Jag köpte också en låg rund korg, vilket jag hade planerat att köpa. Men jag hade inte tänkt hela vägen... Jag ville ha en rund korg för att ställa på nedersta hyllan på mitt nymålade vita bord. Jag tänkte lägga hundarnas leksaker där. Nu ligger sakerna i en blå plastlåda som står på golvet. (Det är viktigt att de själva kan ta sina saker när de vill.) Jag hade mätt att hyllan är 38 cm i Ø. Korgen är 34 cm i Ø, vilket alltså skulle passa bra. MEN, jag tänkte som sagt inte hela vägen. Mellan benen på bordet är det bara 24 cm (30 på diagonalen) så om jag inte skruvar loss ett ben så kan jag inte sätta dit korgen. (Den är för stabil för att vikas ihop.) Att skruva loss benet en gång vore OK, men eftersom det är hundarnas korg vill jag lätt kunna ta ut den för att rengöra - så nu vet jag inte hur jag ska göra. Även om korgen står direkt på golvet, så är den förstås snyggare än den blå plastlådan. Men det var inte riktigt så jag hade tänkt..

I kväll ska jag, och hundarna, gå till Alicia för att lämna de stora delarna som fattades till sängen (och som jag fortfarande har här).

14-07-24:

Det är inte ofta värmen fördelar sig så här jämnt mellan nord och syd:

Passa på att njuta av det fina sommarvädret, ni som kan!

Själv ska jag hålla mig inomhus, eller i skuggan, i dag. Jag har nämligen ganska svår migrän. Den började i går efter Ikea-besöket. Och trots att jag tog medicin både innan jag la mig, och en gång till klockan 04 i morse, så har den inte gett med sig. Den är säkert stressutlöst. Jag stressade eftersom jag inte hade hundvakt. Nåja, jag har ju inte migrän lika ofta som tidigare, så det får väl gå an. Men jag ser fram emot att den går över...

PS:

Ännu har migränen inte gett med sig, trots att jag har tagit både migränmedicin och medel mot illamående. Men den är hanterbar. Alltså kunde jag gå till tandläkaren för "årsbesiktning" i kväll. Som vanligt hade jag inga hål, men lite tandsten (som hon tog bort). Och så sa tandläkaren att jag (trots att jag använder mjuk borste) borstar för hårt. Hon hittade en inbuktning i en tand fram i underkäken.

Annars har jag inte gjort mycket i dag, bara tvättat (bl a de nya lakanen) och läst lite i min bok.

Vov på er! Matte säger att man inte ska leka med maten. Men det ska man ju. Det är ju vov-kul! Tyvärr hinner jag aldrig leka med min. Nä, för jag äter upp all min mat bums. Vov-snabbt äter jag upp allting. Men Stella äter långsamt. Så hon hinner leka med sin mat.

Som i dag. Vi fick 2 gröna ärter var av matte. Ja, ni hör så snål hon är. Bara 2 var fick vi, fast matte åt en hel tallrik full själv. Jag åt upp mina bums, men Stella åt bara en - och sen lekte hon länge med den andra. Ute på balkongen lekte hon. Ser ni ärtan? Den ligger bredvid gnagisen.

Först bollade hon länge med ärtan, hon liksom kastade upp den i luften med munnen. Och så puttade hon på den med tassen. Men till slut. Då åt hon upp sin sista ärta hon också. Då var hennes ärta alldeles platt, och lite smutsig. Men Stella sa att ärtan var god.

Om vi hade fått 1000 ärter var, då hade jag kanske hunnit leka med min sista ärta jag också. Så vov-många ärter vill jag ha nästa gång! Ja, jag vet förstås inte hur mycket 1000 är, men det ser man ju, när man skrivet det, att det är vov-mycket. Ja för det är liksom 3 ärter efter 1:an. Så mycket mer än 2 är det! Ja, vov-vov-voff då!

14-07-25:

Migränen håller i sig, så jag har sovit dåligt i natt, och är inte i nån superform i dag. Tja, man kan ju inte ha roligt jämt... Det blir inget strandliv i dag heller, och jag tvivlar på att jag kommer att göra så värst mycket nytta. Kanske jag orkar läsa några rader. Boken är spännande.

Flera av Ulfs vänner tycker att han borde skriva några rader här emellanåt, men hittills har han aldrig velat. (Trots att han verkligen kan skriva!) Därför får ni veta mindre om vad han gör, särskilt när vi är skilda åt. Vi mejlar flera gånger om dagen till varandra, Ulf och jag, så jag vet precis vad han gör - och vice versa. I går gick Ulf och Bosse L en promenad i Judarskogens naturreservat. Se: http://www.stockholm.se/KulturFritid/Park-och-natur/Naturreservat-i-Stockholms-stad1/Judarsskogens-naturreservat/ Ulf skickade mig några foton som han hade tagit, varav flest på sjön Judarn.

Det är inte många storstäder som har sådana här små idyller. (Sjön Judarn ligger bara 9 km från Stockholms centrum). Människor behöver små gröna oaser. (Eller havet...) Om vi bara såg hus, gator och bilar jämt - så tvivlar jag på att vi skulle kunna hålla oss mentalt friska.

PS:

Nu har jag varit på Aldi och köpt en pytteliten fikonplanta. (Veckans erbjudande: 2,49 €.) Jag har länge önskat mig ett fikonträd till balkongen, och nu har jag början på ett. Jag planterade bums om det i en större kruka. Jag upptäckte, när jag läste vad som stod på förpackningen, att jag passivt förstår en hel del spanska. Där stod att fikonen blommar i juni och ger frukt från slutet av augusti, att trädet kan bli 8 meter högt (fast inte planterat i kruka förstås), och tål ner till 3 minusgrader. Jag förstod också att det skulle planteras 5 cm djupare än det stod vid leveransen, och egentligen skulle planteringsjorden blandas med kompost - men det hade jag ingen. Fikonplantan får inte torka ut. Jag får hoppas att jag kan få plantan att trivas och växa till sig. Drömmen vore förstås egna fikon om några år...

Sen glömde jag visa att jag i alla fall har lyckats lägga in en "startknapp" på min Winows 8-dator. (http://www.classicshell.net/) Det är ju alltid en liten förbättring...

PS2:

Nu ska jag göra lite reklam för Sunkini (http://sunkini.se/) - fast jag ytterst sällan gör reklam för företag. Deras plagg är lite i dyraste laget - men bra. Jag har tidigare berättat att jag har två set med tankinis (plaggen släpper igenom solen, men visar inte en 62-årig mage med skrynkligt skinn). Jag har också en tunika och ett sportlinne. (Jag passar på att köpa när de har erbjudanden, några plagg köpte jag t ex i vintras.) I förmiddags när jag gick till Aldi så hade jag ett bomullslinne på mig. Svetten rann både på ryggen och magen. Det är 32º nu (och var 30º i morse). Sen bytte jag till mitt Sunkini-linne! Jag måste visserligen ha en tunn behå under, men vilken skillnad - genom Sunkini-tyget så fläktar det. Hade de inte varit så dyra så hade jag bums beställt några plagg till. (Jag hoppas att de kommer att rea ut en del till hösten...) I spanskt sommarklimat är de idealiska (vare sig man vill ha sol på magen eller ej). Så här ser mitt linne ut (det finns många olika färger och mönster):

Men oss emellan sagt, om jag hade haft lika perfekt figur som modellen på bilden - då hade jag inte alls haft något emot att visa upp min mage...

PS3:

Bosse mejlade ett par foton som han hade tagit på Ulf i Judarskogen. Här nedan får ni se ett. Så ser ni att min käre make ser pigg och kry ut igen.

14-07-26:

I dag vaknade jag utan huvudvärk. Skönt! Efter hundpromenad och frukost så gick jag ner på stranden. Där stannade jag 1½ timme. Det blåste skönt från sydöst, så det blev aldrig för varmt att ligga och sola. Men utan att doppa mig i havet emellanåt, hade jag ändå inte klarat att ligga i solen så länge. Det är skönt en stund, och jag vill gärna få lite färg, men jag orkar aldrig ligga och "steka" - och det skulle jag heller inte må bra av. Det är 25º i havet, 31º i luften och UV-index 9 i dag. När jag låg på rygg på stranden la jag en solhatt över ansiktet, och när jag är ute och går med hundarna har jag oftast en solskärm för att skydda ansiktet mot solen. Det är kanske därför som jag aldrig blir riktigt brun - jag är alltid försiktig i solen... För försiktig? (Som jämförelse ligger UV-index på 6,5 i dag både i Skåne och Uppland.)

Jag försökte ta en "selfie" (ett av de senaste modeorden jag har lärt mig) på dagens "outfit", så att ni kan se att jag har på mig en av mina två Sunkini-tankinis. Men det är banne mig inte så lätt när det är trångt framför spegeln (sängen på ena sidan, balkongdörren på andra - och spegeln delvis skymd bakom sängen). Dessutom känns det aningen löjligt. Men här kommer de 2 minst dåliga fotona:

När jag ser fotona på mig själv, så är jag glad att jag äntligen gjorde slag i saken i morse. Jag började banta (enl LCMF)! Inte roligt alls - men helt nödvändigt. (Jag får skylla mig själv som ännu inte lärt mig hålla vikten.) Jag ska försöka undvika att skriva alltför mycket om eländet här.

Jag tänker lata mig hela dagen i dag. Det behöver jag. Förhoppningsvis läser jag ut boken. Grisham kan onekligen konsten att skriva så att spänningen hela tiden byggs upp! Nu när jag har läst 2/3 vet jag vad FBI har för planer, och vad skurkarna har för planer (helt motsatta), men vad huvudpersonen har för planer för egen del - det vet jag inte än, bara att de kommer att vara synnerligen väluttänkta (allt för att rädda livet på sig själv).

Och på tal om böcker så har ni kanske sett att Katarinas bok nu går att köpa på Adlibris för 49:- (pocket): http://www.adlibris.com/se/bok/jag-vill-att-du-gar-nu-9789198170108 

PS:

Nu har jag läst ut boken Svindlaren. Den var spännande till sista sidan (som Grishams böcker nästan alltid är), och slutet oväntat. I efterordet skriver författaren "Det här är naturligtvis en påhittad berättelse - mer påhittad än vanligt faktiskt". Ja nog är han påhittig alltid, John Grisham, och han måste vara intelligent för att kunna komma på en sådan här intrig. Men så är han ju bestseller-författare. Såvitt jag vet är det här hans 30:e bok, men jag har bara 8 i min bokhylla. Han skriver bra, men jag vill läsa olika sorters böcker av olika författare. Jag fick upp ögonen för honom när jag såg filmen Firman (med Tom Cruise i huvudrollen) som kom 1993. (En mycket spännande film!)

14-07-27:

I dag är jag är trött/sömnig, för jag sov bara 5 timmar i natt. I går var det lördagskväll + turistsäsong = mycket väsen från gatan nattetid. (Och så sover jag ju med öppen balkongdörr så här års, samt hör bättre än normalt.) Alltså gör jag inte mycket nytta i dag heller.

Jag går dagligen förbi en lägenhet som är till salu - i det röda huset i första linjen där Lokura och Alehop ligger. I dag beslöt jag mig för att ta reda på lite mer om lägenheten. Den kostar 198'000 € (inkl garageplats och förråd) vilket är ett hyfsat pris i första linjen, men har bara ett sovrum (och så vetter balkongen åt nordöst) - annars verkar den inte vara så dum: http://www.costamarinmo.net/propiedades-costamar-inmo/ref-193-piso-en-2a-linea-de-playa-de-campello-con-garaje-y-trastero/  (Fast badrum i mörkbrunt gillar jag inte.)

Hos samma mäklare hittade jag en mycket prisvärd lägenhet. Den ligger nära stationen, har 3 sovrum, är 114m² stor (och har lika stor takterrass - och kostar 123'600 € (så lågt kvadratmeterpris att jag nästan undrar om de har skrivit fel): http://www.costamarinmo.net/propiedades-costamar-inmo/ref-23-atico-en-campello-de-3-dormitorios-con-gran-solarium/

Och vill man bara ha en liten semesterlägenhet så är den här för 80'000 € inte så dum: http://www.costamarinmo.net/propiedades-costamar-inmo/ref-102-estudio-en-1a-linea-de-playa-reformado/  Den ligger i första linjen (vid Playa Muchavista), men är bara 30 m², och har bara 1 rum.

Ingendera är min ideallägenhet, men alla tre är bra lägenheter till bra priser.

PS:

När jag ändå är i farten så passade jag på att fotografera några lägenheter ur Inmo2000's nya broschyr. Klicka på www.inmo2000.es och skriv in referensnumret om ni vill veta mer. Jag har valt ut vad jag tycker verkar vara bra, och bara lägenheter som ligger inom gångavstånd från playan. (Möjligen kan jag ha visat er 2 av dessa tidigare, men jag är inte säker.) Inmo2000 har numera mer än ett foto av varje lägenhet på sin webbsida. (Jag tipsade dem om nyttan av detta, men de borde lägga in ännu fler...)

14-07-28:

I dag har jag varit hos en optiker på förmiddagen. Jag valde den här i El Campello som har gjort bäst intryck på mig när jag har vandrat runt och kollat priser. (Annars finns det några billighetskedjor inne i Alicante.) Den här kvinnliga har 8 utbildningsdiplom på väggen och blev utexaminerad optiker 2001. Hon har väldigt modern utrustning - och håller normalpriser.

Synundersökningen gav inte exakt samma resultat som den på Smarteyes. (De exakta siffrorna kan jag tala om, när jag har fått dem på papper.) Eftersom jag har fullständigt perfekt syn på långt håll på mitt högra öga (som är det dominanta), och bara en obetydlig nedsättning på det vänstra (0,75), så tyckte hon inte att jag skulle ha progressiva glas. Ändå hade hon många olika sorters progressiva: vanliga standard, med bredare läsfält, med mycket bredare läsfält, samt en variant som även hade bredare fält i mitten anpassat för dator. (Dyrare och dyrare förstås.) Men ingetdera hade inneburit att jag skulle kunna läsa lika bra som med vanliga läsglasögon. Och det är ju för att kunna läsa som jag behöver glasögon! Alltså valde jag läsglasögon, vilket ju blir mycket billigare också.

Egentligen är det Ulf som vill att jag ska ha progressiva, inte jag. Han är så nöjd med sina (men så ser han ju dåligt även på håll). Och så vill Ulf att jag alltid ska ha glasögon med mig, vilket jag nästan aldrig har eftersom jag inte tycker om att släpa på stora handväskor... (Fast när jag går och handlar så brukar jag ofta ta med ett par jättebilliga "bensinmacks-glasögon", som jag inte behöver vara rädd om, för att kunna läsa på förpackningarna.) Själv skulle jag allra helst vilja att jag fick opererat mitt vänstra öga, men sådant är ju svindyrt (minst 17'000:-). Uno, som har fått opererat båda sina, är jättenöjd! Att operera in en ny konstgjord (ev progressiv) lins verkar ju onekligen mest praktiskt, för ögonen har man ju alltid med sig (i alla fall i bokstavlig betydelse).

Återstod val av båge, vilket alltid är jättesvårt. Optikern sa att jag borde välja bågar som är lite högre än mina nuvarande, för det skulle underlätta med större glasyta när jag läste. Jag hittade ingen båge som jag var 100% nöjd med utseendemässigt. (Jag vill ha en liten lätt och diskret båge, som har rektangulära glas men med rundade hörn, och som inte är för bred för mitt ansikte. Men det hade hon ingen.) Jag hittade en båge som var väldigt bekväm, och lätt, och som passade mitt ansikte storleksmässigt. Den är av metall, och blå med blålila bågar. Lite för markant, men inte jättemycket. Ni ska få se foto så småningom. (Utseendet på glasögonen är inte lika viktigt om jag bara ska ha dem hemma. Det vore skillnad om jag alltid skulle bära dem.)

Eftersom jag valde till antireflexbehandling samt 1 mm tunnare glas (jag får ont av tunga glasögon) så slutade notan på 179 € (≈1639:-). Man kan köpa läsglasögon på nätet för knappt 500:-, men det känns tryggare så här. Jag vet inte om man får ett glasögonfodral gratis på köpet i den här affären, annars får jag köpa ett som passar.

Nu ska jag gå ut med hundarna, och därefter sätta på en tvättmaskin.

PS:

Vi har varmt och skönt i dag, 30º. Men det har ni tydligen haft i Sverige också. Jag har satt upp alla mina pelargonsticklingar på matbordet i vardagsrummet. Så har jag alla växterna samlade när jag vattnar dem. (Jag passar på att bre ut mina saker nu när jag kan...) Det blir ju enklast för Alicia också, om hon slipper springa upp och ner för trapporna med vattenkannorna. Sticklingarna har tagit sig bra.

Vov-vov! I dag fick jag en hundmode-katalog från Puppia. Nu är jag ju vov-söt i mig själv, men ibland känner jag mig nästan ännu sötare, när jag har något vov-snyggt på mig också. Puppia gör fina hundkläder, men nog tycker jag att dom kunde ha haft en ännu sötare hund på framsidan av katalogen - ja, mig till exempel.

Jag ska förstås önska mig massor av fina kläder. Men matte säger att jag bara kan få sånt som jag verkligen behöver. Ingen sån här fin kappa. Nä, för matte säger att det inte behövs så varma kappor i Spanien. Men jag skulle ju bli vov-söt i en sån här kappa. Visst!

Jag ska inte ens få några nya jul-kläder. Matte är ju vov-snål alltså! Annars skulle jag klä bra i den röda klänningen.

    

Men matte säger att det inte är nån idé att ge mig nån klänning. Nä, bara för att jag biter i den, allra längst ner... Ja, bara för att den tygbiten är i vägen när jag ska vifta på svansen.

Jag ska inte ens få några skor, fast jag fryser om tassarna ibland. Vov alltså, så snål matte är.

Först så hade jag tänkt önska mig en ny hund-säng. Men sen kom jag på att det vore vov-dumt. Jo, för tänk om matte skulle säga att jag var tvungen att ligga i den. Ja, på natten alltså - då när jag helst vill sova i mattes säng.

Och vov! Inte ens ett sånt här fint koppel-paraply får jag. Jag tycker ju inte om att gå ut när det regnar ju. Fast matte säger att jag får ha min regnkappa då...

Men kanske, kanske jag kan få en sån här sele som är som en jacka.

Och matte lovar faktiskt att jag ska få en ny vanlig sele. Stella ska också få en ny vanlig sele.

Men vov alltså - vad det kommer att bli svårt att välja. Ja, för jag får bara en. Jag klär väldigt bra i rosa, det gör jag. Men ibland är det ju kul med omväxling. Jag klär bra i ljusblått och turkost också. Men det är ju killfärger - så det kan jag ju inte ha. Jag ska fundera. Rött kanske? Eller svart? Eller rosa bara för att det är snyggast?

 

I Puppia-selar så har jag har storlek M och Stella har storlek S. Lilla svart-vita Nova, hon som bodde hos oss ett tag och sedan försvann, hon hade storlek XS. Man måste veta vad man har för storlek om man ska köpa kläder. Annars kan det bli vov-fel. Man vill ju inte att kläderna ska passa nån annan...

Sen säger matte att hon kanske köper ett nytt säkerhetsbälte till bilen. I så fall vill jag nog ha ett rött, tror jag.

Nä, nu ska jag titta lite mer i katalogen. Och fundera på vilken sele som jag kan se allra vov-sötast ut i. Matte säger att jag kan hålla på och välja länge, för hon ska inte köpa selen nu - utan sen, till hösten. Ja, voff på er då!

PS:

Ulf har inte rökt alls sedan hjärtinfarkten. Det är duktigt gjort! Bara hälften av de rökare, som har haft hjärtinfarkt, lyckas sluta. Men visst händer det att han är sugen... Han frågade mig om jag visste varför rökning är dåligt för hjärta och blodkärl. Jag visste inte exakt (mer än att rökning är den enskilt största yttre orsaken till sjukdomar och för tidig död). Men jag tog reda på. Här får ni en kort och förenklad version:

Vid hjärt- och kärlsjukdomar är det ofta flera faktorer som samverkar med rökningens skadeeffekter. Rökningen i sig ökar dödsrisken tre gånger. Kombinerad med högt blodtryck eller hög kolesterolhalt ökar den fyrfaldigt. Dessa tre faktorer tillsammans ökar risken åtta gånger. All tobak ökar hjärtinfarktrisken, även snus. Rökning är den största riskfaktorn för att drabbas av en hjärtinfarkt. 

Den tidigaste effekten på hjärtat av rökning är att blodtrycket stiger och hjärtat slår snabbare. Denna stress kan med tiden skada hjärtmuskeln. Rökning höjer kolesterolvärdet och bidrar till att kolesterolet fortare ”härsknar”. På så sätt påskyndas åderförfettningen och blodkärlen blir trängre. Dessutom blir blodplättarna klibbigare, klumpar ihop sig, och bildar blodproppar. Nya studier visar att de fettlösliga rökpartiklarna passerar genom alveolmembranet (i lungorna) och tillsammans med LDL (det onda kolesterolet) förvärrar de bildningen av plack. Detta leder till att förträngningen förtjockas och symtomen kommer tidigare.

Ja, ytterligare bevis på att man aldrig någonsin ska börja röka (och för att man ska sluta bums om man redan är rökare.)

PS2:

Nu har jag varit nere hos frisören och fått klippt håret. Jag bad honom ta 7-8 cm (men luggen ska jag klippa själv strax före avresan). Som vanligt kostade det 12 € (≈110:-). Ni kan jämföra fotot nedan, med fotona jag la in av mig själv den 26:e. Så här blev det:

I dag blåser det friska vindar, och är växlande molnighet. Det känns faktiskt skönt som omväxling mot allt det varma. Vi har ändå 30º varmt, men det känns lagom i blåst och halvskugga... Det är röd flagg (efter flera "gröna" dar).

Har ni också läst följande glada nyhet? http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/kort-loptur-lika-bra-som-lang Sammanfattning: Att löpträning är bra för kroppen är väl känt. Ny forskning visar på fördelar redan vid minimal ansträngning. Blott fem minuters löpning per dag kan rejält minska risken att dö i en hjärt-kärlsjukdom. Hälsovinsterna var desamma oavsett hur länge, och snabbt, löparna i studien sprang. Fem minuters löpning kan ge större fördelar jämfört med 15-20 minuters måttligt intensiv träning (som till exempel promenader). Ur ett folkhälsoperspektiv är främjande av löpning lika viktigt som att undvika rökning, övervikt och för högt blodtryck, enligt forskarna.

Nej, jag har aldrig varit en löpare - men jag förstår det sunda med att springa, och jag har faktiskt ett par löparskor. Jag tänker så ofta att jag borde börja springa - på allvar. Jag har inget emot springande som sådant. Men så har jag förstörda fötter, och knäna är väl inte heller i bästa skick. Fast om det nu räcker med 5 minuter om dan, då kanske det inte är så oöverkomligt längre... Och om jag kunde börja springa 5-10 minuter ca 3 gånger i veckan (i måttlig takt, avbrutet av enstaka ruscher) då skulle min hälsa vinna åtskilligt! Det tål att tänka på. (Jag måste förstås hitta tillräcklig motivation för att komma igång.) Här är det bra ut-och-springa-väder minst 360 dagar om året...

14-07-30:

Pust! Nu har jag gjort något som jag har skjutit upp länge - bara för att jag tycker att det är så svårt. Jag har ringt mitt spanska hemförsäkringsbolag och ställt 2 viktiga frågor. Jag blev visserligen skickad från första telefonnumret till ett annat, och sedan till ett tredje, men jag klarade allt på spanska utan problem. Så nu vet jag att reseförsäkring ingår (30 dagar) samt att vårt förråd är försäkrat (maxbelopp 4500 € eller 20% av försäkringsvärdet). Jag känner mig lättad. Jag pratar fortfarande en förfärlig spanska, grammatiskt är det mesta fel, men jag lär mig ständigt nya ord. Alltså funkar spanskan bättre och bättre - även om jag inte alls förstår allt, och är väldigt långt från att tala flytande.

Reseförsäkring och förråd ingår normalt alltid i svenska hemförsäkringar, men det slog mig nyligen att jag faktiskt inte visste om samma sak gällde spanska.

Då har jag klarat av den besvärligaste punkten på dagens att-göra-lista. Skönt!

PS:

Jag har gjort en del annat emellan, men nu har jag ringt ett svårt samtal till (som också stod på att-göra-listan, dock inte dagens). Jag har sagt upp en vattenskade-försäkring. Jag har nämligen 2, i samma bolag, som förfaller snart. De kostar sammanlagt 100 € per år, och jag har insett att jag bara behöver själva basförsäkringen. (Jag har ju hemförsäkringen också.) Basförsäkringen täcker fel som uppstår i rör, avlopp mm (upp till 1000 €) - medan extra-försäkringen även inkluderar kranar, VVB mm. (Att jag överhuvudtaget har en sådan här försäkring beror på att jag numera vet hur klena avloppsrör spanjorerna använder när de bygger...)

Det är svårt att klara sådana här till synes enkla saker - på spanska! Jag blev kopplad till 3 olika handläggare, den ena efter den andra, som alla ville veta mitt ärende samt NIE-nummer. Den som jag slutligen hamnade hos pratade som en kulspruta, och försökte övertyga mig om att jag borde behålla försäkringen - samt ta en liknande för elfel. Jag tror jag fick upprepa att jag ville avsluta försäkringen ett dussin gånger innan han slutligen accepterade detta. Nu ska han skicka papper, och jag hoppas att allt blev rätt.

Pust, suck! Det är skönt att ha det avklarat! Nu är det bara enklare saker kvar på min långa att-göra-lista. En del är akuta, andra inte. Somliga går snabbt att göra, andra tar lång tid. Några av sakerna är enkla, andra svåra. Jag försöker beta av en punkt åt gången - utan att få migrän... Just i dag ska jag inte göra mycket mer. Det kräver stor anspänning att ringa "på spanska"...

Vov-vov på er! Jag stretchar varje dag, flera gånger om dan. Det ska man, om man vill hålla sig i vov-fin form. Så varje gång som jag har legat ner, och ska resa mig upp - då stretchar jag. Först stretchar jag ryggen och frambenen, och sen stretchar jag rumpan och bakbenen. Så här gör jag när jag stretchar ryggen och frambenen:

Nej, det är inte alls som lekställningen. Då har man ju svansen uppåt! Och så viftar man med svansen. När man stretchar så har man förstås svansen neråt. Det är ju självklart!

Stretchar ni också? Alla hundar gör det. T o m katter, som är så korkade, dom stretchar. Men tänk! Det finns människor som är ännu dummare än katter. För dom stretchar inte ens på morgonen innan dom går ur sängen. Vov-dumt alltså. Fast dom kanske inte vill hålla sig i form.

Om man är alldeles ensam och vill hålla sig i form, då kan man jaga sin svans - och springa runt, runt, runt. Så här:

Fast jag brukar jaga Stella, och så jagar hon mig. Det är vov-mycket roligare att motionera om man är två. Fast nu på sommaren när det är varmt, då jagar vi inte varandra så mycket. Nä, för då vilar vi mest. Vov-vov-voff!

PS:

Nu har jag varit och hämtat mina nya glasögon. Den här optikern slipar glasen själv, så hon lovade att justera om jag inte var nöjd. (Smarteyes skickar ju efter sina glas från Kina.) Jag ser väldigt mycket bättre med de här! Nu kan jag läsa liten text också. Det blev väldigt stor skillnad. Men så har mina ögon ändrats mycket sedan jag köpte mina gamla läsglasögon på slutet av 90-talet. Nu har jag +3 på högra ögat, och +4 på det vänstra. Så dåligt har jag aldrig sett förr. Det konstiga är att Smarteyes synundersökning visade synstyrka 2,25 på både höger och vänster öga. Jag minns att jag blev förvånad, eftersom jag hade +2,0 resp +2,25 på mina gamla läsglasögon, men man vill väl tro att optikern har rätt.

Det enda som känns konstigt med de här nya, är att de är justerade för astigmatismen på vänster öga. Nu sluttar linjerna nedåt vänster. Jag sa till den här optikern att jag brukade ha problem med det, och att jag oftast såg bättre utan justering. Antagligen har hjärnan vant sig vid detta synfel och justerar automatiskt, för när jag tittar utan glasögon är allting vinkelrätt. Optikern sa att om jag inte hade vant mig inom 3-4 dagar, så kunde hon ta bort det igen. Det låter bra. Det har många fördelar att välja en optiker som slipar själv!

Nu ska ni få se foton, först ett på mig i mina gamla. Då hade jag inte råd att beställa antireflexbehandling som synes. (F ö tog jag fotona nu i en hast. Jag har håret uppsatt och är svettig i pannan...) Det enda jag gillar bättre med mina gamla är den diskreta bågen.

Och så här ser jag ut i mina nya! (Jo, jag vet. Leendet ser väldigt konstgjort ut. Försök ta foton på er själva så får ni se hur svårt det är att se naturlig ut... Titta på glasögonen!)

Här är ett foto på bågen i dagsljus så att ni kan se den blålila färgen.

Nu hinner jag inte skriva mer för jag har lovat att prata med Maud via Skype klockan 20, och hon är 20:06 nu...

14-07-31:

Jag hann inte prata många minuter med Maud i går förrän samtalet bröts. Hennes internetuppkoppling är ganska svajig. Hon hann bara berätta att det var sista ramadan-dagen i går, och att hon hoppades att hennes husbygge snart skulle komma igång igen. Och så berättade hon att hon hade pengabekymmer eftersom byggmästaren hade lagt på en del utöver vad som var överenskommet. Jag skulle just fråga om de hade skriftligt avtal, när samtalet bröts. Därefter försökte Maud ringa mig, och jag henne, utan att lyckas. Maud ringde sen upp via mobilen och vi bestämde att vi ska försöka via Skype i kväll igen.

Jag har vägt mina glasögon. Mina gamla väger bara 16 gram, medan de nya väger 29 gram. Jag kan bara ha lätta glasögon, annars får jag ont. Jag fick ett par subventionerade terminalglasögon när jag jobbade i Ängelholm, men jag kunde aldrig använda dem för att glasen är så tunga. Men jag funderar just på om man kan återanvända själva bågen. Jag har för mig att den är ganska bra (diskret och ganska tunn). Bågen ligger i Hässelby, så jag ska titta på den när jag kommer upp.

Jag undrar om jag kan vänja mig vid astigmatism-korrigeringen? Så här ser det ut när jag fotograferar genom den vänstra linsen:

Ser ni att datorskärmen ser högre ut på vänster sida? Den är liksom utdragen en bit både upptill och nertill, men framförallt så sluttar den nedåt vänster hörna. (Så ser allt ut som jag tittar på.) Fast skillnaden i verkligheten är större än vad fotot utvisar. Men utan glasögon ser jag skärmen perfekt rektangulär. Det är förstås hjärnan som justerar. Ja, vi får se om några dagar, om jag har vant mig eller ej.

I dag säger prognosen att vi ska få hela 33º varmt här! (Som tur är så blåser det sydöstliga vindar.) Eftersom det är behagliga 25º i havet, så borde jag förstås ta mig tid och bada i dag...

PS:

Jodå, jag gick ner på playan där jag tillbringade sammanlagt 1 timme och 40 minuter. Jag både solade och badade. Det blåste skönt så det blev aldrig för varmt att sola. Och i havet var det jätteskönt, med klart vatten och lagom stora vågor (samt grön flagg).

PS2:

Nu har jag pratat med Maud i 50 minuter. Hon har det bra i stort, men häromdagen brakade motorn i hennes bil helt oväntat sönder - och en ny kostar ≈ 30'000 SEK, vilket hon inte har råd med. (Bilen, en Kia, är bara 5 år gammal!) Husbygget har stått stilla under ramadan, men hon hoppas att det ska komma igång nu igen. Det är bara taket kvar + målning och inredning. Fast byggmästaren vill ha mer pengar än vad de har avtalat i det skriftliga kontraktet. Det sägs inte vara ovanligt i Senegal, men Maud har ju inte obegränsade resurser - så hon är bekymrad. Det är varmt i Senegal, och det har inte kommit en enda regndroppe sedan hon kom dit. Allt kommer under regnperioden. (Just nu har jag glömt när den börjar.) Sabi trivs jättebra och har fått större självförtroende. Maud har inte samma problem med kemikalier och sådant som hon är överkänslig mot - eftersom det används mycket sparsammare i Senegal. Hon verkar på det hela taget vara nöjd, men längtar tills hon ska få flytta in i sitt hus.

14-08-01:

Ulf är på begravning i dag. Marianne (gift med Ulfs morbror Nils) dog nyligen, 86 år gammal. I den åldern är det varken onaturligt, eller oväntat, att dö. Men det är alltid sorgligt ändå. Av geografiska skäl kan jag förstås inte vara med på begravningen, vilket jag annars skulle ha varit.

Själv har jag bl a varit hos veterinären och köpt Frontline (mot loppor, fästingar mm) och Milbemax (mot alla sorters mask). Dessutom beställde jag tid för kloklippning på måndag förmiddag. Jag förbereder hundarna inför semestern... Det är nu bara 13 dagar tills jag ska lämna Bonnie och Stella ifrån mig (till Conchi). Jag kommer att sakna dem mycket! (Jag räknar dock med ett kärt återseende på förmiddagen den 7 september.)

Jag har också börjat tänka på vilka kläder jag ska ha med mig till Sverige. Jag måste ju ställa om väderleksmässigt. Här går jag i flip-flops, korta shorts, och sollinne. (Och är för varmt klädd...) Men vis av erfarenheten bör jag nog ta med lite längre shorts, och T-shirt med ärm, samt långbyxor, jacka och skor till Sverige. (=Spanska vinterkläder.) Och på tal om vinterlångbyxorna så går det bra med min bantning - så jag kommer nog i dem.

Den här gången ska jag "bara" vara borta 23 dagar, men det är ändå väldigt mycket som ska förberedas. Jag föredrar att bara var hemifrån 7-14 dar åt gången. Borta bra men hemma bäst... Tur att jag har Alicia, samt mina goda grannar, annars skulle jag inte kunna resa hemifrån alls.

Sen måste jag berätta att en helt ny värld, fylld av små detaljer, har öppnats för mig sedan jag fick mina nya glasögon. Jag ser mycket som jag inte har sett på många år. Jag är till 90% nöjd med dem. Men antagligen blir optikern tvungen att ta bort astigmatism-korrigeringen, för den klarar jag inte. Jag planerar att gå dit på måndag. Och sen känner jag mig osäker på bågen. Den känns tung, och jag får märken på näsan. Nu har hon ingen lämpligare båge på lager, så enda alternativet vore att sätta de nya glasen i min gamla båge. Det ingick garanti/försäkring på glasögonen, som bl a berättigar till byte av båge inom 1 månad.

Men ska jag sätta nya glas i ca 15 år gamla bågar? Eller ska jag leta bågar i andra affärer? (Fast bågar utan glas kanske är väldigt dyra?) Synd att jag inte kommer åt de bågarna som jag har i Hässelby strand. De skulle nog passa bra. (Det är vådan av att ha saker i 2 olika bostäder... Mycket opraktiskt! Frågan är om Ulf kan skicka hit glasögonen med post? Posten tar normalt 4 dar.) Egentligen vill jag ju ha kvar mina gamla läsglasögon som reserv. De funkar hyfsat vid datorn om jag sitter en bit ifrån. De har små glas, så om optikern ska flytta de glasen till en annan båge, så får det bli en barnbåge. (Jag kan ha barnbågar storleksmässigt, men klär inte så bra i dem.)

Annars har vi lika fint sommarväder i dag, som alla andra dagar så här års. (I dag är det 26º i havet.) Så här ser det ut genom webbkameran (med smutsig lins), nu kl 15 när stranden är siesta-öde:

14-08-02:

I dag har jag varit och storhandlat! Dels köpte jag en blomhylla på Aldi (dagens erbjudande, planerat köp), och dels köpte jag en ny möbelgrupp (2 bekväma stolar + litet bord) till balkongen (delvis spontant). Möbelgruppen fick jag syn på i går när jag var på Conforama, som jag bara tittade inom på hemvägen från djuraffären där jag hade köpt hundmat. Jag har tidigare sett möbelgruppen på Carrefour (i mörkbrunt) och provsuttit den (när Jenni var här) och konstaterat att den är jätteskön för kortare personer som jag. (Jag räcker ner med fötterna till golvet = bekvämt.) Nu sålde Conforama gruppen för halva priset, och i vitt. Jag mejlade med Ulf i går, och han tyckte att jag skulle köpa möblerna. (Visserligen är de dyra trots att det var halva priset, men de lär hålla väldigt många år, och det är svårt för mig att hitta sköna stolar. De rosa nymålade måste jag ha fotpall till!)

Jag hade visst sjå att få in de stolarna i baksätet på bilen, men det gick. (Och bordet fick åka i framsätet, samt blomhyllan i bagaget.) Men eftersom jag inte hade planerat att köpa nya möbler till balkongen nu (det kom lite olägligt ekonomiskt) så har jag inte hunnit tänka ut hur jag ska placera allt på bästa sätt än. Jag har inget problem att få plats med möblerna i sig, men det ska ju finnas plats att hänga tvätt också. Jag flyttade den ena rosa stolen och ställde den nya vita där. Så här ser den ut:

Det är bordet som jag har ställt framför. Jag gillar inte så låga bord, men som fotpall funkar det utmärkt (jag har provat), så det blir nog som pall jag använder det. Egentligen hade jag bara behövt den ena stolen, men nu säljs denna serien bara som grupp. Den andra fåtöljen ställde jag på Ulfs balkonghalva (tillsammans med den rosa stolen) men så kan de ju inte stå. Jag ska fundera, mäta, och fundera lite till.

Innan jag målade stolarna rosa så stod de staplade hitom Ulfs närmaste stol med grön-vit dyna. Den ena rosa kan förstås stå där igen. Jag har bara flyttat isär Ulfs stolar nu eftersom jag använder balkongdörren till vardagsrummet sommartid.

Blomstertrappan köpte jag för att man kan ha fler växter på mindre yta med en sådan. Aldi sålde både den raka och rundade modellen, och man kan koppla ihop dem. Jag var lite i valet och kvalet att köpa en rundad också, men lät bli. (Annars kanske jag skulle kunna ta bort den höga vita hyllan då? Och ha torkställningarna där i stället? Eller en rosa stol?)

Tja, så var det dags för lite monteringsarbete igen. Jag har ju viss vana. Fast det är svettigt att montera när det är 29º inne och 31º ute...

Jag funderade lite på att inte skruva på "snirkel-dekorationen", men valde att göra det ändå.

Trappan på sin (provisoriska) plats på balkongen.

Och här har jag ställt dit växter (fast kanske inte som de ska stå sen).

Men frågan är om hyllan ska stå just där den står? Den kan stå mot det räcket där den rosa stolen står nu, då blir det jämnare solförhållanden för växterna (och möjligen mindre blåst). Men jag skulle också kunna ställa den där paradisträdet står nu (och flytta detta till vänster). Då hamnar några växter aningen i skugga, vilket kanske bara är bra så här års (men vintertid?).

Om vi hade haft sådana där torkställningar som man hissar ner från taket, så skulle det vara lättare att möblera, både med stolar och växter. Men det har vi inte. Alltså måste jag se till att ett torkställ får plats på den här delen av balkongen, och två på den andra halvan som är större.

Ni ska få se foto på den slutliga lösningen så småningom. Jag har inte funderat klart än. Men i eftermiddag, när balkongen ligger i skugga, då ska jag sätta mig i min nya sköna vita stol och läsa en stund!

Jag undrar om den nya stolen skulle bli ännu skönare med dyna? I nuläget har jag ingen som passar, men de här gamla (inköpta på 90-talet) duger så länge. Jag gillar att de är rosablommiga, men ändå ganska diskreta... Jag vill förstås ha pastell-rosa dynor (tyvärr omodernt och svårt/omöjligt att få tag på)!

Pelargonkuddarna passar utmärkt! (Men jag vill inte ha vare sig kuddar eller dynor liggande ute hela tiden, för de bleks så av solen. Jag tar bara ut dem när jag ska använda dem.)

Grannarna tillbringar mycket tid i poolen så här års (tidvis är poolen helt proppfull med badande), men jag föredrar havet. Jag hörde att några stod och pratade i poolen, så jag fotograferade lite diskret från balkongen. (Sommartid står folk i små grupper i havet också - och pratar.)

PS:

Jo, nu har jag provsuttit min nya stol, och skumläst hela Härliga Hund. Men stolen är helt klart skönast med dyna - när det är så här varmt. Jag klibbade fast på plasten där det inte var dyna. Annars är den inte hård att sitta i, så det är bara sommartid som dynor behövs. Jag är nöjd med min nya stol! Jag sitter bekvämare i den vita än i den rosa.

Nu har jag bestämt mig för var blomsterhyllan ska stå. Här, vid det norra balkongräcket:

Jag funderar fortfarande på om jag borde köpa en rundad hylla också. Den skulle precis få plats om jag flyttar undan den rosa stolen. Då skulle alla växterna få plats på dessa hyllorna och jag skulle kunna ta bort den vita höga som står mot väggen. Den rosa stolen skulle kunna stå där. Jag vill gärna ha den där jag ser den, eftersom jag tycker att stolarna är så fina nu när de är rosa.

Nu är det inte säkert att Aldi har kvar några blomhyllor. När jag var där i morse, precis när de öppnade, så fanns det 2 raka och 3 rundade hyllor. Troligen är alla slutsålda nu. Och om jag skulle vilja ha en rundad, så borde jag rusa i väg nu med detsamma. Ändå vill jag fundera lite till först.

Lite utrymme har jag kvar till att ställa torkställningen på (och de 2 växterna på hjulplattor kan ju lätt rullas åt sidan vid behov).

I morgon ska jag ta itu med Ulfs halva av balkongen. Just nu har jag ställt Katarinas palm där. Den vill jag helst ha i en hörna, eftersom bladen är vassa och sticks. Efter att jag hade tagit det här fotot, så satte jag palmen längst bort i hörnan vid balkongräcket och det blå-grå skåpet. (Där har den stått tidigare. Jag kan lätt rulla den åt sidan när jag ska in i skåpet.)

PS2:

Jag lät ödet avgöra. Jag stack till Aldi och tittade efter om de hade några hyllor kvar. Det hade de inte. Tja, jag hade ju chansen i morse, men tog den inte. Så det var nog inte meningen att jag skulle skaffa någon hörnylla. Fast ibland undar jag varför Aldi får in så få ex av varje sak. Många gånger skulle de säkert kunna sälja många fler. Varför vill de inte det?

Sen funderade jag på, om jag inte borde sätta något skydd bakom växterna. Bakom de undre finns nät. Jag funderade på att köpa sådant där fint grönt vindskydd (metervara) som ser ut som en häck, men det vore onödigt dyrt. Nu stack jag inom kinabutiken och köpte en billig bastmatta. (Den kommer att hålla några år i alla fall.) Den ska jag sätta fast med grön ståltråd i morgon. Nu ställde jag den bara där. Jag tror att min granne snett under kommer att uppskatta vindskyddet. Tidigare hade vi full insyn på deras balkong, det har vi inte nu längre. Det känns bättre även för mig.

Förtydligande. Det är den här vita hyllan som jag funderade på att ta bort:

Den fyller sin funktion, men är ju inte överdrivet vacker...

14-08-03:

Här har vi ännu en varm och solig dag, och jag funderar på att gå ner på stranden en stund nu på förmiddagen. Det är visserligen alltid extra mycket folk på söndagarna, men jag längtar efter att bada. Senare, när det blir skugga på stora balkongen, så ska jag ordna färdigt på Ulfs balkonghalva. Jag är glad att vi har en så stor taktäckt balkong (10½ m²), men jag önskar faktiskt att våra andra balkonger också hade tak - för då kunde jag hänga tvätten där, och jag kunde ha mina rosa stolar på min balkong. Nu på sommaren behövs taket inte, men på vinterhalvåret när det regnar. Det kommer ju allra minst 4 gånger så mycket regn på balkongerna här nere, som det kommer från skyn - eftersom det rinner massor från det stora yttertaket. Varken krukväxter eller trämöbler mår bra av sådant (och inte nytvättad tvätt heller). Och det blir för jobbigt att släpa möbler, växter och torkställningar upp och ner - så nu får de stå där de står.

Det går bra med min bantning, men roligt är det inte. När jag vägde som mest (och var som fetast), för en dryg månad sen, visade vågen 54,0 kg och 27,4 % fett (= värsta resultatet). I dag visade vågen 51,0 kg och 24,8% fett. Jag börjar alltså närma mig hälsosammare siffror. Jag räknar strikt kolhydrater (jag väger all mat, och använder tabeller samt miniräknare) och håller mig på knappt 15 g kolhydrater per dag. Jag undviker inte fett, men äter nog ganska lite ändå. Och jag äter ganska små portioner. Tråkigt - men det ger resultat.

Ulf klagar på den svenska värmen. Temperaturen i Hässelby har en lång period hållit sig på spansk nivå. Och nu har han ju valt att vara i Sverige sommartid - just för att han inte mår bra av temperaturer kring 30º. Visserligen kommer det nån åskskur emellanåt, men de sänker bara  temperaturen tillfälligt. Stackars Ulf! Vi svenskar är nog de på jorden som är allra mest förtjusta i ordet lagom (som inte finns på andra språk). Det ska vara LAGOM varmt! Inte för varmt och inte för kallt. Men de 3 veckor som jag kommer upp, då kommer säkerligen värmeböljan att vara försvunnen - så jag får frysa i 18-19º. Eller vad tror ni?

Jag tipsade Ulf om att svalka sig så här (som spanjorerna gör):

    

Men han tycker inte att någonting hjälper, stackaren. Själv tål jag värme bra (i alla fall Campello-sommarvärme som ligger kring 28 - 33º). Men jag skulle förstås tycka att +40º vore jobbigt (jag har upplevt det en gång i Aten). Men så varmt blir det aldrig här vid kusten, och nästan alltid blåser det svalkande vindar. Sen är det förstås viktigt att dricka mycket vatten, men även att äta lite salt om man svettas mycket. Jag föredrar värme! Jag fryser så lätt när det är kallt - och minusgrader avskyr jag. Vi är alla olika...

Nej, nu tar jag på mig bikinin och gå ner på playan!

PS:

Jodå, det var så skönt att bada! Det kändes nästan overkligt att gå ut i havet - när det var så många människor där att jag var tvungen att kryssa mig fram. Hur många vet jag inte, det gick inte att räkna. Kanske 1000 inom synhåll? Barnen lekte och plaskade, ungdomarna simmade och spelade bollspel, och de vuxna stod i grupper och pratade.

Uppe på stranden så låg jag enbart på sida i dag - för att sola sidorna förstås (som fortfarande är vita). För att kunna ligga i en så pass obekväm ställning måste jag distrahera mig med något. Så i dag hade jag en bok med mig på stranden. (Jag är annars rädd om mina böcker, och läser dem helst hemma. Men jag la den här pocketboken i ett skyddande plastomslag.) 

Boken (från 2007) är Flyga drake av Khaled Hosseini. Boken handlar om vännerna Amir och Hassan som växer upp i Afghanistan. Amir är rikemansson och Hassan hans tjänare. När Sovjetunionen invaderar landet så flyr Amirs familj till USA. Enligt baksidestexten är boken "en gripande roman om vänskap, svek och lojalitet". Jag har än så länge bara hunnit några kapitel, men kan konstatera att boken är bra. Det är också intressant att få veta mer om en annan kultur, och om landet Afghanistan.

Nu ska jag bada mina små hundflickor, fast de får bada i duschen...

Vov-vov-voff! Nu har jag duschat! Det var vov-skönt! Matte hjälpte mig med schampot. Men stå stilla när matte duschar mig, det kan jag alldeles själv. Jag är ju en vov-begåvad hund.

Jag tycker om att duscha, men det gör inte Stella. Hon tycker att det är ganska otäckt att bli våt. Men vov, hon vänjer sig väl. När hon är stor och vuxen som jag, då tycker hon kanske om det.

Fast det roligaste med att duscha, det är nästan att stänka ner matte efteråt. Jag ruskar på mig det allra vovvigaste jag kan - och då får matte också duscha. Och sen torkar jag mig alldeles själv. Så här gör jag:

Stella hon bara ruskar på sig, och sen vill hon genast gå ut ur duschrummet.

Men sen, efteråt, då lekte jag och Stella jaga-leken. Jaga-leken är vov-bra om man vill torka snabbt. Ja, för vattnet liksom flyger av oss när vi springer fort. Vi sprang genom köket och ut på balkongen, och tillbaka genom köket igen, och genom hallen, och genom vardagsrummet, och upp i soffan, och ner från soffan och... Vov-fort sprang vi!

Vi sprang så fort att matte inte ens kunde fotografera oss. Bara för att vi var mycket snabbare än kameran.

Fast matte sa att hon kunde se spåren där vi hade sprungit. Jag undrar hur hon kunde göra det? Hon som har så dåligt luktsinne.

Ja, det är inte lätt att begripa sig på människor inte. Nej vov, nu är jag faktiskt lite trött efter allt springandet. Så nu ska jag vila mig. Stella har redan gått och lagt sig. Ja, vov-vov på er då!

PS2:

Nu har jag ordnat på Ulfs balkonghalva också. Återstår att se om han godkänner det hela. Så här ställde jag möblerna:

Nu när Ulf har slutat att röka så kan jag ju sitta och prata med honom när han sitter på balkongen, så det kanske är bra att jag sätter min ena sköna stol nära hans. Att jag tillfälligt har tagit bort dynan på den ena av Ulfs stolar, beror på att den tar så mycket ljus för växterna innanför. Nu, när inte Ulf är här, så har jag ju många fler växter i vardagsrumment än annars. (Till hösten, när Ulf kommer ner igen, då måste jag ställa tillbaka dem på sina "vinterplatser".)

Ulf ville inte ha Katarinas palm på sin balkonghalva, så jag satte den i hörnan nära min. Hoppas att han tycker att det är OK, och att palmen trivs där fast de får lite mindre sol.

Min 2 bougainvillea har inte bara olika ceriserosa nyanser. De små vita blommorna ser inte heller riktigt likadana ut. De 2 översta fotona visar den ena sorten, de 2 undre den andra. Jag har svårt att bestämma mig för vilken som jag tycker är allra vackrast...

14-08-04:

I lördags fick jag äntligen anbud från järnaffären om vad det skulle kosta att montera "myggnäts-rullgardiner" i 3 av våra fönster. Inkl montering ska det kosta 240 €, så Ulf och jag bestämde oss för att slå till. (Det är myggnät av glasfiber i aluminiumprofil.) I morgon ca kl 13 kommer de för att mäta våra fönster. Jag hoppas att de kan montera dem redan den här veckan. Nästa blir för stressigt, och fr o m torsdag den 14:e hinner jag inte alls.

I förmiddags gick hundarna och jag till veterinären, där flickorna fick klorna klippta (under vissa protester). Jag passade på att väga dem. Bonnie väger nu perfekta 2600 gram och Stella lika perfekta 1850 gram. Återstår att se vad de väger när de kommer tillbaka från Conchi. Det är risk för att Bonnie går upp några hekton, medan Stella går ner... Där har de fri tillgång till torrfoder, men med större kulor än vad Stella klarar. (Jag ska skicka med special-mat till Stella.)

Därefter gick jag till optikern. Vi bestämde att hon ska ta bort all astigmatismkorrigering. (I morgon 17:30, medan jag väntar.) Jag ser bättre utan. Då kommer glasögonen också att bli lättare, så hon tycker jag ska prova att ha dem ett tag därefter, innan vi ev monterar glasen i min gamla båge (som är lite sliten). Jag tittade efter hos en annan optiker i dag, vad titanbågar (=lättaste sorten) kostar. Men sådana kostar kring 300 €, så de är förstås inte att tänka på. (Men visst är de sköna!)

Ulf godkände förresten balkong-möbleringen. Men han tror inte att han kommer att sitta i sin hörna lika mycket nu, när han inte längre röker. Jag tipsade annars om att man kan sitta och njuta av utsikten, men det är tydligen kombinationen han uppskattar mest...

PS:

Jag har nyligen satt mig på balkongen för att läsa i min bok. Jag lånade tillfälligt Ulfs ena grön-vita dyna, och la den upp-och-ner på min nya stol. Det funkar, fast inte är det vackert. Jag sitter i alla fall skönare på bomullstyg. (Men även bomull känns klibbigt i värmen.)

Jag ska leta efter en dyna som passar (som kan bli svår att hitta, eftersom måtten inte är standard). Och skulle dynan bara finnas i "fel" färg, så kan jag i värsta fall klä om den. Jag tänker ändå sy mycket till hösten. (Överkast, kuddfodral, stolklädslar mm.)

14-08-05:

I dag är det bara 10 dagar tills jag reser till Sverige. (Hjälp! Hur ska jag hinna allt?) Det är mycket som ska ordnas. I dag har jag loggat in på Skånetrafikens webbsidor. Där laddade jag mitt Jojo-kort med 400:-, men frågan är om det räcker. Bara resan från Kastrup kostar 160:- (på Kastrup ska det finnas 5 automater där jag kan köpa resa till Ängelholm med Jojo-kortet). Sen måste jag förstås köpa en biljett Ängelholm-Helsingborg till den 25:e, eftersom SJ-biljetten gäller Helsingborg - Stockholm. Om jag däremellan ska resa mer, vilket jag förstås vill göra för att kunna hälsa på de mina, så får jag väl ladda kortet ytterligare i Skåne. När jag ändå var inne på Skånetrafiken så passade jag på att kolla tågtider Ängelholm - Helsingborg för morgonen den 25:e. Så nu vet jag att tågen som avgår 9:18 eller 9:41 är de som passar. Jag kommer ju tyvärr för sent till Skåne i år för att utnyttja det billiga och bekväma Jojo-sommarkortet (som bara gäller 15/6-15/8).

Nu ger det sig om "myggnäts-männen" kommer klockan 13-14 i dag som de har lovat. Jag vill gärna stöka undan det här med myggnäten snarast.

PS:

Klockan 14:15 kom chefen själv och mätte. Näten kommer att bli lite dyrare, 309 €. Detta beroende på att jag hade mätt storleken på fönsterkarmarna, medan de här aluminiumskenorna ska monteras på själva den murade väggen (och då blir varje aluminiumprofil ca 10 cm högre och bredare än karmarna), annars håller de inte 100% tätt. Och sedan tillkommer en extra aluminiumram vid köksfönstret eftersom där bara finns vägg på ena sidan. Ja, priset är ju bara att acceptera om vi vill ha myggnät. (Jag betalade 100 € i handpenning i dag.)

De kan troligen komma redan på fredag (den 8:e) och montera dem (om de hinner få materialet från fabriken), annars kommer de den 11:e eller 12:e. Fabriken semesterstänger den 13:e så innan dess måste det vara gjort, vilket förstås passar mig bra. Den sista dagen innan avresan har jag förstås 1000 saker att göra, så då vill jag inte ha något annat att tänka på.

Det ska bli skönt att få myggnät! Visserligen har vi varken mycket mygg eller flugor här, men det räcker ju att en enda kommer in i sovrummet för att sömnen ska bli förstörd. Med myggnät i dessa tre fönster så kan jag ha tvärdrag om nätterna och få det lite svalare nu i sommar. Och Ulf, som ogillar mygg och flugor ännu mer än jag, kommer att våga ha öppet både i sitt rum och i köket till hösten.

PS2:

Nu har jag börjat förbereda resan! Jag har börjat lägga fram de kläder som jag ska ha med mig (utom sådant som jag använder dagligdags). Det känns overkligt att lägga fram långbyxor och jacka, men jag åker ju hem först i september. Jag ska försöka ta med så få kläder som möjligt, men jag måste ha ombyte + för olika typer av väder. Jag har också börjat skriva listor på andra saker som ska med (mediciner, svenska mobilen, passet, lilla datorn och sådant). Det är skönt att planera i god tid. Då hinner jag fundera på dels om allt viktigt kommer med, och dels om jag har valt ut de rätta kläderna.

Dessutom har jag börjat boka in mina nära och kära. Jag är ju bara 9 dagar i Skåne, och det gäller att försöka hinna träffa så många som möjligt. (Utan att stressa ihjäl!) Prel ska jag träffa min kusin Gunilla den 16:e, träffa min kära mamma den 19:e (på 89-årsdagen), träffa Lena den 22:a, och ev fira mamma ihop med mina syskon antingen den 23:e eller 24:e. Men det är några till som ska bokas. Och en dag vill jag besöka Höganäs Outlet för att köpa 3 Iittala dricksglas (jag köpte 7 förra sommaren). Fast jag vill ha någon "tom" dag också, för att bara vara... och för att umgås med Linda och Jenni förstås!

Helgen den 30:e + 31:a så har jag bestämt träff med Johan och hans Linda, annars är Stockholms-dagarna ännu obokade. (Fast jag måste klämma in ett läkarbesök + ett besök för att prova ut öronproppar - helst några av de första dagarna.)

Optikern tog bort astigmatism-korrigeringen, så nu ser jag bättre! Men inte märker jag att glasögonen har blivit lättare. Vi beslöt att jag ska prova glasögonen några dagar, medan jag funderar på om jag vill byta båge. Det är bra synd att jag inte kommer åt bågarna som ligger i Hässelby... De skulle vara bättre än mina gamla.

14-08-06:

Vov-vov-vov alltså! Ni kan inte ana en sån vov-stor fluga som Stella och jag såg från balkongen i går kväll. Vi blev inte rädda, för den flög en bit ifrån oss. Men vov så stor den var. Jag sa till matte att hon skulle fotografera den. Och det gjorde hon.

Fast matte sa att det inte var nån riktig fluga. Men det är vov-klart att det var en fluga. Det lät som en stor fluga, och det såg ut som en stor fluga. Och det syntes tydligt att det inte var något flygplan. Jag är alldeles säker, för Stella och jag tittade på den ända tills den försvann.

Oj! Nu ropar matte att vi ska gå ut på luktrunda. Ska jag gömma mig, eller ska jag följa med? Vov-voff, det är nog lika bra att jag följer med. Jag är faktiskt lite kissnödig när jag tänker efter. Vov på er då!

Ulf träffar just nu Bosse N och Erica, som är på besök i Stockholm. Jag hoppas att de har trevligt tillsammans! Själv funderar jag på att gå ner till stranden efter hundpromenaden.

PS:

Jodå, jag gick ner på stranden, där jag stannade 1½ timme. Det var underbart att bada! Havet låg spegelblankt, vattnet var kristallklart och 26º varmt. Ändå tillbringade jag mer tid på stranden än i vattnet. Jag hade nämligen boken Flyga drake med mig. Boken är välskriven och handlingen är intressant. Det är spännande att få leva sig in i en helt annan värld, med helt andra livsvillkor. Och för oss som alltid har haft det relativt bra, och levt i fred, så är det nyttig läsning också. Solbrännan blev nog lite ojämn i dag, för jag slukades av handlingen och glömde att vända mig efter klockan...

Hemkommen så läste jag i Mas Amigos Nyhetsmejl, att Bankia ska sälja ut ett bostadsbostadsbestånd om 1300 fastigheter i Spanien. De ska säljas med upp till 40 procents rabatt. (Av dessa fastigheter ligger ca 200 i Alicanteprovinsen.) En översikt över bostäderna finns på www.bankiahabitat.es.

Om ni klickar på Bankias webbsida, så ska ni sedan klicka på: Comprar/Alquilar + Vivienda + Indifirente + Alicante + Buscar. På nästa sida klickar ni på L´Alacantí + Campello, och då kommer ni till de bostäder som banken säljer i El Campello.

Jag hittade två som verkar vara bra: https://www.bankiahabitat.es/compra/vivienda/ficha/9601041 och https://www.bankiahabitat.es/compra/vivienda/ficha/14207761, båda här i närheten.

14-08-07:

Jag är lite sömnig i dag. Jag läste för länge i går kväll, jag kunde inte sluta förrän jag hade läst ut hela Flyga drake. (Slutet var både intressant och spännande.) Och sedan, när jag hade lagt mig, så tänkte jag mycket på boken och hur den slutade. (Under sisådär 2 timmar...) Det är en klart läsvärd bok, en sådan som "finns kvar i huvudet" långt efter att man slutat läsa. (Inte bara jag hade velat sova längre i morse...)

 

Min gamla dator, den som jag skriver på nu, krånglar i ett kör. Skärmen svartnar, blir randig, eller så "hoppar allt". Få tangenter har bokstaven kvar, och några får jag trycka på flera gånger innan det blir en bokstav. Det är verkligen mer än hög tid att jag går över till min nya. Men för att kunna göra det så måste jag installera 10 olika program, i synnerhet mitt mejlprogram och FileZilla (som jag skickar ut min webbsidestext på nätet med). Och sedan måste en del aktuella dokument förstås flyttas över. (Resten får jag väl spara på en extern hårddisk.) Jag ska se om jag kan göra något av detta i dag. Att jag ännu inte har gått över till min nya dator beror enbart på att jag inte gillar Windows 8. Jag har läst att det säljer dåligt - och det har väl sina skäl. Användarvänligt är det inte...

PS:

Jag installerar program, och installerar program, och... på den nya datorn. För det mesta går det bra, men ibland krånglar det. Sådana program som jag tidigare har laddat ner till min gamla dator via internet, med hjälp av licensnyckel, kan jag inte ladda ner igen till min nya dator - för jag har ingen aning om var jag kan hitta licensnycklarna. Man borde kunna flytta över ett program helt, från en dator till en annan, tycker jag! Jag avinstallerar program också. Det finns ju en massa förinstallerat skräp på datorn som jag inte vill ha. Men det som jag inte alls begriper vad det är, det får vara kvar så länge...

Dagens huvudmåltid serverad på matchande assiett, som jag åt med smörgåsbestick (spenaten alltså, inte assietten):

Vov-voff alltså! Som matte stressar! Alldeles i onödan. Nu sitter hon vid sin nya dator och ser vov-bekymrad ut. Ibland suckar hon djupt. Och ibland springer hon ner för trappan och tittar på sin gamla dator. Jag fattar inte varför. Nä för båda datorerna luktar ju precis likadant, tycker jag.

Man ska ju ta det vov-lugnt när det är varmt! Det kan jag. Så här gör jag när jag tar det vov-lugnt:

Ja, det är som jag alltid har sagt: Vi hundar är mycket klokare än människor! Ja, vov på er då!

14-08-08:

Jag håller på med datorerna i dag också. Trist göra i sommarvärmen, men nödvändigt. Tyvärr krånglar det en del. Jag har inte lyckats installera skrivaren (ännu), förmodligen är drivrutinerna inte kompatibla med Windows 8. Så här ser det ut (inte mycket att välja på):

Jag ska skriva till HP-support och fråga, för inte ska man behöva köpa ny skrivare för att nya datorn har Windows 8. I går hade jag riktigt ont i magsäcken - av stress. Så datorproblemen sätter sig även där...

Tabarca-båten la just ut från kajen. Det skulle vara roligt att besöka Tabarca igen, men nu i sommar blir det inte (och det är bara sommartid som det går en båt direkt från El Campello).

Ja, här och nu, varför ska det vara så svårt? Fast om jag ska "fånga dagen" så vill jag hellre gå ner på stranden än sitta med datorerna...

PS:

Klockan är 14:30 och jag sitter fortfarande med datorerna. Det blir inget sola&bada i dag, fast jag hade planerat att gå ner till playan... Jag har förstås gått de vanliga hundpromenaderna, men annars har jag bara suttit inomhus. Jag har i alla fall lyckats installera skrivaren. Jag kunde ladda ner de rätta drivrutinerna via HP-supports webbsida.

Nu är det egentligen bara mitt mejlprogram (Incredimail) kvar att installera + alla aktuella dokument (inkl filerna till Christeltango). Det står på Incredimails webbsida att man kan kopiera alla sparade filer och inställningar, upp till 700 MB, och lätt överföra detta till en ny dator. Det står precis hur man ska göra. Men det står ingenstans hur/var jag kan se hur många MB jag har sparat nu. Bilder tar ju väldigt stor plats, och jag har laddat ner massor av brevbakgrunder, animerade figurer etc som jag kan välja på. Tidigare kunde man ladda ner sådant gratis, nu tar de betalt. Jag vill inte att alla mina nerladdningar ska gå förlorade. Och om några gör det så vill jag själv välja vilka... Jag väntar med överföringen till support har svarat.

Tyvärr har jag inget Office-program än, och jag behöver åtminstone Word, så ett sådant måste jag köpa innan jag kan använda datorn fullt ut. Och eftersom jag måste ha ett program på svenska, så måste jag köpa det i Sverige. Men av ekonomiska skäl kanske jag först provar med att installera Ulfs gamla från 2003. Han har CD'n i Hässelby, och jag kan ta den med mig ner och prova om programmet är kompatibelt med Windows 8. På den här datorn har jag Word 2007, men det verkar inte gå att överföra...

Sedan, när även de här sista överföringarna är gjorda, då har jag inget att skylla på längre. Då måste jag övergå till att arbeta med min nya dator... Men funkar bara allt, så blir jag faktiskt glad den dagen!

PS2:

Jag väljer att lägga 20% av mitt dagliga kolhydrat-intag på havrekli. (Nedan med naturell yoghurt och hallon.) I stort sett allt annat som jag väljer att äta innehåller mindre än 5 gram kolhydrater per 100 gram, medan havrekli innehåller hela 45 gram/100 gram. Men alltsedan jag läste att havrekli sänker kolesterolvärdet, så äter jag en matsked om dagen. (Det skadar inte heller med lite extra fibrer.) Det ska faktiskt bli spännande att se, vid nästa blodprovstagning, om jag har lyckats sänka mitt LDL-kolesterolvärde något. Fast när jag läser på om kolesterolsänkande mat (t ex här: http://www.fragadietisten.se/livsmedel/bra-mat-vid-hogt-kolesterol, här: https://www.vardforbundet.se/Vardfokus/Webbnyheter/2011/Augusti/Nya-ron-om-vilken-kost-som-sanker-kolesterol/ , eller här: http://www.halsosidorna.se/Kolesterol.htm) så talas det  bl a om ½ dl havrekli per dag (inte en matsked)... Så kanske jag måste öka dosen? (Jag försöker lägga om kosten i övrigt, men det blir förstås aldrig 100% perfekt. Errare humanum est.)

Jodå, jag tycker mycket om spenat och yoghurt - men visst händer det att jag blir sugen när jag går förbi ett bageri och känner doften av nybakat bröd... Men var sak har sin tid. Under min Sverige-vistelse tänker jag äta både bröd och enstaka sötade produkter... (fast inte överdrivet mycket). Sen tar jag nya friska tag med bantandet igen när jag återvänder till El Campello. (Jag väger nästan som jag önskar nu, men ett par kilo mindre skulle vara ännu bättre - för då skulle alla mina kläder sitta bra. Och lite lägre fettprocent vore bara hälsosammare!)

Nä, roligare än så här har denna dagen inte varit; krånglande datorer och bantningsmat... Men jag klagar inte! Vädret är toppen, jag är i El Campello, och jag har mina underbara små hundar hos mig!

14-08-09:

I dag åkte jag in till Alicante direkt efter frukosten. Mitt huvudärende var faktiskt att titta efter var busshållplatsen till C6 (bussen till flygplatsen) ligger numera. (Det känns bra att veta exakt innan jag kommer med min stora resväska på fredag morgon.) Det finns minst 2 hållplatser nära Tram-stationer; Luceros och Mercado. Jag åkte till slutstationen Luceros. Så här ser uppgången från Tram ut (om man går upp åt öster, mot affärsgatan Maisonnave och havet).

Samma uppgång på lite håll, med den vackra Luceros-statyn i fonden.

På kartan nedan har jag märkt ut med stora pilar var man kan kliva på C6-bussen på väg till flygplatsen, och med liten pil var man kan gå av när man är på väg till El Campello. Det finns förstås en hållplats även vid Mercado, där man kan gå av, men den vet jag inte exakt var den ligger. C6-linjen är nedan utmärkt med mörkblå färg (men det är svårt att se hur linjerna går om man inte står nära kartan, som sitter på busshållplats-väggen).

Den här busshållplatsen är det. Det sitter en blå skylt på den märkt med C6.

Och detta måste vara hållplatsen där man går av. (Jag får rapportera efter min resa om mina antaganden stämmer.) Båda ligger i Luceros-rondellen.

Eftersom jag ändå inte hade tänkt rusa runt i Alicantes alla affärer så passade jag på att fotografera den vackra fontänen i rondellens mitt. (Tyvärr hade jag bara med min lilla gamla kamera, så fotona är kanske inte är av högsta kvalité...)

Jag fick syn på ett vackert rosablommande träd (det fanns flera). Tyvärr vet jag (ännu) inte vad sorten heter. Trädet finns inte med i min bok Växter från varma länder, och jag hittade inte det via Google heller. Om någon av er vet vad det är för sort, så mejla gärna och berätta! Det är ett mycket vackert träd med decimeter-stora rosa-gula blommor! (Så jag tog förstås mer än ett foto...)

Så här ser upp/ned-gången till Tram ut sett från rondellen. (Men det finns en på andra sidan rondellen också, och det kvittar vilken man väljer.)

När jag ändå var i Alicante så tittade jag förstås inom Zara Home (där jag inte köpte något, men länge stod och fingrade på ett par saker), samt El Corte Inglés (där jag köpte en liten adressbok, och 2 små linjerade block).

Sedan gick jag inom den stora Desigual-affären, bara för att titta. MEN så fick jag syn på en väska på rean. Den här väskan har jag haft ett gott öga till länge. Jag har en annan i samma modell (men med annan färg och annat mönster) och tycker att modellen är så praktisk (med axelrem och 4 fack), och precis lagom stor (inte för stor, men den rymmer allt det nödvändiga, 24 x 30 cm). Men Desigual-väskor är dyra, så det är inget jag bara går och köper.

Nu har jag fått mejlreklam (från affären här i El Campello, som också säljer via internet) och sett att väskan finns på rea för halva priset. Jag har ändå inte slagit till, för jag tyckte inte riktigt om tryckta blå texten. (Det var mest ordet sex som jag inte känner för att gå omkring med.) Som den vänstra väskan ska väskorna se ut, texten syns nere till höger. Men när jag tittade bland väskorna i Alicante, så hittade jag en UTAN text. (Den på högra fotot nedan.) Ett fabrikationsfel alltså. Expediterna blev förvånade när jag visade dem. Men det måste förstås vara så att just den här väskan var specialtillverkad för mig, eller hur! Vilken tur! Tja, jag kunde förstås inte låta bli att köpa den... Jag blir glad av färgerna och mönstret!

Troligen blir det just den väskan jag tar med mig på resan - för den är, som sagt, både praktisk och har precis lagom storlek. Här i El Campello brukar jag mestadels ha en pytteliten väska, som bara rymmer börs och nycklar. Men på "stadsbesök" och resor, behövs en som även rymmer glasögon, solglasögon, mobiltelefon, cerat mm (och i Sverige dessutom ett hopfällbart paraply).

Det var trevligt med en liten utfärd som omväxling, och jag var hemma igen redan 3½ timme efter det att jag hade åkt. Hemkommen så gick jag ut med Bonnie och Stella, och sen har jag (hittills) inte hunnit mer i dag.

14-08-10:

I förmiddags var jag ner på stranden och solade samt badade (1½ timme). Men i dag kändes det nästan för varmt att ligga i solen. Till och med i havet kändes det för varmt (annars var det jätteskönt i vattnet). Det är 34º i luften och 26-27º i vattnet. Jag kände att jag ändå ville passa på. För nu är det inte så många dagar kvar tills jag reser, och innan dess ska jag förstås hinna tvättat rent allt inkl strand-badlakanet. (Kanske jag hinner ner på stranden en gång till, kanske på tisdag?)

Jag började på en ny bok. Jag valde en tunn pocketbok som har stått ett tag i bokhyllan (tryckt 2004): Den tusende gången av Anna Lytsy och Ulrika Olson. I boken berättar Ulrika (med hjälp av Anna) sin egen historia, om hur hon som barn upprepade gånger blev utsatt för incest av sin far. Länge förträngde hon allt det hemska som hade hänt, men i 20-årsåldern började hon minnas. Hon polisanmälde då sin far, och ville sedan berätta sin historia i hopp om att kunna hjälpa andra. Det är bitvis skrämmande läsning om ett barns utsatthet, när ingen vuxen i omgivningen förstår vad som händer. Men det är förstås nyttig läsning också. Ju mer man vet, desto lättare är det att ta steget att hjälpa - om man någon gång i livet stöter på ett drabbat barn.   

När jag kom hem igen så duschade jag och tvättade håret i nästan kallt vatten. Men jag var ändå varm efteråt. Inne är det dock svalare (29º nu), och så har jag ju tvärdrag så det fläktar lite. Och nu har jag just satt igång dagens andra tvättmaskin. Men jag får erkänna att jag inte är så särskilt effektiv i värmen...

PS:

Om ni känner för att ha en annorlunda möbel i vardagsrummet, en soffa eller fåtölj som grannen garanterat inte har, då kommer här några tips. Först en samling möbler av den spanske designern Máximo Riera (den översta är den enda som jag tycker om):

 

      

     

Sen en kreativt annorlunda soffa av den koreanska designern Lila Jang, som fastiskt ser skön ut om man använder den som vilstol (ryggstödet åt höger och fötterna uppe):

Och slutligen den här roliga soffan av den italienske designern Rodolfo Rocchetti:

Samtliga möbler kräver gott om plats samt en ganska neutral (och färgmatchande) omgivning för att komma helt till sin rätt. Det är nog bara de två nedersta varianterna som jag skulle kunna tänka mig att ha hemma hos mig själv. Fast då hade jag behövt ett extra rum att ha dem i (ett rum per soffa) + pengar till att inreda resten av rummet i en passande stil.

Fler roliga soffor (inkl 3 av dessa) hittar ni här: http://www.viivilla.se/inredning/vardagsrum/15-roliga-soffor/?dspType=0 

PS2:

I kväll har jag provat kläder, en "jättekul" sysselsättning när det är 29º i rummet och vikten fortfarande ligger något kilo över det önskvärda. Det är kläderna, som jag har tänkt ha med mig på resan, som jag provade. (Jag fick byta ut ett par plagg för att de är för trånga just nu.) Jag kan ju inte veta hur vädret kommer att bli, och har därför svårt att veta vilken typ av plagg som kommer att behövas bäst. (Korta shorts eller vadlånga byxor? Sollinnen eller långärmade tröjor? Jag har packat ner bådadera + 1 klänning och 2 kjolar.) Just nu känns även knälånga shorts och T-shirt alldeles på tok för varmt, men det är vad jag har valt ut för att resa i.

Jag packar med mig så lite som möjligt, men eftersom jag inte vill behöva tvätta varje dag så blir det förstås en del ändå. Traven med kläder (exkl reskläderna) väger just nu precis 3 kg + 1 kg skor (3 par) samt underkläder (som jag ännu inte har vägt). Den stora resväskan väger, inklusive alla saker som Jenni ska ha, hela 19 kilo - innan jag har packat i något av mina saker. Den får väga max 23. Så kläderna och skorna skulle i princip gå i, men jag vill ha minst ½ kilos marginal (även om min väskvåg är tämligen exakt).

Men den här gången, för första gången på länge (eftersom jag reser utan hundarna), så får jag även ha handbagage med mig. Jag tar min stora rosa ryggsäck som är lätt att bära och håller "handbagage-mått". Där ska jag säkert få i resten. Kanske alla kläderna få ligga i den, eftersom man nuförtiden måste checka in toalettartiklarna. Handbagaget får väga 10 kg, men där kommer jag nog att ha några kilon i marginal (hoppas jag). Det känns bra att provpacka och provväga så här i förväg. Jag tycker inte om att stressa i sista stund.

Det jag har kvar att packa nu är toalettartiklar, mediciner, dator, mobil, bankdosa, pass, kamera, laddare och den typen av saker. Jag har gjort en lista så att jag förhoppningsvis inte glömmer något. De sakerna ska jag packa på torsdag.

Avresedagen närmar sig... Förr tyckte jag så mycket om att resa. Nu tycker jag allra bäst om att stanna hemma...

14-08-11:

Jag har nu kollat 10-dygnsprognosen så jag vet vilket väder som väntar när jag kommer till Sverige. Överst YR:s prognos, underst SMHI:s. (Gäller Ängelholm.) Suck... (Jo jag har packat ner paraply... Och tröja, och kofta... Men inga långbyxor, och ingen riktig jacka.) Så kallt har vi inte ens om nätterna här. (I natt var det 23º som kallast.) Det blir en svår omställning. Jag måste nog ta med mig en riktig rejäl regnjacka...

Jag tittade in på Sverkers blogg och hittade ett par färska visdomsord som jag tycker om:

Den som inte står stadigt på benen skyller på ojämnheter i marken.

Vi kan bara bevara en god hälsa genom att äta det vi inte är sugna på, dricka det vi inte tycker om, och göra det vi helst vill slippa.

Vår rädsla överträffar alltid faran.

Bonnie blir lite sur de gånger jag läser Sverkers blogg, men det kan inte hjälpas. De tävlar ju inte i samma division, om man så säger. Dvs bloggarna kompletterar varandra just eftersom de är så olika. Men Bonnie har rätt i att hon är mycket sötare!

PS:

Nu har jag varit till optikern och bytt bågar! De nya blålila bågarna var för tunga, jag fick ont på näsan av dem. Och eftersom jag inte hade något annat att välja på, än mina gamla bågar, så fick hon sätta de nya glasen i dem. Nu väger mina "nygamla" glasögon 19 gram. De blålila vägde 26 g (29 från början med "astigmatismglas"), och de gamla med tunnare glas vägde 16 g. Resultatet blev att jag nu både ser bra, och har bekväma glasögon.

Eftersom jag fortfarande ville ha kvar mina gamla glas "som reserv" (de funkar faktiskt på håll framför datorn) så fick hon sätta dem i en barnbåge. Den enda barnbåge vi hittade, med tillräckligt små glas för att det skulle funka, var ett par ganska missklädsamma röda. Men det kvittar ju eftersom de ändå inte är tänkta att användas mer än vid något enstaka tillfälle. Annars är den lilla röda bågen av märket Vouge vilket ju anses vara fint...

I morse hade inte allt material till myggnäten kommit till järnaffären (1 del fattades), men de hoppades på leverans i eftermiddag. Om allt har kommit då, så kan de montera näten efter siestan i dag.

14-08-12:

Jodå, myggnäten blev monterade i går - men sent. Chefen mejlade tidig eftermiddag och frågade om det passade bra att montören kom mellan 17 och 18. Jag mejlade tillbaka att det gick utmärkt. Visserligen brukar jag gå ut med hundarna ungefär då, men jag var angelägen om att få näten monterade, så jag gick ut med mina små en knapp timme tidigare. Sen väntade vi, och väntade. Klockan 18:02 mejlade chefen att montören alldeles säkert skulle komma 18:15 - 18:30. Och 18:45 mejlade jag tillbaka frågan Alldeles säkert???. Strax efter ringde chefen och sa att montören var på väg från Alicante och skulle komma alldeles strax. Chefen lovade att näten skulle monteras måndag kväll. Klockan 19:15 kom äntligen montören.

Det tog 2 timmar och 5 minuter för honom att montera alla tre. Jag fick hålla Bonnie och Stella i famnen hela tiden för att de inte skulle skälla på montören. De tyckte nämligen att han verkade vara väldigt farlig. Ibland viftade han med långa stänger och stora bitar nät. Ibland borrade han med borrmaskin, eller bankade med hammare. Och såna typer tycker Bonnie verkligen inte att man kan lita på. Det var annars en trevlig montör och jag passade på att öva mig att prata spanska.

Vi pratade om allt möjligt. Montören bekräftade att spanska mygg sticker "hur många gånger som helst", så det räcker att ha en mygga i rummet för att få ett 20-tal bett. (Som bekant sticker svenska myggor bara en enda gång - sedan sätter de sig i en vrå och smälter maten...) Montören berättade också att ön Ibiza har geckoödlor som sitt "maskot-djur". Om någon bär sig dumt åt mot en geckoödla där, så blir folk väldigt upprörda. Jag berättade om Sveriges landskapsdjur.

När allt var klart och montören hade gått så gick hundarna och jag en försenad kvällspromenad, och därefter väntade sängen.

Här får ni se några foton på våra nya fina nerrullbara myggnät. Först ett foto taget i mitt rum, där man kan se att myggnätet (till höger i bild) löper i en skena som går en bit utanför fönsterkarmen. (Annars skulle man inte kuna hissa upp och ner persiennerna.)

Resten av fotona tog jag på köksfönstret, som är lättast att fotografera. Där är nätet monterat så att man hissar upp och ner det utifrån (inte inifrån som de andra), vilket är enklare när fönstret är lättast att komma åt utifrån. 

Utsikten blir förstås lite "rutig", men nu kan vi lätt hissa upp nätet när vi vill "se klart".

Köksfönstret med nätet nerrullat:

Och med nätet upprullat (då hänger bara dragsnöret ner, och nätet är skyddat av kassetten):

(Fotografen ser ni reflekterad i glaset...) Om man alltid har näten nerrullade (fast då kan man lika gärna ha fasta) så håller själva näten ca 5-6 år. (Aluminiumramarna ska i princip hålla "för evigt".) Men om man bara har dem nerrullade när man behöver dem, och skyddade i kassetten annars, så ska de hålla dubbelt så länge. (Och om ett nät skulle gå sönder så behöver man bara byta själva nätet.)

För en stund sen var Alicia på besök. Dels hade vi en liten snabbgenomgång av vad hon ska göra när jag är borta (ta in posten + vattna alla mina växter), och dels så satt vi och pratade en stund. Det är alltid trevligt att prata med Alicia. Hon är trevlig som person, och så lär jag mig nya ord samt nya saker om Spanien.

Nu ska jag strax gå ut med hundarna. Och sen borde jag gå ner på playan i eftermiddag (eller allra senast i morgon förmiddag), för senare hinner jag inte. Nu är det mindre än 3 dygn tills jag reser, och jag har massor jag måste göra innan dess.

PS:

Det enda jag har gjort i eftermiddag är att ha packat, och packat om. Och nu ska jag strax packa om en gång till. Först kunde jag inte stänga locket på resväskan i ena änden. Sen, när jag hade lyckats pressa ner Jennis oljemålning i ryggsäcken i stället, så gick det att stänga - men då vägde väskan 24,1 kg. Eftersom den får väga max 23 kg, och jag inte litar 100% på min egen våg, så vill jag inte att den ska väga mer än 22½ kg här hemma. Nu ska jag alltså plocka bort 1,6 kg och försöka få ner det i ryggsäcken. Jodå, jag har börjat få migrän. Kanske går den över (eller dämpas) om jag lyckas packa väskorna enligt reglementet? För säkerhets skull har jag redan nu tagit migrän-medicin. Och jag som bara ska resa med en enda incheckad väska + ett handbagage den här gången...

PS2:

Nu väger resväskan 22,5 kg och locket går att stänga. Dessutom ser det faktiskt ut som om jag kommer att få plats med resten i ryggsäcken. (Skulle den bli för tung så får jag väl ta på mig extratröjan och regnjackan redan på flygplatsen i Alicante, i alla fall under invägningen...)

14-08-13:

Jag har varit utan både internet och fast telefon i flera timmar. Hoppas att allt kommer att funka hädanefter! (Skulle det någon gång vara så att jag inte skriver något här på länge, och inte svarar på mejl - prova då att skicka ett sms till min spanska mobil. Jag har den visserligen avstängd normalt, men sätter på den när inget annat funkar.)

I förmiddags hade jag tänkt gå ner och bada. Det var grön flagg och 28º i vattnet. Dumt nog kände jag mig för stressad. (Jag har alltid svårt för att koppla av, när jag inte har gjort allt jag borde.) Jag bytte lakan i stället, och tvättade både dem samt strandbadlakanet, bikinin mm. Så nu blir det inget badande förrän jag återvänder i september. Sen har jag plockat fram alla papper jag ska ha med mig, från biljetterna till intyget om att jag är berättigad till svensk sjukvård.

Det enda som jag ska "förbereda" nu är att jag ska tömma den nya lilla kameran på foton (och lägga dessa på en extern hårddisk), och så ska jag flytta över en del aktuella mappar (inkl Christeltango) från min gamla dator till min lilla 10" som jag ska ha med mig. Detta ska jag göra under morgondagen.

I morgon eftermiddag ska jag åka och lämna Bonnie och Stella hos Conchi. Det känns svårt! (Fast jag vet att det inte kommer att gå någon nöd på dem.) Därefter bör jag städa ordentligt, och plocka undan lite som ligger framme. Jag vill ju lämna mitt hem i något så när ordentligt skick. 

En av mina heminredningstidningar (Hem ljuva hem) kom i dag. Jag har bara hunnit titta som hastigast på bilderna. (Jag får läsa tidningen noga i september.) Jag hittade några vita interiörer som jag tycker om. De båda köken nedan är fina. Fast om jag hade bott där så hade jag tillsatt aningen mer färg, fast jag trivs med vitt - kanske något i rent trä (bord och stolar?), och lite flera gröna växter.

Det jag tyckte bäst om när jag såg den här lägenheten (som jag bor i nu) första gången (utöver havsutsikten) var att köket är vitt!

Nedan ett vackert vardagsrum, med en ännu vackrare sovalkov. Visst ser det lyxigt ut! Jag gillar färgerna (fast inte gulddraperiet). Men även här skulle jag tillsätta lite beige/caffe latte eller rent trä, för att få det lite varmare + gröna växter. Kristallkronorna är pricken över i. Sådana skulle jag gärna vilja ha här, åtminstone i vardagsrummet. Det är vackert!

Ute har det blåst rejält från havet några timmar. (Enl prognosen 25 km/h ≈ 7 m/s, men det har känts som mer.) Jag var tvungen att stänga fönster och dörrar åt det hållet, för tavlorna fladdrade på väggarna och köksdörren for igen med en smäll (trots barnsäkerhets-stopp). Annars är det skönt när det blåser - när det är så varmt som det har varit de senaste dagarna.

PS:

Jag frågade Alicia om en sak i går som jag har undrat över. Hundar heter perros på riksspanska men gossos på valenciano. Små hundar (som mina) kallas perritos. ("it" sätts in i ordet för att visa att det handlar om något litet. T ex liten = pegueño, pytteliten = pequenito.) Men så har jag hört att de bl a säger pequenicos perricos här. Alicia förklarade att i de olika spanska regionerna har de olika typer av "dialektala" ändelser: -ico, -illo och -ino. Här i Valencia-Murcia -regionen använder man ändelsen -ico. (Den ändelsen används även i Zaragoza, Huesca och Truel.) Nu förstår jag varför mina hundar benämns bonicos perricos pequenicos (små söta hundar) här... Men vad de krånglar till det! Dels riksspanska, dels de lokala språken, och så dessutom regionala dialekter av riksspanska. Det är inte konstigt att det tar tid för mig att lära mig spanska...

14-08-14:

I dag är det dagen före avresedagen. Jag håller på att fixa allt det där som måste fixas i sista minuten. Och i eftermiddag ska jag, som sagt, lämna mina små i Conchis vård. Det kommer att bli första gången som vi är skilda åt mer än några få timmar. Det känns svårt att behöva lämna dem, men det är ändå det bästa alternativet den här gången.

Det blåser fortfarande friska vindar, och det är växlande molnighet. Det passar mig bra, med tanke på dagens sysselsättningar.

I morgon går jag preliminärt hemifrån redan klockan 07:10. (Jag har tung resväska och ska slänga soporna på vägen, så jag behöver längre tid än vanligt för att gå till stationen.) Jag siktar på att ta Tram därifrån klockan 07:42, och sedan C6-bussen från Alicante 08:20. Då bör jag vara på flygplatsen knappt 2 timmar innan planet ska lyfta klockan 10:40. Under resan, och i Skåne, kommer jag att ha på den mobilen som egentligen är Ulfs: 070 - 585 1572. (Det finns f n mest pengar på det kontantkortet.)

Förmodligen kommer jag inte att hinna skriva mer här - förrän jag är framme i Sverige.

Vov-vov-voff alltså! Matte har lurat mig. Ja, i alla fall har hon inte berättat alltihopa. Hon har sagt att vi ska åka på semester i eftermiddag. Att vi ska åka till Voxer, och bo hos honom och dom andra chihuahuorna i 3 veckor. Det har hon sagt. Och det är alltid vov-roligt hos Voxer. Så det ska bli vov-kul!

Men VOV! Jag har förstås tagit för givet att matte också skulle bo hos Voxer. Ja, och att vi skulle sova i samma hundkoja alla 3. Men vov! Nu säger matte att vi ska få vara där själva, Stella och jag. Och att matte ska åka ensam till Sverige.

Oj och vov! Hur ska det gå? Jag har aldrig varit borta så vov-länge från matte förut, och inte Stella heller. Hur ska hon klara sig? Jag tycker att vi först ska åka på semester till Voxer - alla 3. Och sen, sen ska vi åka på semester till Sverige - alla 3. Ja, för då kunde vi vara tillsammans hela tiden som vanligt. Ja, voff. Människor dom tänker så konstigt. Matte säger att det är mest praktiskt så här. Fast jag kan ju inte ta hand om henne, om hon reser i väg alldeles själv. Vem ska vakta henne då? Jag bara undrar.

Vi ska få ta med oss våra egna filtar till Voxer, för att sova på. Och det är ju vov-bra. En annan sak som är vov-bra, är att man får äta så mycket man vill hos Voxer. Ja, för maten står framme jämt - så man kan äta precis när man vill, och precis hur mycket man vill. Ja, vov som jag kommer att äta! Jag kommer nog att vara vov-tjock när matte hämtar oss igen. När jag tänker efter, då blir det nog vov-bra att vi är själva hos Voxer. Ja, för om matte hade varit med - då hade hon säkert förbjudit mig att äta så mycket. Ja, vov-vov-VOV på er då! Ha det vov-bra!

PS:

Detta skriver jag på min lilla reserv-dator. Jag brukar skriva i typsnittet Arial Narrow, men här finns bara Arial. Vi får väl se om ni märker någon skillnad. Min lilla dator är inte bara liten, utan också väldigt långsam. Allt är lite bökigare, och tar mycket längre tid. Men datorn går att använda!!!

Jag lämnade Bonnie och Stella i en av de finare hundgårdarna hos Conchi. Jag la in deras filtar i hundkojan, och gick. De stod bara kvar och tittade efter mig, med den där lite frågande och anklagande blicken som de brukar ha när jag lämnar dem hemma när jag går och handlar. De varken gnällde eller skällde. Jag hoppas, och tror, att de får det bra. (Om än väldigt annorlunda mot vad de är vana vid.) Det var svårt att lämna dem, men det kanske är nyttigt även för mig att vi skiljs åt de här 3 veckorna...

Nu ska jag bara städa lite här i lägenheten (vilket verkligen behövs), och dubbelkolla att allt är som det ska. Sen ska jag försöka lägga mig i tid, och helst somna i tid också. Jag sätter klockan på 06 i morgon bitti. Det kommer att bli en lång dag...

14-08-16:

Gårdagen blev lång... Jag ska berätta när jag orkar. Resan gick ganska bra, men följdes av den värsta migrän jag har haft på år och dag. Mina båda underbara döttrar tog hand om mig som tur var, för själv var jag helt handikappad. Jag har fortfarande migrän, men nu "normal". Jag är hos Jenni i Ängelholm.

PS:

Här kommer en liten sammanfattning av gårdagen.

Jag gick hemifrån redan 06:55 eftersom jag var klar då. Det gick snabbare än jag trodde att gå till stationen, trots att jag släpade på drygt 30 kilo bagage, så jag var där redan 07:05. Det var bra, för på stationens display stod helt andra tågtider än jag hade sett på internet. Tåget skulle gå redan 07:12 (och nästa 07:53). Jag kom fram tidigt till Alicante och kunde ta C6 redan 08:00. (Det var rätt hållplats jag hittade häromdagen.) Vi var 3 som väntade med resväskor, men chauffören såg oss först inte, och stannade inte. Jag sprang ikapp bussen ute på gatan, där blev vi ombordsläppta. (Nu kostar det 3,85 €, och chauffören växlar inte större sedlar än 10 €.)

På flygplatsen var kön till den ännu inte öppnade incheckningen lång (minst 50 personer före). När de väl öppnade gick allt smidigt. Det var planet nedan jag åkte med.

Planet startade 35 minuter försenat, men landade bara 5 minuter för sent. (Jag tog en del foton, bl a på Alicante och Öresundsbron, men dem får ni se senare.) På Kastrup kom min väska nästan bums, och nära bagagebanden hittade jag Skånetrafikens biljettautomat där jag köpte tågbiljett till Ängelholm. Migränen, som började på planet, var fortfarande hanterbar.

När jag letade efter utgången fick jag plötsligt syn på min "gamla tangoväninna" Marianne W från Ängelholm! Hon kom precis från Frankfurt. Vilket sammanträffande! Vi har inte setts på några år. Hon visade mig utgången, samt vid  vilket spår vi skulle vänta på tåget. Vi lyckades, trots ett överfullt tåg, få sittplatser. Det var trevligt att prata med Marianne, och trevligt med sällskap på resan. Tyvärr blev migränen mycket värre, trots att jag hade tagit medicin så snart vi kom ombord på tåget. På slutet satt jag och kramade en plastpåse i ena handen och en pappersnäsduk i andra - och trodde att jag skulle behöva kräkas vilken minut som helst.

På stationen i Ängelholm mötte både Linda och Jenni mig. De tog var sin av mina väskor, och vi gick tillsammans hem till Jenni. När vi kom fram så var jag i så dåligt skick att jag bara orkade lägga mig ovanpå sängen. Där blev jag liggande länge utan att vara i stånd att ens lyfta på huvudet. Jag frös så jag skakade, trots alla plädar som Jenni bredde över mig. Efter en stund kräktes jag häftigt, men Jenni hade redan hämtat en hink att kräka i. Och Linda höll hinken medan jag kräktes, och sköljde ur den efteråt. Mina döttrar pysslade om mig hela tiden. Jag fick vatten att dricka. Sen somnade jag nån timme, jag hade ingen koll på tiden, men var aningen bättre när jag vaknade. Då kunde jag prata, och röra mig, igen. Jag har fortfarande migrän, men i dag är den hanterbar.

Om knappt en timme kommer min syster Gun och hämtar mig och Linda, och därefter åker hon, mamma, Linda och jag ut till Arild där vi är bjudna på lunch hos min kusin Gunilla. Hennes föräldrar Curt och Sonja ska också vara med. Det ska bli så roligt att träffa alla! Hoppas att migränen håller sig på en rimlig nivå!

PS2:

Det har varit en fantastiskt trevlig dag, som jag ska berätta om - senare. Jag har också tagit många foton i vackra Arild, som ni ska få se - så småningom. Jag har fortfarande migrän, och mår ganska dåligt, så just nu orkar jag inte. Jag siktar på att lägga mig tidigt i kväll. I morgon ska jag bara ta det lugnt, och umgås med Jenni och Linda. Kanske migränen ger med sig då?

14-08-17:

Det här fotot tog jag nu på förmiddagen genom Jennis köksfönster, för att ni ska kunna se dagens väder i Ängelholm:

Nu ska ni få se några få foton från flygresan. Även i Alicante var det moln på himlen, bl a kom det ett i vägen precis när vi passerade El Campello. Därför får ni bara se ett foto på Alicante ( som inte blev särskilt bra). Tittar ni noga så kan ni se slottet Santa Bárbara i högerkanten, annars syns mest hamnen och en massa hus.

Fotona nedan är alla från Öresundsbron. Fotona tog jag när planet var på väg ner för landning på Kastrup. Jag gillar alla vindkraftverken strax söder om bron.

Så här uppifrån så ser det så konstigt ut, att bron bara slutar och försvinner innan den har nått land på den danska sidan. Av tunnelöppningen syns ju inget på det här avståndet.

Jag hade alltså en mycket trevlig dag i Arild i går. Linda, mamma Birgit och jag fick skjuts av Gun till Arild. Senare kom Uno också dit. Här ser ni mamma, hennes syster Sonja, samt Curt tillsammans. De börjar bli gamla nu! Mamma fyller 89 på tisdag, Sonja är 87 och Curt 88. Alla ser förstås sämre numera, hör dåligt (alla har hörapparater), och har svårare att röra sig. Men de är alla fullständigt klara i huvudet - och det är ju allra viktigast.

Först så blev vi bjudna på en jättegod lunch hos Gunilla. (Kycklingfilé, pasta och en massa goda grönsaker bl a. Precis i min smak! Jag tog 2 portioner!) Till höger på fotot nedan ser ni Gunilla. Hon är alltid supertrevlig, och lätt att prata med om precis allting.

Sonja och mamma hade förstås mycket att tala om. De pratade bl a om att de tyckte att de hade haft en så fin barndom, trots att de var fattiga. De berömde sin mamma Edith och pappa Sigfrid, och tyckte att de hade varit idealiska föräldrar.

Efter maten gick vi "yngre" ut på en promenad. Vi gick genom naturreservatet ner mot Arilds hamn. Det var i alla fall uppehållsväder...

Några gånger kom jag lite på efterkälken eftersom jag stannade för att fotografera blommor.

Det finns så många vackra hus i Arild! Och allra vackrast tycker jag att de äldre husen är.

Efter promenaden blev vi bjudna på äppelkaka med vispgrädde hemma hos Curt och Sonja. (Jo, tyvärr. Jag tog 2 portioner även av den goda äppelkakan...) Sen satt vi flera timmar och pratade, och hade trevligt, innan vi åkte tillbaka till Ängelholm igen. Tiden går fort när man har roligt.

Tyvärr hade jag migrän hela gårdagen, men så länge den är hanterbar så fungerar jag hyfsat ändå. I natt var jag tvungen att ta medicin mitt i natten, för jag kunde inte sova p g a värken. Sen sov jag några timmar. Men i morse när jag vaknade var huvudvärken tillbaka (i vänster tinning och över vänster öga). Om den håller i sig i 72 timmar som vanligt, så bör den vara borta till i morgon kväll. Det är definitivt inte roligt att ha migrän, men jag tänker alltid att det är förhållandevis ok trots allt. Det går ju över! Tänk på alla dem som ständigt har ont någonstans! Dem är det synd om på riktigt!

PS:

Här har det regnat precis hela dagen. (Och både migränen och regnet håller i sig än...) Linda kom hit några timmar vid lunchtid och Jenni bjöd oss på en väldigt god laxrätt. Vi har tagit det lugnt hela dagen, och nästan inte gjort något alls - utom att småprata. På eftermiddagen gick vi (iklädda regnjackor) till närbutiken för att köpa ost. Där köpte jag också en tidning för att ha att något att bläddra i. Jag valde den här:

Det visade sig vara ett riktigt bra köp (trots att den är dyr). Tidningen innehåller mycket matnyttigt, särskilt för nybörjaren - men även för mig som har läst boken om 5:2-dieten. Här står lite om bakgrunden, lite om de senaste studierna kring dieten, lite om varför det är bra att halvfasta, och vilka hälsovinster man kan göra. Sen kommer det lite allmänna tips, och därefter ganska många olika typer av kaloriberäknade recept. Recepten är uppdelade i avdelningar. Det finns t ex en avdelning med färdiga dags-menyer för män, och en med menyer för kvinnor. Det verkar inte vara några onödigt krångliga rätter. (Jag har skumläst hela tidningen, men bara hunnit läsa de första 10 sidorna ordentligt ännu.) Tidningen har ett betydligt vettigare innehåll än vad jag hade förväntat mig. (130 sidor.) Så om ni är intresserade av 5:2-dieten så passa på att köpa den nu medan den finns.

Ja, det här blev lite oplanerad reklam, men själv tror jag verkligen på 5:2-dieten, även om jag ännu inte har börjat tillämpa den annat än sporadiskt. 5:2-dieten sänker kolesterolhalten ännu bättre än havrekli, så jag ska förstås börja igen - på allvar. 5:2-dieten följer man i första hand för hälsans skull, men "biverkningen" viktminskning uppskattar ju de flesta av oss. Och när vi inte längre vill gå ner mer i vikt så övergår vi bara till 6:1-dieten.

14-08-18:

I förmiddags gick jag en liten runda i Ängelholm, på väg till stationen. Ängelholm är en vacker stad! Jag tycker om många av bostadshusen (både de gamla vackra, och de nya som är byggda med "människoperspektiv" - småskaligt/traditionellt), och samtliga vackra blomplanteringar! Här kommer några foton från Storgatan samt Järnvägsbron:

Ovan min favoritaffär Systrarna Olsson. (Heminredning förstås.) De har jättemycket fint!

Sedan tog jag tåget till Helsingborg. Eftersom tåget kom in i god tid så hann jag med en liten snabb promenad längs Kullagatan. Sedan gick jag till Roys fiskrestaurang där jag skulle möta Jörgen. Vi åt en god middag tillsammans (torskfilé med mycket grönsaker) och satt och pratade ett par timmar. Vi hade mycket att prata om (gamla tangominnen, gemensamma bekanta etc).

Därefter beslöt vi oss för att ta en promenad. Det blåste kraftiga vindar från sundet, men det var uppehållsväder. Vi gick förbi Gröningen mot Pålsjö. På vägen placerade jag Jörgen bredvid en vacker plantering, och fotograferade båda.

Det syns på vimplarna (och flaggstängerna!) hur kraftigt det blåste.

Jag visste inte att man har rivit det gamla kallbadhuset, Pålsjöbaden, men det fick jag se nu. Och nu är man på väg att bygga upp dem igen.

Man ska kunna ta ett premiärdopp redan nästa vår, allt enl informationsskylten nedan.

Vi gick runt Pålsjö krog och vände tillbaka. Då slog vädret om. Det kom kraftiga regnskurar, med stora kalla droppar. Vi hade en bra bit att gå tillbaka. Jag klarade mig bra i regnkappan som jag hade lånat av Linda - men jag frös! Mest frös jag om fingrarna som blev blåvita, och jag förlorade all känsel i fingertopparna. Jag har nedsatt blodcirkulation (kronisk kärlkramp) i de perifera kärlen, så det är därför. Om mina bara ben (jag hade ganska korta shorts) frös jag inte speciellt mycket. Jörgen, som varken hade regnjacka eller paraply, hann bli ganska våt.

När vi var tillbaka vid Norra hamnen så tog vi bussen därifrån. Jag klev av vid Knutpunkten för att ta tåget tillbaka till Ängelholm, medan Jörgen åkte hem till sig.

På tåget började känseln i fingertopparna komma tillbaka, och sen när jag kom hem till Jenni så drack jag en kopp varmt te. När jag höll i tekoppen så blev jag varm om fingrarna igen. Inte anade jag att jag borde ha tagit med mig vantar till Sverige...

Nåja, så när som på det iskalla ösregnet, så har det varit en trevlig dag!

Är texten jag skriver nu för liten? Jag skriver i Arial 12 pt mot normala Arial Narrow 14 pt (som inte finns på den här datorn). Ska jag öka till 14 pt? På min dator syns allt i Times New Roman 12 pt, så jag kan inte se hur det ser ut "på riktigt"...

14-08-19:

Grattis på 89-årsdagen mamma Birgit!

I eftermiddag ska Linda, Jenni och jag åka ut till Munka-Ljungby för att gratulera mamma på riktigt, och på lördag ska vi alla fira henne hemma hos min bror Dan.

Lindas och mitt bekymmer är hur vi ska kunna ta oss till Dan. Det går kollektiva transportmedel till Tyringe, men därifrån är det en hel mil kvar till Myrarp. Enligt Google Maps skulle det ta 1 timme och 59 minuter att gå, och det är vi inte så pigga på. Att hyra bil skulle bli väldigt dyrt (629:- + bensin). (Det är bara i storstäderna som man kan man hyra bil billigt.) Nu ger det sig om någon kan hämta oss i Tyringe?

Vädret fortsätter att vara kallt och regnigt. Jag tyckte att jag tog så varma kläder med mig - men det gjorde jag inte, det märker jag tydligt nu... Jag fryser! (Det blir ju en stor omställning när man är van vid +30°...)

Nu på förmiddagen ska jag gå ner på stan (när de öppnar klockan 10), och bl a besöka min favoritaffär (se nedan). Jag hoppas att jag hittar en liten present till mamma där.

PS:

Jodå, jag hittade en i mitt tycke fin present hos systrarna Olsson.

Sen köpte jag ett par långbyxor (vanliga stretch-jeans) till mig själv i en klädesbutik. Ordinarie pris var 549:-, reapriset var 199:-, och nu såldes byxorna ut för halva reapriset - alltså 100:-. Det är de verkligen värda! I storlek 34 (som jag har) fanns det bara starkrosa och pastellrosa att välja på (jag valde starkrosa), annars fanns det en väldigt snygg mörk petrolblå i större storlekar. Å andra sidan är jag lika glad för rosa som för blått. Nu slipper jag frysa om benen.

Strax efter klockan 14 ska Jenni och jag möta Linda vid stationen, för att tillsammans ta bussen till Munka-Ljungby och mamma/mormor. (Jag hade planerat att ha en fin kort klänning, men tror att jag väljer de nya långbyxorna i stället...)

PS2:

På väg till Munka-Ljungby-bussen gick vi längs åpromenaden. Återigen slogs jag av att det är så vackert i Ängelholm.

 

Ser ni att solen skiner! Jodå, flera timmar sken den!

Hos mamma så drack vi kaffe/te och åt flera goda kakor. Sedan satt mamma, Linda, Jenni och jag och pratade några timmar. Uno tittade också inom en stund.

Så här söt var mamma på sin 89-årsdag! Jag tycker att hon har väldigt få rynkor för att vara så pass gammal.

Det var en talgoxe av trä (från Wildlife garden), som jag hade köpt åt henne.

Vi ställde den på fönsterbrädan bredvid rosorna som hon fick av Jenni.

Efter en trevlig eftermiddag tillsammans så tog vi bussen tillbaka till Ängelholm. På hemvägen gick vi genom stadsparken, 

och över Mejeri-bron.

Migränen är borta, men jag är oerhört trött. (I morse vaknade jag klockan 05, och kunde inte somna om. Natten innan låg jag vaken mellan 00 och 04.) Klockan är bara 20 nu, men jag ska strax i säng. Nu hoppas jag på att sova gott (och många timmar) i natt.

14-08-20:

I dag har jag varit på Höganäs Outlet. Jag fick tag på glasen jag ville köpa. Jag har tänkt berätta mer, men är för trött i kväll. Jag bor fr o m i natt hos Linda (också i Ängelholm).

14-08-21:

I dag har vi tvättat på förmiddagen, Linda och jag. Det var bra, för jag har ju ett begränsat antal kläder med mig att välja på. (Ja, och så har jag ju packat fel plagg - sådana för varmare väder...)

Här kommer "gårdags-reportaget":

Det regnade till och från även i går. Jag hade sån tur att jag precis hade ställt mig i busskuren när himlen öppnade sig fullständigt. Där inifrån tog jag 2 foton på det typiska svenska sommarvädret:

Jag tog bussen till Höganäs och gick sedan på Iittala/Höganäs keramik Outlet. Det finns många olika "outleter" på området, men eftersom jag ändå inte har råd med några impulsköp så gick jag bara dit jag skulle. Jag hittade genast glasen Kartio som jag ville köpa 3 av. (Fast det blev 4 för det var "tag 4 betala för 3".) Utöver färgerna nedan så finns glasen i rosa, gult och en blågrå blandfärg. Glasen kostar 79.- i första sorteringen, och 59:- i andra. De rymmer 2 dl, och jag tycker att de är vackra, nätta och behagliga att dricka ur. (Allra bäst tycker jag om färgerna blå, grön och rosa - i denna ordningen.)

Jag är också förtjust i serien Pergola (jag har 2 muggar + 2 skålar), men jag köpte inget.

En annan serie som jag tycker mycket om är Swedish Grace. Det finns så många vackra milda färger att välja på. Men ur den serien har jag inget porslin alls. Och förmodligen kommer jag aldrig att köpa något heller, för jag kan ju inte köpa porslin som jag inte behöver bara för att jag tycker att det är vackert att titta på...

Outleten är full av vackra saker som jag gärna skulle vilja ha. Men om man varken har obegränsat med pengar eller plats, så är det bäst att bara titta.

Jag gick flera varv och tittade, samt kände på, de många vackra sakerna. Sen tog jag bussen tillbaka till Ängelholm igen.

Jag tycker att Ängelholm har lyckats bevara sin småstadskaraktär, trots att det finns många stora nybyggda hus. De här höga husen har precis den ljusa färgskala som jag tycker om. Då ser de aldrig så stora och klumpiga ut. (Jag har sett gråsvarta höghus, och det känns som om de "trycker ner" oss människor.)

Dessutom har man i Ängelholm gått in för att variera husen, även om de byggs samtidigt av samma byggherre. (Man har valt olika höjder, färger, fasadmaterial och detaljer.) Alla husen på fotona nedan är relativt nybyggda (och stora) men ser ändå förhållandevis "småskaliga" ut.

Så här ser blomdekorationerna ut på Järnvägsbron.

Praktiskt taget alla Ängelholms broar är vackert dekorerade sommartid. Själv blir jag glad varje gång jag ser blomsterprakten.

PS:

Conchi har nu svarat på min fråga, om hur det går för mina hundar. Hon skriver att båda mår bra, men att Stella nästan inte äter någonting alls. (Ända har jag skickat med hennes favorit-torrfoder.) Det enda Stella äter är tydligen sockrad yoghurt som Conchi ger henne. Conchi tror att detta är bra för svaga och sjuka hundar, men i själva verket är Stella (som de flesta hundar) laktosintolerant - och socker är varken bra för hundar eller människor. Stella hade tydligen t o m blivit erbjuden kycklingbröst utan att äta detta. (Konstigt!)

Ja, det är inget jag kan göra på det här avståndet. Stella, Bonnie och jag har aldrig varit skilda åt förut (mer än max 5 timmar), och Stella och jag lever nästan i symbios. (Mitt fel förstås!) Jag förmodar att det är omställningen som gör att hon inte vill äta. Kanske hon är deppig, trots att hon har sin mamma med sig? Samtidigt tror jag att det är nyttigt att hundarna får prova på en annan sorts liv för ett tag. Men förmodligen borde jag bara ha rest bort en dryg vecka så här första gången.

Jag vet i alla fall att Conchi gör sitt allra bästa för att ta hand om "mina barn" (som hon säger).

PS2:

Här kommer några foton från dagens promenad mellan Lindas hus och Ängelholms centrum (ca 800 meter):

Vy från Sockerbruksbron. Husbygget i bakgrunden ska bli bostadsrätter.

Tingstorget (nedan).

PS3:

Så här ser utsikten ut från Lindas vardagsrumsfönster:

Lugnt och grönt alltså, trots att hon har nära till både centrum och stationen. Så här ser huset ut:

Jag tog några foton längs Garvaregatan:

Där gatan slutar börjar skogen.

Eftersom solen sken nu i eftermiddags, så passade vi på att gå en dryg timmes promenad. Rönne å är ständigt närvarande.

I skogen finns det många småvägar och upptrampade stigar att välja på.

Det är trevligt med lite skogspromenader emellanåt! Det är nog det enda jag kan sakna i El Campello...

14-08-22:

I dag har jag varit hemma hos Lena (som numera bor i Farhult) nästan hela dagen. Vi har som vanligt haft det väldigt trevligt tillsammans. Vi satt länge vid hennes köksbord och drack te, och pratade. Men vi gick också en promenad nära havet. Just då började det förstås att regna rejält! Fast jag hade med mig paraply, och Lena hade regnjacka på sig, så vi blev bara blöta om benen.

Jag tog som vanligt några foton.

Jag försökte även ta ett foto av Lena och mig. (Jag gjorde 4 försök, och om jag säger att fotot nedan blev bäst - så kan ni tänka hur de andra såg ut.) Ja, Lena blev ju bra i alla fall, och det är ju viktigast. (I verkligheten är hon några cm längre än vad jag är, vilket inte alls syns här.)

I morgon är jag och mina närmaste bjudna hem till Dan. Det ska bli jätteroligt att träffa alla!!!

14-08-23:

Grattis på födelsedagen Louise!

Även i dag regnar det här i Ängelholm. Stundvis vräker det ner, stundvis duggar det, och vid enstaka tillfällen är det faktiskt uppehåll.

Linda och jag slipper ta buss + tåg för att komma till Dan. Anita hämtar oss! Jättebra! (Särskilt med tanke på vädret, men restiden förkortas också med minst 50%.) Jag tror inte att jag ska ha någon av mina fina klänningar, eller korta kjolar, i dag heller. Det får nog bli långbyxor, tjock tröja och regnjacka...

Alltsedan jag lämnade in min lilla dator till datorfirman i El Campello (för att uppgradera RAM-minnet) så har den krånglat vid start. I dag fick jag starta den 4 gånger innan den fungerade normalt. Jag undrar vad som har hänt? När jag startar så är skärmen helt svart, och jag blir tvungen att stänga av "med stora knappen", och därefter prova att starta igen. När jag startar igen så visas aldrig "startar i felsäkert läge", så det är som om datorn aldrig har startats. Det här (svart skärm) händer även när jag sätter datorn i viloläge - den startar inte igen. Mycket mystiskt - och ganska oroväckande och irriterande. Jag får gå tillbaka och reklamera felet när jag har kommit hem igen. Innan jag fick bytt RAM-minnet så krånglade den här datorn aldrig. Den är ju nästan ny och oanvänd...

PS:

Det har varit SÅ trevligt i dag! För mig är det extra roligt att träffa både min kära mamma och alla mina kära syskon samtidigt! Det blir ju inte så ofta sedan jag flyttade till Spanien - och jag saknar dem förstås. Nu fick jag träffa mamma Birgit, Dan, Louise, Gun, Magnus, Anna, Sara, Uno, Anita, Ted och Linda - samtidigt!

Jag hade kameran med mig, men hann nästan inte fotografera. Jag ägnade mig åt att umgås! (Tja, och att äta...) Därför får ni nöja er med att se tre foton. Först ett på Dan. (Jo, han brukar spexa lite när jag tar fram kameran...)

Och nedan ser ni Dans söta dotter Louise, som fyller 16 år precis i dag.

Mamma, som fyllde år häromdagen, fick ett par försenade presenter i dag.

Framåt kvällen så skjutsade Anita hem oss igen. Halvvägs komna så såg vi en så vacker regnbåge. Anita stannade bilen och vi fotograferade alla tre. Tyvärr hade ingen av oss tillräckligt mycket vidvinkelobjektiv för att få med hela bågen på en bild. Nedan får ni se "regnbågs-bitarna":

Tyvärr hittade vi ingen kruka med guld... Men det gjorde ingenting. För om jag ska vara ärlig, så värdesätter jag faktiskt umgänget med mina nära och kära mycket mer!

14-08-24:

I dag är det min sista "Skåne-dag", för i morgon bitti tar jag tåget mot Stockholm. Jag önskar att jag hade haft några fler dagar för att träffa mina närmaste! När alla ses på en gång så hinner man ju knappt prata med varandra...

Nu på förmiddagen skiner solen, men det ska regna senare i dag. Jenni kom just innanför dörren, så nu ska jag umgås med båda mina döttrar en stund.

PS:

Eftersom solen sken, så passade vi på att gå en liten promenad tillsammans. Först passerade vi en konstutställning kring Pyttebron. Utställningen vill uppmärksamma den gamla Pyttebron som hotas av rivning. Pytte syftar inte på formatet, utan på höns (= pyttor på skånska) som tydligen fanns där i närheten förr. Den f d järnvägsbron är numera gångbro. Bron ser ni på de 2 fotona nedan.

Den unga konstnärinnan Xanna visade bl a flera gulliga djurskulpturer.

Fotot nedan visar turistbåten Laxen på sin färd längs Rönne å.

Det är trevligt att Rönne å slingrar runt som den gör, för på så sätt är vattnet ständigt närvarande - vilket betyder mycket för miljön.

PS2:

Nu har jag packat resväskan. Allt gick ner (efter en del pusslande), fast ryggsäcken blev också full. Det känns bra att ha det klart redan i kväll, för jag var lite orolig för att jag inte skulle få plats med allt. Nu hoppas jag att det blir uppehållsväder just när jag går från Linda till stationen i morgon bitti. (Det vore inte roligt att bli blöt på väg till tåget, och det är svårt att hålla paraply och samtidigt köra resväska.) Därefter kommer jag att vara inomhus, eller på tåget, ända tills jag kommer fram till Hässelby strand. (Och skulle det regna då så kan jag byta om så fort jag har kommit hem till Ulf.)

Tåget går 09:18 från Ängelholms station, och sedan ska jag byta i Helsingborg och Lund. För att vara säker på att hinna i tid (med mitt stora bagage) så går jag härifrån redan 08:40. Då har Linda redan gett sig i väg till jobbet, för i dag är hennes sista semesterdag. Jenni kommer till stationen i morgon bitti (kl 09) för att hålla mig sällskap tills tåget går, (och så kan vi krama om varandra ordentligt).

Det känns lite sorgligt att redan lämna Skåne. Jag hade velat hinna träffa mina närmaste minst en gång till.

Och så är jag lite orolig för Stella! Måtte Conchi få i henne åtminstone lite mat... (Jag ska mejla och fråga hur det går.) Tänk om Stella skulle bli så svag att jag måste avkorta min resa? Det skulle ställa till en hel del - både praktiskt och ekonomiskt - fast jag skulle förstås göra det om det var fara för hennes liv.

Min lilla Stella som valp:

14-08-25:

I dag är det stora "tågresedagen", och sent i eftermiddag får jag äntligen träffa min käre make som jag har varit skild från i precis 3 månader. Men eftersom vi har mejlkontakt med varandra flera gånger om dagen, så känns det inte som om det var så länge sedan vi sågs. Internet och mejl är verkligen en bra uppfinning, som för folk närmare varandra.

Conchi svarade på mitt mejl sent i går (så jag läste det först i dag). Stella mår mycket bättre nu. Conchi har hittat ett blötfoder som Stella tycker om, så nu äter hon ordentligt. Skönt, en sten föll från mitt hjärta! Även Conchi känner sig lättad nu när hon ser att Stella har piggnat till.

F ö tycker Conchi att jag ska njuta av den svenska grönskan, inklusive regnet. Hos henne har det inte fallit en endaste droppe regn på hela sommaren, och hon blir deprimerad av allt det bruna. Jodå, grönskan tycker jag om - men det kan räcka om det regnar när jag är inomhus...

PS:

Jag kom fram till Hässelby strand 16:45. (Ulf mötte mig på Stockholm C.) Jag är mycket trött (och blev åksjuk på tåget), men allt har gått bra.

14-08-26:

Det känns konstigt att vara i Hässelby strand. Allt är så bekant, och ändå främmande - samtidigt. Jag har många saker här, ändå bor jag inte här. Hus har rivits, och nya har byggts - sen jag var här senast. Men jag känner mig hyfsat hemtam... I dag ska jag beställa tid hos läkare för den årliga hälsokontrollen, samt uträtta lite småärenden.

Utsikten ser ut så här nu på morgonen (grått men uppehåll):

PS:

När jag väl kom ut så var det inte uppehållsväder längre. Men jag har en bra regnkappa!

Först gick jag till vårdcentralen, och bad om tid hos läkare + för provtagning. Men den absolut tidigaste läkartid jag kunde få - var i slutet på september. Jag förklarade läget men de kunde ändå inte hjälpa mig. Sköterskan tipsade om att jag kunde vända mig till ett privat företag specialiserat på hälsokontroller.

På väg därifrån kom jag att tänka på den privatläkare jag gick hos när jag bodde här. Han har sagt att jag inte kan gå hos honom numera. Detta beroende på att det blir så mycket tidsödande krångel för honom för att få ersättning för besöket, eftersom jag är skriven i Spanien. Jag gick ändå dit, knackade på dörren och förklarade mitt ärende. Han släppte in mig men sa att han inte kunde skicka mig till provtagningen eftersom han skulle få betala 500:- till dem, och inte visste om och när han skulle få tillbaka pengarna.

Men han erbjöd sig att skriva ut recept till mig, utan ersättning. Det var ju schysst, så det tackade jag ja till. Jag gick därefter direkt till apoteket och hämtade ut min årsdos av Levaxin (för ämnesomsättningen) + hudkräm. Summa 744:-, vilket sved i plånboken men egentligen inte är så dyrt om man slår ut det på ett år.

Eftersom jag ändå vill veta hur mitt kolesterol och mina sköldkörtelvärden ligger, så mejlade jag till det privata företaget som sköterskan tipsade mig om. Jodå, dit var jag så välkommen på provtagning. Det var bara en liten hake - det skulle kosta 2300:-! (Fast då ingick läkarbesök, synkontroll, hörseltest och EKG också. Enbart blodprov kunde de inte ta.)

Så det verkar som om jag får gå på provtagning i Spanien i alla fall. Det går ju också bra. Det är bara det att medan man i Sverige mäter i µmol/liter, så mäter man i mg/dl i Spanien. Och då är det jättesvårt att jämföra. Just kolesterol kan man multiplicera/dividera med 39 för att räkna om värdet, men för andra ämnen gäller andra siffror. Jag vill gärna se tendensen (om värdena ligger stilla eller ökar/minskar) och då skulle det vara enklare att få värdena på "vanligt" vis.

Ute fortsätter det att regna mest hela tiden... Eftermiddagsutsikten ser ni nedan, även detta foto är taget under tillfälligt uppehållsväder.

Mälarens glittrande vatten, som Ulf brukar säga när han försöker locka upp mig till Hässelby strand...

14-08-27:

I dag skiner solen! Jippie!   

Jag trodde nästan att solen hade glömt bort Sverige helt...

Jag börjar inse att jag inte kan ta med mig ner allt det som jag hade planerat att ta med, bl a hundtrappan, sängbenen och alla mina tangopapper. Dessutom har jag fått en del kläder av Lena och Linda (som de hade gallrat ut) som jag vill ha med mig hem. Den andra resväskan jag har här är ganska liten (höjd 50 cm), och jag har förstås inte råd att köpa en ny stor. Sängbenen får plats. Och om jag lyckas komprimera hundtrappan (som har skumgummi i mitten) så kanske jag kan få plats med den också.

Men alla tangopapper (allt mellan kurspapper och tidningsurklipp) får vänta till nästa år. Sen har jag en hel del annat här, som jag också vill ta hem. Jag har t ex 15 gamla favorit-kassettband här, medan jag har den lilla bandspelaren som man kan spela över banden till datorn med i El Campello. Tänk så mycket enklare det skulle vara om jag hade allting på samma plats! På sikt önskar jag att jag kan ha det så. Det räcker ju om jag har säng, täcke, kudde, lakan, ett par handdukar, några toalettartiklar och lite reservkläder (bl a regnkappa och stövlar) här i Hässelby strand. Vissa saker (t ex dator och favoritkläder) släpar jag ju hur som helst fram och tillbaka.

Ja, vi får se hur jag kan göra nästa år. Det blir tyvärr för dyrt att köra bilen upp och ner. Annars vore det ett bekvämt och praktiskt alternativ. Kanske kan jag ta med mig en extra resväska (modell större) och fylla den, kanske lejer jag Djuvfeldts åkeri för att ta ner ytterligare några flyttlådor. Det ger sig...

I eftermiddag ska Ulf och jag åka in till stan. Där ska vi bl a gå till en audionom som ska göra avgjutningar av mina hörselgångar, så att jag kan beställa formgjutna sovproppar (Bellman Chill). Dessa sovproppar ska förhoppningsvis dämpa ljudet (från gator och grannar) så mycket att jag kan sova utan att bli väckt om nätterna.

PS:

Eftersom batteriet i min "stora" mobil (den med Ulfs kontantkort i) inte håller laddningen, så går jag nu över till att använda min egen "lilla" som har nummer: 070-622 27 27. Men tro för all del inte att jag bär på mobilen hela tiden, eller att jag hör när det ringer. Prova alltså först Ulfs fasta telefonnummer: 08- 739 39 97. (Mejl funkar alltid...)

PS2:

Nu har jag fått gjort avgjutningar för sovpropparna. Det gick snabbt och var enkelt. Om ca 3 veckor så kommer de färdiga propparna hem i ett rekommenderat brev. De blir förstås tvungna att skicka dem till El Campello. Det är sådana här öronproppar jag har beställt: http://www.bellman.com/sv/vara-losningar/horselskydd/sovproppar/

Sedan passade Ulf på att visa mig hur jag hittar till hjärtintensiven på S:t Görans sjukhus. På fredag är det nämligen dags för honom att få ballong-vidgat kranskärlet på vänster sida, och då ska jag besöka honom efteråt. Går allt bra får han komma hem redan dagen efter.

PS3:

Jag tycker visserligen att det är vackrare i El Campello, men ni kan ändå få se ytterligare ett foto från Hässelby strand (taget 20:40). Helt oävet är här ju inte...

Till helgen ska jag hälsa på hos Johan och hans fästmö Linda i Upplands Väsby. Det ska bli jättekul! Jag tycker mycket om att träffa mina barn! Jag är ju väldigt förtjust i alla tre!

14-08-28:

Även i dag skiner solen! Så här ser utsikten ut åt gården till:

I dag har jag uträttat fler ärenden. Det är många små saker som bara kan fixas i Sverige. Jag har t ex köpt 3 st utanpåliggande eluttag, för takarmaturer, på Clas Ohlson i dag. Dem ska elektrikern få sätta upp i El Campello, så att jag därefter kan byta taklampor om jag vill. (Han ska ändå ta bort en fast monterad takarmatur där glödlampan har gått sönder, så jag måste sätta upp en annan. Nej, vi kan inte byta glödlampa - den här hade engelsk bajonettfattning...)

Jag passade också på att gå till biblioteket i Vällingby för att förtidsrösta. Skönt att ha det gjort. (Jag har utlandsröstkort och får bara rösta i riksdagsvalet.)

Sen har jag pratat med FK i dag. Jag ska, i morgon eller på måndag, besöka ett av deras få servicekontor för att på plats få ett levnadsintyg (så jag slipper fixa det via polisen i El Campello senare i höst).

Annars "roar" jag mig med att tvätta. (Ulf passade på att fylla tvättunnan, nu när han äntligen har sin fru på plats...)

PS:

Jag längtar efter Bonnie och Stella!!!

Och jag tror att de längtar efter mig också. Vi har aldrig varit skilda åt så här länge förr...

14-08-29:

Tidigt i morse gav Ulf sig iväg mot S:t Görans sjukhus. (Han skulle vara där redan 07:15.) I dag ska han få ballong-utvidgat det andra kranskärlet. Nu hoppas vi att allt går bra så att han kan komma hem redan i morgon. (Fast även om han får komma hem, så måste han naturligtvis ta det väldigt lugnt de första dagarna efter operationen.)

Själv ska jag uträtta ytterligare några ärenden nu på förmiddagen, och sedan planerar jag att besöka Ulf på sjukhuset under besökstiden klockan 15-19.

PS:

Ulf ringde nyss (9:40) och berättade att operationen hade gått bra (skönt!), men att han inte får gå upp ur sängen på några timmar än. Jag åker förstås in och hälsar på honom senare i dag. (Han ligger på rum 19.)

PS2:

Nu har jag uträttat ytterligare ett av mina många små ärenden. Jag har köpt färg (i Alvik)! Det kan ju tyckas onödigt att jag köper målarfärg i Sverige och släpar med mig på flyget ner till Spanien. Men nu blev jag så nöjd med den rosa färgen (specialbruten Alcro Bestå fönsterfärg) som jag målade mina balkongstolar med, så jag ville ha mer av samma vara - fast i annan nyans. Nu köpte jag dels en ½-liters burk med vit färg, och dels en ½-liters i nyansen  NCS S 2060-B50G = starkt mörkturkos. Då har jag lite att välja på om jag vill måla om fler möbler.

Färgen är en vattenburen alkydfärg som passar lika bra ute som inne. (Jag önskar att jag hade haft den här vita färgen när jag målade det lilla runda bordet - för då hade det blivit mycket bättre!) Jag hade gärna köpt några små färgburkar till i ytterligare ett par nyanser (mörkare/starkare rosa, kycklinggul, mild grågrön?), men plånboken är nästan tom och resväskan överfull - så det känns klokast att avstå.

När jag om ett par timmar åker in till stan för att besöka min käre make, så ska jag på vägen dit försöka hitta FK's/Pensionsmyndighetens servicekontor så att jag kan ordna levnadsintyget. Jag vet var jag ska kliva av tunnelbanan, och sedan får jag gå efter min lilla Stockholmskarta.

I dag har det hittills varit molnigt men uppehåll, men nu börjar det regna...

PS3:

Nu har jag varit på sjukhuset och kramat om min käre man.

Men innan jag gick dit så uppsökte jag servicekontoret för Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket. De har slagit sina påsar ihop och rationaliserat bort en massa kontor. Jag kunde välja på detta vid Thorildsplan eller ett i city. Det var lätt att hitta dit, och det var bara en före mig i kön, så jag fick snabbt framfört mitt ärende.

Sedan tog det tid, närmare bestämt 40 minuter. Detta för att ingen av personalen bakom disken kunde hitta blanketten för levnadsintyget på datorn. Det visade sig sedan att blanketten hade bytt namn och ändrat utseende, därav förvirringen. När de väl hittade den tog det bara 2 minuter att skriva ut den, skriva under den, samt stämpla den.

Därefter gick jag vidare mot S:t Görans sjukhus som ligger på gångavstånd från servicekontoret. Tyvärr började det ösregna just då. Jag hade regnjacka på mig men blev rejält blöt om byxorna, strumporna och skorna. Ulf verkade dock bli glad över att jag kom, även om det droppade en smula om mig...

Ja, här ser ni min nyopererade make i landstingets tjusiga kläder. Armen måste han ha i mitella än så länge (se instruktionerna nedan). På skärmen i bakgrunden visas EKG, puls och blodtryck. (Den svarta "väskan" han bär sänder värdena.) Eftersom Ulf äter blodförtunnande medel, så hade det lilla operations-såret (vid handleden) inte riktigt slutat blöda när jag kom. Ulf hade därför en "vakuum-grej" över såret, där trycket sänktes en gång i halvtimmen. (När jag gick så hade det slutat blöda.)

Ja, så det dröjer alltså ända till på måndag innan Ulf får använda sin högerhand som vanligt igen. Men han kan behöva ta det lugnt ytterligare någon dag.

När jag gick från sjukhuset så hade det slutat regna, och byxorna hade hunnit torka (men inte strumporna). På hemvägen strulade tunnelbanan. Det första tåget som jag satt på skulle ha gått till Hässelby strand, men p g a förseningar fick det vända i Råcksta och köra in mot stan igen. I Råcksta skulle vi vänta på Vällingbytåget. När det kom så gick dörrarna inte att öppna, så ingen kunde vare sig gå av eller på. Tåget körde vidare. En stund senare kom dock ett tåg som verkligen gick till Hässelby strand.

När jag kom hem och satte igång datorn (3 försök behövdes) så blev jag glad. Jag hade nämligen fått mejl från Bonnie. Hon hade äntligen fått låna Conchis dator efter att ha tjatat länge. Eftersom Conchis dator har spanskt tangentbord så hade Bonnie skrivit på spanska. Hon skäller, som ni vet, obehindrat på både spanska och svenska. För att förenkla för er så översätter jag hennes text till svenska.

Vov, vov och VOV på er! Conchi, som Stella och jag bor hos nu, är snäll och tycker mycket om hundar. Men hon är nog lika trögfattad som matte. Inte förrän i dag fattade hon att jag behöver ha tillgång till en dator. Och då har jag ändå både tjatat, och tittat bedjande på henne, i vov-många dagar. Ja, för utan dator så kan jag ju inte skriva min blogg...

Men nu får jag låna hennes dator en stund, så nu skriver jag.

Egentligen är Conchi lite orättvis. Ja, för hon fjäskar vov-mycket för Stella. Bara för att Stella inte ville äta något den första veckan. Så nu får Stella vov-god mat! Och jag får inte smaka alls. Nä, för Stella äter bums upp den - alldeles själv. Och jag, jag får bara vanlig hund-mat. När jag tänker efter så är det faktiskt vov-synd om mig - fast jag får stora portioner.

Annars har vi det ganska bra här. Vi har ett alldeles eget hus som vi sover i om nätterna, och en ganska stor gård att springa på, och ett träd som skuggar oss. Ja, för här i Spanien är det vov-varmt nu på sommaren - så vi behöver skugga. Och vatten förstås. Men vatten får vi så mycket vi vill.  

Fast det är en sak som är vov-dum. Och det är att matte inte är här hos oss. Både Stella och jag saknar matte vov-mycket! Så jag hoppas att hon kommer snart. Vov-snart! Te echamos de menos ama. Ja, vov och voff då!

14-08-30:

I dag är himlen grå, men det regnar inte (nu på morgonen). Jag hoppas på uppehåll hela dagen eftersom jag ska resa till Johan i dag. (Och det vore inte så roligt att komma fram alldeles blöt...)

Klockan 10:00 ska jag ta tunnelbanan till S.t Eriksplan, sedan gå till Karlbergs station och ta ett pendeltåg därifrån, därefter en ersättningsbuss från Häggvik (p g a banarbete) och förhoppningsvis vara framme i Upplands Väsby 11:34. Där har Johan lovat att möta mig. Det ska bli SÅ roligt att träffa honom och hans fästmö! 

14-08-31:

Grattis på födelsedagen Gunilla!

Jag hade mycket trevligt hos Johan och hans Linda i går (och kom hem först 21:00). Här ser ni det söta paret:

 

Jag har en del att berätta, och fler foton att visa, men ingetdera hinner jag nu. Jag ska nämligen träffa dem i dag igen (och det är en bit att resa). Jag har alldeles för sällan möjlighet att träffa min käre son - så det gäller att passa på när jag kan!

PS:

Jag har haft en jättetrevlig dag i Upplands Väsby tillsammans med Johan, Linda, Janita och Lennart. Och precis som i går så blev jag bjuden på väldigt god mat. Jag fotograferade även i dag, men ni får vänta till i morgon med att se fotona. Jag har nämligen fått migrän igen, och orkar inte mer i kväll.

Det är sorgligt att jag tål så lite nuförtiden! Jag tror att själva resandet (pendeltåg + tunnelbana) bidrar till migränen eftersom jag lätt blir åksjuk. Nu tog jag medicin så snart jag kom hem, när migränen ännu var i inledningsskedet, och hoppas därför att den har gått över till i morgon.

Vi har haft soligt väder i dag, fast aningen kyligt. Jag hoppas att solen skiner lika mycket i morgon. Då ska jag bara ta det lugnt (det måste jag), men jag går kanske en liten promenad i närområdet.

14-09-01:

September = höst. Ända sedan jag kom till Sverige så har det känts som höst i luften. Det blev en väldigt stor omställning för mig att gå från 30-33° och ihållande solsken, till 15-18° och lika mycket regn som sol. Jag tycker att det är kyligt ute nu (och fryser om händerna), men Ulf tycker att det är varmt.

Jag känner mig vemodig av den annalkande hösten, samt aningen deppig och ångestfylld. Psykiskt? Så klart! Men kanske en aning biologiskt också. Jag behöver ljus, sol och värme - och klarar inte av mörker och kyla. På lördag åker jag hem igen, och jag kommer (som tur är) att få ett par månader "sommar"  till. Om jag hade stannat i Sverige så hade jag säkerligen drabbats av vinterdepression. Ulf, i sin tur, skulle inte skulle må bra av värmen i Spanien sommartid...

Vi är så olika vi människor, och har så olika behov. Vi måste vara lyhörda för varandras åsikter och behov, och tillåta andra att vara som de är (och mår bra av att vara). Mitt (eller ditt) sätt att se på saker och ting är ingen norm. Vi har alla samma rättigheter att tycka-tänka-känna! Och alla sätten är rätt! Så länge som man inte skadar någon annan, så måste man få vara som man är!

Lite senare i dag ska ni få se fotona från mitt besök i Upplands Väsby. (Jag har nästan ingen huvudvärk alls, så jag tror att jag lyckades "mota Olle i grind".)

PS:

Här kommer de utlovade fotona. Först får ni se några på olika typer av bebyggelse i centrala Upplands Väsby.

Jag tycker att husen nedan, med de stora terrasserna, ser trevliga ut. De som bor där har ju nästan egen trädgård fast de bor i lägenhet.

Det finns vackra planteringar också, som de här fina bägarrankorna (Dipladenia / Mandevilla):

Jag tycker mycket om bägarranka, men har inte lyckats något vidare med dem hittills. Kan det vara så att de inte trivs mitt i solen på en spansk balkong?

Här kommer några foton som jag tog i Johans och Lindas lägenhet. Jag tycker att de har det så fint! Det ser ut precis som i ett heminredningsreportage!

Och nu kommer vi till det viktigaste - människorna! Här nedan ser ni Johan, Linda och hennes föräldrar Lennart och Janita. Vi gick en promenad tillsammans på eftermiddagen.

 

Johan har valt en rar och trevlig fästmö. Och det är ju ingen nackdel att hon dessutom råkar ha supertrevliga föräldrar.

Jag blir glad av att se Johan och hans Linda tillsammans. Man kan inte undgå att lägga märke till att de tycker mycket om varandra.

Nu på förmiddagen har jag tagit bort näten från balkongerna. De nät som jag satte upp när jag flyttade hit 2007, för att mina katter inte skulle kunna trilla ner och slå ihjäl sig. Föreningen har beslutat att balkongräckena ska målas, så jag var tvungen att ta ner näten nu. Det var en ryslig massa buntband som jag fick klippa upp. Den lilla hinken nedan som jag la buntbanden i efter hand, fick jag tömma tre gånger. (Jag var rejält öm i handen den närmaste timmen efteråt...)

Nu står nät och stolpar prydligt hopbuntade i källaren och väntar på bättre tider. Jag skulle ha större nytta av dem i Spanien, men de lär inte ta sig dit själva.

Sen har jag packat min lilla resväska till hälften. Jag la i nästan alla tunga saker där, sådant som böcker och sängben. Väskan blev då drygt halvfull. Nu hoppas jag att jag kan komprimera polyeterbitarna från hundtrappan medelst en vakuumpåse, så att de också får plats i väskan. (De får inte sticka över kanten på sin väskhalva, för då kommer jag inte att kunna stänga väskan...) Okomprimerade tar de väldigt stor plats som ni ser (ca 4 gånger större plats än de får ta).

  

Nu ska Ulf och jag snart gå en liten promenad tillsammans.

PS2:

Jag stoppade kameran i fickan när vi gick i väg. Vi gick till det lilla affärscentrumet Åkermyntan (där Ulf köpte fil och yoghurt). Vi behövde båda två röra på oss (och få lite frisk luft), och Ulf tycker om att ha ett ärende när han går. På vägen dit gick vi genom villakvarteren och på vägen hem längs vattnet. Här kommer ett litet fotoreportage.

 

 

Nedan ser ni Ulf stå och titta efter fartyget Jehander 1 (ovan), som dagligen passerar genom Hässelby-sundet.

 

Ovan den lilla småbåtshamnen som vi ser från Ulfs balkonger.

Ovan ser ni den stora eken strax nedanför balkongerna, och nedan ser ni Ulfs lägenhet med de båda balkongerna överst i mitten.

Vi hade båda släpat med oss jackor på promenaden (för säkerhets skull), men behövde dem inte. Det var faktiskt skönt promenadväder.

14-09-02:

I dag har jag varit och köpt vakuumpåsar (10:- styck på Rusta). Och visst gjorde de nytta. Nu fick jag lätt i polyeterbitarna i resväskan, och kanske jag kan få plats med något platt ytterligare. Jag stängde väskan och provvägde den: 16,5 kg. Det är rätt mycket för en så liten väska, men så har jag ju försökt att lägga alla de tyngsta sakerna i den. Nu hoppas jag att resten går i den stora resväskan, och att den inte väger mer än maxvikten 23 kg. Men packar den väskan gör jag först på fredag.

Jag passade också på att köpa en rulle sytråd, eftersom jag måste lägga upp byxbenen på mina nya rosa byxor några centimeter. Jag hade inte byxorna med, och det fanns minst 10 olika rosa nyanser att välja på, men jag lyckades välja precis rätt nyans (såg jag när jag kom hem och la trådrullen på byxan). Jag är känslig för nyanser och brukar därför komma ihåg färgerna ganska exakt, vilket förstås är praktiskt. Nu ger det sig om jag hinner lägga upp byxorna den här veckan, eller om det får vänta tills jag har kommit hem.

Migränen ligger på lur, känner jag, så jag försöker ta det lugnt och inte stressa alltför mycket. Jag inser att det är mycket av det som jag skulle ha velat göra när jag är här - som jag inte kommer att hinna. Jag hade t ex planerat att träffa både Eva och Mia, men det får jag troligtvis ställa in - precis som en hel del annat. Det är ju tråkigt, men det kan inte hjälpas. Jag får väl se till att vara här ytterligare några dagar nästa år.

PS:

Jag glömde att säga att jag har tittat på Lessons sparvpapegojor i dag. (Det ligger en djuraffär alldeles intill Rusta, och jag visste att de hade fågelarten hemma.) Det var första gången som jag såg fågeln i verkligheten, innan har jag bara sett den på bild (och film). De var SÅ söta! Söta på bild, men ännu sötare i verkligheten! Jag har länge velat ha ett par (en hona + en hane). De ligger storleksmässigt mitt emellan dvärgpapegoja och kanariefågel. De är stillsamma, tystlåtna och lättlärda. Enda nackdelen är att de är dyra, ca 500:- för en grön och ca 1200:- för en blå (eller ca 2000:- för ett blått par, vilket jag vill ha). Sen tillkommer bur (jag vill ha en så stor som jag kan få plats med, så att fåglarna kan flyga ordentligt). Men en del bur-tillbehör har jag faktiskt redan. Jag har sparat det bästa sedan förra gången jag hade fåglar. 

 

Jag passade på att fråga den kunniga personalen en hel del i dag (lättare på svenska), och lärde mig att skilja på hanar och honor. (Hanen har ett mörkare blått band vid ögat, så det är alltså en hona ni ser ovan.) Ja, det är inte aktuellt för stunden - men på sikt skulle jag gärna vilja ha fåglar igen. Jag tror faktiskt att Bonnie och Stella också skulle tycka om att titta på dem. (Bonnie är mycket intresserad av Josefinas och Kikos undulat.)

14-09-04:

I går skrev jag ingenting här, så blir det ibland...

Den lilla turkosa resväskan packade jag klart. Den väger nu 17,7 kg, och jag kan omöjligt få i fler saker i den.

På eftermiddagen i går åkte Ulf och jag in till stan. Jag gick inom Tempurbutiken Tebu för att provligga bäddmadrassen Cloud. Madrassen är mycket mjukare (och tunnare) än de vanliga Tempurmadrasserna och avsedd att ha allra överst. Jag kunde konstatera att den skulle hjälpa för mina vrister (som jag får ont i när de sträcks ut för mycket eftersom foten inte kan sjunka ner i underlaget). Däremot kommer jag nog aldrig att hitta en madrass som jag kan sova på sida på, utan att få ont i axeln.

En Cloudmadrass (5 x 90 x 200 cm) kostar 5995:- hos Tebu. Sen tillkommer frakt till Spanien på ca 1000:-. Jag ska nu kolla vad madrassen kostar i Spanien. Förra gången blev det billigare att beställa från Sverige. (Om man nu kan använda ordet billigt i sammanhanget - för madrasserna är ju väldigt dyra.) Just nu har jag ändå inte råd att köpa någon ny madrass, men på sikt önskar jag mig en sådan här.

Efter Tebu-besöket så gick Ulf och jag hem till Bosse L. Han bjöd oss på en mycket god middag (bl a ungsbakad lax och gröna ärter, som jag tycker mycket om). Vi satt och pratade i ett par timmar, och därefter åkte Ulf och jag hem. Fr o m eftermiddagen (och fortfarande) hade (har) jag lätt migrän.

I eftermiddag ska Ulf och jag åka in till stan i ett ärende, och i samband med detta gå en promenad.

PS:

På tunnelbanetågen sitter många reklamaffischer, de flesta av den kommersiella typen. Men den här griper tag i mig. Vid nästa lön planerar jag att skänka en slant. (Det går säkert bra via internet & kortbetalning också.) Jag anser att rent dricksvatten, i tillräcklig mängd, är en grundläggande mänsklig rättighet!

PS2:

Ulf och jag hade mycket trevligt tillsammans på vår 4-timmars-promenad mellan Hötorget och Södermalm, via Gamla stan.

De två första fotona visar statyn Hemlös räv (i kvarteret Rosenbad). Lägg märke till den lilla rävungen i mammans knä.

Här nedan ser ni Ulf stående på Riksbron.

I Gamla stans turistbutiker köpte jag ganska många små svenska souvenirer, som jag ska ge till mina spanska vänner när jag har kommit hem igen.

Jag passade också på att titta inom en affär som jag tycker mycket om; Theodore's home. Som namnet antyder så säljer de bl a teddybjörnar. Jag hittade flera stycken ursöta nallar som jag hade velat köpa för att komplettera min nalle-samling. Men jag köpte ingen. Nallar är trots allt onödiga (i min ålder), och jag har inte råd att köpa något onödigt just nu. Jag nöjde mig med att fotografera skyltfönstret:

Affären säljer även prydnadssaker.

 

Bland deras roliga skyltar hittade jag den här (som jag inte heller köpte):

Ulf tyckte att den här var roligast:

Utanför en affär såg jag en rolig hundstaty:

Och utanför en annan affär satt tre långhåriga taxar (den tredje satt på andra sidan om sin husse, så den kom inte med på fotot). Förr tyckte jag att långhåriga taxar var bland de allra sötaste hundarna (jag har ju haft några stycken dvärg- och kanintaxar), men numera tycker jag att långhåriga chihuahuor är mycket sötare.

Sen strosade vi vidare mot Södermalm (där vårt egentliga ärende var att besöka Skanstulls Hälsokost, http://skanstullshalsokost.se/ som också levererar till Spanien). Efter att ha uträttat alla våra ärenden, och fikat på vägen (hembakad våffla med sylt och vispgrädde!), så tog vi tunnelbanan hem igen. Nu är jag trött (och har aningen migrän), men nu ska jag inte göra mer i dag - bara lata mig (och sedan lägga mig tidigt).

14-09-05:

Jippie! Klockan är bara 11:45 och jag har redan lyckats! Ja, med att packa väskan! Nu är min stora resväska nästan helt full. (Men det finns fortfarande plats till några mindre saker.) Jag vet att jag är bra på att packa, så utrymmet oroade mig aldrig. Nu har jag dessutom komprimerat de flesta av kläderna så de upptar 1/3 av det utrymme som de annars skulle ha gjort. (De komprimerade kläderna blir skrynkliga, men det gör inget när jag är på väg hem.) Vad som däremot oroade mig var vikten. Nu har jag provvägt väskan och den väger bara 20,5 kg (av 23 tillåtna). Jippie igen! I väskan tänker jag stoppa ner ett paket Pauluns granola + en kaka Gateaus aprikosbröd. Därefter är väskan "lagom full och lagom tung".

Översta fotot visar alla saker som skulle få plats i resväskan. (Jag la först allt på sängen för att få överblick.)

 

På fotona nedan ser ni den färdigpackade resväskan + ryggsäcken, och framför ryggsäcken ligger porslinet (6 Iittala-glas + 1 Iittala-skål + 5 Pip-muggar) ordentligt förpackat.

I min handbagage-ryggsäck har jag än så länge bara packat ner porslinet. (Inkl ryggsäcken väger det 3,8 kg av 10 tillåtna.) Sen ska jag lägga ner datorn, kameran, mobilerna, bankdosorna och alla andra små "viktiga" saker. Och överst i ryggsäcken ska jag ställa krukväxten som jag fick av Jenni. Jag tror att allt kommer att rymmas, och att ryggsäcken kommer att väga något mindre än tillåten maxvikt.

Jag hade oroat mig mycket för hur det skulle gå med packningen, men nu kan jag andas ut. Och plötsligt har jag fått en halv dag ledig. Bra! Kanske jag kan hinna träffa Mia, och så ska jag förstås umgås med Ulf.

PS:

Nu har jag packat ner även de sista små sakerna i den stora resväskan, samt kontrollvägt den. Den stora resväskan väger nu 22,6 kg, och den lilla 17,7 kg = 40,3 kg sammanlagt. Tillkommer ryggsäcken som troligen kommer att väga knappt 7 kg. Just nu väger den 4,8 och det enda som fattas är min lilla dator + mina nya läsglasögon + krukväxten. (Fast jag såg i dag att maxvikten på handbagage hos SAS bara är 8 kg.) Jag är glad att jag får med mig allt, även om det blir en del att släpa på. Men båda mina väskor rullar på 4 hjul, så på slät mark märks inte tyngden.

I morgon kommer jag att ha gott om tid, så jag hoppas slippa migrän under/efter resan. Jag har redan checkat in (det kan man göra 22 timmar i förväg hos SAS), och valt plats. Ulf kommer att följa med mig till Arlanda (och hjälpa mig med den ena resväskan på vägen). Vi kommer att åka kollektivt = tunnelbana + tåg + buss, och startar härifrån 11:15. Planet beräknas lyfta 15:30, och landa 19:25. Därefter ska jag åka kollektivt (C6 + Tram) hem.

Om en stund ska jag stänga datorn, och inte packa upp den igen förrän tidigast sent i morgon kväll (men troligen inte förrän på söndag förmiddag). Kanske jag hinner uppdatera nästa gång först på söndag eftermiddag? När jag kommer hem sent i morgon kväll (kanske 22?) så är jag förmodligen så trött att jag lägger mig direkt, och på söndag förmiddag ska jag hämta Bonnie och Stella.

Under morgondagen kommer jag att ha på mobilen med nummer 070 - 585 1572. Jag kan skicka och ta emot sms. Men om någon ringer så svarar jag inte - för då laddas batteriet ur bums. (Jag sätter på mobilen efter att jag har gått igenom säkerhetskontrollen. På morgonen kan jag nås via Ulfs fasta telefon 08 - 739 39 97, om det skulle vara något.)

Det känns lite fel att redan lämna Ulf, men jag längtar både efter El Campello och mina små hundar! Och redan 26 dagar senare så kommer Ulf ner till Bonnie, Stella och mig. Så den här gången kommer vi inte att vara skilda åt så länge som i början på sommaren.

14-09-06:

Klockan är 23 och jag har varit hemma en timme. Allt har gått bra i dag, men det har varit en lång dag - och visst har mina drygt 50 kg bagage (sammanlagt inkl axelremsväskan) varit tunga att lyfta upp på bussar och uppför trottoarkanter. Men en envis kvinna klarar det mesta.

I El Campello är det 28° ute nu (men det var 30° när jag landade). Inne i lägenheten var det 30,5°. Så det allra första jag gjorde vara att öppna alla dörrar och fönster. Sedan ringde jag Ulf (så han skulle veta att jag har kommit hem ordentligt).

Därefter tittade jag till mina krukväxter. Samtliga inomhus badade i vatten, likaså några av dem på balkongen. Jag fick akut tömma krukor och fat på vatten, annars är risken stor att rötterna ruttnar. Sju pelargoner har dött (3 ute och 4 inne).

Suck! Jag har bara varit borta 23 dagar! Ska jag inte kunna lämna mina krukväxter alls? Lite ledsen blir jag, och ändå vet jag att Alicia gör så gott hon kan. Problemet är att hon bor 1 km bort, så jag kan ju inte begära att hon ska gå hit och titta till växterna varje dag.

Jag är trött, men kan inte gå och lägga mig riktigt än. Först måste jag få ner inomhustemperaturen ett par grader... I morgon förmiddag ska jag åka och hämta Bonnie och Stella. Vi kommer att bli glada alla tre när vi återförenas!

Jag skriver förresten fortfarande på min lilla rese-dator. Det tar tid att lägga över alla filerna på den andra datorn igen. Däremot verkar inte mejlen funka till denna. Så jag måste tydligen sätta på 12-tums-datorn för att kunna skicka/ta emot mejl...

I morgon eftermiddag ska jag ta itu med datorerna... Då ska jag också berätta mer om resan, samt visa några foton.

Fast nu upptäckte jag att det var modemet som inte funkade. Nu när jag har startat om det, så ska mejlen funka på den här datorn. Bra, då kan jag vänta med att starta den andra till i morgon.

Men glädjen varade inte länge. Jag vet inte om jag hann överföra några rader alls till webben - för nu fungerar inte internet här, så jag kan själv inte titta efter... Av mejlen hann jag bara ta emot 2 av 19.

Suck! Jag behöver inte några internetproblem. Jag har tillräckligt att göra ändå, och nu börjar jag bli rejält trött och sömnig... Jag startar om ytterligare en gång, sen får det vara för i kväll.

Det funkade - men jag har väldigt dålig mottagning, suck.

14-09-07:

Gårdagens uppdatering blev lite rörig, men så var jag ju väldigt trött/sömnig. Det är jag tyvärr även i dag. Jag var uppe alldeles för sent i går (till närmare 01), eftersom jag började packa upp. (Däremot jag la inget på sin rätta plats, det får jag pyssla med i dag.) Och i morse vaknade jag alldeles för tidigt, antagligen för att jag är ivrig att återse mina små. Annars sov jag gott i min egen mjuka säng (fast för få timmar)!

Nu ska jag äta frukost, och därefter köra till Conchi för att hämta Bonnie och Stella. Det känns så bra att vara hemma igen!

PS:

Nu har jag hämtat hem hundarna! Vi blev så glada alla tre när vi såg varandra! Hundarna är lite skitiga (särskilt kring ögonen och i rumpan), men verkar annars vara i god kondition. (Jag ska inte bada dem bums - till att börja med så behöver de lite lugn, ro och kontinuitet.)

Först verkade de inte tro att det var sant att jag skulle hämta hem dem. De tittade misstänksamt på Conchis brorson som är den som har skött om dem mest. Men senare, när vi klev ur bilen i garaget, så kunde de knappt bärga sig. De hade jättebråttom hem, och svansarna viftade hela tiden.

Vov-vov-vov-voff!  Vovvovvov och VOV. Nä visst nä. Det är ju inte alla som förstår hundspråk. Så nu skriver jag på svenska.

Matte kom! Hon kom och hämtade oss! Vi hade nästan gett upp hoppet, Stella och jag. Men rätt som det var så stod matte där. Vov alltså, så glada vi blev. Och matte var också glad att se oss. Det syntes! Jag undrar om hon hade glömt att hon hade lämnat oss hos Conchi? Ja, för det är vov-konstigt att hon dröjde så vov-länge med att hämta oss.

Som vi viftade på svansarna! Ja, jag har nästan lite träningsvärk nu. För så vov-mycket har jag inte viftat på svansen på länge.

Matte satte oss i bilen, och spände fast våra säkerhetsbälten, och så åkte vi hem och ställde bilen på sin plats. Och vov alltså, så bråttom vi hade sen, Stella och jag. Vi ville skynda oss att komma hem. Fast först så gick vi ett varv runt om kvarteret. Det luktade alldeles fantastiskt vov-intressant på många ställen. Och jag var ju tvungen att kissa en skvätt varje meter. Ja, för att mina hundkompisar ska kunna lukta att jag har kommit hem igen. Stella kissade bara ovanpå mitt kiss 2 gånger.

När vi kom hem till oss, så sprang vi snabbt runt och kollade att allt var som det ska. Och det var det. Sen bjöd matte oss på min favoritmat, den sorten som vi brukar få mitt på dan (den som matte blandar i nåt som ska vara bra för våra tänder). Smask och drägel! Här äter vi:

Sen så kelade vi vov-länge med matte. Och sen så kollade vi våra leksaker. Och nu så ska vi vila oss. VOV-vov-vov alltså, så skönt det är att ligga på en riktig säng igen! Hos Conchi fick vi bara ligga på några plädar. Ja, vov så skönt det är att vara hemma igen!

Ja, det känns bra att vi är hemma, och tillsammans, igen! Och om 25 dagar kommer Ulf ner, och då blir flocken komplett!

Nu, när jag börjar koppla av - då känner jag att migränen börjar. Typiskt! Jag har tagit en tablett, och hoppas att det inte blir värre. Jag har ändå tänkt ta det lugnt i dag. Jag ska bara plocka rätt på allt (eller möjligen bara det mesta) som jag hade med mig i resväskorna - samt förstås umgås med mina hundar. Jag tänker inte ens gå och handla i dag (fast Hiperber har söndagsöppet nu på förmiddagen, och trots att jag bl a behöver paprika). Jag vill inte lämna hundarna i dag. Det skulle kunna oroa dem. I dag ska vi vara tillsammans hela tiden. Just nu sover de gott på min säng. Inne i sovrummet är det 29° (fast det blir svalare framåt kvällen), och ute 32. Det fläktar lite, som tur är. (I havet är det 27-28°, men det lär dröja ett par dar innan jag ger mig tid att bada.)

Några rader om gårdagens resa: Den här gången åkte jag med SAS Plus. Jag betalade 200:- mer än för den vanliga billigaste biljetten, och för denna extra-summa fick jag: Checka in 2 resväskor (max 23 kg/st) + Gå genom "Fast track" i säkerhetskontrollen på Arlanda (2 före i stället för en lång kö) + Gå ombord före alla andra (vi som skulle sitta på rad 1-6, reserverat för SAS Plus/Guld/Diamant) + Få gratis mat ombord. Det var mycket för pengarna, tycker jag! Är inte mellanskillnaden större så kanske jag väljer det var gång jag åker med SAS hädanefter. Det var det här planet som jag flög med:

 

Fotot ovan tog jag strax efter starten. Sen såg jag inte mycket mer än moln. Ibland skymtade marken, men det var aldrig molnfritt. Därför får ni bara se en massa foton på moln! De är ju faktiskt ganska vackra ovanifrån!

När vi flög över Pyreneerna så skymtade man bergstopparna genom molnen. (Ulf skickade skärmdumparna till mig, som visar hur planet flög.)

Jag lovade Ulf att berätta vad jag hade fått för mat. Det fanns olika att välja på, kycklingsallad som jag valde (samt pizza med svamp och mozzarella-ost, eller smörgås med brieost).

Bröd (varma) + valfri dryck ingick. (Jag valde äppeljuice, de som satt bredvid mig valde vatten + öl + whisky + kaffe.) Sen fick man dessutom valfri "efterrätt". Man kunde välja på chokladboll (vilket jag valde), eller muffins, eller chokladbitar, eller kex, eller nötter. Och glaset som drycken serverades i var faktiskt av riktigt Orrefors-glas (inte plast). (Dessutom ingick tandpetare av plast + våtservett att tvätta sig med efteråt.) Måltiden kändes riktigt lyxig - trots att den var plastförpackad. 

Tyvärr flög vi över land, inte över havet, när vi närmade oss Alicante - så El Campello kunde jag aldrig se.

Nedan 2 foton från landningen.

När vi väl hade landat så behövde jag inte vänta särskilt länge på mina väskor, och bara en kvart på att C6-bussen skulle komma. Och sedan ytterligare bara en kvart innan Tram mot El Campello skulle avgå från Luceros. (Jag skulle lika gärna ha kunnat byta färdmedel vid Marc-Castillo, men valde Luceros eftersom chansen att få sittplats är större vid ändhållplatsen. På båda ställena ligger busshållplatsen och Tram-stationen helt nära varandra.)

Tja, och sen klarade jag alla mina tunga väskor hem utan alltför stora problem. Men det är trots allt ganska jobbigt att resa! Själva flygresan tog bara 3 timmar och 45 minuter, men jag var på resande fot nästan 11 timmar.

Nu måste jag nog ta ytterligare en tablett mot migränen, suck. Migränen kommer oftast när jag börjar koppla av... 

PS2:

Hemma:

Båda fotona tog jag nu klockan 18:30.

Annars har jag gått promenader med hundarna (som uppenbarligen löper nu - precis som beräknat), samt tagit rätt på alla kläderna jag hade i resväskan. Nu återstår det bara några mindre saker som ännu inte har kommit tillbaka på sin plats. Men dessa tänker jag inte ta rätt på förrän i morgon. Dock ska vi först besöka veterinären (klockan10:30) där Stella ska få sin vaccination mot lechmaniosis.

14-09-08:

Nu är vi tillbaka från veterinärbesöket, och Stella har fått sin viktiga vaccination. Jag passade också på att väga hundarna. Stella hade gått ner 50 gram, och väger nu 1750 gram, vilket är helt OK. Bonnie däremot, är nu tjockare än hon någonsin har varit tidigare. Nu väger hon 3000 gram, mot 2600 för 3 veckor sedan. Hon har alltså gått upp 15% på de här 23 dagarna! Nu blir hon tvungen att banta en längre period... (Jag kan inte längre känna hennes revben. Man säger att en hund har lagom hull om man kan känna revbenen - men inte se dem.)

Förresten vägde jag mig själv i går: 51,9 kg och 24,5% fett. Undrar om det stämmer? Så mycket (och fel) som jag har ätit i Sverige så borde jag väga mer, tycker jag. Tja, det är hur som helst några kilon för mycket. Jag får väl banta jag också (fast jag börjar inte bums).

Veterinären (Angelo) och jag pratade lite om skillnaderna Sverige - Spanien. Jag sa att jag tycker att nästan allting är bättre här - utom språket (som jag aldrig lär behärska fullt ut). Veterinären tycker att allting är bättre i Sverige - utom klimatet. Han menade på att svenskarna är bättre utbildade, och lugnare. Han sa att greker, italienare och spanjorer har så häftigt temperament. Jag menade att livet är mer avslappnat här. Veterinären höll med, men framhöll att spanjorerna gillar att koppla av - men inte att arbeta. Svenskar är mera plikttrogna, och passar tider bättre.

Ja, det är väl alltid så att gräset tycks vara lite grönare på andra sidan staketet. Visst har Sverige sina fördelar, men för mig väger det avsevärt bättre klimatet + den lugnare livsstilen tungt. Jag vill aldrig flytta tillbaka till Sverige igen. Men åh vad jag önskar att jag behärskade det spanska språket (bättre)!

Jag använder fortfarande min lilla rese-dator, så stilgraden och typsnittet varierar som de vill...

Vov alltså! Jag trivs vov-mycket bättre hemma. Vi har det så mysigt tillsammans - matte och Stella och jag. I går fick vi ligga i mattes säng och kela en stund, fast vi löper. (Ja, matte är så fjantig. Hon bryr sig om världsliga saker - som om det kommer lite blod på lakanen.)

Och i morse, tidigt på morgonen, så sa jag uff, uff-uff. Ja, alltså att jag ville komma upp i mattes säng. Och då lyfte matte upp både Stella och mig. Och sen klappade matte oss på magarna och det var vov-skönt.

Men sen i dag på förmiddagen - då förstörde matte allt det mysiga. Hon tvingade med oss till veterinären. Hon fick bära oss den sista biten, för när vi fattade vart vi var på väg - då vägrade vi gå. Jag hade tur, för veterinären stack bara Stella. Men vov! Sen vägde matte oss. Och jag hade gått upp en massa gram - 400 stycken sa matte. Ja, det enda roliga hos Conchi - det var ju att äta. Så det gjorde jag.

Men nu måste jag banta, säger matte. Och ändå vet hon ju själv att det är vov-tråkigt att banta. Nu är det verkligen vov-synd om mig. Stackars mig!

Ja, vov på er då. Ni får gärna mejla och trösta mig... Eller skicka brev med lite hundgodis i!

Mitt lilla fikonträd har vuxit en hel del under de här 3 veckorna. (Ni ser det näst längst till höger nedan.)

PS:

Förresten har jag glömt att berätta att migränen gick över i natt. Jättebra! I dag har jag mått så bra! Fast lite trött - det är jag förstås fortfarande. Men om jag lyckas sova bra några nätter, så ska den saken snart vara avhjälpt.

Jag har nu plockat rätt på allting som jag hade med mig hem, och lagt allt på sina rätta platser, samt burit ner resväskorna i förrådet. Därutöver har jag ägnat mycket tid åt att klappa mina hundar. De tycks ha lite "kel-brist". Kanske jag också?

De närmaste dagarna ska jag försöka ordna lite här. På gästsängen ligger det travar av saker som inte ska ligga där. Bl a alla mattor som tidigare låg i sänglådor under Ulfs säng (men som han inte ville ha där). Nu har jag äntligen fått ner original-benen till min säng. Om jag skruvar på dem, så kan jag få plats med ytterligare en sänglåda under min säng. Och om jag sedan hittar ben till soffan, som är 3-5 cm högre än de nuvarande (och har rätt diameter på skruven), så kan jag få plats med minst 2 sänglådor under soffan. Nej, jag gillar inte sänglådor alls. Det blir svårare att städa när man har sådana. Det är en tillfällig nödlösning som i alla fall är bättre än att ha gästsängen full med saker...

Sen ska jag flytta tillbaka mina krukväxter till sina gamla platser, i alla fall innan Ulf kommer ner. Just nu står det många på matbordet i vardagsrummet, och där ska det inte stå en enda.

Men allt detta skjuter jag på till i morgon, och i övermorgon, samt framtiden... En dag ska jag ha så fint och välordnat här! Men det blir tyvärr inte den här veckan, och förmodligen inte ens det här året. Men sen!

14-09-09:

Grattis på födelsedagen Anita!

PS:

Det är 30,6° här just nu (11:30), och temperaturerna verkar bli uppemot 30 - 33° (som mest) de närmaste dagarna. Det är ovanligt varmt för att vara i september. Mina grannar och vänner säger att hela sommaren har varit varmare än normal här i El Campello. (Tja, det var ju varmare än normalt även i Sverige.) Själv har jag inget emot värmen. Visst svettas jag när jag vistas i solen, men det gör ju alla.

Jag har precis varit på banken och satt in 200 € (som jag lånade av Ulf) så att pengarna säkert ska räcka till alla räkningarna som dras på autogiro. I morgon dras den kommunala fastighetsskatten (612 €), el-räkningen (78 €), och telefon/internet-räkningen (50 €) samtidigt. Det är mycket pengar på en gång. Sedan ska vi tydligen betala en extra avgift (221 €) för några reparationer på fastigheten. Måtte den räkningen inte komma nu, för då räcker inte pengarna. (Det står om avgiften i det senaste mötesprotokollet, men det står inget om när den ska betalas. Jag får fråga grannen som är ordförande i föreningen.) Ibland klumpar det ihop sig.

Om jag hade stannat hemma i sommar, och sparat pengarna, så hade det inte varit några problem. Det är ju egentligen så, att jag inte har råd att åka på semester till Sverige. Inte varje år i alla fall. (Jag har aldrig haft råd att åka på semester så ofta, så varför skulle jag ha råd nu? Någon löneökning lär jag aldrig mera få...) Nu åkte jag ändå. Jag ville vara med och fira mammas 89-årsdag. (Ingen vet ju hur många fler födelsedagar det blir.) Det lär dröja innan jag kommer ikapp ekonomiskt igen. Tja, sånt är livet. Ytterst få av oss är födda med silversked i hand. Vi andra får pussla ihop det så gott vi kan. Det är inte mer med det. Jag klagar inte.

Det känns så bra att vara hemma igen! Jag trivs verkligen här i El Campello. Och jag mår mycket bättre av sol och värme, än av regn och kyla... Det känns också så bra att vara tillsammans med hundarna igen. Och det märks på hundarna att de är glada över att vara hemma igen.

       

Egentligen vill jag bara njuta av att vara hemma, men jag borde förstås försöka få undan lite saker från gästsängen, flytta några krukväxter, städa etc... Och så bör jag ringa elektrikern så han kan fixa hall-lampan innan Ulf kommer ner + att myggnätet i mitt rum ska justeras i ena hörnan (vilket vi bestämde skulle göras när jag hade kommit tillbaka). Det är alltid lite att pyssla med...

PS2:

Det har börjat blåsa lite från havet, och temperaturen har sjunkit till 29°, så nu är det riktigt skönt både inne och ute! Det är verkligen många fördelar med att bo nära havet. (Inåt landet kan det bli olidligt varmt.) Jag tittade på min mini-maxi-termometer och kunde konstatera att det kallaste det har varit under min bortavaro var +23,1°. Hur varmt det har varit kan jag inte säga säkert, eftersom solen når termometern en stund på förmiddagarna.

Jag har mejlat lite med Conchi. Hon berättade att hon hade varit verkligt orolig för Stella de första dagarna. Hon var rädd att Stella skulle torka ut. Men hon hade inte velat oroa mig, så hon skrev inte förrän hon hade börjat få i Stella lite yoghurt. Men jag hade hellre velat veta... Jag hade visserligen inte kunnat flyga tillbaka bums, men ändå. Det är alltid bättre att veta, och att ha tillgång till alla fakta, tycker jag. (Gäller även tråkiga saker.)

Jag har varit på Mercadona och handlat några småsaker. Jag såg då stora till-salu-skyltar på huset D'Gala, samt att man nu kan köpa lägenheter där från 110'000 € (priset gäller säkert de minsta, med 1 sovrum, som kostade ca 125'000 tidigare). De har alltså påbörjat en mer aktiv försäljningskampanj. Jodå, jag är fortfarande sugen på att köpa en lägenhet där. Nu ska jag bara ta en lott och vinna en massa pengar - sen så...

PS3:

Jag har just tittat på några foton som jag tog av mina växter dagen innan jag reste till Sverige. Titta på de här små pelargonerna på bordet:

Det ser väl inte ut att vara i så dåligt skick? Ändå dog 4 av dem (= 50%) under mina 3 veckors frånvaro... Jag har en känsla av att de inte hade dött om jag hade varit hemma och skött om dem själv. Vad gör mina blomstervakter för fel tro? Jag betalar ju dem per timme, och de vill tjäna pengar, så varför tittar de inte till växterna oftare? Jag tror att dödsorsaken kan vara: "först för lite vatten, och sedan för mycket". Fler växter dör av för mycket vatten, än av för lite. Pelargoner ska torka upp mellan varven.

Cynthia sa att hon inte hade några växter själv, utöver kaktusar - så att hon inte klarade växterna var en sak (jag borde ha anat att det kunde gå illa då). Men Alicia har många växter hemma hos sig, och så sköter hon dessutom om trädgården åt en familj. Så Alicia borde veta hur man sköter växter. Men vad är det då som går snett? Vissa av växterna var ovanliga sorter som jag kanske aldrig kan köpa igen. Det är dem jag sörjer mest.

14-09-10:

I morse fick jag starta min lilla rese-dator 6(!) gånger innan den ville. (Och i går när jag startade 12"-datorn så var skärmen omväxlande helsvart eller med "rörliga ränder".) Endera dagen måste jag ladda över både ett Office-program + mitt mejl-program till min nya 14"-dator och sedan börja använda den. Jag har tagit ner Ulfs gamla Office XP från 2002, och ska prova om det är kompatibelt med Windows 8. (Jag hade inte råd att köpa ett nytt program nu när jag var i Sverige.) Datorer är ovärderliga nu för tiden, men det krävs att de funkar... (och att man begriper sig på dem).

När jag var i Stockholm så köpte jag en liten stegräknare på Clas Ohlson. En sån här:

Finessen med den är att man kan ha den i fickan (eller i väskan). (Jag har en gammal som man måste fästa i höfthöjd, vilket inte funkar på alla kläder.) Det är nyttigt att hålla koll på sina steg, så att man vet att man kommer upp i de rekommenderade 10'000 stegen per dag (= minimum). Jag stoppade räknaren i fickan vid 2 tillfällen i Hässelby och kom just de dagarna upp i 12'061 resp 15'758 steg, vilket kändes ganska lagom. I dag kollade jag hur många steg hundarnas och min lilla korta morgonrunda är. Den är bara 1'214 steg lång (men hundarna går förstås allra minst det fyrdubbla antalet). Räknaren ligger kvar i min ficka så jag ska läsa av den i kväll och se vad det blir på en alldeles vanlig dag (när jag varken går någon långpromenad, eller går och handlar). (Måtte det inte bli för få steg. Vardagsmotion är viktig!)

I dag, för första gången på nästan 3 månader, kunde hundarna och jag äntligen gå över Plaza Juan Pablo ll igen. Innehavarna av det lilla tivolit, som har stått där hela sommaren, packade ihop i går och körde bort sina grejor. Skönt för mig och hundarna, men det är säkert många barn som saknar tivolit.

Jag ser fram emot den dagen som man kommer att ta bort det uppblåsbara åbäket som nu ligger vid badstranden. Ni vet det vit-blå-orangea "vattenlek-landskapet" som flyter en bit ut. Det är säkert många ungdomar som har haft jätteroligt där i sommar - men vackert är det inte.

Jag har kollat, via internet, att fastighetsskatten (IBI) drogs som den skulle i dag. Jag har nu betalat 566,72 € för lägenheten + 41,18 € för garageplatsen + 4,04 € för förrådet. Skatten räknas ut efter antalet kvadratmeter, och kan vara olika hög i olika kommuner.

Grannes lilla kanariefågel (tvärs över gatan) sjunger så vackert. Men jag tycker synd om fågeln. Den sitter ensam i en pytteliten bur, så liten att den inte kan flyga alls. Om jag hade haft en kanariefågel så hade den fått bo i en bur som var tillräckligt stor för att den skulle kunna flyga, och så skulle den ha fått sällskap av andra fåglar. Tyvärr är det så, att om man sätter ihop hanen med en hona - så slutar han att sjunga. (Det är ju i första hand för sångens skull som man väljer just en kanariefågel.) Och sätter man ihop 2 hanar så börjar de oftast slåss, om man inte har en jättestor bur. Men man kan ju ha 1 eller 2 par finkar tillsammans med kanariefågeln. Då har den både sällskap och något intressant att titta på. Spanien har (ännu?) inte lika stränga djurhållningsregler som vi har i Sverige.

Jag skulle gärna ha en kanariefågel + ett par Lessons sparvpapegojor + ett par Splendid-parakiter. Fast då skulle jag behöva ha plats för minst 2 stora fågelburar (för sparvpapegojor är elaka mot kanariefåglar), och i verkligheten har jag nog inte ens plats för en bur. (Om jag ska ha fåglar så vill jag unna dem stora burar så att de verkligen kan flyga!) Här i Spanien kan man ha fåglarna ute på balkongen nästan hela året. Bara under vinternätterna kan det bli för kallt. Om min balkong vore taktäckt så skulle jag kunna ha en STOR bur (voljär) där! Nej, nu dagdrömmer jag igen... Jag är väldigt glad för djur, och vill gärna ha många! (Det är nu drygt 8 år sedan jag hade fåglar senast, och 6 år sedan jag hade katter och...)

Nu måste jag göra lite nytta!

PS:

Jag såg nu, under mitt-på-dagen-promenaden med hundarna, att jag har blivit bönhörd. Det stora "flytande åbäket" ligger nu på stranden alltmedan luften pyser ut. Troligen kommer det att vara helt borta i kväll. Fotot tog jag från balkongen nu klockan 14. Visst är utsikten vackrare utan jättestora "bad-leksaker"!

Det blåser skönt från havet, men är grön flagg. Jag är verkligen glad för att jag får lite mer sommar i år! (Stackars er som tvingas tillbringa hela hösten-vintern-våren i Sverige.) Jag är väldigt sugen på att bada, men skjuter på det någon dag till. Jag är uppfostrad så: "nytta först - nöje sen"...

14-09-11:

I går var en ovanligt dålig dag för att räkna steg. Jag kom upp i ynka 9304 steg sammanlagt... Jag satt still (framför datorerna) nästan hela dagen. Jag gick inte ens och handlade. När jag promenerade med hundarna så vägrade Bonnie att gå vid ett par tillfällen. Hon la sig helt sonika ner på trottoaren, och såg ytterst förolämpad ut. Då var det bara att vända och gå hem igen, fast både Stella och jag hade lust att gå längre. Jag har stoppat stegräknaren i fickan även i dag, och hoppas att dagens resultat kommer att bli bättre.

Tyvärr blir jag tvungen att sitta still mycket även i dag. Så här såg min 10"-dator (t v) ut efter 7 omstarter i morse (= svart skärm, men efter 8:e försöket startade den normalt), och på 12"-datorn (t h) kan man knappt skymta skrivbordet, så mörkt som det är... (Ja, och så har 14"-datorn varken Office eller mejlprogram - ännu.) Eftersom jag inte kan ha det så här - så måste jag förstås försöka att lägga över allt (program, gammalt Office, Incredimail, alla foton, alla dokument, alla mappar etc) på 14"-datorn i dag. (Om jag klarar så mycket på en dag.) Pust och suck! Jag skulle mycket hellre gå ner på stranden...

Jag tror att jag berättade att jag (när jag kom hem sent i lördags kväll) fick vända nästan alla min krukor upp-och-ner och hälla av flera liter vatten sammanlagt. Sedan dess har växterna stått i solen på balkongen för att torka ut. Jag hoppas (och tror) att de stora kommer att klara sig (även om delar av rötterna kanske har ruttnat), men frågan är hur det går för de små (50% var ju döda redan när jag kom hem). Benjaminfikusen är den enda som redan har torkat upp. Den kan jag nog vattna (lite!) igen redan i morgon. Övriga vill inte ha vatten på många dagar än. Växterna t h är så döda de kan bli, så dem ska jag slänga endera dagen.  

Bättre har det gått för de växter som stod (och står) allra soligast. Av dem är det bara 4 som fortfarande är för våta. (Dessa stod inne vid väggen innan, men nu har jag tillfälligt ställt dem på golvet.)

Jag tog kameran med på morgonpromenaden, mest för att jag tänkte fotografera flaggorna vid hamnen. (Nu: El Campellos, Valencias och Spaniens flaggor.) Men eftersom det var vindstilla så hängde flaggorna slakt, så jag får fotografera dem en annan gång. Jag tog ett foto på Plaza Juan Pablo ll, när vi hade passerat nästa hela:

De slaka flaggorna ser ni i bakgrunden på fotot nedan.

Vov på er! I morse var jag ute och kollade min . Jodå, där fanns vov-många intressanta uppdateringar. Det gäller att nosa vov-noga. Och sen skriva en kiss-uppdatering själv. Så det gjorde jag.

Sen så gick vi vidare. Stella följer efter mig hela tiden, och tittar vad jag gör. Och så försöker hon göra precis likadant. Hon kissar ofta ovanpå mitt kiss. Ja, för då vet hon ju att det är ett bra ställe att kissa på. Jag kissar av princip bara på vov-bra kiss-ställen!

Fast sen så kom jag att tänka på att vi brukar få frukost när vi kommer hem. Och jag tycker ju vov-mycket om mat!

Så då sa jag till Stella att vi skulle skynda oss hem. Så det gjorde vi. Vov-vov!

På mornarna är det så fridfullt nere på El Paseo.

Här nedan ser ni vårt hus, och vår stora balkong, på håll. Balkongen skymtar precis t h om toppen på lyktstolpen mitt i bilden.

Här nedan ser ni balkongen inzoomad. Man kan se min bougainvillea ända nere från stranden.

Vi fick nya porttelefoner i går, jag och mina grannar. I dag har montören varit här för att justera ljudet. Under tiden som jag har skrivit raderna ovan, så har jag fått springa upp och svara i porttelefonen 4 gånger. Men det är ju bara bra att han gör ett ordentligt jobb. De gamla porttelefonerna krånglade ibland.

PS:

Ute är det 33°, och inne 30...

Jag skriver detta på min lilla dator - men nu kan jag plötsligt använda teckensnittet Arial Narrow igen. Jag har nu installerat Office på den här datorn, närmare bestämt Microsoft Office Professional Edition 2003. (Tidigare hade jag Microsoft Office Starter 2010, men det var tydligen en prov-version vars giltighetstid har gått ut.) Dessutom har jag installerat CCleaner, så jag kan städa bort skräpfiler. Så nu är den lilla datorn fit for fight - om den bara startar när jag trycker på startknappen. Det senare ska jag förstås reklamera hos datorfirman som bytte arbetsminne, för det var därefter problemet uppstod.

Jag har för avsikt att lägga undan den här datorn (snart), men först måste jag göra iordning min "stora" 14"-dator. Det är ju ingen idé att först föra över alla Christeltango-filerna till 12"-datorn och använda den några dagar (med fullständigt opålitlig skärm) - för att sedan föra över precis allt som går att föra över till 14"-datorn. Nu ska jag installera Office på 14"-datorn. Frågan är om jag ska använda mig av Ulfs Microsoft Office XP Standard 2002 (som är ett original med produktnyckel), eller av Office 2003 (samma som jag har installerat på den här datorn)? Den här varianten är bättre, men jag har ingen produktnyckel och vet inte om programmet fungerar i alla situationer då. Jag minns inte vem jag har fått kopian av. Förmodligen av någon som inte behövde använda alla sina licenser, men vem? Inte vet jag heller om båda varianterna  (eller ens någon) är kompatibla med Windows 8 - men det märker jag väl.

När Office mm är installerat på 14"-datorn så kan jag överföra mitt Incredimailprogram (inkl alla inställningar) från 12"-datorn till 14"-datorn. Därefter kan jag övergå till att helt använda 14"-datorn. Jag tänker kopiera alla dokument, foton, mappar etc till en extern hårddisk (kompatibel med både USB 2,0 och 3,0) och ha den till hands bredvid 14"-datorn. För egentligen behöver jag förstås inte överföra allt det gamla, utan bara det som är aktuellt. (Men om jag har missat något så är det lättare att ha det på en extern hårddisk.) Värre blir det med alla program. Trots att jag har licencenyckel (hämtad via Internet, liksom programmen) så går de inte (i alla fall vet inte jag hur man gör) att flytta över till en annan dator. Och det är lite synd, för sådana program som Ashampoo WinOptimizer och Speed Up My PC kommer jag att sakna.

Jag kommer att få sitta länge framför datorerna i dag...

Annars gick jag en liten runda nyss (jag behöver röra på benen emellanåt). Jag gick först inom Anettes och Håkans lägenhet för att se så allt såg OK ut (vilket det gjorde). Anette hade bett mig kolla. Sen gick jag till Mercadona och köpte några små burkar mousse-kattmat (till hundarnas lunch, annars får de torrfoder för hundar), plommon-tomater och (dumt nog) ett paket glass.

På hemvägen la jag märke till reklamen på vinbutiken tvärs över gatan (Bodega Seleccion, Esteban de la Rosa). De skriver att de säljer 6712 olika sorters viner, i prisklasser från 1,79 € och ända upp till 10'000 €. Jo, de är specialister. De har även vinprovningskvällar. Det lär vara trevligt, har jag hört. (Hade det varit chokladprovning så hade jag varit intresserad, men jag dricker ju inte vin (eller andra alkoholhaltiga drycker).

Pust! Till och med att sitta still framför datorn känns svettigt i dag. Men jag måste åtminstone installera Office-paketet på 14"-datorn. Helst bums nu med detsamma...

14-09-12:

Premiär! De här raderna skriver jag på min 14"-dator! Nu hoppas jag att allt kommer att fungera bra!

Hela dagen i går, ända fram till klockan 22 på kvällen, höll jag på att överföra filer från både 10"-datorn och 12"-datorn till en extern hårddisk. I dag har jag överfört dessa filer till min 14"-dator. Ännu har jag inte lyckats överföra mitt mejlprogram IncrediMail. Jag har, helt enligt anvisningarna, skapat en mapp med alla filer och inställningar. Den mappen finns nu på 14"-datorns skrivbord. Nu måste jag först ladda ner gratisversionen av IncrediMail för att sen kunna gå vidare, men se det har jag ännu inte lyckats med. När jag försöker får jag bara en massa malware. (Senast 211  stycken, som jag sedan raskt fick ta bort.) Jag måste nu skriva till support och fråga om de kan skicka en säker direktlänk. (Jag har betalversionen.) Men mejla, det kan jag än så länge bara göra från min 10"-dator...

Sen är det en massa annat som måste fixas, och många inställningar som måste ändras (jag gillar sällan standardlösningarna). Jag måste också ladda ner E-legitimation till den här datorn. Jag har i alla fall lyckats att få mitt skrivbord att se ut så här i Windows 8:

Men jag lyckas inte lägga genvägar på skrivbordet till allt. Ännu har jag tyvärr inte lyckats att lägga en till Christeltango. Nu måste jag gå via: Start - Den här datorn - Lokal disk C till Christeltango, vilket förstås tar onödigt lång tid. Jag använder ju oftast filerna flera gånger om dagen...

Jag kommer att sakna mina små gadgets, men de var tydligen en säkerhetsrisk. De här:

    

Trots att jag upplevde att jag satt still precis hela dagen i går, så visade stegräknaren 12'345 steg vid läggdags. (Alltid något!) Tja, jag sprang ju mycket upp och ner i trappan här. Min 14"-dator står nämligen på matbordet i vardagsrummet just nu, och de andra två datorerna står på skrivbordet nere i mitt rum. På en av hundpromenaderna hann jag fotografera de 3 flaggorna jag talade om i går  - mina 3 "hemma-flaggor"; El Campello, Spanien, Valencia.

PS:

Nej, mejla från 14"-datorn kan jag ännu inte göra. Jag har skrivit till IncrediMails support och bett dem skicka en säker länk som jag kan ladda ner programmet från. Jag har försökt ladda ner det från deras egen sida, men något händer på vägen mellan dem och mig. Först såg allt ut som vanligt. Jag klickade på "installera" men såg direkt att nerladdningen inte såg ut som den skulle, så jag klickade på avbryt. Men det var redan för sent! Jag hade redan hunnit få in en fullständigt idiotisk webbläsar-kapare som heter sweet-page.com. Den är näst intill omöjlig att bli av med igen, och den går inte att hitta bland datorns program (och då kan man ju inte avinstallera den). Kanske den också går under beteckningen LePluginService? Den gör så att man omdirigeras till en helt annan webbsida än den man önskar besöka (en som är full med annonser).

Tja, det blev mycket googlande. När jag sökte på "avinstallera Sweetpage" så fick jag massor med träffar - men ingen som riktigt kunde hjälpa mig. Det enda som verkade fungera var betalversioner av ett par olika "ta-bort-spionprogram". Till slut, efter att ha försökt allt annat, så blev jag tillräckligt desperat för att köpa ett sådant betalprogram. (Ibland undrar jag om de som gör programmen som ska skydda -  också skapar malware så man ska tvingas köpa deras program. Vem vet?) Jag valde Spyhunter (som rekommenderades på flera av webbsidorna jag hade besökt). Ja, programmet funkade - så nu är problemen borta. Men jag vågar verkligen inte ladda ner mejlprogrammet igen, inte utan att veta att länken är 100% säker. Det är ju inte IncrediMail det är fel på. De är inte intresserade av att vidarebefordra malware. Då skulle ju ingen vilja köpa deras mejlprogram. Var felet ligger vet jag inte, men det måste ju vara någon form av kapning mellan deras webbsida och min (samt förmodligen många andras) dator(er). Mycket jobb i onödan fick jag, och jag blev ett par hundralappar fattigare också. (Programlicensen räcker dock till 3 datorer, så jag kan ladda ner programmet dels på min resedator, och dels kan Ulf ladda ner det på en av sina.)

Jag blev ganska trött (psykiskt), som ni kanske kan förstå. På sitt sätt var det ju mitt eget fel att det blev som det blev. Intet ont anande så klickade jag på "installera"... Och nu efter allt extraarbete så är jag tillbaka på ruta 1 = inget mejlprogram = kan inte mejla från 14"-datorn. Suck, suck och suck!

Eftersom jag har haft fullt upp med att flytta filer hela torsdagskvällen, så glömde jag att berätta att Ulf var på kontroll hos en hjärtläkare vid S:t Görans sjukhus i går. Läkaren förklarade för Ulf att han hade haft tur som kom under behandling i tid. (Jo, vi har förstått det, nu efteråt. Men före läkarbesöket så förstod ingen av oss hur allvarligt det var.) Ulfs hjärta har tydligen tagit skada (det kan de se på blodproverna), men så pass liten skada att den inte syns på ultraljudsundersökning. (Tur i oturen!) Ulfs blodtryck ligger lite för högt (150/80) så läkaren fördubblade dosen av en av hans två blodtryckssänkande mediciner. Ulf fick också byta till ett effektivare blodfetts-sänkande läkemedel. Och så ska han äta två blodförtunnande medel, det ena i ett år framåt och det andra livet ut.

Jag hoppas verkligen att Ulf håller sig frisk hädanefter, och självklart är det vad han själv strävar efter. Läkaren (och sjuksköterskan) menade att Ulf motionerar tillräckligt (med sina dagliga raska promenader) och att hans vikt är helt OK. Men läkaren poängterade hur viktigt det är att Ulf aldrig börjar röka igen. Jag hoppas förstås att Ulf klarar av att hålla sig rökfri! (Jag har alltid önskat att han vore det...)

Ja, i vår ålder kan man inte längre ta hälsan för given! Vi måste nog alla tänka efter, och kanske justera ett och annat i vår livsstil... Själv måste jag försöka att ännu hårdare helt undvika snabba kolhydrater. (De gör inget annat än skada i våra kroppar!) Och så skulle det inte alls vara fel om jag började konditionsträna regelbundet. Vad kan/bör du själv förbättra? För visst vill vi alla leva friska - länge!

PS2:

Nu har jag också försökt att konfigurera Outlook för att kunna mejla via det programmet så länge. Men det har jag heller inte lyckats med. Outlook har bara inställningar för standard-mejladresser (som hotmail o likn), och jag har ju ingen standardadress. Jag har nu mejlat till mitt webbhotell One.com och frågat dem hur jag ska göra. De brukar ha bra service och svara snabbt.

14-09-13:

Ute är det underbart väder, sol + värme + friska fläktar. I morse gick jag till Aldi och köpte ett sopsorteringskärl, en pedalhink med 2 fack (+ litet fack för batterier) = dagens erbjudande. Hittills har vi haft vår återvinning i en liten tvättunna från Ikea, men jag har länge önskat något mer ändamålsenligt. Jag har sett pedalhinkar med 3 fack, men de har varit dyra (50-60 €), medan det här bara kostade 12 €. Så nu är det uppdaterat i "sophörnan" i köket...

Det går långsammare med uppdateringarna på den här 14"-datorn. Jag kan nu ta emot mejl via Outlook, men ännu inte skicka. (Så jag använder fortfarande resedatorn för mejl...) Jag har fått kvitto både från One och IncrediMail om att min fråga har nått dem - nu väntar jag bara på svaren. (Jag fick ett svar från One i går, om en inställning för att ta emot.) Jag lär väl bli sittande framför datorerna hela dagen i dag också, suck. I går kom jag upp i ynka 10'223 steg, och det lär väl inte bli många fler i dag heller. Dessutom skulle jag vilja bada! Det ser så härligt ut, och det är 27˚ varmt i havet!

Min nya 14"-dator har belyst tangentbord. Jag fotograferade det i går när jag höll på att stänga av datorn. Det ser ju väldigt tjusigt ut, även om jag alltid sitter ljust när jag skriver.

Att få mejlen att fungera här på 14"-datorn är förstås allra viktigast, men sen måste jag ladda ner E-leg, överföra en del data/dokument/inställningar också. SEN kan jag äntligen övergå helt till den här datorn. Min lilla resedator får därefter ligga i en låda till nästa resa (nästa sommar?), och 12"-datorn borde jag skrota för den är näst intill oanvändbar.

Visst är det något visst med sol och hav! Det här fotot tog jag i morse från balkongen:

PS:

Jag ändrade på eget bevåg en serverport i Outlook, och nu verkar det som om jag både kan ta emot och skicka! Fast jag föredrar IncrediMail eftersom det programmet är mycket roligare att skriva i.

Jag väntar på Alicia, som har sagt att hon ska komma ungefär nu...

PS2:

Nu har Alicia (och hennes syster, som jag har träffat tidigare) varit här. (Alicia fick 110 € för sina 11 timmars jobb här.) Vi diskuterade krukväxterna en stund. Luftfuktigheten har varit väldigt hög här, vilket kan ha bidragit till att många av växterna fortfarande är för våta. De första kunde jag vattna lite i morse (en vecka efter hemkomsten, och de har alla stått i stekande sol de här dagarna). Tja, 7 dog och ett par ser lite halvdåliga ut, men resten klarar sig nog.

Jag läste i gratis-tidningen La Illeta att El Campello har haft en av de allra säkraste badstränderna här i Spanien (med välutbildade badvakter, stationerad ambulans etc). Nu är den officiella badsäsongen snart över, det är bara  i dag och i morgon kvar. Sedan återgår vi till vardagen, då vi får klara oss utan badvakter.

PC för alla tipsar om en sida där man kan kolla hur mycket dricks det är kutym att ge i olika länder. (http://www.tipthismuch.in/Spain) Här i Spanien är det inte vanligt att ge dricks (det är mest engelsmän som gör det, eftersom man ger dricks i England. Bra att veta att man inte förväntas ge något! Spanjorerna själva ger inte dricks.

Jag kollade inte alla länder, men av de jag kollade så var förstås USA "värst"...

Jag tyckte först att det var konstigt att jag ännu inte har fått några supportsvar. Men så slog det mig att det är helg nu... (För oss pensionärer är ju alla dagar lika.)

PS3:

Nu har jag lyckats ladda ner Incredimail från den riktiga webbsidan: www.incredimail.com/swedish/download. Jag antar att jag dirigerades fel förra gången, för nu funkade allt som det skulle. Det enda är att jag fick programmet på engelska, fast jag laddade ner det från svenska sidan. Man kan inte bara byta språk - så nu har jag skrivit till supporten igen. Jag fick ändå skriva dit för min registreringskod funkade inte. (Ändå kopierade jag den som de sänt.) Jag har ännu inte fått något svar från Incredimail (däremot ytterligare ett från One.com). Jag har experimenterat själv eftersom jag inte orkade sitta och rulla tummarna i väntan på svar. Jag ville att det skulle funka BUMS. Och det tycks det göra nu! Jag kan nu både skicka och ta emot mejl via IncrediMail-programmet. Och alla mina gamla kontakter fick jag med vid exporten/importen. Så långt är allt väl.

Nu har jag alltså stängt av min lilla resedator (tillfälligt), men ännu inte ställt undan den. På den ligger ju mina senaste mejl! Exporten/importen kom från 12"-datorn. Nu ska jag se om jag kan vidarebefordra de viktigare mejlen till mig själv - hit. Då måste jag stänga av mejlprogrammet på 10"-datorn så snart jag har sänt från den, och ha den här datorn på. Då kanske jag kan få över mejlen hit. Jag ska prova, men måste nog skicka ett åt gången och stänga programmet mellan varje. Så mycket jobb det är med att byta dator...

Nu har jag provskickat, och det första vidarebefordrade mejlet har just kommit fram. Så nu ska jag upprepa detta: springa ner för trappan + starta mejlprogrammet på resedatorn + vidarebefordra ett mejl + klicka på skicka + sen bums stänga mejlprogrammet + sen springa upp för trappan och klicka på ta emot, och så finns mejlet här. Sen är det bara att upprepa allt en gång för varje mejl. Kanske jag kommer upp i något fler steg i dag?

PS4:

Lena undrade varför jag inte satte datorerna bredvid varandra när jag skulle överföra mejlen. Jo, för att 14"-datorn ännu inte får plats att stå där nere (jag har redan 2 datorer på mitt lilla skrivbord), och om jag skulle flytta upp 10"-datorn så skulle jag få ta fram en skarvsladd (här är ont om kontakter). Hade det varit massor av mejl det rörde sig om så hade jag förstås flyttat upp lilla datorn, men nu var det inte så många. Så här varmt (se nedan) var det i vardagsrummet när jag sprang i trappan (det är aningen svalare nu). Den översta visar temperaturen, och den undre luftfuktigheten. Jo - det är ovanligt varmt nu! OCH ovanligt fuktigt...

Efter välförrättat värv tyckte jag att jag borde unna mig lite "lördagsgodis", så jag gick till Supercor och köpte de här:

Kärnfria druvor! Det var trevligt att de sålde både gröna och "blå" i samma förpackning, tycker jag. Då slapp jag välja. Supercor har många sorters frukt, bär och grönsaker. Det mesta är väldigt fräscht, men det är den dyraste affären - så jag går inte dit så ofta. (Druvorna kostade 2,79 €.) Det är ganska många snabba kolhydrater i vindruvor - men av det nyttigare slaget...

För 2 timmar sedan såg jag Tabarca-båten lägga till här i hamnen. Jag skulle gissa att det var sista gången för i år. Synd att båten inte går året runt. Det är trevligt att besöka Tabarca även vintertid, men det känns omständligare att behöva ta sig till Alicante först (för att ta båt därifrån). Fr o m måndag är turistsäsongen slut här... Det tycker vi Campello-bor att är ganska skönt! Då får vi ha stranden och El Paseo för oss själva.

14-09-14:

Grattis på födelsedagen Katarina!

                       

 

Det blev 17'039 steg i går. Det är lagom många. Men jag ska inte bära stegräknaren i fickan varje dag - bara göra stickprov lite då och då, för att ha koll på läget. Ute är det som vanligt underbart! För att få ens hälften så underbart inne så skulle här behöva städas, och ordnas och...

Fotot ovan är taget på morgonen, och det nedan vid lunchtid.

Själv har jag andra omgången tvätt i maskinen...

PS:

I dag har jag mest småpysslat inomhus, men också gått de vanliga hundpromenaderna förstås. Fotot nedan tog jag nu klockan 20:

Och medan jag har tvättat 3 maskiner, tagit rätt på den torra tvätten, ordnat bland krukväxterna, tagit rätt på lite (med betoning på lite) av stöket etc, så har hundarna gjort följande:

14-09-15:

Grattis på födelsedagen min kära lillasyster Gun!

 

       

Hurra! Hurra! Hurra! HURRA!

 

PS:

I dag går allt ganska långsamt. Jag har nämligen migrän. Det beror troligen på att jag har slutat att ta östrogen-tabletter nu. Jag har den senaste veckan bara tagit 1 mg Progynon varannan dag, och nu slutat helt. (½-mg's tabletter finns inte, annars skulle jag nog tagit sådana några veckor för att fasa ut.) Jag har ätit östrogen i 4 år och 3 månader, och tycker att det är lagom att sluta nu. Min gynekolog säger att det är riskfritt att fortsätta ett år till, men jag tror att jag klarar mig utan. Det är bara precis nu, i övergångsfasen, som jag kan få lite fler värmevallningar - samt migrän. Nu är jag inte orolig för migränen. När jag förra sommaren var tvungen att sluta tvärt, utan att trappa ner alls, så åt jag 2 mg per dag (och hade bara en kort tid innan minskat dosen från 3 mg per dag). Då fick jag migrän 21 dygn i sträck (tills min gynekolog kom tillbaka från semestern och kunde skriva ut fler tabletter åt mig). Nu kommer migränen knappast att vara mer än max 3 dygn, och den blir oftast svagare för varje dygn.

Det kan också vara så att migränen kom för att jag känner mig lite stressad över allt jag ska hinna göra innan Ulf kommer ner (om 17 dagar). I dag har jag satt krukväxterna på sina rätta platser, och burit ner 14"-datorn och ställt på mitt skrivbord. (12"-datorn står i gästrummet. Den ska jag ställa undan helt, eller slänga, när jag är säker på att jag har överfört allt från den.) Resedatorn står just nu på min säng. Jag ska flytta över några "favoriter", och sen kan jag ställa undan även den. (Den bor normalt i en skrivbordslåda här i mitt rum.) Men jag borde ringa elektrikern (lampan i hallen), och jag borde gå och reklamera lilla datorn (som inte startar jämt), och jag borde...och jag måste bädda rent i Ulfs säng innan han kommer ner, och städa hela lägenheten och...

I morgon kommer Jan och Lena H hit till El Campello för att stanna en vecka. De ska bo på hotell La Familia (vid El Paseo). Vi har bestämt träff på onsdag, och jag ser verkligen fram emot att få träffa dem! (Ev migrän kommer inte att hindra mig.) Jag har bl a tänkt visa dem runt lite här i El Campello. De planerar också att flytta hit (om några år när de har gått i pension). Både Ulf och jag skulle tycka att det vore väldigt trevligt om de också bodde här! För hur det än är, så är det trevligt att kunna umgås "på svenska" någon gång då och då!

I dag har jag varit hos veterinären (för 3:e gången på en vecka) för att ta cytologprov på Stella - för att se om det går att para henne nu. Hittills har svaren varit negativa. Problemet är att jag inte vet när hon började löpa. (Hon var ju hos Conchi då.) Stella blödde när jag hämtade henne, men slutade efter någon dag. Det kan vara så att det redan är för sent att para henne. På utstrykningsproverna ser det nämligen likadant ut några dager efter, som några dagar före, höglöpet. Om jag har tur så höglöper hon om några dagar, och då försöker jag nog para henne med Elvis igen.

Men jag börjar tvivla, för hanhundarna vi möter är inte speciellt intresserade av Stella, och hon är inte alls intresserad av dem. Det skulle annars vara SÅ roligt med en kull valpar igen! (Fast Ulf vill hellre, om jag nu nödvändigtvis ska ha en 3:e tik, ha en toypudel - för han såg en så söt härförleden.) Om några dagar så vet jag om jag kan para Stella eller ej. (Om inte, så köper jag troligen en valp längre fram. För jag kan inte para Stella när hon löper till våren, för då skulle valparna kollidera med min planerade Sverigevistelse nästa sommar. Och om ett år så är hon 3½ år, vilket inte är optimalt för en första kull.)

Lilla söta chihuahuan Dora är förresten höggravid nu. Valpningen är beräknad till på lördag. (Har hon inte fött valparna senast på måndag så gör veterinären kejsarsnitt då - för valparna ser stora ut och Dora väger bara ca 1,3 kg.) Dora parade sig förra löpet med Elvis, men då blev det inga valpar. Nu har hon parat sig med en vacker liten hane (lika liten som hon själv) som heter Portus. Han bor normalt i Madrid, men i El Campello på semestrarna. (Jag fick mattens telefonnummer. OM Portus har stamtavla, vilket jag inte vet, så vore det kanske bättre att para Stella med honom än med Elvis? Jag skulle slippa de långa resorna, och Elvis och Stella ville ju inte med varandra. Portus är korthårig och har färgen tricolor (som lilla Nova² hade). Tyvärr väntar Dora bara 2 valpar, varav hennes ägare ska behålla en, och Portus matte en. Annars kunde jag kanske ha köpt en valp?  (Fast Dora har ingen stamtavla trots att hon är 100% chihuahua.)

Det är roligt med djur!!!

         

Det är mindre roligt att städa. Men trots att jag inte är i superform, så borde jag försöka plocka undan lite i gästrummet (eller åtminstone stapla sakerna lite prydligare?)...

14-09-16:

Nu på morgonen så har jag tvättat köket med te. Ja, det är det allra senaste på rengöringsfronten! Jaså, ni gick inte på det? Ja, då får jag väl berätta hur det egentligen gick till...

Jag satt i lugn och ro i köket och drack mitt frukost-te. Så kom jag på att jag undrade vad en sak heter på spanska. Jag sträckte mig efter det lilla lexikonet som står bredvid min matplats. Ja, sen vet jag inte riktigt hur det gick till, men jag stötte förstås till min tekopp. I alla fall rann plötsligt minst 3 dl te ut över min matplats, ner på min kjol (som jag tog ren i morse), över pallen, skåpsluckorna, ner på golvet och bort till plastmattan. Det skvätte på kylskåpet också, och även mina trosor hann bli böta eftersom teet träckte igenom kjolen. Suck...

Nu har jag torkat upp allt, samt stoppat kjol och trosor i tvättmaskinen (tefläckar kan är svåra att få bort om man inte tvättar plaggen bums). Jag har satt på mig ett par shorts i stället, men fick nöja mig med en halv frukost. Och det där ordet har jag inte hunnit slå upp än... När den här tvättomgången är klar så måste jag tvätta köksmattan också. Och så måste jag våttorka golvet med vatten. Jo, vatten är mycket bättre! Jag hade visserligen tänkt städa i dag (fast bara lite fuskdammtorkning + dammsugning mitt på golvet), men så blev det så här. Tja, jag har ingen annan att skylla på än mig själv.

Tidigt i morse frös jag! Det var bara 24˚ ute (och 25 i sovrummet). Jag löste problemet genom att plocka upp Bonnie och Stella i sängen (de anmälde sig frivilligt), och sen låg vi under lakanet och kelade tills det var dags att gå upp. Jag har fortfarande lite migrän, men så pass lindrig att det inte ska hindra mina dagliga sysslor. Det verkar bli en tvätt-och-städ-dag i dag, och jag som inte gillar hushållsarbete...

PS:

Jag nöjde mig med en fuskstädning (fast jag våttorkade köksgolvet). Köksmattan hänger på tork på balkongen.

Vi lunchtid kom Lena och Jan H fram till sitt hotell. De funderar på att gå ner på stranden när de har installerat sig. Men alldeles nyss gick solen i moln! Plötsligt är himlen täckt av ljusgrå moln. Nu spår prognoserna att det bli molnigt varenda dag framöver, och fr o m söndag är det risk för regn. Jag kan tycka att det är skönt som omväxling, men det är verkligen inte rättvist mot Lena och Jan... Bada kan de ändå (det är 29˚ i havet), men inte sola alls... Varför blir det så här?

Nu ska jag först gå mitt-på-dagen-promenaden med hundarna, och sen går jag nog till Mercadona och provianterar lite. Det är ju skönt promenadväder...

Precis nu ringde det på dörren. Utanför stod ett bud med soffbordet som jag hade beställt från Achica. Tur att jag var hemma, för de hade lovat att leverera bordet på fredag förmiddag... Jag får packa upp det, och montera det, senare i dag.

PS2:

Nu har jag packat upp bordet och lagt delarna på Ulfs säng. Det känns att det är gjort av gediget trä, vilket jag gillar. Skruvar ihop det gör jag senare (kanske inte ens i dag). Jag har f n ingen lust alls. Det är "klibbigt" väder; "bara" ca 28˚, men 70% luftfuktighet, och nästan ingen vind alls.

Eftersom spanska Ikea-katalogen kom i dag så ska jag roa mig med att titta i den. Den är till ca 90% exakt likadan som den svenska, men vissa artiklar skiljer sig åt (framförallt när det gäller säng- och madrass-storlekar). Och så tror jag att jag ska sätta på en kopp te, för jag fick ju bara ½ kopp i morse...

PS3:

Nu har det börjat regna här!!! Glesa droppar - men ändå... Stackars Lena och Jan!

14-09-17:

Vov på er! Vet ni? Jo, matte retar mig. Dumt va! Hon kallar mig för "min lilla tjockis". Men jag är verkligen inte tjock! Jag har perfekt figur, med runda och vov-fina former. Det är nu efter att jag var hos Conchi, och åt så vov-mycket mat, som matte säger så. Nyss ville hon fotografera min mage. Jag vägrade förstås att visa den. Hon fick nöja sig med att fotografera mitt vov-utrycksfulla ansikte.

Fast jag fällde ner öronen, bara för att visa att jag är sur på matte. Man ska verkligen INTE reta sina hundar. Men matte är ju lite klent begåvad, så hon fattar inte så enkla saker. Och förresten så är matte vov-mycket tjockare själv. Så det så! Ja, vov-vov-voff då!

I dag skiner solen, men himlen är inte molnfri - så vi får se hur det blir. Lena och Jan har gått till marknaden, och därefter kommer de hit.

Ulf sände mig ett par foton i går. Först ett av det tråkigare slaget. Ulf skrev så här: Den här informationen såg jag vid hemkomsten i dag, utanför vårt lilla Hemköp här i Hässelby strand. Jo, jag har tänkt på det. Det ligger mängder med fimpar precis överallt. Folk struntar i det, men framför allt tror jag att rökare över huvud taget inte tänker på det när de slänger ifrån sig fimpar.
 

Ja, det är tråkigt med alla fimpar (och med allt annat skräp förstås). Tyvärr är det likadant här i El Campello. Men här kommer gatsoparna och sopar ihop det mesta varje morgon. Jag undrar hur det skulle se ut om allt fick ligga kvar? Jag undrar om folk skulle reagera då - och kanske tänka sig för.

Ulf skickade även ett par foton av det roligare slaget. De här:

Ulf skrev (jag citerar eftersom jag tycker att han uttrycker sig så bra): Det här är en bild av övergångsstället på Persikogatan intill t-banan i Hässelby strand. Du ser det pågående bostadsbygget intill t-banan i bakgrunden. Vad är det nu för särskilt med den här bilden? Ett övergångsställe med tre vägmärken om just övergångsställe. “Herr Gårman”. Men vänta nu. Kolla det mittersta vägmärket. Det är inte “Herr Gårman” utan “Fru Gårman”! Nu kan vi börja prata jämställdhet...

PS:

Här har ni en länk till en mycket tänkvärd liten trailer (2½ min) för dokumentären Fed Up (om barnfetman i USA, och sockrets skadeverkningar): http://www.youtube.com/watch?v=aCUbvOwwfWM Dokumentären finns att köpa på DVD. Vi sitter alla i samma båt, har jag en känsla av...

PS2:

Nu har jag träffat Lena och Jan! Vi gick till restaurang Lizarran för att äta lunch. Lena åt räkor i vitlök och Jan och jag åt kycklingsallad. Maten var ok, men inte mer än så. Jag tror (nu efteråt) att Lizarran är bäst på tapas, så vi skulle nog ha valt några sådana i stället. (Det var jag som föreslog stället, dels av nyfikenhet, och dels för att flera av mina favoritställen bara har öppet kvällstid på vardagarna.) Vi satt i alla fall bekvämt på tygstolar (regissörsmodell - skönare än plast), och själv hade jag supertrevligt sällskap. (Och då syftar jag inte på Bonnie och Stella som låg snällt i mitt knä hela tiden.) Lena och Jan är verkligen mycket trevliga båda två!

Vi satt och pratade i bortåt 3 timmar, mest om El Campello förstås. Lena och Jan har också kommit fram till att El Campello är bäst! (Trevligt, lugnt, har all service man behöver etc.) Så de planerar att flytta hit när de går i pension om några år. (Nu bor de i Höllviken.) Jag tvingade dem förstås att ställa upp på ett par foton... Visst gör de sig bra med Playa Carrer la Mar i bakgrunden. (Jan tog några foton som jag nog kom med på, men dem får ni se längre fram.)

Som ni också ser på fotona så har vädret blivit riktigt fint, och när vi skildes åt så skulle åtminstone Lena direkt ner och doppa sig i Medelhavet. Jag borde också bada! Det är 28˚ i skuggan, svettigt varmt i solen, 27˚ i vattnet, och grön flagg...

I morgon förmiddag så planerar Lena, Jan och jag att gå till det nybyggda huset D'Gala för att titta på några av lägenheterna där. (Både av nyfikenhet, och för skoj skull. Ingen av oss ska köpa någon lägenhet just i morgon...) Jag kommer att ta kameran med, så kan ni också få ser hur huset ser ut på insidan.

Vov alltså! Nu tog matte ett foto på min mage ändå. Ja, när jag låg och sov.

Jag räckte ut tungan åt henne, men hon brydde sig inte.

Det är faktiskt vov-fegt att smygfotografera hundar som sover... Och förresten så väckte hon både Stella och mig. Ja, vov-då!

14-09-18:

I dag på förmiddagen har Lena, Jan och jag varit och tittat på 4 av lägenheterna i huset D'Gala. Vi blev alla 3 förtjusta i (2 av) lägenheterna! Så nu har både de och jag något att drömma om... Tyvärr finns det fler än vi som är intresserade av just de lägenheterna som vi tyckte allra bäst om (på översta våningen). Försäljerskan Alicia sa att de var "till hälften sålda" även om inget ännu är skrivet. Jag tog många foton som ni ska få se om en (lång) stund. (Det kommer att ta ett tag att redigera dem.) Planritningar har jag visat tidigare, och jag kan mejla dem till er om ni också skulle bli intresserade. Här är Alicias kort, om ni skulle vilja kontakta henne:

PS:

Här kommer ritningarna på de 4 lägenheterna som vi tittade på; J + G + E + B.

Som ni kanske kommer att märka på fotona, så stämmer lägenheterna inte helt överens med planritningarna. (Någon balkongdörr har blivit ett fönster - och tvärt om. En arbetsbänk, och en väggbit, finns inte i verkligheten.)

Fotona får ni dock vänta lite till på, för nu säger Bonnie att hon är kissnödig, så vi ska ut på promenad...

PS2:

Nu kommer fotona, i lite blandad ordning. Huset har 54 lägenheter. På taket är det installerat solpaneler som ger alla lägenheter varmvatten, värme och AC. Ifall solenergin vid något tillfälle inte skulle räcka till alla, så finns det en varmvattenberedare i varje lägenhet. Månadsavgiften beräknas bli 30 € per månad (inkl solenergin), och det fattas bara en underskrift på ett papper (godkännande) för att huset ska vara inflyttningsklart. Utöver lägenheterna nedan så finns det 5 stycken i bottenplanet som alla har separat ingång direkt från gatan. Entrén är handikappvänlig. Fotona är bara tagna "rätt-upp-och-ner"...

Först några exempel på sovrum (alla lägenheterna vi tittade på hade 2). Själv hade jag föredragit vita innerdörrar och vita garderobsdörrar, men annars ser det bra ut.

Så här ser badrummen ut. Många har fönster, och alla har dusch. Kaklet är ok, men jag hade föredragit vitt eller ljusbeige. Man har dock genomgående valt diskreta färger, sådana som går att kombinera med de flesta andra - och det är bra.

Köken ser ut så här:

Man har valt att lägga klinkergolv i köken (och badrummen) men laminatgolv i resten av lägenheten. Jag skulle föredra klinkergolv i hela lägenheten, för jag vet att laminat inte har samma hållbarhet. Sen tycker jag att det begränsar möbleringen när de båda golvmaterialen har en tydlig skarv och en (om än pytteliten) nivåskillnad.

Eftersom försäljerskan inte ville vara med på foton på webben så har jag kamouflerat henne nedan...

Nedan ser ni ett par vardagsrum.

Alla lägenheter på de 2 översta våningarna har stora härliga balkonger, och ingen insyn till varandra (om man inte hänger väldigt långt ut över räcket).

Däremot har lägenheterna längre ner ganska grunda balkonger (näst intill omöblerbara), men det är ju trevligare att ha balkong - än att inte ha någon. Ett par hopfällbara stolar och några krukväxter får plats!

Många av lägenheterna har även fönster inåt ljusgårdarna. Det kan bli viss insyn (men man kan ju sätta sådan där självhäftande plast som ser ut som råglas, på den nedre halvan av fönstret). Å andra sidan kan i alla fall jag aldrig få för mycket ljus - så jag uppskattar de här fönstrena.

En sådan där oförklarlig och onödig trappa (från lägenheten och ner till korridoren på våningen under) kan se ut så här:

 

Lena, Jan och jag konstaterade att man ganska enkelt skulle kunna bygga in trappan och använda den till förråd. Huset ger ett energisnålt intryck. När alla fönster är stängda är det alldeles tyst. Ingenting hörs utifrån. Balkongdörrarna går att ställa i vädringsläge.

Och alla persienner är helt invändigt monterade (i diskret kassett ovanför fönster och balkongdörrar), vilket innebär att de varken kan läcka värme eller kyla. (Om man har utvändig kassett till persiennerna, vilket är vanligast, så blåser det rakt in - vilket märks tydligt på vintern.)

På det hela taget är detta ett av de bättre nybyggena som jag har sett här i El Campello. Så jag skulle mer än gärna köpa en av lägenheterna som vi tittade på i dag. Tyvärr fattas jag (som vanligt) hela köpeskillingen. Men att drömma är gratis!

Lägenheterna som vi tittade på kostar knappt 200'000 € inkl moms, och jag tycker att man får ganska mycket för pengarna. (Men man får själv köpa kyl/frys, tvättmaskin och ev diskmaskin, för de vitvarorna ingår inte.)

Här nedan inspekterar Jan och Lena en av balkongerna (Jan hade måttband med - jodå bord och stolar får plats), samt utsikten därifrån.

Jag lägger här nedan till ett äldre foto av fastigheten D'Gala, taget från det gula tegelhuset på andra sidan C/ San Bartolomé (det som skymtar ovan t v). Ni kan bl a se de stora solpanelerna på taket.

14-09-19:

I dag har jag kört en liten shoppingrunda med bilen. Först körde jag till djuraffären Madagascar och köpte torrfoder. (Vanligt åt Stella och "light" åt Bonnie.) Jag åkte sedan till Aki för att köpa sänglådor. När jag sätter på originalbenen på min säng, så kommer jag att få plats med ytterligare 1 låda under den. Och jag har mätt att jag kan få plats med 2 stycken under soffan (även om jag får lyfta på soffan för att få in dem - eller hitta 3 cm högre ben). Sänglådorna var tyvärr slut i den modellen jag vill ha, men jag beställde 3 och betalade dem i dag. Om ca 2 veckor kommer sänglådorna till affären, som då meddelar mig. Skulle vi få gäster i gästrummet, innan lådorna har anlänt, så får de finna sig i att jag har travar med saker överallt (utom på sängen och golvet förstås).

Jag funderade lite på att köra inom Carrefour, men avstod då jag såg hur full parkeringen var. Jag körde i stället inom växtaffären Hermisan. Där pratade jag länge med en mycket kunnig kvinna om hur man räddar livet på halvdränkta pelargoner. Dock sa hon, att de som redan hade blivit svarta inuti stammarna bara var att kasta. Nedan ser ni just en sådan. Jag tror att både rötterna och "vattenkanalerna" inuti stammarna har ruttnat. Grenarna bara viker sig och bladen ramlar av. Sorgligt...  Jag försöker nog ändå ett tag till, att rädda de ovanliga sorterna.

Nya pelargoner kan jag inte köpa förrän till våren, och de ovanliga sorterna är det inte säkert alls att jag får tag på.

För att trösta mig så köpte jag en vinröd bägarranka (Dipladenia Mandevilla). Jag tycker allra bäst om rosa (från pastell till cerise), men rosa hade de bara väldigt stora och dyra, och den här är också fin. Hoppas att jag lyckas med den. Jag har haft 2 tidigare, och båda har varit fina ett tag (kanske ett helt år), men har sedan dött utan att jag har förstått varför.

Jag borde göra en väldig massa nytta idag - t ex montera bordet, eller byta ben på min säng, eller tvätta soffklädseln, eller... Men jag känner mig aningen hängig. Jag blev nämligen väckt tidigt i morse av en osedvanligt pigg och lekfull Bonnie. Hundarna somnade om lite senare, men det gjorde inte jag...

Medan jag skrev raderna ovan så fick jag ett mejl som berättar att mina nya sov-öronproppar beräknas anlända med UPS den 25:e. Bra!

PS:

Nu har jag varit upp till blomsteraffären i centrala El Campello och diskuterat döende pelargoner med ytterligare en kunnig kvinna. Hon bekräftade att det som jag sett (det svarta + att bladen trillar av fast de är gröna) beror på att rötterna har ruttnat. Hon sade att vad jag borde ha gjort var att bums ha dragit upp plantorna ur krukorna och skakat av rötterna all jord och sedan planterat om dem i torr jord. Jag antar att det är för sent nu, men kanske jag kan försöka med någon? Jag tog för givet att växterna skulle torka upp om de stod i solen och värmen på balkongen en vecka, men det är bara 2 som jag har behövt vattna hittills. Jag gissar nu att det inte bara var den sista gången som växterna hade fått för mycket vatten, utan även de tidigare veckorna. Det skulle förklara varför jorden inte torkade upp som jag trodde att den skulle göra. Halvruttna rötter kan förstås inte suga upp särskilt mycket vatten...

Kvinnan i blomsteraffären föreslog en typ av bevattningsflaskor som bara droppar en droppe åt gången i krukan... (Men jag har ju normalt väldigt många växter.) Jag vet att det finns dyra fina system för växthus som man kopplar till vattenkranen, men de måste också ses till. (Tänk om det uppstår en läcka?) Ja, vi får se hur jag kan ordna det nästa år. Nu har jag redan provat 2 olika blomstervakter - med samma dåliga resultat. Och då har ändå båda gjort sitt bästa...

14-09-20:

I förmiddags gick Lena, Jan och jag en tur genom El Campello. Jag passade på att visa dem var post, kulturhus, bibliotek och några av mina favorit-affärer ligger. Jan fotograferade flitigt.

När vi passerade Plaza Canalejas (vid Santa Teresa kyrkan) så såg vi förberedelserna för en liten tillställning inför den stora fiestan Mores y Cristianos. (Jag tror att "kaptenerna" ska presenteras i kväll.)

Efter den lilla rundturen så drack vi var sitt glas juice på Jans och Lenas hotellbalkong. På hemvägen tog jag ett par foton på playan.

PS:

I eftermiddags kom Lena och Jan på besök! Jag bjöd dem på te och visade dem vår lägenhet. De tycker att utsikten från vår stora balkong är ännu finare i verkligheten.

När de kom hade de med presenter till både mig och hundarna. Det här fick jag:

Och det här fick hundarna:

Vi tyckte alla 3 att det var synnerligen välvalda presenter! De provsmakade sina bums, men jag väntar någon dag med att smaka mina.

Bonnie blev välvilligt inställd till Lena och Jan redan första gången de tittade inom. Och i dag accepterade Stella dem fullt ut. Här nedan sitter båda i Lenas knä, men som ni ser har Stella som vanligt full koll på mig.

Ulf och jag har mejlat med varandra under dagens lopp och han konstaterade: "Synd att jag inte fick tillfälle att träffa dem nu. Om t.o.m. Stella gillar dem så måste de vara supertrevliga! Själv kan jag bara instämma! Det är de!

När teet var urdrucket så satt vi länge och pratade om El Campello, lägenheter och immigration. De planerar att flytta ner om precis 2 år. Det ser både de, samt Ulf och jag, fram emot!

Därefter överförde Jan till min dator, de foton som han har tagit hittills. Här få ni se några av dem. Först ett på hotellet där de bor, samt morgon-utsikten från deras balkong (den precis bakom palmen).

Nedan ser ni Lena och mig när vi i förrgår satt och väntade på mäklaren utanför D'Gala.

Sedan kommer några foton från huset, lite annorlunda än de foton som jag tog.

Och här nedan ser ni Lena och mig på restaurang Lizarran.

Och fotot nedan är förstås från dagens Campello-promenad.

Och allra sist i dag ska ni få se några foton som Jan har tagit på platser här i El Campello som jag ofta har visat foton på. Men Jan har tagit fotona ur en helt annan vinkel än jag brukar. Och det blev ju riktigt bra:

14-09-21:

Vov och voff alltså! Det är vov-svårt att begripa sig på matte. Jag brukar väcka henne på mornarna. Och ibland - då blir hon vov-glad. Ja, för att hon höll på att försova sig. Men ibland, då blir hon vov-sur. Ja, för då säger hon att det är alldeles för tidigt. Och så säger hon att jag måste lära mig att titta på klockan.

Men vov! Jag kan ju redan titta på klockan! Det är bara det att jag inte kan alla siffrorna. 8 kan jag. Den är lätt, för den liknar ju ett gnag-ben. Men sen är det två siffror som jag blandar ihop. Dom ser precis exakt likadana ut, fast den ena står upp-och-ner. Det är när jag väcker matte när klockan visar den ena siffran som matte blir vov-sur, men om klockan visar den andra så blir hon vov-glad. Ja, det är siffrorna 6 och 9, alltså.

Jag tycker att matte borde bli glad varje gång jag väcker henne. Stella och jag brukar aldrig bli sura när matte väcker oss. Inte Stella i alla fall. Se själva så tålmodiga vi ser ut när matte stör oss just när vi sover vov-gott:

Ja, vov-vov-voff. Nu ska jag lägga mig och sova lite till. Jag är lite sömnig. Ja, bara för att jag gick upp och väckte matte så tidigt i morse. Vov på er!

PS:

Lena, Jan och jag hade beställt bord på restaurang La Cova, när de öppnade 13:30. Vi kom punktligt, men var inte först. Utsikten och miljön var lika fin som vanligt.

Det är ju jag som bor i Spanien, och Lena som bor i Sverige, men det kan man inte tro när man ser oss tillsammans. Till skillnad från mig så är hon snyggt solbrun...

Vi valde förstås dagens meny. För min käre makes skull så fotograferade jag min mat. (Entrérätt: sallad med Roquefortost och valnötter, förrätt: tomatsoppa, huvudrätt Dorada-fisk i räksås, och efterrätt något med maräng, grädde och bär.) Allt var mycket gott!

På tal om min käre make så är han minsann också ute och festar. Han och Bosse L sitter nämligen just nu på fartyget Mariella på väg mot Finland. Klockan 19 har de bokat bord i bufférestaurangen, därefter tillbringar de natten ombord, och kommer fram till Helsingfors på måndag kl 09.10. Där planerar de att besöka Högholmens djurpark. Mariella avgår sedan 16:30, och anländer till Stockholm igen på tisdag klockan 10. De åker mest för bufféernas skull, och även på måndag kväll har de bokat bord klockan 19. Kryssningen (inkl enkelhytt) är gratis, men de får betala för maten. Nu hoppas jag förstås att de får lika god mat som vi fick!

Vi satt 2½ timme på La Cova och åt i lugn och ro - och så pratade vi förstås mycket om vårt gemensamma intresse: El Campello. Därefter promenerade vi hemåt - förbi tornet, La Illeta och hamnen.

 

Sedan skildes vi åt. Lena skulle ner och bada, och i morgon ska de göra en miniutfärd till Benidorm. På tisdag morgon flyger de hem igen, och jag kommer att skjutsa dem till flygplatsen. För min del så hade de gärna fått stanna längre...

I dag skruvade jag fast benen på mitt nya soffbord och ställde det på plats. Så här ser det ut just nu.

Nu ska jag skruva av hjulen på det gamla bordet (och troligen skruva av och behålla hyllplanet under bordsskivan). Sedan ska jag ge bort bordet (som just inte är mycket att ha, men som har fyllt sin funktion den här tiden).

Jag har glömt att berätta att jag köpte en Brita filtreringskanna (för vatten) i juni. Jag har provat den nu i sommar och vattnet smakar bra. Det är bara att fylla på direkt från kranen i övre delen, sedan rinner vattnet igenom, och ner i botten. Man kan sedan hälla direkt i glasen utan att ta av vare sig lock eller filter. Enda problemet är att kannan tar upp drygt halva dörrfacket i kylen, så när Ulf kommer ner (och vill ha plats till sina saker) så får jag återgå till flaskvatten. Kannan kostade (ink 2 filter) 20 €, och ett filter kostar normalt ca 6 € och varar en månad. Det sitter en liten mätare på locket som talar om när det är dags att byta.

Det finns även stora filter (av olika fabrikat) att sätta under vasken. De kostar ca 200 - 300 € ink montering, men sen ska man byta filtermassa en gång om året och det vet jag inte vad det kostar. Sen sätter man oftast en särskild kran att ta det filtrerade vattnet ur, och behåller den vanliga kranen till ofiltrerat. Vattnet i Spanien är inte hälsovådligt på något sätt - men det smakar mycket klor (=inte gott). Troligen blir det inte billigare att ha eget filtersystem, men man slipper släpa hem alla vattenflaskor, och slipper ha plats till alla dessa. (Själv dricker jag ca 1½ liter om dagen, och vill aldrig ha färre än 6 flaskor hemma.)

Häromdagen tog jag några små frukter som låg under ett av de stora fikusträden (de med mellanstora blad som jag är så förtjust i). Jag ska prova att sätta dem i en kruka. Kanske blir det små fikus-plantor?

Bland dagens mejl-reklam såg jag den här skylten vars text (ett Ernst K-citat) jag tycker om :

14-09-22:

I dag regnar det här. Än så länge är det så glesa droppar att det knappast märks, men enligt prognosen kan det komma så mycket som 10 mm i eftermiddag. Kommer det så mycket så måste jag flytta mina utomhus-växter längst in på den taktäckta balkongen. Jag vill inte att fler växter ska dö drunkningsdöden...

När jag kom tillbaka efter mina 3 veckors frånvaro var dessa 7 redan helt döda:

Flera andra är döende. De nedan kan jag nog egentligen ge upp hoppet om , men jag vill inte riktigt än.

Växten nedan har säkerligen helt ruttna rötter, men jag hoppas ändå fortfarande.

Kanske, kanske de 2 nedan kan överleva, men det är för tidigt att säga än.

Ni ser att det är pelargonerna som är värst drabbade. Det är särskilt viktigt att de får torka upp mellan vattningarna. Men även fredskallan nedan är i dåligt skick. Jorden är så blöt att jag fortfarande (efter att ha varit hemma 16 dagar) inte har kunnat vattna den. Trots detta tror jag att den kommer att överleva. Och skulle den inte göra det så kan jag köpa en ny - för fredskallor säljer de i varenda blomsteraffär här. Det är, som sagt, betydligt svårare att få tag på de ovanliga och specialbeställda pelargonsorterna...

Jag har, utöver dessa döda och halvdöda växter, fortfarande 11 pelargoner som lever. Men av dessa mår tyvärr 4 inte helt bra. Jag hoppas innerligt att alla 11 kommer att frodas framöver. Mitt citrongräs ser dött ut, men kanske roten lever. (Samma sak gäller en ampellilja.) Men min brokbladiga benjaminfikus, gullrankan, den ena ampelliljan, Katarinas palm, det lilla fikonträdet, hjärtrevan och båda mina bougainvilleor mår alldeles utmärkt. Det gläder mig.

I dag borde jag tömma och rengöra de krukor som innehåller helt döda växter. Fast det känns så sorgligt och definitivt...och är dessutom en tråkig sysselsättning.

Jag har just skrivit ett långt mejl till Alicia angående växterna. Jag har varit noga med att säga att jag inte klandrar henne, för jag vet att hon gjorde sitt bästa. Men om hon ska vattna mina pelargoner även nästa år så måste hon lära sig att de måste torka upp mellan vattningarna, och att de aldrig tål att stå med rötterna i vatten. Jag hoppas att hon tar det hela på rätt sätt. Men det är förstås svårare för mig att uttrycka mig på spanska.

Ulf sms:ade i går att maten hade varit väldigt god, och att han var rejält mätt. I morse sms:ade han att det var 13˚ och regn i Helsingfors. Jag vet att Ulf tog med sig paraply, men ändå... Det finns roligare utflyktsväder.

PS:

Nu regnar det mera. Som tur är så blåser det inte så jag behöver varken dra för persiennerna, eller ta in dynorna till balkongstolarna. Men himlen är så pass grå att jag var tvungen att tända en lampa i vardagsrummet. Det var länge sedan det behövdes dagtid...

Vov på er! Vet ni? Det regnar! Det regnar ute och är alldeles vov-blött. Och matte - hon tvingade ut oss på promenad ändå! Hon begriper sig verkligen inte på hundar. När det regnar ute så bör man låta sina hundar kissa på badrums-mattan. Ja, det tycker jag i alla fall.

Jag försökte gå alldeles nära husen, för att det inte skulle regna på mig. Men matte ville att vi skulle gå mitt på trottoaren.

Jag tittade åt det ena hållet, och där regnade det. Sen tittade jag åt det andra hållet. Och där regnade det också. Vov-många vattendroppar kom det.

Fast matte tvingade mig att gå mitt i regnet. Bara för att jag inte får kissa på husen. Ja, jag blev förstås alldeles vov-blöt om både svansen och öronen och tassarna. Matte är faktiskt dum! Och orättvis är hon också. Vov-orättvis alltså! Ja, för Stella vägrade att gå. Och då lyfte matte upp Stella och bar henne hela vägen. Mig bar hon minsann bara över en gata med mycket vatten.

Matte säger att hon kan bära Stella bara för att Stella kissar och bajsar på djur-toan inomhus. Och det gör ju inte jag. Nä, jag har mina principer. Ja, för det är många som säger katt-toa. Och då kan jag givetvis inte kissa där. Jag är ju hund ju.

Som tur var så gick vi inte så långt i dag. Och sen så fick vi mat när vi kom hem. Så nu mår jag bra igen. Vov-vov!

PS2:

I eftermiddags gick jag och handlade i strålande solsken, och det var fint väder på vår tidiga kvällspromenad. Men nu tycker jag att det börjar mörkna igen. Vi får se om det blir mer regn. Här behövs det ju, och det kom nog bara någon enstaka mm tidigare i dag. (Den exakta mängden vet jag inte, för meteorologiska stationens webbsida är ur funktion, och min regnmätare står i förrådet.)

Jo, jag tömde och rengjorde krukorna, och så planterade jag de små fikus-frukterna i en annan kruka. Inte vet jag om man kan föröka fikusar så - men det är värt ett försök.

Ulf mailade (det finns wifi på båten, och han har en smartphone) att han och Bosse hade gått runt i två timmar på zoo. Då var vädret hyfsat med bara lite lätt regn.Tillbaka i Helsingfors centrum så började det ösregna och fortsatte så hela eftermiddagen. De besökte då saluhallen och Stockmanns varuhus. Men nu är de ombord igen och ser fram emot buffén om en timme.

14-09-23:

I dag är det höstdagjämningen. Det känns inte lika vemodigt här som i Sverige. Här dröjer hösten ännu en tid. Just nu (kl 10) är det 24˚ ute, men eftersom solen skiner så lär det bli varmare.

Jag lämnade av Lena och Jan på flygplatsen för en dryg timme sedan. Det känns alltid tråkigare att skiljas än att mötas. Nu hoppas jag att deras hemresa går bra, och att vi snart ses igen.

Linda skickade en länk i morse. Den här: http://www.youtube.com/watch?v=UnTnm-dJBgU Klickar ni på den så får ni se en fenomenalt inredd liten släpkärra för komfortabel camping. Compact living à la lyx...fast i militärstil. Imponerande!

Conchi har en liten chihuahuavalp till salu. Jag ska åka och titta på den. Den lilla tiken har inte alls mina favoritfärger (hon har mörk nos och melerade färger - som alla Xampans valpar) - men hon är väldigt liten, och jag är ju väldigt svag för små hundar. (Pyttesmått påverkar mitt hjärta på nåt sätt... Det är något med beskyddarinstinkten.) Hon väger 400 gram nu och är 9 veckor. När Stella var 9 veckor så vägde hon 679 gram. (Syskonen är ungefär i Stellas storlek.) Så här ser hon ut:

På fotot nedan är valpen och hennes syskon yngre, men det syns att hon är minst.

Visst är hon söt fast hon har alldeles "fel" färg. (Jag tycker ju allra bäst om vit, creme och ljusgrå...) Valpen heter Yappyta de Dasilva och pappa Xampan är internationell champion. Jag skulle ännu hellre ha en valp efter Stella, men det verkar ju inte som om hon vill para sig. Conchi har inte sagt något pris än, men jag har förstås ändå inte några pengar att köpa någon valp för (särskilt inte just nu). Men titta kan jag... Jag ska be att få titta på Yappytas mamma också. (Henne vet jag inget om.) Och så måste jag kolla släktlinjerna.

Pappa Xampan ser ut så här:

På Blockets spanska motsvarighet http://www.milanuncios.es/ så kan man köpa sådana här miniatyr-chihuahuor för mellan 250 och 450 € (inkl stamtavla). De ska bara väga 500 gram som vuxna. Men jag tycker att de ser sjuka ut. Som en tecknad variant av en riktig chihuahua. En sådan skulle jag aldrig våga köpa. De är ju söta på sitt sätt, men jag tror inte att de lever så länge. Jag har hört att sådana pyttesmå bara blir 3-4 år (jämfört med en normalstor chihuahua som i snitt blir 14-15 år gammal).

Om Yappyta utvecklas normalt (och inte plötsligt växer jättemycket) så hamnar hon nog på ca 1200 gram som vuxen. Det skulle nog vara en ganska lagom storlek för att passa mig, Bonnie och Stella.

En svensk kvinna, som bor i Spanien sedan några år tillbaka, ska preliminärt komma till Conchi på onsdag för att köpa en hundvalp (en stor Bouvier des flandres). Kanske jag ska passa på att åka dit just då?

Men tänk om jag faller pladask för lilla Yappyta? Hur ska det gå då? Jag är inte riktigt beredd på att ha en hundvalp i huset just nu, och jag har inte råd att köpa en på länge... Och vad skulle Ulf säga? (Om jag nödvändigtvis ska ha en 3:e hund så vill han hellre att jag köper en toypudel... Fast de väger normalt 3-4 kg, så jag tycker att de är stora.) Ja, jag vill väldigt gärna ha en tredje hund, och allra helst en liten. (Jag har redan små halsband, små hundkläder etc...) Vi får väl se hur det blir.

PS:

Jag har just bestämt med Conchi att jag och hundarna ska komma och hälsa på henne ca 16:30 i dag. (Vid samma tid kommer den svenska kvinnan dit, så då får jag träffa henne också.) Det ska bli spännande att se hur Bonnie och Stella reagerar på att komma dit. Tycker de att det är roligt? Blir de glada att träffa Conchi? Eller blir de rädda att jag ska lämna dem ensamma där igen? Och så ska det förstås bli roligt att se den lilla tikvalpen i verkligheten. Jag ska också titta på några valpar som föddes i går (varav en svart tik). På ett sätt är det ju bekvämare att köpa en "färdiguppfödd" valp. Men det är väldigt speciellt, och roligt, att föda upp själv! Det är bra synd att både Bonnie och Stella har så svårt för att bli dräktiga! (Vid det här laget har Stella 1, och Bonnie 3, misslyckade parningar bakom sig (med minst 2 försök vid varje parnings-tillfälle).

Ulf har kommit hem ordentligt. Han skriver att det bara är 8 grader där, och att höstjacka och vantar behövs. Här har det nu hunnit bli 28˚. Gissa vilket klimat jag föredrar?

PS2:

Jag har varit hos Conchi i två timmar och beundrat den lilla valpen, en väldigt liten sak med väldigt stor personlighet. Jag fick uppbåda all min karaktär för att inte köpa henne. (Hade hon haft "rätt" färg så hade jag inte klarat det.) Bonnie och Stella blev glada när vi kom fram till Conchi, och svansade efter henne en hel del. Jag har mer att berätta (och jag har tagit exakt 600 foton), men resten av berättelsen (+ ett litet urval av fotona) får ni vänta på till i morgon.

14-09-24:

Eftersom det står i väderleksprognosen att det är 100% risk för regn i dag, så tittade jag efter hur stora mängder som beräknas komma. Det ska komma 0,1 - 0,3 mm per timme (totalt 2½ mm under dagen) och allra mest just nu (när det ska komma 1,1 mm). Fast ute skiner solen... Vi ska nog kunna gå våra vanliga promenader, hundarna och jag, utan att bli alltför våta.

Nu är det bara 8 dar kvar tills Ulf kommer ner. Det ska förstås bli roligt att ha honom här igen, men jag har rätt mycket jag måste hinna innan dess. Jag har lyckats anpassa mig bra till den spanska kulturen i ett enda avseende hittills - att skjuta upp vissa jobb och plikter till mañana... Men nu plötsligt måste vardagsrummet ordnas klart bums, högarna på gästsängen trollas bort, jag måste få tag på elektrikern så att el-jobben kan göras innan Ulf kommer ner etc. Jag måste också ordna bland växterna på balkongen inför hösten. De kan inte längre stå ytterst, ifall det kommer en kraftig regnskur. (Det kan förekomma på vinterhalvåret.) Jag blir nog tvungen att stapla mina rosa stolar i en hörna, fast jag gärna har dem framme året runt. De tål inte heller regn, men växterna måste stå där den ena stolen står nu.

Jag vägde mig i morse. Jag har gått upp lite grann: 52,6 kg och 25,5% fett. Jag är mest förvånad att det inte är ännu värre. Jag har ätit lite mer än jag borde, några extra mellanmål, några onyttigheter, något restaurangbesök... Kort sagt: inte tänkt på vare sig vikt eller hälsa. Kilona bekymrar mig minst, fetthalten mittemellan, medan hälsan bekymrar mig mest. Jag vill hålla mig frisk! Och eftersom man sällan får något gratis här i livet så får man jobba för det. Inte ens hälsan sköter sig själv. Trots att jag så väl vet exakt hur jag bör leva för att hålla mig friskast, så har jag en tendens att skjuta upp även detta till mañana...

Det har förresten gått bra att sluta med östrogenet. Jag har visserligen fler värmevallningar just nu (men de märks inte lika mycket i värmen), men jag har sluppit migrän. Och värmevallningarna kommer inte att vara i evighet...

Valpfoton mm kommer lite senare i dag...

PS:

Nu har det kommit några enstaka droppar regn här, men över havet regnade det betydligt mera, och där åskade det rejält ett tag. Trots åskan såg jag några som badade, lite obetänksamt, tycker jag.

Men nu skiner solen igen, och himlen är till största delen klarblå (med enstaka vita moln). Jag "vinterordnade" på balkongen. Lika bra att ha det gjort:

 

På hyllan på det nya soffbordet har jag nu ställt allt det som stod på hyllan på det gamla. Så där jättesnyggt är det ju inte, så på sikt ska jag ta bort det mesta igen. (Jag måste bara hitta något annat ställe att förvara de här sakerna (människo- och hund-spel) på. Jag kommer troligen att sätta fram den andra karmstolen också vid bordet (och förvisa något annat till hörnan där karmstolen står nu).

Jag har glömt att visa er det här fotot som Ulf tog i Helsingfors. Skulpturen (kanske en tillfällig installation?) heter Bad bad boy.

Nu är det dags för hundfotona! (Det blir "bara" 39 .) Först ett på Voxer. Det är inte lätt att fotografera honom, för han är så glad och vill hela tiden komma upp i famnen. Det blir bara en massa rörelseoskärpa eller oplanerade närbilder av nosen... Fotot nedan är i alla fall inte suddigt...

Jo, visst är lilla Yappyta oerhört söt och charmig. Men hon vägde inte 400 gram som Conchi hade sagt, utan 498. (Jag hade våg med.) Hon kommer ändå att bli liten som vuxen, gissningsvis 1,4 kg. Här nedan ser ni de tre foton där hon för en gångs skull satt stilla. (Det var inte många sekunder sammanlagt...) Till vardags bor hon i en bur, men emellanåt får hon och de andra valparna komma ut och röra på sig. Hundarna och jag var på Conchis stora veranda.

Lilla Yappyta är en levnadsglad liten valp, full av upptåg. Och hon har stark självkänsla, tillräckligt för att sätta sina betydligt större syskon på plats. Stella tyckte inte om henne. Yappyta var alldeles för vild för hennes smak, och Stella kände sig osäker och aningen rädd. Se fotona nedan.

Någon som däremot hade passat bra i vår lilla flock vore en av tikar nedan. De är ungefär lika små som Stella, samt sympatiska, lugna och keliga. Och jag tycker dessutom att de är vackra. Men de är avelstikar, och definitivt inte till salu. Tyvärr. För både Bonnie och Stella samsades hur fint som helst med just de här tikarna. (Men vi skulle ha nöjt oss med en av dem.)

Vad hundarna står och tittar på? Jo, det är Conchi som sysslar med intressanta saker på gården.

Yappytas pappa fick ni se foto på i går, och i dag ska ni få se foton på mamman. Det är den blåögda tiken längst t h på fotot nedan, hon som står upp. Enligt Conchi är hon den fulaste tik hon har, fast hon ger tydligen fina valpar och är en bra mamma. Själv tycker jag det ser ut som om tiken väger betydligt mer än 3 kilo, och chihuahuor över 3000 gram får man inte avla på. Ja, spanjorerna har oftast en mer flexibel inställning till regler än vad vi svenskar har... Och jag har ju inte vägt tiken, så jag vet inte. Konstigt att en valp blev så liten, med den mamman. Och jodå, jag kände efter i nacken att allt var som det skulle. Yappyta är frisk!

För att ni ska få se hur oerhört stora lökarna är, som Conchi använde i bakgrunden på valpfotona ni fick se i går, så ställde jag Stella framför dem.

Både Bonnie och Stella blev glada när vi körde in på Conchis gård i går. När de hörde de andra hundarna så började båda pipa av glädje, och hade jättebråttom ut ur bilen. De har också blivit förtjusta i Conchi, det märktes tydligt, så de hade det nog ganska bra där (utom i början när Stella inte åt). Det var förresten små bitar av Frolic som Stella blev matad med sedan, och som hon åt med förtjusning. Här nedan ser ni Conchi när hon bad Bonnie stå på bakbenen, och Stella att stå fint, för att få sina godbitar. Hundarna gjorde precis som hon bad dem om, och hann inte ens vara rädda för alla de stora hundarna (Bouvier des flandres och Pastor de Brie) som stod på andra sidan grinden och tittade på.

Den svenska kvinnan som jag träffade hos Conchi heter Anette och bor i Altea la Vieja. Hon jobbar som mäklare, se: www.ancita.se. Här nedan ser ni valpen som hon köpte, en Bouvier des flandres. Det är en trevlig ras, men alldeles på tok för stor i min smak.

Vov på er! Vi var och hälsade på hos Voxer i går. Ja, ni vet - min fästman och Stellas pappa. Vi hade vov-roligt hos Voxer, Stella och jag. Vi pratade en del med alla dom andra chihuahuorna, och nosade runt, och kissade på varandras kiss, och sånt.

Men, det bästa av allt, det var när jag fick titta på en av Voxers fåglar. Vov alltså så spännade det var. Jag skulle vilja ha en alldeles egen fågel som jag kunde titta på om dagarna. Matte sa att den här sorten heter nymfparakit, men jag bryr mig inte om vilken sort det är. Bara dom rör sig så där intressant, och klättrar, och flyger, och leker med sina saker. Ja, det är mycket intressantare än att titta på TV!

Matte säger att hon också vill ha fåglar, att vi kan ha var sin. Voff alltså, det vore vov-kul! Fast matte säger att vi inte kan köpa några just nu, och det är ju tråkigt. För jag vill helst ha en egen fågel bums, NU!

Oj, nu ropar matte. Vi ska gå ut. Ja, vov-vov-voff så länge!

PS2:

Jag håller på att ordna i vardagsrummet. Ulf tycker att det nya soffbordet ser litet och löjligt ut. Jag tycker att det fyller sin funktion. (Jag vill ha något att ställa värmeljusen på, och för att kunna lägga ifrån mig en bok på... Däremot vill jag inte "fika" i soffan. Jag sitter hellre bekvämt vid matbordet.) Jag tycker att det blir bra med båda karmstolarna så här:

I soffhörnan vill jag att man ska samlas för att sitta och prata med varandra. Ni vet, umgås så som man gjorde förr i tiden. (Utan TV och mobiltelefoner...) Lägg märke till att jag har tagit bort hundarnas trappa. Jag siktar på att ha en så pass ren soffa att man kan sitta där utan att få hundhår och gnagben i baken... Hundarna får vara i min läsfåtölj i stället. Den rymmer många chihuahuor!

På fotot nedan har jag även satt fram den runda fotpallen. Men den ska inte stå där sen. Jag tänker ge bort den. Enda orsaken till att jag ännu inte har gjort det, är att den är full med saker. Jag har originalklädseln till min fåtölj och ett par av stolarna där. Så snart jag hittar någon annanstans att lägga detta så ger jag bort pallen till Alicia & Co.

Så här ser resten av rummet ut just nu. Det återstår en del arbete innan det blir presentabelt. Jag ska sätta upp en liten hylla på väggen för att ställa modemet på. (Det står nu på en läskudde ovanpå fåtöljens ryggstöd.) Sen ska jag byta tavelramar på de 2 små tavlorna, så att det blir enhetligare, ja och sedan borde jag förstås städa riktigt ordentligt.

Något annat, rörande det här med klimakteriet. (Jag blir påmind eftersom jag får ganska många värmevallningar nu.) Det måste ju vara svårt för en man att sätta sig in i situationen. Hur känns en värmevallning? Jo tänk dig att du, med alla kläderna på, går in i en ganska varm och mycket fuktig bastu. Stå sen där några minuter och svettas. Glöm inte att se glad och tålmodig ut (som kvinnor förväntas göra) när svetten rinner i pannan, längs ryggraden o s v. Gå sedan ut i ett normalvarmt rum igen. Då kanske du får en uppfattning. Det gör inte ont någonstans, men man måste svalka sig efteråt, och byta kläder lite oftare än vanligt. Jag är glad så länge som jag slipper migränen. Den har hela tiden varit mitt största bekymmer. Därför känner jag ingen orsak att klaga över en och annan värmevallning nu. De kommer att försvinna så småningom.

14-09-25:

I dag känner jag mig låst. UPS ska komma med mina sov-öronproppar i dag, så jag måste vara hemma för att kunna ta emot dem. Att de ska komma just i dag har jag vetat länge, men problemet är att de inte skriver när under dagen. Jag vet ju inte ens vilka arbetstider de har. Så nu vågar jag knappt gå ut med hundarna. I morse gick vi bara fram och tillbaka på trottoaren, inom synhåll från vår port. Hundarna skötte vad de skulle, men någon vidare motion blir det ju inte. Och tänk om UPS inte kommer förrän sent i kväll? Ja, jag har ju en hel del att pyssla med här hemma, så jag får nog tiden att gå. Men just nu skiner solen, det är 25˚, och det ser ut att vara så skönt promenadväder...

PS:

Klockan har hunnit bli 15:20 och UPS har ännu inte kommit. Jag känner mig rastlös och stressad av att inte veta när de tänker komma. Jag vet av erfarenhet att chaufförerna inte har telefon i bilen och att kontoret i Madrid inte vet nånting alls. Det finns heller ingen "kontakta-oss-avdelning" på deras webbsida.

Jag har småpysslat: bäddat Ulfs säng, lyckats få in det som låg i fotpallen i ett skåp, laddat ner e-legitimation till min nya dator, lagt en stor duk på matbordet etc. Mitt på dagen gick hundarna och jag en kort promenad på andra sidan gatan, varifrån jag hade full uppsikt över vår port. Jag hoppas verkligen att vi kan gå lite längre senare i dag. Just nu kanske UPS har siestastängt - men det vet jag ju inte, så jag kan inte chansa. Det är tråkigt att bara vänta, och vänta...

Solen skiner, men det blåser. Det är 80% risk för regn, men tittar jag närmare i prognosen så beräknas allt komma mellan klockan 23 i kväll och klockan 10 i morgon fm. Det beräknas komma hela 26½ mm! (Det stod bara 2 mm i prognosen i morse!) Mest ska det regna mellan 05 och 07 i morgon bitti. Det händer att det regnar så mycket, men det är väldigt ovanligt, så jag undrar. Fast det är förstås bäst att ställa allt på stora balkongen längst in under taket innan jag lägger mig. För säkerhets skull. Och så hoppas jag att Bonnie (för hennes egen skull) vill ha extralång sovmorgon i morgonbitti... (I morse kom hon kl 04 och 05:30 och sa uff, samt 06:30 då jag tog upp henne i sängen och kelade en stund innan vi gick upp... Jo, jag hade velat sova längre.)

PS2:

Klockan 15:43 ringde det på dörrklockan. Det var UPS! (Så nu vet jag att de inte har siestastängt.) Så skönt att de inte dröjde längre. Nu känner jag mig fri igen. Det ska bli spännande att prova öronpropparna i natt. I bästa fall hör jag inte ens när Bonnie säger uff...

Så här ser sov-propparna och informationen om dem ut:

Propparna fanns i färgerna transparent (snyggast), samt gult och grönt. Jag valde en grön till höger öra (styrbord = grön lanterna), samt en gul till vänster, för att kunna se vilket som är vilket även utan läsglasögon. På fotona nedan ser jag att de är fulla med flock från förvarings-askens luddiga insida. Jag får skölja av dem innan jag använder dem i kväll. Kanske jag bör förvara dem i en liten plast-ask i stället? Det lilla fodralet (Ø 7 cm) är ju onödigt stort...

Jag kommer att rapportera i morgon hur det kändes att sova med dem, och om det blev alldeles tyst eller ej.

Nu ska jag snart ut och gå en lite längre promenad med hundarna. Det behöver vi alla tre!

PS3:

Hundarna och jag ska snart gå sena kvällspromenaden, så jag tittade på väderleksprognosen. Nu är den ändrad igen - och man spår ännu större regnmängder! Kommer det så här mycket så får vi ha våra mest heltäckande regnkappor på oss när vi går ut i morgon... Det här är oerhört mycket med spanska mått mätt! Över 43 mm på ett dygn...

Jag hämtade upp min regnmätare från källarförrådet och satte den vid balkongräcket. Den mäter inte exakt, men ger en uppfattning.

 

14-09-26:

Inte en droppe regn har det fallit hittills (09:15), och prognosen är nu reviderad:

Den här prognosen verkar vara rimligare - och trovärdigare. Kanske hundarna och jag inte blir så blöta på våra promenader som vi befarade...

       

Öronpropparna? Jodå, de har fungerat alldeles utmärkt. Jag har inte hört ett endaste ljud från gatan - inte trafiken, inte sopbilarna som tömmer sopor mitt i natten, inga människoröster, ingen dunka-dunka-musik från någon förbipasserande bil. Alldeles tyst har det varit. Men jag hörde när Stella pep för att hon ville upp i min säng - fast det låtsades jag inte om. Och Bonnie kom inte förrän 07:43 i morse...

Den högra proppen gled lätt in i örat, och den har jag inte känt något av. Men den vänstra hade jag lite sjå innan jag fick in. Troligen höll jag den lite snett. Och den kände jag aningen obehag av. Kanske jag inte hade satt den så som den ska sitta? Jag får prova och känna efter i natt igen. De kan justera propparna, men det är förstås mycket krångligare på det här avståndet. (Då får man skicka den aktuella proppen fram och tillbaka.) Nu förmodar jag att proppen är precis som den ska vara, och att det var min ovana som gjorde att det inte blev optimalt i går.

I natt har jag bara vaknat 3-4 gånger av värmevallningar, och en gång av att jag hade väldigt ont i vristen. (Det är för vristernas skull jag behöver en Cloudmadrass på sikt.) Har jag bara blivit väckt så få gånger så räknas det knappt. Men alla mår vi bäst av att sova helt ostört om nätterna. Nu kommer sov-propparna att hjälpa mig att sova bättre. Jag undrar bara lite om det är bra att använda dem varje natt. Det blir ju ingen luftcirkulation inne i hörselgången när propparna sitter i. Är det ok? Eller bör jag bara använda propparna varannan natt? Skönt att ha dem, hur som helt. Det ska bli spännande att testa dem när grannarna under är här. De är bara här när de har semester och brukar då prata, skratta, sjunga, se på TV mm till framåt 04 på morgonen. Och deras vardagsrum ligger vägg i vägg med mitt sovrum...

Vov-vov! Tänk! Jag kan nästan allting jag. Jag är vov-duktig alltså! Jag kan till exempel bädda ner mig i mattes säng. Alldeles själv. Så här:

Stella hon bara lägger sig ovanpå lakanet när matte har lyft upp oss i sängen. Men jag kryper alltid under lakanet, så att det bli vov-mysigt. Ibland sticker jag ut nosen, men ibland så gömmer jag mig helt. Konstigt nog så brukar matte hitta mig, även om jag har gömt hela mig under lakanet. Jag fattar inte hur hon gör, för hon har ju så dåligt luktsinne. Ja, vov och voff då!

PS:

Klockan har hunnit bli 14, och ännu har det inte kommit något regn. När hundarna och jag gick vår mitt-på-dagen-promenad för en stund sedan så sken solen (och jag fick ha solglasögon på mig). Och tvätten som jag tvättade i förmiddags hänger nu på tork på balkongen.

Nej, det regnar inte så överdrivet mycket här i El Campello...

Jag tittade på statistiken i dag för hundbloggarna på Vovve.net. Vi (Bonnie och jag) ligger faktiskt på 20:e plats av 613. Det är ju inte så illa... Bonnie menar förstås att det enbart är hennes förtjänst. Och det har hon ju faktiskt rätt i! Ja, för utan henne så vore ju min blogg inte en hundblogg...

Och här nedan ser ni statistiken från mitt webbhotell One.com:

Enligt dem har min blogg haft 151 unika besökare per dag nu i september. Det är jag verkligen nöjd med. Så snälla ni är som läser min blogg! Tack! Det är förstås mycket roligare att skriva - om någon läser det som jag skriver!

PS2:

Solen skiner fortfarande (16:40)! Men jag mejlade nyss med kennel Delcami i Alfas del Pi. Där regnar det rejält! Kanske regnmolnen drev några mil norrut? De har chihuahua-valpar till salu på Delcami som jag planerar att titta på nästa vecka, bl a en liten vit korthårig tik som bara väger 850 gram fast hon är 11 månader. (Nu tar jag deras viktuppgifter med en nypa salt, men ändå. Jag är ju väldigt svag för de små...) De ska trappa ner på sin verksamhet (av hälsoskäl) och säljer nu en del hundar som de hade tänkt behålla.

14-09-27:

Det regnar inte i dag heller... I går var det 100% regnrisk, men kom inte en droppe. I dag är det 85 - 95% risk, men än skiner solen. Det väntas bara 2 mm, men här behövs regnet. Kanske det kommer några droppar i eftermiddag?

Nu är det bara 5 dagar kvar tills Ulf kommer hit, och jag har sisådär 1000 saker som jag borde hinna innan dess. Kanske jag kan hinna 1 eller 2 i dag? Något är bättre än inget. Jag känner mig lite smådeppig just nu, och då brukar jag tyvärr inte vara så effektiv.

PS:

Regnet kom! Ca 15:40 började det stänka, och eftersom det blåser rejält från havet så stänker det ända längst in på stora balkongen. Men det är ganska glest mellan dropparna, så det gör inte så mycket.

På andra sidan huset är det vindstilla, och ser ljusare ut, även om det regnar på min balkong också.

Grannen berättade att det har regnat väldigt mycket både i Valencia och Cartagena, så mycket att det är översvämningar på vissa platser. Det är ju skönt att vi slipper dylikt.

Det har blåst ända sedan i förmiddags, men det har varit ljumma vindar så det har bara varit skönt. Vid lunchtid hissade badvakterna röd flagg på alla flaggstängerna. Ändå var det några som badade. Just när hundarna och jag gick förbi, så stod en av badvakterna en bra bit ut i vattnet och hjälpte en kvinna att ta sig upp på stranden igen. Jag förundras alltid över att folk inte respekterar säkerhetsreglerna, och att de inte heller tycks förstå att det finns en orsak till att röd flagg är hissad.

Hundarna har helt (och utan protester) accepterat att de numera bara får vara i fåtöljen, och inte i soffan. En dag när det är fint torkväder så ska jag tvätta hela soffklädseln (vilket behövs). Därefter vågar jag bjuda vem som helst att slå sig ner i soffan. Chihuahuor behöver inte en 3-sits-soffa, men det gör människor.

Jag har varit social i dag. Först pratade jag en stund med mamma i telefon. Hon lät pigg och satt ute i en stol i trädgården. Solen sken och det var 16˚. Hon är glad så länge hon kan vara ute i sin fina trädgård.

Lite senare så ringde jag Maud via Skype. Vi pratade i hela 40 minuter så vi hann avhandla en hel del. Hon trivs så bra i Mbour, men längtar mycket till att hennes eget hus blir klart. Bara taket fattas nu (kyl/frys/spis/möbler har hon redan). Problemet är att husbygget har blivit dyrare än beräknat, så hon har inte alla pengarna till taket ännu. Men hennes pension kommer ju regelbundet, och Tamba ska försöka jobba ihop till en del. Jag hoppas att det ordnar sig för henne så snart som möjligt. Hon funderar på att måla huset grönt, i någon mild nyans. (Blått, rosa och grönt är de vanligaste hus-färgerna där.) Inuti vill hon ha en mjuk gräddvit färg. Hon har bra färgkänsla Maud, så det blir säkert snyggt det hon väljer.

Maud berättade att det hade varit mycket hett nu under regnperioden juni - september. Om vi ska hälsa på henne, sedan när hennes hus är klart, så rekommenderar hon att vi kommer en annan del av året. Men nu, efter allt regnande, så har allting blivit grönt och fint. (Det var torrt och brunt innan.) Maud har nu vant sig vid att alla omkring henne är svarta, så hon reagerar om hon ser en vit person. Och hennes franska har blivit mycket bättre. (Det senare hörde jag själv eftersom hon talade med en person i bakgrunden en kort stund.) Det gör ju att hon lättare kan få nya vänner. Språket är grunden för nästan alla sociala kontakter. (Jag vet!)

Maud tycker att det är trevligt att se så mycket djur på nära håll. Kor, hästar, getter och grisar går lösa i området. Sabi mår utmärkt. Han går långa promenader med någon av karlarna varje dag, och sedan sitter han och kelar med Maud. Hon känner sig lite svag just nu, och är inte ute så mycket själv. Men hon har stora förhoppningar om att snart bli bättre. Och det tror jag att hon kommer att bli - i synnerhet sen när hon har flyttat in i sitt nya fina hus.

Ja, nu fick ni som har undrat hur Maud har det, en liten "lägesrapport".

Jag fick ett nyhets-mejl från Smarta saker i dag. De säljer bl a den här nyutkomna kortleken:

En sådan vill jag absolut ha, särskilt sedan när jag har fått barnbarn. Spelet går ut på att man blandar korten och lägger dem med baksidan upp. En deltagare tar ett kort och börjar berätta en historia med utgångspunkt från bilden. Nästa tar ett nytt kort och fortsätter berättelsen, med koppling till den nya bilden. Resultatet blir en unik berättelse som styrs av slumpen och deltagarnas fantasi! Ingen historia blir den andra lik. Det är en "mormor" som har uppfunnit kortleken. Jag gillar idén! Jag tycker om att umgås på "gammeldags vis" (när inte alla sitter med sin mobiltelefon framför näsan)! Ni kanske minns: man tittar på varandra, pratar med varandra, kanske t o m rör vid varandra...

Ute har det slutat att regna, och solen tittar fram igen. I min regnmätare syns bara ett par droppar. Troligen kom det mindre än ½ mm. Men det luktar fräscht ute. Bonnie, Stella och jag ska strax gå ut på vår tidiga kvällspromenad.

14-09-28:

Det är lite grått ute, och i morse frös jag om ryggen (jag hade T-shirt och korta shorts). När jag kom hem såg jag att det "bara" var 21˚ ute. Även här börjar det gå mot kallare tider, och jag får börja använda väst utanpå T-shirten på mornar och kvällar. Nu på förmiddagen är det 95% risk för regn (obetydlig mängd), men det ser inte alls ut som om det ska komma något. Tvärtom så börjar det klarna upp.

Eftersom jag kände mig lite nedstämd i går så beslöt jag mig för att skingra tankarna med en god bok. Jag valde ett säkert kort: I farans riktning av Viveca Sten. (Det är hennes 6:e Sandhamns-deckare, och jag ska köpa den 7:e så snart den kommer ut i pocketformat.) Jag tycker om Viveca Stens böcker, dels för att de är väldigt spännande, och dels för att personerna i böckerna är så levande (mångfasetterade, mänskliga och intressanta). Jag hann en knapp tredjedel i går, och hade mycket svårt att lägga boken ifrån mig när det närmade sig läggdags. Det var ett tag sedan jag unnade mig att läsa. Utan böcker skulle livet bli bra mycket tristare! Jag ska förstås läsa vidare i dag, men ska försöka göra lite nytta dessförinnan.

Vet du, att om du flyttar utomlands och pratar väldigt mycket i telefon med dina nära och kära i Sverige, så kan du skaffa ett svenskt nummer som kopplas direkt till ditt utländska? Men man ska ringa mycket om det ska löna sig. De som ringer upp betalar bara vanlig lokalsamtalstaxa inom Sverige, men själv får du betala knappt 10 € per månad för tjänsten. Se t ex: http://www.hemnummer.com. (Det finns fler aktörer på marknaden.) För mig lönar det sig inte, jag mejlar betydligt mer än jag pratar i telefon. (Men jag har vänner som tycker att det är en jättebra tjänst.)

I går när jag var och handlade så kunde jag plötsligt inte betala med mitt bankkort. Det stod att kortet var ogiltigt, vilket jag vet att det inte är. (Som tur var så räckte mina kontanter precis.) Jag gick inom banken på hemvägen för att ta ut lite kontanter, men då fungerade inte bankomaten. Det var tekniskt fel. Det är väldigt ofta något fel så att jag inte kan ta ut kontanter. (Däremot fungerar internetbanken alltid.) Jag pratade med en man (affärsinnehavare) som sa att han inte litade på min bank Sabadell-Cam. Han sa att de pålitligaste bankerna var Santander och BBVA. Men när jag googlar så får jag motstridiga uppgifter. Det är aldrig lätt att veta om man väljer "rätt" bank, försäkringsbolag etc - och ännu svårare när den mesta informationen är på ett annat språk än ens modersmål. Jag är till 85% nöjd med min nuvarande bank (men till 100% missnöjd med min gamla: Banco Popular). Viktigt i sammanhanget är förstås att banken (och helst även försäkringsbolaget) har kontor på orten där man bor! Jag har försäkringar bl a via Mapfre (som har kontor i El Campello), men också via banken, samt Lloyds. (För olycksfalls, hem och bil.) Kanske borde jag samla allt i samma bolag?

14-09-29:

Jag läste ut boken (I farans riktning) i går. Den var en riktig bladvändare, och jag rekommenderar den förstås!

Här kommer dagens kloka citat (som jag tyvärr inte vet vem som sa först, men som är mycket tänkvärt):

The happiest people don´t have the best of everything, they just make the best of everything.

Även i dag är det 100% risk för regn här, men inte tycker jag att himlen ser särskilt hotfull ut. Jag tror att det blir ganska hyfsat väder i dag också. Och skulle det komma några regnstänk så är det bara bra - för då blir växterna glada, och småfåglarna kan passa på att bada i vattenpölarna.

Saxat ur Mas Amigos nyhetsmejl:

"Årets septembermånad är hittills den varmaste på över 60 år i regionen. Temperaturen har legat på 2,5 grader över genomsnittet. Den högsta temperaturen hittills har uppmätts i Valencia och officiellt registrerats till 37,6 grader. I Alicante har man registrerat 36,3 grader som toppnotering.

Den spanska tillväxten var under andra kvartalet i år tre gånger så stor som EU-genomsnittet. Spanien noterade mellan april och juni en tillväxt på 0,6 procent, medan EU-genomsnittet sjönk till 0,2. En bidragande orsak var att både Tyskland och Italien noterade en negativ tillväxt på vardera 0,2 procent.

Bostadspriserna i Spanien, nationellt, steg under årets andra kvartal, för första gången sedan krisen startade 2008. Den senaste rapporten från statistikinstitutet INE anger att främst nybyggda bostäder ökat i värde, med i genomsnitt 1,9 procent mellan april och juni. På årsbasis uppgår ökningen till 0,8 procent. Även priset på begagnade bostäder stiger."

14-09-30:

Sent i går kväll så regnade det här! När Bonnie, Stella och jag gick vår sena kvällspromenad var det molnfritt. Vi kom hem 21:20. Men klockan 22, när vi just hade lagt oss, så började det smattra ute. Det lät som om det öste ner. Och åskan mullrade rakt ovanför oss, minst 30 minuter, innan den drog vidare. Jag är glad för att hundarna inte blir skrämda av åska. De tycker inte om ljudet, men är inte rädda. (Men så har jag ju förklarat hur det hela fungerar med negativa laddningar i molnens nedre del och positiva i den övre vilket resulterar i kraftiga elektriska urladdningar... Nåja. De förstår förstås inte vad jag säger, men de hör på min lugna röst att jag har en bra förklaring - och då känner de sig trygga.) I morse tittade jag i regnmätaren. Det hade bara kommit 5 mm!

Det var ändå tur att jag hade hunnit vinterordna på balkongen. Ja, jag höstordnade häromdagen, men i går förmiddags så vinterordnade jag (av intuition?). Jag flyttade växthyllan allra längst in mot väggen så att växterna står skyddade även vid ösregn.  Jag får inte längre lika fin havsutsikt från min stol, men växterna får gå före utsikten. (Framåt sommaren kommer jag att ändra tillbaka igen.)

 

I förmiddags körde jag bort till Alicia med soffbordet, den runda fotpallen, och ett par små saker till. (Hon ger vidare det som hon inte behöver själv.) Det är roligt att allt kommer till nytta och glädje. När jag hade kommit hem igen så skruvade jag på originalbenen på min säng (och tog därefter bort de kantiga Ikea-benen). Nu får det plats med ytterligare en sänglåda under sängen. (De jag beställde bör komma på fredag.)

Nu skiner solen, och det är 28˚ ute. Hundarna och jag har nyss kommit tillbaka från en lång promenad. Vi gick en runda uppe i centrala El Campello, vilket vi sällan gör. (Jag skulle titta efter rosa pelargoner i en blomsteraffär, men de hade inga rosa alls just nu.) På hemvägen gick vi inom veterinären. Eftersom vi kom från andra hållet var hundarna inte alls beredda, och hann inte protestera. Båda flickorna fick klorna klippta. Det var fruktansvärt hemskt tyckte de, men det är sådant som måste göras då och då. Jag passade också på att väga Bonnie. Hon har nu gått ner till 2800 gram. Bara 200 kvar till idealvikten. (Den som ändå kunde säga detsamma... Gissa vem som åt en alldeles onödig, men väldigt god, chokladglass i går?)

Jag har tagit fram dammsugaren. Jag måste städa innan Ulf kommer hit, och det är lika bra att börja i dag. Kanske jag borde tvätta också?

PS:

Tvätt och städning är nu avklarade. Och Ulf har städat i Hässelby. Han undrade just om det finns någon som tycker att det är kul att städa. Jag har mina tvivel... Men det är förstås väldigt trevligt efteråt, när allt är rent, och man kan sätta sig ner en stund - och njuta av sin rena bostad. Det gäller att passa på. Redan i natt börjar dammtussarna föröka sig igen...

Jag tror att jag ska unna mig att börja på en ny bok i kväll. Något spännande, trevligt och lättsmält - men inte så engagerande att jag inte kan lägga boken ifrån mig. Kanske något av Nora Roberts? (Jag har 3 olästa av henne.)

14-10-01:

Så är vi inne i oktober månad. Vi har visserligen lite halvmulet och blåsigt här i dag, men det är ändå 25˚ ute (så jag fryser inte). Jag besökte marknaden i förmiddags men kom hem tomhänt. Dels tittade jag efter rosa pelargoner, men inte heller där fanns några. Dels letade jag efter en duk (vaxduk eller en acrylbelagd) till matbordet med himmelsblått mönster. Just nu ligger där en beige duk med blålila bär/blommor/örter på. Den är ok, men passar inte perfekt.

 

På marknaden fanns väldigt många vackra dukar, och en acrylbelagd rund (Ø 140 cm) kostar bara 10 € vilket är väldigt billigt. Men just himmelsblå fanns inte, så jag får leta vidare. Vi har en duk i beige med blått mönster som passar när bordet har iläggsskivan i, men ingen alls i blått som passar när bordet är runt. Jag är, som ni säkert har märkt, lite petig med nyanserna. Och tyvärr är sällan just de färger/nyanser som jag vill ha tag på, moderna just då...

I går såg jag följande information om hundbadplatser här i Spanien (jag fick kopiera i 4 bitar):

Som ni ser på kartan så ligger hundbadplatserna tätast just här i trakten. Det är ju positivt!

Och ni som kan läsa spanska, ser i informationen nedan, att just hundbadplatsen här i El Campello är den enda som är öppen året om. Alla andra här i trakten tillåter bara hundar under vintermånaderna oktober - februari. Visserligen är hundbadplatsen här lite stenig (vi önskar oss sandstrand), men vi är så glada att hundarna kan bada på sommar-halvåret. Det är ju när det är som varmast ute, som hundarna allra mest uppskattar att få svalka sig med en simtur.

Där ser ni! El Campello är bäst! (Inte för att jag är helt opartisk - men här har ni svart på vitt i just det här avseendet.)

I går kväll började jag läsa Främlingen vid havet. Det är en av Nora Roberts "romantiska" böcker, den slutsatsen kan jag dra efter att bara ha läst 2 kapitel. Själva kärlekshistorian i Roberts böcker brukar vara ganska gullig och tämligen förutsägbar (och handlar aldrig om 60-åringar). Men så tillkommer spännings-biten. Och hon är bra på att skriva spännande! Där är absolut ingenting förutsägbart. Det är just kombinationen som gör böckerna läsvärda (åtminstone för kvinnor som inte mist all tro på romantik). Samtidigt, eftersom jag aldrig behöver oroa mig för att någon av huvudpersonerna ska dö i det otäcka som händer, så kräver böckerna bara lagom mycket engagemang. De är kort sagt väldigt trevliga att läsa, när man inte vill bli helt uppslukad...

I morgon eftermiddag (14:55) ska jag stå i ankomsthallen och vänta på min käre make, vars plan beräknas landa just då. Det kommer att bli ett kärt återseende!

PS:

Jag glömde att visa att jag satte min lilla rosa korg på hyllan till soffbordet i går, och la alla "lek-och-spel-sakerna" i den. Det borde förstås ha varit en vit, beige eller blå korg, men nu tog jag vad jag hade till hands. Jag tycker att det blev lite bättre än det var innan, när allt bara var staplat på varandra.

 

Hundarna har legat utsträckta hela sommaren (ofta direkt på golvet), för att svalka sig. Nu har de börjat rulla ihop sig - för att hålla värmen bättre. De ligger också oftare nära varandra. Det ser gulligt ut. Jag blir varm i hjärtat när jag ser dem...

Vov och voff på er! I dag tog matte fram våra höstfiltar åt oss. Ja, för att vi ska kunna ligga lite varmare och mysigare. I fåtöljen la hon dom. Vi bäddade bums ner oss i dom mjuka filtarna. Det blev vov-mysigt!

Ja, se själva så vov-skönt det ser ut!

Nä, det är inte alls kallt inne. Det är en massa grader. 25, säger matte. Men vi hundar tycker om att ligga varmt och mysigt. Och så tycker vi mycket om att vila oss. Så det gör vi. Vov-vov!

14-10-02:

Ulf påbörjade sin resa söderut redan tidigt i morse. Strax före 07 gav han sig i väg hemifrån Hässelby strand. Just nu (10:30) befinner han sig på Arlanda. (Vi har sms-kontakt.) Planet ska enl tidtabellen lyfta 11:00. Jag hoppas att allt flyter på utan förseningar. Hundarna och jag väntar på honom!

Nu skiner solen och himlen är blå, men i eftermiddag är det risk för åskskurar. Vi får väl se hur det blir. Väderleksprognoserna har ju inte varit helt tillförlitliga på sistone. Men det måste ju inte nödvändigtvis regna de första dagarna som Ulf är här...

PS:

Planet lyfte 11.23, men eftersom flygtiden beräknas till 3 timmar och 30 minuter - så kommer det att landa i tid.

PS2:

Nu kan vi mejla till varandra, Ulf och jag, för Norwegian har wifi ombord. Och jag lyckades ändra inställningarna i Flightradar från feet till meter. (Det måste man göra innan man börjar följa planet, för sen går det inte, såvida man inte börjar om.)

Nu 14:15, har planet just kommit in över spanskt territorium, och det är dags för mig att köra hemifrån.

PS3:

Nu, klockan 16:25, är vi hemma i El Campello. Resan gick bra. Bonnie och Stella blev så här glada när Ulf kom innanför dörren:

Nu ska Ulf byta om till shorts och T-shirt... Här är 26˚ och sol...

14-10-03:

I morse följde Ulf med ut på morgonpromenaden:

14-10-04:

I torsdags kväll ringde de från Aki och sa att sänglådorna hade kommit. I går körde jag och hämtade dem. (Jag lyckades få med mig Ulf, som aldrig tidigare varit på Aki). Nu står det 4 sänglådor under min säng, och 2 under soffan. Jag fick undan nästan hälften av sakerna som låg staplade på gästsängen. Under soffan kan jag få plats med 1-2 sänglådor till, men då måste jag ha 3-5 cm högre soffben. Nu fick jag lyfta på soffan för att få under lådorna. (Undertill är den högre, men inte runtom vid kanterna.) Jag skulle föredra att inte ha några sänglådor alls, inte någonstans, men nu är det som det är. Jag behöver mer förvaringsutrymme. Den här sortens sänglådor från Curver är i alla fall väldigt bra. De rullar lätt åt alla håll och locket är dammtätt.

På kvällen satte jag mig och läste en stund. Hundarna la sig bums tillrätta hos mig. De tycker det är mysigt när jag sitter och läser (för då sitter jag stilla en lång stund - och de får vara nära).

 

Ulf tog ett par foton, men hans kamera har konstig färgåtergivning. Min blus är rent ceriserosa, men på fotot ovan ser den ut att ha en dragning åt orange. Och på fotona ovan från i går (som jag tog på Ulf med hans kamera), så ser hans shorts nästan orangea ut fast de är rent röda.

PS:

Oj, hur kunde jag glömma? Det är ju Djurens dag i dag!

Djurens dag startades 1931 av ekologer i Italien för att uppmärksamma att djurarter hotades av utrotning. Numera firas Djurens dag för att påminna om vikten av djurens välmående och för att belysa djurens situation. Valet av datum, den 4 oktober, var för att det är den helige Franciskus av Assisis födelsedag. Han anses vara djurens skyddshelgon. Numera firas Djurens dag över hela världen oavsett religion. I Sverige uppmärksammar djurskydds- och djurrättsorganisationer Djurens dag varje år.

Så låt oss måna lite extra om alla djur i dag!

PS2:

Bonnie och Stella fick lite torkad kyckling för att kunna fira Djurens dag ordentligt. Det uppskattade de! Och för att min man inte skulle känna sig bortglömd så följde jag med honom på "långa Aldi-rundan" (en längre omväg till Aldi via Pueblo Español). Ulf tycker om när jag promenerar med honom, utan att ta med hundarna.

Boken läste jag nyss ut (det var så lite kvar). Den var inte precis den bästa bok av Nora Roberts som jag har läst, förmodligen så vände sig just den här boken till en yngre läsekrets. Men vem mördaren var kunde jag inte gissa, utan det fick jag veta först i näst sista kapitlet. Nåja, det var en trevlig lättsmält bok (som jag nog skulle ha tyckt var jättebra om jag varit 18 år).

Ute är det 26˚, ganska fuktig luft, och mest sol. Men Ulf och jag kände säkert 7-8 regnstänk var, när vi var ute tidigare i eftermiddags. Nu är det dags för tidiga kvällspromenaden med mina små...

PS3:

Så här på Djurens dag kan jag förstås inte låta bli att publicera några foton på mina älsklings-hundar (eller hund-älsklingar som jag också skulle kunna säga). Här ligger de i min/vår fåtölj. (Bonnie tittar på Ulf på de översta fotona.)

14-10-05:

Solen tvekade lite i morse, och gömde sig bland molnen.

På vår morgonpromenad hade den ännu inte vågat sig fram.

När vi hade hunnit till El Blanquet så drog Bonnie bestämt åt höger (och slickade sig om munnen). Hon menade att vi bums skulle gå närmaste vägen hem och äta frukost. Jag gjorde som Bonnie ville och följde med hundarna hem, medan Ulf fortsatte morgonpromenaden ensam.

Ulf gick bort till Muchavista-stranden.

Han gick ända fram till huset La Ensenada (där jag bodde min första tid i El Campello), innan han vände. Huset har fått hiss nu! Så bra! Jag minns att det var 72 branta steg upp till 4:e våningen, och jobbigt att släpa på en shoppingkärra full med vattenflaskor. Annars hade jag inga problem att springa upp och ner för trapporna. Men några av mina äldre grannar hade svårigheter, och jag undrade hur länge de skulle kunna bo kvar. Nu, när de har fått hiss, så kommer de att kunna bo kvar så länge de vill. Hiss är bra för alla (även om både själva lägenheterna, och hyran, är lite dyrare i fastigheter med hiss). Tänk er en småbarnsmamma som ska upp till 4:e våningen med en barnvagn med en bebis i, en 3-åring, och dessutom alla matkassarna. Det vore inte lätt utan hiss, även om hon har starka armar och friska ben...

PS:

I Windows 8 poppar det upp en sådan här tablå om jag klickar på "väder". Det är ju kul att se historiken. (Texten är antagligen datoröversatt från engelska.) Regnmängden som väntas i eftermiddag/kväll är 0,2 mm, men det fick jag kolla på den vanliga spanska prognosen. Det är ju ointressant att veta att det är stor risk för regn, om man inte vet hur stora mängder som väntas - för i praktiken är det ju väldigt stor skillnad på 0,2 mm och 20 mm...

I dag en ny marknad öppnas här i El Campello, lite bortom den vanliga marknaden. Den här ska ha öppet både fredagar och söndagar. Själv hade jag uppskattat om de hade skrivit ut öppettiderna (åtminstone ungefärliga) på informationslappen nedan. Nu vet vi ju inte om det är för- eller eftermiddagar, eller kanske hela dagen, eller rent ut av på kvällen - som de har öppet. Förmodligen så går Ulf och jag dit en sväng i dag för att se vad det är för sorts marknad. (Hundarna får inte följa med för Ulf, så dem går jag ut med före.)

PS2:

Hundarna och jag har just kommit tillbaka från vår mitt-på-dagen-promenad. Jag kan konstatera att det är typiskt sola&bada-väder just nu (och 25˚ i havet)...

PS3:

Nu 16:30, när jag skriver de här raderna, så är det definitivt inte något sola&bada-väder längre. Det är paraply-väder...och stranden ligger helt öde. I min regnmätare har det kommit hela 7 mm! Det kom en rejäl åskskur. (Och strömmen gick några minuter.) Men ovädret verkar ha dragit förbi nu. Tur att vi hann hem innan det började!

Ulf och jag gick upp till den nya marknaden först framåt halv tre. (Då började solen gå i moln.) Vi hittade marknaden, men kom för sent. De få som var kvar höll på att packa ihop.

Invigning 5 oktober står det på skylten. Det såg stort och välorganiserat ut, med stor P-plats för alla som vill besöka marknaden. (Det är förstås därför som marknadsplatsen har blivit placerad utanför den egentliga stadsbebyggelsen.) Jag frågade en man om öppettiderna, och han sa att normaltiden är 08:30 - 14:00.

Alldeles ovanför den vanliga marknadsplatsen finns något som nog ska bli en park. Nu har man satt staket runtom, och stängt av gångvägarna. Vi undrar varför?

Det märks att det snart är fiesta (12-15/10 + lite "småfirande" både före och efter). Förberedelserna inför Fiesta de Moros y Cristianos pågår både här vid playan, och uppe i centrala Campello. I år har man valt att bygga borgen framför sporthallen. Det verkar vara en betydligt smartare lösning än i en gatukorsning, som tidigare år.

På Avenida Generalitat nr 6 finns den vackra bilden i kakel (ovan).

Vi passerade den nybyggda vägen ovanför Mercadona (en förlängning av återvändsgatan Benissa, men jag vet inte om hela vägen heter så nu). "Mercadona-huset" syns till höger på det första fotot och till vänster på det andra. (Jag har alltså först vänt kameran norrut, och sedan söderut.)

Vid ett av de äldre husen längs gatan hänger den här vackra hibiskusen ut över muren.

PS4:

Ulf visade mig en artikel i DN som han höll på att läsa. Tidningen skrev om den omdebatterade folkomröstningen om självständighet som Katalonien planerar att genomföra den 9/11, mot centralregeringens (i Madrid) vilja. Där fanns en liten bra faktaruta om Katalonien (och katalanska, som ju valenciano tillhör):

14-10-06:

Det är vackert med soluppgångar!

   

I morse hittade jag Stella i Ulfs säng:

Båda hundarna har legat hos Ulf halva natten. De smög dit i natt när han var uppe på toa. Nu i morse ville Stella ligga kvar och dra sig, medan Bonnie sprang ner till mig.

Vov på er! Ni kan inte ana så vov-mysigt jag hade det i morse. Jag fick ha matte alldeles för mig själv! När vi gick upp tidigt i morse, husse och jag - då låg Stella och matte fortfarande kvar och drog sig. Och då smög jag ner till matte utan att husse och Stella märkte det. Och så sa jag 'uff' till matte. Och då lyfte hon upp mig i sin säng.

Och sen låg vi och kelade en lång stund - bara matte och jag. Och det var så vov-mysigt, så vov-mysigt. Och skönt! Ja, för matte klappade mig på magen. Hon ägnade sig bara åt mig! Det tycker jag om. Ja, för annars är matte alltid överdrivet rättvis, och klappar Stella och mig lika mycket. Men jag tycker gott att hon kan klappa mig mest. Ja, för vi har ju haft varandra längst! Och eftersom jag har större mage än Stella, så behöver min mage fler klappar. Liksom.

Men sen ville matte tyvärr gå upp. Och tyvärr så tvingade hon mig att gå upp också. Annars hade jag gärna legat kvar i mattes säng en lååång stund till.

Fast sen så gick vi ut, och så nosade och kissade och bajsade jag, och sen så gick vi hem, och sen så fick vi mat. Och jag tycker ju väldigt mycket om mat. Så nu mår jag vov-bra. Jag vilar lite nu - och filosoferar över livet och mat och sånt. Ja, vov-vov-voff då!

PS:

Jag har en viss förmåga att komma på idéer om nya saker jag borde göra - ofta innan jag har gjort det som jag redan har planerat att göra. Allt handlar förstås om samma sak egentligen; att få allting här snyggt, prydligt, och framförallt - iordning.

Nu har jag 2 olika idéer. Det fula skåpet till vänster om tvättställs-skåpet, skulle jag kunna flytta. Det ser inte ut att vara fastskruvat i väggen, utan är säkert fastsatt med silikon (som allt annat är, och har varit, här). Med hjälp av bräckjärn, kniv och skrapa så borde jag kunna få loss det. Jag tar för givet att klinkergolvet under skåpet är helt. Man har lagt några nya plattor längst in i badrummet i samband med att man bytte från badkar till duschkar, och samtidigt tog bort bidén. Sen skulle jag tills vidare kunna ställa skåpet där min tvättunna står nu. (Så småningom kanske jag får råd att köpa en grund lådhurts/byrå som passar utrymmet till höger om tvättstället, och då tar jag bort skåpet som är fuktskadat nertill.)

   

Där skåpet står nu skulle jag kunna ställa Stellas stora toalett, och ovanför denna sätta ett sådant energisnålt element som vi har satt i alla andra rum. (Nu står Stellas toalett i gästrummet, och där bör den förstås inte stå.) De mångfärgade små hurtsarna skulle jag kunna ställa bredvid toalettstolen, där Stellas lilla toalett står nu. Det skulle innebära en hel del jobb, men ytan skulle bli bättre utnyttjad efteråt.

Sen skulle jag behöva ytterligare en bokhylla i vardagsrummet, men har inte plats för någon. Men - ovanför min läsfåtölj är det "tomt", och där måste jag ändå sätta upp en liten hylla för att ställa modemet/routern på.

I källaren har jag en Billy-bokhylla utan bakstycke. (Ni minns säkert att jag behövde byta ett bakstycke som Europaspecialisten slog sönder.) Om jag tog dessa gavlar, och sedan köpte 1 meter breda hyllplan (med samma djup som Billy-hyllorna) och monterade dessa fast mellan gavlarna på den översta biten (4 hyllplan) - då skulle jag få hela 4 hyllmeter extra utan att de tog någon onödig plats. Så här ungefär (fast med raka hyllplan förstås, vilket jag inte klarar av att rita med musen):

Vad jag gör nere i duschrummet lägger sig nog inte Ulf i, återstår att se om han kan tänka sig att ha sin bonad i sitt sovrum i stället... (Men jag har ändå inte råd att köpa några hyllplan förrän allra tidigast vid nästa pension.)

PS2:

Jag tittade just på Ikeas webbsida. Jag skulle kunna använda Ekby-Järpen hyllplan i björkfaner. De är 28 x 119 cm och kostar 13,50 € per styck. (Totalkostnaden för en ny hylla skulle alltså bli 54 €, vilket väl får anses vara rimligt. (Gavlar, skruvar och trälim har jag.) Jag skulle förstås få såga lite i hyllplanen (eftersom de bör vara ca 100 cm långa), men jag har en bra fogsvans. Billy-hyllplan är 26 cm djupa, men gavlarna är 28 cm, och eftersom jag inte kommer att sätta på något bakstycke så bör 28 cm's hyllplan bli precis lagom djupa. (De längsta/bredaste Billy-hyllplan som finns att köpa är bara 76 cm, och fåtöljen är 90 cm bred.) Jag hoppas förstås att materialet inuti Ekby-Järpen-hyllplanen går att skruva i, så det inte bara är luft och papp som i benen till Lack-bordet! (Men det lär jag känna på tyngden. Troligen är det spånskiva.)

Lite sugen blir jag på att bums åka till Ikea för att köpa de här hyllplanen (+ tavelramen som jag skulle ha köpt förra gången men som var slut då). Men eftersom jag inte har några pengar så får jag vänta. Dessutom ska Ulf och jag träffa hans vänner Örjan och Anne-Charlotte i kväll, så jag skulle inte hinna heller...

PS3:

Eftersom jag inte kan handla på Ikea på riktigt i dag, så har jag nöjt mig med att skriva en önskelista:

Nu har dörrarna till Billy-hyllorna tydligen bytt namn till Oxberg. (Ulf behöver en dörr till sitt "sprit&bok-skåp".) Att de är slut just nu gör inget för de kommer in redan på torsdag, och jag ska ju ändå inte handla i dag. Just nu har de gott om sådana ramar som jag vill ha. Den turkosa badrumsmattan Toftbo vill jag egentligen ha i den mindre storleken. Det finns i Sverige. Men på den spanska webbsidan finns den bara i andra färger. Vi får se vad som finns i november, när jag förhoppningsvis kan åka till Ikea. Hyllan Järpen har jag önskat i flera år (men ännu inte haft råd till). Den är gjord i riktigt björkträ, och skulle passa utmärkt på väggen ovanför mitt skrivbord.

Lite lustigt, just nu när jag satt här och skrev, så fick jag mejl från Ikea i Murcia. De skrev "Den 9 oktober är allting stängt i Valencia. Vilken tur att Ikea ligger i Murcia. Vi har öppet." (Det är Valenciadagen, Dia de la Comunidad Valencia, på torsdag.) Men jag får ändå vänta till november...

Och så blev det just bestämt att vi ska träffa Örjan och Anne-Charlotte i morgon kväll i stället (eftersom restaurangen där vi ska ses har stängt i dag).

14-10-07:

Nej, jag kan ju inte lägga in foto av soluppgången varje morgon, för då tröttnar ni. Men färgerna är lite annorlunda i dag (mer rosa, mindre orangea)... Själv tycker jag att det är lika vackert varje morgon, men på somrarna missar jag ofta soluppgången (eftersom jag sällan går upp så tidigt). Så här års går solen upp strax före vår morgonpromenad (8:02 i dag), vilket förstås är perfekt.

El Campello har börjat förbereda stranden inför fiestan. I morse höll man på med att lägga trätrallar längs muren.

I går kväll satt Ulf och jag och dräglade lite över fotona på den här 165 m² stora lägenheten i första linjen (i huset där restaurang Riccardo ligger): http://objektutland.fastighetsbyran.se/Objekt/?ObjektID=1201331 (Klicka på Alla bilder.) Den har väldigt tjusig utsikt från balkongerna! MEN; den är dyr (425'000 €!), den har trappa invändigt precis som vår, och huset saknar hiss... Jag skulle inte gärna köpa en lägenhet i ett hus utan hiss (eftersom jag vill kunna bo kvar när jag blir gammal och skröplig). Men Ulf skulle mycket väl kunna tänka sig att byta sitt nuvarande sovrum mot det högst upp med fri havsutsikt (det som benämns kontor/sovrum 4)...

PS:

I dag unnade jag mig att gå en timme i vattenbrynet. Det var SÅ skönt! Det är 28˚ i luften, 25˚ i havet, och solen skiner från en klarblå himmel. Jag borde förstås gå ner och bada, åtminstone några gånger i veckan. (Jag har varken solat eller badat en enda gång sedan jag kom tillbaka från mitt Sverige-besök.) Jag har känt mig lite stressad på sistone, och då har jag svårt att koppla av och göra sådant - fast jag vet att jag mår så bra av det.

Jag tog min gamla kamera med mig. (Det går inte längre att använda zoomen, och det blir en mörk fläck snett upp till höger på alla foton. Men jag vågar inte riskera att det skvätter vatten på den nya.) Några foton blev det ändå, som detta på de iordninglagda trätrallarna:

De 3 fotona nedan är tänkta som en panoramabild (tillsammans), fast så kan jag inte lägga in dem här. Jag stod på piren längst söderut när jag tog dem.

Den här piren, från vilken man ser hundbadet om man vänder sig åt andra hållet.

Just i dag låg hundbadet (som tyvärr har mycket stenigare strand) öde.

Oktober är en väldigt skön månad här. Det är fortfarande sommarvarmt både i luften och i vattnet - men alla turisterna har åkt hem. Så här på en vardag är det ganska glest med folk på stranden, och det tycker jag är skönt. Det känns ännu mer avkopplande när man slipper trängas. Jag kan gå i mina egna funderingar, och njuta av att bara vara...

Ända inne vid strandkanten såg jag stim med små silvergrå fiskar:

Fotona nedan tog jag på väg hem igen.

Det sista tog jag nästan rakt nedanför vårt hus, och då vände jag kameran söderut (på de andra norrut).

Visst ser det härligt ut! Det var det! Jag lyckades inte locka med Ulf den här gången heller, för han tycker inte om att få sand mellan tårna. Själv tycker jag mycket om att gå i mjuk sand och i ljummet vatten! Och mina fötter uppskattar det också... (Synd att hundarna inte får följa med. De hade säkert velat.)

14-10-08:

I går kväll träffade vi Örjan och Anne-Charlotte på en trevlig restaurang vid Muchavista-stranden (precis vid gränsen mellan El Campello och Playa San Juan). Vi åt god mat, och satt länge och pratade och hade trevligt! Det var en lyckad kväll. Ulf tog några foton. Örjan ser förvånad ut, för han var inte alls beredd, och själv hade jag mat i munnen så jag kunde inte le naturligt.

Men Anne-Charlotte blev jättebra:

Ulf kom inte med på ett enda foto, för jag hade glömt kameran hemma. Vi satt och beundrade månen och glittret i havet en stund. Då upptäckte vi plötsligt en måne till (en exakt kopia, där man tydligt kunde se alla kratrar) - på himlen på andra sidan restaurangen! Det var förstås en reflektion i de dubbla glasen, men det såg så verkligt ut att vi alla blev fascinerade. Ulf tog ett par foton även av dessa båda månar, men den "på andra sidan" ser tyvärr inte det minsta lilla verklig ut på fotot nedan.

Vi har bestämt träff med Örjan och Anne-Charlotte på fredag igen. Då ska vi åka till Guadalest tillsammans.

Vov-vov på er! Jag skulle ha blivit en sån där hus-påhittare. Vad sa du att det heter, matte? Jaha. En sån där arkitekt. För ni kan inte ana så vov-bra jag är på att hitta på hus. I går när vi hade lagt oss, Stella och jag, och väntade på att matte skulle borsta tänderna. Då byggde jag det här vov-fina huset av mattes lakan:

Vov alltså! Det var nog det finaste hus som jag har byggt nån gång! Visst har jag anlag för att bli en sån där arki... alltså en sån där hus-påhittare. Visst! Tyvärr förstörde matte mitt fina hus när hon kom och la sig. Hon tycker liksom mera om när lakanet ligger slätt. Matte har precis lika dålig fantasi som Stella. Båda två bara lägger sig... 

Nu ska jag ligga i fåtöljen en stund, och fundera ut hurdant hus jag ska bygga nästa gång. Det är vov-roligt att vara en sån där hus-påhittare. Om jag inte redan hade jobbat som vakt-hund och sällskaps-hund, då kunde jag ha jobbat som hus-påhittare. Visst! Ja, vov och voff då!

PS:

Anne-Charlotte skickade ett foto (som Örjan tog i går) på henne och mig:

Och Örjan skickade ett foto på Ulf och mig:

14-10-09:

I dag är det Dia de la Comunidad Valenciana (Valencia-regionens-dag).

Jag har inte tänkt fira dagen personligen, men valencianarna gör det - och det är lokal helgdag.

I går var månen så stor och vacker. (Det var fullmåne.) Först fotograferade jag den från balkongen, och senare från El Paseo.

 

Vov-voff! Det är svårt att vara hus-påhittare. I går lyckades jag inte bygga riktigt lika vov-fint som i förrgår. Det är faktiskt vov-svårt att bygga hus av lakan. Men det blev ändå väldigt mysigt, tycker jag. Så här såg huset ut innan matte förstörde det.

På morgonpromenaden såg jag att kommunen har satt upp olika typer av skyltar inför den kommande fiestan, dels reklam och dels skjutvarningar.

Arcabuceria betyder inte arkebusering som man kan förledas att tro. Arcabuz betyder hakebössa, och arcabucero hakeböss-skytt. En hakebössa ser ut så här:

   

Hakebössa är benämning på de eldhandvapen och mindre kanoner, som var i bruk från 1300-talet fram till 1500-talet. Namnet kommer av att pipan satt i lodrätt stock-hake, avsedd att placeras framför en stock eller annat för att ta upp rekylen. Hakarna indelades efter storlek i dubbelhakar, enkelhakar och halvhakar. Det var i första hand enkelhakarna som kallades hakebössor. Vikten låg i allmänhet på mellan 4 och 65 kilo. I princip var de första modellerna kanoner i miniatyr, vilka senare blev alltmer långsmala, försågs med kolv, och med tiden övergick i det som kom att kallas muskedunder och musköter. Hakebössan uppfanns troligen någon gång under senare delen 1300-talet, men det var först under mitten av 1400-talet de började användas mer allmänt i krig. Från början användes hakebössorna minst lika mycket för smällarnas avskräckande effekt, som för den verkan de hade (klumpiga och omständliga att ladda som de var).

Vill ni se många hakebössor i bruk så ska ni sätta er på muren vid havet, alldeles nedanför vårt hus, ca 06:45 på söndag morgon. Men glöm inte att stoppa bomull i öronen!

PS:

I eftermiddags, mellan mitt-på-dagen-promenaden och tidiga kvällspromenaden med hundarna, så gick jag en promenad alldeles för mig själv. Jag stoppade den gamla kameran i bakfickan på shortsen, och knäppte några foton längs vägen. Så här gick jag (längs den gröna linjen, med start hemma vid "stjärnan"):

Fotona är bara tagna "rakt-upp-och-ner"...

De runda kupolerna på "Mercadonahuset" (som egentligen heter Morasol), känner ni kanske igen (även om jag tog fotot ovanifrån)?

I det vita huset nedan, hyrde vi lägenhet vintern 2009. I lägenheten bredvid bor (och bodde) Alicia.

Nedan ser ni höghuset Torre Campello från baksidan (C/ San Pedro).

Jag minns inte om jag har visat er hur vår garageinfart från C/ San Pedro ser ut, men i så fall var det länge sen. Här nedan ser ni garageporten.

Och som avslutning ett foto på stranden, den biten som ligger allra närmast oss (vid El Blanquet).

Har ni tänkt på att jag på sistone har börjat lägga in en del foton i större format (både till storleken här på webbsidan, men också med fler megapixlar)? Som fotot ovan. Är det bra eller dåligt? Funkar det bra i era webbläsare? Räcker er "internet-hastighet" till för flera stora bilder? Feedback önskas...

14-10-10:

Glömde fråga i går: Funkar stora bilder överhuvudtaget om ni tittar via en smartphone?

I dag ska vi åka till Guadalest tillsammans med Örjan och Anne-Charlotte. Där ska det vara 24˚ och enstaka moln. Det låter bra. Hundarna har sett att jag har lagt fram deras selar och vattenflaska i hallen, så de är redan ivriga. De tycker mycket om att få följa med! Och jag tycker förstås om att ha dem med. Jag har ju skaffat hundar för att jag trivs i deras sällskap!

PS:

Vi har haft det väldigt trevligt i Guadalest, och vi har alla tagit många foton. Men eftersom jag är mycket trött nu, så får ni vänta både på berättelsen och fotona till i morgon.

14-10-11:

Nu ska ni få se 33 foton från i går. Jag skriver inte en massa text, för jag har migrän i dag och behöver ta det lugnt. Jag har berättat om Guadalest tidigare, och ni vet vilka som var med i går. Fast vov! Jag, Bonnie, tänker skriva och berätta.

Vov och voff! I går åkte vi bil, matte och husse och husses kompisar och Stella och jag. Vi åkte långt bort, och högt upp i bergen. Till det där vov-bra utsiktsstället åkte vi. Där finns faktiskt en massa utsikt. Fast man ser mest berg.

Stella och jag stod högt uppe, och tittade en lång stund. Vi är vov-modiga som vågar stå så högt upp. Visst!

 

Husses kompisar ville titta på utsikten allra högst uppifrån toppen. Och dit får inte hundar följa med. Vov-dumt alltså! Men matte och husse och Stella och jag, vi satt på bänken vid torget och vilade tills dom andra hade tittat färdigt. Det var vov-intressant att sitta på bänken och titta. Det var många människor, och många hundar, som gick förbi. En stor hund skällde jag och Stella på, fast annars så tittade vi bara. Och nosade i luften förstås.

Och sen så visade husses kompisar oss dom här 2 fotona. Så då fick vi ändå se utsikten allra högst uppifrån.

Men det bästa av allt. Det var att vi gick på restaurang sen. Stella och jag fick sitta i mattes knä. Och vi fick smaka av mattes mat. Smask och drägel så gott det var. Fast vi fick bara lite, lite. Men allt smakar liksom bättre när man är på restaurang. Husse blev sur på matte när hon lät oss smaka på sin mat. Fast själv tycker jag gott att vi kunde ha fått smaka mycket mer, och helst av husses mat också.

MEN! Rätt som det var så kom det en katt och satte sig nära oss. En stor och ful och svart katt. Jag skällde förstås ut den rejält. Och Stella skällde också, så mycket hon kunde. Men katten satt ändå kvar. Och dessutom var husse och matte vov-orättvisa. Ja, för dom sa åt oss att vara tysta. Det är verkligen inte vårt fel att katter inte har nåt förstånd. Katter ska hålla sig på respektfullt avstånd från hundar. Ja, det tycker jag i alla fall. Och nästan alla mina hundkompisar håller med mig. Så det så! Ja, vov-vov-voff på er då!

PS:

Spanjorerna förbereder sig, och övar, inför årets stora fiesta. Tidigt i morse så krattade man stranden, och hägnade in de områden där kanonerna ska stå. Lite senare så bogserade man in flytbryggan till stranden. Den som hjältarna ska kunna landstiga på när de kommer seglande i soluppgången. (Jag tror att det är både kristna och morer som kommer seglande, för att bistå dem som redan strider på stranden. Kungarna brukar komma ridande i slutskedet.)

Vi ser den blivande krigsskådeplatsen ganska bra från vår balkong, fast lite på håll, och inte det som händer längst ut åt sidorna. Nu i kväll tränar de unga männen sig att slåss...

Det är ett stort skådespel! Jag har funderat lite på att sitta på muren och fotografera i år, men om jag fortfarande har migrän i morgon så står jag nog över. Hundarna tycker bäst om ifall jag håller mig nära dem när det smäller som värst. Tyvärr har spanjorerna provskjutit lite redan i kväll. Ni vet PANG och BOM! Hundarna har hoppat högt, och vill helst gå åt andra hållet om vi är ute, men de är inte skräckslagna. (Jag förklarar förstås att det bara är spanjorerna...)

Jag såg någonting tråkigt i dag. Ser ni vad jag ser på fotona nedan?

Bladlöss! På min nya fina bägarranka! Häromdagen såg jag inget, men bladlöss kan föröka sig väldigt snabbt. Nu har jag besprutat den, och ställt den i en hörna för sig själv. Måtte den klara sig! Den är ju så vacker.

I förmiddags ställde jag upp den lilla blå "fjärils-väskan" på byrån i hallen. Jag kom på att jag kan lägga min nyckelknippa, de solglasögon jag använder för stunden, och min gamla kamera i den. Det ser prydligare ut än om detta ligger löst på byrån. Samtidigt bytte jag minibyrå - från den med 6 lådor till den likadana med 4 lådor (det skulle ha blivit för trångt annars). Så nu ser det ut så här:

De andra sakerna stod tidigare på hyllan i mitt rum, och där får den lilla 6-lådiga byrån stå nu. Någon dag (förhoppningsvis inom överskådlig framtid) ska jag ställa allt iordning som nu står huller om buller på hyllan ovanför min säng. Jag har också en del andra "huller-om-buller-områden" som jag borde ta itu med. Men inte nu. Nu är det ju fiesta i dagarna fyra... Jag ska kanske påpeka att i morgon, den 12 oktober, är det inte bara fiesta - utan även Spaniens nationaldag.

Om jag inte ska ner och sätta mig på muren senast 06:45 i morgon (och i så fall ha gått ut med hundarna dessförinnan), så tänker jag sova med öronproppar i natt (och förmodligen med båda hundarna i sängen). Det beror på hur jag mår i kväll vid läggdags.

14-10-12:

PANG!    PANG!    BOM!

Öronpropparna fungerade över förväntan. Jag vaknade inte förrän 07:06 av att Stella skällde. Då lyfte jag upp hundarna i sängen, och plockade ut öronpropparna. Det hördes mycket PANG och PANG-PANG och BOM! Jag räknade till 1-3 pang i sekunden (vilket håller på oavbrutet mellan kl 07 och 08:30). Bonnie är ganska trygg, bara hon är på betryggande avstånd från oväsendet. Stella är bara trygg om hon får vara nära (annars skäller hon). Nu har jag migrän även i dag, så det hade inte varit så lämpligt för mig att gå ner till skådeplatsen. Men jag inser att jag inte skulle ha kunnat heller. Om jag hade lämnat hundarna ensamma så hade Stella skällt hela tiden - och stört grannarna (vilket jag inte vill riskera). Bara om hon får sitta i knäet på någon hon känner så är hon lugn och tyst. Så om jag ska kunna fotografera nästa år, så måste jag ha någon som kan ta hand om Stella under tiden.

Ulf tog ett par foton från balkongen, sedan gick han ut på sin morgonpromenad. Han skulle gå Aldi-rundan i dag (för att komma bort från folksamlingarna). När han kommer hem igen så ska jag be att få titta på hans foton. Några får ni säkert se här.

När allt var praktiskt taget över så lyckades jag själv ta fotona nedan från balkongen, men sen skällde Stella så jag fick gå in igen. 

På fotot ovan ser ni den ena av hästarna (den svarta). Det måste vara oerhört skottåliga hästar som klarar av att behålla lugnet under rådande omständigheter. Det är inte alls detsamma att se skådespelet så här från balkongen. Det blir en helt annan stämning, och upplevelse, om man befinner sig "nästan mitt i skådespelet".

Nu kom Ulf hem. Så nu ger det sig om han har några fina foton i kameran.

Jodå, ni ska få se några från stridigheterna på stranden, och några som Ulf tog i början och slutet av sin promenad (dels uppe vid tornet, och dels på stranden "efteråt").

Här kommer festligheterna att fortsätta, framförallt i dag och den 15:e, men även dagarna emellan. Om min migrän håller sig på rimlig nivå så tar jag nog hundarna med ut på en liten fotograferings-promenad framåt dagen. Det brukar vara "medeltids-marknad" uppe vid kulturhuset (men kanske den inte öppnar förrän i kväll, den brukar ha siestastängt).

PS:

Nu har hundarna och jag besökt medeltidsmarknaden. De flesta (men inte alla) hade öppet när vi kom dit klockan 12. Kanske stänger de inte för siesta just i dag, kanske har några bara öppet på kvällen. Spanska öppettider brukar vara ganska flexibla (även då det står en skylt som anger öppettiderna).

Vov på er! Ser ni så vov-glada Stella och jag ser ut på dom 2 fotona här nedanför? Det var när vi hade gått förbi veterinärens hus, och var alldeles säkra på att vi inte skulle gå dit. 

 

Vi gick till marknaden i stället, matte och Stella och jag. Där var det många små affärer, ganska många människor, men bara några hundar. Och inte en endaste riktigt vov-snygg hund-kille. Tyärr.

En del människor var väldigt konstiga.

Men dom flesta var vanliga. Precis som matte så tittade dom på alla sakerna i dom små affärerna.

Men matte och jag vi har lite olika intressen. Hon missar ofta det väsentliga här i livet. Som spännande dofter till exempel. Jag hittade en vov-spännande doft, som verkligen var intressant. Och tänk! Matte luktade inte ens på den. Ja, hon får skylla sig själv.

När jag hade nosat klart så gick vi hem. Vov-vov-voff!

Själv köpte jag, av ren nyfikenhet, 2 sorters turkiska kakor (1 av varje). Det fanns många sorter att välja på, och jag har ingen aning om vilka jag borde ha valt. Jag valde 2 som såg väldigt olika ut. Jag har nu smakat en hörna av varje av de jag köpte, och de var faktiskt inte så dumma. Jag tror att de har mer riktiga råvaror - som mald mandel, honung och torkad frukt i sina kakor. (Spanjorerna tycks bara använda socker och vitt mjöl i sina, och de är verkligen inte goda.) De här turkiska kakorna var lika söta som andra kakor, men saftigare på något sätt, och den vänstra (se nedan) var riktigt god. Kakor är annars ingenting som jag äter normalt. (Och tur är väl det, så lätt som jag har för att bli tjock...)

Nu när jag skulle överföra ovanstående rader och foton till webben - så gick det inte. Jag kunde inte ansluta min dator till internet. (Det stod något om problem med wifi-anslutning, men det funkar på Ulfs dator.) Felsökning hjälpte inte. Jag startade om datorn. Den startade inte om normalt. Felet återstår - jag kan inte ansluta till internet. Just nu så säkerhetskopierar jag (för säkerhets skull) alla dokument och foton. Sen ska jag stänga av och starta om datorn. Om jag inte lyckas - så kommer ni inte att kunna läsa de här raderna... OBS! Detta är den nya datorn... Efter ytterligare en omstart så upptäckte datorn att wifi-kortet var inaktivetat, vilket nu har reparerats... Och hela detta PS är härmed överfört...

PS2:

Jag har en massa (=20) "text-magneter" på kylskåpet (fast Det kommer-lappen är Ulfs):

Egentligen är det snyggare att inte ha några alls, men jag tycker själv att det är roligt att då och då titta på/läsa texten på mina. Den nedan är min nyaste, så den har jag inte visat tidigare, Jag tycker att texten är tänkvärd! På svenska finns citatet: Rätt levt (levat) är livet långt nog.

14-10-13:

Förresten är det här min favoritmagnet:

I dag pangade spanjorerna bara 80 minuter, nu på morgonen. Migränen är inne på 3:e dygnet, och bör alltså vara borta till i morgon. Jag har frusit i natt! Det var bara knappt 18˚ som kallast. Nu får jag börja sova med stängd balkongdörr, eller så får jag stoppa ett täcke i påslakanet. I morse offrade dock Bonnie och Stella sig, och kröp ner i sängen och värmde mig.

Min son Johan har lagt upp ett nytt profilfoto på Facebook, fick jag tips om. (Jag är ju inte själv med i Facebook, så jag kan aldrig se vad som händer där.) Han blir bara snyggare och snyggare, min son. Här ser han ut som en riktig "svärmorsdröm":

Jag är väldigt glad för, och stolt över, mina 3 barn! Det är inte alla förunnat att kunna få barn. Jag är så oerhört glad för att jag hade lyckan att få tre! Livet skulle vara väldigt mycket tommare och innehållslösare och tråkigare utan dem.

Mamma Linda & Jenni & Johan!

PS:

Häromkvällen berättade Josefina att hon och hennes son José María hade varit vid en så underbart vacker strand, Cala Fustera. Jag visste inte var den låg, men hon sa att hon skulle be sin son skicka foton. I dag kom fotona. Cala Fustera (även kallat Cala Pinet p g a alla pinjeträden) ligger 60 km norr om El Campello. Kanske jag/vi borde göra en utfärd dit någon gång? Josefina var alldeles lyrisk, och sa att vattnet var kristallklart. (Hon hade badat där.) Enligt ortens turistkontor (om jag förstår den spanska texten rätt): "En naturlig sandstrand där havsbotten är bevuxen med stora bestånd av sjögräset Posedonia. I närheten finns en 10 meter hög grotta som heter Cova de la Fustera, varifrån man har en magnifik utsikt över Benissa-kusten samt den 332 meter höga klippan Peñón de Ifach (vid Calpe)."

Sonen skickade också (på Josefinas uppmaning) foton av sig själv när han står på sin SUP (= Stand Up Paddling/Paddleboard). Det första fotot vet jag inte var det är taget, men på nästa känner jag igen fyren i El Campello.

Bättre än nedan kunde jag inte förstora upp sonen. Det är annars en mycket stilig ung man. Han berättade att hans SUP är uppblåsbar. Ja det ser härligt ut, men jag tror inte att jag har tillräckligt bra balans och benstyrka för att klara av att färdas på en sådan. Jag får nog hålla mig till kanoter, kajaker och roddbåtar. 

14-10-14:

I dag regnar det. Det har visserligen inte kommit så många droppar, men det ser grått och trist ut. Bonnie och Stella blev blöta om tassar, ben och magar, när vi gick vår morgonpromenad. Och det var bara 16˚ ute!

Det grå vädret stämmer bra överens med min sinnesstämning. Jag känner det just nu som om jag inte riktigt duger som jag är, inte riktigt räcker till. Jag gör inte allt det där som jag tycker att jag borde göra. Och jag upplever det som om min man ofta säger att han tycker att jag; gör, tycker och tänker fel. Och själv är jag besviken på mig för att jag äter för mycket. Jag äter för mycket när jag inte mår riktigt bra psykiskt (som en tröst), och sen blir jag ännu mer nedstämd för att jag har blivit tjock dessutom. Det blir en ond cirkel. Jag har inte vägt mig på ett tag, men jag ser ju i spegeln, och känner på kläderna, att jag har gått upp ytterligare 1-2 kilo nu. Jag måste förstås ta tag i problemet. Jag har ingen chans att komma i mina långbyxor annars. Och nu går det mot kallare tider även här... Fast migränen är borta = något positivt.

Spanjorerna pangade lite i morse också, men nu uppe i centrala Campello. Det verkar som om hundarna delvis har vant sig, för i dag reagerade de inte alls.

PS:

I min regnmätare har det bara kommit 2 mm, men troligen har det regnat mer - för det blåste så det regnade diagonalt. Nu (16:20) börjar det klarna upp.

Apropå vädret så börjar reklamen för det nya höstmodet droppa in:

Men Bonnie och Stella får nöja sig med att gå klädda i förrfjolårets varianter...

14-10-15:

I dag är det lokal helgdag här; Santa Teresa de Jesús. Klockan 20 i kväll börjar den stora paraden. Vi får väl se om vi går dit. Nu på dagen ska vi besöka Horst.

Jag har migrän i dag (en ny), men som omväxling sitter den över höger öga (inte vänster som den brukar)... (Omväxling förnöjer?) Migränen började innan jag vägde mig så jag vet inte vad som har löst ut den. Jo, jag vägde mig - och läget är värre än det har varit på år och dag! Jag vägde 53,5 kg och innehöll 27,9% fett! Illa, illa och ännu värre! Jag måste bryta den onda cirkeln så att jag kommer in i sundare matvanor igen. Jag kan inte fortsätta så här. Jag måste försöka uppbåda psykisk energi nog för att sluta överdosera snabba kolhydrater. Jag vet ju att det är de 3 första dagarna som är svåra, sen brukar det gå lättare. Om några dagar kanske? När migränen har gått över?

Det ska bli kul att träffa Horst, och solen skiner från en nästan helt klarblå himmel (22˚), så allt är inte elände. (Och migränen är förhållandevis lindrig.)

PS:

Nu har vi varit hos Horst. Det var som vanligt väldigt trevligt! Jag skulle tycka om att ha ett sådant hus, och en sådan trädgård, som Horst har. Enda nackdelen är att det ligger en mil från El Campello och havet. Men han kan i alla fall se havet på håll! Bättre än inget.

Horst plockade ett granatäpple från ett av sina träd, och visade oss hur man enklast gör för att äta det. Han skar frukten i 2 halvor och så bankade han med en träklubba mot skalet, varvid alla kärnorna snällt landade i skålen. Granatäpplen är supernyttiga, och goda - men lite svårätna... Nu ska jag prova "bank-metoden" nästa gång. (Jag har brukat skära dem i klyftor.)

Horst är 78 år nu, men som synes, pigg för sin ålder.

Vov-vov-vov-voff! Vi har varit och hälsat på hemma hos Horst i dag. Och vov så roligt vi hade! Horst har en vov-stor trädgård som vi får springa omkring i.

Vilken frihetskänsla, alltså!

Och det finns vov-mycket intressant att lukta på! Jag visade Stella dom bästa luktställena.

Och så visade jag Stella dom bästa kiss-ställena.

Och då kissade Stella ovanpå mitt kiss.

Och tänk, nu har jag äntligen lyckats lära Stella att stå på händerna när hon kissar.

Ja, se själva:

För att ni lättare ska kunna se, så har jag skrivit F vid frambenen, och B vid bakbenen. Fotot är taget rakt bakifrån, och det skulle ha synts tydligare från sidan att hon lyfter bakbenen uppåt-utåt. (Men jag hann förstås bara ta 1 foto.)

Horst tycker mycket om hundar. Jag fick sitta i hans knä en lång stund, och han klappade mig hela tiden. Det var vov-mysigt! Efter en stund så la jag mig ner, och nästan somnade.

Det var bara en enda sak som var dum. Ja, att matte kom och tog mig. Precis när jag stod och smaskade i mig en massa vov-goda kanin-lortar. Jag hade velat äta många fler, men det fick jag inte för matte.

Precis vid ovankanten av mitt huvud (på fotot nedan) så kan ni skymta havet = bukten vid Alicante. El Campello kan Horst inte se, för bergen ligger emellan.

Som på fotona ovan ser jag alltså ut, nu när det känns som om min kropp börjar anta flodhäst-liknande proportioner. (Just de här shortsen är ganska figurvänliga, så verkligheten är ännu värre.) Nu har jag några "före-foton". Det ger sig så småningom ifall det blir några "efter-foton". (Jag bara måste komma igång med en ny bantning innan det blir ännu värre... Jag känner mig smått desperat!)

De här lila blommorna, med grönlila blad, växte i en kruka hos Horst. Jag vet inte vad sorten heter, men tror att det är en sort som vi har som krukväxt i Sverige. Men jag har inte sett den blomma tidigare.

Själv plockade jag några rosépeppar-frön från ett av Horsts många träd. Jag ska så några av fröna i krukor. Jag sådde ett rosépeppar-träd för ett par år sedan, och det blev en dryg halvmeter högt. Men det dog en sommar när jag hade växtpassning...

Ulf hade tagit några foton på soluppgången i morse. Här får ni se ett:

PS2:

Tips om hur man på ett enkelt sätt skalar en vitlök: https://www.youtube.com/watch?v=p0Bnl0zB8kU

14-10-16:

Jag var för trött (mentalt) för att gå och titta på paraden i går (och så hade jag ju migrän). Men jag hörde av en väninna att paraden hade varit väldigt fin. Nästa år borde jag gå och titta, för nu är det några år sen senast. (Fast det är roligast att titta, om man gör det tillsammans med någon annan.) Klockan 22 "pangade" spanjorerna för sista gången den här fiestan. Allt smällandet kommer varken jag eller hundarna att sakna.

I dag skiner solen, himlen är blå, det är (just nu) 27˚ i luften och 24˚ i havet. Och migränen är ganska lindrig. Jag unnande mig att gå en timmes promenad längs vattenbrynet. Mina fötter tycker mycket om att gå i mjuk sand och ljummet vatten - men framförallt känns det bra för själen. Jag känner mig lite nedstämd även i dag, men det ska väl gå över. Jag har andra omgången tvätt på gång i tvättmaskinen, det är ju bra torkväder i dag.

14-10-17:

Jag gick upp till den nya marknaden i förmiddags. Den här marknaden (som alltså kommer att hållas på fredags- och söndags-förmiddagar) har en privat arrangör. Den vanliga som hålls på onsdags-förmiddagar står kommunen bakom. Nu ger det sig om det verkligen kan löna sig med marknad 3 dagar i veckan i en så pass liten ort som El Campello. Som jag uppfattade det så är det ungefär 70% samma "marknads-knallar" på de olika marknaderna. De flesta, men inte alla, kände jag igen. Och någon av de vanliga saknades säkert, men jag har förstås inte koll på alla.

På den nya marknaden är det gott om plats, och allt är välordnat. Asfalten har tydliga markeringar där stånd respektive bilar får stå.

Eftersom det är så trångt på den vanliga marknaden, så känns det skönt med de stora ytorna - fast samtidigt ser det nästan lite ödsligt ut. Nedan ser ni några av stånden. (Fotona, som jag tog med gamla kameran, blev inte så bra - så jag väljer att bara lägga in små bilder.)

Ni ser i alla fall att utbudet är varierande, att det säljs betydligt fler sorters oliver än i Sverige, och att läderskor och läderstövlar bara kostar 24 €... Själv köpte jag en rosablommande Flamingoblomma (Anthúrium), samt 2 förpackningar hundbajspåsar. (Summa 7 €, pensionen kom i dag, annars hade jag inte kunnat köpa något...)

Och innan jag glömmer det: Den lila växten hos Horst är förstås en variant av Vandrande jude (Tradescántia).

På hemvägen tog jag foton på ett par av villorna jag passerade. Åh, vad jag önskar att jag hade ett litet hus med en alldeles egen liten trädgård! Det är särskilt trädgården jag traktar efter. Fast om jag ska bo alldeles vid havet så kommer jag aldrig någonsin att få råd till ett hus. Just nu finns det bara ett enda till salu i 1:a linjen, och det har varit till salu i många år. Jag tror inte att 600'000 € skulle räcka för att köpa det (även om det är ett renoveringsobjekt, och tomten är väldigt liten). Annars skulle jag väldigt gärna ha en trädgård att sköta om, och njuta av. De flesta människor mår bra av trädgårdsarbete. Hundarna hade också uppskattat att ha en egen trädgård att springa lösa i! (Fast Ulf föredrar att bo högt upp - och i lägenhet.)

Så här effektfull såg himlen ut där flygplanen hade korsat varandras banor. (Det röda huset nedan t h är polishuset.)

Häromdagen skickade Linda mig följande Zitz-seriestripp, som belyser många mäns (o)förmåga att lyssna på vad kvinnor egentligen säger...

Du man som läser det här är naturligtvis superbra på att lyssna, och väldigt inkännande, och kan läsa mellan raderna. Men alla män (och för all del även vissa kvinnor) har inte den förmågan. När det gäller min man så selekterar han medvetet. Det påstår han i alla fall. Om jag pratar om något som intresserar honom (ytterst sällan), då lyssnar han och minns efteråt vad jag har sagt. Annars (för det mesta, när jag talar om sånt som intresserar mig) hör han inte på, och minns ingenting alls efteråt. Så ibland får jag berätta mer än en gång - de gånger jag tycker att det är viktigt att han faktiskt tar del av det jag berättar. Jag försöker lyssna på det som han säger. Det är bara när han börjar med en ingående utläggning av bussarnas serienummer som jag inte uppfattar precis alla detaljer. Alltså minns jag inte riktigt om buss "linje 21" körde med vagn 583 i morse, eller om det var något annat nummer. Själv tittar jag hellre på annat än bussar (företrädesvis hundar och blommor)... Vi har ju alla olika intressen!

PS:

Ulf sa att jag mindes rätt - det var vagn 583. Tänk att jag lyckades belasta min hjärna med denna i mitt tycke onödiga kunskap...

Lyssnar jag mer på min man än han på mig tro? Det vore ojämlikt!

PS2:

När Stella ligger ensam i läs-fåtöljen så ser man att det skulle få plats ganska många chihuahuor till där.

Och när jag nyss satt där och läste, men Bonnie och Stella i knäet, så konstaterade jag att åtminstone 2 till lätt skulle få plats... Jo, jag skulle väldigt gärna vilja ha ytterligare en liten chihuahua-flicka!

14-10-18:

I dag har vi härligt väder - och min migrän är borta. Jag hittade en genomgång om vad som bäst skyddar en delad avocado från att bli brun. Att man ska ha kvar kärnan i halvan man sparar, och lägga avocadon i kylen i en burk med tätt lock, det visste jag redan. Men jag visste inte att man ska lägga avocadon ovanpå några stora bitar rå lök (gul eller röd). Men det skyddar tydligen bäst mot oxidation. (Näst bästa metoden var att pensla avocadon med citron, men då tog den smak.) Vill ni se hela testet på film så klicka här: http://www.youtube.com/watch?v=ILpWk8A3UQQ (4 min).

Min f d svärmor Gulli brukade förresten servera knäckebröd med en röra av mosad avocado och finhackad gul lök ovanpå (som entrérätt). Jag vet inte om hon tillsatte något mer, men det var jättegott!

PS:

Jag tittade in på Ikeas webbsida för en stund sedan för att kolla några priser. Då upptäckte jag att det inte finns några björk-träfaner-dörrar till Billy-hyllorna längre! I våras hette dörrarna Billy Olsbo och nu i höst Billy Oxberg. Men de enda dörrar som finns på webben nu (både i Sverige och Spanien) är i metall och glas (Billy Morliden). Jag behöver ju en låg dörr till. Och så vill jag på sikt köpa 3 små vitrindörrar till vägghyllan jag köpte härförleden + att jag gärna vill ha 1 - 3 höga vitrindörrar att sätta på 1 - 2 bokhyllor som jag redan har. Tänk om jag inte kan komplettera nu längre? Måtte inte Ikea ha slutat helt med faner-dörrar!

För många år sedan hade jag Billy-hyllor i furu. De var 60 cm och 90 cm breda. Jag fattades en överhylla. Plötsligt gick det inte att få tag i någon. Sen bytte Ikea till björkhyllor med bredderna 40 cm och 80 cm. Jag gav bort mina gamla bokhyllor (jag hade bara 4) och "började om", d v s köpte nya i björk. Men jag har definitivt inte råd att börja på någon ny serie nu. Jag vill kunna komplettera mina nuvarande Billy-hyllor. Jag fattas en 80 cm bred överhylla också (jag har ingen på hyllan under AC'n). Jag har några få Billy-hyllor i Hässelby (se nedan), men jag hade inte tänkt släpa ner dem hit - och någon vitrindörr har jag inte där. Om jag hade bott i Sverige så hade jag säkerligen kunnat köpa begagnade Billy-delar via Blocket (eller Billy and Friends?), men knappast här i Spanien. Begagnat duger lika bra för min del, bara möbeln är i gott skick. (Men jag har förstås inte råd med någon transport från Sverige...)

Jag har skrivit till Ikea i Sverige och frågat (via ett webbformulär), och jag fick ett automatiskt svars-mejl som sa att jag beräknas erhålla ett svar inom 7 arbetsdagar. Måtte de nu svara att det bara är tillfälligt som dörrarna har försvunnit, för annars vet jag inte hur jag ska göra...

14-10-19:

Även i dag har vi soligt och fint sommarväder (luft 28˚, hav 25˚). I förmiddags passade jag på att gå fram och tillbaka längs stranden mellan hamnen och Rio Seco. Det är alltid så skönt. Precis när jag gick förbi så var det dags för start i en "hastighets-tävling" på SUP (Stand Up Paddlingboard), så jag stannade till och tittade en liten stund. Ett 30-tal (både kvinnor och män) stod uppställda på stranden med brädor och paddlar beredda. Röda bojar var utlagda som en snitslad bana. Först skulle de tävlande paddla rakt ut så de kom på utsidan av piren, sedan ända bort till hamnen, därefter tillbaka söderut ända till Rio Seco och slutligen tillbaka till stranden (rakt nedanför affären som säljer/hyr ut SUPar).

Jag insåg när jag såg de tävlande ge sig iväg, att det inte bara krävs balans (för att kunna stå på brädan) och benmuskler (för att kunna parera vågorna) utan även armstyrka (för att kunna paddla både snabbt och med kraftiga tag). Efter starten fortsatte jag min promenad. När jag kom tillbaka hade redan de allra snabbaste kommit i mål, men det dröjde innan de sista gjorde det. (De paddlade fortfarande tappert när jag gick hem.) Och då ska man betänka att samtliga som ställde upp var både vana och vältränade. Men det var en ganska lång sträcka de skulle paddla (gissningsvis 3½ km) bland vågor och strömmar, och det tar förstås på krafterna. Ingen trillade av brädan eller gav upp - så jag tycker att alla var superduktiga!

Jag borde förstås ha haft kameran med mig - en bild säger som bekant mer än 1000 ord. Nu får ni nöja er med ovanstående futtiga rader. Jag hade bara korta shorts och sollinne på mig, och vill inte hålla kameran i handen hela tiden...och jag visste ju inte att tävlingen skulle hållas.

I går eftermiddags körde jag till Aki och köpte ytterligare en sänglåda för att ha under soffan. Tyvärr lyckades jag inte få den på plats. Jag hade trott att 3 lådor skulle kunna få plats om de stod på diagonalen. Men det gick inte eftersom soffkanterna tog i. Jag måste hitta ben till soffan som är minst 3 cm högre än de nuvarande för att sänglådorna ska kunna rulla fritt. Postorderfirman La Redoute säljer en sort:

Men det står inte vad det är för diameter på skruven! (Jag måste ha exakt 8 mm.) Jag mejlade och frågade, och efter 19 dagar svarade La Redoute att de inte visste, för det hade fabrikanten inte uppgett... (De påpekade att jag fick skicka tillbaka benen om de inte passar.) Eftersom de här benen är dyra så vill jag först titta på Ikea om de har något som passar. Jag skulle gärna åka till Ikea redan på måndag, men Ulf (som vill följa med) vill vänta några veckor. Vi får se hur det blir. Jag kommer ändå inte att ha råd att köpa allt jag behöver, för den här månaden ligger "hyran" på hela 700 € totalt.

PS:

I eftermiddags så uppdaterade jag min budget rörande lägenheten (efter vissa inledande problem). Månadskostnaden varierar kraftigt från 200 € till 750 €, med ett snitt på över 400 € (högre snitt än förra året) - så det gäller att ha koll. (Jag har ju inte precis någon buffert att ta av...) Den gamla budgeten hade jag sparat i ett Word-dokument, och jag tänkte fortsätta skriva i samma dokument. Men detta dokument kunde jag inte öppna, för var gång jag försöker öppna Word så säger datorn att jag inte har Office 2013 installerat. Och det stämmer. Däremot har jag Office XP från 2002 installerat (med korrekt produktnyckel), och det är det som jag hade skrivit dokumentet i från början. Jag vet inte hur jag ska få datorn att förstå att jag vill kunna öppna mina Word-dokument utan att ha den nyaste Office-versionen. I dag tröttnade jag på att inte kunna komma åt mitt dokument så jag installerade en 30-dagars gratis-version av Office 2013. På så vis skjuter jag problemet framför mig en knapp månad. Jag har försökt att kompatibilitets-uppdatera 2002-versionen (vilket ska gå) men uppdateringsprogrammet kan inte hitta "den förväntade versionen" på datorn... Tänk att det ska vara så mycket krångel med nya datorer! Borde de inte bara funka?

Annars har vi varit ute och promenerat en hel del, mina små flickor och jag. Vi har ju haft härligt väder! Däremellan har de små vilat sig:

14-10-20:

Nu ser mitt datorskrivbord ut som jag vill ha det igen, för nu har jag installerat mina gamla favorit-gadgetar. Jag gjorde detta via http://8gadgetpack.net/. Det lär vara en viss säkerhetsrisk att ha gadgetar, men jag har saknat mina. Klocka och kalender kan jag klara mig utan, för de uppgifterna finns ju redan på datorn (fast gadgetarna syns tydligare). Men vädret i Sverige, samt omvandlare euro - SEK, behöver jag ha lätt-tillgängligt. Så här blev det:

Lägenheten ovanför restaurang El Tapeo, har varit till salu länge. För något år sedan var priset nere i 186'000 €, men den blev ändå inte såld trots att den ligger i första linjen. Hos Lopez & Henderson var den nyligen prissatt till 220'000 €, men de verkar ha tagit bort den från sin söklista. 

Nu har man satt upp ytterligare en omgång till-salu-skyltar. Jag har sett foton inifrån, och jag tycker att lägenheten ser ganska fin ut. Den har visserligen väldigt små balkonger, men har 2 sovrum och en patio (på andra sidan). Det högra fönstret hör till det stora sovrummet och det vänstra till vardagsrummet. (Köket och det lilla sovrummet ligger inåt gården.) Utsikten är förstås fantastisk! Konstigt att lägenheten inte har blivit såld ännu. Är det något fel på den tro?

Här är Inmobiliaria El Cabos länk till lägenheten: http://www.inmobiliariaelcabo.com/ficha.asp?idweb=338&idPiso=286419436.501358 Nu är priset 178'000 €.

Jag fortsatte min promenad och gick ut på den mittersta piren, varifrån jag tog ytterligare ett par foton.

Därefter gick jag hem. Tänk så skönt det är att bo så här nära stranden! Allra mest tycker jag om havet när solen skiner, men jag tycker om det även i storm och regn. Jag är så glad för att jag kan bo just här, vid havet - i El Campello!

14-10-21:

I natt har jag inte sovit mycket sammanlagt. Jag sov först ca 3 timmar, låg därefter vaken ca 4, och sov sen ytterligare ca 1½. Det blir så ibland, särskilt om jag börjar grubbla när jag ligger vaken på natten (eller har ont någonstans). Det ska i alla fall bli fint sommarväder här i dag (upp mot 30˚). Jag blir alltid piggare när det är ljust och soligt. Tänk att jag överlevde så många vinterhalvår i Sverige (totalt 56). Jag skulle deppa ihop totalt om jag tvingades övervintra i Sverige nu. Det känns skönt att slippa. Mörkret är värre än kylan, fast jag fryser så snart temperaturen går under +20˚...

Jag har i alla fall uppbådat energi nog för att dammsuga hela vår lägenhet. Men jag struntade både i att dammtorka, och att skura golven, vilket innebär att jag snart får städa igen... F ö planerar jag att promenera omkring i solen några timmar, både med och utan mina små.

PS:

Lite flitig har jag redan hunnit vara. Jag har tagit bort skåpet i duschrummet, vilket faktiskt gick lättare än jag trodde. Det låg inte ens några döda kackerlackor under skåpet...

Dessutom gick det hyfsat snabbt att skrapa bort det mesta av silikonet. Skåpet har dolt platsen där det tidigare har stått en bidé.

Nu har jag tänkt att elektrikern ska få sätta upp ett energisnålt Econo-heat-element på väggen till vänster. Och troligen sätter jag sedan Stellas stora toalett på golvet. Skåpet vill jag nog inte ha någonstans för det är väldigt opraktiskt inrett (jag behöver många lådor, inte 1 hylla). Vi får se längre fram hur jag kan lösa förvaringsproblemen.

Nu ska jag ut med Bonnie och Stella.

PS2:

Redan klockan 16 började jag krokna... Det blir nog tidig sänggång i kväll. Badrumsskåpet satte Ulf och jag i hans toalettrum, i hörnan under varmvattenberedaren. Där passar det bra. Återstår att lösa mitt förvaringsbehov. Mitt ständiga problem, tycks det som...

Det blev inte 30˚ i dag, men 28,5.

14-10-22:

Nej, jag tänker inte visa foto på mina gadgetar varje dag. Men i dag tycker jag synd om min son som bor i Upplands Väsby... Själv hade jag som vanligt shorts och flip-flops på morgonpromenaden. (Men det ska bli kallare här, ner till 15˚ nattetid.)

Ett litet "skala-potatis-knep": http://www.youtube.com/watch?v=RV_3xpnUnHQ. Alltså: 1.Koka potatisen precis som vanligt, tills de är genomkokta. 2.Lägg sedan direkt över potatisen i en skål med isvatten. 3.Låt potatisen ligga i isvattnet cirka 5-10 sekunder, tills ytan "svalnat". 4.Plocka upp potatisen och dra enkelt av skalet. Om man skalar på det här sättet så förmodar jag att alla de vitaminer, som sitter precis under skalet, stanna kvar på potatisen.

Och så här gör proffsen när de skalar ägg: http://www.youtube.com/watch?v=XudEBUi4yZc. Knepet är att förvara de kokta äggen i vatten (i kylen), för då lossar skalet lättare.

PS:

Det är härligt promenadväder i dag. Det är aningen blåsigt, så det känns inte för varmt fast solen skiner och det är 27˚. Jag har gått en runda på egen hand, och en halv med Ulf, samt de vanliga med hundarna förstås.

Texten nedan instämmer jag i.

Så länge människor minns den döde, så lever denne i alla fall kvar i tankevärlden. En generation senare är de kanske glömda, men det är väl så det ska vara. Ytterst få människor åstadkommer något så stort att deras namn överlever dem. Och i så fall är det namnet, och framförallt vad personen har gjort (bra eller dåligt), som eftervärlden minns - inte själva människan. Själv tänker jag fortfarande ofta på min pappa som nu har varit död i drygt 42½ år. Jag har bara minnena kvar, så dem vårdar jag. Men när jag själv (+ mamma, mina syskon och pappas syster) dör så kanske ingen minns honom längre. Alla kommer vi att glömmas bort en gång, och det är inget konstigt med det. Men NU finns vi!

PS2:

Via den här länken hittar ni verkligt billiga lägenheter i El Campello som alla är inlösta av banken (från 42'000 €): http://www.solvia.es/resultadosOportunidades.aspidCategoriaTipoVivienda=1&categoriaTipoVivienda=Viviendas&idProvincia=3&IdPoblacion=3050&mapa=N&web=O&gclid=CNTvt6fWwMECFVHMtAodNFkArQ&gclsrc=aw.ds&dclid=CLvy0qfWwMECFQJ_fAodIhMAbw

Och här hittar ni vanliga annonser med både billigt och dyrt: http://www.fotocasa.es/viviendas/el-campello/listado?opi=2&llm=724,19,3,361,697,3050,0,0,0&crp=2&pgg=true&cu=es-es&craap=1&fs=false&mode=1&tta=8

14-10-23:

I natt har jag sovit för lite - igen. Första gången jag tittade på klockan (efter att ha vaknat) var den 01:38. Sista gången jag tittade (innan jag somnade om igen) var den 04:35. Däremellan: tre timmar nattligt grubbel. Jo, det är ovanligt dumt att ligga och fundera över allehanda problem på nätterna. Man bör sova! Ändå blir det så här ibland...

När man bor i Spanien så behöver man inte oroa sig för att få för lite D-vitamin under vinterhalvåret. Det behöver ni som bor i Sverige, förstår jag av den här artikeln: http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/experten-sa-far-du-i-dig-d-vitamin-genom-kosten?utm_medium=twitter (Att äta kokt lax 4 gånger i veckan tycks vara säkraste sättet att säkra behovet, medan veganer behöver äta 4 hg konserverade kantareller per dag.)

Om ni har missat Nina Karps roman Jag vill att du går nu, så finns den numera även hos Pocket Shop:

För övrigt:

Alltså: Gå dina egna vägar! Du vet själv bäst vilken riktning som är bäst för dig! Lyssna gärna på andra - men välj själv!

PS:

Så här söt såg Stella ut i går när vi skulle lägga oss:

Före mitt-på-dagen-promenaden med hundarna så gick jag en promenad själv. (I dag är här 26˚.) Jag följde först El Paseo söderut, gick sedan längs stranden förbi hundbadet, gångvägen runt om husen vid La Zofra-bukten, sedan en bit längs Playa Muchavista och fram till huset La Ensenada (där jag bodde 2006/2007). Därefter gick jag vägen Jaime 1 El Conquistador + San Bartolomé hem igen. Jag hade kameran med mig.

På gränsen mellan vår vanliga strand, och hund-badet, höll några surfare till.

Stranden vid hundbadet är stenig, men den är lång - och det finns gott om papperskorgar.

Här nedan ser ni vadstället där Rio Seco (inte längre helt torrlagd) har sitt utlopp.

Hundbadet fortsätter på andra sidan.

Om ni tittar på fotot ovan med förstoringsglas så kan ni se 2 hundar som leker i vattnet. Här är ett tydligare foto på dem:

 Och hela fältet innanför (åt väster) är också avsett för hundar. På de små grusvägarna kan alltså hundar springa fritt.

Här (fotona ovan och nedan) ser ni södra änden av hundbadet. Just här har stranden storleksmässigt minst stenar. Och eftersom det dessutom är väldigt långgrunt, är detta den allra lämpligaste badplatsen för chihuahuor. (Tyvärr ligger den längst bort från oss, men det kan inte hjälpas.)

På andra sidan skymtar man La Zofra-bukten, och Playa Muchavista.

Den är väldigt STOR, Muchavista-stranden!

Och det var alltså den jag hade utsikt över under mitt allra första år i El Campello.

Här är huset La Ensenada som jag bodde i.

Jag fotograferade den nya hissen, som förstås är ett lyft för huset som sådant. Enda nackdelarna med att bo i La Ensenada (som f ö betyder vik/bukt) tyckte jag var: Det var jobbigt att släpa en shoppingkärra uppför alla trapporna, och det var långt (2 km) till affären. Nu är det ena hindret bortröjt. Utsikten är underbar, och en liten 2:a i huset kostar nu "bara" 139'000 €. Någon enstaka gång längtar jag tillbaka till La Ensenada. Jag kände sån ro och frihet där, det var som ett enda långt barndoms-sommarlov. Kanske jag inte borde ha flyttat därifrån?

På väg tillbaka hem så passerade jag den här vackra muren:

Rio Seco (torra floden) är inte längre alldeles uttorkad. Ni ser så frodigt gräset växer!

I mitten rinner en liten rännil med vatten.

Fotona tog jag från bron. På andra sidan (mot havet) växer det bara vass.

Från bron ser man bort till den stora fina inhägnade hund-rastgården. Jag har markerat den på fotot nedan.

Jag måste säga att El Campello ligger bra till när det gäller ställen speciellt för hundar. Vi har en jättestor hundbadstrand som är öppen för hundar året runt, den här stora gröna hundrastgården, och så en mindre (och tråkigare) hundrastgård nära polishuset. Den senare är dock inhägnad, så hundarna kan springa lösa där. Dessutom finns ju Bonnies roliga spring-ställe, där hundar också får springa lösa - fast där inte står några skyltar som säger att de får...

PS2:

Nu har jag fått svar från Ikea, och det var ingen rolig läsning. Jag tycker att de borde förvarna om sådana här ändringar, så man kan passa på att komplettera innan det är för sent. Så här svarade de:

"Hej Christel!
Tack för ditt mail.

Vi har bytt ut vårt BILLY sortiment till ett nytt som säljstartades i Juni detta året.
Den nya BILLY serien går inte att komplettera med den gamla.
OXBERG dörrarna är till de nya bokhyllorna. Vi har lite kapacitetsproblem hos vår leverantör för tillfället till dessa och därför har vi valt att plocka bort de från vår hemsida.
OLSBO hette dörrarna till vårt gamla BILLY sortiment och dessa finns inte att få tag på längre.

Tack för att du kontaktade oss.
IKEA önskar dig en trevlig dag!

Med vänlig hälsning
Annie
IKEA Kundservice"

Nu vill jag förstås åka till Ikea i Murcia så snart som möjligt, för att se om de kan ha någon enstaka Olsbo-dörr kvar på fynd-avdelningen. Och så får jag titta på Oxberg-dörrarna och se hur de ser ut. Kanske kan man hjälpligt sätta på en sådan i alla fall. (Jag har noterat att de är 1 cm lägre, men om de monteras på samma vis så?) På sikt får jag väl ta hit min 60 cm breda Billy-bokhylla från Hässelby, en av de låga, och samtliga dörrar. Kanske jag kan köpa några begagnade vitrinskåpsdörrar i Sverige? En hastig titt på Blockets webbsida (område Stockholm) visade att det just nu finns ett dussin Billy-hyllor i björk med vitrinskåpsdörrar till salu. Några riktigt billiga. Vad som finns till sommaren återstår att se... Jag önskar mig 3 små låga till överhyllan, och 1-3 höga (helst helglasade). Och sen måste jag förstås betala minst 2000:- (minimipriset för 1 m³) för att flytta ner dörrarna hit... Suck!

14-10-24:

I dag har jag varit på Ikea! Jag gick raka vägen till fynd-hörnan, och där hittade jag totalt 3 Billy-dörrar i björk. Jag köpte alla 3. Ni ser dem nedan:

De var rejält prissänkta, men saknar tyvärr gångjärn (och så har de en och annan liten skavank). Jag köpte en påse gångjärn som hör till Pax-garderoberna, men ser nu när jag har öppnat påsen, att de inte passar (bara i ena änden). Nu ger det sig om jag kan få tag på rätt sort. Ikea säljer inga lösa, men kanske det finns några extra på lagret i Älmhult? Jag ska mejla och fråga. Annars får jag fråga i järnaffären. Expediten på fyndet trodde att de nya dörrarna ska passa även de gamla hyllorna. Men hon sa att de nya hyllorna är djupare. Jag har inte hunnit kolla upp det hela än. Är det invändigt de är djupare? (Några Oxberg-dörrar hade de inte alls, bara sådana i glas&metall.) Jag är väldigt glad för att jag fick tag på de här dörrarna i alla fall!

Något annat som jag är glad för är att Ulf gick ut med hundarna mitt på dagen i dag. Det gjorde att jag slapp stressa så förfärligt. Nu hann jag t o m äta lax och grönsaksmedaljonger i restaurangen. Det är första gången Ulf gör mig den här tjänsten. Normalt säger han att om jag har hundar så får jag också ta konsekvensen. Och det gör jag (gärna). Men eftersom körtiden är drygt 2 timmar, och det tar minst en halvtimme att stå i kö + betala + packa bilen, så återstår bara knappt 1½ timme på Ikea (om jag ska komma hem igen i rimlig tid). Att bara gå igenom varuhuset (utan att titta, känna på, provsitta, plocka åt sig) tar 1 timme. Då blir det förstås väldigt stressigt, särskilt om jag bums ska ut med hundarna så fort jag har kommit innanför dörren igen. Det känns så bra i dag att jag först har kunnat ta det lugnt på Ikea, och nu hinner jag dricka en kopp te innan det är dags att gå ut med hundarna. Tack Ulf!

Med män är det annars så här:

Apropå inget särskilt så händer det någon gång emellanåt att det är något riktigt bra program på TV:

PS:

Jag glömde berätta att jag även köpte en Värde vägghylla i björk. En sådan har jag önskat länge. Den skulle passa både på väggen ovanför mitt skrivbord, och i köket vid balkongdörren. Vi får väl se var den hamnar. Jag har ingen brådska med att sätta upp den. Det finns viktigare saker på att-göra-listan. Att jag ändå köpte hyllan just nu beror på att jag plötsligt blev orolig att Ikea skulle ta den ur sortimentet innan jag hann köpa en...

Och så köpte jag förstås 4 Ekby-Järpen-hyllplan, så jag kan börja bygga den där "specialhyllan" att ha ovanför läsfåtöljen. (Fast jag kommer inte att börja snickra den här veckan...)

Det jag saknar nu är tre små vitrindörrar till min Billy-vägghylla. Som de på bilderna nedan (lånade från Blocket, liksom nästa bild).

   

Det är en sådan här vägghylla jag har (fast utan dörrar och belysning). Den sitter ovanför sängskåpet i gästrummet. Jag hade inte råd att köpa vitrindörrar samtidigt som jag köpte hyllan. (Den på bilden nedan är i ekfanér, medan min är i björkfanér.)

Ikea hade i början av sommaren dörrar som liknade de gamla - men de hette (heter) Oxberg (se nedan). Just nu finns inte en enda Oxberg-dörr ute på varuhusen, inte ens visningsexemplar. Så frågan är vad som kommer att hända? Kommer det vitrin-dörrar i björkfanér längre fram tro? I så fall kan jag vänta. (Förutsatt att de nya dörrarna passar den gamla hyllan, förstås.) Annars borde jag leta på begagnat-marknaden, innan de tar slut där också. Känner ni någon som vill sälja 3 (eller 2) små vitrin-dörrar i björkfanér?

Jag skulle gärna ha vitrindörrar på samtliga mina hyllor (för det blir mer lättstädat så), men det skulle kosta alldeles för mycket - dörrarna är dyrare än själva bokhyllorna. (Och till de 60 cm breda hyllorna har det aldrig funnits dörrar.)

Jag hittade inga ben som passar till Ektorp-soffan. Inte heller hittade jag badrumsmattan Toftbo i blått i den lilla storleken. (Och de ska tyvärr inte få in den i blått här i Spanien.) För övrigt köpte jag bara en vit Kardemumma-kruka (i en storlek jag har saknat), en liten krukväxt, samt 4 jul-tabletter. Tja, bara och bara. Nu är jag förstås pank igen. Dock har jag kvar på banken precis så mycket som behövs (700 €) för att jag ska kunna betala alla lägenhets-räkningarna som kommer före nästa pension.

14-10-25:

Gårdagens alla Ikea-fynd står än så länge lutade mot väggen i en hörna i gästrummet. Men jag kom på att jag härförleden bar ner en vit låg Billy-hylla med dörrar till förrådet. Där finns alltså 4 för tillfället oanvända gångjärn som jag kan låna. Alltså kan jag montera dörren till Ulfs sprit-skåp i dag. Skärmdumpen nedan är från 11:48 och talar för sig själv.

Jag läste en artikel häromdagen. Den handlade om att leva frisk länge: http://www.expressen.se/halsoliv/har-bor-oborna-som-glommer-bort-att-do/  Jag citerar några rader:

Den grekiska ön Ikaria har länge varit intressant bland världens forskare. Öns 90-åringar har i stort sett varken cancer, hjärt- och kärlsjukdomar eller demens. Och alla forskare vill veta samma sak: Vad är hemligheten till ett långt och hälsosamt liv?

1. Ät lokala råvaror efter säsong, och sparsamt;  Nittio- och hundraåringarna berättade att de alltid hade ätit lite mat, att man odlade i trädgårdar och tog vad man hittade i naturen, och att kött var ovanligt. De åt förstås ingen processad mat alls.

2. Lev medvetet och stressa inte; Människorna på ön rör sig långsamt, betänksamt, lugnt, men med tillräcklig tid att kunna iaktta och leva i varje ögonblick.

3. Sov mycket; De sover ofta i bortåt tio timmar. Alla äldre greker tar även en tupplur på dagen.

4. Släpp ut alla känslor; På Ikaria är folk lättsamma, förlåtande och så långt ifrån stressade man kan komma. Ön har en mycket liberal hållning och tillåter folk att släppa loss och ha kul, med både vin och dans.

5. Läk med naturen; De använder örter och växter i naturen till och mot det mesta, och låt sedan kroppen läka sig själv.

6. Promenera; Promenader ger träning för både kropp och sinne. Varenda äldre person går fortfarande mycket.

Kanske det är aningen lättare att leva "rätt" om man bor på Ikaria? I vårt stressade samhälle, där vi hela tiden har koll på klockan, och inte kan sova så länge vi vill (eftersom vi, i alla fall jag, ständigt blir väckta av ljud) är det inte så enkelt. Dessutom omges vi av processad mat i överflöd - och det gör verkligen inte saken lättare. Men visst måste vi försöka leva förståndigt! Vi vill ju alla hålla oss friska - länge!

M a o: Jag måste börja skärpa mig!

PS:

Vov på er! Jag börjar få lite hopp om att matte inte är alldeles helkorkad. Ja, för i morse - då fattade hon bums vad jag ville. Jag stoppade in huvudet i hennes hand och buffade lite. Och då fattade hon att jag ville att hon skulle klappa mig. Så då gjorde hon det. Och det var vov-skönt!

Nu har vi varit ute på luktrunda. Just på gräset luktade det väldigt spännande. Lukter fastnar faktiskt vov-bra på gräs.

Jag kissade precis ovanpå lukten. Stella väntade på sin tur. Sen kissade hon också. 

Sen gick vi ner mot havet.

Som vanligt var det vov-många människor på stranden. En del bor nog där, för jag tycker att dom sitter där jämt. Det är den bruna sorten, dom som luktar solkräm. 

Man ska ju inte vara i solen hela tiden, det fattar ju varenda hund.

Fast Stella och jag satte oss i solen en stund. På muren satte vi oss. Och så tittade vi på alla människorna. Det är roligast att titta på dom små, som springer, och leker med bollar.

Vov-länge satt vi och tittade. Och så vädrade vi i luften förstås. Det luktade mycket hav.

Men sen så gick vi vidare.

Fast sen så började jag känna mig varm i pälsen, så då sa jag till matte att det var dags att gå hem. Så då gjorde vi det. Ja, jag tänkte på lunch-maten också förstås. Vi får alltid så vov-god lunchmat. Det är liksom en blandning av Plack-off och blötfoder. Bara en ynka liten portion får vi, men vov så gott det är! Ha det nu så vov-bra allihopa!

PS2:

Nu vet jag vad som skiljer de gamla och de nya Billy-bokhyllorna åt - hålen! Den låga dörren som jag köpte tillhör nämligen det nya systemet. Jag hämtade upp gångjärnen från källaren och skruvade först fast delarna som ska sitta i hyllan, sedan de som ska sitta på dörren, och därefter skulle jag sätta ihop dessa. Men se det gick inte! Det är meningen att man ska haka delarna i varandra, men som ni ser nedan så är det omöjligt. (När jag tog fotot så höll jag dörren på rätt plats.)

På den nya dörren sitter gångjärnen närmare över- och nederkanten, än på de äldre. Alltså finns det inga hål mittför gångjärnet. Jag skruvade dit "hylldelen" i de översta av de befintliga hålen, och det fattas en bra bit som ni ser.

Nåja, för en händig kvinna är det förstås inga problem att borra nya hål - som passar. Men det kräver en del förberedelser. Först måste jag mäta väldigt noga, så jag vet exakt var jag ska borra. (Det hade varit lättare om jag hade kunnat mäta på en ny hylla, än nu när jag måste räkna ut var hålen bör sitta.) Jag måste plocka fram ett träborr med exakt rätt diameter (jag har inte mätt än, men har nog en som passar). Sedan, när jag borrar, så måste jag vara väldigt försiktig så att jag borrar exakt lagom djupt. Skruven ska gå att skruva i helt, men jag vill förstås inte råka borra så djupt att borren kommer ut på andra sidan. Gör jag sedan en mall, så blir det lättare om jag senare vill borra hål i ytterligare en hylla. Tja, det får bli en annan dag, både det ena och det andra.

Nu vet jag att de nya dörrarna passar - men endast om jag borrar nya hål (2 för varje gångjärn). Jag undrar vad som är ändrat mer? Expediten sa att den nya hyllan är djupare. I så fall måste det vara invändigt - för båda är enligt Ikeas egna uppgifter 28 cm djupa utvändigt. OM de är djupare invändigt så skulle det innebära att hyllplanen inte går att flytta mellan de olika hyllorna. Fast expediten kan ju ha fel. Hon trodde ju att de nya dörrarna skulle passa även de gamla hyllorna. Nästa gång jag är på Ikea så får jag mäta den nya Billy-hyllan noga, så jag vet förutsättningarna sen.

När jag köpte en ny Pax-garderob till mitt rum, så la jag märke till att gångjärnen på de dörrarna inte satt likadant som på mina gamla Pax-garderober. I detta fallet är det en förbättring eftersom det är lättare att sätta backar var man vill. Man kan utnyttja höjden bättre, och få plats med ytterligare en back. (Men man kan inte byta plats på dörrarna, om jag t ex skulle vilja flytta spegeldörren så kan jag bara ha den på de gamla stommarna.) Men vad Billy-hyllorna beträffar, så vet jag inte vad gångjärnens placering kan ha för betydelse. Man har ju ingen nytta av att ha alldeles för tätt mellan hyllplanen, eftersom man normalt förvarar böcker stående. Och även om det blir flexiblare med fler hål, så måste man ju inte flytta gångjärnen för den skull...

Vad de krånglar till det, Ikea...

Jag fick just ett mejl från kennel Delcami. De berättar att de nu har en långhårig blå (= grå) tik, samt vita korthåriga. Jag har bett dem meddela mig om de skulle få några sådana till salu. Det verkar ju som om både Bonnie och Stella har svårt för att bli dräktiga, så jag borde kanske köpa en valp i stället för att försöka mig på fler parningar. Det är ju onekligen betydligt enklare... Jag vill ju absolut ha en tredje tik, helst en långhårig och liten - och i färgerna vit, grå, creme eller svart-vit. Jag borde förstås åka och titta. Fast jag har ju inga pengar nu. Usch så svårt det är när man vill men egentligen inte kan... Man missar så många chanser som aldrig någonsin återkommer - om man har ont om pengar... Men nog borde jag väl titta? Jag kan ju ta med Bonnie och Stella och se det som en utflykt.

En grå chihuahua kan se ut så här (de 2 mittersta fotona visar den vanligaste nyansen, som ofta benämns som blå):

PS3:

Lilla Bea, som var Hasse och Elisabeths hund, är ljusgrå - och hon är väldigt söt som ni ser:

(Jag hoppas att Bea lever än, fast i så fall är hon gammal.) Jag tänker ofta på Hasse och Elisabeth när jag går förbi Apartamentos Congo, där de brukade bo. Det är väldigt tragiskt att Elisabeth skulle dö så hastigt, och bara 54 år gammal. Hanhunden (som skymtar bakom Bea) dog strax därefter (av hög ålder). Jag hoppas att Hasse har det bra nu. (Vi har inte längre kontakt med varandra.)

14-10-26:

I dag är det första dagen på den här säsongens vintertid/normaltid. Själv tycker jag bättre om sommartid, eftersom jag uppskattar ljuset ännu mer på kvällen än på morgonen.

Jag har tänkt på valpar, så jag gick in på Delcamis webbsida. Några vita valpar fanns där inte (så de kanske är för unga för att läggas ut?). Där finns en blågrå valp - men den ser korthårig ut (och låter inte Blue Moon som ett pojknamn?). Jag hittade en liten söt sak (Desy) som är tricolor med mycket svart. Jag undrar om det är en tik? Det är svårt att se könet på de här fotona. Jag åker nog och tittar på valparna på måndag.

Eftersom det är utmärkt torkväder i dag, så passar jag på att tvätta nu på förmiddagen. Andra omgången är snart klar för att hängas upp.

PS:

Ulf läste i den engelskspråkiga lokaltidningen att Spaniens elpriser hör till de högsta i Europa. Mellan 2006 och 2012 steg elpriset här med 60%!  Nu har 4 miljoner hushåll svårt att klara av sina elräkningar (och 1,4 miljoner har fått elen avstängd för att de inte har kunnat betala). En orsak till de höga elräkningarna är förstås att det går åt extra mycket el till uppvärmningen vintertid, eftersom de flesta lägenheter här är helt oisolerade. Jag är glad att vi har köpt nya energisnåla element, annars skulle jag knappast ha råd att hålla en någorlunda behaglig inomhus-temperatur i vinter. Vintersäsongen varar visserligen bara 3½ månad (ca 1/12 - 15/3), men ändå. (Däremot skulle jag aldrig betala för AC sommartid - det är ruskigt dyrt, och om man kan ha tvärdrag som vi så blir det aldrig obehagligt varmt.)

PS2:

Ulf gav mig just några foton som han hade tagit. I går fotograferade han getterna som lugnt promenerade omkring nära stora vägen N332 och läkarstationen. Jodå, get-herden var förstås med. Han står på trottoaren till vänster.

I morse fotograferade Ulf ett brudpar och deras fotograf (med assistent) på stranden. Först tog han 2 foton från balkongen, och sedan 2 när vi gick förbi på vår morgonpromenad. Det blir säkert vackra bröllopsfoton med strand och hav i bakgrunden. Och ljuset är så varmt och fint på mornarna. (Men vi oroade oss för att brudens klänning skulle bli smutsig nertill...)

Jag har sett många professionella fotograferingar på stranden; bröllop, konfirmation och mode. En gång var det en vacker vit häst med. För att inte tala om alla selfies och gruppfoton som tas... Ja, nästan allt blir vackrare med strand och hav som bakgrund!

14-10-27:

I dag har Bonnie, Stella och jag varit i Alfaz del Pi och tittat på chihuahua-valpar. Jag blev särskilt förtjust i den lilla svarta (hon som som benämns Desy på gårdagens foto). (Varken den blå, eller en cremefärgad som var jättecharmig, tilltalade mig lika mycket.) Jag ska sova på saken och ge besked i morgon. Jag har förstås tagit flera hundra foton. Så snart jag har sorterat, och redigerat dem, så ska ni få se ett flertal här. Då ska jag också berätta lite mer.

Jag kommer att visa er 68 olika foton. Många lägger jag in här på webben för min egen skull, så att jag har allt samlat. Jag tittade i huvudsak på 3 olika tik-valpar; lilla Desy (det är bara "arbetsnamnet", hon har ännu inte något riktigt namn i stamtavlan) ca 8 veckor gammal, en cremevit med olivgröna ögon och brun nos (som är ca 3½ månad gammal), samt en vit som är närmare 1 år och ganska liten (kring 1,2 kg?) och vars pappa är Elvis. Dessutom visade de mig ytterligare en tricolor-färgad, men henne tyckte jag inte alls om. Jag fick träffa både Desys mamma och pappa. Alla hundarna är korthåriga. Jag föredrar normalt långhåriga, men vissa korthåriga är väldigt söta. Likaså föredrar jag ljusa (vit, creme etc), men jag överväger allvarligt att köpa lilla Desy... Det har med helheten, och personligheten, att göra.

Pappan, Apollo (med reservation för stavningen), kom vi fram till att han borde vara väldigt lämplig att para Bonnie med - om jag trots allt skulle göra ett sista försök i mars. Pappan bär anlag till choklad och blå, båda väldigt populära och "lättsålda" färger (men själv gillar jag inte choklad eftersom de har ljusare nos och ögon). Ingen av hundarna är vägda nyligen. Jag uppskattar pappans storlek till ca 2 kg. Han är ganska liten, men kraftig och bredbröstad. Han har ovanligt kraftig päls för att vara korthårig. Med på fotona är också Desys chokladfärgade bror. Den blå tiken (Blue Moon på fotot i går, som jag inte tycker är söt) har de bestämt sig för att behålla till avel, likaså den chokladfärgade brodern.

Visst ser jag ut att trivas väldigt bra, när jag får ha många små hundar omkring mig!

Lägg märke till att blyga och försiktiga Stella står bakom oss andra, lite för sig själv. Det gjorde hon mest hela tiden. Ibland satt/stod hon en bit ifrån - ibland gömde hon sig bakom mig. Ändå var alla de här hundarna lugna och vänliga. Bonnie verkade trivas bra med umgänget.

Vov på er! Vi har haft vov-kul i dag. Vi har hälsat på hemma hos en massa andra chihuahuor. Det var mest valpar vi träffade. Och dom uppförde sig bra hela tiden, fast dom var små. Men jag träffade faktiskt en snygg och vov-trevlig chihuahua-kille också. Vi pratade faktiskt lite om att para oss, och skaffa valpar ihop. Faktiskt! Fast just nu går det tyvärr inte, nä för nu löper jag ju inte.

Bakom den öppna dörren bodde det ännu fler chihuahuor, men jag fick inte gå in där för matte.

Men dom hade en trevlig gård, så det gjorde inget. Vi fick gå lösa, och vi blev bjudna på vatten.

På de 3 fotona nedan ser ni bl a Desy och den cremevita tikvalpen.

Den cremevita var oerhört charmig, kelig och tillgiven. Hon ville upp i famnen hela tiden, och hon pussades mer än gärna.

Man skulle kunna säga att hon valde mig direkt - men tyvärr valde jag inte henne. Hennes utseende (färgen undantagen) tilltalar mig inte. Jag tycker mycket bättre om mörkbruna ögon och svart nos. Dessutom tycker jag att hon är lite väl spenslig. Men i charm-poäng får hon full pott... Alla valparna gick ganska bra ihop med Stella. De nosade lite avvaktande på varandra.

Nedan ser ni 2 foton på den chokladfärgade brodern. Både Desy och brodern är små och nätta. Jag tycker att Desy är sötast. 

På de 2 fotona nedan så ser ni den vita 1-åriga tiken. Hon höglöpte, så hon kunde inte vara tillsammans med de andra mer än en kort stund (Apollo blev för intresserad). Hon är visserligen väldigt liten och vit - men inte söt alls (i mitt tycke). Bl a tycker jag att hon har för spetsig nos. Det syns att hon är Elvis dotter. (Elvis som jag försökte para Stella med i våras.)

Fast lilla Desy är svart (eg tricolor) och korthårig - så tycker jag att hon är väldigt söt. Hon har bra proportioner, sött huvud, och fina tänder dessutom.

Här nedan ser ni 4 foton på Desys mamma (inte så söt). Eftersom hon fortfarande ammar sina små så är hon lite aggressiv mot andra vuxna tikar som hon inte känner (läs Bonnie och Stella) så Krasimira vågade inte släppa lös henne.

Längst t h på fotot ovan syns Apollo, och sen är han med på de 4 följande också.

Apropå inget särskilt alls: Jag tycker väldigt mycket om hundar!

Här nedan ser ni återigen Apollo. På de 2 första ensam, och sedan tillsammans med sina valpar. Han verkar vara en bra pappa... (Den blå tiken är från samma kull.)

Ovan ser ni Desy tillsammans med sin bror, och nedan har hon satt sig i trygghet "under" mig. (Jag sitter på huk.)

Stella höll sig mest för sig själv, men hon var inte rädd för någon av de andra hundarna. Apollo fick nosa på henne. 

Krasimira höll i Desy så att jag skulle kunna fotografera henne:

Och sedan höll hon den cremevita tiken också:

På fotona ovan och nedan har jag zoomat in Desy.

På fotot ovan t h ser ni dock brodern, och på följande foton pappan (som jag egentligen tycker är lite ful-söt). Att jag lägger in så många foton på Apollo beror på att jag överväger att låta honom bli pappa till Bonnies valpar (om jag parar henne och om det blir några).

Nu tog fotona slut... Jag hade gärna lagt in fler på Desy. Men nu är det dags för Bonnies och Stellas tidiga kvällspromenad.

Men visst är hon söt Desy! Så hjälp, vad ska jag göra nu? Köpa henne? Jag har bestämt glömt att berätta att hon kostar 550 € (≈ 5095:-) inkl stamtavla (den cremevita kostar 850 € eftersom vitt är den populäraste färgen bland spanjorerna). Jag kan förstås inte betala henne förrän jag får nästa pension, men jag kan betala en liten handpenning nu...

Jo, jag får förstås sova på saken... Om jag hade vetat till 100% att Bonnie och/eller Stella kan få en kull valpar till våren (där det föds en tik) - då hade jag kunnat vänta. Men Bonnie har gått tom 3 gånger, och Stella har inte velat hittills... Jag längtar så efter en 3:e liten flicka! (Och kan visst tänka mig en 4:e och 5:e också... Jag gillar ju hundar!)

14-10-28:

Jag ska bara berätta att jag inte har bestämt om jag ska köpa lilla Desy eller ej. Egentligen vill jag hellre ha en långhårig, och gärna en med mer vitt i pälsen. Å andra sidan ser lilla Desy väldigt mycket ut som en "rastypisk" chihuahua, och skulle kanske ha goda chanser om jag ställde ut henne. Priset är inte oskäligt på något sätt, även om jag har extra ont om pengar just nu. Jag har mejlat och frågat efter Desys nuvarande vikt (och exakta födelsedatum) för jag vill kunna räkna ut ungefär hur stor hon blir. Jag skulle inte köpa henne om jag tror att hon kommer att väga mer än 2 kg som vuxen.

Just nu längtar jag desperat efter en 3:e liten tik. (Jo, Ulf säger förstås att det måste vara något fel på mig, som inte kan nöja mig med en hund som alla "normala" människor. Och jag förstår att han skulle bli arg om jag köpte en 3:e hund.) Men jag är orolig att missa chansen att köpa en bra hund. Jag har missat flera chanser. Först var jag dum nog att tacka nej till Luva, en pytteliten röd långhårig tik från en av Sveriges bästa uppfödare, sommaren 2006. Jag ville ju helst ha en cremefärgad, och visste inte då hur svårt det är att få tag på små chihuahuor i Sverige. Sedan letade jag, väntade, stod i kö, väntade etc - tills jag äntligen hittade Bonnie (via en Blocket-annons). Hon annonserades ut som "pytteliten", och jag var för oerfaren för att förstå att hon i själva verket skulle bli en stor chihuahua. (Eg för stor i min smak.) (Med facit i hand var det dumt att jag tackade nej till Bumsi, den cremefärgade tikvalpen i Stockholm som jag tittade på innan jag köpte Bonnie. Hon blev aningen mindre än Bonnie som vuxen.) Sen hittade jag Nykra (den lilla cremefärgade tikvalpen) hos Conchi. Men Ulf förbjöd mig att köpa henne. Sedan ångrar jag ibland att jag sålde Bonnies son Bamse, fast jag vet hur svårt det är att ha både tikar och hanar om man bor i lägenhet. Och lilla Cocyta/Nova² dog ju - annars var jag så nöjd med henne på alla sätt och vis.

Min dotter Linda rekommenderar mig ändå att vänta tills jag hittar en långhårig tikvalp som jag tycker om. Hon skrev i går så här: Det faktum att du har missat många chanser, betyder att det har funnits många chanser, vilket gör det ännu mer sannolikt att det kommer fler chanser... Och det är ju inte helt ologiskt, fast jag vill inte vänta hur länge som helst.  Jag väntade 4 år på Bonnie... Och då var jag så desperat så jag nästan kunde ha köpt en 3-kilos korthårig helsvart hane...

I Sverige är chihuahua-marknaden för tillfället mättad, så det är betydligt lättare att få tag på en valp nu. Men jag har inte råd att betala 15'000 SEK, det rekommenderade priset för en svensk chihuahua.

Nu ska jag avvakta kennel Delcamis svar innan jag ger dem något besked. Till dess hoppas jag att jag har bestämt mig. Det är så SVÅRT att veta vilket val som blir rätt i det långa loppet!

 

PS:

Vet ni om att man kan göra ett enkelt syntest online, för att få veta om det är dags att gå till optikern eller ej? Se: http://www.synoptik.se/syntest/

PS2:

Jag har ännu inte hört något från Delcami, så jag avvaktar.

Tidigare i dag skrev jag till Conchi, och bifogade foton, och bad om hennes åsikt. Hon mejlade just att hon ska svara mig sent i kväll, men hon bifogade fotona nedan på 2 vita/cremefärgade valpar (varav en "prickig") som ser ganska nyfödda ut, samt 1 svart (eller mörkbrun?) långhårig som ser ut att vara ca 4 veckor. Kanske hon har en långhårig tik åt mig? Jag vill hellre ha en långhårig...

Kanske jag får anledning att göra ytterligare en utflykt för att titta på valpar?

PS3:

Nu har Delcami svarat. De skriver att den lilla tiken Desy är född den 7 augusti. I så fall är hon 11½ vecka nu. Sedan skriver de att hon väger 450 gram. Jag undrar om det kan stämma? I så fall är hon ännu mindre än jag uppfattade henne som. Vid 11 veckor vägde Stella 793 gram, och vid 12 veckor så vägde lilla Nova² 563 gram! Jo, Desy är liten - men är hon verkligen så liten? Jag vet att de har uppgivit Andys vikt till 940 gram på sin webbsida, men när jag vägde honom på veterinärens våg så visade den 1400 gram. Och Elvis som skulle väga 1,0 kg vägde 1,3... Om jag hade tittat på Desy i affären, som det var bestämt, så hade jag själv vägt henne på veterinärens väg där. Och om jag hade vetat att jag skulle titta på valparna hemma hos uppfödarna, så hade jag tagit med mig min lilla valpvåg. Nu vågar jag inte lita på uppgiften. Men OM Desy skulle väga så här lite nu, så skulle det innebära att hon bara skulle komma upp i ca 950 gram som vuxen. Och en sådan pytteliten tik skulle jag gärna vilja ha.

Nu måste jag avvakta Conchis mejl. (Hon brukar mejla sent, långt efter att jag har lagt mig, så jag får väl läsa det i morgon.) OM den lilla vita på fotot är en långhårig tik - då vill jag förstås hellre ha den. Den svarta långhåriga är också söt - men jag vet inget om storleken än. Just nu vet jag varken ut eller in... Om jag hade råd skulle jag förstås gärna köpa både Desy och den vita långhåriga! Fast i så fall skulle det inte förvåna mig om Ulf begärde skilsmässa... Han är inte alls förtjust i mina valp-köpar-planer.

14-10-29:

Jag hade valpar i huvudet i går när jag låg i sängen och skulle försöka somna. Och jag tänkte på valpar när jag vaknade i morse. (Ni som inte tycker om hundar får väl helt enkelt låta bli att läsa min dagbok de närmaste dagarna, för jag kommer förmodligen att skriva en hel del om valpar dagarna framöver...)

Jag läste Conchis svar i morse. Den vita valpen är tyvärr en hane, och eftersom pappan är från en annan kennel så kommer hon nog att behålla båda valparna själv. Hon behöver ju få in nytt blod i sin avel. Den lilla svarta är 1 månad och 1 vecka skrev hon. Jag har mejlat och bett henne väga den svarta. Då kan jag jämföra vikten med både Stellas och Nova²s vid samma ålder - och räkna ut ungefär hur stor hon kommer att bli som vuxen.

Delcami vidhåller att Desy väger 450 gram. Jag kommer att åka dit igen (för att väga henne själv). Kanske i morgon? OM Desy väger så lite (och Conchis valp väger mycket) så kommer jag att betala en handpenning på Desy. Sen får jag tyvärr vänta med att hämta henne tills min pension kommer den 18:e. (Krasimira kommer att vara bortrest 13-18:e, så det blir väl den 19:e i så fall.)

Synd att det är drygt 3 mil norrut till Delcami, och lika långt söderut till Conchi. Det kostar att köra, så jag kan inte köra fram och tillbaka hur många gånger som helst. Annars skulle jag förstås gärna ha åkt till Conchi nu på morgonen, och till Delcami framåt dagen...

 

Om 6 dagar kommer Bosse L och hälsar på oss. Innan dess måste jag städa och ordna i gästrummet. (Jag måste plocka undan en hel del därifrån, men var detta ska få plats vet jag inte.) Och så skulle jag ju montera dörrar, snickra hylla och... Men just nu tänker jag alltså bara på valpar!

PS:

Den lilla långhåriga svarta tikvalpen som Conchi kan erbjuda mig, är född den 22:a september. Hon väger nu 300 gram. Conchi bifogade bildbevis:

Tänk om Delcami hade kunnat göra detsamma. Nu litar jag tyvärr inte riktigt på deras viktuppgift. Conchis valp är alltså 5 veckor och 2 dagar i dag. Vid 5 veckors ålder vägde Stella 325 gram. Lilla Nova² var 10 veckor då hon flyttade till mig. Hon vägde då 364 gram - men vad hon vägde vid 5 veckor har jag ingen aning om. Gissningsvis blir alltså Conchis valp ungefär så stor (liten) som Stella, vilket är en ganska lagom vikt. Men jag köper inte en svart valp med normalvikt. Antingen vill jag ha en pytteliten (och då kommer färg och pälslag i andra hand) - eller så vill jag ha en långhårig i färgen vit, creme, gråblå, vit-svart eller svart-vit. Alltså får jag väl åka till Alfas del Pi igen för att ta reda på sanningen... OM Desy blir pytteliten så vill jag väldigt gärna ha henne! Annars får jag vänta på "den rätta"...

Förresten: Grattis på 45-årsdagen Internet!

Citat ur Aftonbladet: "För exakt 45 år sedan lyckades ett forskarlag lett av amerikanen Leonard Kleinrock få en dator att kommunicera med en dator på ett annat forskningsinstitut (tyvärr kraschade överföringen, vilket ledde till att det första meddelandet som någonsin skickades blev ”LO”. Egentligen ville forskarlaget skriva ”LOG”). Grunden till internet var lagt – även om det skulle dröja många år innan det blev något som allmänheten kunde använda. Sedan dess har mycket vatten runnit under webbens virtuella broar."

Tja, och nu skulle jag knappt klara mig utan! Tänk att vi på bara några sekunder kan skicka textmeddelanden och foton till varandra, eller söka fakta. Så mycket tid vi sparar, (och portokostnader likaså)! Så mycket enklare det är att hålla kontakten med varandra! Så tack Internet för att du finns!

Jag läste en intressant artikel om könsroller (via internet förstås): http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/jamstalldhet/article16139583.ab Rubriken lyder: "Sluta försöka göra barn könsneutrala. Vi måste behandla pojkar och flickor olika – för att ge dem samma chans i livet."

Och slutklämmen lyder så här: "Vi ska medvetet träna pojkar att bli bättre på att kontrollera sin ilska och inte hävda sig genom att trycka ner andra. Vi behöver motivera dem att ta skolan på större allvar och utveckla sin känslomässiga intelligens och sociala kompetens. Annars kommer många av dem att 20 år senare vara olyckliga, lågutbildade, arbetslösa, frånskilda män.
Vi behöver medvetet lära flickor att tro på sig själva, att våga säga ifrån och ibland tänka lite mer på sig själva. Uppmuntra dem att våga satsa, ta risker, men inte ställa så höga krav på sig själva. De måste inte vara snygga, smala, smarta och sexiga för att duga.
Ska vi ge pojkar och flickor lika stor chans att lyckas i livet kan vi inte undervisa dem på samma sätt i skolan. Pojkar är inte lika bra som flickor på att ta ansvar för sitt eget lärande och arbeta på egen hand. De behöver mer lärarledd undervisning i helklass."

Det handlar alltså inte alls om huruvida pojkar och flickor leker med dockor eller bilar...

14-10-30:

          

Grattis på födelsedagen min käre son Johan!

Hurra! Hurra! Hurra! HURRA!!!

 

Jag och hundarna ska åka till Alfaz del Pi nu på förmiddagen. Jag tar med både min lilla valpvåg och handpenning - så är jag garderad. Framåt dagen vet både ni och vi, om lilla Desy kommer att flytta hem till oss, eller ej.

PS:

Nej, det blev inget valp-köp. Lilla Desy visade sig väga 720 gram! Hon kommer ändå att bli en liten chihuahua. Gissningsvis kommer hon att väga 1,4 (max 1,5) kg som vuxen. Det är helt klart en fin liten tik, med hopvuxen fontanell och bra proportioner. Om hon hade varit vit eller creme-färgad och/eller långhårig - så hade jag inte tvekat en sekund. Då hade hon varit perfekt. Nu avstod jag, med viss sorg i hjärtat, för jag har hunnit fästa mig vid henne. Nåja, jag hoppas att hon kommer att få ett bra liv hos någon annan.

Nu känner jag mig lite tom inombords... En ny väntan har börjat.

PS2:

Jag fick precis mejl från Ikea kundservice i Sverige. De skriver så här: Vi har nu beställt 8 gångjärn till den äldre modellen av BILLY-bokhylla. De är beställda till din adress i Spanien. Det är ju toppen! Jag får visserligen borra några hål själv, men det skulle ha varit väldigt svårt att få tag på exakt rätt sorts gångjärn någon annanstans. Jag gillar företag med bra service!

PS3:

Nu ska hundarna och jag ut på sena kvällsrundan. Jag är glad att jag ska gå den här i El Campello - så lätt som jag fryser...

14-10-31:

Grattis på födelsedagen Anna!

PS:

Så här kan man separera äggulorna från vitorna med hjälp av en tom petflaska: http://www.youtube.com/watch?v=_AirVOuTN_M

Själv firar jag inte Halloween, men för er som gör det så kommer här några tips på hur ni kan dekorera era pumpor (lånade från Vi i Villa):

Förutom kniv och mejsel så kan ni använda er av borrmaskin...

       

När mina barn var små så karvade vi ut ögon och mun på en stor pumpa, och satte ett  värmeljus i den. Det såg fint ut när vi sen tände ljuset på kvällen. Pumpa-köttet kokade vi soppa på, och pumpa-kärnorna rostade vi i ugnen.

Jag hittar inte "vårt" gamla pumpa-sopp-recept just nu, men här är ett exempel (fler hittar du på webben):

Ingredienser:
1,5 kg pumpa, ca 800 g pumpakött
1 gul lök
2 msk olivolja
2 vitlöksklyftor
1 tsk salt
1 krm vitpeppar
(1 dl vitt vin)
4 dl vatten
1-2 dl vispgrädde, creme fraiche eller matyoghurt
1-2 krm curry (valfritt)
0,5 dl gröna skalade pumpafrön
 

Tillagning:
1.Skär pumpan i klyftor och skär bort skalet. Skär eller skrapa bort kärnor och trådar. Skiva i bitar.
2.Skala och hacka löken samt vitlöken.
3.Fräs löken i olivolja i en stor gryta eller kastrull, tillsätt vitlöken, salt, vitpeppar samt pumpa. Låt allt fräsa runt några minuter.
4.Häll på vattnet och låt koka i 40 minuter - pumpabitarna ska vara mjuka och kunna gå att mosa sönder.
5.Mixa pumpasoppan med en stavmixer. Du kan också mosa sönder bitarna för hand med ex. en potatisstöt.
6.Tillsätt och rör ut grädde, creme fraiche eller grekisk yoghurt. Värm upp.
7.Smaka av pumpasoppan med salt och vitpeppar. Något krm curry blir också gott i men det är valfritt.
8.Servera gärna pumpasoppan med rostade gröna skalade pumpafrön på toppen samt gott bröd till ex. foccacia.

Rostade pumpakärnor är ett gott och nyttigt snack som du kan göra själv hemma utan någon större ansträngning. Allt som behövs är pumpakärnor, en ugn, salt och eventuell smaksättning. Rostade pumpakärnor är ett bra alternativ till onyttiga chips och godissorter eftersom kärnorna innehåller mycket mindre kolhydrater, men massor av nyttiga vitaminer och mineraler. De kan också strös över en müsli för att ätas på morgonen tillsammans med yoghurt eller filmmjölk.

Och så här rostar du kärnorna (instruktionen är skriven för barn):

Ingredienser:
•2,5 dl rengjorda pumpakärnor
•15 gram smör (1 msk smält smör)
•1 tsk salt
•Eventuella kryddor

Instruktioner:
Börja med att sätta på ugnen på 150 grader. Smält sedan smöret i en kastrull på låg temperatur. Tillsätt saltet och kryddorna. Häll upp pumpakärnorna i en stor skål och därefter rör i det smälta smöret. Blanda kärnorna tills alla har blivit täckta av smöret. Häll sedan ut pumpakärnorna på en ugnsplåt täckt med bakplåtspapper. Se till att pumpakärnorna bildar ett så tunt lager som möjligt. Det gör att kärnorna blir knaprigare. Låt sedan pumpakärnorna rosta i ugnen i cirka 30 minuter. Rör om ett par gånger under tiden så att de inte bränns.

Eller:

Ingredienser:
pumpakärnor
salt
ev. chilipulver

Gör så här:
Skölj pumpakärnor noga i vatten. Om kärnorna är torra, lägg dem i blöt ett tag. Lägg kärnorna i ett lager på papprad plåt, strö över salt och gärna chilipulver och rosta dem i 175 grader varm ugn i 20-30 minuter, till de är gyllene och helt genomtorra. Förvaras i tät burk.

Elektrikern har varit här i dag och tittat på allt vi vill att han ska göra. Han kommer i morgon klockan 09 och påbörjar jobbet. Rapport om detta kommer i morgon kväll.

PS2:

Apropå Internets 45-årsdag, så har användningen onekligen ökat:

Min första dator fick jag hösten 2006, innan dess hade jag bara lånat andras datorer - eller använt den på jobbet. Men eftersom jag till att börja med hade telefonmodem, så var jag ute på internet så sällan som möjligt. Jag skrev mest mejl samt dokument i Word, men påbörjade så smått min webbsida (som på den tiden enbart gjorde reklam för de tangokurser som jag höll på den tiden). Jovisst har det hänt mycket inom området! Det mesta är positivt!

14-11-01:

Elektrikern Pedro kom punktligt i morse, och han är i full gång med att jobba. Just nu drar han kablar i Ulfs toalettrum. Ni som har varit här vet att man fick dra i ett snöre (som gick av för ett år sen) för att tända lampan och då startade fläkten samtidigt. (Även detta ett verk av engelsmannen som bodde här tidigare.) Ett litet bildreportage kommer senare i dag...

PS:

Pedro har tagit siesta nu (han gick hem klockan 14 för att äta), men han kommer tillbaka klockan 16 för att fortsätta sitt arbete. Allra först gav han sig alltså på "snörmekanismen" i Ulfs toalettrum. Den var varken vacker eller praktiskt...

Efter diverse skruvande, och dragande av nya kablar, så satt äntligen en riktig strömbrytare på väggen. Den vänstra knappen tänder och släcker lampan, den högra startar och stänger av fläkten. Ulf blev väldigt nöjd.

Sedan ville jag att han skulle sätta upp ett armaturdoslock i vardagsrumstaket ovanför soffan - så att vi enkelt kan byta takarmatur när vi vill. Jag är inte överförtjust i den som satt där.

 

Armaturen som satt där saknade "hål" för kroken, så jag satte tillfälligt upp en fönsterarmatur som jag hade liggande i en låda. Så snyggt blev det ju inte, men det är bara tillfälligt. Vi ska köpa ny taklampa både att sätta över soffan, och till hallen här nere.

Glödlampan hade gått sönder i armaturen i taket i hallen här nere. Och eftersom det var en engelsk lampa med bajonettfattning, så kunde vi inte bara byta. Nu satte elektrikern ett armaturdoslock även där, och jag satte tillfälligt i en glödlampshållare. Nu går det att tända och släcka i alla fall, vilket det inte har gjort på 2 månader. Jag tycker inte att den gamla lampan är ful, men köper hellre en ny än byter innanmätet på denna (som saknar en "blomma").

I vintras bytte vi till Econoheat-element i de flesta rummen. I mitt rum satte vi av utrymmesskäl bara ett på 240 W, vilket visade sig vara för lite. Jag behöver ha ett 400-watts. Jag hade förberett genom att ta bort det gamla elementet (som nu ska få sitta i duschrummet här nere).

Pedro satte det lite större elementet på plats. Det går in lite innanför garderoben eftersom det inte får komma för nära sängen. Nu ska även jag få varmt och skönt i vinter! (Ulf har redan ett 400-watts element i sitt rum.)

Det som återstår för elektrikern att göra är alltså att montera det lilla elementet i duschrummet. För att kunna göra det måste han dra nya kablar även där. Först monterade han ner infravärmaren (som vi ändå inte vågar använda eftersom proppen går då). Pedro kunde inte koppla elementet till de kablarna, för då skulle lamporna ovanför spegeln behöva vara tända när elementet var igång. Och så vill vi förstås inte ha det. (Infravärmaren gick bara att använda när belysningen var tänd...)

Alltså fick han dra en ny kabel även här (från dosan i gästrummet). Så långt har han hunnit hittills.

Fortsättning följer...

PS2:

Jenni skickade just den här talande bilden (vilken jag som helnykterist gärna sprider):

PS3:

Pedro var kvar ända till 19:30. Nu sitter även elementet i duschrummet på plats. (I våtutrymmen får den här sortens element inte sitta vid golvet - det är därför det sitter så högt upp.) Den nya kabeln går i en vit diskret kanal. På måndag eftermiddag kommer Pedro tillbaka och spacklar igen hålen (bl a efter infravärmaren) med ett ljusgrått specialspackel. Han är noga med att allt blir prydligt.

För allt arbete ville han ha totalt 100 €! 10 € per timme, och resten för materialet (som han lämnade kvitto på). Vi gav honom 10 € extra eftersom det är lördag. En svensk hantverkare skulle väl tagit halva summan - bara i "framkörningsavgift"! Jag skäms nästan för att betala så lite som 10 € i timmen, när någon gör ett bra jobb och dessutom är proffs. Jag är glad att jag nu har hittat både en bra elektriker och en bra rörmokare. (De här är svågrar.)

Jag väntar till i morgon med att ställa tillbaka allt i duschrummet. Jag var ju tvungen att flytta undan tillräckligt mycket för att Pedro skulle få plats att jobba, och detta ställde jag tillfälligt i gästrummet. Under elementet ska Stellas toalett stå, och bredvid den får det precis på centimetern plats en Helmer-hurts. En sådan hurts har jag i mitt sovrum. Jag ska försöka få plats med allt som ligger i de lådorna - någon annanstans, och sedan lägga toalettartiklar där i stället.

De små plasthurtsarna jag har haft i duschrummet hittills är egentligen bara en nödlösning. På sikt vill jag nog klämma in en Helmer-hurts till, för att slippa ha så mycket stående framme. Det går om jag ställer tvättunnan i mitt sovrum... Kanske bakom dörren? (Det är ett ständigt pussel att försöka få plats med alltför många saker på alltför liten yta...) En framtidsdröm vore att kunna köpa ett badrumsskåp med spegeldörrar att sätta på väggen, i stället för den nuvarande spegeln. Jag föredrar att ha saker inne i skåp och lådor. Det som står framme blir dammigt på nolltid - och jag är inte överdrivet förtjust i att städa.

14-11-02:

Jag som inte gillar att städa, och så är det nästan det enda jag har gjort hittills i dag... Jag har ordnat, plockat undan, dammtorkat, dammsugit och våttorkat golven här nere. Ulf har dammsugit däruppe, och jag ska våttorka golven där om en stund. Jag rullade in Helmer-hurtsen i badrummet. (Återstår att byta låd-innehåll.) Som på det vänstra fotot nedan står hurtsen nu. Det blev bra! Men innan jag satte den på plats så provade jag att sätta den som på det högra fotot. Det hade också blivit bra. Nästa gång jag åker till Ikea ska jag köpa en till Helmer-hurts, för jag behöver ha en på var sida om tvättstället.

I morse såg det ut som nedan i gästrummet. Det gör det inte nu längre. Men där är det ännu inte helt presentabelt, så ni får vänta till i kväll på att få se ett foto där gästrummet är nästintill iordning - hörnen undantagna... (100% ordning kan jag inte åstadkomma än, men jag jobbar på det. Exempelvis så står fortfarande alla tavlorna, som ska upp på väggarna, stapade ovanpå sängskåpet samt på golvet nedanför.)

Ulf hittade "gubbgympan" i DN och skickade en skärmdump. Tyvärr blev den så här liten, men kanske ni kan läsa texten ändå.

Nu är jag så illa tvungen att återgå till städningen...

PS:

Nu ser det betydligt bättre ut i gästrummet. (Men på förekommen anledning så visar jag inte hur det ser ut i de inre hörnorna. Även de nyinköpta hyllplanen står staplade där...) I framtiden har jag förresten tänkt ha snyggare saker framme på hyllan ovanför sängen... Men nu duger rummet i alla fall.

I morgon ska jag bädda med rena lakan i gästsängen, samt plocka fram handdukar åt Bosse (som kommer hit på tisdag förmiddag). Nu ska jag bara lägga tillbaka mattorna i köket och hallen där uppe, och skifta lådinnehållet i Helmer-hurtsen - sen kan jag hålla kväll.

Ulf tycker förresten att det ser konstigt ut att jag skriver här nere och där uppe. Han tycker att jag borde skriva där på båda ställena. Men eftersom mitt rum ligger en trappa ner, och jag befinner mig i mitt rum när jag skriver, så känns det naturligast för mig att skriva här nere...

Entré-hallen, köket, stora balkongen, vardagsrummet, Ulfs rum och hans toalettrum - ligger på 4:e våningen (fast den officiellt heter våning 3, eftersom pool-våningen inte räknas). Mitt rum och gästrummet (med tillhörande balkonger), samt lilla hallen, ligger på våning 3 (officiellt våning 2). Vägg i vägg med mitt sovrum ligger vardagsrummet som tillhör grannen på våningen under, medan deras sovrum ligger ytterligare en trappa ner. Alla lägenheterna här i vår trappuppgång är alltså duplex-lägenheter med invändig trappa. Det anses fint här i Spanien, men själv tycker jag att det är opraktiskt med trappa.