Sparad dagbok 35. (Fr o m 16-01-08 - t o m...)

16-01-08:

Alicia mailade några foton som hon tog på mig i går. Visst ser jag ut att trivas bra bland alla chihuahuorna!

Lilla Stella är dock min absoluta favorit...

Alicia skickade även några foton som hon tog i Alicante häromdagen. De är så fina så ni får också se dem. De två första visar den stora fullriggarent i Alicante hamn i solnedgången, och det tredje är troligen taget från Albufereta i riktning mot Alicante.

Jag har börjat städa ut julen i dag (med undantag av julgranen och adventsstjärnan som Ulf vill behålla). Just nu ligger det en hög turkosa kuddfodral, samt några dukar, framme på en stol och väntar på att bli strukna. Men först ska jag dammtorka och dammsuga. Jag hoppades i det längsta att det skulle vara Ulfs tur den här gången (eftersom jag städade förra gången), men det påstår han att det inte är. Ulf säger, att eftersom detta är mitt hem så är det jag som ska städa här. Han städar ju i sitt hem i Hässelby strand. En något haltande logik eftersom han bor här sex månader om året, och jag bara besöker Hässelby strand en vecka per år. Nåja, det går inte att skjuta upp städningen längre - så jag måste ta itu med det i dag. Hundarna har börjat fälla (som de gör två gånger om året) och det ligger hundhårs-blandade dammtussar i hörnen.

Vuxenskolan svarade faktiskt på mitt mail, men tyvärr negativt: Este año el curso ya está avanzado y no hay plazas. La primera semana de septiembre abrimos plazo de matrícula. Det är alltså fullt den här terminen och att jag måste vänta till hösten (september). Det var ju synd!

PS:

På förmiddagen flyttade jag om bland mina krukväxter. Jag ville släppa in mer ljus i vardagsrummet. Det slutade med att jag flyttade ut paraplyaralian på balkongen. Den trivs visserligen bättre inne - men den tar så stor plats. Jag ställde den så skuggigt som möjligt. (Jag gillar inte grannens orangerandiga fisk som sitter på andra sidan glaset - man kan ingenting göra. Möjligen skulle jag kunna klistra något ännu större på vår sida...)

Crassulan blommar vackrare för var dag.

Det blev ljusare inne!

Därefter tog jag lunchpaus. Jordgubbs-säsongen har börjat här. Det är andra gången Ulf kommer hem med färska jordgubbar. Jag skar tre stycken i småbitar och la i botten på min yoghurtskål. Det fyllde så mycket så jag var först orolig för att jag inte skulle få plats med yoghurten (samt havrekli och lite hackade nötter) - men det gick. Det smakade bra.

       

Sedan gick jag mitt-på-dagen-promenaden med Bonnie och Stella. Det var skönt ute! Jag gick förbi Anette och Håkan som satt och solade (i solstolar på stranden). De ville passa på eftersom de åker hem i morgon. När vi hade gått en bit till så mötte vi Alicia och Wilda! Wilda blev glad när hon såg oss, och jag fick många "pussar". Hon busade ett tag med Bonnie som var måttligt road, men sedan skulle Alicia gå hem (de var på väg hem när vi möttes). Den här gången så vände Wilda sig om när vi skildes. Jag också. Jag saknar henne! Fast det är nog bäst så här.

Hemma igen så började jag stryka kuddfodral. Jag har totalt elva kuddar i formatet 40 x 40 cm, men bara sju turkosa (och två nästan turkosa) kuddfodral. Så jag har kompromissat lite. Jag tog upp min hundkudde från gästrummet och la i en av karmstolarna. Den kudden tycker jag om!

Till mina små 30 x 40 - kuddar har jag bara ett turkost kuddfodral - så det beigea fick vara kvar.

Jag tycker bäst om den turkosa färgen som kudden till vänster om fjärilskudden har. Men av den färgen har jag bara en, samt ytterligare tre som är nästan rätt. Sju exakt likadana vill jag förstås inte ha i soffan - varannan enfärgad och varannan mönstrad tycker jag bäst om (eller ton-i-ton). Nu har jag fått blanda lite, och är inte nöjd. Kanske jag kan kompletterings-köpa två-tre turkosa kuddfodral längre fram? Ljusstaken på bordet står där bara tillfälligt. Jag har tänkt ha den turkosblå skålen som jag har beställt där. (Hoppas den kommer snart.) Förmodligen byter jag ut fjärilskudden också (den ser fel ut), men jag vet ännu inte vad jag ska ha i stället.

Det är väl bra att jag inte har större problem för stunden - än att jag fattas ett par turkosa kuddfodral... (Till påsk ska jag byta till gula, och efter påsk till ljusblå - tror jag. Det är en hobby jag har det här med "kudd-fodrals-bytning". Sådant man kan pyssla med när man inte har något vettigare för sig...)

Riktig ordning i vardagsrummet blir det inte förrän jag har tagit bort julgranen, och Ulf sin adventsstjärna. (Hjälp - hur ska jag få in granen och julgrans-prydnaderna i förrådet igen?) Nu längtar jag efter våren, men även här dröjer den ett bra tag till! Januari och februari brukar vara kalla vintermånader (särskilt inomhus - om man har englas-fönster, som vi).

16-01-09:

Innan jag la mig i går så flyttade jag om kuddarna i soffan, och la fjärilskudden i den ena karmstolen. Det blev lite bättre - men inte bra. Nåja, det hör till livets bagateller och är inget att hänga upp sig på. Det kan vara trevligt att ha turkost som omväxling, även om det inte är perfekt matchat.

Den här månaden är det dags att besiktiga bilen. Det var två år sen senast, och jag höll nästan på att glömma bort det nu. Jag ska beställa tid nästa vecka, så får vi se hur snart jag får komma till. Synd att den ambulerande bilbesiktningen bara kommer till El Campello på sommaren - och att jag alltid måste besiktiga bilen i januari. Nu måste jag köra till andra sidan Alicante, och jag är alltid orolig för att inte hitta rätt.

Jag saknar Wilda! Samtidigt tycker jag att det är skönt att det är lugnt här. I det här fallet kan jag inte få både och. Det är antingen - eller... Men det är tomt efter Wilda. Å andra sidan tror jag att Alicia är väldigt glad för att få ha henne, och de verkar trivas så bra ihop.

PS:

Jag la ett löst rosa kuddfodral på den mittersta soffkudden. Det blev gladare - men inte heller bra, så jag bytte inte.

Sedan tog jag fram min turkosa ljuslykta och tänkte sätta mitt chokladdoftande blockljus i den. Men trots att lyktan är så stor, så visade det sig att öppningen är för liten.

Bonnie och Stella sover i fåtöljen (där de egentligen inte ska få vara).

Jag pysslar vidare...

PS2:

Ute är det växlande molnighet och 20˚. Vi ska strax ut på vår mitt-på-dagen-promenad. Jag vill bara visa hur uppmärksam Stella alltid är på mig. Alla de andra hundarna tittar åt olika håll, men Stella har koll på vad jag gör. (Fotona känner ni igen från i går, fast nu har jag beskurit dem.)

   

PS3:

Det var jättskönt ute! Vi gick t o r hamnen - Rio Seco. Nära Rio Seco satt vi en stund på muren och beundrade havet (jag), och spanande in hundar (Bonnie och Stella).

Lika bra att erkänna - jag hänger inte riktigt med i modets växlingar. Nyss var det så modernt med turkost inom heminredning (i alla fall här i Spanien). Men det var uppenbarligen 2015 - för nu börjar de rea ut turkosa möbler och prydnadssaker. Årets färger heter tydligen Rose Quartz och Serenity.

Inte mig emot. Det är ju precis sådana färger som jag tycker om - inte minst när himmel och hav har sådana!

Vov och voff! Vet ni? Jo, husse säger att jag är hans favorit-hund! Så klart jag är! Vem skulle annars vara hans favorit? Jag är ju den bästa, och klokaste, och vackraste hunden i vår familj. Ja, det tycker jag själv i alla fall.

Husse sa faktiskt, att om något skulle hända, då skulle han ta hand om mig. Och så skulle han gå ut med mig morgon, middag och kväll. Det sa han. Och så skulle vi ligga i hans säng i Stockholm och läsa tidningen tillsammans. Det sa han också. Det är bra - för jag tycker vov-mycket om husse! Fast jag undrar vad han menade med: om något skulle hända?

I dag när vi gick vår luktrunda så mötte vi inte Wilda. Hon bor mest hos Alicia nu. Det är bra. Wilda är visserligen både snäll och rolig. Men hon är vov-jobbig! Ja, för hon tar hela tiden mina gnagisar - och äter upp dom. Dessutom tar hon ofta mina bästa sovplatser! Så där är upptaget när jag vill ligga där. Annars tycker jag om när vi är många hundar. Fast bara om jag får vara chefen! Det är faktiskt jag, och bara jag, som är chefs-hunden i vår familj. Så det så! Ja, vov-vov på er då!

PS4:

16-01-10:

I dag ska Wilda komma hem igen. Det känns bra. Jag har saknat henne! Å andra sidan har vi haft det oerhört lugnt här, och ingen har "råkat" kissa på mattan för att hon inte har hunnit till toaletten... Det är lite kluvet. (Ulf är inte glad för att Wilda kommer hem igen, men Alicia har sagt att hon inte kan ha Wilda när hon jobbar - eller när hon har för ont av sin fibromyalgi.) Bonnie, Stella och jag ska träffa Alicia och Wilda på El Paseo när vi går vår mitt-på-dagen-promenad om ca två timmar. Det blir nog bra. (Jag tänker låta mattorna ligga kvar, så får vi se hur det går.)

Just nu har vi inget internet, så vi känner oss handikappade. (Jag hade tänkt skicka ut dessa raderna på nätet, samt skriva ett mail.) Det händer några gånger i veckan att förbindelsen bryts, men det brukar fungera igen en stund senare. Man får ha tålamod bara. Nu kom förbindelsen tillbaka!

PS:

Vi kom först till mötesplatsen och satte oss på muren för att vänta.

Sedan kom Alicia och Wilda, och vi gick en knapp timmes promenad tillsammans alla fem. Nästan hemma hos oss skildes vi åt. Alicia är upptagen på måndag-tisdag, men hör sedan av sig. Hon tycker om att ha Wilda hos sig, så kanske det blir på onsdag igen.

   

När vi kom hem blev det full rulle! Tre hundar jagade varandra så att mattorna for åt sidan. (Jag ska inte skvallra om vem som tog initiativet.) Men efter att ha ätit sin lunch så lugnade de ner sig. Wilda luktade noga på mattorna, men hon försökte inte ens kissa på dem. Nu vilar alla tre sött på min säng. Bonnie ligger för sig själv som vanligt, medan Wilda la sig nära Stella. Det ser rart ut!

PS2:

I går började jag läsa La Peregrina av Cecilia Samartin. Det är en fristående fortsättning till Señor Peregrino som jag har läst tidigare, och som jag tyckte mycket om. (Det finns även en tredje bok, som jag ska köpa när den kommer ut som pocket.) Det här är en intressant och trivsam bok att läsa. I går hade jag två hundar i knäet - i kväll har jag tre. Ulf tog några foton på oss.

Nu ska jag återvända till läsfåtöljen. Jag hinner nog läsa ett par kapitel till innan det är dags för sena kvällsrundan och sängen.

16-01-11:

Vi får ofta njuta av vackra soluppgångar över havet. I går morse tog Ulf de här fotona:

Och i dag på morgonen så rusade vi båda ut på balkongen och fotograferade:

Jag tog kameran med på morgonpromenaden och tog ytterligare några foton:

När vi hade kommit hem igen, och hundarna hade ätit sin frukost, så la Wilda och Stella sig i en solstrimma på köksgolvet. Alla i vår familj är mer eller mindre soldyrkare...

Jörgen berättade i går att HD återigen använde fotot på våra fötter/ben som de tog vid ett tangoevenemang för drygt 10 år sedan. Det här fotot (samma som jag har på min startsida):

Jag tycker att fotot är fint. När jag ser det så längtar jag efter att dansa tango igen. Jag har både skorna och klänningen kvar...

Klockan 13:30 ska hundarna och jag träffa Kaisa och hennes hund Nea. Vi ska gå en promenad tillsammans.

PS:

Vi kom inte hem förrän 15:30, och hundarna har haft mycket trevligt. Det var jätteskönt ute, sol och 21˚. Vi började gå längs El Paseo. Där mötte vi Dora med sina två (nu vuxna) valpar. Plötsligt såg våra hundar så stora ut... (Dora väger 1,3 kg, och valparna något mindre.)

Vi fortsatte bort mot hundbadet där vi släppte hundarna lösa. Underbart tyckte alla fyra!

Hundarna började genast att springa och jaga varandra, och leka ta-fatt. Men Bonnie övergick ganska snart till att nosa.

   

   

Stella är lite försiktigare av sig, så emellanåt tittade hon bara på när Nea och Wilda sprang runt.

Kaisa och jag gick närmare havet, och hundarna följde efter.

Åh vov! Jag hittade en så underbar doft nära havet! En spännande doft som luktar mycket hav. Matte sa att det heter tång, det som luktar så gott.

Jag rullade mig förstås i det! Mmm... Härligt!

Stella höll sig som vanligt nära mina fötter...

Wilda nosade på vågorna, när en plötsligt sköljde över hennes tassar. Vågen skvätte ner hennes svans också. Men hon blev inte rädd, utan nosade glatt vidare.

Kaisa sa att Nea inte hade varit så nära vågorna tidigare. Men det är förstås trevligare att nosa tillsammans med en väninna.

När vi tyckte att hundarna hade fått nosa tillräckligt, så kopplade vi dem och började gå hemåt längs El Paseo. Där mötte vi Dylan och hans matte. Tänk att två hundar av samma ras kan se så olika ut. Neas päls glänser, men det gör inte Dylans direkt...

Tittar ni noga på fotot nedan så ser ni ett par (precis till vänster om piren) som just är på väg ut i vattnet. Kaisa trodde att det kanske var svenskar eller finländare - eftersom det bara är 16˚ i havet... 

Nästan hemma så mötte vi Mateo och hans matte. Mateo verkade tycka att Nea var den sötaste tik han har sett. I alla fall luktade hon väldigt gott.

Inte vacker - men go' är han, Mateo.

Nu är t o m Wilda trött, så alla mina hundar sussar sött... Jag ska brygga en kopp te, och sedan sätta mig och läsa.

16-01-12:

Jag började hålla diet i går, LCHF (LCMF) som vanligt. Det gick faktiskt bra att komma igång - och det var verkligen inte en dag för tidigt. I morse visade vågen 52,2 kg och 23,8% fett. Om jag kan gå ner 4 kilo så kommer alla mina kläder att sitta bättre - så det siktar jag på. Sen skulle jag vilja komma igång med motion också. Det är egentligen ännu viktigare. När pensionen kommer ska jag anmäla mig till gymnastiken hos Amudeca. Hoppas de har platser kvar då - för jag har definitivt inte råd att gå på gymmet (Canto).

Jag skulle fortfarande vilja ha en motionscykel här hemma - men en av bra kvalité! (Den förra funkade alltför dåligt.) Men jag har inte råd att köpa någon - och sedan har jag ju ingen plats alls att ställa den på (inte ens en hopfällbar)... Jag har plockat bort mina motionsgrejor från vardagsrummet, för Ulf klagade så mycket. Nu står de i gästrummet, men där får jag nästan inte plats att använda dem.

Jag funderar på att gå till en ortoped och fråga om jag trots allt skulle kunna springa. Jag har blivit avrådd tidigare, men löpning är gratis (så när som på skorna) och det finns massor med ytor utomhus man kan springa på. (Jag menar inte fanatisk löpning flera mil om dagen, utan några kilometer ett par gånger i veckan - mer för skoj skull.) Att springa kan ge bra kondition, särskilt om man spurtar då och då.

Jag vägde precis hundarna med följande resultat: Bonnie 2510 gram, Stella 1755 gram och Wilda 2260 gram. Wilda väger alltså nästan lika mycket som Bonnie...

I dag måste jag beställa tid för bilbesiktning.

PS:

Nu hoppas jag att jag har lyckats beställa tid till besiktning. Jag gick in på webbsidan: http://www.applusiteuve.com/es/Home och klickade på Pedir cita ITV (beställ tid för besiktning). När jag skulle välja ort så såg jag till min stora glädje att den mobila bilbesiktningen i år besöker El Campello 25/1 - 27/2! Jag beställde tid den 25/1 klockan 10:00. Det står att jag lyckades reservera, men man ska få ett mail som bekräftar - och det har jag (ännu) inte fått. Dessutom står det i mitt besiktningspapper (från 14-01-13) att jag ska besiktiga igen 16-01-13, men så på dagen kan det väl ändå inte vara? Det bör väl räcka med rätt månad? Nu valde jag första möjliga dag här i El Campello. Så skönt att jag slipper åka till andra sidan av Alicante. Hoppas att allt kommer att fungera!

I natt sov Bonnie för sig själv som vanligt, medan Wilda hade trängt sig ner i Stellas säng... Hundarna har totalt fem(!) hundsängar att välja på i mitt sovrum.

   

På webben såg jag foto på en i mitt tycke mycket snygg köksö med matplats. Ljus och romantisk - men den kräver ett stort kök/matrum. Men visst ser det mysigt ut med den rundade soffan (även om arbetsbänken inte blir optimalt praktisk)!

PS2:

Eftersom jag tycker att Wilda har blivit så "stor" så mätte jag hundarna också i dag, och förde in det i en liten tabell (som jag ska skriva ut och ha i plånboken):

Ser ni - Bonnie och Wilda har precis samma mått om halsen och bröstkorgen. Men Wilda ser aningen smalare ut, åtminstone uppifrån. Och jag som trodde, när jag köpte henne, att Wilda skulle bli i Stellas storlek...

PS3:

Det har varit vackert i dag, med klarblå himmel och mörkare klarblått hav.

Själv har jag sysslat med livets oväsentligheter mest hela dagen. Jag grubblar fortfarande på hur jag ska få det snyggare i soffhörnan. Jag la några olika kuddfodral löst ovanpå det mittersta och fotograferade. Kanske ska jag byta ut två-tre av de andra mot antingen igelkotts-fodral, eller mot de sandfärgade med kolibrier och fjärilar på?

Eftersom jag fortfarande inte har fått någon email-bekräftelse på bilbesiktnings-tiden så fyllde jag i ett kontaktformulär på webben. Där skulle man fylla i CC.AA. Detta var obligatoriskt. Jag blev plötsligt ställd eftersom jag hade glömt bort vad förkortningen betyder. Jag skrev No comprendo - och det funkade. Senare kom jag på att CC.AA är förkortning för Comunidad autónoma (alltså ungefär län). De regionerna ser ni nedan.

Och på bilden nedan är även provinserna utmärkta. Vi bor i Alicante-provinsen i Valencia "län".

Spanjorerna har ett roligt sätt att skriva förkortningar. Jag skulle tycka att det var naturligt att förkorta Comunidad autónoma med CA, men spanjorerna skriver alltid dubbla bokstäver - alltså CC.AA. Och USA förkortar de EE.UU. = Estados Unidos (de América). Det är inte lätt det här med "utrikiska"...

16-01-13:

Kaisa mailade några foton från i förrgår. Hon fångade hundarna i farten:

Kaisa fotograferade också mig, när jag gav hundarna vardera två små bitar hundgodis. Bonnie och Stella var ivrigast, men alla fick vänta på sin tur.

I dag på förmiddagen har jag och Wilda besökt veterinären. Jag har sett att Wilda har kliat sig mer än vanligt, och i dag såg jag att hon hade gnagt av pälsen på ett ställe på ena frambenet. Veterinären sa att det kan vara en svamp (det spanska ordet är hongo) som valpar och unga hundar (samt äldre och sjuka) kan få. Det är när immunförsvaret är lite nedsatt som svampen kan föröka sig. Eftersom en valp och unghund får många vaccinationer på kort tid, så tar det ofta ett tag därefter innan immunsystemet är stabilt igen. Om det verkligen är svamp vet vi dock först om en vecka. Veterinären tog ett odlingsprov som ska odlas en vecka. Den 19:e ska vi på återbesök. Till dess ska jag desinficera det lilla såret morgon och kväll. Och om Wilda skulle fortsätta att gnaga av päls där, så måste vi sätta på henne en krage "modell tratt". Dagens veterinärbesök kostade 47 € totalt, och var förstås en helt oförutsedd utgift...

Om en stund ska den turkosblå skålen som jag har beställt levereras (via SEUR). Jag har bestämt mig för att sätta de två igelkott-kuddfodralen på två av kuddarna i soffan. Det kommer att se ljusare och gladare ut då. Jag ska också plocka undan julgranen (och försöka få plats med julsakerna i källar-förrådet.) Ni kommer att få se ett foto när allt är klart.

PS:

Nu ska jag visa er sex läsare, som också är intresserade av kuddfodral, hur det blev. Min nya skål får ni också se. Sen ger det sig om jag låter det vara så här ända fram till påsk (drygt två månader), för egentligen tycker jag bättre om kombinationen ljusblått + kolibri-fodralen. Men hur som helst är det trevligt med omväxling!

Ni andra 148 ska få se några foton från vår mitt-på-dagen-promenad. Det var ovanligt lugnt och fridfullt på El Paseo i dag, och jag såg bara en som badade (andra fotot uppifrån).

Nu vänder jag mig direkt till er, mina nio "olycks-systrar", som precis som jag är i klimakteriet. Jag antar att ni har samma problem som jag med värmevallningar. På natten är det täcke av, täcke på, täcke av, täcke på etc. På dagen inomhus: västen av, västen på, västen av - och utomhus: öppna jackan, stänga jackan, öppna jackan etc. Det blir lite tjatigt i längden... Visst är det synd om oss! Jo, jag vet. Det här är ett bagatellproblem, inget vi dör av. Men visst är det konstigt att kroppen är så felkonstruerad, att det i snitt tar 4-5 år för den att ställa om hormonbalansen när östrogenet minskar. För min mamma tog det drygt 25 år, men jag har absolut inte tänkt brås på henne i just detta fallet - så det så.

16-01-14:

Jag är trött i dag. Det blev inte många timmars sömn i natt. Jag kom sent i säng för jag vara bara tvungen att läsa ut boken La Peregrina. Det var en bra bok! Intressant och annorlunda, precis som del ett Señor Peregrino. Flera av bokens huvudpersoner är spanjorer, och handlingen utspelas delvis i Spanien, vilket passar mig bra. På så sätt lär jag mig lite om den spanska geografin också. (Peregrino betyder pilgrim, och viss del av handlingen utspelas på pilgrimsleden på väg till Santiago de Compostela. Jag har blivit sugen på att gå vandringsleden själv, fast jag är ateist.) Det finns en tredje bok, Los peregrinos, men den finns ännu inte som pocketbok. Den vill jag också läsa. Cecilia Samartin skriver väldigt bra böcker!

När jag sedan gick och la mig så kunde jag inte somna eftersom det gjorde ont i min högra höft (och båda knäna) hur jag än låg. Efter ca två timmars vändande och vridande så somnade jag dock. Jag vaknade förstås då och då av värmevallningar (täcke av, täcke på) men somnade om. Men när jag vaknade ca 04 så kunde jag inte somna om. Jag tittade på klockan vid 07, sedan måste jag ha somnat - för när Wilda sa ett försiktigt voff klockan 08 så vaknade jag med ett ryck. Wilda undrade antagligen om vi skulle gå ut, men när jag inte gick upp bums så bajsade hon i lådan i stället. Hon har varit 100% rumsren på sistone. Jätteskönt att kunna ha mattor på golvet igen.

I dag får jag pyssla med sådant som inte kräver att hjärnan är med. Jag börjar nog med att tvätta. Även om jag är oerhört trött så går jag in för att vara positiv. Det blir roligast då.

PS:

I dag köpte Ulf en "nack-masserare" åt mig på Lidl. Den kostade 24,99 € ≈ 232:-. (I Sverige säljs den för 299:-. Undrar om det enbart är den lägre momsen som gör skillnaden?) Jag uppskattar verkligen presenten! Jag har ju ofta ont i nacke och skuldror (särskilt på höger sida). Värken blir värre när jag tillbringar för lång tid framför datorn (förlängda musarmsproblem?), eller om jag sitter böjd över en bok länge. Jag har provat nack-masseraren nu. Den funkar jättebra! Lutar jag mig mot den så knådar den rejält, sådär så det känns mittemellan ont och skönt. Jag har provat att man kan använda den för ryggen också (funkar bra om man inte är alltför bred), och så står det att man kan använda den till benen. Medelst fjärrkontroll kan man reglera om den ska massera med- eller motsols, samt om man vill ha infravärme eller ej. Den här ska jag använda flera gånger i veckan. Så här ser den ut:

Jag kommer att ha den liggande ovanpå läsfåtöljen, så finns den alltid till hands.

Min lilla sötnos Stella:

Wilda kliar sig redan mindre, så det hjälper tydligen att desinficera. Seriestrippen nedan hittade Ulf i dagens DN.

16-01-15:

I dag regnar det! På morgonpromenaden vägrade både Bonnie och Stella att gå - medan Wilda glatt plaskade på. Stella frös så hon skakade, så henne fick jag bära. Sedan släpade jag med Bonnie 1/3 kvarter (där vi delvis kunde gå under utskjutande balkonger), och då gjorde hon vad hon skulle. Tvätten (3 maskiner) som jag tvättade i går är inte helt torr, så jag bar in torkställningarna i vardagsrummet. (Regnet stänker ända in på balkongen.)

Jag kan inte bädda sängen - för där är upptaget. Ni vet, min säng där mina hundar egentligen inte ska få vara. Men nu är ju deras matte väldigt svag för dem, och då blir det som det blir... (Wilda ligger dock i hundsängen och gnager på ett råhudsben. Gnagisar får man inte ha i sängen.)

Kloka ord angående mobiltelefon-användning:

   

På promenaderna ser jag ofta folk som är ute och går med sina mobiltelefoner. De ser inte var de går, och kolliderar nästan med oss. Andra har 1-3 stackars hundar på släp. De är så upptagna av sina mobiler, att de inte märker om hundarna behöver bajsa... Själv är jag ute och går med mina hundar. Jag föredrar att ägna mig åt en sak i taget.

Är ni väldigt intresserade av mobiler (smartphones), appar och tekniska prylar, så finns det nu aktivitets-mätare även för hundar. Se: http://m3.idg.se/2.1022/1.647321/test-petkit-aktivitetsmatare-hund?utm_source=dmdelivery&utm_medium=email&utm_content=Se%20upp%20alla%20lathundar%20%E2%80%93%20h%C3%A4r&utm_campaign=PFA%20Express%202016-01-15%2010%3A34%3A0

Jag räknar dagligen mitt intag av kolhydrater (≈ 15 gr/dag), och vågen visar nu 50,9 kg.

Annars har jag börjat leta efter en hane att para Stella med. Kanske hon börjar löpa nu i slutet av januari. Jag har tittat på Spaniens motsvarighet till Blocket (http://milanuncios.es/), och där finns det många hanhunds-ägare som erbjuder sina hundars tjänster. Alla "chihuahuorna" är definitivt inte rasrena chihuahuor. En del ser ut som något helt annat, och jag såg en som vägde 6 kilo! Jag hittade några verkligt fina hanar - men i Madrid och Malaga. Så långt kan jag förstås inte åka. Nästan alla hundarna är dessutom korthåriga, och jag skulle förstås föredra en långhårig. De flesta som annonserar är privatpersoner, men det fanns annonser från några kennlar också. Det är ju ett bra sätt att tjäna pengar på... Parningspriserna varierar från 60 € till 200 € (400 € för champions) - det vanligaste priset är 100 €.

Jag svarade på ett tiotal av annonserna (via mail), och frågade bl a om hundarna har riktig stamtavla.  Jag har fått svar från tre hanhunds-ägare. En hund saknar stamtavla, en väger för mycket, det tredje ser OK ut och bor så pass nära som i Albufereta. Den ska jag titta på i verkligheten. Den är erfaren, 5 år, korthårig, väger 1½ kg, har officiell stamtavla, är chokladbrun (och lite vit). (Jag skulle föredra vit eller creme...) På fotona, där hunden ligger ner, kan jag inte se hur nosen ser ut. Många spanska chihuahuor har spetsig nos (precis som Wilda), och jag föredrar lite trubbigare (som de svenska brukar ha). Jag måste också titta på att hunden går "normalt", och inte har några knäledsbesvär. Vi får väl se om jag får flera svar (de som saknar stamtavla kanske inte bryr sig om att svara). Och så ger det sig hur den här hanen ser ut i verkligheten. Min veterinär har lagt in en "annons" om att Stella söker "fästman" på deras facebook-sida. Det är ju ett tag till hon ska löpa, men jag måste ha tittat på hanen i verkligheten innan det blir dags.

Senare vill jag para Wilda också. Min dröm vore att para henne med Bonnies son Bamse. Men hur detta skulle fungera i praktiken (när vi bor så långt ifrån varandra) - det vet jag inte. Jag har heller inte frågat Bamses ägare om de skulle "ställa upp". Annars får jag leta hane här. Ulf tycker som vanligt att jag inte är klok...

Dagens citat:

PS:

Inomhustemperaturen har sjunkit till 19˚ - och jag fryser... Det har kommit 7 mm regn, men är uppehåll nu - och åt norr börjar himlen klarna en smula. På vår (i dag mycket korta) mitt-på-dagen-promenad så låg El Paseo öde. Både Stella och Bonnie stretade periodvis emot, men ett varv runt kvarteret kom vi.

   

   

   

   

Vov alltså! Det är faktiskt ofint av matte att fotografera mig just när jag kissar. Ja, det är ju skillnad om jag står på händerna samtidigt - men i dag kissade jag bara vanligt. Det var otäckt vått ute, och jag blev vov-blöt om tassarna. Om matte inte hade tagit på mig jackan, så hade jag blivit vov-blöt om magen också. Jag tycker INTE om när det regnar ute. Vov-voff då!

PS2:

Klockan 17 tittade solen fram - precis som den skulle enligt prognosen.

Vad gör man med saker som man har fått, men egentligen inte vill ha? Utan att såra givaren alltså. Titta till vänster på fotot nedan, på piedestalens undre hylla. Där sitter en vit chihuahua (av gips). Den har jag fått av en vän. Jag blev glad på sitt sätt över gåvan, eftersom jag blev glad för att hon tänkte på mig. (Hon hade köpt en likadan åt sig själv.) Men om jag ska vara ärlig så tycker jag inte att den är snygg. Och jag har definitivt inte plats med den. (Jag hade hellre haft en växt där.) Nu känner jag att jag måste ha den framme en period, ifall hon kommer på besök. Men allra helst skulle jag vilja ge bort den till någon som uppskattar den. Fast jag kommer att vänta, just för att inte riskera att såra givaren. (Den här är inte det enda jag har fått, som jag egentligen inte vill ha. Det är kluvet. Jag blir ju glad för att jag får saker. Jag bara önskar att jag kunde välja dem själv.) Hur gör ni? Hur skulle ni ha gjort i just det här fallet? Skriv och berätta!

Min mamma har fått opererat in en ny höftkula, eftersom hon hade så ont i höften. Det är tredje gången hon har fått bytt ledkula i den här leden, och hon har blivit opererad två gånger på andra sidan - men tydligen håller ledkulorna bara en begränsad tid (ca 10 år). Allt gick bra och hon har inte längre ont i höften - men hon är trött, mycket trött. I går kom hon hem från ett korttids-boende som hon fick bo på några dagar efter sjukhusvistelsen. Hon tycker att det är lugnt och skönt att vara hem igen, men än så länge vilar hon mest. Det är klart att det tar tid för en 90-åring att återhämta sig efter en operation. Förra gången var hon 80, och då piggnade hon till efter bara några dagar. Men hon ska förhoppningsvis bli lite piggare för var dag som går.

PS2:

I min heminrednings-tidning (Drömhem & Trädgård) fanns ett reportage om konstnärinnan Petra Roest (Haag, Nederländerna) som målar fåglar (ofta direkt på väggarna hemma hos folk). Vackra små blickfång - och en rolig detalj! Se:http://www.devogelbon.nl/ Tänk om jag kunde härma idén? Tyvärr så saknar jag tecknar-talang. Möjligen skulle jag kunna skriva ut en bild på en fågel (ur en fågelbok), klistra den på väggen, och sedan måla dit några detaljer...alltså fuska. Några exempel:

   

16-01-16:

I dag är ordningen återställd. Solen skiner. Men det vara bara 9˚ när vi gick vår morgonpromenad, och nu kl 11 är det 14˚. Det har varit en ovanligt varm vinter här - hittills, och nu när temperaturerna är mer normala så tycker jag att det är väldigt kallt. Men tack vare solen har jag återigen 21˚ i mitt sovrum. (Jag hade gärna haft 22-23˚, frusen som jag är.) Några foton från morgonpromenaden:

PS:

I dag tog jag fram två kongar till hundarna. Kongarna hade jag fyllt med något kletigt med leverpastej-smak, som jag fick med på köpet för ganska länge sedan. (Datumet var utgånget, men det luktade ok.) Bonnie och Wilda kastade sig över kongarna och försökte slicka ut allt det goda. De höll på säkert en timme. Stella då? Hon fattade inte vitsen med att jobba så hårt - för att få något extra att äta. Jag lät henne försöka, men hon var inte tillräckligt intresserad. Och eftersom jag bara har två kongar, så fick Bonnie och Wilda ha roligt. (Jag smög åt Stella ett par bitar torrfoder - och då blev hon nöjd.)

Stella har jag klemat bort sedan hon var nyfödd... Mina barn var jag noga med att uppfostra så att de skulle bli självständiga och klara allt. Stella har jag "curlat", och hjälpt med allt. Om hon skulle komma bort i skogen så skulle hon dö av svält (eller rädsla) ganska snart. (De andra skulle nog klara sig ett tag.) Men om hon skulle komma bort i stan' så skulle någon säkert ta hand om henne inom fyra minuter...bara för att hon ser så liten och hjälplös ut.

Nedan följer en stilstudie i "kong-slickning":

   

   

Åh vov, smask och drägel alltså! Matte gav mig något vov-gott i dag. Fast det var vov-svårt att komma åt. Jag fick sticka tungan långt in i hålet och slicka, och slicka. Det var så svårt, så svårt, att få tag i det allra sista. Men jag lyckades. Tyvärr lyckades Wilda äta upp allt sitt goda också. Ja, för annars hade jag kunnat äta lite mer. Smask så gott det var!

   

Det har hänt en tråkig sak med min köksmatta i dag. Någon har bitit av en hörna. (Jag nämner inget namn, men det börjar på W.) Den mattan tycker jag om, så jag hoppas att det inte händer fler olyckor. Jag kom på henne och röt till - men om det räcker vet jag inte.

Nedan tre foton från balkongen:

Och slutligen tre foton från vår mitt-på-dagen-promenad. Två från Calle San Bartolomé i höjd med Mercadona, och ett på huset D'Gala på Calle Colón (dit Jan och Lena ska flytta om en månad) .

Jag skulle själv inte ha något emot att flytta till en lägenhet i D'Gala. Men jag undrar om de har sålt alla nu? I alla fall är skylten på försäljningskontoret borta, och det står ingen kontaktinfo. Synd för min del. Jag har nämligen i det längsta hoppats kunna vinna ett par miljoner kronor på någon lott eller så - och köpa en lägenhet där...

PS2:

I kväll har jag läst ut min heminredningstidning som kom häromdagen. Det är så mysigt att läsa med tre hundar i knäet, och tända chokladdoftande ljus på bordet bredvid. Tycker jag. Hundarna låg kvar i fåtöljen när jag reste mig.

Ulf tycker det är ofattbart att jag är intresserad av heminredning, som här ser ut. Han tycker sämst om att jag har så mycket förvaringsmöbler. Tja, det är ett nödvändigt ont. Spanska lägenheter har ju inte ens ett städskåp. Han tycker också att jag har för många krukväxter. (Och för många hundar.) Ulf tycker att här är fult, men säger att jag får ha det som jag vill. Det senare är bra. Jag gillar ju barnsliga detaljer och pastellfärger. Det gör inte alla. Men jag blir glad av mina små barnsliga saker, som ugglorna nedan - och av mina krukväxter.

I Hässelby strand får Ulf ha det som han vill. Han har väggarna fulla av oljemålningar, kristallkronor i taket, och en massa fina gamla möbler + några 60-tals i teak. Kristallkronorna är det enda jag tycker om. Vi har väldigt olika smak. Fast han har mycket större golvyta, och då är det lättare att få rum med allt. Om det inte var så många nischer, pelare, snedtak och inåtgående balkongdörrar här, samt trappan, så skulle jag kunna få det ganska mycket bättre (och luftigare) på samma golvyta. Man kan faktiskt vara mycket intresserad av heminredning, men inte ha råd att ha det så som man skulle vilja ha det... Nåja, det är tur att Ulf numera säger att jag får ha det som jag vill i alla fall. Annars skulle jag inte ha känt mig hemma. Och det måste man få göra - någonstans.

16-01-17:

Idag har Ulf och jag varit tillsammans i exakt nio år! För mig är det jättelänge! Tänk att han har stått ut med mig så här länge! (Och jag med honom...) Vi ska dock inte fira på något sätt. I dag är bara en dag bland alla andra. Så här såg vi ut för nio år sedan. (Det är ju hemskt så vi har åldrats på de här åren...)

Däremot firas djurens dag här i El Campello. Det är helgonet Sant Antonio del Porquets dag i dag - och han är djurens beskyddare. Havet är fullt med segelbåtar (för att hedra havets djur), och vid kyrkan högre upp i byn ska en massa husdjur välsignas. Jag ska göra sällskap dit med Kaisa, Matti och deras hund Nea. Jag vet ännu inte om jag tar med mig någon av mina hundar. (Det blir nog omöjligt att ta med alla.) Men kameran ska jag ta med.

PS:

Först ska ni få se några foton på båtarna. Jag tycker det är så vackert med segelbåtar. När jag väl hann ner på stranden så hade dock båtarna hunnit ganska långt ut, så fotona från balkongen blev väl så bra.

När jag skulle följa med på djurparaden till kyrkan - så tog jag bara Stella med mig. Hon fick sitta i min lilla front-carrier-bag. Jag ville inte riskera att någon trampade på henne. Och hon hade säkert inte vågar gå heller, bland så många människor och djur.

Nära där frukt-och-grönsaksmarknaden brukar vara, hade de stora hästarna samlats.

De mindre hästarna, och de mindre åsnorna, gick bland hundarna.

Närmare kyrkan (den vid torget uppe i byn) blev det trängre och trängre.

Kaisa och Nea utgjorde ett vackert inslag i trängseln.

Här ser ni kyrkan och vägen fram till prästen - innan paraden har börjat.

Hundar var nog det allra vanligaste djuret (någon katt såg jag inte), men där fanns alla sorters djur. Jag såg (utöver de tidigare nämnda) papegojor, kanariefåglar, en hermelin, olika smågnagare (svårt att se på håll exakt vilka sorter de var), kaniner, fisken på fotot nedan, samt en liten ursöt gris. Kaisa sa att hon sett en orm tidigare år.

   

De stora hästarna fick gå först.

Åsnan nedan vägrade plötsligt att gå. Det kvittade hur ryttaren gjorde. Till slut fick en av ordningsvakterna leda den vidare.

Precis här sa min kamera ifrån att batteriet behövde laddas. Jag hade ändå kollat att det var fullt när jag gick hemifrån. (Och jag hade tänkt ta med ett extra batteri, men glömde det.) Dock kunde jag ta enstaka bilder, om jag lät kameran vila en stund mellan fotona.

   

Sedan började vi hund- och smådjurs-ägare gå. Den katolske prästen stänkte vigvatten på vartenda djur som passerade. En liten kille bad prästen stänka på mobilen. På den hade han foto på sitt husdjur som inte hade kunnat följa med. Det gjorde prästen med ett leende.

Nu är Stella också välsignad av prästen. Hon protesterade inte alls. Hon skötte sig fint hela tiden utom när hästarna kom för nära - för då skällde hon. Nedan ser ni "parad-gatan" bakifrån.

Nedan ser ni den sötaste lilla djurtrion av alla. En malteser, en kanin och en minigris!

Den lilla grisen, inte större än Stella, var så söt så söt. Men jag lyckades bara ta de två fotona ovan - sedan la kamerabatteriet av helt. Annars var grisen så gullig när den glatt nosade på stora hundar (som tycktes undra vad den var för något), satt bredvid kaninen etc. Kaisa tog några foton på grisen, som hon ska maila till mig senare (men inte bums, för de skulle bort). Matti tog foton på Kaisa och mig med våra hundar. De fotona får jag nog också så småningom. (Och då visar jag dem här.)

När djuren hade blivit välsignade fick man en tygpåse (liknar en sådan man har skor eller gymnastikkläder i - se nedan) med ett bröd i. Brödet kunde man ge sitt djur om man ville, men jag tog hem mitt till Ulf.

Det var första året jag deltog i, och tittade på, paraden. Men det var trevligt. Så om det inte blir ösregn nästa år, så går jag förmodligen då också. Kamera + extra batteri ska jag ta med - och kanske alla hundarna dessutom. (Men jag måste bära dem, annars går det inte.)

PS2:

Kaisa mailade nyss några foton som hon och Matti tog i dag.

På fotot nedan har våra hundar precis blivit välsignade, och vi har fått våra gröna påsar. Jag såg aldrig att Matti fotograferade oss, så jag tittar åt andra hållet.

På det sista fotot står Matti och jag och pratar (utanför biblioteket), i väntan på att paraden ska ta slut.

 

PS3:

Jag fick ytterligare ett foto av Kaisa:

 

16-01-18:

Det var kallt i morse (12˚), men varmt i solen mitt på dagen (18˚). I morse låg mina tre små flickor och "solade" i solstrimman på köksgolvet. T o m Wilda låg stilla en lång stund...

   

Klockan 14 träffade vi Alicia på El Paseo för att överlämna Wilda. Alicia ska nu ha henne några dagar. Wilda blev jätteglad när hon såg Alicia och gjorde allt för att komma upp i hennes famn. När sedan Wilda ivrigt slickade Alicia i ansiktet, sa Alicia till Wilda "Jag har saknat dig också". Det är ju bra att de tycker om varandra! Men redan i morgon ses vi tillfälligt. Alicia, Wilda och jag har stämt träff hos veterinären - där Wilda har tid 10:30. Hon kliar sig inte lika mycket sedan jag började desinficera hennes ben morgon och kväll. Nu ger det sig vad odlingen visar, om det är svamp eller ej. Är det det, så antar jag att Wilda får någon form av medicin.

Det var väldigt "blått" ute! Klarblå är en vacker färg!

PS:

Ulf tog två foton på Stella i går, när vi var på väg ut på sena kvällsrundan. Hon såg så ynklig ut. När hon får kläder på sig så vet hon att det är obehagligt ute (antingen regn eller kallt) - och då vill hon inte gå ut. (Och går vi ut ändå så vill hon bli buren...)

   

Jag hade tänkt flytta över lite text och bilder härifrån till Sparad dagbok 34. Men när jag öppnade dagbok 34 så var den tom. Och nu står det att jag har överfört dagboken innehållande 0 kb - trots att jag aldrig överförde den. Nu undrar jag om den finns kvar ute på nätet. Kan ni kolla? Ser ni den? Om den har försvunnit så vet jag inte hur jag ska göra...

Det hände ju för länge sedan att Bonnies sparade bara försvann. Försvann från min hårddisk alltså - precis när jag skulle överföra ny text och nya bilder. Jag fick kopiera från nätet - men då sparas alla foton annorlunda, "inbakade" - så de inte längre går att använda separat. Datorer kommer jag aldrig att begripa mig på helt och fullt...

PS2:

I dag har internet försvunnit sju gånger (hittills). Varje gång har Ulf kollat modemet och routern. Internet har kommit tillbaka efter några minuter - men det är irriterande när man håller på med något och webbsidan plötsligt försvinner. I kväll flyttade jag modem och router, från höger sida på hyllan - till vänster sida. Detta för att det ska vara lättare att komma åt dem. På höger sida står ju både bord och golvlampa i vägen. Som läskudden står just nu så döljer den en del av sladdarna. Det är verkligen inte snyggt med en massa svarta sladdar mot vit vägg...

I eftermiddags passerade jag byggbolaget Maisas kontor, och passade på att gå in och ta en ritning till en lägenhet i huset de håller på att bygga (Los Abedules 3). Jag är nyfiken på planlösningarna och priserna. Jag valde en med ett sovrum och utsikt över stadsparken. Just denna lägenheten (som heter BC i hus B) finns bara kvar på våning 1 och 2. De högre upp är alla sålda. (Detta är den minsta och billigaste modellen.) Lägenheten har en boyta på 50,7 m², och en balkong på 12,10 m². Nu är halva balkongytan inräknad i boytan, så "på riktigt" är lägenheten ungefär 45 m² (pelarna borträknade). Lagom för en person, eller ett par som vill göra allt tillsammans. Sovrummet är 11,2 m², och vardagsrum inklusive kök är 20 m². Själva vardagsrumsdelen är alltså bara 15-16 m².

Lägenheten har många fördelar. Den håller hög standard och det är isolering i väggarna samt 3-glas-fönster. Enl Maisa håller lägenheterna värmen på vintern även utan tillsatt värme (element), och det verkar rimligt. Just den här har bara en enda yttervägg och denna vetter åt sydöst. Tyvärr är lägenheten inte billig. Den kostar 127'000 € + moms = 139'700 € och så tillkommer avgift till notarien och för lagfart. Totalt blir det 142'240 €. Då ingår garageplats som man får vare sig man behöver den eller ej. Vill man köpa till ett förråd så kostar det från 7'500 € + moms. (I fastigheten D'Gala kostade förråden 3'000 € som jämförelse.) Comunidaden (den fasta avgiften) är låg, ca 30-35 € per månad. De större lägenheterna, med två eller tre sovrum, kostar mellan 170'000 och 402'000 € (+ 12%). Dyra lägenheter - men man slipper frysa. (Och från de översta våningarna har man vidsträckt havsutsikt. Huset ligger gissningsvis 700 meter från havet.) Se: http://maisa.es/es/nuestras-promociones/4/abedules-3/

Eftersom jag fryser mycket här i vår lägenhet, så har jag i dag begärt in anbud på vad det skulle kosta att sätta ett extra englas-fönster utanför våra befintliga (så som grannarna har gjort). Firman ska komma i morgon eftermiddag och mäta. Det ska bli spännande att se om priset är rimligt eller ej. 

16-01-19:

I dag var vi hos veterinären med Wilda, Alicia och jag. Det var svamp - men ingen farlig sort, utan en som hundar normalt har. Dock ska vi fortsätta att desinficera hennes ben (som nu ser mycket bättre ut). Dessutom ska hon få antibiotika i 7 dagar + en tablett i 10 dagar. Alicia sa att hon tror att hon kommer att ha Wilda de 7 dagarna som antibiotikan ska tas - så hon fick med sig all medicin hem. Skönt att Wilda inte har drabbats av något farligt.

Även i dag kommer och går internet. Vi undrar förstås varför. Och när jag öppnar Sparad Dagbok 34 så är där alldeles tomt! Jag undrar så vad som hände. När jag öppnade sidan i går så kom den aldrig fram utan det stod att det var något fel på Microsoft FrontPage (som jag skriver i), och så stängdes programmet. När jag tittar så ligger texten kvar på internet. Jag har en säkerhetskopia på dagboken, men inte med de sista dagarna. Jag måste förstås avsluta dagboken, och börja på en ny - men skulle jag försöka överföra något i nuläget så försvinner även texten på internet. Och inte vet jag om jag via mitt FTP-program kan kopiera texten från internet till min hårddisk. Jag ska försöka lista ut om det går. Med köpta FTP-program går det lätt, men jag har en gratisvariant (FileZilla). Maila mig gärna goda råd - ni som kan sådant här bättre än jag.

Klockan 16 kommer de för att mäta våra fönster.

PS:

Nu har "fönster-mannen" varit här och mätt alla våra fönster och fönsterdörrar. Jag kommer att få tre olika prisförslag. Ett för att sätta extra fönster utanför de befintliga, och två för att byta till aluminiumfönster antingen av skjutdörrs-typ eller som man öppnar utåt eller inåt, inklusive en dyrare variant med inbyggd persienn på utsidan (nu sitter kassetten på insidan så det är hål rakt ut). Nu hoppas jag att priserna är rimliga så att vi verkligen kan byta fönster! Det skulle göra mycket både för komforten, och för att sänka elräkningen.

När jag ändå hade flyttat undan allt som normalt står framför våra fönster, så passade jag på att (slarv)tvätta de flesta av dem. Det behövdes!

16-01-20:

I förmiddags besökte jag den kommunala marknaden. Det var länge sedan sist. Det är roligt att strosa runt och titta på allt. Jag köpte ett par förpackningar hund-bajspåsar, samt två presenter till Ulf. Han fick en bukett gula tulpaner, och två gula paprikor. (Det är bara på marknaden man kan köpa gula paprikor styckevis. Alla affärer har röda och gröna, men Ulf tycker bäst om gula.)

Visst är det bra att jag har lagt små plädar på min säng för att skydda överkastet! Det tycker Stella också, men hon vill inte att plädarna ska ligga slätt...

I går bläddrade jag lite i Gunilla Dahlgrens bok Motion för lättsinniga, som jag har i bokhyllan tillsammans med nästan alla andra böcker som Gunilla har skrivit/ritat. Jag tycker att hon ofta träffar mitt i prick!

   

I morse vägde jag 50,5 kg (och innehöll ≈ 23,6% fett). Det går långsamt åt rätt håll... Däremot har jag ännu inte börjat på ytterligare en omgång av  "utgallring av icke nödvändiga prylar"...

Det är så mycket jag borde göra! Men det är långt ifrån alltid som det blir gjort bums...

16-01-21:

I går kväll besökte jag Alicante. Jag tycker bättre om att åka dit på förmiddagarna, men nu var mitt huvudärende att beställa Wildas stamtavla - och spanska kennelklubben har bara öppet klockan 17-20 på vardagskvällarna. Eftersom jag dessutom är tvungen att passa in mina "utflykter" mellan hundpromenaderna, så reste jag inte härifrån förrän klockan 18.

Min veterinär (världens bästa - Eurocan) hade skrivit ut en karta åt mig, och det är gångavstånd från Tram-stationen Luceros. Det var bara "andra gatan till höger + andra gatan till vänster" (västerut), och jag hittade bums rätt. Framme vid kontoret för Sociedad Canina de Alicante möttes jag av en trevlig ung kvinna. (Jag skulle ha haft mitt NIE-nummer-papper med i original, men hon föreslog att jag skulle maila över det när jag kom hem.) Jag fick betala stamtavlan i förväg, den kostade 41,20 €, och de skickar sedan min ansökan till Madrid. Vad de pysslar med där begriper varken kvinnan eller jag - för det tar normalt 1 - 2 månader(!) innan stamtavlan sedan kommer till Alicante. Där får jag hämta den. De har lovat maila när den kommer. Jag kunde ha betalat 5 € extra och fått stamtavlan hemskickad med rekommenderat brev, men det blir mycket dyrare än en t o r- resa med Tram (som kostar 1,74 €). Wilda kommer alltså att vara 13-14 månader när hon får stamtavlan. I Sverige får man stamtavlan när valparna är knappt två månader! Allt är inte bättre här i Spanien (bara nästan allt).

Affärerna i Alicante har öppet länge (till mellan 20 och 22) så jag hann uträtta ett par ärenden också. Först gick jag till Calzedonia (där de säljer strumpor, strumpbyxor, leggings mm) för att köpa kortsockor. Jag har köpt 10 par där tidigare (i två omgångar) och de är superbra. De består till 80 % av bomull, är tunna och smidiga, har en resår upptill som sitter löst men som ändå hindrar strumpan från att glida ner - och bäst av allt - de har inga sömmar. (Jag upplever annars att sömmarna fram över tårna på strumpor skaver hemskt. Jag har känslig hud.) Nu sålde de ut höstens och vinterns färger för 1 € (mot normala 2,95 €) - så jag köpte 10 par. (Jag köper "barnstorleken" 34-36.) Tyvärr var det inte många enfärgade strumpor kvar (inga rosa eller jeansblå som jag ville ha), så jag tog några jag kanske inte skulle ha valt annars. (Men jag gillar "roliga" strumpor.)

   

Nu ska jag (fast inte bums) gallra ut alla de sockor med skavande söm (+ de av syntet) som jag har. Jag ska helt övergå till den här typen. (Här i Spanien är strumpsäsongen kort, ca 3-5 månader, resten av året är det för varmt att ha strumpor.)

Sedan gick jag till Zara Home och tittade på alla nyheterna, samt på rea-varorna. Jag köpte inget fast jag hittade mycket snyggt. På väg därifrån till El Corte Inglés, så passerade jag klädbutiken Sfera. Jag hade inte alls tänkt gå in där, men såg alla reaskyltarna så jag tänkte att jag skulle titta. Jag hittade faktiskt ett bra plagg - en tunn dunväst. Jag har sett att Kaisa har en väst utanpå sin tunna dunjacka när det är riktigt kallt ute (alltså under +13˚), och tycker att det är en bra idé (lättare än att ta en extra väst under). Västen jag köpte är svart (jag hade hellre köpt en blå eller rosa) och i storlek M (= rymlig så jag kan ha den utanpå alla jackor). Nu var detta den enda västen de hade kvar, så det var inget att välja på. Och eftersom priset var förmånligt (15,99 €), så slog jag till. Västen har fickor med blixtlås vilket jag gillar. (Jag provade den på sena kvällsrundan i går - och den är skön.)

Därefter gick jag till El Corte Inglés för att leta efter en ny temugg. Jag ville ha en likadan som min mugg med järneks-motiv, men med året-runt-mönster. De hade faktiskt en! Nu tycker jag inte att mönstret är snyggt (för brokigt, för många färger, orange som jag inte gillar) - men muggen finns bara i det här mönstret. Alltså köpte jag en. (Jag vill inte dricka ur en mugg med julmotiv på våren...) Kanske kommer det en snyggare variant till hösten, eller nästa år? Detta är El Corte Inglés egen kollektion.

Därefter gick jag raka vägen till Tram-stationen Luceros. Där fick jag vänta en stund på nästa tåg - och jag var inte hemma förrän strax före klockan 22 (vilket är väldigt sent för att vara jag). Nu har jag i stort sett handlat upp de 50 € som jag i min budget har avsatt för "shopping", men å andra sidan behöver jag inget mer för stunden.

Eftersom jag ägnade mig åt "nöjen" i går - så borde jag ägna mig åt "nyttigheter" i dag. Bl a behöver här verkligen dammsugas - nu igen. (Ute skiner solen från en klarblå himmel, och det är nu på förmiddagen +16˚.)

Jag kan fortfarande inte överföra något härifrån till Sparad dagbok 34...

PS:

Ser ni, lite ovanför det blåmarkerade Dagbok, att det står 0 (noll) som filstorlek mitt för dagbok34?  Och till höger, på mitt webbhotell, hittar jag den inte. Den finns i alla fall inte i bokstavsordning (som på min hårddisk). Jag ska skriva till mitt webbhotell och fråga dem till råds. De brukar ha bra service, även om detta inte är deras problem.

Före lunch gick jag till fotografen för att ta några id-foton. (Jag måste lämna två på biblioteket för att kunna få lånekort.) Fotografen är en stel och sur typ, och jag tycker inte att han tar särskilt bra foton. Han knäpper bara en enda gång, och ser ointresserad ut. Jag tror att fotona skulle ha blivit minst lika bra i en fotoautomat. Fotot nedan är för ljust, det ser jag både på min hud och tröjan. Men eftersom det bara är en formsak (för att få lånekort), så bryr jag mig inte. Den här fotografen finns nära där vi bor. Kanske finns det ytterligare någon i El Campello?

Man ska kanske inte fotografera folk för att "peka ut" dem, men jag kunde inte låta bli när jag i dag såg en ung man med rekordlånga ben. Det är precis så långa ben som de retuscherade fotomodellerna har i annonserna. Men i verkligheten ser det oproportionerligt ut. Fast kanske det syns mer för att mannen är så lång? Men vi skulle nog båda bli snyggare, om jag kunde få en knapp dm av hans benlängd för att sätta på mina korta... (Jag fattas ca 4 cm för att räcka ner med hälarna till golvet om jag sitter på en normalhög stol - vilket är mycket opraktiskt.)

Mitt på dagen hade det blivit lite molnigt, men 18˚ varmt. När vi hade hunnit en bit på promenaden så ville Stella inte gå mer. (Men jag lyckades lura med henne ytterligare en bit i alla fall.)

Vov på er! Ahh en så god lukt jag luktade på i dag! Jag stod så vov-länge och nosade, att matte nästan tröttnade på att stå still. Umm så god lukt! Matte trodde att någon hade spillt något där, för det var framför en bänk. Då försökte jag slicka på trottoaren för att smaka efter. Men det fick jag inte för matte. Ja, vov och voff då!

Vi såg en kackerlacka i dag. Det gör vi då och då. Den här var alla gånger skadad, för den gick så sakta. Spanjorerna stampar ihjäl alla kackerlackor de ser, men jag kan inte. Trots allt har de inte gjort mig något. De kan ju inte rå för att de klassas som skadedjur.

I dagens heminredningsreklam fanns stolarna nedan. Roliga - ja, men verkligen inte billiga (kring 600 €). Och inte ser de överdrivet sköna ut heller. Fast häst-stolen skulle kanske platsa i ett barnrum?

   

Jo - jag har dammsugit. Så nu kan jag lata mig igen...

PS2:

Alicia mailade just ett foto som hon tog på Wilda i dag när de var ute och gick.

Ulf läste lite statistik från Alicante-regionen. Här bor 1'843'963 människor, varav 19% (358'435) är över 65 år. Det finns 508 personer som är över 100 år (339 kvinnor och 169 män). Kan jag dra den slutsatsen - att det fördelaktiga klimatet ökar chansen att bli gammal?

   

16-01-22:

Jag ska strax gå ut med hundarna. Det är 18˚ och sol, så det kan nog bli en skön promenad. Jag bytte mina lakan i morse, och nu hänger de nytvättade på balkongen. Jag borde ha gått till biblioteket, men hade ingen lust. Jag är aningen tröttare än vanligt, och aningen frusnare. Jag antar att det beror på att jag bantar. I dag visade vågen 50,1 kg (och 22,8%). Mitt första delmål är 50,0 - och där är jag snart. Men därefter vill jag gå ner ytterligare 2-3 kg. Den här gången ska jag kämpa hårdare än hårt för att hålla vikten. Det här jojo-bantandet blir för jobbigt i längden + att det inte är bra för hälsan.

Jag håller mig som ni vet till LCHF (fast med måttligt fett), och max 20 gram kolhydrater per dag. Dessutom fastar jag periodiskt 5-7 dar i veckan. D v s jag låter bli att äta under (vanligen) 16 timmar per dygn. Jag äter tidig kvällsmat (kanske kl 18) och sedan ingenting (utöver vatten) föörrän det är dags för en sen frukost (kanske kl 10). Periodisk fasta är bra för både vikten och hälsan! För mig funkar kombinationen LCHF + periodisk fasta utmärkt. Men visst händer det att jag längtar efter en bit nybakat fullkornsbröd... (Fast jag är inte längre sugen på glass och choklad.) Jag är noga med att varje dag få i mig en stor portion grönsaker, 1 msk havrekli, 1 msk olivolja, några naturella blandade nötter, en liten portion naturell yoghurt med ett fåtal bär, och något med protein (ägg, fisk, fågel). Jag dricker bara vatten och grönt te. Det jag skulle vilja lägga till är en frukt +  flera bär + mera grönsaker. Det ska jag göra sedan när jag har nått mitt viktmål.

I eftermiddag ska jag skapa en Sparad dagbok 35, och flytta över en del text och bilder dit - så ni slipper skrolla så mycket.

PS:

Ganska skönt var det, men solen gick i moln då och då. Jag frös om fingrarna, eftersom jag hade lämnat handskarna hemma. Däremot var jag alldeles lagom varm i min nya dunväst ovanpå tröjan (i stället för jacka). Vi mötte två väl påpälsade korthåriga chihuahuor. Hundarna hälsade på varandra. För en gångs skull var Stella modigast!

Vov och voff! Stella var inte alls modigast. Jag ville inte hälsa på dom. Nä, tvärtom! Jag skällde ut både hundkillen och hundtjejen. Dom ska inte komma och tro att dom är nåt. Det är ju jag som är den vackraste chihuahuan i hela El Campello. Vov! Och vov! Nä, matte. Jag är inte alls skrytsam. Jag bara säger som det är. Det kan du väl se själv. Vov och VOFF!

På håll såg jag en hund som simmade. Matte kastade ut en boll, och hunden hämtade den, gång på gång. Jag undrar om hunden frös? Det är bara 17˚ i havet.

   

       

Jag började på en ny bok i går: Den dubbla tystnaden av Mari Ljungstedt. En kriminalroman med kommissarie Knutas som en av huvudpersonerna. Handlingen utspelar sig på Gotland. Jag har läst några av de tidigare böckerna, och de brukar vara bra. Om en stund ska jag sätta på en kopp te, och sedan ska jag läsa en stund.

16-01-23:

Jag läste ut boken i går. Den var lättläst och spännande - men inte oförglömmerlig. I dag klockan 13 ska jag möta Alicia. Det är dags för Wilda att komma hem igen. Det är tomt efter henne när hon inte är här, fast samtidigt lugnt och skönt. Ulf är inte glad för att hon kommer hem igen. Han säger alltid till mig att jag var osedvanligt dum som köpte henne, att jag har slängt ut mina pengar på något helt onödigt, att det räcker mer än väl med två hundar - etc. Eftersom han redan har sagt detta oräkneliga gånger, så har jag bett honom att sluta säga så. Jag mår inte bra av att höra så mycket negativt. (Sen kan det visst vara synd om Ulf som inte har valt att ha hund, men "råkade" gifta sig med en sann djurälskare med drömmar om att starta kennel.) Själv tycker jag att det ska bli roligt att få rå om lilla Wilda igen - trots visst besvär. Hon är trots allt ett litet charmtroll.

               

PS:

Det här fotot tog jag i går. Jag hade ett chokladdoftande, och ett vaniljdoftande ljus tänt. Jag tycker att det är mysigt med tända ljus, och doften är svag (inte irriterande och påträngande) och kan bara anas.

Ute är det soldis - sådär så himmel och hav flyter ihop. Det är 18˚ och vindstilla - alltså riktigt skönt.

Nu är lilla yrvädret hemma igen. Jo - det märks skillnad. Wilda blev glad när hon såg oss. Hon hälsade först på Bonnie och Stella, sedan på mig. Väl hemma så rusade hon runt i alla rum och kollade så att allt var som vanligt. Sedan satte hon igång Bonnie och Stella, så rätt som det var så jagade alla varandra mellan kök och vardagsrum. Mattorna for åt alla håll... Förhoppningsvis hade hundarna roligt.

Jag tyckte att det såg ut som om Wilda har börjat bli rundare om magen, så jag vägde henne. Hon väger i dag 2465 gram, vilket är 205 gram mer än för 10 dagar sedan! Jag måste kolla med Alicia om hon ger henne alltför mycket mat. Wilda ska förstås få äta sig mätt, men övervikt mår varken hundar eller människor bra av.

På fotot nedan har Wilda full koll på Bonnie (som ser fullständigt oskyldig ut). Bonnie har (ögonblicket innan jag tog fotot) sagt till Wilda på skarpen - att hon måste hålla sig lugn.

Ja, då är jag tre-hunds-matte igen, och det trivs jag bra med att vara. (Även om jag redan har hunnit rädda köksmattan från Wilda en gång...)

16-01-24:

Det är så skönt ute i dag - sol, vindstilla och 18˚. Tänk att man kan ha det så här skönt i januari! (Inte ens jag behövde jacka eller handskar...)

Vov alltså! Så skönt det var ute i dag. Och roligt! Först så gick vi ganska långt. Sen så satte vi oss på muren. Där tittade vi på havet, och på alla som gick förbi. Och så luktade vi på alla dofterna i luften. Det var vov-intressant!

   

   

Vov! Ser ni så Wilda har klantat till det? Hennes ena ben har liksom smitit ur selen. Ja, det är min sele. Den är egentligen för stor för henne. Men selarna i den storleken som Stella har - dom är för små. Och det finns ingen mitt-emellan-storlek. Fabriken gör bara en valp-storlek, och en Stella-storlek, och en Bonnie-storlek, och en Kiko-storlek. Ja, och så några större. Men ingen Wilda-storlek. Vov-dumt va!

Fast sen rättade matte till Wildas ben. Det gick förbi många hundar. Dom små - dom passade jag på att skälla ut. Det funkar så bra när jag sitter bredvid matte uppe på muren. Ja, för då gör det inget om dom blir arga. Dom kan ändå inte bita mig.

Fast när det kom vov-många vov-stora hundar på en gång. Då skällde jag inte. Bara för säkerhets skull. Ja, några var ju såna där springa-fort-hundar, och då ska man akta sig.

Sen så gick vi hemåt.

På hemvägen såg matte att dom har tagit bort alla dom där vov-dumma skyltarna som det står PERROS NO på. Alltså dom som betyder att hundar inte får vara på stranden. Men nu fanns det inga skyltar - så då passade vi på att gå där. Voff alltså - så vov-skönt det är för tassarna att gå i sand. Och det luktade mycket intressant också!

Ja vov, alltså! Så vov-härligt det var att gå på stranden! Jag hoppas att dom aldrig sätter dit så dumma skyltar igen! Ja, vov på er då!

Javisst är det trevligt att skyltarna är borta, och det kunde de egentligen alltid vara under vintermånaderna - tycker jag. Tyvärr befarar jag att de bara är tillfälligt borta. Förmodligen kommer det upp nya senast till våren, ett tag innan badsäsongen börjar. Men det är klart att vi ska passa på att gå på stranden nu. I kväll, eller under morgondagen, ska vi passa på att gå nära vattenbrynet.

Ulf har tagit hem ett par broschyrer med lägenheter till salu,  från de två inmobiliarierna www.vista.remax.es och www.inmo2000.es. Jag har fotograferat av några av annonserna. Först en lägenhet från El Campello. Den tog jag med bara för att den har en pelare i vardagsrummet. Det är vanligt här med pelare, lika ovanligt som det är i Sverige, men normalt försöker man sätta dem längs väggarna. (Tja, egentligen tvärt om - man bygger väggarna vid pelarna som bär upp hela huset.) Lite svårmöblerat kan det bli när pelaren finns "mitt i" rummet...

   

De flesta symbolerna i Vista Remax broschyr är ju solklara, som antalet sovrum och badrum. Men vad i all världen betyder symbolerna nedan? Jag tror att det kan ha med värmen/isoleringen att göra, men jag vet inte. Jag har mailat och frågat, men ännu inte fått svar. I broschyren står ingen förklaring. (Jag tror att jag har sett ytterligare en bokstav i "hus-symbolerna".)

       

I Santa Pola (en trevlig liten stad vid havet söder om Alicante, men med lite sämre kommunikationer) och i Torrevieja (för stor, för hög brottslighet, för många invandrare) kan man hitta billiga bostäder! Några exempel nedan.

   

   

Här i trakten kan man hitta billiga bostäder i bl a Aigües. (Trevlig liten ort med både skola, läkarstation och affärer - och man ser havet på håll, men man måste nästan ha bil om man enkelt vill ta sig till havet eller Alicante.)

   

   

I Busot (nära där jag bodde allra först, en liten ort med post och skola, men bara en liten affär, och 60% engelsmän) har priserna också sjunkit.

Vill man i stället ha något dyrare, och betydligt exklusivare, så ska man leta i första linjen i Coveta Fuma.

   

Avslutningsvis två bostäder här i El Campello, en ganska prisvärd (som ligger snett ovanför Lidl) och en i Los Abedules (=bra kvalité).

   

Varken Ulf eller jag hittade någon drömbostad i de här broschyrerna, men det är alltid kul att titta...

16-01-25:

Vista Remax svarade att symbolerna syftar på energideklarationen av lägenheten (obligatoriskt numera när man ska sälja). Ju varmare färg desto bättre. (Jag antar att frostflingan betyder att lägenheten inte har något energicertifikat än.) Då vet vi det. Jag undrar om vår lägenhet skulle få A?

I förmiddags besiktigade jag bilen. Jättesmidigt att kunna besiktiga här i El Campello! När de var klara sa de "todo perfecto" (allt perfekt), och nu ska bilen inte besiktigas igen förrän i januari 2018. (Besiktningen kostade 55,54 €.) Som "belöning" för att allt gick bra, så köpte jag två nya små krukväxter i kina-butiken. Rosa förstås!

De tre kommande bilderna är inte aktuella här - men väl i Sverige...

       

 

Förresten så passade hundarna och jag på att gå på badstranden, nära vattenbrynet, i dag. De tyckte att det var kul och luktade intressant. Och de hade så mycket spring i benen, men jag vågade inte släppa dem lösa. Här är ju koppeltvång, och jag behöver ju inte bryta mot två förbud på en gång. Jag tror nämligen inte att det är tillåtet för hundar att vara på stranden nu heller - egentligen.

En jättebra ny uppfinning som inte finns i handeln än, men som jag kan tänka mig att köpa när den kommer - en hopfällbar cykelhjälm!

Bilden nedan tar jag inte med för att göra reklam för Olofs nya bok - utan för att jag tycker att den symboliserar titeln är så bra, med hund och allt!

PS:

I kväll har jag fuskat med min bantning. Jag åt en stor skål yoghurt med hallon - efter att jag hade ätit dagens ranson kolhydrater, och utan att ens väga extra-portionen. Den smakade bra! Jag åt långsamt och njöt. (I söndags visade vågen 50,1 kg och 21,6 % fett. Jag väger mig inte varje dag.) Någon gång emellanåt måste man få fuska lite grann, tycker jag. (Bara det inte blir för ofta, eller helt fel.)

Stella är den som oftast ligger i hundarnas nya fåtölj. (När jag har en matta nedanför, så kan hon lätt hoppa upp och ner själv.)

Oj! Hjälp! Jag kopierade Sparad dagbok 34 från internet och klistrade in i min Sparad dagbok 34 på hårddisken. Allt såg rätt ut. Sedan överförde jag detta till internet. Och nu är alla bilder borta! Vartenda foto! Suck och dubbelsuck! Och inte kan man ångra heller... Jag skulle aldrig ha överfört dagboken till nätet. HUR gör jag nu??? Någon som vet? Måste jag överföra samtliga foton igen? Ett och ett? De ligger i namnordning, inte i bokstavsordning - så det blir ett jättejobb! Hjälp!!!

PS2:

Jag har provat att föra över de två översta fotona igen, ett åt gången. Det gick! Då vet jag att jag kan få tillbaka alla fotona igen. Men det är flera hundra - så det kommer att ta tid. Jag kan aldrig orka lägga över alla på en dag... Suck. Så mycket extrajobb jag skaffar mig genom att klanta till det p g a okunskap! SUCK!

16-01-26:

Jag har skrivit till One.com, men om de inte har någon backup för sådant som ligger på deras webbhotell - så kan de ju inte hjälpa mig. Jag kan ju återställa den förlorade sidan själv, om jag lägger in ett foto åt gången. Jag har inte räknat efter hur många foton det gäller. Men låt oss säga att jag lägger in i snitt 10 st om dagen. Då blir det lite över 1000 på tre månader. Om jag återställer 50 om dagen så tar det tre veckor... SUCK! Vilken tur att jag är pensionär! Fast jag hyser nu en ständig rädsla för att Frontpage ska krascha igen - så att jag förlorar en annan sida. (Programmet är ju så gammalt att det inte längre finns någon support...)

Katarina kom hit ner för ett par dagar sedan. Hon och hennes familj hyr ett hus strax norr om Aigües fram till april. Katarina och jag ska träffas nu i veckan. Det ska bli kul!

PS:

One.com har svarat! Jag visste väl att detta är det bästa webbhotellet man kan ha. Inte för att jag begriper hur jag ska göra sen, men det ger väl sig. Och om man återställer till i går eftermiddag, så förloras den nyaste texten här tillfälligt. Men den har jag ju på hårddisken och kan lätt överföra igen. Men hädanefter kommer jag att (försöka komma ihåg att) spara Christeltango dagligen!

PS2:

Wilda och jag har besökt veterinären i dag. Hon ska ta tabletter (jag tror det är antihistamin) varannan dag i ytterligare 10 dagar, sedan ska hon förhoppningsvis vara av med klådan som hon har fått av svampen. Vi ska på återbesök den 3/2. I dag kostade besöket ingenting - trots att vi var inne hos veterinären ca 30 minuter. Jag passade på att fråga om en annan sak som jag har märkt med Wilda. Jag har misstänkt att hon kanske har patella luxation (instabil knäled, inte ovanligt hos små hundar), för det har sett ut så när hon går. Och det har hon! Hon har patella luxation grad 1 på båda bakbenen! Inte bra alls. Det finns risk för att korsbanden bakom knäskålen går av om hunden hoppar ner häftigt på bakbenen - och sådant måste opereras. En hund kan ha patella luxation grad 1 hela livet utan större problem. Det beror på hur aktiv hunden är. Och som ni vet är Wilda mycket aktiv...

I Sverige är det noga reglerat att man inte får avla på hundar med grav patella luxation. Det finns grad 1, 2 och 3. Har för mig att tik + hane får ha max 2 sammanlagt - annars får man ingen stamtavla. Bra, tycker jag! "Noll" = helt friskt knä (som Bonnie och Stella har) är förstås bäst. Alltså måste jag, när jag framöver vill para Wilda, vara extra noga med att hanhunden har helt friska knän! Wilda är väldigt söt och charmig! Och jag tycker förstås mycket om henne! Men hon blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig (mindre och helt frisk). En expert skulle kanske ha anat detta i förväg, men det gjorde inte jag. Nåja, allt detta kan Wilda inte rå för. Och hon har en plats i mitt hjärta.

PS3:

Jag har träffat Katarina i kväll (samt dottern Niki och hunden Zeke)! Trevligt! Katarina och jag gick tillsammans till kvinnoföreningen Amudeca för att anmäla oss till core-gympa-kursen på tisdagskvällarna (samma som vi gick för två år sedan). Men den var full! Det fanns 38 platser och de hade tagit in 42, och kunde inte klämma in någon till på golvytan. Jo, vi förstår att just den här kursen är full. Superbra lärare och bra upplägg. På nästan alla andra kurser fanns det ett fåtal platser kvar. Jag betalade min årsavgift (35 €), och ska få prova på (gratis) ett par av de andra kurserna för att se om jag vill gå någon av dem i stället. (Kurserna i gymnastiksalen kostar 6 € per termin, alla andra kurser är gratis.) Det finns två varianter av yoga, zumba, och flera sorters dans (inkl magdans). Jag bör gå på något - framförallt för kroppens skull, men även för de sociala kontakterna man får på köpet.

Katarina ville bara gå just den här kursen, så hon blev besviken. Vi gick inom gymmet Canto och tog ett program med prislista. De har en hel del att välja på, men det är för dyrt för mig. Kurserna kostar 31 - 41 € per månad (eller 49 € om man vill gå på allt) - och det har jag inte råd med. Man kunde dock få prova gratis en gång (på ett par olika), så det kanske jag/vi gör.

Antingen i morgon eller på torsdag ska jag hälsa på Katarina i  huset i Aigües. 

16-01-27:

I förmiddags gick jag ett ärende till Aldi, och passerade då fältet där jag brukar plocka kranskragar (nära läkarstationen).

  

Bilen nedan fotograferade Ulf i går. Tja, kan man inte bestämma sig för vilken färg man ska välja - så är detta ett bra alternativ...

I kväll ska jag prova yoga espalda sana (rygg-yoga) på Amudeca. Deras program ser ni nedan, och därunder ser ni Cantos program. Kanske jag provar zumba-passet på måndag. Det är Maife (den superbra lärarinnan) som har det också. (Fast jag misstänker att jag har för dålig kondis för att kunna hänga med på allt på zumban, så här till att börja med.)

Nu har vi fått in anbuden för vad det skulle kosta att byta fönster här. Det billigaste alternativet, att sätta ett extra fönster utanför de befintliga (som 60% av grannarna har gjort) ville de inte lämna anbud på. Alternativen nedan må vara rimliga - men är alldeles för dyra för att vi ska anta dem. Vi får nog fortsätta att frysa (eller slösa på elen - vilket jag inte har råd till)...

Jag antar att jag har fått back-up-filen från One.com nu. Det är bara det att jag inte kan hitta den. FileZilla visar bara det som finns till bokstaven H, och jag kan inte skrolla ner längre. Mappen ska ligga på bokstaven P. Nu får jag väl skriva till FileZillas support och fråga hur man kommer åt allt. Eller vet någon av er hur man gör? Skriv och berätta i så fall!

Ja, är det inte det ena så är det det andra... Och vågen visar fortfarande 50,1 kg (men fettprocenten har gått ner till 21,4%).

Fast hundarna och jag har haft roligt i dag. De har fått springa lösa på stranden! Och i morgon ska jag hälsa på Katarina i Aigües!

16-01-28:

       

Grattis på 1-årsdagen Wilda!

Rygg-yogan i går var sisådär. Jag ska prova fler kurser innan jag bestämmer mig. Något ska jag absolut gå på. Kanske blir det zumba?

PS:

Tack vare One.com's utmärkta support så har jag nu lyckats återställa Sparad dagbok 34! En sten föll från mitt hjärta! Det var inte roligt när alla de foton jag hade lagt in, under tre månaders tid, bara försvann. Nu finns fotona där igen. Tack One.com!

Däremot kan jag inte skriva in slutdatum på Sparad dagbok 34-sidan. När jag öppnar den för att göra detta, så kraschar Frontpage och sidan försvinner - igen. Men nu har jag backup, så jag kunde lätt lägga in den igen. Nu får sidan vara som den är. Jag ska inte öppna den igen. Slutdatum står ju i index-spalten till vänster...

På sikt bör jag övergå till att skriva i något annat än Frontpage. Men vilket program? Och hur i alla världen gör jag för att överföra allt som jag har skrivit hittills? Själv har jag ingen aning! Har någon av er några tips och goda råd? Maila mig i så fall: christel@christeltango.com.

Så här såg det ut i FrontPage, före kraschen (ni ser att jag precis har fyllt i slut-datumet) - och efter (helt tomt):

PS2:

Nedan ser ni Wilda gnaga på sin födelsedags-gnagis:

   

Jag har tillbringat eftermiddagen hos Katarina. Vi satt i solen och fikade och pratade länge. På hemvägen stannade jag till vid ett blommande mandelträd och tog ett par foton. Blommorna är så vackra. (Eftersom vintern har varit ovanligt varm, så blommar träden nästan en månad tidigare än vanligt.)

   

16-01-29:

De tre senaste dagarna har jag inte vägt min mat eller räknat några kolhydrater. Jag vet att jag då får i mig lite mer (fler) än annars - även om jag inte äter något otillåtet alls. Därför blev jag förvånad att vågen i morse visade en liten minskning: 49,9 kg och 21,3%. Men för säkerhets skull började jag väga och räkna i dag igen. (Jag kan ju varva hur strikt jag vill vara.)

I "dagens Westwings" stod det en hel del om hur färger påverkar våra sinnen, hjärtrytm mm. Själv är jag väldigt känslig! Jag mår oerhört dåligt av rött (känner mig jättestressad!), och ganska dåligt av orange och svart (svart trycker ner mig). Mörkbrunt är ok på små detaljer. Bäst mår jag av vitt, beige, sand, pastellrosa, pastellblå, dov turkos, och milda gröna nyanser. Jag behöver omge mig med lugna färger! (Men mycket små portioner gult kan kännas uppiggande - i köket.)

Westwings hade också ett kuddfodral med följande humoristiska text:

I dag är himlen molnig, och det är 17˚. Det är alltså bra promenadväder, men inte läge för att sitta på muren och njuta. Om en timme ska hundarna och jag gå vår mitt-på-dagen-promenad.

PS:

Jag provade yoga-pilates-passet i kväll, och det var inte så dumt. Om jag hade varit vältränad så skulle jag nog ha tyckt att det var aningen mesigt, men nu passar det mig bra. Jag fick en genomgång av de flesta musklerna i kroppen i en lagom lugn takt. Vi jobbade effektivt hela timmen, och varvade ner de sista minuterna. Jag anmälde mig till det här passet + zumban på måndagarna. Jag vet ju att "zumba-lärarinnan" är bra. Dock kommer jag inte att kunna hänga med i koreografin, nu när jag hoppar in mitt i - men det får bli därvid. (Jag kan ställa mig längst bak och gå på stället om jag får problem.) Framöver kommer jag alltså att träna klockan 19 - 20 på måndagar och 17-18 på fredagar. Det känns skönt att äntligen ha kommit igång! Min kropp kommer att tacka mig längre fram! (Synd att Canto ska vara så dyra, annars hade jag gärna gått på pilates där på onsdags-förmiddagarna dessutom.) Styrketräna kan jag däremot göra hemma...

16-01-30:

Grattis på födelsedagen min käre lillebror Uno!

       

Jag önskar dig en underbart trevlig födelsedag!

                       

 

I dag skiner solen, och jag ska strax hänga tvätt på tork på balkongen. Nedan ser ni dagens frukost:

Kokt skivad kyckling (annars äter jag nästan aldrig charkuterier) + ost + lite röd paprika. Till detta drack jag en stor kopp grönt te, med en knapp matsked grädde i. Summa 1,7 gram kolhydrater. Som ni ser är det inte så mycket fett i min frukost. Riktig LCHF blir det aldrig för mig. Jag klarar inte av att äta mycket fett, men jag är inte längre rädd för det. Numera väljer jag t ex alltid fet (=mättande) naturell yoghurt i stället för mager (som oftast är sötad). Dagens middag (som jag äter på dagen - inte på kvällen) kommer att bestå av en stor portion kokt blomkål + några små hemgjorda nötfärsbiffar (jag äter annars sällan rött kött). Till kvällen kommer jag att äta en portion yoghurt med hallon och havrekli (havrekli är inte LCHF), och som mellanmål blir det grönt te, naturella nötter och körsbärstomater. Jag mår bra av min version av LCHF! Jag äter ofta sundare när jag bantar - än när jag inte bantar. Detta för att jag är ännu mer medveten om näringsinnehållet när jag äter "begränsat".

PS:

Vi gick bortåt hundbadet på vår mitt-på-dagen-promenad. Där släppte jag hundarna lösa. (På fotot nedan står Bonnie på händerna, som så ofta när hon kissar...)

Vov alltså! Som jag har nosat i dag! Jag har nosat, och nosat, och nosat - på vov-härliga dofter. Ja, se själva:

   

Wilda hon nosade vov-mycket, hon också. Men Stella tittade mest på. Ja, hon får skylla sig själv.

   

   

   

Tänk - jag nosade så mycket så jag blev riktigt trött i nosen! Fast vov-härligt trött!

   

När vi skulle gå hem, och matte skulle koppla oss. Då gick Wilda och Stella bums dit där matte pekade. Men det gjorde inte jag. Nä, för jag var tvungen att nosa klart först. Sen kom jag.

Och sen så gick vi hemåt. Vov alltså! En sådan vov-härlig dag det har varit i dag!

På hemvägen mötte vi Lola och Mateo. De satt och solade på muren. Lola är en väldigt rar och trevlig kvinna, som jag brukar byta några ord med när vi ses.

När vi var nästan hemma så såg vi Josefina och Kiko på håll, så vi gick och pratade lite med dem också.

Nedan Josefina och Wilda.

Wilda blir gärna klappad av alla! Hon charmar många, och får mycket uppmärksamhet under våra promenader. Hon njuter av uppmärksamhet och kel...

Förresten mötte vi Alicia på El Paseo, strax innan vi fick syn på Josefina och Kiko. Wilda blev alldeles till sig. Alicia tog upp henne i famnen, och det blev ett intensivt pusskalas. När Alicia satte ner Wilda så ville hon inte följa med mig - utan med Alicia. Alicia försökte förklara att hon skulle hämta Wilda på söndag eller måndag - men Wilda ville inte vänta. När jag sedan gick vidare så pep Wilda högt och drog i kopplet. Inte förrän hon blev distraherad av Kiko så glömde hon Alicia. Ja, det är ju jättebra att de tycker om varandra - Alicia och Wilda. Men om inte Alicia kan ha Wilda heltid - då är det inte fullt så bra. Vi får se hur det går.

För ett par dagar sedan hade Wilda vallat in Stella i en hörna vid ytterdörren. Där satt Stella och darrade, medan Wilda hindrade henne från att gå därifrån. Det är förstås inte bra alls, inte för lilla Stella i alla fall. Wilda är hur gullig och go' som helst - men hon går inte alls ihop med Stella. Stella kan inte ta för sig. Hon går undan, och ser allmänt ömklig ut. Det är väldigt synd att det är så, men inte mycket jag kan göra åt det. Hundar är ju personligheter, och precis som människor så trivs de oftast bäst med samma typ som de själva är. Jag skulle behöva en fodervärd åt Wilda, men jag tror inte begreppet är känt här i Spanien. Här sätter de flesta uppfödare hundarna i burar på gården - och då kan de ju ha hur många som helst. Ja vi får se hur det går, som sagt. Jag vill att alla mina hundar ska må bra!

16-01-31:

Som vanligt på söndagarna, så var det mycket folk på El Paseo. Jag hann ta några foton, sedan fick jag koncentrera mig på hundarna. (Det är alltför många som vill klappa dem. Fast Wilda är förstås i sitt esse.)

Affären Aldi har nog bytt reklam-byrå, i alla fall har deras matreklam blivit mycket roligare. Bilden nedan illustrerar att de har extrapris på tepåsar.

Senare i eftermiddag kommer Alicia för att hämta Wilda.

PS:

Jag glömde berätta att vågen i morse visade 49,5 kg och 21,0% fett. Eftersom jag har 48,0 kg samt 20,0% fett som mål - så är det inte långt kvar. (Därefter ska jag verkligen gå in för att hålla vikten!) Får jag sedan upp konditionen, smidigheten och muskelstyrkan en nivå - så kommer jag att vara i betydligt bättre form därefter. Det gäller att jobba på - mot bättre hälsa!

16-02-01:

På tal om hälsa så läste jag följande i UNT:

Råd som sänker bröst-cancerrisken:

1. Kroppsfett. Se till att ditt BMI-värde fortsätter att vara normalt efter 21 års ålder, dvs ligga inom BMI-gränserna 18,5 till 24,9. För en 160 centimeter lång kvinna innebär det en vikt mellan 47 och 64 kilo. (För en 175 centimeter lång man motsvarar det en vikt mellan 56 och 76 kilo - män kan också få bröstcancer, även om det inte är så vanligt.)

2. Fysisk aktivitet. Var måttligt fysisk aktiv, motsvarande en daglig promenad i rask takt eller cykeltur under minst 30 minuter.

3. Mat och dryck som ger viktuppgång. Var försiktig med att äta "energitäta" livsmedel som till exempel socker, vitt bröd, fläsk, godis, kakor, majonnäs och pommes frites. Drick mindre än två glas läsk, saft eller juice per dag.

4. Frukt och grönt. Ät minst fem gånger per dag olika frukter och grönsaker, motsvarande minst 400 gram. Ät fullkornsprodukter och/eller grönsaker till varje måltid.

5. Kött. Konsumera mindre än ett halvt kilo rött kött i veckan, och ät inget eller bara små mängder processat rött kött som till exempel korv och paté.

6. Alkohol. Om du dricker alkohol, begränsa konsumtionen till mindre än 10 gram ren alkohol per dag, vilket motsvarar högst ett glas vin.

7. Kosttillskott. Ät inte regelbundet kosttillskott i form av vitaminer, mineraler eller andra tillskott.

Sätt en poäng för varje punkt som motsvarar hur du själv lever. Enligt den nya studien ger sex eller sju poäng halverad risk för bröstcancer jämfört med ett ha noll till två poäng. Tre till fem poäng sänker bröstcancerrisken med drygt 30 procent jämfört med noll till två poäng.

De här råden bör vi förstås följa hur som helst! Och själv skulle jag vilja lägga till: Ät inget socker (inga sötade produkter), och inget vitt bröd!

I morse tog jag ett par foton med min gamla kamera:

Som ni ser är det betydligt lugnare på El Paseo en måndagsmorgon - än på helgerna...

Bilderna nedan behöver ingen kommentar.

       

PS:

Inte rolig läsning för mig (ur Metro):

Dina doftljus kan vara farliga för dig. Använder du doftljus hemma? Då bör du tänka om. En ny studie visar att de är giftiga och hälsovådliga. Doftljus avger formaldehyd som är cancerframkallande.

Vi är många som gärna tänder doftljus som gör att hemmet luktar gott. Men den där härliga doften av till exempel citron är direkt skadlig att andas in. Allt enligt en ny studie genomförd av professor Alastair Lewis vid National Centre for Atmospheric Science vid University of York. Kemikalien som skapar doften kan nämligen bli skadlig i luften då aromen omvandlas till det giftiga ämnet formaldehyd, en färglös gas som kan vara cancerframkallande i stora mängder. Forskarna har nu kommit fram till att ett tänt doftljus avger uppemot 100 gånger så höga halter av formaldehyd mot vad man tidigare känt till. Dessutom kan gasen finnas kvar i rummet en längre tid om man inte vädrar ut ordentligt. Framför allt är det kemikalien limonen (som ger citrondoft) som uppges vara boven.

– Det är förvånande hur höga koncentrationer av olika doftkemikalier som finns i många hem. Vi vet inte riktigt vad en långvarig exponering med dessa dofter kan få för konsekvenser längre fram, säger professor Alastair Lewis, som genomfört studien, till The Telegraph. Det är ingen som dör av det direkt men det kan skada hälsan på lång sikt. Det är svårt att på individnivå uttala sig om hur pass skadligt det är om man regelbundet använder doftljus, säger han. Men det kan jämföras med att exponeras för storstadsluft. Personligen undviker jag doftljus.

Samma kemikalie används även i rengöringsmedel, lim, textilier, luftrengörare och storstadsluft. Enligt tidningen The Telegraph anses den dock vara så säker i processad form att den kan användas till att smaksätta mat.

Nu är det visserligen inte citron-doft på mina doftljus (utan vanilj- och choklad-doft), men i alla fall... Jag får väl använda slut på de jag har, men sluta köpa nya... Och så får jag skaffa fler krukväxter! Det är nämligen flera av dessa som oskadliggör formaldehyd! Bl a spjutbräken, krysantemum, gerbera, findadelpalm, bladdracena, bambupalm, ormbunke, fönsterfikus, murgröna, benjaminficus, fredskalla, guldpalm, doftdracena, palmaralia, silverkalla, ampellilja och gullranka - men det finns flera. Spjutbräken, som hör till de effektivaste, kan rena inomhusluften från 20 mikrogram per timme. (Jag undrar hur många doftljus det senare motsvarar?)

PS2:

Det var 20˚ ute på vår mitt-på-dagen-promenad, och så underbart vackert. Både himmel och hav var klarblåa.

   

När hundarna och jag hade kommit en bit på vägen, så kom Ulf ifatt oss. Han tänkte promenera för sig själv, men hade sällskap med oss en stund.

När vi var nästan framme vid Rio Seco så stötte vi på Alicia och Wilda! Det var inte planerat, men kul.

Hundarna hälsade förstås på varandra.

   

Där skildes Ulf från oss andra, och Alicia och jag gick ner på stranden och släppte lös hundarna.

Wilda har inte riktigt koll på att vågorna rullar fram och tillbaka - så hon blev ofrivilligt blöt! Men hon var lika glad för det, och rullade sig i sanden efteråt. (Alicia skulle duscha henne, samt tvätta selen, när de kom hem.)

Nära piren hittade Bonnie och Wilda oerhört intressanta rester av fiskrens. Som tur var var detta helt torrt, så de försökte inte smaka - bara rulla sig i det.

När Alicia och jag tröttnade på att titta på våra lekande hundar, så kallade vi in dem. De kom ganska motvilligt, för de hade gärna lekt en timme till. Sedan gick vi hemåt.

När vi skildes åt tittade Wilda inte ens efter oss, utan följde glatt med Alicia! De trivs bra tillsammans.

Som sammanfattning av dagen passar den här teckningen som någon har gjort på muren:

I kväll ska jag träna zumba.

PS3:

Zumban var rolig och svettig, men inte jättejobbig. Jag har nog inte riktigt så dålig kondis som jag trodde, för jag kunde hänga med i tempot hela timmen. Däremot gjorde jag förstås en del fel på själva koreografierna. Kanske jag klarade drygt 50%, men jag hoppade över snurrarna. För om jag snurrar runt kan jag ju inte samtidigt se vad lärarinnan gör. Jag får lära mig lite åt gången. Passet kändes väldigt nyttigt - vi rörde oss oavbrutet hela timmen. Tack vare musiken känns det mer som dans, än som konditionsträning. Danslärarinnan Maife var precis lika bra som hon brukar vara. Återstår att se om jag har någon träningsvärk i morgon (för det var ju en hel del ovana rörelser)...

16-02-02:

Nej, jag fick ingen träningsvärk - skönt! (Å andra sidan fick jag ont under högerfoten i går, men det gick över efter några timmar. Jag börjar trots allt bli gammal och aningen skröplig...)

I dag har jag varit inne i Alicante på förmiddagen. Jag tittade länge i mina favoritaffärer (bl a Zara Home), men köpte bara fem par nya sockor på rea (lika som förra gången, alla enfärgade) på Calzedonia, samt en teburk och ett par billiga läsglasögon på danska Tiger. På El Corte Inglés tittade jag bl a på porslin. De har Marifleur (från Villeroy & Boch) som jag är förtjust i. Det var nedsatt nu (10% för den kalla färgskalan och 20% för den varma), men för dyrt ändå. Kanske jag köper en sallads-assiett åt mig själv längre fram. En enda kan jag ha råd med, och det är roligt att äta på vackert porslin. (En sådan assiett som jag har fotograferat separat.)

Jag hittade vackra vinglas också. Jag skulle gärna köpa 6 - 8 av den minsta (eller näst minsta) varianten. (Jag har hellre små nätta glas, ca 20 cl, än sådana som rymmer ½-liter. Man kan ju fylla på så ofta man vill.) Jag har redan två olika sorters vinglas, men inga riktigt bra. Vinglas använder jag bara när jag har gäster. Jag serverar lika gärna vatten i dem. Det ser festligare ut med fot på glaset. Fast just de här glasen kan jag aldrig köpa - de kostar nämligen 25 € per styck! Men visst är de snygga!

Dagens oväsentligheter (som ni kan hoppa över att läsa): I morse vägde jag 49,1 kg. Mitt midjemått är nu 63 cm. Det brukar vara 60 cm när jag väger "lagom", men var nog uppe i 70 cm innan jag började banta. Mitt hår är nu 53 cm långt. Jag trivs bäst när det är 40-42 cm. Hög tid att klippa det alltså. Vi har ju faktiskt en frisör här i trappan. Det har bara inte blivit av än.

PS:

Bara för att jag la det åt sidan, så glömde jag visa mitt viktigaste inköp:

Det är ett yoga-block. Det kan man bl a sitta på, om man har svårt att sitta med korslagda ben så där som man ska. (Det har jag nu, det högra benet vill inte ända ner till golvet. Upp till 50-årsåldern var sådant lätt som en plätt - men inte nu. Maskineriet har kanske börjat rosta?) Blocket kostade bara 3 € på Tiger!

16-02-03:

Tänk - i dag har det inte hänt något särskilt alls. Vädret har inte varit något speciellt det heller - bara "mittemellan". Och jag har inte tagit ett enda foto. (Jodå - jag är frisk!)

Fast i förmiddags träffades Alicia och jag hos veterinären som skulle titta på Wilda. Det ser ut som om Wilda är av med sin svamp nu. Om hon skulle fortsätta att klia sig mer än normalt (vilket hon inte har gjort på sistone) så kan det vara allergi. Men detta återstår att se. Vi hoppas att hon är helt frisk nu. Dock ska hon ta ¼ tablett varannan dag i ytterligare 10 dagar. Sedan ska vi på återbesök hos veterinären den 15:e. Förhoppningsvis blir det sista gången av den här orsaken. (I dag kostade det 9 €. Det är klart billigare med veterinärvård här än i Sverige.)

Förresten har jag räknat ut vad Wilda har kostat mig. (Jag räknar inte med de här extra veterinärbesöken.) Hund = 800 € + alla vaccinationerna, chip och djurpass = 264 € + stamtavla 42 €. Summa 1106 €. Detta belopp måste jag få tillbaka (t ex genom att sälja minst 2 valpar som Wilda är mor till, eller minst 3 om parningskostnaden + veterinärvården i samband med dräktigheten kostar mycket) om jag ska kunna ge bort Wilda till Alicia eller en fodervärd.

PS:

Ulf tyckte att det var synd om er - om ni inte skulle få se ett enda foto från El Campello i dag, så han bidrar med ett soluppgångsfoto och ett på en SUP-paddlare.

16-02-04:

Ni fick inte se några hund-foton i går. Men jag tog faktiskt två foton precis innan jag la mig. Jag tyckte nämligen att Stella var så söt när hon hade bäddat ner sig själv i sängen, och låg och väntade på mig.

I morse visade vågen 48,8 kg. Målet närmar sig! Alicia mailade i går att hon tänker lämna Wilda här mellan klockan 11 och 18 i dag. Då blir det full rulle igen...

Det är lite småtrist väder i dag. Himlen är ganska molnig och det är bara 14,5˚ nu klockan 10:30.

PS:

Vårt lilla yrväder Wilda kom med glatt viftande svans. Bonnie och Stella morrade en aning, bara för att markera att hon skulle hålla sig på sin kant. Det gjorde hon naturligtvis inte. Efter bara några minuter hade Wilda tagit över helt. Nedan gnager hon på Stellas f d gnagis...

När det hade lugnat ner sig lite här hemma så åkte jag till blomsteraffären Hermisan och inhandlade en spjutbräken! Jag hade planer på att även köpa en findadelpalm samt en bladdracena - eftersom det är just de här tre sorterna som är bäst på att eliminera formaldehyd i inomhusluften. Hermisan hade alla tre sorterna, men de två senare var jättestora - uppemot två meter, så dem skulle jag inte ha fått plats med. Lite problem hade jag även med att hitta en plats till min nya spjutbräken. Jag ställde den på matbordet medan jag funderade.

Framför vardagsrumsfönstret var det proppfullt. Jag skulle bli tvungen att flytta ner en växt till mitt rum.

I mitt rum var det också proppfullt framför fönstret. Men jag hade funderat på att sätta ut crassulan på balkongen eftersom den tog så stor plats.

Eftersom det var det enda alternativet, så gjorde jag så. Nu står den mellanstora crassulan bredvid sin mamma på balkongen. (Jag har några små i vardagsrummet, och några på balkongen.)

Så här blev det i mitt rum:

Och så här blev det i vardagsrummet:

Nu ska jag väl kunna låta mina doftljus brinna - med gott samvete!

Just nu är här lugnt. Alla tre små flickorna sover (eller vilar) på min säng.

Snart ska vi ut på tidiga kvällspromenaden. Det är fortfarande ganska grått och trist ute, och bara 16˚ - vilket känns kallare eftersom det blåser från havet. Det har inte blivit några längre promenader i dag...

16-02-05:

Man tänker på hundarnas väl och ve här i El Campello, i alla fall planerar man för ytterligare ett hundbad (norr om Campello, men jag vet inte riktigt var):

Affären Ale Hop (de som säljer en massa roliga saker) har kommit ut med sin broschyr inför Alla hjärtans dag. Jag hittade inget som jag vill ha, men uppskattar att de visar bilder på så många olika sorters kärlekspar. De har bara missat kärleken mellan människor och djur (och möjligen kunde det ha funnits foton på människor i fler "färger" - samt några handikappade). Jag tycker att det är viktigt att alla sorters människor får synas - och att alla är lika mycket värda!

   

   

   

   

PS:

Min nya kökspall kom i dag. Den beställde jag för några veckor sedan hos Westwings. Den i plast som jag har, har aldrig varit så särskilt skön. Nu hittade jag en billigt på Westwings - av obehandlat trä. Man kan ha den som den är - eller måla den. Jag tänker måla den mörkt turkos (eller möjligen kyckling-gul). Och sedan ska jag sy en dyna i matchande färg (med polyeter-platta och avtagbart tyg) att ha ovanpå. Då kommer pallen att bli både snygg och skön. Finessen med den här pallen är att den har en utfällbar stege. Pallen har ungefär samma längd och bredd som min nuvarande, men är tre cm lägre. (Så 2-4 cm tjock dyna blir perfekt.) Så här ser den nya ut:

   

Jag bör väl passa på att måla och sy när Ulf är i Sverige (23/2 - 19/3).

I dag har det varit mycket skönare ute än i går. Det har visserligen inte varit så varmt - men soligt och nästan vindstilla. Så i dag har hundarna och jag promenerat lite längre. Och mellan klockan 17 och 18 var jag på yoga-pilates. Passet kändes bra! Vi gjorde helt andra övningar än förra gången. Läraren lär skifta var gång så att olika delar av kroppen får träning. Det hela sker under avstressade former, och man blir inte svettig fast många av småmusklerna jobbar på. Vi stretchar också mycket. Det känns som ett jättebra komplement till måndagarnas zumba-konditionsträning. Jag är så glad att jag äntligen har kommit igång med gympa igen! Det behöver min kropp!

16-02-06:

I dag känner jag mig lite smådeppig (och ganska stressad). Jag har inget speciellt att skylla på (inget utöver det vanliga), men det blir så här ibland. (Det kan ju delvis bero på att jag aldrig sover en hel natt...) På mitt-på-dagen-promenaden hade jag kameran i fickan - men tog bara det här fotot (i samband med att vi fick ett oväntat möte):

Alicia och jag stod sedan och pratade en stund, medan hundarna nosade på varandra. När vi skildes åt den här gången så pep Wilda högljutt... Fast sedan gick hon med Alicia utan protester. Det känns konstigt att Wilda bor så mycket hos Alicia nu, men jag har ju själv valt att det ska vara så här. Jag saknar Wilda mycket - och tycker samtidigt att det är lugnast utan henne. Man kan aldrig både äta kakan och ha den kvar. Livet handlar alltför ofta om att välja! Och det är inte alltid lätt...

Hemma så ställde jag den höga hundtrappan på sin gamla plats, vilket innebär att Bonnie och Stella nu själva kan ta sig upp i min säng (och ner igen). Jag har ännu inte bestämt mig för om trappan ska stå där på nätterna också. Det är svårt att välja - även i det här fallet. Det är så gosigt att ha hundarna i sängen, men ibland blir det väldigt trångt... (Alltför trångt de nätter som jag har alla tre hundarna här.)

Jag fick vända mitt datorbord 90˚. Det funkar bra så här också - så här års. (Men till sommaren kommer det att bli för mycket reflexer och ljus från fönstret. Då får jag lösa det på annat sätt.)

I förrgår började jag läsa Det som inte dödar oss (Millennium 4) av David Lagercrantz. Boken är spännande och bra, men inte i klass med Stieg Larssons originalböcker. Jag tycker mycket om Millennium-triologin, dels p g a spänningen, men framförallt p g a budskapet! Och så uppskattar jag förstås att hjälten är en liten späd kvinna! Kvinnliga hjältar behövs! De är oproportionerligt få i litteraturen... (Och i filmerna är de oftast "omgjorda"...) Tacka vet jag hjältar som Pippi Långstrump, Ronja Rövardotter, Morgan Adams (från filmen Cutthroat Island) och Lisbeth Salander - i original!

I går läste jag inte eftersom Ulf såg på TV, men i kväll ska jag fortsätta att läsa. (Med hundar i knäet och mitt vanlijdoftande ljus tänt...)

16-02-07:

I dag är det roddtävling här i El Campello, där de ror i åttamanna-båtar. De har lite otur med vädret, för det blåser rejält. Det är visserligen lika villkor för alla tävlande, men det är säkert kallt när de sitter i båten och väntar på sin tur.

Men solen skiner i alla fall.

Jag läste en trevlig artikel i Hus&Hem. Jag återger den nedan, men här har ni originalet: http://www.husohem.se/artiklar/artiklar/20160202/9-saker-du-behover-ha-i-ditt-hem-for-att-vara-lycklig?utm_source=Newsletter&utm_medium=email&utm_content=unspecified&utm_campaign=unspecified På webbsidan kan ni klicka vidare till den forskning som ligger till grund för påståendena nedan. (Jag har skrivit en kommentar under varje bild nedan...)

Jag har i alla fall alltid "färska" krukväxter som blommar. Och just nu även hyacinter i knopp. Men jag skulle väldigt gärna ha en bukett med färska blommor i köket, och en i vardagsrummet. (Tyvärr är det en kostnadsfråga.)

Här har jag bara lyckats till viss del - men det beror ju på att Ulf och jag har helt olika intressen, och att jag därför inte kan inreda helt som jag skulle vilja.

Bingo! Precis vad jag tycker! Och nu har jag ju köpt en spjutbräken som ska eliminera formaldehyden som ev bildas av röken...

Jag bäddar sängen varje dag, året runt (utom när jag är sjuk och ligger i den dygnet runt - vilket är ytterst sällan).

Här tror jag mest på naturlig blomdoft. Färska blommor på bordet! Parfymer blir inte detsamma - annars har jag några blomdoftande värmeljus också.

JA! Det mår jag bra av! Men här underlättar det om man bor i en bostad med många och STORA fönster - och det är ju inte alla förunnat. Våra fönster är faktiskt inte så särskilt stora. Det allra största (i vardagsrummet) är bara 140 x 200 cm. Svenska vardagsrumsfönster är oftast två-tre meter breda, inkl balkongdörren, eller också har rummet två fönster i olika vädersträck. Och svensk byggnorm säger att det måste finnas dagsljus i köket! (Det senare säger inte spansk byggnorm...)

Självklart! Jag mår mycket bättre av att ha hundar! Och katter! Och fåglar! Och akvariefiskar! På sikt tänker jag skaffa ett par fåglar. (Jag har valt ut en lättskött bur med bra mått. Den säljs både via internet och på Madagascar. Sedan återstår att se om jag väljer kanariefåglar, undulater, spelendidparakiter eller Lessons sparvpapegoja.)

Några gröna väggar har jag inte. Jag går in för gröna krukväxter! Jag skulle gärna vilja ha 2-3 riktigt stora gröna växter, t ex en rumshög benjaminfikus och en stor monstera. Men Ulf vill definitivt inte att jag ska köpa fler växter. Han skulle föredra att jag slängde ut minst 80% av dem jag har... Själv anser jag att växter gör ett hem levande - och så är de ju bra för inomhusklimatet. Och i köket har jag en del klargula detaljer.

Oj! Visst vill jag ha ett lättstädat hem! Det drömmer jag om. Men jag har just nu ett tämligen svårstädat hem - tyvärr. Här är för trångt mellan möblerna, och jag har alldeles för mycket prylar. Men jag gallrar ut en del saker då och då, det vet ni. Och jag kommer att gallra ut ännu fler. På sikt kommer jag att få ett lättstädat hem - dock inte superlättstädat. Jag vill nämligen inte ha ett sterilt hem, jag tycker om att ha vackra saker framme att titta på. Men ganska lättstädat kommer det att bli. På sikt...

Ulf skickade den här söta bilden till mig (just en sådan blid som jag blir lyckligare av att titta på):

PS:

Jag gick ut ett litet ärende och passade då på att ta fotot nedan.

PS2:

De här växterna skulle jag vilja ha (om jag hade haft ytterligare ett fönster). Uppifrån: Cissus, gullranka, monstera och schefflera.

   

   

Och pelargoner kan jag (nästan) inte få för många av (om jag har dem på balkongen)...

Jag har förresten hittat två pelargon-webbutiker som jag ska skriva till och fråga om de kan skicka till Spanien (www.eragarden.se och www.kabbarp.se). Jag är fortfarande ledsen för att alla mina ovanliga sorter dog...

PS3:

När Ulf såg på Skavlan på TV i fredags, så tittade jag en stund när Agnes Wold (professor i klinisk bakteriologi vid Sahlgrenska akademin i Göteborg) var gäst. Jag tycker att hon är en häftig professor! Hon är oerhört kunnig och har dessutom humor. Och hon har gjort en hel del för jämställdheten inom forskningsvärlden.

I Skavlans program svarade hon på frågan om huruvida det är hälsosamt att ha husdjur i sängen. Hon svarade: "Varför skulle man annars ha en hund? Om inte för att ha den i sängen", och fortsatte: "Det är ju så här. Hundarna har sina infektioner, vi har våra infektioner. Jag kan inte på rak arm komma på någon infektion som man får av sin hund. Om hunden har kennelhosta får ju inte du kennelhosta. Eller hur?"  Hon tillade att man visst kan pussa sin hund!

Agnes Wold avlivar många gamla myter om karriär, kvinnor, hälsa och bakterier. Googla så hittar ni mycket intressant!

Om damm säger hon så här: "Naturskyddsföreningen skrämmer upp folk med att damm innehåller farliga kemikalier, vilka bör undvikas genom städning. Men det stämmer inte.
Dammet gör absolut ingenting, det ramlar bara ner från luften, som i sin tur blir renare när dammet samlas som dammråttor på golvet. Damm är enbart en estetisk fråga."

Om bruket av handsprit säger hon: "Nej, handsprit har ingen som helst hälsoeffekt. För det första: den dödar bakterier, inte virus (förutom höljeförsedda sådana) - och de vanliga förkylningarna och influensorna är ju virus. Dessutom kommer bakterieinfektioner från dina egna bakterier. När du får lunginflammation är det till exempel dina egna pneumokocker som du har i näsan som åker ner i kroppen. Handsprit hör bara hemma i vården, där det finns antibiotikaresistenta bakterier."

Vov alltså, en så klok människa, den där professorn. Ja, som säger att vi hundar ska ligga i sängen. Så klart vi ska! Det har jag alltid tyckt. Och nu har matte ställt tillbaka vår trappa, så nu kan jag vov-lätt komma upp i sängen själv.

Fast i natt var det lite trångt när vi sov. Bara för att matte bredde ut sig så mycket. Det är ju klart att vi ska ha varsin tredjedel av sängen - matte och Stella och jag. Men i natt låg matte på halva! Själv tar jag nästan ingen plats alls. Vov och voff!

16-02-08:

I förmiddags besökte jag min läkare. Hon konstaterade att alla mina värden nu är bra - med undantag av "det onda" kolesterolvärdet. Det senare har jag dock lyckats sänka en aning, om än inte tillräckligt - än! Det är ju bra att det går åt rätt håll. Sen måste det få ta lite tid. Det tog ju tre år av felaktigt ätande för att (av oförstånd) höja mitt onda kolesterol... Kan jag sänka det igen på ett år så får jag vara nöjd.

I dag skiner solen och det är 21˚ varmt! Härligt! Det är mitt-termins-lov på flera skolor i El Campello den här veckan, och jag såg en del ungdomar på stranden (och även i det nu bara 15˚ varma havet).

På mitt-på-dagen-promenaden återlämnade Alicia Wilda till mig, så just nu ligger det tre hundar på min säng och vilar.

I kväll ska jag på zumban, och därefter ska jag läsa fram till läggdags. Jag har hunnit halva boken Det som inte dödar, och den är spännande!

16-02-09:

I går var det soligt och ovanligt varmt. I dag är det molnigt och bara 16˚, och jag måste tvätta. Tvätten torkar förstås långsammare på balkongen en sådan här dag, men eftersom tvättunnan var full - så satte jag på en maskin ändå. Och när den är klar borde jag sätta på ytterligare en. Nåja, jag ska inte klaga. Det är bara det - att nästan allting känns lättare när solen skiner från en klarblå himmel. (Jo, det är tur att jag inte bor kvar i Sverige...)

I dag har jag börjat väga min mat igen, och räkna ut det exakta antalet kolhydrater. Jag har pausat i fem dagar. Jag har inte ätit något onyttigt alls (utom några kolhydratrika bananer), men jag har förstås ätit lite mera av allt. Alltså står vikten stilla. Och det är just det som jag övar mig på - att hålla vikten. Jag tänker fortsätta att varva strikta dagar med mera generösa. Förhoppningsvis hittar jag den rätta balansen så småningom.

Det är lugnt här just nu, för även Wilda sover. Annars märks det stor skillnad när hon är hemma. Hon sätter fart på de andra två, och alla jagar varandra genom rummen så mattorna ligger veckade i hörnen där de har dragit fram. Förhoppningsvis har de roligt. På nätterna gör jag nu så, att jag somnar med hundarna i sängen. När jag sedan vaknar av nattens första värmevallning, så bär jag ner dem på golvet och lyfter bort trappan. Det fungerar bra. Hundarna verkar nöjda med att sova i sina egna sängar resten av natten, och jag kan bre ut mig lite mer (vilket jag behöver för att inte få ont).

PS:

I kväll har jag läst ut Det som inte dödar. (Jag började läsa redan i eftermiddags, så att jag säkert skulle hinna läsa ut boken innan läggdags.) Boken är bra, har många intressanta avsnitt (jag lärde mig en del nytt), och var spännande till sista sidan. Superhjältinnan Lisbeth Salander överlevde även den här boken, och jag anar att det kan bli en fortsättning. Det är synd att inte Stieg Larsson själv fick skriva de fortsättningar som han hade planerat. Förmodligen hade hans böcker blivit ännu bättre. David Lagercrantz skriver lika spännande, ändå saknas det en dimension. Men om jag inte hade läst Millennium-trilogin tidigare, så hade jag varit helnöjd med den här boken.

Jag satt förstås i min sköna läsfåtölj med alla hundarna i knäet, och mitt vaniljdoftande ljus tänt på bordet bredvid. Jag tycker att det är så mysigt - med bok + hundar + stearinljus (jag hade förstås ännu hellre haft en braskamin med glas-sidor bredvid mig, eller en gammeldags öppen spis)! Stackars Ulf var tvungen att använda hörlurar när han ville lyssna på något på datorn. (Men nu kan han ha ljudet på igen, och klockan är bara 20:20.) Och i morgon planerar jag inte att läsa, så då är det fritt fram. Vi får ju turas om.

När jag reste mig ur fåtöljen så låg Bonnie, Stella och Wilda kvar. Visst är de söta! Jag är så glad för dem!

16-02-10:

Det blev ganska varmt i går! (Så tvätten torkade bra.) På sena kvällspromenaden var det 18˚, och likaså i morse. Men solen tittar bara fram då och då mellan molnen, så helt perfekt är vädret inte. Men det är ju februari, så jag ska verkligen inte klaga. (Fast det är lätt att bli bortskämd när man bor vid Medelhavet...)  I dag ska hundarna och jag träffa Kaisa och hennes hund Nea. Vi ska gå mitt-på-dagen-promenaden tillsammans.

PS:

Här kommer ett litet bildreportage från vår promenad, som vi till största delen förlade till stranden närmast Rio Seco.

   

Gissa vem som helst höll sig nära matte?

Fast vov! Jag passade förstås på att gå långt bort - alldeles själv! Ja, det gäller att passa på, när man slipper ha matte släpande efter sig i kopplet! Livet utan koppel är vov-härligt! Det är så vi hundar ska leva. Vov och voff, alltså!

   

   

   

PS2:

Det har varit 22˚ ute i dag (och är 20,5˚ nu klockan 20). I morgon ska det bli hela 23˚. Men inomhus fryser jag...

16-02-11:

               

Grattis på födelsedagen min käre bror Dan!

 

PS:

Om ni vill se ett roligt klipp, på hur olika hundar går uppför och nerför en trappa, så titta här: https://www.facebook.com/1631856780375310/videos/1798928770334776/ Jag tog som hastigast några skärmdumpar - men detta ska förstås ses i rörelse!

   

   

   

PS2:

Det har varit alldeles underbart väder i dag och hela 24˚ varmt. I dag är första dagen på  ett par månader, som jag inte har frusit alls - varken ute eller inne. Skönt är bara förnamnet! Jag tycker inte om att frysa. (Särskilt inte inomhus...)

Kaisa, Matti och deras hund Nea har varit här på fika. Trevligt! Tidig kväll kom det en oväntad regnskur med en stor vacker regnbåge. Ni ska få se foton på allt i morgon (då jag också berättar mer) - men i kväll är jag för trött.

PS3:

Jag piggnade till (kanske för att jag har ätit normalt i dag), så redan nu ska ni få se de utlovade fotona. De första är från mitt-på-dagen-promenaden med hundarna, som tyvärr inte blev så lång - det härliga vädret till trots. (Jag ville hem i tid för att förbereda dukning och fika.)

   

   

Vi hade alltså bjudit hem Kaisa och Matti på fika -  d v s: kaffe / te / bröd / olika sorters pålägg  + lite smått som nötter och oliver. Alla våra hundar var med, och stundvis (när vi inte åt) fick de sitta i knäet vid bordet. Hundarna samsades ganska bra. Stella skällde dock (av rädsla) om hon inte fick sitta i mitt knä, och vid ett tillfälle hade Wilda och Nea ett meningsutbyte. Eftersom det var Ulf som tog fotona, så kom han inte själv med på något.

   

   

Vi satt några timmar och pratade (mestadels på engelska, men även lite på svenska och pyttelite spanska). De är trevliga - Kaisa och Matti!

Strax efter att de hade gått hem till sig, så kom det plötsligt en oväntad regnskur. Jag rusade ut på balkongen och fotograferade den vackra regnbågen.

I går läste jag, på tidningen Hus & Hems webbsida (http://www.husohem.se), om en argentinsk matt-konstnärinna, som gör fantastiska mattor.

   

   

   

Om ni vill veta mer, så är det här konstnärinnans webbsida: http://alexkeha.com/. Och artikeln som det hänvisas till hittar ni här: http://www.countryliving.com/home-design/decorating-ideas/a37568/alexandra-kehayoglou-rugs/.

16-02-12:

I förmiddags gjorde jag det äntligen. Jag gick inom frisören och bad att få håret klippt 10 cm. (Senast jag klippte det var i månadsskiftet maj - juni förra året...) Så här blev det:

Nu är håret "bara" 42 cm långt, och betydligt mera lättskött.

Så konstigt! Nu skulle jag bara titta om texten och fotot ovan hade kommit ut på internet, så jag öppnade Christeltango. Där (i Firefox) syns plötsligt all text i typsnittet Times New Roman - och jag skriver i Arial Narrow. Jag tycker att webbsidan alltid borde visas så som jag skapar den. Den borde inte kunna ändras "av sig själv". Men jag vet att Ulf någon gång fått upp webbsidan i annat typsnitt. (Bonnies text som är skriven i Comic Sans MS visas som den är.) Hur kan sådant här ändras? Någon som vet?

Jag vägde mig i morse. Vågen visade att jag har 8 hg (samt ½ procent fett) kvar till mitt uppsatta mål. Men jag stoppar här. Jag fryser för mycket när jag bantar så här års. Om jag vill gå ner något kilo till, så kan jag göra det längre fram när det har blivit varmare ute (om en dryg månad). Nu ska jag öva mig på att hålla vikten!

Även i dag är det skönt väder ute, men inte riktigt lika skönt som i går. I kväll ska jag på yoga-pilates-träningen.

16-02-13:

Så här såg mina kära hundar ut i går, när de väntade på att jag också skulle krypa ner i sängen. De hade sparat lite plats åt mig i fotändan...

Vi har "värmebölja" här! I går klockan 22, när jag gick sena kvällsrundan med hundarna, så var det 20˚ varmt. Lika varmt var det på morgonpromenaden. Och i dag har det varit (och är) 24˚! (Jag borde inte ha haft bomullskofta utanpå T-shirten, och inte heller strumpor i sandalerna! Och jag som är så frusen av mig.) I mitt rum är det 21˚ - fast jag har elementet avstängt. Däremot har det inte varit överdrivet soligt i dag.

Här kommer några foton från vår mitt-på-dagen-promenad. Först en av våra hundbekanta. Den här tiken (en bouvier des flandres) börjar bli gammal, och har svårt att gå. Ibland lägger hon sig ner, och om hon inte kommer när hennes matte lockar - så kan matten ingenting göra. Detta är inte precis en sådan hund som man kan ta i famnen och bära hem. En gång kom matten för sent till jobbet, för att hunden inte ville gå...

Ganska grå himmel som ni ser, och bara då och då bryter solen igenom. Men jag njuter av värmen! Tyvärr kommer den inte att vara. Nästa vecka varnar väderlekstjänsten för "polarkyla". Det ska blåsa kalla vindar norrifrån. Då kan temperaturen sjunka till bara några plusgrader på nätterna, och nästan vara "svenska" på dagarna... T o m onsdag spås det bli ovanligt kallt. Vi får väl se hur det blir. Jag vet ju att det inte är förrän i mitten av mars som det brukar bli varmare här (så att vi slipper ha elementen på), men det är lätt att bli bortskämd när det kommer flera "sommar"-varma dagar i följd...

16-02-14:

I dag är det Alla hjärtans dag . Då tycker affärsmännen att vi ska köpa en massa prylar till varandra. Men jag tycker att vi ska ge varandra lite extra kärlek och omtanke i dag. Glöm inte bort de ensamma - de behöver lika mycket kärlek som alla andra. Alla ni som läser min sida får härmed några "omtänksamhets-hjärtan" av mig:

       

Jag gick upp till söndags-marknaden i förmiddags. Men det var ganska få försäljare där, kanske bara hälften mot vanligt. Jag köpte tre små krukväxter (spjutbräken + minipalm + miniros), tre små morötter (jag är jättesugen på råa morötter, men de innehåller för många kolhydrater för LCHF), samt faktiskt - en spenat-empanadilla. Den senare åt jag till mitt frukost-te när jag hade kommit hem igen (jag gick före frukost). En gång i veckan kan jag nog äta någon typ av bröd utan att gå upp i vikt (men inte var dag).

Nu ska jag ut med hundarna...

PS:

Även i dag är det växlande molnighet - men varmt och skönt. Fast nu har det börjat blåsa...

Nedan syns mina tre nya växter, två vid fönstret och en på bordet (+ tulpanerna som Ulf köpte i går, och min hyacint som nu har slagit ut). Det är trevligt med växter - både gröna och blommande! (Tyvärr har Wilda redan provsmakat på ormbunken som står längst ner på piedestalen. Men jag har ingen annanstans att ställa den...)

Jag vägde förresten hundarna efter frukost: Bonnie 2535 gram, Stella 1785 gram och Wilda 2290 gram. De två första väger således några gram under sin idealvikt, medan Wilda väger 1 hg mer. Jag får öka på, respektive minska, portionerna en aning. Lagom är bäst. Själv kommer jag att undvika att väga mig på ett tag - sedan ger det sig om jag har lyckats hålla vikten.

16-02-15:

  Grattis på födelsedagen Ted!  

                       

Hurra! Hurra! Hurra! HURRA!

 

I går kväll sjönk temperaturen hastigt med 10˚, och i morse var det bara 11˚ och blåsigt. Men solen skiner! Nu 12:30 är det 17˚, så riktig "polarkyla" är det inte fråga om. (Men jag har satt på elementen igen, och jag klär mig återigen varmare.)

Wilda och jag har just kommit tillbaka från veterinären. Hon har nu medicinerat färdigt. Om symtomen inte återkommer så är hon frisk. Skulle klådan komma tillbaka så är hon förmodligen allergisk mot något. Vi får hoppas på det bästa.

16-02-16:

I går eftermiddag träffade jag Katarina. Vi satt en stund i solen på en cafeteria, och drack var sitt glas färskpressad apelsinjuice - och pratade. Det är alltid trevligt att träffa Katarina!

Både i går och i dag har det varit kallare än tidigare. Det har blåst kalla vindar, och bara varit 15˚, men eftersom solen skiner (och har skinit) från en klarblå himmel - så har det inte riktigt känts som den "polarkyla" som väderlekstjänsten varnade för.

I förmiddags tog jag Tram in till Plaza mar II i Alicante för att uträtta ett par små ärenden. Bl a gick jag till Zara Home för att titta på ett par nyinkomna gardiner och kuddfodral som jag har sett på deras webbsida. Jag ville se hur dessa ser ut i verkligheten, men affären hade ännu inte fått in alla nyheterna. Jag gick till Mister Minit för att fråga om han kunde laga blixtlåset i min gamla rosa täckjacka - men det kunde han inte. Men Calzedonia hade i alla fall de två par sockor som jag ville köpa. Och så köpte jag en liten duk hos A loja de gato preto för 1,50 €. Jag hade släpat med mig en stor väska för att få med mig både jackan och de tänkta inköpen. Men inköpen hade ledigt fått plats i handväskan...

16-02-17:

I dag hade jag bestämt träff med Alicia på mitt-på-dagen-promenaden. När vi skildes åt tog hon Wilda med sig. Troligtvis kommer Wilda hem igen på söndag förmiddag, men Alicia ska höra av sig och säga när det blir. 

Jag fick en jättestor gammal handmålad solfjäder av Alicia. Den är fin. Problemet är att jag absolut inte har någonstans att ha den. (En sådan här bör ju sitta på väggen.) Ett av mina stora problem är ju att jag redan har för många prylar på för liten yta. Jag sa när jag fick den - att jag inte tror att jag får plats med den någonstans, men Alicia bad mig försöka. Så här ser den ut:

Nu har jag tittat, men kan inte ens hitta en liten tom väggyta (och den här är 75 x  135 cm utfälld)! Faktum är att jag fortfarande har enstaka tavlor stående på golvet och ovanpå hyllor, för att jag inte har plats med dem på väggarna. Tavlor som jag tycker om, och skulle vilja ha uppsatta så jag kan titta på dem...

Jag ska tala med Alicia. Kanske hon kan ge solfjädern till någon annan, någon som inte har så övermöblerat som jag. Eller om hon helt enkelt behåller den själv. Solfjädern är helt klart för fin för att ha stående i en hörna i ett överfullt förråd. Alicia menar ju väl - det gör alla som ger saker. Hon vill glädja mig. Men jag ska ju gallra ut bland mina saker, och ge bort - inte samla på mig mer. Det känns som om jag drunknar i prylar som jag inte behöver... (Och så fattas jag en del som jag skulle behöva - men det är en helt annan sak.)

Ute skiner solen och det är ganska skönt - fast det blåser kyliga vindar.

16-02-18:

I går, på tidiga kvällspromenaden, tog jag några foton - men jag glömde att visa dem här. Ni får se dem nu. Det syns på fotona att det blåste rejält! T o m Stellas öron fladdrade i vinden...

   

I dag är det nästan lugnt ute, fast aningen kyligt (18˚) och växlande molnighet.

Det är en stor dag i dag, nämligen dagen då Jan och Lena flyttar hit till El Campello! De har sålt sitt hus i Sverige, och ska nu bo här året runt! Trevligt för mig/oss! Jag är säker på att de kommer att trivas i sin fina lägenhet (med havsutsikt, och 14 m² terrass i söderläge). De får definitivt bättre klimat. Jan och Lena sitter just nu på planet från Kastrup, och beräknas landa här klockan 15:06. Hunden Lucky är också med ombord. Och i morgon kommer flyttbilen med deras möbler från Sverige...

De har haft intensiva dagar med alla förberedelser, och det lär ta tid att få allt på plats i lägenheten. Men när de väl har kommit fram så kan de ta det lugnt, och låta allt ta den tid det tar.

Jag kommer ihåg hurdan tid det tog för mig att komma iordning i min första spanska lägenhet. Minns ni? Så här såg det ut de första veckorna (och ändå var jag så glad för att allt hade kommit på plats i lägenheten):

           

   

Men en dryg månad senare så började det likna ett hem...

Som ni kanske minns hade jag precis fått riktigt fin ordning när det var dags att flytta igen. Och snart ska jag väl ha fått ordning här där jag bor nu, kanske "redan" någon gång i sommar? (Men, som jag skrev i går, jag har fortfarande alldeles för många prylar...)

Jag skickade fotot nedan till Alicia i dag. Hon hade föreslagit att jag skulle sätta solfjädern ovanför min säng. Jag hoppas att det framgår att den inte får plats där... (Jag har bett henne att ta tillbaka solfjädern, och förklarat att jag inte vill ha fler saker - utan färre. Hoppas att jag inte sårar henne!)

Jan och Lena har dock lärt av alla mina misstag - så de kommer att få fint betydligt snabbare!

 

        Välkomna Jan och Lena - till ert nya liv vid Medelhavet!   

                                   

PS:

Tyvärr kommer vädret inte att vara optimalt när Jan och Lena kommer. (Och planet är 20 minuter försenat.) Det har börjat blåsa, temperaturen har sjunkit en grad, och himlen är nästan molntäckt. Jag frös på vår relativt korta mitt-på-dagen-promenad.

Jan och Lena har beställt taxi från flygplatsen. Allt deras bagage (inkl hundtransportbur) skulle inte ha fått plats i min lilla bil, annars hade jag förstås hämtat dem. Nu ska Ulf och jag möta dem utanför deras port, för att hjälpa till att bära upp allt bagage. Därefter ska vi lämna dem i fred - för de behöver alla gånger vila sig. Vi kommer att ha gott om tid att umgås framöver!

PS2:

Fantastiskt! Vi såg nyss flygplanet från vår balkong! Det flög förbi över havet klockan 15:21. (Tack vare att Ulf har stenkoll, så visste han när det var dags - och så ropade han på mig.) Då landar de närsomhelst - Jan, Lena och Lucky. Ulf (som har följt resan via flightradar24) meddelade nu att planet har landat. Jan och Lena befinner sig alltså på spansk mark!

PS3:

Nu har vi mött dem! Här kom de i taxin:

Lucky var glad för att äntligen få komma ut ur transportburen. Han tyckte att det luktade som i hans barndoms hemtrakter, född i Spanien som han är.

När allt bagage var utburet ur bilen så poserade de nyblivna Campello-borna utanför sitt hus. (Ni ser att både bagage och passagerare omöjligt hade fått plats i min halvkombi...)

Lena och Jan var trötta men glada. Ulf och jag hjälpte Jan upp med alla väskorna till lägenheten, medan Lena och Lucky gick ner till El Paseo. Lucky behövde förstås både sköta sina behov - och röra på sig.

Sedan gick vi andra också ner till El Paseo (ganska öde eftersom det dels var siesta och dels halvdant väder), för att vänta på Lena och Lucky - som hade gått ända bort till hundbadet.

Lucky såg nöjd ut när de kom tillbaka. Men han hade stenkoll på allt och alla. Än så länge är ju precis allting nytt för honom.

   

Lena och Lucky satte sig på muren en stund.

Därefter lämnade vi Lena, Jan och Lucky. De skulle gå hem till sig!

16-02-19:

I dag är det ruggigt ute, och väldigt blåsigt (40km/h = 11m/s). Jag har egentligen ingen lust att gå utanför dörren, men går förstås alltid ut regelbundet med hundarna ändå - korta rundor. Jag har tvättat, men är rädd att tvätten blåser bort om jag hänger den på balkongen - så jag har hängt den i vardagsrummet i stället... (Det senare gillar inte Ulf, men tvättunnan var full och allt kommer att vara torrt innan kvällen. Nöden har ingen lag...) Både Bonnie och Stella ligger hoprullade och sover. Här är så lugnt nu när Wilda är hos Alicia. (Förresten så skrev Alicia att hon förstår att jag har trångt, och att hon tar tillbaka solfjädern. Bra!)

I kväll ska jag gå på yoga-pilates.

PS:

Det var inte så farligt ruggigt ute, i alla fall inte på vår mitt-på-dagen-promenad. Solen tittade fram mellan molnen, och vi var ordentligt påbyltade (särskilt jag).

Vov och voff! I dag var det vov-roligt ute. Ja, för min svans viftade av sig själv. Bara för att det blåste. Och när svansen viftar - då känner man sig vov-mycket gladare!

Stella tycker att det känns lite läskigt när svansen och öronen viftar av sig själva. Så hon gick nära mig. Då känner hon sig tryggare. Jag är en vov-bra mamma som tar hand om mitt barn - fast Stella faktiskt är vuxen.

När jag tänker efter, så är jag faktiskt den vov-bästa hundmamman som finns! Ja, utan att skryta alltså. Jag bara konstaterar. Och om matte inte hade sålt mina andra valpar - då hade jag tagit vov-bra hand om dom också. (Matte ångrar sig ibland, och själv har jag aldrig fattat varför hon sålde dom. Jag tycker ju vov-mycket om alla mina barn!) Ja, vov-voff på er då!

PS2:

Nu har min dotter Linda bokat en resa hit. Hon kommer den 6/3. Det ska bli jättekul!

16-02-20:

Grattis på 4-årsdagen Stella!

                       

Och lika stort grattis till

Nova, Bamse och Nemo!

För exakt fyra år sedan:

Dagen efter:

Och några veckor senare:

   

Åh så roligt det var att ha egna valpar! Jag önskar att jag får uppleva den glädjen igen!

PS:

Voff och viff! Det är roligt att fylla år. Jag har fått två alldeles egna grattis-mail. Ett från min storasyster Linda, och ett ännu finare från min storasyster Nova. Av matte fick jag en bit väldigt god kyckling, och sen så fick jag en smaskig godbit, och sen så fick jag ett stort fint gnagisben! Viff så bra! Och viff så gott!

   

Jag åt upp mitt godis snabbt - bara för att mamma Bonnie inte skulle hinna ta något. Mamma hade fått eget godis, och jag ville ha allt mitt själv. Det är ju faktiskt jag som fyller år! Viff! Men mitt stora fina gnagben, det är inte slut än. Smask och viff!

Ute är det väldigt blåsigt, bara 16˚ - men soligt!

Jag är så oerhört glad för mina hundar! Wilda borde förstås ha varit med och firat i dag (men hon kommer hem först i morgon förmiddag).

Nu är Stella motsvarande 30 människo-år, Bonnie motsvarande 45 år, och Wilda motsvarande 15 år. Det skulle vara roligt med valpar, en ny generation! Ni vet att jag har försökt, men att mina tikar inte är fullt så fertila som jag önskar att de skulle vara. Nu står mitt hopp till Wilda.

PS2:

Det kändes som om det blåste halv storm, men annars var det inte alls oävet på vår mitt-på-dagen-promenad. Klarblå himmel tycker jag om! Här kommer några foton (som jag till 90%, av ren vimsighet, döpte fel (årtalet) - men strunt samma - jag ids inte döpa om dem):

   

   

   

   

Vid den lilla Alcalde-gatan (nära El Blanquet) håller kommunen på att göra trottoaren handikappvänlig. Det är ju bra för alla! (Trottoarkanterna är normalt väldigt höga här.)

PS3:

Jag längtar efter våren och sommaren! Jag kan inte påverka vädret utomhus, men jag kan påverka mina "inomhus-dekorationer". Så nu är det dags - igen. Jag ska byta kuddfodral i vardagsrummet, till något mera vårlikt. (Ulf skakar förstås på huvudet - och säger att jag inte är klok.) Jag vill använda mina fjärils-kuddfodral, och valde sedan mellan rosa och ljusblå enfärgade. Det blir ljusblå.

Detta utesluter den rosa duken med tulpaner som är en av de tre jag väljer mellan (till matbordet). Jag vet inte riktigt om ljusgröna vårblommor eller citroner passar bäst till fjärilar. Någon stor fjärils-duk har jag tyvärr inte, bara små. (Patukasa har tidigare haft en acrylbehandlad textilduk med fjärilar i metervara. Men jag har för mig att den gick i lila. Jag kan gå dit på måndag och titta efter. De brukar inte vara dyra.)

Nu ska jag börja stryka dukar och kuddfodral... Något får jag ju roa sig med, nu när jag är pensionär och slipper jobba för brödfödan.

PS4:

Klart! (Fast jag har tre olika sorters fjärils-kuddfodral, och inga (inte ens enfärgat blå) till de små kuddarna i läsfåtöljen. Dessutom behöll jag "hund-kudden" och "smiley-kudden" i karmstolarna.) Jag valde duken med citroner som ni ser.

Tja, jag blir lite gladare av att titta på detta, och Ulf sa att han tycker att det blev fint. (Den gula "smiley-kudden" passar inte alls in, men den har jag för att den piggar upp mig. Om jag hade haft en karmstol i köket, eller i hallen, så hade den passat bättre där - men det har jag inte.)

Det finns förstås mycket annat (som vore mycket vettigare) som jag egentligen borde ha pysslat med. Men ibland kan man inte göra det som man vill eller bör, och då kanske man gör något annat i stället (för att åtminstone göra något)... Jag kan t ex inte börja gallra bland mina saker förrän jag har lägenheten för mig själv, och inte måla min nya pall heller (av samma orsak). Ni får se allt kudd-fodral-bytande som en form av "terapi"...

16-02-21:

Klockan 12 kom Alicia och lämnade Wilda. Sedan blev det full fart en stund. Wilda la raskt beslag på det som var kvar av "födelsedags-gnagisarna", och medan de andra vilade - så gnagde hon, och gnagde och gnagde...

När gnagisen hade tagit slut så ville Wilda kela. När jag klappar henne så ligger hon stilla hur länge som helst och bara njuter. Och slutar jag klappa, så sticker hon sitt lilla huvud i min hand. Så hon är inte bara vild - utan väldigt go och kelig också. 

Strax före klockan 14 gick Jan, Lena, Ulf och jag till restaurang La Cova för att avnjuta en fyra-rätters-middag. (Jan och Lena bjöd oss!) Vi satt i nästan tre timmar och åt och pratade. Maten var som vanligt jättegod, och nu hade vi ju extra trevligt sällskap dessutom.

Det var fullsatt på restaurangen, men vi hade beställt bord i förväg - så vi fick ett vid fönstret. En av servitörerna frågade om det var bra med mina hundar, varvid jag svarade att de var lite besvikna för att de inte fick komma in på restaurangen och äta oxfilé. Han sa att om jag hade valt kött (i stället för fisk) så hade jag kunnat ta hem lite till dem. Jag orkade förstås inte äta upp all min mat (med undantag av efterrätten ), men allt var inte "hundvänligt" - så jag tog inte hem något (fast jag hade stoppat en plastpåse i handväskan om utifall att). När vi alla var mätta och belåtna, så promenerade vi i maklig takt rundan runt hamnen och hem till våra respektive lägenheter.

En fyra-rätters-middag är kanske inte optimalt, när man som jag övar på att hålla vikten. Men håller jag igen lite på måndag och tisdag (och 16-timmars-fastar) så tror jag att det jämnar ut sig. Mitt problem är bara det - att när jag har ätit något sött (som efterrätten) så blir jag sugen på mera sött. Men efter 2 dagar utan sötsaker, så brukar suget lägga sig igen. Så det ordnar sig nog.

Nu har jag gått tidiga kvällspromenaden med hundarna. Det var bara 15˚ och himlen var grå - så det blev ingen överdrivet lång promenad. (Fast hundarna har rusat runt ganska mycket här hemma, så motion har de fått ändå - det ser Wilda till.)

16-02-22:

Det första stycket nedan, är läsning enbart för kvinnor i klimakteriet:

Det blev många vakna timmar i natt också. Jo, det är värmevallingarna som håller mig vaken, väcker mig, och gör så att jag har svårt att somna om. Jag sov i alla fall tre timmar i sträck, och ca sex timmar totalt. Det kunde ha varit värre - men också mycket bättre. Jag hoppas förstås varje dag att kunna vakna utsövd på morgonen. Men det var länge sedan. Det här "växt-östrogenet" som jag tar, har ännu inte givit någon effekt. Förpackningen varar en månad, och det tar kanske så lång tid innan man kan se resultatet. Det kan ju också vara så att det inte fungerar i mitt fall. Nåja, besvären lär ju normalt upphöra efter fem år (men kan i vissa fall vara livslånga). Det gäller att "stå ut". Trots allt så är jag pensionär - och måste inte vara superpigg på dagarna...

Mina små ligger just nu på sängen (intill datorbordet) - och ser lika söta ut som vanligt:

   

På de här 4 dygnen hos Alicia har Wilda gått upp 60 gram, och väger nu ca 165 gram över sin idealvikt. Jag räknar inte grammen egentligen - utan tendensen. Både för hundar och människor är det bäst om man kan hålla sig på en hälsosam vikt - konstant. Wilda ska ju inte behöva jojo-banta! Nu måste jag dra ner på portionerna en aning när hon är här, för att kompensera att Alicia ger henne aningen för mycket. Jag har pratat med Alicia, men måste göra det igen. Kanske Alicia vill ha tillbaka Wilda i dag? Hon skulle höra av sig.

Själv avvaktar jag några dagar med att väga mig. Först måste jag kompensera för gårdagens "synder". Jag vill inte heller jojo-banta mer. Jag vill hålla vikten!

Himlen är inte riktigt blå (snarare ljusgrå), men solen skiner och det är 19˚ ute. I morse var det vindstilla, men det ska tyvärr blåsa upp framåt eftermiddagen. I dag ska det dock blåsa sydliga vindar, och de är sällan lika kalla. Jag hoppas att hundarna och jag kan gå en lång skön promenad i dag.

                   

PS:

Det har varit (och är) underbart väder, med sol och +21˚! Och inte har det blåst heller. Hundarna och jag var ute drygt 1½ timme. Men riktigt klarblå är himlen inte, trots att den är nästintill molnfri.

På vår promenad längs El Paseo noterade jag att det var många fasadrenoveringar på gång i dag. Fasader som vetter mot havet behöver renoveras lite oftare. (En liten nackdel som kommer med den fria havsutsikten...)

På tal om huset ovan, så mötte jag Inka i dag. Hon har kommit ner hit igen (som hon brukar så här års), och hyr en lägenhet just i det här huset. Vi pratade bara en liten stund, men bestämde att vi ska ses en dag för att prata mera.

Vi såg MariPaz och Lluna på håll och ropade - Hola! (MariPaz skulle just slänga en bajspåse.) De gjorde sedan sällskap en bit med oss.

MariPaz bad mig sätta mig på muren, och så tog hon två foton av mig och hundarna.

Därefter skildes vi åt, och hundarna och jag gick vidare mot hundbadet.

Vov på er! Nära hundbadet så tog jag ledningen som vanligt. Jag vet ju var det är bäst att gå. Dom andra följde efter.

Stella kom lite på efterkälken. Det är bara för att hon är så vov-försiktig av sig.

Men Wilda följde efter mig ända längst ner nära vågorna. Där luktar det vov-spännande.

Stella stannade kvar högre upp, på andra sidan om matte. Hon är faktiskt ovanligt försiktig av sig.

Jag ropade på henne, men hon kom inte. Ja, hon får skylla sig själv.

Men sen så bestämde matte att det var dags att gå hem. Först hade jag inte tänkt komma. Men sen kom jag att tänka på att vi skulle få mat när vi kom hem. Så då fick jag bråttom. Jag tycker ju vov-mycket om mat ju! Ja, vov och voff!

I kväll är det dags för zumba, och Alicia har inte hört av sig än. (Det blir nog inte i dag som hon hämtar Wilda. Lite dumt är det att jag aldrig får klart besked i förväg. Det blir ju svårare att planera...)

PS2:

Nu vet jag varför himlen har sådan konstig färg i dag. Jag citerar ur Spanska Magasinet:

Stoft från Afrika bidrar till dammpartiklar i atmosfären som gör att himlen är blek över stora delar av Spanien idag. Det är inte dimma utan i stället ett dis med dammpartiklar från Afrika. Väderlekstjänsten Aemet (Agencia Española de Meteorología) uppger att fenomenet är sällsynt speciellt under vintern. Det är luft som tar med sig stoft och sandpartiklar från Afrika som bidrar till situationen. Fenomenet ger dålig sikt. Från i morse har det luftburna dammet ökat och det kommer att fortsätta fram till i morgon tisdag.

16-02-23:

I morse skjutsade jag Ulf till flygplatsen, och just nu sitter han på planet till Stockholm. Vi är båda överens om att vi mår bra av att vara åtskilda några veckor då och då. Jag har redan tvättat Ulfs lakan och hängt på tork på balkongen, och nu tvättar jag hans handdukar. Det är perfekt torkväder - solen skiner från en "Sahara-blå" himmel och det är lite drygt 22˚ varmt. Alicia ska komma och hämta Wilda klockan 14, och därefter ska jag gå en lång promenad med Bonnie och Stella.

PS:

Det har varit alldeles underbart i dag! Det var siesta när vi gick ut. Lugnt, skönt, varmt och soligt! Vi strosade runt i maklig takt, och jag tror att även hundarna njöt.

Det har visserligen varit 23˚ i luften, men bara 16˚ i havet. Ändå badade de här franska ungdomarna länge, länge - och verkade inte frysa alls. Jag konstaterade att den unga kvinnan har avundsvärt perfekt figur... (och önskade att jag hade sett sådan ut, åtminstone som ung).

   

   

Stella håller sig som vanligt nära mig, och har koll på vad jag gör. Här sitter jag på huk för att plocka upp bajs efter Bonnie...

Palmerna har börjat blomma, och det luktar så gott (en mild doft) från blommorna.

Jag känner mig mer avslappnad och harmonisk när jag har lägenheten för mig själv. Nu kan jag göra allt i min egen takt, och vid de tidpunkter jag föredrar. Jag känner mig ofta i vägen för Ulf, i synnerhet i köket (som han tycker bäst om att var ensam i). Nu kan både jag och hundarna passa på att ta plats - i 3½ vecka... Ni vet - när katten är borta dansar råttorna på bordet...

(Och under tiden har Ulf det lugnt och skönt i Hässelby strand. Ingen som vill prata just när han ser på sport, ingen som vill läsa när han vill lyssna på radio, och inga hundar som rusar runt...)

16-02-24:

Grattis på födelsedagen Magnus!

 

Jag såg från balkongen i går, att det var vackert månsken:

Jag tog med mig kameran ut på sena kvällspromenaden, men det är svårt att ta bra natt-foton med min lilla kamera. Här kommer försöken:

       

Jag undrar vad stjärnan bredvid månen heter. Stjärnor kunde gott ha tydliga namnskyltar (hängande bredvid sig i luften) - för jag hittar dem aldrig på stjärnkartorna, och jag har aldrig någon att fråga.

I dag har det varit soligt och 20˚, men fr o m lunchtid så började det blåsa (fast inte så mycket). Det var skönt på vår mitt-på-dagen-promenad, och det gäller att passa på att njuta - för fr o m fredag så ska det bli kallare igen.

PS:

Suck, dubbelsuck och trippelsuck! Min bank (Sabadell) har bytt verifieringssystem. Förut hade jag ett litet kort med siffror. Och när jag skulle betala en räkning i banken, eller handla via internet, så kunde det stå "skriv in siffrorna som står mittför nummer 18". Och då skrev jag dessa 4 siffror och betalningen eller köpet gick igenom. Nu ska de 4 siffrorna komma via sms på mobilen i stället. Så långt funkar det. Men sedan går det inte att skriva in dessa siffror på webbsidan. Det går inte via datorns tangentbord, utan det ska finnas en knappsats på webbsidan att klicka på. Det gör det inte. Jag har mailat skärmdumpar till bankens huvudkontor.

Banken har bett mig att prova med annan webbläsare. I går provade jag med Internet Explorer, Mozilla Firefox och Google Chrome utan att lyckas. Nyss så försökte jag betala en liten räkning via bankens webbsida. Men det gick inte. De har nämligen spärrat mitt kort eftersom jag gjort så många försök att betala med det - utan att ha lyckats. Suck! Jag fyllde precis i ett internet-formulär och undrade om jag ska behöva byta bank för att kunna betala mina räkningar. (Alla viktiga betalas visserligen via autogiro, och nu gäller det bara en tidningsprenumeration.) Jag har redan mailat fram och tillbaka med banken sedan i torsdags, och hittills har de inte kunnat hjälpa mig. Det är ju inte mitt fel att bankens webbsida inte fungerar...

Det är ju inte hela världen om jag betalar en tidningsprenumeration en vecka försent - men tänk om det hade varit något viktigt! Suck igen!

16-02-25:

Min mailadress är kapad! Ja, egentligen inte min rätta, den som börjar med christel@ - men slutet = adressen till mitt webbhotell. Jag fick ett mystiskt mail i går, med bifogad zip-fil som jag givetvis inte klickade på. När jag höll muspekaren ovanför avsändarens mailadress så kom den verkliga avsändaradressen fram - se nedan. (Jag brukar alltid kolla mystiska mail så.)

Jag skrev bums till mitt webbhotell, One.com, och de har svarat och berättat vad jag ska göra. De säger att jag har blivit utsatt för spoofing (se: https://sv.wikipedia.org/wiki/Spoofing). Inte för att jag begriper helt vad det är, och framförallt inte hur det har gått till. Jag ska börja med att byta lösenord till min webbsida, sedan aktivera SPF (One.com har förklarat hur jag ska göra, så jag ska försöka fast jag inte förstår). Hoppas att detta hjälper!

Ulf har haft problem med sina mail den senaste veckan (fast inte nu längre). Hans adress (Bredbandsbolaget) blev spärrad. Det påstods vara något skumt med vår gemensamma spanska IP-adress. Och i de senaste mailen jag har skickat till Ulf så har han fått med följande rad ovanför det som jag har skrivit: FLAVOR00-NONE-0000-0000-000000000000; Konstigt! Kan detta ha något samband?

OM ni skulle få ett mystiskt mail som ser ut att komma från mig. Klicka INTE på något bifogat - men vidarebefordra gärna mailet till mig, eller skriv och berätta att ni har fått det.

SUCK! Jag tycker det räcker att jag har problem med min banks webbsida - jag vill inte ha problem med min egen - samtidigt. Suck, dubbelsuck och trippelsuck - igen!

Fast ute skiner solen från en klarblå himmel...

PS:

"En olycka kommer sällan ensam"... Nu kan jag inte logga in på min internetbank. Jag skriver den rätta koden, men det står att den är fel - och att jag ska kontakta mitt bankkontor. Suck! Nu kan jag inte ens se om mina räkningar dras som de ska. Och frågan är om mitt Mastercard fungerar i butikerna? (Jag har som tur är lite kontanter hemma.) Allt krångel har förstås att göra med mina misslyckade försök att betala den där tidningsprenumerationen. Allt är ju bankens fel - inte mitt. Men det är jag som drabbas! Jag ska gå inom banken i morgon förmiddag. I dag har jag inte tid. Jag och mina hundar ska nämligen alldeles strax träffa Lena och Lucky på El Paseo för en gemensam promenad. (Tidningsprenumerationen betalade jag förresten nyss via min svenska internetbank.)

PS2:

Det var så skönt ute, även om det blåste lite och himlen inte längre var molnfri. Lena, Lucky, Bonnie, Stella och jag träffades på El Paseo. Hundarna tittade lite misstänksamt på varandra (det var ju första gången de sågs) och antydde ett litet morr, men sedan gick det bra. På vägen mötte vi lilla Dora och hennes valpar. (Men det var bara Dora som fastnade på foto.)

Vi gick vidare bort mot hundbadet där Jan väntade. Väl där så släppte vi hundarna lösa. Okopplade brukar de flesta hundar samsas bra - så även dessa tre. De började genast springa tillsammans.

   

Vov på er! Jag har fått en ny kompis. Han heter Lucky, och han kan både prata svenska och spanska. Våra mattar och hussar känner varandra, men vi hundar har inte träffats tidigare. Han verkar vara schysst, Lucky! Fast han kunde springa ännu snabbare än jag...

Lucky upptäckte snabbt (fast han är kastrerad) att Stella höglöper. Detsamma sa Kiko i går eftermiddag. Jag hade på känn att det är dags. Fast det här löpet har jag inte sett en enda droppe blod, så jag är inte säker på när det började. Stella rengör sig väl, och för säkerhets skull rengör även Bonnie henne. Men någon enstaka droppe blod brukar jag se ändå. Nåja, det är ju uppenbart att det är NU hon höglöper, vilket min veterinär också bekräftade lite senare. Jag har ju tänkt göra ett sista försök att para Stella, med en annan hane. Det betyder att jag måste göra det i morgon + en gång till i helgen. Egentligen har jag inte tid just nu - men det är nu eller aldrig. Jag har nyss mailat till hanhundens ägare, och hoppas att han svarar under dagen.

Hundarna hittade mycket spännande att lukta på. I alla fall Lucky och Bonnie - för Stella höll sig helst nära mig som vanligt.

Det var inte bara jag som hade kamera med mig. Jan hade också sin beredd!

   

Vov och voff alltså! Så vov-spännande det luktar vid havet! Fast vågorna är busiga! Ja, för ibland skvätter dom vatten på mig.

Lucky tycker också om havet, sa han. Så vi gick och luktade på dom våta stenarna tillsammans

   

När hundarna hade lekt färdigt (enligt vår åsikt) så höll jag alla tre medan Jan och Lena gick ner på sandstranden. Lena skulle ta ett par foton på Jan. Själv smygfotograferade jag dem på hål...

De blev säkert bra, fotona som Lena tog.

Därefter vandrade Jan ensam vidare längs stranden. Men Lena, jag, och alla hundarna gick längs El Paseo. Vi skulle nämligen till veterinären. Bonnie och Stella skulle få klorna klippta, Stella höglöpet bekräftat, och Lucky skulle beställa tid till sin första leishmaniosis-vaccination. (Den ska han få i morgon.)

När jag hade kommit hem ringde banken (det lokala kontoret). De bekräftade att mitt kort har blivit spärrat. Jag ska komma inom i morgon förmiddag och få nytt kort och ny kod. Hoppas nu jag inte blandar ihop nya och gamla koden. Jag vill ju inte råka få kortet spärrat igen... Sedan hoppas jag att banken fixar sin webbsida - annars kommer ju samma problem att uppstå nästa gång jag vill handla via mitt kort - eller betala en räkning. De har skickat ett mail om att de har skickat info om problemet till sin tekniska avdelning.

Precis här blev jag avbruten av att banken ringde - huvudkontoret alltså. Och det var bra, för nu behöver jag inte besöka mitt lokala bankkontor i morgon. De har nämligen hävt spärren. Jag fick bekräfta vem jag var med mitt NIE-nummer, mitt födelsenummer och mitt mobilnummer. Sedan fick jag sätta på mobilen och läsa meddelandet de skickade till mig i samma stund, och bekräfta siffrorna där. Därefter fick jag knappa in (på min vanliga fasta telefon) de 4 siffror som min kod till internetbanken är. Sedan sa mannen jag talade med att allt var klart. Skönt! Men jag påpekade att de måste fixa felet på sin webbsida, för annars skulle ju precis samma sak kunna hända igen. Nu kan jag andas ut.

Nu återstår bara problemet med min kapade webbadress, men det ska väl fixa sig det också.

PS3:

Jag ändrade mitt lösenord (till ett jättekrångligt som jag verkligen hoppas att jag själv kommer ihåg) i förmiddags, och nu har jag (med hjälp av One.coms utmärkta support) lagt till en SPF-post (för att undvika att mailadressen används av andra för att skicka skräppost). Enda problemet som återstår skulle kunna vara (enl One.com) "om min webbsida har ett script som inte är tillräckligt skyddat, och som spammare kan spamma via med min mailadress som avsändarmailadress". Dock ligger detta inte inom deras ansvarsområde, så de kan inte hjälpa mig med detta. Huruvida jag har ett oskyddat script eller ej, har jag förstås ingen aning om - och jag har heller ingen aning om hur man kan kolla detta. Nu har jag i alla fall stängt två av tre portar som spammare kan ta sig in genom. Hoppas att det räcker! Visst är det dumt med alla de som förstör för andra - som spammare t ex. Världen vore trevligare att leva i, om vi alla gick in för att hjälpa varandra i stället!

PS4:

Det blir många PS i dag - för nyss mailade Jan över några av fotona som han tog, och dem ska ni nu få se här (så får ni bildbevis på att jag också var med):

   

PS5:

Det onda i Ulfs knä är inte artros, som han befarade - utan "bara" en överansträngning. Det glädjande beskedet fick han av sin läkare i dag. Så om han nu vilar benet, och sedan köper bättre skor att ha på långpromenaderna - så ska han snart vara fit-for-fight igen.

16-02-26:

I dag är det meningen att jag ska para Stella. Frågan är med vem. Jag hade bestämt med ägaren till en vit 1½-kilos hane, men nu får jag inte tag på honom. Sedan finns det en hane här i El Campello, men jag har inga kontaktuppgifter till ägaren - vet bara att han jobbar på La Fonda (som inte har öppet just nu). Som reserv kan jag para med Xampan hos Conchi. Men jag vet inte om hon är hemma i dag. (Jag har inte fått tag på henne.) Det kom ju lite oförberett för mig - att det är just i dag som det är dags. När man ser att tikarna blöder är det lätt att räkna ut dagen i förväg, och förbereda sig - men nu har jag inte kunnat göra det. Stella är motsvarande 30 år gammal nu - så det är hög tid för första kullen. Vid nästa löp kommer hon att vara motsvarande 33 år, vilket vore sämre. Ja, det får väl bli som det blir. (Jag var själv 32 när jag blev gravid första gången, och det gick utmärkt.) Men jag skulle bli så glad, så glad om Stella kunde föda en liten tikvalp som jag kan behålla. I så fall skulle jag förstås ge bort Wilda (till Alicia?), förutsatt att jag får kostnadstäckning via en kull valpar - för mer än tre hundar kan jag faktiskt inte ha. (Jag skulle gärna vilja - men har definitivt inte råd.)

PS:

Här sitter Stella och väntar på att en liten hane ska höra av sig... Inte ska väl en så söt liten tik behöva förbli valplös?

Men det ser illa ut. Från kennel Lovelydog (de med 1½-kilos hanen) har jag inte hört ett knyst, fast jag mailade redan i går, och till tre olika adresser i dag. Jag gick inom La Fonda, men de som jobbar i dag känner ingen som äger en chihuahua-hane. (Men de skrev upp mitt telefonnummer för säkerhets skull.) Det kan vara så att ägaren jobbar på restaurangen vägg i vägg - men den har stängt så här års. Conchi befinner sig i Valladolid och kommer inte hem förrän framåt söndag natt. (Och på måndag morgon är det säkert för sent.) Om jag inte hade varit så noga med att hanhunden ska vara frisk, rastypisk, väga under 2 kg, och ha officiell stamtavla - då hade jag haft många hanar att välja på... Det räcker att jag slopar det där med stamtavlan...

Vi gick bara en kortare promenad i dag, eftersom jag inte vet hur det blir (om någon hör av sig). Det har kommit upp en ny skylt på en restaurang. Nu står det La Bodega de el Paseo. Jag har glömt vad den hette tidigare. Många rörelser byter ägare och inriktning.

Nedan låg tidigare en skobutik. Nu bygger de om till någon form av servering.

Ulf och jag har grubblat mycket på vad texten De 21:00 h. Fins a 23:00 h. som sitter på de sopbehållarna syftar på. Ulf har skämtsamt undrat om det bara är mellan de klockslagen som man måste slänga soporna i förslutna påsar (bolsas cerradas). Nu vet jag vad det syftar på. Jag frågade nämligen en man som jag känner, när vi båda i förmiddags slängde var sin soppåse.

Texten betyder att man endast får slänga sopor mellan klockan 21 och klockan 23!!! (Detta för att det inte ska lukta illa från sopbehållaren dagtid. De tömmer dem på natten.) Det är ju fullständigt vansinnigt! Det var mannen och jag fullständigt överens om. Vi vet båda att folk slänger soppåsar hela dagarna. Har man en full soppåse så har man, och den kan ju lukta illa i hemmet... För Ulfs och min del skulle det innebära att vi aldrig skulle kunna slänga sopor. Han går aldrig ut på kvällarna, och jag går och lägger mig så dags. Fast vi tänker förstås fortsätta att låtsas som om vi inte begriper texten. Dessutom får man ju slänga skräp, t ex hundbajspåsar, i papperskorgarna längs trottoarerna. Därifrån kan det väl också lukta illa i så fall...

PS2:

Katarina var här en stund i eftermiddags. Trevligt! Vi drack te, pratade, och så passade hon på att låna internet (eftersom det senare funkar urdåligt uppe i bergen). Hela dagen har jag väntat på att 1½-kilos hundens ägare skulle höra av sig. Det gjorde han först efter klockan 18, och så sent ger jag mig inte ut. Dessutom har han ännu inte förklarat exakt var han bor, eller hur jag ska hitta hem till honom. Kanske jag åker dit i morgon förmiddag - under förutsättning att jag får den exakta adressen. (Då kan jag leta upp huset via Google Maps.)

Ulf mailade nyss, att han också tycker att det är skönt att vara för sig själv. Vi är sådana båda två - tillräckligt självständiga för att trivas med att vara ensamma. Så det är ju bra att vi har ordnat det så att vi är särbor halva året!

16-02-27:

                       

Stort grattis på 30-årsdagen

min kära dotter Jenni!

               

 

 

I dag hade jag tänkt åkta till 1½-kilos hanen för att para Stella. Men jag avstår. Det visade sig att hanen inte bor hos sin ägare, utan på en kennel. Och den kenneln ligger en bit ut på landet söder om Totana - som ligger söder om Murcia! Jag kan ju inte köra 15 mil (enkel sträcka) på vinst och förlust. Det skulle bli 60 mil totalt för två parningar, längre än mellan Stockholm och Ängelholm. Och så långt har jag verkligen varken råd eller lust att köra. Det finns ju ingen garanti för att Stella verkligen skulle bli dräktig... (Annars är det en fin hane!)

Nu står mitt enda hopp till att jag av en ren slump möter hanen, som bor här i El Campello, på El Paseo under dagens lopp. Tyvärr är chansen väldigt liten. Sedan det unga paret köpte sin hanhund för drygt ett år sedan så har vi bara mötts 3-4 gånger - och i dag är det molnigt och blåsigt vilket ytterligare minskar sannolikheten.

Återstår att vänta tills Stella löper nästa gång, preliminärt i slutet av augusti. Det var inte så här jag planerade att det skulle bli...

PS:

I dag har vi urtråkigt väder. Klockan är 12:30 men det är bara 13˚ ute. Dessutom blåser det rejält, och nu kommer det även några regnstänk (icke-mätbar-mängd). Varken hundarna eller jag är pigga på att gå ut, så vi väntar ett tag till med vår mitt-på-dagen-promenad. Jag har förstås kallare inomhus också, nu när det blåser in genom våra otäta fönster. Det ska vara kallt några dagar nu. Det gäller att stå ut. Om en månad har vi förhoppningsvis  "svensk sommarvärme" här.

PS2:

Det hade i alla fall slutat stänka, och blåsten hade avtagit, när vi gick vår mitt-på-dagen-promenad. Men det var kallt! Jag tror inte att hundarna frös - men det gjorde jag. Och El Paseo var nästan öde - trots att det är lördag.

Stella spanade efter en lämplig hane att para sig med, men det var ytterst få hundar ute. Utanför en butik väntade dock tre taxar med sin husse, medan matte var inne i affären.

Av de få människor vi såg, satt de flesta inomhus på serveringarna...

Men vi träffade MariPaz och Lluna, och med dem hade vi sällskap några hundra meter - innan vi skulle åt olika håll. (Vi skulle hem.)

Så här ser trottoaren ut med sin nya "handikapp-anpassning". Att slippa trottoarkant gör det inte bara lättare för rullstolar och rollatorer att ta sig fram, utan även för barnvagnar och shoppingkärror. En sådan här fasning (fast inte nödvändigtvis lika bred) borde det finnas i alla gatukorsningar - men det gör det inte. (Men det kommer kanske?)

PS3:

Jag har börjat gallra och rensa ut bland mina överflöd av saker. Jag har hunnit gallra ut några små mattor, och Ulfs gamla tvättunna, samt två dukar och ett påslakan. Det utgallrade hamnar på Ulfs säng.

Och så har jag börjat stapla påslakan, underlakan, örngott, handdukar och strandlakan i travar för att se hur mycket jag egentligen har. Än så länge har jag bara tömt lådorna i gästsängen. Och där fanns ju en hel del. På sikt kan jag inte ha så stort sortiment enbart för gäster, som jag har nu. Jag vill väl, och köper handdukar, inneskor och parasoller som jag aldrig använder själv. Men bor man trångt så håller det inte i längden. Nu ska jag börja plocka fram det som finns i mitt linneskåp. Där finns ännu mer! Det är ju uppenbart att jag inte behöver allt - även om jag tycker om att ha omväxling (att variera mellan lakan i olika färger och mönster). Men sakerna måste få plats - och de får de inte i nuläget.  De närmaste månaderna måste jag gallra hårt! Hårdare än tidigare! Hälften måste bort! 

Bonnie låter sig inte störas av att jag staplar saker runt omkring henne.

PS4:

Det är bra att få överblick... (Och aningen chockerande...)

Jag har t ex totalt sju(!) strandlakan, visserligen i två olika storlekar - men ändå. Eftersom jag hittills aldrig har haft fler än två gäster åt gången (och Ulf aldrig solar) så kan det aldrig gå åt mer än tre stycken samtidigt. Sparar jag då ett stort och ett jättestort åt mig själv så blir det fyra. Alltså ska tre bort! När jag har lagt de tre utgallrade på Ulfs säng så ska jag börja gallra bland påslakanen. Och det här är bara början...

Tänk så skönt det ska bli den dagen jag har gallrat klart! Och så lätt det ska bli att få ordning i skåpen! Men jag kommer inte att hinna bli klar på de här veckorna som Ulf är i Stockholm, så längre fram får jag stapla det som jag gallrar ut på gästsängen. Det är ju ändå inte tänkt att sakerna ska ligga där så länge. Det är meningen att jag ska ge bort allt som jag gallrar ut!

Visst är det bra att jag har kommit igång i alla fall!

PS5:

Nej, jag ska inte hålla på att uppdatera om min utgallring i ett kör. Jag ska bara berätta att det är bra att bestämma antalet som man ska behålla - i förväg. Nu ska jag ju behålla 4 strandlakan. Det var lätt att välja att ha kvar de två jättestora.

Och sedan var det lätt att gallra ut ett av de normalstora.

Men nu har jag beslutsvånda! Jag får behålla två av de normalstora nedan - men två måste jag gallra ut. Jag tycker att alla fyra är snygga, så det här blir inte lätt...

Och så här kommer det förstås att bli hela tiden - att jag stannar upp och inte vet vad jag ska behålla, och vad jag ska gallra ut. Nu ska jag gå tidiga kvällsrundan med hundarna. Sedan ska jag besluta mig för vilka av de två strandlakanen som jag tycker allra bäst om. Och jag ska tänka bara på mig själv, inte på vad de gäster som eventuellt kommer att låna dem kommer att tycka...

PS6:

Jag fick precis ett mail från en vän. Han bifogade bild på den här fina vågen. Åh! En sådan skulle vi alla behöva! Inte sant? Tänk så bra för självkänslan en sådan här våg skulle vara!

16-02-28:

Jag är i full gång med mitt gallrande och organiserande, och så varvar jag med att tvätta. Just nu viker jag om mina dra-på-lakan enligt de här instruktionerna: https://www.youtube.com/watch?v=_Z5k9nWcuFc

Jag har visserligen inte haft dem så "ovikta" som på den här filmen, men de tar mindre plats när man viker så här + att det ser prydligare ut. Än så länge känns det lite ovant, men det kommer förstås att gå lättare efter hand. (De tre första hörnen hittar jag lätt, men det fjärde får jag leta efter. När jag väl har hittat det - så är resten lätt.) Fast jag viker tredjedelarna åt "andra hållet", så att jag får ett rektangulärt "paket" i stället för ett kvadratiskt. Detta för att de vikta underlakanen ska bli lika stora som de vikta påslakanen. Då blir det lätt att stapla dem snyggt i linneskåpet sedan.

Nedan ser ni skillnaden. Det rosa-gul-vita är ett påslakan som jag la fram för att jämföra hur stort lakanet blir som vikt. Det vita dra-på-lakanet är vikt enligt instruktionerna, och det gröna som jag har vikt dem tidigare.

Särskilt på baksidan syns skillnaden...

Jag har sparat för många påslakan och dra-på-lakan, fast jag gallrade ut 50%. Jag har 10 kvar av var sort! Men om jag nu vill ha ett rosa, ett blått, ett turkost, ett gult, ett blommigt etc + matchande underlakan - då blir det så här. Och inget hindrar att jag gallrar ut några till längre fram.

Än så länge har jag bara vikt om två, alltså måste jag fortsätta. Parallellt ska jag tömma garderoberna. Först när jag ser allt (även det som hängt/legat längst in) kan jag börja gallra.

Just nu skiner solen, och den första omgången tvätt hänger på tork på balkongen. Nästa omgång är snart klar att hänga upp. Fast enligt väderleksprognosen så ska det regna mellan klockan 13 och 18, 4½ mm totalt. Kanske jag blir tvungen att hänga en del på tork i vardagsrummet? Men där är det redan trångt eftersom jag har börjat lägga kläder i soffan... En sådan tur att Ulf inte är här! Han skulle verkligen inte ha gillat att jag stökar till så här - fast det bara är tillfälligt.

PS:

När vi gick vår mitt-på-dagen-promenad (utan att se en enda chihuahua-hane), så var det mestadels soligt och halva himlen var blå. Vi kom hem igen 13:45. Klockan 13:55 började det regna, fast än så länge bara enstaka stänk. Tvätten på balkongen hänger långt in under taket, och resten hänger i vardagsrummet.

Efter att ha vikt alla 10 dra-på-lakanen enligt det nya systemet känner jag mig nästintill som ett proffs. Tänk så mycket finare det ska bli i linneskåpet, när jag så småningom lägger tillbaka allt. (Fast jag ska förstås rengöra skåpet ordentligt först, inte för att det ser smutsigt ut - men det känns bättre så. Nu när jag ändå har fått ett ryck av huslighet...) Dock ska jag tömma alla garderoberna helt, innan jag börjar fylla dem igen. Det här är ett flera-dagars-jobb!

PS2:

Eftersom det började bli hotfullt mörkt ute, så tog jag in den sista tvätten och hängde i köket. Och nyss kom det en omgång regnstänk igen. Men något ösregn är det ju inte precis.

Som sagt, det är tur att Ulf inte är här - han hade varit tokig på mig vid det här laget. Tvätt i köket, och så ser det ut så här i soffan:

De två högarna längst t v innehåller långärmade koftor, nästa hög kortärmade koftor, och högen längst t h innehåller västar. Nej - jag använder inte alla. Ja - jag bör gallra ut hälften. Eftersom dessa har legat staplade i en låda har jag bara kunnat se de översta och yttersta. Det är dessa jag har använt. Marie Kondo (hon som skrev Konsten att städa) menar att man aldrig ska stapla i högar, utan ställa plaggen (prydligt vikta) på högkant i stället. Då kan man se alla plaggen samtidigt. Men jag tror att det ändå kan vara svårt att se de som "står" längst in i lådan/backen. Dock ska jag följa hennes råd när jag lägger tillbaka mina koftor etc.

Allt som kan hängas på galge - hänger jag helst på galge, för då är det lättare att se vad man har. Men det ska naturligtvis inte se ut som i min garderob för blusar. Där får jag pressa in galgarna, och som ni ser får alla galgar inte ens plats på stången. Det blir nog till att gallra ut hälften av blusarna också...

Jag har inte så rysligt många klänningar (se i den vänstra garderoben nedan). Och de tunnare varianterna använder jag ofta sommartid. Men även bland klänningarna måste jag gallra kraftigt. Det är nämligen meningen att alla långbyxorna + de knäkorta (högra bilden), ska få plats i samma garderob. En omöjlig ekvation som ni ser. Jag kan inte gallra ut hälften av mina byxor, för jag använder de flesta - men kanske några par.

   

Sen är det ju vissa plagg som jag aldrig använder numera, som korsetterna nedan. Dem använde jag några gånger på tangouppvisningar. Nu undrar jag hur stor sannolikheten egentligen är, att jag någonsin kommer att medverka vid en tangouppvisning igen. Men om jag ska ge bort korsetterna, och kanske några av mina 18 par tangoskor, eller några kjolar med höga slitsar, så borde jag åka in till Abatango och fråga där om någon vill ha dem. För vem skulle annars använda dem? Det är inte precis plagg man går omkring med på El Paseo...

Kjolen nedan tycker jag att är snygg. Men den är fel modell för mig. Kjolen är rak i modellen, medan jag är kurvig. Eftersom jag är smal i midjan så glider kjolen upp tills bysten tar emot. Och då blir den lite väl kort-kort. Tyvärr. Ska jag ge bort den, eller satsa på att sy om den? Det är frågan...

Som vanligt är jag avundsjuk på Ulf som har så jättestora garderober i sitt rum. (5,2 löpmeter klädstänger totalt, och han har bara "lite kläder hängande i en hörna".) Det var p g a garderoberna som jag ville ha det rummet redan från början, men så valde Ulf det - och nu är det hans. Och jag har för all del lagt beslag på den högra delen av garderoben till städgrejor. (De som bodde här innan använde skjutdörrs-skåpen i hallen som städskåp.) Nu är det som det är. Jag får gallra kraftigt - då kanske jag kan få in allt i mina egna garderober - utan att det ser ut som det har gjort hittills. Håller ni tummarna för att jag ska lyckas?

PS3:

Ute börjar solen titta fram igen, men det ser jag inte mycket av. Jag håller nämligen på att gräva mig allra längst in i hörnen på garderoberna. Där hittade jag bl a min samling högklackade skor (inte dansskor). Jag har inte räknat dem, men det är minst lika många par som tangoskorna...

Om ni snabbtittar igenom mina senaste dagböcker - och letar efter foton på mig. Ser ni vad jag har på fötterna? Jo, flip-flops och öppna sandaler på sommaren, och "jogging"-skor på vintern. Det var länge sedan jag trippade runt i högklackat. Jag kan ju spara några sådana par som den blå i förgrunden (som "bara" har 6 cm's klack), men de riktigt höga vill nog inte mina fötter gå omkring i längre. De föredrar fotriktiga modeller... Om jag nu ger bort 2/3 av mina högklackade skor - vem i alla världen ska jag ge dem till? Samtliga är i storlek 36.

Ännu är inte alla garderober tomma - alltså måste jag "gräva" vidare...

PS4:

Det var skönt ute på tidiga kvällspromenaden. Skönt att komma ifrån röran en stund också. Jag börjar bli trött nu. Och så har jag ont i fötterna av att ha sprungit upp- och nerför trappan sedan i förmiddags. Jag har nu staplat kläder överallt i vardagsrummet där man kan stapla. Kvar i garderoberna hänger jackor, klänningar, blusar och tunikor. Dem får jag försöka gå igenom där de hänger - för jag har ingen annan plats att hänga eller lägga dem.

Jag känner mig aningen chockad över att jag har så här många kläder! Det känns som om det är dubbelt så mycket som en normalstor klädesbutik har i sitt sortiment. Vissa plagg är ända upp till 48 år gamla. (Jag har ju större delen av livet haft ungefär samma storlek.) Jag är nog lite åt ekorre-hållet - en samlare. (Vilket Ulf f ö också är...) Det är ju inte konstigt att jag aldrig har kunnat få någon riktig ordning - trots att jag är bra på att organisera. Men nu ska jag verkligen "rensa i röran"! Det måste jag! Det här är ohållbart!

   

   

Förmodligen orkar jag inte så mycket mer i dag. Å andra sidan har jag ingenstans att sitta ner och vila. Kanske jag får hålla igång fram till läggdags. Sängen är i alla fall tom.

16-02-29:

Allt det som jag har haft för mig i dag - det ska jag berätta om i morgon (för nu är det redan läggdags).

16-03-01:

I morse gick jag ut tidigt med hundarna - före soluppgången. (Det var bara 11˚.) När jag kom hem fick jag en vacker soluppgång att titta på medan jag åt frukost. Jag tog ett par foton mellan tuggorna. När solen väl tittar upp över horisonten, så stiger den snabbt (jo, jag vet att det egentligen är jorden som snurrar - men det "ser" jag ju inte)...

   

   

I går fortsatte jag att gallra kläder. Det går långsamt. Jag hittade en jacka som jag köpte 1968. Den är fortfarande snygg, och passar mig. Men jag använder den aldrig. Och jag kan faktiskt inte spara den bara för att jag har haft den så länge. Så den gallrade jag ut, efter viss beslutsvånda. Ofta måste jag prova, vilket också tar tid. Dessutom tvättade jag en maskin - för i går var det fint torkväder. Jag vill gärna ha alla mina kläder till hands (även de som ligger i tvättunnan) när jag gallrar och väljer.

Men jag tillbringade några timmar hos Conchi också. Där parade jag Stella med Xampan. Xampan är egentligen inte min favorit, men han är den enda hanen hos Conchi som Stella inte är släkt med. En av fördelarna är att jag fick para henne gratis. (Men om hon blir dräktig så får jag förstås betala hela kostnaden för valparnas stamtavlor längre fram.)

   

Det jag inte gillar med Xampan är färgen! Han är melerad i grått, brunt och lite svart. Jag gillar inte heller att han har svart nosparti. Både pälsfärgen och nospartifärgen är dominant - så de flesta valparna liknar sin far. Fast ibland kan ha få någon valp i annan färg. Jag har inte vägt honom - men ska. Han är inte stor, men eftersom han har så mycket päls är det svårt att se hur stor/liten. (Egentligen har han lite för mycket päls. Å andra sidan har Stella ganska lite för att vara långhårig.)

Ibland får han små valpar, som lilla Yapyta som jag funderade på att köpa bara för att hon var så liten (700 gram vid sex månader, se fotona nedan). Men jag ratade henne för färgens skull. (Nu med facit i hand - så skulle jag kanske ha valt henne istället för Wilda? Fast Wilda är mycket sötare!) Jag föredrar vita, cremefärgade och svart-vita. Men OM Stella och Xampan skulle få valpar ihop, så kommer de troligen att se ut just så här. Och om Stella föder en tikvalp - så behåller jag förstås den!

   

Det finns många fördelar med Xampan. Han har ett trevligt temperament = lugn, glad och kelig. Och så är han internationell champion! (Champion i Spanien, Portugal och Gibraltar.) Samt BIS (bäst i ras) både i Spanien och Portugal.

Nedan ser ni stamtavlan. Det enda namnet som också finns i Stellas stamtavla är Ycka (Stellas farmors mor, som är jättesöt). Resten är olika.   

 

Egentligen gillar inte Stella Xampan hon heller. Så hon ville inte para sig med honom. Conchi fick göra en insemination. Vi tittade sedan på Xampans spermier i mikroskop. Det kryllade av dem, och de var väldigt livliga. Så om Stella inte blir dräktig är det henne det beror på. Vi ska prova på onsdag igen, och se om Stella låter Xampan para henne på riktigt då.

Veterinären sa ju att provet tydde på att Stella skulle vara mest mottaglig för parning fredag - söndag, men Conchi tror att det är tisdag-onsdag. Och Conchi kan ha rätt. Fr o m söndag kväll har Stella börjat pipa så fort hon ser en något sånär passande hane (Kiko, alla malteser och en chihuahua utan stamtavla). Dem vill hon väldigt gärna para sig med! Hon vänder kokett rumpan till... Kanske hon är mer på hugget här hemma på "mammas gata", där hon känner sig trygg? Hur som helst så hoppas jag förstås att hon blir dräktig. OM hon blir det så kommer valparna troligen den 1:a maj.

Alicia hade tänkt komma med Wilda i går, men jag bad henne behålla Wilda en dag till. Kanske kommer Wilda hem i dag? Eftersom jag har så mycket framme i vardagsrummet så vore jag glad om Alicia kan ha Wilda ytterligare någon dag. Wilda är nämligen så oerhört hjälpsam. Hon flyttar gärna små klädesplagg (t ex strumpor) till nya platser... Och ibland har jag svårt att hitta dem igen.

Ifall Wilda kommer i dag - så är det bäst att jag sätter fart nu. Klockan 11:45 har jag bestämt träff med Lena FH. Vi ska gå en promenad tillsammans med våra hundar.

PS:

Lena och jag hade en trevlig promenad tillsammans (i solsken och +18˚). Vi gick bl a ett varv runt hamnen.

Det är uppenbart att det är nu som Stella höglöper. Hon ville gärna para sig med Lucky också - fast han är kastrerad (vilket han såg ut att beklaga).

   

   

Annars gallrar jag, och gallrar. Så här många jackor (se nedan) har jag gallrat ut. Men jag har ändå behållit för många. Jag ska fundera en omgång till. Eller så gallrar jag igen till sommaren.

För jag har onekligen en hel del kvar att gå igenom. Jodå - det är visst organiserat. Varje kategori hänger eller ligger för sig själv.

Om en stund kommer Alicia med Wilda! Den senare har tydligen kräkts i 2 dagar. (Det är förstås därför som Alicia inte vill ha henne längre.) Jag undrar om Wilda har ätit något olämpligt ute på gatan? Eller om några av Alicias växter är giftiga? (Alicia skrev att Wilda hade ätit av växterna.) Skulle Wilda inte bli bra till i morgon så går jag till veterinären med henne.

I dagens reklam från Westwing fanns de här vackra fotona på fjärilar:

Visst är de vackra!

Nu ska jag fortsätta att gallra bland mina klänningar! Jag bör behålla max 2/3...

PS2:

Åh, så långsamt det går... De här klänningarna vet jag är användbara och sitter bra:

Men alla de här måste jag prova (och det är inte lika kul att prova i ett kallt rum):

Och frågan är: När man som jag snart ska fylla 64, har man då någon som helst anledning att behålla några "sexiga" klänningar? Hur ofta använder jag sådana? Fast en del är ju väldigt snygga... (Och sådana i "städrocks-modell" vill jag definitivt inte ha!)

Nu har jag Wilda här, men hon har ännu inte hunnit hjälpa mig att flytta strumpor - för Stella vill nämligen att Wilda ska para henne... Wilda verkar förresten må bra, och har ätit normalt.

När Alicia kom med henne hade hon en present med till mig:

Det är ju en ganska söt liten häst i metall. Men jag försöker gång på gång förklara att jag inte vill ha fler saker, att jag redan har för många saker, att jag vill ha färre saker. På spansk sa jag "Jag har ju sagt att du inte ska ge mig saker, jag har redan för många", varvid Alicia frågade "Tycker du inte om hästar?". Jo, det gör jag ju. MEN! Möjligen vill jag ha några enstaka saker till (enbart för att komplettera sådant som jag redan har) - som jag själv, bara jag själv, ytterst noga väljer ut... (T ex så önskar jag mig en kristallkrona att ha över matbordet!) Visst är det svårt sådant här!

Nu ska jag dricka en stor kopp te, sedan ska jag prova klänningar. (Fast jag väger 49½ nu, och borde väga 48 när jag provar...)

PS3:

Nu är det kväll, och inte en enda klänning har jag provat. Men snart ska jag. Jag ska bara gå sena rundan med hundarna först. Jag tycker att det är rationellast att prova sedan - när jag ändå ska klä av mig.

Men jag har gjort en massa annat. Jag har hängt in alla "sparade" jackor, västar och kavajer i den ena fasta garderoben. Nu hänger de inte alls lika trångt längre. (Men jag borde gallra ut fler!)

Och så la jag in mina strandlakan på hyllan i den andra fasta garderoben. Eftersom det är snedtak i dessa garderoberna är det svårt att utnyttja den översta hyllan. I garderoben nedan är det dessutom väldigt svårt att komma åt längst in till vänster. Alltså får jag lägga sådant jag nästan aldrig använder där.

Sedan började jag fylla mitt nya linneskåp. Och där jag kan så staplar jag "i sidled" enligt Marie Kondos förslag. (Jag orkar inte flytta på hyllor och backar. Det är för många skruvar att skruva ur - och i igen. Alltså låter jag hyll- och lådavståndet vara detsamma - vilket inte är helt optimalt.) Jag började med att stapla påslakan och dra-på-lakan överst.

Och sedan kom jag på att om jag vek om mina stora badlakan, så fick de plats bredvid dra-på-lakanen.

Därefter "sid-staplade" jag örngott (i tre storlekar), tvättlappar, och olika sorters mindre handdukar i tre lådor. Och visst är det bättre att "stapla" så här. Jag ser vad jag har, och det är lättare att plocka ut ett örngott eller en handduk som ligger i mitten.

   

Fast så går det bara att förvara i lådor. På hyllorna måste jag stapla i högar som vanligt - som badhanddukarna nedan.

Det är så lätt att lägga sakerna snyggt och prydligt så här i början. Men jag är rädd att garderobsutrymmet snart kommer att ta slut. Och var i all världen ska jag då lägga (hänga) det sista? Jag är inte beredd på att gallra ut ännu mer för stunden - men jag anar redan nu att jag behåller för mycket. Nåja, om jag gallrar ut hälften nu så är jag betydligt närmare målet än jag har varit på många år.

Nu ska jag ut med hundarna, därefter prova klänningar - och sedan sova. Jag är väldigt trött! (I morgon klockan 11 ska vi vara hos Conchi, hundarna och jag.)

16-03-02:

I dag kan jag verkligen inte klaga på vädret. Himmel och hav ser ut som nedan - och det är  hela 24˚ varmt! Fast jag är förstås mest inomhus bland alla mina kläder.

I förmiddags var vi dock hos Conchi. Stella var aningen mer villig, men det fick bli insemination ändå. Nedan ser ni mina tre flickor + Xampan. Han har väldigt ovårdad päls just nu. Conchis hundar lever ju (med några få undantag) i inhägnader utomhus - och bara när de ska på utställningar blir de badade och borstade. Jag har inte vägt Xampan, det ska jag göra nästa gång vi ska till Conchi. Men när jag lyfter honom så väger han "nästan ingenting" - ungefär som Stella. Han kan knappast väga mer än 2,0 kg. Han ser större ut eftersom han har ovanligt mycket päls. Det är en rar hund - fast jag tycker fortfarande att färgen är ful. Vi ska besöka Conchi igen den 28:e eller 29:e mars. Då kan hon känna på Stellas mage och avgöra om hon är dräktig (eller ej). Hon kan även känna hur många valpar som väntas i så fall. Det ska bli spännande!

Mina tre tyckte förstås att det var skönt att få gå omkring lösa en stund och insupa alla spännande dofter.

Men vi stannade bara en kort stund efter parningen - för klädhögarna väntar ju på mig. Fotot nedan tog jag i går kväll när jag provade alla mina klänningar (och gallrade ut 1/3). Stella ligger gärna i den nya hundfåtöljen i vardagsrummet - och just nu ligger hon där, medan Wilda och Bonnie ligger på min säng.

Nej, nu måste jag fortsätta att prova kjolar! Det är i alla fall inte kallt inomhus i dag (tack vare värmen ute).

PS:

Jag provar, och gallrar ut, och provar, och väljer att ha kvar. Jag har inte räknat kjolarna jag behåller, men jag gallrade bara ut 18. Jag fick in kjolarna i garderoben (46 cm bred invändigt) - men det var nätt och jämt. (De 4 längst till höger är shortskjolar, och dem skulle jag möjligen kunna ha någon annanstans.) Jag gallrade ut kjolen jag visade foto på tidigare, som jag tycker är snygg, men som är gjord för en rakare figur...

På höger halva av hyllan under kjolarna kommer jag att kunna stapla något. Frågan är vad som är lämpligt? (Jag förvarar helst liknande kategorier tillsammans.)

Bredvid klänningarna finns 10-15 cm kvar av klädstången. Kanske kan jag hänga några tunikor där? I byx-garderoben blev det fullt. Till höger hänger de knäkorta byxorna. Några byxor som sitter för trångt, men som jag bör komma i om jag antingen går ner 2-3 kilon - eller (vilket vore bättre) tränar så jag får en fastare kropp, ligger på hyllan nedanför. Den dagen de byxorna passar kommer jag att kunna gallra ut lika många som då har blivit för stora. Några är på gränsen nu, men jag behåller dem tillsvidare.

   

Nu har jag en enda tom garderobsstång kvar. (Den i garderoben där strandlakanen ligger på hyllan.) Stången är 76 cm lång, men dörröppningen bara 50 cm (så längst in är det nästan omöjligt att komma åt). Där måste alla mina toppar, blusar och skjortor få plats. Det innebär att jag faktiskt måste gallra ut minst hälften! Det blir inte lätt. Ibland är det så svårt att välja vad som ska vara kvar - om allt passar, och jag tycker om allt... Men får plaggen inte plats - så får de inte plats! Detta bekymmer skjuter jag dock upp till i morgon. Nu (20:30) ska jag hålla kväll.

16-03-03:

 

Grattis på födelsedagen Lucas!

 

PS:

Jag har varit flitig hela dagen! Visserligen åkte Lena FH och jag till Casa shop en liten stund, men i övrigt har jag bara provat toppar, blusar, skjortor, tunikor etc. Det var inte lätt, men jag har faktiskt lyckats gallra ut 50%. Och i den fasta garderoben finns nästan 20 cm tom garderobsstång kvar! Drömmen vore om jag kunde hänga upp alla mina koftor, men de kommer aldrig att få plats där, och fler garderobsstänger har jag ju inte. Kanske kan jag hänga pikéskjortorna där? Eller några finare tunna tröjor? Det blir morgondagens problem. (Ni ska få se foton på allt det utgallrade i morgon - faktiskt en imponerande mängd...)

På alla reklambilder för garderober så hänger kläderna så här glest:

Men om man verkligen har så få plagg - då klarar man sig nästan utan garderob...

Jag har fortfarande 16 tomma backar i garderoberna. De kommer säkert att gå åt, för ännu har jag ju inte gått igenom några av alla de plagg som jag brukar ha liggande i lådorna - allt mellan underkläder och T-shirts.

Nej, jag glömmer inte Bonnie, Stella och Wilda. Jag går regelbundet ut med dem, ger dem mat, och så kelar jag lite med dem emellanåt. Nu ska vi gå sena kvällsrundan, och sedan väntar sängen...

16-03-04:

Oj så fort timmarna rinner i väg, när jag vill ha gott om tid. Jag provar fortfarande kläder, och gallrar ut, och organiserar... Jag har nu hunnit med allt som hänger på galgar - men har allt annat kvar. Suck! Jag har bara i eftermiddag/kväll samt i morgon på mig. För på söndag kommer Linda. Dessutom kommer de att stänga av vattnet mellan 7:30 och 13:30 i morgon, så jag passar på att tvätta upp det jag har i tvättunnan i dag. Så här mycket (1,7 löpmeter) "hängande" kläder har jag gallrat ut! Och sedan har jag börjat trava på Ulfs säng, sådant som "ligger ner" (typ tröjor). Lägg märke till min lilla hjälpreda i nedre delen av fotot. Skulle jag råka tappa något så plockar hon upp det bums (och lägger där hon själv tycker är lämpligt).

   

Nu måste jag fortsätta att prova. Jag ska just börja på T-shirt-högen (70 cm hög!). Jag bör gallra ut 2/3 av dessa.

Internet kommer och går. Ibland är det borta en kvart. Jag är glad så länge det kommer tillbaka. Men jag betalar ganska mycket för att ha internet härhemma. Det borde inte krångla varje dag... Nyss fick jag plocka ur min fasta anslutning, och gå upp i vardagsrummet och ansluta till wifi, för att få allt att fungera. Det har jag varken tid eller lust till.

16-03-05:

               

Grattis på födelsedagen Maud!

       

I förmiddags besökte Lena, Jan, och jag växtbutiken Hermisan. Jag köpte tre halvstora krukor att plantera om mina bougainvilleor i. Lena och Jan köpte stora planteringskärl till balkongen, samt ett litet citronträd. Och så beställde de några bougainvilleor. De får allt hemlevererat på måndag. Trots att de fortfarande håller på att packa upp flyttlådor, så vill de prioritera att få fint på balkongen. Jag tycker att de tänker rätt. När man jobbar hårt med att komma i ordning, så behöver man emellanåt sitta i solen på balkongen och njuta - för att samla krafter till resten av flyttlådorna. De kommer att få jättefint både ute och inne. (Men det brukar ta minst en månad efter att flyttbilen har kommit, innan man har fått någotsånär ordning på allt. Själv har jag långtifrån kommit i ordning. Vissa små lådor med hobbymaterial står ännu ouppackade. Men jag planerar att ordna allt så fint, så fint!)

Nu ska jag fortsätta med min klädgallring och nyorganisation.

PS:

Det har varit skönt ute i dag med klarblå himmel och 18˚, men det har blåst en del. Själv har jag varit inne och sorterat kläder mest hela dagen. Just nu gallrar jag bland mina shorts. Det som är kvar sedan är gympa-kläder, bikinis och baddräkter, tangoskor och vanliga skor, strumpor, tights, underkläder, skärp, vantar, sjalar och solhattar. Även bland detta kommer jag förstås att gallra ut en del. Som tur är så finns det ännu lite plats på Ulfs säng...

och på golvet...

I mina garderober (som ännu inte är helt fulla) är det så prydligt och välorganiserat så. Jag har använt alla galgar jag har, av de sorter som jag tycker bäst om. Jag funderar på att låta följande princip råda: Ett nytt plagg in = ett äldre plagg ut. För då behöver jag aldrig köpa nya galgar. (Jag har ganska många reservgalgar, men av klumpigare modell, så dessa får hänga i en hörna i väntan på bättre tider...) Nedan blus-skjort-topp-garderoben. (De tjusigaste plaggen hänger längst in till vänster, för de kommer nog inte att bli använda så ofta. Jag blir ytterst sällan bjuden på fest...)

Redan när man öppnar garderobsdörrarna så ser man min nya ordning, att allt är "staplat i sidled". Samt i färgskala...

Nedan till vänster koftor, och till höger fleecetröjor och västar. Var kategori för sig.

   

Någon gång får inte allt av samma sort plats i samma låda, som alla mina T-shirts nedan - och då får jag börja på en ny låda. (Ändå har jag gallrat ut ca 40%. Kanske måste jag gallra ut fler längre fram, när jag vet vilka som jag använder i praktiken.)

   

Alicia hämtade Wilda i eftermiddags. (Wilda mår bra nu.) Alicia funderar på att köpa en sådan sängsoffa som jag har i gästrummet. Hennes döttrar kommer ofta och hälsar på henne, och det är enklare med en sängsoffa än en bäddsoffa som hon har nu. Jag ska titta på hennes bäddsoffa. Om den är i bra skick så kanske vi byter. En framåtbäddad bäddsoffa tar mycket mindre plats. Och vi har trots allt inte gäster så många veckor om året - sammanlagt. Dessutom har jag ju sängskåpet också. Det använder jag när jag bara har en gäst. OM vi skulle byta (och det gör jag bara om soffan är bra, snygg och skön) så ordnar Alicia med transporterna. Alicia ska börja med att maila mig foton på soffan, samt måtten. De gånger som jag har varit hos Alicia har jag inte lagt märke till soffan. Den är gul, sa hon.

Det är väldigt lugnt här nu, när lilla fröken vildbase är hos Alicia... Fast samtidigt tomt!

Nu vet jag vem som myntade det talande uttrycket: Skogen skulle vara mycket tyst, om endast de fåglar sjöng som sjunger bäst. Se nedan.

Nej nu måste jag fortsätta med shortsen. Linda kommer i morgon eftermiddag, och då ska jag vara helt klar hade jag tänkt... När Linda är här så vill jag ju umgås med henne - och inte stå med näsan i garderoberna hela tiden.

PS2:

När man har dansat så mycket som jag har gjort (i synnerhet tango) - och när man fortfarande tycker så mycket om att dansa som jag gör - då kan man bara inte gallra ut en massa dansskor. Tre par gallrade jag ut, resten behöll jag. Skorna får stå i "blusgarderoben". I dörrfacken har jag lagt mina bugg- och träningsskor. Jag skulle vilja börja dansa igen!

   

Nu ska jag börja gallra bland mina tights. Därefter står gympa-kläderna på tur. Fast om mindre än en timme bör jag gå sena kvällsrundan med Bonnie och Stella - och därefter lägga mig.

16-03-06:

Ett stort grattis på födelsedagen Jan!

 

 

I dag kommer Linda! Just nu sitter hon på Kastrup och väntar på att det ska bli dags att gå ombord på planet. Jag kommer att vara på plats för att möta henne när hon landar. Men innan dess har jag en hel del att göra.

Jag har just "ordnat" lite i vardagsrummet. Jag har ställt allt det som jag ännu inte har hunnit gå igenom (strumpor, underkläder, sjalar, vantar, bikinis etc) på soffan, och på två stolar. Av mina tjusiga kuddfodral syns inget...

   

Däremot är matbordet tomt, så där kan Linda och jag sitta när vi äter.

Innan hon kommer måste jag dels flytta allt som står på och framför sängskåpet (och lägga det på gästsängen). Och dels så måste jag dammsuga. Linda har kvalsterallergi, och jag har inte dammsugit alls den här veckan. (Jag har ju haft fullt upp ändå.) Det ligger stora dammtussar överallt...

Oj, klockan är redan 12! Jag måste sätta fart!

PS:

Nu har jag tagit fram sängen, och dammsugit. Lindas plan beräknas landa om knappt 1½ timme (ca 20 minuter försenat), vilket innebär att jag nu har en knapp timme i marginal. Bra, för då hinner jag dricka en kopp te.

Alicia har mailat foto på sin bäddsoffa. Det visar sig vara Ikeas Lycksele. Jag har en likadan bäddfåtölj, fast den står kvar i Hässelby strand. Soffan är 100 cm djup och 142 cm bred, och madrassen är 140 x 188 cm. Jag vet att den är hyfsat bekväm, och inte svår att bädda. Men den är onödigt djup, och så saknar den armstöd. (Plus att jag inte har några underlakan som passar, fast det kanske ingår i bytet.)

Den gula färgen gillar jag. Och tyget ser ut att vara i gott skick (Alicia har skydd över). 

Sängen utbäddad nedan.

Jag har ett tag funderat på att skaffa någon typ av gästsäng som tar mindre plats än den nuvarande. Jag har i första hand tänkt på en liten nätt bäddsoffa som den nedan (fast just den här, Ikeas Backabro/Marieby, är dyr).

Ikeas riktigt billiga modeller är båda svarta, och det skulle jag inte stå ut med. (Och om jag skulle sy överdragsklädsel själv så tillkommer tygkostnaden.)

           

Jag har lekt med tanken, att om jag hade en liten nätt framåtbäddad bäddsoffa - så skulle jag kunna ställa den mot väggen där min säng står nu. Och så skulle jag kunna ställa min säng där gästsängen står. Fördelen vore att mitt nuvarande rum fick en massa golvyta, och att min säng kunde stå mot en vägg (vilket jag trivs bäst med). Övriga möbler kunde vara kvar där de står, och så kunde jag disponera båda rummen när vi inte har gäster. Idén har fallit på att jag inte har råd att köpa någon bäddsoffa.

OM jag skulle byta med Alicia, så byter jag förstås ner mig prismässigt. Hennes soffa kostar knappt hälften av vad min sängsoffa kostar (om jag jämför nypris). Men jag skulle vinna utrymme. Jag måste fundera några dagar. Jag vet inte om Alicia har bråttom eller ej. Hon sa något om att hon höll på att beställa en sängsoffa...

Nu ska jag dricka te, och sedan ge mig i väg. Det ska bli jätteroligt att ha Linda här!

PS2:

Nu är Linda här!!! Och jag är glad!

16-03-07:

Jag hinner ingenting nu, knappt skriva något här - men jag har väldigt trevligt. Linda och jag har SÅ mycket att prata om. Emellanåt går vi förstås ut med hundarna också. (Wilda är hos Alicia men kommer hem på torsdag.) I dag har vi tråkigt väder - himlen är jämngrå och det regnar! Vi har inte behövt använda paraplyer ännu, men hundarna har blivit ganska blöta om magarna (sina regnkappor till trots).

               

I förmiddags åkte vi en snabb tur in till Alicante, mest för att hitta på något i regnet. Linda köpte sådana där bra strumpor (som jag har köpte flera av på sistone) på Calzedonia. Och så tittade vi lite på El Corte Inglés och Zara Home, men utan att köpa något.

Nu har vi precis druckit te. I dag har jag ingenting alls spännande att berätta om, och inte ett enda foto har jag tagit. Och inte har jag ens tittat på alla sakerna i soffan som jag borde gå igenom. Fast jag känner för att pausa några dagar, och bara umgås med Linda.

Enligt prognosen är det bara i dag det ska regna. Om det blir soligt de kommande dagarna så kommer vi förstås att vara ute mycket. Linda behöver en stor dos solsken!

16-03-09:

I går var det internationella kvinnodagen. (Grattis alla kvinnor så här i efterskott!) Då sken solen, fast det var inte så särskilt varmt. Dagen i dag började bra, men sedan blev det molnigt, och på eftermiddagen kom det en liten skur (omätbar mängd) - fast det står 0% regnrisk i dag. Är inte detta typiskt när jag har en svensk sol- och värmetörstande gäst.

Linda och jag gör inget särskilt, mer än pratar (jättemycket) och går ut med hundarna - och kelar med hundarna. Jag tog nog ut mig lite när jag i rask takt gallrade bland alla mina kläder (jag sov för lite varje natt för att hinna), och känner att jag behöver ta det lugnt några dagar. I kväll ska Linda prova kläder (givetvis inte alla utgallrade, men några plagg).

Nej, det är inte Linda på fotot ovan. Linda vill nämligen inte att jag fotograferar henne just när hon provar kläder...

16-03-10:

Vov på er! Det är vov-roligt nu när min storasyster Linda är här. Egentligen är vi inte systrar på riktigt. En av oss är aporterad, nävisst - adopterad heter det. Fast jag kommer inte ihåg vem av oss. Vi är i alla fall precis som systrar, för vi har samma mamma. Ja, hennes heter mamma, men min heter matte. Och så är det ändå samma människa. Det är vov-svårt att förstå - egentligen.

Linda följde med när vi skulle ut på morgon-luktrundan. Det var skönt ute, fast det blåste i svansen.

Jag löper nu. Innan var det Stella som löpte, men nu är det min tur. Här luktar Stella efter att jag löper. Och det gör jag ju.

Egentligen hade jag tänkt para mig med den gulliga yorki-hanen som bor i trappan bredvid. Han är så söt, och han viftar alltid vov-mycket på svansen när han ser mig. Men sen så tänkte jag på, att det inte blev några valpar när jag parade mig med Voxer förra gången. Och blir det inga valpar så får det vara. Man ska inte göra sig vov-mycket besvär i onödan.

Förresten härmas Wilda. Hon har också börjat löpa. Nu är hon hos Alicia, sin extra-matte. Men hon ska komma hem i dag. Jag tycker det är lugnast när hon är hos Alicia. För då får jag bestämma allting bland oss hundar. Stella lyder mig bums. Men Wilda lyder nästan aldrig. Hon busar med mig fast jag inte vill.

Nä, nu är det bäst att jag vilar mig. Ja, så jag är i bra form när Wilda kommer hem. Jag ska minsann säga till henne vem det är som är chefshund i det här huset! Vov-voff så mycket!

16-03-11:

Det var så skönt på morgonpromenaden - tyst, lugnt och soligt. I dag gick jag ensam med hundarna, så Linda kunde få lite sovmorgon. Jag tog några foton:

När hundarna fick syn på grannens supertrevliga yorkie-hane så blev de på alerten. De gillar alla hanen, som alltid är glad och viftar på svansen. Men lägg märke till, att medan Wildas och Bonnies öron kaxigt står rätt upp, så lägger Stella (familjens lilla fegis) sina aningen bakåt.

Vov-voff, alltså! Wilda trängs. Jag hade tänkt att nosa på vår snygge grannkille först av alla. Men så trängde Wilda sig. Hon är faktiskt vov-fräck!

Ja, ja. Nu har jag ju ändå bestämt, att det blir för mycket besvär om jag parar mig igen. Så då  kan det väl kvitta. Men voff ändå...

Jo, jag vet. Bra hundfoton ska tas framifrån - i hundens ögonhöjd. Men i dag får ni hålla till godo med fotona ovan... (Det är faktiskt inte lätt att hålla i tre koppel och samtidigt fotografera...)

Jag vägde mig i morse. Jag ville se hur det går med "att hålla vikten". Eftersom vågen visade 50,3 kg och 20,3 fettprocent, så kan jag konstatera att jag faktiskt har gått upp ett kilo. Nu känns det inte som en katastrof. Fettprocenten är bra, och min läkare sa faktiskt flera gånger vid senaste besöket att jag är mycket smal. (Det lät inte som beröm...) Eftersom jag har antydan till ätstörningar, och aningen störd kroppsuppfattning, så känner jag mig ganska tjock. Men jag inser att det är psykiskt, så jag ska inte banta. Jag ska fortsätta att hålla vikten. (Men jag vill inte gå upp mer än detta kilot.) Tja, det var dagens nonsens, som bara ni ytterst få - som har samma problem som jag - är intresserade av att läsa om...

Linda läste just följande citat:

Att gnälla är som att gunga gungstol. Man har något att göra, men kommer ingenstans.

Det ligger onekligen en del i det...

16-03-12:

Nu ska ni få se fotona som vi tog på gårdagens mitt-på-dagen-promenad. (Jag hann inte lägga in dem i går.) Jag tycker (helt opartiskt förstås) att min dotter Linda är SÅ söt! Dessutom är hon klok, intelligent och synnerligen trevlig! Jag är så glad för henne - och förstås - mina andra barn Jenni och Johan!

   

   

   

Nu vi ska strax ut på promenad igen. Solen skiner och här är 16˚.

PS:

Här kommer några foton från dagens mitt-på-dagen-promenad:

   

Jag är lite osäker på rasen nedan. Är det en korsning mellan yorkshireterrier och golvmopp - eller är det någon ovanlig, fast godkänd, ras? Jag borde egentligen veta...

Nu är det bestämt att Linda reser hem igen den 18:e. Att det blir just den dagen beror på att hon hittade en direktresa Alicante - Köpenhamn då - för bara 20 €! (Ryanair...) Hon reser alltså hem igen dagen innan Ulf kommer ner. (Lena T, som kommer på måndag, stannar till den 21:a.)

16-03-13:

Dagens väder (18˚):

På matbordet har vi vackra gula tulpaner. Gult är verkligen en färg som piggar upp! Några av blommorna har dekorativa gröna strimmor:

   

Vi funderade först på att gå bort till söndags-marknaden, men stannar hemma och tar det lugnt. Vi planerar att gå på onsdags-marknaden i stället. (Jag har tvättat en maskin tvätt, och hängt kläderna på tork på balkongen - det kan väl räcka så här på vilodagen...)

På balkongen blommar det också vackert. (Mest i rosa, men inte enbart.) Jag blir glad av blommor (men även av gröna blad). Livet vore sterilt utan levande växter.

   

   

   

   

   

   

Om ungefär en timme ska vi gå vår mitt-på-dagen-promenad.

PS:

Det var skönt ute, men jag glömde nästan att jag hade kameran med. Som vanligt på söndagarna, så var det mycket folk på El Paseo. Vi satt en stund på en bänk och tittade på hav, båtar, folk och hundar...

Och många tittade på Bonnie, Stella och Wilda.

Nedan en söt liten trio.

När vi kom hem så åt vi grekisk youghurt med blåbär. Det var lika gott som det ser ut.

Jag tittade på http://www.husohem.se/ nu på eftermiddagen (medan Linda jobbade med sin företagsbudget - Linda har startat eget företag, vilket jag ska berätta mer om så snart hennes hemsida är klar). På Hus & Hem brukar de ha en hel del trevligt. I dag hittade jag en artikel om färger och deras betydelse: http://www.husohem.se/artiklar/artiklar/20160309/10-farger-och-deras-betydelser-sa-har-anvander-du-dem?utm_source=Newsletter&utm_medium=email&utm_content=unspecified&utm_campaign=unspecified. Jag kopierade vad som står om just de färger som jag tycker om, och vill ha i mitt hem. Vill ni läsa om t ex rött och orange (som jag mår dåligt av), så klicka på länken ovan - eller här (där Hus&Hem har knyckt sin text): http://www.housebeautiful.com/room-decorating/colors/g757/color-meaning/?slide=12

Om färgen (bubbelgums-) rosa läser jag ofta att den är lugnande - och så känns det för mig. Betydelsen ovan (öppenhet-förståelse) har jag inte hört talas om tidigare.

Gult (i kombination med vitt) är min favoritfärg i köket!

I just mitt fall väljer jag att ha gröna växter, inte grön inredning i övrigt.

Färgerna rosa, ljusblått och turkost vill jag ha i mitt hem (eftersom jag mår så bra av dem). Eftersom jag (p g a "rumsbrist") inte kan ha ett rum i varje färg - så byter jag mina kuddfodral då och då. Det går ju bra om man har en neutral bas (i mitt fall sandfärg, vitt och björk). Det är kul att "leka" med färger! Och vackrare än regnbågens kombination finns väl knappast. Jo, kanske sand + hav + himmel. Eller rosa rosor, eller...

16-03-14:

Sent i kväll kommer Lena T. Eftersom planet landar först framåt midnatt så har hon beställt en taxi. (Jag är inte en tillförlitlig chaufför "efter läggdags".) Det ska bli roligt att ha Lena här en vecka!

Linda och jag funderar på att åka in till affärscentret Plaza Mar2 i Alicante för att titta lite. Vi åker nog efter mitt-på-dagen-promenaden. Senare måste vi förbereda Lenas ankomst (bl a bädda en säng).

Linda hittade en fästing bredvid Wildas öra i morse. Jag fick ut den levande med "fästing-bräckjärnet". Just nu har jag inte Frontline på någon av hundarna. Vintertid så vill jag gärna att de får vila från alla gifter. Spanska fästingar har inte så många överförbara sjukdomar. Men det är ändå alltid svårt att veta vad som är bäst på sikt. Det var dags för avmaskningsmedel (Milbemax) häromdagen. Detta får hundarna en gång i månaden, framförallt för att skydda dem mot hjärtmask (som inte finns i Sverige). Nu avvaktar jag, eftersom jag hoppas att Stella är dräktig.

Skylten nedan såg jag på internet i dag.

Ja - varför inte! Ett leende kan ju aldrig vara fel.

PS:

Länk till en trevlig artikel med rubriken Forskare: Choklad bra för hjärnan (och underrubriken: En ny studie visar nämligen att choklad kan hjälpa oss att bli bättre på att organisera och komma ihåg): http://www.doktorn.com/artikel/forskare-choklad-bra-f%C3%B6r-hj%C3%A4rnan Jo, jag gillar choklad. Just nu favoriserar jag mörk, med 85% kakaoinnehåll. Och jag har inget emot ytterligare ett bra argument för att äta en ruta om dagen...

PS2:

Linda och jag tittade runt i några affärer, men det enda vi köpte var ytterligare några Calzedonia-sockor + lite mat (på Alcampo). Nu ska vi strax bädda Lenas säng.

16-03-15:

Lena anlände strax före klockan 01 i morse, och då hade vi förstås en hel del att prata om - så ingen av oss är utsövd. Jag kände mig endast till hälften vaken när jag gick morgonpromenaden med hundarna. Tur att dessa promenader fungerar lika bra på autopilot.

Det har varit hyfsat väder, växlande molnighet och som mest 19˚. (Fast nu mulnar det på.) Än så länge har vi mest pratat och pratat, och varvat detta med hundpromenader. Hundarna trivs, för de får ofta sitta i var sitt knä och bli klappade - medan vi pratar-diskuterar-berättar-analyserar-etc.

I morgon ska vi gå på onsdags-marknaden på förmiddagen, och på eftermiddagen ska vi träffa Jan och Lena.

Som ni märker så hinner jag inte uppdatera så mycket (eller lägga in en massa foton) nu när jag har gäster. Nu prioriterar jag socialt umgänge! Tänk så härligt det är att ha bra vänner!!!

16-03-16:

I går kom det 2 mm regn, men i dag ser vädret lovande ut. Fotona är från morgonpromenaden (som vi gick själva, hundarna och jag).

Vov och vov alltså! Nu har vi tre mattar - matte och Linda och Lena! Det är vov-bra! För då kan vi ligga i knä hos var sin matte, och bli vov-mycket klappade. Fast i morse, då följde inte Linda och Lena med på luktrundan. Jag bestämde som vanligt var vi skulle gå.

Och var vi skulle lukta.

Fast jag bestämde verkligen inte att Wilda skulle lukta efter att jag fortfarande löper. Ja, vov! Det skulle ju räcka att hon luktade en gång. Men hon följer efter mig och luktar hela tiden. Ja, voff och vov. Tonåringar är som dom är. Vov på er!

Nu är Linda och Lena på marknaden, men jag stannade hemma. Jag borde dammsuga, men har ännu inte tagit fram dammsugaren...

I eftermiddag ska vi träffa Jan och Lena för gemensam fika. Det ska bli kul!

PS:

Det har varit en synnerligen trevlig eftermiddag. Goda vänner + hundar + sol + värme + lite fika - klart att det blir lyckat! Nedan kommer ett litet bildreportage. Jag tipsade Jan i förväg om att han kunde stoppa bomull i öronen - eftersom han som enda man skulle tillbringa eftermiddagen med fyra pratglada kvinnor... (Kom nu inte och påstå att jag har lagt in för många foton på Stella. Det kan väl aldrig bli för många?)

Vov alltså, så vov-bra vi har haft det! Vi har varit på restaurang. Vi hundar fick sitta i knä. Vi beställde vatten, och så hade matte med sån där vov-god hundmat. Vilken lyx alltså! Vi borde äta på restaurang var dag!

Lena FH och jag bytte plats efter halva tiden, om ni undrar (för att hon skulle få sitta i solen).

   

   

   

16-03-18:

Hoppsan! Vart tog gårdagen vägen? Tiden går fort när man har roligt. Jag passade på att umgås intensivt med Linda, eftersom hon reste hem i dag. Jag skjutsade henne till flyget klockan 06 i morse, och hon meddelande nyss att hon är framme på Kastrup. Om några timmar ska hon förhoppningsvis vara hemma i Ängelholm igen.

Lena har åkt till Benidorm i dag. Själv har jag passat på att tvätta. I eftermiddag kommer Alicia och tittar på allt jag har gallrat ut (MariPaz var här i går kväll). Men innan Alicia kommer är det dags för vår mitt-på-dagen-promenad.

PS:

Stranden var välkrattad, men vädret tveksamt - mittemellan soligt och molnigt (18˚).

Det var ganska skönt, och jag hade gärna gått längre. Men plötsligt tvärvägrade Bonnie, och ville inte gå ett steg till.

Tja. Eftersom jag inte var på humör vare sig för att bära henne, eller släpa henne efter mig i kopplet, så fick vi andra finna oss i Bonnies beslut. Således gick vi hem...

Nu ger det sig om Alicia kommer när hon har sagt att hon ska komma. Hon är lite sisådär med att hålla tider...

PS2:

Alicia kom (bara 20 minuter sent), och hon tog Wilda med sig. Däremot kan hon inte hämta kläderna förrän i nästa vecka.

Lena var nöjd när hon kom tillbaka från Benidorm. Hon hade äntligen hittat ett par riktigt sköna sandaler (vilket hon letat efter både här och i Alicante).

Linda mailade att Jenni mötte henne när hon kom till Ängelholm. Väl hemma hos Linda provade Jennis hund Molly de två selar (som har varit Bonnies) som jag skickade med upp till Jenni. Så här söt är Molly i den rosa selen (å andra sidan är hon jättesöt i allt):

Molly är aningen större än Bonnie, men just i selar kan de ha samma storlek (Bonnie i "innerläget" och Molly i "ytterläget"). Bonnie har gott om selar, men Molly har bara några få - så Bonnie och jag var överens om att vi kunde dela med oss. Molly fick en av mina hundars tre hundtrappor också. (Vi använder inte alla tre längre. Fast här var Bonnie och jag INTE överens. Bonnie tycker nämligen att vi borde ha en hundtrappa framför samtliga möbler som hon inte själv kan hoppa upp i/på - inklusive en trappa till matbordet och en till arbetsbänken i köket...)

16-03-19:

I kväll kommer Ulf ner igen. (Planet ska landa 19:10, men verkar bli försenat.) Jag ska hämta honom. Som ni vet så brukar jag "bre ut mig" en smula när han inte är här (bl a brukar jag knycka en av hans hyllor i kylskåpet, och hans plats vid matbordet), men i dag har jag återställt ordningen. Är man gift så måste man ju anpassa sig.

I dag är det fars dag här i Spanien, och allt som har med familjen att göra firas stort. Det var fullt med folk på El Paseo, och på alla serveringarna. Tyvärr är det trist väder i dag. Det är visserligen 19˚, men solen tittar bara fram en kort stund då och då. När vi gick mitt-på-dagen-rundan så var det mulet hela tiden.

Badvakterna har nu kommit på plats, och kommer att stanna här tills påskhelgen är över. (Därefter får vi klara oss utan tills sommarsäsongen börjar.)

Just i dag får de nog inte mycket att göra...

Lena och jag tog ett par foton på varandra.

16-03-20:

I dag är det alldeles underbart väder - lugnt, soligt och 20˚. Men enligt prognosen så ska det regna i eftermiddag. Vi passade på att gå en extra förmiddagstur - Lena, hundarna och jag. Här kommer några foton:

På hemvägen mötte vi Ulf. Så nu har ni bildbevis på att han kom lyckligt fram i går (28 minuter försenad).

Medan vi fortsatte hemåt så gick Ulf bortåt Rio Seco. Men vi ses om en stund igen, för klockan 13:45 har vi beställt bord på La Cova. Lena vill bjuda Ulf och mig på middag där. Det ser vi förstås fram emot.

PS:

På La Cova var det förstås lika god mat som vanligt. Eftersom det var första gången som Lena var där, så fotograferade jag mest henne och hennes mat. Men både Ulf och jag fotograferade även omgivningen och utsikten från restaurangen. Vi hade trevligt och åt gott i över två timmar. Eftersom jag lyckades smuggla ner en stor bit kalvkött (i en medhavd plastpåse) i handväskan, så fick även Bonnie och Stella fest (när vi kommit hem igen).

På söndagarna består dagens meny av fyra rätter! Det var bara Ulf som orkade äta all sin mat. (Och då fick han anstränga sig...)

   

   

Foton tagna just när man äter (och tuggar) brukar inte bli de allra bästa, men Lena är ju så söt i sig själv så hon blev bra på alla. (Fotot som Ulf tog på mig blev däremot opublicerbart.)

   

Det skulle regna i eftermiddag enligt prognosen. Men för att vara 95% regnrisk så tycker jag att vädret har varit utmärkt! Som synes...

När vi kommit hem så gick vi en runda med Bonnie och Stella. Sedan fick de sin La-Cova-mat. Bonnie åt förstås upp sin på nolltid, medan Stella stod kvar och tuggade. Bonnie försökte då ta lite av Stellas kvarvarande mat, men se då sa Stella ifrån på skarpen. De rök nästan ihop. Men så är det ju inte var dag de får kalvkött. Jag gav dem lite till, och sedan var det frid och fröjd. (Och då har jag ändå sparat lite kött som de ska få i morgon.)

Därefter läste jag mailen. Det visade sig att Stellas syster Nova hade skickat foton på sig själv i snön. Se så söt hon är när hon skuttar runt i allt det vita. De båda hund-systrarna får verkligen uppleva olika klimat... Nova, som är den tuffare av de två, klarar svenska vintrar bra - men frågan är om Stella hade gjort det. (Stella hade säkert velat bli buren...)

   

16-03-21:

Jag skjutsade Lena till flygplatsen 13:30. Det är meningen att hennes plan ska starta 16:20, men frågan är hur det blir. Planet kom i väg från Oslo (på väg till Alicante) drygt två timmar försenat. Det är tydligen flygledarstrejk i Frankrike, vilket gör att många plan blir försenade - eller inställda. Jag hoppas att det ordnar sig så bra som möjligt för Lena. Det finns ju det som är roligare än att sitta på en flygplats och vänta...

Här är det trist väder i dag, bara 16˚ och klockan 14 började det regna (så smått). Det är roligare med solsken, men om solen verkligen sken varenda dag så skulle jag förmodligen inte uppskatta den lika mycket. Jag ska ju verkligen inte klaga - här skiner solen trots allt för det mesta.

Jag fick flera böcker och tidningar av Lena. De närmaste dagarna ska jag ägna mig åt att läsa (fast inte hela dagarna).

Nu fick jag precis mail från Lena (flygplatsen har wifi). Hennes flygbolag säger att planet beräknas bli 2½ timme försenat. Hon hade fått en matkupong som kompensation. Alltid något...

PS:

Lenas plan lyfte först klockan 18:52, och här duggregnar det fortfarande. Inte världens bästa dag. Men jag har haft det ganska mysigt ändå. Jag har suttit en stund i läsfåtöljen och läst, med tända värmeljus - samt Bonnie och Stella i knäet.

16-03-22:

Det kom 7 mm regn i går. Även i dag är det grått ute, men det har inte regnat ( i alla fall inte ännu - och klockan är 16 nu).

Jag känner mig hängig. Det beror förstås mestadels på att jag aldrig sover tillräckligt en enda natt. Vilket i sin tur beror på mina värmevallningar. Jag tar ju "naturmedicin" nu, en tablett med soja + några örter. Tabletten trollar inte bort värmevallningarna, men jag tycker att de har dämpats en aning. Alltså vaknar jag inte riktigt var gång. Alltid något...

I morse hade min hjärna och min kropp en hetsig diskussion. Det var (enligt klockan) dags att gå upp, eftersom jag skulle ut med hundarna. Men hjärnan ville sova mera. Den menade att kroppen som bara ägnade sig åt oviktiga fysiska uppgifter klarade sig bra på 2 timmars sömn - medan den själv, som ägnade sig åt viktigt tankearbete, behövde allra minst 8 timmars sömn. Kroppen å sin sida hävdade att den skulle bli tokig om den var tvungen att ligga still längre. Den ville absolut röra på sig. Jag lät kroppen vinna... Fast nu verkar det som om hjärnan har gått i strejk. I alla fall kan jag inte tänka snabbt och klart. Jag är alltför sömnig.

Jag ska ägna resten av eftermiddagen åt att läsa tidningar (om heminredning, hälsa och annat som roar mig). Det ska vi nog klara av, min hjärna och jag. Och sedan när Ulf börjar titta på sport så kan jag gå och lägga mig...

I morgon ska vädret bli bättre (sol och ca 21˚) - och då brukar jag per automatik bli piggare.

PS:

Linda skickade den här tänkvärda texten:

Den ska vi förstås (försöka att) leva efter!

16-03-23:

I dag skiner solen och det är 19˚. Jag har just hängt en omgång tvätt på tork på balkongen. Klockan 12 ska jag träffa Lena FH och Katarina för en gemensam fika vid El Paseo. Det ska bli trevligt!

Jag har precis konstaterat att påsken börjar redan i morgon. Det är ju tidig påsk i år. Jag hade tänkt byta till mina påsk-kuddfodral, men jag vet inte om det blir av. Framför skåpet med dukar och kuddfodral står nämligen 5 flyttlådor + 2 kassar med alla kläderna som Alicia ska få (för att ge vidare till behövande). Det hänger på hennes väninna (som har bil) när de kan hämta allt. Jag känner inte för att flytta på allt - när påsken är så kort. Så kanske jag inte lyckas få påskfint här i år... Men passa på att önska er en glad påsk, det kan jag göra.

                                       

  Jag önskar er alla en riktigt GLAD PÅSK!

                                                

PS:

Det var jättetrevligta att träffa Lena och Katarina. Vi satt i drygt två timmar på Miramar och fikade och pratade. Det känns så bra att som omväxling kunna prata svenska! På svenska kan jag prata strunt likaväl som jag kan dryfta allvarliga ämnen - bådadera nyanserat, där jag väljer vilken valör ordet ska ha - vilken synonym som passar bäst i sammanhanget. På spanska är jag glad om jag någotsånär kan uttrycka vad jag menar...

Jag fick Sunkinis nyhetsbrev i dag, med årets nyheter: http://sunkini.se/2016-ars-kollektion/ De har bytt tyg-leverantör och kommer med några nya färger/mönster. Två av dessa tycker jag att är jättesnygga, och jag planerar att komplettera min Sunkini-garderob med åtminstone en tunika, en behå och en trosa (och om jag får råd, även en klänning). Jag använder ju deras plagg nästan varje dag under perioden maj - oktober, så jag behöver lite att byta med.

Sedan vill jag köpa två träningstoppar - om de får hem i de här färgerna längre fram. Träningstopparna är det plagg som jag använder allra mest (jag har redan fyra, men vill gärna ha fler). Ni vet att jag gillar topparna eftersom jag får sol på magen utan att behöva visa upp min icke perfekta mage offentligt... (Jag brukar dock kombinera med korta shorts eller kort kjol, i vanligt material - eftersom Sunkini inte säljer sådana.) Sådan här topp:

Det är tygerna Blue Heaven + Zick Zack som jag är förtjust i. De här:

   

   

Nåja, ännu har sommaren inte börjat, och det är tur det - för jag behöver få ytterligare en pension innan jag beställer kläder. Visst är det tur att jag nyss har gallrat ut nästan 50% av mina kläder, så att jag har plats med lite nytt! (Fast just de här plaggen tar nästan ingen plats alls.)

Nu ska jag sätta mig i läsfåtöljen och läsa vidare i mina tidningar.

16-03-24:

I dag skiner solen och det är 19˚ i skuggan. Eftersom det är påskhelg så är det en hel del folk på stranden. Själv väntar jag minst en månad med att sola och bada. Ännu är det bara 15˚ i vattnet, och just i dag blåser det dessutom. Men UV-index är 4, så solen har börjat verka. (Dags för solskyddsfaktor i ansiktet...)

Jag har (sedan i går) en aning migrän (men bara lite), så jag går mest runt och gör inget särskilt. Nu väntar jag på Alicia. Hon skrev att de preliminärt skulle hämta kläd-lådorna i dag (för en halvtimme sedan), men hon har inte bekräftat tiden. Det skulle annars vara skönt att bli av med lådorna, som står och tar plats i vardagsrummet. När Alicia kommer så ska hon lämna Wilda. Om hon inte kommer nu snart, så går jag ut med Bonnie och Stella. Det brukar nästan alltid vara skönast mitt på dagen, och klockan är 13:15 nu.

Alicia kom 13:30. (Innan jag hann få ut ovanstående rader på nätet.) Tyvärr lämnade hon en låda som de inte fick plats med i bilen. Men det var skönt att bli av med fyra lådor... Om en liten stund så ska jag gå ut med mina tre hundar!  

PS:

Det var jätteskönt ute! Här kommer några foton.

Eftersom bara en låda står i vägen framför mitt kuddfodrals-skåp nu, så lyckades jag ta fram fyra stycken gula fodral. Däremot kom jag inte åt dem med påsk-motiv på, och inte heller påskdukarna. Men med lite god vilja kan man ju anse att det blev lite mer "påskfärgat" i soffan i alla fall. Allt påskpyntet som står i källarförrådet räknar jag inte heller med att komma åt. (Inte förrän jag har hunnit gallra och ordna rejält där - och det dröjer.) Det blir nog den minst påsk-pyntade påsken på många år det här... Jag får ta igen det nästa år!

Vov och voff! Nu har Wilda kommit hem igen. Hon ska fira påsk här hos oss. Hon är väldigt mycket i farten, Wilda.

När Stella och jag vill vila oss - då vill Wilda leka, eller springa runt, eller gnaga... Det är lugnast när hon gnager.

Fast egentligen är det min gnagis som hon gnager på. Men vov! Den får jag väl bjuda på! Man ska vara vov-snäll när det är påsk! Och det är jag. Vov så mycket på er!

PS:

Här kommer två foton från tidiga kvällsrundan.

Nu ska jag sätta mig i läsfåtöljen igen. Vi satt där en stund innan promenaden - alla fyra. Jag läste i en av tidningarna som jag fick av Lena, och det ska jag fortsätta med.

16-03-25:

I dag har vi alldeles underbart väder, sol och 22˚ (och det ska bli 25˚), samt UV-index 5. Om en stund ska hundarna och jag gå vår mitt-på-dagen-promenad.

I förmiddags gick jag till Aldi för att köpa en påse choklad-påskägg, fast allt påskgodis var slutsålt. Det hade jag inte väntat mig. (Å andra sidan började de sälja påskgodis redan i februari...) Jag köpte i stället en kaka mörk choklad med nötter, mandel och blåbär i. Och så köpte jag två små flaskor smootie (med tillsatt socker) samt en kyckling-enpanadilla. Och i går köpte jag ½ liter chokladglass på Lidl. Jag vet att jag kommer att gå upp i vikt, och att jag kommer att ångra mig... Ändå vill jag ha lite extra gott nu i påsk. Ja, jag skyller på helgen... Det är förstås mitt eget fel - inte påskens.

Jag får väl öva mig ännu intensivare efter påsk - på att hålla vikten. Och kanske måste jag då även banta bort ett eller två kilon. Ulf påpekar alltid för mig när jag "gör fel", vare sig jag väger maten eller äter onyttigheter. Jag försöker förklara för honom att det är bättre att inte kommentera, med tanke på att jag har tendens till ätstörningar. Men han förstår nog inte riktigt, och hur som helst så menar han inget illa.

På väg till Aldi så mötte jag Erik (han som hjälpte mig när jag precis hade flyttat hit). Han bar sin lilla dotter på axlarna. Hon är nu drygt två år - och ovanligt söt. Hon pratar både svenska och spanska (hon har ju svensk pappa och spansk mamma). Det är förstås en fördel att automatiskt bli två-språkig. Själv förstår jag både rikssvenska och skånska, men jag hade hellre talat flytande spanska eller engelska - utöver svenskan. Ofta fantiserar jag om att alla människor i hela världen talar samma språk (om än med olika dialekter), eller om åtminstone alla lärde sig samma andra-språk (vare sig det var esperanto, engelska eller kinesiska). Tänk så mycket enklare allting skulle vara då!

Som tredjehands-alternativ tycker jag att alla spanjorer borde lära sig svenska! Det skulle verkligen underlätta - för mig...

PS:

Det var väldigt mycket folk på stranden, El Paseo, och alla restaurangerna. Precis som under julen, och semestermånaderna juli och augusti, så ökar El Campellos befolkning rejält över påskhelgen. De flesta turisterna är spanjorer. Det är roligt med en massa folk som omväxling, och att det händer en massa - allt har öppet, men det är allra skönast när vi Campello-bor får ha El Campello för oss själva. Det var vissa svårigheter i dag, att ta sig fram med tre små hundar (utan att riskera att dessa blev nedtrampade). Jag var tvungen att gå i sick-sack, och vara uppmärksam hela tiden.

Nedan kommer några foton från dagens promenad. Bilderna talar för sig själva.

PS2:

Det var 21˚ varmt ute på sena kvällspromenaden (strax före kl 22)! Det kändes nästan overkligt (för det är trots allt bara mars månad än så länge) - men SKÖNT!

Inomhus har vi dock bara 19-20˚ nu, och jag hade gärna haft 22... Som så ofta här i Spanien så får vi gå ut för att värma oss. Eller så får vi flytta till en modern isolerad lägenhet, och det senare vill bara jag göra - inte Ulf. Jo, jag vet att det alltid kostar att flytta (och jag har förstås inte råd). Men när jag blir gammal - då vill jag ha varmt inomhus! Så det så! Men om bara några veckor börjar sommarsäsongen, och då kommer jag att ha varmt även inomhus - fram till december ungefär. Snart slipper jag frysa! Det ska bli skönt!

16-03-26:

Solsken, blå himmel och 22˚ - nej jag finner ingen som helst anledning att klaga på vädret i dag heller.

Jag hoppas att ni har det trevligt i påsk! Själv saknar jag påskriset, kycklingarna och allt det andra påskpyntet. Det känns inte alls som påsk. Men å andra sidan känns det som sommar ute - och det är ju inte det sämsta.

PS:

Det var förstås väldigt skönt på vår mitt-på-dagen-promenad, men trångt.

Vi satte oss en stund på en bänk och tittade på folk- (och hund) vimlet. Tänk så många olika sorters människor (och hundar) det finns! Det är kul att sitta och titta...

   

Vi blev uttittade vi också. Det blir lätt så när man har små söta hundar - särskilt om man har tre nästan likadana... Tres iguales, som spanjorerna säger...

Vov alltså! Wilda är faktiskt nästan lika vov-bra som jag - på att spana in hundar som går förbi. Vi samarbetade vov-bra i dag. Dom små hundarna som gick förbi, dom tittade vi bara på. Men dom stora - dom skällde vi på. Ja, för dom ska inte komma och tro att dom är nåt - bara för att dom är stora. Om vi skäller så märker dom inte alls att vi är rädda. Hoppsan. Jag menar förstås att vi inte alls är rädda. Och när vi skäller så förstår dom hur vov-farliga vi är - Wilda och jag.

Sedan gick vi ner till glassbaren närmast hamnen (där de har störst sortiment och godast glass). Jag köpte den minsta sortens bägare och valde hälften hasselnötsglass och hälften mandarinsorbet. Vi satt (jag hade alla tre hundarna i knäet) vid ett bord och njöt av glassen. Hundarna fick smaka några små skedar var. Nej, det är inte nyttigt för hundar (heller) med sockrade produkter, men några gånger per säsong får de smaka. De var varma i dag efter att ha suttit i solen på bänken. Och de uppskattar verkligen att få sitta med vid bordet och smaka. Bonnie och Stella har fint bordsskick, och tigger aldrig. Wilda övar sig, och är klart bättre än i höstas.

Fr o m nästa vecka ska jag öva mig själv i att bara äta nyttigheter - och hålla vikten Nu i påsk har det blivit lite för mycket av det goda... Errare humanum est / Att fela är mänskligt...

16-03-27:

Även i dag har vi underbart sommarväder. Vi var nyss ute på balkongen, mina tre små flickor och jag. Bonnie och Stella "solade", Wilda åt nedfallna blomblad (jag har inga giftiga växter), och själv vattnade jag mina växter. Det var för varmt för långärmad tröja...

Ni vet att jag är förtidspensionär eftersom jag en gång "gick in i väggen med dunder och brak", och inte har varit mitt tidigare jag sedan dess. (Jag har vissa bestående skador i hjärnan.) Tyvärr känner jag mig periodvis stressad nu också - fast jag är pensionär. Så pass att jag inte mår bra. Jag läste nyligen nedanstående kriterier på utmattningssyndrom:

Tja, jag uppfyller nästan samtliga kriterier. Jag måste verkligen analysera mitt nuvarande liv, och försöka lista ut exakt vad det är som stressar mig så mycket. För något måste det ju vara, trots allt. Jag mådde bättre för några år sedan...och jag vill verkligen inte tillbaka till akut utmattningsstadium.

Just i dag borde jag väl sätta mig i solen på balkongen och bläddra i en heminrednings-tidning, omgiven av hundarna. Sol, värme och hundar känns avslappnande! Fast det ligger en massa stora dammtussar i hörnen, och tvättunnan är halvfull, och inte har jag hunnit gallra färdigt bland mina kläder, och så måste jag ställa om klockan i bilen till sommartid, och...

Jag hoppas att ni har det lugnt och skönt i påsk, och att ni kan umgås med era nära och kära!

               

Förresten har jag glömt att visa er den fina påsk-tekoppen som jag fick av Linda. När jag dricker te ur den, så får jag lite påskstämning på köpet!

Nu ska jag dricka en kopp te, och sedan ska jag gå ut med hundarna. Men himlen börjar plötsligt bli molnig! Fast eftersom det fortfarande är 24˚, så lär jag knappast frysa.

PS:

Det var mer moln är sol, men det avskräckte inte turisterna från att sola och bada... (Och jag frös inte i min kortärmade T-shirt.)

Vov på er! I dag mötte vi min bästis Lluna. Sen hade vi sällskap hela luktrundan. Det är vov-skönt att våra mattar också kommer bra överens. Mattar kan bli besvärliga annars...

Vi stannade till vid chihuahua-muren. Ja, alltså där muren är så låg - att vi chihuahuor både kan titta över den, och kliva upp på den själva.

   

Vi mötte en hund-kille som hade vov-konstig frisyr. Han skröt med att han var väldigt tuff och modern, men jag tycker faktiskt inte att han var snygg alls. Och det tycker inte matte heller.

Nåja, man lägger ju märke till honom i alla fall. (Och om han skulle komma bort någon gång - så blir det enkelt med signalementet...)

16-03-28:

Annandag påsk = sista påskdagen. I dag kommer de flesta turisterna att åka hem till sig igen, och vi Campello-bor får återigen ha El Campello för oss själva. Det är sommarväder (svenskt sommarväder - inte spanskt) även i dag. Himlen är nästan molnfri och det är 24˚ varmt. Hundarna och jag har besökt Conchi i förmiddags, men det ska jag berätta om lite längre ner - för nu tar jag allt i kronologisk ordning.

Häromdagen tog Ulf två foton när han passerade bron över Rio Seco. Han fotograferade alla getterna som gick där med sin herde.

Ulf är nästan bra i sitt knä nu, så han har återupptagit sina långa morgon-promenader. Fast nu går han varannan dag, och långsammare, för att skona knäet.

I går satt jag och läste i läsfåtöljen. Som så ofta hade Wilda lagt sig tvärs över Stella. Ulf tog ett foto, och jag två.

Sedan reste jag mig ur fåtöljen. Jag kan inte sitta stilla så långa stunder, utan måste röra mig emellanåt. Hundarna låg kvar. De var så söta så jag kunde inte låta bli att ta ytterligare några foton.

Jag tycker faktiskt att Wilda är aningen lugnare nu. Det var full fart den första dagen hon var här, och hon är fortfarande mycket mer aktiv än de andra - men ändå lugnare. Och det är skönt.

I dag har vi alltså besökt Conchi. Det är i dag 26 dagar sedan vi parade Stella och Xampan, och Conchi skulle känna på Stellas mage för att avgöra om Stella är dräktig eller ej. Conchi kände (palperade), men kunde inte hitta något smått. Ändå är hon inte 100% säker på att Stella inte är dräktig - för allt är ju pyttesmått. Alltså ska vi åka tillbaka på fredag (dag 30), och då ska Conchi känna igen. Då kommer Conchi att kunna avgöra med 99% säkerhet, om Stella är dräktig - eller ej. Ytterligare några dagar kan jag alltså leva på hoppet. Jag skulle blir så glad om Stella är dräktig (och sedan föder minst en frisk valp). Men precis som med människor, så kan inte alla bli dräktiga/gravida - fast de vill... På fredag får jag veta...

Jag tog i alla fall en massa hundfoton när jag hade chansen. 33 kommer ni att få se nedan. (Ja, det är ju en hundblogg det här, men gillar ni inte hundar så skrolla vidare...) På gårdsplanen fanns det några lösa chihuahua-valpar, en pastor de brie, en yorkshire terrier(?), och så Stellas pappa Voxer förstås. Resten av hundarna fanns i sina inhägnader.

   

I början tyckte Bonnie och Stella att den stora pastor-de-brie-hunden såg väldigt farlig ut, men eftersom den hela tiden låg lugnt och bara tittade - så avtog rädslan snabbt.

Fotot nedan är spegelvänt. Jag vände på det bara för att ni skulle kunna läsa texten Villa Conchi lite lättare.

   

Ovan Stella med sin pappa Voxer, och nedan Wildas pappa Gordi (den ljuse). Han ville gärna komma ut och hälsa på sin dotter, men fick inte.

Tiken på fotona nedan är jag väldigt förtjust i. Hon är liten, söt, chihuahua-perfekt, och har en trevlig personlighet. Men henne vill förstås Conchi inte sälja - annars skulle jag gärna ha köpt tiken (helst när den var valp förstås). Jag skulle gärna ha en tik i den här färgen - också...

Artiga hundar lyfter på benet så de andra hundarna lätt ska kunna komma åt att lukta (se nedan)... När vi möter hanhundar på våra promenader, och mina tikar snällt lyfter på benet - då skrockar alla hussarna förnöjt, medan mattarna säger usch och fy...

Nedan ser ni Voxer längst till vänster.

   

Sedan Conchi skaffade Wildas pappa Gordi, så har hon fått en hel del korthåriga valpar också. Från början hade hon enbart långhåriga. men så har det ju bara varit tillåtet att korsa kort- och långhåriga chihuahuor här i Spanien i 1½ år. (Det har alltid varit tillåtet i Sverige.) Jag tycker själv att långhåriga är allra sötast, men skulle kunna tänka mig en korthårig tik också (om hon var liten, och hade "rätt" färg).

   

   

   

Hundarna hade trevligt, och sov sedan gott i bilen på hemvägen. Och just nu så sover de alla tre på min säng. Det tar på krafterna att smälta alla spännande intryck som de har fått i dag.

Jag hade förresten med mig min "hund-våg" i dag. Voxer vägde 2100 gram, och Xampan bara 1675 gram. Xampan är mager nu, så jag gissar att hans normala vikt ligger kring 1,9 kilo. (Conchi vet inte, för hon väger normalt aldrig sina hundar.) 

PS:

Jag har precis läst igenom den här boken, från pärm till pärm:

Boken är riktigt bra! Författarna inleder med fakta och förklaringar, och allt är oerhört pedagogiskt skrivet. På slutet kommer recepten, de flesta både läckra och lättlagade. Boken handlar om en LCHF-kost (Low Carb High Fat) som dessutom inte innehåller gluten, mejerier och/eller soja. Hela tiden framhålls att man ska lyssna på sin kropp, och vad man själv mår bra av - och anpassa kosten därefter. Det finns inte en diet som passar alla. De har delat in sina recept inte bara i grupperna ovan, utan också i vilka som är bra för viktminskning, allmän hälsa, diabetes, för att minska värk etc. Deras kost-idé är sund - det är helt klart.

Jag har blivit inspirerad - därmed inte sagt att jag kommer att följa alla deras råd till punkt och pricka. Jag kan tänka mig att avstå från alla snabba kolhydrater  (jag vet att jag mår mycket bättre utan), och likaså från gluten (trots att jag inte är glutenintolerant). Soja kan jag också avstå ifrån. Men jag skulle ha väldigt svårt att helt avstå från mejeriprodukter! Ett liv utan naturell yoghurt, ost, grädde i maten, och en skvätt mjölk i teet vore torftigare - för mig. Men jag kan förstås minska på mejeriprodukterna. Det är komjölks-produkter man ska se upp med, inte de av get-, får-, kamel- och buffel-mjölk. De senare innehåller samma typ av kasein som bröstmjölk, vilket inte komjölk gör. (Författarna tillåter smör, helst skirat = ghee.)

Osten jag oftast äter, och tycker allra bäst om, är gjord av 1/3 komjölk + 1/3 getmjölk + 1/3 fårmjölk - alltså är den till 2/3 rätt. Jag kan ersätta mjölkskvätten i teet med något mjölkliknande, t ex mandelmjölk - eller lära mig att dricka utan. Jag skulle kunna ha kokosmjölk/kokosgrädde i stället för grädde i mat. Och jag skulle kunna nöja mig med att äta grekisk naturell yoghurt som efterrätt ett par gånger i veckan. Jag tål trots allt laktos.

En intressant sak som de beskriver är nollning - dvs att under en kortare period (förslagsvis 10 dagar) gå ner till nästan noll gram kolhydrater per dag. Det är en kickstart om man vill gå ner i vikt, men kan även vara bra för hälsan på många sätt (kan t ex minska smärta). Till skillnad från fasta så frestar nollningen inte på kroppen. Under nollningen kan man äta obegränsat av kött, fisk, fågel, skaldjur, ägg och nyttigt fett (t ex olivolja). Man kan äta lite bladgrönsaker, och för att få i sig alla näringsämnen bör man äta vitamin C + B9 (folsyra) + magnesium som kosttillskott (under dessa 10 dagarna). Nollningen ska man inte hålla på med långa perioder, men man kan återkomma till den. Därefter (däremellan) bör man dessutom äta mycket ovanjord-grönsaker ( t ex broccoli, spenat och kål), samt lök och nötter, och kanske även lite rotfrukter, bär och frukt.

Nollning blev jag sugen på att prova. Jag har nog gått upp 2 kilo nu (har inte vägt mig, men vet att jag har ätit fel) - och på 10 dagar lär jag bli av med dessa igen. Jag ska inte börja i morgon, men kanske om några veckor. Därefter är det bara att lägga till grönsaker mm för att få en sund kost. Grönsaker måste vi faktiskt äta för att må bra, men under en kortare tid kan man avstå.

Ni förstår säkert, av mina rader ovan, att jag rekommenderar boken till alla som är intresserade av hälsa och/eller av att gå ner i vikt (hålla vikten). (Plusbok tar 144:-, Adlibris och Bokus tar 165:-, så priset är inte oöverkomligt.)

Tack Lena T för att du tog ner boken till mig (så att jag slapp betala frakten)! Det är bara Bokus som skickar böcker hit till Spanien, och tyvärr tar de en ganska hög expeditionskostnad utöver den extra fraktkostnaden... Men jag är ändå glad ATT de skickar böcker hit. Jag vill läsa på mitt eget modersmål! 

PS2:

Ni har förstås också undrat - vad det egentligen är för skillnad på mäns och kvinnors hjärnor. Här kommer förklaringen: https://www.youtube.com/watch?v=UiVCD9QMAMI Det finns flera versioner på Youtube, detta är en kortare version (10:52 min) - väl värd att titta på! Mark Gungor: Men's brain vs Womans brain. (Linda tipsade mig...)

Vill ni ha lite mer underhållning så klicka här: https://www.youtube.com/watch?v=T44WHLhx7Yo (1:40 min) 84-årige Ray Jessel tävlar i X-factor med låten She's Got That (P-E-N-I-S). Lyssna på texten... 

16-03-29:

Även i dag har vi härligt "sommarväder". Nu har vi dessutom lugnt och skönt eftersom turisterna har åkt hem.

I morse läste jag en intressant artikel på Doktorns.com, som handlar om dyslexi. Eftersom jag har tre dyslektiska barn, en dyslektisk f d make, flera dyslektiska vänner, och många dyslektiska f d elever - så är jag mycket intresserad av ämnet. Jag kopierar in delar av texten nedan:

Dyslexi - en gåva

Personer med dyslexi har fått gåvor såsom ökad kreativitet och förbättrad helhetssyn på situationer. Hjärnan arbetar helt enkelt något annorlunda än hos personer som inte har dyslexi. Att personer med dyslexi har svårt att läsa och stava känner de flesta till, men att dyslexi kan ge andra förmågor är det färre som vet.

Att ha svårt att läsa och skriva är en stor nackdel när man går i skolan där det mesta av inlärningen sker via texter. Dyslexi kan dock medföra andra förmågor såsom ökad kreativitet och ett helhetsperspektiv på situationer. Dessa förmågor har man stor nytta av i livet efter skolan. En studie visade att 40% av alla miljonärer i Storbritanien är dyslektiker. Se filmen om hur hjärnan fungerar hos dyslektiker: https://www.youtube.com/watch?v=yUr1_QT9F_8 (9 min)

Jo, jag har många gånger lagt märke till att dyslektiker är smarta och kreativa. Kul att se det på pränt också!

PS:

På tidiga kvällspromenaden såg det ut så här på El Paseo och stranden (betydligt lugnare, men inte folktomt):

Jag fick syn på den här tänkvärda texten i dag:

PS2:

Om ni är intresserade av heminredning så vet ni att det är modernt med metaller nu: guld + mässing + koppar. Jag tycker att det är snyggt, fast i små portioner. Minns ni att jag köpte ett vanlijdoftande ljus före jul? Jag köpte det för krukans skull. Den här lilla (i kopparfärgat glas):

Nu skulle jag vilja ha tag på 2-3 guld - eller mässingsfärgade krukor, för jag tycker att det är väldigt snyggt med guld, mässing (och koppar) till bladgröna växter.

   

   

   

Jotex.se säljer - men de skickar inte till Spanien.

De säljer krukor i flera olika färger och storlekar. De allra minsta kostar 5:- (i billigaste färgen) och den största (XXL) kostar 299:-. Jag skulle gärna köpa 1 - 2 i storlek XL (à 199:-) - OM de hade skickat varor hit.

       

Här i Spanien hittar jag många prydnadsföremål i metall (se nedan) - men inte just krukor. (Kanske för att ytterkrukor inte används i samma utsträckning som i Sverige. Här har de flesta inga växter inomhus - och på balkongen är det oftast bara onödigt med ytterkrukor.)

       

       

   

   

Ni har säkert märkt att det är modernt med delvis målade möbler också, som pallarna nedan. Även sådana finns nu i metallfärg (fast det tycker jag inte är snyggt).

       

Däremot ska jag fortsätta att leta efter guld- eller mässingfärgade krukor. Jag har redan köpt en liten burk guldfärg! Det ska gå att måla både på trä och metall med den. Jag tänker prova att måla om de silverfärgade små knopparna på min Kallax-möbel. Det är snyggt med små guldfärgade knoppar - se nedan.

Men när det gäller sådant som glänser och glittrar, så tycker jag att man ska vara måttlig. Så (små) guldfärgade knoppar + 2-3 guldfärgade krukor (och kanske 1 guldfärgad prydnadssak), det blir nog en lagom dos hos mig.

Skultuna.com tillverkar snygga krukor, OCH de skickar hit. Toppen! MEN deras mässing-kruka i storlek large (motsvarar Jotex kruka i XXL) kostar 356 €, och storlek medium (motsvarar XL) kostar 190 €! (Och sen tillkommer frakten...) Fast då är det rakt igenom äkta vara förstås. Om jag hade varit miljonär så hade jag genast beställt 2-3 stycken, men med min nuvarande inkomst är det förstås helt omöjligt.

Tror ni att jag kan måla en vanlig porslinskruka med guldfärg? Undrar om färgen fäster? Kanske värt att prova? Det blir ju betydligt billigare i alla fall...

Ibland känns det så fånigt att drömma om olika inredningsdetaljer - med tanke på hur trångt och stökigt jag har det nu. (Plus att jag inte är ensam om att bestämma...) Men jag måste få drömma! Jag vill ju få fint på sikt! Att gallra, rensa ut, och ordna, som jag har börjat med - är i alla fall en bra början!

16-03-30:

Ute är det sol, blå himmel och 20˚ = inget att klaga på. Det var så lugnt och skönt ute på morgonpromenaden. Vi mötte bara de vanliga hundägarna och motionärerna.

När jag får nästa pension (19/4) så ska jag åka till Ikea i Murcia. Jag behöver bara några småsaker - men viktiga sådana. Bl a ska jag köpa några lådinsatser som passar precis i mina garderobs-backar. Det blir ännu lättare att organisera då. Sådana här (som heter Hyfs):

Det är synd att det är så långt till Ikea i Murcia (9 mil), och framförallt att de lokala möbelhandlarna i Alicante hela tiden överklagar Ikeas planerade bygge där! Om det inte hade strulat så mycket med Ikeas byggplaner i Alicante - så hade varuhuset varit klart för över ett år sedan. Jag önskar så att bygget blir av! Tänk så bra det vore att ha så nära (12 km). Då skulle jag kunna åka dit bara för att köpa några småsaker. Nu drar jag mig för resan eftersom den kanske kostar mer än det jag ska handla + att det tar drygt två timmar att köra (t o r).

Elche kommun säger att Ikea är välkomna att bygga där, men Ikea bygger hellre i Alicante. För min del vore förstås Alicante idealet, men Elche ligger närmare (3½ mil härifrån) än Murcia. Jag handlar huvudsakligen på Ikea för att de är prisvärda - för att jag har råd att handla där! Och jag har förstås inte råd att lägga en massa pengar på resan... Alltså håller jag tummarna för att Ikea snart ska kunna öppna i Alicante! Jag borde kanske tipsa El Campello kommun om alla fördelarna ifall de erbjuder Ikea en tomt (förslagsvis nära motorvägsavfarten)...

PS:

Temperaturen har stigit till 21,5˚, och vi ska strax gå vår mitt-på-dagen-promenad.

Just nu vilar t o m Wilda!

(Stella ligger uppe i hundfåtöljen.) Wilda väger förresten 2375 gram i dag - vilket är ungefär 175 gram mer än hon borde väga. Jag har inte satt henne på diet sedan hon kom hem igen, men jag väger/mäter dagligen portionerna till alla mina hundar. Kanske jag borde minska en aning på Wildas mat? Bäst vore det förstås om hon inte gick upp var gång hon är hos Alicia... Även hundar mår bäst av att hålla vikten på en hälsosam nivå (utan upp- och nedgångar).

PS2:

Här kommer några foton från vår promenad. Ni ser så mycket lugnare det är här i El Campello - utan alla turister. Vi började med att gå ner till stranden och El Paseo.

Vov på er! I dag när vi var ute på luktrunda - då träffade vi Kiko och hans matte. Kikos matte bjöd oss på hundgodis! Det brukar hon göra. Smask och drägel alltså! Kiko har verkligen en snäll matte. När vi hade ätit hund-godiset så nosade vi lite tillsammans, Kiko, och Stella, och Wilda, och jag. Och så kissade vi på muren.

Sedan gick vi vidare själva - med vår matte. Ja, för Kikos matte kan inte gå så långt. Hon har alltid två träpinnar med sig. Käppar - säger matte att det heter. Och när man har såna så går man inte så bra.

Vi fortsatte längs muren, för vi skulle nosa mera. Ja, vov och voff då!

Sedan ville Bonnie gå närmaste vägen hem, men se det ville inte jag. Alltså "lurade" jag henne, genom att gå en annan väg än vi brukar. (Stella och Wilda hade inget emot att fortsätta, vare sig åt det ena eller andra hållet.) Vi gick upp Carrer la Mar och fortsatte en liten bit på Avenida Germanies,

tills vi kom till Calle Gabriel Miró. Där tog vi till höger, och fortsatte längs den gatan. Eftersom Bonnie inte längre visste vilken som var närmaste vägen hem - så travade hon på utan knot.

När gatan tog slut så svängde vi höger igen och gick en kort bit längs Ruperto Chapi, ner mot Calle San Bartolomé.

Och sedan var vi nästan hemma. Bussen (53:an) stannade just till utanför vår port.

När vi hade korsat gatan så kände Bonnie igen sig, men nu hade hon glömt att hon hade bråttom - så hon tog god tid på sig och luktade på allt.

16-03-31:

Oj så snabbt den här dagen försvann - utan att jag har hunnit göra någon egentlig nytta. Jag har gått de vanliga hundpromenaderna (det är bara sena kvällsrundan kvar nu) och det har varit varmt och skönt ute. (Men fr o m i morgon ska vi få sämre väder.)

I eftermiddags åkte jag in en liten sväng till Plaza Mar 2 i Alicante. Där tittade jag runt lite, men köpte bara en yoghurt och en diskborste. Ulf tycker att jag inte borde slösa pengar på en diskborste, utan att jag borde spara i stället. Det kan så vara att hund-diskborsten kostade 1 € mer än en vanlig diskborste - men den verkar vara funktionell och ha bra borst. Och det skadar ju inte om jag blir lite glad av att titta på borsten - när jag gör något tråkigt som att diska.

Just i dag fick jag förresten ett erbjudande från Westwing om att köpa "guldkrukor" - de nedan. Dessa är gjorda i guldfärgad aluminium. Men dels är de små (bara 16 cm i diameter) och dels är de väldigt dyra - nästan 60 € för två. Så även om jag tycker att de är snygga, så är jag tvungen att avstå av ekonomiska skäl. (Dessutom är det mera praktiskt med större krukor.) Det kommer nog fler tillfällen längre fram...

I går kväll när jag skulle lägga mig så såg det ut så här i min säng:

Fotot nedan tog Ulf efter det att jag hade lämnat läsfåtöljen innan i kväll. Kvar låg Bonnie, Stella och Wilda.

Tja, det blev inte många rader i dag - men så blir det ibland. I morgon förmiddag ska Lena FH, hundarna och jag åka till Conchi. Då ska jag få definitivt besked på om Stella är dräktig eller ej. (Jag tror inte att hon är det - men hoppas!)

16-04-01:

Jag önskar att jag kunde säga att det bara är ett aprilskämt, men det är tyvärr sant. Stella är INTE dräktig. Snyft, snyft och snyft!

Conchi förstår inte heller varför Stella inte blir dräktig. Det verkar inte alls vara något fel på henne. Conchi frågade om det finns någon elektrisk spänning i huset där vi bor, eller några kemikalier - med tanke på att Bonnie inte heller blev dräktig vid 3 av sina 4 parningar. Men här finns såvitt jag vet ingenting sådant. Så jag förstår inte. Tråkigt är det i alla fall. Jag vill så gärna ha valpar, och helst efter min lilla ögonsten Stella.

Lena FH följde med till Conchi i dag, för hon är lika förtjust i hundar som jag. Nedan hälsar hon på Stellas pappa Voxer. (Wildas pappa ser ni till höger i inhägnaden.)

En av de ännu inte könsmogna hanvalparna tyckte så synd om Stella som inte blivit dräktig, så han ville bums avhjälpa problemet. Han försökte tappert ett tag utan att lyckas. Till slut blev Stella irriterad och skakade honom av sig.

   

Gul akacia (mimosa) mot blå himmel är vackert!

Lena lyfte upp en liten tikvalp, som blev överlycklig för denna ynnest.

Bonnie var ganska misstänksam mot Bouvier des Flandres-valparna.  Hon kunde inte förstå att så STORA hundar kunde uppföra sig (och lukta) som valpar.

Men vi höll oss i chihuahua-avdelningen, så sådana vimlade det av...

Jag berättade häromdagen att jag är så förtjust i den lilla tiken Pachyta (se nedan).

   

Conchi berättade att Pachyta har fått valpar (med en tricolor-färgad hane från en annan kennel). Det hade blivit 4 hanar: 3 tricolor-färgade och en cremefärgad. Den cremefärgade ska Conchi behålla. Lena och jag fick hålla i valpen, och föll båda pladask. Han var bara SÅ SÖT och SÅ GO! (Lena tog några foton på mig när jag höll i valpen, men det blev ingenting. Kanske tryckte hon inte ner avtryckaren tillräckligt?) Nedan syns valpen och en liten bit av Lena.

Jag vill ju inte ha hanar (jag kan inte ha båda könen när jag bor i lägenhet) - annars hade jag gärna köpt den här. (Då bortser jag förstås också från den lilla bagatellen att jag inte har några pengar - men önsketänka är gratis.) Men om nu Conchi behåller valpen, då kan jag faktiskt para Wilda med honom om ett år! (Här ska hundar vara 1 år för att få para sig, i Sverige är det som bekant 18 månader som gäller.) Jag hade gärna parat Stella med honom också, men om ett år är hon motsvarande i 35-årsåldern, vilket inte är idealiskt för en förstagångs-föderska. Ja, och så kanske hon aldrig kan få några valpar - fast jag ännu drömmer om detta.

Hemma igen så ansåg Ulf att jag måste vara tokig, som kom hem saligt leende efter att ha tittat på en massa hundar. Han ville inte att jag skulle berätta alls om besöket. Han vill inte lyssna på hund-prat. Sådant tråkar ut honom. Och jag som hade så mycket att berätta...

Vi är väldigt olika - Ulf och jag.

16-04-02:

Morgonen började lugnt.

Vår gata San Bartolomé är avstängd hela dagen, och så här såg det ut när vi kom tillbaka från vår morgonpromenad.

Men fr o m klockan 10 har vi inte haft en lugn stund. Det är nämligen Boulevard El Campello i dag, och den utspelas just på San Bartolomé.

Det är i första hand ett kommersiellt jippo. De flesta affärerna längs San Bartolomé har extra-erbjudanden som bara gäller i dag.

Men det finns en hel del underhållning också. Nedan spelas musik-dans-teater: La bella y la bestia (= Skönheten och odjuret). Dräkterna var fantastiska, själv stannade jag bara till eftersom jag ändå inte förstår allt de säger. Men många stod och tittade hela timmen som föreställningen varade.

Nedan, tjusig bil med tillhörande chaufför.

Det fanns förstås mycket för barnen, allt mellan ansiktsmålning, hoppborg, hopprep och olika bollsporter.

(Jodå, visst står hoppborgen utanför huset där Jan och Lena bor.)

Gissa vad jag tyckte var allra roligast att titta på?

Rätt! Dans förstås! Här dansar de lindyhop. De instruerade också. Paret till vänster har mikrofoner. Jo - det var svårt att stå stilla, så några enstaka steg tog jag på trottoaren... Jag har inte dansat just lindyhop, men liknande danser. Lindyhop skulle jag gärna lära mig. (Dansen är släkt med bugg och jitterbugg.)

Men som i de flesta danser, måste man ha en danspartner för att kunna dansa. Och det har jag ingen numera. Trist! Jag älskar ju att dansa! Och bra motion är det också!

Nedan kommer något att hända framåt kvällen. Jag är dock inte riktigt klok på vad som ska hända just där, fast jag har programmet. Det ska bli sevillana-dans, gitarr-musik, något med Musse Pigg, lekar, tävlingar etc.

Det är ovanligt att se Calle San Bartolomé helt utan bilar - men trevligt! Jag hade verkligen inte haft något emot om den gjordes om till en gågata. Fast det finns tyvärr inget alternativ för genomfartstrafiken, utom N332 (ovanför den äldre delen av El Campello) - och den gatan kan inte ensam svälja all trafik. Dessutom måste man köra San Bartolomé för att komma till hamnen.

   

Ovan "godistårtor" - färglada att titta på, men de ser mer giftiga än goda ut... Nedan min närmaste hundbutik, där jag oftast köper "gnagisar" (råhudspinnar) till mina hundar.

Nu när jag skriver de här raderna har det hunnit bli siesta - och ute är det alldeles tyst. Just nu är det paus, men klockan 17 börjar allt igen - och det ska hålla på till klockan 22 i kväll.

16-04-03:

I dag är det stora hundsele-beställare-dagen. Jenni, Josefina, MariPaz och jag har i dag beställt selar och hundkläder (från Puppia och Pinkaholic) via återförsäljaren Natalia i Barcelona. När vi beställer tillsammans får vi varorna till återförsäljarpris. Vi betalar 18 - 21 € (≈166 - 195:-) inkl frakt, för selar som i Sverige normalt kostar kring 325:- (det svenska priset gäller vinterns modeller - vårmodellerna har ännu inte kommit in). Jag beställer bara två selar fast jag har tre hundar. Det är Wilda som behöver, fast eftersom Stella och hon har samma storlek i selar - så har de sina tillsammans.

På mitt-på-dagen-promenaden mötte vi Josefina och Kiko.

Vov alltså! Kikos matte är vov-snäll! Vi fick hundgodis av henne i dag också. Här står vi och väntar på vår tur.

Och här sitter vi på muren och väntar på att få mer.

Och sen så satt vi på muren en stund till, och spanade in alla hundarna som gick förbi.

Kiko stod nedanför och vaktade oss. Det var ju vov-bra, så kunde jag koppla av.

   

Den lilla flickan nedan känner Josefina och Kiko. Hon önskar sig en hund och brukar gå korta rundor (inom synhåll) med Kiko. I dag fick hon gå en liten runda med Wilda också. Ni må tro att Bonnie och Stella tittade när Wilda och flickan gick iväg.

   

Det är en rar liten flicka, som har god hand med hundar.

Men efter att ha suttit på muren ett tag, så gick vi vidare. Lite motion behöver vi förstås också.

Hemma igen så la sig hundarna för att vila (efter att först ha ätit sin lunch).

Jag läste om nya och gamla aprilskämt. Tydligen påstod Ikea för något år sedan att de sålde en app som skulle få folk i säng i tid...

Jag är ju intresserad av färger, och läser gärna olika teorier om hur de påverkar oss.

Ovanstående gäller heminredning. Jag tycker bäst om att ha gult i köket för att det är uppiggande, pastellblått i sovrummet (men det blir nog pastellrosa - p g a mitt nya överkast) för att det är lugnande och avslappnande. Och då vill jag ha den andra färgen i vardagsrummet (egentligen rosa, men det får bli blått). Sedan tycker jag om turkost också, så det vill jag smyga in där det passar (en turkos hörna). Och så vill jag ha många gröna växter. Vitt och ljusbeige tycker jag också om, och föralldel även ljusgrå (fast jag vill inte ha grått). Men rött och orange upplever jag som alltför stressande, och svart som för "tyngande" - för deppigt. Lila tycker jag inte om (fast det egentligen är en fin färg), troligen för att det är en "blandning". Mörkbrunt kan vara snyggt i måttliga portioner, men jag vill inte ha det själv.

Nåja, var och en får inreda som den vill. Det är väl härligt att vi alla kan ha det OLIKA! Olika är bra! Och jag har sett jättetjusiga inredningar med mycket rött, eller mycket svart. Det är bara det att jag personligen inte skulle trivas i sådana färger.

Med kläder är det annorlunda. Jag klär mig gärna i cerice- och neonrosa, stark turkos och klarblå, och ibland har jag svarta kläder. Men mina kläder ser jag inte själv på samma sätt, och kläder är mindre till ytan än ett rum. Jag tycker om glada starka färger, men i ett rum skulle det bli för mycket!

Guld vill jag bara ha lite av (jag klarar inte av för mycket metall, och gillar inte krom alls), men jag suktar fortfarande efter 1-2 guldfärgade ytterkrukor. Jag har även sett sådana som de nedan, med bara lite guld på.

Guld (samt koppar och mässing) kommer nog att vara modernt hela detta året, så hittar jag inga krukor (till överkomligt pris) i vår - så hittar jag säkert några till hösten. Sedan bryr jag mig inte alls om vad som är modernt. Tycker jag om något så har jag det år efter år - oberoende av vad modet säger. Det gäller både heminredning och kläder. Jag passar på att köpa när sådant som jag gillar är modernt, och sedan får jag vänta de 10-15 år det tar tills det återigen blir på modet...

Nyss låste sig min dator. Det gör den ofta. Då kan jag varken öppna eller stänga ett program, och inte ens öppna aktivitetshanteraren, eller stänga av datorn. Efter ett tag (upp till en kvart) så brukar datorn gå att använda igen. Men det är frustrerande! Jag brukar göra något under tiden, t ex vattna mina växter. Nyss valde jag att gå ut med hundarna.

Jodå - jag har antivirusprogram, och jag rensar, defragmenterar, optimerar och uppdaterar... Och hårddisken är inte full. Jag vet inte vad det är för fel - bara att det är irriterande. Tur att jag är en person med stort tålamod (dock har även mitt tålamod en gräns).

 

16-04-04:

I dag har vi grått och trist väder, fast hyfsat varmt (det är 19˚ nu kl 18). Ungefär 16:30 så började det regna, men det är glest mellan dropparna.

Jag prenumererar på Olof Röhlanders "Veckans peptalk" som kommer varje måndag. Han skriver oftast tänkvärt! I dag skrev han som nedan (jag kopierar allt, men du kan också klicka här: http://www.anpdm.com/newsletterweb/44425A4A7843425B4674494B59/41445B447948455F417649445B4071)

Hur rik är du?
Femtiosju. Så många nätter i rad blev London bombat år 1940 av tyskarnas flyg under det som idag går under benämningen Blitzen.
Snart fanns inga fönster kvar. 1500 bränder rasade samtidigt, kaos rådde. Men så, mitt i denna osannolika terror, satte en butiksägare upp en handskriven lapp i det som förut varit hennes skyltfönster. Där stod det:
"Inga fönster men gott om kämpaglöd" (no windows but plenty of spirit)
Detta budskap spred sig snabbare än elden. Allt fler likadana skyltar sattes upp över hela staden. De kunde bomba, men aldrig ta bort önskan att streta emot. Fattiga på fönster, rika på motståndsvilja.
Jag skriver det här från ett soligt Marbella. Det här är en stad med kontraster. Några av de rikaste människorna i världen bor här. En promenad längs kajen på Puerto Banos är en eriksgata av yachter, lyxbutiker och sportbilar. Folk stannar och fotograferar, drömmer sig bort, vill ha eftersom man så lätt tänker att ekonomisk rikedom är lika med lycka. Att där någonstans finns slutet på regnbågen.
Det vanligaste sättet att mäta rikedom är hur mycket pengar, prylar och tillgångar man har. Men det finns fler.
Du kan ha ont om pengar men mycket att vara tacksam för. Du kan känna dig rik på vänner. Ha gott om idéer. Det är inte för intet man kallar det för uppfinningsrikedom. Du kan vara fylld av energi, hälsa och livsglädje. Man talar om ungdomens källa. Jag tror att det finns många trötta männniskor med gott om pengar men sina bästa år bakom sig som gärna skulle göra det bytet.
De verkligt rika människorna kan alltså finnas någon helt annanstans. Långt borta från glittret och glamouren. På en parkbänk nära dig kan det sitta någon med all tid i världen och en ryggsäck fylld av verkliga livserfarenheter och visdom att dela med sig av och som därmed är rikare än de flesta på denna jord. I ett sönderbombat skyltfönster kan det finnas gott om det som saknas på den största av yachter. Hur rik är du?

Ja, det gäller verkligen att uppskatta allt det som vi har omkring oss, alldeles gratis - som fågelkvitter, vackra blommor, en medmänniska som ler... För att inte tala om goda vänner - de är mer värda än guld! Tack mina kära vänner - för att ni finns!

 

16-04-05:

Vid läggdags i går hade det kommit 3 mm regn, men i morse var det 10 mm i regnmätaren. Det är bra när det huvudsakligen regnar på natten - och här behövs varenda droppe. Tyvärr säger dagens prognos att det ska regna mest mellan klockan 10 och 19, så det får väl bli en inne-sittar-dag. Jag har väldigt mycket som jag borde göra, och i bästa fall blir något av detta verkligen gjort i dag...

PS:

Det började inte regna klockan 10, utan först klockan 14 - precis när jag var ute med hundarna. Jag hade tänkt gå ut tidigare - när solen fortfarande sken. Men så skrev Alicia och undrade om vi kunde ses vid Valor klockan 13:45 - för hon ville ha Wilda. Vi var där 13:40 och satte oss på muren för att vänta. Sedan väntade vi, och väntade. Som tur var råkade Jan och Lucky gå förbi, så vi fick trevligt sällskap en stund. Lite drygt klockan 14 började det regna. Klockan 14:10 hade Alicia fortfarande inte kommit, så jag gav upp och gick hem.

När vi hade varit hemma ett tag så ringde Alicia. Hon sa att hon hade "gått ner lite senare" (utan att förklara varför). Hon hade frågat i skoaffären om de hade sett mig, och det hade de. Vid 15-tiden kom Alicia hit och hämtade Wilda. Wilda blev överlycklig vid återseendet, och viftade sedan glatt på svansen när de gick härifrån. Jag fick således bekräftat att Wilda trivs hos Alicia. Synd bara att Wilda inte kan få bo där jämt. (Och att jag aldrig vet i förväg hur Alicia har tänkt...)

På tidningen Amelias webbsida hittade jag ett par intressanta saker. Dels den här länken till en liten intressant film (1:24 min) om hur världen upplevs av en autist: https://www.youtube.com/watch?v=Lr4_dOorquQ

I Sverige lever i dag mellan 1 och 2 procent med autismspektrumtillstånd. Under beteckningen AST samlas de tidigare diagnoserna autistiskt syndrom, Aspergers syndrom och atypisk autism/autismliknande tillstånd.
Autism är en funktionsnedsättning som innebär svårigheter med socialt samspel och en benägenhet att göra saker på ett upprepat sätt. Det som är gemensamt är att AST påverkar ens förmåga att vara social och kommunicera med andra.

Lever man med autism är det väldigt vanligt att man har svårt för saker som att:

Skaffa vänner.
Förstå hur andra tänker eller känner.
Titta personen i ögonen som man pratar med.
Börja prata eller veta vad man ska säga när man pratar med en person.
Förstå vad andra menar.

Man har alltså svårt för det sociala samspelet, att kommunicera och har begränsade mönster av beteenden och intressen. Lever man med ATS kan det vara svårt att förklara för någon som inte lever med det hur det egentligen är. Men den här filmen från The National Autistic Society har gjort det aningen enklare för personer som inte lever med eller nära någon med ATS att förstå hur det är.

Vidare skrev de (se http://www.amelia.se/artiklar/minska-risken-for-cancer-har-ar-6-viktiga-vanor-att-borja-med/?utm_source=apsis-anp-3&utm_medium=email&utm_content=unspecified&utm_campaign=unspecified&subid=476528464:
I dag startar Cancerfonden en ny kampanj för ett hälsosammare liv. Under namnet "30 dagar – 30 nej" kommer Cancerfonden under varje dag under hela april säga Nej till saker som ökar risken att drabbas av cancer.

I år kommer 60 000 människor i Sverige att drabbas av cancer. Om knappt 25 år kommer över 100 000 personer att drabbas av cancer varje år, enligt en prognos som Folkhälsomyndigheten tagit fram tillsammans med Cancerfonden.

Att cancerfallen ökar beror bland annat på att vi blir fler och äldre och att vården blir allt bättre på att upptäcka cancer. En annan viktig faktor, som vi har möjlighet att påverka, är våra levnadsvanor – vi vet att en tredjedel av all cancer går att förebygga, skriver Cancerfonden i ett pressmeddelande.
Enligt forskning så kan en tredjedel av all cancer förebyggas med hjälp av små enkla livsstilsval. (Men tyvärr inte 100%, konstaterar jag.)

Här listar vi sex saker du kan göra för att minska risken för cancer.

1. Håll dig borta från cigaretterna.

2. Var fysiskt aktiv. En halvtimme om dagen räcker, de flesta av livets dagar. Det är även bra att undvika kontinuerligt långa perioder av stillasittande.

3. Skydda dig mot solens strålar.

4. Ät mer hälsosamt. Ät en hälsosam kost som innehåller mycket frukt och grönt (minst 500 gram frukt och grönt per dag). Och undvik gärna processat kött.

5. Avstå alkohol (eller drick måttligt). Alkohol ökar risken för cancer, så ur cancersynpunkt ska man inte dricka alkohol alls.

6. Håll en normalvikt genom livet. Förutom att fimpa cigaretterna ”rökstopp” är en hälsosam kroppsvikt det effektivaste sättet att minska risken för cancer.

Javisst är det en del att tänka på - om vi vill leva friska länge! Sedan är vi bara människor, och sådana är sällan felfria. Så fast jag vet att jag alltid ska äta hälosamt (och hålla vikten) så slinker det ner en och annan glasspinne, någon empanadilla, och några andra onyttigheter ändå (varvid vikten går upp). Jag har åtminstone lyckats hålla mig inom normalt BMI (= 18,5 - 24,9) de flesta åren av mitt liv (de sista åren, även nu, mellan 20 och 22). Men "nära skjuter ingen hare"... Alltså måste jag försöka ännu hårdare!

Det jag i praktiken måste sluta med är att "känsloäta" - och att i stället bara äta när jag är hungrig - och då enbart för att ge kroppen näring. Lättare sagt än gjort, i vårt samhälle (med nästintill obegränsad till gång till skräpmat dygnet runt) - men jag ska försöka!

Sydsvenskan är negativa till Cancerfondens kampanj, se: http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/rack-upp-handen--alla-som-sager-ja-till-cancer/ När jag skrev ovanstående hade jag inte läst vad Cancerfonden har skrivit i sin information (bara vad Amelia skrev). Och det är bara att konstatera - det finns olika sätt att uttrycka sig på, bra och mindre bra...

Mina tre små i förmiddags (innan Alicia hämtade Wilda):

Som vanligt, när Wilda är hos Alicia, känns här tomt - men lugnare.

PS2:

Om jag har gjort någon nytta i dag? Nej, inte mycket. Men något! Jag har i alla fall flyttat alla lådorna (med de av mina kläder som jag ännu inte har sorterat och gallrat ut av) och ställt dessa i trappan.

En annan dag ska jag ta itu med allt detta. (Det är promenadskor, sjalar, vantar, solhattar, badkläder, strumpor och underkläder som jag har kvar att gå igenom.) Och när lådorna kom bort från gästsängen så kunde jag fälla ihop sängskåpet, och flytta tillbaka sakerna som stod framför gästsängen men som ska stå på /vid sängskåpet. Och då kunde jag öppna sänglådorna och stoppa ner täcken, lakan, handdukar mm avsett för gäster i de lådorna. Men mer än så har jag inte gjort.

Jag har varit ganska trött på sistone = lite fysiskt trött + mycket psykiskt trött. Då sköter jag inte ens hälften av det nödvändiga. Men:

Jaså, inte det... Ja, Ulf har faktiskt klagat på mig. Han tycker att jag "gör för lite" eller "gör på fel sätt" eller "prioriterar fel". Jag får försöka bli piggare igen. För det är klart att det är mycket roligare att få beröm - än skäll... Kanske jag kan börja med lådorna i trappan redan i morgon...

PS3:

Nu har jag äntligen (tack vare min spanska heminredningstidning) hittat var jag kan köpa guldfärgade krukor till rimliga priser. Spanska H&M Home säljer via internet! (De har ingen affär här i trakten.) Deras största kruka (Ø 22, h 21 cm) kostar bara knappt 20 €. Nu är de gjorda i ospecificerad metall, inte mässing eller koppar, men på lite håll är de precis lika snygga. De har dessutom många olika modeller att välja på (fler än de nedan). Jag tycker att de med text är roliga, så jag kanske köper en sådan, och så troligen en slät.

       

 

       

               

Jag får ändå vänta till nästa pension innan jag beställer några. Men det är bra att jag nu vet var jag kan få tag på - utan att bli ruinerad.

PS4:

50 saker man inte ska säga till en stressad eller utbränd person (5:22 minuter med Isabel Boltenstern): https://www.youtube.com/watch?v=SxB3sg9ZO9I

16-04-06:

I dag har jag lyckats göra lite nytta. (Nej, inte mycket - men lite är bättre än inget.) Jag har gått igenom alla mina sockor, knästrumpor, anti-halksockor, strumpbyxor etc - och gallrat ut drygt hälften. Ändå har jag en känsla av att jag har för mycket kvar. Just nu ligger detta provisoriskt nedlagt i olika lådor, och dessa står i sin tur på min säng.

Nu skulle jag behöva Ikeas Hyfs (lådinsatserna som passar i garderobsbackarna)! Om jag hade dem så skulle jag redan nu kunna lägga in allt snyggt och prydligt. Nu får jag lägga in allt provisoriskt så länge. I slutänden kommer jag nog ändå att fattas några garderobsbackar - men jag kommer trots detta att få mycket bättre ordning än tidigare.

Det är lite glesare i trappan (ingen låda står ovanpå någon annan), men fortfarande står det lådor på varje steg. Kanske hinner jag gå igenom något mer i kväll, men resten får vara till i morgon.

På tidiga kvällspromenaden mötte vi Kaisa och Nea. Vi gjorde sällskap en bit på El Paseo, och nedom hamnen. Det är trevligt att prata med Kaisa, synd bara att vi måste prata engelska med varandra.

Tidningen Hus & Hem tipsar om städknep: http://www.husohem.se/artiklar/artiklar/20160401/10-smarta-knep-som-gor-varstadningen-lite-lattare?utm_source=Newsletter&utm_medium=email&utm_content=unspecified&utm_campaign=unspecified

Ett av knepen lyder: Använd en fönsterskrapa för att få bort hund- och katthår från mattan. Det kanske kan vara värt att prova - men jag tror att man ska ha en särskild skrapa för ändamålet i så fall. För närvarande använder jag en cykelhandske (tunn handske med gummi-noppror på insidan), och det fungerar bra.

16-04-07:

Det har varit väldigt varmt och skönt väder i dag, och hundarna och jag njöt på mitt-på-dagen-promenaden. Jag tog några foton.

Vov på er! Vet ni vad? Jo, när vi var ute på luktrunda - då mötte vi Inka. Hon är vov-snäll! Ja, för fast hon inte har några hundar själv - så brukar hon ha hundgodis i sin väska. Och så bjuder hon på oss! Smask så gott det var! Jag tycker att alla människor skulle vara lika snälla mot hundar som Inka är. Vov och voff, alltså!

När vi kom hem igen så skjutsade jag Ulf till Carrefour. Där köpte han en ny allt-i-ett-skrivare, för det gamla börjar ge upp. Själv köpte jag en förpackning spenat-empanadillas. Det var länge sedan senast. Jag bör ju inte äta sådana alltför ofta. Men någon gång emellanåt tycker jag att jag får. Det finns värre synder...

16-04-08:

Regnig morgon, sedan sol - men bara kring 16˚. Vi har inte gått några längre promenader i dag, hundarna och jag. (Men Ulf gick ända till Tram-stationen Muchavista, och tillbaka igen.)

Jag har gått igenom, och gallrat ut, bland nästan alla de kläder som stod i lådor i trappan + bland alla skorna i den grunda hallgarderoben. Nyss stod bara de här lådorna kvar i trappan:

Men nu står de inte där längre. Nu håller jag på att sortera innehållet i olika kategorier ovanpå gästsängen. Jag har redan börjat gallra ut diverse plagg. Jag hoppas att jag hinner bli klar i kväll. Sedan återstår att få in allting snyggt och prydligt i garderoberna. Det blir inte lika lätt... Annars känner jag mig just "lättare" till både kropp och själ - i takt med att mina ägodelar minskar i antal.

Något helt annat, som inte är lätt - är att hålla regelbundna tider. Att jag har så svårt för detta bottnar i att jag ofta har svårt att sova på nätterna. Om jag bara har sovit 3-4 timmar så är jag naturligtvis trött när det är dags att gå upp. Ibland lyckas jag somna en stund på morgonen, och vaknar kanske inte förrän framåt 9-10. Då borde jag redan ha gått ut med hundarna. Om vi går ut sent på morgonen, så blir de kommande promenaderna också förskjutna ett tag. Inte förrän till sena kvällspromenaden brukar jag ha kommit i kapp.

När hundpromenaderna blir oregelbundna, så blir mina måltider också oregelbundna. Jag vet att det är bättre att äta på bestämda tider, och jag måste försöka bättra mig på den punkten. Fyra regelbundna måltider vill jag planera in, och jag vill helst inte äta senare än klockan 18, möjligen 18:30. (Ibland äter jag lite yoghurt, eller dricker en mugg varm mjölk, senare på kvällen - men detta bör jag sluta med.) Om jag hoppar över frukost de dagar som jag vaknar sent, då kan jag kanske få ihop tiderna bättre. (Men jag är egentligen väldigt förtjust i mitt frukost-te...)

När man lever i ett samboförhållande så måste man ta hänsyn. Jag kan inte bara tänka på mig själv, och vad som passar mig bäst. Alltså bör jag låta Ulf få vara ensam i köket ungefär mellan klockan 17:30 och 19:00. Det är viktigt för honom, eftersom han inte vill ha mig och hundarna i vägen när han lagar mat åt sig. Fast i praktiken är det inte lika lätt. Ibland blir jag hungrig just då. Och ibland kommer vi in från tidiga kvällsrundan vid den tiden, och jag brukar ge hundarna mat efteråt.

Men om jag lyckas komma in i en regelbunden rytm - då blir det förstås lättare. Då kan jag planera in att jag äter dagens sista måltid klockan 17, och så behöver jag inte vara mer i köket sen. (Och jag skulle kunna ge hundarna mat före den tidiga kvällspromenaden. De skulle säkert vänja sig vid den nya ordningen efter några veckor.) Kanske bör jag göra så - att jag sätter klockan på ringning var morgon, fast jag inte har någon tid att passa. Om jag går upp vid samma tid var dag, även om jag inte har sovit så mycket - då kan jag få mer regelbundna tider under dagarna.

Varför jag oftast sover så dåligt? Vanligen beror det på att jag vaknar av värmevallningar, men jag kan också vakna av ljud från gatan, eller av att jag har ont någonstans (knä/höft). Många gånger dröjer det länge innan jag kan somna om igen. När jag har svårt att somna redan från början, så beror det ofta på att jag ligger och grubblar. Det ska man aldrig göra - i alla fall inte just när man ska försöka somna. Jo, jag har en del att jobba med.

Jag lär aldrig någonsin bli en perfekt människa, som gör allting rätt - och på rätt sätt. Men jag försöker så gott jag kan - att bättra mig...

16-04-09:

Solsken, klarblå himmel, och redan 20˚ varmt (och det ska bli 22˚) = mycket roligare väder! I dag ska vi ut och gå, hundarna och jag. Fast inte än. Jag har just satt igång en tvättmaskin, och medan jag väntar på att tvätten blir klar ska jag ta itu med de tre sista kläd-lådorna (som jag inte hann i går). I morse var jag på Lidl, de har "grekisk lördag" i dag. Där mötte jag Lena FH. Vi köpte båda grekisk yoghurt och dito yoghurtsglass (+ lite annat). Lena och jag bestämde att vi ska åka till Alicante tillsammans på måndag. Det är trevligt med sällskap!

       

PS:

Det var jätteskönt ute! Fast varken Bonnie eller Stella hade lust att gå lika långt som jag - tyvärr. Så vi kom inte ens bort till Rio Seco.

Fast jag lät hundarna vila en stund på muren, ville de ändå inte gå längre. Och roligare kan man ju ha, än att släpa två ovilliga hundar efter sig i koppel...

   

Jag fotograferade ynglingarna som slog frivolter på stranden (med hjälp av den vita nedgrävda bollen, som de tog avstamp från). Jag lyckades fånga dem i luften, men inte en enda gång just när de elegant snurrade runt. Kameran är långsam, så när jag tycker att jag trycker i exakt rätt ögonblick så är det inte då fotot tas - utan aningen senare. De är hur som helst duktiga ynglingarna!

   

På tillbakavägen så mötte vi Trisha och lilla chihuahuan Daisy. Kul! Vi hade inte setts på ett bra tag.

Daisy är en rolig liten hund. När hon blir glad (som när hon såg oss) så ler hon. Hon visar alla tänderna precis som hon har sett människor göra - se fotot nedan till höger. De som inte känner henne tror att hon är arg, men det är hon inte - utan glad och uppspelt. (De roliga öronen till trots, så är hon renrasig och har stamtavla.)

   

Som vanligt hade Daisy tjusig klänning på sig.

   

 

   

Trisha och jag satte oss på en bänk i solen och uppdaterade varandra om vad som hade hänt sen senast vi sågs. (Hon hade haft influensa, den stackaren.) Synd att jag inte hade Wilda med, för Daisy och Wilda leker så bra tillsammans. De är lika energiska (och akrobatiska) båda två...

Trisha sa förresten att om inte Alicia kan ha Wilda, så får Wilda gärna bo hos dem. Bra att veta. (Även om jag egentligen inte alls har något emot att ha henne här hos oss - som det var meningen från början.)

Jag har fortfarande en låda kvar att gå igenom, så det ska jag göra nu. Men sedan har jag gått igenom samtliga mina kläder. Och mindre än hälften har jag kvar... Skönt! Härnäst väntar väskor och hobbymaterial på att gås igenom. (Det senare kommer att ta lång tid.)

16-04-10:

Nu är jag i full gång med att gallra bland mina väskor. (Alla sorter - från små handväskor till stora ryggsäckar.) Det går ganska snabbt, så jag kommer att bli klar innan kvällen.

Ute är det skönt, men varken Bonnie eller Stella hade lust att gå så särskilt långt. (Bonnie la sig ner, och Stella stretade emot.) De tycker inte om när det är mycket folk på El Paseo. Kanske är de rädda för att bli nertrampade? Eller så ogillar de att så många vill klappa dem (utan att först fråga om lov)...

Vi satt på muren en stund och talade med Lola (med hunden Mateo). Colin kom gående. Han stannande till och pratade några ord med mig, och uttryckte bl a sin motvilja mot internet och bankkort. Jag la märke till att Lola nickade på de rätta ställena, även om hon inte sa något. När Colin hade gått så sa jag (på spanska, vi pratar alltid spanska), att jag såg att hon förstår engelska. Då berättade hon att hon talar bra engelska, och har studerat två år i London. Tänk om jag hade vetat det, alla de gånger jag inte har kunnat uttrycka mig på spanska när vi har samtalat. Nästa gång vet jag att jag kan tala engelska - också. (När jag inte vet vad det heter på spanska.) Annars är det förstås bäst att jag fortsätter att öva spanska.

Nedan kommer några få foton från dagens promenad. Men först får ni se ett på Bonnie och Stella när de låg och solade på balkongen i förmiddags.

Några citat som det onekligen ligger en del i:

PS:

Jodå, väsk-utgallringen blev klar redan före tidiga kvällspromenaden. Skönt att ha det gjort. Frågan är om jag kan ge mig på att gå igenom allt mitt "hobbymaterial" nu. Det är mycket! Jag har tyger, garner, olika sorters pennor, målarfärger, penslar, "titt-skåps-saker", akvarellfärger, målarblock, "husritnings-saker" och en ryslig massa sybehör. Och, återigen, för att kunna få översikt så måste allting fram. Sedan måste det sorteras i kategorier. Först därefter kan jag se vad jag har, och vad jag kan gallra ut. Jag vet att jag har för mycket av allt, men inte riktigt hur mycket - och vad. Det mesta har legat nerpackat sedan hösten 2006! (Jag har inte haft tid med hobbyarbete sedan dess - och inte plats heller...)

Kanske jag måste vänta med hobbymaterialet tills Ulf reser upp till Sverige igen den 23 maj. För då kan jag utnyttja både hans rum, och vardagsrummet, när jag lägger saker i kategorier. Men helst skulle jag vilja vara klar med allt redan nu i april... Vi får se hur jag kan göra. Kanske jag kan omorganisera i gästrummet, så att jag kan lägga sakerna där under arbetets gång?

Men det kräver nästan att jag sätter tillbaka gavlarna och bakstycket på gästsängen, och då sover jag inte lika bra själv. Ja, min säng är förstås lika skön - men jag riskerar att tappa både små kuddar, och små hundar, på golvet. Och min säng är ju 70 cm hög (= ett farligt fall för hundar, och så räcker jag inte till de kuddar som eventuellt trillar ner utan att gå ur sängen). Alltså kommer jag att sova oroligt (vakna ofta), eller också måste jag köpa en sängstomme först (och det senare har jag inte råd till just nu). Jag önskar att min säng kunde stå med långsidan mot en vägg, för det skulle lösa problemet (utan sängstomme). Men här finns inga "lediga" väggar, och jag kan ju inte gärna ställa garderoberna mitt i rummet...

Nåja, född optimist som jag är - så tänker jag att allt nog ordnar sig, på ett eller annat sätt.

           

PS2:

I augusti ska Ikea lansera en cykel vid namn Sladda. Den ser lovande ut:

Jag vet inte vad den kommer att kosta, och inte om spanska Ikea kommer att ta hem den, och inte om den har tillräckligt låg ram för att jag ska räcka ner med fötterna till pedalerna - men jag skulle gärna vilja ha en! I alla fall skulle jag vilja ha en cykel. Jag är van att ta mig fram till fots, via cykel, eller via kollektiva transportmedel. Under många år hade jag bara cykel som transportmedel - trots att jag bodde 9 km från närmaste busshållplats. (Jag använde dubbdäck på vintern.)

Nu har jag ju bil, en inte helt nödvändig lyx som jag egentligen inte alls har råd med. Bekvämt - men dyrt! Eftersom det oftast är fint väder här, så skulle jag mycket väl kunna cykla till affärerna Hermisan, Carrefour, Aki, Kiabi och Madagascar (som ligger 3 - 8 km härifrån). Och till Alicante tar jag Tram-tåget. Så egentligen behöver jag ingen bil. Men den är förstås bra att ha, inte minst när det kommer gäster (som jag kan hämta/lämna på flygplatsen, samt köra runt på utfärder). Till Conchi, och Ikea i Murcia, skulle jag nog inte kunna ta mig utan bil, fast man kan ju hyra vid sådana tillfällen. Det blir billigare än att äga en bil. (Nu i maj är det förresten dags för bilskatten här i Spanien.)

Om cykeln Sladda står det: Varje detalj på SLADDA är utformad för att göra livet så enkelt som möjligt för användaren, rost- och oljefri remdrift som håller i 15 000 km, automatiska växlar och ett smart klick-system för att haka på och av tillbehör som pakethållare och cykelväska som även fungerar som ryggsäck. Till SLADDA finns också en praktisk släpvagn. Cykeln är framtagen tillsammans med Oskar Juhlin, Jan Puranen och Kristian Eke från Veryday designstudio.

Redan nu har cykeln fått ta emot utmärkelsen ”Best of the Best” för bästa produktdesign i en av världens största designtävlingar, Red Dot Design Award.

16-04-11:

I dag ska Lena FH och jag åka in till köpcentrumet Plaza Mar 2 i Alicante. Jag ska visa henne var man byter Tram, och hur man går sedan, samt några av mina favorit-affärer. Själv planerar jag inte att köpa något, och om jag känner den matlagningsintresserade Lena rätt - så är hon mest intresserad av Al Campos stora matvaruavdelning. Hur som helst är det kul med en liten utfärd i trevligt sällskap. Att åka de 12 kilometrarna in till Alicante med Tram kostar bara 87 cent (≈ 8:07:-). Dessutom går färden till största delen längs havet och stranden, så utsikten kan man inte klaga på. (Bara den allra sista biten, under själva Alicante, är spåren nedgrävda och "spårvagnen" övergår till att bli tunnelbana.)

   

   

   

Ulf brukar tycka att jag skriver så oerhört tråkigt här i min blogg - särskilt när jag skriver om hundar, heminredning och hälsa. Men tåg (+ bussar och flygplan) tycker han om - så i dag får han i alla fall sex foton att titta på. (Om han nu läser bloggen, det är inte alltid.)

PS:

Det är (nu 18:30), och har varit, fint väder i dag. Jag tog nyss ett foto på vår balkongutsikt:

Jag ställde ner ett par små saker i källarförrådet. Där är det ganska trångt... Jag hade ju ordnat det bra på hyllorna, men sedan har jag varit tvungen att fylla hela mittgången - så nu kan man knappt öppna dörren. Summa summarum: Det behöver gallras ut en massa av det som finns i förrådet också (och sedan bör resten omorganiseras). Men detta får vänta tills jag är klar med allt här uppe - för jag siktar nämligen på att förvara vissa saker här uppe - som nu står i källaren. I källaren vill jag bara ha påsk- och julsaker, färgburkar, resväskor, och några möbler som jag inte använder just nu (men inte vill göra mig av med). Nu har jag en hel del där, som inte bör vara där. Det här med att får superordning precis överallt - det är ett stort projekt! Men det kommer att bli så bra, så bra, när det är klart!

   

Vid min matplats i köket så blommar det vackert. Egentligen ska nejlikor stå utomhus, men jag hoppas den här plantan (som har massor med knoppar) kommer att överleva inomhus. Den står ljust i alla fall. Jag tycker om att titta på blommorna, och nejlikan luktar gott också. (Lite som "blomsteraffär".)

   

16-04-12:

Ulf har öroninflammation sedan drygt två dygn tillbaka. Det gör tydligen ruskigt ont, trots att han tar en dygnsmaxdos Paracetamol. Stackars honom! Själv har jag aldrig haft öroninflammation, så jag vet inte hur det är - men jag har hört att det gör mycket ont. Enda fördelen (och enbart för mig) är att han inte kan skälla, vare sig på ishockeyspelarna som missar målchanser i matcherna han ser, eller på mig om jag gör något fel. Det gör nämligen ont bara han sväljer, så höja rösten är inte att tänka på. Men förhoppningsvis ska han bli helt frisk igen inom några dygn. (Annars får jag följa med honom till läkarstationen.)

Ulf följde med oss på morgonpromenaden och tog ett par foton av mig, Bonnie och Stella. (Det var 16˚, men jag hade tunn täckjacka ändå...)

PS:

Det har varit (och är) så skönt väder i dag. På mitt-på-dagen-promenaden var det 21˚, sol och vindstilla, och jag hade för varma kläder på mig. Det börjar bli dags att ta fram mina knäkorta byxor, och kanske också ett par shorts...

   

Nu har de stora pojkarna börjat leka i sanden igen. Kul på sitt sätt, men jag tycker inte om att just de här sprayar sanden med sprayfärg. Det är miljöförstöring (om än i liten skala)...

När vi var på väg tillbaka från Rio Seco så mötte vi MariPaz och Lluna. För en gångs skull så gjorde vi inte sällskap. MariPaz skulle ändå komma hem till mig klockan 15 för att hämta lite av det som jag har gallrat ut (vilket hon gjorde).

Vov på er! När vi hade hälsat på Lluna så gick vi vidare. Stella och jag hittade en vov-intressant doft på en växt. Där luktade vi länge.

Fast sedan så gick vi vidare. Det var vov-varmt ute i dag, så vi hängde ut våra tungor. Det är vov-konstigt att matte inte hänger ut sin tunga, när det svalkar så vov-bra.

Rätt som det var så mötte vi Mambo. Han är alltid glad och trevlig, så vi nosade på varandra och sa hej.

Men sedan så fortsatte vi åt var sitt håll. Jag hittade ett vov-bra kiss-ställe, så jag kissade där.

Stella hon nosade så det blev precis rätt - och sedan kissade hon ovanpå mitt kiss. Jag har själv lärt henne att göra så. Jag vet ju var det är allra bäst att kissa.

   

Sen fortsatte vi hemåt. Och då - då mötte vi plötsligt Lucky! Han är en vov-trevlig hund-kille, så vi både nosade och hälsade på varandra. Lucky är förresten både svensk och spansk - precis som Stella. Vi passar vov-bra ihop vi tre.  Ja, för vi har samma färgskala...

Sedan så fortsatte vi att promenera tillsammans. Våra mattar följde också med. Vi gick ända ner till hamnen. Där fotograferade våra mattar varandra, och oss. Vi blev snyggast på fotona! Så vov så!

Lena hade klätt sig mer efter vädret. Jag får väl inse jag också, att det börjar bli varmt ute nu (åtminstone mitt på dagen).

Och apropå inget särskilt alls:

PS2:

Ulf ser väldigt ömklig ut nu. Det är faktiskt synd om honom. Måtte det onda ge med sig snart!

16-04-13:

Ordningen är nästintill återställd. Ulf är på bättringsvägen. Det vände i går kväll. Det onda är inte helt borta, men nästan. Skönt! Jag skulle gissa att han är helt återställd senast i morgon bitti.

Eftersom det redan nu (klockan 10) har hunnit bli 20,5˚ ute, så har jag i dag klätt mig i vadlånga jeans och kortärmad bomullskofta... (Fast på morgonpromenaden hade jag dessutom väst och knästrumpor. Då var det bara 16˚. Det går fort att vänja sig vid ett bättre klimat! I Sverige anses nog 16˚ som hyfsat varmt...)

PS:

Det har varit underbart väder i dag, och hela 25˚ varmt. Inte ens jag har frusit (nästan tvärtom). Bonnie och Stella fick ha på sig sommar-selarna i dag. Här kommer några foton från vår mitt-på-dagen-promenad:

Det har tillkommit en "hundskulptur" i sanden. Hoppas att de inte spraymålar den - det blir bara fulare.

Vi gick bort till slutet på El Paseo, och där släppte jag flickorna lösa. Jag tänkte att det kunde vara roligt för dem att springa runt lite.

Jag gick bort en bit och ropade. Stella kom och ställde sig vid mina fötter. Bonnie kom inte...

   

Vov alltså! Är du dum på riktigt, matte? Motionera när det är vov-varmt? Springa kan du göra själv. Jag vägrar!

Tja, det blir sällan som man har tänkt sig. Jag kopplade hundarna igen, och så gick vi hemåt.

Det låg en övergiven boll i sanden. Den var vackert regnbågsfärgad.

16-04-14:

Även i dag är det skönt ute, men det är inte riktigt lika varmt som i går. På fotona nedan ser ni närbild på hur Bonnies och Stellas sommar-selar ser ut. (Ni har nog sett dem förr, de är inte nya.)

   

Mina små flickor var inte överdrivet pigga på att promenera i dag heller, så vi satt en stund på muren. Då får ju hundarna frisk luft, och nya intryck, i alla fall.

Sedan hade jag tänkt att vi skulle gå en liten bit till, men se det hade inte Bonnie.

Vov och voff på er! Så här ser jag ut när jag vägrar att gå...

Matte borde väl fatta, att det inte är så kul att gå när man har solen i ögonen. Ja, och så är jag lite lat också...

Matte fattade redan efter en liten stund, så då gick vi hem igen. Vov då!

I morgon kommer Wilda hem igen. Jag har saknat henne, trots att det är mycket lugnare när hon är hos Alicia. Men Wilda är utan tvekan en charmig liten hund. Hon kan ju inte rå för att hon är fylld av energi. (Synd att hon inte kan överföra lite till Bonnie - då kanske båda skulle bli "lagom"...)

PS:

Tre kvällar i rad har jag suttit och läst en stund, men i kväll tog boken tyvärr slut. Boken jag läste ut är Los Peregrinos av Cecilia Samartin.

Detta är den tredje delen i serien om Jamilet som föddes med ett märkligt födelsemärke, och om señor Peregrino och hans annorlunda liv. De två första böckerna har jag läst tidigare, och dem tyckte jag också mycket om.

   

Hon skriver bra, Cecilia Samartin! I böckerna (i synnerhet de två senare) så blandas den fiktiva verkligheten med legender som skickligt vävs ihop. Böckerna passar mig som tycker om fantasi, sagor, legender, vacker kärlek och spänning. Men jag har också lärt mig en hel del om Spanien, om pilgrimsleden till Santiago de Compostela, och om det gamla moriska riket Al Andalus (numera Andalusien).

På baksidan av den tredje boken står det:

En mustig, varm och färgsprakande roman som avslutar trilogin som inleddes med Señor Peregrino och La peregrina. Här får vi äntligen veta vad som hände med Señor Peregrinos ungdomskärlek Rosa, sanningen om Jamilets vanprydande födelsemärke, och inte minst, höra legenden om Den blå rosen.

Cecilia Samartin föddes 1961 i Havanna, Kuba, men flydde med sin familj undan revolutionen och Fidel Castro - till USA. Hon är utbildad psykolog och psykoterapeut, och har även varit verksam som socialarbetare. Numera är Cecilia Samartin författare på heltid, och lever med sin man och sina hundar i Los Angeles.

16-04-15:

I dag har jag varit flitig på förmiddagen. Först tvättade jag och hängde tvätten på tork på balkongen. Sedan dammsög jag hela lägenheten. (Men jag dammtorkade inte före, så det blev en fuskstädning. Dock fick jag bort ganska mycket damm...) Jag borde ha våtmoppat golven också. Men jag har aldrig varit road av hushållsarbete. Tyvärr. Det är väl annars en egenskap som samhället (i synnerhet männen) anser att kvinnor bör ha. Själv har jag alltid hoppats på jämställdhet. Men kanske kommer vi aldrig dit, inte ens i "moderna" Sverige. Här i Spanien lever hemmafruarna kvar (särskilt i de äldre generationerna). För mig känns det främmande (men för all del pittoreskt) när jag ser äldre kvinnor i morgonrock som efter att ha skurat alla golv invändigt, även skurar trottoaren utanför porten. 

Jag tycker mycket om att ha det rent omkring mig. Jag tycker inte om dammiga hyllor och smutsiga golv. Och även om jag skulle bli glad om någon annan gjorde jobbet åt mig, så skulle jag skämmas för att leja någon - när jag kan själv. Jag får jobba på att göra mitt hem mera lättstädat (= färre prylar). Jag skulle gärna vilja ha vitrinskåpsdörrar på alla mina Billy-bokhyllor också, för då hamnar det inte lika mycket damm på hyllorna. Men det lär jag inte ha råd till inom överskådlig tid. Tror ni att jag kan bli vän med dammtrasan någon gång?

Minimalist vill jag inte bli (det är för sterilt för mig), men visst ligger det mycket i citatet nedan:

Nedan får jag stärkt min tro på att minimalistiskt inte är idealiskt för alla. (Sedan har jag i nuläget alltför många prylar, men det är en annan sak. Jag jobbar ju på att minska antalet!)

Boken som det refereras till ovan vore kanske intressant att läsa? Kanske jag köper den längre fram?

Klockan 13:15 ska vi träffa Alicia och Wilda vid Valor. Ute är det 21,5˚, men himlen är inte längre molnfri (vilket den var i morse).

Förresten har Ulf fortfarande ont i ett öra - men nu i det andra, och det gör inte lika ont som tidigare. Vi får hoppas att han är helt frisk senast i morgon bitti. Det hela började med en vanlig förkylning. (Själv blev jag som tur är inte smittad.) Så det är kanske ett virus?

PS:

Nu är Wilda hemma igen. Hon blev väldigt glad när hon såg Bonnie, Stella och mig. Det är ju kul! Väl hemma så rusade hon runt och kontrollerade att allt var som det brukar vara, och sedan provade hon i rask takt fyra olika "gnagisar".

Nu har hon lugnat ner sig en smula.

Bonnie ligger som vanligt för sig själv, en bit ifrån de andra...

I dag fick jag erbjudande från H&M Home, att om jag handlar via internet senast på söndag - så får jag 15% rabatt. Det är bara det att min pension kommer först på måndag. Annars har jag ju bestämt mig för att köpa två guld/mässing-färgade krukor där. Rabatt eller ej - jag får vänta.

När jag tänker efter så har jag en guldfärgad kruka redan, den något bleka nedan. Jag bytte i dag till den här, eftersom den blommiga jag hade till ormbunken innan, är så djup att jag hade svårt att känna om växten behövde vattnas eller ej. Fast den här klotrunda modellen är jag inte så förtjust i - så den får fortsätta att vara en reservkruka.

Varje gång som jag har Wilda hos mig, så funderar jag på om det är rätt mot henne att lämna henne hos Alicia ibland. Jag undrar om det blir otryggt för henne att ha två hem? (Som skilsmässobarn...) Jag tycker ju mycket om Wilda! (Det är Bonnie och Stella som inte är överförtjusta...)

Eftersom Wilda kändes "tung" så vägde jag henne. Hon väger i dag 2565 gram vilket är minst 250 gram över idealet. (Hon har alltså gått upp 2 hg på 10 dagar...) Eftersom Bonnie och Stella just nu väger ca 50 gram mer än de borde, och jag troligen 2 kilo mer än vad jag borde, så kanske vi skulle hålla diet allihopa? Suck...

PS2:

När vi skulle ut på tidiga kvällspromenaden så provade jag först en sommar-sele i Stellas storlek på Wilda. Den gick inte att knäppa. Så hon fick ha en av Bonnies. De är ju nästan lika stora nu, Bonnie och Wilda. Jag får nog köpa en sommar-sele till, i den här storleken, så de har lite att byta med. Jag har fler i Stellas storlek än i Bonnies - för jag trodde ju att Wilda skulle bli mindre...

Innan vi gick ut så städade och ordnade jag på balkongen. Jag brukar ju ha växterna närmare räcket sommartid, och min stol vid väggen. Jag har nu börjat förbereda för detta. Jag hann fixa knappt halva balkongen. Men sedan (när pensionen har kommit så jag kan köpa mera planteringsjord) ska jag plantera om bougainvilleorna (två i samma kruka) i större krukor - de som de nu står lösa i.

Jag sopar och skurar golvet också, men det får jag göra många gånger under arbetets gång. (Det är knappast lönt att göra det ordentligt innan jag har planterat om växterna.)

Jag kommer antagligen att bära ner några av möblerna till balkongerna där nere (min och gästbalkongen), annars kan jag aldrig få riktigt snyggt häruppe. Jag drömmer också om att köpa två små träd - ett fikonträd och ett citronträd... Fast det får jag antagligen inte råd till nu i vår. Den här pensionen måste (utöver alla de vanliga räkningarna) även räcka till "Ikea-Hyfs-insatserna" till garderoberna.

Nedan en utslagen flaskborstblomma som vi gick förbi på promenaden. (Busken finns utanför Fionas kontor.)

16-04-16:

Grattis på födelsedagen Maud!

                            

 

PS:

I dagens Westwing-reklam såg jag roliga taklampor. Om jag hade haft ett kök med (en liten) separat matplats, då hade jag kunnat tänka mig att ha en gul "tekopps-lampa" hängande över matbordet.

               

   

De hade också ett tänkvärt ordstäv:

För det är ju så - att det är vi själva som bestämmer vilken riktning våra liva ska ta. Om vi sitter och väntar på att någon annan ska göra jobbet åt oss, kan vi få vänta till döddagar utan att något händer.

Bernadette skickade en länk till den här "Britain's Got Talent 2015 " med Becky O'Brien: https://www.youtube.com/watch?v=1CMg_G0hECU&feature=youtu.be Uppträdandet är fint i dubbel bemärkelse. Fembarns-mamman sjunger väldigt vackert (och har valt en fin gammal sång), men allra bäst tycker jag om samspelet med barnen.

Ulf skickade den här bilden till mig:

Tjusig skylt! Den hittade han i nätupplagan till La Illeta (vår gratis lokaltidning).

PS2:

Nu har jag precis badat Bonnie och Stella. (Alicia badade Wilda häromdagen.) Det är ofattbart att badrummet kan bli så vått, och att det kan gå åt så många badhanddukar, när hundarna är så små... Här nedan ligger de i solen på balkongen och torkar.

Om fem dagar, när pälsen har blivit återfettad, ska jag sätta Frontline på alla tre. "Ohyremedel" behövs här i Spanien sommartid, åtminstone när det bor många vildkatter i området.

I går kväll ändrade jag bland växterna i vardagsrums-fönstret. De stod i dubbla rader, och eftersom de minsta stod närmast fönsterglaset (för att få ljus) så var det svårt att komma åt att vattna alla. Jag satte alla de mindre växterna på små blomhyllor. Det kanske inte blev vackrare, men det blir mycket lättare att sköta om växterna (och att hålla rent). Jag satte den ena ormbunken längst ner på piedestalen, och hoppas att detta ska gå bra nu. När Wilda var yngre knyckte hon blomblad på alla växter hon räckte till, men jag tror att hon har lugnat ner sig nu.