 är det sedan Stellas tur att få sina vaccinationer.

När jag kom hem så gick jag en promenad med alla tre hundarna. Först därefter kunde jag pusta ut och äta lite lunch.

Nu ska ni förstås få se några färska foton på lille Nico! Han har ännu inte klivit ur hundsängen och ner på golvet, men det kommer väl. Det verkar som om både Wilda och Nico tycker att det är mysigare att ligga i sängen än i valplådan. Den är ju lite mindre och mjukare. (Och alldeles nytvättad, fast alla fläckarna gick inte bort.)

Visst är de söta tillsammans, mor och son!

Linda tipsade om en nyöppnad hundkrog i Skåne:  https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/nu-kan-hundar-ga-pa-krogen Trevligt initiativ!

Inka ville bidra med några foton från vårt vackra El campello. Här kommer de:

   

Egentligen skickade hon tre foton, men ett av dem försvann oförklarligt när jag överförde det till webben. (Mystiskt! Det finns med på FileZilla, men det händer ibland om fotot ursprungligen är sparat i annat format...)

17-05-04:

Om man har en liten valp i huset, då kretsar livet mycket kring den. Det är förstås sak samma, fast ännu intensivare, om man har en ny människo-bebis. När mina barn var små så hade jag ingen dator, det fanns inga digitalkameror, och bloggar hade ingen hört talas om. Jag tror att mina barn är ganska tacksamma över detta - annars hade väl risken varit att jag hade haft 100 foton av dem på min blogg - varenda dag...

100 valpfoton blir det inte i dag, men ganska många (25). I förekommande fall har jag t o m foton där bara halva Nico är med. Foton som jag tycker är söta ändå... Men jag kommer också att lägga in 3 (tre!) foton på annat än hundar...

   

Sött i kubik! Wilda är en så ömsint liten mamma. Wilda tycker överhuvudtaget om att vara nära, att kela och att bli klappad. I går när jag klappade henne ganska länge, men sedan flyttade min hand - då tog hon med hjälp av nosen och flyttade tillbaka min hand igen! Hon ville bli klappad längre.

I dag har Nico tagit steget ut i stora vida världen. Han liksom ramlar över kanten på hundsängen, men jag har lagt en vikt pläd nedanför - så han slår sig inte. Han kan ännu inte gå framåt, eftersom frambenen är starkare än bakbenen, utan han backar runt på golvet i cirklar...

   

Både Wilda och jag håller koll på lille Nico. Nu kan han både kissa och bajsa själv. Ibland kommer det i hundsängen, ibland precis utanför. Wilda hinner ofta ta rätt på det innan jag hinner...

Titta! Det är inte någon hund på fotot nedan! Det visar i stället att mina luktärter nu har börjat komma upp.

Eftersom det är varmt och soligt så lyfte jag lille Nico till dörrmattan innanför balkongdörren. Det är säkert bra med sol och frisk luft även för valpar.

Visst ser det oerhört rart ut med Wilda och Nico, kind mot kind!

Både Bonnie och Stella passade på att nosa ordentligt på lille Nico.

Efter en stund i solen så bar jag in Nico i mitt (vårt) sovrum igen.

Men sedan la jag honom i hundsängen igen, för det var dags för vår mitt-på-dagen-promenad. Och ännu dröjer det förstås tills han kan följa med.

Vi mötte Kiko (och Josefinas son). Stella blir alltid glad över att träffa Kiko. Det är en av få hanar som hon litar fullständigt på.

Fotot nedan tog jag lite senare, när jag gick till Lidl (för att köpa fuktighetsbevarande ansiktskräm till extrapris). Det visar typisk spansk parkering. Det gäller att utnyttja utrymmet. Tittar ni noga under den blå bilen, så ser ni den vita linjen som visar var tillåten parkering slutar. (Sedan kommer en utfart.) Nåja, bilen är ju nästan rätt parkerad... F ö gillar jag sådana här små Smart for 2-bilar! Inget för långfärder, eller för många passagerare, men en liten praktisk och lättparkerad vardags-bil.

Där ser ni! Jag skriver inte alls bara om hundar...

Ulf är just nu ute och tar en öl tillsammans med Jan. Jag tar för givet att de har trevligt tillsammans!

Jag läste en intressant rubrik: Känd forskare: Sluta städa – det är helt meningslöst! http://www.expressen.se/leva-och-bo/gor-det-sjalv/husmorstips/kand-forskare-sluta-stada--det-ar-helt-meningslost/?utm_campaign=levabo-newsletter&utm_source=email&utm_medium=email&utm_content=link&utm_term= När jag läste artikeln visade det sig handla om att man inte kan städa bort bakterier. För att få bort grus och hundhår måste man fortfarande dammsuga och skura golvet. Det går väl an, men sedan måste man dammtorka överallt också - om man inte gillar dammet... Suck! Fast jag håller med forskaren om att det är meningslöst att städa. Jag menar - så fort man har gjort det, så är det ju dags igen...

17-05-05:

I dag har vi 23˚ - och solsken! Jag gick en promenad på stranden (barfota förstås) - och det var SÅ skönt! Jag hittade två sepia-skal (bläckfisk-skal), precis sådana som man ger fåglarna för att de ska få i sig tillräckligt med kalk. Jag tvättade de här, de borde ju vara bättre än de man köper i affärerna - helt naturella som de är. Men jag tror att man ska bryta av det tunna skalet runt om.

Wilda och Nico ser så lyckliga ut tillsammans!

De varierar sovställningarna, men ligger alltid tätt tillsammans.

När jag tog närbild på lille Nico så råkade jag väcka honom. Han hörde kamera-klicket...

Jag fick ett nyhetsmail från Fiftyeight-produkts i dag. Jag har tre helvita skålar därifrån, en mellanstor och två små. Nu har de börjat med färgade ögon, vilket jag har önskat - eftersom produkterna har färgade ögon i reklamfilmerna. Kanske jag köper en liten skål till (modell som den högra nedan) så småningom. De är lagom stora både till att äta yoghurt ur, och till att servera oliver (och annat smått) i.

   

Se: https://www.58products.com/shop/device.desktop/lang.en/#o.relevance#p.1 Barnslig som jag är, så gillar jag deras produkter... De är ju funktionella dessutom!

   

       

       

       

Ulf fotograferade en inte alltför exemplarisk parkering i går. Det fanns ingen i bilen. Nog borde väl polisen föregå med gott exempel? Fast det här är ju Spanien...

Det fina fotot nedan tog Ulf den 1:a maj.

När det är varmt och vov-soligt ute, då vill matte att vi ska gå längre luktrundor än vanligt. Vov-långa rundor. Jag fattar inte varför. Det kan aldrig vara bra att motionera för mycket. Inte ens i solsken. Nä - då ska man ju ligga och sola, eller ligga i skuggan. Ligga stilla alltså. Jag tycker vov-mycket bättre om att vila mig! Vila och äta - det är det bästa jag vet! Ja, och så när jag får ligga i mattes eller husses knä - och dom klappar mig. Det tycker jag också vov-mycket om. Ja - vov, vov och voff alltså!

 

17-05-06:

I dag förväntas det bli 27˚ här, och UV-index 8. Men det är fortfarande bara 19˚ i havet. Jag vill gå en promenad på stranden i dag också. På morgonpromenaden var himlen alldeles klarblå, och det var redan 21˚. SÅ skönt!

Jag är väldigt sömnig i dag (trots att jag har tvingat i mig en halv kopp kaffe), för det blev lite dåligt med sömnen i natt. Lille Nico var nämligen ute på rymmarstråt. Wilda väckte mig klockan 01 (när jag ganska nyligen hade somnat). Hon var orolig. Jag tände lampan, men såg inte lille Nico någonstans. Bonnie berättade att han var innanför hennes säng - och under min. Titta på fotot nedan. Ni ser att jag har sänglådor under sängen. Jag trodde att dessa skulle hindra Nico från att gå in under sängen - men han är ju så liten så han kunde ta sig emellan dem.

Jag lyste med min ficklampa och såg att Nico satt allra längst in i hörnan mot väggen (vid huvudänden av sängen). Han satt mitt i en dammtuss... Jag flyttade sänglådorna åt vänster, men kunde inte nå in med armen. Wilda kunde inte heller komma åt Nico. Jag hämtade en mjuk dammvippa med långt skaft, och försökte få in den mjuka änden bakom honom i förhoppning om att kunna skjuta honom en bit framåt. Det gick inte, för han hade klämt in rumpan mellan sängbenet och väggen. Själv klarade han inte av att gå framåt, fast han försökte.

Jag fick flytta fram två av sänglådorna, skjuta de andra åt sidan, och sedan åla mig in för att hämta den lille. Sedan fick jag damma av både Nico och mitt nattlinne. (Jag erkänner, jag drar inte fram sänglådorna och dammsuger bakom varje gång jag städar.) Wilda blev glad och lättad när hon fick tillbaka sin son. Men eftersom han återigen gick upp på golvet så hade jag svårt att koppla av och somna om. Så jag har inte sovit många timmar i natt...

Nu på morgonen la jag några tomma papprullar (som mina vinylmattor har kommit i, och som jag har sparat för att bl a ha lister i) framför sänglådorna. Så nu hoppas jag att han inte kan ta sig in under sängen...

Just nu sover Nico, men annars har han plötsligt blivit mer aktiv. Han har kommit på hur man gör när man går ur hundsängen, och hur man gör för att förflytta sig över golvet. Och det är spännande att utforska världen! (Men tryggast om mamma Wilda är i närheten.) Nico är bäst på att backa, men kan nu gå flera decimeter framåt. Sedan brukar han drutta på näsan, eftersom något av frambenen viker sig... Han har inte riktigt kontroll över sina rörelser ännu.

   

Bonnie och Stella har naturligtvis passat på att nosa noga på Nico. När han är en bit från hundsängen så tillåter Wilda dem att nosa.

Det är bra synd att han inte har några syskon att leka med. Han försöker nu leka lite med Wilda. För en stund sedan "anföll" han han hennes öra, medan han morrade (hördes knappt) och viftade på sin lilla svans. Wilda lät honom hållas. Hon är ju en perfekt liten mamma.

I dag ska Lena H titta inom en stund för att titta på lille Nico. Det är roligt när Lena kommer på besök!

Klarblå himmel, inte ett moln, klartblått hav med kristallklart vatten = underbart! Jag har gått en skön promenad med fötterna i havet, fram och tillbaka mellan hamnpiren och piren vid hundbadet. Jag hade på mig bikini, och ovanpå detta en Sunkini-klänning. (Sunkini-klänningen släpper igenom solen, men exponerar inte alla mina kroppsliga brister för allmänheten. Nej, jag gillar inte min kropp - det har jag aldrig gjort, fast jag vet att man bör.) Dessutom hade jag en solhatt på mig. Jag behöver skydda näsa och öron mot solen. Jag fick hålla nycklarna i handen eftersom plaggen saknar fickor, och kunde förstås inte ta med kameran. Tyvärr, för jag såg mycket vackert.

Men ett par foton ska ni få se ändå, för när jag kom hem igen såg jag att Inka hade mailat några till mig. Det första fotot tog hon tidigt härom morgonen.

17-05-07:

Ännu en vacker dag! Men det blir nog trångt på El Paseo i dag, för det är både söndag och mors dag. Hundarna och jag gick en lite längre promenad i morse, medan det ännu var nästan tomt på strandpromenaden. Nu när det börjar bli varmt så vill hundarna ändå inte gå så långt mitt på dagen, så då brukar jag förlänga morgon- samt kvällspromenaderna i stället. Men själv tycker jag om att promenera när det är som varmast och soligast. (Med solhatt och solskyddsmedel...)

Jag satte på hundarna deras sommar-selar i går när vi skulle gå tidiga kvällsrundan, och tog några foton. Fast i går hade jag ingen lust att lägga in fotona här, jag ville läsa vidare i min tjocka bok (som är ganska bra). Hundarna har flera olika sommar-selar, men jag tycker nästan bäst om de här med "blommor" på.

Det sitter ofta en kille på muren (vid El Paseo) och sjunger samt spelar gitarr. Jag gillar hans fot-rytm-instrument, särskilt den röda med mini-cymbaler. Ett sådant instrument skulle jag gärna vilja ha, för att markera rytmen när jag sjunger.

Lille Nico blir nästan sötare för var dag som går - och aktivare. Men fortfarande är det allra mysigast att ligga nära mamma.

Och Wilda hon låter honom dricka mjölk närhelst han vill, och så håller hon koll på honom.

   

Nyss så kunde varken Wilda eller jag se vart Nico hade tagit vägen, men när jag böjde mig ner så hittade jag honom snabbt i den "taktäckta" hundsängen. Där är det förstås ännu mysigare. (Den är bara lite svårare att tvätta...)

Jag läste Solvias annonser om bostäder till salu. Och hittade jättebilliga sådana (nybyggda) i en ort som heter Sax. Ni ser nedan att en lägenhet med ett sovrum bara kostar från 18'900 € (≈ 183'249:-), en med två sovrum kostar från 29'400 € (≈ 285'053:-), och ett förråd kostar från 300 € (≈ 2'909:-)! Jag ser att det saknas en del saker, t ex eluttag (och eftersom det inte finns foton på kök och badrum, så antar jag att dessa inte är färdiga) - men det finns inbyggda garderober och persienner samt pool på gården. Helt klart ett fynd, vad man än skulle köpa. Det är förstås byggt av en byggmästare som har gått i konkurs. Köper man för ett sådant här pris så har man råd att köpa till de sista detaljerna. Då får man ju välja själv hur man vill ha det.  Det är väldigt synd att huset inte ligger här i El Campello. Fast då hade lägenheterna inte sålts så här billigt. Närheten till havet ger högre priser!

Jag blev förstås nyfiken på var orten Sax ligger, och vad det är för ort - så jag googlade:

Sax ligger inte så långt härifrån.

Jag hittade några foton också:

Det verkar vara en trevlig liten ort. Vad de har för service där har jag ingen aning om, inte heller om det finns allmänna kommunikationer till Alicante. Det är en bit från havet, men där finns både berg och grönska - vilket också är vackert.

Jag skulle inte vilja överge mitt kära El Campello, men jag skulle gärna vilja hitta en så billig bostad här (vilket förstås är helt omöjligt). Men för den som söker en semesterbostad i solen (och lika gärna badar i pool som i havet) - då är det här helt klart ett kap! Här är länken: https://www.solvia.es/Piso-en-Sax-1-dormitorio/37955_1/vivienda_47668.html

Själv har jag blivit så pass nyfiken på orten att jag kan tänka mig att göra en utfärd dit. Det tar tydligen bara 40 minuter med bil, så det skulle bli en lagom dagsutfärd, om man går runt och tittar lite på orten och äter en måltid där (och dessutom kanske stannar till någon stans på vägen för att titta på något annat). Är det någon som vill följa med? (Fast jag måste vänta några veckor till - så att Nico också kan följa med. Hundarna måste förstås med, för jag kan inte lämna dem ensamma så länge.) Det finns flera hundra orter i Spanien som jag skulle vilja besöka, men de flesta ligger för långt bort (och då blir det för dyrt). Men en sådan här lite kortare utfärd har jag råd att göra, och det kan ju vara minst lika intressant.

Här kommer några kvällsfoton på hundarna, som bl a visar samspelet dem emellan, särskilt mellan Wilda och Nico förstås.

   

Det verkar som om en liten hundmamma kan bli alldeles slutkörd emellanåt, men bebisen klarar sig förstås själv en liten stund.

   

 

17-05-08:

Mornar som i dag, när det är över 20˚ och himlen alldeles klarblå, och havet dessutom ligger spegelblankt, och El Paseo är nästan öde - känns nästan magiska! Då känner jag att jag kan gå hur långt som helst. Tyvärr vill hundarna hem och äta frukost...

Om jag får råd vid nästa pension så borde jag köpa en "hund-vagn", så jag kan gå hur långt jag vill - och ändå ha hundarna med mig. Jag kan få en för drygt 400:-, och det kan det ju vara värt. Fast fr o m 1:a juni kommer jag att få lägre pension, och jag måste förstås se till att konsumtionen håller sig inom budgeten... Så vi får se.

Vi mötte två hundar som jag först tyckte att såg ut att vara av rasen bolognese (som Jennis hund), men deras matte sa att de är av rasen bichon frisé. (De två raserna är släkt på håll.) Söta hur som helst!

I förmiddags gick jag en lång promenad längs havet. Först gick jag ut på piren närmast hamnen, därefter gick jag i vattenbrynet till nästa pir. Jag gick allra längst ut på den piren, och sedan hem igen längs stranden. I dag var jag klädd i shorts med fickor - och kunde alltså ha kameran med mig. Jag tog 165 foton! Jag har valt ut 51 som ni ska få se. Jag fotograferade både på väg ut på pirarna, och när jag gick tillbaka. Fotona kommer i kronologisk ordning. Ulf säger att jag aldrig skulle ha kunnat bli journalist. Då ska man nämligen kunna välja ut bara ett fåtal foton (kanske bara ett) som ska illustrera all text. Men eftersom jag inte är journalist - så gör jag tvärtom! Jag lägger in en massa foton, och så skriver jag bara några få rader text i stället. Gillar ni inte strand, hav och pirar, så kan ni ju alltid skrolla förbi dem.

På några foton har jag ritat en röd pil som pekar på vår balkong, så att ni inte missar den...

Stenen nedan är väl vacker! Pirarna består av väldigt olika sorters sten - ljusa och mörka, skrovliga och släta, och allt däremellan.

Eftersom jag gick barfota, så siktade jag på de slätaste stenarna när jag hoppade mellan dem. Men jag tror att fötterna tycker om att gå på olika sorters underlag, även på skrovliga stenar. Då får de små musklerna i fötterna träna sig, vilket de aldrig kan när man har skor på sig. Jag gillar när det är så varmt att jag kan gå barfota (utan att frysa)!

I groparna på stenarna ligger det havssalt. Det ser nästan ut som snö, hagel eller is...

Åh så bra det känns, att vi nu har sol och värme! Jag tycker mycket om att promenera längs stranden!

Jag får väl lägga in några foton på Nico också. Han är ju precis lika söt i dag!

Nico hade själv krupit in i "lilla grå huset" och lagt sig. Efter en stund kröp Wilda in till honom.

Fast det blev tydligen för varmt (eller för trångt), för ganska snart la hon sig utanför - men nära...

Vågar jag lägga in mer här - eller kraschar Sparad dagbok 41 då? Jag får aldrig någon förvarning...

17-05-09:

I morse hade vi allmän invägning. Det var bara fåglarna och Ulf som slapp undan. Resultatet: Nico 640 gram (= en liten knubbis, men han börjar röra sig mer nu så det kanske rättar till sig). Stella 1860 gram (= lite mer än vanligt, jag får minska hennes portioner ca 10%). Wilda 2020 gram (= alldeles för lite trots att jag ger henne drygt 1½ normalportion, hon bör gå upp 200 gram så jag måste ge henne ännu mer mat). Bonnie 2660 gram (= OK). Christel 54,2 kg och 24,5% fett (= fortfarande sisådär 6 kg för mycket, men det går så sakta åt rätt håll). Slut på rapporten.

Jag har pysslat med en massa smått i dag, som har varit skönt att få undan. Dessutom så har lille Nico fått smaka lite fast föda för första gången i livet. Några små bitar torrfoder, speciellt för valpar under två månader, uppblött i vatten. Han verkade lite frågande inför nyheten, men slickade (med viss hjälp) i sig den lilla prov-portionen. Fr o m nu ska han få lite var dag, så att Wilda blir avlastad.

En stund innan tidiga kvällsrundan kom Inka på besök för att titta på den lille. Alla hundarna blev glada när hon kom, för de vet att Inka är en hundvänlig människa som ofta har hundgodis att bjuda på. Det hade hon i dag också till hundarnas stora förtjusning. Sedan följde Inka oss en bit på promenaden, innan vi gick åt var sitt håll. Nu vilar alla hundarna och jag har bytt om till gympa-kläder, och ska strax iväg till gymnastiken.

17-05-10:

Klockan har hunnit  bli 16 och jag har ännu inte tagit ett enda foto, inte ens något av Nico... Och inget foto fick ni se i går. Ovanligt! Jag har gjort en massa annat i stället. Jag gick på spanskan mellan 09:30 och 10:30, och direkt därifrån till Fiona där jag hade tid 10:45 för att gå igenom årets deklaration (för 2016). Det var folk före så jag fick vänta 45 minuter. Jag fick sedan träffa en tjänsteman från spanska skatteverket, och Fiona hjälpte till att tolka där mina ord inte räckte. Deklarationen i sig är inte så svår. Men det är problem med var, samt hur mycket, jag ska skatta. Sverige säger att jag ska skatta i Sverige (vilket är fel), och Spanien säger att jag ska skatta här. I det fallet kommer Spanien att få rätt, jag väntar på ett spanskt intyg som troligen kommer om 14 dagar som bevisar detta. Detta ska jag vidarebefordra till svenska skattemyndigheten.

När problem ett (att jag ska skatta i Spanien) är löst, återstår problem två. Det finns ett avtal mellan Sverige och Spanien som säger att man inte får dubbelbeskattas. Så om jag t ex (avrundade exempel för 2016) har betalat 7000 € i skatt i Sverige, och ska betala 4000 € i skatt här på samma inkomst, så ska Sverige betala tillbaka 4000 €. Jag får alltså hur som helst betala 7000 €, men får ligga ute med "dubbel" skatt under en period - vilket förstås kan vara svårt.

Problem två är att Spanien och Sverige tolkar avtalet olika, orden har olika betydelse. Det står (i svenska avtalet) att statlig inkomst enbart ska beskattas i Sverige. Enligt svenska skattemyndigheten innebär detta allt från Försäkringskassan och allt från Pensionsmyndigheten. I den spanska versionen av avtalet står det ordet funcionarios = statstjänsteman, ämbetsman. Och spanska skattemyndigheten tyder detta som om att bara de som har pension från en sådan tjänst enbart ska skatta i Sverige - övriga här. Nu måste först skattemyndigheterna komma överens, för annars blir jag tvungen att ligga ute med dubbel skatt flera månader! Spanska skattemyndigheten vill ha totalt över 12000 € (avrundat ungefär 120'000:-!) för åren 2014, 2015 och 2016. (Jag har inte betalt tillräckligt med skatt tidigare, utan att veta om det.) En låg- och/eller normal-inkomsttagare kan förstås inte ligga ute med så stora belopp. Mycket få har så mycket pengar på banken...

När jag var klar hos Fiona var klockan 11:55. Jag hade tid hos veterinär Cristina klockan 12:00 för Wilda och Nico. Jag rusade hem, ringde veterinären och sa att jag skulle komma 5 minuter för sent, stoppade Nico i en väska, satte sele på Wilda - och så gick vi raskt till veterinär-mottagningen. Där fick Wilda sin kombinerade rabies- och vanliga vaccination, och Nico blev avmaskad. Wilda fick en flaska med flytande multivitamin/mineral-lösning med bl a mycket järn, vilket både veterinären och jag tror hon behöver. Tyvärr tyckte hon att den smakade äckligt. Jag ska försöka blanda den i lite mousse i morgon. Wilda ska ha 2 ml per dag i en månad.

När vi var på mottagningen kom chefsveterinär Javier och tittade på Nico. Han blev helt lyrisk över hur söt Nico är, och i bra form. Javier tog upp Nico och pussade på honom och berömde honom. Wilda såg ut att instämma helt.

När vi kommit hem igen så gick jag mitt-på-dagen-promenaden med bara Bonnie och Stella. För en gångs skull gick de med på att gå hyfsat långt. Väl hemma igen så kunde jag äntligen äta lunch.

I morgon bitti klockan 09 ska jag åter på besök hos Fiona. Och troligen får jag komma ytterligare en gång för att min deklaration ska bli klar.

Usch så trist för er - bara en massa text och inga foton. Jag lovar att bättra mig! Ni kommer att få se några foton av Nico senare i kväll...

Bilderna nedan hade jag tänkt lägga in i går - men då ville inte bildbehandlingsprogrammet...

   

Nu kommer de utlovade Nico-fotona:

   

Nico är mycket mer aktiv nu. I dag lekte han en stund med leksaken nedan. Han anföll den, morrade lite åt den, flyttade på den - hela tiden med viftande svans. (Jag har lagt fram fyra små valpvänliga leksaker.)

   

Det har stått i många tidningar i dag, att Spanien även i år har fått flest blå flaggor i världen (en plats som Spanien har haft i 30 år), med 597 blåflaggade stränder. Regionen Valencia har flest kvalitetsstränder, varav Alicante-regionen (våra trakter) har 78! Inte så illa.

Citat från Svenska Magasinet: Blå Flagg är en internationell miljöutmärkelse som beviljas badplatser, småbåtshamnar och hamnar för kryssningsfartyg som uppfyller vissa kriterier som rör vattenkvalitet, säkerhet, service och miljöinformation. Blå flagg startades 1985 av miljöförespråkare i Frankrike, som värnade om de marina miljöerna. Under det Europeiska miljövårdsåret 1987 etablerades Blå Flagg på flera håll i Europa. För att få utmärkelsen måste man uppfylla kraven för vattenkvalitet, säkerhet, service och miljöinformation. Uppfylls inte kraven vid en stickprovskontroll, så måste flaggan halas. Utmärkelsen måste sökas på nytt varje år.

Nedan den blå flaggan, samt alla de blåflaggade spanska stränderna...

17-05-11:

Inka lånade mig en bok i tisdags, en som en väninna till henne har skrivit. Den är liten och tunn, och eftersom Inka måste få tillbaka den innan hon reser upp till Sverige om en dryg vecka, så började jag läsa den redan i går.

Detta är en bok som jag inte skulle ha läst annars. Baksidestexten lockade mig inte.

Men faktum är att jag läste ut boken i går, inte för att den var bra - men för att jag var tvungen att få reda på hur författarinnan skulle få ihop det på slutet. Det är en originell handling! Boken är inget litterärt mästerverk, jag hittade många upprepningar och en del korrekturfel, och handlingen stoppas hela tiden upp av infogade fakta om skärgården (visserligen intressanta, men ändå), samt av att karaktärernas hela livshistoria berättades (i okronologisk ordning). Dessutom var dialogerna lite konstruerad. Trots allt detta var boken rätt kul att läsa - just för att händelseförloppet är så oerhört osannolikt. Jag vet ingenting om författarinnan, men vissa saker tyder på att hon skulle kunna vara en pedagog med intresse för skärdgård, kultur och socialpsykologi... Jag ska fråga Inka.

I dag är Nico 29 dagar gammal. Han blir mer aktiv för var dag. Hans päls har börjat växa till sig, den är väldigt tät och mycket mjuk. Han blir nog lik en liten nallebjörn precis som sin far. (Foto på pappa Jachyko de Dasilva hittar ni lättast på Om mina djur-sidan, http://christeltango.com/omminadjur.htm.)

Nico leker med både Wilda och Stella. Det är möjligt att Bonnie hade velat vara med - men hon får inte för Wilda. (Däremot luktar Bonnie på Nico i smyg ibland, och då viftar hon på svansen. Bonnie passar på att ligga i husses knä i stället.)

Lille Nico morrar och anfaller Wilda och försöker bita henne i nosen och i öronen. (Han börjar få tänder, men de är inte vassa ännu.) Wilda är mycket tålmodig.

   

   

   

Nico vill lukta Stella "där bak", och som artiga tikar gör - så lyfte hon på benet för att han lättare skulle kunna. Han hade förstås ganska svårt att räcka upp ändå. När han försökte stå på bakbenen så ramlade han...

   

Nedan nosar han på valptoaletten. Där har han ännu inte kissat. Det gör han precis utanför hundsängarna - men har kliver ur dem först, det har han förstått att man ska.

Även i dag har han lekt med den lilla bruna leksakshunden. De flesta fotona blev suddiga av rörelseoskärpa...

   

Lille Nico håller i gång uppemot 20 minuter, sedan diar han, och därefter är det dags att sova (minst en halvtimme).

På de två fotona ovan har Wilda ett streck av blod uppe på huvudet. Jag undrar hur det har hamnat där. Wilda (som hade en dramatisk förlossning som ni vet) är ännu inte riktigt läkt efter förlossningen. Det händer att hon blöder lite i samband med att hon kissar och bajsar. Men veterinären har undersökt henne, och inget oroväckande syns. Jag håller lite extra koll på henne bara, och så får hon ju järnmedicin nu. (I dag blandade jag medicinen i lite kattmousse, och då slank allt ner utan protest.)

I dag skriver Svenska Magasinet, apropå "Bilden av Spanien utomlands", citat:

Vad är det då som utländska besökare i Spanien värdesätter och uppskattar mest? Det är de goda möjligheterna till en bra semester där Spanien får betyget 8,1 på en skala på 10. Det följs av gastronomi (7,3), möjligheter till att utöva motion och sport (7.0), landets befolkning (6,9) och säkerhet (6,8). Spansk ekonomi får betyget 5,7.
Spanien ses av utlänningar som ett internationellt och tolerant land, pålitligt, demokratiskt, ärligt och hårt arbetande. Landet är rikt på historia, invånarna är fredliga, visar omsorg och är religiösa.

Läs hela artikeln på: http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.12352.html Själv trivs jag, som ni vet, alldeles utmärkt här! Nu ska jag bara lära mig att tala flytande spanska också! Det tar väl en 25-30 år till...

17-05-12:

I dag blir Nico precis en månad gammal! Han väger nu hela 674 gram! Bonnies valpar vägde (när de var en månad gamla); 336 gram (Stella), 439 gram (Teddy), 443 gram (Bamse) och 517 gram (Nova). Men Bonnies valpar var ju fyra som delade på mjölken. Jag tar för givet att tillväxttakten nu kommer att avta. Jag har så smått börjat vänja Nico vid uppbött valp-torrfoder, och det äter han med god aptit (fast han har lite svårt att få in allt i munnen utan att kladda - som alla små när de tränar att äta själva). När jag ger Nico mat så står de andra hundarna runt om oss och ser mycket avundsjuka ut, och Wilda försöker tränga sig fram för att smaka...

Annars pysslar jag med "pappersarbete". Jag var på SUMA i dag och hämtade intyg på vad jag betalade 2016 i fastighetsskatt (IBI), och har mailat med svenska skatteverket angående skatteregler, och så har jag varit i kontakt med mitt djur-försäkringsbolag för att förbereda Nicos försäkring som jag kan ta åt honom när han har blivit chipmärkt (om 12 dagar). Därutöver har jag dammsugit (jag gillar min nya dammsugare!) samt våttorkat golvet (utom i hörnen). Och så har jag tvättat två maskiner. Tvätten torkade snabbt i dag. Nu borde jag städa fågelburen också, fast kanske jag skjuter på detta till i morgon. I kväll ska jag gå på danskursen som jag brukar på fredagskvällarna.

Ännu har jag inte tagit foto vare sig på blommor, fåglar, hundar, havet eller El Paseo... Men jag har tittat länge på lille söte Nico när han har lekt! Ulf kommer också och tittar då och då, och han har t o m sagt - att om det inte var så mycket besvär med hundar (och att man bara kan lämna dem ensamma ca 4 timmar) då skulle han ha kunnat tänka sig att ta med sig Nico till Hässelby strand. 

Jag funderar lite på att beställa en ljusblå hundvagn. Det finns billiga (45-48 €) rosa med tre hjul, och grå, röda samt klarblå med fyra hjul. Halvdyra (75 €) rosa med fyra hjul, och så har jag hittat en ganska billig (55 €) ljusblå med fyra hjul. (Och så finns det förstås dyra i alla färger, men dem funderar jag inte på.) Först funderade jag mest på den billiga ljusgrå (könsneutral färg), men den ljusblå klarar en last på upp till 15 kg (medan de andra klarar 10 kg). Visserligen väger fyra vuxna chihuahuor sammanlagt under 10 kg, men det är ju ingen nackdel om vagnen klarar mera. Priserna är inkl gratis frakt hem till dörren. Den ljusblå ser ut så här:

       

Nu har jag beställt den blå vagnen ovan. Jag fick betala totalt 54,99 €, och den ska levereras om fem vardagar vilket bör bli nästa fredag. Sedan kan jag stoppa Nico i vagnen så han kan följa med på promenaderna, och de andra hundarna när de är för trötta (lata?) för att gå längre. I vagnen kan hundarna också åka med kollektivtrafiken. (Hundar måste färdas i stängd väska.) Jag kommer säkert att få både nytta och glädje av vagnen. (Vagnen fanns i rött också, men det är svårt med nyanserna eftersom jag inte gillar varmrött. Man kan sällan se exakt färgton på en webbsida. När det gäller blått så tycker jag om nästan alla nyanser, alltså känns det tryggare att beställa en blå. Den kan ju vara klarblå den här, även om det ser mer ljusblå ut på fotot.)

Jag lyckades precis lägga över en del text och bilder till Sparad dagbok 41 utan att denna kraschade. Håll tummarna för att jag ska lyckas om några dagar igen!

Lille Nico väljer nästan alltid att sova i det lilla "grå huset". Där är antagligen både mjukast och mysigast.

Hur i all världen ska jag klara av att skiljas från den här lille krabaten, kanske redan om fyra veckor? Om han hade varit en tik så hade jag definitivt behållit henne. Men en hane? Då skulle jag nog behöva kastrera mina tikar, antingen det - eller kastrera honom. Jag vill ingetdera. Annars är det inte så dyrt att kastrera en hund här, det kostar ca 200 € för en tik. (Vad det kostar att kastrera en hane vet jag inte, men troligen mindre.) Men friska fina hundar med stamtavla brukar man inte kastrera. Så jag måste troligen sälja Nico. Wilda och jag får väl gråta ihop när den dagen kommer...

17-05-13:

Det är vackert med gula blommor mot blå himmel. Sorten heter Gul trumpetbuske (Tecoma stans) och kan bli 9 meter hög. (Fast just den här förvildade busken var nog bara 2-3 meter.)

När jag i förmiddags passerade sybehörsbutiken Merceria Paqui, så passade jag på att fotografera de "instickade" träden. Det ser väl inte direkt vackert ut - men roligt! Jag frågade träden vad de ansåg om det hela, om eventuella för- och nackdelar. Men de svarade inte.

Ulf och jag tycker att det är kul att Expert skriver att de talar lite engelska. Många spanjorer säger helt frankt att de talar engelska, men sedan visar det sig ofta att de bara kan några enstaka ord. Det låter ärligare så här.

I butiken såg jag ett vattenfilter som man sätter på själva kranen. Tillhörande filter är dyra, och hur vet man när man har använt 1200 liter vatten? (Man lär väl smaka det kanske, men annars?)

Jag filtrerar i en Brita-kanna (tyskt märke). Men den filtrerar bara en dryg liter åt gången, och det tar tid innan det rinner igenom. Om jag bara vill ha ett glas vatten för att dricka, så passar den bra - men nu ger jag mina krukväxter filtrerat vatten (som de mår mycket bättre av än det klor- och kalkrika vattnet i kranarna). Jag drömmer förstås om sådana där stora filter som man sätter i diskbänk-skåpet och som varar ett helt år. Det skulle vara väldigt bekvämt att kunna krana direkt i glas och vattenkannor. Jag undrar om filtret ovan kan vara något att ha? Jag tror inte att det passar på vår kökskran, annars kanske jag borde prova. Någon gång i framtiden vill jag skaffa ett "riktigt" vattenfilter!

Mitt egentliga ärende var att titta på en sådan här:

Precis just nu har jag glömt vad de heter på svenska! Jag vill kunna göra grönsaks-smooties! Den ovan av spanskt märke verkar gedigen, tillverkad av metall och glas. Jag har sett många billiga helt i plast, men en sådan vågar jag inte köpa. Den ovan finns i tre olika storlekar, men det är det lilla jag är intresserad av. Kanske har Carrefour en likadan fast billigare? Jag ska titta runt och jämföra.

17-05-14:

Här kommer några förmiddagsfoton. Först ett av Bonnie som fick ligga alldeles själv på min säng en stund, i fred för de andra.

Och några mer eller mindre suddiga på Nico när han leker med den lilla mjuka bollen. Lägg märke till att det är ännu mer rörelseoskärpa på hans lilla svans - för den viftar han nämligen med.

   

   

Vår balkong-utsikt, och min sköna stol (som jag nu har lagt dyna på).

Samt tre tavlor med vackra motiv från Provence, som jag tycker om men absolut inte skulle få plats med.

När jag träffade Inka häromdagen (9/5) så tog hon några foton på mig och hundarna. Dessa mailade hon i dag. Det syns på min klädsel att det då var kallare än i dag. (I dag har jag kortärmad T-shirt, kort kjol och flip-flops.) Det syns också på fotot att mitt hår nu börjar bli alldeles för långt. För att få det lite lättsköttare så borde jag klippa det 10-15 cm.

Jag köpte en billig kjol på Lidl häromdagen (i bommul-lin-blandning). Finessen med den är att den har fyra rejäla fickor (två i sidorna och två bak)! Så jag får inte bara plats med nycklar och bajspåsar, utan även med kameran.

Alltså kunde jag ha med kameran på vår mitt-på-dagen-promenad. Kommunen har nu lagt fram de trätrallar som ska ligga vid handikappbadet fr o m juni.

En man stod och gjorde såpbubblor. De regnbågsfärgade bubblorna är så vackra när de svävar i väg...

   

I dag har vi 25˚ i luften, 19˚ i havet, och UV-index 7.

Wilda leker så fint med lille Nico. Han får brottas med henne, och hon låter honom vinna ibland... (Färgerna blev fel, lite för mörka och lite för varma. Men så kan det bli med en enkel kamera.)

   

   

   

Jag gillar siffror! Så nu har jag mätt hur långt mitt hår är just nu. Det är 56 cm. Jag har för mig att jag brukar tycka att det är mest lagom när det är 40 cm! Då är det inte så långt att det är i vägen, men inte för kort för att sätta upp. Alltså är det hög tid att jag beställer till hos min frisör (några trappor ner).

 

17-05-15:

Oj, nu har halva maj gått, och jag tycker att jag just inte har hunnit med något. För Ulf är detta sista veckan han är här på ett tag, för på måndag reser han till Sverige och stannar där hela sommaren.

Kommunen har nu börjat förbereda handikapp-badet. Bra! Jag tycker att det känns väldigt rättvist att här finns ett sådant under badsäsongen.

I dag var det Stella som inte hade någon lust att gå. Det är bara Wilda som alltid är med på det mesta.

Säsongens förste sandslotts-byggare är på plats, och har just påbörjat sitt bygge. Nedan sprutar han vatten på den delen han är färdig med.

Nu börjar det bli varmare i havet, så snart kan kanske även jag tänka mig att lägga mig på stranden en stund (väl insmord med solskyddsmedel), och även att ta ett hastigt dopp.

Wilda och Nico har rationaliserat diandet/ammandet en smula. Nu tar sig Nico några slurkar även när Wilda står upp. När han har druckit lite så går Wilda vidare...

   

Jag hjälper Nico att få i sig lite uppblött torrfoder varje dag, så att han vänjer sig vid detta (och klarar att äta själv) - för att avlasta Wilda. Hon är fortfarande för smal trots att hon får dubbelt så stora portioner som vanligt.

17-05-16:

I förmiddags var Ulf och jag hos notarien. Där skrev Ulf (och notarien) under en fullmakt som berättigar jurist Fiona att sköta alla hans affärer här i Spanien, när han själv är i Sverige. En sådan fullmakt kan ju vara bra att ha. (Jag var bara med som sällskap.)

När jag nyss stod här vid datorn så kom jag på att jag inte hade hunnit ta några Nico-foton i dag, så jag tog några härifrån. Bonnie ligger nere på Ulfs säng, men de andra håller igång på mitt sovrumsgolv. Nico är lika söt som vanligt, och hans päls är så mjuk så mjuk. Han har (precis som sin far) mycket underull (den korta mjuka pälsen underst). Jag tycker om att klappa honom - och Nico tycker om att bli klappad. Fast de andra hundarna ser lite avundsjuka ut, så jag får fördela klappandet rättvist...

Tänk att nosen ännu inte har blivit helt pigmenterad. Å andra sidan står det ena örat redan upp, som det ska.

I dag på mitt-på-dagen-promenaden så hade vi sällskap med Josefina och Kiko. Josefina körde som vanligt sin elscooter "permobil", och hade Kikos koppel trätt runt ena handtaget. Plötsligt fick jag se hur Kiko liksom kastades runt, och nästan blev påkörd av scootern. Jag ropade stopp till Josefina och rusade fram till Kiko. (Inte lätt att agera snabbt när man håller tre hundkoppel och en bajspåse, och Kiko var på andra sidan scootern.) Kiko hade fastnat alldeles intill hjulet, men lyckades i panik krångla sig ur hundselen. Jag såg att kopplet var helt sträckt och hade snott sig tre varv runt hjulet! Om inte jag hade hunnit stoppa Josefins så hade Kiko troligen blivit påkörd/överkörd och allvarligt skadad. Josefina tittade på mig just då (vi pratade), och såg inte vad som hände.

Jag hade sedan mycket sjå med att få loss kopplet igen. Det var särskilt svårt eftersom jag var tvungen att lyfta upp ena framhjulet på scootern (som Josefina satt kvar på) och samtidigt hålla mina hundar. Men man brukar klara sådant som man måste klara...

Därefter fick jag locka till mig Kiko (som glatt sprang omkring), och sätta på honom selen igen. Pust! Skönt när allt var klart. Och sådan tur att allt gick bra! Det var så nära, så nära, att det hade slutat illa! Dagens läxa: man måste hålla koll på sin hund varenda sekund om man kör elscooter och har hunden i koppel bredvid! Jag hoppas att Josefina hann förstå vad som kunde ha hänt... Kiko betyder oerhört mycket för henne!

17-05-17:

I förmiddags fick Nico vara ute på balkongen en stund (tillsammans med Stella och Wilda). Det tyckte han var jättekul! Han sprang glatt omkring och nosade på allt. Wilda höll förstås koll på honom (jag också).

Titta på Nicos päls! Det kan inte vara underull, det är nog så att han får så här tjock päls. Mina andra tre har ju ganska gles päls. Kanske idealet ligger mitt emellan? Hur som helst är han mycket mjukare, och det gillar jag.

Nico hittade ett spännande bougainvillea-högblad. Fast för säkerhets skull tog Wilda hand om bladet.

   

Fartyget nedan la Ulf märke till redan när det la till i hamnen.

Fartyget lägger någon slags rör i vattnet. Det verkar som om det flyter. Är det någon sorts läns? Kan det vara för att hindra båtar från att komma för nära de badande? Jag vet inte (ännu).

Gula bojar brukar sommartid markera gränsen som båtar inte får passera. Nu sitter det ett litet "kors" på bojarna också, för att markera röret.

Jag tog kameran med på vår mitt-på-dagen-promenad.

Man pysslar med något i strandkanten också. Ska röret förankras där? Eller grävas ner? Eller?

Jag passade på att ta många foton på fartyget, för det är ju inte ofta vi har så pass stora så nära stranden.

Nu är det bara en tidsfråga innan Nico lyckas klättra över avspärrningen till vardagsrummet. Därefter får jag spärra av (med något högre) mot hallen. Och fr o m måndag, när Ulf har rest, så stänger jag dörren mot nedervåningen - och då kan Nico vara i köket och hallen också. Sedan gäller det att jag kollar var jag sätter fötterna...

   

Vid tidiga kvällrundan gick hundarna och jag bort och tittade hur det såg ut i andra änden av det mystiska svarta röret. Jag blev lite konfunderad. Och röret flöt inte längre i vattenytan på havet. Nersänkt med tyngder???

Någon ny bassäng för havsvatten kunde det knappast vara (fast det ser så ut), för sand är ju inte vattentätt.

Jag frågade förstås "gubbarna" som stod och tittade på. Allt jag hade gissat på var helt fel.

Det man gör är att man suger upp sand från havsbotten! Under vinterstormarna spolas ju mycket av sanden på stranden ut i havet. Nu tar kommunen tillbaka den. Först hamnar den i den här bassängen, därefter körs den ut på stranden där det behövs fyllas på. Det blir billigare än att köpa ny sand för att lägga på stranden. Och att stranden har fin sand (i stället för stenar) gör mycket för turismen. Så nu vet vi vad det är för rör.

Frågan är om röret ska ligga kvar på havsbotten (till nästa år, då det kanske behövs igen), eller om det ska tas bort när man har fått upp den mängd sand man behöver. Det beror ju på hur väl förankrat röret är, och hur det ser ut i andra änden (den under vatten). Tja, då har jag något kvar att undra över...

Nu i kväll flyter det svarta röret igen, så det är tydligen inte förankrat alls - och således torde det vara en tillfällig lösning...

I morgon kommer jag att ha annat för mig än att studera kommunens "sandsugar-projekt". På förmiddagen ska jag till Carrefour tillsammans med Lena och Jan, och kanske även Ulf. Och på kvällen ska vi alla fyra äta middag tillsammans på restaurang La Cova. Däremellan har jag säkert fullt upp med mina fyra hundar.

17-05-18:

Inka mailade ett foto som hon tog på spanskkursen i går. (Synd att hon inte kom med på fotot själv.) Vår lärarinna Mercedes är kvinnan som står till höger framför "svarta tavlan" (med beige blus). Vi elever har olika modersmål, och kämpar med spanskan på olika nivåer. Engelska Niki, som sitter bredvid mig, är klart bäst i gruppen. Vi lär oss inte bara nya ord och (lite) grammatik, utan mycket om spanska samhället - både om seder, historia och geografi. Mercedes är oerhört allmänbildad och kan "nästan allt"!

17-05-19:

I går 19:30 promenerade Lena, Jan, Ulf och jag tillsammans till restaurang La Cova för att avnjuta en trerätters middag.

Inomhusfotona i motljus blev inte särskilt lyckade tekniskt sett, men det är ju alltid trevligt att titta på Lena och Jan.

   

Ulf lyckades ta bättre foton ljustekniskt sett. När han tog fotot av mig hade det börjat mörkna ute (jag har ju hunnit in på efterrätten), men hans kamera kompenserar. (Tyvärr kom inte Ulf med på något foto.)

Maten var som vanligt mycket god! Vi åt (som vi brukar) dagens meny eftersom den är så prisvärd - 3 rätter (man får välja på flera olika) + vin (½-1 flaska per person) + vatten + kaffe + dessertvin) för totalt 17,5 € / person!

Någon gång i framtiden ska jag beställa a la carte, för om jag ska vara helt ärlig så tycker jag allra mest om förrätterna (samt vissa efterrätter). Kanske att jag beställer två förrätter och en efterrätt (men ingen huvudrätt) på min födelsedag? I går beställde Ulf och jag olika förrätter (avocadosallad respektive quiche) och så delade vi så vi fick hälften av varje. Båda var supergoda! Det var verkligen inget fel på huvudrätten (jag åt kyckling med god sparrissås) eller efterrätten (jag åt chokladtårta med körsbär) heller, men förrätterna tyckte jag allra bäst om!

Efter ett par timmar med god mat och väldigt trevligt sällskap, så promenerade vi hemåt i den ljumma kvällen. Jag försökte ta några "nattfoton", men de blev inte så bra. Nedan vårt lokala helgon virgen del Carmen, i miniversionen vid hamnen.

Ovan La Cova sedd från hamnen. Nedan en alldeles nyöppnad restaurang La Taula de les Crepes på El Paseo (nära oss, invid El Blanquet). Det låter ju trevligt med "naturliga produkter" samt "vegetariskt"! Och crepes kan ju vara gott... Kanske jag provar att äta där någon gång. Jag går ju inte ut och äter så ofta så det stör precis. Kanske jag borde äta ute åtminstone 1-2 gånger i månaden. Det är ju både trevligt och gott, och inte så ruskigt dyrt.

Ulf tog några foton på sin morgonpromenad. De två första visar bron över Rio Seco, och de två nästa visar monumentet med fontänen vid C/ San Bartolomé.

Det sista är förstås taget från El Paseo. Även i dag ligger fartyget ganska nära stranden, och pumpar upp sand från havsbotten. Mest suger fartyget nära hamninloppet. Kommunen är rädd för att sanden annars ska ta sig in i hamnen och ställa till problem där.

En avdelning i dagens Westwing-reklam visade "fransk romantik". Jag tycker mycket om "romantisk stil", och är förtjust i sådana här "medaljong-stolar" i gustaviansk stil. Men hur man än vrider och vänder på saken så passar stolarna inte ihop med mina Billy-bokhyllor. Dessutom behöver jag ha stolar med avtagbar och tvättbar klädsel (annars skulle jag inte kunna hålla dem fräscha). De praktiska aspekterna ( i detta fallet även priset) hindrar dock inte att jag tycker att de blommönstrade stolarna nedan är snygga, eller att jag skulle vilja ha några sådana. Men jag nöjer mig med att önska "på låtsas" till mitt "fantasihem" (som har två små och ett normalt sovrum - och ett stort rymligt vardagsrum, och som är mycket ljust eftersom det har många höga fönster)! Ni vet ju att jag är en drömmare... OBS att det inte betyder att jag inte är nöjd med vad jag har! Jag kan skilja på verklighet och fantasi.

   

Jan mailade precis ett foto som han tog på Ulf och mig i går. Bra! För då kom även Ulf med på ett foto!

Några Nico & Wilda-foton:

17-05-20:

I morse ringde telefonen. Det var blomsteraffären som ville kolla upp min adress. De sa att de skulle komma med blommor om 10 minuter. Jag blev mycket förbryllad. Vad kunde det vara, och från vem, och varför?

Det visade sig vara ett stort blomster-arrangemang till både Ulf och mig. Nyfiket öppnade jag kortet för att se vem avsändaren var. Det var Birgitta och Mariano som skickade oss blommorna för att gratulera oss på våra kommande födelsedagar (som är först i juni). Att vi fick blommor redan nu är förstås för att även Ulf ska hinna njuta av dem. Vi hade förstås inte väntat oss något alls, så vi blev glatt överraskade. Jag fotograferade först blommorna stående på spishällen (både fram- och bakifrån). De är tjusiga!

Därefter ställde jag krukan på matbordet. Fotot jag tog där blev ju inte så lyckat, motljus som det är. I verkligheten ser det mycket finare ut!

I dag har jag duschat och schamponerat mina tre små flickor. Bonnie tycker om att duscha, och de andra finner sig i det. Sedan sprang de runt, runt i full fart för att torka bättre. De luktar så gott nu, och pälsen är så mjuk. Fast Frontline-medlet som de har mot diverse ohyra tvättades förstås av, och nu måste jag vänta några dagar (tills pälsen har återfettats) innan jag sätter på medlet igen. Men på de få dagarna ska de väl knappast hinna få någon ohyra. Det är loppor jag är rädd för, fästingar trivs inte i värmen.

Nico leker mer och mer aktivt. Jag tar ut honom på balkongen en stund var förmiddag, så han ska få sol och frisk luft. Än så länge får han hålla sig i mitt rum, men nästa vecka ska jag flytta hindret mot vardagsrummet. Då får vi se hur mycket bus han hittar på därinne... Han försöker gnaga på hundsängarna härinne...  De har stort gnagbehov sådana små - när tänderna kommer. Han har fått pyttesmå vassa nu.

   

I "dagens Westwing" hade de en söt liten soffa, bara 71 cm djup och 135 cm lång. En så liten soffa skulle jag vilja ha. (Den stora tresits-soffan som jag har i vardagsrummet nu köpte jag för att Ulf ville ha en stor, jag ville redan då ha en mindre.) En så stor soffa tar alldeles för mycket plats, när vi nästan aldrig använder den. (Jag sitter själv alltid i fåtöljerna eller i karmstolarna.) Fast jag bör köpa en soffa på Ikea, så att jag får avtagbar och tvättbar klädsel - och så att jag kan köpa en klädsel från Bemz i samma sandfärgade tyg som jag har valt till mina övriga möbler. Men jag gillar den här lilla soffan!

De sålde så fina/roliga brandsläckare också, från Fire Design. Nedan visar jag knappt 1/3 av alla som finns. Någon av de sju översta skulle jag kunna tänka mig själv - eller en enfärgad vit. Det är inte fel om en så nyttig sak som en brandsläckare dessutom är dekorativ!

                       

                                        

                                             

Katarina mailade den här länken i morse: http://www.diarioinformacion.com/alacanti/2017/05/17/campello-ofrece-albergar-ikea-alternativa/1895140.html El Campello se ofrece para albergar Ikea como alternativa a Alicante (≈ El Campello erbjuder sig att hysa Ikea som ett alternativ till Alicante). Jo det hade ju varit något! Jag har tänkt tanken (eftersom här finns mark), men avfärdat den som orimlig. Jag tror fortfarande inte att det är rimligt, men visst hade det varit toppen att ha cykelavstånd till Ikea! Varuhuset skulle förstås ge många arbetstillfällen också (vilket de styrande i Alicante inte tycks förstå). Det hade varit jättebra för Campello-borna. Nu har bara 30% jobb här på orten, resten får pendla (eller vara arbetslösa).

Nu har jag börjat gå i kortkorta shorts om dagarna, fast det inte är särskilt klädsamt (på mig). Och ungefär varannan dag har jag linne på mig (annars kortärmat). Jag vill ha färg på armarna och benen! Och jag känner inte längre att jag måste försöka se "snygg" ut. Så länge man håller sig inom normal-variationerna så är man helt OK. Eller hur! (Vilket inte hindrar att jag bl a skulle vilja vara smalare och fastare i hullet. Men skit samma... Jag ser ut så här.)

17-05-21:

I dag klättrade Nico över brädan till vardagsrummet. Så nu vet han hur det går till... Jag flyttade brädan till dörren mellan hall och vardagsrum. Men eftersom han kan klättra över, så har vi för säkerhets skull stängt ner till nedervåningen. Jag vill inte att han ska trilla nerför trappan. Wilda höll ett litet förmaningstal för Nico.

Det var spännande och roligt att springa runt i vardagsrummet och undersöka allt. Nico blev glad när han hittade leksakslådan, och dök i. Fast alla leksaker som jag gav Nico, dem tog Wilda bums. Hon vill helst vara i centrum i alla sammanhang.

   

Visst ser det ut som om den lilla prydnadshunden i vitrinskåpet tittar på Nico när han går förbi:

Jag glömmer inte bort mina fåglar, men har man en hundvalp så upptar den förstås det mesta av tiden.

Men jag pratar lite med Celeste och Safir varje dag.

I dag fick lille Nico följa med ut på vår mitt-på-dagen-promenad. Det är "lagom" väder, 24˚ och växlande molnighet. Han fick förstås åka i min front-carrier-bag. Jag satte på honom en liten lila sele, fast det visade sig att den är för stor - så nästa gång får han antingen ha rosa sele (jag har ju mest rosa valpsaker) eller ett litet blått halsband.

Det var spännande med alla nya intryck, tyckte Nico. Ibland kröp han ner på botten av väskan och låg och vilade en stund, men för det mesta stack han huvudet över kanten och tittade sig omkring. (Då gjorde jag öppningen lite mindre så han inte skulle trilla ut - även om hans sele var fastkopplad i väskans hake.) Vid några tillfällen stod han upp med tassarna på kanten av väskan, då höll jag hela tiden en hand framför honom beredd att ta honom om han skulle få sig för att försöka klättra högre. I andra handen höll jag flickornas tre koppel.

Vi stötte på en stilig fransk chihuahua-hane. Den typen som jag letar efter var gång det är dags att para någon av mina tikar. (Fast då hittar jag aldrig någon.) Den här hanen var bara här på semester, och ägarna talade bara franska så vår konversation blev lite stapplande. Men vi fotograferade varandras hundar...

Var gång Nico stack nosen över väsk-kanten, så blev kom det fram någon/några och beundrade honom.

Nu ligger Nico och sover bredvid Wilda. De blev trötta båda två av promenaden.

Nu borde jag försöka att flytta lite text och foton till Sparad dagbok 41 - men så är jag rädd att den kraschar...

17-05-22:

I morse skjutsade jag Ulf till flygplatsen. Vi körde i god tid, för just mellan 8 och 9 på morgonen är det rusningstrafik (dvs långa stillastående köer) och körningen tar ca 45 minuter mot normala 25... Allt gick bra, och när jag körde hem igen så flöt trafiken på bättre.

Ni har hört den förr, den om att när katten är borta så dansar råttorna på bordet. Så snart jag kom hem så gick jag till Hiperber och köpte ett stort blomkålshuvud och lika mycket broccoli. Jag tycker nämligen väldigt mycket om att göra mos av de här grönsakerna, men Ulf tycker inte om lukten av dem. För husfridens skull har jag avstått från att koka kål en period, men i dag ska jag. Det ska bli SÅ gott! Och så är det ju nyttigt också. Det jag ska koka i dag kommer att räcka till minst 3 portioner.

   

I dag säljer Westwing bl a tallrikar, glas och bestick - och illustrerar med vackra dukningar. Jag väljer att visa de där utsikten är fantastisk. Med sådan utsikt måste ju nästan all mat smaka bra...

   

   

Även i dag får vi nöja oss med 24˚ och växlande molnighet. Det är behagligt långpromenad-väder, fast jag föredrar klarblå himmel. Men jag har en hel del att göra ihär hemma, bl a ska jag tvätta Ulfs lakan och handdukar - så sola hade jag ändå inte hunnit.

Könsuppdelat - en stund i alla fall... Kanske flickorna behövde vila? När Nico inte sover så anfaller han dem nämligen. Jodå, han anfaller mina fötter också... Men de måste ju få leka, sådana små som Nico. Tyvärr har han börjat bita på hundsängarna. Var gång jag ser det så ger jag honom en leksak. Det har fungerat hittills. Ännu är hundsängarna hela.

Synd att Nico börjar få "bruna streck" under ögonen. Hos många små hundraser så tåras ögonen emellanåt och tårvätskan reagerar med pälsen så att det blir brunt. Det syns mest på hundar med vit päls. Bonnies ögon tåras inte alls - men Wildas och Nicos tåras lite, och Stellas ganska mycket (sedan hon fick stopp i ena tårkanalen). Man kan hålla det "bruna" borta, om man torkar under ögonen (med lite fuktad bomull) minst en gång om dagen. Jag borde kanske börja att torka Nico.

I dag fick jag brev från Pensionsmyndigheten med besked om vad jag kommer att få i pension. Summan av ålderspensionen och premiepensionen blir 13'413:- brutto. Alltså 9523:- netto om jag får fortsätta att betala vanlig skatt, och 10'730:- netto om jag skulle bli beviljad SINK-skatt. (Jag har ingen privat pension.) Jag kommer inte kunna att leva i lyx precis (och det har jag heller inget behov av), men det blir så att jag klarar mig. En förutsättning är förstås att jag byter till en mindre och billigare bostad. För det är helt klart att jag inte har råd att betala comunidad, kommunalskatt, fastighetsskatt, fastighetsförsäkring och uppvärmning för en så här stor bostad. (Kostnaderna för hemförsäkring, hushållsel, telefon och internet är förstås oberoende av lägenhetens storlek.)

Den sammanlagda "hyran" är den största fasta utgiften, varje månad, år efter år. Så om jag kan halvera den - då kommer jag att ha råd till mat, kostnaderna för mina husdjur, nödvändiga förbrukningsartiklar, enstaka klädesplagg och enstaka saker till hemmet, samt i bästa fall även en billig t o r-resa till Sverige varje år. Men om jag måste fortsätta att betala för en så här stor bostad - då kommer inte mina pengar att räcka. Jag har länge velat byta till en mindre och billigare bostad (för att förbereda mig för lägre inkomst), men hittills har Ulf inte gått med på att sälja (och eftersom vi äger hälften var så måste vi vara överens).

Himlen blev nästan alldeles blå, men jag har ändå varit hemma och tvättat det mesta av dagen. Jag har passat på att tvätta Ulfs överkast och madrass-skydd också, så balkongen har varit proppfull av tvätt. (Sängkläder till dubbelsängar är STORA!) Ännu är inte den sista omgången torr (eftersom tvätten har hängt ganska tätt). Men det är skönt att få undan smutstvätten. Nu ligger det bara en del kläder kvar i Ulfs tvättunna. Dem ska jag tvätta i morgon. Därefter har jag bara min egen tvätt att tänka på. (Samt det som hundarna skitar ner...)

Ulfs resa gick bra, och han kom hem strax efter klockan 17.

17-05-23:

Så här års är vi bortskämda med fint väder. Inte mig emot...

Jag såg att en "fiskodlings-bassäng" bogserades in i hamnen, men innan jag hann hämta kameran så var den nästan utom synhåll. Det är en stor blå-gul flytande "ring" med ett nät i botten. Jag antar att den här skulle repareras. De brukar lyfta upp dem på kajen. Det är intressant att se dem på nära håll som omväxling.

Celeste är mycket mer aktiv än Safir. Hon leker med gungorna, bjällrorna och repen - och har alltid mycket för sig. Safir brukar mest sitta och titta på. När de vilar sitter de alltid tätt tillsammans. De är söta att titta på.

Förresten borde jag gå till djuraffären och se om de har någon fin kanariefågel-hane hemma. Buren står ju färdig och väntar. Har de ingen skönsjungande gul hane här i El Campello så får jag åka till Madagascar och/eller Kiwoko.

Nico fick följa med på vår mitt-på-dagen-promenad, självklart i väskan än så länge. Hund-vagnen jag beställde har inte kommit än. Firman råkade nämligen förväxla två paket när de skulle skicka dem. I onsdags fick jag en pump till en swimmingpool, och jag antar att den som hade beställt pumpen fick vagnen jag hade beställt. De har hämtat pumpen och vagnen är på väg - men försenad...

Nico sitter förstås fastkopplad via sitt lilla halsband, men jag höll handen nära ändå (samma hand som jag hade de tre kopplen i - för i den andra hade jag ju kameran).

När jag gick förbi djuraffären Don Guau så samlades snabbt många hundälskare som ville titta på Nico. Han tog det med upphöjt lugn och började gnaga på remmen som håller honom kopplad. Han lät sig bli klappad, men när en kvinna som luktade cigarrett om fingrarna ville klappa - då morrade han...

Nu sover alla hundarna gott, som de brukar göra efter promenaderna.

17-05-24:

I går gjorde jag en fransk fläta i mitt hår. Det är så skönt att ha håret så, men det är jättesvårt att fläta snyggt på sig själv. Så snyggt blev det inte - men praktiskt, och flätan höll även under gympapasset.

   

På spansklektionen i dag jobbade vi mest i boken, men vi pratade även om annat. I dag berättade Mercedes att El Campello kommun (ajuntamiento) hör till de allra skötsammaste i Spanien. På senare år har det inte funnits någon korruption alls, utan man har kört med helt öppna kort - transperent ekonomi. Kommunen har heller inte velat låna pengar, utan går in för att ha bra ekonomi - och prioritera det nödvändigaste först. Vi fick också förklaringen till att den kommunala simhallen aldrig tycks bli klar.

Tre borgmästare (alcalde) tillbaka i tiden började den dåvarande borgmästaren att bygga simhallen - utan att ha pengar. Borgmästaren som kom efter beslöt att prioritera viktigare saker (vi har ju ett stort hav att bada i), och vägrade låna pengar för att bygga klart. Bygget stod stilla ganska länge. När nästa borgmästare tog vid (tror de väljs var tredje år, men är inte säker) räckte pengarna till att bygga nästan klart. Men inte heller vår nuvarande borgmästare vill låna pengar om det inte är helt nödvändigt. Så nu är simhallen nästan klar, men få stå så tills det finns pengar. Tja, det är ju sunt att tänka så. Men visst är vi många som ser fram emot att kunna simma i simhallen under vintrarna...

Efter spanskan gick jag inom djuraffären. De hade just nu inte en endaste kanariefågel, och kommer inte att få någon förrän i september. Ägaren sa att kanariefåglarna ligger på ägg så här års, så inga nya väntas förrän till hösten. Han sa också att de ändå inte sjunger igen förrän i september, så innan dess kan man inte vara helt säker på om de är hanar eller honor. Tja, om jag inte hittar en ännu osåld hane i en annan affär - så får jag väl vänta.

Jag fick också veta, att sepia-skal som man hittar på stranden, ska man koka i saltat vatten innan man ger dem åt fåglarna. Det visste jag inte. Mina har redan fått och ätit ett, men det är visst inte bra för njurarna att äta okokta.

I dag fick Nico sin första vaccination hos veterinären. Han fick också sitt chip och sitt djurpass. Så nu (när han är chipmärkt) kan jag försäkra honom, samt ansöka om stamtavla. För att kunna göra det senare så måste jag ha Conchis underskrift om att Jachyko är pappan, och då måste jag också betala parningen (300 €, dyrt när det bara blev en valp).

Wilda var också med hos veterinären. Wilda blöder fortfarande från slidan då och då, mest i samband med att hon kissar och bajsar. Det är inte normalt, så här långt efter förlossningen. Veterinären skrev ut en medicin som ska vara sammandragande på livmodern. Det var pyttesmå runda tabletter avsedda för hund som väger 20 kg (och Wilda väger 2,2). Veterinären lyckades dela en tablett (hon hade ett särskilt verktyg) i fyra lika små bitar. Nu ska Wilda få en om dagen i fyra dagar, och sedan ska vi på återbesök. Hoppas Wilda snarast blir bra!

Nico är i dag precis sex veckor - och väger 840 gram. Det är mycket för en chihuahua! Men så är han ju nästan lika bred som lång. Jag tar för givet att han kommer att "springa av sig" överflödshullet lite längre fram. Man kan hur som helst inte sätta en bebis på bantning. Men han bör inte väga mer än 1 kilo när han blir åtta veckor, för annars finns risken att han kommer att väga aningen mer än de max 3 kilo som ras-standarden tillåter. Men eftersom båda föräldrarna väger 2,2 kg så tycker jag förstås att han inte borde komma upp i 3 kilo, utan kanske stanna på t ex 2,7 som Bonnie. Vi får väl se. Vuxenvikten uppnår chihuahuor först när de är ca 10 månader gamla.

Nedan ligger Nico på hundarnas egen kudde. Den är synnerligen populär (och går därför inte att få ren längre, trots fläckmedel och maskintvätt). När hundarna var unga så anföll de kudden, och slängde iväg den. Sedan de blev lite äldre (riktigt könsmogna) så använder de kudden för "sexuella aktiviteter" (de "rider" på den)! Det är mycket vanligt även bland tikar, fast det pratar man sällan om. Men lille Nico har än så länge bara legat stilla ovanpå kudden...

Nico får följa med på promenaderna en gång per dag. (I väskan.) De andra gångerna får han vara ensam hemma. När jag har satt på flickorna deras selar så tar Nico oftast tag i Wildas koppel och försöker dra tillbaka henne...

   

I dag kom äntligen hund-vagnen som jag hade beställt. Den har sådan himmelsblå färg som jag tycker är snygg. Jag har packat upp den, men inte monterat den än.

Monteringsanvisningen är nämligen så pytteliten (se nedan) att jag inte riktigt kan se hur man ska göra. Det är tre brickor och en liten sprint som jag är lite osäker på hur de ska sitta. Däremot förstår jag att två små plastkåpor ska sitta ytterst. Jag ska maila firman och fråga om de har en större monteringsanvisning. (Förstorar jag upp, som nedersta bilden, så blir allt suddigt.) Om firman inte har någon tydligare, så får jag väl prova mig fram. Men det brukar vara mycket svårt att få loss delar som man har satt ihop fel. Det är bara hjul, hjulaxlar och grejen som ska sitta på handtaget som man kan ha saker i - som är omonterade. Och så måste jag lirka loss plast som är spänd kring alla metalldelar (före monteringen, så bultar går tvärs igenom). Jag kommer nog att ha att göra under morgondagen. Sedan ska det bli spännande att prova vagnen!

17-05-25:

Det är inte alltid som jag skriver "allt" här på bloggen. Ibland har jag mer omkring mig än ni får veta. Jag har märkt på sistone att jag ofta stavar fel och tappar ord (skriver fel ord). Det blir så när jag känner mig stressad. Ni får veta mer längre fram...

Ute skiner solen och det är 24˚ varmt = underbart!

Nu har jag monterat vagnen. På förmiddagarna fungerar min hjärna betydligt bättre än sent på kvällarna - så i dag listade jag ut hur allt skulle sitta ihop. Men jag tycker definitivt att de borde ha en så pass stor monteringsanvisning att man kan se vad illustrationen föreställer... Nu återstår att pilla bort all plast som sitter runt rören.

De två fotona nedan, av Wilda och Nico, tog jag i går när vi skulle lägga oss för natten. Nico hade velat leka en stund till, men Wilda var trött.

Jag såg en så snygg och praktisk klöspelar-möbel på webben i går, The Cone från Wiski. "Fodralet" är avtagbart och dynan vändbar och tvättbar. Om jag fortfarande hade haft katter så hade jag gärna köpt en sådan (förutsatt att de inte är svindyra):

   

   

Nu har jag invigt vagnen. Den rullar lätt - fast Nico hade nog hellre traskat bredvid de andra, i alla fall försökte han gnaga sig ut den första stunden. Vi hade sällskap med Lena och Lucky! Jag hade kameran med för jag hade tänkt fotografera alla fem hundarna, samt Lena. Men jag tog bara ett enda foto (på stranden) precis i början på promenaden, sedan blev det inga fler. Jag hade liksom händerna fulla av koppel och vagn...

Den sista biten hem fick även Stella och Wilda åka med i vagnen - dels för Nicos skull, dels för att de skulle vänja sig. Både Stella och Wilda såg ut att trivas. Bonnie däremot såg ganska sur ut när jag tvingade henne att gå bredvid. Hon hade fått plats, men hon är lite hård mot Nico. Om han kommer för nära henne så morrar hon till och då blir han jätterädd.

Bilden nedan hittade jag på Kureras webbsida. Eftersom den är så vacker så får ni också se den.

Svenska Magasinet rapporterar om en studie från Gelt:

När är det minst köer vid spanska shoppingvaruhus?

 

Efter att ha analyserat 50.000 kvitton från inköp vid 30 matkedjor, ser man att den allra bästa tiden att shoppa är mellan klockan 10 och 16 på onsdagar i slutet på månaden. Den bästa tiden för inköp under dagen är mellan klockan 10 och 11. Då är det 42 procent färre besökare i affärerna jämfört med övriga tider på dagen. Även på eftermiddagen mellan klockan 16 och 18 är köerna kortare. Då är det 30 procent färre besökare jämfört med genomsnittet under en dag.

Köerna är däremot som längst på fredagar mellan klockan 19 och 21, och lördagar från klockan 12 till 14. Den dag som det shoppas allra mest vid är den första lördagen i månaden.

Då gör ju Lena H och jag rätt, som föredrar att handla tidigt på förmiddagarna.

Vov och voff alltså! Min matte begriper sig inte alls på hundar. I morse, när jag kom ut på balkongen - då hittade jag en härlig blå-lila kladdig gegga som luktade vov-intressant! Jag insåg direkt att det var en perfekt gegga att rulla sig i. Så det gjorde jag! Jag rullade mig njutningsfullt i geggan! Jag blev vackert blå-lila på halsen och luktade både vov-spännade och vov-gott!

Men - då kom matte! Och hon hindrade mig, med våld faktiskt, från att rulla mig mer. Annars hade jag tänkt bli ännu mera blå-lila! Och sedan var matte så vov-dum,  att hon först tvättade bort den härliga geggan från balkongen, och sedan tvättade hon mig också. Vov alltså! Matte förstörde allt det roliga för mig! Nä - hon begriper sig verkligen inte på hundar hon! Vov! Och voff!

Vad det kletiga var vet jag inte, men jag gissar att det var en stor fågelskit - och att fågeln hade ätit någon sorts bär. Vad skulle det annars kunna vara? Fläcken fanns på balkonggolvet en meter från räcket. Tyvärr anande jag inte i tid att den fortfarande var våt och kletig...

Jag har precis skrivit en massa på Extrasida: http://christeltango.com/extrasida.htm - om Nico. Han kommer ju att bli till salu om knappt två veckor, och då kan jag hänvisa eventuella köpare till Extrasidan. Där finns många foton, men också en del fakta.

17-05-26:

På söndag förmiddag ska jag till Conchi. Då ska vi skriva på alla papper som behövs för att Nico ska få sin stamtavla. Då ska jag också betala de 300 € som parningen kostar. Conchi påstår att det är mitt eget fel att Nico har blivit en stor chihuahua. "Jag har låtit honom få obegränsat med mjölk av bra kvalité, jag har låtit honom ha det bekvämt inomhus etc. Nu blir han frisk och stark, men inte liten. Om det hade varit hennes hund så hade hon satt honom på diet för länge sedan." Det låter ju inte klokt. Gör spanska uppfödare så för att få mindre valpar? (Då är det ju bättre att ha avelshundar av mindre storlek, åtminstone hanen.) I Sverige strävar man inte efter att få små chihuahuor - utan efter att få friska och sunda som lever länge. Nog tror jag att Nicos blivande ägare föredrar en hund som väger närmare tre kilo, och är frisk och lever länge - än en liten klen som dör i förtid. Tror inte ni detsamma?

Jag tänker hur som helst inte sätta Nico på diet. Man bantar varken bebisar eller småbarn. Jag ska ge Nico den rekommenderade ransonen av torrfodret, och om Wilda sedan ammar honom lite därutöver så kan jag inte göra något åt det. Wilda börjar tröttna lite på att amma nu, och puttar bort honom när han bara har druckit lite - så det löser sig nog. Det är bra ur hälsosynpunkt (inte minst för immunförsvaret) för både hundvalpar och människobebisar att amma länge. Så det så!

Dessutom säger lagen om hunduppfödning, både i Sverige och i Spanien, att man inte får lov att skilja modern och valparna från varandra under de första 8 veckorna! Det är därför som man inte får sälja valpar som är yngre än 8 veckor. Valparna behöver den här tiden tillsammans med sin mamma! Man får inte ens låta en annan tik ta hand om valparna (såvida inte modern har dött), inte ens om tiken har dåligt med mjölk. Jag läste om en svensk uppfödare som fick böta för att hon hade låtit en annan tik amma valparna eftersom deras mor inte hade mjölk... Här i Spanien är det nog ingen som kontrollerar att uppfödarna följer lagen. Suck!

I går plockade jag fram den lilla gula katt-bollen till Nico. Den hade han roligt med länge. Han bet i den, bar omkring den, och jagade den när den rullade i väg. Och nästan hela tiden så viftade den lilla svansen.

   

Jag såg från balkongen i morse (innan vår morgonpromenad) att kommunen nu håller på att lägga den uppsamlade sanden på stranden.

Jag hann precis se att den lagade "fiskodlings-bassängen" bogserades ut på havet. Den ska ligga bredvid de andra längre ut (se nedanför röda pilen).

Jag tog kameran med på morgonpromenaden, men då var "fiskodlings-bassängen" redan utom synhåll. Men vi mötte MariPaz som var lika pigg och glad som vanligt. Hon hade dock bråttom för hon var på väg till Alicante (och skulle bara rasta Lluna först).

Jag passade på att ta en massa foton på arbetet med att lägga sand på stranden. (I gengäld glömde jag att fotografera hundarna.) Här kommer fotona i den ordning jag tog dem. Ni ser säkert själva vad de föreställer, och ni kan också se att "sand-bassängen" blev ganska full. Jag antar att kommunen vill ha stranden klar till den 1.a juni när badsäsongen med badvakter börjar.

Det var SÅ skönt på morgon-promenaden! Jag har stor lust att gå en lång promenad längs stranden, i vattenbrynet. Vi får se vad jag unnar mig. Jag har egentligen massor att göra. I dag ska det bli 28˚ i skuggan, 20˚ i havet, UV-index 8 och klarblå himmel större delen av dagen...

Mitt på dagen fick Nico följa med i vagnen. Det är svårt att ta foto på vagn + tre tikar, när de senare inte samarbetar. Men vagnen kom ju med på fotot i alla fall, fast inte Nico.

Den första kvarten som vi är ute brukar Nico ägna sig åt att försöka gnaga hål på näten, samt att försöka demontera kardborrebanden. Därefter brukar han ligga fint och titta ut på omgivningen.

På stranden syntes nästan inga spår efter morgonens aktiviteter, möjligen kunde man se något enstaka hjulspår.

Vi pausade när vi hade gått en bit, och då fick alla fyra hundarna dricka vatten. Fördelen med att ha vagnen med är att jag kan lägga mycket i korgen - så där har jag bajspåsar, våtservetter, vatten och lite hundgodis.

Väl hemma igen så somnade alla.

Själv gick jag ut igen, ensam. Jag gick en skön promenad i vattenbrynet från hamnpiren till piren vid hundbadet, och tillbaka igen. Nej, nu ljög jag lite. Sanningen är nästan från hamnpiren, för just nu hindrar "sandbassängen" folk från att gå de sista 100 meterna. Jag hade sollinne och korta shorts. Det där med bikini får vänta... Hur som helst så var det en härlig promenad!

17-05-27:

Det har varit så skönt ute i dag. Jag njuter när det är sådant här väder! Fast Ulf berättade att det har varit 26˚ i Stockholm i dag, och det är ju nästan lika varmt som här.

I dag har jag varit klädd i kjol utan fickor - så kameran har legat hemma hela dagen. Och faktum är att jag inte ens har fotograferat hundarna inomhus i dag...

Sent i eftermiddags fick jag plötsligt för mig att köra till djuraffären Madagascar för att titta efter om de hade en gul kanariefågel-hane. Det hade de inte, men väl många andra färger - röda, bruna och en snygg beige variant med kaffe-latte-färgade markeringar som jag aldrig har sett tidigare. (De har hanarna i en bur, och honorna i en annan.) Jag tittade länge på de beigea, och övervägde, men det är en gul jag vill ha. På Madagascar sa de att de nog får in gula om 2-3 veckor.  Så kanske jag slipper vänta till september på min kanariefågel-hane. Jag tittade längtansfullt på dvärgpapegojorna och undulaterna en stund, men hade bråttom hem (för det var snart dags för tidiga kvällsrundan). Jag köpte en påse hundmat, och sedan åkte jag hem igen.

Jag borde haft kameran med på utfärden. Dels hade jag gärna velat fotografera de beigea kanariefåglarna, och dels så passerade jag ett par stora jakaranda-träd som var översållade med vackra lila blommor. Men det var ju en oplanerad utfärd det här, så jag tog bara med nycklar och plånbok när jag åkte.

I dag säljer Westwing utemöbler för barn. Jag tycker om när det finns bra möbler i barnstorlek. Visst växer de ifrån dem, men under några år betyder det mycket att möblerna är precis lagom stora. Jag hade både utemöbler, och ett vardagsrums-möblemang, i barnstorlek till mina barn. Det kändes mest rättvist så. De var ju faktiskt i majoritet...

17-05-28:

Jag har blivit allvarligt förälskad i dag! Fast jag tar det i tur och ordning.

Jag tog några foton av Nico och Wilda i går kväll, fast då var för trött för att visa dem för er. Men nu ska ni få se fotona som visar hur fint Wilda leker med sin lille son.

   

   

   

De två fotona nedan visar att Wilda fortfarande håller rent efter Nico. Här äter hon upp hans bajs... (Blä!) Hon borde ha slutat vid det här laget, men eftersom hon bara har en valp att hålla reda på - så fortsätter hon.

Dock är det inte alltid hon hinner med att se var han kissar. Så det händer att jag hittar kisset först - och kan torka upp. Jag hittar kisset lika ofta med foten som med ögonen. Men jag går barfota inomhus, så det är lätt att tvätta foten (fötterna) några gånger extra var dag. Nackdelen med att Wilda sköter renhållningen är att jag inte får en chans att börja träna rumrenhet...

Just nu är Nico mycket mer angelägen om att dia, än vad Wilda är av att amma honom. Hon låter honom hållas en stund, sedan går hon undan. Jag ger honom torrfoder nu, så jag antar att Wilda snart ger upp amningen. Först därefter kan jag ha koll på att han får i sig en lagom mängd mat. Jag behöver ju inte ge honom mer än rekommendationerna, eftersom han faktiskt är lite tjock.

I förmiddags besökte vi Conchi några timmar. Hundarna hade som vanligt kul med alla Conchis chihuahuor.

Jag lät Nico hälsa på sin far Jachyko (till höger nedan). Bredvid står Wildas höggravida syster Omancha. Där ser det ut att bli sisådär 4-5 valpar.

Därefter satte Conchi och jag oss vid ett bord med alla papper som skulle fyllas i. Conchi lovade att ta med allt till spanska kennelklubben i Alicante i början på nästa vecka. Jag hoppas att det sedan inte tar evigheter innan stamtavlan kommer. (Det kan ta uppemot 9 månader, mot knappt 2 veckor i Sverige... Men om jag har tur så?)

Conchi ville att jag skulle fotografera hennes två yorkshire-valpar. Den nedan (som hon borstar på det översta fotot) är normalstor. Men syskonet var pyttelitet! (Jag kollade inte om det var tikar eller hanar.) De här två är till salu.

Ni ser nedan hur liten den högra är! Det lilla formatet tilltalar mig, men jag föredrar chihuahuor!

En av Conchis katter ville också bli fotograferad. I alla fall var den väldigt intresserad av kameran.

Men sedan var det klippt, för då fick jag syn på den här lilla krabaten!

En pytteliten korthårig chihuahua-tik. Jag blev blixtförälskad!

Ovan och nedan syns även hennes normalstora svartvita syster, så ni får en storleksuppfattning.

Conchi plockade upp den lilla (ovan) och lät mig hålla henne (nedan). Tydligen är hon redan 3 månader, fast hon bara är en tredjedel så stor som Nico.

Hon var inte van vid att bli hanterad, men det dröjde inte länge innan hon kände sig trygg hos mig - och pussade mig mitt på munnen. Jag höll henne resten av tiden jag var hos Conchi. Det här pyttelilla formatet väcker alla mina moders- och beskyddar-instinkter! Helst hade jag velat ta med henne hem bums.

Conchi sa att jag kunde sätta ner henne på marken. Den lilla såg rädd ut, och hade svårt att freda sig mot de större valparna. (På fotot nedan lyfter Conchi bort en av de andra valparna.) Conchi berättade att det var första gången(!) som den lilla fick gå utanför buren... (Tre månader gammal, och inte ens den stimulansen har hon fått. Det är ju inte bara mat och vatten som hunduppfödning handlar om...)

Lite smutsig på halsen var hon också, men så bor hon normalt i en liten bur (foton kommer längre ner). Jag ville förstås "rädda" henne bums! Jag kände på huvud och kropp, och jag kände inga defekter. Hon verkar vara alldeles normal, bara liten till växten.

Jag fick den uppfattningen att hon gillade mig också. Det är bara när jag tog fotona som jag hade henne vänd från mig, annars tittade (och nosade) vi på varandra.

På fotot nedan ser ni hennes helsyster, den översta korthåriga. Ja, det är samma mor och far, men tiken nedan är förstås född i en tidigare kull. Systern har hunnit bli champion. Egentligen tycker jag allra bäst om långhåriga chihuahuor, men så är jag ju så svag för små. Och jag gillar den här lillas färg. Jag frågade vad Conchi vill ha för henne. Conchi ska tänka på saken. Jag har ju egentligen inte alls råd att köpa någon valp nu, men ni vet hur jag är när jag blir förälskad... (Och Conchi brukar låta mig betala lite åt gången.)

På de två fotona nedan ser ni den lillas jämngamla syster. Jag tycker om den färgen också, men om jag skulle ha en svart-vit normalstor - så skulle jag ha valt en långhårig.

Nedan ser ni den ynka lilla buren (med gallergolv) som systrarna bor i. Visst ser det väl ut som om den lilla ville följa med mig hem (högra fotot)! De har en bror också, men han fick sitta i buren bredvid.

   

Tja, till slut beslöt jag mig (motvilligt) för att köra hem igen. Jag satte fast flickorna i deras säkerhetsbälten. Nico fick åka i väskan i förgrunden (fastspänd i ett annat säkerhetsbälte). Trots att han är stor för sin ålder, och aningen tjock, så är han ändå för liten för den minsta sortens sele (av den här modellen som är säker i bilen).

Det var jättevarmt i bilen när vi satte oss, men efter några minuter med AC:n på så blev temperaturen behaglig. Automatisk AC är guld värt i Spanien!

Hemma igen så fick vi besök av Lena och Lucky. Jag ska nämligen passa Lucky (31/5 - 4/6) när Lena och Jan är i Sverige. Och så ville vi se att det går bra med Lucky, Wilda och Nico. Det går hur bra som helst. (Detta är andra besöket sedan Nico blev vaccinerad.) Wilda litar helt på Lucky, och tycker att han hör till familjen. Och Lucky viftar på svanen åt Nico, och låter honom busa med sig. Det kommer att gå jättebra!

Jag vill också berätta att Safir nu är aningen tamare. I alla fall så satt han kvar, alldeles nära min hand, i går när jag pysslade med lite i buren. Celeste satte sig däremot på den översta pinnen. Med tiden kommer de att lita mer och mer på mig.

Fast just nu har jag bara den pyttelilla tiken i huvudet... Jag vill att hon ska flytta hem till oss!

Jag bara tänker på den lilla tikvalpen! Jag blev så förälskad. Men när jag tittar på alla fotona jag tog så grips jag av oro när jag ser på ett av dem, det här:

För titta så likt det är det här fotot, på kropps-ställningen:

Känner ni igen lilla Nova², som dog? På fotot ovan har hon en av sina kramper. Hon led av occipital dysplasi. Tänk om den här lilla tiken också gör det? Om hundar med defekten får kramper redan som valpar så blir de aldrig vuxna! (För repetition om sjukdomen, titta längst ner på sidan Om mina djur: http://christeltango.com/omminadjur.htm.)

Jag skulle inte orka fästa mig jättemycket vid en hund igen, bara för att mista den några månader senare. Jag kände jättenoga på hennes huvud i dag, och skallbenet kändes alldeles helt i nacken. Jag litar ju inte riktigt på att Conchi själv har koll. (På Stella kan jag känna det avlånga hålet, fast Stella aldrig har haft någon kramp.) Jag tog en massa foton i dag medan den här lilla var i en liten inhägnad tillsammans med sina syskon, bl a fotot ovan, och jag märkte inget ovanligt då. Så det kan ju vara en slump. Men lilla Nova² var också smutsig på halsen när jag hämtade henne. För att hon hade ramlat i maten under ett anfall. Jag skickade båda fotona till Conchi och frågade om hon har märkt något... Man kan bara se säkert om man röntgar huvudet, och det kostar ju en slant.

Jag vet inte vad jag ska tro. OM den här lilla tiken har samma defekt så skulle jag visst kunna tänka mig att ta hand om henne (men självklart inte betala för henne), trots att jag visste att hon skulle dö ung. Då skulle jag kunna ge henne ett bra liv några månader, tills det inte går längre. (Hos Conchi skulle hon bara få vara i sin lilla bur de månaderna, och aldrig riktig leva - eller känna sig älskad.) Usch så svårt det är sådant här! Om jag var uppfödare och en valp avvek från det normala - då skulle jag ta den till veterinär för att kolla om valpen vore frisk eller ej. Det är ju alltid bättre att veta. Om inte annat för att kolla upp sina avelshundar...

I praktiken: Skulle jag orka gå igenom allting en gång till? Först glädje och kärlek, och sedan mista den lilla... Jag vet inte, jag vet inte...

Vågar jag tro att hon är frisk den här lilla? OM jag köpte eller tog hand om henne, så skulle jag låta veterinären röntga henne bums, så att jag fick klara besked. Skulle jag lämna tillbaka henne om hon hade defekten occipital dysplaci? Jag vet inte. Jag skulle begära tillbaka pengarna förstås, men... 

Så många tankar! Jag kommer säkert att drömma om henne i natt! Jag önskar så att hon får ett bra liv!

17-05-29:

Jodå, jag drömde om den lilla tikvalpen i natt, och jag har tänkt på henne mest hela dagen. Jag skrev till Conchi i går, och skickade foton, men hon har inte hunnit svara än. Usch så tragiskt det vore, om även den här lilla sötnosen går en smärtfull död till mötes.

I förmiddags var jag och tittade på två små (ca 50 m²) lägenheter. Den ena var ganska sliten och låg utanför centrala El Campello, men hade havsutsikt. Den andra ligger ganska bra till och vetter åt söder, och har inte så tokig utsikt - fast man bara ser hus och träd. Jag fotograferade som vanligt, men just nu hinner jag inte visa fotona.

Det var meningen att Alicia skulle ha kommit hit en stund i dag, och jag höll mig hemma och väntade, men hon kom inte. (Det är andra gången i rad hon inte kommer när vi har avtalat.) Hon skrev i kväll och frågade om det går bra i morgon, men då har jag fullt program. På morgonen ska jag till Fiona ang min spanska deklaration, mitt på dagen ska jag med Wilda till veterinären, och på eftermiddagen ska jag hämta Lena T på flygplatsen. Lena ska sedan vara här ända till den 13/6. Det ska bli jättekul! (Så Alicia får vänta...)

Jag har gjort i ordning en bädd åt Lena. Jag la en bäddmadrass ovanpå Ulfs säng. I gästrummet är det liksom lite trångt just nu (se nedan). Jodå - det är gästrummet, inte förrådet. Och gästsängen står faktiskt under alla sakerna! Alla sakerna fick jag förstås flytta för att kunna få fram en bäddmadrass. Jag bar helt sonika in allting i Ulfs rum, och la det på hans säng. Sedan tog jag fram madrassen - och därefter kunde jag bära tillbaka alla sakerna igen. Eftersom jag organiserade allt lite bättre, så ser det inte riktigt lika överfullt ut i gästrummet längre.

Va, håller ni inte med? Man kan i alla fall lättare ta sig fram både till garderoben till höger, och balkongdörrarna till vänster. Så det så! Fast jag trivs förstås inte med att ha det så här. Jag ska ordna, gallra ut en massa, och organisera om i sommar. Mycket av det som syns nedan är faktiskt tomma lådor (alla på hyllan, och några på sängen).

Så här får Lena sova:

Medan jag pysslade där nere så låg småflickorna i hallen, så att de kunde ha bättre koll på mig. (Fast jag har dörren ovanför trappan stängd, så att inte Nico ska trilla ner.)

Det här är vad jag ser nu när jag står vid datorn. Som ni ser så har vi en flick- och en pojk-avdelning...

Jag har förresten pratat svenska i dag! Jag träffade fyra trevliga svenska kvinnor snett utanför vår port. De stod och väntade på bussen - länge, så vi hann prata ett par omgångar. Jag hoppas att deras buss kom till slut.

17-05-30:

Min morgon har varit stressig. Kl 10 träffade jag Fiona och mannen från spanska skattemyndigheten. Min deklaration för 2016 blev klar. Den 30/6 ska jag betala 4'607,47 € - hur nu det ska gå till...

Om 20 minuter ska jag till veterinären med Wilda. Hoppas hon är bra nu!

Lena T sitter redan på flygplanet. Henne ska jag hämta på flygplatsen framåt kl 15.

Märkte ni förresten att jag lyckades överföra en hel det text + foton till Sparad dagbok 41 i går - utan att Frontpage kraschade? Skönt!

Det är trevligt att ha Lena T här! Vi har dock inte hunnit så mycket mer än att gå hundpromenader - och prata. Nu ska vi snart gå sena kvällsrundan och därefter lägga oss.

Jag glömde berätta att jag vägde alla hundarna i morse. (Fast jag undviker f n att väga mig själv - jag vet ju att resultatet är nedslående.) Bonnie vägde 2675 gram, Stella 1840 gram, Wilda 2060 gram och lille Nico 950 gram. Flickorna väger alltså precis lagom (fast Wilda får gärna lägga på sig ett hekto) - men lille Nico är faktiskt ganska tjock nu. Han har helt klart överflödigt fett. Men jag anser fortfarande att man inte ska banta bebisar. Däremot har jag gått över till junior-mat (lite mindre fet än baby-maten), och han får bara precis vad han ska ha. Men så diar han så ofta han får, och då blir det för mycket sammanlagt. Men det kommer snart att rätta till sig. Wilda börjar försöka komma undan nu, hon vill inte mer.

Wilda fick förresten en spruta i dag som ska göra att livmodern drar ihop sig, för hon blöder fortfarande. Hon ska få ytterligare en spruta i morgon och en på torsdag. Måtte hon slippa blöda sen. Det tar för mycket på hennes krafter. (Jag ger henne dagligen järnmedicin.)

I dag får ni klara er helt utan foton. Jag har inte hunnit med... (Conchi har inte svarat ännu, så jag vet inget mer om den lilla.)

17-05-31:

Oj! Nu är det dags för sena rundan med hundarna, och jag har inte hunnit skriva något här... Vi har haft fullt upp, Lena T och jag (och hundarna). I kväll tittade Lena H inom en stund, och nu är Lucky här. Jag ska passa honom några dagar. Det går så bra med alla fem hundarna tillsammans, möjligen är det lite knivigt att gå ut med alla samtidigt. Men nu kan ju Lena T hjälpa mig, vilket förstås underlättar.

Jodå, ni ska få se foton. Inte för att jag har hunnit ta några hittills, men jag ska - i morgon.