Sparad dagbok 31. (Fr o m 14-11-03 t o m 15-01-31.)

14-11-03:

Nu står gästrumssängen färdigbäddad och väntar på Bosse. Ute skiner solen och det ska bli 24˚ varmt i dag (det är 22˚ nu på förmiddagen). Det verkar som om detta blir den sista dagen med sommarvärme på ett tag. Fr o m i morgon ska det bli svalare (kring 17-18˚), och just i morgon ska det regna. Varför slår vädret så ofta om just när vi får sol- och värmetörstande gäster? Är det lagen om alltings jäklighet som träder in? Nåja, vi får hoppas att det blir bättre i slutet av Bosses vistelse här. Det är i alla fall fortfarande 21˚ varmt i havet...

Själv passar jag på att tvätta i dag, eftersom det är så fint torkväder ute.

PS:

Gångjärnen från Ikea kom med posten i dag. Toppen! Nu ska jag bara göra en borrmall, sedan kan jag borra hål och montera dörrar...

Ulf har numera alltid kameran med sig på sina promenader. De två fotona nedan tog han på vattnet i Rio Seco.

Blomsterprakten nedan finns nära stationen.

På San Bartolomé höll arboristerna på att beskära palmerna.

 

Och när Ulf kom hem igen kunde han fotografera just när de beskar den höga palmen som syns från vår balkong.

Vov, vov på er! I dag har vi varit ute och gått en vov-lång luktrunda - matte, och Stella, och jag. Först så gick vi vov-långt på den gatan där vi bor. Åt det hållet där solen lyser gick vi. Nu är det alldeles lagom varmt ute. Så nu kan vi gå långt, fast det är mitt på dagen. Det kunde vi inte i somras. Då fick vi vänta till kvällen. Ja, för vi hundar har ju alltid päls på oss ju. Och då blir vi vov-varma mitt på dagen på sommaren. I alla fall här i Spanien.

På ett ställe växer det mycket gräs. Där passade vi förstås på att både lukta och kissa.

Sen gick vi ner till havet. Där luktar det alltid vov-gott, och spännande!

Det är vov-orättvist att bara människorna får vara på stranden. Det är det!

När vi var nästan hemma igen, då såg jag att det låg en massa palmblad på marken. Dom luktar ganska spännande, bladen. Men om det blåser i dom, då prasslar det lite läskigt. Så då går jag inte nära. Annars kan man kissa på dom.

Jag luktade länge på allt det som låg nedanför palmen. Sånt som hade trillat ner när dom tog bort bladen. Små bitar bark, och så såna där små gula bollar som växer högt uppe i palmerna. När jag hade luktat klart så kissade jag en rejäl skvätt kiss - precis mitt på en barkbit.

Då kom Kiko och hans matte! Vi träffas flera gånger i veckan. Jag brukar hälsa på Kiko, men vi leker inte med varandra längre, som vi gjorde när vi var små. Nä, för nu tycker jag att Kiko är så barnslig. Själv är jag vuxen, och mamma, och ovanligt vov-klok och mogen för att vara hund. Ja, det tycker jag själv i alla fall.

Fast Stella vill leka med Kiko ibland. I alla fall så nosar dom alltid vov-länge på varandra.

Men när matte hade pratat färdigt med Kikos matte, så gick vi hem. Jag hade lite bråttom - för det var ju lunchdags! Och vi får ju så vov-god lunch-mat. Ja, annars får vi bara torrfoder - sånt som är speciellt för chihuahuor. Torrfoder är också gott, men inte lika vov-gott som lunchmaten. Lunchmaten rör matte ihop av sånt där som är bra för tänderna, och nåt vov-smaskigt som finns i små burkar.

När matte säger "varsågod", då skyndar vi oss att börja äta - både Stella och jag. Smask och drägel alltså!

Och så äter vi, och äter. Vov-snabbt äter vi. Vov alltså - så GOTT det är. Synd att matte ska vara så snål. Hon ger oss bara lite. Bara en matsked var. Jag skulle vilja ha vov-mycket mer!

Ja, så att det goda inte tog slut så fort. Nu tar lunchmaten tyvärr slut vov-snabbt. Men både jag och Stella slickar våra skålar vov-noga! Jag slickar min på utsidan också - bara för säkerhets skull.

Sen när vi har ätit, då brukar vi vila en stund. Och sova lite. Ja, vov så mycket på er då!

PS2:

Conchi tipsade mig om att nya numret av El Mundo del Perros har kommit ut. I just det här numret är månadens ras chihuahua, och Conchi har medverkat med både text och foton. Ett par av de andra kennelägarna (som också har bidragit med text och foton) känner jag lite via mejl. Kanske det går att läsa texten om du sparar över fotona nedan på ditt skrivbord och förstorar upp dem. Det underlättar förstås om du även kan en del spanska . Själv har jag bara läst rubrikerna än så länge, men jag tänker plöja igenom allt i sinom tid. När jag läser spanska texter där jag har förkännedom om ämnet, så lär jag mig lättare nya ord. 

På fotot nedan, överst t v på högersidan, ser ni lilla Cokyta-Nova²s mamma. Övriga hundar på detta uppslaget är också Conchis.

Och längst upp t v på vänstersidan här nedan, så ser ni Stellas pappa Voxer (och Conchis brorson, eller om det är systerson).
 

Jag har försökt, men inte lyckats något vidare, att få jämn höger- och vänsterkant på fotona ovan...

14-11-04:

I dag regnar det (3 mm hittills), och nu på förmiddagen är det bara 17˚ ute. Bosses plan är ca 30 minuter försenat p g a motvind och kraftigt oväder. Men enligt väderleksprognosen ska det klarna upp fr o m klockan 13, så än finns det hopp.

PS:

Nu klockan 13 har solen tittat fram (även om det inte är molnfritt), och Bosse och Ulf sitter ute på balkongen och pratar med varandra. Temperaturen har stigit till 19˚ och Bosse tycker att det känns varmt. Bra!

Jag fick mejlreklam från Achica. (http://www.achica.es/promotion/HannahDale) Nu säljer de så oerhört söta små tavlor av den brittiska konstnärinnan Hannah Dale. Hon målar djur på ett verklighetstroget sätt, men så att alla djur får en egen personlighet. Här får ni se några exempel:

   

   

   

   

   

   

   

   

   

Jag hade inte hört talas om Hannah Dale tidigare, men blev bums förtjust i hennes alster. http://wrendaledesigns.co.uk/about/  "Inspired by the Lincolnshire countryside and the animals that surround her, Hannah Dale paints wonderfully enigmatic creatures bursting with personality and almost bouncing off the page."

Här nedan ser ni Hannah med familj:

Jag skulle mer än gärna vilja köpa koltrasten, gärdsmygen, björktrasten, ekorren, igelkotten och gräsanden och... Fast det här är signerade tryck, så de kostar 37 € per styck inramade. Normalt skulle jag kanske ha kunnat köpa 2 stycken, men just nu har jag inga pengar alls - och erbjudandet varar bara 4 dygn och 17 timmar till. Suck! Jag älskar gulliga djurbilder och skulle gärna ha 3-4 sådana här tavlor i mitt rum.

På webben hittar jag fler exempel, alla lika gulliga:

   

   

   

Då har jag de 2 senaste åren hittat 2 olika konstnärer, vars verk jag tycker mycket om; Hannah Dale och Steve Hanks (http://www.stevehanksartwork.com/). (Jag skrev om Hanks 13-05-07, långt ner i sparad dagbok 26.) Where the Healing Begins (nedan) skulle jag också gärna ha på väggen! (Samt ytterligare några akvareller av Hanks.) Det är bra förargligt att jag både har ont om pengar - och tomma väggar...

Nu gick Ulf och Bosse ut på promenad, men hundarna och jag stannar hemma.

PS2:

Nu i eftermiddags så bar jag ut mina halvdöda pelargoner på balkongen. Jag har inte gett upp hoppet helt om alla, men tror att de kanske överlever bättre utomhus. De här växterna är nu de enda som står kvar inomhus (+ paraplyaralian i mitt rum, och en rosa cyklamen på matbordet):

När jag gick tidiga kvällspromenaden med hundarna (ungefär 17:30) så var det alldeles magiskt ljus över havet och hamnen. Hamnen, och bergen i bakgrunden, var alldeles gyllene av solens strålar, medan havet skiftade i rosa och turkost. Men då hade jag ingen kamera med mig. När jag hade kommit hem med hundarna, och gett dem mat, så gick jag ut igen - den här gången med kamera. Men då var solen på väg ner, så ljuset var inte alls detsamma. Men eftersom havet fortfarande hade vackra färger, så jag ändå tog 3 foton:

14-11-05:

   

Grattis på födelsedagen Lena T!

PS:

Medan Ulf och Bosse gick till marknaden så tittade jag till mina krukväxter på balkongen. I ena hörnan blommar det hyfsat, även om 5 av pelargonerna där fortfarande ser tämligen krassliga ut.

Min Crassula ovata är jättefin! Den blir större för varje år. Nästa år är det dags att ge den en ännu större kruka.

I andra änden av balkongen finns sjukstugan...

Pelargonen nedan verkar ta sig, medan andra nog är döda även om jag inte vill inse det. Jag är fortfarande ledsen över att så många dog under min frånvaro.

Det är ganska varmt i solen, men kyligt i skuggan. På vår mitt-på-dagen-promenad fick jag ha en väst utanpå T-shirten. Och stranden är nästan helt tom. Jag såg kanske 10 människor totalt som solade, och bara 2 som badade. Vintersäsongen har börjat...

Vov och voff på er. Vet ni vad? Jo, i dag när vi gick vår luktrunda - då såg vi att dom hade fyllt på mera sand på stranden. Precis där gångarna ner på stranden finns, där hade dom lagt det. Det är säkert för att vi hundar lättare ska komma åt sanden. Ja, utan att behöva gå ända ut på stranden - för där får vi ju inte vara.

Sanden luktar så gott och spännande. Och det var redan några andra hundar som hade hunnit kissa där. Så då kunde vi lukta på deras kiss också. Det är ju väldigt intressant.

När vi hade luktat länge så kissade vi också, både Stella och jag. Och sen sprätte jag vov-mycket i sanden. Det går så vov-lätt och bra att sprätta i sand. Så kan dom andra hundarna lukta sen, att jag har varit där. Både på kisset och sprättet kan dom lukta det. Stella kissade bara.

Det är så vov-mjukt och skönt för tassarna att gå i sand. Stella håller med mig! Jag tycker att dom borde lägga sand på hundstranden också!

Fast sen så gick vi vidare. Vov-långt gick vi. Men sen så gick vi hem igen. Vov-vov-voff då!

PS2:

Här kommer några foton som Bosse och Ulf tog på varandra när de var ute och gick i dag (3 från marknaden, 2 från utsiktsplatsen ovanför hamnen):

14-11-06:

I går kväll var Ulf, Bosse och jag på restaurang La Cova och åt en mycket god 3-rätters middag. Själv åt jag upp nästan allt som jag blev serverad, med påföljd att jag fick ont i magen efteråt (för att magsäcken hade blivit för full). Även om det är väldigt god mat så bör man verkligen inte äta mer än man egentligen orkar. Särskilt inte jag som redan är för tjock.

(Jag har inte vägt mig på nån vecka, men det blir bara värre och värre. Jag provade ett par vinterlångbyxor i morse, men de gick inte att knäppa i midjan. Ca 3 kg måste jag banta bort innan de byxorna passar igen, vilket jag borde göra innan det börjar bli riktigt kallt ute. Men jag är så psykiskt trött just nu - att jag inte orkar ta itu med någonting.) Men, som det står på en av mina kylskåpsmagneter;

I dag skiner solen från en klarblå himmel, men det är än så länge bara 17˚ ute. Ulf och Bosse ska åka in till Alicante framåt dagen.

PS:

I dag betalade jag hemförsäkringen via autogiro från mitt bankkonto. Förra året kostade den 464 € för ett år, i år kostar den 569 €! Så stor ökning var jag inte beredd på. Nu har jag bara 102 € kvar på mitt konto, och innan nästa pension kommer så väntar jag telefon/internet-räkning på 50 € samt elräkning på gissningsvis 100 €. Det kommer alltså inte att gå ihop... Nu blir jag tvungen att låna minst 50 € av Ulf, för att sätta in på banken. Jag vill inte riskera att inte ha täckning när räkningarna kommer. Om jag inte hade fått låna av honom så hade jag fått begära en kredit på ca 200 € hos banken. Men jag vill helst slippa krediter. Normalt försöker jag ha minst 400 € i reserv på kontot, men det var dels Jennis resa hit, och dels min resa till Sverige i somras, som gjorde att jag kom så mycket back. Det tär att ha ekonomiska bekymmer, själv får jag "bekymmersont" i magen...

Men det är klart att jag kommer att komma ikapp igen (förutsatt att vinterns elräkningar blir måttliga). Nästa månad väntar jag bara räkningar på ungefär 200 € totalt, fast januari-februari blir svåra. Jag har en budget som sitter uppsatt på väggen ovanför mitt skrivbord, så jag har ständig koll på den. Hade jag bara haft aningen högre inkomst så hade jag aldrig behövt ha ekonomiska problem.

Ulf klagar på att jag inte sparar tillräckligt till oförutsedda utgifter, men det är lätt att säga för honom som har en inkomst på drygt 6000:- mer per månad (netto) än jag har. Om min pension vore lika hög som hans, så skulle jag kunna spara 4000:- per månad, och ändå kunna köpa något till hemmet (eller hundarna) emellanåt. Nåja, det ordnar sig nog - på sikt.

Nu ska jag gå ut på en härlig promenad i solen med mina små kära vänner!

PS2:

Det är vackert med blått!

Vov-vov på er! Vi gick till vårt vov-bra lukta-på-sand-ställe i dag också. Det gäller att passa på.

Fast sen så kom det en STOR hund som också ville lukta, och kissa, där. Så då gick vi vidare. Bums, och ganska raskt, gick vi vidare.

När vi hade gått vov-långt, då satte vi oss på muren en stund. Jag tycker vov-mycket om att sitta på muren. Ja, för man ser så bra där högt uppifrån. Man får liksom bättre koll på läget i världen, när man ser så vov-långt och vov-mycket på en gång.

Stella sitter alltid så nära matte som hon kan. Det är bara för att hon är så mattig av sig, och så är hon lättskrämd också.

Själv är jag vuxen, och självständig, och modig! Ja, så jag sitter flera dm från matte jag!

Vi satt och solade en stund, och det var vov-skönt och mysigt. Men sen så gick vi hem igen. Ja, vov då!

Fast Ulf och jag tycker att det börjar bli kyligt, så är Bosse nöjd med vädret. Och det beror förstås på vad man jämför med...

   

I dag har vi UV-index 3, och det är 22˚ i havet. Men det är ljuset jag uppskattar allra mest!

Och apropå inget särskilt - Bonnie bad väldigt envist om att jag skulle lägga in den här länken. Det gäller viktiga nyheter, sa hon. http://www.svt.se/nyheter/varlden/nytt-lyxhotell-for-hundar

14-11-07:

Grattis på 60-årsdagen Lena H!

PS:

Jag fick precis foton som Ulf och Bosse har tagit med sina kameror. Först får ni se 3 foton från vårt besök på La Cova. Här har vi precis fått in efterrätten:

Sedan får ni se några foton som Ulf och Bosse tog i går när de promenerade upp till slottet Santa Bárbara och beundrade utsikten därifrån.

På fotot ovan skymtar man El Campello i fjärran.

PS2:

I dag kom elräkningen från Endesa. Den är på 85 € och dras på måndag. Eftersom jag satte in 50 € på banken i morse (som jag lånade av Ulf), så vet jag att jag kommer att klara månadens räkningar. Skönt! (Och sen får jag betala tillbaka skulden till Ulf när pensionen kommer den 18:e.)

Endesa bifogade ett stapeldiagram över vår elförbrukning. Det syns tydligt när vi har haft elementen på (≈ 1/12 -15/3)! Men man kan även se att det är lägst förbrukning när jag är här ensam. Elen avläses ibland varannan månad, ibland var tredje. Tydligen har vi förbrukat 5499 kWh under den här 12-månaders-perioden. Och i genomsnitt har jag betalat 1,584 € per dag för denna konsumtion. Det är inte så farligt. Vår högsta el-konsumtion hade vi en vinter då vi hade gäster som satte på värmen för fullt. Den månaden var elräkningen på nästan 200 € mer än normalt... (Själv snålar jag så gott jag kan, eftersom jag vill vara säker på att kunna betala räkningarna.)

14-11-08:

I förmiddags kom det några droppar regn, nästan en hel mm. Men nu (kl 14) skiner solen och de kvarvarande molnen är vita. Ulf och Bosse har gett sig ut på promenad. De ska gå till Carrefour och handla. (Det är 4 km om man kör närmaste vägen dit, men karlarna går en omväg via Playa San Juan. Fast sedan tar de bussen tillbaka.) Hundarna och jag nöjer oss med att gå t o r Rio Seco, som vanligt. (En sådan tur motsvarar ca 2,8 km.) Mina normala promenader med hundarna motsvarar ca 2 mil per vecka när vädret är sämre, och ca 4 mil per vecka när vädret är bättre (= för det mesta). Det är ganska många steg för Bonnie och Stella, men själv bör jag helst gå ytterligare några promenader i veckan på egen hand (åtminstone de perioder som jag inte går på dans eller gympa).

Om ni inte har något särskilt för er och vill se en liten film om Helsingborg så klicka på den här länken: https://www.youtube.com/watch?v=9oFPFE8mHdo (Helsingborg - life in motion, 4:24 min). Har ni hela 11 minuter över så kan ni klicka här: https://www.youtube.com/watch?v=AmIUVxCckHw (Helsingborg: The Real Sweden, med amerikansk speaker) och se en annan typ av film om Helsingborg (inkl Kullaberg, Torekov och Båstad). Och har ni inte sett den här reklamfilmen om Ängelholm (från Ängelholms kommun): http://www.youtube.com/watch?v=oD32BVo0A8c&list=PLBiHERxIglU4FpZX2-KB3-UJ5Vf98NZo_ (Film om Ängelholm, 2:44 min), så passa på.

I mitt tycke är den nordvästra biten av Skåne den absolut bästa biten av Sverige, och Ängelholm är Sveriges trevligaste stad! Om jag vore väldigt rik så skulle jag besöka nordvästra Skåne ett par gånger om året (fast bara någon vecka åt gången). Stockholm känner jag däremot inget som helst behov av att besöka (det gör jag enbart för Ulfs skull).

PS:

Kommer ni ihåg den tiden då det bara fanns svarta paraplyer för vuxna? Det är bra tur att det har ändrats nu, för det är förstås särskilt när det är grått och regnigt ute - som vi har behov av glada färger och mönster!

Fast man får ju ta vad man har...

Att jag sitter och tänker på paraplyer beror på att de grå molnen kom tillbaka på eftermiddagen, och just nu (16:30) regnar det igen. Men hundarna och jag hann gå en ganska lång promenad medan vädret var fint.

PS2:

Bonnie har fjäskat in sig rejält hos Bosse. Nu kan han inte sätta sig ner utan att hon sätter sig tätt intill och vill bli klappad... (Men Bosse verkar inte alls missnöjd med den uppkomna situationen.)

PS3:

Eftersom jag blev så förtjust i "fjärilsparaplyet" ovan, så tog jag reda på att man kan köpa det via danska All 4 U: http://www.all4u.dk/ (De skickar hit till Spanien, fast enhetsfrakten är dyr så det lönar sig inte att bara köpa ett paraply.) Just det här paraplyet (http://www.all4u.dk/til-voksne/paraplyer/gara-accessories-paraply-med-sommerfugle.html) kostar 199 DKK (och som hopfällbart 150 DKK).

14-11-09:

Även i dag har vi ganska många ljusgrå moln på himlen, men det regnar inte. Molnen beräknas försvinna helt framåt klockan 13. Det är ju tur, för nu när jag känner mig trött och nere - så behöver jag solsken och klarblå himmel ännu mer än i vanliga fall. Jag borde hitta på något kul i dag, något upplyftande... Men vad?

       

PS:

Klockan är 12 och ännu har solen inte tittat fram. Jag hittade en så söt fågel på internet:

Men vad är det för sort? Den liknar lite grann en rödhake (se nedan), men är för blå på ryggen.

På ryggen liknar den en blåstjärt (se nedan), men inte på bröstet.

Jag hittade en utmärkt "leta-efter-fåglar-sida" En fågelbok på nätet: http://www.fageln.se/ Men just fågeln jag letade efter, hittade jag förstås inte. Är det någon av er som vet vad det är för sort?

Ni vet vid det här laget att jag inte bara gillar hundar och katter - utan även fåglar! Och jag tycker om att veta artnamnet, för då kan jag lätt söka ytterligare information sen. Jag tillhör den nyfikna och vetgiriga sorten...

(Bosse N mejlade att han tror att det är en blåstjärt, och han kan en del om fåglar.)

14-11-10:

Himlen blev aldrig riktigt blå i går, även om solen sent omsider tittade fram. Men i dag är ordningen återställd: sol och klarblå himmel (fast bara 19˚). Ulf och Bosse ska göra en utfärd till Benidorm i dag.

I går fotograferade Ulf ett hus-skelett som de passerade på sin promenad mot Coveta Fuma. Gissningsvis påbörjades bygget precis innan krisen började, men sedan tog pengarna slut. Det ser förstås tråkigt ut i dubbel bemärkelse - dels är det fult, och dels påminner det om den pågående krisen. Nu är "skelettet" till salu, men frågan är om någon vill köpa det. Det lär dröja många år innan Spanien kommer i kapp ekonomiskt. Men man har framtidstro!

Jag började läsa en ny bok i går:  Leona - Tärningen är kastad av Jenny Rogneby. Det här är Jennys första bok, men hon håller redan på att skriva nästa. Boken, en kriminalroman, inleds med att ett annorlunda brott begås, se baksidestexten nedan:

Författarinnan själv verkar vara lika spännande. Jenny är född 1974 i Etiopien, kom som adoptivbarn till Sverige 1975 och växte upp i Boden, men bor nu i Stockholm. Hon har gått på dansgymnasium, balettakademin i Stockholm, gjort karriär som artist och sångerska (då hon bl a deltog i melodifestivalen, och sjöng i ett förband till Michael Jackson). Sedan studerade hon kriminologi, konflikthantering och juridik och tog en socionomexamen. 2007 tröttnade hon på musik-branschen, och började jobba som brottsutredare på Citypolisen i Stockholm. Idén till boken har hon haft ett tag. Hon tog tjänstledigt från polisen, och flyttade till Malta ett år och skrev klart boken. Manuset skickade hon in till flera olika bokförlag - och samtliga ville ge ut den. Dessutom är hon snygg (se fotot nedan, Copyright/fotograf: Mikael Eriksson):

Jag hann bara läsa inledningen i går, men den fångade mig (inte bara för att brottet var ovanligt, utan för att Leona har en intressant personlighet). Jag planerar att läsa vidare framåt kvällen.

14-11-11:

Jag fortsatte att läsa i boken i går. Jag började redan på eftermiddagen, eftersom karlarna var borta och det var tyst i vår lägenhet. (Jag har svårt att koncentrera mig på innehållet i en bok, om jag har folk som talar, eller en påslagen TV, i närheten.) Med undantag för hundpromenaderna så läste jag ända till kvällen. Boken är annorlunda - och spännande. När det var läggdags hade jag bara knappt 1/6 kvar, men var för trött för att orka läsa de sista sidorna. Jag ser fram emot att läsa slutet på boken under dagen. Hur det kommer att sluta kan jag inte gissa mig till, speciellt inte eftersom författarinnan nu skriver ytterligare en bok med samma huvudperson. Men jag kan redan nu rekommendera boken!

Det verkar som om vi har "varannandags-väder", för i dag är himlen fylld av ljusgrå moln - och det ska regna... Jag skulle annars behöva röra på mig lite extra i dag, eftersom jag satt stilla och läste så mycket i går.

PS:

Det har börjat regna ute, och jag har läst ut boken. Boken slutade spännande, med flera svar men också nya frågor. Jag kommer alltså att vilja köpa även nästa bok om Leona, för att få veta hur det kommer att gå fortsättningsvis. Det känns lite tomt nu när boken har tagit slut. Klockan är bara 11:30, och jag vet inte vad jag ska göra resten av dagen. Jag kan ju inte "stöka runt" för mycket när vi har gäster, och jag vill ha paus innan jag börjar på en ny bok.

Här kommer några foton från Ulfs och Bosses utfärd till Benidorm i går:

När de beundrade utsikten över Benidorms båda stränder så såg de en skärmflygare som drogs av en båt.

Senare passerade de en kyrka med en pampig blomsterutsmyckning. (Det ser ut att vara buketter instuckna i ett rutnät av metall.) Det är fiesta-vecka i Benidorm och man hedrar sina lokala skyddshelgon Virgen del Sufragio och Apostól San Jaime (= aposteln Jakob), med blommor, fyrverkerier, parader och musik.

Ulf och Bosse hade en trevlig dag i Benidorm. De hann se mycket, och även äta en god 4-rätters middag. Tåget mellan El Campello och Benidorm kostar bara 4,25 € t o r, vilket verkligen är överkomligt. (Resan tar normalt 46 minuter.) Det är kul att åka till Benidorm och räkna våningarna på alla skyskraporna (en gång om året), men sedan är det skönt att komma hem till lugna och välordnade El Campello igen.

Jag hoppas att det slutar regna (eller i alla fall blir tillfälligt uppehåll) när det är dags för nästa promenad med hundarna. I synnerhet Bonnie avskyr regn! Hon vägrar gå ut - och Stella vill bli buren...

PS2:

Det slutade regna framåt 13:30, så vi kunde gå ut på vår "mitt-på-dagen-promenad" som vanligt. När man ser vattensamlingarna på gatorna, och kring en del av träden, kan man inte tro att det bara kom knappt 2 mm sammanlagt. Men det är dålig vattenavrinning på många ställen.

Stranden låg förstås öde...

 

Stella vägrade först att gå, när det var så blött och kallt på trottoaren. Men jag tog av henne kopplet och sen gick hon hack i häl på mig hela tiden. Hon vågar inte komma på efterkälken...

Som vanligt hade en del sand spolats ut i havet.

Vov och voff på er! I dag har det regnat här i Spanien. Precis just där jag brukar gå har det regnat. Usch alltså! Jag blev vov-blöt om tassarna! Och regnet hade spolat bort en del av den där sanden som vi brukar kissa på. Det var vov-dumt gjort av regnet, tycker jag.

Stella försökte att bara ha 3 tassar på marken åt gången. Hon tycker inte heller om att bli våt om tassarna.

Men hon tyckte att det var intressant att nosa på den våta sanden.

Fast när vi hade kissat färdigt, Stella och jag, då gick vi hem. Ja, för Stella frös. Och själv var jag vov-hungrig. Jag är nästan alltid hungrig - eller i alla fall sugen på mat. Bara för att jag tycker så mycket om mat! Stella tycker inte så mycket om mat. I morse åt hon ingen frukost alls. Jag hade gärna ätit hennes portion också, men det fick jag inte för matte. Ja, vov då!

PS3:

Jag fryser - inomhus! Ute är det bara 16˚ just nu, och inomhus har det förstås också blivit kallare. I vardagsrummet där uppe är det 20˚, men nere i mitt rum är det bara 18,5˚. Kanske har uppvärmnings-säsongen börjat lite tidigare i år? Men vi måste vänta med att sätta på elementen till i december. Jag har inte råd att betala mer el än jag normalt gör. Vi får göra som spanjorerna - ta på en extra tröja och varma inneskor. Som alla andra vintrar så önskar jag att jag bodde i en lägenhet som var isolerad, och hade 2-glas-fönster...

14-11-12:

Min son Johan och hans fästmö köpte ett hus häromdagen, så nu ska de sälja sin lägenhet. Lägenheten ligger ute på Hemnet nu: http://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-3rum-centrala-vasby-upplands-vasby-kommun-husarvagen-18-6731631 De har alltid så här fint, så de behövde inte "styla" sin lägenhet alls. Titta gärna på alla bilderna så får ni se. (Klicka på Fler bilder.) Så fint skulle jag också vilja ha det! Jag antar att de kommer att få det lika fint i sitt hus så småningom.

Ulf, Bosse, Bonnie, Stella och jag ska på utfärd till Relleu i dag.

PS:

Vi har haft en trevlig dag i Relleu, och vi tog förstås många foton av varandra. Jag har tidigare berättat om Relleu (13-03-01 och 13-04-13, båda i Sparad dagbok 26). Jag tycker bra om Relleu, det är litet och mysigt och folk verkar vara vänliga. Om Relleu hade legat vid havet så hade jag kanske valt att bo där i stället, men utan havet vill jag inte vara. (Relleu ligger uppe i bergen 25 km nordväst om El Campello.) Sedan jag var där senast har de fått en trevlig graffiti-målning med ortsnamnet:

Vi vandrade runt på de smala pittoreska gatorna.

Med jämna mellanrum så fotograferade vi varandra...

På fotot ovan så ser jag nu, att Stella tydligen passade på att bajsa. Det såg jag inte då (jag vände ju ryggen till). Alltså plockade jag inte upp efter henne, vilket jag alltid gör annars. Så förargligt att jag missade det! Jag tycker att det är jätteviktigt att plocka upp efter sina hundar, så jag fick dåligt samvete när jag såg fotot. Men nu efteråt kan jag ju inget göra...

Vov-vov på er! I dag har vi åkt bil! Det är vov-kul att åka bil. Men det är ännu roligare att komma fram. I dag kom vi fram till Relleu. Där har vi varit förut. Det är faktiskt vov-bra för hundar i Relleu. Det kommer nästan inga bilar, så vi kan gå på gatorna. Tyvärr har dom en del katter i Relleu. Fast katterna blev rädda när jag skällde på dom, och flyttade på sig. Och det var ju bra. För jag går av princip inte i närheten av katter. Lite värdighet får man ju ha.

Det är vov-kul att vara ute och gå med matte. Särskilt på såna ställen som har nya och spännande lukter. Husse och Bosse var också med.

Ibland fick vi hundar vänta på människorna. Ja, när dom skulle fotografera. Men jag hade koll på både matte, och husse, och Bosse, hela tiden. Och så hade jag koll på Stella också. Så ingen försvann. Jag är vov-bra på att hålla koll på både människor och hundar.

Fast en gång så fick matte hålla reda på Stella. Ja, för när det var mycket mönster på gatan, sånt mönster som är gjort av stenar - då vågade Stella inte gå där. Så då fick matte bära henne.

Den gamla slottsruinen, El Castillo de Relleu, skymtar här och var mellan husen.

Vi gick i riktning mot kyrkan och torget.

Jag fotograferade karlarna när de i sin tur fotograferade gränden nedan.

Som vanligt satte vi oss vid Bar La Placa för att fika. Men det visade sig att så här års serverar de bara drycker, så vi kunde inte ens beställa en smörgås. Vi fick nöja oss med kaffe (Ulf och Bosse), apelsinjuice (jag) och vatten (Bonnie och Stella). Det var skönt att sitta i solen en stund. (I skuggan kändes det ganska kyligt i Relleu. Det var troligen någon grad kallare än i El Campello.)

Det var vov-mysigt att sitta i mattes knä och fika. Ja, vi fick bara vatten Stella och jag. Jag hade egentligen velat ha en stor portion oxfilé också, eller åtminstone lite ost och skinka. Men dom hade ingen mat där.

På många av fotona ser jag lika trött och sliten ut som jag känner mig just nu...

Eftersom Bosse fotograferade flitigt så fastnade både Ulf och jag på flera av fotona.

Som på fotot ovan sitter jag ofta när jag fotograferar. Oftast är det för att fotografera hundarna, men i det här fallet var det för att få med de små hjärtrevorna (som växte i förgrunden) på fotot. Det blir mer djup i bilderna om man lyckas få med någon detalj i förgrunden. Så här blev det:

Fast mina favoritmotiv är förstås Bonnie och Stella!

Matte och jag brukar dela upp jobbet när vi är ute och promenerar. Matte sköter fotograferandet (och så tittar hon på utsikterna), och jag sköter nosandet (och så spanar jag efter katter). Bra va! Just här hittade jag en väldigt intressant lukt. En lukt som jag aldrig har luktat på förut. Så jag vet faktiskt inte vad det var för nåt. Men vov-intressant luktade det!

På hemvägen fick husse sitta bredvid Stella och mig i bilen. Matte och Bosse satt där framme. Vi sitter skönt Stella och jag, och om vi vill så kan vi ligga ner och vila. Det gjorde jag. Ja, vov på er då!

I morgon förmiddag har jag stämt träff med Anette (som köpte Mauds lägenhet). Vi ska bl a åka till Conforama. Och på kvällen ska Bosse bjuda Ulf och mig på restaurang La Cova. Fullt program alltså...

14-11-13:

I förmiddags åkte Anette och jag till Casa shop (heminredning, porslin, små möbler), Leroy Merlin (heminredning, trädgårdsartiklar, byggvaror), en stor lampaffär (med fabriksförsäljning), och Conforama (möbler, heminredning). De 3 förstnämnda affärerna ligger i utkanten av Alicante i området Parque Vista Hermosa. Casa shop har Birgitta rekommenderat mig, och där fanns väldigt mycket trevligt att titta på. Jag hittade en söt liten silverfärgad "spegelbricka" att sätta ljusarrangemang på (en sådan som jag behöver var jul). Den fick jag i present av Anette. (Fotot nedan är mörkt, så det ger inte spegelbrickan rättvisa.)

För skojs skull tog jag några foton i lampaffären. De hade ett enormt utbud, men det var inget billigt skräp - utan kvalitets-armaturer. Jag hittade både vackra kristallkronor och andra typer av lampor, som jag skulle vilja ha. Men de jag tittade på kostade tyvärr mellan 100 och 600 €, så jag får spara väldigt länge om jag ska ha råd med något sådant. Jag tittade också på en snygg liten lampskärm, men även den var för dyr (30 €).

Vi gick länge i alla affärerna och tittade, kände på, önskade etc. Anette köpte en lampa på Conforama (som håller lägre priser) att ha ovanför deras matbord. Jag får fortsätta att leta efter något att hänga i hallen här nere + ovanför soffan. Lagom till det var dags för mitt-på-dagen-promenaden med hundarna så var vi hemma i El Campello igen. Sammanlagt hade jag kört 22 km, vilket betyder att det är knappt 11 till Vista Hermosa härifrån. (Området ligger längs väg N-332, innan man kommer in i centrala Alicante, så det var lätt att hitta.) Dit ska jag åka fler gånger (lämpligen när jag har pengar i börsen). Bl a såg jag en del snyggt porslin.

PS:

Bosse badade i eftermiddags (21˚ i havet), och Ulf smyg-fotograferade honom från balkongen med teleobjektiv. Bosse badade länge och tyckte att det var jätteskönt i vattnet!

14-11-14:

I går åt vi återigen en god 3-rätters-middag på La Cova. Den här gången tvingade jag inte i mig hela portionen, utan smugglade hem hälften av fisken till hundarna (i en medhavd plastpåse). Bonnie och Stella uppskattade överraskningen!

Jag fick nyss ett par foton av Bosse som han tog i går när han och Ulf var ute på promenad. Det första är taget vid Playa Muchavista (vid Tram-hållplats Les Llances) i riktning norrut mot El Campello.

Och här kommer 2 foton på ovanligt frodiga Bougainvilleor:

Jag blir glad när jag ser alla de vackra blommorna/högbladen!

Ulf hade också fotograferat bougainvilleorna, och eftersom de är så vackra så får ni se även de fotona:

Så här stora kommer aldrig mina bougainvilleor att bli. Eftersom de är planterade i krukor (och inte kan breda ut sina rötter obehindrat) så kommer de aldrig att kunna nå sin fulla potential. Fast å andra sidan hade de knappast fått plats på balkongen då... Och det är ju inom synhåll jag vill ha dem!

Ca 12:30 skjutsar vi Bosse till flygplatsen. Sedan ska jag ägna eftermiddagen åt att tvätta, samt återställa gästrummet. 

14-11-15:

I går var det inget vidare torkväder, så först i morse var lakan, handdukar, madrasskydd etc som jag tvättade i går torrt. Jag hade också låtit täcket och kudden vara kvar på vädring på balkongen över natten. I förmiddags tog jag rätt på allt och gjorde iordning gästsängen, samt ställde tillbaka alla saker på sina platser. (Jag städade gästrummet i går.) Jag har också hunnit byta lakan i min egen säng, och tvättat samt hängt dem på tork. Och nu har jag en maskin kläder i gång. Det är bra torkväder i dag! Jag känner mig hyfsat flitig eftersom klockan ännu bara är 11:40.

Jag ligger lite efter med att svara på mejl. Men jag har inte glömt er - svar kommer!

PS:

I dag lyser flitens lampa. Innan mitt-på-dagen-promenaden hängde jag upp dagens 3:e omgång tvätt på balkongen. Därefter gick Bonnie, Stella och jag ut. Det var jätteskönt ute, och vi gick bort till hundbad-området vid Rio Seco. Där sprang flickorna lösa en stund och jagade varandra. De såg ut att ha väldigt roligt. Det är bra synd att jag inte kan släppa dem lösa oftare, men bara när vi är helt ensamma (eller när det bara är andra små hundar i närheten) så vågar jag släppa dem. Det hade varit härligt att ha en egen trädgård där de kunde springa fritt...

14-11-16:

Det var så skönt ute när Bonnie, Stella och jag gick vår morgonpromenad. Solen sken, det var vindstilla och 16˚, och allt var tyst och fridfullt. Vi mötte bara enstaka motionärer, mattar/hussar och hundar. Eftersom det är söndag så hörde vi knappt några bilar heller. Jag mår så bra av tystnad! Så här års är det tyst om nätterna också (så jag blir sällan väckt). Det ser ut som om vi ska få soligt och fint väder de kommande dagarna, med dagstemperaturer kring 18-19˚. Inte så illa för att vara i november.

Dagen började alltså bra - men så vägde jag mig... Vågen (som envisas med att hålla sig till sanningen) visade 54,0 kg / 28,7% fett! Så illa har det inte varit på flera år! (Jag har tröst- och stress-ätit en längre period nu...) Det är inte konstigt att jag inte kan knäppa mina långbyxor i midjan. Jag väger drygt 4 kg mer än förra vintern (= en klädstorlek). Suck, och dubbelsuck! Och jag har inte ens någon annan än mig själv att skylla på. Det är klart att jag inte kan låta detta fortgå. Hälsan blir förstås sämre för varje kilo extra. Det känns som om jag gräver min egen grav med kniv och gaffel. (Tja, eller kanske i mitt fall "med glasspinnar och empanadillas"...) När Ulf åker till Sverige (den 20:e) - då måste jag sätta igång att banta, och bara äta hälsosamt! För att klara att banta behöver jag psykisk energi, och jag känner mig alltid starkast när jag rår mig själv.

Suck! Inte kan väl någon på allvar mena att vi människor måste vara perfekta? Men, å andra sidan, vem har sagt att livet alltid ska vara enkelt?

På sikt ordnar sig nog det mesta! Särskilt om vi bjuder till själva!

 

PS:

Förmiddagen har jag ägnat åt det (i dubbel bemärkelse) tråkiga arbetet att tömma och rengöra alla krukor som det stod döda krukväxter i. Här står krukorna på tork på balkongen. Det är många krukor = många döda växter...

Jag betalar först för (dyra) växter + jord, sedan för (dyr) blomvakt. Senare får jag slänga jord och växter... Däremellan har jag skött om växterna själv, och fått dem att frodas. En kort tid fick jag glädjas åt blomsterprakten. Bättre en kort tid än aldrig...

Nu ska jag ut i det underbara vädret med mina små trogna vänner!

PS2:

Det var alldeles underbart ute (21˚ både i luften och i havet), och hundarna och jag gick ända till La Zofra-bukten (via El Paseo och hundbadet).

Vov-vov-voff på er! Vi har gått vov-långt i dag, och haft vov-roligt! Först började vi gå som vanligt, och jag nosade på muren och så.

Men sen, sen så gick vi ner på stranden nära hundbadet. Och där fick vi vara lösa! Vov så kul! Vi började genast jaga varandra, Stella och jag. Jaga-leken är nog den allra roligaste leken som finns!

Vov-voff som vi sprang! Vi nästan flög i luften. I alla fall Stella. Men ibland så stannade vi och nosade också. Jag bestämde var vi skulle nosa.

Och Stella fick vänta på sin tur.

Ja, för det är jag som bestämmer bland oss hundar. Och egentligen borde jag bestämma över matte också, men det vill inte hon. Nä, så hon envisas med att bestämma över mig i stället.

Men sen så gick vi vidare. På den steniga stranden vid hund-badet gick vi. Vov-långt gick vi!

När vi kom dit där vattnet från Rio Seco rinner ut i havet - då kunde vi inte gå längre. Nä, inte utan att bli blöta om tassarna i alla fall.

Fast då bar matte över oss. Hon hoppade på dom stora stenarna, och höll oss i famnen. Och sen så var vi på den andra sidan.

Och sen fortsatte vi att gå, och gå. Det är svårt att gå på så stora stenar, men vi kan! Både Stella och jag kan! Vov-duktiga är vi.

Men sen så gick vi bort från stenarna, dit där det växer gräs och små buskar. Det hör också till hundarnas område. Bra va!

Där lekte vi kurragömma, matte och Stella och jag. Vi gömde oss bakom buskarna. Vov-roligt hade vi!

Och jag hittade några kaninlortar som jag smaskade i mig i smyg för matte. Vov-goda var dom. Fast Stella skvallrade. Ja, hon berättade för matte att jag luktade kaninlortar om munnen. Men matte blev inte arg.

Fast sen så tog hund-området slut. Då kopplade matte oss igen. På andra sidan var det en massa vatten. Fast det är samma hav. Det här havet heter Medelhavet - och det är vov-stort!

Sen gick vi vov-länge på trottoaren nära gatan. Åt hem-hållet gick vi. Jag tycker inte om att gå så nära bilarna. Jag litar inte på dom. Tänk om dom kör upp på trottoaren och kör på mig! Fast sen så kom vi tillbaka till hundområdet. Från andra hållet kom vi. Men vi gick inte in där igen. Vi gick utanför området.

När vi kom fram till muren, då sa jag till matte att vi skulle sätta oss på den en stund. Så då gjorde vi det. Ja, för jag kände att jag ville vila tassarna en stund. Vi hade ju redan gått ännu längre än vov-långt!

Och så satt vi där en stund och tittade, och vilade. Stella och jag luktade också - på alla dofterna som finns i luften.

Jag filosoferade också. Jag tänkte på att hundar borde få springa lösa oftare. Ja, för koppel är egentligen bara dumt!

Fast sen, när vi hade vilat en stund. Då gick vi hem igen. Förbi människo-leksaken på stranden gick vi, och hela vägen hem.

Och sen när vi hade kommit hem. Då vilade vi ännu mer. Fast först så drack vi vatten förstås, och åt vår goda lunch-mat! Men sen så vilade vi. Ja, vov så mycket då!

Och apropå inget särskilt alls, så har det hittills under november månad bara varit 2 soltimmar totalt i Stockholm...

14-11-17:

I dag har vi varit och hälsat på hemma hos Anette och Håkan (i Mauds f d lägenhet). Vi blev bjudna på olika sorters goda ostar, kex och tilltugg, och drack vin och juice till detta. De är väldigt sympatiska båda två, och vi hade en trevlig eftermiddag tillsammans. Jag fotograferade de andra, men av naturliga skäl kom jag själv inte med på något foto (och inte heller Stella, som låg i mitt knä).

I morgon flyger de hem till Göteborg igen, men senast till påsk återkommer de till El Campello. Förhoppningsvis ses vi då igen.

14-11-18:

Jippie! I dag är det månadens bästa dag, nämligen dagen då min pension kommer in på mitt bankkonto. Nu är jag stadd vid kassa ett antal dagar framöver. Jag hämtade ut 400 € redan nu på förmiddagen, och betalade kontant det sista på min skuld till Ulf. Nu ska jag "slösa" lite pengar på att få klippt håret (det har behövts länge), fylla på mitt te-förråd (flera av favoritsorterna är slut), och lite annat av det nödvändigaste som står på önskelistan. Men självklart måste jag spara så mycket jag kan (bl a till de höga elräkningarna jag vet att jag kommer att få, nu när vintersäsongen har börjat). Dessutom måste jag förstås försöka nollställa kortkrediten på mitt ICA-konto så snart jag kan. (Vilket tyvärr beräknas ta drygt ett halvår.) Jag vill ju vara skuldfri! Så något lyxliv lär jag inte kunna leva, men det har jag heller inget behov av. Bara det går ihop sig så är jag nöjd.

Nätterna börjar bli kallare här. Ja, dagarna också förstås. Men när solen skiner är det skönt ute.

Det vi lider mest av är att det blir så kallt inomhus. I morse när jag duschade så var det bara 17,7˚ i duschrummet. Så fast jag drar mig för utgiften, så är det nog dags att sätta på elementen snart. Nu när vi har Econoheat-element överallt så går det "bara" åt 2320 watt per timme = 55,7 kWh per dygn, om vi har alla elementen på dygnet runt. (Men jag brukar sätta timers så att elementen stängs av nattetid, åtminstone i köket och vardagsrummet.)

PS:

Nu är håret nyklippt. Jag bad Jaime klippa av en knapp dm nertill (men ingenting på luggen, som jag föredrar att klippa själv), och det gjorde han. Det kostade som vanligt 12 €. Så här blev det:

PS2:

Nu har jag mejlat till te-affären Biotea och beställt te. (De brukar mejla tillbaka och berätta när jag kan hämta teet, samt vad det kostar.) Själva butiken stängde ju för något år sedan, och man har numera bara försäljning via internet. Men jag brukar mejla min beställning, och sedan går jag ner på deras kontor (som bara ligger några meter från vår port) och hämtar mitt te samt betalar kontant. Jag är glad att det går att göra så här, men jag saknar ändå butiken. 

Ni läste säkert forsknings-rapporten härförleden som visade att det inte är fullt så nyttigt att dricka mjölk som vi tidigare har trott. Tvärtom har man kommit fram till att mjölkdrickande ökar dödligheten, och inte ens ger starkare skelett. Det ska vara laktosen (mjölksockret) som är boven. Laktos bryts ner till galaktos, som åtminstone hos försöksdjur framkallar så kallad oxidativ stress, kronisk inflammation, försämrat immunförsvar, neurodegeneration och förkortat liv. Det finns mest laktos i mjölk, mindre i fil och yoghurt, och nästan ingen alls i ost.

Som ung drack jag mycket mjölk (uppemot 1 liter om dagen), numera använder jag nästan bara mjölk i mitt te. Nu har jag ändå gått över till laktosfri mjölk. Den smakar inte riktigt lika gott som den vanliga, men om jag häller den i teet så märker jag ingen skillnad. Forskarna lär själva ha slutat att dricka mjölk så...

Nu ska jag bara sluta helt med allt som innehåller socker och/eller vitt mjöl också, så lever jag nog hyfsat hälsosamt sedan... Vi får alla göra vad vi kan för att bevara hälsan. Fast det är tyvärr mycket lättare i teorin än i praktiken! Men även små steg i rätt riktning är ju bra. Eller hur!

14-11-19:

I eftermiddags gick Ulf och jag på restaurang, bara vi två. Ulf valde Star of India, som förstås serverar indisk mat. Vi satt ute i solskenet och åt dagens meny (3 rätter). Jag är inte överdrivet förtjust i indisk mat, men den kyckling i curry som jag valde, var riktigt god. Det är mysigt att äta ute tillsammans så här i lugn och ro, men Ulf vill så sällan (eftersom han ogillar att jag inte orkar äta upp allt). Nu blev det en trevlig avslutning på Ulfs "höst-vistelse" här i El Campello. I morgon bitti skjutsar jag honom till flygplatsen, och sedan ses vi inte förrän på Lucia-dagens kväll.

I går kväll började jag läsa Sandmannen av Lars Kepler. Den verkar vara precis lika spännande (och otäck) som de andra Kepler-böckerna. Jag ska fortsätta att läsa i kväll.

14-11-20:

                               

Grattis på 30-årsdagen  min kära dotter Linda!

Jag önskar dig en alldeles underbar födelsedag!

               

 

I dag fungerar inte min dator som den ska, och jag kan inte öppna mejl-programmet alls. Jag har således inte ens kunnat skicka ett grattis-mejl till Linda. (Och förstås inte kunnat läsa några mejl heller.) Jag hoppas få rätt på datorn under dagens lopp. Tur att Frontpage och FileZilla fungerar, så jag kan skicka ut de här raderna på nätet...

Annars är jag glad för att jag precis just i dag har fått vara mamma i 30 år! Jag trivs i rollen, och älskar alla min barn väldigt mycket! Tack för att ni finns - Linda, Jenni och Johan!

I morse skjutsade jag Ulf till flygplatsen, och nu sitter han ombord på planet på väg mot Stockholm.

PS:

Klockan 18:30 meddelade Ulf att han var hemma i Hässelby strand (+4˚ och kolsvart). Skönt att resan gick bra.

Vi har haft fint väder i dag - men blåsigt. Jag tog några foton under vår tidiga kvällspromenad (17:50 enl kameran):

Nej, det brinner inte i huset till vänster, det är den nedgående solen som speglar sig i alla dess fönster. Surfarna trivs när det går vågor.

 

Jag har latat mig nästan hela dagen hittills, utom den korta stund när jag tog bort lakanen från Ulfs säng och la dem i tvätten (fast jag väntar till i morgon med att tvätta dem). Jag har ägnat mig åt att pyssla om datorn (som ännu inte funkar som vanligt även om jag kan mejla), krukväxterna och hundarna - samt att läsa. Nu, och fram till sena kvällspromenaden med hundarna, så ska jag fortsätta att läsa. Boken är spännande...

14-11-21:

Jag har nu bara 1/4 (drygt 125 sidor) kvar i boken. Kanske jag läser ut den i kväll. Men innan jag börjar läsa så tänker jag göra lite nytta. Jag har den andra tvättmaskinen i gång nu (den första hänger på tork på balkongen). Jag har tvättat allt som låg i Ulfs tvättunna. Just nu skiner solen, men det ska bli molnigare i eftermiddag. Jag hoppas att allt torkar innan kvällen ändå. Det som ligger i min tvättunna får vänta till en annan dag. Jag borde dammsuga också. Vi får väl se hur mycket jag hinner innan orken tryter. Jag känner mig mycket mer avstressad nu när jag kan göra allt helt i min egen takt, och i den ordning jag föredrar. Då hinner jag mer, eftersom energin räcker längre.

Bonnie och Stella pysslar med följande:

PS:

Nu har jag både dammtorkat (snabbvarianten) samt dammsugit hela lägenheten. Men snart är det dags för hundarnas och min mitt-på-dagen-promenad. Tänk att Ulf frivilligt byter ut klimatet i El Campello mot det i Hässelby strand. Men Ulf behöver Sverige (i synnerhet Stockholm) emellanåt. Jag behöver sol, ljus och värme (samt lugn och ro)...  Var och en blir lycklig på sitt eget sätt. Det gäller att inte pracka på någon sina egna åsikter - utan att låta folk vara, tycka, tänka och känna som de själva vill. Leva och låta leva...

PS2:

Jag började läsa redan i eftermiddags, och har nu läst ut Sandmannen. Boken var förstås spännande in i det sista, som de andra Kepler-böckerna. Det finns en hel del grymt våld i alla Keplers böcker, och det tycker jag egentligen inte om. Men man kan omöjligt skriva om mördare utan att det handlar om våld i en eller annan form. Man får ta det ena med det andra. Mest handlar det om psykologisk spänning. Om att lägga ett till synes omöjligt pussel, på kortast möjliga tid - för att försöka förhindra ytterligare våld och död. Jag har köpt även boken som följer på denna, Stalker, men jag kommer att vänta med att läsa den. Jag behöver något lättsammare emellan. Till alla som gillar spänning rekommenderar jag förstås Sandmannan (och de tidigare böckerna)!

14-11-22:

Vov på er! I dag sken inte solen på mig när jag var ute på luktrunda med matte och Stella. Men det gjorde inget. Nä, för det regnade inte, och blåste inte, och det var inte kallt. Det var faktiskt vov-skönt att vara ute, för jag blev inte svettig i pälsen alls fast vi gick långt.

Stella är lite pjåskig av sig. Hon kollar alltid så att matte är med - och nära. Och ibland så vägrar hon gå - bara för att hon tycker det ser farligt ut längre fram. Då vill hon helst att matte ska bära henne. Fast det gör inte matte varje gång. Bara ibland.

Men jag, jag är en vov-självständig hund jag. Matte säger att jag är envis, men det är bara elakt förtal. Självständig är jag! 

 

I dag så luktade det vov-intressant från havet. Jag stod länge och nosade i luften. Det luktade mest vatten och salt och fisk, men lite tång och båt också.

Men sen så luktade vi på en stolpe. Stella och jag. Den luktade hundkiss. Kisset var också intressant att lukta på.

Fast sen - sen luktade det plötsligt Lucky i luften. Och där var han. Ja, Lucky är en hundkille som jag känner. Vi brukar träffas ganska ofta, särskilt på kvällarna. Innan jag lärde känna Lucky så skällde jag ut alla westies som jag mötte. Men nu vet jag att dom kan vara schyssta, ja för det är Lucky.

Sen, när jag hade pratat en stund med Lucky, så gick vi hem. Vov-vov-voff då!

I dag har jag burit upp hyllgavlarna från källarförrådet, och hyllplanen från gästrummet. Nu står allt i vardagsrummet och väntar på att bli en hylla...

Fast just i dag blir det inte snickrat. Jag har ingen lust. Kanske jag påbörjar jobbet i morgon? (Fast då kommer kanske Alicia inom...) Först ska jag mäta väldigt noga. Jag vill att den nya hyllan ska passa både över fåtöljen och över sängskåpet (ifall jag vill möblera annorlunda i framtiden). När jag har mätt så ska jag kapa alla hyllplanen vinkelrätt. Gissningsvis ska jag såga av ca 17 cm på längden. Sedan ska jag borra hål för skruvarna i gavlarna, mitt för där hyllplanen ska sitta, och slutligen ska jag skruva fast hyllplanen - och ställa hyllan på plats. Jag hoppas att det blir bra. Jag behöver de extra hyllmetrarna. 

Jag har ännu inte börjat banta, fast jag verkligen borde. De enda långbyxor som sitter skönt i midjan är mina gamla jeans som jag köpte hösten 2006. De är flitigt använda och börjar bli väldigt tunnslitna (se nedan). Utöver dessa jeans så kommer jag bara i mina vadlånga ljusbeigea byxor, ett par sweatshirt-byxor med knytband i midjan - och 3 par shorts. Men nu har långbyx-säsongen börjat! I garderoben har jag ytterligare 5 par långbyxor som kommer att passa bra (igen) om jag går ner 4-5 kg... Är inte måndagar bra dagar att börja banta på? Kanske jag börjar på måndag? Jag har ingen lust - men jag måste...

I dag har jag mest lust att läsa (med hundarna i knäet). Jag har en svensk och en spansk heminredningstidning som ligger och väntar på mig. Men först ska jag dricka te (grönt Citrus Garden).

Vov-voff-voff-voff! Ni bara måste läsa den här viktiga nyheten (http://www.svt.se/nyheter/varlden/hundliv-for-nyvald-borgmastare):

"San Francisco har fått sin första fyrbenta borgmästare. Chihuahuablandningen Frida tog över jobbet för en dag sedan hennes husse budat hem det prestigefyllda ämbetet åt sin älskling på auktion. Det vinnande budet på 5 000 dollar går till stadens hundhem och den udda utnämningen var en del i en kampanj för att samla pengar till herrelösa hundar.
Frida var redan innan hon tillträdde som borgmästare något av en kändis på hemmaplan. Hon är mycket aktiv på sociala medier och brukar uppträda iförd färgglada tröjor. För sin enda dag på jobbet hade hon däremot valt en sober grå klänning med tyllkjol, pärlhalsband och en glittrig hatt. Hon tillbringade dagen med en rundvisning av stadshuset och San Francisco-området innan hon avtackades på eftermiddagen med bland annat en hundkorg och leksaker."

 

Vov, alltså! Jag vill också bli borgmästare! Här i Spanien heter det alcalde. 'Alcalde Bonnie' låter bra, tycker jag!

PS:

Vi har det så mysigt i kväll - Bonnie, Stella och jag. Vi sitter (ligger) i läsfåtöljen och läser (gnager, vilar, sover)...

Vi har det tyst, lugnt och fridfullt. Och nästan kravlöst. Bara när jag tittar runt i vardagsrummet ser jag lite som jag behöver göra. (Hyllan som ska byggas, tavlan som behöver fixas...) Men det får bli mañana... Jag har några veckor på mig, så jag behöver inte stressa.

14-11-23:

Även i dag är det grått ute. Det finns en liten risk för regn (men icke mätbara mängder). Jag har ändå satt igång en tvättmaskin, och hoppas att tvätten ska torka på balkongen trots det dåliga torkvädret. Det är i alla fall drygt 20˚...

När jag har hängt upp tvätten ska jag mäta sängskåpet, och sedan plocka fram mina verktyg. Därefter kan jag börja såga i hyllplanen.

PS:

Nu har jag plockat fram verktygen och mätt sängskåpet.

Man måste förstås kunna fälla upp fronten på sängskåpet för att kunna fälla ut själva sängen. Alltså måste den gå fritt för en eventuell hylla ovanför. Jag har nu konstaterat att hyllplanen måste vara 104 cm långa (sängskåpet är 103 cm brett), samt att höjden till det nedersta hyllplanets undersida måste vara minst 149 cm räknat från golvet. Jag kommer troligen att montera det 150 cm från golvet. Läsfåtöljen är mindre än sängskåpet, men utrymmet där den står är stort nog för en något större hylla.

Om en stund (ca 13:30) kommer Alicia hit, och då ska vi gå en promenad tillsammans med Bonnie och Stella. (Solen tittar fram lite nu.) Först senare i dag kommer jag alltså att börja såga...

PS2:

Jag är trött i armen nu, så jag pausar en stund i sågandet...

Alicia, hundarna, och jag var ute och gick ända till klockan 15. Vi hade sån tur att solen sken hela tiden när vi var ute, annars är det lite si och så i dag eftersom det är ganska molnigt. Det är 22˚ ute och alldeles lagom varmt för att promenera. Det är trevligt i dubbel bemärkelse att promenera med Alicia - för jag övar ju spanska hela tiden också. Hon rättar mig, och hjälper mig att hitta ord - så vi kan diskutera ganska avancerade saker. 

När jag kom hem så räknade jag ut exakt på vilket avstånd jag ska skruva fast hyllplanen, och kom fram till att jag bara ska använda 3 av de 4 hyllplanen jag köpte - annars blir det för tätt emellan dem. (Och det beror förstås i sin tur på att sängskåpet ska få plats i uppfällt läge under det nedersta hyllplanet. För fåtöljens del skulle jag kunna ha ytterligare ett hyllplan längre ner - men jag vill ju att hyllan ska kunna användas även över sängskåpet.) Sedan ritade jag en vinkelrät linje på det första hyllplanet, exakt 15 cm från kanten, och började såga. Jag drog de första tagen med min pyttelilla fogsvans, och hade tänkt fortsätta med den större sen, men ändrade mig. Det är så tunt faner utanpå spånskivan på de här hyllplanen, och ju grövre såg desto större risk för att det flisas i kanten. Det är mycket jobbigare att såga med en så här fintandad såg, men snittet blir snyggare.

Nedan till höger ser ni det första färdigkapade hyllplanet. Det är nu exakt 104 cm långt. Jag håller på att såga i det andra, och till vänster står det 3:e och väntar på sin tur. (Det är hyllgavlarna som står i mitten.)

Nej, nu måste jag återgå till sågandet. Jag har väl gjort alldeles för få armhävningar på sistone (ska sanningen fram så har jag inte gjort några alls, jag har inte ens lyft mina hantlar) - det är förstås därför jag blir så trött i högerarmen av sågandet nu. Nåja, med lite pauser då och då så går det...

14-11-24:

I dag skiner solen, så jag har just satt igång en tvättmaskin. Det gäller att passa på när det är bra torkväder ute. Nu när vintersäsongen har börjat så skiner inte solen varenda dag - inte ens här i El Campello. Precis som jag planerade så har jag börjat banta i dag. Utgångsvikt 53,7 kg (och 27,7% fett). Jag räknar med att de 3 första dagarna blir måttligt roliga, men sedan brukar jag vänja mig.

Jag sågade klart de 3 hyllplanen i går, men bestämde mig för att skjuta upp borrandet och skruvandet till i dag. Egentligen skulle jag behöva någon form av kryss-stag nertill på hyllan, för att stabilisera den, men har inget lämpligt material till hands. Jag funderar också på om (och i så fall hur) jag behöver förankra hyllan i väggen. Den kommer att ha mycket tyngd upptill och lite nertill. Jag får se hur pass stabilt det blir om jag klämmer fast den i sidled mellan befintliga hyllor.

Lena T vidarebefordrade Veckans Peptalk av Olof Röhlander (www.upphopp.se) till mig. Det har rubriken Ihjälanpassad och handlar om att människan som art har överlevt just för att vi är anpassningsbara. Det har varit en framgångsfaktor, men Olof menar att det inte är bra om vi hela tiden försöker anpassa oss så mycket (till jobbet, partnern, barnen etc), att vi förlorar oss själva på vägen. Peptalket avslutas med följande tänkvärda rader:

"Förändring är det enda konstanta, sägs det, och livet är en inställningsfråga. Ibland får man gilla läget. Det är riktigt. Det betyder däremot inte att du måste ställa upp på allt. Du kan sätta ned foten. Var följsam om möjligt. Flexibel när det behövs. Smidig när det går. Men bli aldrig ihjälanpassad."

Jag instämmer! Våga vara den du innerst inne är! Du duger! Du kan!

Men glöm för den skull inte bort att vara "snäll", uppmuntrande, och generös mot andra - när du kan - så länge du inte utplånar dig själv i strävan efter att vara till lags. Det gäller att hitta balansen! Så lätt, och så svårt...

PS:

Det var underbart ute på vår mitt-på-dagen-promenad, solsken och 23˚.

Vov och voff på er! I dag när vi var ute på luktrunda, så hade jag inte lust att bara gå hela tiden. Jag ville vila mig också. Och koppla av lite. Och filosofera lite. Det sa jag till matte. Och då satte vi oss på muren. Och så började jag filosofera.

Men vov alltså! Det är väldigt svårt att koppla av, och filosofera, när man har en så aktiv dotter som jag har. Ja, Stella hon bara far runt hela tiden. Hon sitter nästan inte stilla alls. Hon springer fram och tillbaka, och tittar, och nosar.

Men jag tycker mycket om Stella ändå, fast hon stör mig hela tiden när jag försöker filosofera. Det är faktiskt vov-roligt att vara mamma! Ja, vov-då!

På hemvägen mötte vi Carlos och Salva och deras 3 hundar. Den lilla tiken på fotot nedan var nyopererad för bröstcancer. Hon hade flera stora nysydda snitt över hela bröstpartiet. Tydligen ska hon opereras ytterligare en gång. Hon är 10 år. Det ger sig hur länge hon klarar sig. Jag hoppas förstås på det bästa. Hundar är kära familjemedlemmar.

Nu ska jag gå ner till Kina-butiken och se om de säljer handborrar. Jag har bara min stora borrhammaren, och det känns lite vanskligt att använda en så stor borr för att borra några små hål i träfanerad spånskiva. (Återigen är jag rädd att skada faneret.) Det vore bra att ha en liten borrmaskin (eller handborr) som komplement. (Jag har gett bort de små jag hade.) Har inte kina-butiken så får jag kolla i järnaffären när de öppnar efter siestan.

PS2:

Nu har musten gått ur mig, fast klockan bara är 18:20. Förmodligen blir jag trött fortare så här på bantningens första dag. Hittills har jag bara ätit 5,0 gram kolhydrater, och det ger ju inte mycket energi. (Jag har antydan till huvudvärk, men inte migrän.)

Jag väntade tills järnaffären öppnade och köpte en liten handborr/drill där. Jag har borrat 4 hål, och på ett ställe lossade en ganska stor flisa faner - men det var när jag försänkte för skruvhuvudet. Jag sparade flisan och ska försöka limma fast den sen. Det blir ju ändå inte så snyggt i och med att att alla skruvhuvuden kommer att synas. Å andra sidan så syns det ju inte alls om jag ställer hyllan mellan 2 andra...

Jag började mäta var jag ska borra nästa omgång hål, när jag plötsligt tappade lusten att göra mer. Jag får snickra klart hyllan i morgon i stället - eller på onsdag. Det är ju fördelen med att vara gräsänka. Jag kan låta alla verktyg, och alla hylldelar, ligga framme i vardagsrummet - utan att det är i vägen för någon (läs Ulf). Hundarna bryr sig inte, så länge jag inte lägger något i läsfåtöljen.

Maud ringde i dag och vi bestämde att vi ska Skypa någon gång under morgondagen. Nu i kväll känner jag bara för att ta det lugnt, så jag sätter mig nog i läsfåtöljen med något att läsa. Inom 4 sekunder så kommer hundarna att ha hoppat upp i mitt knä...

14-11-25:

Ute skiner solen, och jag har betydligt större lust att åka in till Alicante i dag - än att snickra. I går kväll läste jag första halvan av en pocketbok: Sex, systerskap och några män senare av Monica Gunne (som hade Amelia Adamo och Susanne Hobohm som bollplank vid skrivandet). Boken handlar om 3 karriärkvinnor i Stockholm (57, 61 och 63 år gamla) som plötsligt upptäcker att de inte längre drar till sig mäns blickar. De börjar undra om det finns ett liv (i synnerhet ett sexliv) efter 50. För säkerhets skull beslutar de sig för att bli mer aktiva själva, för att öka sannolikheten för ett roligare liv. Boken är lättläst och bitvis dråplig, men jag kan inte alls identifiera mig med kvinnorna - trots att vi är i samma ålder. (Jag har aldrig traktat efter den sortens liv som de vill leva.) Hittills har boken gett mig lättsam förströelse, så den fyller sin funktion.

Kanske jag åker in till Alicante efter mitt-på-dagen-promenaden med hundarna...

PS:

Jodå, jag åkte in till Alicante. Jag skulle bara uträtta några små ärenden, och lyckades till 3/4 hitta vad jag skulle. Bl a köpte jag ett reservbatteri till min lilla flitigt använda kamera. Det kostade bara 11,90 €, jag trodde att det skulle vara mycket dyrare. När kameran var ny fanns det inte batterier som passade att köpa. När jag fotar mycket i följd så räcker inte batteriet. (Däremot räcker minneskortet mer än väl, mitt är på 8 GB, och man kan ju köpa 32 GB också.)

Jag tittade på vackra saker på Zara Home, men köpte inget. Och så gick jag ett varv på El Corte Inglés stora julavdelning, också utan att köpa något. Men det är roligt att titta på överflödet. De har t o m tapetserat väggarna röda för att matcha julpyntet. Nedan ser ni bara en hörna...

 

Även i år hade de flera stora Playmobil-landskap till glädje för både barn och vuxna. Här ser ni 2 av dem:

Mina barn lekte mycket med playmobil när de var små.

Jag kom hem 17:30 och gick direkt ut med hundarna, och sedan drack jag en kopp te (och åt örtmarinerad kyckling och cocktailtomater till). Därefter ringde jag Maud via Skype. Vi hade ju kommit överens om att Skypa i dag. Vi pratade i 39 minuter, mest om vår respektive vardag. Maud hälsar till alla som hon känner.

Nu är jag trött. Kanske jag läser några rader i boken, men jag ska lägga mig tidigt. I morgon får jag fortsätta med hyll-bygget.

14-11-26:

I går när jag kom hem från Alicante så låg det ett stort och spännande brev i brevlådan. Jag öppnade ytterkuvertet och såg att det var från min dotter Linda. Innerpaketet var inslaget i julpapper, så jag vågade inte öppna det eftersom jag tänkte att det kunde vara en julklapp. Jag mejlade Linda som skrev tillbaka att det var ett skämma-bort-mamma-paket som skulle öppnas bums. Hon är för gullig min dotter! Inne i paketet låg det här:

En julkalender med olika sorters te! Det finns 12 olika sorter (2 av varje), så det ska bli spännande att prova alla. (Jag tänker inte prova en var dag i rätt ordning...)

I morse provade jag den första:

Den smakade bra! Med tanke på de inte alltför roliga frukostar som ingår i min diet, så kan det ju vara kul att ha nya spännande tesmaker att se fram emot var dag. Eftersom jag inleder den här bantningsomgången med LCMF så består min frukost av te med lite mjölk, några strimlor paprika, och ost. Jag blir mätt, men visst saknar jag brödet...

Jag köpte själv en burk te på El Corte Inglés i går. (Omväxling förnöjer...) I somras bjöd Lena mig på så gott te, det här:

El Corte Inglés har tidigare haft ett väldigt stort sortiment av Kusmi tea (från Paris), men nu fanns det få sorter att välja på. Jag valde sorten nedan (burk med löst te). Den provade jag redan i går, och den var god. 
 

Kusmi tea har oerhört många sorter (se nedan), men det är dyrt te (dubbelt så dyrt som andra märken)! Om jag hittar deras te med chokladsmak så köper jag nog en burk, annars håller jag mig till min närbelägna te-leverantör.

 

Fördelen med te är att det både är gott, nyttigt, kalorifritt och kolhydratfritt! Inte många födoämnen slår den kombinationen.

Nu måste jag fortsätta med hyllan! Om jag inte mäter, borrar och skruvar i dag så blir den väl aldrig klar... Men jag måste också passa på att promenera i solen - för väderleksprognosen spår ganska mycket regn de kommande dagarna.

PS:

Hyllan är klar! I alla fall nästan. Jag visste att det svåraste skulle bli att få allting vinkelrätt, så jag pallade upp gavlarna med stolar och pallar och tog fram mina vinkelmått.

Efter diverse mätande och justerande så lyckades jag få i de första skruvarna så att hörnan blev vinkelrät.

Och sedan gick det faktiskt lättare med resten av skruvarna. Bonnie och Stella inspekterar här nedan den färdiga hyllan, men tyckte att den tog för stor plats på golvet.

Ja, jag hade ju ändå tänkt resa den upp. Bakom fåtöljen finns det en ryslig massa sladdar...

Men hyllan passade precis, och jag tror inte att jag f n behöver förankra den i väggen. (Jag har klämt fast den mellan hyllorna på ömse sidor. Om jag hade haft småbarn hade jag förstås aldrig vågat chansa, men nu lär ingen klättra på den.)

Jag satte fåtöljen på plats igen, och så la jag i det 3:e hyllplanet . Jag beslöt mig för att låta det ligga löst på hyllbärare. Det blir ju flexiblare så.

Tyvärr har jag inget verktyg som jag kan göra en försänkning i hyllplanet med, för hyllbärarna. Men sedan när det står saker på hyllplanen så syns det ju inte. Tja, då borde ju hyllan vara klar nu. Men när den väl var på plats så slog det mig att jag faktiskt skulle kunna sätta upp ett 4:e hyllplan under de befintliga, på lösa hyllbärare. Det är ju om den nya hyllan ska stå ovanför sängskåpet som jag inte kan ha någon lägre placerad hylla, men här över fåtöljen går det bra.

Så nu blir jag tvungen att såga till det 4:e hyllplanet också - så det blir exakt 84 cm, som de andra. Sågandet är det tråkigaste och jobbigaste, men har jag klarat att kapa 3 hyllplan så kan jag förstås klara att kapa det 4:e. Sen ska jag gå ner i källarförrådet och hämta en 80 cm bred överhylla, som jag har stående där, och sätta ovanpå hyllan. Hyllorna bredvid har ju överhyllor. Och längre fram kanske jag köper en 40 cm bred överhylla och förkortar den (till ca 28 cm) så att den precis passar i det utrymmet som är kvar. Men det blir ett kommande projekt...

PS2:

Nu är hyllan helt färdig! Det 4:e hyllplanet sitter på plats, i de nedersta av de förborrade hålen. (Om jag vill kan jag så småningom borra 4 nya lite längre ner.)

Så här blev det:

Senare i dag, eller under morgondagen, ska jag fylla hyllan med böcker och prydnadssaker. Jag har tagit rätt på alla mina verktyg och lagt dem på sina rätta platser, utom de här:

Just dessa tror jag att jag kommer att använda när jag ska borra nya hål för att kunna skruva fast gångjärnen, när jag ska montera dörrarna som jag köpte. Men det jobbet ska jag påbörja allra tidigast i morgon, och troligen först om några dagar.

Nu ska jag gå tidiga kvällspromenaden med hundarna, och sedan ska jag läsa.

PS3:

Efter kvällspromenaden blev det lite bokflyttning i alla fall. Jag satte alla mina olästa böcker i den nya hyllan. Jag har många! Jag tycker att det känns så skönt att ha ett så här stort lager böcker som bara väntar på att bli lästa. Jag skulle verkligen inte trivas om där bara stod 2-3 stycken... (Jag plöjer ju 3 i veckan periodvis.) Hälften har jag köpt själv, några har jag fått, och några har jag ärvt. Jag ställde böckerna ganska långt in på hyllplanen, för stabilitetens skull.

Nu blev det förstås tomt där de här böckerna stod tidigare. Jag tyckte inte om att ha dem där, för de bokhyllorna är de första man ser när man tittar in genom vår ytterdörr, och de här böckerna låg staplade på varandra för att få plats. Inte snyggt...

Jag behöver mer plats till min (lästa) skönlitteratur, så den ska få något hyllplan ytterligare (i alla fall det ovanpå vitrinskåpet). Och sedan kan jag flytta om lite annat så det blir bättre/snyggare. Hyllplan kan jag aldrig få för många av. Det skulle vara roligt om några av mina prydnadssaker också får plats i hyllorna...

Nu ska jag fortsätta att läsa i pocketboken. Hundarna väntar redan i läsfåtöljen.

14-11-27:

Jag läste ut boken i går. Den var varken bra eller dålig, men lättläst och den gav några skratt... I natt vaknade jag av att jag hade väldigt ont i ryggen. Jag antar att jag hade sovit helt platt på mage så att ryggen hade blivit böjd bakåt (eftersom jag hade sjunkit ner i sängen i höfthöjd). Det gjorde ont ett par timmar (trots att jag försökte mig på diverse rörelser som är nyttiga för ryggen), så jag har inte sovit tillräckligt i natt. Nu har jag ont när jag sitter på min skrivbordsstol (som verkligen inte är sittvänlig), men inte när jag står, går eller sitter i läsfåtöljen. Jag fick stå och äta frukost, för min kökspall är inte heller så ryggvänlig. Nåja, det kommer att rätta till sig under dagens lopp.

Grundproblemet är att jag har svårt att hitta en sovställning som jag inte får ont av. Om jag ligger på rygg så kan jag inte somna (även om jag försöker flera timmar i rad), och ligger jag på sida så får jag väldigt ont i axeln och knäna (inom 5 minuter). Och om jag ligger på mage så får jag normalt ont i en arm/axel, nacken och vristerna (och nu ryggen) efter nån timme. Jag har ännu inte hittat en säng-madrass-kombination som passar mig helt. Ändå är den här sängen jättebra, och Tempur-madrasserna likaså. Jag tror att jag skulle behöva en Tempur Cloud bäddmadrass allra överst. Men det är ändå inte säkert att det skulle bli optimalt. När jag var ung kunde jag sova i vilken säng som helst, men från 40-årsåldern så behövde jag en extra mjuk säng. Och nu behöver jag en extremt mjuk säng... (Mjuka sängar, och dito madrasser, är tyvärr MYCKET dyrare än hårda...)

När jag ändå håller på att klaga, så kan jag ju berätta att jag är väldigt trött på min dators trådlösa nätverkskort. Det fungerar nämligen bara då och då, och när det inte fungerar så har jag förstås ingen anslutning till internet. Ibland går felet att reparera (återställa) bums, ibland går det inte alls. Just nu är jag utan internet, fast jag behöver det inte förrän jag ska skicka ut de här raderna på webben (och skicka/ta emot mejl). Om jag hade kunnat så hade jag kopplat in en fast internetkabel, men det kan jag ju inte eftersom anslutningen finns i vardagsrummet vid läsfåtöljen. Nåja, det löser sig säkert. Ulf har i dagarna köpt en dosa för nätverk via elnätet, för att sätta i eluttaget i mitt rum, och den ska jag förstås prova när han kommer ner med den. I den dosan kan jag sedan koppla in en fast kabel. Förhoppningsvis fungerar allt perfekt sen.

Ja, inte blev det roliga rader att läsa - de ovan. Jag får hoppas att jag har roligare saker att skriva om nästa gång. Det gäller att hitta en någorlunda bra balans (gäller allt här i livet!)...

I morse sken solen, men nu börjar det bli molnigt. Ungefär klockan 14 ska det börja regna, och det beräknas komma 4-5 mm i eftermiddag. Jag bör alltså tidigarelägga hundarnas och min mitt-på-dagen-promenad en timme, för hundarnas skull (de avskyr ju regn båda två)...

PS:

Klockan är drygt 15 och än har det inte börjat regna, himlen är inte ens helgrå - utan solen tittar fram emellanåt.

Jag har flyttat böcker. Jag begär inte att ni ska se någon skillnad - men jag gör det. Skönlitteraturen står inte längre lika trångt. Det ska ju finnas plats att ställa in fler böcker.

Därför tycker jag om att ha mellanrum mellan bokstäverna, nedan t v mellan H och I, och på nästa bild efter R. (Jag har ju min skönlitteratur sorterad i bokstavsordning efter författarnamnet.) Och på det här viset så kan jag klämma in en och annan prydnadssak också. Den lilla konstgjorda chihuahuan tycker jag mycket om. Om jag någon gång sätter ner den på golvet, så går både Bonnie och Stella fram och nosar den både på nosen och där bak. Alltså tycker även de att den ser verklighetstrogen ut.

Jag har fortfarande ett tomt hyllplan. Jag vill inte blanda mina böcker hur som helst. All facklitteratur sorterar jag ämnesområdesvis. Men så skönt med lite luft i hyllorna! Inte för att det kommer att vara länge, men ändå... Förmodligen ställer jag tillfälligt en prydnadssak (den jag först får fatt i) i den tomma hyllan - för tomrum är ju inte heller snyggt.

Jag flyttade en liten söt mässing-lampa också (som tidigare stod inklämd i en hörna och därför inte användes) till bokhyllan närmast soffan.

Sen flyttade jag fotot på när barnen var små till bokhyllan ovan, och så flyttade jag familjefotot (det på mamma, och alla mina syskon med familjer) till hyllan ovanför fåtöljen. Det känns bra att kunna ha några foton framme. Jag tittar på dem då och då, och önskar att jag kunde träffa mina närmaste lite oftare...

Jag tog förresten ett foto på mig själv i måndags, bara för att jag såg så annorlunda ut. Vinden hade ändrat min frisyr när jag var ute och gick. (Fotot är lite "prickigt", troligen av ljusreflexer.)

PS2:

Även tidiga kvällspromenaden kunde vi företa i uppehållsväder. Regnrisk i Spanien är inte riktigt samma sak som regnrisk i Sverige... Fast kanske kommer det 4½ mm just när vi planerar att gå sena kvällspromenaden (20-21). Vi får väl se. Det är 100% risk för regn fr o m nu och t o m i morgon kväll. Men vi har bra regnkläder alla tre.

Kommunalarbetarna håller på att lägga ljusgrå makadam runt alla träd här längs El Paseo och San Bartolomé (och kanske i övriga El Campello också). Det ser väldigt fint ut, särskilt nu innan folk har hunnit slänga cigarrettfimpar och lämnat hundbajs där... Och av säkerhetsskäl är det bra att all "mark" kommer i samma nivå. Jag har sett barn som har ramlat ner i groparna runt träden.

I dag provade jag julteet Spicy Anise. Det var så gott att jag gärna skulle köpa det i lösvikt - om det hade funnits i lösvikt här i El Campello. Det går bra med min bantning. Jag håller mig strax under 15 gram kolhydrater per dag. Mest längtar jag efter frukt och bär... Men jag vill varken vara tjock, eller ha dålig hälsa för att jag äter fel - alltså får jag ta det ena med det andra.

PS3:

I kväll har jag sträckläst Annika Dahlqvists bok LCHF snabbt och enkelt. Den var riktigt bra: informativ, lättläst och pedagogiskt skriven. Perfekt för nybörjaren! (Även för nybörjaren inom matlagning eftersom det är så tydligt förklarat hur man gör.) Om du är nyfiken på LCHF så rekommenderar jag verkligen den här boken! Själv ämnar jag prova flera av recepten (fast kanske inte nu när jag bantar).

Jag fick jättemånga tips på god mat. Jag har hittills haft väldigt svårt att variera mig, och har därför mest ätit ost, ägg, kyckling, lax, keso, tomater och paprika... (nåja inte bara  - men till stor del). Recepten var varierade, tydliga - och bilderna var helt förföriska. Man ska nog egentligen inte läsa kokböcker när man bantar. Fast jag bantar ju med LCMF. Skillnaden är att jag ransonerar kolhydraterna hårdare än man behöver göra (behövs vid hårdbantning) och så är jag aningen snål med fettet. Annars är det här mat som man normalt går ner i vikt av. Ni får nedan se några av mat-fotona ur boken. Jag blev särskilt förtjust i grönsaksrätterna, fiskrätterna, någon kycklingrätt och ett par efterrätter. (Kött och korv är jag inte så förtjust i.) Det finns även recept på "LCHF-bröd" i boken.

14-11-28:

I natt kom det ca 0,1 mm regn. Även i dag är det 100% regnrisk - och det spås komma hela 16,6 mm! Så här såg vädret ut 11:30:

Men nu (14:50) har det kommit betydligt fler moln. Troligen kommer det åtminstone någon skur. Annars är det skönt ute, det var 18˚ på morgonpromenaden, och är 20˚ nu.

Lika skönt känns det inte i ryggen. Jag vaknade kl 05 av ryggont och kunde inte somna om. (Jag hittade ingen ställning där ryggen inte värkte.) Undrar om jag har gjort någon felaktig rörelse? Jag brukar vara noga med att ha rak rygg, och att böja på knäna i stället för att böja på ryggen. Det värsta man kan göra är att böja sig framåt, lyfta tungt, och vrida sig samtidigt. (En vanlig rörelse vid snöskottning.) Vid 2 tillfällen, i samband med hyllsnickrandet, så lyfte jag den översta delen av min tunga verktygslåda åt sidan medelst en vridande rörelse, för att komma åt verktygen under. Jag tänkte på att jag gjorde fel. Men jag kände inget alls i ryggen, och jag har normalt en stark rygg. Jag har aldrig haft ont tidigare. (Bara tillfälligt om jag sitter på en obekväm stol och inte har stöd för ryggen.) Nu börjar jag undra om det var verktygslåd-lyftet som tillfälligt har skadat ryggen. Fast borde jag inte ha känt något då när jag gjorde rörelsen? Eller åtminstone senare under dagen. Nåja, värken kommer inte att vara för evigt, vilket känns skönt att veta. Stackars alla dem som har ryggont (eller annan värk) jämt!

Hundarna och jag har just varit ute på en timmes rask promenad (rask, men med stopp då och då för nosning och kissning). Det blåser från havet, men det är inga kalla vindar. Och med god vilja kunde jag se solen...

Kommunalarbetarna fortsatte i dag sitt arbete med att lägga makadam runt träden.

Det blir fint, som ni ser.

Nu har man kommit igång igen med byggnadsarbetet på det vita huset i första linjen. Bygget har stått still i flera månader. Jag tror att det ska bli två lägenheter och en affärslokal. Frågan är om lägenheterna redan är sålda, och vad de i så fall kostade.

Jag har fortfarande ett gott öga till huset D´Gala. Tvåan på andra våningen (och förstås fyrorna på våningen ovanför) har än så länge havsutsikt, men för hur många år framåt i tiden vet vi inte.

Surfarna gillade vågorna...

I dag var det ingen som jobbade med renoveringen av monumentet. Troligen för att det står i vatten just nu.

Havet är vackert även när det är ljusgrått.

Vov och voff på er! I dag blåste vinden så skojigt i min svans när vi var ute på luktrunda. Ja, det var nästan så att svansen viftade av sig själv.

Vi gick ganska fort, bara för att matte tycker att det är nyttigt för oss. Ja, ja, hon får väl hållas...

Vi sa ifrån, Stella och jag, när vi ville stanna och lukta på något.

Och när vi ville kissa. Dom har lagt en massa stenar runt palmerna. Dom luktar väldigt intressant, stenarna.

Fast just i dag kissade jag inte på stenarna, utan bredvid dom. Och sen kontrollerade Stella att jag hade kissat där på kanten.

Det luktade extra vov-intressant från havet i dag.

Fast allra vov-godast luktar det om sanden. Om jag bara kunde fatta varför matte alltid spjärnar emot så när jag vill ut på stranden.

Jo, det vet jag väl, att hundar inte får vara på stranden. Men jag tycker av princip inte att man ska lyda jämt.

Innan vi vände och gick hem igen, så vilade vi en stund på muren.

Vov-många vov-voff på er då! Vov, vov, vov, voff, voff!

14-11-29:

Vi har tur, hundarna och jag. I går kväll var det uppehåll på vår sena kvällspromenad, och i morse var det solsken på morgonpromenaden. Men i natt har det kommit ca 6 mm regn. Just nu är himlen blå till ca 50%, och det är 20˚. Men även i dag är det 100% regnrisk, och följande regnmängder spås:

Jag har hittills i dag felsökt nätverkskortet 7 gånger, varav det gick att reparera 3 gånger. Ibland fixar det sig själv om jag låter datorn stå på. Men det är ganska jobbigt att ha det så här. Jag kanske precis har klickat på skicka, och så går mejlet inte iväg. Eller så ser jag på en kort filmsnutt, och mitt i så slutar internet att fungera. Antagligen kan man byta nätverkskort, men vad det kostar vet jag inte. (Och datorn är ju ganska ny!) Jag hoppas att dosan att sätta i eluttaget som Ulf har köpt löser problemet.

Jag vägde mig i dag: 52,2 kg och 27,3% fett. Det går långsamt åt rätt håll. Det känns helt nödvändigt för mig att nå siffrorna 50 kg och 24%, men mitt ideal ligger på 46 - 48 kg och 19-22% fett. Jag påverkas både av så-här-ska-du-se-ut-artiklar och så-här-håller-du-dig-frisk-artiklar. Att hålla sig frisk har förstås högsta prioritet. Jag bryr mig inte längre lika mycket om hur jag ser ut. Jag har ju ändå passerat bäst-före-datumet för länge sedan...

I går började jag läsa boken Vägra följa John (från lagom vanligt normal till omåttligt unikt fenomenal) av Anneli Påmark och Carl Österberg. Boken handlar om personlig utveckling, om hur vi ska leva livet "som oss själva" och inte försöka anpassa oss till vad vi tror förväntas av oss. Författarna poängterar fördelarna med att samarbeta och vara generös, eftersom de menar att sådant faller tillbaka på en själv. Det handlar definitivt inte om att trampa på andra för att hävda sig själv. Boken är ganska akademisk/teoretisk (i alla fall så här i början), och jag måste koncentrera mig när jag läser. Jag vill ju ta till mig de nya kunskaperna!  Boken är klart intressant, och ger mig många nya infallsvinklar. Jag återkommer när jag har läst mer.

Jo, jag har ryggont även i dag. Jag vaknade för tidigt, och fick stå upp och äta frukost. Men jag är vid gott mod! Värken kommer snart att gå över!

PS:

Förresten så berättade Ulf i går: November månad är den solfattigaste i Stockholm på 106 år, berättar SVT:s lokala ABC-nyheter. Normalt har Stockholm 54 soltimmar i november. Hittills har huvudstaden 3 soltimmar och de sista dagarna i november ser inte ut att spä på den siffran.

Här skiner solen fortfarande (12:25) och en stor del av himlen är blå... Jag har varit och handlat middagsmat: nyttig vitkål, så nu kan jag festa rejält i helgen. Frågan är om jag ska äta den rå eller kokt? Jag har också satt igång en tvättmaskin. Förhoppningsvis blir det inte så dåligt torkväder i dag som prognosen spår.

PS2:

Det är fortfarande 100% regnrisk, men så här ser det ut i verkligheten (fotona från vår mitt-på-dagen-promenad):

Vågorna plaskade och skummade vov-mycket i dag.

Stella är vov-nyfiken av sig. Hon vill undersöka precis allt.

Vi träffade en liten chihuahua-kille som vi känner. Han är vov-liten fast han är vuxen. Ja, mycket mindre än Stella.

Vi mötte Isabel (Cositas) som berättade att vattenståndet är ovanligt högt i hamnen, och att stranden vid Almadraba (en bit norr om hamnen) är helt slukad av vattnet. Det har ju varit inåtgående strömmar flera dagar i rad. Vi vände och gick till hamnen för att titta efter. Och, jodå, vattnet står några dm högre än vanligt, men en gång har jag sett ännu högre vattenstånd.

Eftersom det är Alla katters dag i dag, så vill jag förstås säga: Grattis alla katter!

Jag ber om ursäkt Bonnie och Stella, men ni vet ju att jag även gillar katter (och fåglar, och kaniner, och ökenråttor och...)

Glömde säga att det var 22˚ varmt när vi var ute.

PS3:

Mitt på dagen när vi var ute och gick så mötte vi bl a Carlos, Salva, en av deras döttrar, samt hundarna. Dottern tog 2 foton av oss andra. Vem kvinnan längst till höger är, vet jag inte. (Carlos har precis som Ulf nyligen haft en hjärtinfarkt, och också fått kranskärlen ballongvidgade.) Här får ni se fotona:

Att jag håller kopplena så konstigt beror på att jag drar hundarna till mig för att de ska komma med på fotot. (Det var Carlos idé att jag skulle vara med, och jag var inte alls beredd.) Lägger ni märke till att jag är alldeles "normallång" här i Spanien? Det känns bra! Det har jag, men mina 156 cm (om jag sträcker på mig) aldrig känt i Sverige. Där brukar jag nästintill få nackspärr om jag ska titta folk i ögonen...

14-11-30:

Nu har regnet kommit! Det regnade inte alls i går, och inget i natt. Jag vaknade 07 i morse, och då hördes inget regn. Eftersom det är söndag så tyckte jag att det var lite väl tidigt att gå upp, så jag lyfte upp hundarna i sängen och låg kvar och kelade med dem. Det skulle jag inte ha gjort. Klockan 08, när jag precis tyckte att det var dags att gå upp, så började det smattra rejält ute - och än (10:30) har det inte slutat. Hittills har det kommit 5 mm. (Fast nu på förmiddagen är det bara 75% regnrisk...)

Stella sköter ju vad hon ska på sin toa, men Bonnie måste ut. Vid 09 klädde jag på Bonnie och mig våra bästa regnkläder. Sedan bar jag henne längs San Bartolomé tills kvarteret tar slut. Där satte jag ner henne, varvid hon genast vände hemåt. Hon strök längs med husen i hopp om att undgå regn. Jag bad henne kissa. Hon letade efter nåt att kissa på. Man måste kissa PÅ något, det fattar ju varenda hund. Hon hittade ett löv och kissade rejält på det. Sen frågade jag om hon behövde bajsa, och det behövde hon. Hon styrde stegen mot första bästa träd (för man bajsar ju vid träd, eller på gatan - inte på trottoaren), men där var det översvämning. Men vid nästa träd gick det bra. Sedan rusade hon in under taket utanför vår port, och jag fick ensam gå och kasta bajspåsen i närmaste papperskorg.

Här är det i alla fall inte lika mörkgrått som i Sverige när det regnar, utan mera ljusgrått.

I dag är det den 1:a advent, och jag borde förstås rusa ner i förrådet och hämta upp adventsljusstakarna, och sedan hänga upp Ulfs julstjärna. Men det känner jag inte alls för. Jul- och advents-stämningen får vänta tills Ulf kommer ner igen. Men jag hoppas att ni får en mysig 1:a advent med tända ljus!

Om ni tänker börja baka pepparkakshus redan den här helgen, så ser ni nedan några fina förebilder:

Om ni vill se fler så klicka på: http://www.husohem.se/Inredning/Jul/Bildspel-Mitt-pepparkakshus/#

Conchi mailade i går och föreslog att vi skulle hälsa på henne i dag på förmiddagen. Hon har en ny hane (inlånad), samt några valpar (som hon ska behålla), som hon ville visa mig. Men jag mejlade tillbaka nu i morse att det får bli en annan dag, eftersom det regnar här. Annars hade det varit roligt. Och kanske det är sol i Elche?

PS:

Det regnar fortfarande här (14:00), och det ska det fortsätta att göra. Stackars Bonnie och Stella! Och det regnar i Elche också, skrev Conchi. Hittills har det kommit ca 8 mm, och mer väntas alltså. Fast här behövs regnet verkligen, så jag ska inte klaga.

För ovanlighetens skull så har vi alltså typiskt innesittarväder här. Jag kommer antagligen att fortsätta att läsa i boken i eftermiddag. (Den är intressant!) Jag har bara aningen ont i ryggen i dag, men vill inte sätta igång med något nytt projekt förrän ryggen känns helt bra.

Hundarna har fått några råhudspinnar att gnaga på, men Bonnie tycks tro att Stellas är mycket godare...

PS2:

Klockan 17 blev det äntligen uppehållsväder, och vi passade förstås på att gå ut en halvlång runda. Tyvärr blev alla bilder jag tog på Bonnie och Stella suddiga, utom de två nedan som inte heller blev så bra.

Klockan har nu hunnit bli 18, och än har det inte börjat regna igen. Och i morgon ska det inte regna hela dagen...

Jag sitter och läser, och har tänt ett par värmeljus med vaniljdoft. Bonnie och Stella ligger i mitt knä och gnager på sina gnagisar. Vi har det riktigt mysigt.

14-12-01:

December... Nu är det definitivt vinter, även om det inte är vinter "på riktigt" just här. Nu på förmiddagen har vi uppehåll, relativt grå himmel, och bara 18˚. Eftersom mina långbyxor ligger i tvätten har jag mina vadlånga byxor på mig i dag (och det känns lite för kallt). Men vad ska jag göra? Jag har ingen lust att köpa nya långbyxor i den här storleken, och i morse när jag provade mina andra jeans så gick de fortfarande inte att knäppa i midjan. (Jo, jag vet förstås att det behövs betydligt mer än 1 veckas bantning för att bli av med 4 kg, men jag provade dem ändå.)

Jag har nu läst 2/3 av boken Vägra följa John. Jag upplever författarna som seriösa, pålästa, och uppdaterade inom den senaste forskningen. Jag tar åt mig det mesta de skriver (om än inte 100%). Boken är mycket heltäckande, och behandlar även ämnet kost. Författarna menar att vi inte kan må bra i "själen" om vi inte tar hand om vår kropp. De påpekar hur fel de flesta av oss äter, och hur detta inte bara tär på vår hälsa - utan även på jordens resurser. En rubrik lyder: Valet mellan mat som bygger upp kroppen eller bryter ner kroppen. Jodå, kapitlet som följer är tankeväckande i allra högsta grad. De här raderna i boken ligger det mycket i:

Boken innehåller också många tänkvärda citat. Jag har fotograferat av några som jag kommer att visa er längre fram. Jag hade inte förväntat mig att boken skulle vara så faktaspäckad och heltäckande, men är positivt överraskad. Men jag måste koncentrera mig när jag läser, för att kunna ta till mig alla "siffror". Redan nu kan jag rekommendera boken - fast jag ännu inte har hunnit fram till själva huvudtemat personlig utveckling. Hittills är boken en faktabakgrund, en "grundutbildning" som motiverar. Själv har jag verkligen fått mig en tankeväckare angående kosten. Nästan ingenting var nytt, men det är så välformulerat, och forskningsbaserat, att innehållet får en helt ny tyngd. Författarna ger både livsmedelstillverkarna och läkemedelsindustrin en känga. De menar att dessa drivs uteslutande av vinstintresse och inte bryr sig om människors hälsa. De redovisar några skrämmande exempel. Jag ska fortsätta att läsa i kväll. Det är helt klart en intressant bok!

PS:

Lagom till vår mitt-på-dagen-promenad så tittade solen fram, och temperaturen steg bums några grader. Ale-Hop-kon hade paraply fast det inte har regnat på hela dagen. Och restaurang La Fonda har byggt om sin uteservering som ser så här flott ut nu.

Jag är så glad att jag har mina små vänner Bonnie och Stella! De förgyller min vardag!

Det gick stora vågor i dag, och de bröts så vackert. Vi satt en god stund och tittade på dem. Det är fascinerande att beskåda just själva vågbrytningen.

Vov-voff, alltså! Ni kan inte ana så vov-busigt havet var i dag. Det skvätte och skvätte och skvätte!

I södra delen av stranden var vågorna jättehöga (2 m?), medan de var betydligt mindre i norra delen.

I dag köpte jag färska hallon åt mig! Hallon hör till det bästa jag vet, och Supercor har nästan alltid färska (och färska odlade blåbär också). Något gott får man ju unna sig när man bantar...

Jag åt några stycken tillsammans med dagens youghurt-portion (som jag som vanligt hade havrekli på). Det var jättegott!

Förresten så är min ryggvärk nästan helt borta. (Bara när jag sitter på min dåliga skrivbordsstol så gör ryggen ont. Och det har ju sina skäl.)

14-12-02:

I dag skiner solen (0% regnrisk), fast det var kallt i morse - bara 12˚, så jag fick ha jacka på mig på morgonpromenaden.

Och vov! Jag, Bonnie, hade både pälsen och min varma vinterväst på mig. Så jag frös inte alls om kroppen. Men det var kallt om tassarna. Jag tycker att dom skulle ha sånt där varmt, som en del människor har under golvet i sina badrum, på El Paseo. Vad sa du matte? Jaha, det heter golvvärme. Ja, sån skulle dom ha under plattorna på El Paseo! Det skulle vara vov-skönt nu på vintern! Nädå, jag är inte alls bortskämd. Men jag tycker om att ha det varmt och gott. Ja, vov på er då!

Annars kämpar jag på med, att sisådär var 5:e minut, reparera mitt nätverkskort. Ungefär var 3:e gång fungerar det sedan. Det är ju inte så dumt att ha tillgång till internet...

Vågen var snäll i morse. Den visade 51,1 kg och 26,7% fett. Men ännu är det en bit kvar tills jag kan ha vinterbyxorna knäppta i midjan - och andas samtidigt...

PS:

Jag har fortsatt att läsa i boken Vägra följa John. Den är inte slut än - men så mycket kan jag säga redan nu, att med de nya kunskaper som jag har fått - så kan jag inte fortsätta att leva som jag har gjort hittills. Boken kommer alltså att förändra mitt liv. Det hoppas jag i alla fall! För det är klart att det är väldigt svårt att ändra sina vanor. Men jag har förstått att vinsterna är väldigt stora! Så jag kommer verkligen att försöka. Jag får ta ett litet steg åt gången.

När jag började läsa så hade jag ingen aning om att boken skulle handla så mycket om mat -  jag hade förväntat mig något annat. Men ju mer jag läser desto mer förstår jag hur viktigt det är för mitt välbefinnande, att ändra sämre kostvanor till bättre. Det som först och främst ska bort ur kosten är förstås socker, vetemjöl och andra raffinerade kolhydrater. Sedan ska man givetvis undvika transfetter, härdat fett och alla konstgjorda sötningsmedel. Man ska äta ytterst lite rött kött och charkprodukter, och minska på intaget av mjölkprodukter. Och självklart äta mer grönsaker! Och gärna välja ekologiska produkter. Inget nytt och konstigt alltså - utan helt i linje med den senaste forskningen. Men författarna till den här boken ger ännu bättre bakgrunder, fakta, och skäl - än jag tidigare har läst. Och inte visste jag att xylitol är cancerframkallande...

Jag ska försöka följa råden! Jag vill ju må bra, både psykiskt och fysiskt!

Läs gärna boken ni också - det kan ju inte skada! 

14-12-03:

Solen skiner från en klarblå himmel, men det är aningen kyligt - bara 17˚. Jag har varit flitig nu på förmiddagen och organiserat om i hallen bland mina kläder och skor - och bland hundarnas kläder, koppel selar mm. Jag har hängt undan några tunna sommarjackor och hängt fram några vinterjackor (spanska vinterjackor = för svensk sommar/höst/vår). Och nu ska jag plantera några crassula-sticklingar.

Jag känner mig ganska fylld av energi i dag (trots att jag ännu bara har fått i mig en minifrukost innehållande 63 kalorier/0,5 gram kolhydrater). Jag gör så nu att jag bara dricker till frukost (grönt te med 1-2 msk vispgrädde!), och 2-3 timmar senare så äter jag yoghurt med havrekli och t ex antingen hallon, hackade nötter eller osötad müsli. Framåt tidiga eftermiddagen äter jag en stor portion grönsaker (i går var det spenat med 1 msk smör), och framåt kvällen dricker jag grönt te och äter kyckling, lax eller ost därtill. Blir jag hungrig senare så dricker jag buljong eller tomatjuice och äter några nötter eller cocktailtomater. Jo, det är väl ganska påvert... Inte så mycket mat, men enbart nyttig sådan (mest enligt LCMF). Jag är sällan hungrig och mår bra. Men på sikt kommer jag förstås att lägga till mera mat - framförallt frukt, bär och grönsaker. Jag äter inte idealiskt - men jag försöker bättra mig! Och nu bantar jag, så då får det bli som det blir. När jag har gått ner det nödvändiga så ska jag koncentrera mig enbart på att förbättra min hälsa! Jag vill leva FRISK länge! Det är jag skyldig mina barn.

PS:

Eftersom jag hade energi kvar när jag hade satt sticklingarna, så gav jag mig på kökslådorna. Dels behövde de torkas ur, och dels hade en del av besticken hamnat i oordning. Nu är det rent och prydligt i alla fyra.

Det är ingen julstädning det här, utan en det-var-verkligen-på-tiden-städning... Det gäller att passa på nu när jag är ensam och kan stöka hur mycket jag vill. Det känns alltid bra när det är gjort (så länge det varar).

Nu borde jag ge mig på mina köksskåp. Jag kan ju börja med ett, och se hur långt jag hinner i dag. Bl a ska jag rensa ut vete- och grahamsmjölet, för sådant ska jag inte använda mer. (Jag kanske kan ge det till Alicia eller MariPaz?) Jag har också 2 påbörjade förpackningar proteindrycks-pulver stående. Jag tyckte om att dricka en kopp varje kväll, som kvällsmat. Fast Ulf klagade alltid, och tyckte att jag borde äta "riktig mat", så jag slutade. Och nu har nog datumet gått ut. Jag har så trångt i mina 4 smala skåp, så det är bara bra om jag kan gallra ut något (fast synd på det dyra proteinpulvret).

Men först ska jag äta en portion brysselkål... Det ska bli gott!

Förresten ser korruptionen i världen ut så här i år:

Minst korrumperat är Danmark som ligger på 1:a plats (92 p). Sverige ligger på 4:e plats (87p), och Spanien på 37:e (60p). Allra sist, på delad 174:e plats, ligger Somalia och Nordkorea (8 p). Idealet är förstås 100 poäng! Vill du kolla fler länder så klicka på: http://www.transparency.org/cpi2014/results Korruption borde inte få finnas alls!!!

PS2:

Köksskåpen är nu påbörjade. Det kommer att bli mycket bättre när jag är klar. Men nu ska jag hålla kväll - alltså får resten anstå till i morgon.

14-12-04:

Det var tur att vi var så morgonpigga och gick ut tidigt i morse, för kl 09 började det regna och åska. Det ska inte komma någon större mängd, men det låter som om det regnar rejält. Jag får kolla regnmätaren när det har slutat. I morse var det kyligt, bara 13˚, och jag frös om händerna. Jag får snart börja använda handskar på mornar och kvällar - så frusen om händerna som jag är.

Jag ska fortsätta med i köksskåpen i dag. Det blev inget alls läst i boken i går, så jag läser nog något kapitel framåt kvällen. Däremellan borde jag göra mera nytta, men vi får se hur pigg jag känner mig. Det är den stora fördelen med att vara pensionär - att kunna styra över sin egen tid, och själv bestämma när saker och ting ska göras. (Nackdelen är förstås den sämre ekonomin.)

PS:

3 mm regn kom det, sedan klarnade det upp. Själv har jag jobbat på med mina köksskåp och är nu klar med ovanskåpen (de som jag har specerier i). Det blev en hylla "över", men den kommer inte att vara tom länge till. Återstår underskåpen där jag bl a har vatten och hundmat, men även en del "hundtillbehör" samt mediciner och kosttillskott. (Av de senare har jag lager för ett år, eftersom jag oftast hämtar ut/köper dessa i Sverige.) Tänk om jag kan få plats med mediciner/kostillskott på den tomma hyllan i överskåpet? De plastlådor jag nu förvarar medicin/kosttillskott i, är för höga för att gå in på hyllan - men kanske jag kan stuva om? Det skulle bli bättre. Som det är nu står en del hundmat framme, och jag skulle förstås gärna vilja få plats med den i underskåpet. Det är ett väldigt pussel när man har ont om förvaringsutrymmen. Det handlar inte bara om att få in allt i skåpen (det är lätt), utan mest om att få det så välorganiserat att man lätt hittar, och lätt kan ta fram vad man för stunden behöver.

Jag har tipsat Ulf om att han också borde städa i sina köksskåp, men om han gör det återstår att se. (Han har 1 överskåp och 2 underskåp med specerier o dyl.) Vi måste ha olika skåp, för annars fyller Ulf varenda kvadratcentimeter så att jag inte får plats med något. Han är en samlare av ännu större mått än jag...

Jag gick och handlade i förmiddags. Nu svämmar affärerna över av julgodis, exklusiv choklad och nougat från Jijona. Det ser förföriskt ut med all chokladen. Men faktum är att jag inte känner mig sugen på sådant, nu när jag helt undviker socker. (Som tur är.) Kroppen ställer om! Jag är sällan sugen, men hungrig ibland (om jag har glömt att äta, så det har gått länge mellan målen). Innan, när jag åt socker och vitt mjöl, så tyckte jag att jag var sugen jämt! Nu försöker jag äta mer grönsaker i stället. Jag hoppas att jag kan klara att hålla den här nya sundare kostlinjen! Allting är ju enklare i teorin än i praktiken, men jag ska göra mitt bästa.

Nu när jag skriver de här raderna så ligger Stella i mitt knä. Både hundarna och jag tycker om att vara nära varandra. De följer alltid efter mig från rum till rum, och lägger sig till ro där jag är för stunden. Hundar är trogna vänner!

PS2:

Här kommer några foton från vår tidiga kvällspromenad. Det första visar växterna som vår närmaste Kinabutik säljer. Om jag inte hade så ont om plats att ställa växter på, så skulle jag gärna köpa några. Jag tycker både om växter som enbart har gröna blad, och växter som blommar.

14-12-05:

Klockan har hunnit bli 16:20, och jag har inte ens hunnit öppna skåpdörrarna till underskåpen än. Däremot har jag pratat svenska några timmar! Vid lunchtid gick jag till Hiperber för att köpa lite grönsaker. Jag stod i kassakön när någon plötsligt sa hej (på svenska!). Det var Inka som nu har kommit hit igen, för att bo här under vintern.

Först följde jag med henne hem och tittade på lägenheten som hon hyr i år. Den ligger ganska nära oss, snett emot turistbyrån, en liten bit upp i backen. Sedan gick vi hem till mig/oss för att se vad som har hänt sen senast. Och därefter gick vi en lång härlig promenad med hundarna. Det var jätteskönt i solen! Både Inka och jag njöt av den klarblå himlen, solen och de ljumma vindarna. Och hundarna hittade flera intressanta dofter...

Men nu måste jag göra lite nytta. Jag får väl åtminstone tömma de 2 köksskåpen i dag. Om jag inte hinner ställa tillbaka allt (i ny bättre ordning) så är det ju ingen katastrof. (Det är fördelen med att vara ensam här - att jag kan stöka till så mycket jag vill, och inte behöver stressa för att få ordning igen.) Det slog mig att jag har en massa östrogen-tabletter i medicinlådan. Eftersom jag har slutat med östrogen, så är det ju fullständigt onödigt att förpackningarna ligger där och tar plats. I Sverige lämnar man in överbliven medicin på apoteken. Men hur gör man här i Spanien? Jag ska fråga på det närmaste apoteket nästa gång jag passerar. Det skulle kännas fel att kasta dem i soporna. Det är många smådetaljer som jag inte vet "hur man gör" här. Det tar mycket lång tid att bli integrerad i ett nytt samhälle! Men det är bara nyttigt att ständigt lära sig nya saker!

PS:

Nu har jag plockat fram allt som stod i köks-underskåpen, och varenda arbetsbänk i köket är full med saker. Jag har hunnit gallra och ordna bland mina mediciner, och där blev det en hel påse över som jag ev kan lämna in till apoteket (eller kasta). Dels 5 förpackningar Progynon (östrogen), dels en hel del som hade utgånget datum (bl a en massa olika migränmediciner). Efter gallringen fick jag ned medicinen i en plastlåda och kosttillskotten i en annan - och dessa fick plats på den tomma hyllan i överskåpet. Jättebra. Det känns så trevligt att öppna de 2 överskåpen nu, eftersom allt står så prydligt och överskådligt. Jag är glad att jag passade på att göra det här tråkiga jobbet - just för att det blir så bra efteråt.

I underskåpen har jag inte bara vattenflaskor och hundsaker, utan även "smådjurssaker" - d v s akvarie- och fågeltillbehör. Akvarium skaffar jag nog inte här eftersom det är så svårt att hålla vattnet lagom svalt sommartid. (Det finns ju doppvärmare om man vill värma upp vattnet, men jag har inte hört talas om "doppkylare".) Men fåglar vill jag absolut ha, så de sakerna kommer säkert till nytta. Egentligen borde de här sakerna stå i förrådet i källaren! Jag ska se om jag kan få plats med dem där. För om jag kan ha dem i källaren - då får nog all hundmaten, och alla hundskålarna, (som nu står framme) plats i det ena underskåpet. Som ni förstår så lär jag inte bli klar i kväll...

Jag läste ut boken Vägra följa John i går, men jag väntar till i morgon med att berätta om mitt slutintryck. 

14-12-06:

Här har vi sol och klarblå himmel, och inget annat väntas de kommande dagarna, men temperaturerna kommer att hålla sig till måttliga 14-16˚ dagtid. Jag mår så bra av allt ljuset! Stackars er som måste tillbringa vintern i Sverige...

Boken Vägra följa John är jag glad att jag köpte, även om  det var en annan typ av bok än jag trodde att det var. Jag lärde mig en hel del. Jag delar inte författarnas åsikter till 100% (gäller särskilt avslutningen som är lite "andlig"). Men vad beträffar mat har boken verkligen motiverat mig till att försöka leva sundare. Författarna skriver att om man bara ska ändra på en enda sak i sin kosthållning, så ska man ta bort allt socker ur kosten. Man kommer då garanterat att må mycket bättre! Fast ni, såväl som jag, vet ju hur svårt detta är i praktiken - eftersom socker finns tillsatt (ibland utan att deklareras) i praktiskt taget all mat man kan köpa färdig. Och för att inte få i sig socker så måste man även välja bort vetemjöl (och förstås alla raffinerade kolhydrater). Vidare menar författarna att vi, för hälsans skull, bör plocka bort transfetter, härdat fett och alla konstgjorda sötningsmedel. Slutligen rekommenderar de ekologiska produkter samt massor med grönsaker. Allt i linje med de senaste årens forskning.

Ja, jag kommer att göra så gott jag kan. Jag vill INTE få några av de s k vällevnads-sjukdomarna! Just nu bantar jag och då är ju kosten lite extrem på andra sätt. (Vågen visade i dag 51,1 kg och 26,2% fett. Det går långsammare, men det går nedåt. Jag behöver gå ner 1 - 1½ kg till innan jag kan knäppa vinter-långbyxorna i midjan.)

Jag säger inte att jag aldrig mer kommer att äta socker eller vetemjöl. Jag ska försöka undvika dessa i vardagen, men någon gång vid festliga tillfällen så vill jag säkert äta någon bit bröd eller en portion glass. Enstaka "försyndelser" spelar säkert ingen större roll i det långa loppet, det är hur vi lever dagligdags som har betydelse. Nu har jag pratat färdigt om hur boken har ändrat mitt sätt att tänka...

 

Jag har inte berättat att jag har lärt känna en hemlös man som bor här i El Campello. Han heter Rolf och kommer ursprungligen från Tyskland. (Han pratar tyska, engelska, franska och spanska.) Han är en ovanlig sorts hemlös. Han är inte riktigt bostadslös eftersom han har ett tält som han sover i, men han drömmer förstås om ett eget litet rum med en dörr att stänga om sig. Han håller sig något så när ren genom att tvätta sig, och sina kläder, i havet. Han läser gratistidningarna var dag och är ganska allmänbildad. (Han vet mer än jag om aktuella dagshändelser i nyhetsvärlden.) Han har ett litet fotogen-kök, så han kan laga mat åt sig. Han tigger aldrig, och stjäl aldrig. Han sitter ofta och spelar gitarr (som han har lärt sig spela under 14 års tid) t ex utanför Mercadona. Då stannar folk till och pratar, och ger honom en slant. (Av mig får han aldrig några pengar, men jag byter alltid några ord med honom, och jag har sagt att om han någon gång helt saknar mat - då kan jag ge honom något att äta.) Han skulle gärna vilja ha ett arbete, kanske halvtid, men här är det ju stor arbetslöshet - och då har förstås en hemlös utlänning ringa chans att få jobb.

En gång jobbade han på en bilfabrik (eller om det var som bilmekaniker). Han var flitig, duktig och omtyckt av arbetsledningen. Men några av arbetskamraterna gillade inte att han var så ambitiös. Det "förstörde" för dem. Så de började mobba honom. En dag uteblev han bara från jobbet, och trots att chefen kom hem till honom och bad honom komma tillbaka, så slutade han. Det var därefter han gav sig ut på vägarna... Nu har hans pass gått ut, och han har varken pengar eller möjlighet att skaffa sig ett nytt. Detta kan förstås ställa till problem. Men han säger att poliserna här i El Campello låter honom vara, så länge han sköter sig - och det gör han.

Tänk så många olika levnadsöden det finns! Det ger lite perspektiv på tillvaron att ta del av andras.

Jag är tvungen att fortsätta att vara flitig även i dag. Allting från köks-underskåpen står ju fortfarande framme... Men än så länge har jag bara hunnit byta lakan i min säng, tvätta en maskin, och hänga tvätten på tork på balkongen. Och jag tänker unna mig att gå en lång promenad med Bonnie och Stella mitt på dagen. Vi behöver alla 3 både motion och solsken!

PS:

Om köksskåpen är klara? Nejdå - men vi har gått en alldeles underbar 80-minuters-promenad i solen. Det var så pass varmt att jag svettades i min fleece-tröja, trots att jag hade tagit av mig västen. Eftersom det är helgdag i dag (Constitución) så var det väldigt trångt på strandpromenaden. Jag valde då att gå ner om hamnen, ut om Illeta, och därefter vägen ovanför hamnen. Här kommer foton från vår promenad. Det blir en ryslig massa foton (49 st), men jag vill gärna dela med mig av allt det vackra!

Vov-voff på er! Vet ni vad? Jo i dag så har vi gått till mitt roliga klätterställe! Jag tror nästan att det är mitt favorit-luktställe också! Fast på dom här fotona är vi inte framme än. Nä, för här står Stella och jag och tittar på det lilla helgonet vid hamnen.

Men när vi hade gått en bit till - då kunde jag se mitt roliga klätterställe på avstånd. Å då blev jag förstås ivrig, och ville skynda mig dit.

Man får gå på klipporna nära havet för att komma dit. Men det klarar Stella och jag. Ja, matte klarar det också.

Och sen, sen kommer man fram. Och vov alltså, så spännande det luktar där! Ja, jag säger bara det! Det är nog mitt bästa luktställe också! Massor med lukter finns det. Hav, och fisk, och tång, och fågelskit och en massa annat spännande! Vi nosade, och nosade, Stella och jag. Fast matte ville inte nosa. Ja, hon får skylla sig själv.

Man kan titta på havet också. Det gjorde jag ibland. Matte tittade nästan hela tiden, men så förstår hon sig inte riktigt på nosande - den stackarn. Människor är ju inte så välutvecklade som vi hundar. I alla fall inte i nosen.

På ett ställe finns det ett vov-konstigt hål. Där åkte havet liksom upp och ner genom hålet hela tiden. Jag tittade på det en stund.

Lite sorgligt känns det, att Ulf hittills aldrig har velat följa med oss ända ut på La Illeta. Han tycker inte om att gå där det är ojämnt, och därför missar han förstås en del. Själv tycker jag att det är fascinerande att se hur hav och bronsålders-människor har format klipporna.

Fast mest nosade vi. Ja, för det är ju allra intressantast!

Det gamla tornet på berget tycker jag ser spännande ut. Jag skulle vilja åka/gå dit någon gång och se hur det ser ut på nära håll. Men ännu vet jag inte hur man tar sig dit.

Men sen så gick vi vidare.

 

När vi gick ovanför hamnen så passade jag på att titta på alla båtarna. Fast matte fick hålla i mig, för annars känns det alldeles för vov-läskigt att vara så högt uppe.

På hemvägen passerade vi de stora lyxvillorna uppe på kullen. De som bor där måste ha en underbar utsikt! 

När vi hade kommit hem så åt vi mat. Vov-god mat. Och sen så vilade vi oss en stund. Ja, för vi var lite trötta i tassarna, Stella och jag. Vov-vov-voff på er!

14-12-07:

Sol, klarblå himmel, men kyligt (9˚ i morse, och 13˚ nu kl 11). Köksskåpen blev klara i går, och det blev så bra! Nu har jag varken hundmat, eller hundmatskålar stående framme längre. Jag satte i stället en liten hundsäng där detta har stått. Om jag är i köket, så ligger Stella alltid på golvet nära mig. Nu kan hon ligga lite bekvämare. Och hundsängen tar mindre plats än de andra sakerna (som stod på en rullvagn) gjorde innan.

I dag ska Ulf och Bosse åka på en minikryssning till Åland över dagen, för att äta julbord. Julbord känns väldigt avlägset för mig när det är så soligt och ljust ute. Julen förknippar jag med mörker...

Ulf skickade förresten bilden nedan, som han hade hittat i DN. Visst ligger det en hel del i texten...

Jag funderar lite smått på att ge mig på 2 skåp i vardagsrummet också - de där jag förvarar mina köksgrejor som inte får plats i köket. Det är mycket enklare att göra det nu när jag är ensam här, och inte behöver ta hänsyn till Ulf. Samtidigt är jag lite trött på skåpstädning. Vi får se. Jag har ju mycket annat på att-göra-listan att välja på. Och även i dag vill jag förstås gå en längre promenad i det vackra vädret.

PS:

Det enda vettiga som jag har gjort hittills i dag - är att jag har promenerat med hundarna. I dag väntade vi till siestan börjar (kl 14) för då glesnar det med folk på El Paseo. Vi gick till hundbadet där hundarna fick springa lösa en stund. Tyvärr tog kamerabatteriet slut just då. Annars hade jag tänkt fotografera hundarna när de sprang och jagade varandra. Några foton hann jag dock ta dessförinnan.

Det blir ett alldeles speciellt ljus när himlen är så här intensivt blå! Man kan inte annat än att bli pigg och glad.

Vid lunchtid gick jag till Kinabutiken (de har alltid öppet) för att köpa en papplåda (som jag ska ha i nästa skåp jag ska göra iordning). Jag passade också på att köpa en krukväxt som jag har tittat lite längtande på några dagar, en diffenbachia (med mycket vitt på bladen). Den får stå i mitt rum, för i vardagsrummet är det redan fullt. Jag tycker, som ni vet, mycket om växter - och skulle gärna ha ännu fler (både ute och inne).

 

PS2:

Jo, minsann! Nu är även de 2 skåpen i vardagsrummet, och min lådhurts i köket, ordentligt städade och innehållet är omorganiserat till det bättre. Så bra det känns! Dessutom känner jag mig väldigt huslig, som har pysslat med att städa och ordna flera dagar i rad. Men det är klart, jag har väldigt långt kvar till det riktiga hemmafruidealet:

14-12-08:

Det är helgdag här i dag (Inmaculada Concepción). Jag har nu (hård)bantat precis 2 veckor och ställde mig på vågen. I dag visade den 50,5 kg och 26,8%. (I förrgår 51,1 och 26,2%, = en lägre fetthalt.) Jag har alltså gått ner 3 av de nödvändiga 4 kilona nu. Jag provade ett par av mina vinter-långbyxor - och jag kan knäppa dem! Men de sitter väldigt trångt i midjan. Jag har dem på mig nu, och när jag sitter ner måste jag nästan knäppa upp knappen (men det är OK när jag står upp). Nåja, en delseger är det ju att överhuvudtaget kunna knäppa byxorna igen. LCMF är en mycket effektiv metod. Men jag ska ändå byta diet i dag. Nu ska jag övergå till 5:2 metoden. Den tror jag mer på i det långa loppet. Jag ska ändå inte äta några snabba kolhydrater, och jag ska försöka äta mycket grönsaker. Jag hoppas att jag kommer att må bra, och ändå gå ner lite till i vikt. Att bli superfrisk är huvudmålet!

Jag kom att tänka på mormors bror Albert. Jag tror att han var 86 år gammal när han flyttade till ålderdomshemmet. (Innan dess bodde han i en stuga i skogen, en mil utanför samhället.) Han trivdes fint på hemmet - för som han sa, flickorna var så snälla (personalen alltså). Han hade alltid gott humör Albert. Tyvärr satte han en köttbit i halsen så det blev någon typ av inflammation. Han fick åka till sjukhuset för undersökning. Där blev läkarna så förvånade, för de hittade inga journaler på Albert. Han hade nämligen aldrig i hela sitt liv sök sjukvård tidigare. Läkarna frågade förvånat om han aldrig hade varit sjuk någon gång. Albert svarade då: Jo, jag har varit förkyld ett par gånger, och så har jag haft huvudvärk ett par gånger. Det är inte alla förunnat att leva friska så länge. Men Albert hade levt sunt i hela sitt liv, och var fullt rörlig. Tyvärr dog han en kort tid därefter  - p g a den där köttbiten. (Jag vet inte riktigt om det blev lunginflammation, eller något annat.) Annars vet man inte hur länge han hade kunnat leva. Hans far, min gammelmorfar, blev drygt 100 år!

Även i dag har vi underbart väder här - men kyligt (15˚ nu kl 11:20). I går på sena kvällsrundan var det bara 11˚. Stella frös så hon skakade. Jag fick stoppa henne innanför jackan. (Det är ju inte så viktigt att hon kissar och bajsar ute, eftersom hon lika gärna gör det på sin djurtoalett inne.) Tydligen frös Bonnie också. För när hon hade bajsat så vände hon tvärt hemåt igen. Hon brukar annars vilja gå åtminstone kvarteret runt. Eftersom jag också frös, så gick vi hem. Jo, det är lätt att vänja sig vid värme. På den tiden jag bodde i Sverige skulle jag nog inte tyckt att +11˚ var överdrivet kallt. Men nu tycker jag det...

PS:

Men mitt på dagen - i solen - då är det ganska varmt och skönt! Även i dag väntade vi till klockan 14 och gick bort till hundbadet. Det är roligt att se så glada hundarna blir när de får springa lösa!

Vov-vov-vov-voff alltså! En sådan bra dag det har varit i dag. Ja, först fick vi springa lösa, Stella och jag. Och det var vov-kul! Vi sprang, och sprang, och sprang. Men det var inte det bästa. Nej det bästa var att jag hittade en stor härlig klick med fågelbajs! Vov alltså så underbart den luktade!

Ja, jag var förstås tvungen att rulla mig i den också. Fågelbajs är ju en av mina favoritparfymer! Så jag ville förstås ta på mig lite. Stella hon bara tittade på. Hon är inte lika intresserad som jag av att rulla i fågelskit.

Sen kom vi fram till hundbadet. Fast i dag var det ingen hund som badade där.

Men vet ni sån tur jag hade? Jo, där hittade jag en till klick fågelskit som jag kunde rulla mig i! Vilken toppendag, alltså!

Vi var inte ensamma vid hundbadet, men eftersom jag såg att de andra hundarna var relativt små, så var jag inte orolig.

När hundarna får lov att vara lösa, så brukar de flesta hundmöten gå bra. Bonnie brukar ju ofta vara en riktig liten bitch när hon går kopplad, och möter andra hundar. Hon brukar försöka skälla ut dem rejält. Ibland gör hon (sorgligt nog) utfall mot andra hundar. Men inte när hon går lös. Se nedan så artigt och försynt hon vänder sidan till, och talar om för den andra hunden att hon är alldeles ofarlig. Men så gick hundmötet alldeles utmärkt. Synd att Bonnie och Stella inte får öva sådant lite oftare.

När hundarna hade nosat färdigt på allt (nåja, nästan nosat färdigt) så gick vi hemåt igen.

Försäljarna (många från Senegal) satt som vanligt och försökte sälja plagiat-väskor, Cd-skivor mm.

Och medan föräldrarna satt på uteserveringarna och restaurangerna, så sprang barnen omkring ock lekte. Jag såg även några barn som badade. Det är fortfarande 20˚ i havet...

Det märks ännu inte mycket av den annalkande julen här. Bara att affärerna har julskyltat, och fr o m helgen som var så har vi julbelysning ovanför gatorna här. (En annan sort än förra året.)

Men jag läste i tidningen Hus&Hem om Rille och Pehr Hante. Hos dem är det verkligen julpyntat! De tycker inte att det räcker med tusen juleljus, så de har 2 200 ljus i den ena av sina 24 granar. Nedan visar jag 4 foton från deras hem. Vill ni se ytterligare 6 så klicka på: http://www.husohem.se/Inredning/Jul/Rille-och-Pehr-har-Sveriges-mest-julpyntade-hem/#

Det är ju både häftigt och roligt på sitt sätt - men direkt snyggt tycker jag inte att det är... Det är liksom lite FÖR mycket! Annars får man ju ta ut svängarna lite mer än vanligt just över julen... Kanske vi behöver göra det emellanåt. Det är inte alltid som less is more.

14-12-09:

I dag är det åter vardag här i El Campello. Och själv får jag äta vad jag vill i dag utan att väga, räkna och anteckna! Det senare måste jag göra när jag håller diet. Jag ser inte på maten vad den innehåller, och ska man hålla sig under en viss gräns så... I går halvfastade jag enl 5:2. Jag kom upp i 303 kalorier av de max 500 man får äta. I dag måste jag äta fler kalorier för att inte ämnesomsättningen ska sjunka. Men nu när jag har slutat att äta socker och vitt mjöl så är det inte så lätt att veta VAD jag ska äta. Jo grönsaker, bär och frukt är ju självklart - likaså fisk och kyckling. Men vad ska jag äta i stället för bröd? Jag kan ta bara hårdost och paprika till teet, men finns det fler alternativ? Tipsa mig gärna! Jag vet att man kan baka bröd på mandelmjöl och fiberhusk. Men finns sådant att få tag på här i El Campello? Många frågor, och än så länge få svar. Jag behöver helt klart förkovra mig. Har ni tips på någon bra bok? Det här är ju en omställning som får ta lite tid. Det tar som bekant TID att etablera nya vanor - om de ska permanentas. I dag ska jag i alla fall äta lax till huvudmålet. Lax är både gott och nyttigt!

PS:

Jag har gått runt till häsokostaffärerna här, men ingen hade hört talas om vare sig harina de almendras (mandelmjöl) eller cáscara de psyllium en polvo (fiberhusk). En affär ska kolla om de kan beställa hem. Fast, efter att ha läst recept, ser jag att jag kommer att behöva kokosnöt-mjöl också. Jag vill kunna baka matbröd, men kakor kan jag klara mig förutan. Jag hittade en bok med just matbrödsrecept. Den verkar vara vettig, så den ska jag beställa (nu eller senare). I LCHF utesluter man ju socker och vitt mjöl, så det är på LCHF-sidor man kan hitta sådana här recept. Jag tänker inte leva efter LCHF, men utesluta de "vita gifterna" ändå. Och om jag inte vräker i mig frukt och bär så lär jag få i mig färre kolhydrater än tidigare. Däremot har jag aldrig varit särskilt glad för fett.

Mariann Andersson som har skrivit boken, har en blogg. Där kan man hitta flera olika typer av recept, se: http://mariannslchf.se/recept/

Annars har jag lekt med pip-bollar på vardagsrums-golvet. Bonnie och Stella har varit med och lekt... De hade säkert roligare än jag!

I läs-fåtöljen räknade jag till 7 gnagisar, som Bonnie har släpat dit. Nyss tog Stella en. Nog ser Bonnie ut att tycka att just den som Stella har - ser godast ut. De andra tycks i alla fall inte duga. Ett par minuter senare hade Stella ingen gnagis, medan Bonnie låg på de 6 för tillfället outnyttjade gnagisarna, och gnagde på den som Stella nyss hade haft. Är man störst, starkast och dessutom mamma så...

14-12-10:

I dag har jag farit runt som en tätting, men så har jag också hunnit uträtta en del. Först gick jag till apoteket och frågade om man kan lämna överbliven medicin där. Och det kan man! De hade t o m en särskild behållare i lokalen för detta ändamål. Bra! Sen gick jag vidare till posten för att posta en julklapp. Nummer-lappen jag tog visade att det var exakt 25 före mig i kön. (2 kassor.) Suck. Men spanjorerna tycks se det hela som en trevlig social sammankomst. Många spanjorer kom med sina julklappar i en plastpåse, köpte kartong på posten, och slog in paketen där. Det tog ju lite tid... Nåja, drygt 40  minuter senare var det min tur. Mitt ärende tog 1½ minut. Jag skulle bara betala portot (kontant, posten tar inte kreditkort).

Därifrån gick jag raka vägen till Aldi för att köpa yoghurt med 0% fett till Ulf. (Han kommer ju ner på lördag.) Och på hemvägen så letade jag efter julkort åt Ulf på Dompti, fast de hade slut. Efter mitt-på-dagen-promenaden med hundarna så gick jag till Mercadona för att handla lite frukt och grönsaker åt mig själv. Senare, när de hade öppnat igen efter siestan, gick jag till tobaksaffären och köpte frimärken. Det är olika dyrt beroende på hur stort kuvertet är. De flesta julkort har kuvert över spansk standardstorlek (max C6) - och kräver mer porto. Därefter gick jag till tidningsaffären där jag köpte julkort till Ulf.

På Mercadona frågade jag förresten expediten vad det är för skillnad på plátanos och bananas (som båda betyder banan). Hon sa att bananas var vilka bananer som helst, men plátanos kommer från Kanarieöarna och är således spanska och därför mycket bättre... Så nu vet vi det.

Jag googlade i dag på hur man lättast får bort te-avlagringar i tekoppar. Min började bli full av bruna ränder som inte gick av i disken. Av tipsen jag hittade provade jag att gnugga med salt (eftersom jag har salt hemma, till skillnad från en del annat). Det funkade bra, så nu är koppen vit igen på insidan.

Jag har också hunnit ta reda på lite om att köpa och sälja bostad i Spanien. När vi köpte den här lägenheten så fick vi betala 11% utöver köpeskillingen i skatt, avgift till notarien etc. Nu har den siffran höjts till 13%. Skulle man vilja sälja en lägenhet så ska man utöver mäklararvodet (ofta 4-5%) betala en skatt på ungefär 3000 €. Därtill kan komma vinstskatt på ca 21% (men bara om man tjänar på försäljningen, och man får dra av kostnader för notarie, inflation etc).

Och från det ena till det andra så tänkte jag på i dag, och har tänkt på tidigare - att spanjorer sjunger mer (och högre) än svenskar när de är ute och går för sig själva. Mest män! Många sjunger riktigt bra, och då blir jag glad av att höra dem. Många hantverkare sjunger när de jobbar. Sjunger vi svenskar mindre för att vi är blygare, mer inbundna? Eller har det med tradition att göra?

Jag har beställt matbröds-boken. Den kommer troligen på måndag. Hittar jag sedan bara ingredienser så ska jag prova att baka ett LCHF-matbröd. Jag saknar bröd.

I dag har jag unnat mig att äta ett par frukter. Och efter en måltid så tog jag ett xylitol-tuggummi. Jag har alltid tyckt om att ta ett xylitol-tuggummi efter maten. Det ger god smak i munnen och är bra för tänderna (motverkar karies). Men nu när jag har läst att xylitol är cancerframkallande så ska jag förstås sluta. Jag får borsta tänderna lite oftare i stället. Dock ska jag äta upp de tuggummin som jag har på lager. Jag tycker ju att de är som en liten god efterrätt efter maten (med bara 2 kalorier och 1 gram kolhydrat)...

Nej, jag har inte hunnit sitta ner alls i dag, men det ska jag göra en stund nu i kväll. I går började jag läsa boken Tango för vilsna själar av Lucy Dillon. Det är en typisk feel good-bok, full av klichéer, men mycket lättsam och trevlig. Eftersom jag gillar dans, är det extra trevligt att den handlar om en danslärarinna och hennes vuxna nybörjarelever (som alla har olika problem att tampas med). Trevlig och kravlös underhållning m a o. Sådan behöver jag emellanåt.

14-12-11:

Grattis på 6-årsdagen Bonnie!

VOV-vov-vov-VOFF! I dag är det min födelsedag! Vov alltså! Jag blir väldigt gammal, 6 år. Så långt kan jag inte räkna, men matte säger att det är 6 år jag fyller. Grattis på mig! Och jättemycket vov-vov-voff!

Ja, matte har redan sagt grattis. Och klappat och pussat mig. Men jag har INTE fått någon present än. Matte säger att jag ska få den senare i dag. Men jag tycker ju inte om att vänta. Det är vov-tråkigt att vänta! Helst vill jag ha en present bums nu meddetsamma! Ja, och så vill jag ha en sen också förstås. Bäst tycker jag om presenter som man kan äta upp! Ja, vov på er så länge!

Det är också Tangons dag i dag; Día Internacional Del Tango. Jag saknar ofta tangon, och längtar efter att få dansa. Det är underbart att dansa tango, till bra musik, tillsammans med en duktig kavaljer! Alldeles underbart! Jag har inte slutat, men det har blivit ett långt uppehåll. Alltför långt...

PS:

Jag tog ett par foton på soluppgången i morse, men det blir inte bra så här års eftersom solen är delvis skymd.

I dag halvfastar jag (5:2) och för att kunna göra det (utan att vare sig gissa eller fuska) så behöver jag följande:

Det är bekvämt nu, när jag är ensam här, för då kan jag låta allt detta stå/ligga framme. När Ulf är här så måste jag förstås ställa undan allt mellan varje måltid. Men med 5:2-metoden behöver jag bara väga och räkna 2 dagar i veckan. Jag räknar med att man efter hand lär sig hur mycket (litet) man får äta, så om ett år kanske jag inte behöver vågen och miniräknaren längre. Dessutom ska jag övergå till 6:1, sedan när jag har gått ner de sista 4 envisa kilona.

PS2:

Jag har satt på alla elementen här nu, även det i gästrummet och Ulfs rum (eftersom det drog därifrån). Jag vill inte frysa mer. (Jag fryser förstås ännu lättare nu när jag bantar.) Måtte jag nu klara att betala elräkningarna när de kommer! När jag inte har värmen på så är här bara 16˚ inomhus. Med elementen på har vi 19-21˚ beroende på väder och vind. Egentligen trivs jag bäst när det är över 22˚, men man kan ju inte få allt. Ute är det varmt och skönt, nu på dagen hela 20˚ (och 18˚ i havet). Dagens badpojke fotograferade jag när vi var ute på vår mitt-på-dagen-promenad:

Och här kommer ytterligare några foton från promenaden. Visst är blått vackert!

Voff alltså - så bra det känns att ha födelsedag! Ja, för matte fjäskar lite extra för mig. Annars brukar hon minsann bara fjäska för Stella. Ja, det tycker jag i alla fall. Men i dag bryr sig matte vov-mycket om mig, hela tiden. Och så tog hon vov-många foton på mig när vi var ute på luktrunda. Det är bara för att jag är så snygg, och tjusig, och vacker - och för att jag fyller år.

Jag poserade lite uppe på muren, men tyvärr kom Stella också med på fotona.

Fast sen, när vi hade gått väldigt långt, och kissat och nosat och sånt. Då gick vi hem igen.

Hemma fick vi mat. Den allra godaste sorten! Smask och drägel så gott det var. Jag åt upp hela min portion på bara 4 sekunder. Och sen, när Stella hade ätit klart, då tittade jag efter om det fanns något kvar i hennes gula skål. Men det fanns det tyvärr inte.

Matte är fruktansvärt elak. Ja, för kan ni tänka! Jag har fortfarande INTE fått min födelsedagspresent. Jag ska snart få den säger matte. Men det har hon sagt en vov-lång stund nu...

Tyvärr får Bonnie vänta en liten stund till. För om hon får hundgodis precis efter maten, då kan hon få ont i magen (eller kräkas). Vi har i stället lekt en stund med bollar (kasta-fånga-pipboll-leken). Tyvärr uppstår vissa problem eftersom Bonnie vill fånga ALLA bollar själv, och inte låter Stella ha en endaste. Jag försöker kasta 2 olika bollar till Bonnie, och 1 till Stella. Bonnie lyckas förstås inte ha mer än en i munnen åt gången, men hon hindrar (genom skrämsel-taktik) Stella från att ta någon ändå. (Jag brukar leka lite i smyg med Stella ibland när Bonnie sover hårt...)

Något helt annat. Jag såg nedanstående reklambild för kläder i dag, och blev illa berörd. Är det så här vi kvinnor ska se ut? Bröst som håller på att trilla ur urringningen, och max 40 cm i midjemått. Är det någon som på allvar tycker att det är snyggt? Det ser verkligen inte sunt ut i alla fall. Just på det här fotot har kvinnan ovanligt nog både rumpa och lår - på vissa andra ser benen ut som tändstickor, ovanligt långa tändstickor. Både ni och jag begriper ju att detta fotot, och andra liknande, är dator-bearbetade med fotoprogram. Men begriper alla unga flickor det också? Det är verkligen inte lätt att vara ung flicka/kvinna i dag - med alla dessa ouppnåeliga krav. På min tid var det Twiggy... (Där började mina komplex och min jo-jo-bantning...)

När kommer det idealet (för både kvinnor och män) som vi alla vet är bäst - och dessutom snyggast; Idealet att se FRISK och SUND ut! Någon gång måtte väl klokheten slå ut det kortsiktiga vinst-intresset - det får vi väl ändå tro och hoppas!

VOV alltså! Den var värd att vänta på! För vet ni vad jag fick? Jo en sån där vov-god tjurnerv! Smask och drägel alltså! Mmmm... Jag började gnaga BUMS! Ja, jag hann inte ens hoppa upp i fåtöljen. Man ska inte spilla någon tid på sådant, när man kan börja gnaga bums. Vov så gott!

Stella fick också en. Fast jag fattar inte varför. Hon fyller ju inte år.

Nä, nu har jag inte tid att skriva mer. Jag måste fortsätta att gnaga. Vov på er!

När jag tidigare i dag passerade Kina-butiken, så köpte jag en rosa mini-ros i kruka åt mig själv. Jag vet att de överlever ganska kort tid i så liten kruka - men de är så vackra! Den här luktar dessutom gott.

14-12-12:

I dag fick jag oväntade bekymmer. Jag skulle köra till Alicia och lämna en del saker som hon ska få. När jag vred om nyckeln så startade inte bilen (den som hittills har fungerat perfekt hela tiden). Motorn hackade lite svagt men gick inte att starta, och alla lampor lyste på instrumentpanelen. I sådana här lägen är det skönt att ha en pålitlig bilmekaniker tvärs över gatan! Han kunde komma inom 30 minuter och konstaterade raskt att batteriet är helt slut. Jag blev förvånad, eftersom jag inte på något sätt har märkt att det har blivit sämre. Senast jag använde bilen (för någon vecka sedan) så fungerade allt som det skulle, och bilen startade direkt. Mekanikern kommer hit efter siestan och sätter i ett batteri medan bilen står kvar i garaget. Det är ju jättebra att det går att lösa så enkelt. Vad det kostar är en annan sak. Vårt batteri är 6 år, och tydligen håller de inte hur länge som helst. Ibland hänger allt på en skör tråd... Sådan tur i oturen att detta hände i dag, och inte i morgon kväll när jag ska köra till flygplatsen för att hämta Ulf.      

PS:

Klockan 16:40 kom mekanikern och klockan 17:15 var batteriet bytt och bilen startade igen. Totalt kostade detta oss 130 €, varav 109 för batteriet. Mekanikern sa att nutida batterier normalt bara håller i 4 år, och om man har en bil med mycket elektronik (alla nya) så får man ingen förvarning - batteriet dör bara tvärt. Då har jag lärt mig det. Förr höll bilbatterier mycket längre - precis som allt annat. Men nu lever vi ju i ett konsumtionssamhälle och då är det meningen att saker och ting ska gå sönder - så att vi behöver köpa nya. Förr höll en spis i genomsnitt 21 år, på 80-talet låg genomsnittet på 14 år, och nu får vi vara glada om de håller 10 år. Och det är ju inte så att tillverkarna har sämre kunskaper nu är tidigare. Inget hushållande med naturresurser där inte...

Jag är jätteglad att jag har en fungerande bil igen! (Samt att batteriet la av när den stod här hemma i garaget.) Bilar är bra att ha! Jag ska nu till Alicia i morgon förmiddag i stället. Ibland blir ingenting som man har tänkt sig. Fast det kan bli bra i slutänden ändå!

14-12-13:

Luciadagen är det ingen som firar här, inte jag heller i år. Det är svårt att komma i stämning när man är ensam och solen skiner från en klarblå himmel. Ulf tillbringar dagen på resande fot. Han åkte hemifrån redan 09:30, och hans plan beräknas landa i Alicante 20:30. Nu bör han vara i London där han får vänta 2 timmar på att byta plan. Senast jag hörde något från honom var när han precis hade kommit ombord på planet till London. Han skrev att det var proppfullt och överbokat. Jag hoppas att allt går bra. Själv föredrar jag att resa direkt, utan mellanlandning. Men de här flygtiderna passade Ulf bättre.

Bonnie, Stella och jag gick till hundbadet även i dag. Vi ville passa på, för nu ska vädret bli sämre några dagar. Stranden är nästan tom, medan uteserveringarna är desto fullare.

Vov på er! I dag har det varit en toppendag! Först gick vi och nosade och kissade som vanligt längs El Paseo.

Eftersom det är lördag var det många små jollar ute och seglade.

Sen gick vi bort till hundbadet. Vov så kul! Där fick vi gå lösa som vanligt. Vi lekte jaga-leken en stund, men mest så nosade vi. Det luktar så vov-spännande där.

Och både Stella och jag passade på att kissa.

Jag hittar till hundbadet nu, så jag gick först och visade vägen.

Nästan bums så hittade jag en klick fågelbajs att rulla mig i. Vov så härligt!

Och sen gick vi ut bland gräset. Vov alltså, så mycket intressant det fanns att lukta på där! Det är vov-spännande att gå där.

Plötsligt, vid en buske, så hittade jag en vov-underbar doft. Det luktade rent ut sagt skit. Och kletigt var det. Det var inte fågelskit, och inte fårskit. Det var åsneskit! Ååh som jag nosade, och som jag rullade mig. Jag lyckades kleta in mig rejält i den underbara parfymen. Stella undrade vart jag tog vägen. Matte gick före, men Stella väntade på mig.

Jo, jag såg vad Bonnie gjorde. Och egentligen borde jag väl inte låta henne rulla sig i sådant. Det är ju jag som får besvär efteråt, med att tvätta bort det igen. Men hon har ju så roligt! Och hundar måste ju få vara hundar... Till slut kom hon...

Vi sprang en stund alla tre, jag först. Hundarna tycker att det är så roligt när jag springer tillsammans med dem. Sedan började vi gå hemåt igen.

 

En så vov-underbar dag, alltså! Jag kände mig så fin i min nya åsneskit-parfym!

På nära håll såg jag att Bonnie var ännu kletigare än jag först hade trott... Suck. Men å andra sidan såg hon väldigt nöjd ut.

Vi fortsatte hemåt.

När vi var nästan hemma så mötte vi min bästis Lluna. Hon blev väldigt imponerad av min exklusiva åsneskit-parfym. Vi hade sällskap ända hem, så Lluna och jag hann prata en hel del.

Och kan ni tänka? När jag kom hem så fick jag ännu mera roligt. Ja, för då duschade matte mig, och schamponerade pälsen. Jag tycker om att duscha! Fast tyvärr råkade matte duscha bort min fina åsneskit-parfym, och det var ju vov-synd. Men på det hela taget så har det varit en väldigt lyckad dag i dag! Vov-voff på er!

PS:

Konstigt nog har jag inte hört något från Ulf sedan han lämnade Arlanda. Han brukar annars vara noga med att höra av sig. Men hans plan har lämnat England och befinner sig just nu över Frankrike. Jag kommer att köra härifrån strax före klockan 20 för att möta Ulf i Alicante.

Jag tycker alltid att tiden går så långsamt när jag väntar. Delvis beror det förstås på att jag inte kan göra något annat - än att vänta. För om jag blir för engagerad i det jag gör - så glömmer jag både tid och rum. Och det vore ju inte så lämpligt i det här fallet... Ulf skulle säkerligen bli ganska besviken om jag inte stod i tid och väntade på honom när planet landar.

Jag ska köra hemifrån när planet passerar den spanska gränsen. Det brukar bli lagom.

Planet beräknas landa 20:28 enligt Flightradar.

Nu är det snart dags för mig att ge mig av...

PS2:

Klockan 21:30 kom vi hem Ulf och jag, och hundarna blev överlyckliga när husse äntligen kom hem igen. (Ulf hade både försökt mejla och sms:a från Gatwick, men ingetdera hade fungerat.)

14-12-14:

I dag är det den 3:e advent, men jag känner ännu inte någon julstämning. På något sätt känns det som om det är långt till jul. Kanske för att jag ganska nyligen gick klädd i shorts?

I dag är vädret gråare (ingen sol), och det är stor risk för regn. Men än så länge är det ljust, och några regnmoln ser jag inte. Ulf planerar att sätta upp sin julstjärna i vardagsrumsfönstret, och kanske jag också borde tänka på julpyntande. För det mesta tycker jag det är roligt att göra julfint, men i år känner jag för att vara lite sparsammare med pyntet. Fast den lilla julgranen måste vi bara ha, och det är klart att jag kommer att byta kuddfodral i soffan - så det ska nog kunna se "juligt" ut ändå.

PS:

Tidningen Hus&Hem har samlat läsarnas bästa gör-det-själv-idéer: http://www.husohem.se/Fixa/Gor-det-sjalv/Har-ar-lasarnas-basta-gor-det-sjalv-ideer/ Klicka på Stora bilder (överst) så får ni se 59 olika projekt med beskrivningar.

PS2:

I dag följde Ulf med oss på mitt-på-dagen-promenaden.

På långt håll såg jag 2 hundar i dubbelkoppel - som drog åt var sitt håll. Det är precis så det brukar gå till när jag sätter Bonnie och Stella i dubbelkoppel, vilket ju vore smidigt att använda annars. (Mina 2 är förstås mycket kortare eftersom de är avsedda för mindre hundar.) Man ska nog ha hundar av det följsammare slaget för att kunna använda ett sådant. Stella anpassar sig bra, men man kan ju inte precis kalla en så viljestark hund som Bonnie - för följsam... Någon gång emellanåt tränar jag dock mina små, för i vissa sammanhang kan det vara nödvändigt att hålla dem i en hand, och låta dem gå "tätare".

14-12-15:

Det började regna i går eftermiddag, och det regnar än. Tio mm har det kommit hittills, vilket är mycket för att vara här. Det är bara 13˚ ute (men 20˚ inne). Jag känner mig lite ruggig och frusen (delvis för att jag halvfastar i dag). 5:2-metoden är väldigt bra för hälsan, men jag går inte ner i vikt (men lite i fettprocent - i dag: 51,2 kg och 25,9%). Ändå har jag inte ätit särskilt mycket de övriga 5 dagarna. Jag blir förmodligen tvungen att återgå till LCMF om jag vill bli av med de sista överflödiga kilona. Om inte jul- och nyårshelgerna vore i antågande, skulle jag förmodligen sätta fart bums. Nu känns det som om det lönar sig bättre att börja efter nyår... (Jag har lovat Ulf att äta "normalt" på jul- och nyårsafton, och på lördag är vi bortbjudna och då vill jag förstås också äta av allt.)

PS:

Det börjar klarna upp! Så bra, för nu är det dags för hundarnas och min mitt-på-dagen-promenad!

   

PS2:

Här kommer några foton från vår promenad. Inåt land (och norrut) var himlen blå med vita moln, men över havet (och söderut) var den fortfarande mörkgrå - och som vanligt hade en del sand spolats ut i havet.

 

 

Spanienkännaren Thomas Gustafsson har kommit ut med en ny bok som handlar om Spaniens fiestor. (http://www.spanienportalen.se/)

Just den boken är jag inte så intresserad av, men jag borde faktiskt köpa hans 2 tidigare böcker, Spanien en färd genom historien och Spanien en stat flera nationer. Det verkar vara matnyttig och allmänbildande läsning. Jag kommer säkert att beställa dem längre fram, men nu före jul har jag inte råd.

Förresten kom min bok Baka matbröd med LCHF i dag. Nu ska jag bara få fatt på de rätta ingredienserna också - sen ska här bakas.

Nu vet jag att Bonnie fyllde 40 år häromdagen, och att Stella fyller 28 i februari, se nedan. 

PS3:

Jag har glömt att berätta, att när jag var på Casa shop härförleden, så köpte jag 4 "stol-tomteluvor" till våra matbordsstolar. Så dem måste jag förstås använda i år. Både Ulf och jag tycker att de ser roliga ut, och de kostade inte mycket.

I Smarta sakers senaste nyhetsmejl såg jag att de har särskilda kakformar om man vill baka en liten pepparkaksgran. Det kanske inte är så dumt om man inte har plats till en riktig gran. Det ger ju onekligen lite julstämning.

De säljer också hörselskydd för hundar, kanske bra att ha inför nyårshelgen om man har en skotträdd hund. (Fast här är ju nyårsafton en av de få helgdagar då spanjorerna inte "pangar"...)

Många som tillämpar 5:2-dieten fördelar sina max 500 kalorier (600 för män) på bara 1 eller 2 mål. Själv äter jag gärna 4-5 som vanligt, och då blir det förstås inte så mycket åt gången. Mellanmålet nedan (grönt chai-te med lättmjölk, 17% ost och paprika) innehöll 78 kalorier.

I morgon planerar Ulf och jag att åka till Ikea i Murcia. Han vill köpa Janssons frestelse och några led-lampor, och själv vill jag köpa: 1 Helmer-hurts, 2 taklampor (till hallen + vardagsrummet, jag ska titta på Årstid, Söder och Kroby), 2 Billy överhyllor, och en stegpall Bekväm till köket (eftersom kökspallen av plast har gått sönder). Dessutom ska jag titta på skrivbordsstolar, för det har Ulf lovat att jag ska få en av honom i julklapp - kanske Lillhöjden, Skruvsta, Gregor (vita) eller Fjällberget (björk). Stolen jag har nu är varken skön, ryggvänlig eller snygg - så jag hoppas hitta en som känns skön (särskilt för ryggen). Om jag får tag på allt som står på min inköpslista, så har jag i princip alla möbler jag behöver sedan. Nästan i alla fall, för jag letar efter en grund (max 32 cm) byrå eller buffé (med många lådor) att ha i vardagsrummet - men en sådan har jag inte hittat någonstans ännu. Men jag kan mycket väl tänka mig att åka till Ikea till våren också - bara för nöjes skull...

14-12-16:

Utfärden till Ikea tog totalt 4½ timme, så längre behövde hundarna inte vara ensamma. Allt gick bra! Först gick jag direkt till tag-själv-lagret och plockade åt mig Helmer, Bekväm och 2 Billy, betalade 100 €, och gick ut och la varorna i bilen.

 

Sedan gick Ulf och jag tillsammans den snitslade banan genom varuhuset. Ulf hittade de led-lampor han ville köpa, och jag hittade vad jag ville ha. Jag valde efter mycket provsittande skrivbordsstolen Skruvsta. Jag tycker att den är vackrast, men trodde inte att det skulle vara just den som är skönast. Den ser ju inte så ergonomisk ut. Och för all del, den blir ännu skönare med en liten babykudde i svanken. Men den är mjuk och skön att sitta i, och inte för stor åt mig. Sen är det ingen nackdel att jag tycker att den är snygg, men det var inte det viktigaste i det här fallet.

Jag har gillat modellen alltsedan Ikea hade den på framsidan av sin katalog år 1967. Då hade jag velat köpa den blå, men tyvärr visade det sig att den var grön i verkligheten. De hade använt blå belysning vid fotograferingen, fick jag reda på när jag året därefter praktiserade som fotograf på Ikea i Älmhult.

Den näst skönaste stolen för mig är Fjällberget. Den är förvånansvärt sittriktig, men ganska hård - och så saknar den hjul.

Jag provade flera andra, bl a de nedan, men ingen passade min rygg (ingen gick att justera för svanken), och de som liknar kontors-arbetsstolar har för stort sittdjup för mig. (Jag såg ut som ett barn som provar pappas stol...)

Skrivbordsstolen fick jag i (för tidig) julklapp av Ulf! Jag blev förstås väldigt glad!!! Dessutom fick jag lamporna nedan; Årstid (t v) som ska sitta i vardagsrummet ovanför soffan, och Söder (t h) som ska sitta i hallen här nere.

     

Jag passade också på att både fotografera, samt mäta ut, var hålen sitter i de nya Billy-hyllorna. Jag hade ett pappersark med där jag ritade en mall. Nu blir det lätt för mig att borra nya hål på rätt ställe, när jag ska montera dörren på Ulfs bar-skåp. Jag kunde också konstatera att hyllorna nu har en ny modell av hyllbärare. (De ser bra ut, men man kan alltså inte längre flytta ett hyllplan från en bokhylla till en annan, om de inte är av samma "årsmodell".)

    

På Ikea i Murcia säljer de lösa huvudgavlar till sängar. Nu har de också fått in modeller för enkelsängar. Det önskar jag mig till min säng. Någon av de 2 modellerna nedan, skulle passa bra. Den vänstra, Herefoss, är i trä och den högra, Borgann, är tygklädd. De kostar 79 resp 69 €, vilket får anses vara överkomligt. Båda modellerna är avsedda att ställas direkt på golvet och kan sedan fästas i väggen om man vill (annars står de ju på plats om man skjuter sängen intill). Tyvärr finns sänggavlarna (cabecero på spanska, efter cabeza = huvud) varken i katalogen eller på webben, och jag glömde att kolla höjderna (som stod på baksidan av lapparna). Kanske jag kan köpa en gavel till våren?

Jag är nöjd med Ikea-besöket, men Ulf blev lite besviken - för i år har Ikea ingen Janssons frestelse. (Men han passade på att köpa 2 sorters sillinläggningar, och lite annat smått och gott på matavdelningen.)

Jag har glömt att berätta att jag häromdagen lärde mig ett nytt uttryck på spanska, nämligen spanskans motsvarighet till; Klara, färdiga, gå! Det heter; Preparados, listo, ¡ya! Uttrycket lärde jag mig i min spanska heminredningstidning, där det stod överst på en sida som handlade om julförberedelser. Just sådana här uttryck är svåra att översätta annars, för det går ju bara att slå upp ett ord i taget i ordboken - och ordet skulle förstås ha blivit översatt med ir, andar eller caminar. Där ser ni så nyttigt det är att läsa heminrednings-tidningar!

14-12-17:

Jag har migrän i dag. Den började i går eftermiddag. Dock är den av det lindrigare slaget, så jag fungerar något så när. Jag har i alla fall monterat min skrivbordsstol, och sitter skönt i den nu när jag skriver. Resten får vänta så länge, fast jag siktar på att hänga upp taklamporna under dagen. Ute skiner solen från en klarblå himmel, och det väntas bli 17-18˚ varmt i dag. Det kanske blir en bra dag trots dunkandet i vänster tinning...

PS:

Det är nog inte min dag i dag. Först körde Ulf och jag in till Alicante. Jag hade fått ett nyhetsmail från Casa shop i förrgår med tidningkorgen nedan, som jag tänkte köpa för att ha vid min läsfåtölj. Men de hade inte korgen hemma (och verkade varken ha haft den, eller vänta hem den), så vi fick åka därifrån med oförättat ärende. (De hade liknande, fast mindre och enfärgade, men dem ville jag inte ha.)

 

Vi körde vidare till Carrefour. Där skulle jag köpa en sak som visade sig vara slutsåld (fast den finns i broschyren vi fick i går). Nåja, jag köpte en sådan där god Cántabra-sallad med ägg, tonfisk, oliver, tomater mm, så något fick jag ju ut av besöket.

Men Bonnie och Stella har haft desto roligare. Mitt på dagen gick vi till hundbadet där de fick springa lösa. De jagade varandra en god stund och såg lyckliga ut. På hemvägen verkade de vara aningen trötta i tassarna, för då gick det inte så fort.

Min migrän håller i sig, men är fortfarande hanterbar. Ännu har jag inte börjat montera ihop en lampa ens... Men det kommer ju en ny dag i morgon.

14-12-18:

Ännu en migrändag... (Det är väl 72-timmarsvarianten som vanligt.) Men solen skiner från en klarblå himmel!

PS:

Migränen håller i sig (och har nästan blivit värre), men det är underbart ute.

På vår mitt-på-dagen-promenad träffade vi Kiko. Josefina har nyligen beställt en röd Puppia-sele åt honom, efter att ha sett Bonnies och Stellas selar. I Sverige kostar en Puppia-sele normalt 325:- i internetbutikerna. Här kan jag köpa direkt från den spanska grossisten och betalar då bara 17-20 € per styck (beroende på modell), och får dem portofritt hemskickade inom 24 timmar. Jag har beställt var sin fodrad röd vinter-sele åt Bonnie och Stella, men grossisten har inte fått in dem än. De kommer troligen i början på januari. Det är en så bra modell det här. Jag ville förstås fotografera Los tres amigitos en rojo (de tre små vännerna i rött), men försök själva få 3 hundar att sitta stilla och titta åt samma håll så får ni se hur svårt det är... Här kommer mina försök:

Vov och voff på er! I dag när vi var ute på luktrunda så träffade vi Kiko! Han hade lika fin väst på sig som Stella och jag hade. Matte fotograferade oss. Jag blev sötast på fotona som vanligt. Ja, Stella är också vov-söt förstås, för hon är ju min dotter. Men jag tycker faktiskt att jag är allra vov-sötast själv. Och Kiko är ju en pojke, och dom kan aldrig se lika söta ut som vi flickor.

Kiko är alltid så rufsig i lugg-pälsen, att man inte kan se ögonen på honom. Fast det gör inte så mycket. Nä, för han nosar ändå mycket bättre än han ser.

När jag var liten så lekte jag med Kiko, men det har jag slutat med nu. Bara för att killar är så barnsliga. Fast vi brukar alltid prata lite när vi ses. Och jag tycker mycket om Kikos matte. Ja, för ibland bjuder hon mig på hundgodis! Bra va! Vov-vov-voff då!

Jag har tvättat en omgång tvätt, och monterat den ena lampan (men ännu inte hängt upp den). Allting går lite långsammare när huvudet värker. Men jag sitter bra i min nya skrivbordsstol, så jag slipper få ont i ryggen... Det gäller att tänka positivt!

PS2:

Lampan i nedre hallen sitter nu på plats. Det blev jättebra!

Däremot stötte jag på problem när jag skulle montera den andra lampan. Jag tog för givet att upphängnings-anordningen var flexibel, eftersom lampan säljs både i Spanien och i Sverige. Men den här är avsedd för fast montage (med 2 skruvar), och går alltså inte att hänga på en krok. (Och vi har ju bett elektrikern byta till svenskt system här...)

Jag skulle gissa att själva "metalldelen" som man ska fästa i taket ser annorlunda ut på lamporna som säljs i Sverige. Att det helt enkelt är olika delar monterade inuti kåpan, medan allt annat är lika. Jag ska skriva till svenska Ikea och be dem skicka en "svensk" del. (Om de har...) Annars måste jag försöka borra ett hål i den här metallbiten, eller fästa något annat mellan skruvhålen (en kraftig metalltråd?). Jag har provat att vända metallbiten på sida, samt upp och ned, men det gör inte saken bättre. Jag har tagit fram ett omonterat armaturdoslock för att mäta med... Den lilla sladden med han-kontakt på har jag satt dit själv, för där fanns bara en "sockerbit". (Den är precis som armaturdoslocken inköpta på Clas Ohlson.)

Hur som helst så kommer lampan inte på plats i dag, och det var ju synd. Vi får klara oss ett tag till med fönsterbelysningen som hänger provisoriskt över soffan. Nåja, den lyser i alla fall.

När jag i går köpte hundmat åt hundarna (Royal Canin Chihuahua Adult) så fick vi en present på köpet. (Och expediten var så snäll så hon gav mig 2 eftersom jag har 2 hundar.) Det var små mjuka röda pälsfodrade mini-filtar. Många gånger brukar man få något skräp som present, men de här blev både hundarna och jag glada för. Bonnie och Stella väljer att lägga sig ovanpå dem, när de ligger i fåtöljen, eftersom de gillar att ha något under huvudet. (De har själva krafsat till filtarna så det ska bli optimalt.)

PS3:

Jag har jobbat på. Först monterade jag den hopfällbara trappstegspallen. Om jag sedan (en annan dag) kan montera väggfästet också, så kan jag hänga pallen på väggen. Praktiskt och bra. (Fast jag måste borra i kakel.) Därefter gav jag mig på taklampan. Jag har delvis lyckats, men en del återstår. Jag skruvade bort "metallbiten" och satte fast en sladdupphängare på sladden.

Så nu har jag kunnat hänga upp taklampan. MEN, den silverfärgade kupan högst upp glider förstås bara ner. Normalt brukar det vara något att skruva åt nertill, för att den ska kunna spännas mot taket. Men det finns inte här. Vad jag ska kunna sätta dit för att kåpan ska hålla sig på plats vet jag ännu inte. (En ståltråd mellan skruvhålen som jag kan haka på kroken? Fast hur får jag det tillräckligt spänt? En spiral? Tejp håller knappast.) Goda råd emottages tacksamt!

   

Lampan hängde alldeles för långt ner, så på sista fotot har jag hissat upp den (men ännu inte hängt sladden i snygga böjar). Den "överblivna" sladden kan omöjligt få plats i kåpan. Men ni ser att lampan går att tända i alla fall. Steg 1 är alltså uppnått, och resten är finjusteringar. Jag hoppas kunna fixa det före jul...

Den enda lilla julstämning vi har hittills är Ulfs julstjärna som hänger i vardagsrumsfönstret. (Ja, och så tre hyacinter och en pytteliten röd julstjärna som står på matbordet.)

14-12-19:

Dagarna går, julen närmar sig med stormsteg, och jag har inte ens burit upp julpyntet från källarförrådet än. Fast å andra sidan säger traditionen att man ska klä granen på lillejulafton, och till dess är det ju hela 4 dagar...

Migränen är svag i dag, så jag räknar med att den försvinner under dagen. Det är roligare att vara utan den! Även i dag skiner solen från en klarblå himmel, och det är redan (12:05) 18˚ varmt! (Och det ska bli 20˚ i dag!) Om en timme så ska jag gå ut med hundarna.

Ni stressar väl inte alltför mycket inför julen? Det är mindre viktigt med storstädning, julbak, julskinka och julkapppar - än att ge kvalitetsTID åt sina nära och kära! Det vi minns några år senare, är ju inte maten, eller "hur fint det såg ut" - utan hur roligt vi hade tillsammans! Trevligt umgänge, tid tillsammans, lekar med barnen, omsorg och kärlek, är de finaste gåvor vi kan ge!

I dagens reklam från Achica såg jag de här trevliga knopparna (set om 8 st). De skulle vara snygga på min hallbyrå! (En av de turkosa har gått sönder.) Fast just nu vågar jag inte lägga pengar på något "onödigt". Jag ska ha råd både till några (få) julklappar och till elräkningen...

Vi har mycket att lära av våra hundar! De kan verkligen fånga dagen - och leva i nuet! Här njuter Stella i solen på balkongen:

PS:

Det var alldeles underbart ute på vår mitt-på-dagen-promenad. Jag hade sandaler och uppkavlade ärmar (och inget ytterplagg). Och migränen är nästan helt borta! Tänk att det kan vara så här varmt och skönt så nära jul! Även i dag gick vi till hundbadet vid Rio Seco. På vägen dit passerade vi restaurang Seis perlas (Sex pärlor). Som de har julpyntat - har i stort sett alla andra restauranger och affärer också pyntat. En röd nålfiltmatta (som kommunen tillhandahåller) utanför entrén, och sedan några julstjärnor i krukor. Det ser trevligt ut.

Blå himmel, och blått hav, kan jag aldrig få nog av. Jag blir glad av att se de härliga färgerna!

En man höll på att träna sig att stå upp på en SUP-bräda. En annan man hjälpte honom. Han som tränade trillade i oupphörligen, men klättrade upp på brädan igen och fortsatte att öva. Skam den som ger sig...

Vov på er! Ååh så vov-roligt vi har haft det i dag! Vi har nosat, och kissat, och sprungit - borta vid hundbadet där hundar får vara. Ja, och så lite på den stranden där vi inte får vara. Vov så roligt vi hade, Stella och jag. Matte hon bara tittade på i dag. Hon får skylla sig själv som inte ville nosa tillsammans med oss.

Ser ni att jag står på händer när jag kissar? Det kan jag! Bara för att jag är så stark. Och så har jag bra balanssinne också. Jag kan nästan allting jag!

Vi sprang så vov-fort, Stella och jag, att vi nästan flög fram!

Fast vi sprang inte hela tiden. Nä, för vi nosade också. Där finns så mycket spännande att nosa på!

Jag visade Stella var vi skulle nosa.

Men sen så gick vi ända fram till hundbadstranden.

Och tänk! Där luktar det ännu mer spännande.

Och tänk sån tur jag hade! Jag hittade en klick fågelskit som jag kunde rulla mig i!

Vov alltså! Det här är livet när det är som bäst! Tänk att få rulla sig i fågelskit - och bara njuta! Fast Stella, hon bara tittade på.

Ååh - så vov-ljuvligt det är, att rulla sig och rulla sig!

Men till sist så tröttnade Stella och matte på att vänta. Så då gick vi hemåt igen.

På hemvägen mötte vi min bästis Lluna! Vi hade sällskap hela vägen hem till oss, så Lluna och jag hann diskutera en hel del viktiga saker. Mat och sånt. Vi tycker båda mycket om mat. Fast Llunas matte tvingar aldrig Lluna att banta - som min matte tvingar mig. Så Lluna är lite tjock. Jag vill också äta vov-mycket och bli tjock!

Men matte säger, att om man är tjock - då kan man inte springa lika fort. Och jag vill ju kunna springa vov-fort! Ja, i alla fall fortare än Stella. Ja, vov så mycket då! Vov-voff!

När vi kom hem så gav jag MariPaz min gamla skrivbordsstol. (Jag hjälpte henne att bära hem den till sig.) Det är kul om det man själv gallrar ut, kommer någon annan till glädje! Ännu har jag inte gjort någon som helst nytta i dag. Men jag är ju pensionär - och det kommer ju fler dagar...

14-12-20:

Det verkar som om 5:2-dieten har en positiv inverkan på fettprocenten. Och det är ju viktigare för hälsan att få en lägre fettprocent, än att få en lägre vikt. I dag visade vågen 50,2 kg och 24,8% fett. Alltså fortsätter jag så här. Fast just i dag tänker jag äta - både aningen för mycket och aningen "fel"! Vi är nämligen hembjudna till Birgitta och Mariano i eftermiddag, på spanskt-svenskt julbord. Och jag tänker inte nöja mig med att titta på när de andra äter. Det är ju ingen katastrof att äta "onyttigheter" vid enstaka tillfällen - så länge man inte äter sådant var dag. Det ska bli roligt att träffa Birgitta och Mariano igen! (Eftersom de har katt, så får Bonnie och Stella stanna hemma. Det blir lugnast så!)

PS:

Vi tillbringade flera timmar hos Birgitta och Mariano! Vi hade så trevligt att vi glömde tiden. Vi åt förstås en massa god mat också. (Vi blev bjudna på mer än vad som syns nedan.) Jag hade kameran med och tog ett foto av det dukade buffé-bordet när vi kom.

Men sedan hade vi så mycket att prata om - att jag helt glömde bort min kamera. (Annars tog jag förstås med den för att fotografera Birgitta och Mariano - inte maten.) De är väldigt trevliga båda två, och Ulf och jag trivs i deras sällskap. Vi bestämde att vi ska ses igen efter helgerna. Nästa gång vi ses så kommer jag förhoppningsvis ihåg att fotografera dem. (Men ni har sett dem en gång här i min dagbok.)

Det är trevligt att kunna umgås på svenska språket, samtidigt som Mariano kan hjälpa oss med de spanska ord vi behöver lära. Men när vi en stund talade om fåglar, så kom faktiskt jag på snabbare än Mariano - att koltrast heter (el) mirlo på spanska. (Det är nästan den enda vilda fågel som jag kan det spanska namnet på, men det är en annan femma.) Jag ser redan fram emot att träffa Birgitta och Mariano igen!

När vi kom hem hade Bonnie och Stella varit ensamma 5 timmar, så jag gick genast ut med dem. Och nu sitter jag med 2 hundar i knäet - för de känner sig lite kelna...

14-12-21:

OJ, så dagarna rusar i väg. Det är redan den 4:e advent.

Det är hög tid att skicka ut årets julmejl - och jag som inte ens har tagit julfotot än... Räkna med att ni får det i sista stund.

Jag har inte heller burit upp lådorna med julpynt från källarförrådet. Men jag har i alla fall plockat fram mina jul-kuddfodral och juldukar. Alltid något. Häromdagen visade jag er, att jag hade köpt tomteluvor till våra matbordsstolar. Jag tycker att de luvorna är stora. Men det är förstås ingenting mot den luva man sätter på Kärnan i Helsingborg varje år. Där kan man tala om STOR tomteluva! Rolig idé! Visst ser det trevligt ut!

   

   

PS:

När Ulf var ute och gick i dag så passerade han El Campellos stora julgran vid Casa Cultura. Han tog ett foto:

När granen är tänd på kvällen ser den mer ut som en riktig gran. I dagsljus syns det tydligt att den är konstgjord. Det har förstås sina skäl - det växer inga granar här...

Själv har jag burit upp en del av julpyntet från förrådet, och därefter strukit juldukar samt jul-kuddfodral. Men själva julpyntandet har jag ännu inte börjat på. Inte heller har jag förberett julfotot. Däremot gick hundarna och jag en lång promenad tillsammans mitt på dagen. Det har varit 18˚ varmt i dag - och solsken.

PS2:

Jag har börjat ta fram en del julpynt, och provar var dukarna och julpyntet passar bäst - samt vad jag ska välja att ha framme (av allt jag har). Granen kommer i år att få stå på piedestalen vid fönstret.

Ni får väl se sedan, hur det blir. Jag hängde förra årets jul-gåva från Royal Canin på ytterdörren:

Om ni någonsin skulle bli osäkra på vilken knapp ni ska trycka på nere i porten - så kom ihåg att Q är den enda bokstaven i alfabetet som har svans! Det vet ni om ni har läst barnboken Stackars lilla Q av Maria Gripe. Lilla Q är mycket stolt över sin svans, men ledsen över att han så sällan får vara med i böcker (jämfört med de andra bokstäverna)...

Hundarna är förstås våra vackraste julprydnader...

14-12-22:

I dag på morgonpromenaden gick vi bort till Mercadona. Vi vet att hemlöse Rolf, som jag har berättat om, brukar sitta där och spela gitarr på förmiddagarna. Jag gav honom ett litet kuvert med en julklapp i. Han blev glad när han såg att jag kom ihåg hans namn, och hade skrivit det utanpå kuvertet, men han valde att vänta med att öppna det. Inuti låg ett svenskt julkort med hälsning från Ulf, mig och hundarna, 20 €, samt en liten julgran av papp som jag tänkte att han kan hänga i sitt tält. (Om han uppskattar den senare vet jag inte, en kvinna skulle ha gjort det, men en man?) Ulf och jag tycker att det känns bra att ha gett denna lilla julgåva, och hoppas att det kan göra någon liten skillnad. Det kan ju inte vara alltför kul att fira jul ensam i ett tält när det bara är 10˚ om nätterna.

Jag ska fortsätta med mitt julpyntande under dagen - och så måste jag ta någon form av julfoto. Jag funderar på att bara fotografera Bonnie och Stella i år, men Ulf tycker att vi också ska vara med - som vanligt.

Jag läste i morse följande tänkvärda dikt av Kent Andersson:

STEGET

Jag måste ge mig själv en dag, då min tanke strövar fritt.
En dag då jag tar mitt första steg och vet att steget är mitt.
Jag vill vakna upp i ett eget rum
och resa mig upp, och stå
på golvet en stund, och fråga mig själv
åt vilket håll jag vill gå.

Ett steg i sänder!
Sedan ett steg till!
Det blir härligt att se vad som händer
när man går åt det håll man själv vill!

Jag måste fråga mig själv vem jag är
och varför jag gör det jag gör.
Jag kan inte leva med dörren stängd
om mitt liv står därutanför.

Och ropar man på mig från alla håll så svarar jag: - Vänta en stund!
Idag vill jag följa min egen röst. Idag är jag ingens hund!

Ett steg i sänder!
Och sedan ett till!
Det blir härligt att se vad som händer
när man går åt det håll man själv vill!

PS:

Nu har jag julpyntat klart. Jag känner mig inte alltför inspirerad i år, så det blir bara ett minimum. (Jag har inte ens lust att sätta upp julgardinen, fast jag tycker att den är så fin.) Så här blev det:

Stella tycker att vi är urtråkiga i dag. Husse läser tidningar på datorn, matte julpyntar, och inte ens Bonnie vill leka med henne.

Men nu ska vi snart gå vår mitt-på-dagen-promenad, så då får hon lite att göra. När vi kommer hem igen så måste jag ta årets julfoto, annars blir det för sent! Jag har tagit fram våra tomeluvor...

Linda mejlade bilden nedan. Det ligger en viss sanning i det hela (även om man aldrig ska dra alla över en kam)...

Vov-vov och voff! I dag när vi var ute på luktrunda, då såg jag Lluna komma gående med sin matte. Lluna blev glad när hon såg mig, så hon kom fram och hälsade.

Och sen kom Lea, så då hälsade vi också på varandra. Fast Lea är lite blyg, så hon kommer aldrig ända fram. Men vi sa vov till varandra! 

Och sen, sen kom en kompis till Lluna. Så då hälsade Stella och jag på henne också. Och sen kom Lucky! Och då var vi så vov-många hundar att jag inte kunde räkna oss längre. Vi sa förstås vov till Lucky också.

Men sen, när våra mattar hade pratat en stund - då gick vi vidare. Ja, för matte tyckte nödvändigtvis att vi skulle gå en lång luktrunda. Så jag följde med en bit innan jag sa ifrån. Ja, att jag tyckte att det räckte med motionen - och ville hem och äta lunch-mat. Vi får ju så god lunch-mat Stella och jag. Så det är klart att jag hade vov-bråttom hem. Ja, vov på er då!

Lilla Lea (en trottoarkant hög) är en av få yorkies i El Campello som dagligen får pälsen borstad. Många hundar vi möter tycks aldrig bli vare sig borstade eller badade. En malteser t ex, är ju vackrare med skinande vit päls, än med en tovig och smutsbrun... Lilla Lea får stå ut med mycket passiv rökning, annars har hon det bra.

Våra husdjur (hundar, katter, fåglar, smådjur etc) är helt utlämnade till vårt godtycke - så det gäller att vi tar vårt ansvar och gör så gott vi kan. Fullständigt perfekta mattar och hussar blir vi förmodligen aldrig - men förhoppningsvis bra!

Julfotot? Nej, det har jag ännu inte tagit. Men nu har jag tagit fram kameran också!

PS2:

Nu har jag tagit julfotot! Jag fotograferade bara hundarna - det är betydligt enklare så. Det är omständigt att byta om till julrött från topp till tå. Det är bökigt att palla upp kameran på en hög pall, sätta den på fördröjd utlösning, rusa och sätta sig, rätta till kjolen, försöka få hundarna att titta in i kameran, och le...(innan de 10 sekunderna har gått). Och så upprepa detta ett 10-tal gånger i hopp om att åtminstone ett av fotona ska bli bra. Så att ta foton på enbart hundarna borde vara enklare - i alla fall i teorin...

Fast verkligheten är en annan. Se försöken nedan:

   

Fotot nedan är det enda jag lyckades ta, där båda hundarna faktiskt har sina tomteluvor på sig - samtidigt. (Om luvorna inte trillade av själva, så hjälpte hundarna dem på traven...) Fast just det här fotot har ju en del andra brister...

Det är förstås svårt att få hundarna att förstå vitsen med julkläderna. Det är visserligen enklare att få dem att titta in i kameran när man själv befinner sig bakom densamma, men att få dem att sitta stilla och se glada ut - det är inte lätt. Och att få de små tomteluvorna att sitta kvar på hundarnas huvuden är näst intill omöjligt. (Jag gav upp till slut. Om jag ser små tomteluvor som passar hundars huvuden - då ska jag köpa sådana, så vi har funktionellare luvor till nästa år.)

Tja, fotona nedan börjar bli acceptabla, men är förstås inte bra. (Och det hade varit sötare med tomteluvor!)

Ett säger ett foto blev bättre än de ovan - och det är förstås det jag tänker använda. Så just det fotot får ni inte se i förväg. Ni, vars mejladresser jag har, kommer att få ett julmejl - och ni andra får nöja er med en hälsning här (i morgon).

Ni tänker väl på att fr o m i morgon så blir det ljusare igen! Det är ju vintersolståndet i dag. Alltså går vi mot ljusare tider (vilket förstås är lättare att tro på när man bor i soliga Spanien)!

PS3:

Nu har jag fått svar från Ikea! Den övre lilla metallgrejen som sitter i lampan Årstid - ser inte likadan ut i Sverige som i Spanien (se illustrationen nedan, och jämför med fotot). Nu har jag bett Ikea att skicka mig en "svensk" del. Hoppas att de gör det - för då blir det lätt som en plätt att skruva upp lampan sen!

14-12-23:

Dagen före dagen...lille julafton! Det är hög tid för mig att önska er alla som läser min sida - en riktigt God Jul!

Så här (nedan) såg julmejlet ut som jag skickade ut i går. (Men nedan var jag tvungen att kopiera det i två halvor för att få med hela, och så var släden och granen animerade i originalet.) Ett par fick jag tillbaka från Postmaster med texten Undeliverable etc, för att mejladresserna inte längre är aktuella. Det är bra synd att det inte finns en katalog på internet med människors mejladresser - för då kunde jag ha mejlat till flera, t ex gamla vänner vars mejladresser jag inte har (och som jag inte har kontakt med längre). Det blir liksom inte av att skriva pappersjulkort...

Och så kan jag berätta att vågen i morse visade 49,9 kg och 24,4% fett. Tyvärr kommer den säkerligen att visa mer efter julhelgen. Dels ska jag äta julbord med Ulf, och dels köpte vi en ask Aladdin på Ikea. Och jag brukar tyvärr inte nöja mig med 2 chokladpraliner. Det kan bli 10! Ja, och sedan kommer nyårshelgen då vi planerar en 3-rätters middag... Men det är förstås bara att ta nya friska tag sedan. Jag är i alla fall ute i god tid före bikinisäsongen... Några gånger om året så måste man få äta lite "fel" och lite för mycket! De gemensamma måltiderna vid festliga tillfällen utgör trots allt en viktig bit av vår kultur!

Jag gick inom turistbyrån i förmiddags och frågade om kalendrarna för 2015 hade kommit. Men de kommer inte förrän i mitten av januari. Det är samma visa varje år. Jag förstår inte varför kalendrarna inte kan komma innan de ska börja användas.

Stressa nu inte i sista minuten - utan låt julefriden börja redan i dag!

PS:

På vår mitt-på-dagen-promenad såg jag några som låg på stranden och solade, och en man som badade. Just nu är det faktiskt varmare i havet (20˚!) än på land (14-16˚ i skuggan). Jag tog några foton på Bonnie och Stella, iklädda sina jultröjor. (Det gäller att passa på att använda tröjorna, de är ju bara gångbara 3-4 dagar om året...)

Som ni ser så gick vi till hundbadet även i dag. På fotona nedan syns Rio Secos utlopp i havet.

14-12-24:

GOD JUL!

Jag önskar er alla en underbar julafton!

                                   

 

    

14-12-25:

God fortsättning!

 

Ulf, hundarna och jag hade en lugn och trevlig julafton tillsammans. Vi åt god julmat som Ulf hade lagat, och jag vräkte dessutom i mig alltför många chokladpraliner. Men visst saknar jag mina barn och min familj extra mycket nu när det är jul. Linda och Jenni firade julafton med sin pappa Robert, Johan firade tillsammans med sin fästmö Linda och hennes föräldrar, och alla mina syskon med familjer firade jul hemma hos mamma. Jag hade velat vara med... Men över julhelgen är flygresorna extra dyra, och så har ju Ulf valt att fira julen här. Kanske jag kan fira ihop med de mina nästa år? (En vecka i Sverige vintertid skulle jag nog klara.)

Jag tycker det är mysigt med alla tända juleljus. Den lilla söta tomten t h på fotot nedan fick jag av Inka häromdagen. Rart av henne! (Och hundarna fick hundgodis.)

Vov på er! I går var det julafton. Julaftnar är lika bra som födelsedagar - för då får vi presenter! Stella och jag fick varsin vov-god julklapp! Smask och drägel alltså! Det var torkad kycklingfilé! Vov-gott, alltså! Fast det var ganska besvärligt att packa upp julklappen, bara för att matte hade virat en massa papper om den.

Den var väldigt god - julklappen! Men tyvärr så tog den slut.

Stella gömde sig under stolen hela tiden, när hon åt sin julklapp. Ja, det var bara för att jag inte skulle kunna ta hennes kycklingfilé. Hon är lite snål Stella, och ville ha hela sin vov-goda filé själv.

Sen så fick Stella och jag turas om att sitta i mattes knä, och titta på när husse öppnade sin julklapp.

Fast husse åt inte upp sina julklappar. Han åt choklad i stället.

14-12-26:

Ha en fortsatt trevlig helg!

De två fotona nedan är tagna i Spanien strax före jul:

Men givetvis inte här i trakten - utan uppe i bergen. Jag vill bara framhålla att det finns snö och skidorter även här i Spanien. (Längdåkningsspåret ovan finns nära Costa del Sol.) Själv föredrar jag värme! I dag är himlen klarblå, solen skiner, det är vindstilla och 17˚ i skuggan. Det är alltså alldeles underbart promenadväder! Om en halvtimme så ska hundarna och jag gå vår mitt-på-dagen-promenad, och jag lär inte behöva några ytterkläder om jag går i solen.

Här är det vanlig vardag i dag, inte helg som i Sverige. Ulf gick nyligen ut för att handla, men han går alltid en omväg till affärerna - för att komma upp i 10'000 dagliga steg. Om inte nyårshelgen vore så nära (med nya matorgier), så hade jag nog satt igång med LCMF-diet i dag. (I morse visade vågen 50,8 och 24,6% fett. Så går det när man vräker i sig chokladpraliner!) Men nu kommer jag att vänta till den 2:a januari (ungefär)... Men då är det hög tid att gå ner de sista återstående kilona, samt (viktigast!) att återgå till ett hälsosamt leverne! Det vore inte fel om år 2015 blir året då jag verkligen prioriterar min hälsa!

Jag läste ut boken Tango för vilsna själar i går. (Jag har bara läst något kapitel då och då.) Det är en trevlig bok (om än förutsägbar) som handlar om trassliga relationer, men också om dans. (Det senare eftersom en av huvudpersonerna är danslärarinna, och de andra går danskurs för henne.) Allting slutade förstås lyckligt, precis som det alltid gör i feel-good-böcker. Själv blev jag oerhört sugen på att ta upp mitt dansande igen - både att gå kurs i 10-dans, och att dansa argentinsk tango! Jag blir glad av att dansa! (Även om jag numera tyvärr får väldigt ont i fötterna...)

Jag tror att det ska finnas en dansskola här i El Campello (det har i alla fall funnits en), men om den är bra eller dålig vet jag inte. Inte heller vilka danser de undervisar i, eller hur prisnivån ligger. Jag borde förstås ta redan på mera. (Fast jag har ju ingen danspartner. Tänk om ingen vill dansa med mig? Ulf vill inte...)

       

PS:

Innan vi gick tog jag ett foto från balkongen, på ett par som badade. I dag är det bara 17˚ i vattnet, men paret såg inte ut att frysa.

Vi gick först ner om hamnen. Vattenståndet är nu ovanligt lågt. I dag är vattnet alldeles klart och stilla, och man ser bottnen långt ut.

Stella tyckte att det var spännande att titta på alla fiskarna som simmade fram och tillbaka.

Vi fortsatte att gå bortåt La Illeta, men vi gick inte ut på halvön - utan svängde västerut.

Om det hade varit (minst 5˚) varmare i vattnet, så hade jag gärna badat i dag. Visst ser havet inbjudande ut när vattnet är så här kristallklart!

Vi gick vidare västerut, förbi de nybyggda villorna, korsade San Bartolomé, och gick ut på det stora fältet mellan lyxvillorna på kullen och järnvägen.

Vov-voff på er! I dag har vi varit på Roliga springstället! Och som vi har sprungit! Vov-fort har vi sprungit - och vov-långt! Och vi hade så roligt, så roligt. Vi lekte jaga-leken nästan hela tiden.

   

Bara ibland saktade vi farten så att vi kunde nosa lite också. Och själv hann jag äta 3 goda kaninlortar innan matte kallade på mig. Smask!

Fast när vi hade sprungit vov-långt, så tog Roliga springstället slut. Då gick vi hem igen. Ja, vov så mycket på er då!

PS2:

Efter att ha haft problem med mitt trådlösa nätverkskort upprepade gånger i dag, så har jag nu installerat WiFi Powerline Extender. Det var ingen pedagog som hade skrivit installationsguiden, men jag tror att jag lyckades ändå. Nu är jag ansluten via en internet-kabel kopplad till en dosa i eluttaget, och hoppas att detta ska fungera bättre. Mottagningen har tidigare varit sämre här nere, än där uppe nära routern. (Om jag någon enstaka gång skulle vilja skriva ut något via Ulfs skrivare, då måste jag förstås tillfälligt återgå till det trådlösa nätverket.)

14-12-27:

Grattis på födelsedagen Lasse W!

Grattis på födelsedagen Jörgen!

PS:

Just nu är det (enl mina gadgetar) 29˚ kallare i Upplands-Väsby (-11˚) än i Alicante (+18˚)! Stackars Johan!

När jag nyss var ute på balkongen, så såg jag något som gjorde mig glad. Min Crassula har fått en blomknopp! Den första någonsin. Crassulor ska bli ganska stora, och ganska gamla, innan de blommar. Jag såg bara en enda blomknopp, men det kommer säkert fler så småningom. Här ser ni den:

  

Äldre Crassulor kan bli så här översållade av blommor om man sköter dem väl:

Kanske min kommer att blomma lika rikligt om några år? Just den här Crassulan hade jag med mig från Sverige när jag flyttade ner till Spanien i oktober 2006. (Då var den förstås betydligt mindre, fast jag hade haft den några år.) Den har jag alltså släpat fram och tillbaka mellan Sverige och Spanien 3 gånger. Växter som man har många år, blir på något sätt som vänner de också. I alla fall känner jag det så. Och jodå - jag pratar med dem! Jag tycker att det är roligt med växter, och skulle gärna haft fler om jag hade haft mera plats. Jag tror inte att jag har visat foto på mitt senaste tillskott, en 135 cm hög Benjamin-fikus:

Den fick jag klämma in mellan mina båda rullvagnar framför balkongdörrarna i mitt rum. (Den står på en rullplatta.) Det blev lite trångt - men trevligt. (Jag tittade på den i flera dagar innan jag köpte den i Kinabutiken för bara 12 €.) Det är roligt med växter - och så förbättrar de inomhusluften! Vintertid behöver jag fler växter inomhus - eftersom jag tillbringar mindre tid på balkongen... (Annars klarar alla sorters krukväxter att vara utomhus på vintrarna här i El Campello.)

14-12-28:

Jag hoppas att ni har haft en trevlig och vilsam dag i dag. Här har solen skinit (som vanligt), men det har blåst ganska kraftigt från havet. Trots detta såg jag även i dag en man som badade. Tja, det finns ju vinterbadare i Sverige, och här är det i alla fall 18˚ i vattnet - men ändå.

Själv har jag småpysslat i maklig takt. Jag har tvättat 2 omgångar tvätt, dammtorkat (slarvigt) och dammsugit (noga) hela lägenheten, promenerat med Bonnie och Stella, och tittat på Downton Abbey julspecial. Och på hela dagen har jag inte tagit ett enda foto, så sådana får ni klara er utan i dag.

14-12-29:

Tänk att vecka 1 har börjat i dag. Det känns konstigt, fast det är ju uppenbarligen så att 4 av veckans 7 dagar finns på det nya året. Nu har vi bara 3 dagar kvar när vi kan inleda dateringen med 14... Tiden går framåt - och tur är väl det. Tänk så hemskt det vore om allt stod stilla...

I dag kom konst-trycket som jag hade beställt från Hannah Dale/Wrendale Designs. Ni minns kanske att jag skrev (4/11) om den engelska konstnärinnan som målar akvareller med djur-motiv. Jag blir glad av att se hennes bilder, eftersom de både är naturtrogna och målade med humor. Jag hade gärna beställt 2 (eller ännu hellre 4) av hennes tryck för att sätta på väggen i mitt rum. Men jag ansåg mig bara ha råd med ett tryck nu. Kanske jag kan köpa ett till längre fram? Jag valde det här:

Jag valde mellan den och några av de andra fåglarna. Koltrasten tycker jag också mycket om. Tja, jag tycker om nästan allt som Hannah har målat! (Ekorrarna och igelkottarna är förföriskt söta, men allra mest tycker jag om fåglarna.) Problemet blir att hitta en passande ram. Trycket är i storlek 30 x 30 och det är monterat i en vacker fasad passepartout som är 40 x 40 cm. Ramar finns normalt i formaten 30 x 40 samt 50 x 50 cm,  men jag ska kolla i vår lokala ramaffär. (Men ramen kommer jag att köpa först sedan nästa pension har kommit.)

Ulf blev arg för att jag hade beställt trycket. Han menar att jag först borde se hur hög månadens elräkning kommer att bli, och därefter se om jag har råd. Jo, det är väl klokt tänkt på sitt sätt. Men jag har satt undan 200 € till månadens elräkning (+ pengar till övriga räkningar), och jag tycker att livet vore för trist om jag aldrig skulle kunna köpa något "onyttigt", som jag bara köper för att jag blir glad av det. Det är faktiskt nyttigt (både psykiskt och fysiskt) att vara glad! Ulf köpte själv en jordglob med belysning häromdagen. Det är ju också en "onödig" sak, fast han har förstås en helt annan ekonomi än jag. Om jag levde ensam så skulle jag naturligtvis ha en mindre lägenhet med lägre hyra, mindre yta att värma upp etc. Men eftersom vi nu bor båda här (och således behöver större ytor) så måste jag lägga mer pengar på boendet än jag annars skulle göra. Jag klagar inte alls över detta, eftersom boendet är det som jag prioriterar högst - men jag måste få unna mig något personligt "onödigt" någon gång emellanåt. I dag blev jag först glad (av att se fågeln), och sedan ledsen (av skället)... Jag vill hellre vara glad hela tiden. Är det barnsligt tänkt?

Det är vardag i dag, och jag borde göra så mycket. Bl a borde jag gå till veterinären med hundarna för att få deras klor klippta.

PS:

Allt gick bra hos veterinären. Själv tycker jag att det är trevligt att komma dit, eftersom både veterinärerna och övrig personal är så trevliga. Bonnie och Stella tycker inte att det är fullt lika trevligt - inte med tanke på att de får utstå så hemska saker som att få klorna klippta... Jag passade på att väga mina små. Bonnie vägde 2750 gram (= godkänt men 1 hg mindre vore ännu bättre) och Stella vägde 1900 gram (mer än tidigare, men jag tror att det är muskler i hennes fall).

Jag bad veterinären att kolla hundarnas tänder. (Jag har hittills aldrig lyckats borsta dem ordentligt.) Stella har en del plack, men Bonnie har mer. Jag beställde en tid för Bonnie den 9/1 för att ta bort det, så får jag beställa tid åt Stella när jag har fått nästa pension. (Tandrengöring kostar hela 105 € eftersom hundar måste sövas. Men i Sverige kostar det oftast dubbelt så mycket...) Veterinären sa att små hundar har aktivare spottkörtlar än större och därför lättare får tandsten. Det visste jag inte. (Jag vet bara att det är mycket lättare att borsta tänderna på en större hund.) Jag frågade också om veterinären rådde mig att ge mina hundar avmaskningsmedlet Milbemax en gång per månad (som nu), eller vaccinera dem mot hjärtbandmask. Hon rekommenderade Milbemax. Precis vad hundarna själva skulle ha valt, Milbemax-tabletterna smakar nämligen kyckling. I dag betalade jag bara 6 € för konsultation och 2 kloklippningar. Billigt!!!

14-12-30:

Årets näst sista dag. Men det är ju bara i vår almanacka, i naturen finns det inga tidslinjer - allt löper på som vanligt, dag efter dag. Det är bara vi människor som är så fixerade vid datum, årtal och åldrar.

Spanien-kännaren Thomas Gustafsson har skrivit en julkrönika om Spanien. Du kan läsa den här: http://www.sydsvenskan.se/varlden/slakt-och-vanner-staller-upp-nar-staten-sviker/  Han skriver att nu, efter 7 svåra år, tycks krisen ha bottnat - och ekonomin vara på väg upp igen. Han påpekar dock att 1/5 av spanjorerna är arbetslösa, att var 3:e löntagare bara tjänar minimilönen (motsvarande 6500:- /mån), och att många generationer (inklusive vuxna barn) har varit tvungna att dela bostad för att få ekonomin att gå ihop. Trots krisen hör spanjorerna till världens lyckligaste folk - för att de ställer upp för varandra, och för att de ger sig tid att umgås! Låt oss hoppas på en ljusare framtid - för Spanien, spanjorerna, och för ALLA andra!

Om ni vill läsa ytterligare en artikel skriven av Thomas Gustafsson, så varför inte läsa den här med rubriken Typiskt svensk: http://sydkusten.es/engine.php?articleId=15125&sectionId= Thomas berättar om det välkända spanska ordspråket Hacerse el sueco. (Att göra sig svensk, som betyder att man låtsas att man inte förstår eller slår dövörat till.)

PS:

Ni ska få se några foton från hundarnas och min mitt-på-dagen-promenad. I dag gick vi först ner om hamnen, men på den sidan där fiskarna rensar sina nät. Där gick vi ett varv och tittade på allt, och först därefter gick vi vår vanliga runda längs El Paseo.

Vov-vov-voff på er. Jag tycker inte om när matte släpar med mig på vov-läskiga ställen. Som i dag. Då gick vi ända ut på piren vid hamnen. Där finns det springor mellan stenarna. Läskiga springor, där man kan se vattnet.

Jag hade helst velat sitta stilla hela tiden. Men det fick jag inte för matte. Och Stella - hon var så osolidarisk att hon skuttade omkring efter matte hela tiden. Som om det inte var läskigt alls.

Stella är faktiskt ganska dumdristig. Ja, för hon nosade på en massa läskiga saker också - fisknät och sånt.

Fast till slut så gick vi tillbaka där El Paseo börjar, där som vi brukar gå.

Och då kände jag mig vov-trygg igen. Ja, vov-vov så mycket då! Och slick!

14-12-31:

Nyårsafton 2014, ännu ett år är snart till ända. Jag hoppas att ni har haft ett fint år - och att år 2015 kommer att bli ännu bättre!

Och så hoppas jag förstås att ni får det riktigt roligt, trevligt och mysigt i kväll - och att ni är rädda om er (gå inte för nära fyrverkerierna)! Ulf och jag ska fira ensamma hemma i lugn och ro, med en 3-rätters middag - samt (enl spansk tradition)12 vindruvor vid 12-slaget...

Jag har, också enligt spansk tradition, tagit på mig röda underkläder. För övrigt är jag klädd i svart och silver. Jag har bl a en tjusig glittrig svart jumper på mig, som tyvärr (eftersom hundarna fäller just nu) redan är full med hundhår. Det är inte lätt att se tjusig ut när man är hundägare... Men vad gör det - när man får så mycket glädje av sina små trogna vänner!

15-01-01:

Klockan är nu 00:25... Vi hann äta våra vindruvor precis på klockslagen (men det var inte lätt) - så nu får vi ett lyckligt år. Och faktum är att vi har sett några fyrverkerier också. Det var någon som sköt upp ett 10-tal från stranden. Gott nytt 2015!

Texten ovan översatt: I dag har jag satt in 365 dagar med tur, glädje och lycka på ditt konto nummer 2015. Njut av dem! Gott nytt år (eg Lyckligt nytt år).

PS:

Nu har klockan hunnit bli 11:20, och jag har hunnit med morgonpromenad med hundarna, frukost mm. Solen skiner och det är 15˚ ute. I dag ska jag trappa ner, och i morgon ska jag börja "dieta" igen... Jag ska försöka satsa extra på min hälsa i år! Jag vill få ner vikten några kilo, fetthalten några procent, få ner kolesterolvärdet (fast det ligger inom det normala), och framförallt lära mig att äta nyttigt - sådant som kroppen mår bra av, varje dag (åtminstone 360 dagar per år). Och så vill jag börja konditionsträna och styrketräna igen... Nej, jag avger inga nyårslöften - men jag har stora ambitioner! Den som inte avsätter tid för hälsofrämjande åtgärder i dag, får avsätta tid för sjukdom i morgon! Jag vill hellre vara frisk! Och glad!

God fortsättning på det nya året!

Uppdateringen ovan kom inte ut på nätet när jag skrev den (utan 1½ timme senare), för det var nämligen fel på servern hos mitt webbhotell One.com. De har i alla fall bra service så till vida att de kunde ge mig besked om felet inom 2 minuter efter att jag hade ställt frågan. Däremot tog det lite längre tid än vanligt innan allt fungerade som det skulle igen...

Om ni har en smartphone (vilket jag inte har) så kan ni t o m i morgon köpa Nordstedts stora spanska ordbok som app för bara 99:-! Se: Norstedts stora spanska ordbok: App Store Google Play Windows Phone Store  (Jag hoppas att erbjudandet kommer åter den dagen jag äger en smartphone - för det kan säkert vara bra att ha en stor ordbok "i fickan".) Själv har jag nyligen beställt ordboken som tryckt "pappers"-bok. Den bör komma nu i början på januari. Jag behöver verkligen en ny stor ordbok!

PS2:

El Campello nyårsdagen 2015:

   

   

Vi mötte chihuahuan Daisy med matte. Vi bestämde att Bonnie, Stella och jag ska komma och hälsa på dem en dag nu i januari. Matten har ett stort hus, med en stor trädgård, där hundarna kan springa lösa och leka.

En stund senare mötte vi lilla chihuahuan Dora, med familj - samt sina 2 små valpar (nu 3½ månad gamla). Det är första gången jag ser valparna i verkligheten. Tyvärr ska familjen behålla båda, annars hade jag mer än gärna köpt den lilla tiken. (Även Daisys matte skulle gärna ha köpt en av valparna.) Synd att det bara blev 2 i kullen. Hundarna saknar visserligen stamtavla, men blev väldigt lyckade ändå. Mamma Dora är jättesöt och väger bara 1,3 kg, och pappan är lika liten. Fast egentligen så föredrar jag ju långhåriga chihuahuor... Men jag längtar MYCKET efter en 3:e liten tik!

   

   

Sedan satte jag Bonnie och Stella bredvid mig på muren, för att fotografera dem. Och visst är det gulligt att Stella hela tiden tittar uppmärksamt på mig - men det blir bättre foton om hon tittar in i kameran. Och allra bäst blir fotona förstås - om båda hundarna tittar in i kameran - samtidigt.

Men det hade varken Bonnie eller Stella lust till i dag...

15-01-02:

Man blir nog lite konstig som pensionär, för nu längtar både Ulf och jag till vardagarna - när allt är som vanligt. På den tiden jag hade lönearbete var det givetvis helgerna (ledigheten) jag såg fram emot. I dag är det vardag. Dagens invägning resulterade i: 50,8 kg och 24,9% fett. Det kunde ha varit värre. Fr o m i dag börjar jag räkna kolhydrater (enl LCMF) igen, men jag kommer att bryta 1 eller 2 dagar i veckan för att räkna kalorier enl 5:2. Jag håller mig sysselsatt i alla fall - med att väga, titta i tabeller och räkna. Förhoppningsvis ska det ge lite resultat på vågen också. Om jag håller på en månad (eller två), utan att fuska, så kanske jag når mitt mål vad beträffar vikt och fetthalt. Att bygga muskler och få bättre kondition tar nog lite längre tid, men man måste ju ha något att sträva efter. Jag är inte den sorten som trivs med att sitta och rulla tummarna. (Sitta stilla och läsa gillar jag förstås, men då är hjärnan aktiv.) Jag vill förstås inte "jobba" jämt - men jag vill ha något på gång!

Nu bör jag snarast sätta fart igen, med att beta av punkt för punkt på min långa att-göra-lista. Överst står bl a; montera Helmer-hurtsen, borra nya hål i Billy-hyllorna och skruva fast dörrarna, men där finns också en massa annat att välja på. Det roligaste vore att sätta upp alla mina tavlor (fast väggarna här är osedvanligt svåra att borra i, så det är inget lätt jobb), eller att sy överkastet. Men det blir förmodligen Helmer jag börjar med...

PS:

Helmer-förpackningen är framburen - men ännu inte öppnad. Däremot har jag varit på posten för att posta ett större brev (C4) som inte gick att posta i brevlådan (de har smala öppningar här). Det var 21 personer före mig, så jag fick vänta en stund som vanligt.

Sedan gick jag inom en djuraffär (fåglar, fiskar, smådjur) som ligger snett emot posten. Och tänk - de har just nu ett par Lessons sparvpapegojor (Forpus coelestis på latin och Cotorrita Celestial på spanska) - en blå och en grön. De kostar bara 50 € pers styck (mot minst det dubbla i Sverige). Jag har letat efter Lessons sparvpapegojor, och skulle gärna slå till nu. (Men jag måste förstås vänta tills jag har betalat elräkningen, och den har inte kommit än - så jag vet ännu inte om jag får några pengar över.) Köper jag fåglar så måste jag också köpa en bur. Enligt svensk lag ska minimimåtten vara: längd 70 cm, djup 45 cm, och höjd 60 cm, och mindre vill jag givetvis inte ha - hellre större. Tillbehör har jag däremot en hel del (sparade sedan jag senast hade fåglar).

De här fåglarna är så söta, och ganska tystlåtna (behagliga pip, inte gälla som de flesta papegojor) och lättskötta - samt intelligenta och lättlärda! De beskrivs ibland lite som papegoj-världens chihuahuor (små men tuffa), så de borde passa mig bra! Jag undrar om jag kan betala handpenning på det här paret, men vänta med att hämta dem tills jag har fått nästa pension? Fåglarna är bara 2 månader nu, men lever uppemot 20 år. Jag funderar i så fall på att köpa en bur med minimimått för att ha inne nu, och sedan längre fram, en större voljär för att ha ute på balkongen.

Jag är övertygad om att Bonnie och Stella skulle tycka att det vore jätteroligt att ha ett par sparvpapegojor att titta på. (Lite som att se på TV, fast bättre.) Däremot tillåter inte Ulf mig att ha dem i vardagsrummet, så jag måste få plats med buren i mitt rum. Men det går säkert bra, med lite god vilja. Har jag sagt att jag älskar (små) söta djur?

Hur ska jag kunna koncentrera mig på Helmer nu, när jag har huvudet fullt av Lessons?

PS2:

Jag har monterings-paus. Själva hurtsen är färdigmonterad och bara lådorna återstår, men nu vill Ulf komma till i vardagsrummet (vårt enda rum med lite tom golvyta) och äta i lugn och ro. Under tiden kan jag berätta att det var alldeles underbart vackert när vi gick vår tidiga kvällspromenad, hundarna och jag. Havet glittrade i ljusturkost med stråk av guld och rosa, himlen var ljusrosa och den nedgående solens strålar förgyllde byggnaderna i hamnen. Jag borde ha haft kameran med!

Sedan vill jag förmedla följande historia från Svenska Magasinet (http://www.svenskamagasinet.nu/shortnews.9907.html):

"Spaniens nationella domstol vill se över vilka kriterier som ska gälla för att en person ska kunna bli spansk medborgare. Enligt civillagen, Código Civil, måste den som söker spanskt medborgarskap inte bara kunna behärska språket och följa landets lagar utan även ha en förståelse för institutioner, seder och kunna anpassa sig till det spanska livet.
Experter menar dock att det inte finns någon bestämd testmodell för de som söker spanskt medborgarskap utan det bestäms av personal och tjänstemän som mottar ansökan.

Diskussionen har kommit upp efter att en marockansk medborgare nekats spanskt medborgarskap. Personen har varit bosatt i Spanien sedan 1999 och har inga problem med spanska språket. Däremot har personen inte kunnat svara på frågan vilken känd tv-personlighet som hade en relation med en känd matador och vad namnet är på FC Barcelonas arena. Å andra sidan svarade personen rätt på 14 av 31 ställda frågor och enligt den nationella domstolen borde detta vara tillräckligt.
En nigeriansk invandrare med 17 år i Spanien nekades medborgarskap efter att ha svarat på en fråga om Spaniens statsskick, att det är republik."

Själv skulle jag nästan inte kunna namnet på en enda svensk tv-personlighet, än mindre någon spansk. Annars siktar jag på att bli spansk medborgare så småningom (dock utan att avsäga mig mitt svenska medborgarskap - man ska kunna ha dubbelt). Jag har tidigare hört talas om en kvinna som nekades medborgarskap för att hon inte kunde rabbla Spaniens största floder...  Jag förstår att man måste läsa på mycket i förväg = spansk allmänbildning.

   

PS3:

Nu står Helmer på plats, och lådorna är fyllda med det som tidigare låg i den lilla (alltför färgglada) plast-hurtsen. Lådorna rymmer exakt lika mycket så med Helmer fick jag ytterligare 2 lådor att disponera. Dem fyllde jag snabbt, med sådant som legat alltför trångt tidigare. Nu har jag alltså en Helmer på var sida om tvättstället, vilket blir både enhetligare och snyggare. Fotona nedan visar före och efter...

15-01-03:

I dag har jag en 5:2-dag. Det är ett fasligt räknande nu när jag håller diet. I går räknade jag kolhydrater (och kom upp i 11,5 gram), i dag är det kalorier. Dagens frukost (grönt te m lättmjölk, mager ost, färska hallon = 78 kcal):

I morgon ska jag räkna kolhydrater igen. Fem dagar i veckan häller jag 1 msk vispgrädde i mitt te, de andra två (som i dag) häller jag i 2 msk lättmjölk. Men det går faktiskt bra (mjölk är godast). När jag drar ner på allt som innehåller socker (med undantag av frukt och bär på mina halvfastedagar) så försvinner allt sötsug bums. Det är lättare att vara radikal, än att bara minska lite på onyttigheterna. Äntligen, efter 46 års jojo-bantande, har jag hittat en modell som passar mig. Nu har jag gott hopp om att komma ner i en hälsosam vikt - och sedan (svårast) hålla denna vikt! Det gäller att inse att livet inte går ut på att äta! Vi måste dagligen få i oss ett visst mått av näring (OBS näring, inte bukfylla), men ätandet ska inte vara det som fyller våra dagar... Ätandet ska inte ersätta annat, och vi ska inte äta för att döva känslor (som jag ofta har gjort).

I vår del av världen kämpar vi mot impulserna att äta allt (framförallt mindre nyttig föda) som finns i överflöd omkring oss - tillgängligt i obegränsade mängder, dygnet runt. På andra håll i världen har man knappt mat för dagen, och i sämsta fall inte ens rent vatten att dricka. Livet är orättvist! Jag är förstås glad över att jag har fötts i ett rikt land, men jag tycker att alla borde få chansen att bo i ett land som kan ta hand om sina invånare. ALLA människor förtjänar att få chansen till ett bra liv!

Här skiner solen från en klarblå himmel (vilket inte heller är alla förunnat). Det ska bli 18˚ i dag, och jag planerar förstås att gå en längre promenad med Bonnie och Stella. Men nu på förmiddagen så tvättar jag, det är ju bra torkväder.

Ååh, vov alltså! En så vov-underbar dag det har varit i dag! Jag har sprungit, och jag har nosat, och jag har rullat mig i fågelbajs, och jag har ätit kaninlortar, och så har jag sprungit ännu mera. Och jag hann kissa också. Matte och Stella och jag har varit på mitt roliga spring-ställe. Ja, vov så roligt vi hade. Men vänta - det är bättre att jag visar. Så här roligt hade vi:

Bara en sak var inte så kul. Rätt som det var så kom det en STOR vit hund springande mot oss. Han ville leka, men Stella och jag leker av princip inte med så stora hundar. Han försökte leka jaga-leken ändå, men jag ställde mig mellan mattes ben - så att han inte kunde jaga mig. Och Stella skrek, och då lyfte matte upp henne. Då blev den stora hunden ledsen, för han hade velat leka mera. Matte sa att han bara var 6 månader, och det är ju inte så mycket. Tänk att man kan vara så STOR, och ändå liten - på samma gång. Det är ju vov-konstigt!

Fast sen så kom en STOR brun hund. Och han ville leka med den STORA vita hunden. Och då så gick vi vidare.

Och sen så kom vi fram till El Paseo, och så gick vi en bit där också. Fast då fick vi tyvärr gå kopplade, Stella och jag. Det är faktiskt diskriminering av hundar - att vi måste vara kopplade, när människo-barn får springa lösa!

Men sen så gick vi hem och åt. Ja, för jag hade inte hunnit äta så många kaninlortar (bara för att matte ropade på mig), så jag var hungrig. Men nu är jag lite trött, så nu ska jag vila mig. Jättemycket vov på er!

15-01-04:

Nu börjar jag vänja mig vid att skriva 15 först när jag skriver datum, men de första dagarna var det svårt. Här har vi ännu en solig dag (17-18˚). Jag inledde dagen med (ja, efter hundpromenad och frukost förstås) att avkalka både min tebryggare och vattenkokare. Man måste avkalka oftare här eftersom vattnet är så hårt. Och nu måste jag dammsuga - igen! (Det behövs ofta under hundarnas fäll-period...) Men jag har plockat fram verktyg för att börja borra hål i Billy-hyllorna, så kanske en dörr kan komma på plats i dag?

PS:

Jag har ännu inte börjat borra i Billy-hyllan, men däremot har jag köpt 2 flygbiljetter. Det var billigt just i dag. Jag kommer att åka upp till Stockholm den 3 juni, och ner igen den 9 juni - med Norwegian. (Bonnie och Stella följer inte med.) Det blir en kort vistelse, men om jag hade förlängt vistelsen så hade biljetterna kostat det dubbla (och det har jag inte råd med).  Däremot hoppas jag, att jag får råd att köpa ytterligare 2 flygbiljetter senare, för att besöka Skåne i augusti.

PS2:

De nya hålen är borrade (en bra bit ovanför de gamla), gångjärnen är fastskruvade, och dörren till Ulfs bok&barskåp sitter nu på plats. De andra dörrarna får vänta till en annan dag, för nu är det dags att gå tidiga kvällspromenaden med Bonnie och Stella.

   

15-01-05:

Både i går och i dag har det varit så varmt ute att jag inte har behövt några ytterkläder på mig dagtid. Det är, och har varit, 18˚ i skuggan - och jag går ju i solen. Underbart! Mina småflickor och jag gick till hundbadplatsen i dag så de kunde springa lösa en stund. De är jätteduktiga och kommer bums när jag kallar, så att jag kan koppla dem igen. Bra!

Annars är jag i snickar-tagen i dag. Nu är det dags att "bygga om" de två Billy-överhyllorna så att de får specialmått. Först ska jag göra en hylla grundare. Den ska stå ovanpå de 2 CD-pelarna som jag har ställt framför väggpelaren för att få en jämn linje. Billy-hyllorna är 28 cm djupa, medan CD-pelarna är 17 cm. Alltså kommer jag att få såga av en bit, och sedan försöka sätta på bakstycket igen (fast på annat vis än det är fastsatt nu).

Jag valde att såga i en gammal överhylla. Den nyköpta monterade jag och ställde på den gamlas plats. Det är den som prydnads-måsen står i, det kan ni se eftersom den är lite ljusare. Nu har jag mätt och ritat, och snart ska jag börja såga. Tre "brädbitar" får jag kapa.

När den överhyllan är klar ska jag ge mig på nästa. Den ska stå på hyllan som jag snickrade härförleden, den som står ovanför läs-fåtöljen. Den överhyllan måste kapas på bredden, vilket kan bli svårare. Men det ska nog gå det också. De nyköpta överhyllorna vore lättare att kapa, för de har ett bakstycke av fanerad spånskiva, medan de gamla har bakstycke av masonit (som är inskjuten i ett spår) med papperstryck på. Men de nya överhyllorna har hål så man kan sätta hyllplan och/eller vitrindörrar, så jag ska "slakta" en gammal även till den här som ska bli smalare. 

Förresten så visade vågen 49,3 kg och 24,7% fett i morse - så det går åt rätt håll...

PS:

Det är jobbigt att såga (med fintandad såg), men det är trots allt den enkla biten. Lite svårare är det att montera ihop hyllan igen när hälften fattas. Jag fick förstås borra nya hål. Nedan ser ni det nya (med vanlig skruv) till vänster, och ett originalhål (med insex-skruv) till höger. När hyllorna står tätt syns ingetdera.

   

Själv tycker jag att hyllan blev riktigt bra. Fast nu när den kom på plats så ser jag att den vänstra CD-pelaren är lite inskjuten (för att väggpelaren är aningen sned). För att rätta till detta måste jag tömma, dra fram, och sedan skjuta båda CD-pelarna på plats igen - och det ids jag inte just nu.

Tidigare har de konstgjorda växterna nedan stått ovanpå CD-pelarna (för att dölja väggpelaren). Nu passar de inte längre. Kanske måsen kan stå där? Jag får prova i morgon. Och så bör jag väl, för enhetlighetens skull, ställa en liten rosa låda även på den nya överhyllan (fast kanske jag bara har vita likadana).

Om inget oförutsätt inträffar så börjar jag såga i nästa överhylla i morgon.

I dag (med start klockan 17) har det firats Cabalgata Reyes magos här i El Campello. Det är den stora paraden till de tre vise männens ära. Jag fotograferade den lite förra året, men desto mer 2011. (Se dagens datum i Sparad dagbok 28 och Sparad dagbok 19.) I år ville jag inte avbryta snickrandet. Tyvärr smällde man raketer just när det var dags för tidiga kvällspromenaden med hundarna. Det blev en ovanligt kort promenad med två ganska oroliga hundar...

15-01-06:

I dag är det helgernas helg här i El Campello (och resten av Spanien): Reyes magos, de tre vise männen. På den tiden jag bodde i Sverige tänkte jag aldrig på varför just Kasper, Melker och Baltsar har namnsdag i dag. Jag visste heller inte namnen på de tre vise männen. Jag är inte så insatt i religion. En gång började jag läsa bibeln. Jag tänkte att jag skulle läsa den från pärm till pärm - som ren allmänbilding. Det är ju trots allt världens mest lästa bok. Men jag gav upp redan i första mosebok. Det handlade bara om män - kvinnor tycktes inte existera.

Men det som var droppen som fick bägaren att rinna över var berättelsen om pappan som söp sig redlöst berusad. Pappan söp sig alltså full, och gick därefter och la sig naken för att sova i sitt tält. Detta fördömdes inte på något sätt. (Som helnykterist reagerade jag förstås.) Men det värsta var att sedan kom den yngste sonen in i tältet, och fick - ve och fasa, se sin far naken. Det var förfärligt gjort av sonen! (Själv tycker jag att det är naturligt att man inom familjen ser varandra nakna då och då. Det är ju oundvikligt om man bor ihop - och inget konstigt alls.) De två äldre bröderna backade sedan in i tältet och la en mantel över sin pappa. De äldsta sönerna handlade föredömligt... När jag läst detta kände jag att min moral och bibelns - inte har mycket gemensamt. Jag slutade läsa. Det är möjligt att nya testamentet är "bättre", men jag har helt gett upp all bibelläsning. Jag är trots allt ateist. Jag tror på naturens eviga kretslopp, och att det är viktigt att visa respekt och vördnad för allt levande. Var och en blir salig på sin tro, och jag är nöjd med min. 

Som vanligt skiner solen, men det är än så länge bara 15˚ i skuggan. Ulf har redan (före frukost) hunnit med sin dagliga motionspromenad (enl hjärtläkarens rekommendation). Han gick ända till Tram-hållplatsen Muchavista, och tillbaka. Efteråt visade hans stegräknare att han hade gått 11'338 steg / 7,3 km på en tid av 95 minuter.

Det är ofta väldigt skönt ute på mornarna, och jag skulle gärna gå ett par km mer än vad jag gör. Men Bonnie stretar emot. Ja inte bara stretar - hon lägger sig ned och vägrar gå. Hon går den korta rundan, drygt 2 kvarter, därefter vill hon bums hem och äta frukost... Det är möjligt, att om jag går en annan väg än den vanliga, så skulle jag kunna lura med henne några kvarter till. Fast jag vill ju gå i solen på El Paseo och titta på havet... Tja, vi går i alla fall minst 3 km på vår mitt-på-dagen-promenad (+ 3 kortare promenader) - så hundarna får tillräckligt med motion. Men själv skulle jag behöva motionera aningen mer. Ibland går jag en promenad själv någon gång mitt på dagen, men inte var dag. Det är viktigt att röra på sig! Det är vad våra kroppar är skapade för...

PS:

Jag satte måsen i den grunda hyllan, och flyttade mina trädgårdsböcker till de två tomma hyllorna. Så här blev det:

Snart ska jag börja såga...

Vov-voff på er! I dag har vi suttit på muren en stund, och haft det vov-mysigt. Det var matte, och Stella, och jag. Jag sitter alltid längst fram - så att jag kan spana bäst.

Stella, hon brukar sitta mellan matte och mig - för då känner hon sig tryggast.

Fast ibland vågar Stella stå alldeles för sig själv. Jag tycker att man ska uppfostra sina barn att vara självständiga. Stella, och hennes 3 syskon, är ju ändå alltid mina valpar - fast dom klarar sig själva.

Det var många människor, och en hel del hundar, på El Paseo i dag. Ganska trångt var det. Då är det skönt att sitta på muren, för då ser jag bra - och ingen kan komma för nära mig utan att jag märker det. Ja, för matte sitter ju bakom mig, och själv spanar jag framåt. Vi är faktiskt ett vov-bra team! Ja, vov-vov-vov då!

PS2:

Även den här överhyllan blev bra. Snickeriarbetet är kanske inte helt perfekt, men både utseendemässigt och funktionellt blev hyllan precis som jag ville ha den. Den är nu 27 cm bred, i stället för 40 cm som tidigare. Så här blev det:

   

Senare ska jag sätta filttassar, undertill i mitten, på båda överhyllorna som står på min hemmasnickrade hylla, eftersom de sjunker ner lite på mitten (i yttersidorna står de ju på kanten som är någon mm högre). Men det är finjusteringar som kan komma senare. "Brädbitarna" som jag fick över sparar jag. De kan kanske komma till användning...

Mitt nästa projekt blir att sätta en vitrinskåpsdörr på de båda CD-pelarna. Men eftersom den invändiga bredden bara är 16,3 cm, så kan jag inte komma till att borra hål med någon av mina vanliga borrar. Jag måste försöka få tag på en liten mini-handborr med diameter 4½ mm. När dörren väl är på plats så ska jag flytta de små böckerna som nu står i CD-pelarna till de tomma hyllorna ovan till höger. Därefter ska jag sätta små prydnadssaker i det nya grunda vitrinskåpet. Jag har så mycket undanlagt i lådor och skåp, och det mesta vill jag (framförallt av nostalgiska skäl) ha stående framme - så jag kan se det. Jag gallrade ut alla prydnadssaker jag inte ansåg mig ha plats med (eller som jag inte brydde mig om) - innan jag flyttade ner till Spanien. De jag har kvar vill jag använda!

15-01-07:

Då är alla stora helger över, till glädje för oss pensionärer och till sorg för alla arbetstagare... I morse när jag drog upp persiennen möttes jag för ovanlighetens skull av en molnig himmel. Och enligt väderleksprognosen ska himlen inte bli blå igen förrän i morgon eftermiddag. Det finns risk för pyttelite regn. Men jag kan ju inte begära att solen alltid ska lysa på mig. Och om den alltid sken så skulle jag kanske inte uppskatta den lika mycket. Kanske vi (bildligt talat) behöver lite mörker emellanåt för att rätt kunna uppskatta solen...

Vågen visade i morse 48,7 kg och 24,1% fett. Jag är på väg mot mitt mål! Den är verkligen effektiv den här dieten (fast en smula tråkig).

I eftermiddag ska jag träffa Katarina. Det ska bli roligt! Hon kom (med man, dotter och hunden Zeke) ner till El Campello i måndags, och ska stanna här 2 månader. De hyr ett hus i Coveta Fuma (ngr km norr om Campello). Jag ser fram emot att kunna träffa Katarina några gånger (gärna många) under hennes vistelse här. (Resten av familjen stannar kortare tid.)

PS:

Nu (12:45) har solen tittat fram, och himlen är delvis blå. (Fast det ska vara växlande molnighet i dag, så det kan bli molnigare igen.) Men jag blir gladare när det är ljust och soligt, och jag får mera energi! Det är bra synd att Sverige inte ligger på en sydligare breddgrad...

PS2:

Min nya stora spanska ordbok kom i dag! Wow så fin den är! Den är betydligt större (både till format och innehåll) än min tidigare (också från Norstedts). Den gamla innehåller 80'000 ord och fraser - den nya hela 130'000! Jag räknar med att jag kommer att få stor glädje av min nya ordbok!

Google translate, som jag använder ibland, översätter mestadels så tokigt, att jag aldrig litar på det. Jag blir mest frustrerad. (Det översätter via engelskan, vilket förklarar en del av felen - men inte alla.) Men ord tryckta på papper litar jag på! Jag har min lilla spanska ordbok (också Norstedts) stående i köket vid min matplats. Den slår jag i om jag undrar över något ord medan jag äter. Fast den innehåller ju långtifrån allt - vilket jag hoppas att den nya stora gör. Jag tycker mycket om böcker!

PS3:

Jag missade Katarina! Vi fick inte tag i varandra...

Jag var ute med hundarna på promenad, vi gick till hundbadet vid Rio Seco. Jag hade mobilen med, för Katarina skulle ringa. (Det hade hon gjort, men ingen signal hade gått fram.) På hemvägen tittade jag på mobilen och såg att det plötsligt stod Endast nödsamtal! (Jag fick försöka flera gånger för att kunna se vad det stod, för jag hade glömt läsglasögonen hemma, men jag såg att ordet var längre än Movistar - som det skulle stå.) Konstigt! Jag vet att jag har pengar kvar på mobilen, att kortet är giltigt, och batteriet fullt. Jag stängde av och startade om mobilen, varvid den fungerade och jag fick ett sms. Vad det stod kunde jag tyvärr inte se, inte en bokstav, inte ens vem det var ifrån. När jag kom hem såg jag att det var från Katarina som bad mig komma till Brisa. Jag rusade dit, men de hade redan gått. Jag antar att de hade väntat länge. Jag ringde de 4 nummer jag har till Katarina (utom hemnumret i Sverige) men fick inget svar. Senare fick jag ytterligare ett sms om att de var på väg hem. Jag har nu mejlat Katarina och förklarat.

Efter en stunds grubblande så kom jag på att jag har hört att de som bor i Jardin del mar, precis på andra sidan Rio Seco, ofta har problem med telefoni och internet - p g a dålig täckning! För mig är det lite ofattbart, att det inne i ett samhälle skulle kunna vara "mobilskugga". Men någon annan förklaring har jag inte, för nu fungerar mobilen som den ska igen. Jag blev väldigt besviken för att jag inte fick träffa Katarina i dag. Dock hoppas jag att vi kan ses i morgon.

Vov på er! I dag när vi var ute på luktrunda - då mötte vi dom där malteser-killarna som vi gillar, Stella och jag. Visst är dom vov-gulliga! Ja, och så viftar dom på svansarna åt oss. Vi nosade på varandra och pratade lite och så.

Fast sen så gick vi åt var sitt håll. Matte och Stella och jag gick till hundbadplatsen. Där luktade det spännande som vanligt. Ja, vov-voff då!

I dagens mejl-reklam hittade jag två skyltar som jag tyckte om. De här:

Fast jag ska inte köpa någon av dem. Jag har varken råd eller plats. Förresten inser jag att det inte blir några Lessons sparvpapegojor just nu. Jag kommer inte att ha råd förrän allra tidigast till hösten. Jag ska gå till fågelaffären endera dagen och fråga om de tror att de kan få in sparvpapegojor igen då. Jag hoppas det! Jag skulle tycka mycket om att ha ett par!

Jag har varit till järnaffären i dag. Tyvärr hade de ingen liten handborr i rätt diameter, och inga sådana möbelskruvar som jag behöver (till gångjärnen). Kanske de har på Aki?

15-01-08:

I dag har jag varit på Lidl och köpt mig en dietvåg. (Svenska Lidl har samma erbjudande i dag.) Vågen är ett mycket praktiskt hjälpmedel vare sig man räknar kalorier (5:2) eller kolhydrater (LCHF). En sådan här:

Den fungerar förstås som vanlig tarerbar våg också, men den kan också beräkna innehållet av kalorier, kolhydrater, fett, protein och kolesterol i det man väger. Man knappar in livsmedlets kod (står i medföljande tabell), och man kan lägga till egna livsmedel. Det står en del konstigt i tabellen - t ex buffelmjölk (hur ofta dricker man det?) medan t ex grekisk/turkisk yoghurt saknas. (Men den senare ska jag programmera in på min våg.)

För mig kommer vågen att underlätta. I stället för att ha våg + livsmedelstabeller + miniräknare framme - så räcker det med den här vågen. (Den finns i grönt och rött också, men jag köpte en vit. Här kostade vågen 12,99 €.)

Tja, då fick Lidl lite oväntad reklam. Jag handlar annars inte där så ofta, men ibland har de bra erbjudanden.

I dag ska jag träffa Katarina! Och i dag kommer det att gå bättre - för nu har vi bestämt både tid och plats i förväg! Det ska bli spännande att se hur hundarna (Bonnie, Stella och Zeke) reagerar, om de kommer ihåg att de var vänner för 1 år sedan. Det är trots allt sisådär 48 kilo som skiljer dem åt i storlek, så mina kan bli rädda till att börja med...

PS:

Nu har vi träffats - Katarina, de 3 hundarna och jag. Katarinas dotter Niki var också med. Hon är precis lika trevlig som sin mor. Vi satt ute i solen och fikade på café La nueva Brisa (jag drack en liten flaska vatten, medan de andra föredrog färskpressad apelsinjuice). Vi hade mycket att prata om, och jag ser redan fram emot nästa gång vi kan ses. Katarina hade dessutom med sig mandelmjöl, kokosmjöl och fiberhusk från Sverige - så nu kan jag baka LCHF-bröd! Det ska bli spännande, fast just i dag gör jag det inte.

Det gick bra med hundarna. Bonnie kände igen Katarina och Zeke, men det gjorde inte Stella. Om Zeke rörde sig för mycket, eller kom för nära - då skällde Stella, men annars låg de lugnt en meter från varandra. Förresten är det lite mer än 48 kilo som skiljer i vikt. Stella väger 1,9, Bonnie 2,7 och Zeke väger 53kg... Det enda foto jag hann ta av hundarna tillsammans är detta:

Det tog jag precis när vi skulle skiljas åt. Vi stod utanför Katarinas bil. Då glömde Stella helt att vara rädd för Zeke, eftersom hon gärna ville följa med i bilen. Hon stod alldeles intill honom när jag i en hast fick fram kameran, men sedan flyttade hon sig och tittade på Katarina i stället. Katarina prasslade nämligen med en kasse...

I morse (efter morgonpromenaden) tog både Ulf och jag foto på soluppgången. Vi blev båda besvikna över att ingen av våra kameror kunde återge färgerna som de såg ut för ögat. På de 2 första fotona var solen alldeles cerise-rosa-röd, men på fotona blev den gul...

När den hade gått upp lite till var den varmt röd, men även på de här fotona blev den gul. Är det någon som vet hur man gör för att få en naturlig färgåtergivning i sådana här fall?

Det var särskilt det ceris-rosa-röda vi hade velat fånga...

PS2:

Jag har tittat i mina anteckningar där jag har skrivit upp vad jag väger. Jag ser att jag som mest (den 24/11) vägde 53,7 kg och innehöll 27,7% fett. När jag senast vägde mig (den 7/1) vägde jag 48,7 kg och innehöll 24,4% fett. Så trots frossandet i chokladpraliner i julhelgen, har jag på 38 dagar förlorat 5,0 kg och 3,3% fett. Det är ju inte så illa. Sådana siffror muntrar jag upp mig med de dagar som "dietandet" känns svårt... Jag har nu hunnit halvvägs till målet! (Och byxorna som jag inte kunde knäppa i november - de sitter bra nu!)

Ni som har er idealvikt, och har hållit den hela livet, ni kan ju strunta i det som jag skriver om bantning. Det rör inte er, och jag förstår om ni tycker att jag skriver för mycket om detta just nu. (Det blir lätt så när man bantar...) Kanske någon annan av er kan känna igen er i vikt-krigets våndor...

15-01-09:

I morse lämnade jag Bonnie hos veterinären för tandrengöring. Det känns alltid lite sisådär att lämna ifrån sig sina små. Det finns trots allt en liten risk när hundar sövs. Men praktiskt taget alltid går det bra, och Bonnie behöver få rengjort sina tänder. Jag ska hämta henne om några timmar, de ringer när det är dags.

Ni får stå ut med lite mera "bantnings-prat". Jag skriver för att dokumentera för mig själv, för då är det svårare att återgå till gamla felaktiga vanor. Jag är så glad för att jag äntligen har hittat en diet som verkligen fungerar - för mig! Tänk om jag hade vetat vad jag vet i dag för 40 år sedan, så mycket enklare livet skulle ha kunnat vara... (Jag har alltid haft stora komplex för att jag varit alltför mullig.) I dag visade vågen 48,3 kg och 23,4% fett. Nu behöver jag bara bli av med ytterligare 2,3 kg och 3,4 - 4,4% fett. Det senare (det viktigaste) blir svårast, men går nog med hjälp av motion. Jag har i dag på mig de rosa byxorna som jag köpte i Ängelholm i somras. Nu sitter de bra igen (bekvämt i alla fall). Jag tog 2 inte alltför lyckade selfies för att dokumentera detta:

Jag kan konstatera att det mesta (men inte riktigt allt) av magen har försvunnit, men att det finns en del överflöd kvar på låren. Jag kämpar vidare! Men det känns skönt att jag är så pass nära målet. Jag har provat den nya diet-vågen - och den fungerar bra.

På stranden är sanden är nykrattad. Visst ser det fint ut!

  

PS:

Veterinären ringde nyss (12:20). Allt har gått bra med Bonnie och jag kan hämta henne klockan 14. Jag har varit ute på balkongen och vattnat mina skyddslingar där. Blomningen börjar komma igång igen efter det korta vinteruppehållet. Jag såg ytterligare en knopp på min crassula, men den första har ännu inte slagit ut. Det är roligt med vackra blommor!

PS2:

Nu har jag hämtat Bonnie. Det blev lite dyrare än jag hade räknat med: 133,50 €. Det som hade tillkommit var att de hade passat på att ta blodprov på Bonnie när hon var sövd. Och det var ju bra, för nu vet jag att hon är i god kondition. De hade kollat röda blodkroppar/blodvärde, vita blodkroppar/immunförsvar, så hon inte har infektioner etc, och alla värden låg som de skulle. Bonnie, som nu ligger i mitt knä, är fortfarande ganska groggy efter sövningen. Hon är slapp i kroppen och kan knappt hålla ögonen öppna. Först satte jag henne i fåtöljen. Hon tittade rakt ut med oseende ögon, och orkade inte hålla huvudet uppe.

Tyvärr så skällde Stella på Bonnie - eftersom Bonnie både luktade och uppförde sig annorlunda. Så nu har jag antingen Bonnie i knäet, eller bär omkring henne, så hon kan få ro. Hon piper lite emellanåt, det är väl av oro eftersom hon känner sig konstig. Nu är hon i alla fall ren och fin i munnen!

Jag minns när min favorit-katt Celine kom hem från veterinären efter att ha blivit kastrerad. Hon vinglade omkring, och hennes son Safir, som annars alltid höll sig nära sin mor, backade skräckslaget bort. Då drog jag parallellen till en onykter förälder och ett barn. Det måste vara skrämmande när föräldrar (av vilket slag det vara må) plötsligt beter sig konstigt...

Elräkningen kom i dag. Den var på hela 293,86 €, fast det var för 2 månader.

Vi har förbrukat mer el i december 2014 än i december 2013, trots de nuvarande energisnåla elementen. Men nu har vi varmt inne - och 2013 så frös vi! Men det ska bli spännande att se vad nästa elräkning kommer att sluta på. (Måtte jag kunna betala den!) Jag hade föredragit om de hade läst av elförbrukningen varje månad. Nu läser de för det mesta av varannan, men ofta var tredje - och någon gång varje. (Se stapeldiagrammet ovan.)

15-01-10:

I dag är Bonnie som vanligt igen. Skönt! Jag hade stoppat min stegräknare i fickan i går för att se hur många steg jag kom upp i. Det blev 11'345 steg, inte något att skryta med - men tillräckligt. Jag har stoppat stegräknaren i fickan även i dag. Det är bra att göra lite stickprov emellanåt.

Jag åkte en sväng till Aki och Carrefour i går kväll för att leta efter en liten handborr, samt en möbelskruv (en fattas) som jag behöver för att kunna montera vitrindörren. Ingendera affären hade någotdera... Jag har en handborr som är 4 mm (ska vara 4½ mm), och jag får förstås använda den. Men det är inte säkert att jag påbörjar jobbet just i dag (fast det är stökigt i vardagsrummet med den omonterade dörren). Jag har en del annat jag måste göra. I bästa fall hinner jag både och...

PS:

På vår mitt-på-dagen-promenad mötte vi hemlöse Rolf (som kanske stavar sitt namn Rolph) borta vid Rio Seco. Han tackade för julklappen han hade fått av oss, och berättade att han hade köpt ett nytt gasolkök för pengarna. Det gamla hade tydligen varit livsfarligt eftersom det sköt flammor även nedåt. Det var ju ett bra köp, och det känns bra för oss att ha kunnat hjälpa honom med detta. Ute var det underbart väder (västen fick jag ta av mig redan efter några meter), och det var så vackert (särskilt havet)! Jag såg några par som badade (fast det nu bara är 15-16˚ varmt i havet). Vi gick bort till La Zofra-bukten och sedan hem igen. Eftersom jag i dag hade (har) stegräknaren i ena fickan, och nycklarna i den andra, så fick kameran stanna hemma.

15-01-11:

Det blev 13'715 steg i går, också godkänt (fast fler steg vore bättre). I dag får stegräknaren ligga i sin låda. Vågen visade 48,5 kg och 22,9% fett. (Uppgång i kilo men nedgång i fettprocent. Så kan det bli ibland.) Jag har precis hängt dagens andra omgång tvätt på tork på balkongen, och jag har en hel del småsaker på att-göra-bums-listan. Men ute skiner solen och himlen är blå - så jag vill förstås ut och gå också.

I morse hade varken Bonnie eller Stella lust att gå upp, utan låg kvar i sängen. Jag lyfte på täcket, men de gjorde ändå ingen ansats till att resa sig. Fast någon minut senare kom Stella springande. Bonnie fick jag dock hämta när det var dags att gå ut på morgonpromenaden...

Jag har berättat för er att jag tillhör de utbrändas skara. Ibland när jag har sovit dåligt, eller känner mig stressad, eller upplever att för många krav ställs på mig - då märker jag av utbrändheten. Tydligast märker jag det på att jag får svårare att hitta orden (även på svenska) och på att jag stavar fel, eller talar/skriver så att orden kommer i fel ordning. Jag upplever det som om jag har fått en permanent skada i hjärnan. Detta stöds också av forskning. Se: http://www.medfak.umu.se/om-fakulteten/aktuellt/nyhetsvisning/utmattningssyndrom-ger-matbara-forandringar-i-hjarnan.cid143504 Länken går till en doktorsavhandling från 2010 vid Umeå Universitet med titeln Utmattningssyndrom ger mätbara förändringar i hjärnan. (Utmattningssyndrom, även kallat utbrändhet och utmattningsdepression, ger objektivt mätbara förändringar i hjärnan – bland annat nedsatt aktivitet i pannloberna och förändrad reglering av stresshormonet kortisol.) Det är psykolog Agneta Sandström som står bakom avhandlingen. Hennes forskning visar att utmattningssyndrom inte bara går att diagnostisera, utan även att det kan ge direkta och mätbara hjärnskador, med bestående men som följd.

Tja, det är ju inte så roligt. Jag skulle förstås hellre vara helt frisk! Men i efterhand går skadorna inte att reparera. Men när jag får ha det lugnt och avstressande omkring mig, och slipper onödiga krav - då fungerar jag normalt. Dock har jag märkt att det tar längre tid för mig att lära nya saker (som t ex spanska). Förmodligen är koncentrationsförmågan något sämre.

Jag läste på en fråga-doktorn-sida, en fråga från utbränd kvinna som skrev att hon arbetar som författare, översättare och redaktör. Hon frågade så här:

När jag läser sådant jag skrev och tänkte för tio år sedan blir jag väldigt ledsen. Då kunde jag formulera tankar, få ihop logiska meningar, uttrycka mig både abstrakt och koncist. Nu är det bara ett svammel och ett ludd i hjärnan, så fort något är lite avancerat i tankemaskineriet stannar det upp, jag finner inte ord och vet inte hur jag ska formulera mig. Detta gäller både muntligt och om jag ska skriva. Även om jag läser texter som är lite invecklade och komplexa i sin uppbyggnad kan jag ha svårt att förstå. Och i synnerhet om det handlar om mer abstrakta och långtgående intellektuella resonemang. Jag blir också "trött i hjärnan" om jag pratar för länge med människor. Min fråga är helt enkelt: Kan hjärnan återfå den kapacitet den en gång hade? Kommer jag att kunna tänka så snabbt och avancerat jag en gång kunde, och formulera dessa tankar i ord? Hur lång tid tar det i så fall? Finns det något jag kan göra för att träna upp hjärnan igen? Eller något som underlättar processen?

Läkaren svarade något vagt om att successiv återhämtning kan ske, och rekommenderade henne att söka närmaste vuxenpsykiatriska specialistmottagning. Tyvärr har jag en känsla av att de inte kunde hjälpa henne där. Stackars kvinna! Det hörs ju hur stora ambitioner hon har. (Det är ju så att utbrändhet i första hand drabbar oss ambitiösa...)

Nåja, som förtidspensionär behöver jag inte bekymra mig. Jag har ju min pension och måste inte kunna prestera - eller fungera - varje dag. Det är skönt att ha den tryggheten. För numera klarar jag inte av att arbeta. Tyvärr! Det bara är så. Om jag skulle försöka skulle jag snabbt bli väldigt sjuk. Jag faller så lätt ner i det djupa hål som utmattningssyndrom innebär. Och det är mycket svårt att ta sig upp igen...

Att jag i dag tänkte på allt det här, beror på att jag häromdagen hade en sådan dag när jag knappt kunde prata - för att jag inte hittade orden. Den dagen skrev jag extra rörigt här i min dagbok (och stavade mer fel än vanligt)...

PS:

Det var underbart ute, 19˚ i skuggan och sommarvarmt i solen! I dag lämnade jag västen hemma - men jag borde ha haft kortärmat. Det var trångt på El Paseo, som det brukar vara soliga söndagar. I dag fick kameran följa med. Det satt fullt med folk på uteserveringarna, nedan t v El Blanquet. Till höger ser ni att de håller på att bygga balkonger till rummen på översta våningen på hotell JovA. (Och i förgrunden håller kommunen på att gräva ner rör.)

Jag såg bara 3 som badade, men det var ganska många på stranden. (Ser ni hunden nedan?)

Monumentet är nu färdigrenoverat.

Vov och voff! Det var skönt ute i dag. Och så luktade det vov-gott från havet. Och i sanden.

Matte, och Stella, och jag, satte oss en stund på muren också. Det var vov-skönt! Och så kunde vi spana på dom andra hundarna som kom förbi.

Rätt som det var så kom Dora förbi med sina valpar. Jag blev faktiskt lite sugen på att ha valpar igen. Det är vov-mysigt med valpar. Och mina valpar blir ju ännu sötare än Doras. Kanske skulle jag försöka en gång till, innan jag blir för gammal?

Fast jag får förstås vänta till nästa gång jag löper - annars går det ju inte. Ja, vov så mycket på er!

Jag har borrat 2 hål i CD-pelaren (De 2 översta nedan). Men när jag försökte skruva i möbelskruven så började faneret flisa sig, så jag fick avbryta.

Kanske var det inte annat att vänta? Hålet är ju ½ mm för litet i diameter, och smalare längst in. Och möbelskruven är platt fram, och kan inte drivas in i spånskivan.

Jag fick byta till små vanliga skruvar i nästan rätt storlek. Så nu sitter faktiskt ett gångjärn (det mittersta) på plats. Men jag har ännu inte märkt ut var hålen till det översta och det understa ska vara. Fotot nedan illustrerar hur långt inskjutna CD-pelarna står jämfört med bokhyllorna. Men jag orkar inte flytta ut dem nu. De sitter nämligen fast, inklämda mellan bokhyllorna som de är. För att kunna flytta ut dem måste jag tömma de båda bokhyllorna till höger, flytta dessa, flytta CD-pelarna, flytta tillbaka bokhyllorna, och fylla dessa igen. Men det får alltså vara till en annan dag, när jag har mera energi.

PS2:

Har du någonsin känt dig osäker på hur stor en "lagom stor" portion är? Om du inte vill köpa måltids-mått på apoteket, så kan du använda din egen hand som mått. Se: http://www.expressen.se/halsoliv/med-handdieten-tar-du-lagom-stor-matportion/ Nedan visar jag bilderna från artikeln.

Om ni har svårt att läsa vilket livsmedel måttet gäller, så är det (i läsriktningen): Fågel, fisk, kött, ris, potatis, choklad, glass, ost, smör och pasta.

   

   

   

   

   

Enkelt och tydligt - eller hur! Metoden fungerar lika bra för "små" som för "stora" - vi ska ju inte alla äta exakt lika stora portioner. Oss emellan, visst har det väl hänt att vi har ätit lite för mycket ibland. Kanske det vore bra att jämföra med handen lite oftare? Vi kan aldrig skylla på att vi har glömt den hemma...

15-01-12:

I går hade jag en kämpig dag med bantningen. Jag var både sugen och hungrig (trots att jag åt aningen mer än vanligt), och innerligt trött på bantningen. Men jag fortsatte förstås - det vore dumt att ge upp så nära målet. I dag fick jag belöningen, vågen visade 48,2 kg och 21,7% fett. Jättebra att fettprocenten tog ett skutt ner. (Hoppas det inte var tillfälligt.) Det är så här det är att banta. Några dar går det hur lätt som helst, andra dagar får man kämpa. Ibland visar vågen samma siffror flera dagar i rad, andra dagar visar den att man har gått ner rejält.

Det kom några regnstänk i natt, och var lite halvgrått i morse, men nu skiner solen.

Jag läste i morse veckans peptalk av Olof Röhlander. Eftersom jag tyckte om det så återger jag texten här:

Inte den här gången

Jag tog ett beslut att år 2015 skulle bli annorlunda. Saker skulle bli bättre. Nu märker jag hur du än en gång har nästlat dig in i mitt liv och försöker slå klorna i mig. Du som vill att jag ska hålla mig på mattan. Du som gärna lägger krokben så att jag ramlar, för att du ska få komma och rädda mig.

Jag känner dig så väl. Du som slår där jag är som svagast, som klankar ned på mig, som aldrig tycker att något jag gör duger. Någon borde ha sagt stopp för länge sedan. Men du, det är över nu.

Det fanns en tid då jag slog bort blicken så fort du tittade mig i ögonen - men inte den här gången.

Du kanske trodde att du hade mig som i en liten ask, som en egen leksak - men inte den här gången.

Du ville att det här året skulle fortsätta som de tidigare, att du var i kontroll - men inte den här gången.

Det passade dig bra att jag negligerade mina känslor, tryckte bort dem - men inte den här gången.

Du önskar återigen bestämma dagordningen, eftersom det alltid varit så - men inte den här gången.

Den här gången är tingen annorlunda. Något har förändrats, inte utanför mig, men i den inre världen. Jag känner mig starkare än jag gjort tidigare. Inte lika bräcklig och skör längre, utan robust och säker.

Det är jag som styr den här skutan som kallas livet, ingen annan. Jag vill inte längre vara en marionettdocka som rycks med utifrån andras godtycke. Jag kan den tillvaron, den passar inte mig längre. Den har aldrig passat. Förut kunde du styra mig som du ville. Men inte den här gången.

Det var Lena T som tipsade mig om Olof Röhlander. Man kan prernumerera (gratis) på hans peptalks: http://www.upphopp.se/

På doktorn.com läste jag följande:

Närhet positivt för både hundägare och hund.

Det kan ligga mer i uttrycket "hunden är människans bästa vän" än man kan tro då det sker en höjning av hormonet oxytocin hos såväl hund som matte eller husse när en hundägare interagerar med sin hund. Det är Linda Handlin, som forskar vid Högskolan i Skövde, som studerat interaktionen och de eventuella hälsoeffekterna interaktionen ger mellan hund och hundägare. Oxytocin gör oss bland annat gladare och minskar stress.
Tidigare studier som har gjorts visar att hundägare har större chans att överleva en hjärtattack än de som inte har hund. Linda Handlin, biträdande lektor i biomedicin vid Högskolan i Skövde har forskat om de positiva hälsoeffekter som uppstår när en människa interagerar med sitt husdjur.
Studierna visar på en höjning av hormonet oxytocin, ett hormon som är vanligt hos nyblivna mammor eller när man är nyförälskad. OXytocin är ett hormon som minskar stress, ökar välbefinnande och helt enkelt gör oss gladare.
Linda Handling säger i en kommentar att man såg att hormonet oxytocin stiger hos både hundägare och hundar. Till skillnad från tidigare studier där positiva effekter har studerats hos hunden eller hundägaren var för sig, såg man en ökning av hormonet hos både hundägare och hunden vid samma tillfälle.
Det är vid interaktion, så som att klappa hunden, som oxytocinet ökar och i sin tur gör hundägaren gladare och mindre stressad, säger Linda Handlin.

Och på Wellnessguiden läste jag:

Sitt inte still!
Flera forskningsrapporter visar att för mycket tid i vårt kanske mest använda arbetsredskap (stolen) kan leda till hjärtproblem, diabetes och övervikt.
Redan i skolan har många fått lära sig att sitta stilla och upprätt.
– Det är helt fel. Om man studerar människor som sitter fritt så ändrar man ställning naturligt ungefär var tjugonde minut. Så bör man göra, säger Anna-Lisa Osvalder, universitetslektor i ergonomi och professor vid Chalmers tekniska högskola.
Just variationen är nyckeln till att slippa besvär av sittandet, visar en studie från Chalmers. Sitter man statiskt blir musklerna trötta och blodflödet begränsas. Ändra sittställning, stå upp och ta pauser ofta, är forskarnas råd.

Sitt upprätt. En upprätt sittställning avlastar musklerna och förbättrar andningen.
Sitt inte still. Alla sittställningar som är bekväma är bra. Experimentera fram ställningar som passar dig. Du kan till exempel gunga eller dra upp ett ben under dig.
Rör på dig minst en gång i timmen. Det behöver inte vara så avancerat: Gå och hämta ett glas vatten eller en kopp kaffe, ring ett telefonsamtal gående eller hämta en utskrift.

I eftermiddag ska jag träffa Katarina. Det ska bli kul!

PS:

Jodå, det var mycket trevligt att träffa Katarina! Även den här gången satt vi i solen på en uteservering och pratade. Vi har mycket att prata om! Mina hundar var hemma eftersom jag nyligen hade gått mitt-på-dagen-promenaden med dem, men Zeke var med. Här följer en liten stilstudie. Visst ser han cool ut Zeke!

I går morse fotograferade Ulf soluppgången. De första fotona tog han innan solen syntes över horisonten. Det blev riktigt fina foton, så dem vill jag inte undanhålla er.

 

För övrigt har jag nästan inte hunnit göra något vettigt alls i dag, men det måste man inte hinna om man är utbränd förtidspensionär. Det kommer en ny orörd dag i morgon!

15-01-13:

Solen skiner och det ska bli 20˚ varmt i dag. Själv håller jag på att plocka undan allt julpynt. Jag hade gärna tagit bort allt redan för en vecka sedan, men Ulf vill ha det kvar in i det sista. Jag har hunnit byta kuddfodral och ta bort tomtar samt ljusstakar. Nu är det bara den lilla julgranen kvar. Precis kring jul tycker jag om allt det julröda, men jag orkar inte med färgen rött någon längre tid. Den stressar mig. Jag föredrar vitt, beige och mjuka pasteller. Nu får vardagsrummet återgå till att vara ljusblått igen en period. Möjligen byter jag till rosa framåt våren.

PS:

Äntligen har det kommit en nyhetssida som passar mig! Den här: http://godanyheter.aftonbladet.se Jag mår inte bra av att bara läsa om krig, våld, tråkigheter och elände. Jag vet att dåliga nyheter säljer bäst, och att det är därför som tidningarna fylls av sådana. Men det händer ju en massa bra och roliga saker också! Sådana vill jag läsa om!

PS2:

Nu har jag burit ner allt julpyntet till förrådet. Jag har sett att våra grannar plockar undan sitt julpynt tidigare än vi (bl a kransarna på ytterdörrarna). I dag frågade jag Josefina vilka datum som gäller i Spanien. Hon berättade att man plockar fram julpyntet den 8 december (Inmaculada Concepción) och plockar undan det dagen efter Reyes magos, alltså den 7 januari. Kanske jag borde göra som spanjorerna nästa år?

PS3:

I tidningen Metros nätupplaga läste jag följande artikel:

Via sin blogg möter Metros hälso- & träningsredaktör ​Sofia "PT-Fia" Sjöström dagligen unga kvinnor som mår fruktansvärt dåligt av den klassiska vågen. Nu uppmuntrar hon oss att slänga ut den.

Det här med vågen. Gemene man behöver inte väga sig och värdera sin kroppsvikt i siffror. En våg visar inte hälsa eller hur du mår.
Den visar inte fördelningen av fett, muskler och vätska.
Den berättar inte hur stark du är, hur kläderna sitter, hur ditt immunförsvar mår eller hur ditt välmående är.
Den visar inte heller hur din kropp byggs om och förändras när du har påbörjat en livsstilsförbättring där du börjat träna.
Den hänger inte med i hur muskelmassan ökar, hur matvanorna förändras och allt det där.
Det den ofta gör är att bestämma över ditt humör och självförtroende genom att visa sina siffror upp eller ner. Det mår vi bäst utan.

– Jag ser i mitt dagliga arbete med klienter att många människors självkänsla har blivit mycket starkt förknippad med en speciell vikt och ett speciellt utseende. Om jag bara går ner i vikt och når den där magiska siffran så ska mitt liv förändras. Om människor i stället fokuserade mer på att känna in sin kropp och dess signaler, gav kroppen rätt bränsle i portioner anpassade efter dem och deras liv, jobbade på sunda relationer i livet och dessutom hittade en glädje i fysisk aktivitet så skulle så många fler må bra och trivas med sig själva, säger Anna Cederstam Krantz, samtalsterapeut, och hälsopedagog som driver Hälsopartners i Stockholm.

Det är säkert sant som de säger. Själv är jag sedan ungdomen vikt-fixerad. Längden minus 110 = lagom, lärde jag mig då. I mitt fall blir det exakt 46 kg. Och det är fortfarande vad jag vill väga... Fast jag är förstås medveten om att en vältränad kropp väger mer än en otränad med samma kropps-mått. I morse vägde jag 47,8...

I dag har jag äntligen borrat hål för de 2 återstående gångjärnen i CD-pelaren, och monterat på dörren. Det blev bra. Tyvärr är de nya dörrarna 2 cm lägre än de gamla, vilket syns om man ställer hyllor med nya och gamla dörrar bredvid varandra. Men eftersom det är nertill så syns det inte så tydligt. Fast det är väldigt dumt att Ikea har gjort om hyllor, hyllbärare och dörrar så här radikalt! (Jag kan se att det är för att spara material...)

I hyllan ställde jag en massa av mina minsta prydnadssaker. Många är kära minnen, varav några har hängt med i över 50 år. Nu kan jag sitta i min läsfåtölj och titta på dem. Nedan kan ni se hur det blev. Glas-ljusstakarna står där dock bara tillfälligt, för att "fylla ut" (de är eg ett set med 3). Jag önskar att jag hade fler hyllplan så att jag kunde samla alla mina små prydnader i mitt nya vitrinskåp. Kanske kan jag såga till några extra hyllplan själv, om jag hittar en lagom tunn skiva i björk. Kanske skulle jag kunna beställa några tillskurna glashyllor? (Jag undrar om det senare skulle bli väldigt dyrt?) Jag skulle behöva 2-4 hyllplan ytterligare. (Några av de här har jag lånat från min 3:e CD-pelare som jag har i lilla hallen här nere med DVD-filmer i.

   

   

   

Sedan har jag fått en ny idé. (Tja, själva grundidén kom Linda på, men nu har jag utvecklat den.) Jag funderar på att ta bort dörren till vardagsrummet och göra ett valv där, fast bara så brett som den nuvarande stora dörrhalvan - och så skulle jag göra vägg där den smala halvan är. Sedan kunde jag flytta den breda dörren till öppningen mot trappan, där det nu sitter en trasig vikdörr. Jag tror att jag skulle kunna återanvända de nuvarande dörrkarmarna och dörrlisterna. På så sätt skulle man kunna stänga till mot nedervåningen. Fast egentligen så borde Ulf och jag byta rum då (vilket han tyvärr aldrig skulle gå med på), för då skulle jag kunna stänga av nedervåningen de 6 månader per år som jag bor ensam här. Det skulle vara praktiskt! Så här ser det ut nu (t v från hallen, t h från Ulfs rum):

   

Och så borde jag måla alla innerdörrar och dörrkarmar vita. Fast det är väldigt mycket annat jag borde göra dessförinnan...

15-01-14:

Om ni inte är intresserade av bantning så hoppa över de 2 översta styckena nedan, och gå direkt vidare till nästa...

I morse fick min våg fnatt. Jag hoppas verkligen att den inte är på väg att gå sönder, för en ny som även mäter fettprocent kostar oftast uppemot 400:-. Jag har kollat batterierna, men dem var det inget fel på. När jag först ställde mig på vågen i morse så visade den 46,4 och 21,0% - vilket jag begrep var alldeles på tok för lite. Så mycket kan man inte gå ner på en dag. Jag tänkte att vågen kanske hade stått snett och provade igen. Resultat: 47,8 / 22,8%. Det senare verkade rimligare, men det ska ju inte kunna variera så här. Jag provade en tredje gång: 47,6 / 22,4% och en fjärde: 47,6 / 22,3%. Jaha. Jag får väl anta att jag väger ungefär 47,6 - 47,8 och har en fettprocent på 22,3 - 22,4. Det verkar rimligast. (Den låga fettprocenten häromdagen stämde nog inte.) Suck. Jag gillar siffror, tabeller och statistik - så jag vill gärna att det ska stämma.

Egentligen är ju inte de enskilda siffrorna så viktiga - det är ju tendensen (upp, stilla eller ner) som är viktig. Hur som helst så har jag inte långt kvar till mitt mål. (Fast det går långsamt nu.) Jag har nu ett BMI på 20 och strävar efter att ha 19. (Kvinnor ska som bekant ligga inom intervallet 18,5 - 23,9 och män mellan 20 och 25.) Ska jag gå efter rekommenderat BMI så ligger min lägre viktgräns vid 45 kg och den högre vid 58 kg. Men jag mår mycket, mycket bättre, både fysiskt och psykiskt - och rör mig mycket lättare, när jag ligger nära den undre gränsen. Det dumma är att många börjar bli bekymrade när jag börjar närma mig min idealvikt. Det viktiga är ju att hålla sig inom gränserna! Jag har aldrig någonsin haft någon tendens åt anorexia-hållet. Jag vill vara frisk - och smal! Men framförallt frisk!

Tänk så bortskämda med vädret vi är, som bor här i El Campello! Även i dag skiner solen och det är 16˚ (ska bli 17˚) ute. I går när jag pratade med Josefina så sa hon att januarivädret normalt är mycket bättre än februarivädret här. Hon sa att februari brukar vara mycket molnigare. Det har jag inte tänkt på. Jag har väderstatistik för Alicante, men det finns tydligen ingen för El Campello. Det är ju 12 km mellan, så det kan förstås skilja lite. Enligt Alicante-statistiken ska det vara aningen färre molndagar i februari. Just i år är jag extra angelägen om att februari ska bli en fin månad, i alla fall mellan den 13:e och 20:e - för då kommer min syster Gun och hälsar på mig för första gången.

PS:

Nu har jag satt mina blomster-feer på plats bland krukväxterna. Feerna har legat undanlagda i en låda alltför länge. Jag tycker att de är söta!

Eftersom jag just nu inte har så många växter inomhus så var jag tvungen att sätta flera i varje kruka. Det är snyggare (och roligare) om man inte upptäcker dem alltför lätt. Så här blev det (2 gömde sig bakom bladen så de syns inte):

PS2:

I dag var det soldis över havet. Ljuset var så vackert. Och temperaturen kom upp i 18,5˚!

För er som hade svårt att se på fotot häromdagen, att hotell JovA håller på att bygga balkonger utanför rummen på översta våningen (där det tidigare bara varit takkupor), så kommer här ett tydligare foto:

Vov på er! Ååh så vov-många kompisar jag har! I dag när vi var ute och gick så träffade jag först min bästis Lluna. Vi gjorde sällskap med varandra. Det är vov-trevligt att gå på luktrunda med Lluna.

Vi har så vov-mycket gemensamt Lluna och jag. Vi tycker om att nosa, och så tycker vi om att vila, och så tycker vi om att äta. Fast det är ganska orättvist. Ja, för min matte ger mig hälften light-foder, och mäter upp små, små portioner åt mig. Men Lluna får äta så mycket hon vill för sin matte. Visst är det vov-orättvist!

När vi hade kissat på palmerna så gick vi ut på stranden.

Där luktade det vov-gott!

Lluna kissade ett stort kiss i sanden.

Sen kissade jag ett kiss ovanpå Llunas kiss. Fast jag kissar mycket elegantare än Lluna. Jag står på händerna jag! Visst är jag duktig!

 

Men sen så gick vi vidare. Då mötte jag en kompis till, en ny kompis. Hon är malteser.

Först så nosade vi varandra i baken. Det är artigast att börja där.

Sen så nosade vi varandra i ansiktet. Det gör man bara om man tycker om varandra och är kompisar.

Men Stella vågade inte komma fram och hälsa. Hon är faktiskt vov-blyg.

Sen när jag hade hälsat färdigt på min nya kompis, då fortsatte Lluna och Stella och jag och våra mattar att gå. Ja, jättemycket vov på er då!

I dag har jag bakat LCHF-bröd! Det blev riktigt bra. Jag blev förvånad över att det faktiskt smakade bröd, fast det inte innehåller vanligt mjöl. Det mättar mer än vanligt bröd, och innehåller hela 17% protein. Frökusar heter just det här brödet. På eget bevåg la jag till 2 msk havrekli, och lät bli att hacka solroskärnorna. (Nästa gång ska jag lägga till några hackade nötter, aningen mer salt, och kanske någon örtkrydda.)

Jag vägde alla ingredienser och räknade ut kalori-, kolhydrat- och protein-innehåll i det färdiga brödet. (Ni ser mina anteckningar till vänster.) Brödet innehåller per 100 gram: 367 kalorier, 11,8 gr kolhydrater och 17% protein.

Så här ser mina färdiga frökusar ut:

En ska jag låta ligga framme, men de övriga ska jag skiva upp och lägga i frysen. (Så kan jag ta fram några skivor efter hand sedan.) Jag ser fram emot att få äta bröd (med ost och paprika på) till teet i morgon bitti. Tack Katarina för att du tog ner mandelmjöl, kokosnötmjöl och fiberhusk åt mig!

På tal om Katarina så blev hennes bok Jag vill att du går nu recenserad i HD häromdagen. Se: http://hd.se/kultur/boken/2014/12/11/sorgens-pussel/ Recensenten skriver bl a "En så begåvad författare som Karp"...och avslutar med: "En välskriven, melankolisk roman om människans svåra stunder där karaktärerna gör det som faller dem naturligt i stället för vad konstruktionen kräver av dem." Det låter väl bra! Själv ser jag redan fram emot Katarinas nästa bok. (Hon håller på att skriva den...)

15-01-15:

I dag ger sig min dotter Linda ut på en 4 månaders långresa. Hon reser tillsammans med sin barndomsväninna Marina. Som mamma har förstås blandade känslor. Jag hoppas att hon får en underbar resa som är intressant, lärorik, rolig och behaglig. Men jag är förstås också aningen orolig för allt som kan hända... Nu vet jag att Linda är ovanligt klok och förutseende. Hon verkar ha tänkt på precis allt, inkl reseförsäkring. Men ändå... (Lite hönsmamma är jag, fast jag medvetet har uppfostrat mina barn till att bli självständiga.)

Hennes första resmål blir Bangkok, Thailands huvudstad. Hon ska också besöka Vietnam, Malaysia, Indonesien och Singapore. Det låter spännande att få se alla dessa olika länder. Så långt har jag själv aldrig rest. Inte förrän den 17 maj kommer hon hem igen. Jag kommer att sakna vår dagliga mejlkontakt!

Lycka till med allt Linda! Jag önskar dig en underbar resa!

Här skiner solen som vanligt, och jag planerar att ta det lugnt... Fast kanske borde jag städa lite. I morgon har vi nämligen bjudit hit Birgitta och Mariano. Vi ska gå och äta på La Cova alla fyra. Jo, jag ska också äta - så det blir en dags paus från bantningen (och säkert några hekton viktuppgång). Men jag kan ju inte leva på enbart "salladsblad" 365 dagar om året. (I dag vägde jag 47,5 kg - vi får väl se vad jag väger den 17:e...)

PS:

Jag hittade nedanstående text. Och jag tänker att det ju är självklart att vi vill ha en bra relation till våra kroppar! Alltså bör vi satsa på att förbättra vår hälsa! Talesättet Mens sana in corpore sano = en sund själ i en sund kropp, blir aldrig omodernt.

15-01-16:

Jag får ju säga att La Covas mat är något helt annat än bantnings-maten jag äter annars. Det var jättegott som vanligt! (Fast jag orkade förstås inte äta upp allt.) Birgitta, Mariano, Ulf och jag har haft en väldigt trevlig eftermiddag tillsammans på La Cova. Trevlig restaurang, fin utsikt, god mat och trevligt sällskap - vad kan man mer begära. Jag är mycket nöjd med eftermiddagen. Vilken lycklig slump att jag träffade Birgitta och Mariano på Aki den där gången!

   

   

I dag har vi lite svalare väder (15-16˚) eftersom himlen är delvis molntäckt, och det blåser. Fast på hundarnas och min mitt-på-dagen-promenad sken solen.

Fotot nedan är en skärmdump från AdLibris webbsida. Ser ni att Katarinas bok, Jag vill att du går nu, hör till "böckerna alla pratar om"!

Linda har förresten mejlat från Thailand att allt är bra. Skönt att höra.

15-01-17:

Så är jag igång med bantandet igen. Det var trevligt att för en dag slippa väga/räkna/skriva upp allt. Nu har jag 2,3 kg kvar till målet (fast allt är förstås inte reell viktuppgång) - men det är bara att kämpa på.

I dag är det precis åtta år sedan Ulf och jag blev ett par! Hela 8 år! Det är rekord för mig! (Jag är ju egentligen alldeles för självständig för att vara gift/sambo.) Det är faktiskt konstigt att Ulf och jag har kunnat hålla ihop så här länge. Vi tycker och tänker olika om nästan allt, och vi har helt olika intressen. Men så möts vi i de dagliga kramarna! Kramarna är det kitt som håller ihop vårt förhållande. Det är viktigt att kramas!

Om en stund ska jag träffa Katarina. Ute är det kyligt - bara 13˚ (men sol).

PS:

Det har varit (och är) kyligt i dag (blåsigt och bara 14˚). Även mitt på dagen har jag haft jacka på mig, för första gången i vinter. Katarina och jag hade det dock skönt när vi satt i solen med våra 3 hundar på en uteservering. Jag drack grönt te och Katarina färskpressad apelsinjuice. (Juice är både nyttigt och gott, men innehåller för många kolhydrater för min diet.)

Sedan köpte Katarina ett spanskt SIM-kort, och då stod jag utanför butiken med Zeke i ena handen, och Bonnie och Stella i den andra. Alla som gick förbi tittade. Och det är ju inte så konstigt, när jag hade 53 kg hund på ena sidan och sammanlagt 4,6 kg på den andra sidan. (Inte ens om jag hade haft kameran med mig hade jag kunnat fotografera mig själv med hundarna, annars hade det kanske varit roligt för er att se.)

Därefter gick jag hem och lämnade Bonnie och Stella hos Ulf. Precis då ringde Maud. Eftersom Katarina och Zeke väntade på mig, så hann vi bara tala helt kort. Det är OK med Maud, men hon har mått lite dåligt av att de har målat ett hus intill där hon bor. (Hon tål ju inte färglukt.) Vi bestämde att vi ska Skypa längre fram. (I slutet av nästa vecka?) När jag hade lagt på luren så gick Katarina och jag till Mercadona. Hon handlade, och jag satt utanför och höll Zeke. Hundar får ju inte följa med in i livsmedelsaffärer, och än så länge kan hon inte lämna honom ensam (eftersom huset de bor i är nytt och främmande för honom). Även 53-kilos hundar är som små bebisar i det fallet.

Nu ska jag skriva om bantning igen... (Stackars er!) Jag googlade i går på vad som egentligen är en optimal fettprocent. Jag hittade flera olika tabeller, som inte helt stämmer överens. Det enda alla är överens om är att män ska ligga lägre än kvinnor (eftersom deras kroppar har en annan sammansättning). Efter att ha ställt samman alla tabeller så kom jag fram till att 19-22 % bör vara idealiskt för en kvinna. (Idealet för en man verkar vara 12-18% fett.) Det var enklare förr, när man bara behövde hålla koll på sin vikt... Fast fetthalten är förstås mycket viktigare, för en smal person kan ha farligt mycket fett kring de inre organen utan att det syns, och en kraftig person kan bestå av mest muskler och bara aningen fett... (De 19-20% som jag känner passar mig bäst, verkar ligga på rimlig nivå.) Tabellen nedan är den enklaste och tydligaste jag hittade:

Jag hittade också följande humoristiska, men talande, illustration (som allt annat - överdrifter blir fel):

Det är tråkigt att banta! (Det är delvis därför som jag "pratar av mig" här.) Men själv ska jag förhoppningsvis inte behöva hålla på så länge till...

Men visst har storlek betydelse! Texten nedan i översättning: Storleken har betydelse. Le, ju större desto bättre!

Ytterligare en text på spanska:

Översatt: En klok läkare sa: "Den bästa medicinen är kärlek och omsorg." Någon frågade honom, "Och om det inte fungerar?" Han log och svarade " Öka dosen."

15-01-18:

I dag firas helgonet Sant Antoni del Porquet. Enligt legenden föddes Antonio (Abat eller Abbàs) i Heraclea i Egyptien år 251. Han var bonde och godsägare. När han var 20 år gammal hörde han Guds säga: "Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga, och du kommer att få en skatt i himlen." Han gav då bort allt han ägde och drog sig tillbaka till bergen/öknen. Antoni var en stor djurvän. Han visade vördnad för djur, och hjälpte dem som var skadade, och många djur valde sedan att följa honom. Dålig kost och hårt arbete ska ha underminerat Antonis hälsa, men han levde ändå i 105(?) år. Han ska ha fått flera lärjungar och dessa ska ha grundat någon typ av Eremitisme-kloster i bergen nära Heraclea och Arsinoe. (Eftersom jag bara hittar information om Sant Antoni på spanska så vill jag gardera mig lite för att jag kan ha missförstått någon detalj i legenden.)

   

Varje år firas San Antoni i januari (datumet kan variera eftersom han alltid firas på en söndag). Denna dag kan man få sina djur välsignade i kyrkan. Från början gällde detta nästan bara djur som användes i jordbruket (för att öka fertilitet och skördar), men i takt med att dessa djur har ersatts av maskiner kan man numera kan även få välsignat husdjur som hundar, katter, papegojor och sköldpaddor. (MariPaz brukar gå och få sin hund Lluna välsignad!) Jag borde förstås ha gått upp till kyrkan och fotograferat, men jag valde i stället att fotografera segelbåtarna vars ägare hedrar San Antoni, och alla djur, i dag.

Det är lite molnigt, och alldeles vindstilla (segelbåtar är annars vackrast när de har vind i seglen). Men visst är det vackert med alla båtarna! (Färgskalan varierar lite beroende på om solen träffade kameralinsen eller ej.) Ni får se 17 av de 100 foton jag tog (var glada för att jag inte la in alla) eftersom jag är lite svag för segelbåtar - trots att jag är sjösjuk och inte kan segla...

15-01-19:

I dag är det pensionsdags! Det är alltid kul att vara stadd vid kassa några dagar (tills räkningarna är betalda). Det har varit en halvmulen och kylig dag i dag, och i natt kom det 3 mm regn. Själv har jag varit uppe i bergen, strax utanför El Campello, och hälsat på Trisha och hennes lilla chihuahua Daisy. Det var väldigt trevligt! Trisha och jag satt och pratade, och hundarna lekte. Fotona jag tog blev tyvärr dåliga. Dels var det motljus för det mesta, och dels rörde hundarna på sig nästan hela tiden. Lilla Daisy visade sig var en en riktig akrobat. Hon skuttade omkring ovan på soffans ryggstöd i full fart, medan mina stod nedanför soffan med viftande svansar utan att kunna ta sig upp. De såg ut att ha kul tillsammans, hundarna.

Själv hade jag mycket trevligt. Trisha är verkligen en mycket sympatisk kvinna (född i England, men bosatt här sedan 30 år), och vi hade mycket att prata om. Bonnie gillar också henne, som ni ser!

Trisha bjöd mig på en god lunch, så det blev ingen bantning i dag. (Och jag som just hade kommit ner i 47,9 kg / 22,4% igen...) Fast det gör ju inget om det dröjer någon vecka mer eller mindre innan jag når min idealvikt. Jag tävlar inte mot någon, inte ens mot mig själv.

Linda håller mig uppdaterad om allt spännande som hon och Marina upplever i Bangkok. De är väldigt aktiva! Bl a har de varit på utfärd till ett tiger-tempel, där Linda passade på att klappa några tigrar. Innan hon fick gå nära tigrarna så fick hon ta av sig "lösa" saker som solglasögon och väska - och man fick inte ha rött på sig (för det gör tigarna aggressiva). Linda talade med mjuk röst och tigrarna lyssnade uppmärksamt.

Minns ni lilla Yapyta som jag var och tittade på hos Conchi för några månader sedan? Jag tyckte (och tycker) inte om hennes färg (inte det svarta på nosen, och så vill jag ju helst ha en vit eller cremefärgad). Synd på sitt sätt. Yapyta är nu 6 månader och väger bara 700 gram - så storleken skulle passa mig utmärkt. Och visst är hon söt - fast hon har "fel" färg, och hennes pappa är internationell champion. Men jag väntar på "den rätta" lilla tiken. (Allra helst en valp till Bonnie eller Stella...)

15-01-20:

Vi har kyligt väder, bara 13-14˚. På sin morgonpromenad tog Ulf följande foton från Playa Muchavista. Där ser ni att det nu ligger snö på det höga berget!  (Snögränsen går vid 900 meter.)

Jag har varit i djuraffären Madagascar och köpt torrfoder. Jag köpte också några godsaker åt hundarna, bl a var sin "tjurnerv". Jag hade egentligen inte tänkt att de skulle gnaga på de senare i dag, men innan jag hade fått av mig jackan så hade Bonnie själv plockat upp sin nerv ur kassen som jag hade ställt på golvet. Nu ligger hon i hallen och gnager så nöjt. Hon hann inte gå längre, eftersom hon ville börja gnaga bums. Stella däremot la sig i fåtöljen, vilket ser bekvämare ut.

15-01-21:

Det är kallt här! Kallt för att vara i El Campello - allt är ju relativt. Jag tröstar mig med att jag slipper bo i Sverige...

Fast vi har kallare inomhus. När nätterna är kalla, och det blåser, så är det max 18˚ i mitt rum och i gästrummet. (På ovanvåningen är det max 20˚.) Jag föredrar 22˚!

I dag har jag bestämt träff med Alicia på El Paseo 13:30. Det blir säkert trevligt att träffa henne - och nyttigt att prata spanska en stund.

PS:

Jag tillbringade en trevlig stund tillsammans med Alicia på El Paseo. Vi promenerade mellan Rio Seco och hamnen t o r, och pratade under tiden. Periodvis var det varmt och skönt i solen, periodvis blåste det riktigt isiga vindar. Jag hade täckjacka på mig (den tunna turkosa dunjackan som jag köpte i Ängelholm i somras), en stor sidensjal virad om halsen, samt handskar. (Jag fryser så lätt om fingrarna.)

Tänk så lätt det är att prata spanska med Alicia! Hon talar tydligt och långsamt, och om jag inte förstår så förklarar hon på ett annat vis. Jag lär mig mycket på att lyssna när hon berättar om något - och förstås på att försöka förklara för henne vad jag menar. Ibland ger hon mig nya ord som jag behöver, ibland rättar hon mitt uttal på något. Jättebra! Vi borde träffas oftare!

(Jag tog ett par foton på Alicia som jag hade tänkt visa er här. Men vinden rufsade om i hennes hår, så hon kom inte alls till sin rätt. Ni får se andra foton längre fram.)

Vov och voff på er! I dag när matte, och Stella, och jag, var ute på luktrunda - då träffade vi vår kompis Daisy. Vi stannade och luktade på varandra, och pratade och så. Och så tackade vi för senast. Daisy passade också på att slicka matte på nosen. Våra mattar pratade under tiden.

Det är bra när mattarna pratar med varandra, för då får vi hundar sköta vårt i lugn och ro. Fast sen så sa vi hej till Daisy, och gick vidare. Vi träffade mattes kompis Alicia, och då satt vi hundar en stund på muren och spanade - för dom skulle också prata, matte och Alicia.

Människor pratar väldigt mycket, mest strunt. Vi hundar ägnar oss åt väsentligheter, som och lukta på andra hundars kiss och sånt. Ja, vov-vov så länge då!

15-01-22:

Jag fryser... Dels blåser det kyliga vindar ute (och är bara skönt i solen), dels bantar jag (vilket gör att jag fryser lättare). Det är särskilt tråkigt att banta när vikten står stilla (47,9/22,6)... Jag har i stort sett inte gjort någonting alls i dag (mer än promenerat med hundarna, tvättat en maskin, och läst lite). Jag läser nu boken Gatukatten Bob av James Bowen. (Tack för boken Birgitta!) Det är en trevlig bok om gatumusikanten James som går på metadon och bor i en träningslägenhet. En dag hittar han en katt i sin trappuppgång. Katten flyttar in hos honom, och får namnet Bob. Från den dagen ändras bådas liv - till det bättre. Ännu har jag bara hunnit en fjärdedel. Det är en lättläst och småmysig bok, och förstås särskilt trevlig om man gillar katter! (Jag saknar min favoritkatt Celine!)

När jag läser så ligger Bonnie och Stella som vanligt i mitt knä. Här väntar de på att jag ska komma tillbaka och läsa mera...

PS:

Lite humor...

PS2:

Nu har jag läst ut boken. Den var bra. Tydligen har Streetcat Bob blivit en kändis med egen Facebooksida, många filmer på Youtube mm.

Fotona nedan illustrerar tilltagande sömnighet (hos Bonnie):

Nu ska vi alldeles strax gå och lägga oss på riktigt, vi ska bara gå sena kvällspromenaden först. Det blir nog en kort runda, för det är bara 10˚ ute.

15-01-23:

I dag fryser jag inte alls lika mycket - för i dag skiner solen från en klarblå himmel (och då blir det varmare även inne). I förmiddags planterade jag om 2 växter, en stor benjamin-fikus som behövde större kruka och så var jag tvungen att plantera paraplyaralian i en mindre kruka. Den senare hade jag från början tänkt ha ute, så den stod i en stor brun kruka. Men det visade sig att den trivs bättre inomhus, så nu har den fått en vit aningen mindre kruka. En annan dag ska jag plantera om en del pelargoner i större krukor.

Det var jätteskönt ute i solen när vi gick vår mitt-på-dagen-promenad, och jag tycker så mycket om när himlen är alldeles klarblå! Man kan inte bli annat än glad. Ett enda moln fanns på himlen, och det befann sig över det höga berget norrut.

 

Bonnie och Stella tycker också att det är skönt att vara ute när solen skiner.

Stella hittade något spännande...

Även i dag gick vi bortåt Rio Seco, fast inte riktigt ända fram. Visst är det vackert när himlen är så här blå!

Vov och vov-voff! I dag så satt jag en stund på muren och filosoferade. Jag filosoferade över varför vi hundar bara får äta 2-3 gånger om dagen, när människor får äta mycket oftare. Jag tycker ju mycket om mat ju, och vill äta oftare - och mer. Fast jag vill inte bli tjock... Nä för då tvingar matte mig att banta - och det är vov-tråkigt!

Stella filosoferade inte alls. Det har hon inte ro till. Ja, ja - hon är som hon är.

Det var skönt att sitta i solen. Både Stella och jag tycker om när det är vov-varmt och vov-skönt. Ja, vov på er då!

Man håller på att hänga upp fiberoptik-kablar här i El Campello. (Nej, här gräver man inte ner dem.) Männen står på stegar och hänger kablarna i pittoreska girlanger på husfasaderna (bland alla de andra ledningarna). När allt är klart så kommer vi att kunna få 100 GB internet-uppkoppling här. Fast hur dyrt det blir vet jag ännu inte, kanske jag inte har råd. För mig räcker det gott med de 10 GB vi har, men Ulf vill gärna ha högre hastighet.

I dag har vikten rört sig en smula nedåt, till 47,6 kg och 22,0%. Det känns roligare att banta de dagar som vågen visar resultat. Jag har bara 1,6 kg kvar att bli av med nu - fast det går långsammare och långsammare...

Linda och Marina är nu på den thailändska "paradisön" Ko Lipe, där de simmar (och snorklar) i det kristallklara vattnet bland färgglada fiskar. Jag är bara en liten aning avundsjuk - men desto gladare för att Linda har det bra, och får uppleva en så fantastisk resa!

PS:

Jag har köpt en klänning i dag. Det gör jag inte så särskilt ofta. Men jag fick syn på en nyinkommen på Lovely - och den har sådana färger och sådant mönster som jag blir glad av (+ att jag gillar när nederkanten hänger i "flikar"). (Vinterns murriga mode i färgskalan grått-svart-brunt tycker jag däremot aldrig om.) Eftersom klänningen inte kostade mer än 13,90 € så slog jag till. (Fast det får nog bli lite varmare ute innan jag börjar använda den, annars får jag ha linne och tights under.) Tyvärr fanns den inte i mindre storlek än M ≈ strl 38 (vilket egentligen är för stort), men en sådan här modell kan ju hänga lite löst. Ulf tycker att jag klär i klänningen. (Den kommer att sitta snyggare om jag lägger upp ärmarna några centimeter, så det gör jag nog.)

15-01-24:

I dag är balkongen full av tvätt som hänger på tork. Jag har tvättat 3 maskiner, så nu börjar jag se botten på tvättunnan. Mellan maskinerna så har jag småpysslat lite. Bl a har jag städat mitt skrivbord. Det behövdes verkligen! Jag har en tendens att lägga en massa små kom-ihåg-lappar, och stora "aktuella" papper, precis överallt. Och eftersom jag inte har några avställningsytor så har det även hamnat en del småsaker där, som borde ligga någon annanstans. Jag skäms när jag visar er nedanstående foto, där ni kan se hur skrivbordet såg ut före! Men så här illa var det...

När jag träffade Alicia häromdagen så fick jag en present av henne, en ask som ser ut som en bok (se nedan).

Jag funderade lite på hur jag skulle kunna använda den bäst - och kom på att jag kan ha den på skrivbordet och lägga alla mina små lösa lappar (och lite andra småsaker) i den. När jag ändå röjde så fixade jag resten också. Jag satte bl a en provisorisk krok på väggen så att jag kan hänga upp almanackan. (Längre fram tänker jag dock sätta upp en vägghylla, en magnettavla och någon tavla över skrivbordet. Men det är inget som står överst på min att-göra-lista.) Så här blev det:

Den turkosa dammvippan, som ligger bakom datorn, använder jag dagligen för att damma av datorn och datorskärmen med. Det behövs när datorn är placerad i ett sovrum.

Vågen visade i dag 47,3 kg och 21,9% fett. Jag är alltså inne på slutspurten... Det ska bli väldigt skönt sen, när jag slipper väga allt som jag äter...

15-01-25:

I morse ville varken Bonnie eller Stella gå ur sängen när jag tyckte att det var dags för morgonpromenaden. Jag fick hämta Bonnie, sen kom Stella frivilligt.

Mitt på dagen har vi haft skönt väder! Himlen har inte varit helt molnfri, men i gengäld har det varit 17˚. Som vanligt en solig söndag, var det fullt med folk på El Paseo. Här kommer dagens foton:

Vov-vov-vov-voff! I dag har jag legat på muren och tittat på människor och hundar. Ja, jag tyckte att det kändes för jobbigt att sitta upp.

Jag brydde mig inte om att filosofera i dag. Nä, för om man filosoferar varje dag, så tror jag att det kan bli för ansträngande för hjärnan. Och så är jag ju lite lat av mig.

Det var vov-skönt i solen!

Stella satt som vanligt i mattes knä, eller alldeles nära matte. Hon är faktiskt vov-mattig av sig. Själv är jag mycket självständigare. FÖR självständig, säger matte. Jag undrar vad hon menar med det? Vov-voff då på er!

Det är alltid svårare att fotografera Stella, eftersom hon helst vill vara alldeles intill mig...

Det var så skönt att promenera i solen! Fast Linda har det ännu varmare och skönare! Hon skickade några foton från Ko Lipe. Visst ser det ut som rena rama paradiset!

På fotot nedan har Linda precis kommit upp ur havet, där hon hade snorklat omkring. För att skydda huden så har hon simmat i T-shirt och knälånga byxor. Det är tydligen lätt att bränna baksidan av kroppen när man snorklar. Linda beskriver alla färgglada fiskar som simmar runt omkring dem. Det låter så exotiskt. Synd att hon inte har en undervattenskamera...

Ulf skickade Medelålders Plus från dagens DN:

Känner han igen sig tro?

PS:

Jag har pratat med Maud i kväll, via Skype. Hon har det bra, men hennes hus är ännu inte klart. Det verkar som om det normalt tar 2 år för ett hus att bli klart i Senegal. Däremot kanske det lilla huset, som de också bygger på tomten, blir klart om ca 2 månader. Då kan Maud flytta dit så länge, i väntan på att det stora ska bli klart. Då skulle hon slippa betala hyra för det stora hus som hon hyr nu + att hennes tomt ligger bättre till; centralare och närmare stranden. Maud berättade att det är 26˚ varmt, att hon hade firat julen tillsammans med sin "hjälpreda" Osman och hans familj, och att folk i Mbour är så öppna och trevliga. Hon längtar inte tillbaka till Spanien, men kan ibland sakna maten, och förstås sina vänner. Vi bestämde att vi ska ringa varandra om någon vecka igen.

Jag hittade en vacker mässingslampa i dag på webbsidan Westwing Home & Living. Tyvärr har jag inte riktigt råd att köpa den just nu, och jag vet inte heller var den skulle stå. (Jag skulle få flytta om lite, om den skulle komma till sin rätt. Jag skulle kunna ha den på mitt skrivbord, i stället för lampan som står där nu - men den här skulle passa bättre i vardagsrummet.) Jag tycker väldigt mycket om lampans färg och form. (Det är opraktiskt att tycka om vackra saker när man har ont om pengar...)

15-01-26:

I förmiddags besökte jag Alicante. Jag köpte ett par rosa kuddfodral på rean på Zara Home, och letade efter en löpare som de skulle ha på El Corte Inglés - men som de tyvärr inte hade. På vägen in visade det sig att mitt Tram-kort (som jag visste att jag hade 4 resor kvar på) inte var giltigt. "Res-priset" hade gått ut 31/12 (och gått upp från årsskiftet). Tidigare har resorna försvunnit och man har fått köpa nya. Nu kan man (äntligen!) betala mellanskillnaden och få resorna "uppgraderade". Jag åkte in till Alicante utan att kunna betala, men gick direkt till biljettluckan på Luceros. Men nu kan man inte längre ladda sitt kort där. Man skulle gå till en tidningskiosk! Jag hittade en vid busshållplatserna i Luceros-rondellen. Där fick jag betala 10 cent - och mina 4 resor blev därmed giltiga. Bra att det gick så lätt att ordna.

I går på tidiga kvällspromenaden så träffade jag MariPaz med dotter, son och barnbarnet Elsa (som nu kan gå själv). MariPaz är så glad för sitt barnbarn. Dottern Noe tog foto av oss, på MariPaz uppmaning. (Jag hade hästsvans, vilket jag sällan har så här års - men nästan jämt sommartid.)

Jag är nu väldigt trött efter Alicante-besöket, och har början på migrän. Tänk så lite jag tål nuförtiden. Jag stressade lite (för att Bonnie inte skulle behöva hålla sig längre än 4 timmar), och så är det ju mycket folk, ljud, och intryck i storstaden. Och jag är känslig... Det är alltid skönt att komma hem till El Campello igen!

PS:

Nu är det inte bara början på migrän längre - utan migrän av det svårare slaget. Jag ska göra så lite som möjligt fram till läggdags...

Ett kul grepp från Friskis&Svettis, under rubriken För dig som hatar träning: http://www.hatarträning.se/ Själv tycker jag det är roligt att röra mig spontant och naturligt - som barn gör. Det är kul att hoppa, skutta, springa, klättra, hjula, dansa etc. Men jag är inte överdrivet förtjust i att gå på gym och göra saker i grupp till öronbedövande hög musik. Därmed inte sagt att jag inte uppskattar en duktig gymnastik/tränings-ledare! Med rätt ledare - som med kunskap och humor pressar deltagarna till det yttersta, så kan det vara riktigt kul.

Just nu går jag inte på någon gympa alls (fast gympa-passen på AMUDECA var så bra, eftersom ledaren var toppen), och inte tränar jag hemma heller (vilket jag egentligen tycker om att göra, särskilt styrketräning och aerobic). Så snart det här tråkiga bantningen är över (vikten står stilla, men fettprocenten sjunker), och jag får lite mer energi, planerar jag dock att komma igång med min hemma-träning. (Så får Ulf säga vad han vill om träningsprylar i vardagsrummet. Det är det enda rummet med några kvadratmeter fri golvyta. Hälsan måste ju få komma först!)

15-01-27:

Min migrän är borta! Det har aldrig hänt förr att den har försvunnit så här snabbt. I går var den svår, och jag tog en ibuprofen-baserad huvudvärkstablett som min spanska läkare har skrivit ut åt mig. Huvudvärken dämpades ganska snart, vilket förvånade mig eftersom ingenting brukar hjälpa. Och det var riktig migrän. Värken pulserade över vänster öga, och jag mådde illa. Ja, det är bara att tacka och ta emot. Jag är glad för att jag bara behövde stå ut några timmar!

Både i går, och i dag, har vågen visat 47,1 kg och 21,4% fett. Varje dag hoppas jag att jag ska komma under 47 kg... Men visst har det hänt en del sedan den 16/11 då jag hade "toppnoteringen" 54,0 kg och 27,7%. Nu är det i alla fall bara 1,1 kg kvar till målet, och fettprocenten är mycket sundare.

Jag såg en liten filmsnutt i dag om en vacker kvinnlig elitgymnast. En liten detalj skiljer henne dock från andra elitgymnaster: Hon har inga ben. Men hennes adoptivföräldrar lärde henne att aldrig tänka "Jag kan inte". Så härligt positivt! Se själva: https://www.youtube.com/watch?v=0t6ybW6NNoc

När ni ändå är i farten med att titta på filmsnuttar, så titta på den här också - som visar hur man smart viker ett dra-på-lakan. Jag ska prova nästa gång (för jag lyckas aldrig få dem så här kompakta). https://www.youtube.com/watch?v=_Z5k9nWcuFc#t=52

Att döma av fotona som Linda skickar till mig, så verkar det vara oerhört vackert i Thailand! Blir inte ni också sugna på att resa dit (särskilt vintertid)?

Linda skickade förresten den här länken: http://www.expressen.se/omtalat/sa-ratt-mamman-sminkar-om-dockorna--for-att-de-ska-se-ut-som-vanliga-barn/. Bra gjort av mamman! Och dockorna blev verkligen mycket sötare efteråt! Originalet (modern docka) ser ju hemsk ut! Vad ger det för signaler till barn? Och varför?

   

PS:

Jag fick en smartphone av Alicia i dag! En som hon har använt tidigare, men har haft liggande sedan hon köpte en ny. Det är en Sony Xperia U, med 5 MP kamera. Den saknar laddare, och så måste jag betala för att låsa upp den, men jag blev förstås jätteglad! Nu ska jag ladda ner bruksanvisningen på svenska och se om jag begriper mig på den. Jag har ju aldrig haft en smartphone tidigare. Det lär väl ta några dagar att studera "hur man gör". Fast först måste jag förstås köpa en laddare. Så här ser den ut. (De färgglada bitarna kan man sätta längst ner om man inte vill ha vitt.)

På väg för att möta Alicia såg jag Telefonica-män som satt och kopplade en massa sladdar. Troligen har det att göra med det nya fibernätet. På nästa bild ser ni en av stegarna de använder, och kabelrullen uppe på väggen, samt kablarna som hänger över gatan. Så här gör man i Spanien...

På fotot nedan ser ni hur det ser ut där någon (förmodligen trappstäderskan) har strött ut svavel (azufre, det gula pulvret) utanför porten. Detta gör man för att hundar inte ska kissa där. Det är förstås helt verkningslöst. Stora hanhundar kan stå en bit ifrån och kissa på väggen, medan små tikar (som mina) inte kan kissa på väggarna hur de än försöker. Jag tycker att det ser "smutsigt" ut, och vill inte att mina små ska få det på tassarna. Visserligen säger veterinären att det inte är farligt, men bra kan det ju inte vara. Att strö ut svavel är förbjudet, men ingen gör något åt det. För mig känns det väldigt "gammeldags/vidskepligt".

När jag var på El Corte Inglés i går, så letade jag efter en bordslöpare och 2 små dukar ( 40 x 40 cm, eg servetter) av märket Krasilnikoff (Happy stars). Jag hade sett de två nedanstående bilderna i min spanska heminredningstidning, där det stod att varorna skulle säljas på varuhuset. Men det visade sig att alla El Corte Inglés-varuhus inte för märket, och tyvärr inte varuhusen i Alicante. (De hade bara den stora beigea duken med stjärnor på.) Jag blev så förtjust i det blå tyget med små vita stjärnor. Firman, som visade sig vara dansk trots namnet, har jättemånga vackra saker, både textilier och porslin! Se katalogen på: http://www.krasilnikoff.biz/da/forside/, direkt: http://www.krasilnikoff.biz/da/catalogue/ Jag ska skriva till dem och fråga om det finns någon annan återförsäljare här i Spanien, eller om man kan beställa via internet. Det var inga dyra saker.

   

Fotot nedan tog jag häromdagen av hundarna. På det ser ni också att jag har 2 kuddfodral, och en liten pläd - som just är ljusblå med vita stjärnor på. Då skulle det förstås vara snyggt med en liknande liten duk på det runda bordet bredvid fåtöljen (och en på soffbordet, samt en löpare på matbordet)...

På El Corte Inglés såg jag en vacker servis: Mariefleur från Villroy & Boch. Det var rea nu, men porslinet var ändå dyrt. Jag skulle gärna ha en mattallrik (inte för stor) till mig själv. Särskilt de perioder när jag håller diet, betyder det mycket att äta från en vacker tallrik. Båda färgställningarna är vackra, men jag tycker allra mest om den rosa-gula varianten.

Tja, både dukar och porslin hör till avdelningen "icke livsnödvändiga saker", men jag blir glad av vackra färger och mönster - och lägger gärna det mesta av mina fickpengar på heminredning (för det har jag glädje av varje dag, alla de timmar jag spenderar här hemma).

PS2:

Maud ringde mig nyss och bad mig fotografera hennes grannar. Vi pratade via Skype och hon höll sin iPhone så att jag kunde se grannarna. Jag tog sedan skärmdumpar. Fotona blir förstås ganska suddiga (bl a för att det är svårt för Maud att hålla mobilen helt stilla, men också p g a dålig bildöverföring via Skype). Men det är spännande att se hur hon har det - så annorlunda mot i Sverige och i Spanien. Grannarna verkar vara väldigt trevliga. Vi vinkade till varandra. Här får ni se alla fotona. Först Mauds entré kantad med blommande bougainvillea, sedan vägen utanför.

   

Nedan kommer flera foton på en grannfamilj. På de första är det mycket motljus, sedan bad jag Maud flytta sig och då blev det aningen bättre bilder. Den lilla flickan är väldigt söt! (Hunden på fotona är förstås Sabi.)

   

   

   

   

   

En granne stod på balkongen, och sedan gick Maud in till sig där några vänner satt och tittade på TV.

   

   

   

Ja, så särskilt tydliga är fotona inte - men det är ändå intressant att se dem, tycker jag. Och visst är det fantastiskt att jag kan sitta här i Spanien och fotografera människor i Senegal, och sedan kan ni sitta i Sverige och se fotona bara några minuter senare. Tekniken har verkligen gått framåt!

Om sedan Maud lär sig fotografera med kamera och mejla fotona till mig - då kanske ni kan få se foton av betydligt högre kvalité längre fram.

15-01-28:

I dag har jag beställt en tid hos veterinären till Stella. Hon ska också få rengjort sina tänder. Jag ska lämna in henne 9:30 i morgon och hämta henne några timmar senare. Jag hoppas förstås att allt går bra. Det verkar som om mina hundar behöver få ta bort tandsten vart 3:e år ungefär. Tja, det kunde ha varit värre. Fast det skulle förstås ha varit ännu bättre om jag hade kunnat borsta tänderna på dem.

Solen skiner och himlen är blå. När jag gick till Aldi i morse för att köpa en burk mald ekologisk ingefära (veckans erbjudande) så fick jag knäppa upp jackan. Nu är det nästan 18˚ ute. Skönt! Jag borde göra så mycket, men har just nu inte lust att göra något alls. Jag känner mig psykiskt trött.

Jag läste i dag följande (inte nyskrivna, men tänkvärda) rader: http://erviluca.com/2014/12/20/i-tvartom-varlden-erviluca/ Det sorgliga är ju att det är alldeles sant - fast tvärtom (när det gäller kvinnor i flera länder). Hur kan det få vara så här? Varför protesterar vi inte ljudligare? Alla människor bör behandlas med respekt! Och alla människor bör få bestämma över sig själva! De mänskliga rättigheterna gäller ALLA och ALLTID! (Se: http://www.manskligarattigheter.se/sv/de-manskliga-rattigheterna/vilka-rattigheter-finns-det)

   

PS:

På vår mitt-på-dagen-promenad var det inte alls varmt och skönt. Det har nämligen börjat blåsa upp ordentligt, och vindarna är kalla. Jag fick ha jackan knäppt ända upp i halsen, och ha handskar på mig. Ändå var jag som is om fingrarna, och jag förlorade känseln i vänster pekfinger. Jag har ju Reynauds syndrom (= kronisk kärlkramp i de perifera kärlen), för normalt håller man inte på att förfrysa fingrarna när det är 16˚ och solsken. När vi kom hem igen fick jag värma en vetevärmare i mikron, och sedan linda värmaren om fingret. Efter ca 5 minuter kom känseln tillbaka...

Dagens bidrag från Ulf:

Jag vet inte riktigt om jag får lägga in en seriestripp så här. Är det tillåtet? Jag har tidigare gjort reklam för författaren (Bärnarp) och böckerna (Medelålders Plus). Jag tycker om serien (som dagligen publiceras i DN). Fast jag har ännu inte köpt någon av böckerna, men det gör jag så snart jag är stadd vid kassa. Man ska nog vara minst 50 år för att rätt kunna uppskatta humorn i serien- det är ju inte mycket "action" precis...

Jag känner mig fortfarande lite smådeppig (vilket inte blir bättre av att min man har skällt på mig, för att jag inte lever upp till hans krav). Fast vem är perfekt? Inte jag i alla fall. Och frågan är om inte en fullständigt perfekt människa skulle kunna upplevas som aningen odräglig - just i jämförelse med alla oss andra...

Men både Bonnie och Stella viftar på svansen åt mig, och vill vara nära mig hela tiden, och det gläder mig förstås. Hundar är trogna vänner, som blundar för alla fel och brister man har!

Jag vet inte vem som sa det här, men det är klokt sagt, tycker jag:

Om mina vänner är enögda så betraktar jag dem i profil.

PS2:

Saxat ur Svenska magasinet:

Spanien – ett av världens säkraste turistmål. I Spanien begås det 44 brott per 100.000 invånare vilket kan jämföras 144 brott i Sverige och 63 brott i Tyskland per 100.000 invånare. Det sa Spaniens turistminister José Manuel Soria på onsdagen i samband med att den 35:e upplagan av turist- och resemässan Fitur startade i Madrid.

15-01-29:

I förmiddags så lämnade jag Stella hos veterinären (för att få rengjort hennes tänder). Jag satt och hade henne i famnen tills det lugnande medlet hade verkat. Sedan känns det alltid lite tveeggat att lämna min lilla ifrån mig. Jag vet att veterinärerna på Eurocan är mycket yrkesskickliga, och dessutom omtänksamma, men en sövning innebär alltid en liten risk (för både hundar och människor). Mina små hundar är det käraste jag har - näst mina 3 biologiska barn förstås.

Bonnie, som hade varit nervös medan vi satt i väntrummet hos veterinären, blev så lättad när hon och jag gick därifrån att hon aldrig hann märka att veterinären tog Stella i famnen och bar bort henne. Väl hemma igen så letade Bonnie förbryllat på alla de platser där Stella brukar vara. Hon var klart orolig. Men efter frukosten så kopplade hon av och la sig i solstrimman på köksgolvet.

Veterinären ska ringa mig när det är dags att hämta Stella. Jag längtar till dess. Först då vet jag ju att allt har gått bra.

Jag väger fortfarande över 47 kg. Vågen pendlar mellan 47,1 och 47,4. (Fast fettprocenten har gått ner till 20,4, men det kan ju vara ett tillfälligt skutt.) Det går SÅÅÅ långsamt nu. Och det är SÅÅÅ tråkigt. Men jag ger förstås inte upp när det bara är 1 kg kvar till målet.

I dag har Lidl extrapris på minipåskliljor, hyacinter, pärlhyacinter, tulpaner, gerbera och minirosor - så jag ska dit och köpa ett par för att muntra upp mig.

PS:

De uppiggande blommorna är nu inköpta, och allt har gått bra med Stella som jag ska hämta 13:30.

PS2:

När jag hämtade lilla Stella var hon fortfarande ganska groggy. Hon hängde slappt på min arm. Veterinären berättade att hon också hade opererat bort 2 kvarvarande mjölktänder! (Jag visste inte att Stella inte hade tappat alla. De andra tappade hon först vid 1 års ålder, men nu är hon ju snart 3!) Nu är munnen i alla fall ren och fin, och det känns bra. Stella är fortfarande sömnig och omtöcknad, så jag bär omkring henne när hon inte sover på min säng. När jag gick ut med Bonnie, på vår mitt-på-dagen-promenad, så fick Stella ligga i Ulfs knä.

   

Det är alldeles underbart ute, som svensk sommar! Det är 21˚ i skuggan och praktiskt taget molnfritt. Jag tog på mig sandalerna och lämnade ytterkläderna hemma, men jag borde inte haft långbyxor och långärmad tröja...

Telefonica-männen fortsätter att hänga upp fiberkablar, och män från kommunen målar vattenposterna på stranden.

   

Inte är det många på stranden så här års, men jag såg några som solade, och de här 2 männen som badade.

När jag gick förbi restaurangerna med Bonnie så frågade flera av servitörerna var Stella var, så jag förklarade.

Just nu sover Stella på min säng, ihoprullad som en liten boll. När jag satte henne på sängen så tittade hon på mig med dimmig blick, och den lilla tungan stack ut ur munnen. Det dröjer nog flera timmar innan hon blir som vanligt igen, troligen inte förrän i morgon bitti. Efter klockan 16 får hon äta, men ännu har hon inte ens velat dricka vatten.

PS3:

Saxat från http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/494998?programid=412;

Det blir alltmer uppenbart att hundar är mycket bra på att förstå oss människor. Hundarna lyssnar inte bara på våra ord utan tittar även på sådant som ansiktsuttryck och minspel. I början av 2000-talet började forskare mer och mer att intressera sig för hur hundar tänker och vad de känner. Speciellt när det gäller hur mycket hundarna förstår av det vi människor säger och gör. Etolog Per Jensen, som studerar djurs beteende vid Linköpings universitet, berättar att det finns exempel på att hundar kan lära sig känna igen orden på mer än tusen olika föremål. De verkar till och med kunna skilja på olika ordklasser som substantiv och verb. Men studier visar också att de tittar på våra ansikten och tolkar våra miner och ansiktsuttryck. Per Jensen menar att vi kan ha glädje av att förstå sådana här saker för att förbättra träningen av assistanshundar och andra arbetande hundar.

Vov alltså! Tänk att människor måste studera sådana vov-klara självklarheter. Det är klart att vi hundar fattar vad människorna säger. Att vi sedan inte alltid gör som människorna säger, det beror bara på att vi tänker själva. Och ibland vet vi helt enkelt bäst själva! Så vov så! Och jag, jag kan ju till och med skriva! Så det är klart att jag kan nästan alla ord. Men så är jag ju en ovanligt vov-klok hund. Ja, det tycker jag själv i alla fall. Vov så mycket på er!

15-01-30:

Grattis på födelsedagen min käre lillebror Uno!

 

 

Här har vi ovanligt varmt i dag, 21˚, nu klockan 11! (Fast det står 16˚ i väderleksprognosen, och att det är risk för kraftiga vindar och höga vågor.) Min våg visar äntligen en vikt under 47 kg (fast nätt och jämnt): 46,9 kg (och 20,8% fett). Dessutom mår Stella lika bra som vanligt! I eftermiddag ska jag hälsa på Katarina i huset hon hyr. Det ska bli trevligt att träffa Katarina, och intressant att se huset.

PS:

Nu klockan 13 är det hela 23˚ varmt ute (fast aningen blåsigt, och enstaka moln)! Underbart! Jag ska precis ut och gå med hundarna. (Förresten var det 17˚ i går på sena kvällspromenaden. Men jag inser att det är en tillfällig värmebölja.)

PS2:

När jag nyss (kl 18) gick ut med hundarna så var det fortfarande 22˚ ute. Det känns konstigt i januari - men skönt!

Jag hade förstås mycket trevligt hos Katarina i Coveta Fuma. Vi satt ute på hennes terrass och hade det så skönt i solen. Det blåste en aning (men inte alls så mycket som det varnades för), och eftersom det var växlande molnighet så kom och gick solen. Det är ett jättefint hus hon hyr, med toppenläge. Eller vad säger ni om den här utsikten?

Det är El Campello man ser på avstånd. Bilvägen är det 5 km, men antagligen 1 km kortare tvärs över havet. Nedan zoomade jag in södra delen av stranden. (Den norra är skymd.)

   

När jag kom så visade Zeke vägen fram till terrassen. Mina hundar fick stanna hemma, eftersom detta var första gången jag besökte Zekes nya (tillfälliga) revir.

Sedan satt (låg) Zeke med oss ute på terrassen, utom när han tyckte att vi pratade för mycket - för då gick han in och la sig i sin säng i sovrummet.

När jag kom hem och öppnade datorn, så såg jag att Conchi har skickat mig 3 olika foton på valpkullar. Hon hade inte skrivit något, men hon vet att jag letar efter en vit tikvalp. Kanske hon har en åt mig? Det är roligare att föda upp valpar själv, men också mycket besvärligare. Så om hon har en söt liten tik så köper jag nog hellre den, och låter bli att para Bonnie och Stella. Tror jag. Om fotona nedan visar 3 olika valpkullar så är det totalt 6 vita valpar, och statistiskt sett borde 3 vara tikar...

Fotona nedan tog jag på balkongen i förmiddags. Min Crassula-knopp har börjat slå ut, och pelargonerna blommar.

   

De flesta av pelargonerna är nyinköpta (vanliga sorter), eftersom nästan alla de gamla dog av övervattningen i somras. Jag vet inte om jag orkar (eller har råd till) att köpa nya av de ovanliga sorterna som jag tycker så mycket om. Det känns ju inte lönt, om mina blomvakter har ihjäl dem var sommar när jag åker till Sverige några veckor. Dessutom kan jag inte längre köpa sticklingarna från Rockdala i Sverige, utan måste beställa antingen från England eller Rumänien. Ofta kostar en enda pytteliten stickling 60-75 SEK, beroende på sort! Medan en vanlig kostar 2 -3 € i blomsteraffären. De vanliga är ju också vackra! Och så är det lätta att få tag i - om utifall att...

15-01-31:

I går när jag gick sena kvällsrundan med hundarna, så var det fortfarande 20˚ ute. I morse när jag vaknade var det 14˚ - och så regnade det. Det ska bli klart väder i eftermiddag, och molnen börjar redan försvinna. Jag tog ett par foton på morgonpromenaden (som var sen i dag, eftersom jag för Bonnies skull avvaktade tills de värsta skurarna hade dragit förbi).

För er fyra, av mina drygt 100 läsare, som är intresserade av att läsa om bantning (och vet hur svårt det är) - så kan jag berätta att vågen i dag visade 46,7 kg och 20,9% fett. Bara 7 hg kvar att bli av med! Sen gäller det att öka på portionerna lite åt gången, tills jag vet hur mycket jag kan äta för att hålla vikten. För det är ju så att om jag väger 46 kg så går det år färre kalorier - än när jag vägde 54. Och eftersom de matvanor jag hade innan jag började banta fick mig att gå upp i vikt, så kan jag givetvis inte återgå till dem. Jag tror faktiskt att jag ska klara av att hålla vikten den här gången! Jag är ju aningen klokare nu än vid förra försöket.

PS:

Jag hade kameran med på vår mitt-på-dagen-promenad. Jag gillar att fotografera vågor och blå himmel... Ja, och så mina kära hundar förstås!

   

       

När ni ser den unge badpojken ovan, så ska ni betänka att det bara är 14˚ i havet. Han badade ändå en god stund, och doppade sig helt.

Nedan har jag zoomat in Coveta Fuma, men jag tror inte att jag har fått med huset Katarina hyr. Jag vet visserligen inte riktigt hur det ser ut från havet, men det ska ligga ett högt hus till höger om det. Kanske skulle jag ha tagit fotot från den södra piren, så att hamnpiren inte skymmer så mycket? Eller kanske ännu hellre från utsidan på hamnpiren?

PS2:

Nu har jag klistrat upp en spegel i hallen - på skjutdörren till hallskåpet. Nej inte en riktig, utan en i självhäftande plast. Och det är klart att man inte kan se sig så särskilt tydligt i den, men man kan se om kläderna sitter rätt innan man går ut. Jag har saknat en helfigurs-spegel i hallen, och eftersom den enda väggen där en sådan skulle kunna sitta endast är 16 ½ cm bred, så har jag inte hittat en spegel som är smal nog. Nu sålde Aldi självhäftande "plastspeglar" på rulle häromdagen, så jag köpte en. Det blev betydligt billigare än att måttbeställa en riktig spegel. Så här blev det:

Jag passade på att spegla mig. Nu kan ni se att jag snart är lagom smal. (En fotomodell-kropp kan jag aldrig få, men nu känner jag att jag snart duger.)

   

PS3:

I förrgår började jag läsa en ny bok - Livet efter dig av Jojo Moyes. Jag har hunnit läsa hälften nu, och tycker att boken är riktigt bra. Så här står det på baksidan:

Redan innan jag har läst ut boken - så kan jag rekommendera den...

Linda (som nu är tillbaka i Bangkok, för vidare färd till Chiang Mai i morgon) skickade den här länken till mig: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20247008.ab Den handlar om en ung kvinna som tog med sin älskade hund på roliga saker och äventyr, de sista månaderna i hundens liv. (Hunden led av obotlig skelettcancer.)

Ifall inte ni heller är så bevandrade i Thailands geografi så ser ni orterna på kartan här: