Sparad dagbok 40

Sparad dagbok 39 kraschade den också, så att jag inte kunde avsluta den - precis som nästan alla dagböcker har gjort på sistone. Troligen beror det på Microsoft FrontPage, men det kan också bero på att min dator har för dåligt RAM-minne... Suck, i vilket fall som helst. Hoppas att den här dagboken kommer att fungera som den ska!

I morse sken solen, sedan kom det en skur, och nu ser vädret ut som om det inte riktigt kan bestämma sig. Men blåsa kommer det alla gånger att göra.

Jag har annars varit glad för att det har varit lite varmare de senaste dagarna, särskilt på nätterna. Det har gjort mycket för inomhus-temperaturen. I mitt rum har jag haft kring 19,5˚ fast jag har haft elementet avstängt. Tänk om jag bodde i en lägenhet där det aldrig blev kallare inomhus! Då skulle det vara enkelt, och inte alltför dyrt, att med hjälp av värmeelement få de 22˚ som jag behöver för att må bra.

Jag känner att jag absolut inte vill tillbringa en enda vinter till i en helt oisolerad lägenhet! Jag klarar inte av att frysa så mycket inomhus! Jag tycker att vi ska sälja den här lägenheten och köpa en mindre, men välisolerad, för pengarna. Ulf säger att han bara kan gå med på det om jag kan hitta en "motsvarande lägenhet" - och då menar han med lika fin havsutsikt som vi har nu. Och det går inte. En modern och välisolerad strandnära lägenhet med havsutikt - kostar allra minst 100'000 € mer. Däremot skulle vi kunna få en modern välisolerad strandnära lägenhet med två sovrum utan havsutsikt för summan vi skulle få för den här lägenheten. Jag skulle föredra det, men Ulf säger bestämt nej. (En sådan mindre lägenhet skulle kosta mycket mindre i drift, skatt och avgifter - dessutom.) Det är klart att jag tycker väldigt mycket om vår fina utsikt. Men om jag får välja mellan fin utsikt och att frysa, eller sämre utsikt och att ha det varmt och skönt - då väljer jag det senare! Om jag bara bor ca 100 meter från havet är det ju enkelt att gå ner och titta på det när jag vill. Vad händer om jag inte kan övertala Ulf, och inte kan tänka mig att frysa nästa vinter???

I morse såg jag att Stella hade fläckar i pälsen. Det visade sig vara blod. Inte från Stella, men från Wilda som förmodligen har legat ovanpå Stella i natt. Stackars Stella! Jag har tvättat/borstat bort blodet så gott jag kan.

När Wilda och Stella umgås - så är det alltid på Wildas villkor - större och starkare som hon är.

I dag säljer Westwing kristallkronor. Den här enkla creme-färgade tycker jag ser trevlig ut. Men den kostar 99 €, och jag tycker fortfarande bättre om den billigare som de sålde tidigare. Jag har ändå inga pengar nu, och jag har ju lampa över matbordet - så läget är inte akut. Men om ett par år kanske jag kan köpa en snyggare lampa än den enkla plastlampa som jag har nu, för att hänga över matbordet.

Jag läste ut boken Nattfåk i går. Trots att det förekom ett och annat spöke i handlingen så tycker jag att boken var bra: intressant och spännande. Jag fick också lära mig att ordet fyka är fornnordiskt. I Skåne säger vi ofta att snön fyker = snö (och/eller sand) som häftigt drivs fram av vinden), men jag hör sällan ordet längre norrut - så jag trodde att ordet var skånskt. Men nu vet jag bättre. (På norska heter det fok eller fokk.) Och på Öland kallar man det fåk, när den kalla nord-nordostliga vinden driver snön framför sig in över ön. I gamla tider krävde fåken årligen många dödsoffer. Nu behöver ni inte längre undra varför boken heter just Nattfåk.

Jag har, som jag har antytt, ätit både fel och för mycket en period nu. Det beror på att jag inte känner mig harmonisk, utan orolig och stressad. Som helnykterist, icke rökare och motståndare till alla droger (inkl "lugnande" som läkarna skriver ut) så är snabba kolhydrater det enda jag kan missbruka i sådana här lägen. Jag äter inte för att det smakar gott. Det känns som ett missbruk, en ätstörning. Självklart så mår jag sämre fysiskt, och självklart går jag upp i vikt. I dag visade vågen 55,1 kg (mer än på många år) och 26,8% fett. Det känns ju inte så kul. I stället för att väga 3-4 kg för mycket (som tidigare) så väger jag nu 8-10 kg mer än jag trivs med. Tyvärr känner jag inte att jag orkar ta itu med problemet riktigt än. Suck, och dubbelsuck. Måtte jag inte blir sjuk av mitt ohälsosamma leverne... Jag SKA ta itu med problemet - fast senare... Jag orkar inte nu! Förmodligen skulle jag må bättre om jag visste att jag skulle få slippa att frysa nästa vinter, och att jag dessutom skulle ha råd att betala hyran (vi bor för dyrt nu)... Det stressar och oroar mig att inte veta hur framtiden kommer att bli. Ulf och jag vill så olika här i livet.

Fr o m i morgon så ska jag passa Lucky. Lena ska nämligen resa till Skåne, och vara där några dagar. (Jan har rest upp i förväg.) Tur att Lucky är kastrerad, för då kan jag ha honom fast alla mina tikar löper. Det ska faktiskt bli roligt att ha Lucky här - även om jag inser att det inte blir alldeles enkelt att gå ut med fyra hundar samtidigt.

Molnen försvann, himlen blev blå, och hundarna och jag gick ut på vår mitt-på-dagen-promenad.

Jag såg ett ungt par som badade, och det var spanjorer hörde jag när de senare torkade sig och klädde på sig. Men det måste ha varit turister ändå - för nu är det faktiskt bara 15˚ i havet. Brr...

Vi mötte Staffan och Annevi, och vi stod och pratade en stund - bl a om att det var skönt att solen tittade fram igen.

Då råkade jag vända mig om - och såg att himlen började bli hotfullt grå. När det blåser så flyttar sig molnen snabbt! Vi vände bums hemåt, hundarna och jag, men hann inte ända hem innan regnet började.

Det kom inte så många droppar, och nu är det uppehåll igen. Men himlen ser opålitlig ut. Det nya vädringsstället är nu monterat och står (under tak) på balkongen. Eftersom sådana inte går att fälla ihop så kommer det att få stå ute. Det gör inte lika mycket om det kommer rostfläckar på ett vädringsställ. Eftersom kläderna hänger på galgar så kommer de inte i direkt kontakt med rosten. Det här stället kommer nog att hålla flera år...

Hyacinterna har fått nya blommor, och blommar så vackert. Men de är lite rangliga så jag lutar dem mot min ljuslykta.

Jag tycker att de rosa är vackrast, men brukar alltid köpa någon vit också - eftersom vita blommor brukar dofta mest. Nu har jag hört att de blå ska dofta ännu mer, så jag köpte en sådan också. Och jag sniffar och sniffar, men kan inte avgöra om det verkligen är vit eller blå som har intensivast doft. Däremot känner jag tydligt att den rosa doftar minst.

Jag har fått flera veckotidningar av Lena, och jag har hunnit skumläsa några. Jag hittade det här:

Det låter ju bra! Då har jag fått ytterligare ett skäl till att läsa! Jag hittade också en "Lilla fruntimret", se nedan. Lilla fruntimret hör till mina idoler. Undrar om det bl a är mig hon syftar på när hon säger "många som inte är riktigt kloka"?

I förmiddags hämtade jag Lucky. Han verkar tycka att det är trevligt att komma hit, särskilt när här luktar löptik! Wilda luktar intensivast (för hon är närmast höglöpet). Det är bra tur att Lucky är kastrerad. Nu nöjer han sig med att lukta, och slicka. Stella verkar nästan vara lite avundsjuk för att han inte bryr sig om henne...

Wilda är ovan vid uppmärksamheten, men finner sig i det hela. Hon känner inte Lucky lika väl som Bonnie och Stella gör, eftersom hon ofta har varit hos Alicia när Lucky har varit här. När Wilda tycker att Lucky blir för närgången så säger hon ifrån, och det accepterar han bums.

Lucky håller koll på Wilda hela tiden. Vem vet, det kan ju komma en annan hanhund - så det gäller att vakta sin lilla fästmö.

Till slut blev Lucky trött, och klämde ner sig i en av de minsta hundsängarna. Det gick bra!

I dag säljer Westwing bl a hundsängar (till halva normalpriset, så därför är de redan slutsålda). En sådan här borde vi förstås ha som hund-gästsäng - när Lucky kommer och hälsar på. Han skulle säkert ha gillat dem, särskilt den vänstra tror jag.

När vi om en stund går vår mitt-på-dagen-promenad så kommer jag inte att kunna ta med kameran. Om jag ska hålla i fyra hundkoppel (+ en bajspåse) så lär jag inte klara mer. Ni får nöja er med inomhus-foton de här dagarna...

Jag har googlat lite mer på dvärgpapegojor, både Lessons och Agapornis. Jag hittade en blogg med underbara foton på Lessons sparvpapegojor: https://ninasbilderblogg.wordpress.com/mina-faglar/ Lessons-paret hade just fått ungar, och matte Nina tar jättefina foton! De översta fotona har jag lånat från hennes blogg. Och efter att ha sett Ninas Lessons-foton, så blir jag ännu mer sugen på just den sortens papegoja, särskilt på en blå! Det ska finnas blå, gröna, vita och gula Lessons sparvpapegojor, men bara gröna och blå är någotsånär lätta att få tag på. Det vore roligast om fåglarna har lite olika färger så att det är lätt att skilja på dem.

Jag hittade fina foton även på olika sorters agapornis dvärgpapegojor. Bland dessa finns ännu fler färger att välja på.

Jag skulle gärna vilja ha fåglar bums! Men först måste jag köpa buren, tillbehören, och maten. Och sedan göra i ordning allt. Först därefter kan jag köpa fåglarna. Och jag kan ju inte veta att djuraffären har rätt sorts fåglar hemma precis när jag vill köpa, så det kan hända att jag får vänta lite till. Men "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge", påstås det ju...

Nina, som jag nämnde ovan, skrev just att hon inte längre uppdaterar den bloggen. Här kommer adressen till hennes nya blogg: https://bluebirdsmiling.com/ Hon har hundar också! (Whippets)

Det verkar bli en fin dag i dag! Det är redan 20,8˚ ute, och då blir det förstås varmare inne också. Skönt! (Och det är ingen regnrisk alls i dag, trots att min väderstation påstår det.)

Jag bar in hundarnas lilla soffa i mitt sovrum i går. Där har Lucky sovit gott i natt, för där får han plats utan att rulla ihop sig.

Oj! En liten "olycka"... Så här gör hanhundar när de är hemma hos tikar. De markerar. Jag tycker att det är utmärkt att Lucky valde att markera just på puffen/fotpallen, för den har avtagbar klädsel som dessutom är liten och lättvättad.

Det är inte mer än rätt att jag får tvätta lite efter Lucky. Det är nämligen så, att när mina tikar är hemma hos Lucky - då kissar de på mattorna där. Och mattor är betydligt mera svårtvättade. Det är bra synd att man inte kan prata med hundar, och förklara - att man faktiskt inte få kissa inomhus alls (utom på djur-toan). Men för hundar är markerandet helt naturligt, en ren instinkt, så det är inget man kan göra. Det har varken med uppfostran eller rumsrenhet att göra. Själv har jag bara vinylmattor numera, så jag slipper problem med mattvätt! De är ju lika lätta att tvätta/torka av som klinkergolven. Jag har valt att ha det lättskött! Alltså blir jag inte det minsta lilla sur på Lucky.

Har jag berättat för er vad som händer om en spansk helgdag infaller på en lör- eller söndag? Jo, då blir det helgdag på måndagen som kompensation, så att spanjorerna inte går miste om en ledig dag. Tvärtom som i Sverige alltså, där man har flyttat nästan alla helgdagar till lördagar så att alla kan jobba som vanligt under veckorna (så att midsommarafton sällan infaller vid årets ljusaste dygn). Jag har en känsla av att spanjorerna inte blir utbrända i samma utsträckning som svenskarna...

Lucky filosoferar. Han funderar på varför matte och husse inte också sover här nu. Det finns ju en stor soffa i vardagsrummet...

Men nu ska vi strax ut på promenad, alla fyra hundarna och jag. Jag kommer inte att behöva några ytterplagg alls! Jippie!

Jag tog min tunna nylonväst, för då kunde jag stoppa kameran i fickan. Ur värmesynpunkt hade jag inte behövt den. Och jag borde ha tagit sandaler i stället för joggingskor. Men jag hann inte tänka efter före...

Under hela promenaden var Lucky strängt upptagen med att nosa, eller slicka, Wilda där bak...

Vi mötte Lola, så jag bad henne ta ett par foton av mig och alla fyra hundarna. (Det är inte klokt så tjock jag ser ut! Inte bara ser ut - jag är... Suck! Jag orkar inte göra något åt det just nu. Jag borde, men... Suck! Tur att hundarna inte bryr sig!)

Därefter gick vi åt var sitt håll. Jag såg två barn som badade. I dag är det 17˚ i havet (och UV-index 3). Det var alla gånger (utländska) turister som vanligt (så här års). Vi bofasta väntar tills det blir allra minst 20˚ varmt i vattnet. Och om vi inte bara ska doppa oss hastigt, så vill vi att vattnet åtminstone ska vara över 22˚ varmt...

På hemvägen mötte vi flickan som äger vår närmaste djuraffär: Don Gnau, och hennes två hundar. Hon köpte sin chihuahua efter att ha träffat Wilda och blivit förtjust i henne. Tyvärr valde hon en hund utan stamtavla, så det är knappast troligt att hunden är 100% chihuahua (nosen ser "fel" ut). Men visst är tax-hanen och chihuahua-tiken ett gulligt par! (Hon har låtit kastrera båda.)

Jag är alltså inte ensam om att tröstäta. Fast just sådant godis som på bilden ovan äter jag praktiskt taget aldrig, jag är inte förtjust i smågodis. Det jag framförallt överäter av är olika typer av "fyllda" bröd (empanadillas o likn), choklad (helst mörk), och periodvis (när det är varmare) glass. Men när jag "ändå äter onyttigt" så kan nästan vad som helst slinka ner - det mesta proppfullt med snabba kolhydrater. Suck! Det är aningen bättre än att missbruka alkohol och narkotika, men det är förstås ohälsosamt ändå. Mitt BMI är just nu 23,0. Det ligger alltså farligt nära den övre rekommenderade gränsen för kvinnor. (Rek BMI för kvinnor = 18,5 - 23,9 och för män 20,0 - 25,0.) Jag trivs bäst när mitt BMI ligger kring 19-20...

Förresten har jag vägt Lucky i dag. Han vägde 7,9 kg, vilket säkert är 1-2 kg för mycket. Men han är lika glad för det. Själv är jag nästan aldrig nöjd med mig själv. Citatet nedan hittade jag också i Lenas tidningar, liksom det därefter.

Ute skiner solen, det har varit 18˚ som mest - men det är, och har varit, blåsigt. Med en vindtät väst har det varit skönt promenadväder.

Fast redan före frukost var här full aktivitet. Då lekte nämligen Lucky och Wilda "parningslekar"... Lucky gör vad han kan, fast han är kastrerad. Instinkterna finns kvar. Men han respekterar när Wilda säker nej på skarpen. Ni ser nedan att hon är ganska "dräglig" i pälsen på ryggen. Det blir så... För det mesta är det Lucky som tar initiativet. I morse tog han så många initiativ under morgonpromenaden så han inte hann bajsa själv - fast han behövde. Han hade inte tid. Och inte hjälpte de att jag gick ett varv extra med bara honom, då tittade han över axeln hela tiden och letade efter Wilda. (Men det ordnade sig nästa promenad.)

Fast det är inte alls bara Lucky som tar initiativ. När han vilar, så händer det att Wilda uppmuntrar honom. Nedan t h så slickar hon dessutom rent hans öron. Och hon har börjat att vika svansen åt sidan...

För säkerhets skull gick jag till veterinären i eftermiddag, och bad dem ta ett prov så vi kan se vilken dag som är den optimala för parning. Det kan ju vara redan i morgon! Wilda blöder fortfarande lite, men när blödningen upphör så brukar man ha 24 timmar på sig att para, i bästa fall 48. Jag måste vara beredd så jag kan åka till Conchi på rätt dag. (Måtte det inte bli till helgen, för då är Conchi på hundutsällning på annan ort.) Veterinären ska mejla mig resultatet, men jag har ännu inte hört något.

Mellan alla parningsförsök så vilar hundarna. Lucky klämmer gärna ner sig i mina hundars minsta sängar, fast de har större.

Fast just i sängen ovan (samma som nedan) fick han inte ligga för Bonnie. Hon sa ifrån att han skulle flytta sig, och då gjorde han det.

Jag tittade nyss på Solvias webbsida för att se om det ännu finns kvar några osålda lägenheter i det blå huset snett över gatan. Det finns tydligen tre med ett sovrum, och två med två sovrum kvar. De bästa två-sovrums-lägenheterna är sålda, medan de tre med ett sovrum som finns kvar alla är bra. (Nackdelen med alla de här lägenheterna, som jag ser det, är att de vetter åt norr.)

Månadens elräkning kom precis. Jag får den via mail. Den här gången ska jag betala 219,01 €. Det kunde varit värre (vi har snålat så mycket vi kan) - men också mycket bättre ( t ex en isolerad lägenhet = lägre värmekostnader)...

Veterinären har svarat. Han tror att rätt dag kan vara på fredag, men vill att vi tar ett nytt prov på fredag morgon för säkerhets skull. Jag har själv gissat på fredag - söndag. Då vore det förstås katastrof om jag inte kan para Wilda lördag + söndag - för att Conchi är bortrest. Jag hoppas att jag kan lämna Wilda hemma hos Conchi på fredag. Hennes föräldrar kommer att vara hemma för att ta hand om hundarna. Om Wilda och Jachyko sedan kan få bo tillsammans över helgen, så kanske de kan fixa det hela själva? Om han inte är helt oerfaren så borde det kunna gå. Annars kan jag kanske åka dit ändå, och para hundarna på egen hand. Detta förutsätter förstås att Conchi inte ska ställa ut just Jachyko...

Jag kunde också konstatera att Bonnies och min blogg nu ligger på 10:e plats (av 653 hundbloggar). Inte så illa!

I förmiddags gick jag till veterinären igen med Wilda, för att ta prov så jag kan se om det är i dag eller till helgen som är optimalt att para. Lucky säger att det är i dag. Det känner han på lukten... Veterinären har ännu inte hunnit svara, men jag åker till Conchi i eftermiddag hur som helst. Vi måste försöka en gång i dag!

Jag började på en ny bok i går (men hann bara läsa två kapitel). Den här boken, som jag har fått av någon, började spännande.

Jag har nu bestämt mig för att jag ska köpa två stycken blå Lessons sparvpapegoja (Forpus Coelestis, på spanska: cotorrita celestial). Det ska gå att skilja på könen (se nedan), och jag tycker att de blå är allra vackrast. Fördelen med Lessons, utöver att de är väldigt söta, är att deras röster alltid är behagliga (medan dvärgpapegojor kan skrika högt ibland). Jag får antagligen beställa fåglarna i djuraffären, och sedan vänta tills de får in dem.

Jag var hos Conchi i går och parade Wilda. Om detta berättar jag lite senare i dag.

Veterinären mailade i går att det optimala vore att para Wilda nu i helgen, men att det skulle gå även i går. Det är med tikar som med kvinnor, att det går bra att para några dagar före ägglossningen (eftersom spermierna överlever 4 dygn och kan "vänta"). Det är ingen nackdel (som jag ser det) eftersom chansen då ökar för att få tikvalpar/döttrar. Men när det gäller hundar så är det bra att upprepa parningen 2-3 gånger för då ökar chansen att få fler valpar.

I går eftermiddag hade jag bestämt träff med Conchi. Men när jag kom fram var hon inte där. Det visade sig att hon var i väg för att para en av sina egna tikar, och det hade dragit ut på tiden. (Även den tiken skulle det ha varit optimalt att para lördag-söndag, men eftersom Conchi är bortrest på hundutställning så kan hon inte nu i helgen.) Wilda och jag fick vänta över en timme innan Conchi kom, så vi hann titta på alla hundarna (mest på chihuahuorna, och förstås på Wildas tilltänkte Jachyko) samt på växterna i trädgården. Men det var kallt att vänta, för det blåste kalla vindar i går.

Som vanligt var det Stellas pappa Voxer som först kom och mötte oss. Han förklarade sig villig att para Wilda bums, men jag förklarade det där med för nära släktskap (och bar för säkerhets skull Wilda).

Vi hälsade på Jachyko (hanen längst till höger med mycket päls). Han har nästa samma färg som Bonnie på ryggen. Han är kortare än Wilda men bredare över bringan. Jag tror att de kompletterar varandra bra.

Vi pratade lite med Wildas pappa (ovan - han som klättrar så bra), samt Wildas mamma (nedan).

Nedan ser ni Jachyko i mitten på fotot - och längst till höger Wildas syster Omancha. Systern är dräktig (och jag tror att det är Jachyko som är den blivande pappan).

Här kommer fler foton på Jachyko. Det är svårt att fotografera hundar i inhägnader, särskilt när alla är jätteivriga och vill ha uppmärksamhet.

Jag tycker att han är söt, och liknar en liten nallebjörn. Eftersom han tillbringar vintern utomhus så är pälsen tjockare än den skulle vara normalt. Han är frisk och sund och har fina rörelser. Måtte nu Wilda bli dräktig!

När Conchi äntligen kom så satte vi fart med parningen bums. Det hade varit bättre att låta hundarna bekanta sig med varandra först, men det var kallt ute och vi ville inte vänta. Hanen är ett drygt halvår yngre än Wilda, och inte så erfaren, men han var ivrig att få sätta igång. Wilda undrade vad han hade för sig, men vek ändå svansen åt sidan. Tyvärr fick han utlösning med svällkroppen utanför (den som gör att hundarna sitter ihop ett tag efteråt). Conchi fick då hålla fast hanen så att de flesta spermierna skulle hitta in ändå. Men penis kommer inte lika långt in när det blir så här - alltså går en del spermier "till spillo".

Vi ska träffas igen på måndag förmiddag (vi har ännu inte bestämt exakt tid) för att göra ytterligare en parning. Men det kan vara så - att det är för sent då. Det återstår att se, om Wilda fortfarande är villig eller ej. Visst är det typiskt att Conchi är bortrest just precis när Wilda höglöper! Jag skulle gärna ha parat Wilda både fredag, lördag och söndag - för säkerhets skull. Jag hoppas SÅ att Wilda ska bli dräktig och få valpar! Håll tummarna ni också!

Jag hade gott om tid att studera trädgården, och stod länge och beundrade trädet nedan. I går visste jag inte vad sorten heter, men det har jag tagit reda på i dag. Det är en Rums-akacia! (Paraserianthes lophantha/Albizia lophanta. Kallas ibland borst-akacia.)

Den akacia som vi oftast ser i Sverige, är varianten nedan. Vi kallar blommorna mimosa (men det är egentligen felaktigt).

Förr om vårarna, när jag bodde i Sverige, brukade jag ofta köpa gula tulpaner och en kvist mimosa. Jag tycker att det är så vackert tillsammans.

Om jag här i Spanien skulle ha ett akacia-träd i kruka på balkongen, så skulle jag nog välja just detta. (Det växer vilt här...)

Annars är guld-akacia, och silver-akacia (nedan) också vackra! Det finns flera hundra varianter av akacia, och långtifrån alla har gula blommor.

Och ett vackert träd som jag (ännu) inte har brytt mig om att ta reda på namnet på. (Bladen liknar jakarandans, men är gulare.)

Att busken nedan är en julstjärna ser ni nog, även om just det här exemplaret är ovanligt tanigt. Här kan de bli 2-3 meter höga och lika breda i diameter.

Just nu sover alla fyra hundarna, men annars ägnar sig Lucky och Wilda åt rena rama sexorgierna... Lucky tycker att livet leker, men stundvis är Wilda lite trött för att hon aldrig får vara ifred. (Fast hon låter honom hållas.) Lucky pysslar också om sin lilla fästmö på annat vis - han slickar henne i ansiktet, i öronen, på ryggen och på magen också. Wilda verkar tycka att det är allra skönast på magen. (Hon brukar tycka om när vi klappar henne där.)

Ute är det gråmulet, blåsigt, och bara 16˚. Vi ska snart gå vår mitt-på-dagen-promenad, men jag tror inte att någon av oss har lust att gå särskilt långt...

Även i dag är det lite gråmulet ute, men hyfsat varmt - just nu (11:30) 17˚. Men jag saknar solen!

Jag tog några hund-foton i går kväll (medan jag satt vid matbordet och läste). Sängen som Lucky ligger i brukar stå tätt intill skåpet till vänster. Men han flyttade fram den så att han skulle ligga lite närmare sin lilla fästmö...

Nu kraschade Microsoft FrontPage igen! Detta innebar att allt jag har i Sparad Dagbok 39 försvann från min hårddisk. Däremot ligger det kvar på webben så länge jag aldrig mera rör sidan. Som tur var blev text och bilder kvar här i Dagbok. Det enda jag gjorde var att försöka flytta över lite text och bilder härifrån till den sparade dagboken, eftersom det börjar bli mycket här. Nu kan jag inte avsluta Sparad Dagbok 39 ordentligt, och jag måste skapa en Sparad Dagbok 40. Det var inte alltför länge sedan som jag sparade hela Christeltango. Men tyvärr sparas texten för sig och fotona för sig, så om något krånglar (som nu) så måste jag lägga in texten först, och sedan varje bild för sig. Detta vore ett evighetsarbete som jag inte orkar med. Alltså hjälper det inte mycket att jag har sparat Christeltango... Och Frontpage-supporten upphörde för många år sedan. (Programmet är från 2003.)

Fast vad hjälper förbättrad strategi - mot ett krånglande Frontpage? Nej, jag ljuger inte, knappast de som gjorde reklam för Frontpage heller. Det var andra tider då.

Jag måste övergå till min nya webbsida Christel.es! Ja, det är förstås inte den här webbsidan det är fel på utan det föråldrade programmet jag skriver i. Jag klarade ju av att lägga upp olika sidor på min nya webbsida. Det är bara den lilla detaljen att det inte gick att skriva blogg där. Alla fotona la sig underst. Men One.com har ett bloggverktyg. Kanske det funkar om jag kopplar verktyget till Christel.es? Jag måste sätta mig in i det, och prova, så snart jag orkar. På One.com har de i alla fall väldigt bra support, så där kan jag få hjälp. Men kanske jag måste börja om med min nya webbsida, för att få allt att fungera? Just nu är jag i dåligt skick, och orkar inte så mycket - alltså väntar jag och skjuter uppgiften framför mig.

Jag äter så fel och mycket nu. Det är ett destruktivt beteende! Det har inget att göra med hunger, eller ens att jag tycker det är så gott det som jag äter. Det är mer som en desperat gärning, p g a frustration, p g a att jag inte kan göra det som jag egentligen borde göra. Nästan som ett självskadebeteende (för det är klart att jag skadar min hälsa på sikt). Varför gör man sådant här? Jag är ju både bildad och hyfsat intelligent. Jag vet ju att detta är en ond cirkel som bara skadar mig. Varför gör jag det ändå? Är det för att tala om för omvärlden att jag inte mår bra? Att jag befinner mig i en situation som jag inte riktigt kan hantera? Kanske inte ens psykologerna kan svara. Det ordnar sig nog på sikt. Jag har varit nere i dalarna förr, men alltid tagit mig upp igen (ensam, utan hjälp). Det ska jag säkert kunna även den här gången.

Det är ju bra att hundarna muntrar upp mig bara genom att finna till... Jag skulle inte vilja vara utan husdjur (eller mascotas som det heter här i Spanien). Mascot (på svenska och engelska) = lyckobringare!

Vi har haft tur på våra promenader, både mitt på dagen och tidig kväll - för solen tittade fram en smula. Från balkongen såg jag två hundar som badade. Om det var helt frivilligt kan diskuteras, för ägaren kastade i en boll först...

I förmiddags parade Wilda sig en gång till med Jachyko, och det gick bra. Ni får se foton först i morgon, för i kväll är jag för trött. För en stund sedan lämnade jag Lucky hemma i sin egen lägenhet. Lena är på väg hem. Nu regnar det, men annars har det varit varmt och soligt i dag. Så pass varmt att jag inte har behövt ha jacka på mig...

Nu har jag läst ut boken Rödhake av Jo Nesbø. Den var spännande in i det sista, och jag tyckte om den (trots att den beskrev en del otäcka scener). Nesbø har skrivit flera böcker med polisman Harry Hole i huvudrollen, och den här är den tredje i serien. Kanske jag läser ytterligare en så småningom?

Wilda och jag besökte Conchi i går. Först fick jag titta på Nanas fyra valpar, tre tikar och en hane. (Nana är Wildas jämngamla halvsyster.) Visst är de söta! En liten svartvit tik skulle jag gärna vilja ha igen, gärna den här - men tyvärr kan jag inte ha fler än max tre hundar, alltså måste jag avstå. (Fotot på den svartvita tiken blev suddigast av alla, men ni ser att hon liknar lilla Nova²...)

Lille Jachyko blev glad när Wilda kom, och sa att han var jättesugen på att göra jobbet. Nedan bär jag Wilda medan han försöker klättra uppför mitt ben. Det var inte dags riktigt än, för vi väntade på Conchi.

Under själva parningen kunde jag inte fotografera, för jag hade ingen hand ledig. Jag höll i Wilda, och Conchi höll i Jachyko, för att parningen skulle gå bra. Och det gjorde den. Nedan sitter de fast i varandra efter väl genomfört värv.

Själv satt jag och svettades i min alldeles för varma klädsel. Förra gången jag var hos Conchi så var det så kallt där, så i går tog jag tjock tröja och vindtät jacka - och så blev det sol och 18˚... (Jag bytte när jag kom hem igen.)

På alla fotona nedan sitter Jachyko och Wilda ihop. Jachyko har ju varit med förr, och vet att han kommer loss om en stund, men Wilda var storligen förvånad. Men visst kompletterar paret varandra bra!

Nu hoppas jag SÅ att Wilda har blivit dräktig! Ca den 10/3 (25 dagar efter parning nummer två) ska vi åka till Conchi igen, för då kan hon känna om det finns några små valpar i magen - eller ej. Håll tummarna! OM det blir valpar så beräknas de födas ca 13/4.

I dag har ja redan tvättat tre maskiner, och hängt tvätten på tork i solen på balkongen. Men jag måste städa också, både dammsuga och skura golvet. Därefter bör jag skapa en Sparad dagbok 40, och flytta över lite text och bilder dit. Fast nu ska Bonnie, Stella och jag först gå ut på vår mitt-på-dagen-promenad.

Inte hann jag göra någon ny Sparad dagbok i går. Jag gick på tisdagsgympan (tufft och roligt som vanligt), och sedan började jag på en ny bok. Dessutom tröst-, stress- och överäter jag fortfarande, sorgligt nog. Vågen berättade i morse att läget nu är nära katastrofalt: 56,0 kg, 23,7% fett och BMi 23,3. Suck! Jag känner mig smått desperat av flera skäl... Jag måste snart bryta den onda cirkeln, annars blir jag sjuk på riktigt! Men bekymra er inte, det ordnar sig nog. Så snart jag har krafter till att ta itu med problemet - så vet jag precis hur man gör. Det är i alla fall soligt ute (och 17˚), alltid något att glädjas åt!

Ulf köpte så här fina tulpaner i går (se nedan). I bakgrunden ser ni en azalea som jag köpte i förrgår (och den blå hyacinten som blommar än, med sin tredje blomma):

Jag hade svårt att bestämma om jag tyckte bäst om den pastellrosa azalean eller den cerisrosa-vita. Jag hittade en med båda färgerna på samma planta, så den köpte jag. Ibland är det kul att kunna få både och!

Ända fram till vår mitt-på-dagen-promenad så var det ovanligt varmt ute (19˚), men sedan började det blåsa och temperaturen sjönk 2 grader. Nedan ett hus till salu i första linjen, lämpat för miljonärer (som förstås river och bygger nytt):

Rätt som det var började Wilda gå på bakbenen för att kunna kika över muren. Men inte förrän Wilda hoppade upp och började gnälla, så såg jag att det var Alicia och hennes syster som stod vid gymnastikredskapen på stranden. Alicia har ändrat utseende på sistone. Innan hade hon mycket mörkare och längre hår. Nu har hon låtit det naturliga grå växa ut, och har klippt sig kortare (för att få bort det färgade). Så nu känner jag bara igen henne på nära håll. (Tills jag har vant mig vid förändringen.) Men hon luktar förstås precis som vanligt, och jag antar att Wilda kände igen hennes doft. Hundar går ju mer efter vad nosen säger, medan vi människor litar mer på våra ögon.

Det är den här boken som jag började läsa i går. Intressant som omväxling (men kanske inte i litterär toppklass).

I eftermiddags åkte jag och hämtade fågelburen som jag hade beställt. Nu ligger den ouppackad på min säng. Jag köpte också fågelfrö, sepiaskal och sand. Sedan ska jag ha badkar, sittpinnar, några leksaker mm sparat från senast jag hade fåglar. (Sakerna bör ligga bland mina hundsaker i köket, men i värsta fall ligger de långt in i källarförrådet.)

Jag passade på att beställa två blå Lessons sparvpapegojor, en hona och en hane. Jag sa, att om de bara kunde få tag på en blå - så kan jag tänka mig en gul, vit eller grön också (men minst en måste vara blå). Nu får vi se hur länge det dröjer innan de kan få hem fåglarna. Det är inte så bråttom. Jag måste ju först montera buren och göra allt i ordning, innan jag kan ta emot fåglarna. (Och egentligen borde jag åka till Ikea för att köpa ytterligare en Kallax-hylla som buren ska stå på. Men det får nog vänta.) Jag ser verkligen fram emot att ha fåglar igen. Det är både trevligt och roligt!

Jag läste ut boken i går. Den var intressant, och jag lärde mig mycket om Nordkorea som jag inte visste, men annars var den inget speciellt. Jag kanske borde ha sådana här kuddar i soffan - p g a budskapet...

Det är förstås hos Westwing som jag har hittat dem. Därifrån fick jag en ny leverans häromdagen, med vinylmattan nedan. Den ska inte alls ligga i köket, men passar bättre i storlek än de två små som jag hade där innan (så den får ligga där så länge). När jag hittar en gul-vit matta i den här storleken så ska jag köpa den (därefter har jag alla mattor jag behöver). Än så länge verkar det som om butikerna bara säljer mattor i samtliga andra färger. Ändå tror jag inte att gult är omodernt. Jag vill hur som helst ha en gul matta i köket! Det ger ett soligare och gladare intryck.

Jag har monterat fågelburen i dag. Men när jag packade upp den så såg jag att en av plastdelarna har en spricka, inte helt igenom - men dock. Jag har mailat affären och sagt att jag vill ha en ny sådan här del, alternativt få bra rabatt på buren. Vi får se vad de svarar. Lena och jag ska dit på lördag, för då har de 20% rabatt på allt. Jag tänker passa på att köpa några förpackningar hundmat och bajspåsar.

Jag ställde buren på soffbordet så länge. Preliminärt vill jag köpa en Kallax-hylla till för att ställa den på (passar precis, och så kan jag ha fågelfrö mm i lådorna), men jag skulle kunna tänka mig en rullvagn också (om jag hittar en billig med rätt mått). Jag tänkte först ställa buren på den ena hyllan framför fönsterdörren - men där drar det för mycket, vilket inte är bra för fåglar (+ att jag inte vet var jag i så fall skulle ställa alla de växterna som står där nu).

Jag har inte mina fågel-tillbehör här uppe - tyvärr. Troligen står de längst in i förrådet i källaren. Men jag bör leta fram dem innan jag köper fåglarna. Jag har bl a ett extra bra badkar och några mycket bra sittpinnar (som fåglarna även kan vässa klor och näbbar på).

Nedan ser ni de olika blom-färgerna på min azalea. Nu har jag tittat noga, och det är inte samma planta - det är två små som är planterade i samma kruka! (Säkert av misstag, men trevligt tycker jag.)

För mig blir livet än mer värt att leva, om jag får omge mig med växter och husdjur!

Sparad dagbok 40 blev klar i går. Nu ger det sig hur länge jag kan använda den innan den kraschar. Så snart jag får energi igen så det räcker, så ska jag ta itu med christel.es igen - och övergå till att skriva där så snart jag får det att fungera.

SuperCor har reklam för en ny Magnum-glass ("Magnum-pinnar på burk"), och eftersom jag ändå "äter en massa onyttigheter" nu, så tyckte jag att det skulle vara spännande att prova. Jag köpte en Classic.

När jag öppnade burken var det ett lager choklad överst. Detta skulle man krossa, stod det. Jag var först oroligt för att all choklad skulle ligga överst, men det låg bitar i hela burken.

Jag trodde att glassen skulle vara jättegod, men blev besviken (fast själva vaniljglassen smakade bra). Det var för mycket choklad, för söt choklad, och alldeles för stora bitar i burken. Jag vill äta glass med (lite) choklad, inte tvärtom (eller som i detta fallet nästan hälften av varje sort). Nåja nu har jag provat, så nu har jag inget mer sug efter sådan här glass.

Ovanför min matplats har jag nedanstående utskrift, fylld av kloka citat och bilder på nyttig mat. Glass finns förstås inte med alls...

Det är tredje gången jag visar er citatet nedan. Jag tycker att det är så klokt sagt. Tyvärr var jag så dum att jag glömde skriva upp vad kvinnan som sa det heter. Man bör veta upphovsmannen till citat som man använder. Detta citatet läser jag ofta, och suckar djupt över att jag är så korkad att jag periodvis stoppar i min kropp - just "en massa skit"... (Jag är åtminstone medveten om mina fel och brister.)

Det börjar komma knoppar på mina bougainvilleas! De har haft blom-uppehåll flera veckor nu, och jag har saknat de vackra högbladen. Men snart...

I morgon ska Lena och jag åka till djuraffären Madagascar. Dels har de 20% rabatt på allt, och dels ska jag byta den trasiga delen till fågelburen. De sa i affären att det ska gå bra att byta (jag har haft mailkontakt), men jag tror att jag får vänta på reservdelen minst några dagar. Eftersom fåglarna ännu inte har kommit, så gör det inget om jag får vänta lite. Annars längtar jag mycket efter att ha fåglar igen!

Jag har hittills (via Westwing) köpt vinylmattor av tre olika fabrikat. Den senaste, den nya i köket, är från italienska www.huelladeco.com. Den har allra bäst kvalité, för den har delvis halkskyddad yta och så är den lite mjukare att gå på (mer svikt). På tillverkarens webbsida ligger just "min" matta på startsidan. Man kan handla mattor direkt via dem. Till min förvåning visar det sig att det kostar drygt dubbelt så mycket att köpa mattan direkt från tillverkaren, än det kostar att köpa den via Westwing.

Jag letade igenom alla deras mattor för att se om de har någon gul-vit. Jag hittade bara en, och den tycker jag inte är snygg. Och så hittade jag en med gula blommor, som inte heller är vad jag har tänkt mig. Synd! (Det står "67 produkter" ovan. Det gäller bara den sorten jag tittade på just då. Av vissa kategorier har de bara 3, av andra 80. Hur många varianter de har totalt vet jag inte, men många är det.)

De har storlekar från 40 x 70 (dörrmatta), via 50 x 280 till 196 x 300 cm. En dörrmatta som den nedan skulle jag kunna tänka mig. Men bara om Westwing säljer för knappt halva priset, annars blir det för dyrt. Och egentligen har jag nog inte plats med den, fast den är liten. Det är bara en gul (gul-vit) till köket som jag behöver! Sedan har jag bytt ut alla mina mattor mot den här lättskötta varianten.

För många år sedan läste jag Snäcksamlarna av Rosamunde Pilcher. Jag tyckte att den var så bra. Så småningom läste jag flera andra böcker av samma författarinna, många var bra - men det flesta var tämligen likartade (oftast: ung vacker fattig kvinna träffar snygg rik karl, och de blir ett par efter många förvecklingar), så jag tröttnade. Jag har sju i bokhyllan, men hon har skrivit betydligt fler. Just boken Snäcksamlarna (med en 70-årig kvinna i huvudrollen) är mycket bättre än de andra. Den kanske jag läser om någon gång.

För några år sedan så jag att Rosamundes son, Robin Pilcher, också skrev böcker så jag köpte en av nyfikenhet. Men inte förrän i går började jag läsa boken. Kanske har boken lite samma stuk som moderns, men den är faktiskt (trots många klichéer) trevlig att läsa. Samt lättläst. Fast ännu har jag bara hunnit några kapitel.

I förmiddags besökte Lena och jag djuraffären Madagascar, där de inte alls hade 20% rabatt som expediten sa när jag hämtade buren. (De ska däremot ha en "rabatt-lördag" om två veckor.) Jag lämnade i alla fall den trasiga burdelen, och de beställde en ny. De ska maila när delen kommer.

Lena och jag åkte vidare till köpcenter Vistahermosa där vi tittade runt lite i våra favoritaffärer. (Men vi köpte bara några småsaker.) Jag hade bland vårnyheterna på webben sett en gullig liten porslins-fågel (h 7 cm) som Maisons du Monde säljer får 3,99 €. Den tilltalar mitt barnsliga sinne, så den ville jag ha. Fågeln fanns hemma, så den köpte jag. (Jag har några andra små fåglar stående mellan mina krukväxter. Den nya får också plats där.)

Efter respektive hundpromenader så träffades Lena och jag igen. Tillsammans med Ulf firade vi att det är exakt ett år sedan som Lena och Jan flyttade hit till El Campello. Tyvärr kunde inte Jan vara med eftersom han tillfälligt vistas i Malmö. (Vi kan ju alltid fira en gång till, när Jan kommer hem igen.) Vi satte oss i solen och åt var sin tapas-rätt, och så pratade vi förstås och hade trevligt tillsammans.

Efteråt så gick vi en promenad tillsammans längs El Paseo. Ulf påpekade att de har rea på Skechers-skor nu, så vi gick inom skoaffären och tittade. Eftersom det börjar gå hål på mina mörkblå, så provade jag flera av rea-paren. De nedan var allra skönast, och jag tycker att färgen är häftig (fast den är lite för orange för att matcha mina rosa kläder). Ulf tycker att skorna är förfärligt fula, men jag köpte dem ändå. Sulan är underbart skön, så de här skorna kan jag gå långt i.

Det blev mer shoppat i dag än jag hade planerat, men inom rimliga gränser. (Jag måste spara på mina slantar!) På måndag förmiddag ska jag betala 1310,96 € (≈12'401:-) till spanska skattemyndigheten, men om detta ska jag berätta mer när jag har fått rätsida på det hela.

Texten nedan är avsedd för mig. Oh, så jag slarvar nu. Och jag har så dåligt samvete. Jag bara måste bättra mig snart! Helst bums!

Inte hjälper det att det är solsken och 16˚, när det blåser kraftiga nordliga vindar. Vi gick inte så långt mitt på dagen i dag, hundarna och jag, för jag och Stella frös. En kvinna gick ikapp oss och sa att hon tyckte att hundarna var så söta. Hon undrade om jag gav bort några gratis. Eller om jag kände till var man kunde få sådana gratis. Jag sa att man aldrig skänker bort rasrena hundar med stamtavla...

Tyvärr tror en del spanjorer, fortfarande år 2017, att hundar är en gratis-vara och/eller leksaker åt barnen. Djurskyddet är mycket bättre i Sverige! Så OM Wilda får valpar - då säljer jag dem mycket hellre på den svenska marknaden. Jag vill att eventuella valpar ska få riktigt bra mattar och hussar. (Priset är av underordnad betydelse, men jag vill förstås ha full kostnadstäckning.)

Nu har jag läst ut boken Den långa vägen hem. Den visade sig vara en trevlig feel-good-bok, där inte allt var förutsägbart utan faktiskt en aning spännande emellanåt. Trevlig avkoppling, om än inte en bok att minnas. Fast det var nästan lite synd att den tog slut en hel timme före läggdags...

Nova har skickat ett jättefint födelsedagskort till Stella, och Nemo (född Teddy) skickade ett foto på sig själv och sina två katt-kompisar. Visst är han söt!

Och tänk, varenda dag under dessa fem år så har jag haft glädje av min lilla Stella! (Hon höglöper förresten nu, synd att jag aldrig kan para henne...)

Solsken och 16˚, men halv storm (nåja, kulingvindar i alla fall). Tur att jag höll i kopplena så mina små inte blåste bort.

När vi hade hunnit en bit längs El Paseo så fick hundarna plötsligt syn på Lena och Lucky, och satte fart för att hinna i kapp dem. Vi gick sedan en bit tillsammans medan Lena och jag pratade. Det är alltid trevligt med lite sällskap!

Senare fick vi sällskap med MariPaz och Lluna också, samt en manlig hundägare (i dag utan hundar) som bor granne med Josefina. Hundägaren berättade att familjens Shih tzu hade dött av ålder och hjärtproblem. Familjen sörjde. Sedan berättade hundägaren hundens historia, och jag hade ingen aning - jag som bara har sett en välanpassad familjehund.

Hunden var rasren och hade stamtavla, ändå hände det ofattbara. Den första ägaren stängde in sin lilla valp i ett garage, där den fick tillbringa sina dagar utan att se dagsljus (jag uppfattade det som att det var minst ett halvår). Den fick skäll för att den kissade och bajsade på golvet. Som tur var fick "den manlige hundägaren" och hans familj höra talas om hunden. De bad att få överta den. I början var hunden folkskygg och vågade knappt gå ut. Och den darrade när den skötte behoven ute. Nya hundägarna berömde hunden stort var gång den kissade och bajsade ute, och efter ett tag började hunden förstå att den gjorde rätt. Hunden började koppla av.

Men pälsen föll av på några ställen, bl a fram på bröstet. Det såg ut som ett ärr där. De nya ägarna tog hunden till veterinären som konstaterade att den hade en hundsele på sig i valpstorlek - under huden! Hunden hade vuxit, ingen hade tagit av eller bytt sele, så huden hade vuxit över och runt om. Som tur var kunde veterinären operera bort det mesta av selen.

Så småningom, när hunden kände tilltro till människor igen, så blev det en glad och lycklig hund. Jag tror att den var ganska gammal när den dog, efter ett bra liv (första halvåret undantaget). Så fruktansvärt hemskt, att behandla en hundvalp så som den förste ägaren gjorde! Varför i alla världen köper man en hund med stamtavla (de kostar en hel del) om man sedan stänger in den i garaget? Jag förstår inte hur man kan plåga ett litet oskyldigt djur på det här viset. Det känns bra att det slutade väl, och att hunden trots den dåliga starten fick ett bra liv. Men jag ryser när jag tänker på hur den lille stackaren hade det från början!

När vi kom hem igen så fick hundarna lite födelsedags-godis. Först fick Bonnie och Wilda en bit "vanligt" godis, därefter fick Stella en bit "extra gott godis" (en sådan som det är lindat torkat kycklingkött runt om). Jag hade bara två bitar av den godaste sorten, så alla kunde inte få. Jag hoppas att de andra inte märkte skillnaden. Stella anade kanske, för hon gömde sig i sin lilla hundsäng där hon sedan låg och smaskade i sig sitt födelsedags-godis i lugn och ro.

Den är rolig! När jag inte ler så skrattar jag. Språket, leken med ord, är också underhållande. (Det enda med språket som jag inte gillar är att författaren konsekvent utelämnar ordet att framför alla infinitiv. Och det låter så FEL!) Samtliga bokens huvudpersoner är aningen annorlunda, mycket annorlunda, eller en lätt karikatyr av vanliga människor. De annorlunda är jag svag för... Boken är också väldigt fantasifull. Men vad den egentligen handlar om kan jag inte avslöja. Däremot har den faktiskt ett djup - också. Ännu har jag bara hunnit 1/3, men ser fram emot att läsa resten.

Citatet nedan hittade jag i tidningen Råd & Rön. De intervjuar en person i varje nummer, och frågar bl a efter dennes bästa respektive sämsta köp. I det här citatet instämmer jag till fullo.

Stella höglöper, och hon beter sig väldigt annorlunda nu. När vi är ute på promenad och hon ser (luktar) en hane på håll, så börjar hon gnälla samt dra i kopplet. I går uppmuntrade hon Kiko att para henne (Josefina och jag fick hindra dem, för Kiko var med på noterna). Och i dag försökte Stella (i brist på hane) att få Wilda intresserad. Men Wilda såg enbart förnärmad ut, och sa med ett rejält morrande vad hon ansåg om saken. Det är kul att lilla (normalt fega/blyga/rädda) Stella är på hugget några dagar - men det blir lugnare när löpet är över. Jag är fortfarande ledsen för att jag inte har kunnat, och inte kan, para henne. Hon är min lilla ögonsten, så det är klart att jag skulle vilja ha valpar efter henne.

Wilda anser att köks-handduken luktar så gott, så gott. (Ändå hängde jag dit en nytvättad bara för två dagar sedan...)

När jag står vid datorn så ligger mina små oftast i de närmaste sängarna och sover...

Jag har äntligen gått ner i källarförrådet och letat efter mina "fågel-saker". (Jag drog mig i det längsta - för det är ett stort företag. Jag fick fylla hela gången utanför bara för att kunna åla mig in i förrådet. Vi har numera fullt från golv till tak, ändå fram till dörren... Suck och pust!) Jag hittade två lådor med "djur-tillbehör", i den ena låg mina sittpinnar. De är bra för att de är olika stora och har en skrovlig yta. Det ger fötterna variation, och så kan fåglarna slipa klor och näbbar på dem.

I den andra lådan låg en massa akvarie-saker (nästan allt utom själva akvariet, inkl en pump för upp till 50 liter). Frågan är om jag någonsin kommer att använda detta? Däremot hittade jag inte resten av fågel-sakerna. Jag har bl a ett bra badkar (som man kan hänga inuti buren) samt en liten transport-bur. Om detta finns längst in i en hörna av förrådet, eller längst in någonstans i gästrummet - det vet jag inte. Någon gång i framtiden får jag ta fram ALLT, gå igenom, gallra ut, och sedan stapla in i logisk och lättöverskådlig ordning. (Gäller både gästrum och förråd, men särskilt förrådet förstås.)

Jag får väl köpa ett litet fågelbadkar, de är inte dyra. Och transportbur behövs så sällan. Men det retar mig att jag inte hittar mina saker! Helst skulle jag vilja ha så pass få saker att allting fick plats i lägenheten UTAN att det blev trångt eller svårt att hitta. Tja, man får ju ha något att sträva efter...

I dag hälsade jag på Inka, i lägenheten som hon hyr. Jag tog några foton från den inglasade balkongen (på 8:e våningen). Inka hyr i det bruna höga 8-kantiga 16-vånings-huset nära Rio Seco. Jag fotograferade från norr till söder. Himlen är ljusgrå i dag, och utsikten är förstås bättre en solig dag - men visst är den imponerande ändå. Det är härligt att kunna se långt...

Nu har jag läst ut Mormor hälsar och säger förlåt, och jag tycker att den är SÅ bra! Den har lite av allt - saga och verklighet, glädje och sorg, lek och allvar. Jag blev mer och mer förtjust i bokens karaktärer, och jag skulle gärna ha bott granne med Elsa. Har ni den minsta lilla humor - så läs boken!

Jag skrev till författaren Fredrik Backman i går, att jag tycker att hans bok Mormor hälsar och säger förlåt är väldigt rolig. Jag fick det roligaste autosvar jag har fått någon gång:

This message will follow in english. (Not very good english.) Non-swedish speakers: Kindly scroll down past the weird looking letters.

Hej! Det här är ett automatiskt svar på ditt mejl. Om det gäller pressförfrågningar eller något annat jobb- eller medierelaterat, kontakta gärna min agent Salomonsson Agency på marie@salomonssonagency.com.

Om ditt mejl inte var jobbrelaterat ber jag om ursäkt för allt det här. Jag vet att det är ohyggligt opersonligt med automatiska mejlsvar, och jag ber verkligen om ursäkt för det, men i perioder får jag ganska mycket mejl och eftersom jag dels är norra hemisfärens minst strukturerade person och dels har två små barn och ligger sjukt långt efter min fru i åtminstone ett halvt dussin olika tv-serier kan det ibland ta orimligt lång tid innan jag svarar själv.

Men om det tar orimligt, orimligt, ORIMLIGT lång tid innan jag svarar får du gärna mejla igen, för då har jag förmodligen förirrat mig ut i köket och tagit en macka och fått för mig att jag redan har svarat dig. Det är inte med flit, det är någon form av allvarlig brist på koncentrationsförmåga, min mamma säger att det kan vara för att jag åt stearinljus när jag var liten.

I så fall ber jag om ursäkt igen. Mejla mig en gång till och skäll på mig i så fall.
Allt det bästa,
/F

If your email was not at all work related I sincerely apologize for all of this. I'm well aware of how annoying these automated email responses are, and I really am sorry (I'm not just saying that, if I was just saying it I promise I would tell you). But I'm not a very organized person, and sometimes I get a lot of emails, and I have two small children that wants me to help them with Minecraft and I'm really, REALLY far behind my wife in at least half a dozen different tv shows (I have a full season of Nashville to catch up on and don't even get me started on this whole Game of Thrones thing cause I just got to the part with the dragons), so sometimes it takes me a little (a long) while to get back to people.

And I'm sorry. Really. I'll respond as soon as I can, but if you come to feel that it has taken me an unreasonable amount of time to get my thumbs out of my...well...I don't know if that's an english expression, it might be a swedish thing, but anyway...if you don't hear back please email me again and tell me I'm an idiot. It could be I just wandered out into the kitchen and made a sandwich and got the idea that I actually answered already. I don't do it on purpose, I have problems with concentrating. My mom says it could be because I ate candles as a child.

Best regards,
Fredrik Backman

Han har en blogg också, som är väldigt roligt skriven: http://www.fredrikbackman.com/ Han hinner tydligen inte skriva så ofta, men det är läsvärt det han skriver - förutsatt att man har humor. Ett exempel:

Det är fars dag idag och min fru överraskade mig imorse med den allra mest kärleksfulla presenten som finns: Hockeybiljetter.

Eller, hon överraskade mig inte med hockeybiljetter. Jag får givetvis köpa biljetterna själv. Men min fru kommer följa med mig på matchen och vara intresserad!

Eller hon kommer i alla fall låtsas vara intresserad. Eller hon kommer i alla fall sitta bredvid och vara ganska tyst och låta mig berätta jätteintressanta anekdoter. Eller hon kommer i alla fall ställa frågor. Eller i alla fall några frågor. Eller i alla fall tre frågor, varav minst en måste vara någonstans i kategorin ”finns det något jätteintressant du kan berätta om livet eller karriären för någon av spelarna på isen just nu, Fredrik?” eller ”hur uppfanns egentligen hockey, Fredrik?”.

Max två av de tre frågorna får vara av typen ”måste det vara så kallt härinne?” eller ”är det slut snart?”.

Eller absolut MAX tre av de tre frågorna.

Jag är inte en jättebra förhandlare.

Men vi ska i alla fall gå på hockey!

Och om man har träffat min fru så förstår man hur obegripligt orimligt mycket hon faktiskt måste älska mig för att ge mig det, för hon är den roligaste människa jag vet. Och det finns verkligen ingen person på jorden som hon är redo att ha tråkigt med så ofta som hon har tråkigt med mig.

(Även om våra barn ropade ”GRATTIS PAPPA DU SKA FÅ SPELA HOCKEY!” imorse, tills deras mamma tålmodigt förklarade att pappa ska inte spela, pappa ska bara TITTA på hockey. Varpå barnen stirrade på henne och frågade ”är det en present? Har pappa varit taskig mot dig?”. Men det här ju trots allt samma barn som var med mig i en leksaksaffär häromdagen och när jag tog en Playmobil-gubbe med hockeyutrustning på sig så ropade de ”men vi vill inte ha den!”, som om den var till DEM, liksom. De har ingen respekt för kultur. Eller konsumtion.)

Av barnen fick jag förresten en påse Gott & Blandat i present. De hade öppnat den och ätit upp alla utom lakritsarna. Jag gillar inte Gott & Blandat-lakritsarna, ingen normal människa gör ju det. Men livet förändras när man får barn.

Det är, som en av mina allra klokaste vänner en gång sa: ”Något man bara får lära sig. Att man är inte förälder på riktigt förrän man äter de äckliga godisarna.”

Jag gillar humor och lek med ord! Och hundar! Alla gör de livet roligare!

I dag ligger vi bra till på Vovve-bloggtoppen, Bonnie och jag. (Ibland halkar vi nedanför 10-i-topp-listan.) Jag tycker att det är SÅ roligt att ni läser min blogg! Det blir förstås meningsfullare att skriva - om någon läser det som man har skrivit. Tack ska ni ha!

Ute är det gråtrist. På vår mitt-på-dagen-promenad så tittade solen bara fram några få minuter, däremot så kom det enstaka regnstänk...

För första gången har Maud lyckats skicka foton till mig. Roligt! Riktiga foton blir ju mycket tydligare, än de som jag kan ta via Skype och hennes mobil. Fotona visar hennes nya tak. Visst ser det fint ut! Och så roligt att det stora huset är på gång att bli beboeligt. Det fattas förstås en hel del än, men taket hör till det allra viktigaste på ett hus!

Vov och voff! Vet ni vad? Wilda är faktiskt vov-fräck! Som i går. Då hade hon tagit MIN plats. Hon sov i MIN säng! Ja, det är min säng, den vänstra, den närmast mattes säng. Jag ligger ALLTID där! Och jag sover ALLTID där på nätterna. Men i går så hade Wilda lagt sig där. Först stod jag vov-länge och bara tittade på henne. Men hon bara sov och sov. Och till slut så blev jag så trött, så jag blev tvungen att lägga mig i den högra sängen. Voff alltså! Det var egentligen under min värdighet. Men jag var vov-trött.

Fast i dag har Wilda lagt sig bredvid Stella som vanligt. Det tycker jag är mycket lugnare! Ja vov-vov på er då!

Jag började på en ny bok i går. (Jo, jag vet. Jag läser och läser nu. Jag flyr in i böckernas värld, när jag inte riktigt orkar vara i den verkliga...) Jag valde en bok av Jojo Moyes eftersom jag vet att hon alltid skriver trevligt.

Fast egentligen skulle jag ha mått bättre av en rolig bok, som den förra jag läste. Jag mår bra av att skratta emellanåt. Men nu har jag ingen sådan i min bokhylla för olästa böcker, så då fick det bli den här. Boken kräver inget av mig, men är underhållande.

Jag har nyligen beställt sju nya böcker från Bokus (det enda företaget som skickar böcker hit till Spanien), men ingen "rolig". Och av de sju böckerna är fem faktaböcker. De kommer väl om 1-2 veckor. Det är alltid lite "julafton" att öppna ett bokpaket! (Jag har 68 böcker på min önskelista, men jag har förstås bara råd att köpa några åt gången. Och typiskt nog var ingen av dem med på bokrean...)

Bilden nedan gör reklam för ett 4G-abonnemang. Men bilden känns ganska sann. Visserligen är det smartphones som folk går och tittar på (inte surfplattor) - men många håller på att krocka med mig varje dag. Själv föredrar jag att titta var jag går, och på människor samt hundar som jag möter, och på havet och annat vackert. Hemma igen så kan jag titta på min dator - om jag vill. Men när jag är ute med mina hundar så går jag med hundarna - inte med mobilen. Man måste ju inte vara som "alla andra"...

Det var skönt och mestadels soligt på vår mitt-på-dagen-promenad, men när vi var på väg hem började himlen mörkna i norr. Förmodligen kommer det någon skur senare i dag. Det märks att både Bonnie och Stella höglöper, för de "visar rumpan" för alla hanhundar i någotsånär lagom storlek. Det är ju gulligt på sitt sätt, men det gäller att hålla koll. Några "oäktingar" vill jag inte ha.

Det är carneval i El Campello i dag (och i Alicante 25/2 - 5/3). Många barn är utklädda. De minsta är oftast allra sötast.

En sak som är bra här i Spanien, är att barnen får leka på stranden även när de är finklädda! (Jag tänker ofta på det på söndagarna, när de uppklädda barnen rullar runt i sanden. Barn måste få leka! Och nuförtiden har ju folk tvättmaskiner...)

I dag har vi jättefint väder; solsken, vindstilla och 19˚. Jag funderar på att gå en extra promenad ensam, utan hundarna. Jag behöver gå lite längre, tycker jag, och passar helst på när det är sol och värme.

Hos Westwing hittade jag ett så trevligt allt-i-ett-skrivbord i dag. Det är litet och nätt: 54 x 58 cm (92 cm högt). Jag skulle kunna tänka mig ett sådant. De stora nackdelarna är framförallt priset (nästan 500 €!) och att det är mörkbrunt (jag hade föredragit björk, eller möjligen vitt). Och det har ingen plats för datorn... (Jag är väldigt nöjd med mitt stå-dator-bord, men jag skulle behöva lite "skriv-yta" också.) Om skrivbordet hade kostat 50 € så hade jag slagit till. (Men jag hade målat det vitt...)

Visst ser Bonnie nöjd ut när hon halvligger i sin favoritsäng! (Och de minsta håller sig ur vägen...)

När det blev dags för min promenad så var vädret inte lika njutbart längre. Dels gömde sig solen bakom moln tidvis, dels hade det börjat blåsa. Jag gick inte ensam utan tog hundarna med mig. Wilda är alltid pigg på långpromenader, men i synnerhet Bonnie är lite orolig för att motion kan vara skadligt. (Jag vill ju inte skriva att jag tror att hon är lat.) Först mötte vi Staffan och Annevi. Dem pratade vi med en stund. Sedan mötte vi MariPaz och Lluna, och dem gjorde vi sällskap med en bit.

Efterhand som hundarna byter plats med varandra - så uppstår visst koppel-trassel. Jag brukar få reda ut kopplena var 15:e meter eller så.

På cervecerían Sureña, där man på ons- och söndagar kan köpa tapas (smårätter) för bara 1 €, har servitörerna så trevlig (lite gammeldags) klädsel.

När vi var nästan hemma vid vår port igen, så kom Ulf gående från andra hållet. Jag släppte Bonnie, och sedan kom vi andra efter.

I dag har vi haft alldeles fantastiskt underbart väder - sol, nästan vindstilla och hela 22˚! Även i dag fick vi sällskap av MariPaz och Lluna på vår mitt-på-dagen-promenad. Det märks att hundarna trivs bra tillsammans. De söker sig till varandra, luktar på samma saker, och har kolla på vad de andra hundarna gör.

Nu är snart februari månad slut, och i mitten av mars brukar det bli varmare igen - i alla fall tillräckligt för att stänga av alla elementen. (Jag har redan stängt av de flesta.) Jag ser fram emot lägre elräkningar fr o m april... Fast allra mest ser jag fram emot att slippa frysa - både ute och inne.

Jag har skrivit till Skatteverket och begärt att få tillbaka den skatt som jag har betalat dubbelt, alltså först i Sverige och sedan här. Det heter tydligen omprövning. Jag frågade dessutom om flera saker, men tycker inte att jag fick svar. Svaret nedan känns inte alls solklart. Jag måste leta upp, och läsa igenom, hela skatteavtalet. Hoppas det är skrivet på vanlig svenska och inte på "byråkratiska"... Annars är det risk att jag inte förstår. Jag har ännu inte fått någon tid hos Fiona. Jag har förstås många frågor, men det är aningen svårare när man måste gå omvägen via engelska. Jag får slå upp begrepp som "skattemässig hemvist", "socialförsäkring", "offentlig tjänst" mm - för sådant fick vi aldrig lära oss på engelsk-lektionerna i skolan.

Lite information om skatteavtalet mellan Sverige och Spanien.
Skattemässigt hemvist:
För att lösa problem som uppkommer genom att man blir beskattad i både Spanien och Sverige måste man först utreda var, i vilket land, man har sitt skattemässiga hemvist, det gör man med hjälp av artikel IV (4) i avtalet.
Pensionsinkomst:
När det är klart går man vidare och tittar på artiklarna som avser pensionsinkomster artikel XVIII och XIX punkt 2 (artikel 18 och 19 punkt 2).
Det är skillnad på beskattningsrätten för direktpensioner, förmedlade pensioner, pensioner som betalas ut enligt socialförsäkring, privata pensionsförsäkringar och pensioner som betalas ut på grund av att man haft en offentlig tjänst. Beskattningsrätten följer av var man har bedömts ha sitt skatterättsliga hemvist.
Metoder för att undvika dubbelbeskattning:
När man är klar med de två föregående bedömningarna kan man gå till metodartikeln , XXIV (24) för att läsa ut hur dubbelbeskattningen ska undvikas.
Om det är Sverige som ska återbetala svensk skatt så kommer det att ske i samband med omprövningen.
För att Skatteverket ska kunna göra denna bedömning ska du vara beredd på att sända in dina spanska skattebeslut som visar hur du beskattats där. Den handläggare som tilldelas ditt ärende kommer att ta kontakt med dig och tala om vilka handlingar som behövs för att göra bedömningen.
Man kan begära omprövning av sin beskattning fem år tillbaka i tiden.

I förmiddags skjutsade jag Ulf till flyget. Nu har jag 3½ vecka på mig att göra allt sådant som Ulf inte tycker om att jag gör. Jag ska bl a kontakta Juan Miguel och be honom om hjälp med diverse smått (t ex reparera fronterna till kökslådorna).

Det är underbart väder även i dag, med sol och lite drygt 20˚. Jag har Ulfs lakan i tvättmaskinen och ska strax hänga dem på tork på balkongen. Sedan hoppas jag att alla hundarna är pigga på en långpromenad. Tyvärr brukar Bonnie tackla av redan efter en knapp km. Hon sätter eller lägger sig ner - och ser väldigt lidande ut. Så vitt jag vet är hon i god form. Jag har aldrig märkt att hon har ont någonstans. Kan hon verkligen vara trött? Eller är hon bara lat? Ibland funderar jag på att köpa en sådan där barnvagns-liknande hundvagn. För då skulle jag kunna sätta hundarna i den, och fortsätta att gå - de gånger som jag egentligen vill gå längre. Fast en sådan vagn kostar från 80 € och uppåt.

Det svensk-spanska skatteavtalet kan man ladda ner här: http://www.sparsamskatt.se/files/user/spanien.pdf Jag har läst alla 76 sidorna noga, utan att egentligen förstå. Det kunde vara mer pedagogiskt skrivet, så att alla vi som inte är skattejurister också förstår orden. Jag läser att vissa pensioner beskattas i Spanien, men inte alla. Hur ska jag kunna veta vad som gäller just min? Jag mötte Fiona i morse utanför hennes kontor. Hon ska ge mig en tid, så vi kan prata om det hela. Jag ska också skriva till svenska skatteverket igen, och fråga om de kan svara på vad som gäller just min pension (samt var jag hittar avtalet på spanska).

Det var faktiskt 22,5˚ när vi gick vår mitt-på-dagen-promenad. Men det sköna vädret till trots, ville Bonnie inte gå lika långt som jag ville. Och då satt vi ändå på muren ganska länge (när vi hade hunnit knappt halvvägs) och pratade med Lena och Lucky. Bonnie orkar jag tyvärr inte bära några längre sträckor. Jag blir trött i handleden. (Jag kan ju bara bära med en arm, när jag samtidigt ska hålla två koppel.) Egentligen borde jag ta på mig shorts och gå en extra promenad själv på stranden. Men så är det en del jag borde hinna före gympan i kväll...

Ulf tycker att jag fotograferar havet och stranden alldeles för ofta, och att bilderna som jag lägger in här ser nästan likadana ut. Det kan så vara. Men exakt likadana är de inte, och själv tröttnar jag aldrig på att titta på havet. Gör ni? Dessutom mår jag så bra av att titta på himlen när den är alldeles blå, som i dag!

På väg tillbaka igen så mötte vi MariPaz med Lluna och Josefina med Kiko. På fotot nedan har Lluna och Kiko fått syn på oss, till skillnad från sina mattar.

Eftersom Bonnie och Stella fortfarande löper så lyfter de snällt på benet, eller vänder rumpan till... Men jag tror att det hela kommer att vara helt över om bara ett par dagar. Det är lugnare när tikarna inte löper.

Jag vägde hundarna nyss. Bonnie väger 2715 gram = lagom, Stella 1810 gram = lagom, och Wilda 2120 gram = ett hekto för lite. Jag har ökat på Wildas portioner lite, sedan jag vägde henne senast - men jag får öka på ännu mer. Jag vill inte att hundarna ska bli för tjocka - men de ska förstås inte bli för magra heller.

Mig själv har jag nogsamt undvikit att väga den senaste tiden... Jag känner mig alldeles för tjock nu! Jag måste snart ta itu med problemet. Nu ska jag strax på gympa. Man går sällan ner i vikt av motion, men hullet blir lite fastare + att motion är jättebra för hälsan.

Även i dag är det varmt och soligt - och jag har balkongen full med tvätt. Det gäller att passa på när tvätten torkar så snabbt. Jag njuter av det fina vädret på mer än ett sätt.

Jag känner mig så oerhört avslappnad nu. Förmodligen för att jag kan vara mig själv, utan att få dåligt samvete. Jag har aldrig sagt att jag är ens i närheten av att vara perfekt, eller lätt att leva med. Så visst har Ulf fog för en hel del av klagomålen. Han tycker att jag har för många hundar, att jag har uppfostrat mina hundar fel, att jag har för många krukväxter, för många möbler, för många saker, och att jag har stökigt (eftersom jag har för trångt), samt att jag lägger mina pengar på helt fel saker (som hundar, heminredning och annat som intresserar mig). Men hur det än är, så känns det skönt att slippa höra klagomålen. För några veckor kan jag låtsas att jag är nästan normal och bra som jag är. I bästa fall orkar jag t o m göra något åt min övervikt...

I dag skickade Lena T den här texten. Den är förstås sann, men inte särskilt lätt att leva upp till.

Vov och voff! Min matte är väldigt trögfattad. Men när jag ser ut så här, och samtidigt vägrar att röra tassarna - då fattar hon att jag inte vill gå längre.

För säkerhets skull börjar jag gå åt andra hållet, så att matte fattar att jag vill gå hem. Jag har ju faktiskt viktigare saker att göra än att motionera. Sova till exempel. Om man ska hålla sig så vov-söt som jag - då måste man förstås sova sin skönhetssömn. Ja, vov-många gånger varje dag.

Fast innan jag blev trött, då hade vi vov-trevligt - Stella och Wilda och jag. Vi luktade på många intressanta dofter. Vov på er!

Själv tänker jag, att om det ska fortsätta att vara så här varmt, så borde jag plocka fram mina shorts (eller åtminstone de knäkorta byxorna).

I går blev de äntligen klara med "handikapp-rampen" utanför Josefinas port, så nu kan hon lätt ta sig både ut och in. (I alla fall lättare än innan när där fanns ett högt trappsteg.)

Jag förstår fortfarande inte varför spanjorerna låter vattnet från sina tvättmaskiner rinna rakt ut på trottoarerna. Jag går runt om med hundarna, för det kan aldrig vara bra att få tvättmedel på tassarna.

Vädret är precis lika underbart i dag, som i går och i förrgår. Jag njuter! Dessutom har jag känt mig mer harmonisk och mer fylld av energi de senaste dagarna. Bra! Då får jag lite skött. Fotot nedan tog jag genom sovrumsfönstret i går. Med min lilla kamera blev fotot inte bättre än så här, men man kan ana månens rundning.

Jag läste ut boken Sista brevet från din älskade i går. Den är inte fullt så banal som titeln antyder. Den handlar om en väldigt annorlunda kärlekshistoria på 60-talet (parallellt med en "vanligare" nutida). Jag tyckte om boken!

Jag gjorde samma misstag som i går, jag hade långbyxor på mig när jag gick mitt-på-dagen-rundan.

Här i El Campello är det en viss omsättning på firmorna. Någon stänger (går kanske i konkurs), någon annan öppnar. Restaurangen nedan öppnade i dag. På kvällarna lyser de två blå "träden" effektfullt. Fast själv hade jag tyckt att träden vore vackrare om de vore gröna.

"Pelargon-fönstret" (ovan och nedan) brukar alltid vara så fint dekorerat (olika vid olika årstider).

Som jag skrev så har jag fått mer energi. Jag har fått gjort en massa små saker som bara har "legat på hög" tidigare. I dag har jag ordnat hundarnas koppel och selar. Jag har tagit bort vintervarianterna, men ännu inte tagit fram de tunna sommarselarna. Wilda tycker att det blev bra så här. (Dessutom har jag tvättat och städat.)

Utbytesdelen till min fågelbur har nu kommit till djuraffär Madagascar. Jag fick mail nyss. Jag har ännu inte bestämt om jag ska åka och hämta den i eftermiddag, eller i morgon.

Westwing säljer kristallkronor i dag. De här är snygga, men på tok för dyra - båda kostar knappt 300 €. Jag tycker fortfarande att den enklare för 80 €, som jag hittade för ett tag sedan, skulle passa bättre hemma hos mig. Kanske Westwing får in något liknande längre fram. Det är ju ingen brådska. (Westwing är lite som Ikea - jag har bättre råd att handla där än på andra ställen...) Förresten bör jag åka till Ikea och köpa en till Kallax-hylla innan fåglarna kommer. Annars får jag ha buren på matbordet så länge - och det skulle verkligen inte Ulf gilla + att det vore ganska opraktiskt.

Väderleksprognosen säger 100% risk för regn, och max 17˚. I morse var det visserligen lite moln på himlen, men därefter har himlen varit nästan helt klar och det har varit 18-19˚. Inte lika fint som dagarna innan, men inget att klaga på.

I morse hade jag tid hos Fiona för att reda ut det där med skatten. Men fortfarande är vi inte riktigt kloka på det hela, varken hon eller jag. Ändå ringde hon till skattekontoret medan jag var där. Först en månad efter att jag har betalt (det blir den 20 mars) kan vi begära ett papper från skattemyndigheten om att jag inte är skyldig dem något mer (för år 2014). Vi är fortfarande inte riktigt kloka på om det är skatt, böter eller både och som jag har betalat. Efter den 20/3 får vi veta.

Egentligen ska jag inte betala skatt på sjukersättningen (förtidspensionen) i Spanien. Men då måste jag ha ett intyg från en spansk läkare med special-behörighet om att jag inte kan jobba. Om jag hade saknat ett ben, eller varit blind, hade det varit enkelt att utreda. Men om det är en stressrelaterad hjärnskada - hur ska man kunna bevisa det? På spanska dessutom. Skadan syns ju inte. De tre svenska läkarintyg jag har, som alla säger samma sak - gäller inte här, men måste ändå översättas till spanska. Jag orkar inte nysta i detta, för nu har jag sjukbidrag bara några månader till. Fr o m 1 juni kommer jag att få ålderspension - och då gäller andra regler. Egentligen kvittar det mig om jag får betala i Spanien (vilket jag tycker är mest rättvist), för jag får ändå betala full skatt i Sverige och kan aldrig komma billigare undan. Om jag betalar i Spanien så får jag tillbaka motsvarande summa från svenska skattemyndigheten. Jag får alltså betala på öret detsamma, men måste ligga ute med beloppet jag betalar dubbelt en tid. Det svensk-spanska skattevatalet är inte alls bra. (Om jag hade bott i Portugal så hade jag bara behövt betala skatt där och inte alls i Sverige...)

I går fick jag mail från djuraffären Madagascar om att den nya burdelen hade kommit. I dag åkte Lena och jag dit för att hämta den. Men det visade sig att de hade fått fel del! De hade ringt mig på mobilen hela förmiddagen (till ingen nytta eftersom den ligger avstängd i en låda). Om de hade mailat som vi har kommit överens om så hade jag inte behövt köra i onödan. Den nya burdelen är redan på väg. Måtte den komma innan fåglarna kommer. På hemvägen svängde vi inom Carrefour, så helt i onödan blev utfärden inte.

Där köpte jag (utöver nötter och ganska mycket grönsaker) två böcker på spanska. (Den vänstra har jag sedan tidigare.) Jag valde Analfabeten som kunde räkna (mitten) för den har jag läst på svenska. Det underlättar förstås för läs-förståelsen, för texten hör inte till de enklare. Men boken var ju rolig när jag läste den första gången - så... Sedan köpte jag barnboken Den lille prinsen (längst till höger). Den ska jag läsa först för att öva mig. Jag borde börja med de allra enklaste barnböckerna, men vill ändå föröka med vuxenböcker. Jag får helt enkelt ha ordboken bredvid mig när jag läser.

Jag köpte också en extern hårddisk på hela 2 TB, till extrapris (knappt 700:-). Jag gillar märket Western Digital. Jag har flera externa hårddiskar av det märket och det har aldrig varit fel på någon av dem. Till den här ska jag flytta över en massa foton som jag har på datorn (som tar för stor plats där). Jag har redan säkerhetskopierat alla foton till en extern hårddisk - men jag vill alltid ha dem på minst två olika diskar. Jag vill inte riskera att förlora tusentals foton om en disk skulle gå sönder. Min dator arbetar så långsamt, så jag tror den behöver avlastas en smula.

Jag hittade en pelargon med rosarandiga blommor (vilket jag gillar), så den köpte jag.

Jag köpte också tre små primulor som jag har tänkt sätta tillsammans, i en stor låg rund vit ytterkruka som jag har.

Fast nu hittar jag inte just den krukan. Suck! Alla de krukor som jag f n inte använder står ovanpå mina köksskåp. Jag måste alltså kliva upp på arbetsbänken för att räcka till dem. Jag gissar att den här krukan, som jag inte har använt på länge, står underst längst in någonstans... Jag vill ha alla mina saker åtkomligt och överskådligt! Suck! Jo, jag måste förstås gallra ut hälften av mina ytterkrukor också. Men olika växter kräver olika stora krukor. Plantskolorna har inte alls någon standardstorlek på sina innerkrukor. Och det är snyggast om innerkrukan passar precis i ytterkrukan. Så därför behöver jag många...

Kanske jag tar fram tre små krukor i stället - så jag slipper en massa jobb, men lika snyggt blir det inte... I Hässelby strand vet jag precis var det står en snygg vit porslins-ytterkruka avsedd för tre små innerkrukor! Den står till höger på en hylla i mitten av mitt källarförråd där... Här har jag flyttat runt det mesta av mina saker, alltför många gånger, för att minnas var jag senast ställde dem. Jag kommer att bli tvungen att gå igenom alla krukorna också - precis som allt i förrådet här. Nåja, kanske jag orkar. De senaste dagarna har jag känt mig piggare.

Jag rörde bestämt till det här med krukorna. Det måste vara den i Hässelby som jag tänker på. Här har jag haft en vit plastkruka i samma storlek, men den fick en spricka - så den slängde jag. Det vore ändå en bra idé att gallra och ordna bland mina krukor nu när Ulf inte är här. Jag måste ju ofrånkomligen stöka till under arbetets gång. Jag måste ställa fram alla, sedan sortera i olika storlekar, därefter gallra ut - och till sist ställa tillbaka dem jag ska behålla snyggt och prydligt. Kanske jag borde ge bort nästan alla i plast, plåt o i färgat porslin? Och (nästan) bara behålla vita porslinskrukor? Kanske jag börjar redan i dag? Jag måste ju inte bli färdig innan kvällen.

Jag har nu satt ner alla krukorna på arbetsbänken i köket. Så här många har jag (utöver de som jag använder just nu):

Ibland följer det ytterkruka med växten, fast man inte behöver någon ny. Så var det till den rosa azalean. Den krukan är en av dem som jag ska gallra ut. Men sortera krukorna i storleksordning, och påbörjar utgallringen, det gör jag först i morgon.

I går klockan 20:26 började det plötsligt regna häftigt. Jag hade tänkt gå sena rundan före 21, men fick avvakta. När jag sedan gick en timme senare så tog jag bara Bonnie med mig. De andra kan ju sköta sitt på sin toa. Stella och Wilda låg och väntade i sängarna när vi kom hem. Men som vanligt tassade Wilda över till Stella när jag släckte lampan lite senare. Wilda är ett utpräglat flockdjur.

I morse sken solen (fast det kan bli molnigt framåt eftermiddagen). När det är vackert väder så tycker jag att det är underbart att gå morgonpromenaden på El Paseo. Det är oftast så lugnt och skönt på mornarna. Så dags har jag inte lust att prata med någon. Jag går gärna i mina egna tankar (och kanske låter hjärnan bearbeta nattens drömmar).

En kommunalarbetare var i full gång med att räfsa undan spåren vid nästa nedgång till stranden. Vi ser ofta på mornarna, att det är fint räfsat/krattat vid varje nedgång. Det är trevligt att El Campello kommun håller rent och snyggt!

På spansklektionerna lär vi oss mycket sådant som aldrig går att slå upp i en ordbok. I onsdags talade vi om vanliga spanska smeknamn. De som heter José kallas ofta för Pepe. (Det gäller bl a en av veterinärerna på Eurocan.) Orsak? Jo José = Josef = den förmodade fadern till Jesus. Förmodad fader på spanska = padre putativo, vilket förkortas PP och uttalas pepe... Maria Dolores brukar kallas Lola och Fransisco brukar kallas Paco. Jag får ut mycket av lektionerna även om nivån är för låg de gånger vi håller oss till läroboken.

Förresten läste jag i min spanska heminrednings-tidning, att om man renoverar sin bostad så att den blir energisnålare - då kan man få statligt bidrag till en viss del av kostanden. Det kan ju vara bra att veta.

Jag ska strax börja sortera mina ytterkrukor. Nu slog det mig att jag har fler än dem som jag fotograferade i går. Jag har nog 7-8 röda julkrukor i källarförrådet också. Jag borde gå ner och hämta upp dem. (Om jag kommer åt dem, vilket återstår att se.)

Det blev molnigt redan vid lunchtid, och när vi var ute på vår mitt-på-dagen-promenad så började det regna. Det regnade inte så mycket, men vi skyndade oss hem i alla fall. Stella fick jag bära. Hon vägrade gå i samma stund som marken började bli blöt.

Eftermiddagen har jag ägnat åt kruksortering. Först ställde jag alla i samma färg tillsammans, därefter storleks-ordnade jag dem. Då var det lätt att se vilken sort (färg/storlek) som jag hade för mycket av. Alla de här krukorna gallrade jag ut:

Den stora blå keramik-krukan (svensk frostsäker för utomhusbruk) är jag väldigt förtjust i. Men jag använder den aldrig numera, och man kan inte spara på allt. Krukan är alldeles för stor för att ha kvar av nostalgiska skäl. Jag hoppas att någon annan blir glad åt att få den. Jag var tveksam ibland när jag gallrade, men jag försökte vara hård. Krukorna nedan behöll jag, och det är säkert fler än jag egentligen behöver. Men det är, som sagt, bra att ha krukor i många olika storlekar så man alltid har någon som passar precis. På bilden nedan t h ser ni alla de tallriks/stekpanne-mellanlägg som jag hade mellan krukorna för att skydda dem. Hälften har jag över nu.

Nu är det inte alls lika fullt ovanpå mitt överskåp och kylen. Dessutom ser jag precis vad jag har. Ulf hade hoppats att halva hyllan skulle bli tom, men så blev det inte. Ibland tar saker som står i ordning större plats, än om de är staplade på varandra huller om buller. Dessutom står nu även de röda julkrukor som jag hade i källaren i köket, och även några som jag hade i det ena låga plastskåpet på balkongen.

Ovanpå vårt "tallriks-överskåp" har jag en del "växt-tillbehör", allt mellan gödning och planterings-spadar. Kanske jag kan ställa något av detta i balkongskåpet där en hylla nu är tom. Å andra sidan har jag en hel del jordpåsar, lekakulor, självbevattningskrukor etc som står staplat i balkonghörnan bakom Ulfs vilstol. Jag borde nog prioritera att få undan en del av de sakerna. Men det får jag pyssla med en dag när solen skiner.

I dag har det öppnat en ny klädbutik på Carrer la Mar (i vårt kvarter). Jag tycker att det är väldigt dekorativt med de mörkröda blommorna mot den svart-vita fasaden. Efter en snabbtitt på klädsortimentet kunde jag konstatera att de har ett och annat snyggt, och jag såg bara priser under 20 €. Jag kanske tittar noga en annan dag.

Jag fryser i dag när det bara är 15˚, men solen sken i alla fall tveksamt när vi gick vår tidiga kvällspromenad.

Det blev kallare här efter regnet. I går kväll vid läggdags var det bara 11,7˚ ute, och i mitt sovrum var det 19,6˚ - trots att jag hade satt på elementet några timmar tidigare. I morse när jag duschade och tvättade håret så frös jag, för det var bara 14˚ i duschrummet (eftersom jag har stängt av alla element på nedervåningen nu när inte Ulf är här). Nu skiner solen så jag hoppas att temperaturen stiger trots att det finns en del moln på himlen. När Ulf kommer tillbaka ska våren ha kommit. I slutet av mars brukar vi aldrig behöva ha elementen på. Det är förstås värme-kostnaden som oroar mig.

På tal om kostnad. Det slog mig tidigt i morse att jag nog inte får tillbaka skattepengarna från Sverige, av samma orsak som jag inte får SINK-skatt. Orsak: Jag är gift med en svensk man som är skriven i Sverige. Suck! Jag har absolut inte råd att betala full skatt i två länder på min lilla förtidspension. Och jag kommer förstås att få än mindre råd när jag från 1:a juni får ålderspension (som är ännu lägre). Jag räknade ut att det kostar mig drygt 30'000:- om året i extra skatter att vara gift! (Nu när det svensk-spanska skatteavtalet är så dåligt som det är.) Jag måste ha råd att leva också, inte minst kunna betala hyra och mat. Jag oroar mig! Suck och dubbelsuck!

Jag har inte sagt något, för jag ville vara säker på att jag klarade av övergången först (de första dagarna är svåra) - men nu har jag äntligen kommit igång med att banta (igen). Det är tredje dagen i dag, och som vanligt försöker jag hålla mig till strikt LCHF (eller snarare LCMF). Jag var uppe i 57,2 kg = BMI 23,8, och 27,3% fett. Så illa har det inte varit på många år! En katastrof för figuren (har sett, och ser, nästan gravid ut), och min kosthållning var skadlig för hälsan! Nu hoppas jag att jag framöver kan hålla mig till en sund kost!

Jag har börjat att äta en halv avocado till frukost. Jag köpte några på Carrefour häromdagen. Där har de ett bra system. Personalen sätter lappar på de avocados som är "optimalt mogna", så slipper man klämma på alla själv. Jag köpte några lagom mogna, och några halvmogna. Avocado är både gott och nyttigt (och ganska mättande).

Avdelningen oväsentligheter: Jag bytte temugg och bricka i dag. Nu när våren är i antågande så vill jag ha något "blommigare". (Ja, och så tycker jag ju att det är roligt att byta då och då.)

När jag invigde muggen genom att dricka te (som jag åt ost och svarta oliver till) kände jag mig ganska iakttagen. Stella och Wilda hoppas alltid i det längsta att jag ska spilla, eller bjuda dem på något. (De tigger inte, de bara står där.) Bonnie är dock mer erfaren så hon ligger kvar i sin säng. Hon vet att jag ropar på henne de gånger som det är hund-matdags.

När Ulf inte är här, så kan jag ha blommor på arbetsbänken i köket. Det tycker jag ser trevligt ut. Och de här gul-vita passar precis in i färgskalan.

Det är inte bara mugg och bricka som jag har bytt i dag, utan även dukar och kuddfodral i vardagsrummet. Nej, jag har inte strukit duken. Men om den inte "ligger till sig" så blir jag förstås tvungen. Dukar som är större än strykbrädet, och tål begränsad värme (p g a acrylplast-beläggningen), är ganska svårstrukna - alltså väntar jag och ser.

För enkelhetens skulle bytte jag bara ut de gula fodralen mot ljusblå, medan kolibri-fodralen fick vara kvar.

Allt oftare "knycker" Wilda Bonnies säng. Dagtid verkar Bonnie finna sig i det, men om hennes säng är upptagen vid läggdags - då säger hon till, och ber mig flytta Wilda.

Jag tog ett foto på "tvärs-över-gatan"-grannens "fönster-lagning", som de gjort för att det inte ska regna in. Alla sätt är bra utom de dåliga brukar man säga - men jag lutar nästan åt att det här är ett ganska dåligt sätt...

Jag måste namnge alla foton innan jag lägger in dem här. Ibland strular jag till det. Avokadon högre upp fick morgondagens datum. Och ibland händer det att jag stavar fel, eller råkar hoppa över en bokstav. Och efteråt kan jag inte ändra. Tja, det är ju huvudsaken att det fungerar. Eller?

Nu finns det bara två en-sovrums-lägenheter kvar i det blå huset. (Samt två med två sovrum.)

Det har varit en alldeles underbar dag i dag, sol och +24˚! Jag har gått i knäkorta shorts och barfota i sandaler - och jag har inte frusit ett dugg. Jag hade egentligen tänkt ha ett par knälånga byxor (för att vänja benen vid sol lite åt gången - det är UV-index 4), men det visade sig att jag inte kunde knäppa något av paren i midjan... Just de här shortsen som jag har i dag - har resår i midjan. (Fast shortsen satt så tight att kameran inte gick ner i bakfickan, så ni får klara er utan foton på havet i dag.) Nåja, jag har ju kommit igång med att banta.

Dagen började fint, när solen gick upp effektfullt precis bakom palmen (sett från vår balkong).

Eftersom Lidl sålde låga regnstövlar i dag så hängde jag på låset klockan 09. Jag hade tänkt köpa ett par röda i storlek 36. Men röda fanns bara i storlek 38 och 40! Då valde jag lila (det fanns även grå och svarta). Men jag fick köpa i storlek 37 eftersom de är ganska smala. Jag tror inte att kvalitén är den bästa, men nu har jag något att sätta på fötterna de (få) dagar som det regnar.

För övrigt köpte jag bara blomkål + broccoli. Jag tycker om när de har i kombi-pack så här, för om man är ensam så blir det för mycket med ett stort huvud av varje.

Prick klockan 10, precis som vi hade bestämt, ringde Juan Miguel på dörren. Vi ville ha hjälp med både ett och annat. Det första han gjorde var att skruva fast låd-fronterna på lådorna. Nu ska det säkert hålla tills det är dags att renovera köket. Sedan lagade han vikdörren så att den nu går att stänga. Han är händig och jobbar effektivt! Därefter satte han upp Ulfs tunga spegel på väggen.

Förresten ligger inte den blå-beigea vinylmattan kvar i köket längre. (Jag flyttade den för en stund sedan.) Den ligger nu i vardagsrummet (där den går fint i färg), och jag har lagt tillbaka de små gul-rosa-multi-färgade mattorna som låg i köket tidigare. Det är trots allt "gulare" och "gladare". Men när jag hittar en (billig) gul-vit vinylmatta - då ska jag köpa en sådan till köket.

Juan Miguel gjorde en hel del annat smått också, och avslutade med att ta bort den svarta haspen från mitt sovrums-fönster. Den satt här när vi kom, och skruvarna var av ett konstigt slag som varken jag eller Juan Miguel hade någon mejsel till. (Men han lyckades få bort skruvarna ändå.) Skönt, för haspen var i vägen var gång jag skulle öppna fönstret - och jag använde den aldrig.

Sammanlagt var han här knappt 2½ timme och jag gav honom 50 € för jobbet. Han blev nöjd, och jag tycker det är billigt för så mycket hjälp. Nästan gång jag behöver hjälp med något så ska jag kontakta honom igen.

Hundarna var bara lite rädda för Juan Miguel. (De skällde om han rörde sig fort.) Han har själv hund, så han visste hur han skulle ta dem.

Efter mitt-på-dagen-promenaden gick jag ensam till Aldi för att hämta den nya broschyren. På hemvägen plockade jag några kranskragar på fältet snett emot läkarstationen. Jag vet fortfarande inte om det är tillåtet, eller förbjudet, att plocka vilda blommor på fält. (Spanjorerna har ingen allemansrätt.) Men eftersom det växer tusentals kranskragar där, så tror jag inte någon skulle säga något om jag tar några få - även om det vore förbjudet. Det är så trevligt att ha en bukett på bordet. Jag tycker att det vita med gul mitt är vackrast. (De helt gula heter inte kranskragar, men jag har just nu glömt deras namn.)

Det är alltid roligt att titta i Aldis broschyrer, även om man inte hittar något att köpa. Håll med om att de är innovativa i sin reklam för mjukost respektive hushållsvåg - se nedan.

Nu är det dags för tidiga kvällsrundan. Det är 22˚, så jag lär inte frysa nu heller. (Men jag tror att jag byter till långbyxor innan jag går ut.)

Svenska skatteverket skrev i dag att all ersättning från Försäkringskassan, och allt från Pensionsmyndigheten, är sådana (offentliga) inkomster som enbart ska beskattas i Sverige. Allt enligt det spansk-svenska dubbelbeskattnings-avtalet. Det innebär att spanska skattemyndigheten har begärt för mycket skatt från mig. Jag ska bara betala skatt på den lilla pension jag har från Alecta, och det torde bli max 100 € i skatt per år. Frågan är nu om man kan överklaga? Enligt Fiona så gör den spanska skattemyndigheten precis som den vill. Men om jag inte får tillbaka några pengar från Sverige (vilket jag nu tar för givet att jag inte får), då måste jag få tillbaka det mesta som jag häromdagen betalade till spanska skatteverket. Det kommer att bli mycket jobb för Fiona...

Långtidsprognos för den spanska våren: Enligt de senaste meteorologiska förutsägelserna så förutspås det att våren blir varmare än normalt i stora delar av Europa, Spanien inkluderat.

Meteorolog Mar Gómez på eltiempo.es säger att det skall bli varmare än normalt och mindre nederbörd i nästan hela Spanien. Vad gäller temperaturen så blir det främst de centrala och de östra delarna som får en högre temperatur än genomsnittet. Tittar man på nederbörden så förväntas de västra, norra och centrala delarna få minst nederbörd. För Kanarieöarnas del förväntas helt normala värden.

Sannolikheten för att prognosen för Europa slår in bedöms av meteorologen som 80%, prognosen bygger på att ett högtryck över Azorerna skall expandera in över Europa fram till mitten av kontinenten. När det gäller temperaturerna för Iberiska halvön, östra Frankrike och Alperna ligger sannolikheten på mellan 60 och 70%.

Gómez säger att den metrologiska våren börjar officiellt den 20 mars klockan 11:28. Om man tittar på våren 2016 så var den kallare och våtare än normalt, faktum är att det var den kallaste våren sedan 1994 och den tredje kallaste sedan de började mäta.

Jenni tipsar om en hopfällbar rese-toalett för hundar. Se: http://feber.se/pryl/art/271728/portabel_hundtoalett/ Den finns ännu inte ute i handeln. Det ger sig vad den kommer att kosta. Om den inte blir alltför dyr så vore det praktiskt att ha en sådan. (Fast inte om man flyger, för har man hund med i kabinen så får man ju inte ha annat handbagage.) På en båt- eller tågresa vore den säkert jättebra!

Jag har inga klagomål på vädret i dag heller, trots att det är växlande molnighet. Det är nämligen 25˚ och nästan vindstilla. Tyvärr ville Bonnie inte gå lika långt som jag ville på vår mitt-på-dagen-promenad. Det är lite trist. Jag skulle ha fått med mig både Stella och Wilda, men så tvärvägrade Bonnie. (Och jag orkar inte bära henne någon längre sträcka.)

Även i dag säljer Westwing ett litet nätt skrivbord (41 x 70 cm, och 99 cm högt). Även detta är alldeles för dyrt - 230 €. Och ska sanningen fram så skulle jag inte få plats med det någonstans, framförallt inte i mitt sovrum där jag behöver det. Jag har ett vackert och praktiskt skrivbord i björk - men det är 60 x 90 cm och tar tyvärr alldeles för stor plats. (Det står i gästrummet nu. Förmodligen måste jag sälja eller ge bort det på sikt - av utrymmesskäl.) Nu sitter jag och skriver vid matbordet, och det går ju också. Vilket inte hindrar att jag drömmer om någon typ av mini-sekretär.

Eftersom jag inte fick ner kameran i fickan i shortsen i dag heller (måste nog banta några veckor till innan det går), så låter jag Ulf bidra med några foton. Det första visar en soluppgång sedd från vår balkong, de två följande visar ön Tabarca sedd från det flygplan som Ulf nyligen reste upp till Sverige med.

Jag åt broccoli-blomkålsmos till middag. Det var jättegott! Men jag hade egentligen velat ha mer. Portionen nedan vägde 203 gram. Det blir 11,8 gram kolhydrater - och strikt LCHF innebär max 20 gram per dag. Om jag hade ätit kött, fisk eller kyckling till - då hade jag kunnat bli mätt utan att få i mig fler kolhydrater. Men nu var jag sugen på blomkål och broccoli! Jag tycker egentligen bäst om vegetarisk mat.

De senaste kostrekommendationerna säger att man ska äta hela 800 gram frukt och grönsaker per dag. Det lär vara optimalt ur hälsosynpunkt enligt en ny studie. Jag skulle lätt kunna få i mig så mycket om jag åt minst hälften frukt och bär - men frukt är definitivt ingen bantningsmat. Om jag hade valt moderat LCHF då hade jag kunnat äta uppemot 100 gram kolhydrater per dag, och då hade jag kanske fått ihop det. Då skulle jag leva sunt, men inte gå ner i vikt. (Såvida jag inte helfastade två dagar i veckan, då finns det en teoretisk möjlighet.) Det är inte lätt det här med kosten. Jag vill leva sunt! Och jag vill hålla normalvikt. Nu gör jag så gott jag kan - men det måste bli lite kompromisser emellanåt.

I dag är det Internationella kvinnodagen! Stå på er kvinnor (annars gör någon annan det)! Här i El Campello samlas många kvinnor för en procession genom staden. Många bär svart för att visa solidaritet med de kvinnor som under året har avlidit av kvinnomisshandel. Usch ja, det är ett sorgligt kapitel... Vi kvinnor måste hjälpa varandra, stå upp för varandra - och våga fråga om vi anar att något inte står rätt till.

Bonnie, som är något självcentrerad, tror att kvinnodagen speciellt firar hundkvinnor som hon... Ja, ja...

Nu har vi fått ytterligare en hund i trappan (så nu har samtliga åretrunt-boende hund). Det är den unga franska flickan mitt emot oss som har tagit hand om en herrelös hund. Här i vår trappa bor dessutom några katter och fåglar, så här är alla djurvänner. Den nya hundens förra ägare var dock ingen djurvän! Hunden är skygg, fast verkar ha bra temperament trots vad den har gått igenom (bl a har det fått en bit av öron och svans avskurna - inte kupering utan bara sådär, och knappast med bedövning). Det är en mellanstor hane av obestämbar ras. Det dröjer nog innan jag kan fotografera den. När vi möts utanför hissen skäller mina små så vi knappt kan prata, fransyskan och jag. Bara om jag bär dem blir de tysta. De är förstås rädda att se en så "stor" hund precis utanför vår egen dörr. Men han står bara stilla och tittar oförstående på dem. Nåja, när vi har mötts en 20-30 gånger till så ska det väl lugna ner sig.

Det fina vädret fortsätter. I går på sena kvällsrundan var det så här varmt:

Och nu har vi 22˚ och solsken. (Jag kan fortfarande inte ha kameran i shortsfickan, så det får bli "lägenhets-foton".

I dag har det varit lite julafton för mig. Mitt bok-paket från Bokus kom. Böckerna nedan hade jag beställt. Bara en skönlitteratur.

En spännande bok om trädens hemliga liv, som jag har läst intressanta utdrag ur, och så en som handlar om vår tarmflora. Det här med att ha rätt tarmflora är viktigare än vi har trott, har jag förstått. (Jag återkommer i ämnet, såg en intressant föreläsning härförleden.)

Och sist, men inte minst, en bok med tips om hur man ska få plats med så många böcker som möjligt i sin bostad...

Egentligen skulle Lena och jag ha hämtat Jan på flygplatsen ungefär nu, men planet visade sig vara överbokat - och de som hade köpt lågpris-biljetter blev ombokade. Så nu kommer inte Jan ner förrän på fredag. Stackaren! Nu får han stå ut med ytterligare två kalla dagar i Sverige. Men sedan får han förhoppningsvis många fina dagar här att njuta av. Lena och jag njuter också gärna av sol och värme!

Fast i morgon ska Lena och jag till Ikea i Murcia, så då blir det inte mycket solnjutande.

Jag tycker att mina tre hundar sover väldigt mycket, så jag googlade på det normala sömnbehovet för en hund. Det ligger på 12 - 18 timmar per dygn för en vuxen hund, något mer för stora hundar än för mindre. En unghund på 6–9 månader behöver ofta sova mellan 16 och 20 timmar, och en valp kan nästan sova hur mycket som helst. En hunds dygn består i genomsnitt av 58% sömn och 42% annan aktivitet - som också inkluderar vila.

Sömnbrist kan leda till att immunförsvaret försämras, att hunden blir känslig för beröring, överreagerar på smärta, blir extra känslig för ljud, har svårt att koncentrera sig och lätt blir irriterad och aggressiv. Sömnbrist tillhör en av de vanligaste orsakerna till stress hos hundar.

Tja, då är nog mina små ganska normala trots allt. Jag var orolig för att jag kanske inte aktiverar dem tillräckligt. Fast Wilda aktiverar förstås både sig själv och de andra.

Jag undrar så om Wilda är dräktig? Till helgen får jag veta (förutsatt att Conchi är hemma). Jag hoppas SÅ!

På fotot ovan syns en grå "kamerafläck" i vattnet nära stranden. Jag beskar fotot så att jag fick bort de större och mörkare fläckar som fanns uppe till vänster. Jag behöver nog en ny vardags-kamera snart. Jag funderar på att prova en av Sonys små kompaktkameror. Kanske någon av kamerorna nedan? De dyraste har flest finesser (bl a bättre zoom), men även den billigaste har 20 megapixlar - och det senare är viktigt för mig som ofta beskär bilder. Dessutom vill jag inte ha sämre närgräns än 5 cm. Kanske den näst billigaste skulle duga? De med samma cirkapris är samma modell, bara i två färgalternativ. (De flesta finns även i svart, men det vill jag inte ha.)

Vi körde till Murcia redan 09:30, Lena och jag. Sedan tillbringade vi drygt två timmar på Ikea. Jag köpte mina Kallax-hyllor som planerat, inkl några tillbehör (dörrar, lådor och hjul). Sedan köpte både Lena och jag (ovetandes om den andres inköp) vars tre doftljus med mild vaniljglass-doft. (Det var nämligen "tag 3 betala för 2".) Och så köpte jag ett till fusk-fårskinn till hundarna. Jag hann också med att provsitta några soffor, samt titta på några nyheter. Jag hade gärna gått runt minst en timme till på Ikea (det är ju trots allt en timmes körning dit - 9 mil), men vi var tvungna att skynda oss hem till våra hundar.

Den stora hyllan ska jag ha fågelburen på, och den lilla ska stå ovanpå den vänstra Kallax-hyllan framför fönstret. Där har jag nu en liten piedestal med en gullranka på (och en annan växt under piedestalen). Nu ska jag sätta gullrankan ovanpå den lilla hyllan i stället (och den andra växten i). Jag tror att det blir snyggare så. Och i framtiden kan jag stapla mina Kallax-hyllor på andra sätt om jag föredrar det (även på höjden).

När jag gick en lite försenad mitt-på-dagen-runda med mina små, så kunde jag konstatera att det var alldeles underbart ute (sol, klarblå himmel, och 23˚). På stranden nedanför oss, räknade jag till 15 personer som solade, och 3 som badade. Längre bort såg jag flera människor på stranden. Ja, nu verkar värmen ha återvänt. Vi gick inte så långt i dag (som vi borde ha gjort med tanke på vädret) för jag ville inte låta alla Ikea-kartongerna ligga kvar i bilen. Nu har jag burit upp alla, men jag tänker inte ens börja montera något i dag.

Jag har glömt att berätta att i tisdags (i samband med gympan), så fick jag låna en bok av Monserat (en trevlig spanjorska som jag brukar prata med, medan vi väntar på att gymnastiken ska komma i gång). Hon sa att den är spännande, och att man inte förrän på de sista sidorna får veta vem som är ond eller god. Tyvärr tror jag att den är alltför avancerad för mig. Jag förstår bara hjälpligt baksidestexten. Om jag ska slå upp 10-20 ord per sida, så kommer jag ju ingen vart i boken. Jag sa att jag kommer att bli tvungen att låna den väldigt länge, men att jag gärna läser den. Den här boken är det:

Om ni vill se en 16-minuters-film om ett supersmart litet minihus (ca17 m²) på hjul, så (höger-)klicka här: https://www.youtube.com/watch?v=lHjJd4tkvSU Huset har 4 sängplatser, kök, tvättmaskin, toalett och dusch, garderob, TV-soffa, mat/arbets-bord mm - samt en hel del fri golvyta!

I dag gick vi mitt-på-dagen-promenaden tillsammans med Katarina och Zeke. Zeke är hundarnas absolut största kompis. Rhodesian ridgeback är rätt mycket större än en chihuahua. Zeke väger 54 kg! Men han är snäll! Några foton från promenaden:

Rätt som det var kom det fram en man och tilltalade Katarina. Det visade sig att han har en 7-månaders Rhodesian ridgeback-tik, och letade efter en hane att para tiken med - nästa år när hon är gammal nog. När Zeke och tiken såg varandra så blev det kärlek vid första ögonkastet! Och Zeke hade kunnat tänka sig att ställa upp och para med en gång...

Katarina och mannen (som är åretrunt-boende i Busot) bytte mailadresser med varandra. Och deras hundar önskade att de hade kunnat göra detsamma. Katarina bad mig att fotografera tiken. Hon fick hålla mina hundar under tiden. Nedan tiken:

Sedan skulle Katarina in till tandläkaren och fråga en sak. Vi andra väntade utanför.

Därefter åkte Katarina hem, och nu ska Lena och jag strax åka och hämta Jan på flygplatsen. Hans plan är försenat...

Inte nog med att Jans plan var försenat - de har slarvat bort hans incheckade väska också... Stackars Jan, vilken otur!

I kväll monterade jag klart fågelburen. (Jag hämtade den nya delen + det nya fina badkaret i förmiddags.) Men det är tur i oturen, att fåglarna inte har kommit än. För ännu är buren inte komplett. Det fattas de två luckorna framför matskålarna. Dessa luckor lät jag förmodligen sitta kvar på den trasiga delen jag lämnade. Jag kommer inte ihåg om jag hade fått montera dit dem, eller om de satt där från början. Troligen det första, nu när de fattas här. Hoppas att de har den trasiga delen inklusive luckor kvar i butiken, för då kan jag kanske hämta luckorna i morgon... Men tänk om de har skickat tillbaka allt för att reklamera?

Tänk om buren hade varit hel från början - så mycket besvär jag hade sparat! Borde jag inte få ett paket fågelfrö som kompensation? Åtminstone... Det är 8 km till affären härifrån. Jag har redan kört 4 gånger i samma ärende - för att köpa en komplett fågelbur. Jag har mailat dem i kväll, och hoppas att de läser mailet så snart de öppnar i morgon.

I dag är det ganska disigt, och "bara" 19˚. Eftersom jag har varit borstskämd med sommarvärme de senaste dagarna - så frös jag nästan i dag. Ja, det berodde förstås på att jag hade klätt mig för tunt. För kallt på riktigt är det ju inte. Men vädret ska bli sämre - tyvärr.

I förmiddags åkte Lena och jag till djuraffären Madagascar. Det visade sig att de hade den trasiga burdelen kvar - och på den satt luckorna jag behöver. (Nu sitter det på min bur, som därmed är komplett. Så snart jag har monterat Kallax-hyllan ska jag inreda buren.) Därefter åkte vi till djuraffären Kiwoco (Vista hermosa), där de brukar ha Lessons sparvpapegojor. Det hade de i dag också, två blå. Men de visste inte könet på dem, alltså köpte jag inga. Däremot beställde jag en hona och en hane. De ska kolla med uppfödaren på måndag. De berättade också att om jag köper två, så får jag den andra till halva priset. Jättebra!

Jag hade ingen kamera med mig, men Lena tog ett par foton med sin mobil. Tyvärr satt fåglarna hela tiden just bakom "plasten" vid mathoarna, så det var svårt att få riktigt bra bilder. Men det blev ju fina foton ändå. Särskilt den översta fågeln är väldigt söt! Den är inte så intensivt blå som den undre, men jag antar att den är yngre. Nu ger det sig hur snart de kan få hem en hane och en hona åt mig. Jag längtar efter fåglarna nu.

När vi ändå var vid Vista hermosa så gick jag inom Maisona du Monde och hämtade var sin av deras nyutkomna katalog. Det ska bli roligt att titta på alla nyheter. Det är en stor tjock katalog, så jag har nog att göra en stund. Men det får bli senare.

På hemvägen svängde vi inom den stora blomsteraffären Hermesan. Lena ville titta på växter, men hittade inte det hon sökte. Jag tittade på alla små fruktträd som de säljer. (Billigt! Knappt 15 € för ett ganska stor.) Jag frestades av ett citronträd som var översållat med blommor som luktade underbart gott. Jag har visserligen både jord och krukor, men avvaktar ännu. Jag har egentligen bara plats för ytterligare ett träd på balkongen, och jag skulle vilja ha så många sorter (citron, rosépeppar, clementin, cumquat, mandel m fl) - alltså måste jag bestämma mig först, så jag vet att jag inte ångrar mig. Men ett litet citronträd vore nog inte dumt...

Tänk att jag besökte tre olika butiker - utan att köpa något. Så blir det ibland - och det är ju bra för då sparar jag pengar.

Fotot av min azalea tog jag i går kväll. Den är fortfarande fin. Jag tycker om de båda rosa färgerna! (Jag är, som ni vet, extra svag för just rosa blommor.)

Nu borde jag sätta fart med att montera Kallax-hyllan. Men jag har ingen lust alls... Vi får väl se om jag lyckas skärpa mig, eller ej.

Ännu ligger Kallax kvar i sin låda, och alla smådelar likaså. Jag hoppas komma igång med monterandet i morgon förmiddag. I kväll tänker jag "läsa" Maisons du Monde-katalogen.

Jag vägde hundarna i kväll, precis efter de hade ätit (så vågen visar väl sisådär 30 gram mer än deras vikt). Alla väger nu lagom mycket. Bonnie: 2680 gram, Wilda 2235 gram och Stella 1840 gram. Jag kom just på att jag borde väga mig själv också. Nu har jag bantat en vecka så nu borde jag ha gått ner några hekton tycker jag. Men det dröjer nog ett par månader innan jag kan påstå att jag själv väger lagom mycket...

Jag vågade ställa mig på vågen i morse, och jag hade gått ner mer än jag trodde. Jag väger nu 53,8 kg och innehåller ca 26,5% fett. Så nu är det "bara" ca 5 - 8 kg kvar att bli av med, och ca 6 % fett. Nåja, det ska väl gå. Fast det är aldrig roligt att banta - men nödvändigt emellanåt (i alla fall för mig). Om man låter kilona samlas - så blir man förr eller senare sjuk. Får man inte den ena krämpan, så får man den andra. Diabetes typ 2 är en sådan sjukdom som man oftast "äter sig till". Det är ju därför sjukdomen har ökat så hos oss som bor i "rika" länder. Många sjukdomar får vi för att vi har genetiska anlag för dem, eller för att vi har otur och blir smittade, eller för att vi blir utsatta för gifter och föroreningar. Andra skaffar vi oss själva, genom att leva fel. Jag vill inte ha några självförvållade sjukdomar. Det räcker med mina "ålders-krämpor"...

Även i dag har vi mitt-emellan-väder. Sol, men inte klarblå himmel, och 19˚ i skuggan. Dock var det varmt och skönt i solen. Det gäller att passa på att vara ute i dag, för framåt sena kvällen ska det börja regna. Och i morgon ska det både blåsa och regna rejält.

Jag har öppnat Kallax-kartongen och plockat fram delarna, men längre har jag inte hunnit. Fågelburen gjorde jag dock klar i går, med sand på botten och mat i skålarna. Nu väntar jag bara på fåglarna. (Och strax innan de kommer så ska jag fylla vatten i vattenautomaten samt badkaret.) Det är svårt att se hur buren är inredd, när bakgrunden är så brokig. Dessutom kommer den att bli mycket snyggare - när fåglarna är på plats.

Ni ser att luckorna (ovan) nu är på plats. Nu måste jag montera Kallax-hyllan, och sätta i dörrar och lådor, samt skruva fast hjulen undertill. På matbordet får buren inte plats! Dessutom får jag inte plats vid matbordet när buren står där.

Nedan ser ni piedestalen som jag ska byta ut mot den minsta sortens Kallax-hylla.

Min pelargon (med pelargonbakterier) blommar vackert utanför mitt sovrumsfönster, där den inte kan smitta någon annan växt. Jo, jag erkänner, "prickarna" på fotot indikerar att fönstret borde ha putsats för länge sedan...

När jag hämtade katalogerna på Maisons du Monde så hann jag provsitta två fåtöljer. Den lilla rosa t v är toppenskön för sådana där småvuxna typer som jag! Tyvärr är den inte det minsta lilla vacker. Jag, som har trångt i alla rum, borde förstås ha små fåtöljer istället för en sådan stor som min sköna läsfåtölj. Den ljusblå t h är också skön, och hyfsat liten. (Den kan nog normallånga också sitta skönt i.) Men jag föredrar Ikeas fåtöljer med avtagbar och tvättbar klädsel. (Maisons du Mondes fåtöljer finns alltid i många olika färger, det är jag som valde att visa just två pastell-färgade.)

Man ska inte vara orättvis, och jag hoppas att de andra hundarna inte märker någon skillnad. Men när jag tar lilla Stella i famnen då virvlar alla hormonerna runt och jag känner att jag är SÅ kär i henne. Jag tycker väldigt mycket om de andra två också - förstås. Och jag gör mitt bästa för att fördela klappar, smek, och ömma ord rättvist. Men ändå: Matte

Stella = sant!

Jag har inte fått tag i Conchi (jag misstänker att hon är på hundutställning), så jag vet ännu inte om Wilda är dräktig eller ej. Hoppas att Conchi är hemma i morgon, och kan ta emot oss då. (Tisdag är sista dagen man kan känna och räkna eventuella valpar.)

Kallax-hyllan är på gång, men jag lär inte bli klar med lådorna i kväll. Nu ser ni varför jag behöver hjul på hyllan - för att komma åt skåpet bakom.

Solen har gått ner (19:06), och månen tittade fram. Den första stunden färgade den nedgående solen månen gyllengul.

På alla fotona nedan syns de svarta "kamera-fläckarna". Synd! Jag måste snart köpa en ny vardagskamera. De är ju inte så ruskigt dyra, så om jag väljer en av de billigare så ska jag nog klara av utgiften.

Det började regna 22:10 i går, och håller på än. Ibland blir det ett kortare uppehåll, ibland regnar det kraftigare - men regnar gör det. Men först nu vid 12-tiden har det börjat blåsa. Tyvärr måste jag ha min persienn nere för att det inte ska regna in. Urtrist! Jag behöver ljus!

I morse tog jag bara med mig Bonnie på promenaden. (De andra kan ju sköta vad de ska på sin inomhus-toalett.) Som vanligt var jag tvungen att bära Bonnie ner till El Paseo. Hem gick hon däremot själv (och passade på att sköta behoven på hemvägen). Vi hade tur, det regnade bara lite när vi var ute. Men El Paseo var tom...

Vov! Usch! Hemskt! I dag tvingade matte mig att gå ute - fast det var vov-blött på trottoaren. Jag blev alldeles våt om tassarna! Usch! Som tur var så blev jag inte blöt om ryggen, bara för att jag hade min vov-bra regnkappa på mig. Utan att skryta så har jag faktiskt den vov-snyggaste regnkappan av alla hundar i hela El Campello.

Men, i morse var det inte någon annan hund ute som jag kunde visa den för. Vov-typiskt alltså. Då var jag ju ute och blev blöt om tassarna alldeles i onödan. Nu vill jag ligga i sängen resten av dagen. Vov på er!

Ja, i dag är det inne-sittar-väder, eller för hundarna: inne-liggar-väder...

Själv bör jag förstås montera klart Kallax-möblerna. (Kanske jag tänder det vaniljglass-doftande Ikea-ljuset för att pigga upp mig?) Och så bör jag träffa Conchi. Hon har varit hemma i helgen, men hennes mail har fastnat i utkorgen och inte gått i väg. Vi hade kunnat komma i går! Kanske vi kan komma i dag?

Jag har börjat fundera på fågelnamn. Det blir personligare med namn, så sådana är viktiga för mig. Namnen ska passa fåglarna, och även passa ihop. Polly och Pontus? Kvittra och Pip? Sparvpapegojor heter på latin Forpus Coelestis och på spanska Cotorrita celestial. Forpus skulle kunna vara ett pojknamn, men jag tycker inte om namn innehållande R. Men Celestial som syftar på himmelsblå kanske? Fast då i den vanligare formen Celeste. Celeste och Safir? Safir är ju en blå ädelsten. Det hette min hankatt, son till Celine (av himmel det också) för att han hade safirblå ögon. Men nu var det länge sedan han fanns. Och jag kommer inte på ett enda pojknamn som börjar på Ce (som inte har R i namnet)... Om ni har några bra förslag så maila mig gärna! Ni kanske har helt andra, och bättre, idéer.

Nu ringde Conchi. Hon säger att jag kan komma i dag, men att vi bör avvakta och se hur vädret blir. Hon tror att det kanske blir bättre vid 16-17 i kväll. Hon ska ringa mig igen. Jag (som alla andra svenskar) är förstås van att köra i regnväder - men det är inte spanjorerna... Alltså ska man inte ge sig ut på vägarna i onödan. Regnar det lika mycket i kväll, så kan jag komma i morgon förmiddag. Så synd att vi inte fick tag i varandra i går när det var bra väder...

Det regnar, och blåser. Jag har varit tvungen att sätta på ett par element igen. Och jag som längtar efter lägre elräkningar... Klockan har hunnit bli 14:45, men ännu har jag inte ens tittat åt Kallax-möblerna. Däremot har Bonnie och jag genomlidit ytterligare en promenad. Tja, mig går det ingen nöd på - jag har bra regnkläder. Men Bonnie ser mycket lidande ut!

Ungefär 10 minuter (sammanlagt på hela dagen) har växterna i mitt fönster fått dagsljus. Det var ett kort uppehåll då. Måtte jag kunna ha persiennen uppe i morgon! Det är alla otäta, oisolerade fönster som är den här lägenhetens svaghet... Praktiskt taget alla grannarna har bytt till bättre, men inte vi (ännu).

Själv bara latar jag mig. Först läste jag tidningen Hus & Hem. Där hittade jag den ursöta katten nedan (i ett inrednings-reportage). Jag hittade förstås en hel del trevligt och nyttigt på inrednings-fronten också.

Jag sitter vid matbordet (buren står på Ulfs plats), och jag har tänt ett av de vaniljglass-doftande ljusen. Hundarna turas om att sitta nära mig (ibland i mitt knä).

När tidningen tog slut så övergick jag till att läsa om vår tarmflora i boken Food Pharmacy. (Jag visade bild häromdagen.) Jag har hunnit en fjärdedel. Boken är trevlig, rolig och lättläst - men framförallt informativ och nyttig! Jag ska berätta mer när jag har läst ut den.

Ute så regnar, och regnar, och regnar det. Och så blåser det, samt åskar. Redan i går (innan jag la mig) la jag några skurtrasor på golvet innanför balkongdörren i köket. I köket har vi inga persienner att dra för.

När det blåser från öster så stänker regnet ända in, fast balkongen är tak-täckt.

När det blåser så öppnar också dörren sig av sig själv. Jag satte för länge sedan en hasp på dörren för att hindra detta. Men som ni ser så kan det blåsa upp en liten springa ändå. Det vita ska inte synas alls, och ni ser själva springan också. Det säger sig självt att det regnar in ännu mer då.

Jag testade med att hålla nere handtaget med hjälp av två remsor frystape. Och det funkar faktiskt! (Jag ska ändå inte ut på balkongen för att vattna växterna i dag...)

Trots att dörren nu håller sig helt stängd, så får jag krama ur trasorna då och då. (Jag har lagt dubbla lager för säkerhets skull.) Har ni förståelse för att jag drömmer om en modern lägenhet?

Conchi och jag har bestämt att jag ska komma dit i morgon. Hon återkommer med tid i morgon bitti/förmiddag. Jag vill så gärna tro att Wilda är dräktig. (Hon har kräkts mer än vanligt.) Men först sedan Conchi har undersökt henne vet jag.

Bonnie vill gå ut nu. Jag antar att hon är nödig. Men jag vet att hon kommer att vända i porten om jag inte bär henne...

Hon vägrade kissa! Jag bar Bonnie ner till C/ San Pedro (där det var strömavbrott, som det brukar vara när det regnar). Jag satte ner henne och hon började raskt gå hemåt. Jag uppmuntrade henne hela tiden att kissa (hon förstår ordet väl, och brukar kunna kissa på kommando) - men hon kissade inte en endaste liten droppe! Undrar hur hon ska klara natten nu? Klockan är 20:30, och jag tänker inte gå ut mer. Jag tänker lägga mig tidigt.

Vov och voff alltså! Jag kunde inte koncentrera mig på att kissa. Det regnade ju hela tiden på mig. Dripp, dropp och plask. Klart att jag inte kan kissa under sådana omständigheter. Jag kan ju alltid smyga upp i natt, när matte sover, och kissa på någon matta eller så. Då kan hon ju inte veta att det är jag som har gjort det, och jag kan skylla på dom andra. Vov-vov och voff!

Äntligen sol igen. Nåja, växlande molnighet och blåsigt (samt 18˚ nu på förmiddagen) - men inget regn. Skönt! Bonnie klarade natten, men för säkerhets skull rusade jag ut med alla hundarna så snart jag hade kommit upp ur sängen och klätt på mig.

Conchi bad mig komma direkt på morgonen, så jag slängde i mig en halv frukost, tog bara Wilda med mig, och körde ner till Elche. Där fick jag både bra och dåliga nyheter. Wilda är dräktig! Bra! Men tyvärr hittade Conchi bara en valp... Att bara föda en ensam valp är inte bra för en förstagångs-föderska, eftersom en ensam valp ofta blir mycket större. Conchi sa att den här redan är stor. Dessutom blir det förstås ingen kostnadstäckning för mig. För att det ska gå ihop sig skulle Wilda behöva föda två friska valpar. Nåja, nu är det som det är. Jag hoppas förstås på en ursöt valp - helst en tik.

Jag vägde förresten Jachyko i dag. Han vägde exakt 2260 gram. (Jag hade min babyvåg med mig.) Conchi sa att han är ganska tjock nu, vilket var svårt för mig att se eftersom han har så pass mycket päls. Hur som helst så väger båda föräldrarna ca 2,2 kg så sannolikheten för att valpen ska få den vuxenvikten är ganska stor. Hur stor valpen är när den föds har att göra med hur den har haft det i livmodern, och en ensam valp blir alltid större. Men hur stor valpen blir som vuxen är genetiskt bestämt, och har bara ytterst lite att göra med födelsevikten.

Bara för att jag nu vet att Wilda är dräktig, så kan jag inte dra en lättnadens suck - ännu. Mycket kan hända under en dräktighet. Det händer att hundfoster resorberas. Men jag hoppas att en frisk valp kommer att födas ungefär den 12:e april. Och den kan ju inte bli annat än söt med de här föräldrarna:

Innan gympan började i kväll så pratade många om gårdagens REGN. Stor händelse här! Jag undrar hur mycket det kom här i El Campello? Ingen visste, och jag har ställt undan min regnmätare (eftersom crassulan nästan hade vuxit över den). I Alicante kom det 150 mm! Se: http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.12182.html. Det var i alla fall någon mer än jag som hade fått torka upp regn innanför sitt fönster. Det hade Alicia också fått göra, trots att hennes hus är så pass nytt. Men det verkar som om det är ett riktigt fuskbygge. Det är ju iskallt vintertid. Alicia säger att vår lägenhet (byggd -90) håller högre kvalité...

Ja, många spanska hus håller inte riktigt den standard vi är vana vid. Vi tar ju för givet att fönster och ytterdörrar håller tätt! Men det finns bra hus även här, med hög standard. Men lägenheter där kostar mer. Ofta 30-35% mer än motsvarande yta i ett "enklare" hus. Först nu har jag förstått att det är stor kvalitéts-skillnad mellan hus från olika firmor/byggbolag. Innan trodde jag att alla nybyggda hus höll samma standard.

I dag har jag försökt berätta för alla tre hundarna att Wilda är dräktig - men det verkar liksom inte gå in...

För övrigt har jag ränt runt en massa. (Det är det enda jag har gjort i dag.) Jag stoppade stegräknaren i fickan i morse, mest för att den har så bra klocka, och den visar just nu 18'905 steg. Det kommer att bli några fler, men inte många, på sena kvällsrundan.

Jag började med att gå morgonpromenad med hundarna, sedan gick jag till spanskan, därefter till marknaden (där de skulle ha fått in en rosa börs, men den fanns inte), och så hem igen. Sedan gick jag till banken och pratade ekonomi med min personliga banktjänsteman, hem igen och ut med hundarna. Därefter gick jag till Aldi. De säljer i dag (och tills det tar slut) ett gott frö-knäckebröd. Jag köpte två paket trots att jag inte äter bröd när jag bantar. Plus ett till hemlöse Rolf, för jag vet att han tycker om just den här sorten (som bara säljs 2 gånger per år). När jag hade lämnat Aldi-inköpen hemma så gick jag till Mercadona (som har den bästa yoghurten). Hem igen - och sedan ut med hundarna.

Jag har alltså gått mer än vanligt i dag. På somrarna kommer jag lätt över de 10'000 steg som man minst bör ta per dag, men på vintrarna blir det färre. Jag tar "stickprov" då och då (genom att stoppa stegräknaren i fickan). När det är kallt och ruggigt eller regnigt så händer det att jag bara kommer upp i knappt 5'000 steg. Inte bra alls! Jag borde skärpa mig, och gå en runda extra även om inte hundarna vill. Men så är jag ju så frusen av mig...

Eftersom jag inte kan åka hemifrån när det är dags för Wilda att föda (eller veckan före), och inte förrän valpen sedan blivit 8 veckor, så funderar jag på att resa till Skåne som hastigast (5 dagar?) de första dagarna i april. (I synnerhet för att kunna besöka min nu 91½-åriga mamma.) Tyvärr verkar resorna vara ganska dyra då, eller också har de väldigt dumma avgångstider, alternativt mellanlandningar. Jag får se om jag hittar något, ännu har jag bara tittat hastigt i lågpriskalendrarna. Jag har hittat enstaka bra resor, och jag behöver ju inte åka upp och ner med samma flygbolag. Kanske jag kan hitta något? Annars dröjer det till mitten av juni innan jag kan resa (om jag säljer valpen i Spanien, eller behåller den) eller mitten av augusti (om jag säljer den i Sverige).

Det blev 20'347 steg i går, så i dag ska jag ta det lugnare. Jag har en hel del jag måste göra här hemma, bl a montera klart Kallax. En viktig sak har jag redan hunnit med i dag. Jag har beställt en t o r resa till Skåne! Fast bara en snabbvisit. Jag reser från Alicante lördagen den 1 april klockan 16:45, och landar i Köpenhamn klockan 20:00 (med Norwegian). Jag reser hem igen redan onsdagen den 5 april. Planet startar från Kastrup 12:35 och landar i Alicante 16:00 (Ryanair). Det blir alltså bara tre dagar i Skåne, men några dagar är bättre än inga. (Jag skulle ha väntat till maj, och stannat fler dagar, om inte Wilda hade varit dräktig.) Jag kommer knappast att hinna besöka fler än Linda, Jenni och mamma Birgit. Er andra får jag träffa nästa gång, för jag vill komma till sommaren (eller början på hösten) också. Nu får jag hoppas att Ulf kan hålla ställningen i El Campello under mitt Skåne-besök.

Soligt och blåsigt är det i dag (och 18˚). Men himlen är i alla fall klarblå!

Bonnie gillar som vanligt att ligga i solen på balkongen. Hon ligger kvar, även när de andra har tröttnat och kommit in igen.

Ett foto från översvämningen i Alicante häromdagen. Just detta området ligger lite under havets nivå. Man borde kanske inte parkera just där i oväder. Men stackars bilägare ändå...

Sedan får ni se några från vår mitt-på-dagenpromenad. Visst är det vackert med BLÅ himmel!

Men sedan hände något kul. Vi mötte Inka, och hon har nästan alltid hundgodis i väskan. Hundarna blev SÅ glada när de såg henne. Förresten blir de alltid glada när de träffar Inka, även de gånger som hon inte har något hundgodis med sig.

Som vanligt var Wilda allra ivrigast. Hon hoppade upp och ner på bakbenen, medan de andra nöjde sig med att vifta intensivt på svansarna.

I eftermiddags var jag och tittade på Kaisas nya lägenhet, den som hon ska hyra ut. Hon har inrett den jättefint. Ni ska få se foton lite senare.

Några av er kanske kommer ihåg att jag i somras tittade på en liten lägenhet (bara ett enda rum, och ingen balkong) på Calle San Pedro. Jag blev ganska förtjust i lägenheten, för priset var hyfsat överkomligt, kvalitén är bra, och lägenheten vetter åt söder, samt ligger bara ett stenkast från El Paseo och playan. Men för mig hade den varit för liten - hur skulle jag ha fått plats med alla mina bokhyllor och växter?

Just den lägenheten köpte Kaisa, som en investering, för att ha att hyra ut. Till att börja med ska hon hyra ut kortare perioder, nu över sommaren. Då är det stor efterfråga på strandnära lägenheter, och hyran är förstås högre per vecka/månad. Senare kanske hon kan tänka sig att hyra ut året runt till någon. Skulle ni vara intresserade av att hyra lägenheten så kan jag förmedla kontakten. Kaisa talar finska, spanska och engelska (och hennes man talar dessutom svenska).

Kaisa har nu inrett och utrustat lägenheten. Allt är inte klart än, bl a ska hon köpa en matta, men det mesta har kommit på plats. Soffan är en bäddsoffa (en 140 cm bred dubbelbädd) som är lätt att bädda (bara att dra fram, och bäddmadrass samt sängkläder ligger i chaise lounge-delen).

I dag fick jag titta på lägenheten, och jag tog några foton. Det översta är förstås från Google Maps, och visar hur nära stranden lägenheten ligger. (Den ligger nära oss också - vid poolen i vänstra nedre hörnan.) Den blå pilen pekar mot lägenheten.

Efter att ha passerat hallen med badrum, och sedan köket, så är man inne i allrummet. Kaisa har inrett det i ljusa färger, så det ser nästan större ut än det är.

I hallen finns en inbyggd garderob (bruna dörren t v). Men Kaisa planerar att ordna mer förvaringsutrymme.

Tittar man snett så ser man både El Paseo och havet. Stranden ligger bara på andra sidan husen som "skymmer sikten".

Jag tycker att hon har fått det fint! Hon har inte sagt vad hon vill ha i hyra ännu. Jag antar att hon först vill höra sig för om vad som är normalt. En så här liten lägenhet (tror den är 33 m²) är förstås inte lika dyr som en stor med tre sovrum, och inte heller lika dyr som en med fri havsutsikt. Men den har bra standard den här, och allt är ju nytt.

När vi gick vår mitt-på-dagen-promenad i dag så gick vi rakt in i en "veteranbil-träff". Egentligen är jag inte så förtjust i motorfordon, men de här gamla välvårdade bilarna är ju vackra (i alla fall flera av dem). Och kanske några av er som läser min sida gillar bilar, så för er skull lägger jag in hela 18 foton. Det var svårt att ta bra foton eftersom det stod folk i vägen hela tiden (och svårare med tre hundkoppel i ena handen). På två av fotona ser ni MariPaz och Lluna. De dök upp just när jag fotograferade, och vi hade sedan sällskap på vägen. (På de sista fotona ser ni bilägarna.)

Men lite om hundar vill jag ha med även i dag. I Malaga tar man krafttag mot hundbajset, men ger samtidigt hundar tillträde till nästan alla offentliga platser. Jag tycker att bådadera är bra! Så här skriver Svenska Magasinet:

Den nya förordningen får gångtrafikanter att jubla. Med hjälp av DNA-test hoppas myndigheterna i Málaga få ett slut med hundavföring på gator som vissa ägare hittills vägrat att plocka upp.

Det finns inget exakt datum ännu då den nya förordningen ska presenteras i provinsens officiella organ Boletín Oficial. Klart är att från april månad har 98.000 hundägare i Málaga kommun sex månader på sig att DNA-registrera sitt sällskapsdjur i en kommunal genbank.

Efter ett års arbete kommer den nya lagen kring djurhållning att godkännas vid kommunfullmäktigemötet 30 mars skriver Diario SUR på fredagen. Därefter väntas lagen träda i kraft.

DNA-registreringen som kan göras hos en veterinär kostar 35 euro. Hundägaren får ett ID-kort som visar att registreringen är gjord. De som inte DNA-registrerat sin hund inom sex månader väntar en påföljd på upp till 500 euro.

Med hjälp av DNA-registrering ska avföring på offentliga platser spåras till ägaren av hunden. För den som inte orkar böja på ryggen och plocka upp efter sitt sällskapsdjur väntar påföljder från 75 till 500 euro.

Andra lagar som väntas klubbas igenom är att ägare tillsammans med hund får vistas på offentliga platser, idrottsanläggningar, stadsbussar, parker, restauranger, hotell eller liknande så länge det inte finns uttryckliga förbud uppsatta på dessa platser. Undantaget är platser med tillverkning, försäljning, lagring, hantering av mat eller dryck.

För att skydda djur införs förbud mot strypkoppel eller andra ”kragar” som orsakar djuret lidande som elektriska funktioner som ger stötar. Koppel måste ha en längd på mellan 1,5 till två meter. Däremot är det förbjudet att använda töjbara koppel till hundar över 15 kilo.

De nya förordningarna för Málaga kommun väntas bli prejudikat för andra kommuner.

Det enda jag ifrågasätter är det där med koppellängden. Det borde ju vara max-längden inom tätbebyggt område. (Tunna 5-meters rullkoppel som folk inte har koll på är ju livsfarliga.) Men jag har kortat mina standardlånga koppel, från 120 till 100 cm. Om man har tre hundar, och dessa är små, så är det opraktiskt med längre koppel. De behöver gå nära mig av säkerhetsskäl. Och om en går åt ett håll och den andra åt ett annat, och jag sträcker ut armarna - då blir det faktiskt 3½ meter sammanlagt. (Så det kan vi bara göra när vi är ensamma.)

Jag har inte skruvat i en enda skruv till på Kallax-hyllan. Men jag ska! Å andra sidan har ju fåglarna ännu inte kommit. Jag besökte fågelaffären i förmiddags. De ska tala med uppfödaren. Och så funderar de på att köns-testa de två som de har i butiken. (Veterinären kan analysera en fjäder.) Om det är en hane och en hona så kan jag ju köpa dem. (Dem som Lena fotograferade häromdagen.) Jag gillar den ljusa, men den blå är inte riktigt klarblå. Men jag får ta vad som finns. Jag vill inte vänta längre nu. Det är rätt sorts fåglar, och båda är blå.

Suck! Dagen började bra, solen skiner och himlen är blå. Eftersom det är fint torkväder är jag inne på 3:e tvättmaskinen (snart klar). Sedan var det slut på det roliga. Grannen på första våningen kom upp och berättade att när jag tvättar (eller spolar vatten på annat sätt) så trycks vattnet upp ur deras avlopp - och just nu är köksgolvet översvämmat. Suck! Jag kan inte riktigt förstå att felet ligger just här - men jag måste förstås kontrollera. Jag tänkte först ringa Paco (fast det är ju lördag i dag). Men nu tänker jag att detta nog är ett försäkringsärende. Jag har två försäkringar. En vanlig lösöres- och lägenhetsförsäkring, samt en för vattenskador. Jag tror att jag har den senare kvar. Jag hade två för vattenskador, men sa upp en. Vattenskador ingår även i den vanliga. Suck! Det här kom liksom lite oförberett. Jag blir både orolig och ledsen. Jag känner mig hjälplös när jag inte kan kontrollera något själv.

Alla hantverkare som jag har pratat med säger att många spanska hus är fuskbyggen. De billigaste materialen har använts, ofta har outbildade hantverkare gjort jobbet, målet har varit att tjäna pengar... När jag byggde mitt senaste hus, Gläntan, då var jag noga med att ha vattentäta skikt i alla våtutrymme, rejäla rör, separat avlopp under diskmaskinen och en massa andra säkerhetsdetaljer. Här har jag ju ingen aning om hur rören är dragna. Men Paco har berättat att de är klena och lutar fel i duschrummet. Dock ska det vara grövre rör i köket (= sådan dimension som vi har överallt i Sverige).

Det är nog inte vårt fel att det rinner in vatten på grannens köksgolv. Våra grannar mitt emot oss, och de snett nedanför oss, har också tvättat i dag. Det har väl blivit för mycket vatten sammanlagt. Och om det rinner in hos grannen längst ner, så tycker jag att felet borde ligga under hans lägenhet (ett stopp som gör att vattnet inte kommer vidare), i stället för snett ovanför. Nu har i alla fall ägarföreningens ordförande kopplat in comunidadens försäkringsbolag. De ska komma på onsdag. Bra! Och jag har lovat att inte använda tvättmaskinen innan dess. (Tur att tvättunnan är tom just nu, då klarar jag en vecka.)

Fotona nedan tog jag innan grannen ringde på. Då när jag fortfarande var lugn och harmonisk... (Fast nu mår jag bättre igen, när comunidadens försäkringsbolag är inkopplat. Då blir bördan delad.)

Det är, som sagt, väldigt bra torkväder i dag. (Därav allt tvättande...) Klarblå himmel och solsken! Det är 18˚ i luften, men bara 16˚ i havet. I solen känns det så varmt och skönt. Här kommer några foton från vår mitt-på-dagen-promenad.

Ett tydligt vårtecken är att två av de vinterstängda glassbarerna nu har öppnat igen. Det är den nedan som gör färsk glass var dag på enbart naturliga ingredienser. Jättegod glass! Fast jag bantar...

I synnerhet de två flickorna i rosa (nedan, inte ovan) var så söta, så söta. Men jag ville inte fotografera dem så de märkte något. Och sedan ropade föräldrarna...

Jag undrar om jag kan lära hundarna att montera Kallax-lådor? Bonnie är förstås för lat, men Wilda brukar ju vara pigg på allt... Va? Tror ni att jag blir tvungen att göra det själv? Men inte i dag, väl? Jag lovar inget. Först ska jag i alla fall äta lite fler av de ekologiska kvist-tomaterna jag köpte häromdagen. De är supergoda!

Jag fick en länk i dag: https://www.facebook.com/eventinglb/videos/493576170793785/ med uppgift om att det skulle vara ett skuggspel. Jag hade inte väntat mig något särskilt - men det var det! Det är från Britain's got talent, en dansgrupp som gör ett "skuggspel" baserat på en verklig historia. Vackert och värt att titta på!

Äntligen är Kallax-möbeln färdigmonterad. Ja, det är ju inte svårt eller så, det gäller bara att skärpa sig så det blir gjort. Ni ser att fågelburen passar precis att stå ovanpå. För att kunna vara flexibel i framtiden så har jag valt att montera skåpsluckorna överst (trots att jag tycker att det är snyggare tvärtom). Detta för att just den här hyllan ska kunna stå överst om jag i framtiden måste stapla alla tre hyllorna ovanpå varandra. Av samma anledning har jag bara fäst hjul-medarna undertill (inte fram och bak som de också ska fästas), bara för att det inte ska synas några märken om jag tar bort dem. Men just nu ska jag ha det så här. I det översta skåpet till vänster står en påse med fågelsand, en med fågelfrö, och lite andra fågel-tillbehör.

Fast den lilla hyllan har jag förstås kvar att montera. Och längre fram ska jag måla om knopparna i guldfärg, som jag har gjort med de andra.

I dag ställde jag ut den stora spjutbräken på balkongen. Den tog så mycket plats och ljus. Det var den jag köpte för att eliminera de giftiga gaser som kan bildas när man släcker ett värmeljus. (Jag köpte den för att Ulf skulle slippa vara orolig, och för att han skulle acceptera att jag gärna har tända ljus på kvällarna.) Men nu lägger jag snabbt på ett silikon-lock (nedan) när jag har blåst ut ljuset, så nu bildas inga "avgaser". (Locket ska eg ligga på en mugg för att hålla drycken varm.)

Nu ska jag fortsätta att läsa i boken om hur man bäst sköter om sin tarmflora. Nyttig läsning, och faktiskt rolig också (eftersom boken är skriven med humor).

Mellan två kapitel så beslöt jag mig för att även montera klart den lilla Kallax-hyllan. Det var ju bara 8 skruvar... Det blev mycket bättre plats för gullrankan nu när den kom högre upp. Den bara växer och växer, vilket förstås är roligt. Jag passade på att fotografera i kväll. Det är ett smart drag - för då syns det nästan inte alls hur smutsiga fönsterglasen är.

Ni vet att jag aldrig ser på TV, och inte är med i Facebook. Alltså ligger jag oftast efter med alla "nyheter". Utom när det gäller djur, hälsa, medicin och naturvetenskap - för inom de områdena läser jag ganska många artiklar. "Skuggspels-dansen" var gammal och flera av er hade redan sett den. Kanske ni tittade på svensk TV i går och såg programmet jag länkar till nedan? Ulf skickade en länk till mig, annars hade jag missat det helt. 17-årige Ibrahim sjunger Stad i ljus oerhört fint och med känsla. Dessutom är han ursöt! Och kan nästan perfekt svenska efter bara ett år i Sverige. Titta och lyssna här: http://www.tv4play.se/program/talang?video_id=3850372.

Avdelningen oväsentligheter: I dag i dagsljus kändes kaninen fel som dekoration (den brukar stå mer dold bland grenarna), så jag bytte till mina tre små porslinsfåglar. Jag längtar efter de riktiga fåglarna nu! Om djuraffären inte kontaktar mig på måndag, så ska jag kontakta dem.

Nu borde jag dammtorka, dammsuga, skura golvet, röja upp i gästrummet (ett jättejobb), gå ner i förrådet och hämta upp min kabinväska, och... Vad som blir gjort får vi se. Solen lockar mig att gå ut och promenera, och jag har bara några få sidor kvar i boken. Det är skönt att rå sig själv, och att vara pensionär - för då finns det inte fullt lika många måsten som annars. Jag tycker om att göra saker i min egen takt, och när jag själv har lust och energi. Ofta blir jobbet bättre gjort då, än när något ska stressas fram på kommando. Jag är tillräckligt bra på att sätta krav på mig själv. Så egentligen behöver ingen annan göra det. På sikt får jag alltid skött vad jag borde. Nja, med undantag av städningen då. Jag städar inte alls så ofta som jag borde. Men helt gror det aldrig igen...

Blått är väldigt vackert! Enligt undersökningar är det den i särklass populäraste färgen bland människor i alla länder. Marinblå, klarblå, ljusblå, turkos... I dag säljer Westwing blå saker, allt mellan tekoppar och soffor. Nedan får ni se några av de bilder de har lagt in bland produkterna - för att fastställa färgtemat. Njut av allt det BLÅ!

Om jag var tvungen att välja bara en enda färg för inredning och kläder - då skulle jag välja ljusblått! Den färgen tröttnar jag aldrig på!

Himlen här i El campello är blekt blå i dag, inte klarblå som jag tycker allra bäst om.

Josefina pekade utåt vattnet och sa att det var hennes två söner + svärdottern som paddlade på SUP-brädor.

Jag antar att han i svart är José María (svårt att se på håll), den sonen som jag oftast pratar med (fast han bor i Madrid). En stilig ung man som pysslar med yoga och informatik, och som är superbra på SUP.

Efter en stund så gick vi vidare. Det var många små flickor som ville klappa hundarna. Jag låter dem klappa Wilda, eftersom hon är mest social. Fast ibland känns det som om folk tror att hundarna är allmän egendom. Om de inte frågar först, så gillar varken jag eller hundarna att de rör dem. Men om en liten flicka tindrar med ögonen, men inte vågar fråga, då säger jag ändå att hon får klippa Wilda. Samma gäller förstås små pojkar som tindrar med ögonen.

Mannen i grått (nedan) hade täckt sin hud från topp till tå, och skulle just sätta upp ett parasoll. Men man kan faktiskt vilja vara på stranden även om man inte tål sol. Kvinnan vid hans sida har desto mindre på sig.

Ytterligare ett nyöppnat matställe längs El Paseo. Över somrarna brukar det gå bra, men sedan är det bara ett fåtal som överlever vintern.

Nej men så trevligt! I dag ligger vi på 6:e plats på Vovves bloggtopp. Vov och voff alltså! Hoppas att matte fattar att det bara är för att jag är så vov-söt, som alla ni människor vill titta på vår blogg. Och för att jag skriver så vov-bra, när jag skriver. Fast ibland är jag lite lat, och då får matte skriva själv. Fast det är vov-viktigt att hon har med några foton på mig förstås. För annars skriver hon mest en massa strunt, min matte.

Det är ju vilodagen i dag, då måste man väl inte göra en massa nytta? Jag har i alla fall hämtat upp kabinväskan, och konstaterat att den redan är full - nu när jag bara har stoppat i det som jag ska ta med till Jenni och Linda... Men jag klarar mig nog med ett ombyte, för jag har en del kläder hos mina döttrar. Och jag ska ju bara vara borta knappt 5 dygn.

Jag har ägnat lite tid åt att drömma om Lessons sparvpapegojor. Jag skrev till djuraffären Kiwoko, att jag till 100% vill ha den ljusa fågeln - men att jag vill veta könet på den. Den här:

Och att jag dessutom vill ha en helt blå av motsatt kön. Hoppas att de svarar redan på måndag. Jag kör gärna in och hämtar fågeln då. Så får den i värsta fall vara ensam någon vecka tills den får en partner. Jag skrev för säkerhets skull till mina veterinärer på Eurocan, och frågade om de gör fjäderanalyser, och vad detta kostar.

Sedan googlade jag lite på de olika färgvarianter som finns. Alla är vackra, men jag tycker att de blå är allra finast. De gröna med blå markeringar nedan - är hanar. (Några av fotona nedan kommer från Ninas blogg, se mina länkar.)

Oj, medan jag höll på att överföra de här bilderna till webben, så svarade min veterinär Cristina. (Hon har kanske jouren?) Hon skrev att de gör fjäderanalyser, men att hon ska återkomma på måndag med priset. Och så rekommenderar hon att vi röntgar Wilda inför valpningen, på dag 54. (Det är väl en dag efter att jag har kommit hem igen, och 6 dagar före beräknad födsel. Chihuahuor föder oftast dag 60, inte dag 63 som är normalt annars.)

Vårdagjämning! Fr o m nu blir dagarna längre. Härligt för oss som älskar dagsljus och solsken! Och våren kom till Spanien i dag klockan 11:29, och varar under 92 dagar och 18 timmar. Den meteorologiska våren anses i Spanien börja när längden på dag och natt praktiskt taget sammanfaller = vårdagjämningen. Sommaren här i Spanien börjar först den 21 juni klockan 06:24. (Fråga mig inte varför det är just dessa klockslag som gäller, för jag har ingen aning...)

I eftermiddags åkte Lena och jag till djuraffären Kiwoko, där jag köpte en stycken Lessons sparvpapegoja! Affären har skickat fjädrar på analys till ett laboratorium, men svaret dröjer ännu några dagar. Alltså vågade jag bara köpa en fågel. Jag valde den blå-vita. Den helblå är den vanliga varianten, och är lätt att få tag på, medan det är svårare att få tag på en brokig. Och jag tycker att det är kul med en av varje. När jag vet om detta är en hane eller en hona, så beställer jag en helblå av det andra könet. Och skulle den som är kvar i affären vara av det andra könet - så tar jag den. Jag tycker att båda i affären liknar honor, men jag är ingen expert på Lessons. När fåglarna är unga är det svårt att se skillnad.

När vi kom hem så satte sig den lille stackaren på gallret högt upp i buren. Fågeln var något skakad av dagens äventyr. Först blev den jagad i buren av en behandskad hand, sedan fick den åka bil instängd i en papplåda, och därefter komma till en helt främmande bur - och det utan sin kompis. Ganska länge satt fågeln kvar på gallret, medan den längtansfullt tittade på den bekvämare sittpinnen en dm längre ner. Men den vågade inte röra sig...

Hundarna tyckte att det var oerhört spännande att få en egen fågel. De hoppade runt på bakbenen, sträckte på halsarna, kollade bakom möbeln om man kunde ta sig in där, och var SÅ intresserade av fågeln. Men de skällde inte. De bara tittade.

Efter ett tag (närmare en timme faktiskt) så kopplade fågeln äntligen av och klättrade ner och satte sig på pinnen. Och en stund senare så började den t o m kvittra, ganska tyst och diskret - men dock. Ännu har den varken ätit eller druckit, men det gör den väl innan natten. Fåglar har så snabb ämnesomsättning, så om de inte får mat på 24 timmar - så dör de. Men de svälter knappast frivilligt.

Jag låter fågeln vara i fred, och vänja sig vid oss och omgivningen i lugn och ro. Jag går inte alldeles nära buren, och fotona tar jag på lite håll. Det blir ju ändå inga bra foton när gallret är i vägen.

Jag undrar så om det är en hane eller hona jag har? Honan ska nog få heta Celeste. Och om hanen är den klarblå - då får han heta Safir. Tror jag. Men om den här ljusa är en hane, vad ska den heta då? Då passar kanske inte Safir? Har ni några bra förslag?

Jag fotograferade fågeln som är kvar i butiken. Den ser fin ut! Helt blå är ju egentligen allra vackrast! Så en helblå vill jag absolut ha. Nu ger det sig om den nedan är av samma eller motsatt kön. De i affären lovade att maila så snart de vet. Är det motsatt kön så hämtar jag den samma dag, men skulle det vara samma kön som den jag har - så får butiken beställa en ny helblå av motsatt kön.

På den översta av fågelfotona från butiken så ser ni att de har en bladgrön bakgrund. Jag har också funderat på att sätta något "grönt" bakom buren så att fåglarna syns bättre. Jag har t o m funderat på att ta den ena tavlan som sitter över soffan nu, den med bokskog på. Fast det blir längre fram i så fall, inte nu.

Nu ska jag sätta mig och läsa vid matbordet så att fågeln får vänja sig vid mig. Om boken jag läste ut i förrgår, den jag läste ut i går, och den jag har börjat på i dag, ska jag berätta en annan dag. Nu har jag annat för mig.

I morse ville hundarna inte följa med ut på morgon-promenaden. De var upptagna... (Fast jag tvingade dem att följa med ändå...)

Bonnie står också och tittar, men hon står under bordet så hon kom inte med på fotona.

Fågeln ser fortfarande väldigt orolig ut när jag kommer nära (med armar och händer). Jag borde förstås inte ha stått och tittat på medan expediten jagade fågeln i går. Nu förknippar fågeln antagligen mig också med jagandet. Inte så bra. Jag tycker att expediten borde ha tagit det varligare, och inte nästan skrämt livet ur den här lille/lilla. Jag har inte sett att fågeln har ätit eller druckit, så jag är lite orolig. Men den har bajsat, och vid några tillfällen har den kvittrat, så jag antar att den mår OK. Jag hoppas att den snart får sällskap i buren, för de här är typiska parfåglar.

Jag skrev till djuraffären Madagascar och avbeställde fåglarna jag hade beställt där. De förklarade nu, vilket de inte sagt ett ord om innan, att uppfödarna har ungar på gång, men att de inte är leveransklara förrän om en månad.

När jag ser hur oerhört handrädd den här lille/lilla är nu, så tänker jag återigen på fördelarna med de handmatade Agapornis-papegojorna på Madagascar. Men jag vill ha Lessons Sparvpapegojor! Fågeln kommer nog att bli tam så småningom - men det kommer att ta tid.

Jag grubblar fortfarande på fågelnamn. Egentligen tycker jag mest om tvåstaviga. Lina och Linus? Kom gärna med förslag! Om man sköter om sparvpapegojor väl så kan de leva i 20 år! Då gäller det att jag inte tröttnar på namnen jag har valt...

Nu har jag deklarerat! (Svenska deklarationen.) Det är första dagen som man kan göra det via internet i dag, och jag tycker att det är lika bra att få det gjort. I år ska jag få 16 kronor tillbaka... Sedan återstår krånglet med min spanska deklaration. Den är inte alls lika enkel att genomföra. Det är värt pengarna att låta Fiona hjälpa mig!

Jag har lagt märke till en sak. När jag är ute och går med mina hundar, då är jag den enda på hela El paseo som släpar hundarna efter mig. Alla andras hundar går glatt före... Har mina rekord i lathet? (Tyst, Bonnie, jag menade inte alls bara dig...)

Rätt som det var kom Lena och Lucky gående. Efter allmänt hälsande så satte vi oss på muren igen. Där satt vi en stund och pratade, Lena och jag.

Bilden nedan delade journalisten Jonny Erixon på Svenska Magasinet så generöst med sig av i går. Den visar en en olivlund utanför Coín med Guadalhorce-dalen i bakgrunden. Vackert!

Nu har fågeln ätit upp en stor bit av hirskolven. Skönt! Däremot ser jag inga tomma fröskal i matskålen. Men det kommer väl. Nu ska jag i väg på gympan!

Dagen i dag har gått i ett, annars har jag lite som jag har tänkt berätta om - men det får vänta. Dagens största nyhet ska ni dock få veta: Jag har nu två stycken sparvpapegojor! Affären fick svar på fjäderanalysen i dag. Det är en hona, den som jag redan hade köpt - och det var en hane den som var kvar i affären. Jag åkte bums och hämtade hanen, och honom fick jag för halva priset (precis som utlovat när man köper två). Fåglarna blev SÅ glada åt att träffas igen, och satte sig bums tätt tillsammans. Jättegulligt! Hanen har ett helt annat temperament och är mindre rädd. Han sitter redan på kanten av matskålen och äter (och försökte bryta sig ut ur förpackningen på hemvägen). Jag har tagit några foton som hastigast, men fler kommer. Det är väldigt svårt att ta bra foton genom gallret...

Frågan är nu - vad ska de heta? Hundarna (som sitter på rad nedanför buren och tittar) föreslår rolig och kul, men det ska fåglarna inte få heta. Förslag?

Det har blivit mer fart på honan, sedan hanen också flyttade in i buren. Nu leker hon! Hon hade kanske hjärtesorg innan? Jag försöker ta foton genom gallret, men det är inte lätt. Några foton ska ni få se ändå. De är väldigt söta fåglarna! Nyss var vi fyra stycken som satt och tittade på dem...

Vad fåglarna ska heta vet jag inte än. Någon av er tycker att Celeste och Safir är bäst förslag, någon annan tycker att Lina och Linus är bäst. Ingen har kommit med något nytt förslag - ännu. Jag ska vänta några dagar med att bestämma mig, så att det känns helt rätt.

Vov på er! Ja, jag vill bara berätta att nu har jag slutat att ligga bara i min säng i sovrummet. Nu ligger jag ganska mycket i sängen i vardagsrummet. Den som står alldeles nära fågelburen. Ja, för jag vill ju ha koll alltså. Nu när matte har köpt alldeles egna fåglar åt mig, som jag har önskat mig vov-länge. Ja, ända sedan jag såg att Kiko hade en egen fågel. Fåglar är faktiskt vov-intressanta att titta på. Nu kan jag titta på mina fåglar varenda dag! Vov och voff då!

Palmerna blommor också. En del sorter luktar så gott, lite vaniljaktigt! Den lilla baby-palmen nedan fotograferade jag vid stadsparken, som jag gick förbi på hemväg från spanskan. (På den räckte jag upp så jag kunde fotografera blommorna...

)

Jag ligger lite efter med att skriva om annat än fåglar... Det är nu ett par dagar sedan jag läste ut boken Books make a home. Boken handlar om hur man ska få plats med alla sina böcker (på ett praktiskt och snyggt sätt). Jag gillar introduktionen:

Och jag måste erkänna, att när jag kommer hem till människor som inte har en enda bok - så ser det så tomt och "fattigt" ut (och med fattigt syftar jag inte på något som har med pengar att göra). Tänk så många upplevelser de har gått miste om - som inte läser böcker. Å andra sidan kan jag förstå att många tycker att jag har på tok för många böcker.

Böcker förvarar man förstås helst i bokhyllor. Det gäller att klä in väggarna med sådana, gärna så de når ända upp till taket och fortsätter över dörrar och fönster. Jag får väl satsa just på att montera väggfasta hyllor ca 30 cm under taknivå - i alla rum. Sådana hyllor sväljer många böcker utan att vara i vägen. Jag vill ju ha plats med några tavlor och prydnadssaker också... Några foton ur boken:

Därefter läste jag ut boken Food Pharmacy, men den boken förtjänar en lite noggrannare recension, så den återkommer jag till.

Och nu har jag börjat läsa Trädens hemliga liv. Den är väldigt intressant! Jag har läst en del spännande forskning om växter tidigare, och den här boken vidareutvecklar och stöder det som jag har läst tidigare.

I dag har Westwing ett helt uppslag med "Tendens Lagom"! Kul att se vårt mest "lagoma" ord använt så här (inkl förklaringen). Möblerna och dekorationerna kändes dock inte "typiskt svenska", möjligen "nord-europeiska". Det var mycket vitt + naturellt trä, och avskalat.

På dagens avdelning för praktiska saker hittade jag stol-stegen nedan. Jag tycker mycket om när saker har dubbel funktion - och när de går att fälla ihop. (Fast det blir billigare att köpa en vanlig pinnstol på Ikea + en vanlig stege...)

Vov-vov! Jag tycker bäst om att ligga för mig själv. Dom andra, ja Stella och Wilda alltså, dom verkar tycka bättre om att trängas. Särskilt Wilda.

Ja, så länge dom inte trängs med mig, då gör det ingenting. Förresten så tycker jag att jag, som ju är chefs-hund i vår flock, har rätt att bre ut mig lite mer. Bara för att jag är viktigast! Visst! Ja, voff så gott då!

Jag har försökt fotografera fåglarna i dag också. Det blir som det blir med galler emellan.

De är i alla fall väldigt gulliga tillsammans! De putsar varandra, eller sitter tätt tillsammans - nästan kind mot kind.

Jag har inte hunnit berätta, att jag i går förmiddag gick inom fisk- och fågel-affären som ligger på samma gata som posten. Jag ville fråga dem till råds om vilken sorts frukt och grönsaker som man ska ge sparvpapegojor. Jag vet att de är kunniga, och att de har Lessons sparvpapegojor - men bara gröna. Jodå, jag fick lära mig mycket. Mannen pratade entusiastiskt om fågelskötsel närmare en timme. Jag trodde aldrig att jag skulle komma därifrån. Jag handlade lite sand och fågelfrö bl a, och försökte flera gånger betala, och därefter få tillbaka växeln. Men det var svårt att avbryta...

Å andra sidan lärde jag mig mycket, och fick även veta en del "tamfågel-historia". Men det är jättejobbigt att koncentrera sig så länge för att försöka förstå alla de spanska orden. Så jag var helt slut när jag gick därifrån. Men också nöjd över mina nya kunskaper.

Jag fick lära mig att sanden (som inte är riktig sand utan något pulver) som jag köpte på Madagascar (som de rekommenderade) innehåller en del onyttigheter - som allt som kommer från den fabriken (Tolsa, som även tillverkar hundmat). Han rekommenderade en annan produkt, och visade att det verkligen var finmald mineralrik sand med små skalrester i. Den var bara aningen dyrare, men såldes i 5-liters-säckar också och då var den billigare. Jag köpte en 1-liters-burk till att börja med. Han tyckte att jag skulle slänga sanden jag har nu. Den innehåller någon form av antiparasit-medel som är skadligt i större mängder. Det ska jag, men först om några dagar - för jag vill inte stöka om för mycket i buren nu de första dagarna.

I affären sålde de själva även den sämre sanden, och hundmat från Tolsa, för vissa kunder vill alltid bara ha det billigaste - och frågar inte efter om det är bra eller dåligt. Han sa att fröet jag hade köpt var OK, men att det fanns dåliga sorter också. Om man däremot köpte en ännu bättre sorts frö (med små bitar av torkad frukt i också) så behövde man inte ge fåglarna vitaminer separat (vilket blir dyrare i längden). Jag köpte en sådan påse också.

Sedan diskuterade vi burtillbehör. Jag köpte en naturgren att sätta i buren. Det hade jag ingen. I Sverige kunde jag gå ut i skogen och (med skogsägarnas tillåtelse) ta några grenar från lämpliga trädslag. Men här på Costa Blanca finns ju nästan ingen skog... Jag ska vänta några dagar med att sätta in den här grenen också. Särskilt fågelhonan behöver lugn och ro.

I går lärde vi oss en hel del intressanta saker om El Campello Playa på spanskan. Mercedes (vår lärarinna) har bott länge i El Campello (fast hon inte bor här nu längre), och är alltid påläst om det mesta. Det var bara jag och en till i gruppen som visste att stranden från början var stenig här, och att sanden har blivit hitflyttad ("iland-sprutad" via ett långt rör från en stor båt). Jag trodde att detta bara var för att göra orten "turistvänligare", men i går berättade Mercedes om bakgrunden.

Fiskarna här i El Campello bedrev tidigare ett alldeles för hårt fiske. De drog nät längs botten och fick upp precis allt, även sådant som borde ha varit kvar. Kuststräckan blev utarmad, flora och fauna skadades. El Campello kommun beslöt sig för att stoppa detta. Bara ett förbud räckte inte. (Vi vet ju hur spanjorerna är, de känner i bästa fall till lagarna, men de tillämpar dem inte. T o m poliserna parkerar ju på övergångsställen när de ska stanna för att fika...)

Kommunen beslöt sig då för att ta till krafttag. Man dumpade stora betong-block i havet, en bit (men inte långt) ut. De 2-3 meter stora blocken har flera hålrum (för att efterlikna naturliga rev med gömställen för fiskar och andra havsdjur), men de har också vassa "metallpiggar" ut från sidorna för att förstöra näten om någon ändå skulle försöka släpa ett nät längs botten. Nu har det bildats lite revliknande formationer kring blocken, och flora och fauna har återskapats. Spännande!

På spanskan visade en av kvinnorna en kort video, som hon tagit med mobilen från sin segelbåt bara en liten bit här utanför stranden. Videon visade ett stim delfiner som hoppade runt båten. Inte visste jag att det finns delfiner så nära vår strand! Kul!

I lördags berättade jag att det blev översvämning på grannens köksgolv, när bl a jag (men även de andra grannarna) tvättade. I dag är felet åtgärdat, så fr o m i kväll får jag använda min tvättmaskin igen. Det hade bildats en hård klump, av bl a tvättmedels-rester, som hade sprängt ett rör nere i det övre garaget. Det var då vattnet rann fel och hamnade hos grannen längst ner. Städerskan, tillika fastighets-skötaren, var här i dag och frågade om jag använder pulver-tvättmedel, eller flytande. Både och sa jag, för jag har alltid pulver till lakan och handdukar, men oftast flytande när jag tvättar upp lite underkläder och annat smått.

Jag får absolut inte använda pulver, sa hon. Det var mitt pulver-tvättmedel som hade orsakat stoppet sa hon. (Jag vet att hon inte har frågat grannarna hurdant tvättmedel de använder, så ibland känns det nästan som om hon inte gillar oss för att vi är utlänningar.) Själv tänker jag att det nog snarare är de dåliga spanska rörens fel, än mitt tvättmedel, om det nu har blivit stopp. Fast det sa jag inte. Jag sa att när mitt pulver-tvättmedel är slut, då ska jag hädanefter bara köpa flytande. Hon sa då att jag skulle slänga mitt pulver-tvättmedel om jag inte ville orsaka föreningen problem. Jag log vänligt och sa att jag inte ska använda det mer.

Men sedan skrev jag till föreningens (comunidadens) ordförande. Det var hos henne som allt vattnet rann ut på köksgolvet. Jag förklarade att ingen hade sagt något på de snart 8 år som vi har bott här, om att jag inte borde använda pulver-tvättmedel. Jag förklarade att vi tog med ett parfymfritt från Sverige eftersom varken Ulf eller jag tål parfym, och det fram till i höstas bara fanns parfymerat tvättmedel här. (Men nu säljer Mercadona ett flytande oparfymerat baby-tvättmedel.) Jag skrev också att jag har flera paket kvar, och det blir lite väl dyrt att slänga dem.

Jag passade också på att påpeka att det mycket starkt parfymerade rengöringsmedel som städerskan använder när hon städar trappan, är till problem för oss. Inte ens hundarna vill gå in i hissen när den är nyskurad. Det stinker parfym. Vi får nästan astmatiska anfall, fast vi inte har astma... Jag har lite diskret påtalat vårt obehag för städerskan, men hon har inte verkat förstå. Hon mår inte dåligt av det, har hon sagt. Jag har ju inte propsat på ett byte, bara föreslagit... Kanske jag har varit för "snäll" i mitt ordval?

Jag fick nyss ett vänligt svar med besked om att jag inte skulle oroa mig. Vår ordförande skrev att eftersom vattnet är osedvanligt kalkrikt här, och våra tvättmaskiner bara tar in kallvatten, så kan det vara så att tvättmedlet inte löser upp sig ordentligt. Men hon skrev att det knappast bara var tvättmedlets fel att det blivit stopp. Hon trodde att jag kan använda slut på mitt pulver-tvättmedel, om jag löser upp det i lite varmvatten var gång, innan jag häller i det i maskinen. (Och det kan jag ju göra.) Vidare skrev hon att om vi har obehag av trapp-rengöringsmedlet, så kan de byta - för trappan är allas.

Får jag rekommendera en liten sexminuters-film som berättar om hur fantastiskt trevligt det är här i El Campello (med spansk speaker, men ni kan ju titta på bilderna): https://www.youtube.com/watch?v=7huzWD-GYaU. Och en till lika lång - om playan, effektfullt filmad (kvällstid) via en drönare: https://www.youtube.com/watch?v=12j1tpiFKrQ. (Högerklicka...)

Den här dagen har bara runnit i väg, och jag tycker inte att jag har gjort just någonting. Inget utöver allt det där som jag gör mest varje dag. Fast jag har tvättat, och bytt lakan i min säng. Dock glömde jag att tänka efter före. Jag tog av de använda lakanen och la dem i tvättmaskinen. Duntäcket och mina tre små kuddar lade jag ovanpå stapeln med överkast och prydnadskuddar (som jag lägger i stolen om nätterna). För säkerhets skull lutade jag allt mot garderoberna i hörnan.

Sedan kom jag på att jag hade glömt att ta fram rena lakan. Var tror ni att jag förvarar mina lakan? Jo, i garderoben precis bakom stolen förstås (den med spegeldörr). Jag fick förstås flytta det mesta till sängen, ta fram nya lakan, och sedan lägga tillbaka allt i stolen igen...

Sedan har jag ägnat en stund åt att grubbla på vilka som är de allra bästa fågelnamnen. Safir känns bra, och det är ju tvåstavigt också - vilket jag föredrar. Celeste är trestavigt... (Fast jag kallar ju inte på fåglarna lika ofta som på en hund eller katt.) Celine hette min älsklingskatt, så just det namnet vill jag inte återanvända, inte än på många år i alla fall. Jag såg i skrift i dag namnet Seline, och tänkte att om man uttalar det Selín, så låter det inte likadant som Celine, blir tvåstavigt, och passar ihop med Safir. (Lite som en korsning av namnen Celeste och Lina.) Men ändå. Riktigt bra känns det inte. Alltså funderar jag lite till.

Hundarna är fortfarande lika fascinerade av fåglarna. Varje gång som vi ska gå ut så får jag hämta dem nedanför fågelburen. Och när vi kommer hem igen rusar de först in i vardagsrummet för att kolla att fåglarna finns kvar, innan de låter mig ta av dem deras selar.

Innan i dag höll jag Wilda en stund framför buren, så hon skulle kunna se bättre. Hon tittade och tittade. Och fågelhanen studerade Wilda. Han la huvudet än på ena hållet, än på det andra, och studerade henne ur olika vinklar. Troligen hade han inte sett en chihuahua på när håll förr. Han var inte det minsta rädd, bara nyfiken.

På tal om Wilda så har jag räknat lite mer exakt på när det är dags för valpning. Man ska ju räkna från den andra parningen, och den var den 13/2. Då blir det 60 dagar den 14 april (på långfredagen). Men jag får vara beredd mellan den 11:e och den 17:e. (Vilket motsvarar dag 60 från den första parningen till dag 63 från den andra parningen.) Hoppas, hoppas att allt kommer att gå bra! Det ska bli så roligt med en valp i huset igen!

Ulf har varit lite orolig för att bli väckt av fågelkvitter tidigt på mornarna. Men de här två är väldigt tystlåtna av sig. Det kvittrar, men med milda röster och på låg ljudvolym. Dessutom verkar de gilla sovmorgnar, och börjar inte kvittra förrän vi har kommit upp. På sikt vill jag nog ha en kanariefågel-hane också, för sången skull. Men jag har i nuläget ingen som helst aning om var jag skulle få plats med ytterligare en bur...

Mina pelargoner växer och växer. Och det är ju trevligt! Den i köket har två kraftiga grenar som pekar åt var sitt håll. Den borde jag ha beskurit för länge sedan, men jag har så svårt för att skära bort grenar med blommor på. Och den här skjuter nya knoppar redan innan den gamla blomman har vissnat. Men snart måste jag beskära den ändå, annars riskerar grenarna att brytas av tyngden...

I morgon kväll kommer Ulf ner till El Campello igen. Jag ska hämta honom på flygplatsen klockan 19. Innan dess borde jag städa (noga), plocka undan en del av allt som jag har framme (jag ser till att ta större plats när jag är ensam här), tränga ihop mina matvaror på en hylla i kylen igen (jag lånar Ulfs hylla när han inte är här), etc. Vi får väl se hur mycket jag hinner och har lust till...

Förresten så har jag fuskat rejält med min bantning, både i går och i dag. Dåligt samvete är bara förnamnet... Nu ska jag läsa vidare om trädens hemligheter.

Sedan tog jag några foton på väg till Aldi (där jag bl a skulle köpa yoghurt med 0% fetthalt åt Ulf). I huset nedan (nära järnvägen) verkar det bo "sämre bemedlade", men vi kan ju ha fel. Det ser pittoreskt ut när tvätten hänger på tork längs fasaden.

Snett emot läkarstationen växer det ett hav av kranskragar, men även andra blommor. (Det är där jag brukar plocka en bukett ibland.)

Fotona nedan är tagna nära Aldi. Huset som låg där (och fortfarande var bebott när jag flyttade till El Campello) är numera rivet. Men olivträden står kvar.

De gula blommorna ovan och nedan har klöverliknande blad. Jag tycker att de är fina, men de klassas som ogräs.

I dag blir det många utomhus-foton, för även på vår mitt-på-dagen-runda så hade jag kameran med mig. Himlen var blå, solen sken, och det var 19˚ - men det blåste kyliga vindar...

Paret ovan och nedan försökte fotografera sin lilla hund, men det var inte lätt. Hunden sprang som en liten galning - än hit, än dit, än runt i en cirkel, och stilla var den inte en sekund. Men den såg väldigt lycklig ut!

Jag fotograferade blommorna på judasträden. De lila blommorna är så vackra mot klarblå himmel. Men på alla fotona kom de grå "kamera-fläckarna" med i övre vänstra hörnet. Fotot ovan kunde jag inte beskära tillräckligt för att få bort dem. Jag måste snart köpa en ny liten vardagskamera!

Som vanligt säljer vår närmaste "kina-butik" en massa krukväxter. Det händer att jag inte kan motstå frestelsen, fast jag redan har många växter. I går köpte jag en vit jasmin (jasminum polyanthum), bara för att den luktade så underbart gott när jag gick förbi.

Först satte jag den i en snygg vit porslinskruka, på arbetsbänken i köket. Det såg fint ut, och luktade gott. Men efter ett par timmar så insåg jag att jasminen luktade alltför starkt för att ha inomhus - så nu står den på balkongen. Jag vet bara av erfarenhet, att de så lätt torkar ut i solen. Om jag ska få den att överleva på balkongen så måste jag snarast plantera om den i en större kruka. Jag har jord och krukor, så det gäller att göra det bara.

Fast i dag blir det inte. Ulf är redan uppe i luften. Han mailade från planet att de hade kommit i väg i tid, och beräknas landa före tidtabell. Och jag som inte har börjat städa ännu... Nu får det bli en "slarv-städning", enligt devisen - lite är bättre än inget.

Det är skönt med klockor som ställer om sig själva! Jag/vi har flera radiokontrollerade, och de gick rätt redan när jag/vi vaknade. Men bil-klockan, mobil-klockan och den i stegräknaren får jag ställa om manuellt till sommartid.

Solsken och 19˚ var det på vår mitt-på-dagen-promenad. (Men nu på eftermiddagen har det börjat blåsa.) Som vanligt på söndagarna så var det trångt på El Paseo, och periodvis svårt att ta sig fram med tre små hundar. Jag kunde bara ta ett fåtal foton, för Stella ville bli buren (som hon alltid vill i folksamlingar). Och jag klarar liksom inte att hålla en hund på en arm, två koppel i andra handen - och samtidigt fotografera...

Hur som helst så var det en skön promenad. Just nu är det en grad varmare ute än inne. Jag måste ha väst på mig inomhus för att inte frysa... Ulf och jag har återigen diskuterat fönsterbyte. Det kan han tänka sig. Men jag vill egentligen hellre byta lägenhet - till en modern, isolerad.

I förmiddags var jag och tittade på tre lägenheter, varav en hade fantastisk utsikt. Jag ska visa bilder så småningom. Vädret har varit underbart, varmt och soligt - men jag är så trött så trött (kanske mest psykiskt).

Dessutom pratar några av partierna om att höja den svenska SINK-skatten för oss Spanien-boende, från 20 till 25%. Orättvist! Om man bor i Portugal eller Frankrike så behöver man inte betala någon SINK-skatt alls. Jag tycker att det är rimligare att man betalar skatt i det land som man bor i, och där man utnyttjar sjukvård och annat. Sådana här skatteförslag gör mig ännu tröttare...

Nej, jag har inte piggnat till. Jag har tvärtom "tappat lusten" helt. (Är det någon som har sett den?) Nåja, det rättar säkert till sig om någon dag - men i kväll kommer jag att få tvinga iväg mig själv på gympan, för jag har egentligen inte lust att göra någonting alls...

Varmt, skönt, lugnt och soligt! Jag och hundarna har haft det skönt på promenaderna i dag. De två första fotona tog jag från, och på, balkongen i morse (efter spanskan).

Vid 11:30-tiden gick jag och hämtade Lucky, så att han skulle slippa vara ensam i dag (när både husse och matte var hemifrån samtidigt).

Först gick vi en promenad bara Lucky och jag. Han behöver gå lite längre än vad mina små flickor orkar (eller har lust till).

Mannen på fotot nedan kombinerar solande med styrketräning. Det är ju en bra idé!

När vi kom hem till oss så kände Lucky sig genast som hemma, och klämde in sig i en av de minsta hundsängarna. Ja, efter att hundarna hade hälsat ordentligt på varandra förstås.

Jag är inte i form i dag heller (och har haft spänningshuvudvärk hela dagen), men kanske jag piggnar till så pass att jag kan visa er lägenhetsfotona jag tog i måndags. Vi får se. (Lucky är hemma hos sig själv igen, för nu har Jan kommit hem.)

Jag kommer att visa er en lägenhet åt gången, den "sämsta" först (fast den är helt OK i förhållande till priset). De två första lägenheterna som jag tittade på, ligger båda i ett av de höga gula tegelhusen vid Amerador-stranden - en bit norr om El Campello. Amerador ligger mitt emellan två Tram-stationer, men bussen stannar utanför området. Först ser ni en översiktskarta (vi bor snett emot Hotel Jorge I, i nedre vänstra hörnet). Det står Villa Amerador där husen ligger.

Nedan har jag satt ett rött X på det aktuella huset. Därunder ser ni foton på stranden, samt på husen.

Jag tittade via mäklaren Paloma från Remax: paloma.vazques@remax.es. Men det finns ytterligare några lediga lägenheter. Jag tror att alla är likadana, och att de flesta har glasat in balkongerna. Lägenheterna är små, och har bara ett sovrum. Men det är fönster även i kök och badrum, vilket gör lägenheterna ljusa. Ca 3/4 av lägenheterna har mer eller mindre havsutsikt. Dessutom ingår gratis vatten i comunidaden! Området är lugnt och ganska trevligt (och stranden är fin men stenig), men man har inte gångavstånd till matvaruaffärer och annan service. Man måste ha bil, eller ta bussen. Jo man kan gå (det har jag gjort mer än en gång), men knappast med tunga kassar i händerna. Liknande lägenheter som ligger inom centrala El Campello kostar ungefär 100'000 € mer. Om man har begränsat med pengar så får man välja om man vill ha havsutsikt och längre till affär, eller utsikt över huset mittemot och nära till affärerna.

Den första lägenheten jag tittade på ligger på bottenvåningen, och har mycket begränsad havsutsikt (men man skymtar en strimma). Den ser lite sliten ut på vissa ställen (nertill på entrédörren bl a), men det är inget större fel på den. Här kommer 16 foton:

Eftersom balkongen är inglasad så finns inte balkongdörren till sovrummet kvar, utan där finns en öppning till den f d balkongen.

Här kommer foton från den "bästa" lägenheten. Den tycker jag om! Ljuset och utsikten är härliga! Den här ligger på 6:e våningen.

Ovan entrén, med postfack och hiss. Nedan syns loftgången och utsikten därifrån (inåt land).

Sedan kommer en bra grej, som är extra just till den här lägenheten: ett gratis förråd! Man har satt en extra dörr (låsbar) framför gången in till lägenheten. Där har man satt hyllor på väggarna, och hängt prydliga draperier framför. Man skulle ledigt få plats med en cykel plats också. Och varken skatt eller hyra behöver man betala för de här extra kvadratmetrarna. Jättebra!

En sådan här lägenhet köper man framförallt för utsiktens skull, så jag börjar med den. Alla fönster är av märket Climalit, som är det bästa och värmesnålaste.

En bra sak är att det finns vattenfilter + separat kran för renat vatten i köket. Då slipper man köpa hem flaskvatten. Jodå, man kan dricka vattnet här. Det är inte alls hälsovådligt. Däremot är det inte gott alls - för det smakar klor! Själv filtrerar jag med en Brita-kanna, men drömmer om ett sådant här vattenfilter.

Jag tycker mycket om den här lägenheten, men eftersom den inte har gångavstånd till vare sig El Paseo eller min favoritaffär Mercadona, så passar den inte mig. Jag fyller 65 i år, och måste bo så att jag klarar att gå till nämnda ställen (+ till läkatstationen och posten) även om 20 år när jag kanske går med rollator... Men en sådan här utsikt - det skulle jag väldigt gärna vilja ha! (Och gärna lägenheten också - om den låg inne i El Campello...) Om jag hade varit ung så hade avståndet varit en baggis. Härifrån är det bara 2,5 km (och 3,2 km till Mercadona, samt 2,3 km till El Paseo börjar).

Nu är det en lägenhet kvar att visa, en som ligger vid Playa Muchavista. Men den orkar jag inte visa i kväll (det tar tid att redigera foton). Och nu är det dags för sena kvällsrundan med mina små hundar. Kanske jag hinner i morgon? Fast klockan 13 ska Ulf och jag träffa Mariano och Birgitta för att äta lite tapas tillsammans. Det ska bli väldigt roligt att träffa dem igen!

Även den här dagen har bara runnit i väg. Ulf och jag åt en god 3-rätters middag på Toscana tillsammans med Birgitta och Mariano. Vi hade förstås en hel del att tala om också. Det var ju ett tag sedan vi sågs senast.

Vi bestämde att vi ska ses igen i maj - innan Ulf åker tillbaka till Sverige. Jag har haft huvudvärk även i dag. Det är nog migrän i alla fall, för inga tabletter hjälper. Men jag glömde bort att jag hade ont, de timmarna som vi träffade Birgitta och Mariano.

Även i dag har jag huvudvärk, men eftersom det är tredje dagen i dag så räknar jag med att den har gått över till i morgon. (Min migrän brukar ju vara 72 timmar...) Det skadar inte om jag är pigg i morgon, för då ska jag ju resa till Skåne!

Alicia hämtade Wilda i eftermiddags, och Lena ska hämta Stella i morgon förmiddag. Ulf har lovat att ta hand om både Bonnie och fåglarna! Och växterna får klara sig drygt 4 dygn utan vatten.

Jag kommer att gå hemifrån ca 12:50 för att ta Tram-tåget till Alicante, och därifrån buss C6 till flygplatsen. Planet ska avgå 16:45 och landa på Kastrup 20:00. Om jag har tur hinner jag med tåget över bron som avgår 20:26, och anländer till Ängelholm 22:16. (Om jag har otur så går nästa tåg först en timme senare och jag måste dessutom byta på vägen.) I Ängelholm kommer troligen Linda och Jenni att möta mig. Jag ska bo hos Jenni. Jag kommer att ha väldigt tight program de tre dagar som jag är i Sverige, men det viktigaste är att träffa min mamma och se hennes nya boende.

Från det ena till det andra: Nu har jag äntligen bestämt mig. Fåglarnas namn är Celeste och Safir! Så nu vet ni det.

I morgon ska ni inte räkna med att jag skriver något här, och det blir troligen ganska få rader tills jag kommer hem till El Campello igen. (Men jag ska flytta över Christeltango till min lilla rese-dator i kväll, så att jag har möjlighet att skriva något om jag skulle hinna under min Skånevistelse...)

Nu (11:45) har jag precis fått igång min lilla rese-dator. Först ville den inte samarbeta med internet, och sedan inte med mail-programmet.

Resan gick utmärkt i går, och jag hann med tåget från Kastrup mot Ängelholm. Men även när allt flyter på (och flygningen bara tar 3 timmar och 5 minuter), så är det en lång resa - 11 timmar från dörr till dörr. Så jag är trött i dag...

Men det är förstås jätteroligt att träffa Linda och Jenni!!! Och i eftermiddag ska Linda och jag köra till Strövelstorp för att träffa mamma. Dit kommer förhoppningsvis några av mina syskon och syskonbarn också. Det ska bli trevligt!

Jodå, det var trevligt hos mamma! Och nu har jag trevligt hos Jenni, och emellan så umgicks jag med Linda, och i morgon ska jag träffa Lena T - så ni förstår kanske att jag inte hinner skriva så mycket här just nu... Jag lovar att berätta mer, samt visa foton, längre fram!

Jodå, jag har det så bra, så bra. I dag har jag träffat Lena, och det var förstås trevligt! Men jag äter för mycket, och jag har knappt tid att skriva något här. Ni får veta mer, samt se foton, sedan när jag har kommit hem igen. I morgon ska jag träffa mamma. Jag ska följa med henne på ett sjukhus-besök.

Och i dag såg jag en liten kopia på Storgatan i Ängelholm. Den här lille skåningen är ju minst lika söt!

I dag följde jag med mamma på en undersökning på sjukhuset. Medan vi väntade så hann vi prata ganska mycket. Nu i kväll umgås jag med Linda och Jenni. Tidigt i morgon är det dags att resa söderut. Tåget mot Kastrup går från Ängelholms station 07:41, och sedan beräknas planet landa i Alicante klockan 16. Av en ren slump så reser både Jan och Katarina med samma plan. Kul! Då får jag trevligt sällskap. Dessutom har Katarinas man Per lovat att hämta oss alla på flygplatsen, så om jag har tur är jag hemma i El Campello redan klockan 17.

Jag stänger strax av datorn och packar ner den. Men jag har min mobiltelefon på, så att ni kan nå mig om ni vill. (Både det spanska och svenska telefonnumret fungerar, eftersom jag har dubbla SIM-kort.) I övermorgon (eller möjligen ytterligare en dag senare) så hoppas jag komma ikapp med mina uppdateringar här. Jag har ju lite att berätta om, och några foton att visa.

Resan gick bra (jag gick från Jenni 06:45 i morse), och jag var hemma redan 17:20 (tack vare att Per hämtade oss). Men jag är fruktansvärt trött! Jag har inte ens sovit hälften av vad jag borde om nätterna. Men jag är så glad för att jag fick de här tre dagarna i Skåne. Jag berättar mer i morgon. Nu ska jag stupa i säng!

Det känns bra att vara hemma i mitt lilla paradis igen! (Nej, fotot är inte taget här. Så stora snäckor finns här inte, men himmel och hav är precis likt.)

Men, man kan aldrig få allt. Jag har i alla fall sovit gott i min egen sköna säng. (Tja, med avbrott för en och annan värmevallning...) Jag sover inte så bra på en uppblåsbar madrass av enklare kvalité, placerad intill kylskåpet. Det gjorde så pass ont i båda knäna och ena höften, att jag bara sov några få timmar per natt. Så jag är MYCKET trött!

Det var roligt att träffa mina små igen! Jag hade hunnit längta! Wilda har blivit lite rundare om magen. (Jag ska försöka fotografera den.) Det är ju bara ca åtta dagar kvar nu, tills det är valpnings-dags.

Jag har en del att ta rätt på efter resan. (Jag har redan packat upp allt - samt tvättat en maskin, och hängt tvätten på tork på balkongen.) Men jag måste bära ner resväskan till förrådet, vattna alla mina växter, städa i fågelburen etc. Och därefter ska jag redigera de foton som jag tog i Ängelholm, och visa några av dem för er. Men jag får ta en sak i taget, när jag är så här trött så fungerar varken kropp eller hjärna särskilt snabbt... Senare måste jag också återgå till min strikta diet. För det är klart att jag har gått upp nu igen (jag vägde 55,0 i morse). Ja, jag kan bara skylla på mig själv. Jag har ätit både fel och mycket de senaste dagarna - fast gott. (Bl a en väldigt god bakelse, med toscabotten och vaniljgrädde, plus en lika god Sara Bernhard chokladbiskvi, båda från Nisses konditori i Ängelholm.)

En liten Wilda-mage ser ni nedan. Bonnies var mycket större, men så väntade hon ju fyra valpar. Hoppas, hoppas att allt kommer att gå bra!

En sak som är bra här i El Campello, är att man kan lämna solstolarna på stranden (för att gå hem och äta, eller sova siesta) - och tryggt veta att de står kvar när man kommer tillbaka igen. Alla orter längs Medelhavet är inte lika fridfulla...

Nu kommer Ängelholms-fotona. Fast fotot ovan tog jag vid Luceros i Alicante, när jag satt och väntade på buss C6 mot flygplatsen (på uppresan). I Ängelholm (nedan) har våren inte kommit lika långt (fotot visar Storgatan)...

På söndagen (dagen efter min ankomst) besökte jag alltså mamma i hennes lägenhet (på äldreboendet Åsbytorp i Strövelstorp). Linda, Gun, Magnus och Anna kom också dit. (Tyvärr glömde jag att fotografera medan Anna var kvar.)

Mammas lilla lägenhet är trevlig! Det är ett stort rum i vinkel med matplats och pentry i ena änden, säng i hörnan, och soffgrupp i andra änden - samt hall och ett stort handikapp-vänligt badrum.

När det blev dags för kvällsmat så följde vi mamma till den trevliga matsalen. Mamma säger att maten är väldigt god, och sådant är viktigt på äldre dar.

På måndagen träffade jag Lena T. Först gick vi en promenad och beundrade vårblommorna (medan vi pratade). Nedan först rysk vårstjärna/scilla sibirica och därunder vårstjärna/scilla forbesii.

Därefter tittade vi i en del av affärerna längs Storgatan, och sedan var det dags för lunch. På mina döttrars rekommendation så valde vi att äta thai-buffe på Yazhou, vilket visade sig vara ett trevligt ställe med god mat. Men det blir lätt så att man äter för mycket när det är buffé...

Så efter att ha både pratat och ätit mycket, så gick vi ytterligare en promenad. I den lilla parken nedan blommade ett olvon-träd, förmodligen viburnum x bodnantense (möjligen viburnum grandiflorum). De rosa blommorna doftade underbart!

Det är trevligt med träd som blommar tidigt! På de flesta andra har bladen ännu inte kommit i knopp ens. Ni ser på himlens färg att jag hade tur med vädret! Bara en kväll regnade det (och då bara lite). Dagstemperaturen låg mellan 4 och 10˚, så jag hade mina allra varmaste kläder på mig.

På tisdagen följde jag med mamma till Ängelholms sjukhus. Jag tycker att konstverket i entrén är så fint! Mamma och jag satt och beundrade det efter undersökningen, medan vi väntade på färdtjänst (en dryg timme). Vi passade förstås på att prata en hel del med varandra också.

Ja detta är betydligt färre foton än jag brukar ta på mina resor, men så hade jag ju bara tre dagar och fyra nätter i Ängelholm. Allra mest umgicks jag med Jenni, eftersom jag bodde hos henne. Men Linda kom dit två kvällar efter jobbet, så vi hann också träffas.

Nästa Skåne-besök blir tidigast i juli, kanske först i augusti-september, men jag ser redan fram emot att få träffa mina när och kära igen! Då ska jag försöka stanna lite längre, i alla fall minst en vecka, så att jag hinner träffa fler.

Linda skickade skärmdumpen nedan. Jag känner igen det. Jag tror att jag har boken. Men texten är lika rolig att läsa en gång till.

På tal om bok så hade jag med mig en pytteliten sådan på resan. (I excess-format = 8 x 12 cm.)

Man läser på "fel håll" så sidorna och texten är ungefär lika stora som i en pocketbok - men sidorna är gjorda av tunnare papper. Ett utmärkt "rese-format", men hemma föredrar jag pocket-böcker.

Jag hann läsa hälften (vid väntan på flygplatsen + under själva flygresan). Bokens huvudpersoner alla är lite udda (och således mer intressanta). Boken är bitvis spännande, bitvis rolig - kort sagt: trevlig att läsa.

I kväll orkar jag inte läsa mera, men kanske i morgon. För jag vill naturligtvis veta "hur det går"!

Förresten så fick jag ett mail från Kerstin S som nu bor i Lagos på Algarvekusten i Portugal, men tidigare har bott i Spanien. Hon berättade att på en vanlig pension får man visst betala full SINK-skatt, även i Portugal. Så jag var felunderrättad, när jag härförleden skrev att man slapp betala skatt där. Men om man har en privat pension - då slipper man helt skatten. Det är väl det senare jag har hört talas om. Kerstin skriver vidare att det som är bra är att om man har varit statligt anställd så behöver man inte deklarera i Portugal. Bådadera var bra att få veta.

Jag tycker alltid att det är roligt när ni som läser min blogg kontaktar mig! Så gör gärna det då och då! (Helst via mail.)

Jo, jag har hört om attentatet i Stockholm. Tre olika personer har berättat det för mig. Annars skulle jag ha kunnat missat det någon dag, eftersom jag aldrig hör på radio, aldrig ser på TV, och sällan läser dagstidningar på nätet. Jag lever i min lilla bubbla, på gott och ont, och engagerar mig mest i närområdet. Min son, som jobbar i Stockholm, var inte i närheten av händelsen vilket känns skönt att veta. Världen är inte vad den borde vara. Jag blir alltid illa berörd när oskyldiga människor dödas bara för att det råkar vara på fel plats vid fel tidpunkt. Nog om detta.

Jag beslöt mig för att gå till veterinären i dag för att få klorna klippta på mina tre små. Jag beställde ingen tid, utan gick bara dit. Mins små gick glatt tills de insåg vart vi var på väg, därefter fick jag släpa dem efter mig (och bära Stella på slutet).

När jag kom in i väntrummet blev jag glatt överraskad. Där satt Lena, Jan och Lucky (den senare hade tid för vaccination). Och vid kassan stod Katarina som just hade köpt mat åt Zeke. Vilket sammanträffande! Vi hann prata några ord med varandra.

Att klippa klorna är det absolut värsta hundarna vet, och Wilda (som råkade bli sist) skrek redan innan veterinären rörde henne. Hon hade hört att Bonnie och Stella pep till då och då. Men efter de två första klorna så upptäckte hon att det inte var så farligt, så sedan stod hon stilla. Fast hon skällde på veterinären efteråt. På måndag förmiddag ska Wilda och jag på återbesök för att röntga hennes mage. Då får jag veta om det bara är en valp, och om allt ser normalt ut. Jag skickade bilder på Wildas mage till Conchi, och hon sa att det nästan ser ut som om det skulle kunna vara mer än en valp. Det skulle förstås vara väldigt roligt, men jag vågar inte hoppas. På måndag får jag veta. Ni kan väl hålla tummarna!

Det har blivit varmare här, så sedan strax innan jag reste till Sverige har jag alla element avstängda. I natt kändes plötsligt mitt vinter-duntäcke alltför varmt, så nu har jag bytt till silkesvadd-täcket. Egentligen brukar jag ha mitt mellanvarma sommar-duntäcke en period emellan, men jag kommer inte åt det. Alltför mycket ligger framför i den proppfulla garderoben i gästrummet. Åh så trött jag är på att ha det så här! Jag ska gallra ut ännu fler saker! Jag ska försöka att gallra ut allt som jag inte använder, eller är extremt förtjust i av nostalgiska skäl. Jag ska försöka att göra mig av med att som är bra att ha, bara för utifall att. Och alla dubbletter och "reserver". Och sådant som jag har fått av andra och inte valt själv, och som jag har behållit enbart för att jag är glad för att de gav mig en gåva. Det kommer att ta tid att gå igenom allt, och att sortera och välja! Och minimalist blir jag aldrig. Men efteråt blir allt enklare. Jag får se framåt!

Och från det ena till det andra så har Pocketförlaget slutat med Excess-formatet. Det finns en del böcker kvar ute i butikerna. Jag hittade tre på Adlibris, men bara en som jag skulle vilja läsa (Sommaren utan män av Siri Hustvedt). Fast Adlibris skickar inte till Spanien. Det gör bara Bokus, men de tycks ha slutat helt med bokformatet. Jag borde samla på mig några till sådana här små böcker inför kommande resor, för jag har svårt att få ner en pocketbok i min på resor så överfulla handväska...

I går kväll började jag på dansskola! Baile de salón, baile deportive = Ballroom dancing = Tiodans = standarddans (modern vals, wienervals, quickstep, tango och slowfox) + latinamerikansk dans (cha-cha-cha, rumba, samba, jive och pasodoble). Sådant som jag dansade en gång för länge sedan, ungefär för 20 år sedan. Mina (få) priser är daterade åren -95 till -98, och jag gick väl på dansskolan ca 2 år innan jag så smått började tävla (på amatörnivå). Jag dansade tiodans som sällskapsdans ca 6 år. (Därefter tog den argentinska tangon överhanden.)

Jag hade sett en skylt i fönstret på gymmet Canto (här intill), och gått in och anmält mitt intresse. I går var det gratis 'prova på' mellan klockan 20:30 och 22:00. Lärarinnan Laura visade sig vara både duktig, trevlig och pedagogisk. Vi ägnade den mesta tiden åt grunderna i cha-cha-cha, och resten av tiden åt samba. Kul! Jag har glömt det mesta, men lite sitter kvar i kroppsminnet, tillräckligt för att lärarinnan skulle visa stegen tillsammans med mig. Tyvärr var vi bara fyra elever, ett par och jag samt en annan "singel" kvinna. Jag och den "singel" kvinnan dansade ihop, och hon dansade kavaljer vilket passar mig bäst. Det ska kanske komma ett par till, samt en till kvinna. Det måste komma någon till för att kursen ska bli av, så jag hoppas.

För mig skulle det vara trevligt att kunna dansa på riktigt här i El Campello. Det finns mycket att välja på i Alicante, inklusive tango, men då måste jag köra bil in (och leta p-plats en timme) eftersom de flesta danser slutar efter att den sista Tram har gått för dagen. Den här danskursen kostar 30 € per månad för singlar och 50 € för ett par. Inte gratis, men så är det ju riktiga lektioner för professionell lärare. Bra motion dessutom! Vi blev alla genomsvettiga i går. Ett utmärkt komplement till min tisdags-gympa alltså. Nästa fredag är det påsk, men den 21/4 ska kursen börja på riktigt. Sedan ger det sig om jag kan hänga med. Jag rör mig inte lika lätt som i ungdomen, och fick lite ont i fötter, knän och ena höften i går. Men lite "ont" ska man ju inte hänga upp sig på. Det är roligt att dansa!

När jag kom hem såg jag i inkorgen att Maud hade skickat många foton till mig. Foton på hennes hus, på trädgården, och på hennes vänner, samt på hunden Sabi. Här får ni se de flesta:

Vet ni vad! I dag beställde jag en kristallkrona från Westwing (för att ha över matbordet). Nej, det är inte äkta Böhmisk kristall, och inte den allra tjusigaste kristallkrona som jag har sett - men i gengäld kostade den bara 35 €. (T o m Ulf tycker att det är ett fynd. Och prismorna är av glas, inte plast.) Så här ser den ut:

Jag tycker fortfarande bättre om den som Westwing sålde då när jag inte hade några pengar alls, men den här kommer att se trevligare ut än skomakarlampan med plastskärm som jag har över matbordet nu.

Sedan i går har jag funderat på det här med förvaring. Om vi bortser från att förvaringsproblem till största delen grundar sig på att man äger för många prylar, så handlar det till stor del om utrymme - men också om hur man kan organisera det hela. Tänk om jag hade en så här överskådlig klädkammare! Så lätt allt skulle vara att hitta då! Drömma om en sådan kan jag ju...

Ute skiner solen, och det är 20,5˚ (samt 18˚ i havet och UV-index 6). Jag har tagit på mig knäkorta byxor (precis som i går) och ska strax ut med hundarna.

I dag började badvakts-säsongen. Ja, det är vakter och hissade flaggor fr o m i dag tills påsken är över. Sedan blir det paus fram till sommaren.

Nytt för i år är texten GUL på valenciano, spanska och engelska. Så kan även de färgblinda avgöra om de bör gå i vattnet eller ej.

Sedan gick jag hem med hundarna, och lyckades därefter få med mig Ulf ut. Vi gick också en promenad längs El Paseo.

I höjd med Lidl så satt Jan på en bänk tillsammans med Lucky. (Lena var och handlade på Lidl, men kom efter en stund.) Vi slog oss ner och pratade ett tag. Det är alltid lika trevligt att träffa Lena och Jan!

Hemma igen så kunde jag konstatera att Wilda nu tar 2/3 av utrymmet i hundsängen, men ännu får Stella plats... Wilda vilar mera nu. På måndag går hon in i vad som motsvarar 9:e månaden. (Och sedan föder chihuahuor oftast lite "för tidigt".)

Jag har inte hunnit visa foton än på den tredje lägenheten jag tittade på härförleden. Men de kommer...

Suck, suck och dubbelsuck! Nu förstår jag ingenting! Jag vet att jag har några hundra euro kvar på mitt spanska bankkonto, men när jag nyss ville hämta ut 40 € så sa automaten att "saldot var otillräckligt". När jag loggade in på banken och kollade så står det att jag har pengar kvar. MEN! Jag fick i fredags ett brev från banken där det stod något om att spanska skattemyndigheten ämnade dra 6337,56 € (≈ 60'772:-!). Det står ingen förklaring.

Jag skrev bums till Fiona och frågade vad brevet innebär, men hon är ledig fram till på måndag så jag har inte fått svar. Om det är så att skattemyndigheten vill ha skatt för ett år så motsvarar beloppet 128% av den delen av min inkomst som är beskattningsbar i Spanien! Men tänk om beloppet är reserverat hos min bank? Men inte draget eftersom jag förstås inte har så mycket pengar på kontot. Det skulle ju kunna förklara att jag inte fick ut 40 €. Ni förstår säkert att jag just nu känner mig lite i obalans (= jätteorolig!)... Ulf tycker att jag delvis får skylla mig själv som har följt lagen och skrivit mig i det land där jag bor. (Detta hade kanske inte hänt om jag istället olovligt och utan uppehållstillstånd hade vistats i Spanien.)

Jag ska sätta mig och läsa i min lilla bok nu. Jag hoppas den kan distrahera mina tankar.

Det var så härligt ute i morse! Och lugnt i dubbel bemärkelse (alltså vindstilla och ganska folktomt).

Nu är träden utanför Martíno inte blå längre - utan röda. Jag såg på kvällspromenaden i går att de lyste i rött, och nu ser jag att även bladen har ändrat färg. Har de flera olika träd att byta med tro? Lamporna kan ju lysa i olika färger, men inte kan väl bladen ändra färg? Eller?

När vi hade gått en bit till så mötte vi Annevi och Staffan. Vi stannade förstås och pratade med varandra en stund, och hundarna fjäskade in sig så att de alla blev klappade.

När vi senare gick mitt-på-dagen-promenaden, hundarna och jag - då stötte vi på Annevi och Staffan igen. Den här gången med son, svärdotter, och två söta barnbarn.

Vi pratade lite till, och gick sedan åt var sitt håll. Efter en stund mötte vi Josefina och Kiko. Josefina hade som vanligt hundgodis med sig, och alla fyra hundarna ställde sig genast i kö när hon öppnade burken.

Vi hann inte långt förrän vi mötte den lille hanen nedan till höger. Han blev jätteglad när han såg mina tikar, och viftade på svansen det värsta han kunde. Och små hundpojkar som viftar på svansen gillar alla mina flickor.

Fotot nedan skickade Inka till mig. Det är taget redan den 18 mars, men eftersom det är fint komponerat så får ni också se det.

Wilda blir tröttare än vanligt av promenaderna, vilket inte är så konstigt. Först la hon sig en stund på hallmattan, men sedan flyttade hon in i köket.

Som ni kanske minns så tittade jag på tre olika (små) lägenheter härförleden, men ni fick bara se foton från två. Här kommer fotona från den tredje. Den ligger vid Playa Muchavista, alldeles ovanför Tram-stationen Les Lances. Alla fönster vetter åt väster, så lägenheten har ingen havsutsikt. Däremot har den utsikt över gröna träd (vackert!) och ingen insyn. Den ligger en trappa upp (utvändiga trappsteg, ingen hiss), och saknar balkong. Området den ligger på är ganska lyxigt och har "allt" inkl inomhuspool, restaurang och barnpassning. Alla fönster är av bra kvalité, men hur pass isolerad lägenheten är vet jag inte. (Den obligatoriska energideklarationen är inte klar än.) Som semesterlägenhet är den nog inte så dum. Det är ju nära till den fantastiska stranden - och till kommunikationer. Det jag själv tycker bäst om är den gröna utsikten. Näst efter att titta på havet, tycker jag om att titta på träd.

Det framgick inte om cykeln i vardagsrummet ingår. (Varken kök eller möbler är något speciellt.) Mellan kök och badrum finns ett litet utrymme (där bl a varmvattenberedaren sitter) som kan användas som städskåp/förråd.