Sparad dagbok 36: (Fr o m 16-04-17 t o m...)

16-04-17:

Hoppet spirar! Det blir säkert sommar i år också. Redan nu har vädergudarna börjat stå på min sida. På morgon-promenaden var det 18˚, och klockan 09 hade det hunnit bli 20˚. Och solen skiner! Jag får alltid mera energi när det är ljust ute - ju ljusare desto bättre (desto mer energi). Jag tror att jag ska börja göra i ordning alla tre balkongerna inför sommaren, även min balkong och gästrums-balkongen. Här nere får jag börja med att städa. Golven är smutsiga, eftersom jag inte ens har varit ut på balkongerna för att sopa under vintern. Smuts kommer (precis som damm) liksom från ingenstans och lägger sig över alla ytor - vare sig vi vill eller inte. Och allra bäst syns det när solen skiner...

PS:

Oj, så flitig jag känner mig. Fast nu är jag både svettig och trött. Men balkongerna här nere är klara. Det var väldigt skitigt på golvet, särskilt i hörnen, och allra värst var det under kistan. I plastkistan har jag mest "gäst-saker". Den är vattentät, men jag upptäckte just att ett par solhattar hade blivit lite mögliga - så dem slängde jag.

   

Så här blev det på gästbalkongen, där jag tyvärr är tvungen att stapla alla de stolar vi inte dagligdags använder. (Tänk så bra det hade varit om de hade fått plats i förrådet!)

Och så här blev det på min balkong. Ulf hjälpte mig att bära ner den vita solstolen + de båda rosa stolarna. Egentligen vill jag hellre ha trästolarna under tak, men i sommar ska de nog tåla att stå här. Det ser ju fint ut. Det fattas bara en massa växter...

Men det får vänta tills jag ska använda balkongen, och det gör jag normalt inte förrän fr o m slutet av maj. Nu stängde jag dörrarna och satte för mina växter på insidan (vilket förstås försvårar när man vill ut på balkongen). Tja, det är som det är - trångt (eller, beroende på hur man ser det, alltför fullt av alltför många saker)...

På stora balkongen återstår en hel del att göra. Men riktig ordning kan där ju inte bli förrän jag har planterat om mina bougainvilleor. Jag ska köpa jord nästa vecka.

   

Bonnie tycker att det är bra som det är. Där mina rosa stolar stod staplade innan, hittade hon en mysig plats att ligga och sola på...

PS2:

Det var varmt och skönt, men ganska molnigt, på vår mitt-på-dagen-promenad.

Wilda hade nog gärna gått "hur långt som helst", men Bonnie stretade emot - och Stella vägrade efter ett tag att gå. Stella tyckte att det var alldeles för mycket folk på El Paseo.

Vi satte oss en stund på muren. Det uppskattar i synnerhet Bonnie.

Ja, vov! Det är klart att jag tycker om att vara på muren! Dels så behöver jag inte gå, och dels så är det väldigt bra utsikt där uppifrån. Och så räcker dom stora hundarna inte till att nosa på mig. Så muren är min favoritplats - utomhus.

Wilda brukar hoppa ner efter en stund. Hon vill vara mer i händelsernas centrum.

16-04-18:

Mina tre små trogna vänner brukar ligga i köket och titta på när jag äter frukost. Jag antar att de i det längsta hoppas på att jag ska tappa några godbitar på golvet... Men de tycker förstås om att ligga i solen också. Jag tycker också mycket om när solen skiner in!

Om jag får välja så har jag allra helst morgonsol i köket, och eftermiddagssol i vardagsrummet. Eller, ännu hellre - sol hela dagen överallt (vilket bara är möjligt om man har fönster åt öster, söder och väster - eller möjligen väldigt stora fönster åt söder, i samtliga rum). Jag tycker om sol och ljus! Spanjorerna föredrar lägenheter som vetter åt norr (så det är svalt inomhus sommartid), men jag skulle gärna ha en som vetter åt söder (i synnerhet balkongen skulle jag vilja ha sol på, så många timmar som möjligt). Nåja, jag har det bra här - vi har ju sol på österbalkongen från morgon till tidig eftermiddag, och på västerbalkongerna från mitt på dagen till sen kväll.

Dagens citat, båda från Hippokrates ("den moderna medicinens fader"): "Livet är kort, konsten är lång, rätta tillfället flyktigt, erfarenheten bedräglig, omdömet svårt." + "Låt din mat vara din medicin och låt din medicin vara din mat."  Han var en klok man, Hippokrates, och i mångt och mycket före sin tid. Jag sammanfattar ovanstående till: Lev i nuet och ät nyttig mat...

PS:

Vi går aldrig vår mitt-på-dagen-promenad vid exakt samma tidpunkt. (Det beror på vad jag har för mig i övrigt under dagen.) Det vanligaste är att vi går mellan klockan 13 och 14, men ibland går vi ut redan klockan 12, och ibland kommer vi hem först efter klockan 15. I dag gick vi ut 12:45. Det är varmt (22,5˚) och vindstilla ute, men himlen är nästan helt täckt av moln. När solen tittar fram är det UV-index 7, och det är 18˚ i havet. Det fanns några människor på stranden, fast det är måndag - och molnigt. På den översta bilden kommer just två av de små fiskebåtarna in med dagens fångst.

På hemvägen passerade vi två balkonger som jag alltid brukar beundra för blomsterpraktens skull. Det är vackert med pelargoner!

Annars går jag och väntar på min pension. Ännu (klockan 14) har den inte kommit fram till min spanska bank, trots att den borde ha kommit fram redan i morse. Jag går in på internetbanken en gång i timmen och kollar. Jag har tänkt åka till blomsteraffären Hermisan i dag, för att köpa planteringsjord och några krukor. Men jag måste vänta tills jag vet att jag har pengar på kontot. Så är det när man inte har några marginaler...

Ulf skickade en länk till mig om svenske Mikaels cykelbil PodRide. Ulf trodde att jag skulle bli intresserad - och det blev jag. En sådan skulle jag gärna vilja ha! Fast jag hade fått bygga om den en smula, så att hundarna också fick plats. Än så länge finns den bara som prototyp, men jag tror att den skulle gå att sälja i stor skala (under förutsättning att priset vore rimligt). Se: https://www.youtube.com/watch?v=4lKq1fGtXFM (2:30 min).

När jag var barn så hade jag en bok som hette Stora Hobbyboken. (Jag hade ärvt boken av min äldre kusin Thomas.) I boken fanns bl a ritning och arbetsbeskrivning till en tvåsitsig täckt cykelbil. En som var byggd av två cyklar och en massa plywood. Den var säkerligen tung att trampa, men som jag suktade efter en sådan... Jag hade förstås aldrig råd med material-kostnaden, annars hade jag alla gånger byggt en cykelbil. (Men förstås - en betydligt enklare variant än cykelbilen ovan.)

PS2:

Pensionen kom klockan 15:30. Så när Hermisan öppnade efter siestastängningen var Lena FH och jag på plats. Jag köpte jord och krukor som planerat, och så köpte jag ett litet fikonträd. Det är inte så stort ännu, 160 cm högt inklusive krukan, och det har inte så många blad - men det bär redan två fikon! Än så länge har jag bara ställt det rakt ut på balkongen.

Jag var sugen på att köpa ett citronträd också, men avvaktar "bättre" tider. (Annars kostar ett citronträd bara 14 €, alltså mindre än jord och kruka.)

I slutet av den här veckan ska jag plantera om fikonträdet i en ganska stor kruka (samtidigt som jag planterar om mina bougainvilleor). Det kommer att jättemysigt med ett litet träd på balkongen! Ett träd är en god start. Det kan bli fler så småningom.

Hoppas att jag kan sköta om detta bra. Jag frågade expediten i växtaffären om råd. Jag har tidigare läst att små fikonträd ska ha mycket vatten. Expediten berättade att på landet vattnar man aldrig fikonträden, de tål en hel del torka. Bara små plantor behöver mycket vatten för att kunna växa sig stora. Sommartid behöver träd i den här storleken vatten en gång i veckan om det står i kruka, men på vintern räcker det att vattna en gång i månaden. Hon sa att om fikonträd får sparsamt med vatten, så blir fikonen mjukare och sötare. Jag ska göra mitt bästa för att sköta om det här.

I morgon förmiddag har Lena FH och jag bestämt träff igen. Då ska vi åka till Ikea i Murcia. Det är egentligen bara några små saker jag behöver, men viktiga sådana - inredning till mina garderober. Allt för att kunna få ännu bättre ordning i dem! Tyvärr verkar de inte ha Hyfs. De är borttagna från webbsidan, även den svenska. Leveransproblem? Jag har hittat lådavdelaren Höfta som kan fungera som ersättning, om det inte finns några Hyfs på varuhuset heller. En klädstång behöver jag också - och sådana har de gott om. Sedan ska jag förstås passa på att titta på några av Ikeas nyheter i verkligheten, när jag ändå är där. Kul att jag får sällskap på utfärden!

16-04-19:

Ikea-utfärden förlöpte helt enligt planerna. Jag fick tag på både Hyfs och Höfta, så nu kan jag indela mina garderobs-backar bäst jag vill. Jag köpte några extra Höfta, så det räcker till ytterligare några lådor. Jag köpte också garderobsstången, ett Tejn fusk-fårskinn till hundarna, samt två burkar lingonsylt till Ulf. Och så får jag erkänna att jag provsmakade samtliga onyttigheter som Ikea bjöd på i sin matvaru-avdelning (choklad + kakor + marsipan). I gengäld hoppade jag över lunchen. Nej, det är verkligen inget jag rekommenderar. Munnen var nöjd några sekunder, men kroppen fick ingen näring alls. Ibland är jag sorgligt lättledd...

Nedan Hyfs och Höfta:

               

Jag köpte dessutom ett uppläggningsfat Garnera (fast mitt fat är creme-färgat):

De 18 milen på motorvägen, som brukar vara så tråkiga att köra, gick fort i dag när jag hade Lena att prata med. Vi var borta fem timmar, så när jag kom hem gick jag bums ut med hundarna. Först därefter bar jag upp mina inköp från bilen.

 

Under tiden jag var borta så besökte Ulf Alicante. Där köpte han sig ett par sköna Skecher-skor med stötdämpande sula. (De hade slut på hans storlek i skoaffären här i El Campello, men El Corte Inglés hade den.)

Ute blåser det rejält, och surfarna har roligt.

16-04-20:

I dag är det mulet väder, men hyfsat varmt (19˚ nu klockan 10). Vattenlinjen är lite högre än vanligt, eftersom det blåste så kraftigt från havet i går.

Ulf följde med oss den första biten på morgonpromenaden, men sedan gick han som vanligt vidare själv. I morse hade han nästan hela El Paseo för sig själv. 

I dag när vi passerade muren som den närmaste vildkattstammen bor bakom, så satt fyra av dem uppe på kanten. Detta är tonårsmamman, hennes bror och de två halvvuxna ungarna. Om det är mammans pappa eller bror som är far till ungarna vet jag inte, men det är knappast någon katt från de andra vildstammarna. Inavel kan funka några generationer, men sedan brukar det sluta i katastrof.

De här katterna är alla söta (och de allra sötaste ungarna ur förra kullen, de nästan helvita, blev adopterade ganska tidigt). Vildkattstammen nedåt hamnen består till 2/3 av ganska fula katter (med en brokig murrig pälsfärg). Alla katterna blir matade, så de överlever. Det vore bättre om folk adopterade alla ungarna och sedan bekostade kastrering av de äldre som ingen vill ha. Jag gillar katter, och vill att de ska ha det bra. Om jag hade kunnat så hade jag gärna tagit hand om en av förra kullens små vita (de som blev omhändertagna), men bara om någon av dem hade varit flicka. (Jag föredrar hon-djur, eftersom jag som kvinna känner större samhörighet med andra honor.)

I dag ska vi hälsa på hemma hos Horst. Det är strax dags att köra...

PS:

Nu är vi hemma igen. När vi kom fram till Horst stod grinden öppen. Både Bonnie och Stella kände bums igen sig, och rusade in i trädgården. Wilda, som aldrig hade varit där tidigare, såg till att inte komma sist. (Hon tränger sig alltid före...)

Det är alltid trevligt att träffa Horst. Vi har känt varandra i 9½ år nu. Om en månad så fyller Horst 80 år, men han vill fortsätta att bo ensam på landet och klara sig själv. Han trivs inte i byar och städer. I många år seglade han ensam runt på haven världen över. Man lär sig att ta vara på sig själv under sådana förhållanden.

Jag tycker mycket om hans hus. Det är precis lagom litet (utan att vara pyttelitet). Det har stort vardagsrum, litet kök öppet mot vardagsrummet, stort badrum, och 3 små sovrum. Och så är det byggt efter vädersträcken, med den stora taktäckta och inglasade verandan åt söder. Ett hus i den här storleken (fast kanske med något mindre tomt) skulle jag väldigt gärna vilja ha. Men jag skulle inte vilja bo så långt ifrån allting. Jag vill ha gångavstånd till havet, affärer och allmänna kommunikationer! Men sådana här hus finns det nästan inga nära hav och samhälle. Och skulle det finnas ett enstaka - så skulle det vara alldeles för dyrt. Men jag drömmer ofta om en trädgård, en liten, där hundarna kunde springa fritt och jag kunde ha en massa växter. (Drömmar är gratis...)

Horst kan se havet från sitt hus - fast på håll.

På närmare håll ser han bergen. Man kan se den vassa bergskammen där ingången till Canelobre-grottorna ligger.

Ovan ett blommande granatäppelträd, men växten nedan vet jag inte vad det är för sort. Jag gissar att det är en pelargonsort fast den är stor som en buske. Den påminner lite om Rosengeranium, men själva blommorna är stora och azalea-liknande. 

Medan jag fotograferade växter, så sprang hundarna lösa i trädgården och hade kul. Men plötsligt kräktes Wilda! Först kräktes hon upp hela frukosten och lite till, och sedan kräktes hon slem i flera omgångar. Jag antar att hon hade hittat något olämpligt i Horst trädgård som hon hade ätit. Frågan är vad? Horst bedyrade att han inte hade någon form av gift utlagt, och ingen växtgödning heller. Kan hon ha ätit en larv eller en insekt?

Vi satte oss på verandan och stängde dörrarna, så att hundarna också höll sig inomhus. Horst bjöd på kaffe/vatten och chokladtårta, och vi satt och pratade ganska länge. Wilda mådde fortfarande dåligt. Hon såg väldigt spak ut, och darrade ibland. Jag hade henne i knäet en stund, men då kräktes hon på mina byxor.

När vi skulle åka hem sprang inte Wilda före till bilen, utan väntade på oss. Hon brukar alltid springa om de andra annars.

När vi kom hem igen så gick jag en kort promenad med hundarna. Wilda ville inte gå, så jag bar henne. Hemma igen gav jag hundarna deras lunchmat (dagens godaste måltid). Men Wilda som annars brukar kasta sig över maten, och sluka allt på mindre än en sekund - nosade bara. Hon mår verkligen inte bra. Hon ligger just nu i den lilla pyramidformade kojan/sängen och vilar. Hon tittar upp när jag tittar till henne, men sover annars. Jag är förstås lite orolig. Om hon inte blir piggare inom några timmar, så går jag till veterinären med henne. Det är inte säkert att de kan göra något, eftersom de inte vet vad hon har ätit, men det känns tryggare om de undersöker henne. Men än så länge avvaktar jag, och hoppas att hon snart blir bra.

PS2:

En vecka framåt säljer Maisons du Monde den där skänken som jag så gärna skulle vilja ha, med 30% rabatt. Men de skulle behöva sälja den med 80% rabatt om jag skulle kunna ha råd att köpa den... Synd, för möbeln är både snygg och praktisk! Tänk så mycket de 19 lådorna skulle rymma!

Wilda mår fortfarande dåligt... Det är dags för vår tidiga kvällspromenad. Jag tror inte hon orkar följa med. Kanske jag bör gå till veterinären med henne, när vi andra kommer hem igen.

PS3:

Medan vi var ute hade Wilda gått upp på toa (sa Ulf), och hon kom och mötte oss när vi kom in. Sedan åt hon sin kvällsmat (hela portionen). Wilda är mycket piggare nu, men inte helt återställd. Om hon inte blir sämre igen, så hoppar jag nog över veterinärbesöket. (Annars har de öppet till klockan 20 i kväll.) Förhoppningsvis har det vänt nu, vad det nu var med henne.

PS4:

Klockan är nu 19:50, och Wilda har inte blivit sämre igen. Förhoppningsvis är hon helt återställd i morgon. Stycket nedan ska ni bara läsa om ni är intresserade av klimakterieproblem... (Jaha, då är ni alltså bara fyra av mina uppemot 350 läsare, som läser stycket nedan - men det är helt ok.)

Jag har berättat att jag har problem med värmevallningar. Det är faktiskt det enda problemet - men ett som jag lider av. Sisådär var 30:e minut (fast inte helt regelbundet) blir jag genomsvettig, och det varar 3-4 minuter - sedan är jag som vanligt igen. Det jobbiga är att aldrig få sova en hel natt. Jag vaknar genomblöt, slänger av mig täcket, svalnar, tar på mig täcket - och somnar (eller försöker) somna om.

Jag provade först ett medel mot värmevallningar som jag köpte på apoteket här. Det innehöll Passionsblomma (Passiflora incarnata). Jag tyckte inte att det fungerade. Sedan provade jag ett annat (Nature System Menopausia). Jag åt tabletterna en månad och tyckte att de dämpade besvären. Jag tyckte att jag hade något färre vallningar, och något svagare (så jag vaknade inte av alla). För att vara säker på att det var tabletterna som åstadkom detta, så har jag nu låtit bli att äta dem några veckor. Och nu vet jag att de fungerade. För de här dagarna har jag vaknat sjöblöt (inte alls bra för duntäcket) många gånger var natt. I dag gick jag till apoteket och köpte en ny förpackning. Tyvärr kostar 30 tabletter 15 €! Det innebär att en dagsdos kostar 0.50 cent (≈ 4:60:-) och det har jag egentligen inte alls råd med.

De här tabletterna innehåller soja i olika former samt Crataegus laevigata = Rundhagtorn. Om Rundhavtorn kan man läsa: Hagtorn är en av de mest studerade läkeväxterna och har en direkt inverkan på hjärtats muskelceller. Den verkar genom att öka blodflödet och är kramplösande på kranskärlen. Den har även en stark antioxidativ verkan som motverkar åderförkalkning. Använd växtdel är blommor och bär. Inga kända biverkningar föreligger.

Vad växten skulle göra för nytta i samband med klimakteriet förstår jag inte riktigt. I Sverige brukar man använda Läkesilverax (Actaea racemosa) som ingrediens i medel mot värmevallningar. Detta kände de inte till här på apoteket, men de skulle försöka ta reda på om det finns ett medel med den ingrediensen här i Spanien.

Ja, nu ska jag äta de tabletter som jag har köpt i 30 dagar, sen återstår att se om jag har råd att köpa flera, eller om jag kan prova något annat. Det bästa vore förstås om värmevallningarna kunde upphöra av sig själva. (Men mamma hade besvär i drygt 25 år...)

16-04-21:

I dag har vi haft alldeles underbart väder - som svensk sommar när den är som bäst. (Men jag har haft den typen av sommarkläder på mig som saknar fickor - så kameran har fått stanna hemma.) Wilda är förresten helt återställd, och hade som vanligt gärna promenerat längre än de andra.

Mitt paket från H&M kom i dag. Jag hade bara beställt de två små krukorna med text + en värmeljusstake, men ingen stor kruka. Kanske jag köper en stor kruka senare, när min ekonomi är bättre - eller så nöjer jag mig med de här små. De här tre sakerna ser fina ut tillsammans, tycker jag. Och finare blir det förstås när jag har hittat en bra plats till dem - och satt växter i krukorna, och ljus i ljusstaken.

Ulf skickade mig bilden nedan. Tror ni han menade något särskilt med det? Han vet visserligen att jag gillar kramar, men?

16-04-22:

I går, när vi skulle gå sena rundan, såg jag från balkongen att det var så vackert månsken. Jag tog med kameran, men när vi kom ner till El Paseo hade månen gått i moln. Jag tog ändå några foton, men inget blev speciellt bra.

   

   

I dagens Westwing-reklam hittade jag den gulligaste lilla lampan som jag någonsin har sett. Balvi Mini Man heter den. (18 € för två.) (http://www.balvi.com/en/products/night-light-mini-man-led-220v-24515Synd att jag inte behöver en sådan, för jag skulle bli glad var gång jag såg den...

       

I dag har jag tänkt påbörja mitt planteringsarbete på balkongen. Tyvärr skiner inte solen (det är annars skönast på balkongen då), men det är 20˚ så jag kan inte klaga. Och det blåser inte, vilket är en fördel när man hanterar torr planteringsjord...

PS:

Nu är det dags för tidiga kvällspromenaden, och jag är nästan klar med omplanteringarna. Nu ska jag ha paus till i morgon. Jag stökade till ganska bra under arbetets gång, men har röjt undan det värsta. Eftersom jag tänker fortsätta mitt planteringsarbete, så är det förstås inte lönt att göra helt iordning.

   

Så här ser det nu ut på "min" halva av balkongen, där alla växterna står.

De blå skurtrasorna som ligger på golvet suger upp vattnet som droppar från de nyvattnade krukorna. Jag vill inte att det ska rinna ner till grannen, så jag kramar ur trasorna över skurhinken då och då.

Eftersom jag inte ville ha hjälp att gräva i jorden, och hundarna dessutom är relativt nybadade, så fick de inte vara med på balkongen. Det ser dock inte ut att ha gått någon större nöd på dem...

I morgon ska jag plantera om min stora ormbunke, och kanske något annat som vuxit ur sin kruka. Längre fram i sommar ska jag plantera om min stora crassula (paradisträdet), och sätta den i en likadan kruka som fikonträdet står i. (Det blir sista gången jag kan plantera om crassulan. Större kruka kan jag inte hantera, och dessutom tål inte en balkong tyngden av alltför stora krukor.)

Jag har ytterligare en sådan stor kruka - tänkt för ett träd. Jag skulle helst vilja ha både ett citronträd, och ett apelsinträd, och ett rosépepparträd och... Men jag är väl medveten om att jag måste välja bara ett. Jag har inte plats för fler än två träd totalt. Tyvärr. Men jag har ju lite tid på mig att fundera, så jag kommer nog underfund med vilket jag bör välja. Alla har ju sina fördelar. Citron- och apelsinträd har blommor som doftar underbart, och goda frukter (men ett träd i kruka får inte så många). Rosepeppar har så vackra skira blad, och så är de tåliga och lättskötta. Frukterna kan man använda i matlagningen, även om jag inte använder just rosépeppar så ofta.

16-04-23:

Klockan är redan 15, och jag har nästan inte hunnit någonting. I alla fall har jag inte börjat plantera om ännu. Men jag har promenerat en del. Först gick jag morgonrundan med hundarna, sedan gick jag en bit längs Playa Muchavista med Ulf, och sedan gick jag mitt-på-dagen-rundan med hundarna. När jag promenerade med Ulf hade jag kameran med, och tog en del foton. Dessa ska ni få se senare i dag. Nu måste jag först ut på balkongen och göra klart där.

Linda hittade nedanstående söta bild med tänkvärd text:

PS:

Här kommer fotona. Vi började gå längs El Paseo, tog bron över Rio Seco, och fortsatte strandpromenaden längs Playa Muchavista nästan bort till Tram-station Muchavista. Där vände vi, och gick hem igen. Det var växlande molnighet och ganska blåsigt, men hyfsat varmt.

   

En skola hade friluftsdag på stranden...

De tre fotona nedan är från mitt-på-dagen-promenaden. Dem tog jag med mest för att visa hur söt Wilda är i Bonnies nya sele. (Wilda klär allra bäst i rött och stark rosa.)

16-04-24:

Jag har vilodag i dag. Jag har visserligen tvättat två maskiner tvätt, och försökt deklarera via internet (tillfälligt fel på e-tjänsten) - men i övrigt har jag bara promenerat med hundarna. Mitt på dagen hade jag kameran med i fickan, men glömde fotografera! Å andra sidan hade jag fullt sjå att sick-sacka mellan alla männsikor på El Paseo med mina tre små.

Nedan en spansk skylt som påminner cyklisterna om att hastighetsbegränsningar även gäller dem - speciellt på gågator... En sådan skylt skulle periodvis behövas på El Paseo - fast där råder cykelförbud. Ulf vill definitivt att man sätter upp sådana skyltar i Stockholm. (Ni minns kanske att han blev påkörd av en cykelfartdåre, när han stod på trottoaren (på Kungsholmen) och väntade på grön gubbe. Ulf fick en fraktur i foten den gången, och haltade länge.)

 

Visst kan det vara skönt att tänka på att:

F ö så har jag migrän i dag. Den började i går morse. Stress? Hormoner? Vet inte. Jag har tagit medicin i maxdos, men den gör ingen större nytta (dämpar bara lite). Men jag klagar inte, det är trots allt ganska sällan som jag får migrän numera.

PS:

Solen skiner, och huvudvärken börjar avta. Det finns alltså hopp om livet! Det har ändå varit skönt att vara lite lagom lat i dag.

Vov alltså! Jag hade också tänkt ha vilodag i dag. Det vill jag ha varenda dag! Jag tycker vov-mycket om att lata mig. Ja, och så att äta förstås.

Men! Tror ni inte att matte släpar med mig ut på en massa promenader i ett kör. Jodå, varenda dag! En riktig hundplågare är hon.

Jag brukar för all del passa på att kissa och bajsa ute, när jag ändå är där. Bara för att göra matte glad, alltså. Själv kissar jag nästan hellre inne på badrumsmattan. Fast då blir matte vov-sur, bara för att hon får tvätta mattan. Och sen skäller husse på matte, och säger att hon inte kan uppfostra hundar. Så det är faktiskt lugnast att kissa ute.

Men NU ska jag lata mig. På den mjuka filten på mattes säng ska jag lata mig. Vov och voff på er!

Nedan två foton från vår tidiga kvällspromenad.

16-04-25:

I dag är det blåsigt - men soligt och varmt. Jag tog några foton under vår mitt-på-dagen-promenad. Stranden var nästan tom, och de som trots de friska vindarna solade - satt alla i lä på ett eller annat sätt.

Vov på er! Matte envisades med att vi skulle gå ut och gå allihopa, i dag också. Jag gömde mig först under husses säng, men matte hittade mig ändå.

Kommunen har  bytt ut de gamla skyltarna på stranden (på några ställen). På de nya finns inte den lila (manet-) flaggan med. I gengäld har man lagt till telefonnumret till lokalpolisen, en symbol som talar om att man inte får fiska mellan kl 09 och 21, samt en upplysning om att strandstädning med maskinen kan förekomma mellan midnatt och klockan 08. Man kan nu också skanna in symbolen längst ner till höger med smartphone, för att få mera information.

Allt är bra utom att hundar aldrig får vara på stranden... Jag tycker personligen att undantag borde göras för chihuahuor...

Vov alltså! Som tur var så lyckades jag övertyga matte om att vi behövde vila. Så vi satte oss på en bänk. Där var det vov-mysigt att sitta. Vi hundar tittade på hundarna och människorna som gick förbi. Och matte hon tittade på havet och vågorna.

Jag satt stilla hela tiden, och det gjorde Stella också. Men Wilda hon flyttade på sig - från den ena sidan om matte, till den andra sidan. Hon ville se bäst hela tiden, sa hon.

Fast när vi hade suttit en stund, då ville matte att vi skulle gå igen. Och eftersom hon är starkast, och kan dra hårdast i kopplet, så gjorde vi det. Ända hem gick vi. Fast på slutet gick jag frivilligt. Ja, för då kom jag att tänka på att vi kanske skulle få mat när vi kom hem. Ja, om matte kanske hade glömt att vi åt vår lunchmat innan vi gick ut, alltså.

Men tyvärr så kom matte ihåg att vi redan hade ätit, så vi fick inget. Bara för att hon inte vill att vi ska bli tjocka, säger hon. Fast själv vräker hon minsann i sig. Hon åt 5 köttbullar till lunch (jodå jag räknade, jag kan räkna så långt) - och det gjorde hon utan att bjuda oss på en enda. (Fast grönsakerna, dom kan hon få behålla för sig själv.) Ja vov så mycket då!

Förresten så konstaterar både Ulf och jag, att Wilda numera inte är lika vild som när hon var valp och unghund. Hon är nyfiken och energisk, men - (aningen) lugnare.

PS:

Fast Wilda är alltid lite mera "beredd" än de andra. Hon vill absolut inte missa något. Om jag går ut ur rummet, då följer hon med (i samma ögonblick, helst vill hon hinna före) - medan de andra ligger kvar och avvaktar.

16-04-26:

Vov på er! Ni kan inte ana en så vov-hemsk upplevelse jag har haft i dag. Hemsk-hemskt var det! Det började med att vi skulle gå till veterinären för att Wilda skulle vaccineras. Jag var lite tveksam, eftersom veterinärerna inte är särskilt pålitliga. Ni vet - dom pratar snällt, men rätt som det är så sticks dom. Fast i dag skulle ju veterinären bara sticka Wilda, så jag följde med. Stella och matte var också med.

Men sen! Sen sa matte till veterinären att hon skulle klippa klorna på oss. Vilket förräderi, alltså! Först så klippte veterinären Wildas och Stellas klor, och jag hoppades att hon skulle glömma mig. Men matte bar upp mig på bordet - och höll fast mig! Hon är faktiskt vov-elak min matte. Och då klippte veterinären mina klor. Det var fruktansvärt hemskt, alltså. Ja, det gjorde inte ont - men det sa KLICK! Många gånger sa det KLICK! Om inte matte (den förrädaren) hade hållit fast mig så hade jag bitit veterinären och sprungit därifrån.

Fast sen så lyfte matte ner mig, och sen så gick vi hem. Nu ger det sig om jag kan hämta mig från chocken. Matte borde ge mig lite hundgodis, tycker jag, för då går chocken nog fortare över. Vov alltså, så den här dagen har börjat. Jag hoppas att resten blir bättre. Ja, vov och voff!

På måndag ska vi till veterinären igen. Då är det dags för Bonnie att bli vaccinerad. (Jag ska dock inte berätta detta för henne i förväg.) Och längre fram (20/5) är det Stellas tur. Wilda fick rabiesvaccinationen i dag, och den kostade 24 €. Sedan kostade tre klo-klippningar 12,60 € sammanlagt. Veterinärvård är billigare här i Spanien! (Det blir förstås ändå dyrt med tre hundar...)

Jag vägde hundarna i morse: Bonnie 2620 gram (= lagom), Stella 1910 gram (= bara några gram över idealet) och Wilda 2365 gram (= fortfarande ca 150 gram för mycket, men jag har bantat ner henne 200 gram sedan jag fick tillbaka henne från Alicia). Jag måste prata med Alicia igen. Hon ska inte ge Wilda så mycket mat att hon går upp minst ett hekto i veckan när hon är där. Det håller inte i längden! Jo-jo-bantning är förstås inte bra för hundar heller.

Med flit vägde jag inte mig själv i dag. Kanske jag väger ca 51½, i stället för de 49 kg som jag skulle hålla? Jag ska undvika alla snabba kolhydrater nu, och se om vikten rättar till sig utan hårdbantning. Jag vill inte väga mer än max 50,0 (och helst ett par kg mindre). Alltså övar jag vidare på att hålla vikten! Jag kommer säkert att kunna lära mig. (Det måste jag tro i alla fall.)

Annars skiner solen som vanligt, och himlen är nästan helt blå. (Enstaka slöjmoln.) Det är 21˚ och UV-index 7 - men i havet är det bara 17˚. När vattentemperaturen börjar närma sig 19-20˚ så ska jag börja gå längs stranden med fötterna i vattenbrynet. Jag kan ju gå i den varma sanden redan nu (bara jag inte tar hundarna med mig).

PS:

Katastrof igen! En massa text och foton från min webbsida (närmare bestämt allt mellan 6 mars och 16 april - som låg i Sparad dagbok 35) har försvunnit! Jag skulle bara flytta över "några datum" från Dagbok till Sparad dagbok 35 och hade påbörjat arbetet. Mitt i så stängde programmet sig plötsligt, och när jag öppnade det nästa gång så var en massa borta. Och jag som bara hade tänkt föra över text+ foton för några dagar och sedan avsluta Sparad dagbok 35 och påbörja en ny. Den här gången vet jag att mitt webbhotell One.com har backup, så att jag kan få tillbaka texten som fanns för några minuter sedan. Jag anar att detta händer när dagböckerna börjar bli "för fulla". Mystiskt - för tidigare kunde jag ha "större" dagböcker. Jag får nog avsluta dem tidigare hädanefter, och ständigt skapa nya.

Suck! Jag blir så trött när det tekniska krånglar - och jag inte kan göra ett dyft för att fixa det själv. Just nu finns allt kvar ute på nätet, det är här i Frontpage som text och foton är borta. Och tyvärr kan jag inte bara kopiera text och foton från internet - för då blir fotona "inbakade" i stället. Och tyvärr var det flera dagar sedan jag senast sparade min webbsida. Jag vet att jag borde göra det varje dag - men det tar över 30 minuter, så det ids jag inte... Suck! Det som händer nu är att jag får kontakta One.com, och be dem skicka filen till mig. men jag kommer inte att kunna öppna Sparad dagbok 35 igen, och kan således inte skriva dit något slutdatum. Suck!

Och SUCK!

PS2:

Jag funderar allvarligt på att överge Frontpage och skapa en ny webbsida - i ett annat program. One.com har ett webbside-program som man får tillgång till gratis. Jag får mindre frihet att skapa själv, men jag får full support. På gamla Frontpage från år 2003, finns det ingen support. Och jag saknar tyvärr nästan helt kunskap inom området. Jag kan bara skriva text och lägga in foton. Men när något krånglar har jag ingen aning om vad jag ska göra.

Problemet är förstås hur man ska kunna komma åt att läsa allt det gamla, allt som jag har skrivit här sedan år 2006. Jag vill kunna länka ihop det gamla med det nya. För att kunna göra det måste jag ha hjälp - det kan jag inte själv. Jag har också funderat på att köpa ett nytt domännamn. (Jag berättar senare vilket.) För Christeltango känns inte helt relevant för en sida som mest handlar om El Campello, hundar, heminredning och hälsa/bantning... Tyvärr är Christel.se redan upptaget, annars skulle jag ha valt det. (Men jag vet en bra reserv-domän som är ledig.)

Ja, har man inte bekymmer, så skapar man sig sådana. Jag borde förstås inte blogga. Men jag tycker det är kul - för att just ni läser vad jag har skrivit, och för att ni tittar på fotona som jag har lagt in. Ni, mina närmaste, brukar maila och kommentera - och det uppskattar jag. Det får gärna ni andra också göra. För mig är min blogg ett sätt att hålla kontakt med omvärlden. Och jag har fått flera nya vänner genom min sida. Det är förstås kul! Så jag fortsätter nog, trots att jag egentligen är en "dummie" på området.

PS3:

One.com har redan svarat. Jag är tacksam för att de har så bra support. De föreslår att jag börjar på en ny webbsida, skriven i deras program. Om jag bara sparar så länge, och inte lägger ut det på nätet, så kan jag i lugn och ro fundera ut hur jag vill ha det. Sedan ska det gå att lägga in en länk till allt de gamla. De har ett färdigt dokument om "hur man gör". Detta är inget jag tänker göra i dag, men på sikt är det säkert det bästa.

Nu ska hundarna och jag strax ut på en försenad mitt-på-dagen-promenad.

PS4:

Det blev många PS i dag, men nu ska ni i alla fall få se några foton från vår (i dag) eftermiddagspromenad:

Vi gick bort till Rio Seco och vände. På tillbakavägen mötte vi Inka. Vi satte oss på muren en stund och pratade. Bäst som vi satt där, blev vi tilltalade på svenska av ett par som gick förbi. Det visade sig vara Staffan och Annevi från Skåne, som i vintras flyttade hit för gott och bara bor några kvarter härifrån. Jan har träffat dem som hastigast tidigare, eftersom flyttfirman (Roslagens Europatransport AB) som kom med deras möbler - levererade till båda familjerna (och berättade om sammanträffandet). Staffan, Annevi och jag bytte kontaktuppgifter. Vi är ju inte så många bofasta svenskar här i El Campello, och det är alltid trevligt att utvidga umgängeskretsen. De gjorde ett väldigt trevligt intryck.

16-04-27:

I dag har Lena och jag besökt SUMA för att hämta våra papper för deklarationen: Impuesto sobre bienes inmuebles. (Som visar betald kommunal fastighetsskatt.) Jag fick mina, men det visade sig att Lena inte får några papper förrän nästa år. På hemvägen gick jag inom banken och fick ett papper där också, som berättar hur mycket jag hade på kontot den sista december + mitt genomsnittliga innehav. I Spanien måste man själv gå och hämta alla dessa papper. Det lär nog dröja innan spanska banker och myndigheter automatiskt skickar uppgifterna till Skatteverket som de gör i Sverige.

Sedan gick jag inom Fiona och lämnade alla papper där, inklusive min svenska deklaration. Fiona ska få deklarera åt mig i år igen. Jag borde göra det själv. Jag tror att jag skulle klara det nu, när jag har tidigare års deklarationer att titta på. Förra året tog Fiona 74 € för att deklarera. (Jag vet inte om det är samma pris i år.) Men om jag är hennes kund (som jag blir om hon deklarerar åt mig) så kan jag sedan få hjälp gratis med en hel del annat. (Få svar på frågor som rör spansk juridik.) Så för den förmånens skull (det kostar annars 25-50 € per besök/fråga) så tycker jag att det är en bra investering trots allt.

Vad sägs om den här bilden?

Jag har haft svårt att komma ihåg hur ordet residencia stavas. Ibland har jag stavat det som det ska, och ibland har jag bytt plats på S och C. (Jag tror tyvärr att stavningen här i min blogg varierar lite, när det gäller det här ordet... Ni får ha överseende med detta.) Nu har jag kollat upp ordet. Residir (+ residente + reside) betyder bosatt. Och med detta ord inleds residencia. Ett spanskt sådant innebär ju att man är skriven här i Spanien - alltså stadigvarande bosatt. Permiso de residencia betyder uppehållstillstånd. Undrar om jag kan stava rätt hädanefter? Kanske om jag tänker "res" (som att resa hit)? Ja, det är inte lätt att prata spanska - och ännu värre att stava...

Hur som helst så är jag glad för att jag är bosatt just här - och har uppehållstillstånd (residencia)!

PS:

Jag har tittat lite på vad det skulle kosta att åka t o r Alicante - Köpenhamn i slutet av maj/början av juni. Jag har för avsikt att hälsa på min mamma, mina döttrar, m fl i Skåne då. Jag tittade på lågpriskalendrarna för Norwegian, Vueling och Ryanair. Jag hittade flera bra direkt-resor (för mellan 250:- och 800:- per enkelresa) - med bra avgångstider. (Plus 200-250:- för incheckad resväska på vägen upp.) Tyvärr kan jag inte köpa biljett redan nu. Jag måste först se att pengarna räcker till månadens räkningar (som här i Spanien oftast betalas mellan den 1:a och 10:e i månaden). Och sedan måste jag förstås kontrollera att jag kan få både hund- och blompassning. (Jag planerar att vara borta 6 - 10 dagar.) Nu börjar jag bli sugen på att resa till Skåne för att träffa de mina! (Och skulle jag få råd, så skulle jag gärna hälsa på dem igen framåt hösten.)

16-04-28:

Det regnar ute! Inte så mycket, men för säkerhets skull bar jag in den halvtorra tvätten som jag hade på balkongen. Det stänkte ända längst in på balkongen. Nu hoppas jag att regnet upphör innan det är dags för vår tidiga kvällspromenad (om ca ½-timme). Det var soligt ända fram till nyligen.

Ulf är förtvivlad! Han dator har lagt av! Han kan inte logga in. När datorn startar så står den bara och "snurrar" och kommer aldrig till inloggningen. Ulf ser verkligen uppgiven ut, och jag förstår honom. Han tillbringar ju en stor del av dagarna framför datorn. Han läser DN på förmiddagarna, annat på eftermiddagarna, och sedan ser han på TV i datorn på kvällen.

Datorn slutade plötsligt att fungera, och den är ganska ny. Om Ulf inte får rätt på den själv (och för att t ex kunna skapa en återställningspunkt så måste han först kunna logga in) så måste han förstås lämna in datorn för reparation. Jag har erbjudit honom att låna min lilla 10-tums så länge. Det är ju i alla fall bättre än inget. Men håll tummarna för att Ulf får rätt på sin dator!

Annars har det inte hänt något särskilt här i dag. Vissa dagar är sådana, lite småtrista - men ändå helt ok. Hoppas att ni har det roligare!

PS:

Vi fick vänta en timme innan regnet upphörde. Det har bara kommit 3 mm, men mina små blev väldigt blöta om magarna (och Stella vägrade att gå den första biten). Men lite vatten tål vi!

Stackars Ulf har inte fått rätt på sin dator - för han kan inte logga in. Och hans gamla reservdator har trasig fläkt, så den blir överhettad innan han hinner börja använda den. Den gamla planerar vi att lämna in i en av "laga-dator-butikerna" i morgon förmiddag, så han kan få bytt fläkt. (Men det är förstås inte säkert att de har en passande fläkt hemma, och i så fall dröjer det innan han kan få tillbaka datorn.) Den nya är nog mera komplicerat att laga. Det verkar vara själva inloggnings-programmet som har gått sönder. Just nu så sitter han med min lilla 10-tummare och konstaterar att den är väldigt liten och väldigt långsam... Och han kan inte se på fotboll eller ishockey i den.

Tidigare (medan datorn ännu fungerade) satt Ulf med Wilda i knäet. Han sa då att han tycker att hon är en väldigt go hund, och att hon gott kan bo här hela tiden. Jag tycker också om att ha henne här. Om jag bara visste vad som är bäst för henne - och för de andra hundarna. Det är bra synd att man inte kan fråga dem...

Några citat, de två översta med tanke på Ulfs situation (så datorberoende som han är):

PS2:

Den som kan vara glad åt lite, har mycket att bli glad av...

I dag blev jag glad när jag var ute på balkongen (före regnet), när jag såg att min vita bougainvillea skiftade i svagt rosa. Det ser fint ut.

   

Sedan blev jag glad när jag såg att blombladen från pelargonen, som hade ramlat ner på asparagusen, gjorde att det såg ut som om den senare också blommade.

   

Allra gladast blir jag dock när jag tittar på mina små sötnosar. Snart är det läggdags på riktigt. (Jag har nattlinnet på mig när jag skriver de här raderna.)

Hoppas att ni får sova gott i natt!

16-04-29:

I förmiddags lämnade jag in Ulfs gamla dator hos "datordoktorn". De ska beställa en ny fläkt, men sa ett det nog dröjer 3-4 dagar innan den kommer. Så Ulf får finna sig i att sitta vid min lilla 10-tummare till dess. Han är glad att han har den - bättre än inget... (Jag skrev i går att det inte går att logga in på den nya datorn. Men skrev jag att fläkten strejkar på den gamla? Den datorn blir jättevarm och stängs av, av den orsaken.)

Sedan tog jag Tram in till Alicante (Av Maisonave). Jag tittade på allt fint på Zara Home (men var ståndaktig och köpte inget), och gick sedan vidare till El Corte Inglés. Där köpte jag ett par Sketcher-skor i "sommar-variant". Jag hade egentligen inte råd att köpa så dyra skor (65 €) men jag måste ha fotriktiga, stötdämpande och sköna. (Tyvärr hade de slut i rosa i min storlek, men jag gillar marinblått också.) Så här ser mina nya skor ut:

Förra gången jag beställde te beställde jag också Corteza de cacao. (Alltså små tunna skivor av kakaobönor.) 100% nyttigt!

Texten översatt ungefärligt: Rik på magnesium, olje- och linolsyror. Anti-inflammatoriskt. Bra komplement för att lindra trötthet, diarré samt vätskeansamlingar/ödem i kroppen. Det låter väl bra!

Man använder det på samma sätt som te i lösvikt - häller på kokande vatten och låter dra en stund. Jag provade en mugg i dag, för första gången. Det var jättegott! Det smakade tydligt kakao, men var mildare än om man gör chokladdryck på kakaopulver och vatten. Jag hällde i en matsked mjölk, precis som jag gör i te, och det blev alltså väldigt gott. Ett utmärkt alternativ för en chokladglad kvinna som jag, som har svårt att hålla vikten. Här får jag kakaosmaken utan ett korn onyttigt socker - och så gott som kalori- och kolhydrat-fritt. Rekommenderas! (Förresten vägde jag mig i morse: 50,9 kg. Det kunde varit både värre - och bättre.)

Ute har det varit grått, trist och regnigt (det har kommit 3 mm) ända till nu i kväll - för nu tittar solen fram igen. Men när jag var i stan var jag tvungen att ha regnkappa på mig.

På tidiga kvällspromenaden mötte vi Lena och Lucky. Trevligt! Vi pratade en liten stund. Hundarna blev glada över att träffa varandra, och svansarna viftade. Bra att de kommer så fint överens!

PS:

Jag har ägnat kvällen åt att säkerhets-kopiera. Det gör jag då och då, men i kväll blev det extra noggrant. Jag har kopierat alla dokument + alla bilder + all musik + diverse "löst" som jag hade på skrivbordet - till en extern hårddisk. Skönt att ha det gjort. Egentligen borde man kopiera det nyaste dagligen, men det blir ju aldrig av. Nu har jag nyligen blivit påmind om hur snabbt datorer kan gå sönder, och det är ju innehållet mer än själva datorn man är rädd om. Mina foton har jag alltid på två olika hårddiskar. Externa hårddiskar kan ju gå sönder de också...

16-04-30:

Valborgsmässoafton. Tja, hade jag inte läst det i min svenska almanacka, så hade jag inte tänkt på att det är just i dag. I Sverige där vi desperat längtar efter sommaren, är det en viktig milstolpe - men här firar man av förklarliga skäl inte dagen. Jag hoppas att ni får en mysig afton, och att solen skiner på er!

Min dator är väldigt långsam. Det märks att det pågår något i bakgrunden som tar mycket av kapaciteten. Nu har jag listat ut vad det är. Sorgligt nog är det program som hör till datorn (min är en Sony Vaio) så jag vågar inte avinstallera dem. Vaio Care Agent + Vaio Care System Tray heter programmen. Se så mycket de drar:

Och inte vet jag vad det gör för nytta. Jag har köpt datorn för att kunna använda den! När jag googlade på problemet ser jag att många andra också klagar på att VC tar så mycket kraft att datorn blir superslö. Men allt är på engelska. Och tyvärr är det så att jag inte är särskilt bra på engelska, i synnerhet inte på sådan teknisk engelska som handlar om datorer... Så jag har inte blivit klokare, och inte förstått vad jag kan göra. Är det någon av er som vet? Kan jag tillfälligt avsluta aktiviteten med hjälp av aktivitetshanteraren? Eller blir det fel på något då?

Jag har i det längsta hoppats att en expert på datorer läser min sida, men det verkar inte så - i alla fall har experten annat att göra än att komma med goda råd till mig. Och rent krasst så tror jag inte att en datorexpert har någon glädje av att läsa min sida. Jag skulle inte kunna klara mig utan min dator - men jag begriper mig inte på den...

Jag får vara glad ändå. Ett gott råd - men inte alltid så lätt att följa:

Fast när jag tittar på mina tre små söta hundar - då blir jag alltid på bättre humör. Och lyckligare!

I går kom förresten paketet med alla selar och hundkläder som jag hade beställt. Nej, allt är inte till mig. Jenni har beställt ett par saker, och MariPaz och Josefina har beställt en sele var. Men det blir mycket billigare när vi beställer tillsammans. Vi får allt till återförsäljarpris, och fraktfritt. Så en sele som i Sverige kostar kring 325:- betalar jag 17-21 € (≈156-192:-) för. ( Av märkena Puppia och Pinkaholic.) Jag har köpt två selar och tre små T-shirts. Ni kommer att få se foton en dag när hundarna använder dem.

När jag försöker prata med Ulf om selar, koppel och andra "hundtillbehör", så avbryter han mig alltid och säger att han inte vill lyssna på mig när jag talar om så ointressanta saker. (Och nu har jag vid flera tillfällen råkat prata om det nya som kommit...) Tja, vi har ju tämligen olika intressen, Ulf och jag... Själv har jag alltid älskat djur!

PS:

Nu har vi varit ute på vår mitt-på-dagen-promenad. Väderleksprognosen hade lovat en del regn, men solen sken ända tills vi var nästan hemma igen - och då kom det bara några droppar. Jag träffade både Josefina och MariPaz, så jag kunde ge dem deras nya selar. Deras hundar kommer att bli jättefina. Ni får säkert se foton på dem i de nya selarna vad det lider. Eftersom Josefina har svårt att gå, så erbjöd sig MariPaz att ta med Kiko på promenaden så att han skulle få lite mera motion. Vi hade sedan sällskap, och de fem hundvännerna nosade och kissade tillsammans.

   

   

   

Vi mötte lilla Lea som just då hälsade på en chihuahua-pojke.

Vi hade som sagt tur med vädret. Ulf har mindre tur. Han väntade tills det hade klarnat upp igen - sedan gav han sig iväg. Han skulle till Aldi. Men nu har himlen mörknat och jag hör enstaka åskknallar. Det har börjat regna igen, och det verkar vara stora droppar. Kanske har Ulf tur och hittar någonstans att skula (ett jättebra skånskt ord som betyder söka skydd för regn).

Själv har jag passat på att byta kuddfodral. (Nu igen. Har man inget vettigare för sig så...) Jag tröttnade på fjärilarna. Fast det här blev väldigt blått. Jag tror att jag ska byta till rosa när Ulf åker hem till Sverige om lite drygt tre veckor.

Jag har inte berättat att jag har köpt en sådan där "vika-kläder-platta". Jag köpte en mindre variant. Om man inte vet själv hur man ska vika, så har den tryckta instruktioner - skjortor på ena sidan och T-shirts på andra. Jag tror att man lyckas vika plaggen jämnare och kompaktare med hjälp av en sådan här, men jag har ännu inte använt den. Först ska jag ändra om min garderobs-inredning.

       

När jag var på Ikea köpte jag en garderobsstång + fackindelning till backarna. När Ulf är i Sverige, så jag tillfälligt kan lägga alla kläder på hans säng, så ska jag sätta i stången, flytta om backarna, och sätta fackindelningen på plats. Sedan ska jag vika om mina kläder så det blir ännu bättre ordning än nu. Det kommer förhoppningsvis att bli både prydligt och praktiskt.

I kväll ska jag sätta mig i min sköna fåtölj och läsa. Jag har mycket att välja på - vilket känns som rena rama lyxen. Dels håller jag på med en faktabok:

Den handlar inte så mycket om att ta makt över folk som titeln kan antyda. Mer om hur man ska genomskåda hur andra tar makt över en själv - och kunna undvika detta. Makt som sådan, är ju egentligen inget att ha. Det är alltid när vi frivilligt gör saker tillsammans - som det blir allra bäst. Boken är lättläst och intressant. Jag har hunnit halvvägs.

Sedan kom min ena svenska heminredningstidning i går. Den är alltid trevlig att läsa.

Jag tog en gratisbroschyr (från Royal Canin) hos veterinären häromdagen. Det här numret handlar extra mycket om chihuahuor. Trevligt att läsa om min favorit-ras samtidigt som jag kan öva spanska. Förresten är svart-vita chihuahuor söta. Jag skulle kunna tänka mig en sådan - också...

Dessutom har jag två tjocka heminrednings-kataloger att bläddra i. Den från Maisons du Monde har hela 504 sidor fulla med inredning. Och den jag tog på El Corte Inglés har 203 sidor. Det är roligt att titta på allt fint som finns att köpa (möbler, hemtextilier, porslin, prydnadssaker mm) - och fantisera och önska...

   

El Corte Inglés säljer flera praktiska uppfällbara sängar - bra i både gäst- och barnrum. Fast de är ganska dyra... (Möblerna är inte rundade, det är katalogen som inte gick att vika upp ordentligt.)

   

Nu kom Ulf hem. När han passerade bron såg han att himlen blivit hotfullt mörk norrut, och tog ett foto.

Han hade då skyndat sig till Aldi, skyndat sig att handla, och sedan skyndat sig hem. Han hade bara blivit lite blöt. Det var ju tur i oturen.

På sängen ligger mina små och är lika söta som vanligt, nedan Wilda och Stella:

PS2:

Vilken tur vi har, hundarna och jag. Nyss när vi gick tidiga kvällspromenaden, så sken solen från en nästan klarblå himmel. Men jag är lite bekymrad över min dator. Nu när jag startade den hade jag inget program i gång (mer än de som startar automatiskt) och diskanvändningen var så här:

Ja, den fungerar ju - det är bara det att den är så långsam (och så susar den högt hela tiden, vilket den inte gjorde från början). Troligen finns det inte datorer som fungerar hela tiden. I alla fall inga till ett pris som vi vanliga dödliga har råd med. Jag är ändå väldigt glad för min dator!

Computer soft, där vi lämnade in Ulfs dator, mailade nyss att datorn kommer att vara klar på tisdag eller onsdag - och att reparationen kommer att kosta 105 €. Det får väl anses vara hyfsat för att få en fungerande dator igen. Om Ulf blir nöjd med reparationen så kommer han att lämna in sin nya dator också. Några dagar till får han alltså klara sig med min lilla 10-tummare... Sådan tur att jag har den - för jag tror inte att Ulf skulle veta vad han skulle göra - om han inte hade tillgång till en dator.

16-05-01:

Ni kan inte ana så sent jag kom i säng i går. Mina små flickor fick ligga och vänta på mig (Bonnie ligger under täcket). Och jag la mig en senare än Ulf, vilket bara händer ett par gånger per år.

Jag började inte läsa förrän klockan 20 (eftersom jag inte kan koncentrera mig när Ulf har radion på, och det har han alltid på när han äter). Jag läste i boken Vardagsmakt. När det var dags för sena kvällsrundan tyckte jag inte att jag hade läst färdigt, så efter promenaden satte jag mig och läste igen. Ulf gick och la sig tidigare än vanligt (23:30) och då hade jag bara 5 sidor kvar i kapitlet, så jag läste dessa. Klockan var 00:01 när jag äntligen la mig till ro.

Sedan vaknade jag inte förrän 04:20. Det är sällan jag får sova fyra timmar i rad, så jag blev glad. Men, man ska bekant inte ropa hej förrän man är över bäcken. Sedan kunde jag inte somna om. Fast jag var sömnig. Suck. Framåt klockan 07 funderade jag på att gå upp, men så vet jag att Ulf inte vill att jag kommer upp före klockan 08 - så jag låg kvar. Då somnade jag om, och vaknade inte förrän 09:20. Och inte känner jag mig utsövd. Jag avundas dem som somnar när de lägger huvudet på kudden, och sedan vaknar utsövda ca åtta timmar senare. (Men jag vet att det är få förunnat - i alla fall i min ålder.) Förresten är jag inte avundsjuk på de som har det så bra, det är dem väl unnat - jag vill bara kunna sova lika effektivt själv.

I dag är det Dia del Madre (Mors dag) här i Spanien, vilket firas stort. Det är också Dia del Trabajador (arbetarnas dag), men det märker man inte mycket av här i El Campello. Ute skiner solen! Sköna maj välkommen...

PS:

Det är väl så här ni vill ha det nu?

Jag skulle också kunna tänka mig att ha det så. Jag gillar grönska! Och svenskt gräs är mycket mjukare än spanskt! Men jag vill ha den spanska värmen!

Jag har precis sökt igenom min dator med gratisprogrammet Advanced System Care. Så här blev dagens resultat:

Även gratisprogram kan göra nytta. Det här finns som betalversion också, och då lovas att den tar bort ännu mer. Det vore kanske bra, men den här duger åt mig. Men trots att jag regelbundet kör den här, så är datorn väldigt långsam...

Nu ska vi strax ut på vår mitt-på-dagen-promenad.

PS2:

Precis när vi skulle gå ut så låste sig datorn. Det var Firefox som inte svarade. Jag försökte med allt inkl Ctrl+Alt+Delete, men inget hjälpte. Aktivitetshanteraren kom jag inte åt. Till slut fick jag stänga av med huvudströmbrytaren. Och jag var bara halvfärdig med uppdateringen ovan. Ja, se datorer...

PS3:

Det var skönt ute - men trångt. Fullt med folk på El Paseo, och fullt på alla uteserveringar. Precis som det brukar vara soliga söndagar. Bonnie, Stella och Wilda hade sina nya T-shirts på sig. Jag hade valt två turkosa och en rosa - eftersom jag tycker om turkost. Då tror folk plötsligt att det är två hanar och en tik! Är det inte lite gammaldags? Jag hade ljusblå T-tröja och turkos väst - men det var säkert ingen som trodde att jag var man för den skull...

Vov på er! I dag när vi var ute på luktrunda så var det vov-många människor som gick i vägen för oss. Fast det gjorde inte så mycket, för alla sa att vi var så söta och fina. Och det är vi ju! Särskilt jag.

   

   

Vi hittade en hel del intressant att lukta på. Och att kissa på. Men bäst av allt - vi hittade Trisha! Ja, Daisys matte. Fast Daisy var inte med i dag. Trisha hade med sig en massa människor. Men hon hade tid att klappa oss. Fast sen så gick vi vidare. Vov och voff!

Vi gick förbi Nora och hennes numera vuxna valpar. Men husse pratade i mobilen så vi ville inte störa...

Frisören i vår ingång, Jaime, har renoverat - både in- och utvändigt. (Det är nästan klart nu.) Det har blivit väldigt ljust och fint. Och alldeles gratis har vi fått en handikappvänlig entré. (Belagd med "anti-halk-klinkers".) Toppen! Jag har retat mig många gånger på det gamla trappsteget med kant, som var så svårt att dra shoppingkärran uppför och över. Den här handikapp-anpassningen är bra för alla! (Det borde vara standard vid alla entréer.)

   

   

   

Jag tror inte att jag har visat min nya lilla tekanna, som jag använder när jag bara ska ha drygt en mugg. Den rymmer 4½ dl, vilket är alldeles lagom. Jag har haft andra små tekannor tidigare. Den ena hade så litet hål i pipen att det tog evigheter att hälla upp teet, och den andra hade så dumt utformad pip att teet skvätte åt alla håll. (Och inte i någon av dem gick te-filtret ner, eftersom öppningen var för liten...) Den här är bra och fungerar utmärkt! Sådant som man använder dagligen måste vara funktionellt, men det är ju alltid trevligt om det är vackert också.

När Bonnie och Wilda ligger så här intill varandra, så skulle man kunna tro att det är de som är mor och dotter - eftersom färg och storlek är så lika. Här samsas de, men i går rök de ihop och slogs om en gnagis. Då fick jag sära på dem. Jag var rädd att de skulle skada varandra...

I dag hörde Alicia av sig och frågade om hon kan hämta Wilda i morgon. Det känns faktiskt lite kluvet. Jag vet inte vilket som blir bäst. Hur som helst så ska både Bonnie och Wilda till veterinären på förmiddagen för att bli vaccinerade. Så det kan bli först i morgon eftermiddag som Alicia kan få hämta Wilda. Jag undrar så var Wilda själv helst vill vara? Här eller där?

PS4:

Jag tog på de nya selarna på tidiga kvällspromenaden, så får ni se dem också. (Men det var svårt att komma åt och fotografera. Det var massor med folk överallt - och dessutom har det börjat blåsa rejält, så kopplena "flaxade" i vinden.)

       

Josefina har köpt en precis likadan vintervit sele med guldprickar på (som Stella har) till Kiko. Hon säger att han kommer att se ut som en prins i sin nya sele. Hon är mycket nöjd med sitt val! MariPaz har köpt en röd-vit till Lluna i en annan modell (för Lluna är för tjock för att kunna ha den här modellen).

   

Jag vägde Wilda nu i kväll (efter kvällsmaten). Hon väger 2355 gram. Och jag vill inte att hon ska väga et gram mer, nästa gång jag får tillbaka henne från Alicia. Hellre 1 hg mindre... En vikt på 2,2 kg (max 2,3) är lagom för Wilda.)

PS5:

Konsumenternas har jämfört svenska hundförsäkringar. De har satt poäng - ju fler poäng desto bättre försäkring. (Men förmodligen dyrare också.) Jag har Sveland Hund Favorit (40000:-), vilken kommer 1/3 från botten i tabellen nedan. Se: http://www.svd.se/ny-lista-sa-bra-ar-din-hundforsakring och http://www.konsumenternas.se/forsakring/olika-forsakringar/om-hundforsakringar/jamfor-hundforsakringar

När Wilda har fött en kull valpar så ska jag byta till Spanska hundförsäkringar.

16-05-02:

I morse läste jag först Wellnessguide, där de hade en artikel om hur bra motion dans är: http://www.wellnessguide.se/Nyheter/dans-utmarkt-traning Jag instämmer - dans är superbra träning för både kropp och själ! Sedan läste jag Olof Röhlanders Veckans peptalk: http://www.anpdm.com/newsletterweb/44425E45754243504375454A59/41445B447948455F417649445B4071 Det handlade om hur man upplever och bemöter kritik. Där stod bland annat:

Du ställer dig själv frågan:
1.) Kan det ligga något i den här kritiken?
2.) Om Ja: då var det bra att du fick veta detta. Med andra ord: inget att bli arg för, tvärtom tacksam, eftersom du annars hade fortsatt göra om den missen.
3.) Om Nej: då har ni skilda åsikter, vilket i grund och botten inte heller är något att bli arg för, eftersom du ändå inte vill ha en värld där alla tycker lika om allting.

Det är förstås så man ska tänka. Men det är lätt att bli ledsen när man blir kritiserad, särskilt när kritiken är orättvis. Men tänker man då igenom det ovan, så ska man kanske inte ta åt sig alls - personen som gav kritiken kanske bara hade en dålig dag. Och kanske det inte ens var kritik - utan en förolämpning...

I går läste jag ut boken Vardagsmakt. Den var intressant och lärorik, samt lättläst. Den kan jag rekommendera om ni vill öka er allmänbildning inom området maktstrategier. Jag fotograferade av några meningar i boken, bland annat dem nedan (från kapitlet om Löftesmakt):

Klokt formulerat!

Om 25 minuter ska jag till veterinären, där Bonnie och Wilda ska få var sin vaccination.

PS:

Allt gick bra hos veterinären. Inte ens Bonnie klagade (fast hon såg ut som om hon var på begravning). Sedan dess har vi hunnit med mitt-på-dagen-promenaden. Stella och Bonnie hade sina nya selar på sig.

När vi kom fram till El Paseo så såg vi att Josefina och MariPaz satt på muren och pratade. Deras hundar, Kiko och Lluna, var förstås också med. Lluna hade sin nya sele på sig, men Kiko skulle bada först innan han får ha sin. Josefina hade som vanligt lite hundgodis att bjuda på, och hundarna ställde sig genast i kö för att få smaka.

Jag fotograferade inte bara hundarna, utan även deras mattar.

Jag pratade återigen med MariPaz om att Lluna borde banta - för hälsans skull. (Veterinären har sagt att Lluna väger 7 kg - men inte bör väga mer än 4kg. Alltså väger hon 75% mer än idealvikten!) MariPaz säger att om Lluna inte får mat så skäller hon. Jag sa till MariPaz att hon ska ignorera Lluna då. Efter ca 3 dagar kommer Lluna att sluta skälla - eftersom det inte längre lönar sig. Josefina pratade också om att det är bättre att hålla hunden på en lagom vikt. Men MariPaz såg ut som om hon inte trodde att hon skulle klara av att banta ner Lluna. För Llunas skull får vi hoppas att hon lyckas.

Kiko satte sig i skuggan bakom det lilla sommarbiblioteket, medan mina sökte skugga under/framför mig. (Jag satt på huk framför de andra när vi pratade.) Det är inte jättevarmt i dag - men soligt.

PS2:

Jag har glömt att berätta att Ulf lyckades få igång sin nya dator i går kväll. Han startade den med F8, och kunde då komma fram till inloggningen och komma in på datorn. Han blev så glad och lättad! Så nu är ordningen återställd, och min lilla dator ligger i en låda i väntan på nästa resa till Sverige. Jag är glad att jag har den!

16-05-03:

I dag har det varit underbart skönt ute, 23˚ och alldeles klarblå himmel. Här kommer några foton:

       

De håller på att måla om fasaden på Torre Campello. Målarna hänger i rep (sittandes på saker som liknar gungor) när de målar. Tyvärr gick jag inte förbi när de var högst upp. Jag hoppas att säkerheten är tillräcklig!

Fotot nedan skickade MariPaz till mig. Det är taget på mors dag. Hon står mellan sina två söner, och Lluna (i nya selen) och ena barnbarnet är med. Dottern och andra barnbarnet bor i Frankrike så hon kunde inte vara med. (Dotterns man är fransk och de var nyligen tvungna att flytta dit för att både skulle få jobb - till MariPazs sorg. Arbetslösheten är fortfarande hög här i Spanien.)

PS:

Två kvällsfoton:

Klockan är nu 21, och vi ska ut på sena kvällsrundan.

16-05-04:

I morse, efter frukost, gick vi till datorbutiken (Computer Soft) och hämtade Ulfs gamla dator. Nu har den ny fläkt och fungerar igen. Både Ulf och jag tycker att det är skönt att ha var sin reservdator. Vi kan ju inte köpa ny dator här - eftersom vi inte vill ha allt på spanska, inklusive tangentbordet. Och bor man utomlands är man ännu mer datorberoende än annars.

Därefter gick jag till Fiona och hämtade min deklaration som nu är färdig. Fiona tog som vanligt 74 € för jobbet, fast då får jag också tillgång till juridisk rådgivning hela året. I år ska jag betala 1,96 € i skatt. Detta överkomliga belopp dras direkt från mitt bankkonto.

Mitt-på-dagen-promenaden gick vi i dag tillsammans med Lena och Lucky.

Vi gick bort till hundbadet, men trots att hundarna fick vara lösa så hade ingen av dem lust att springa. Men de uppskattade förstås att få gå och nosa på allt i lugn och ro.

Vov på er! I dag träffade vi vår kompis Lucky! Ni vet han den där trevlige hundkillen som kan skälla både på svenska och spanska. Ja, våra mattar var också med.

Vov så härligt det är att få gå lös. Jag hittade en massa vov-goda saker på marken som jag började äta av. Fast sen var matte så dum så hon la en sten ovanpå det sista, så jag kunde inte äta upp allt. Det smakade faktiskt hundmat! Vov-god hundmat!

Jag gjorde som vanligt. Jag kom INTE när matte ropade. Jag kom när jag hade lust. Lite senare alltså. Men Stella och Lucky - dom gick tillsammans med våra mattar hela tiden.

I dag ville jag inte gå bredvid matte. Nä, för hon har så fruktansvärt vov-dålig smak. Ja, ni ser själva. Hon har KATTER på tröjan! Inte klokt så fult, alltså! Nu förstår ni säkert varför jag gick en bit ifrån dom andra. Ja, vov så mycket då! Och voff!

Titta på mitt vänstra ben. Ja, Stella ställde sig hänsynsfullt för, men det syns ändå. Det är svullet, värst närmast vristen. Det är ödem - men varför begriper varken min läkare eller jag. Jag har varit svullen ett par månader (utom på mornarna). Det gör inte ont, det känns inte ens - men är väldigt fult. I går var jag hos doktorn (en vikarie). Han kollade alla värden och sa att alla var bra. Han föreslog vätskedrivande medicin, men jag tackade nej. Jag har ju inte för mycket vätska i resten av kroppen.

Han skrev ut en stödstrumpa som jag ska hämta på apoteket i kväll. (De tog mått i går.) Fast den kan jag bara ha inomhus, för ute är det för varmt (+ att jag vill bli solbrun på båda benen). Jag kan sätta på den på morgonen, och ha den tills det är dags för mitt-på-dagen-promenaden. Sedan får jag ta av den när jag går ut. Om jag kan få på den igen sedan vristen har svullnat, så kan jag ha den på kvällen igen. Men helst skulle jag vilja veta VARFÖR jag är svullen, samt VAD jag kan göra åt det...

16-05-05:

Jag hämtade stödstrumpan på apoteket i morse. Den är i typisk "gammal-tant-modell" och verkar vara alldeles för stor för att göra någon nytta. Å andra sidan har jag aldrig trott på metoder som bara minskar symtomen, men inte tar reda på orsaken till problemet och försöker åtgärda detta. Jag fick betala 67 cent för strumpan, så det kan ju gå an - även om den kommer att ligga oanvänd. (Men jag ska gå tillbaka och fråga angående storleken. Kanske de har mätt fel? Jag får helt andra mått när jag mäter själv. Det finns en storlekstabell på förpackningen. Enligt den ska jag har minsta storleken, men jag har fått den näst största.)

Ulf tog två foton på fasadrenoveringen av huset där Inka hyr lägenhet (nära Rio Seco). Han har hjälm, han som hänger i en lina utmed fasaden, men vad hjälper det om linan skulle gå av... Mannen spacklar igen hålen där arbetsställningen har varit fastsatt. Huset blir helt klart snyggare i alla fall!

Ute är det molnigt och viss risk för regn. Och jag har inte lust att göra något alls. (Men jag har i alla fall bytt lakan i sängen, och bytt från duntäcket till mitt svalare silkesvaddtäcke.) Jag borde så mycket. Min att-göra-lista är så lång. Fast kanske jag börjar läsa en bok istället?

PS:

Det är sällan som väder-gadgetarna visar att vädret är så här pass lika:

Fast vi har varmare på nätterna. Dessutom stämmer inte dagens El Campello-väder med Alicante-gadgeten. Här är det 19˚ - och regn! Det är glest mellan dropparna, men det stänker. Himlen är täckt av ljusgrå moln. Vi väntar ett regnområde från nordväst, och fortsatt trist väder några dagar. Fast här behövs regnet, så jag klagar inte.

Jag hoppas att ni får desto finare väder - med både sol och värme. Det behöver ni så här års!

Jag har fortfarande inte "gjort" någonting. Inget nyttigt alltså. Min energi är solskens-beroende! Just nu känner jag mest för att sitta i läsfåtöljen med en bra bok, hundarna i knäet, tända värmeljus - och äta chokladpraliner! Som tur är har jag inga chokladpraliner hemma. För risken är att jag hade satt i mig allihopa. (Och mått illa både fysiskt och psykiskt efteråt.) Självbevarelsedriften är något starkare än suget. Men om det blir grått väder ytterligare några dagar - så kanske jag faller för frestelsen. Suck! Det är inte lätt att vilja leva sunt och hälsosamt, hålla sig smal - och samtidigt tycka mycket om choklad... (När jag är glad och harmonisk så känner jag inget sug alls, men i dag känner jag mig lite smådeppig.)

16-05-06:

I dag skiner solen (i alla fall nu på morgonen/förmiddagen - det ska mulna), och jag har satt igång en tvättmaskin.

I går satt jag och läste. Jag valde en riktig feel-good-bok: Etthundra mil av Jojo Moyes, och hann läsa 2/3. Det är en trevlig bok! (Lättsam, rolig, spännande - men inte helt oförutsägbar.) Jag hade hundarna i knäet, ett värmeljus tänt - men åt inga chokladpraliner. Däremot drack jag två muggar kakao-dryck (sådan som jag brygger på flisor av kakaobönor). Jag hade m a o en riktig mys-eftermiddag/kväll! (Fast i eftermiddag/kväll är det visst ishockey, så antingen får jag sitta vid mitt skrivbord och läsa, eller så får jag vänta till en annan dag.) OM jag får tillräckligt med energi i dag - så borde jag faktiskt försöka göra lite nytta!

PS:

Jag fick elräkningen i går (via e-faktura). Den ska betalas den 12/5, och är på 251,44 € för två månader - lite mer än jag hade räknat med (så nu raserades även den här månadens budget). Jag tycker att elen är dyr här - eller om vi nu förbrukar "för mycket" trots att vi försöker snåla. Här ingår ju inte värme och varmvatten i "hyran" (comunidaden). Vår genomsnittliga förbrukning per dag (räknat på årsgenomsnittet) är 3,57 €, vilket enligt dagens växelkurs motsvarar 33:- /dag eller 1004:- per månad.

Jag borde egentligen ha en mindre lägenhet som är bättre isolerad, och kanske även ha mindre varmvattenberedare, samt mindre (energisnålare) kyl och frys. Jag kan ju inte budgetera större poster än min pension ger utrymme för. Jag bor hellre i en mindre lägenhet - och har råd till annat, än i en större (dyrare) som gör att jag inte har råd till mer än bara hyra och mat. Jag vill leva också! Fast Ulf vill inte flytta.

PS2:

På mitt-på-dagen-promenaden (som vi gick tillsammans med MariPaz och Lluna) mötte vi Alicia med dotter, dottersöner - och Wilda. De hade varit på stranden (Wilda också fast hon egentligen inte får). Hundarna blev så glada när de träffades. Wilda och jag blev också glada åt att ses! (Jag saknar henne, och tänker ofta på henne.) Jag noterade, när jag tittade på fotona som jag har tagit - att Alicia har ovanligt fina fötter för att vara 65 år gammal. (Det är hennes fötter som syns.) Mina är i betydligt sämre skick (med operations-ärr på båda).

Nedan ser ni Alicias dottersöner. (Den yngste nyvaken...)

   

PS3:

Jag kopierar från Svenska Magasinet (http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.11415.html): Spanien hälsosammaste landet att leva i!

Allt handlar inte om pengar. Trots Spaniens ekonomiska problem är landet det mest hälsosammaste i Europa att leva i och kanske i hela världen. Det skriver den medicinska tidskriften Lancet.
Du som har valt att leva och bo i Spanien kan räkna med 70.9 friska år och en förväntad medellivslängd på 81.4 år. Bakom resultatet som presenteras i tidskriften Lancet, som grundar sig på en framställd tabell (European League Table) med data och uppgifter under en 20-årsperiod, är Spanien den hälsosammaste platsen att leva på i Europa. Landet placerar sig också före många andra länder i hela världen.
Lancet tillskriver en kombination av flera faktorer som gör att Spanien hamnar i topp som hälsosam kost (Medelhavsdieten), det sköna klimatet och mer promenader.
Det faktum att spanska familjer bryr sig om sina sjuka anhöriga är förmodligen också en viktig faktor, med släktingar som tar med nyttig mat till familjen som är på sjukhus.
Efter Spanien följer Italien, Australien, Sverige, Kanada och Frankrike. Själva hamnar britterna långt ner på listan, på 12:e plats efter Grekland, Irland och Tyskland. Och USA hamnar på plats 17.

Fast rent krasst så har jag tänkt leva tills jag blir 85-90, och hålla mig frisk in i det sista (åtminstone till 80). Om jag bara skulle vara frisk 7 år till, så skulle jag bli besviken på mig själv. Då har jag inte gjort vad jag har kunnat... Fast sedan är det förstås skillnad på småkrämpor och allvarlig sjukdom. Och allt kan man inte gardera sig mot, genom att leva hälsosamt. Jag har i alla fall valt rätt land att bo i - och det är ju en god grund. (Sedan måste jag "bara" sluta totalt med alla snabba kolhydrater, äta ännu mer grönsaker, samt motionera mer!)

PS4:

Jag har i stort sett inte gjort något vettigt - i dag heller. Men något roligt! Jag har läst ut boken. Den var bra! Jag tycker mycket om att läsa. Ulf tycker inte att jag är klok, som inte kan lägga en bok ifrån mig när jag är inne i handlingen. Men jag lever mig verkligen in i böckernas värld - och jag trivs där! Livet vore bra mycket tristare om inga böcker fanns!

16-05-07:

Jag känner mig aningen håglös, trots att solen tittar fram mellan molnen emellanåt. Även i dag borde jag göra en väldig massa nytta. Men ännu har jag inte gjort ett dyft, inte ens städat (fast det ligger dammtussar i alla vrår). Sorgligt men sant. Ja, jag har skött om mina hundar förstås - det gör jag varje dag. Så här såg det ut på vår mitt-på-dagen-promenad:

  

Mannen på fotot nedan kan verkligen spela - till skillnad från de flesta andra som musicerar (tigger pengar) längs El Paseo.

   

Vov och voff! När vi hade gått vov-långt så satte vi oss på muren en stund. Det är nästan det bästa av allt, att få vila - med så bra utsikt.

   

När det kommer små hundar förbi - då kan man liksom titta ner på dom. Och när det kommer stora hundar - då ser man dom på långt håll, och är beredd.

Den här balkongen visade jag foto på häromdagen också, men då fick jag bara med halva. Visst är blomsterprakten vacker! För några år sedan hade jag lika fina pelargoner, men just nu är det inte mycket bevänt med mina. Alla de som jag tyckte bäst om, och de ovanliga, har ju mina blomstervakter vattnat ihjäl...

I dag gick vi C/ San Pedro hem. Först passerade vi hotell Mar Azul (det hotellet jag rekommenderar i första hand), och sedan passerade vi huset där Jan och Lena bor. Det är deras balkong (näst högst upp) som är full med vackra växter. De har jättefint! Och två balkonger till vänster om deras ligger den balkong - med tillhörande lägenhet förstås, som jag vill köpa sedan när jag har vunnit 1,7 miljoner på någon lott eller så. Jo, jag vet. Sannolikheten är nästintill noll (särskilt som jag sällan tar lotter), men drömma och fantisera kan jag väl få!

Det verkar vara toppenväder i Sverige! Kul! Det är er väl förunnat!

PS:

Här kommer några foton från vår tidiga kvällspromenad:

   

Vi gick ner till hamnen. Det är mer avslappnat här i Spanien... (På mer än ett sätt - eftersom fiske är förbjudet i hamnen.)

Stella var först lite tveksam till att följa med...

   

Men det luktar ju väldigt spännande, särskilt där det har legat nyfångade fiskar.

Min matte är faktiskt vov-snål - och missunnsam! Ja, för jag får inte äta upp sådant, som dom som har fiskat slänger på marken. Vov-dumt va!

16-05-08:

De har olika stilar när de sover, mina små.

Himlen är ljusgrå även i dag, och det har kommit några enstaka regnstänk. Väderleksprognosen spår regn flera dagar framöver. Ni har faktiskt bättre väder i Sverige! Passa på och var ute i solen! Om ni inte har ätit D-vitaminer i tablettform hela vintern, så behöver ni antagligen fylla på era D-vitamin-depåer.

PS:

Nu har jag installerat Windows 10 på min dator. Ni kanske minns att jag har försökt två gånger tidigare, men att min Vaio-dator då inte var kompatibel. Sedan dess har Vaio uppdaterat - så nu gick allt bra. Jag valde inte standardinställningarna, utan satte de flesta på "av". Jag vill bestämma själv! Mitt skrivbord såg nästan likadant ut som tidigare, men tre genvägar saknades.

Nu har jag lagt till två av dem igen (genväg till Mina bilder + Mina dokument). (Den tredje var C-cleaner, men den behöver jag inte.) Jo, jag vet - jag har lite väl mycket på skrivbordet, även några dokument som jag tillfälligt använder. Men det är mest praktiskt så - tycker jag. Tidigare hade jag Classic Shell, och detta program ligger kvar som en app. Jag har ännu inte bestämt om jag ska använda det, eller lära mig det nya systemet. Med det nya kommer det upp så mycket annat - som jag inte är intresserad av.

Jag önskar att man blev erbjuden en lista, där man kan kryssa för det man är intresserad av - och sedan bara installera det, och slippa ha allt det som man aldrig använder. Själv använder jag t ex aldrig spel av något slag, aldrig någonsin. (Jag läser hellre en bok, eller går ut med hundarna.) Men jag antar att det inte är kvinnor i övre medelåldern som utvecklar datorer och dess mjukvara, utan snarare unga män - och vi tycker tydligen helt olika. Nåja, Windows 10 ska jag nog kunna lära mig. Men jag har ännu inte avsatt tid för att lära mig hantera min smartphone. Å andra sidan använder jag den bara för att ringa med, och enstaka gånger även för att ta foton med. Är jag gammeldags? Eller går jag bara min egen väg? Det beror säkert vem man frågar (och svaret beror nog mycket på vederbörandes ålder). "Kan själv" var bland det första jag lärde mig säga som liten... (Och det betydde nog snarare "Jag vill försöka själv" eller "Jag vill bestämma själv".)

Kommen så här långt så låste sig datorn. Efter att ha väntat i 15 minuter stängde jag av den med huvudströmbrytaren. När jag startade igen så  hade genvägarna på skrivbordet flyttat om sig. Jag tror att jag ska städa upp en smula. Jag tar bort de genvägar jag inte använder och buntar ihop alla lösa dokument i en mapp. Visst blev det lite prydligare:

Ja, med datorer får man ha stort tålamod. I bästa fall fungerar de som de ska - så man kan använda dem... Nu ska jag försöka jobba vidare med min.

PS2:

Jag tog bort en genväg till och satte alla genvägar i en för mig logisk ordning. Så här:

Men sedan så låste sig datorn igen, jag stängde av, startade om - och då låg genvägarna så här: 

Suck! Jag vill verkligen inte behöva sortera om dem var gång jag stänger av och startar om datorn. Jag vill bestämma själv! Ska man gå in någonstans i inställningar och trycka på verkställ? Var i så fall? Eller lär sig datorn så småningom? Någon som vet?

16-05-09:

Jodå, alla skrivbordsgenvägarna ligger nu stilla på sin plats. Men detta hände i dag:

Om "IRQL NOT LESS OR EQUAL" kan man bl a läsa:

The IRQL NOT LESS OR EQUAL error can be triggered by any of these causes:
Corrupt system files
Incompatible device drivers
Faulty hardware items
Incorrect software installation
An downgrade to a lower version of Windows, e.g. downgrading Windows 7 to Windows Vista

Och det blir jag förstås inte ett dugg klokare av. På den här länken står hur man kan fixa det hela: http://windows7themes.net/en-us/5-ways-to-fix-irql-not-less-or-equal/. Men jag vågar mig i nuläget inte på att göra något. Kanske datorn ännu inte har vant sig vid Windows 10? Jag får väl se om detta händer fler gånger... (Fast jag känner igen felmeddelandet, jag har fått det tidigare - mer än en gång, men det var ett tag sedan.)

Jan rekommenderar mig att köpa en Mac...

Så här söt var Bonnie i går när hon låg i min säng och väntade på mig. (Stella låg helt dold under täcket.)

För ca två pensioner sedan köpte jag en rund bricka på Casa Shop. Den tänkte jag ha på bordet för att samla ihop mina "bords-prydnadssaker". Först i dag gjorde jag slag i saken.

I vasen står sticklingar som jag har tagit från min hjärtreva. Det är dags att förnya den. Den är jättestor och har fullt med långa rankor, men den är planterad i en alldeles för liten kruka (och börjar se lidande ut). När det gäller hjärtreva så brukar 100% av sticklingarna rota sig (även om man stoppar ner dem direkt i jorden innan de har fått rötter), så de jag nu har klippt av och satt i vatten kommer att bli minst tre nya plantor. (Det är egentligen en marktäckare.) När jag har de nya på gång så kommer jag att ställa ut den stora på trottoaren. Alltid är det någon som vill ha den.

Även i dag är det grått ute, och det stänker lite grann...

Och nu när jag stängde Mozilla Firefox så kom det här felmeddelandet upp (inte för första gången, men endast efter att jag installerade Windows 10).

   

PS:

Klockan 12:24, precis när jag höll på att skriva ett mail, så låste sig datorn helt. När inget hände så stängde jag av den med huvudströmbrytaren 12:35. Därefter startade jag bums om. 12:38 öppnades låsskärmen där jag bums loggade in. Jag fick vänta ända till 12:45 innan jag återigen var "inne" och kunde använda datorn. (Ändå har jag stängt av alla onödiga uppstartprogram.)

Jag undrar VARFÖR det blir så här. Datorn susar väldigt och jobbar med något, men jag vet inte vad. Ibland känns det nästan som om datorn är kapad, som om någon annan använder dess mesta kapacitet. Men jag går aldrig in på några skumma internetsidor, och jag klickar aldrig på några konstiga länkar. Och jag "sköter om" datorn så gott jag kan med optimering, rensning, uppdatering etc. Och jag har antivirus och antispionprogram. Så i princip ska det ju inte kunna hända något mystiskt... Men vad har den då för sig, datorn? Det är ju hela tiden, inte bara ibland... Suck!

Och ute är det fortfarande grått, men vi ska ändå strax gå vår mitt-på-dagen-promenad - hundarna och jag.

PS2:

Det är roligt nästan jämnt... I dag har jag pysslat med min dator mycket mer än jag har önskat. Andra gången "ett problem har uppstått på datorn" fanns det här felmeddelandet:

DRIVER POWER STATE FAILUR - tja det blir ju omväxling i alla fall. Jag läste på lite om detta fel också, men begrep som vanligt nästan ingenting. För säkerhets skull installerade jag programmen Drive Booster + Registry Repair - och körde dem. Det första hittade 10 gamla drivrutiner (men inte till något viktigt), och det senare hittade 70 registerfel. Jag lät programmen reparera felen.

Sedan körde jag mitt vanliga ASC. Och då undrar jag: Hur kan det komma sig att ASC hittade 677 registerfel, när registret minuten tidigare hade blivit reparerat? ASC fixade felen, inkl hårddiskfragmenteringen som inte är klar nedan. Nu har jag gratisversionerna av de här programmen. De påstår alla att de kan fixa fler fel om man köper betalprogrammet. Men det som nedan heter sekretessproblem - är det vanliga spårningscockies som man får så snart man går in på en vanlig webbsida?

Förresten låste sig datorn när jag höll på med ovanstående reparationsarbeten, så jag fick stänga av med huvudtrömbrytaren, starta om - och börja om. Nu har jag ingen lust att stå framför datorn längre. Bonnie tycker att jag börjar bli tråkig. Uff-uff, säger hon, och vill uppenbarligen att vi ska leka.

PS3:

Det här med "stoppa skript" är inte nytt, men det kommer upp varje gång nu. Kan skriptet ha ännu sämre kompabilitet med Windows 10? Inte för att jag förstår vad det är för skript. Jag har ju inte öppnat någon webbsida, utan har bara hunnit till skrivbordet...

Jag känner mig lite "smådesperat". Ute är det grått, datorn vill inte det jag vill, jag har inte plats med alla mina saker, och så är jag bröd-choklad-glass-sugen dessutom.

Jag borde göra något åt röran i gästrummet! För att kunna fortsätta att få ordning i övrigt, måste jag ordna gästrummet först. Det är bara det, att det inte är så "bara".

Gästsängen är ju delvis demonterad. Madrasserna ligger bara ovanpå sänglådorna och kan inte belastas. Sängramen har jag runt omkring min säng. Så först måste jag sätta den på plats igen. Ulf påpekar ofta att jag måste göra detta snarast. För att kunna det måste jag flytta på allt som står ovanpå och runt omkring gästsängen, inklusive madrasserna. Och om jag sätter tillbaka gavlar och ryggstöd på gästsängen, så står min säng fritt i rummet utan "sidoskydd". Alltså kan både hundar och kuddar trilla ner...

Jag gick ner till järnaffären för att köpa två små vakuum-påsar. En för att stoppa mitt vinröda vinterduntäcke i, och en till annat. (Fast de hade slut, men får in i morgon kväll.) Om jag komprimerar så får jag in allt sådant i garderoben. Sakerna ska ju inte ligga på sängen alls. Den ska vara t om, så när som på några kuddar. Ja, suck! Det blir ett jättejobb som jag måste ta itu med endera dagen. Fast sängen är inte riktigt så full som den ser ut. Mycket som står där är lådor, som jag ska stoppa saker i, och som sedan ska in i skåp och hyllor. Och segelbåten ska stå ovanpå hyllan ovanför sängen.

Eftersom jag inte kan göra något i gästrummet i dag, vill jag göra något annat. Så jag funderar på att byta kuddfodral... Tror ni det kan vara något syndrom av något slag? När jag inte kan göra det jag egentligen vill göra - så byter jag kuddfodral... Jag tycker att det är för mörkblått, som det är nu. Jag la fram några tänkbara fodral att byta till (jag ska behålla de ljusblå fodralen tills vidare), men väntar med att byta till i morgon. (Om jag inte har något vettigare för mig då.)

   

Sedan funderar jag på att ta de 30 x 50 cm stora kuddarna, som brukar ligga på gästsängen, och lägga en i var karmstol (i stället för 40 x 40-kuddarna jag har där normalt). Fast i det här formatet har jag bara ett fåtal kuddfodral att välja på. Vilket i-landsproblem!

Nej, jag mår inte optimalt just nu. Det är där det bottnar, den här rastlösheten. Jag borde ha ett stort projekt på gång (åtminstone lite "sy" eller "måla-om"), så jag håller mig sysselsatt och "tänker" mindre. Men sådant får vänta tills jag får ha lägenheten för mig själv - annars skulle Ulf få spader.

PS4:

Nu har vi gått sista rundan för i kväll. Ute var det uppehåll och 18˚, ganska fuktig luft - men skönt. Jag tänkte under promenaden att jag kanske inte borde antyda att jag mår dåligt psykiskt ibland. Kanske ska man låtsas att allting alltid är bra. Men sådant är ju inte livet. Och jag tycker inte om att upprätthålla en falsk fasad. Jag är som jag är - take it or leave it...

Vi ska lägga oss nu - Bonnie, Stella och jag. I kväll är det Bonnie som ligger under täcket och väntar. Jag är väldigt glad för mina små sängkamrater (även om de tar större plats än man kan tro). När vi har "haft det mysigt tillsammans" en stund så lyfter jag ner dem. Då går de direkt och lägger sig i sina hundsängar utan protester.

16-05-10:

I dag har datorn bara låst sig helt en gång (hittills), och bara krånglat på annat sätt två gånger (hittills). Men jag har ju, sedan min yrkeskarriär, ett väl uppövat tålamod + att jag är pensionär (och har gott om tid). Men det tar tid att starta om och börja från början... Och här i Frontpage kan jag bara öppna en sida åt gången. (Jag brukar annars öppna 1-3 sidor samtidigt, beroende vad jag håller på med. Nu kan jag alltså inte skriva in dagens datum på index-sidan, eftersom jag har Dagbok öppet...)

I förmiddags var vi på Carrefour - Ulf, Jan, Lena och jag. Det är faktiskt mycket trevligare att handla när man har trevligt sällskap. Jag köpte en portion sådan där jättegod färdigblandad sallad med bl a ägg, tonfisk och oliver i. Den åt jag det mesta av när jag kom hem igen (men lite av tonfisken fick hundarna). Efter dagens mitt-på-dagen-promenad (jag garderade med både regnjacka och solglasögon) så strök jag kuddfodral - och bytte. Så nu har jag ljusblått-turkost i soffan. Det ser ljusare ut, och "somrigare".

I läs-fåtöljen la jag de oömma sandfärgade kuddarna - eftersom hundarna så ofta ligger där. De har en viss tendens att skita ner... Det är faktiskt i huvudsak Ulf som tycker att de ska få ligga där. Han vet hur mycket Bonnie uppskattar fåtöljen. Själv tycker jag egentligen att hundarna bara ska ligga där, när jag sitter och läser. Längre fram kanske jag tar bort mattan nedanför - och då kan inte Bonnie hoppa upp själv. (Stella kan inte ta sig upp själv nu heller.) Men först måste jag skaffa något åt Bonnie som hon trivs med. Stella ligger ofta i den lilla barnfåtöljen (Poäng) från Ikea, men Bonnie trivs inte där.

Jag bytte till lägre och bredare kuddar i karmstolarna. (Format 30 x 50 cm.) Jag tycker bäst om att ha samma format på alla (de andra är 40 x 40 cm) - men detta blir faktiskt skönare. Jag lägger kudden precis i korsryggen och sitter då jätteskönt. Hundkudden har lite udda format (33 x 44), och den har tyvärr inte avtagbart fodral. Den får ligga kvar tills vidare, bara för att jag tycker att den är söt. (Annars har jag en likadan till som i andra karmstolen.)

   

Tja, det var dagens bagateller. Något stort, nytt och spännande har det inte hänt här. Och vädret är fortfarande ostadigt.

OBS! Jag kan inte öppna index-sidan (så gårdagens datum står kvar)! Och ingen annan sida i Christeltango heller - bara den här. Jag överför detta till nätet nu, men kan alltså inte uppdatera mer för stunden. Annars hade jag tänkt göra ett tillägg på sidan Immigration också... Jag ska prova att starta om datorn sedan, så får vi se om det fungerar därefter. (Förresten försvann ett foto tidigare, när jag vände rätt det. Men jag har kvar det på kamerans minneskort.) Hittills är min erfarenhet av Windows 10 - att allt krånglar mycket mer än tidigare...

PS:

Efter omstart gick det fortfarande inte att öppna Frontpage-sidor som vanligt, men via omvägen "Min dator" så lyckades jag. Så nu står det rätt datum på index-sidan...

PS2:

Här kommer några foton från tidiga kvällspromenaden, då det faktiskt inte ens var risk för regn. Ni har fortfarande finare väder i Sverige!

   

PS3:

Jag är trött på att datorn inte fungerar. Nu uppstod felet "Irql not less or equal" igen! Skärmen blev blå, och datorn stängde av sig och startade sedan om igen. Kan det vara mina gamla program (bl a Office från 2003) som inte är kompatibla med Windows 10? Eller börjar datorn bli "utsliten"? Om min dator lägger av helt - så har jag inte råd att köpa någon ny. Då får jag övergå till min lilla reservdator (så länge den håller). Håll tummarna för att det ordnar sig med den här datorn!

16-05-11:

I dag skiner solen, och jag har bara behövt starta om datorn två gånger hittills. (Första gången låste den sig, andra gången blev det blå skärm med "Irql not less or equal".) Men, som sagt, solen skiner - och det ska den göra hela förmiddagen. Några fotobevis från i morse:

Det regnade i natt. Det lät som om det vräkte ner, men i regnmätaren hade det bara kommit 2 mm. Spåren efter regnet syns dock ännu, på gatorna och stranden.

Ulf och jag gick till Computor Soft med Ulfs nya dator i förmiddags. Den fungerade bara emellanåt. De gånger Ulf kunde logga in fungerade allt annat, men många gånger kunde han inte komma förbi inloggningen. Redan innan han hade skrivit sitt lösenord så stod det att lösenordet var felaktigt, eller så blinkade raden han skulle skriva på - så att det blev omöjligt att skriva, eller så skrev han sitt rätta lösenord men kom ändå inte in på datorn. Mannen i datorbutiken trodde att det kunde vara fel på grafikkortet, eller Windows... Han ska undersöka datorns innandöme.

När jag beskrev problemen med min dator, sa han att det är många datorer som har problem med Windows 10...

På väg hem igen såg vi den här parkerade körskole-bilen. Undrar om körskole-läraren vill visa sina elever även hur man parkerar olagligt? För en körskole-lärare bör ju faktiskt känna till trafikreglerna... Å andra sidan är detta en typisk spansk parkeringsvariant.

PS:

Solen skiner fortfarande (fast prognosen spådde moln fram emot eftermiddagen). Toppen! Men datorn har jag fått starta om 3 gånger till, och så upptäckte jag nyss att några licensnycklar plötsligt har försvunnit. (De senare ska jag ha uppskrivna någonstans, så dem ska jag kunna skriva in igen.) När vi gick vår mitt-på-dagen-promenad var det varmt och skönt - men blåsigt.

Så fort det blåser åker surfbrädorna fram. Mannen nedan var på väg ner till stranden med sin. I sitt följe hade han en mycket väluppfostrad hund.

När han skulle gå ut på stranden sa han till hunden att sitta kvar på El Paseo, och det gjorde den snällt.

Hunden rörde sig inte ur fläcken förrän husse kom tillbaka.

Husse la surfbrädan på stranden. Han skulle förmodligen hämta något mer.

De stora pojkarna (inte samma som häromveckan) har börjat med ett nytt projekt i sanden.

MariPaz och Lluna kom gående. De inspekterade nybygget.

Lluna föreslog att Bonnie och Stella också skulle gå på muren, så jag lyfte upp dem. Men Bonnie hoppade bums ner, och Stella (som inte kan hoppa så högt) ville att jag skulle lyfta ner henne. De tycker båda att det är otäckt att vara så högt uppe om inte jag är med.

Så Lluna fick gå där själv...

Det känns nervöst att ha en dator som bara fungerar 1/3 av tiden när jag försöker använda den... Suck.

16-05-12:

Datorn slutade att fungera flera gånger till under gårdagen. Oftast var det "Irql not less or equal", men en gång (när jag höll på att uppdatera en drivrutin, vilket misslyckades) stod det så här:

Ja, det blir ju lite omväxling i alla fall. Nu ska jag försöka lista ut när det där "Irql not less or equal" inträffar, om jag kan hitta ett mönster. I går hände det en gång när jag höll på att döpa om några foton som låg i en vanlig "gul mapp". Mannen på datorfirman sa något om att en av sakerna som kan krångla när det står IRQL kan vara grafikkortet. Detta har krånglat även innan jag uppdaterade till Windows 10. Det har stått något om felaktiga drivrutiner, men jag har inte kunnat ladda ner några nyare.

I dag, klockan 10:56, när jag höll på med foton i en mapp - så låste sig datorn. Eftersom jag numera vet att det inte är lönt att vänta på att den ska "låsa upp sig" igen, så stängde jag av - och startade om. Det tog precis 9 minuter innan jag var tillbaka där jag var när datorn avbröt mig i mitt arbete.

Jag kan backa tillbaka till Windows 8,1. Men datorn fungerade ju inte precis optimalt då heller. OM det skulle vara grafikkortet, och OM det inte skulle vara så dyrt att byta detta till ett som fungerar - så kanske jag borde låta mannen i datorbutiken fixa detta. Vi får se. Först ska jag försöka lista ut NÄR datorn strejkar, och vad det kan tänkas bero på.

Något roligare: Jag blev glad i morse när jag drog upp persiennen och möttes av klarblå himmel och strålande sol! Ulf följde med oss en bit på morgonpromenaden (och tog tre foton av mig och hundarna). Det var 19˚, men blåste lite. Ulf hade bara kortärmad pikéskjorta på sig, men jag hade långärmat med väst utanpå...

Det är så fridfullt på El Paseo på mornarna. Jag hade gärna gått en lång promenad (som Ulf oftast gör) - men hundarna har så bråttom hem, för de vill äta frukost.

Jag saknar Wilda... (Samtidigt som här är lugnare, särskilt för Stella.) Gör jag rätt eller fel som låter henne bo hos Alicia?

Klockan har hunnit bli 11:30, och datorn har nu fungerat 25 minuter i rad...

Vov på er! Bonnies blogg - den som jag, Bonnie, skriver - den ligger vov-högt upp på Vovve-listan. Se själva:

Jag tror faktiskt, att om jag hade fått ha min blogg för mig själv, och om jag hade fått skriva så ofta som jag vill - då hade jag legat 1:a! Fast nu har jag ju bloggen ihop med matte. Och hon skriver ju bara en massa strunt. Och det vill förstås ingen läsa. Så det är förstås därför som vi inte ligger överst.

Fast matte säger att det är vov-bra ändå. (Just nu, plats 14 av 645 hundbloggar.) Men det är förstås enbart tack vare mig! Bara för att jag skriver så vov-bra! Egentligen borde matte betala mig. Jag kan tänka mig en kycklingfilé om dagen, eller så, som lön. Ja, vov - vilken bra idé! Smask och drägel så gott det skulle vara. Och Stella kunde få smaka lite, om jag inte orkar äta upp allt själv. Vov och voff då!

PS:

Vov och voff så långt vi har gått! Jag har vov-mycket att berätta. Vi har gått, och gått, och gått. Och så har jag ätit vov-goda harlortar. Och några getlortar. Och så...

Vad sa du matte? Matte sa att jag måste vänta med att skriva. Ja, för det blir bättre med foton till. Så att ni fattar lättare vad jag menar.

Fast matte har inte ens pillat ut fotona ur kameran. Sen ska hon pilla in dom i datorn. Och sen ska hon välja ut dom som jag är sötast på. Och det är säkert allihopa. Så det tar en stund. Förresten så fotograferade matte blommor också. Och Stella. Så ni får vänta. När jag tänker efter så behöver jag nog vila lite själv, innan jag skriver mer. För man blir faktiskt vov-trött i tassarna, när man går så långt som vi gjorde.

PS2:

Nyss höll jag på med mina foton - när datorn fick blå skärm. Felet var återigen "Irql not less or equal". Nu ska jag återgå till mina foton. Jag har valt ut 54 stycken som jag tänkte visa er, men först ska jag räta upp horisonter + beskära + komprimera. Fungerar bara datorn så ska det inte ta så lång tid... (Bonnie sover fortfarande - så hon kan ändå inte skriva än.)

PS3:

Det hände en gång till - blåskärm med samma fel, medan jag höll på med fotona. Det blev 56 stycken...

Trädet nära hamnen ser så roligt ut - om man tittar inuti. Då ser det ut som ett uppfällt paraply ("tomt i mitten"), vilket inte riktigt framgår av fotona.

   

Vov igen då! Äntligen är matte klar. Ja, jag har faktiskt sovit hela tiden - men i alla fall. Först så gick vi åt det hållet där hamnen ligger.

   

Fast där lät det ganska otäckt. Svisch och svosh sa det. Bara för att det blåste i alla linorna på båtarna. Så Stella och jag tänkte först inte gå närmare. Jag tänkte gå åt höger, och Stella tänkte gå åt vänster.

Men tyvärr så gick matte rakt fram i alla fall. Och då var vi tvungna att följa med.

Det blåste i hamnen, så att svansarna viftade. Men Stella och jag var ändå så vov-modiga att vi vågade titta på vattnet.

Fast sen så gick vi vidare. Vi gick nära träden, för där blåste det mindre.

   

Sen så gick vi förbi tornet, och sen så gick vi förbi det huset där dom som har båtar brukar träffas.

Och sen, sen så gick vi så att vi kunde se mitt roliga klätterställe. Fast på vov-långt håll såg vi det.

   

Jag trodde först att matte hade tänkt att vi skulle gå dit, men sen svängde vi. Vi gick på stigen runt kullen, och sen fortsatte vi. Först vågade Stella inte gå ner för trappan, men sen kom hon ändå.

Och sen så fortsatte vi uppför nästa kulle.

Och så gick vi vidare på den stigen som finns där. Högt ovanför havet gick vi. Vov-högt!

   

   

Vi stannade en stund för att titta på molnen. Ja, för dom såg vov-roliga ut.

Men sen så gick vi vidare.

   

Nybygget ser ut som om det ska bli ett flerfamiljshus, så stort som det är, men enligt skylten ska det bli tre lyxvillor.

Vi gick, och gick. Fast ibland stannade vi. Ja, om matte skulle fotografera blommor, eller om vi ville lukta på något - eller kissa på något.

   

Men! Rätt som det var så kom vi fram till mitt roliga springställe! Vov så kul, alltså! Ja, vi kom liksom från andra hållet - så jag var inte beredd. Fast när vi kom fram - då hade vi redan gått så vov-långt, så jag orkade inte springa alls.

Men vi fick gå lösa! Och det är alltid vov-härligt!

När jag är lös. Då hinner jag smaka en massa godsaker som man kan hitta i naturen - utan att matte hinner lägga sig i det. Ja, som vov-goda harlortar, och vov-goda getlortar. Jag åt flera stycken i dag. Smask! Det var därför som jag kom lite efter dom andra ibland. Ja, för det är svårt att gå och att äta samtidigt.

Men jag skyndade mig att komma ikapp dom. Ja, för jag tycker inte om att vara för långt bort från matte. Ifall det skulle komma en stor hund, eller en björn, eller nåt annat farligt.

Ja, vov så härligt det var att gå lös på roliga sprinhgstället! Fast ni kan förstå att jag blev trött i tassarna, va? För vi gick verkligen vov-långt! Ja, vov och voff på er!

Precis när Bonnie skulle skriva sista meningen - så blev det blåskärm och datorn stängde av sig igen. Den här gången var orsaken DRIVER_POWER_STATE_FAILUR...

Nu ska vi ut på en försenad tidig kvällsrunda. Sedan får jag läsa på, via internet, om vad sådana här fel kan bero på. Tyvärr tror jag inte att jag riktigt förstår ändå - men lite klokare blir jag kanske.

PS4:

Den försenade tidiga kvällsrundan kommer att bli ännu mer försenad. Precis när jag skulle sätta på hundarna deras selar - så började det nämligen regna. Och det regnar rejält nu. Alltså avvaktar vi... Hundarna vägrar ändå att gå utomhus när det regnar. Förmodligen varar skuren inte så länge. Det är ju ytterst sällan som det kommer några större mängder, här i El Campello.

PS5:

Det kom 1½ mm, sedan ljusnade det. Vi gick ut, och hade hunnit halva rundan när det började regna igen. Det kom bara ytterligare ½ mm, men vi hann bli blöta ändå. Bonnie och Stella blev sura i dubbel bemärkelse... Nedan ligger de och eftertorkar på min säng.

Efter vår tidiga kvällspromenad så har datorn har låst sig en gång, och krävt omstart en annan. Suck, suck, och dubbelsuck! Är det någon idé att skriva till Windows support?

16-05-13:

Computer soft mailade i dag. De föreslår att de återinstallerar Windows 8:1 i Ulfs nya dator. De tror att det är enda sättet att komma tillrätta med problemet. Ulf svarade att de får göra så. Frågan är om jag ska göra detsamma? Efter att man har uppgraderat till Windows 10 har man en månad på sig att återställa till tidigare version. Så vitt jag förstår ändras (eller försvinner) inget annat på datorn. Ulf googlade på "Problem med Windows 10" och fick nästan 30 miljoner träffar! Själv har jag haft blå skärm även i dag... Min dator var inte felfri innan, men så här illa har den aldrig tidigare fungerat - och alla de nya problemen uppstod efter att jag hade installerat Windows 10. (Eftersom jag använder Classic Shell så ser jag ändå ingen större skillnad på Windows 7, 8 och 10.)

Av fotona som jag tog i går, tycker jag att Bonnie och Stella blev extra söta på två. Dessa har jag beskurit lite mer, och jag tror jag ska skriva ut dem längre fram. (Synd att inte Wilda var med. Jag får försöka ta ett liknande foto av henne en annan gång.) Nedan får ni se de beskurna varianterna. I gengäld låter jag kameran stanna hemma i dag, så det blir inga nya mitt-på-dagen-promenad-foton tagna, nu när vi strax ska gå ut. (Solen skiner och det är 24˚.)

16-05-14:

Det är underbart väder i dag: solsken, 26˚ i skuggan, 18˚ i havet och UV-index 7. Jag har, för första gången för i år, gått barfota i vattenbrynet längs stranden. Det var SÅ skönt och avstressande. Jag borde verkligen gå längs stranden (nästan) varje dag framöver!

I förmiddags gjorde Lena, Jan, Ulf och jag sällskap till tornet, Torre Vígia de la Illeta. Det var gratis visning i dag klockan 10. (Utsikten var verkligen fin!) Därefter gick vi på guidad visning av La Illeta dels Banyets. Alltihop var mycket trevligt, och jag tog förstås flera hundra foton. Vi avslutade sedan förmiddagen med var sin glass. Ni kommer att få se en hel del foton, och jag ska återge lite av det som guiderna berättade - men ni får vänta. Windows 10 är uppenbarligen inte kompatibelt med foton. Bara när jag skulle överföra fotona från kameran till datorn - så låste sig datorn tre gånger, och jag fick stänga av och starta om. Innan jag kan bearbeta några foton måste jag alltså byta tillbaka till Windows 8.1...

Det är också Boulevard de El Campello i dag, med en massa olika jippon. Precis utanför vår port hade man salsa-uppvisning. (Nej, jag kunde inte stå stilla. Fötterna dansade med, och höfterna rullade av sig själva...) Jag tog ett par foton på dansarna (som ni också får se senare). Mer har jag inte hunnit titta på (ännu).

Bonnie och Stella ville bara gå en kort promenad i dag (mitt på dagen). Dels tyckte de att det var alldeles för mycket folk, och dels tyckte de att det var för varmt. Jag får gå en längre promenad med dem senare i dag.

Några små foton på Bonnie och Stella vågar jag prova att lägga in här, men resten kommer senare (troligen i morgon). Jag har fotograferat stranden också, men även de fotona kommer senare.

       

   

När det är varmt väljer hundarna alltid att gå i skuggan om de kan. Den låga muren ger inte mycket skugga, men Bonnie väljer skuggan medan jag väljer solen. (Stella går för det mesta hack i häl på Bonnie.)

PS:

Klockan har hunnit bli 20:50. Jag har nu återinstallerat Windows 8:1, återinstallerat de program som försvann vid bytet ( bl a Classic Shell), ordnat på dator-skrivbordet, uppdaterat, startat om etc. Och nu verkar datorn funka som den ska igen. Men några foton har jag inte hunnit med än. Fast jag har tagit ännu fler (som ni också ska få se vid senare tillfälle). Jag gick ut och tittade lite till på Boulevard. Jag fastnade förstås vid dansen. Där blev jag uppdragen i en dans jag inte ens hade hört talas om; Rueda Cubana. Så nu har jag försökt dansa den tillsammans med andra på gatan. Det blev nog inte särskilt vackert (eller rätt), men det var ganska kul. Jag frågade danslärarinnan om hon har dansskola här, men den har hon i Alicante. (Jag fick hennes kort.) Jag skulle gärna vilja lära mig dansa salsa ordentligt. Jag kan bara grunderna, och det kommer man inte långt med.

Nu ska Ulf och jag titta på Eurovision Song Contest, i alla fall en stund...

Efter raderna ovan, när jag morgonen efter satte på datorn, så blev det kris = svart skärm. Nedanstående skrev jag tillfälligt på Extrasida, men kopierar nu över hit:

16-05-15

I morse så fungerade min dator precis som den skulle. Sedan kom en uppdatering från Vaio (från 16-05-02, rörande grafikkortet, tror det var en drivrutin). Jag klickade på installera, det började helt normalt - men sedan låste det sig och skärmen blev svart. Men jag kunde se muspekaren, och kunde röra denna. När jag rörde musen så kom ett sådant där snurrande blått hjul upp. Jag väntade en timme, men det var likadant hela tiden. Jag stängde då av med huvudströmbrytaren.

När jag startade igen syntes ordet Vaio, sedan bara svart skärm med muspekare igen. Jag kommer ingen vart. Om jag inte kommer till inloggningssidan, kan jag inte heller komma åt att återställa datorn till före nämnda uppdatering.

På min lilla dator kan jag ta emot mail - men ibland inte skicka! Och jag kan inte uppdatera vare sig indexsidan eller dagbok (eftersom jag har gamla varianter av sidorna på den, har inte säkerhetskopierat sedan 29/4 - då jag sparade allt man kan spara på extern hårddisk). Men på den här sidan kan jag skriva (samt på startsidan).

Vet någon hur-vad jag ska göra? Kan jag göra något själv? Eller måste jag lämna in datorn för reparation (grafikkort, något med skärmen)? Alla tips emottages tacksamt!

Dagen började så bra, och jag har gått en skön promenad längs stranden - men nu är jag inte glad längre, utan känner mig synnerligen uppgiven...

PS:

Det verkar som om jag kan skicka mail nu från lilla datorn. (Jag felsökte...) MEN: Jag har inte alla mina kontakter på den här datorn. Inte de nyaste... Så några av er kan jag inte kontakta - om ni inte mailar mig er aktuella adress först.

Jag kan inte uppdatera FileZilla. Det finns nyare versioner, men jag får bara upp övre delen av "uppdatera-nu" rutan och ser inte "knappen" där man ska klicka "uppdatera". Det går inte att dra rutan tillräckligt högt upp. Har ju liten skärm, och det verkar som om dokumenten har originalstorlek. Kan bara välja på visa 100% (har nu) samt 125% på skärmalternativ. Kanske 80% hade varit bättre annars. Vet någon om man kan ändra?

Det är mycket jag inte kan om datorer... Suck!

PS2:

Troligen lämnar jag in min vanliga dator hos Comupter soft i morgon. Jag hoppas verkligen att de kan göra något så att datorn fungerar igen - utan att jag förlorar allt som finns på den!

16-05-16:

Nu har jag lämnat in min vanliga dator hos Computor soft. De ska ta ut hårddisken och återställa till en tidigare punkt. Om det går så kan jag hämta min dator redan i eftermiddag/kväll. Ulfs dator ska också vara klar då. Måtte de klara av att fixa min dator (utan att något viktigt försvinner)!

16-05-17:

Ulfs dator är klar för avhämtning, men jag vet ännu inte hur det går med min. Jag känner mig handikappad utan en fungerande dator, och då tillbringar jag ändå bara ett par timmar per dag framför datorn. Men, som jag har sagt tidigare, datorn är min länk till omvärlden.

Nedan en ljushållare med tänkvärd text.

Förresten kom Wilda hem i går. Alicia, som hade blivit dålig, mailade på eftermiddagen och frågade om jag kunde hämta Wilda. Det kunde jag förstås. Wilda är ju min hund och mitt ansvar. Wilda överföll mig med blöta pussar när jag kom för att hämta henne, och när hon kom hem blev det full rulle. Efter att ha hälsat översvallande på Stella, Ulf och Bonnie (i den ordningen) så rusade hon glatt runt i lägenheten och kollade att allt var som det skulle. Nu har hon lugnat ner sig en smula, men visst märks det skillnad när hon är här. Hon har dock fjäskat in sig hos Ulf och sitter just nu i hans knä...

PS:

Ulf har fått tillbaka sin nya dator. Han håller på att uppdatera den nu. Alla program är borta, inklusive Norton antivirus, så Ulf får börja om som man gör med en ny dator. Fast det kan tänkas att han inte har alla programlicenser här. Hans dokument och foton ska vara sparade, men han kan inte kolla förrän windows-uppdateringen är klar. Tänk att så mycket försvann, när det "bara" var inloggningen det var fel på...

Undrar då hur det går med min dator. Svart skärm lär vara ett av de svåraste problemen att lösa. Och om dator-reparatören måste återställa till fabriksinställningarna - så försvinner förstås alla mina program också... Suck! Det bli i så fall ett jättejobb att hjälpligt återställa allt.

Förr köpte man sina program på en CD-skiva, och licensnyckeln stod tryck på omslaget. Det var enklare, bara att ånyo installera från skivan och skriva in nyckel. Nu är det ofta så att nyckeln finns sparad - på datorn! Och där kommer vi inte åt den, såvida den inte finns med bland de sparade dokumenten - vilket den bör göra i just det här fallet. (Men den kan ändå bli svår att hitta.) 

I vissa fall, som med Norton, så har man ju ett konto där licensnyckeln står. Men om alla nycklar som ingår är utnyttjade, så måste man ju bevisa för Norton att det är på samma dator man ska installera programmet igen, så de verifierar att man kan använda samma nyckel en gång till. Och tänk nu, om även jag behöver återinstallera Norton. Kommer de att tro oss, att två datorer kraschar samma vecka?

Ulf har nu konstaterat att hans bilder, dokument etc finns kvar på datorn. Men han har ingen "ljudenhet" installerad, står det, så han får inget ljud. Nåja, han jobbar vidare med sin dator...

Datorer är ett så bra hjälpmedel - när de fungerar. Men så många bekymmer, så mycket besvär, och alla extra kostnader man får - när de inte fungerar längre. Suck...

PS2:

Nu (19:40) har jag hämtat min dator. På datorfirman visade de att allt såg ut som vanligt på datorskrivbordet (med Windows 8.1+Classic Shell), och att alla program (utom ett, vet ännu inte vilket - ser bara ett tomrum) finns kvar. Så fr o m i morgon ska jag återigen kunna uppdatera normalt på sidan Dagbok. Skönt! Jag har ännu inte satt igång min vanliga dator, men ska. Däremot orkar jag inte göra mer än så i kväll. Nu tror jag att jag kan andas ut. (Och reparatören fixade ljudet på Ulfs dator.)

PS3:

Och nu skriver jag återigen i Dagbok. Jag är SÅ glad för att min dator fungerar igen! I morgon ska jag börja titta på alla foton som jag har tagit sedan den 14:e, och efter hand som jag hinner och orkar bearbeta dem - så ska ni få se dem här.

Förresten kostade datorreparationen bara 35 €! Det är ju överkomligt. Och så vet jag nu att det var Advanced System Care som försvann. Jag får ladda ner programmet igen. Det är ett gratisprogram.

PS4:

Några foton på Wilda vill jag visa er, det var ju länge sedan senast. Det översta från i går eftermiddag, nästa från i går kväll - precis vid läggdags.

Fotot nedan tog jag precis nyss, och så ligger Bonnie och Wilda fortfarande kvar och sover.

Det är ovanligt att Bonnie och Wilda ligger nära varandra. Wilda har respekt för Bonnie, men utmanar henne ständigt - så de ryker ihop ibland. Det senare har hänt en gång sedan Wilda kom tillbaka. Annars är Wilda mest på Stella, och biter henne i öronen och svansen. Wilda vill bara leka, men Stella ser inte så glad ut (och matvägrade vid lunchen i dag). Men hur det än är så trivs jag med att ha alla tre hundarna omkring mig. Nu ska vi snart gå sena rundan, och sedan ska vi i säng. Jag är väldigt trött efter alla dator-äventyr!

16-05-18:

I dag blir det säkert en bra dag, datorn fungerar och under dagen kommer min pension in på banken. (Så snart jag har fått pensionen ska jag beställa flygbiljetter t o r Kastrup.) Nedan Computer Softs visitkort. Lite reklam kan jag ju ge dem för att de räddade min dator och allt dess innehåll. De kan några få ord på engelska.

Även i går kväll, precis när jag tänkte gå och lägga mig, så fotograferade jag mina tre små som låg i sängen och väntade på mig. Jag kunde inte låta bli eftersom de är så söta.

När jag kryper ner i sängen så flyttar de sig alltid, om än lite motvilligt. De ligger sedan under täcket på var sin sida om mig, Wilda alltid på samma sida som Stella.

Den 14:e, när jag hade återställt datorn till Windows 8.1, såg mitt datorskrivbord ut så här:

Jag hade fått lägga in Classic Shell + mina gadgetar igen. Men nu finns tydligen inte 'Stockholm' som gadget längre. Jag kunde bara välja på Solna och Sundbyberg. Konstigt! Det lär vara en liten säkerhetsrisk att ha gadgetar, men jag tycker det är så trevligt att direkt kunna se vädret på de orter där jag har de mina. (Och att kunna jämföra med Alicante. El Campello finns inte.) Nu ser skrivbordet likadant ut, så när som att det är tomt där Advanced System Care-genvägen låg.

I dag ska jag börja bearbeta foton. Jag kommer att visa er efter hand som jag blir klar med dem.

PS:

Pensionen kom redan nu på förmiddagen, och jag gick bums in på webbsidorna för Vueling, Ryanair och Norwegian. Nu har jag köpt flygbiljetter. Jag kommer att vara i Sverige totalt 11 dagar, inklusive resdagarna. Det är 3-4 dagar längre än jag hade tänkt mig, men bara de här dagarna hittade jag resor med bra avgångstider till hyfsade priser. Var jag ska göra av mina hundar under tiden vet jag ännu inte. Jag vet att jag alltid kan lämna dem hos Conchi, men 11 dagar betyder en utgift på 110 €. (Lena FH har lovat att vattna mina växter.) För flygresan betalade jag totalt 104 €, inklusive reserverad sittplats i båda riktningarna + incheckat bagage på vägen upp. Jag ska resa med Vueling i båda riktningarna. Mina resor:

Från Alicante till Köpenhamn: Fredagen den 27 maj, 15:30 - 18:50.

Från Köpenhamn till Alicante: Måndagen den 6 juni, 14:50 - 18:10.

Det ska förstås bli jättekul att besöka Skåne, och alla mina nära och kära. Och det blir särskilt roligt att kunna tillbringa morsdag tillsammans med min mamma! Jag kommer att stanna i Ängelholm hela tiden. (Det blir för bökigt, och för kostsamt, om jag ska resa runt med kollektiva transportmedel för att hälsa på alla. Ni som vill träffa mig får komma till Ängelholm.)

PS2:

Jag har ännu inte hunnit redigera ett enda foto, för jag har haft en massa annat för mig. Nyss köpte jag en ny domän: www.christel.es. (3 € för första året, via One.com.) Där finns än så länge ingenting, men så småningom kommer jag att fasa över min hemsida dit. Som ni vet skriver jag den här sidan i gamla Frontpage från 2003. Detta program är inte kompatibelt med nyare datorer, och inte med Windows 10. Jag har ofta haft krångel, särskilt på sistone. Min nya hemsida ska jag skriva med One.com's hemsidesverktyg (vilket inkluderar full support). Supporten behöver jag säkert när jag börjar, för ännu (när jag har lekt och testat lite) har jag inte lyckats åstadkomma något vettigt. Åtminstone detta året ut ska min nuvarande sida www.christeltango.com vara i drift. Och jag kommer att göra så att man även därefter kommer att kunna komma åt all text och alla bilder. Nåja, övergången till den nya sidan ligger längre fram i tiden. Men nu kan ingen "knycka" namnet för mig. Och så har jag lite att pyssla med...

16-05-19:

Då ger det sig, om jag hinner redigera några foton i dag. I går hann jag inte ens börja. I eftermiddag ska jag åka in till Plaza Mar 2 i Alicante. Jag ska bl a titta efter strumpor åt Linda på Calzedonia. (Hon gillar samma sort som jag, och vill ha fler.) Men kanske jag ändå får en stund över till fotona.

Jag slipper lämna hundarna till Conchi när jag åker till Sverige. Alicia har lovat att ta hand om Wilda, och Lena FH tar hand om Bonnie och Stella. Då vet jag att alla hundarna får det bra! Det är viktigt, för då kan jag koppla av själv. Det ska bli riktigt roligt att besöka Skåne! Vi har redan börjat planera, mina döttrar och jag. Och Lena T och jag har förstås bestämt att vi ska träffas.

Ute skiner solen och det är 23˚. (Vattentemperatur 19˚ och UV-index 8.)

PS:

Nu har jag kategoriserat fotona. De jag tog vid tornet ligger i en mapp för sig, de från Illeta för sig etc. Sedan ska jag välja ut och redigera. Men först ska jag alltså in till Alicante. Ett foto från tornet får ni dock se redan nu. Det visar mig högst upp. Jan tog fotot den 14:e maj när vi var där - samma dag som min dator gick i strejk.

Om jag inte är för trött efter Alicante-turen, så lägger jag in resten av fotona från tornet framåt kvällen.

PS2:

Jag blev trött av stadsbesöket, så jag lägger knappast in fler foton i kväll. Lena T skrev förresten, att sedan jag fick tillbaka min dator från reparationen - så är de foton som jag har lagt in här i min blogg därefter förvrängda (utdragna eller hoptryckta). Särskilt när hon tittar via sin iPad. Är det någon mer som har märkt detta? Hur ser det ut när ni tittar? Normalt eller inte? (Jämför med fotona som jag har lagt in här före den 14/5.)

 

16-05-20:

I förmiddags var jag med Stella till veterinären, där hon fick sin årliga rabiesvaccination. Den 7/6 (dagen efter att jag har kommit hem igen) har vi tid igen - då för CaniLeish-vaccinationen. (Och för Bonnie är det dags att få den sistnämnda vaccinationen ca 17/6.)

Nu har jag gjort klart fotona från tornet, dem som jag/vi tog när vi besökte Torre Vígia de la Illeta den 14:e. Tornet byggdes mellan 1554 och 1557 som ett skydd bl a mot berberpirater. Man tände en eld högst upp för att varna andra. Det fanns ett annat torn vid Albufererta, och ytterligare ett på ett berg längre norrut (det senare finns kvar) - båda inom synhåll från detta. Tornet är nu renoverat (påbyggt högst upp, och så har det moderna glasfönster). Det såg ut som nedan, gissningsvis ca 1930 och ca 1970:

Den 14:e maj i år så såg det ut så här:

Det var gratis visning, så vi gick trappan upp, och in i tornet.

När guiden hade berättat det viktigaste(enbart på spanska förstås), så gick vi trappan inne i tornet upp till "taket".

   

Men Lena stannade på marken. Hon gillade nämligen inte den utvändiga trappan. (Från början fanns där bara en stege...)

Utsikten var förstås fantastisk där uppifrån. Så Ulf, Jan och jag fotograferade och fotograferade. Det gäller att passa på. Ibland kom vi med på varandras foton.

   

       

Vi såg förstås La Illeta dels Banyets som vi skulle besöka lite senare.

Efter visningen så gick vi nerför trappan igen, och stod åter på marken. Därefter gick alla som ville vidare till La Illeta.

Men fotona därifrån får ni vänta lite till på - för nu är det dags för hundarnas och min mitt-på-dagen-promenad.

PS:

Det var varmt, skönt och soligt ute. Hundarna mötte sina kompisar Kiko och Lluna. Kiko hade sin nya sele på sig (likadan som Stellas nya).

       

   

Vi människor (MariPaz, Josefina och jag) - samt Stella som vill vara nära mig, satt i solen på muren, medan hundarna (Lluna, Kiko och Bonnie) höll sig i skuggan bakom det lilla strandbiblioteket. Men Wilda satt i skuggan under mig.

   

Säga vad man vill om Lluna (hon är väl inte direkt vacker) - visst har hon charm!

Vi pratade (och nosade) tillsammans en stund, men sedan gick vi vidare. Lite olika sorters båtar såg vi...

Sedan kom en ung kvinna fram till oss. Hon berättade att hon hade köpt en långhårig chihuahua hon också - den i väskan. Den skulle vara 100% chihuahua hade de som sålde den sagt. Hon blev aningen besviken när jag förklarade att det möjligen skulle kunna vara en blandras, med max några procent chihuahuablod i ådrorna.

Jag tänkte inte på i hastigheten att fråga var hon hade köpt valpen, eller hur mycket hon hade betalat för den. Valpen är tre månader nu, och såg ut att väga knappt tre kilo. Det blir alltså ingen stor hund, förmodad vuxenvikt  drygt 5 kilo - men någon liten chihuahua är det definitivt inte. Jag framhöll att det viktigaste är att valpen är frisk, söt och tillgiven. Den unga kvinnan höll med. Men hon borde ha läst på lite mer innan hon köpte hund. Om man vill ha en chihuahua så är det en fördel om man vet hur en chihuahua ser ut. Jag hoppas att hon och hunden får det bra tillsammans trots att det blev "fel".

Hundarna och jag fortsatte. Mannen med gitarren avslutade sin sång och la gitarren på muren, just när vi kom fram. Han tog sin hund ett par meter därifrån och hällde svalt vatten på ryggen på den. Han var väl rädd att den skulle bli för varm. Hunden gick sedan tillbaka till muren, och där ruskade den på sig rejält så vattnet skvätte. När vi gick vidare hörde vi mannen skrika "Nej, inte på gitarren" (fast på spanska förstås).

Hundarna drack mycket vatten när vi kom hem, och sedan la de sig som vanligt på min säng. Det gör de alltid när jag står framför datorn. De vill vara där jag är - de klassas inte för sällskapshundar för intet...

Jag "ligger efter" med mina foton (för att datorn fick svart skärm häromdagen). Här kommer två från i går. Det första visar trappan upp från Tram-stationen Marq-Castillo, där man byter tåg från linje 1 eller 3 (från El Campello) till Linje 2 (till Plaza Mar 2). Texten på sättstegen gör reklam för Marq-museet. Lägg märke till Selma Lagerlöf-citatet. (Översatt från spanskan: Kultur är vad som återstår när man glömmer vad man har lärt.) Jag vet inte vad Selma sa i "original". (Vet någon?) Jag googlade faktiskt, men hittade bara andra kloka saker som hon sagt t ex: Hur mycket oftare blir man inte stucken av en ros än bränd av en nässla. + Fred är detsamma för landet som sundhet är för kroppen. + Den kloka kvinnan blir glad när hon anses vacker. Den vackra kvinnan blir glad när hon anses klok.

Fotot nedan tog jag när jag passerade skyltfönstret till djuraffären på Plaza Mar 2. De är ju väldigt söta, de små, men det känns fel att ha dem i skyltfönster. De borde få stanna hos sina mammor tills det blir sålda. Men lagar och regler är annorlunda här.

Själv tittade jag en del på fåglarna, särskilt på dvärgpapegojor, undulater och kanariefåglar. Längre fram hoppas jag kunna ha fåglar igen. De är vackra att titta på, och de livar upp. Många av dem har också vackra röster. Hundarna skulle säkert tycka att det var spännande att studera fåglarna. Längre fram...

Jag ska fortsätta att redigera foton, de från La Illeta står på tur. Vi får se hur långt jag hinner. Jag har ju lite annat att göra också.

PS2:

Nu är jag klar med Illeta-fotona. Från början var Illeta en ö. Men efter hand som det samlades tång och annat material från havet i sundet mellan ön och fastlandet, blev La Illeta så småningom en halvö. Och i modernare tid (1930-talet) har man dessutom fyllt på med grus för att även arbetsfordon ska kunna ta sig fram. (De två översta fotona är från kommunens webbsida.) För ännu längre sedan tillhörde ön fastlandet, men en jordbävning flyttade ut den i havet. (Man vet inte när, men det var flera tusen år sedan.) Från början lär ön ha legat ännu längre ut, sa guiden. (Men det får jag inte ihop riktigt, kanske jag missförstod vad hon sa.) 1943 återanvände man marken för att bilda en naturlig vågbrytare. Man sprängde med hjälp av dynamit, och förstörde och begravde då många förhistoriska lämningar. (Det lär ha funnits lämningar på fastlandssidan också.) Utgrävningarna stod obevakade i 30 år (det finns klotter på ett ställe), sedan köpte Alicante län halvön och hägnade in utgrävningarna.

 

För närvarande är Illeta dels Banyets en långsmal udde med en yta på 10.000 kvadratmeter, varav cirka 4000 kvm utgör det arkeologiska området. Halvöns högsta höjd är 7,8 meter över havet.

Det kostar 2 € i entré, vilket det är klart värt (en gång i alla fall). Vi hade en trevlig och kunnig guide som berättade utförligt om allting. (Enbart på spanska förstås.) Eftersom det nu har hunnit gå några dagar sedan vi var där, så har jag förstås glömt 3/4 av vad hon sa. (Egentligen: 3/4 av det jag förstod av allt hon sa...)

La Illeta dels Banynets heter så, efter legenden som säger att en drottning en gång badade där (i det som i verkligheten är gamla fiskodlingar). Els baynets ≈ badrum, bañar = att bada.

Men verkligheten är väl så spännande. Illeta är en av de viktigaste arkeologiska platserna vid Medelhavet. De första utgrävningarna genomfördes av F. Figueras Pacheco 1931-35, och en senare på 70-talet, av EA Llobregat. Deras arbete bekräftade att denna plats har befolkats av olika civilisationer och kulturer. Man har identifierat en romersk villa, islamiska material (för olika yrkesverksamheter), en Iberisk bosättning från bronsåldern, och vissa spår från den neolitiska perioden (som kom efter stenåldern) ungefär 10000 år f Kr. Trots sin ringa storlek, var La Illeta under årtusenden en viktig handelshamn.

Det första som guiden visade oss var en gammal grav. I den har man hittat en man och en kvinna. Eftersom graven var stensatt och man också hittade en kopparkniv, fyra elfenbens-knappar och två keramikkärl, så förstår man att det är betydelsefulla människor som har begravts. Om jag förstod guiden rätt så begravdes mannan och kvinnan inte samtidigt, men jag kan ha missförstått.) Graven är ungefär 3800 år gammal.

Sedan visade hon oss platsen där en hydda har stått för ungefär 5000 år sedan.

På La Illeta finns det också spår av en stor vatten-cistern. Man antar att man samlade regnvatten i den, för att ha som dricksvatten. Cisternen var troligen övertäckt. 

Under senare delen av bronsåldern (1800–500 f. Kr) byggde Iberierna en liten stad där, med två raka huvudgator och flera hus. Tyvärr förstörde man en del av de ännu äldre bosättningarna eftersom man återanvände en hel del av stenarna. Staden bestod av några bostäder, två tempel och många "industri"-byggnader. Man producerade bl a olivolja och vin, och tillverkade keramikkärl och vapen. Man odlade också fisk och kryddväxter.

Här och var på murarna (se ovan och nedan) sitter små plattor med siffror på. Plattorna sitter i skarven mellan de gamla lämningarna, och vad man sedan har byggt upp ovanpå (i bästa fall med liknande material) - för att visa hur man tror att det såg ut. (Själv föredrar jag öm man låter originalet vara som det är, och i stället bygger en liten modell bredvid som visar hur det troligen såg ut.)

Finns det ingen platta, så är det original-muren man ser.

Bilden nedan visar det enklare av de två templen. Detta hade ingång från huvudgatan, som alla andra hus. Det större (det var högre, det kan man se eftersom murarna är grövre) templet har ingången mot en sidogata - detta för att morgonsolen ska kunna lysa in genom dörröppningen.

Brädorna nedan har man lagt på för att visa hur det såg ut där man lagrade spannmål. (Det var luftspalt under brädorna för att hindra fukten från att tränga in.)

Ovan en gammal kvarnsten, nedan resterna va vinpressen.

Ovan pekar guiden ut ett bostadshus, se även nedan.

Det stora keramikkärlet har just den här formen för att man skulle kunna ställa det stadigt i sand, när vätska (olja eller vin) fraktades på fartyg.

På den yttre delen av halvön har man anlagt en provisorisk trädgård med sådana växter och kryddor som man använde sig av när ön var befolkad.

En av växterna, jag tror att det var den på fotot nedan (men vad den heter vet jag inte) - är så sällsynt så det är skyhöga böter om man nyper av några blad. (Jodå en uniformerad vakt beväpnad med batong följde oss på lite håll. Och skällde på barnen om de satte sig på en mur.)

Det fantastiska är, att under grus och fiberduk finns det många ännu outgrävda fornlämningar. Man hoppas att snart få pengar så man kan gräva ut även den här delen av La Illeta. Spännande!

Det fanns några informationsskyltar som visade vad man kan se från halvön. (En visar norrut och en söderut - österut finns bara havet, och västerut land.) Bra då fick jag bekräftat de höga bergens namn.

Nu fick jag för första gången se fiskodlingarna från andra hållet. Jag har redan många gånger sett dem på nära håll. (Det är detta som Bonnie kallar för sitt roliga klätterställe.)

Fiskodligarna är ända från romartiden! (Romarriket 753 f Kr - 476 e kr.)

(Jag fick inte med allt på ett foto. Det nedan kommer till höger om det ovan.)

Sedan blev det dags att titta på det tempererade badhuset.

I bassängen längst åt öster var det kallt vatten. I mitten var det varmt vatten, och längst åt väster eldade man. Man oljade in sig, värmde upp i ångorna längst in (bastubad), och badade sedan omväxlande i varmt och kallt vatten. Det låter nästan som ett modernt spa...

Ovan eldstaden, nedan de ovala öppningarna i taket där ångan blåste ut. Att man vet att taket såg ut så här (fast mindre modernt material), beror på att man har hittat likadana badhus i Italien - som inte är förstörda. (Italien ligger snett ut över havet, så de hade säkert kontakt via sjöfarten.)

Från andra hållet ser eldstaden ut som nedan.

Ja, guiden berättade mycket mer än det jag har återgett. Men ni kan ju inte begära att jag ska komma ihåg allt. Det är ju faktiskt så att jag inte förstod allt. Tänk så bra det hade varit om alla spanjorer kunde tala svenska...

När visningen var slut promenerade Jan, Lena, Ulf och jag hemåt.

 

Vi passerade hamnen.

Någon gång i framtiden ska jag kika in i öppningarna i sluttningen. Jag tror att det har förvarats fiskeredskap där, men det är bara det mest logiska som jag kan gissa på. Hamnen byggdes först på 90-talet, och innan dess gick havet ända fram till sluttningen.

Vi avslutade vår förmiddag tillsammans, med att äta glass vid glassbaren närmast hamnen. Även Ulf unnade sig en glass. (Själv gör jag det periodvis alltför ofta, vilket tyvärr sätter sina spår kring midjan... Just nu väger jag minst 3 kg mer än jag borde.)

Jag har fler foton att visa er, men resten får vänta till en annan dag. Bilden nedan passar bra som avslutning för i dag:

16-05-21:

Nu ska ni få se fotona från Boulevard Campello som jag tog lördagen den 14:e, för precis en vecka sedan alltså. (Och jag har ännu fler foton som jag fortfarande inte har hunnit visa. Det blir så när allt först händer på samma dag, och sedan datorn blir obrukbar just då.) Boulevard är ett företagarjippo - men trevligt. Det första fotona tog jag på förmiddagen, när evenemanget precis hade börjat. (Och Jan, Lena, Ulf och jag var på hemväg från visningarna av tornet + utgrävningarna.)

Precis utanför vår port, framför bar/café Ciento 20 (= 120 - efter numret på gatan), var det dansuppvisning. Mina fötter började dansa med av sig själva i de medryckande rytmerna. De andra stod stilla. Jag förstår inte hur de kunde - men vi är ju alla olika. Faktum är att nästan alla andra runt omkring - också stod stilla...

   

Sedan hann jag inte titta mer, för det var dags att gå ut med hundarna. När Boulevard började igen efter siestan, så gick jag en runda och tittade.

Då hade danslärar-paret uppvisning längre ner på San Bartolomé. Jag fastnade förstås, och stod och tittade rätt länge. (Och dansade med lite med fötterna - det var mest salsa som jag bara kan grunderna i.)

           

       

I en paus frågade jag den cubanska danslärarinnan, Yamilé Socarrás, om hon har dansskola här i El Campello. Men skolan ligger tyvärr i Alicante. Jag skulle annars gärna vilja lära mig att dansa salsa! Jag fick hennes visitkort. Kanske jag kan ta några salsa-lektioner längre fram? Dans är den roligaste sortens motion som finns, som jag ser det. I salsa tränar man både smidighet och kondition!

Jag gick tillbaka till vår del av gatan. Där spelade just en av frisörerna (från Jaime peloqueros) saxofon. 

Han spelar som ett heltidsproffs och går under namnet Mr Saxman, Alicante. Ni kan hitta honom på Facebook om ni vill lyssna en stund.

Nedan ser ni vårt hus och frisörernas nyrenoverade fasad. Det blev jättefint. Och så fick vi ju en handikappvänlig entré på köpet!

Synd att ingen tar bort klottret till höger om vår entré. Det fanns där när vi köpte lägenheten, och kanske det får vara kvar tills det är dags att måla om fasaden. Om jag hade haft tillgång till husfärgen, så hade jag målat över klottret... Jag förstår inte varför ingen annan har gjort det. Vår fastighetsskötare-städerska borde ha kunnat. Hon har målat om fönsterbågarna i trapphusen. Men det är så på andra håll i El Campello också, klottret får vara kvar år efter år - vilket förstås ger fel signal till klottrarna. Nu är det inte El Campello-ungdomar som klottrar. Det är under semestrarna, när staden är full av turister, som klottret kommer. Kanske storstads-ungdomar med andra vanor?

Senare på kvällen gick jag ut på gästrumsbalkongen och tittade/lyssnade på underhållningen, samt tog några foton. Där frisören spelade tidigare uppträdde en trollkonstnär.

Vi får se om jag framåt kvällen hinner redigera fotona som jag tog när jag gick längs stranden häromdagen. Nu på dagen hinner jag inte. Snart är det dags för hundarnas mitt-på-dagen-promenad som bli lite tidigare i dag, för sedan är vi alla bjudna på lunch hos Lena och Jan. Det ska bli jättetrevligt!

PS:

Det var verkligen jättetrevligt hos Lena och Jan. Så trevligt att de inte blev av med oss igen förrän framåt kvällen (och det var ju lunch vi var bjudna på). Vi satt på deras balkong och åt supergod mat som Lena hade lagat. Vi pratade om allt möjligt, och alla fyra hundarna var med. De har verkligen fint på sin balkong!

Det är trevligt när hundarna kan vara med. Ett tag satt Lucky och Wilda i Lenas knä, medan Bonnie och Stella låg i mitt. Ingen av hundarna tigger vid bordet, men de tittar förstås alla på vår mat...

   

   

   

Visst är bougainvilleorna vackra!

   

Eftersom Bonnie och Stella ska bo hos Lena och Jan när jag är i Skåne, så var det bra att de fick vänja sig vid miljön i dag. Lucky var en gentleman och tog emot mina tre flickor med viftande svans. Men när Jan reste sig upp, och rörde sig - då blev Stella plötsligt rädd och började skälla (så att Jan skulle förstå hur farlig hon är om han skulle komma nära). Stella är vår lilla räddhare... Men efter en stund fick Jan klappa henne, dock vågade hon inte titta på honom samtidigt... Men det ordnar sig nog. Det händer (tyvärr) att Stella skäller på gäster de första 20 minuterna (såvida de inte sitter stilla), men sedan brukar hon förstå att de inte är farliga - och då kan hon koppla av.

Tja, några bilder från stranden blir det inte i kväll, men nu fick ni se andra bilder i stället...

16-05-22:

Nu i eftermiddag har jag redigerat "strand-fotona" som jag tog häromdagen, då när jag gick längs stranden och ut på en pir. Det var ovanligt många SUP-bräde-paddlare ute den dagen. Det ser så härligt ut! Nästan som att "gå på vatten". Jag undrar vad det kostar att hyra en SUP-bräda några timmar? Det skulle vara spännande att prova! Här kommer fotona, det första tog jag från balkongen:

I dag tog jag inte med mig kameran, vare sig på morgonpromenaden, eller mitt-på-dagen-promenaden. Jag ville först komma i kapp med alla gamla foton. Det är jag nu.

Ute är det varmt (som mest 27˚) och soligt, och nästan proppfullt på El Paseo. Just i dag har tydligen många barn blivit vad som motsvarar vårt svenska "konfirmerade". Men i katolska länder är det mycket större - och efteråt samlas hela släkten på en restaurang för att fira tillsammans. Många restauranger var abonnerade och väldigt tjusigt dekorerade. De konfirmerade är väldigt uppklädda. Flickorna ser ut som små gräddbakelser - eller som små brudar. (Bilden nedan hittade jag på internet. Kanske jag borde haft kameran med i dag - så jag hade kunnat fotografera dem som jag såg på El Paseo?) Pojkarna brukar ha sjömansdräkt, kaptensuniform eller kostym och slips.

Konfirmationen sker vanligen när barnen är 9-10 år gamla. Det hela kostar familjen en bra slant. Bara barnets klädsel brukar kosta mellan 200 och 600 euro. Sedan tillkommer fotograf, vad restaurangen ska ha etc.

Från Spanienkusten.com kopierar jag nedanstående om förberedelserna till konfirmationen, som börjar hösten innan:

Barnen läser katekes under hela hösten och vintern för att lära sig att vara bra katoliker. Synder ”pecados veniales” och oförlåtliga synder som på spanska heter ”pecados mortales”, skrämmande låter det när man översätter. På svenska betyder det dödliga synder.
De oförlåtliga synderna kan vara tex. att inte gå på mässa en söndag, stjäla eller att masturbera sig. De förlåtliga synderna är så många att det inte går att komma ihåg alla. Ljuga, bråka med ett syskon, höja rösten mot föräldrarna, vara avundsjuk...
De vanliga synderna blir förlåtna om man ångrar sig och i sitt inre ber gud om ursäkt. De oförlåtliga synderna måste man söka förlåtelse för genom att bikta sig. Då får man ett ”straff” som leder till förlåtelse. Straffet är att be ett visst antal böner ett bestämt antal gånger.
När barnen har läst katekesen och har tillräckliga kunskaper biktar de sig för första gången, efter det är de färdiga för den första nattvarden. En viktig punkt är att man inte syndar mellan att man biktar sig och nattvarden. Det är absolut förbjudet att ta nattvard om man har synder som man inte har biktat.

Själv är jag så nöjd med att vara ateist, och med att tro på "det eviga (biologiska) kretsloppet". Jag tycker att de flesta religioner hindrar, förbjuder och inskränker vanliga människors liv. Vissa kan ju t o m döda i religionens namn - vilket förstås borde vara totalförbjudet inom samtliga religioner. Jag tycker att alla, oavsett religion (eller om man är ateist) ska sträva efter att försöka göra andra människor väl, att hjälpa varandra, att upp muntra och tillåta - inte trycka ner.

PS:

På tidiga kvällspromenaden tog jag med mig kameran. Men alla kaptener och gräddbakelser hade gått hem. Men en tjusig restaurangdekoration fanns kvar. (Ska vi gissa på att det är en liten flicka som har firat där med de sina?)

   

Efter promenaden la sig hundarna som vanligt på min säng. (Det är Wilda som lägger leksaker i sängen.)

16-05-23:

I morse skjutsade jag Ulf till flygplatsen. Det tog lite längre tid än vanligt, för det var trafikstockning kring Alicante. Just nu befinner Ulf sig uppe i luften. Han mailade nyss (12:03) att planet befann sig över Medelhavet norr om Ibiza.

Själv har jag redan hunnit tvätta hans lakan som nu hänger på tork på balkongen. De torkar nog snabbt i solen och vinden, så jag sätter igång en maskin med resten av hans tvätt också. Lika bra att ha det gjort, och bättre att det ligger rent i skåp och lådor.

PS:

Det var lugnt ute på vår mitt-på-dagen-promenad, precis som det brukar vara på måndagarna.

När vi kom hem igen så stoppade jag (nästan) allt jag ska ha med mig upp till Skåne i vakuum-påsar och sög ut luften. Nu fick jag plats med nästan allt i resväskan (vilket jag inte fick innan). Mest är det saker som Jenni ska få, men även ett set vinterkläder till mig - som jag ska ha liggande hos Linda i Ängelholm. Jag har redan lite andra (utgallrade) kläder liggande i en väska hos Linda. Då behöver jag inte släpa en massa fram och tillbaka, utan kan resa med enbart handbagage. På hemvägen från Ängelholm ska jag resa med bara handbagage. Jenni ska nämligen få den turkosblå resväskan också.

Som handbagage-väska ska jag ha min rosa Samsonite-ryggsäck. Den är aningen mindre än tillåtet kabinväske-mått, väger bara 6 hg, och har särskilt fack för datorn. Sakerna som ligger t h om väskan (bl a en ask + en hund-bärväska till Jenni) ska ligga i ryggsäcken + de få klädesplagg jag kommer att ta med mig upp + lilla datorn. Allt ska nog få plats utan problem, och vikten kommer det inte att bli problem med. (F ö väger resväskan bara 12½ kilo av 23 tillåtna, men den är liten så jag kan inte fylla i mer).

Nu hänger tredje omgången tvätt på balkongen. Jag tvättade matbords-duken med citroner på också, jag ska inte ha någon stor duk på bordet i sommar. Jag har börjat inta vardagsrummet! Jag har burit upp mina två blombord, och planerar att ha nästan alla inomhusväxterna i vardagsrummet i sommar. (Jag ska möblera om över sommaren. Jag behöver kunna öppna balkongdörrarna.) I morgon ska jag bära upp mitt datorbord. Nu känner jag mig fri att göra vad jag vill, och ha det som det passar mig. (Jag trivs bäst på ovanvåningen, där man kan se havet.) Ni vet när katten är borta så dansar råttorna på bordet...

Vov på er! I går var husse vov-snäll. Vi hade det så vov-mysigt, så vov-mysigt. Jag fick sitta i hans knä. Husse klappade mig, och så sa han: Du är fin Bonnie. Du är en fin chihuahua. Och det är jag ju verkligen!

MEN - i dag har husse försvunnit. Och jag som hade tänkt att vi skulle ha det vov-mysigt i kväll också! Jag tror att matte slarvade bort honom på flygplatsen. Det brukar hon, när dom åker dit. Och sedan dröjer det vov-länge innan husse hittar hem igen. Matte borde aldrig köra till flygplatsen, i alla fall inte utan mig. För jag hittar vov-bra! Jag skulle kunna nosa oss hela vägen hem igen. Ja, vov och voff då!

PS2:

Klockan 18:03 sms:ade Ulf att han var hemma. Skönt att allt gick bra! Jag har just varit ute på tidiga kvällspromenaden. Nu ska jag sätta mig i läs-fåtöljen och läsa i min spanska heminredningstidning Casa, som kom i dag. Jag räknar med att få sällskap i fåtöljen av några hundar. 

PS3:

Jag hade inte ro att sätta mig, förrän jag hade möblerat om i vardagsrummet. Det är inte klart i alla detaljer än, men möblerna står på plats (och golvet är skurat). Jag har ställt några växter i Ulfs rum också. (Jag lovar Ulf - jag ska flytta bort dem innan du kommer tillbaka i oktober.) De i vardagsrummet står på blomborden, som är lätta att flytta åt sidan när jag öppnar balkongdörrarna. Soffan och Kallax-byrån får stå på det enda tänkbara sättet. Det kanske inte är snyggast att ha det så här, men det fungerar! Matbordet har jag ställt på diagonalen. Jag föredrar att ha det så, för då kan 3 av 4 som sitter vid bordet se havet. Så här ser det ut just nu:

   

   

Och så här ser Bonnie ut när Wilda kommer upprusande i sängen...

 

Nu ska jag sätta mig och läsa. I kväll kan jag ju läsa så länge jag vill. Fast jag siktar ändå på att lägga mig i tid...

16-05-24:

De river det lilla vita huset, med den stora vackra lila bougainvillean, som man kan se från vår balkong. Och jag tar förgivet att man kommer att riva det röda huset bredvid också. Husen har samma ägare. Jag har anat att något var på gång. Jag har sett att de har burit ut allt som fanns inne i husen (från både det lilla vita och det röda). Och jag har sett folk stå och peka uppåt ovanför husens tak.

Förmodligen kommer det att byggas ett flerfamiljshus där. I så fall kommer en liten bit av vår havsutsikt att försvinna, även om det inte är tillåtet att bygga högre än fyra våningar. Huset mitt emot vår balkong tillhör samma comunidad som detta, så det huset kommer aldrig att bli högre. Och de två små som ligger närmast vår comunidad, bl a det med blå dörrar, är nyligen renoverade (det ena nu i vår), så det lär dröja många år innan de eventuellt säljs. Vår havsutsikt kan aldrig försvinna helt, bl a för att den lilla gatan Alcalde ligger där den ligger. Men det är ändå synd att bli av med en bit...  Dessutom har jag tyckt om att titta på bougainvillena.

Jag har skrivit och ritat lite på fotona nedan, för att underlätta för er att förstå vilka hus som avses.

Lägg märke till det spanska el-lednings-systemet. Ledningarna är inte nedgrävda, som det är brukligt i Sverige, utan hänger i luften. Och för att grannarna längs hela gatan ska ha ström även under byggets gång, så måste ledningarna hänga där i luften (och vara i vägen) utan att skadas...

Fotona ovan och nedan har jag tagit från El Paseo, mittför Alcalde-gatan.

Lite sorgligt känns det alltid, när gamla hus rivs. Detta helt oberoende av vår utsikt. Ett stycke historia försvinner, men det är ju tidens gång...

PS:

Jag tittar lite på rivningsarbetet efter hand. Nu finns inte den stora lila bougainvillean mer. Snyft.

Det är bra tur att grannen mittemot det visa huset (men med ingång från San Bartolomé) har sin bougainvillea kvar. För då har jag en stor fin att titta på.

Även i dag var det lugnt och skönt på El Paseo. Kommunen har börjat förbereda inför badsäsongen. Nedan börjar handikappbadet ta form.

Hundarna tycker att det är varmt att gå i solen, så vi satte oss en stund på en bänk. En gammal kvinna kom fram och ville hälsa på dem. Hon gjorde allting rätt, men tyvärr skällde Wilda ändå. Hon hade haft hund i alla år, sa hon. Men nu kände hon sig för gammal. Jo, den dagen kommer förstås - när man inte längre kan ta ansvar för en hund. Det blir nog väldigt tomt!

På hemvägen gick vi som vanligt förbi platsen där det lilla vita huset brukade finnas.

Nu har de börjat riva det röda huset bredvid! (Fast det är siesta...)

PS2:

Nu börjar jag undra var tomtgränserna egentligen går. Att de har rivit de små skjulen på gården innebär att deras granne har förlorat sin mur. Så nu ser nästa bougainvillea också ut att vara i farozonen.

Nu står jag i vardagsrummet och skriver de här raderna. Sommartid så "lever" jag i vardagsrummet. Jag bara sover på nedervåningen. (Och hade jag fått välja själv så hade jag valt att ha sovrummet häruppe som mitt.) Just så här ska datorbordet inte stå, utan lite mer åt sidan. Men för stunden (innan jag har börjat öppna balkongdörrarna) så får det stå här.

Jag har tänkt att jag skulle visa foto på när Wilda biter Stella. Men för det mesta har jag inte kameran till hands. Och när jag som nyss hade det, så blev alla bilder utom den nedan suddiga = ännu suddigare. Wilda biter Stella i svansen eller ena bakbenet och drar. Hon menar säkert inget illa med det. Hon vill förmodligen bara leka. Men Stella uppskattar det INTE. Och ibland gör det ont - för då skriker Stella. Om Wilda åtminstone hade varit hälften så stor - så skulle Stella haft lite bättre chans att klara sig. Bonnie ger igen! Henne har Wilda respekt för. Dock inte värre än att hon utmanar henne i ett kör. Men Stella (som ju är en liten räddhare - vilket man har rätt att vara) är det synd om!

16-05-25:

Jag lägger mig lite tidigare om kvällarna nu när jag är ensam, och går upp lite tidigare på mornarna. Det passar mig bättre. Det är skönt att slippa passa några tider. Nu kan jag även äta kvällsmat precis när jag vill. Det känns mer avslappnat så. Skönt att slippa "förhållningsorder" en tid. Jag är så dålig på att vara "den perfekta hustrun". Jag gör dagligen så många fel. Nu kan jag bara vara mig själv. Det känns faktiskt lite som sommarlov...

Snyft, nu är även den andra lila bougainvillean borta, och även det fina fikonträdet som stod bredvid. Tomtgränsen går tydligen invid de andra husens fasader. Det vita och det röda huset har varit i dåligt skick flera år. Men det är ändå lite tråkigt att se, att det som tog lång tid att bygga upp (och odla) kan raseras på bara två dagar. Men man kan inte leva kvar i det gamla. Nya tider kommer. Det kanske blir ett jättefint hus det nya som kommer på de gamlas plats. Hoppas de ordnar en liten innergård eller ett ljusschakt (med patios), som huset bakom har.

Jag pratade med Maud via Skype i går. Allt är bra med henne, men hennes hus är ännu inte klart (eftersom hon saknar pengar till det sista). Däremot har hon fått lite växter i trädgården. Allt blir säkert fint när det väl är klart. Synd bara att hon ska behöva bo provisoriskt under så lång tid.

Lena tittade inom i förmiddags. Jag visade hur mycket (lite) mat hundarna ska ha, samt var vattenkannorna står. Lena ska ju passa både hundar (Bonnie + Stella) och växter när jag är i Skåne. Alicia mailade att hon ska höra av sig när hon kan hämta Wilda. (Hoppas det blir i dag eller i morgon, för på resdagen blir det för stressigt.) Det ska bli kul att komma till Skåne! Men jag har en del att förbereda innan jag reser.

PS:

Här kommer fyra foton från vår mitt-på-dagen-promenad.

Tänk att jag ännu inte har solat eller badat en enda gång. Fast säsongen är lång här, och jag väntar helst till vattentemperaturen är några grader över 20˚ (och den är bara 18-19˚ nu). UV-index är redan 9, så sola skulle jag kunna. Men både sol och bad får vänta tills jag har kommit tillbaka från Skåne. Lite färg (i ansiktet, och på armar och ben) får jag under våra dagliga promenader, så jag är inte helt likblek...

♫ "Nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort"... ♫ ♪ (Textraden från Trettifyran.)

16-05-26:

Det var molnigt på vår morgonpromenad, men solen tittade fram strax därefter. Nu är även det röda huset borta. (Nu kommer ni inte att få se fler foton på byggarbetsplatsen förrän jag är tillbaka igen, och bara om/när det händer något intressant. Det är ju ingen "rivnings-blogg" det här.)

Jag ska möta Alicia klockan 14 för att överlämna Wilda. Annars håller jag på med alla de där små förberedelserna man måste göra när man är hemifrån några dagar. Under dagens lopp ska jag överföra allting från Christeltango, från min vanliga dator - till min lilla resedator. Jag kan bara ha den aktuella texten på en hårddisk åt gången. (I sådana här fall vore det inte så dumt att ha allt i "molnet".)

Jag har inte hunnit visa hur förhållandevis rymligt jag har det i mitt sovrum, nu när både växter och datorbord finns i vardagsrummet. Det är fortfarande trångt - men stor skillnad. Nu behöver jag inte längre åla mig fram mellan möblerna. Nu får det vara så här till oktober. (Men jag måste nog sätta tillbaka gavlar och rygg på gästsängen, någon gång under sommarens lopp.)

       

Nu ska jag strax gå till Lena för att lämna lite "hundsaker" ( bl a sängar och mat) som hon behöver när Bonnie och Stella ska vara där.

Vov på er! Det är något på gång. Jag känner det på mig. Matte har packat en stor resväska, men hon har inte tagit fram vår väska - den som vi brukar åka i när vi reser bort. Jag vill inte vara hos Conchi fler gånger när matte är borta. Nä, bara för att där är så vov-obekvämt - man får bo ute. Och så är där vov-tråkigt också.

Matte säger att vi ska få bo hos Lucky. Det skulle vara vov-bra, för Lucky är en trevlig hundkille - och hans matte och husse är också trevliga. Jag undrar om man får god mat där? Eller om det blir det vanliga torrfodret? Jag ska göra mitt bösta för att fjäska för Lena. Jag tror det är hon som bestämmer över maten. Det gör väl inget om jag blir lite tjock... Ja, vov och voff då!

PS:

I samband med vår mitt-på-dagen-promenad så träffade jag Alicia och lämnade över Wilda. Hoppas att Wilda får det bra där de här 11 dagarna. Det var väldigt varmt och skönt ute, nästan så jag blev sugen på att bada. Men det får vänta tills jag kommer hem igen. I dag skulle jag inte hinna. Jag måste dammsuga upp de största dammtussarna, överföra Christeltango (tar en timme) samt packa det sista som ska ner i ryggsäcken. Jag tog bara två foton på playan:

Och sedan ett på den nya magdansskolan (eller orientalisk dans som det egentligen heter) som snart ska öppna i det pyttelilla huset bredvid restaurang Tasca Marinera. Fördelen med magdans är att man inte behöver någon partner. Den här lilla dansskolan ligger bara 1½ kvarter från mig. Om de inte är för dyra kanske jag skulle börja där? Magdans är bra för smidigheten. Fast egentligen är jag mer sugen på att lära mig att dansa salsa...

PS2:

Nu ska jag snart gå sena rundan med Bonnie och Stella. Jag är klar med mina förberedelser. Så nu skriver jag de här raderna på lilla datorn. Där kan jag inte uppdatera FileZilla! Jag kommer inte åt installera-knappen för att skärmen är för liten... Se jämförelse-skärmdumpar från stora respektive lilla datorn.

Jag skulle kunna kringgå problemet genom att först avinstallera den gamla versionen, och sedan ladda ner en ny. Men det ids jag inte så länge den gamla fungerar.

Stella ligger i mitt knä nu. Jag kommer att sakna mina små de här 11 dagarna!

Troligtvis hinner jag inte skriva något här under morgondagen. På morgonen ska jag tvätta håret, stoppa ner även börs, dator mm i handbagaget, gå två promenader med mina små - och vara klar att köra till flygplatsen senast klockan 12:45. Jag kör dit i min bil tillsammans med Lena. Hon väntar sedan på flygplatsen någon timme, tills Jan (som har varit i Skåne ett par dagar) landar. Sedan kör Jan hem bilen. Praktiskt!

Mitt plan ska landa på Kastrup klockan 18:50. Sedan ska jag åka tåg därifrån till Ängelholm. Dit kommer jag ungefär vid läggdags (om inget hakar upp sig). Jag ska sova hos Linda första natten, och hos Jenni sedan. Det ska bli SÅ roligt att träffa mina nära och kära!

16-05-28:

Det blev en lång resdag i går. När jag i förrgår skrev att jag torde komma fram vid läggdags, så menade jag min läggdags (≈ kl 21) - inte vid "vanligt folks läggdags". Men jag kom fram till Linda först 23:30! (Och jag skulle ha kommit en timme senare om hon inte hade hämtat mig på Knutpunkten i Helsingborg.)

Allt blev försenat! (Utom början på resan då jag körde till flygplatsen i Alicante i sällskap med Lena.)  När det var dags för boarding hade planet inte landat, men vi fick ingen info. En passagerare i den långa kön fick dock ett sms om att planet var 1 timme och 10 minuter försenat. Sedan kom kapten med sin besättning. Inte ens de hade klara besked. Kapten var väldigt service-inriktad. Han ringde sitt huvudkontor och kunde sedan berätta att planet varit försenat redan på dagens första flygning, och sedan blev ytterligare försenat nästa tur, och skulle landa minst en timme försenat.

Vi startade 1½ timme försenade och kunde bara flyga in 10 minuter på vägen upp. Sedan kom nästa försening - när vi väntade på våra väskor. Först stod det "Alicante 5 minuter, 4 minuter, 3 minuter" men sedan plötsligt "Alicante försenat". Vi väntade och väntade. Väskor från en massa andra plan kom, men inte våra. Klockan 20:45 kom äntligen min väska. Jag gick vidare till tåget och såg att nästa tåg till Helsingborg (via Öresundsbron) skulle gå 21:26. Det tåget hade slutstation Helsingborg. Från Helsingborg skulle nästa tåg mot Ängelholm gå först 23:22. Men Linda räddade mig från ytterligare väntan genom att hämta mig. (Vi sms:ade varandra.)

Som tur var hade jag trevligt sällskap på flyget, av 80-åriga Barbro. (Som inte hade en enda rynka och såg ut att vara max 65, och var lika pigg till sinnet. Kul att det finns sådana.)

Jag har sovit hos Linda i natt, men ska sova hos Jenni kommande nätter. Linda har inte internet, så härifrån kan jag inte maila / läsa mail. (Jag ska kolla mina mail hos Jenni i kväll.)

PS:

Det är så vackert här i Ängelholm! Jag har tagit flera foton både från staden och från promenadstigarna längs ån. (Linda och jag har promenerat runt en del.) Jag kommer förstås att lägga in flera foton här, men inte i kväll. Jag sov alldeles för lite i natt, och är väldigt sömnig. Jag är hos Jenni nu. Hon har ordnat så fint för mig. Jag får sova i hennes säng, så sover hon själv på en uppblåsbar madrass i vardagsrummet.

I morgon ska jag och Linda köra hem till min mamma. Dit kommer också mina syskon. Det ska bli kul att träffa alla! Jag kommer förstås att ta en hel del foton i morgon också, och förmodligen vara för trött på kvällen för att visa dem för er på "rätt dag". Men ha tålamod - på måndag har jag en obokad mellandag, så då kommer jag i kapp. (Sedan ska jag träffa Lena T på tisdag, och Gunilla på onsdag.)

Ett foto på Jennis lilla sötnos Molly ska ni dock få se:

16-05-29:

Det har varit en trevlig morsdag i dag. Ovanligt trevlig för mig, eftersom jag har träffat två av mina tre barn + min egen mamma - på samma dag. (Det händer ju alltför sällan nu när jag bor i Spanien.) Linda och Jenni hade skrivit urgulliga kort som de gav mig i morse, och Johan mailade.

Efter lunch åkte Linda och jag ut till min mamma Birgit i Munka-Ljungby. Dit kom även mina syskon. Uno hade med sig både Anita och Ted, Gun hade med sig Magnus och Sara (men Anna kunde inte komma), men Dan kom ensam (eftersom Sara tyvärr jobbade, och Lucas och Louise besökte sin mamma Mia). Jag var glad att jag kunde träffa de flesta i familjen. Det blir ju sällan det också - p g a avståndet.

Vi satt ute och fikade och pratade flera timmar - och hade väldigt trevligt. Vi passade på att ta några familjekort. Ni ska få se fyra foton i kväll, men fler kommer. Först ett på mamma Birgit (nu 90 år och 9 månader gammal).

Sedan ett på Uno, mig, mamma, Gun och Dan. Mamma var trött, så hon satt på rollatorn. (Annars är hon lika lång som Gun. Jag är kortast i vår familj.)

Sedan två foton på mig och mina syskon. Jag skulle gärna träffa dem oftare!

Jag fotograferade en del av blommorna i mammas trädgård också, och de andra fotograferade också när vi stod uppställda (samt satt vid bordet) - så ytterligare några foton får ni nog se längre fram. Och så ska jag visa er en del av alla foton som jag har tagit i Ängelholm. Eftersom jag ska ha en mellandag i morgon, så hinner jag nog med Ängelholmsfotona då i alla fall.

16-05-30:

Jag har hunnit bearbeta en del av fotona, men inte alla. Så snart jag hinner så lägger jag in dem här. Men nu ska ni först få se några foton på Jennis lilla söta bolognese Molly. Det är nämligen Mollys födelsedag i dag - hon fyller 1 år. Jag tog med kameran på eftermiddags-promenaden. Men det är inte lätt att fotografera Molly. Hon har nämligen väldigt mycket spring och skutt i benen, så de flesta fotona blev så här:

   

   

Ibland lyckades jag dock få med hela Molly, fast sällan framifrån...

   

   

   

   

Om en stund kommer Linda och Robert hit till Jenni. Då ska vi fira Mollys 1-årsdag tillsammans.

PS:

Molly låg på dörrmattan och väntade på sina gäster, och hon blev förstås väldigt glad när Robert kom. Av honom fick hon en fin cykelkärra (specialgjord för att transportera hundar i), och det är minsann ingen dålig 1-års-present!

   

När Molly inte busade med Robert och Linda, så låg hon och gnagde på sitt råhudsben. Hon verkar vara nöjd med sin födelsedag.

   

Nu ska Linda, Jenni, Molly och jag gå en tidig kvällspromenad tillsammans. (Jag undrar när jag ska hinna med alla de andra fotona?)

PS2:

Här kommer fyra foton från Mollys kvällspromenad:

   

   

Och sedan ska ni få se resten av fotona från morsdagsfirandet hos mamma (fast först blombuketten som jag fick av Linda och Jenni).

Här ser ni oss när vi sitter på mammas altan och fikar. (Mamma sitter på en lägre stol, så hon ser så liten ut.)

   

   

Och sedan fotograferade vi varandra gruppvis (men någon måste ju alltid hålla i kameran - så alla kom inte med samtidigt).

   

Resten av fotona visar vackra blommor i mammas trädgård.

   

   

   

   

Rhododendron-sorten ovan till höger heter Furnivals daughter, och den nedan heter Abendsonne - det minns jag, för de har varit mina en gång.

   

Liljekonvalj är min älsklingsblomma (fast den inte är rosa). Jag älskar doften!

Ni får också se de foton som Linda och jag tog häromkvällen, när vi tillsammans gick längs å-promenaden. Det är vackert i Ängelholm!

   

    

   

Nu får det räcka med foton för i kväll - annars kommer jag aldrig i säng. Klockan är snart halv elva (= jättesent för mig)!

16-05-31:

I dag har jag träffat Lena T. Vi fikade på samma trevliga fik där jag träffade Lasse och Birgit förra året. Lena och jag åt paj, sallad och kaka med den trevliga utsikten nedan, medan vi pratade och pratade.

Fast jag har gjort annat än att prata i dag. Det är en hel del praktiskt jag måste passa på att ordna när jag är i Sverige (som inte kan göras på distans). Bl a har jag öppnat ett bankkonto i Handelsbanken. Detta för att kunna få en e-legitimation. Som utlandssvensk kan jag bara få detta genom SEB och Handelsbanken, och då valde jag den senare för att Johan jobbar där.

I dag har förresten vädret åter blivit "normalt". Det har regnat! Och åskat. Men det har varit varmt och skönt mellan skurarna.

Nu ska ni få se de 51 foton jag hittills har tagit i de centrala delarna av Ängelholm. Jag visar dem i den ordning som jag har tagit dem.

   

   

   

   

Utanför Ängelholms stadshus (nedan) kan man tanka sin elbil gratis. Bra!

Visst är det vackert med så många blommor (i "balkonglådor", urnor och planteringar) som det finns i Ängelholm. Jag säger det igen: Ängelholm är en vacker stad!

Det var alla foton - för stunden. Jag har kvar en omgång som jag tog i Pytteskogen häromdagen. (Och så tar jag förstås några nya var dag.) Det är lite krångligare att redigera foton på den här lilla datorn. RAM-minnet orkar inte riktigt, och jag kan ibland inte se hela fotot på en gång.

Nu är det snart läggdags - igen. I går lyckades jag inte somna förrän drygt klockan 02. (Jag hade lite ont här och där - ålderskrämpor ni vet...) Jag hoppas somna tidigare i natt, för det är roligare att känna sig utvilad.

16-06-01:

Jag somnade sent och vaknade tidigt (och vaknade av värmevallningar däremellan), så utsövd känner jag mig inte precis. Å andra sidan får jag en stund nu på morgonen när jag kan hinna lägga in fotona från Pytteskogen, som jag tog häromdagen när jag var ute på promenad med Linda. Pytteskogen är ett område för barn (och deras föräldrar). Där finns massor av härliga lek-miljöer som stimulerar fantasin. (Och jag fotograferade bara en bråkdel.) Se själva:

       

   

   

   

   

   

   

   

Tänk så många roliga lekar man kan leka i sådan miljö!

I dag ska Linda, Jenni och jag besöka min kusin Gunilla och min moster Sonja i Arild.

PS:

Som vanligt var det väldigt trevligt i Arild! Dessutom är det så vackert där. Linda, Jenni med sin Molly, och jag, var bjudna på lunch hos Gunilla och hunden Lucy. (Sonja anslöt senare när vi fikade.)

Molly och Lucy har träffats förr. De började genast leka jaga-leken tillsammans.

   

Vi gick, som vi brukar, en promenad ner mot havet och naturreservatet. (Jenni har parasoll eftersom hon har solkänslig hud.)

När vi kom ner till havet så började hundarna genast bada, vilket inspirerade Gunilla, Jenni och Linda att vada ut en bit i vattnet. Själv stod jag kvar på landbacken...

   

Hundarna tyckte att tången luktade fantastiskt spännande, och Lucy kom på att man kunde rulla sig i den. (Bonnie hade tyckt om att vara med! Hon älskar att rulla sig i diverse mer eller mindre väldoftande "klet". Fast den här gången slapp jag att bada hundar efteråt.)

   

   

   

   

Ser ni att blommorna nedan växer i en hjärt-formation? Visst är det fint!

Nedan Sonjas, och numera även Gunillas hus. (Gunilla har sålt sitt eget hus, men disponerar det ännu - så det var där vi åt lunch och fikade.)

Skulle ni också kunna tänka er att ha utsikten nedan? Det skulle jag (fast jag skulle ändå föredra El Campello sisådär 10 månader om året).

Nedan låser Sonja sin dörr när vi skulle gå över till Gunillas hus (som ligger mittemot).

   

   

Lunchen åt vi utomhus, men när vi fikade efter promenaden fick vi sitta inne - för då regnade det plötsligt. Typiskt svenskt sommarväder alltså... Hundarna fick sitta i knä en stund.

   

   

Efter fikat, följt av en massa pratande (vi har alltid mycket att prata om), så var Gunilla tvungen att rusa till jobbet. Hon hade en husvisning. (Hon har ju egen mäklarfirma: http://www.kullamaklaren.com/.) Vi pratade en liten stund ytterligare med Sonja, men sedan åkte vi tillbaka till Ängelholm igen.

   

Och nu har klockan återigen blivit mycket (läggdags för mig). Det är intensiva dagar! Mycket roliga, men jag blir trött. I morgon eftermiddag är det meningen att jag ska hälsa på mamma i Munka-Ljungby.

16-06-02:

I dag har jag varit hos mamma i Munka-Ljungby i drygt fem timmar. Vi har pratat om mycket, både stort och smått. Om nytt och gammalt, om livet och döden, och om hennes fina trädgård. Vi älskar båda växter. Det är sällan vi får tillfälle att prata, bara hon och jag, i lugn och ro. Och det var skönt att kunna sitta utomhus. Vädergudarna har varit nådiga mot mig den här gången. (Ni kanske har glömt, men det har inte jag. Förra året frös jag så mycket att jag var tvungen att köpa ett par långbyxor + en dunjacka - eftersom jag hade för tunna kläder med mig.)

Här kommer några foton från i dag:

   

Tusenskönor anses vara ogräs, men både mamma och jag har med flit planterat in sådana i våra gräsmattor - bara för att vi tycker att de är så söta. (Om de som senare köpte mitt hus, och övertog min gräsmatta, tyckte samma sak vet jag förstås inte.)

På väg till bussen gick jag längs Sågmöllevägen. När jag passerade på bron över ån, så tog jag två foton mot vattenfallet. I den här ån badade mamma när hon var barn.

Vid ett par tillfällen så har Jan skickat foton till mig på Bonnie, Stella och Lucky. (Tack för fotona, Jan!) Jag har kunnat konstatera att mina hundar har det väldigt bra. På dagens foto är även Lena med, så det vill jag inte undanhålla er. Lite hemlängtan får jag när jag ser El Paseo och hundarna... Fast just nu är jag glad att vara i Ängelholm! Var sak har sin tid. På måndag reser jag hem igen.

 

 Jag har inte hört något från Alicia, men hoppas förstås att även Wilda har det bra.

16-06-03:

I förmiddags var jag på Försäkringskassan och ordnade ett levnadsintyg för i år. Skönt att ha det gjort. Ni minns kanske att jag fick springa runt från den ena spanska myndigheten till den andra förra hösten, utan att få någon påskrift. Nu behöver jag inte bekymra mig om detta, förrän framåt nästa höst.

Annars har jag tagit det lugnt i dag. Linda och jag gick en promenad med Molly, och det märks att jag är trött. Jag tog totalt bara tre foton, jag som ofta tar över 100...

Sedan gick vi hem till Jenni. Där fick Linda det delikata uppdraget att lära mig min nya smartphone. Jag fick nämligen en sådan av Ulf häromdagen (i för tidig födelsedagspresent). Huawei honor 4X heter den, och har fler finesser än den smartphone som jag fick "gratis" av Telefonica. Den bästa finessen med den här (utöver 13 megapixlars kamera) är att den har plats för två SIM-kort. Jag slipper alltså hädanefter att ha två telefoner (en med mitt svenska, och en med mitt spanska mobilnummer). Jenni tog ett foto på oss i smyg. Visst ser jag koncentrerad ut...

Linda hjälpte mig med alla grundinställningar, och förklarade "hur man gör" (så att även en "dummie" fattar). Jag tror faktiskt att jag kommer att kunna svara om det ringer! Men det dröjer nog innan jag hanterar telefonen utan en djup koncentrationsrynka i pannan. Ännu kan jag inte börja använda den. Det spanska SIM-kortet finns i El Campello, och det svenska är för stort och måste klippas till i micro-SIM-storlek.

Nu har Jenni kvällsmaten färdig. Det luktar gott, så jag avslutar detta.

PS:

Jan skickade foton på två sanna hundvänner. Så bra mina små har det!

   

16-06-04:

I dag har Jenni och Molly varit i Skepparkroken. Dit åkte de cykel respektive cykelkärra.

   

Själv har jag varit hemma hos Lena T i Farhult största delen av dagen. Som vanligt har vi haft väldigt mycket att prata om. Det känns bra att ha en väninna som man verkligen kan prata med - om precis allting. Goda vänner är guld värda! Förargligt nog glömde jag att fotografera Lena, men jag tog några foton av hennes rabatter. Se så fina aklejor hon har:

   

   

Lena och jag gick en lång promenad, ner till Farhultsbadet (förbi Unos hus, men jag såg ingen i trädgården), genom skogen, och tillbaka längs vägen. Under promenaden passade jag på att fotografera blommor och lite annat.

Bl a den här lilla söta flickan som just hade varit nere och badat.

Lena fastnade faktiskt på ett av mina foton, det ovan - men hon syns knappt. Hon badade fötterna, men det gjorde inte jag. (Jag ska bada senare i El Campello, när vattentemperaturen är över 20°.) Nedan en "typisk svensk idyll" med flagga och allt.

   

Lupiner är vackra...

Pioner likaså.

   

Lena och jag hann med lunch och fika också, och så tittade vi på foton från den fina lägenheten hon ska flytta till. Men mest så satt vi bara och pratade. Kanske har jag ett uppdämt behov av att prata om annat än bara ytliga saker - på ett språk som jag till fullo behärskar. Jag kan ju inte uttrycka exakt det jag vill på spanska, och kommer kanske aldrig att kunna (trots att jag ständigt försöker utöka mitt ordförråd).

I morgon är min sista dag här i Ängelholm för den här gången (jag reser härifrån på måndag morgon). Då ska jag umgås med Linda och Jenni.

16-06-05:

Även i dag skiner solen! Sådan här tur med vädret har jag aldrig tidigare haft under en Sverigevistelse. Jag är så glad när jag slipper frysa - och solskenet är ren bonus. Förmodligen går vi till Hembygdsparken i eftermiddag.

Molly har börjat löpa. Hon är inte alltför förtjust i sitt löpskydd, men finner sig i det hela...

Lova nu att ni inte skvallrar för Bonnie om produkten nedan. Annars blir hon sur för att jag inte tar med en i varje smak, i handbagaget, på hemvägen... (Det där med frysvara har hon inte riktigt koll på.)

PS:

Vi gick en trevlig promenad i Hembygdsparken, och skogen däromkring - Linda, Jenni, Molly och jag. Jag tog som vanligt ganska många foton. Dem får ni se så småningom. Nu varken hinner eller orkar jag.

Just nu ägnar jag mig åt att packa min väska. Jag kommer bara att ha handbagage på resan ner. Jag har en Samsonite-ryggsäck för ändamålet. Nu har jag lite problem. Inte med vikten. Jag får ha 10 kg och väskan väger 9,6. Men jag har problem med måtten! Ryggsäcken är något lägre och något smalare än maxmåtten - men den är mycket djupare. Den får vara max 20 cm djup (vilket den kan vara om man inte packar den proppfull) - men just nu är den 33 cm på bredaste stället! Då går den inte under ett flygsäte. Alltså kan de stoppa mig.

Utöver ryggsäcken får jag lov att ha en mindre datorväska eller handväska. Jag har bara en liten magväska. I den har jag bl a en hopvikbar tygkasse. OM de klagar så skulle jag kunna använda den som "handväska/datorväska", och flytta över både magväskan och en del annat dit. Men först ska jag förstås försöka packa om. Men jag har bl a en tjusig förvarings-ask som jag fick av Lena, och en porslinskruka som jag har köpt själv. Jag har stoppat andra saker i bådadera, men de tar ändå stor plats just på djupet. Kläderna har jag komprimerat, så där kan jag inte göra mer. För att vara på säkra sidan på att allt får plats, så kommer jag att stoppa ner datorn redan nu.

Alltså kommer jag inte att skriva mera här i dag, och i morgon hinner jag knappast på hela dagen. Så först på tisdag eftermiddag får ni veta hur det går/gick. I morgon kommer Jan att hämta mig på flygplatsen i Alicante (med min egen bil). Vilken lyx!

Om ni vill nå mig så kommer jag att ha min svenska mobil på tills jag går ombord på planet. (Men jag stänger av den i natt.) Fr o m måndag kväll så kan ni nå mig på mitt fasta telefonnummer i El Campello igen, och via mail förstås. (På tisdag förmiddag ska Stella till veterinären för att få sin Canileish-vaccination, men därefter kommer jag att uppdatera min webbsida.)

16-06-06:

Nu är jag hemma i El Campello igen! Allt har gått bra, men trots att själva flygturen normalt bara tar 3 timmar och 20 minuter - så tar resan hela dagen. Jag gick från Jenni 09:30 och kom hem kl 19:10. Jag är mycket trött! Bonnie och Stella och jag blev så glada när vi såg varandra, och vi har redan hunnit kela mycket (samt gå en liten promenad). Jag berättar mer i morgon. Nu ska jag bara packa upp (fast inte ta rätt på något), sedan äta yoghurt, gå ut med hundarna igen - och därefter sova.

16-06-07:

Här kommer en liten kort förmiddagsuppdatering medan jag väntar på att hänga upp den andra omgången tvätt för i dag.

Jag är så glad för att jag hade så många trevliga dagar i Sverige, för att jag hann träffa nästan alla mina närmaste - och dessutom hade otrolig tur med vädret! Men nu är jag glad att vara hemma igen. Borta bra, men hemma bäst... Jag är glad och tacksam för att jag har så fina vänner här i El Campello också. Lena och Jan har passat Bonnie och Stella, och skött om alla mina växter dessutom! Både hundar och växter mår utmärkt! TACK ska ni ha!

Nu är tvätten klar, och därefter ska jag till veterinären med Stella (vaccination). Senare måste jag flytta över mail och webbsida från den här lilla datorn till min "stora". Den stora är mycket enklare att jobba med. (Jag väntar med att lägga in fler foton till dess.)

PS:

Det tog tid att flytta Christeltango från lilla resedatorn till min vanliga. Eftersom den lilla har så litet RAM-minne så tar det över en timme att kopiera det därifrån, men sedan tar det mindre än 10 minuter att överföra det till min "stora". Det är bara det - att vid de två första försöken så kom inte allt med. Men nu verkar allt vara som det ska. Fast nu är klockan 21... Så "komma ikapp" här får jag göra i morgon. Nu får ni nöja er med att se tre foton från i dag. Det översta visar att det jag kallar "plast-åbäket" (för vattenlek) nu har kommit på plats. Jag tycker att det är lika fult i år. Fotot därunder visar hur det ser ut nu i kvällsljus. (Inte bättre.)

Och så får ni se hur Bonnie såg ut på vår mitt-på-dagen-promenad. (Jag fick inget bra foto på Stella.)

I morgon 11:30 ska jag träffa Alicia på El Paseo, borta vid Valor, där hon ska överlämna Wilda till mig. Bra att Stella får lugn och ro i kväll och morgon bitti, för hon brukar vara ganska dålig ca 1½ dygn efter Canileish-vaccinationen. Men det är inte utan att jag längtar efter Wilda också.

16-06-08:

Det var så trevligt att besöka Skåne, och jag kan inte fatta att jag kunde ha sådan tur med vädret - men det är trots allt skönt att vara hemma igen. Ett par foton från morgonpromenaden:

 

Så här års går hundarna helst i skuggan av den lilla muren.

   

Förmiddagsutsikten:

Mitt lilla fikonträd har tappat ett av de två fikon det hade när jag köpte det, men i gengäld så kommer det flera nya. Jag undrar om de kan mogna ordentligt på ett så här litet träd? Fikonen nedan t  h köpte jag i går på Mercadona. De är jättegoda kylskåpskalla!

   

Fotot nedan tog jag när jag hämtade Wilda.

Wilda var glad att komma hem igen. Särskilt glad var hon för att träffa Bonnie och Stella. Wilda for runt som en galning, i bortåt 100 km i timmen, men Bonnie satte henne på plats. Och efter ett tag så lugnade hon ner sig. Jag önskar att jag kunde fråga Wilda vad hon tycker om att byta både matte och bostad då och då. Jag hoppas att hon tycker att det är OK.

   

Nu kommer några foton från resan i måndags. Ryggsäcken jag hade som handbagage är inte optimal att resa med. Kabinväskan som jag har (köpt 2006) är 23 cm djup, och alltså inte godkänd hos alla flygbolag. Jag tittade på väskorna nedan på Kastrup. De håller de (hos de flesta flygbolag) tillåtna måtten 20 x 40 x 55 cm. De rullar lätt, har ganska låg vikt (men det finns kabinväskor som bara väger 1,7 kg) - men de är för dyra för mig. Annars gillar jag tre av färgerna (de nedan t h), allra mest den ljusblå (följt av den turkosa). Jag får väl leta i internet-butiker. Det mesta brukar vara billigare att köpa så (eller möjligen på någon outlet). En fjolårsmodell är helt OK för mig.

   

Jag tog ett fåtal foton från flygplanet, nedan ser ni en bit av Danmark strax efter starten.

Större delen av resan så såg jag mest moln. Men en del ser ju roliga ut. Ni ser väl att molnet nedan är hjärtformat?

På fotot nedan ska vi strax landa. Tyvärr landade vi inte från havet den här gången, så jag missade El Campello. (Och fotona jag tog på resan upp blev inte bra.) Ja, ni ser på vingens gula färg att det var Vueling jag flög med. Jag favoriserar dem även då jag flyger ensam - bara för att de tillåter tre hundar (i en väska) i kabinen. (Fast just den här resan hade de bäst avgångstider och bäst pris också.)

Nu kommer några foton från vår mitt-på-dagen-promenad. Det är roligt att promenera i sällskap med tre så söta små flickor! (Fast visst blir det lite koppel-trassel emellanåt...)

   

   

Vi gick inte så långt i dag. Det gör vi inte mitt på dagen så här års, när det är varmt ute (28˚). Vi går längre promenader framförallt framåt kvällarna, men även på mornarna (när jag kan lura med mig Bonnie som egentligen vill bums hem och äta frukost).

På tal om att äta. Jag åt mycket - och en hel del onyttigt, under min Skåne-vistelse. Jag blev bjuden på goda middagar, på goda efterrätter, och på goda kakor - och många gånger tog jag mer än en portion. Men jag köpte en hel del onyttigheter själv också. Jag köpte några goda konditori-kakor (med nötter och choklad) i ett bageri i Ängelholm, där de har extragoda sådana. (Och i Spanien går det inte att få tag på något liknande.) Jag köpte tre halvliterspaket av en glass med enbart naturliga ingredienser, och spännande smaker. (Glassen delade jag med mina döttrar, och vi åt inte allt på en dag - men ändå.) Jag var medveten redan när jag åt allt detta, om att jag gick upp i vikt.

När jag kommit hem (morgonen den 7:e) så vägde jag mig. Jag vägde hela 53,3 kg! Alltså ca 5 kg över idealet. Jag vägde även Bonnie och Stella. De vägde 2675 respektive 1855 gram = idealiskt. I dag vägde jag Wilda. Hon har (som vanligt hos Alicia) gått upp, och väger nu 2410 gram = 200 gram mer än hon borde. Jodå, vi kommer att banta både Wilda och jag. Hon får börja bums, men själv väntar jag några dagar. Jag tänker trappa ner först. Fast just nu känner jag inget sötsug alls. Jag har  redan tillfredställt mitt behov av efterrätter, kakor och glass. Jag känner inget behov av mera. I dag har jag festat på färska fikon. Egentligen är frukt och bär mycket godare än andra sötsaker. Fast inte ens av sådant kan man äta obegränsat om man vill hålla sig smal.

Tja, först får jag banta några veckor (troligen med start nästa vecka), sedan får jag återigen öva mig på att hålla vikten. Har ni hört det förr? Jodå. Men alla har vi rätt att misslyckas. Det är bara att ta nya friska tag igen! Klart att jag ska lyckas - på sikt!

PS:

Ibland ska man ha tur. Det hade jag i dag. Dagen efter att jag hade åkt till Skåne så hade Aldi ett erbjudande som jag hade velat ta del av. De sålde då spishällskydd med ovanligt fint motiv. Jag tog för givet att de sålde slut på dem samma dag. Men jag gick ändå dit i dag för att titta efter. Och tänk, de hade kvar - med just det motivet som jag ville ha. Jag (som inte använder spisen stup i kvarten) tycker att det är praktiskt med spishällskydd. De skyddar hällen, och går att använda som både avställnings- och arbetsyta. Dessa tål att använda som skärbrädor. Och när man ska laga mat så lutar man dem bara mot väggen bakom spishällen. Nedan "före" och "efter"...

   

Annars är här lugn och fridfullt. De små sover (Bonnie ensam i läsfåtöljen).

PS2:

Mina planer för de närmaste månaderna: Ta det lugnt + minska min stressnivå + sola på stranden + bada (när det är minst 20˚ i havet) + kela med hundarna + läsa. Samt leva hälsosamt (gå ner till min idealvikt) och motionera mycket! Komma i bra form! Men också att GÖRA en massa praktiska saker.

Jag måste (tyvärr) sätta tillbaka långsida och gavlar på gästsängen. Detta fast jag kommer att vara rädd för att hundarna ska trilla ur min säng, och för att jag (av erfarenhet) vet att jag kommer att tappa mina små kuddar på golvet när jag vänder mig i sängen. Jag önskar att min säng kunde stå mot en vägg, helst i ett hörn - så att det var vägg både vid huvudsidan och längs ena sängsidan. Tyvärr går detta inte just nu. När gästsängen är återställd så måste jag förstås göra i ordning i gästrummet! (Just nu liknar gästrummet ett förråd...)

Sedan måste jag gallra ut bortåt hälften av mina ägodelar. (Utom kläder som jag redan har rensat ut bland - samt mina böcker som jag vill ha kvar.) Först ska jag gallra bland alla mina hobbyartiklar (tyg, sybehör, garn, "hobbysnickeri-grejor", papper, ritmateriel mm), sedan bland prydnadssaker, och sist bland alla saker som står i förrådet. (Jag har väldigt många "bra-att-ha-saker"...) Kanske jag bör gallra ut några gardiner och filtar också? Jag hoppas hitta mitt fina vindspel under arbetets gång. Jag vill gärna ha det hängande på balkongen. (Lena och Jan har ett likadant, fast större, på sin balkong.) Ulf gillade inte mitt vindspel så jag var tvungen att lägga undan det - och just nu minns jag inte var jag la det. Själv tycker jag att det klingar så vackert när det blåser. Jag vill förstås ha det framme nu i sommar - när jag kan.

Därefter planerar jag att måla. Jag vill måla min nya stegpall kycklinggul. (Men måste köpa färg först.) Sedan ska jag måla de silverfärgade knopparna på Kallax-möbeln med guldfärg. Kanske jag målar en rund liten bordsskiva med samma rosa färg som mina balkong-stolar är målade i. Jag har ett underrede utan skiva som skulle passa till. Jag har en del tyger liggande som jag vill sy saker av - mest heminredning (kuddfodral, gardiner och dukar), men kanske även något klädesplagg. Dessutom har jag en hög kläder som ska lagas.

Jag kommer nog att ha att göra de här fyra månaderna, när jag är ensam och kan göra precis vad jag vill. (Och tillfälligt kan stöka till så mycket jag vill. Det måste man ibland medan man städar-gallrar-ordnar för att kunna få det fint SEN.)

Förresten har jag glömt att berätta att jag passade på att handla lite kläder från Sunkini (http://sunkini.se/) när jag var i Skåne. Då slapp jag betala frakten till Spanien. (Plaggen kom hem till Linda.) Bl a beställde jag två tunikor (som jag använder som klänningar), samt trosor till dessa. Om man beställer många plagg på en gång så får man rabatt, även om man kombinerar själv. Tyget i Sunkinis plagg är egentligen gjort för att släppa igenom sol - så man blir jämnare solbrun. (De säljer flera sorters badplagg.) Men under de varmaste månaderna i Spanien är det det skönaste material man kan ha. Tyget släpper ju igenom vind och svett också. Jag är säker på att jag kommer att använda tunikorna mycket. (Jag har redan en rosa i annan modell.) De här färgerna valde jag:

   

En annan fördel med sådana här plagg - är att det nästan inte tar någon plats alls i garderoben... (Själv har jag totalt 21 Sunkini-plagg nu, och om jag vek ihop alla så skulle de få plats i en skokartong.) Tja, det blev nästan lite Sunkini-reklam det här. Men det ligger i mitt intresse att det går bra för firman - eftersom jag vill kunna köpa fler plagg nästa år. Då önskar jag att de säljer shorts och kjolar också - för det behöver jag.

Nu ska hundarna och jag hålla kväll. Sedan går vi sena rundan, och därefter väntar sängen.

16-06-09:

Jag fyllde år i går, 64 närmare bestämt. (Jojo, det syns ju även på långt håll att det varken är 44 eller 54. Mitt gråa hår har jag inget emot (tvärtom faktiskt), men jag är inte överdrivet förtjust i alla rynkorna, och definitivt inte över att skinnet på hela kroppen har blivit slappare och sladdrigare. Nåja - det är normalt. Vi åldras alla.) Jag ville inte skriva något om födelsedagen i går (för jag tänkte att det skulle verka som om jag sökte uppmärksamhet), men i dag kan jag. Tack alla ni som mailade ett grattis till mig! Och tack ni som ringde. Speciellt tack till dig Maud, för att du ringde ända från Senegal! Jag brydde mig inte om att fira min dag. Sådant var viktigare när jag var yngre. Men jag är förstås glad åt att ha blivit ett år äldre! Alternativet är mycket tråkigare. Jag hänger gärna med bortåt 30 år ytterligare.

Som vanligt så här års har vi fint väder - sol och 27˚. Det skönaste är att det är så varmt på mornar och kvällar. Här behövs ingen jacka. I går på sena kvällspromenaden var det fortfarande 23˚!

Vov på er! Det är verkligen på tiden att jag får låna mattes dator. Jag har inte kunnat skriva på vov-länge. Matte har varit i Sverige.  Och då bodde Stella och jag hos Lucky, och hans husse Jan och matte Lena. Det var vov-trevligt att bo hos Lucky. Vi fick inte bara vår vanliga mat, utan vi fick vov-god kalkon också! Smask alltså! Och så vi sov vov-bekvämt! Lucky, och hans husse och matte, och Stella, och jag, sov alla i samma säng. Men det var en stor säng så att Luckys husse och matte fick också plats. Fast jag fick inte låna Jans dator. Och det var vov-dumt. För då kunde jag ju inte skriva i min blogg.

Men sen så var det vov-roligt att matte kom hem igen. Vi blev så glada, både Stella och jag. Fast jag tror faktiskt att matte blev allra gladast, när hon fick träffa oss igen. I alla fall så klappade och kelade hon oss vov-mycket. Och så visade hon alla tänderna, sådär som människor gör när dom är glada - bara för att dom inte har någon svans att vifta på.

Nu har Wilda kommit hem igen. Hon bodde hos Alicia när matte var i Sverige. Så nu kan jag inte vila ordentligt längre. Nä, för att Wilda leker och busar hela tiden. Jag får säga till henne på skarpen flera gånger om dagen, att hon ska lugna sig. Och då gör hon det. Fast bara en vov-liten stund. Sedan leker och busar hon igen. Fast nu sover hon. Och det är vov-bra. För då kan jag skriva här i lugn och ro.

Det är inte så lätt minsann, att skriva. Nä, för ibland träffar tassen liksom flera tangenter på en gång. Och då blir det ju fel ord. Jag måste liksom skriva med klorna. Och det är vov-svårt. Men jag kan! Jag är en vov-duktig hund jag, som kan nästan allting. Massor med vov-vov-voff och voff!

PS:

Jag har glömt att berätta att Lena FH vet hur man sköter om växter. Samtliga mår bra! Tänk om smina tidigare "blomvattnare" hade skött sig lika bra - då hade jag haft kvar mina ovanliga pelargoner... (Ni kommer kanske ihåg att mina tre tidigare "blomvattnare" har haft ihjäl 50-90% av mina växter medan jag har besökt Sverige...)

PS2:

I går kväll var Stella och Wilda så söta. De låg bredvid varandra och gnagde på var sin råhudspinne. Tyvärr slutade Wilda gnaga när jag tog fram kameran. Men de ser ju söta ut ändå...

   

Jag hade kameran med på vår mitt-på-dagen-promenad. Kopplena får jag rätta till då och då. De snor sig om varandra när hundarna byter plats...

Nu är badvakterna på plats, och i dag var den gröna flaggan hissad. Ännu är det gott om plats på stranden, men redan om ett par veckor kommer det att vara trängre. (Det ser ut som om det översta fotot är snedskuret i hörnan, men det är en bit av muren som syns.)

Vi gick bara knappt halva El Paseo, sedan vände vi. Hundarna ville hem och dricka vatten. Vi ska gå en längre runda i kväll.

Jag har redan berättat att jag fick en smartphone i för tidig födelsedagspresent av Ulf. Nu har jag fått en försenad också - av mig själv. Jag körde till Hermisan i dag och köpte två små bougainvilleor (à 9,95 €) i två olika nyanser, en varmare och en kallare rosa. Så här ser de ut:

   

       

I veckan ska jag plantera om dem i en större kruka, troligen tillsammans. (Jord, lecakulor och kruka/krukor har jag redan.) Det kommer att bli fint med alla mina bougainvilleas tillsammans. Fast Ulf kommenterade det hela med "Jamen ge dig, inte ÄNNU fler blommor. Du har redan alldeles för många! Jovisst har jag många blommor/växter, men definitivt inte FÖR många. Blommor är vackert, och jag blir glad av att se dem! Dessutom står alla på min halva av balkongen!

16-06-10:

Jag har precis möblerat om på min halva av balkongen. Blomtrappan och fikonträdet har fått byta plats med varandra. Jag har tänkt att fikonträdet nog står för blåsigt, och att det borde stå närmare väggen. Och nu när jag såg att det hade tappat ett fikon, så tyckte jag att det var dags att ställa det mera skyddat. (Fast fikonet kan ju ha trillat av, av annan orsak än blåst. Det är ju bara någon gång emellanåt som det blåser rejält. I dag är det vindstilla.) Så här blev det i alla fall:

Mina nya bougainvilleor får vänta på att planteras om. (Jag bara ställde den största, i krukan den ska omplanteras i.) Men i dag har jag bytt lakan i min säng, och tvättat dem, och de ska strax hängas på tork på balkongen. Alltså får jag inte plats att plantera om, förrän tvätten är torr. Ren tvätt i kombination med jord är inte så lyckat...

PS:

Tvätten ligger nu torr och hopvikt i linneskåpet, men jag har ändå inte tagit fram planteringsspaden och säcken med jord. Jag har annat för mig. Jag bär! (Vilket känns svettigt när det är upp- och nerför trappan samt 26˚ varmt och 75% luftfuktighet.) Jag håller nämligen på att bära upp allt "löst" från gästrummet (det mesta hamnar på Ulfs säng) för att så småningom kunna montera ihop gästsängen igen - och därefter inleda den långa och svåra processen med att få fullständig ordning i hela gästrummet. Det är inget som kommer att bli klart vare sig i kväll eller under morgondagen - men nu är jobbet påbörjat i alla fall. Wilda "hjälper" mig. Hon gör mig sällskap varje gång jag går upp- och nerför trappan, och kollar så jag gör rätt. Bonnie och Stella vilar...

PS2:

Länge har det "bara" varit 18-19˚ i havet, men inte nu längre. Nu är det så här varmt:

Så nu borde jag också börja bada. Nu känner jag visserligen att jag så snart som möjligt borde bli klar med gästrummet, men lite pauser måste jag förstås ta. Kanske jag kan ha ro till att gå ner till stranden en stund - för att sola och bada. Nu när jag ändå bor i ett "semester-paradis"... (Fast just i morgon ska det troligen bli molnigt, men kanske på söndag?)

PS3:

Ni slapp se "före-foton" på gästrummet, men ni ska få se några "under-tiden-foton". Fast jag borde kanske ha fotograferat Ulfs rum "före", för det var faktiskt snyggare då. Nu ligger alla madrasserna från gästrumssängen ovanpå hans säng, och bakom dem står en massa (ännu så länge) tomma förvarings-askar, några garderobstillbehör mm.

Gästsängen är tom, och jag har flyttat möblerna som stod runt omkring, samt dragit fram sängen en bit. När jag tog av överkastet så hittade jag en död kackerlacka i en hörna. Det är den tredje (tror jag) som jag hittar här i vår lägenhet (alla på nedervåningen). Tur att de är döda! Tur att de inte har lagt några ägg! Det verkar som om de har sökt sig in för att de varit sjuka, för att dö. (Har de fått gift i sig någon annanstans?) Men hur och var har det tagit sig in? Har de passat på när balkongdörrarna har varit öppna? Jag gillar de flesta djur, men vissa insekter (sådana som sticks, bits, eller är skadedjur) är jag inte överförtjust i.

I natt blir sista natten som jag får sova med gavlar och långsida. Jag kommer att sakna dem! Min säng är så pass hög (65 cm), att hundarna skulle kunna skada sig allvarligt om de trillar ner. Och tappar jag en kudde så räcker jag inte till den med armen, utan måste kliva upp ur sängen för att hämta den. Kanske jag får råd att köpa en sängstomme till min säng längre fram? Visserligen har sådana oftast bara huvud- och fotgavel och ingen långsida. Men på/i en sådan sängstomme skulle jag kunna fästa en skiva längs ena sidan. Det skulle kunna bli nästan lika bra som arrangemanget jag har nu.

I morgon planerar jag att skruva isär gavlarna och långsidan, och sedan skruva fast dem på gästsängen igen. Den dagen - den sorgen...

16-06-11:

Nu har min säng varken gavlar eller långsida längre. Vilket jag inte trivs med... (Har ännu inte hunnit bädda min säng i dag. Det var ju inte lönt innan jag började skruva.) Å andra sidan är gästsängen återställd och fungerande. Så Ulf är nöjd. Han väntar gäster till hösten.

   

   

Egentligen ska det bara ligga två madrasser i gästsängen (ovan t v), men nu ligger där fem (ovan t h) eftersom jag inte har någon annanstans att lägga dem. Alltså blir sängen väldigt hög. Antingen får gästen sova som prinsessan på ärten (fast utan ärta), eller så får vi tillfälligt lägga/ställa överflödiga madrasser någonstans (t ex på Ulfs rum). Kommer det två gäster så får de förstås färre madrasser var.

Nu ska jag gå en något tidigare (och kortare) mitt-på-dagen-promenad med mina små. Jag ska nämligen träffa Anette och Håkan på serveringen Lizarran klockan 13:30. Sen ger det sig om jag orkar göra mer åt gästrummet därefter...

PS:

Det var både trevligt och gott, att äta pinchosLizarran med Anette och Håkan. Pinchos = tilltugg av olika sorter som servers på en tandpetare (modell större). Det fanns många spännande sorter att välja på. Jag lyckades få i mig fem stycken innan jag blev proppmätt. (Det fanns små efterrätter också, men jag orkade inte.) Jag åt bl a en brödbit med curry-kyckling, en bit bröd med olika sorters ost, och en chorizo-korv. Den senare hade jag otur med. När jag stack gaffeln i den så sprutade det röd olja som en fontän, varvid det mesta hamnade på mitt linne. Tydligen var jag inte den första som råkade ut för ett sådant missöde, för servitören förklarade bums att de hade en "ta-bort-fläckar-spray" att låna ut. Hur som helst smakade korven, och det andra jag provade, bra. Och så hade jag ju trevligt sällskap! Vi satt 1½ timme och pratade. (Linnet ligger i blöt nu, men jag lånade sprayen innan jag gick.)

På väg till Lizarran tog jag ett foto. Sedan hade jag tänkt fotografera Anette, Håkan, och maten. Men jag glömde att jag hade kameran med! Så kan det gå när man pratar för mycket...

Jag känner mig inte precis full av energi nu. Jag skulle ha större lust att gå ner och bada. (Det skulle Anette och Håkan.) Men jag blir väl tvungen att göra ytterligare något nyttigt i dag. Något är bättre än inget...

16-06-12:

I dag solar och badar "alla andra"...

Nu har jag aldrig strävat efter att vara "normal". Men kanske är det något allvarligt fel på mig - när jag i dag väljer att tvätta, samt att fortsätta att försöka få bättre ordning - istället för att bada... (Kan det vara det Lutherska arvet? Arbete först, nöjen sen.) Å andra sidan kommer det fler dagar med solsken och varmt i havet. Sådana dagar är den spanska sommaren full av. Och det är onekligen lugnare på stranden en vardag.

Jag såg affischen nedan i ett heminredningsreportage, och kan bara instämma i texten. Fast nuförtiden är det så sällan som någon vill leka med mig. Någon människa alltså. Det är bra tur att jag har tre hundar som nästan alltid vill leka! De håller mig i form! Och nu ska vi strax gå vår mitt-på-dagen-promenad.

PS:

Från vår balkong ser man bara en bit av stranden, och inte en av de populäraste "bitarna" - eftersom det saknas nedgång just där (alla tycks helst ligger nära dessa). När vi kom ner på El Paseo så såg jag att det var betydligt fler på stranden, och i havet, än vad jag hade kunnat se från balkongen. (Jag hade inte kameran med eftersom shortsen jag har i dag saknar bakfickor.) Jag blev väldigt sugen på att bada, eller på att promenera längs vattenbrynet. Det första vill jag inte ta mig tid till i dag, och det andra är i stort sett omöjligt när stranden är så full med folk.

Jag har att göra inne. Tingen tycks inte samarbeta. Jag tömde i går hyllan ovanför gästsängen på allt som provisoriskt blivit staplat där. Sedan ställde jag upp (lutad mot väggen, med god marginal till hyllkanten) den stora tavlan med hav-sandstand-palm-motiv på hyllan, och bredvid den några krukor med konstgjorda växter. Det såg fint ut.

Strax innan vi skulle gå ut hördes ett brak, och alla hundarna rusade och ställde sig ovanför trappan och tittade nedåt. Det var tavlan som hade glidit ner från hyllan, hamnat på sängen, och sedan glidit vidare ner på golvet. Tavlan höll! I alla fall nästan. En hörna av ramen blev lite åtgången och bakstycket lossnade till hälften. (Det var ju tur i oturen att tavlan inte drog med sig porslinskrukorna i fallet.) Detta är i alla fall reparerbart, men kommer att ta lite tid. Och sedan måste jag förstås borra, plugga och sätta en tavelkrok på väggen - för att detta inte ska kunna hända igen. Jag tycker om den här tavlan! Om jag nu ändå måste borra så kanske jag sätter tavlan ovanför trapphissen i stället. Ovanför trappan har jag redan ett litet galleri med tavlor som inte får plats någon annanstans...

Tja, man får inte ge upp för ett litet bakslag. Det är bara att jobba på. Om 3½ månad kommer Ulf tillbaka - och innan dess måste precis allt vara klart och iordning!

PS2:

Jag har lagat tavelramen. Nu står tavlan på gästsängen. Det var på hyllan t h om de gula krukorna som den stod innan. Annars går det långsamt med jobbandet här. Jag är redan (16:30) sömnig! Wilda väckte mig alltför tidigt i morse (i går morse också) genom att skälla. Så snart det ljusnar ute så tycker hon att vi ska gå upp...

Nu är det bestämt att Bosse L kommer ner för att hälsa på Ulf i höst, närmare bestämt 24/10 - 2/11. (Så nu vet ni att det är upptaget i gästrummet just dessa dagarna. Jag har förhoppningsvis hunnit få riktigt fin ordning där innan Bosse kommer.)

PS3:

Nu har tavlan på gästsängen fått sällskap. Nu står nämligen allt det som nyss stod på Ulfs säng där. (Tomma förvaringsaskar, garderobsinredning mm.) På Ulfs säng står det här:

Det är alla de små lådor som stod ovanpå vardagsrumsbokhyllorna innan. Lådor som bl a innehåller tyger och garn. (Förresten fick jag torka av samtliga lådor på ovansidan ordentligt. Det var nämligen någon som hade lagt en massa damm på dem.) I lådorna finns sådant som jag ska gå igenom, i akt och mening att gallra ut hälften. Men innan jag börjar gallra ska jag ta fram alla de lådor som jag kan komma åt. Några står ovanpå mina garderober (i dubbla rader), andra står ovanpå (och i) bokhyllorna i gästrummet. Det blir en ryslig massa spring i trappan, men detta är ändå den lätta biten.

Återstår att komma åt allt som står i den fasta garderoben i gästrummet + en del som står i förrådet i källaren. Inte förrän jag har fått fram allt inom en kategori, t ex garn, kan jag börja gallra bland detta. Så det dröjer nog flera dagar innan jag kan börja gallra. Nåja, nu har jag påbörjat jobbet i alla fall. Att gallra ut ännu fler saker hör till sommaren viktigaste projekt. När jag känner mig som tröttast så tänker jag på hur fint och lättskött jag ska få det sen...

16-06-13:

Innan det var dags för sena rundan i går, så hade jag hunnit ställa alla de ovan avfotograferade lådorna på Ulf säng. I dag ska jag plocka fram lådor från den fasta garderoben. Det är inte så lätt som det låter. Skjutdörrarna går nämligen inte att öppna helt, så man måste lirka ut lådorna på högkant. Det kommer alltså att ta tid, och det har redan hunnit bli eftermiddag. (I förmiddags var Lena, Jan, och jag på en mini-shoppingtur. De letade bl a efter en bra mikrovågsugn.)

På vår mitt-på-dagen-promenad var det lugnt ute, och gott om plats på stranden.

Först mötte vi hundarnas kompis Lluna (och min väninna MariPaz förstås).

Sedan såg vi Josefina. Hon hade varit och badat i havet, och var nu på väg uppför spången på stranden (med en käpp i var hand, det såg inte lätt ut). Hundarna blev jättglada när de såg henne, och stod och väntade med glatt viftande svansar. (Tyvärr hade hon inget hundgodis med sig på stranden, så i dag fick mina små inget mellanmål.)

Wilda står ofta på två ben för att kunna se bättre. Hon kan dansa runt på bakbenen till synes hur länge som helst.

Bilden nedan har inget att göra med någonting alls. Den hittade jag i heminredningsreklamen från Westwing, där den illustrerade en färgskala. Men eftersom fotot är så vackert, så visar jag det för er.

 

Jag får Olof Röhlanders "Peptalks" varje måndag morgon. Dagens peptalk handlade om svårigheten att välja rätt väg när vi i livet står inför ett vägskäl. Jag tycker att Olof formulerade det bra, se nedan. (Eller här: http://www.anpdm.com/newsletterweb/44415B4574424B5B4572434459/41445B447948455F417649445B4071)

 Om vägskäl
Föreställ dig att du strosar fram på en somrig skogsstig en dag i juni. Solens strålar skjuter sig in mellan lövverken och blir till ljusdimmor framför dig. Doft av björk och syren. Fåglarna sjunger ikapp och det susar trivsamma vindar i trädens toppar. Du känner inre trygghet, njuter av tillvaron, inget särskilt skaver. Allt är närmast perfekt, bortsett från en sak. Du ser nämligen att stigen grenar ut sig där framme.

Just nu står jag på den där platsen. I mitt fall handlar det om en självvald brytpunkt rent karriärsmässigt. Jag visste att stigen skulle dela sig en dag, men det gör inte det hela enklare. Eftersom det är en annan väg än den jag tagit förut kommer det att få konsekvenser. Men jag har kommit till en punkt där jag inte längre kan intala mig att jag kan få både och, utan behöver ta ställning.

Du har skjutit på det oundvikliga länge nog och insett att någon neutral, säker mark inte längre existerar. Den vita flaggan som du tidigare hissat har trasats sönder. Du kan inte fortsätta att hoppa mellan tuvorna. Så känns det.

Det blir särskilt komplicerat när andra också involveras. Hade det bara berört mig själv skulle det varit enklare, men så är det sällan. Vi lever i system med andra människor. Hur gör man nu?

Två saker att tänka på i ett vägskäl
För att kunna få kläm på beslutsfattandet finns det två saker jag har lärt mig att tänka på. Det ena kallas på engelska för damage control. Hur kan skadorna som detta skapar minimeras? Ett sätt att göra det är att vara så ärlig och uppriktig det går, särskilt om du ska vika av åt ett oväntat håll, så att du kan stå rakryggad och se dig själv i spegeln efteråt.

Ärlighet är svårt. Man är så rädd att trampa någon på tårna. Och tänk om jag ångrar mig sen? Men att ytterligare skjuta upp något du vet kommer att ske förr eller senare får också följder. Det gör ofta ont att välja ny stig och det finns inget facit att tillgå. Det vi kan ana är att invanda mönster och älskvärda vanor kommer att brytas, känslor kommer att svalla, men så blir det vid vägskäl. Det du kan göra är att försöka hålla skadorna på ett minimum.

Har du för avsikt att vika av den normala rutten; berätta för dem det berör vad du planerar att göra. Kör med öppna kort. Det kommer säkert ändå innebära gnissel och utmaningar, men framtida relationer står på stadigare mark än om du har mörkat dina intentioner.

Det andra jag lärt mig är tillit. Du vet varför du gör det här. Du har säkerställt att det inte sker förhastat, i affekt, eller av yttre påverkan, utan är förankrat i dig själv. Du vet vad som står på spel och litar på att det du känner är det rätta. Det finns inget som heter perfekt timing eller att vänta på rätt tillfälle. Tiden är nu.

Att välja betyder också att välja bort. Det invanda höger eller trendbrytande vänster? Stigen delar sig. Det är dags att gå.

Det tål att tänka på, nästa gång vi kommer till ett vägskäl här i livet.

Min stig leder just nu ner till den fasta garderoben i gästrummet, fast jag egentligen hade velat gå den som leder ner till stranden... Var sak har sin tid.

Förresten hade jag tänkt byta till rosa kuddfodral, nu när Ulf inte är här. Men just nu trivs jag så bra med den ljusblå-ljusturkosa färgskalan, så det får vara som det är. Det är lite sommar och hav över det hela, tycker jag.

PS:

Det var mer tur än skicklighet, att jag ovan visade er soffhörnan medan den ännu var iordning. Jag fick nämligen inte plats med allt på Ulfs säng, så nu har jag travat upp alla mina plädar där. Det blev många. De har legat undanlagda i olika skåp, så jag har inte haft överblick. Och det kan jag ju se utan att räkna - att jag har mer än dubbelt så många som jag behöver - även om jag byter färgskala då och då (och använder några till hundarna). Gissningsvis kommer jag att gallra bort 60% av dem.

Jag tror nog att jag kan gallra ut ca 50% av mina stolsdynor också. (Jag har ju fler i hallen, och på balkongen - sådana som används just nu.)

En stor låda med gardiner har jag också, det räcker om jag sparar några extra till ombyte (kanske en kort gardinkappa, ett set hellånga gardiner + två julgardiner). Resten kan jag ge bort. Men sedan är det ju en del annat som också ska gås igenom. Ulfs säng är så full den kan vara just nu. (Var glad att du är i Hässelby strand Ulf - så du slipper uppleva röran i verkligheten! Jag lovar att allt ska vara iordning när du kommer tillbaka.)

Tja, jag lär hålla mig sysselsatt de närmaste dagarna... (Men jag ska försöka unna mig lite sol och bad också.)

Jag försöker analysera varför jag är en sådan här "ekorre-typ". Jag tror det bottnar i en inre otrygghet, en rädsla för att inte ha det jag behöver. Vi hade det inte så gott ställt när jag var barn. Mina föräldrar fick pussla med pengarna för att det skulle räcka till mat åt oss alla. Vi barn fick gå i begagnade kläder, eller sådana som mamma sydde av tygrester. (De senare var finast!) Jag tror att jag som vuxen omedvetet försöker kompensera. Att jag är rädd för kristider, och vill ha ett litet lager. Som vuxen förlorade jag både mitt hus och mitt sparkapital, i fastighetskraschen (1990-91). Det gjorde mig otryggare. (Jag är rädd för att inte ha någonstans att bo.) Men nu ska jag gå in för att bara ha de saker jag för stunden behöver + lite, lite i reserv. Det ordnar sig nog!

16-06-14:

Ännu en vacker dag i mitt lilla paradis! Om jag inte hade haft så mycket jobb som väntade på att utföras, så hade allt varit perfekt.

Ovan gruppen som gör morgongymnastik (tai chi) tillsammans varje vardag. Nedan restaurangen som öppnade i går. Innan låg restaurang Almadraba i huset. Nu är det totalrenoverat inuti - jättefint med handikappvänlig entré. I går kväll var det massor av folk på invigningen. Ulf är väldigt nyfiken på menyn och priserna. (Jag får väl se om de sätter ut skyltar som de andra restaurangerna gör, så att jag kan rapportera.)

Efter morgonpromenaden får hundarna sin frukost. Bonnie och Wilda äter ur "äta-långsamt-skålar". Wilda äter ändå i raketfart. Två sekunder blankt - sedan är hennes mat slut. Hon rapar ljudligt, och tittar sedan på de andra som ännu äter. Hon tycks undra om de har fått dubbelt så mycket mat som hon.

   

Bonnie äter också fort, men hon hinner tugga lite emellanåt.

Stella tar det lugnt, och tuggar varje torrfoder-kula ordentligt.

   

Jag sitter alltid på en liten pall i mitten, och ser till att Stella får äta i lugn och ro. Wilda brukar lägga sig under pallen (så jag inte ska se henne), och sedan diskret åla så nära Stella som möjligt. Där ligger hon och slickar sig om munnen och följer varje tugga som Stella tar. När Stella sedan lämnar sin tomma skål, så rusar Wilda fram och slickar den för säkerhets skull. Kanske det kan finnas lite smak kvar...

I dag ska jag träffa Lena och Jan klockan 14. Vi ska äta lunch tillsammans. Alla våra fyra hundar ska följa med. Det ska bli kul! Men innan dess bör jag gå igenom några av alla lådorna. Kanske jag kan samla ihop allt garn, och sedan gallra ut överflödet?

PS:

Jag hade bara fem lådor med garn - så det kommer att bli lätt att gå igenom. Några vill jag behålla, fast jag stickar väldigt sällan.

Värre blir det med tygerna. Jag har 25 lådor fulla! Även om jag gillar att sy, och har en hel del planer - så kommer jag förstås aldrig att använda alla de här tygerna. Allra minst hälften måste bort!

PS2:

Inte helt utan beslutsvånda så har jag nu lyckats gallra bort hälften av garnerna. De här:

Troligen har jag ändå behållit för många. Jag hittade tre påbörjade projekt. Två dock-plagg som aldrig kommer att bli färdiga. Dem började jag sticka på när barnen var små. Men som ensamstående trebarnsmamma hann jag förstås aldrig göra allt det som jag ville göra... (Och just sticka är jag inget vidare på. Jag klarar bara räta och aviga...) Allt det praktiska med barnen kom förstås alltid först. (Jag hann i alla fall läsa en ryslig massa böcker för mina barn - så de fick ett stort ordförråd.)

   

Jag hittade också något som ser ut som bakstycket till en tröja åt mig själv. Mönstret låg inte bredvid, men det kanske jag har bland mina tygmönster? (Det troligaste är dock att jag har stickat utan mönster, och i så fall måste jag räkna antalet maskor.) Jag behöll bakstycket eftersom jag har gott om sådant garn, och det verkar vara av bra och skön kvalité. Kanske jag stickar klart tröjan redan den närmaste 10-års-perioden? En tunn kortärmad tröja skulle jag ha användning för i det här klimatet.

Nu har jag hunnit fram till tygerna. Dessa måste jag sortera i underkategorier - t ex möbeltyger, klänningstyger, patchwork-tyger etc. (Och så vet jag att det bland tygerna ligger några plagg som ska lagas.) Frågan är var i alla världen jag ska lägga alla tygerna under arbetets gång? Soffan och karmstolarna lär snabbt bli fulla...

PS3:

Soffan hann bli full av tygstaplar innan det var dags för oss att gå till mötesplatsen.

Vi gick till Bernies (för där hade Lena och Jan ätit en så god sallad en gång). Det visade sig vara ett mycket engelskt ställe (med engelsk personal), och med långa väntetider men med fräsch och god mat. Men den heta vitlöks-kyckling-sallad som jag hade beställt smakade inte vitlök alls. Å andra sidan kunde hundarna få smaka lite av min kyckling när den var naturell.

   

Medan vi väntade på maten så satt Stella i mitt knä, och Wilda i Lenas. På det första foton nedan är det vita som Stella ligger på - mitt ben, och det snyggt bruna i bakgrunden är Lenas. (Jag är bara lite avundsjuk... Så snyggt brun som Lena är nu, har jag inte ens lyckats vara framåt hösten - någonsin.)

   

När maten kom fick hundarna sitta på marken. Lucky och Bonnie satt så sött, sida vid sida, under bordet.

   

Stella for runt som vanligt, och Stella lyckades trampa i vattenskålen så att allt vattnet rann ut. (Jag hade med en hopfällbar skål, men bad om vatten till hundarna.)

   

Vi människor satt länge och pratade. De är verkligen trevliga Lena och Jan! Men sedan gick vi hemåt, längs El Paseo.

Jag tog två foton av Lena, Jan och Lucky - och sedan tog Jan tre av hundarna och mig.

Jan sa att mitt ansikte låg i skugga, så först tog jag av solglasögonen, och sedan solskärmen. Men bådadera kunde jag inte vara utan. Jag är tämligen ljuskänslig.

Och nu väntar alla lådorna med tyg på mig. De fem största står ännu oöppnade.

PS4:

Nu är alla tygerna staplade efter kategori. Det blev många staplar, och i vissa fall - höga staplar.

Jag får en tydlig överblick av vad jag har i alla fall. Och när jag ser det så här, så inser jag förstås att det är många tyger jag aldrig kommer att sy något av.

Vissa sorters tyger har jag slutat använda. De nedan är avsedda för dansuppvisnings-kläder och tangoklänningar, och sådana använder jag inte numera. (Någon glittrig bit skulle jag kunna sy en dockklänning av - om jag kände någon liten flicka, eller pojke, vars docka behövde något tjusigt. Dockkläder, och gosedjurs-kläder, har jag sytt många i mina dar.)

   

Heminrednings-tygerna, och jul-tygerna, är det väl troligare att jag gör något av. Fast inte av alla. Så stor bostad har jag inte, att alla skulle få plats någonstans...

   

Jag hittade ett gardintyg med måsar som jag köpte när jag bodde i Helsingborg. Jag har väntat med att sy gardiner av det, eftersom jag vill måttanpassa dem till den bostad där jag äntligen ska komma till ro. Undrar när det blir? Och var? Det blir inte i den här lägenheten, för här kan jag inte bo som gammal. Den här bostaden är inte anpassad till åldringar, och definitivt inte till rollatorer. Det är ett snyggt tyg, som är synd att ha i en låda...

Tygerna nedan (t v) är utmärkta att sy hund-dynor av. Men det räcker nog om jag behåller två av dem. De små patchwork-tygbitarna tar så liten plats, så av dem kan jag nog behålla (nästan) alla.

   

Det verkar vara ett tag sedan som jag senast lagade kläder. I alla fall hittade jag en hel låda full med "olagade". Fast en del av dessa kan jag nog slänga. (Men kläderna går jag nog inte igenom förrän jag är klar med allt annat.)

Både i går kväll, och i kväll, har jag lätt huvudvärk. Kanske jag stressar för mycket? Kanske jag borde ta det lugnare? Men jag kan ju knappast lämna allt liggande så här? Tänk om jag får oväntade gäster...

PS5 (eller om det är sjuttioelva):

Nu är jag klar för i kväll. De här tygerna har jag gallrat ut (en del ganska stora bitar):

   

Men jag har behållit så här många:

Troligen, alltför många. I den nedersta lådan ligger bordsfilt och andra skrymmande tyger. I nästa låda ligger heminrednings-tyger (till gardiner, kuddar, stolsdynor etc). I översta lådan ligger tyger som man kan sy kläder av (till människor, hundar eller dockor). Jag tycker om att sy. Men kommer jag någonsin att sy slut på alla dessa?

Nåja, nu är soffan tom och jag kan hålla kväll. Klockan har blivit 21 och jag ska ut på sena rundan med hundarna. Det är fortfarande varmt ute, 25˚. Jag planerar att promenera en knapp timme. Sedan ska vi i säng, både hundarna och jag.