Sparad dagbok 29. (Fr o m 14-03-16 t o m 14-07-11.)

14-03-16:

Vi har fint väder i dag: sol, klarblå himmel och det var 17º redan på morgonpromenaden. Hundarna och jag passade på att gå lite längre än vanligt, för senare i dag kommer det att vara trångt på El Paseo eftersom det är söndag.

Linda skickade nyss det här tänkvärda citatet:

Jag känner ingen större lust att kasta mig över mina att-göra-bums-listor. Jag behöver ta det lugnt i dag, och njuta av solen. Jag är förstås en aning tröttare nu när jag hårdbantar (och lite yr när jag reser mig häftigt, eftersom jag får ännu lägre blodtryck), men det är värt besväret. I morse visade vågen 48,7 kg och 23,7% fett. Målet är i sikte!

PS:

Jodå, det var så skönt på vår mitt-på-dagen-promenad. Här kommer några foton. De första tog jag längs El Paseo.

Sedan gick vi ett par kvarter längs C/ San Pedro. Mitt för huset där Maud bodde innan (och där Anette och Håkan har sin lägenhet nu) finns det någon som tycker lika mycket om pelargoner som jag.

I bakgrunden syns det stora hotellet som numera heter La Familia (precis som det lilla i första linjen).

PS2:

Det enda vettiga som jag har gjort hittills i dag (16:45) är att tvätta mina lakan. Nu har de torkat så jag har nyss bäddat sängen med dem igen. Det är väldigt ovanligt att jag använder samma lakansset två gånger i rad. Normalt tycker jag om omväxling, och växlar gärna mellan rosa och blå. Men just nu trivs jag så bra med det här påslakanet med glada färger, exotiska fåglar, blommor och fjärilar. Alltså fick det bli det igen. (Jag har vitt underlakan, och vita örngott till. Nån måtta på mönster får det ju vara.)

Nej, jag stryker aldrig mina lakan. Jag skrynklar ändå till dem när jag sover...

PS3:

Jo, nu har jag faktiskt gjort något. Jag har monterat min nya björkaffisch i den nya ramen, samt en av de gamla i den andra nya ramen. Men tidigast i morgon ska jag försöka få upp dem på väggen över soffan. (Den lilla som hänger kvar just nu, ska få hänga någon annanstans.) Tyvärr är det inte reflexfritt glas i den nya ramen heller, det skulle jag annars önska. (Det är plexiglas, som i alla fall har den fördelen att det väger lite.)

PS4:

Jag pratade nyss med Maud via Skype. Både hon och Sabi mår bra. Hon har nu fått internet i sin bostad, så det hördes bättre. De har 30-33º varmt i Mbour nu. De har börjat inhägna hennes tomt för att kunna ta dit byggmaterial. Snart ska bygget påbörjas. Det beräknas ta tre månader innan hennes hus kommer att vara klart. Hon längtar till dess förstås, och har börjat fundera på hur hon ska inreda huset. Hon hälsar till alla hon känner!

14-03-17:

Så har jag och Stella varit ytterligare en gång i Alfaz del Pi. Jag kan ju inte påstå att det gick så bra den här gången heller. Det verkar som om personkemin inte stämmer mellan Stella och Elvis. På morgonpromenaden mötte vi Rufo, som är en ganska stor hund, men Stella blev ändå alldeles till sig. Hon gnällde, och sprang fram och vände baken till, och vek undan svansen. (Jag fick dra henne åt sidan.) Men med Elvis vill hon INTE. Och tyvärr vill inte han med henne heller.

Vi satte dem den här gången i en valphage i butiken.

Men hundarna hyste inget större intresse för varandra. Krasimira ryckte in med van hand och styrde Elvis rätt. Han påbörjade det hela, men sen ville han inte mer.

Jag kände mig överflödig, och gick ett varv i butiken och tittade på fågelburar. Jag vill ju ha fåglar också, så småningom, och nu hade jag tillfälle att studera de olika burarna. Delcami säljer per postorder + i den lilla butiken. De säljer inga djur alls i sin butik - enbart tillbehör. Hundarna stannar hos sina mammor tills de blir sålda.

Det är inte så att hundarna inte alls gillar varandra. De trivdes bra tillsammans i mitt knä. Det är bara det att de inte vill para sig med varandra. (Ulf förstår Stella, säger han - för han tycker inte att Elvis är snygg...) Här nedan kommer tolv foton av hundarna tillsammans. (Om, utifall att - det blir valpar, då är det trevligt att ha foton på far och mor tillsammans.)

Tja, då återstod insemination. Fast Elvis var inte så intresserad av att leverera sperma. En endaste liten droppe kom det. Vi fick ta till lite djupfryst också. På den tittade Krasimira, veterinären och jag i mikroskop medan den tinade. Spermierna var orörliga från början, men sedan började de simma omkring. Så nu är Stella inseminerad för andra gången. Jag hoppas förstås att det går vägen! Krasimira har inte tagit något betalt ännu. Det gör hon först när vi vet om Stella har blivit dräktig.

Hon säger att jag den 16 april själv kan se om Stella har blivit gravid eller ej. Hon tyckte att det är onödigt att lägga pengar på ultraljud, eftersom hundarna ogillar det så mycket. Och jag har faktiskt tänkt avstå från det den här gången, även för Bonnies del. Det är ju mycket pengar att betala för ingenting OM hundarna inte har blivit dräktiga. OM de nu är dräktiga, så syns det så småningom. Chihuahuaor föder normalt sina valpar ca 60 dagar efter den första parningen. Det skulle i Bonnies fall innebära ungefär den 11 maj, och i Stellas fall ca den 16 maj. Nu återstår alltså en lång väntan innan vi vet hur det har gått.

Med min bantning går det desto bättre, och jag har slagit personligt viktminskningsrekord per tidsenhet. På två veckor (1 nertrappningsdag + en mellandag + 12 dagars hårdbantning) har jag gått ner 3,5 kilo och minskat min fetthalt med 4,1%. Inte illa alls. Resultatet är helt klart värt vedermödorna. Förståndig som jag är, så inser jag dock - att jag nu måste äta lite mer än jag har gjort de här två veckorna. Annars mår kroppen inte bra. Jag ska alltså öka mängden av både mat och kolhydrater en del, men inte mycket - för jag har ju 2½ kilo kvar att gå ned (och 3% fett att bli av med).

Det tar på krafterna att köra bil och para hundar halva dagarna. Nu ska jag ta det lugnt. Vi har haft 23º som mest i dag, och solsken. Men själv har jag ju tillbringat de flesta timmarna inomhus.

Nu ska jag dricka te, och sedan ska Bonnie, Stella och jag gå en lite längre promenad. (Klockan är nu 16:40.)

PS:

Det här kan man läsa på http://blogg.doktorn.com/2014/03/11/djurens-halsa-varning-for-livsfarliga-russin/:

Djurens hälsa – varning för livsfarliga russin!

14-03-18:

Om två dagar kommer Ulf ner igen. Oj, var har tiden blivit av? Jag skulle ju ha hunnit göra så oerhört mycket innan dess. Ja, jag bör i alla fall försöka få upp tavlorna på väggen ovanför soffan + lite annat smått. Men att sy och måla - det får jag skjuta på till framtiden.

I går kväll, strax innan vi skulle gå sena kvällspromenaden, fick jag syn på att månen glittrade så vackert i havet. Jag tog först två foton från balkongen, och sedan tog jag kameran med mig när vi gick ut.

Tja, fotona är nästan lika - men inte riktigt...

Vov-voff på er! I går när vi var ute på luktrunda, sent på kvällen, då ville matte att vi skulle titta på månen. Och på det där vov-glittriga som fanns i havet under månen. Så då gjorde vi det, Stella och jag.

Tja, det såg väl fint ut - men det luktade ingenting alls. Så det var inte särskilt intressant.

Vi hundar tycker att saker som luktar är intressantast. Särskilt om dom luktar mat eller hundkiss. Så vi luktade på sånt, Stella och jag. Sen så mötte vi två äldre hundherrar som vi känner, Trufo och Mateo. Jag tycker egentligen att dom är lite tråkiga, men deras matte brukar alltid klappa mig så skönt. 

Sen så gick vi hemåt.

Vet ni förresten att Stella härmar mig hela tiden? Om jag kissar på ett ställe. Då kissar hon också där. Precis ovanpå. Ja, det är ju vov-bra att hon lär sig var det är bäst att kissa. Och om jag luktar på en intressant doft. Då vill hon också lukta där. Fast nu har hon parat sig också - precis som jag. Då härmas hon nästan för mycket, tycker jag. Fast det är förstås vov-roligt med valpar! Så jag hoppas att vi får vov-många valpar båda två. Vov-vov!

Jag tog ett par foton på hemvägen. De blev förstås lite otydliga eftersom det var mörkt. På banderollen utåt havet står det: Yo soy donante de sangre. ¿Tú por qué no? (≈Jag donerar blod. Varför inte du?)

Fotona nedan visar Carrer La mar, Calle San Pedro, och Calle San Bartolomé.

I dag har jag 1000 saker som jag borde göra. Bl a borde jag tanka bilen, så att bensinen räcker när jag ska hämta Ulf på flygplatsen på torsdag. Ja, och så sätta upp tavlorna...

PS:

Nu har jag i alla fall tankat bilen. Det är underbart väder ute: soligt, blå himmel, helt vindstilla och 22,7º. Mina småflickor och jag gick en lång härlig promenad. (Jag såg faktiskt flera som badade!) Eftersom jag gärna går en runda till, så ska jag passa på att gå till Mercadona för att handla. (Jag ska bl a köpa en särskild sorts 0%-ig yoghurt till Ulf.) Borra i väggarna kan jag ändå inte göra - för det är siesta nu.

Nu ska jag skriva om sådant som inte alls passar att skriva om här. (Ulf tycker att jag är för självutlämnande. Men det bekymrar mig inte alls.) Det verkar som om jag har (sparsam) mens, för andra dagen i dag. Att jag överhuvudtaget skriver om det här, är förstås för att jag trodde att min mens hade upphört helt. Jag är ändå snart 62, och har varit i klimakteriet i snart fyra år. Tja, det är kanske naturens lilla spratt? Men visst är det ovanligt vid min ålder? Är det någon av er, mina kvinnliga läsare, som har varit med om (eller hört talas om) något liknande? Det kan väl inte vara min diet som har satt igång det hela? Jag vet ju att kroppen funkar bättre när man helt undviker socker och vitt mjöl, men sånt här kan väl ändå inte påverkas.

Jag har nyss ätit en väldigt god liten måltid: naturell yoghurt + havrekli + hallon (= hela 5,3 gram kolhydrater). Fotona nedan visar före och efter "tillredning". Visst ser det gott ut! (Och till kvällsmat ska jag ha ett kokt ägg + räkor + sallad.)

PS2:

Tre vackra bostäder/miljöer av olika slag (hämtade från ett bildspel som jag har fått):

14-03-19:

I dag är det är farsdag här i Spanien. I Alicante är det helgdag, men inte här i El Campello. Själv har jag mycket på dagordningen. I dag måste jag ta fram borrmaskinen. Jag bör sätta upp två krokar på väggen där tavlorna ska hänga, och så bör jag borra hål i vitrinskåpsdörrarna där jag ska sätta knopparna. Sen bör jag helst hinna en massa annat också innan Ulf kommer hem igen...

Min gula ranunkel gav upp (mitt fel - jag glömde vattna den en dag) men den rosa blommar desto mer. Paraplyaralian t h har varit Mauds. När jag fick den (av Anette och Håkan) hade den ullöss och var i mycket dåligt skick. Men nu är ohyran borta och den har fått många nya blad. Roligt!

Mina små sötnosar latar sig som vanligt, men själv måste jag sätta fart nu.

PS:

Jojomensan, klockan är bara 12:30 men redan hänger tavlorna över soffan och vitrinskåpsdörrarna har knoppar. Så fort jag tog fram borrmaskinen (men innan jag hade börjat använda den) så tog Bonnie med sig Stella och sprang ner till mitt rum. Bonnie vet att det är lugnast att hålla sig ur vägen. Där ligger de kvar än:

Jag började med knopparna. Jag har några på lager, för jag köpte ett antal när Ikea bytte till en annan sort - just eftersom jag vill ha lika på alla dörrar. (Jag har ytterligare 3 knoppar.) Nu visade det sig att det inte fanns passande skruvar i förpackningarna. Det är bra tur att jag har ett hyfsat lager av spikar, skruvar, krokar, brickor, muttrar, pluggar etc.

Där hittade jag två lagom långa skruvar i rätt diameter. Jag borrade sedan hålen, och satt dit knopparna.

Det blev bra. Så nu kan Ulf lätt öppna skåpsdörrarna.

Därefter började jag mäta var jag skulle borra för att sätta upp tavlorna. Själva mätandet är nästan allra viktigast. Åtminstone om man är som jag och vill ha tavlorna på exakt samma höjd.

Sedan fotograferade jag tavlorna, för att ni ska få se hur det blir. Eftersom det är soligt ute, och glaset inte är reflexfritt, var det svårt att få en bra bild.

Jag försökte med nerrullad persienn,

...och genom att fotografera snett nerifrån. Men bättre än så här kan jag inte få bilderna. Ni får helt enkelt komma hit och titta i verkligheten! ☺

Golvlampan till vänster om soffan stod här när vi kom, och den använder vi inte längre, så den ska vi ta bort så småningom. Det har bara inte blivit av än. Kanske den kan stå i gästrummet? Och om inte Stellas toalett stod på golvet framför lampan, så skulle vi kunna flytta soffan lite så att den hamnar mitt under tavlorna. Men just här syns toaletten minst, så jag kan inte komma på något bättre ställe. Jag vill att hon ska ha en toalett på ovanvåningen också - ifall läget skulle bli akut.

Nu när jag har borrmaskinen framme, så borde jag passa på att borra några fler hål. Det är en del annat som också ska upp på väggarna. Men jag har ingen lust. Jag väljer att gå ut med flickorna i stället, och sen är det ju siesta - så då får jag inte borra...☺

PS2:

Jo, det är visst helgdag här i El Campello också. (Men det är dåligt utmärkt i almanackan, så jag såg det inte i morse.) Det märkte jag så fort jag kom ner på El Paseo. Där var halva El Campellos befolkning... Och affärerna har stängt - med undantag av bagerierna som säljer farsdags-tårtor för fullt. Bonnie, Stella och jag fick kryssa oss fram på El paseo - och gick inte riktigt så långt som vi hade tänkt. Vi får väl gå lite längre när vi går ut nästa gång i stället.

Det finns en tom affärslokal alldeles nära oss (före teaffären). Nu håller någon på att flytta in där. Man har satt papper för alla fönster så att det inte går att se in. Men jag kan läsa (spegelvänt) att det står ett chokladmärke på andra sidan pappret. Måtte de inte öppna ett chokladställe så nära oss. Jag går förbi där varje dag, flera gånger om dagen. Hur ska jag klara att hålla vikten då? Jag gillar ju choklad...

PS3:

Maud har skaffat ny mejladress: maud.bystrom@outlook.com, och så har jag fått hennes adress (jag kopierar och klistrar in): Maud Elisabeth Bystrom S/C Karamba Diakhaby .P.A Unite20;Villa155. BP26356.Dakar Senegal. Så nu vet ni också ifall ni vill kontakta henne.

I Hässelby strand snöar det förresten... (Det väntas 5-10 cm.)

PS4:

Nu när jag ingenting gör, så passade jag på att fotografera vardagsrummet "rätt-upp-och-ner". Jag ska städa i morgon, så det är fint när Ulf kommer hem. Men sen återstår det att göra en del småsaker innan jag blir nöjd. (Fast det får vara till en annan gång.) Det ser hyfsat ut nu i alla fall.

Sedan fotograferade jag min balkong också. Den får ni sällan se annars. På vintern använder jag den inte alls. Men vår och höst brukar jag sitta i solen och läsa. Det börjar bli dags nu.

Innanför balkongdörrarna står några av mina pelargoner på sina turkosa rullvagnar.

Kommer ni ihåg att huset mitt emot målades om? Det konstiga är att de slutade mitt på fasaden. Baksidan är klar, men ni ser att höger halva av huset fortfarande inte är ommålad. Så har det stått ett bra tag nu. Jag undrar varför. Tog pengarna slut? Det vore förstås snyggare om även den sista biten blev målad.

En sak, utöver att städa, bör jag hinna innan Ulf kommer hem i morgon kväll. I en hörna finns en förfärlig sladdhärva som engelsmännen lämnade efter sig. Det är en massa sladdar som vi inte använder, men tyvärr sitter de fast. De, som så mycket annat, är fastlimmade på väggarna. När jag tog bort det gamla vitrinskåpet så rev jag bort alla sladdar som fanns där bakom. Jag fortsatte att dra/slita/bända loss sladdarna framför balkongdörrarna. Jag slutade i hörnan tillhöger om balkongdörrarna. Nu bör jag ta ett sista ryck i morgon. Men en av kablarna kommer jag inte att få bort - om jag inte klipper av den. Den fortsätter nämligen in bakom alla mina bokhyllor, och dem flyttar jag förstås inte om det inte är absolut nödvändigt...

Det är mycket som jag önskar att den "händige" engelsmannen inte hade gjort. Och framförallt önskar jag att han inte hade haft så gott om lim...

14-03-20:

Ulf mejlade nyss (11:22) att han just passerade Helsingborg-Helsingör på drygt 11500 meters höjd. Men han kommer att vara på resande fot många timmar i dag. Han ska nämligen mellanlanda i London och vänta där i flera timmar. (Den flightens flygtider passar Ulf bättre.) Han gick hemifrån klockan 07 i morse, och jag ska inte hämta honom förrän 20:30.

Själv har jag dammtorkat, dammsugit - och tagit bort hela sladdhärvan. (Jag klippte den ena kabeln, en TV-kabel som ändå var skarvad där, så nära bokhyllan jag kunde.) Visst ser det betydligt trevligare ut nu!

I morse vägde jag 48,5 (och innehöll 22,1% fett). Jag undrar om Ulf ser någon skillnad. Jag har gått ner 4 kilo under hans bortavaro. I går sa min kropp ifrån att den ville ha grönsaker - en stor portion. Så jag kokade spenat (en hel tallrik full) och åt tillsammans med en klick smör. Och jag räknade inte en enda kolhydrat. Man ska inte vara fanatisk när man bantar - för då tar kroppen stryk. Grönsaker unnar jag så gärna min kropp.

Jag har glömt att berätta att jag nu har stängt av alla våra element. Skulle det komma någon riktigt kall kväll så kan vi ju tillfälligt sätta på dem igen. Men i princip ska vintersäsongen vara över nu. Jag har hängt undan mina vinterjackor.

Här är det sol, och just nu 19º. Jag ska strax ner i teaffären och hämta te som jag har beställt via mejl (de har bara webbutik numera). Mina favoriter, som jag alltid har hemma, är Green Chai, Earl Green och Green Citrus Garden. Men i dag beställde jag även ½ hg av en ny sort, ett vitt te med gojibär och jordgubbar. Det ska bli spännande att smaka. Omväxling förnöjer. Sen, framåt klockan 13, ska jag gå en (förhoppningsvis lång) promenad med mina små.

PS: 

Nu har vi gått en lång skön promenad - Bonnie, Stella och jag. Det var alldeles underbart ute, 21º och solsken. Jag borde inte ha tagit långbyxor på mig... Vi mötte en trevlig dansk kvinna, Mutzi, som jag känner lite grann - eftersom hon också har hund. Hunden är en söt och glad liten yorkie-hane som heter Nicky.

Kvinnan berättade att hon alldeles nyligen blivit opererad för grå starr. Hon var väldigt nöjd med den spanska sjukvården (bättre än den danska sa hon). Men hon kände sig frustrerad över att hon inte kan tillräckligt bra spanska för att kunna kommunicera i den utsträckning som hon vill. Jo, så känns det ofta, tycker jag. Hon tog ett foto av mig och hundarna. På fotot syns det, förutom att jag har för mycket kläder på mig, att jag ännu inte har blivit mager så det stör... (Det finns ytterligare en hel del att ta av!)

Efter att ha pratat en stund (på svenska/danska) så gick vi vidare åt var sitt håll.

Man har börjat måla om badvaktstornet (som badvakterna sällan använder).

Sen mötte vi en liten söt (men knubbig) äldre chihuahua-tik som vi känner. Jag gillar hennes färgkombination.

Och därefter så mötte vi Dora och hennes matte. Dora är väldigt söt, dels för att hon har samma gyllene färg som Bonnie - men framförallt för att hon är så liten, 1.4 kg.

Nu visade det sig att Dora är dräktig! De hade precis varit på ultraljud. Och det lustiga är att hon har parat sig med Elvis - samma hane som Stella har parat sig med. De fick också göra insemination, för Elvis ville inte då heller. (Han är uppenbarligen inte lika viril som Voxer...) Dora inseminerades fyra gånger i februari. Jag fick se ett foto av Elvis och Dora bredvid varandra. Då kunde jag konstatera att Elvis faktiskt är aningen mindre än Dora. Matten och jag pratade en god stund om dräktigheter, och risken för kejsarsnitt när det gäller en så liten tik. Jag önskade henne lycka till med allt.

Vi fortsatte en bit, hundarna och jag, innan vi vände hemåt igen. Jag tycker att det är så oerhört vackert med färgkombinationen himmel, hav och sand, som på fotona nedan. Jag kan nog aldrig se mig mätt på Medelhavet, eller stranden...

Väl hemma igen så åt jag dagens huvudmål (1,6 gram kolhydrater):

Jag äter på en assiett, och använder smörgåsbestick- för då ser portionen större ut. Jag blev mätt, men om någon timme ska jag prova mitt nya te. (Till teet tar jag nog ett par skivor ost + minst samma mängd röd paprika. Det är gott. Fast det är förstås roligare att inte banta...)

PS2:

Det står att Ulfs plan lyfte 17:07 från Gatwick i London, men enligt spansk tid 18:07. Planet skulle ha lyft 17:10, och nu är jag inte riktigt klok på om det är en timme försenat, eller ej. England ligger en timme efter oss tidsmässigt. Men på flygbiljetten står inget om att det är lokal tid, där står alla klockslagen efter varandra bara. Men jag tar för givet att det startade i rätt tid, och att det kommer att landa här 20:30 (spansk tid) som beräknat. Det är lite lurigt det där när så närliggande länder har olika tider. Och geografiskt sett ligger Alicante rakt söder om London!

Men jag hittar inte planet på flightradar24, och det oroar mig alltid... Nu står det på Aenas webbsida att planet beräknas landa 20:10 (alltså 20 minuter före tidtabellen) - så då är allt väl.

Äntligen hittade jag planet. Det känns bra om jag kan se när det flyger in över Spaniens norra gräns - för precis då är det lagom att köra hemifrån. Fast här nedan står det att planet lyfte 17:40 - och beräknas landa 20:05. Ja, ju tidigare det landar, desto gladare är jag. Det blir sent i säng hur som helst.

Nu, 19:04, mejlade Ulf att de ska landa 20:41. Ja, vad ska jag tro? Det är bättre att jag är på flygplatsen i god tid, så att Ulf inte måste vänta. Han kommer förmodligen att vara ganska trött hur som helst.

Nu, 19:45, är det inte långt kvar till spanska gränsen, så nu ska jag göra mig klar och köra till flygplatsen.

PS3:

Nu är vi hemma! Allt har gått bra. Hundarna blev överlyckliga när Ulf klev in genom dörren!

14-03-21:

Jag glömde uppmärksamma att det var vårdagjämningen i går. Mellan vår- och höstdagjämning trivs jag allra bäst! Mer ljus och mer värme! Jag behöver bådadera för att må bra.

Nu klockan 10 har vi solsken och 17º. Ulf följde med ut på morgonpromenaden. När han i går morse lämnade Hässelby strand, var där +1º, snöslask och alldeles grått. Jag förstår inte alls hur han kan vilja besöka Sverige så här års, men han behöver sitt Sverige. Jo, vi har alla olika behov. Till mig hade Ulf med svenska filofax-blad (till almanackan, de jag har tar slut 1/7), fyra stora paket xylitol-tuggummin med salmiaksmak, samt en pocketbok som jag hade önskat mig: Elizabeth Gilberts Lyckan, kärleken & meningen med livet. Så lite "julafton" var det allt i går.

PS:

Det är inte lika fint väder som i går. Det är visserligen 20,5º, men ganska blåsigt och en del moln. Jag läste noga på pappret som sitter på fönstrena i den ännu inte öppnade butiken härintill. Det står Chocolate Trapa. Och när jag googlade så hittade jag: http://www.trapa.com/ Ja, ni ser själva, de säljer choklad-praliner.

Jag kommer att drägla varje dag när jag går förbi där... Hur ska jag kunna motstå att gå in i den butiken? Jag önskar att de öppnar en grönsaks-butik där i stället... Nu vill jag ju hålla vikten (och helst gå ner lite till) - inte gå upp igen. Fast vem har sagt att livet ska vara enkelt?

PS2:

Ute har det blivit så här grått, och det har t o m kommit några enstaka regnstänk:

Urban Pup har passande nog skickat mig reklam om trenchcoats för hundar:

Jovisst är de väldigt söta, och de skyddar både mot vind och lättare regn, men jag jag avstår. Dels behöver mina hundar inga trenchcoats (de har både vindtäta västar och regnjackor) och dels måste jag hushålla med pengarna den här månaden. Nu i början på april är det dags att betala IBI igen, den här gången för sophämtningen. Förra året betalade jag 133 €, och så är det dags för comunidaden (232 €) + det vanliga (bl a internet). Nästa elräkning ska förhoppningsvis inte betalas förrän i början på maj. Utgifterna kommer tyvärr klumpvis.

Det kostar förstås att para hundar också, men förhoppningsvis får jag igen det på sikt. (Jag har 200 € liggande i ett kuvert till Stellas parning som ännu inte är betald.) Om mina tikar föder minst två valpar så går det ihop sig, föder de fler blir det vinst. Jag är förstås väldigt nyfiken på om Bonnie och Stella är dräktiga eller ej. Men jag får vänta en månad tills det syns på de små magarna hur det har gått. Jag har inte råd att låta veterinären göra ultraljud den här gången.

Parningarna kunde jag inte skjuta upp tills jag är stadd vid bättre kassa. För Bonnies del blir hon i mitt tycke för gammal sen, och de löper ju bara två gånger om året. Det är förstås rationellast att para båda vid samma löp. Fördelen för en tik att få valpar, är att risken att få cancer i juver/bröst minskar, precis som hos kvinnor. Men jag planerar inga fler parningar framöver. (Endast om Stella inte blir dräktig den här gången, för då provar jag nog igen till hösten.) Jag tycker att det är så roligt med valpar - även om det onekligen innebär en del besvär också. Om jag hade den möjligheten (pengar och utrymme) så skulle jag gärna starta en kennel... (Men då skulle Ulf troligen begära skilsmässa...)

14-03-22:

I dag känns allt lite motigare, i alla fall nu på förmiddagen. Det är nätt och jämt att solen tittar fram, och när jag vägde mig i morse så visade vågen att jag hade gått upp ett par hekto. Jo, jag vet att vikten pendlar lite dag från dag (beroende på vätskebalansen mm), och eftersom jag även i går höll strikt diet så har jag förmodligen inte gått upp "på riktigt". Men eftersom jag börjar bli innerligt trött på att banta, så vill jag helst se resultat på vågen varje dag. Kanske har jag kommit till en "platå"? Hur som helst så äter jag ju aningen mer nu (av hälsoskäl) så det är klart att viktminskningen går långsammare. Jag bör nog skona er en period framöver, från alltför detaljerade beskrivningar av bantningens våndor. Jag ska försöka skriva om något roligare...

PS:

Nej, nu skulle jag ju inte skriva mer om bantning, så det får väl bli en slutkläm det här - för den här omgången. Jag kan bara konstatera att det är svårare att banta när Ulf är här. I morse skar han upp ett nybakat grovt bröd, som luktade förföriskt gott. Jag smakade inte. Senare kom han hem med ½ kg jordgubbar, som också luktade förföriskt gott. Jag åt tre stycken = hela 8 gram kolhydrater... Jag tror att jag ska avbryta kolhydratbantningen i morgon - och fortsätta med en frukt- och grönsaksperiod. Hur det går med vikten vet jag inte, men jag mår väldigt bra av frukt och grönsaker.

Ulf och jag gjorde sällskap till Aldi i morse. Där köpte vi bl a en liten billig köks-hörnhylla. Vi behöver fler avställningsytor i köket, men visste inte riktigt vilken hörna den kunde passa i. På förpackningen stod inte måttet mellan hyllplanen, så vi köpte den på vinst och förlust. Väl hemma så kunde vi konstatera att något av hyllplanen kolliderade med eluttag i två av hörnen, och med kryddhyllan i den tredje. Ett tag tänkte jag såga ett jack i nedersta hyllplanet för att kunna ha den vid min matplats, men avstod.

Vid min matplats har det suttit en hylla som engelsmännen hade satt dit. Höjden var lite opraktisk för min del (mina burkar fick varken plats ovanpå eller under hyllan), och dessutom kunde jag inte få in min tebryggare under ovanskåpet. (När den står framför så blir den dammig ovanpå.) Jag beslöt mig för att ta bort hyllan. Den var fastskruvad med två skruvar, så det borde bli lätt - trodde jag. Men när skruvarna var lossade så satt hyllan fortfarande fast. Den, precis som allt annat engelsmännen har fixat själva, var förstås fastlimmad. Suck! (Jag glömde ta ett "före-foto".) 

Där fick jag ett par timmars extra jobb! Jag skrapade och skrapade. Limmet satt som berget, och jag var rädd att repa kaklet. Bättre än nedan till höger blev det inte.

Men helt utan hylla ville jag inte vara. Det bästa hade varit att sätta en något kortare hylla (så att tebryggaren skulle få plats längst in) på en höjd som passade mig bättre. Men jag vill inte (i alla fall f n) borra i kaklet. Alltså tog jag hyllan vi hade köpt, vek ut den, och fäste den medelst en vinkelhake i det befintliga hålet i vägen. Så här blev det:

Jag fick inte alls mer avställningyta (utan lika mycket/lite), men nu står tebryggaren skyddad när den inte används, och det har blivit lättare att hålla rent. Ni som har varit här kanske också lägger märke till att jag har "sanerat" mina köksskåpsluckor. Där satt nämligen sisådär 30-40 små postit-lappar uppklistrade med framförallt spanska glosor som jag har övat på, men även anteckningar om när det var dags att ge växtnäringspinnar till mina krukväxter, avmaskningsmedel till hundarna etc. Nu finns det bara tre stora lappar kvar (på den svarta står journumret till veterinären), men egentligen tycker jag att det är snyggast när det inte sitter en enda lapp på skåpsluckorna. (På insidorna däremot har jag kolhydrattabeller mm, men de syns ju inte.) Hyllan med kikare och radio på är Ulfs. Där skulle jag egentligen vilja sätta en klätterväxt (jag satte ju min gullranka där ett tag), men Ulf vill ha sina saker just där - så då får han det.

Ja, det här med hyllbyte stod inte ens på min att-göra-lista, men nu fick jag i alla fall något skött i dag - fast jag inte var på humör att göra något alls.

Och från vår balkong har vi sett en massa segelbåtar - som vanligt på helgerna.

14-03-23:

I dag skiner solen, och allt känns lättare. Ulf visade mig de foton som han tog från planet på vägen ner. Här får ni först se de två som han tog över sundet, med Helsingborg  till vänster och Helsingör till höger. På det mittersta skymtar även Ven, och på det tredje fotot ser ni Öresundsbron. Tyvärr var det aningen disigt, men bilderna blev ganska bra ändå (han flög ju på 11583 meters höjd just då).

Själv tog jag som vanligt ett foto från balkongen. Här är de små segeljollarna på väg ut ur hamnen...

Men det är något annat som jag hellre vill visa er. Ser ni att jag nu bara har en att-göra-bums-lista! Jag hade gjort så många av punkterna på de andra två, att jag i dag kunde skriva över det som är kvar på en lista. Det känns bra! (Fast på att-göra-sen-listan har jag förstås inte kunnat stryka en enda punkt än...)

PS:

Här kommer några foton från vår mitt-på-dagen-promenad. Vi gick först El Paseo söderut (i riktning mot Rio Seco).

Men eftersom det var så mycket folk på El Paseo (och därmed svårt för hundarna att ta sig fram), så valde jag att gå San Bartolomé hem igen.

Vov på er! Här visar jag Stella vilken hörna som är allra bäst att kissa i. Ja, nära träden.

Och här kissar Stella, precis där jag visade henne. Det är bra att Stella är så lydig. Ja, jag har minsann uppfostrat henne själv. Men så är jag en vov-bra mamma. Vov-då!

På hemvägen passerade vi två av "kina-butikerna". De säljer så många fina växter nu (till hyfsade priser), och jag blir så sugen på att köpa flera av dem. Men nu måste jag först se hur mycket slutsumman för månadens "lägenhets-räkningar" blir, innan jag vet om jag får något över för konsumtion. Och sen så har jag förstås inte obegränsad plats på balkongerna. (Men ett dussin växter till kan jag nog få plats med...☺)

PS2:

Jag kunde inte låta bli att fotografera alla segel-jollarna när de var på väg in i hamnen också. Vita segel är vackert mot blått hav... De är så många, så det är nästan omöjligt att räkna dem, och jag kan inte få med alla på samma foto - för så mycket vidvinkel har jag inte.

14-03-24:

Varmt, soligt - men väldigt blåsigt, så är vädret i dag! Vindsurfarna/brädseglarna är glada. Jag fotograferade två av dem från balkongen. Sporten kräver både balans och styrka. Och så måste man förstås känna till hur man ska utnyttja vinden på rätt sätt.

Och det är inte alltid det går som planerat.

Men efter lite vedermödor så kom mannen upp på brädan igen, och då bar det i väg på nytt.

Det ser härligt ut. Men jag kan lista ut i förväg att jag inte skulle klara av det, så jag tänker inte ens försöka.

Jag fick syn på reklam för en bok i dag. Den här:

Det är en bok om personlig utveckling. Så här presenteras boken:

Vet du om att meningen med livet är att du ska må riktigt, riktigt bra och leva så som du verkligen vill? Låter det för bra för att vara sant? Det är det inte! Genom att bli medveten, närvarande och hitta inspiration får du kraft att gå från ord till handling. Boken "Vägra följa John" är fullständigt nydanande och innehåller allt du behöver för att en gång för alla förändra ditt liv till det du innerst inne drömmer om. Tiden är mogen precis just nu! Du får hjälp att städa bort gamla föreställningar och mönster som inte längre gagnar dig och lär dig hur du i praktiken går tillväga för att manifestera allt du behöver. "Vägra följa John" tar dig från lagom vanligt normal till omåttligt unikt fenomenal!

Boken lockar till läsning, tycker jag, så jag ska beställa den lite längre fram. Just nu läser jag boken som Ulf hade med till mig: Lyckan, kärleken & meningen med livet, men jag har bara hunnit några kapitel än så länge. Denna boken (som kom ut redan 2007) är verklighetsbaserad. Jag såg en intervju med författarinnan och blev nyfiken. Boken handlar om hur hon "hoppade av" sitt vanliga liv (skilde sig, lät f d mannen ta hus och pengar, tog tjänstledigt ett år) och reste till Italien (för att lära sig njuta), till Indien (för att lär sig att nå sinnesro) och till Indonesien (för att lära sig att hitta balans). Det är roligt med människor som vågar välja andra vägar än de vanliga! 

Själv känner jag att jag har hunnit en bra bit på vägen mot mitt mål, men jag är inte riktigt där än. (Jag har definitivt hittat rätt bostadsort i alla fall.) Men jag är inte riktigt säker på hur målet ser ut - inte till 100% (bara nästan). Jag har ett par olika alternativ att välja på. Men alla val för med sig något annat. Varje mynt har två sidor. Man kan aldrig både äta kakan - och ha den kvar. Jag tror att jag ska skynda långsamt - så att jag inte råkar gå vilse på vägen... Men det är viktigt att ha mål att sträva efter, något att längta till.

PS:

Ett tips från Ulf: Om ni klickar på den här länken: http://www.alicanteturismo.com/tabarca-island/?lang=en, så kan ni först passa på att läsa lite om ön Tabarca (på engelska), men titta sedan lite ner åt höger på sidan så ser ni:

Klickar ni sedan på "svenska" så kan ni ladda ner en guide om Alicante skriven på svenska språket. Det mesta som står är helt aktuellt, men något enstaka är ett par år gammalt (som infon om Tram, där stationen Luceros har tillkommit).

14-03-25:

Om 13 dagar (= 7/4) kommer Ulfs gode vän Bosse N från Helsingborg och hälsar på oss. Det ska bli trevligt! Men innan dess måste jag få bättre ordning i gästrummet. Jag vill förstås att Bosse ska trivas här. Jag har ställt in en hel del i gästrummet som egentligen inte får plats någon annanstans, men som egentligen inte ska stå där. Under de nio dagarna som Bosse är här, så måste jag försöka få plats med detta någon annanstans. Frågan är var? Dels är det några hurtsar, dels en extra stol, dels några platsbackar med saker i. Och just nu står även min nya dator där - samt färg, penslar, spackel och sandpapper (till det bruna bordet). Nåja, det ordnar sig nog. Jag får försöka klämma in något i vardagsrummet (stolen + en piedestal med växter) och resten i mitt rum. (Fast jag väntar med att flytta de stora sakerna till dagen innan Bosse N kommer.) Egentligen har vi ganska gott om plats här i lägenheten - med spanska mått mätt, ändå skulle jag önska mig lite större ytor här nere, eller varför inte - en rejäl klädkammare.

Det är så mycket som jag borde göra (från att-göra-bums-listan) - men jag har egentligen allra störst lust att sätta mig i solen på balkongen och läsa i min bok. Kanske jag kan beta av någon punkt på listan - och sedan läsa?

PS:

Nej, tyvärr. Jag har inte gjort något vettigt på hela dagen. (Jag har varit lite smådeppig.) Men jag har nu hunnit läsa 40 kapitel i min bok. De första 36 handlade om livet i Italien, och beskrev mycket ingående goda italienska pastarätter, god italiensk glass, vackra unga italienare och dito, men inte fullt lika unga, byggnader. Det är inte lätt att läsa flera kapitel om italiensk mat utan att bli sugen. (Hittills har jag mest ätit broccoli, grönsaksbiffar o dyl, men i dag köpte jag en bit vitt bröd med persilja och vitlök i - jag har alltså syndat...) Författarinnan gick f ö upp 11 kilo under sitt 4 månader långa Italien-besök. På engelska heter boken Eat, Pray, Love...

Nu, i andra tredjedelen av boken, berättar författarinnan om sitt besök i Indien. Det handlar (hittills i alla fall) om yoga. För mig är yoga andnings- och smidighets-övningar, men här handlar det om att meditera och hitta gudomligheten inom sig själv, vilket jag inte är lika intresserad av. Men hon skriver med humor, så jag ska nog ta mig igenom den här biten av boken också. (Därefter väntar den sista tredjedelen som handlar om Indonesien.)

14-03-26:

Det är ingen vidare fart på mig i dag heller. Hittills (klockan är snart 12) har jag bara gått morgonpromenaden med hundarna, handlat, rengjort några krukor, samt planterat en stickling. Ute är det växlande molnighet, och bara 17º. Boken lockar mer än att-göra-bums-listan...

PS:

Nu har vi gått vår mitt-på-dagen-runda. Över havet var molnen ganska mörka, men rakt upp (och inåt land) var himlen blå. Även mörka moln kan vara vackra.

Kommunen har börjat plocka fram trätrallarna som ska ligga på stranden. Allt ska förstås vara klart till påsk, när alla Madrid-borna kommer hit för att sola och bada.

Varje gång jag går förbi nybygget på Calle Colon så tittar jag lite längtansfullt på de två-tre lägenheter som jag har ett gott öga till där. I dag putsade man lite på fasaden, och i går såg det ut som om man bar in kylskåp. Det kan inte dröja så länge till innan huset är inflyttningsklart. Framåt juni kanske?

Vov-vov-voff! I dag har jag som vanligt sett till att matte har fått lite motion. Det är bra tur att hon har mig. Hur skulle hon annars klara sig? Och så är det bra tur att Stella har mig. Jag lär henne vov-många viktiga saker.

I dag, då berättade jag hur viktigt det är att kissa på vov-många olika ställen.

Och så är det vov-viktigt att det luktar alldeles rätt där man kissar. Sen så visade jag ett bra kiss-ställe, och så kissade jag där.

Och sen så kissade Stella också där.

Och sen, sen visade jag hur vov-noga man ska lukta på palmerna. Ja, så att man vet precis var man ska kissa.

Men sen så gick vi vidare. Då passade jag på att visa Stella hur vov-noga man ska nosa på muren. Man ska nosa på muren, och kissa på muren också. Det är vov-viktigt! Ja, för där går många hundar förbi sen. Och då får dom veta att Stella och jag har gått där före dom. Och kissat där före dom.  Voff!

Och sen så gick vi ganska långt. Och Stella tittade hela tiden på hur jag gjorde. Hon är lydig Stella, och lär sig bra.

Men sen, vov alltså - då började det regna. Ja, fast solen sken. Det regnade bara lite, bara några droppar, men jag skyndade mig ändå hem. Ja, bara för att jag inte tycker om att bli våt. Matte och Stella fick skynda sig så att dom hann med. Ja, vov-vov på er då!

14-03-27:

Tänk, plötsligt är det inte så många dagar kvar i mars längre. Och till helgen går vi över till sommartid. (Jag trivs mycket bättre med sommartid, och skulle gärna ha det året runt.) Dessutom skiner solen från en klarblå himmel i dag. Så nu känns det att vår och sommar är i antågande! Till och med när jag bor här i Spanien, och aldrig behöver uppleva minusgrader, så längtar jag till sommarhalvåret. Jag mår allra bäst när temperaturen håller sig över 22º! Här är sommaren förstås betydligt längre än i Sverige. Med svenska mått mätt så är här riktig sommar från slutet av april till slutet av november (7 månader).

Jag tror inte att jag har nämnt att jag har väldigt torr hud, vilket märks allra mest på fingertopparna. Det är förstås för att de är så utsatta. När man ser hur mina fingrar ser ut (och de är alltid aningen värre på vintern) så kan man inte tro att jag sköter om dem alls. Men det gör jag!

Jag smörjer in dem på morgonen, efter varje gång som jag har haft händerna i vatten, lite då och då under dagens lopp, samt extra noga på kvällen innan jag lägger mig. Jag använder handkräm, nagelbandskräm, fuktighetsbevarande kräm, olivolja och ibland kortisonkräm. Ändå ser fingrarna ut så här. Jag har kollat upp att det inte är någon form av vitamin- eller kalciumbrist. (Naglarna är också ganska förstörda; räfflade och spröda. Men det lär bero på att nagelbanden är så torra.)

Jag har hört att det ska vara bra att sitta med fingrarna doppade i olivolja en halvtimme. Men hur ska jag ha ro att sitta stilla så länge utan att göra något? Är det någon som har något annat bra tips? Även om jag numera sällan behöver ha "festfina" naglar med tjusigt nagellack, så är det ju inte kul att se ut så här på fingertopparna. (Dessutom blöder det ibland - vilket är väldigt opraktiskt.) Nåja, det är ett världsligt problem.

I dag hoppas jag verkligen att jag lyckas göra lite nytta. (I går läste jag t o m kapitel 72 i min bok, och författarinnan är nu på väg till Indonesien.)

PS:

Jag påbörjade en punkt på att-göra-bums-listan, nämligen punkten "Nya datorn". Det gick inte så bra. Nu är jag väldigt trött - psykiskt, och har stress-ont i magen. Windows 8 är inte så lätt att begripa sig på för den oinvigde, och så är det ju ovant med pekskärm också. Jag lyckades i alla fall öppna DVD-spelaren. Det kan man inte göra genom att trycka på den utifrån, som man brukar kunna. Men jag hittade en liten symbol i en hörna på datorskrivbordet som jag tryckte på. (Man måste ju våga testa, även om man inte förstår vad symbolen betyder.) Jag klickade på öppna. Och efter ytterligare klickande hittade jag sedan Dator, och klickade på denna och sedan på öppna och sedan på DVD-enhet och sedan på öppna och sedan på öppna igen - och DÅ - då öppnades DVD-spelaren. Lätt som en plätt... bara sisådär 17 klick först. Ja, och sedan stoppade jag i en skiva och installerade ett par program.

Däremot har jag inte lyckats avinstallera alla genvägar till spel, sociala medier, sportnyheter etc, som jag aldrig kommer att använda. Som de ligger nu, framme på skrivbordet, så poppar de oönskade programmen upp bara jag av misstag råkar stöta till dem i min jakt på något helt annat. Skrev jag att jag blev trött? Jo, nu måste jag vila en dag (eller två) innan jag ger mig på datorn igen. Förresten så misslyckades uppdateringen av Windows också. "Ett problem uppstod", men vilket vet jag inte - för det stod ingen förklaring. Någon gång i framtiden kommer jag säkert att kunna använda min nya dator. (Den ser väldigt fin ut och har inbyggd belysning runt tangenterna.) Fast just i dag blir det inte...

Jag läste att en australisk sjuksköterska för palliativ vård, Bronnie Ware, ställde frågan " Vad ångrar du mest?" till sina döende patienter. Hon sammanställde detta i en bok: "Top five regrets of the dying". Här kommer ett sammandrag:

1. Jag önskar att jag hade modet att leva mer ärligt mot mig själv, i stället för att leva som andra förväntade sig att jag skulle göra.
"Det här var det vanligaste människor ångrade. När människor inser att deras liv nästan är över och de tydligt kan se tillbaka, är det lätt att se hur många drömmar som aldrig besannades. De flesta hade inte fullföljt ens hälften av sina drömmar. Hälsa är en frihet många inte inser, tills de inte längre har den"

2. Jag önskar att jag inte hade jobbat så mycket.
"Det här kom från mina manliga patienter. De saknade sina barns uppväxttid och tid med sin partner. Det här fanns också hos kvinnor, men nästan alla män jag behandlade ångrade djupt att de spenderat så mycket tid på sitt jobb."

3. Jag önskar att jag hade haft modet att uttrycka mina känslor.
"Många människor trycker ner sina känslor för att undvika konflikter. Men resultatet av det är en medioker existens och att man aldrig kan bli det man hade kapacitet till att bli. Många blev sjuka av all bitterhet och ånger av att gå och hålla allt inom sig.

4. Jag önskar att jag hade hållit kontakt med mina vänner.
"Ofta insåg de inte betydelsen av sina gamla vänner förrän de bara hade några veckor kvar i livet och det var för sent att söka upp dem igen. Många hade varit så upptagna i livet att deras varma vänskapsband hade försvunnit med åren. Det var många som ångrade djupt att de inte gett vänner den tid och kraft som behövdes. Alla saknar sina vänner när de dör."

5. Jag önskar att jag hade låtit mig själv bli lyckligare.
"Det här är konstigt nog väldigt vanligt. Många insåg inte förrän på slutet att lycka är ett val. De hade fastnat i gamla mönster och vanor. Deras så kallade komfortzoner i familjelivet och i deras fysiska liv tog över. De hade varit rädda för förändring och det hade lett till att de låtsas inför andra, och sig själva, att de var nöjda, när de i själva verket längtade efter att skratta ordentligt och ha lycka i sitt liv igen."

Ja, nu vet vi! Då ska vi förstås leva så att inte vi kommer att ångra just de här sakerna, när vår sista stund kommer! Eller hur! Men det är inte alldeles enkelt. För visst har vi kravet på oss att leva så som andra förväntar sig att vi ska göra. Och visst krävs det mycket för att våga bryta alla invanda gamla mönster... Och visst krävs det mod för att följa sin drömmar (när alla andra påstår att man är galen eller orealistisk eller dum). Men vi måste försöka!

14-03-28:

Jag köpte en ny handkräm i går; Níveas med olivolja. Den känns väldigt bra för händerna, men jag vet inte om jag klarar av att använda den. Den stinker nämligen starkt av en äcklig parfym (lite åt "dåligt-rakvatten-hållet"). Jag kan inte förstå varför så mycket måste vara så starkt parfymerat. Lite mild parfym är väl OK, jag är ju inte överkänslig (som Maud är). Men doften/stanken ska inte vara så intensiv att den nästan utlöser en astma-attack... Och oparfymerat tål ju alla - det vore väl bättre, sen kan var och en välja sin egen doft - vare sig man föredrar tvåldoft, blomdoft eller något intensivare. Kanske det är värre här i Spanien? Det är svårt att få tag på oparfymerade produkter här.

I december öppnade jag ett sparkonto i min bank. Inte för att jag kan spara så mycket, men ändå - på sikt hoppas jag kunna. Jag sa att jag vill ha ränta och att jag själv vill sköta insättningarna via internetbanken. I går, när jag kollade mitt konto, så fattades det 12,50 € (≈111:-) på sparkontot. Det visade sig att banken har tagit så mycket betalt (för tre månader) för att "administrera" mitt sparkonto - men de har inte har gett mig någon ränta! Jag ska givetvis gå till banken i dag och meddela att om det är på det här viset de uppmuntrar sparande - så säger jag upp mitt konto och avstår. Det är ju meningen att kapitalet ska växa (om än aldrig så lite) - inte krympa! (Nu hade jag bara 50 € sparat, vilket alltså har krympt till 37;50 €, men i alla fall.)

PS:

Nu har jag varit på banken och pratat men min personliga bankkvinna. De erkände att det nog hade blivit något fel, och de felaktigt dragna eurona ska jag få tillbaka i april. Det lovade bankdirektören (på mitt förra bankkontor) personligen att se till. Så nu ska jag kunna spara pengar utan att behöva betala för det. Jag skrev under totalt 16 papper i dag. Men hur jag än läser på dessa papper så blir jag inte klok på hur mycket (lite) ränta jag ska få på sparpengarna. Det står uppräknat en massa procentsatser, men det verkar vara avgifter som jag inte ska betala. Nu bad bankkvinnan mig att komma inom den 10:e igen för att skriva under ytterligare några papper. Kanske det framgår av dessa vilken ränta jag ska få? Annars frågar jag förstås.

I Sverige lagras de flesta uppgifter i databaser - så icke i Spanien. Här finns allt på papper, som ligger i plastfickor, som ligger i stora högar i ett skåp. Alltså fick bankkvinnan stå och bläddra ganska länge innan hon hittade alla papper som jag skrev under förra gången som jag var där. (Det enda hon kan se via datorn är mina kontonummer samt mitt namn, min adress och mitt NIE-nummer.) Det verkar vara lite omständligt - och gammeldags. Men Spanien ligger efter vad datoranvändning beträffar. Jag är glad och tacksam för att min bank har en internetbank! Internetbank + autogiro + bankkort - det är vad jag behöver. Och det har jag i alla fall på SabadellCam-banken. Dessutom är det en av få spanska banker som är solvent. Det känns tryggare så.

Jaha, då har jag lyckats få några timmar att gå utan att göra en enda av punkterna på att-göra-bums-listan... Men än så länge är det bara förmiddag.☺

PS2:

Nu har det hunnit bli sen eftermiddag. Ute blåser det ganska mycket (40 km/h= 11m/s).

Inomhus tar vi det desto lugnare. Nedan den ofrivillige hussen, som så ofta med en hund i knäet. (På det vänstra fotot syns även fotografen...)

Och nej, jag har inte gjort mycket mer än att läsa i dag. Jag tycker att berättelserna från Bali (Indonesien) är mycket intressantare än de från Indien (kanske t o m intressantare än de från Italien). Än har jag många kapitel kvar, men kanske jag läser ut boken i kväll.

14-03-29:

Jag läste ut boken i går (och kom lite senare i säng än jag borde). Tredjedelen om Indonesien var både intressant och rolig att läsa. Som alltid när jag har läst färdigt en bok, så känns det lite tomt. Nu skulle jag gärna vilja börja läsa Vägra följa John, men den boken har jag ju inte ännu. Och kanske det är lika bra för stunden, för jag behöver förstås göra annat än att läsa.

Det har blåst rejält hela natten. På balkongen hade några av mina pelargoner blåst omkull (två hade blåst ner från hyllan de stod på). Lyckligtvis hade de klarat sig med bara någon enstaka bruten gren, men jag fick lite extra städarbete.

Framåt kvällen ska det mojna, och innan dess ska vinden byta riktning från östlig till sydlig. Det är när det blåser från havet som mina krukväxter kan råka illa ut.

PS:

Jag har faktiskt gjort två av punkterna på min att-göra-bums-lista, och påbörjat en tredje. Nyss ringde Maud, och vi pratade en liten stund via Skype. Hon mår bra, och det är varmt och skönt i Mbour. Om jag förstod det hela rätt så är hennes husbygge nu påbörjat. Hon och Tamba satt på en restaurang och åt. Här nedan ser ni Tamba, den söta kvinnan som äger restaurangen, samt Maud. (Nästa gång jag fotograferar Maud så ska jag be henne att ta av solglasögonen, för det blänker så i dem.)

14-03-30:

Jippie, jag vaknade till sommartid i dag. Min väckarklocka + några andra ställer om sig automatiskt, men resten får jag ställa om manuellt. (Ibland glömmer jag att ställa om klockan i bilen.) Men att ställa om från normaltid till sommartid tycker jag är positivt, åt andra hållet är det inte alls lika roligt. 

I dag går årets stora roddtävling av stapeln här i El Campello, och åttamanna-båtar från hela Costa Blanca är med och tävlar. Tyvärr är vädret inte det bästa. Trots att vinden har avtagit så går vågorna höga, och dessutom är himlen ganska grå. Jag tog ett par foton under morgonpromenaden med Ulf, Bonnie och Stella. Ni kan se båtarna som ligger och väntar på sin tur, polisbåten som vakar över det hela, och människorna som står på piren och tittar. Men själva roddtävlingarna sker på andra sidan piren, så dem kan jag inte fotografera om jag inte går dit. 

I går läste jag följande citat (i Härliga Hund):

Jag visste inte att originalcitatet var så gammalt. Jag har mest hört Brigitte Bardots version: Ju mer jag lär känna männen, desto mer uppskattar jag min hund. Nu är det ju inte precis för sin klokhet som BB är känd, men ett och annat fyndigt citat är hon upphovskvinna till:

Vill ni läsa trevliga citat om hundar så titta in på sidan Gute hundkonsult: http://ghk.hundkontakt.se/klokt.htm Där hittar jag bl a de här:

Du kan säga vilka dumheter som helst till en hund. Den kommer ändå att ge dig blicken som säger "Åh herregud du har rätt. Det skulle jag aldrig ha kommit på själv."  Sean Connery

Att lära gamla hundar att sitta är ingen konst, det kan de redan. Svårigheten är att få dem att resa sig ur fåtöljen när man själv vill ha den.

En hund tror att du är den du säger att du är.

Kvinnor och katter gör som de vill, och män och hundar borde slappna av och vänja sig vid tanken.

PS:

När jag skötte om mina växter på balkongen så upptäckte jag en stor gräshoppa (6-7 cm) på ett blad. Den satt så stilla att jag inte upptäckte den förrän jag redan hade vattnat växten den sitter på.

Klockan är nu 13, och roddtävlingarna pågår fortfarande inför en entusiastisk publik. Det hörs (applåder och jubel) när rätt lag vinner...

Nu ska jag alldeles strax gå ut med Bonnie och Stella. Jag ska bara byta om till knäkorta byxor först - för nu skiner solen och det är 21º.

PS2:

Jag tog kameran med på vår mitt-på-dagen-promenad, så nu ska ni få se en massa foton på vågor! Själv tycker jag att det är så vackert när skummet yr, men om ni tycker att det är allför många vågskumsfoton så kan ni ju bara skrolla förbi dem. Emellanåt kom det med en bit av El Paseo också...

På surfaren, här nedanför till höger, tog jag många foton. Tyvärr kom han bara med på det här enda. Varför? Jo, jag ser dåligt. Alltså ser jag ingenting på kamerans display - jag bara siktar och trycker. I det här fallet siktade jag tyvärr fel. Jag fick flera foton på bara himlen, och ett på stranden, men inget där han skickligt surfade på vågorna... 

Vov på er! Vi har varit ute och nosat i dag också. I dag luktade det spännande på stranden. Det luktade vov-mycket tång! Det luktade mest boll-tång. Ja, matte säger att tången heter Posidonia oceanica, men det kan man ju inte säga - så jag kallar den för boll-tång. Tyvärr fick vi inte kissa på tången för matte. Bara alldeles invid plattorna fick vi kissa.

Havet skvätte vov-mycket i dag. Fast det skvätte inte på oss.

Matte fotograferade när havet skvätte. Jag tror hon tycker om när det stänker. Ja, hon är ju lite konstig min matte. 

Men när vi kom fram till den där konstiga höga pinnen som växer på stranden. Då hade jag blivit vov-trött i tassarna. Så då vägrade jag att gå längre. Först så försökte matte släpa mig en bit i kopplet. Men sen så fattade hon. Så då satte vi oss på muren.

Vi hade mycket intressant att titta på. Det var en människa som stod och ryckte i ett snöre vov-länge. Matte sa att hans drake hade fastnat på ett tak. Jag fattar inte varför han lät draken landa på taket. Det är ju vov-mycket lättare att fånga den igen om den får landa på stranden. Ja, människor är bra konstiga.

Jag la mig bekvämt tillrätta på muren. Ja, vov. Jag tyckte att det var lite jobbigt att sitta. Jag är vov-bra på att koppla av jag. Precis som husse, han är också bra på att koppla av. Men matte och Stella - dom är inte bra alls på att koppla av.

Nej dom far bara runt, och gör saker, hela tiden. Ja, jag blir trött bara jag tittar på dom. Vov alltså!

Förresten så fick jag inte koppla av så länge som jag ville. Nej, för matte tyckte att det var dags att gå hem. Så då gick vi hem igen - fast det var vov-långt. Men vi fick mat när vi kom hem, och det var ju bra. Vov då!

14-03-31:

I dag är havet nästan spegelblankt, och prognosen lovar +22º (samt UV-index 6). Gräshoppan satt kvar på min murgrönsaralia i morse, nästan exakt på samma ställe som i går. Men eftersom gräshoppor äter växter (och således kan förstöra mina), så tog jag den i en håv och slängde ut den från balkongen. (De kan flyga.) Jag har satt igång en tvättmaskin, och ska tvätta ytterligare en omgång när den här är klar. Det är ju utmärkt torkväder på balkongen. (Jag har migrän för tredje dygnet, men försöker att inte låtsas om den. Jag fick gå upp i natt och ta medicin för att kunna somna, men senast i morgon bitti bör den ha gått över.)

PS:

Det är underbart ute! Det blev 22 grader varmt och jag går klädd i shorts. Himlen är klarblå och havet är alldeles turkost. Jättevackert! Fast lika vindstilla som i morse är det inte. Allra längst in bryts vågorna. Jag tog även i dag med mig kameran på vår mitt-på-dagen-promenad. Först passerade vi Lokura. De säljer så roliga brevlådor där nu (som dessutom ser nästan ändamålsenliga ut). Fast alla spanska brevlådor är i mitt tycke för små - de rymmer aldrig ett C4-kuvert, alltså viks alla stora (normala) försändelser.

Tidigt i morse så räfsade man bort tången från stranden.

Det vita huset i första linjen, som verkar bli så fint så när som på att det saknar hiss, börjar se färdigt ut på utsidan (fast än fattas entrédörr och balkongräcken).

Precis framför har en av palmerna börjat blomma.

Här nedan ser ni huset på Calle Colon igen. Och på fotona nedanför ser ni andra änden av gatan, och den utsikt som några av lägenheterna har (fast de ligger i andra linjen).

Min favoritskoaffär har flyttat från norra änden av El Paseo till södra änden. Den är lika bubbelgumsrosa utanpå, men om den ska heta Chicle (= tuggummi) igen vet jag inte eftersom ingen skylt har kommit upp än.

Jag älskar de här färgerna (klarblått + turkosblått + sand)! Jag blir så glad av att titta på himmel, hav och strand när det är så här vackert!

Jag är glad för att jag bor just här i El Campello! 

14-04-01:

Nej, jag tänker inte försöka lura er i år heller - fast det är den första april, så ni kan koppla av och bara läsa. Jag tog min starkaste migränmedicin i går kväll (den som jag bara kan ta när jag ska sova), och kunde därför somna och sova flera timmar (om än inte tillräckligt). I dag har jag bara lite migrän, som säkert går över under dagen.

Jag får reklammejl från mina heminrednings-favoritfirmor med vårnyheterna. Här är två tyger som jag gärna skulle vilja köpa för att göra något snyggt av. Det vänstra (från Arvidssons Textil) hittar ni bl a hos Textilgallerian: http://www.textilgallerian.se/tyger/gardintyger/glantan-tyg, och det högra är från Laura Ashley (och således jättedyrt). Laura Ashley har väldigt många snygga saker som alla är i dyraste laget. Kudden nedanför tygerna kostar t ex 83 € (≈ 738:-). Hur många har råd att ge så mycket för en liten prydnadskudde?

Tygerna skulle göra sig bra både som gardiner och kuddar... Fast just nu har jag inte råd. Om jag får några pengar över när räkningarna är betalda så måste jag prioritera hundarna. Om de är dräktiga så får jag ganska många utgifter (vilket i slutänden kan generera inkomster, men jag får ligga ute med mycket pengar först).

Och förresten har jag flera snygga tyger liggande som jag ska sy saker av. Jag ska ju sy överkast av det linfärgade tyget med rosor på, och sedan ska jag sy stolklädslar, kuddfodral mm av andra tyger. Egentligen borde jag unna mig att göra roliga skapande saker, som att sy och måla om - utan att behöva beta av alla de tråkiga punkterna på mina att-göra-listor först. Jag får väl sätta fart sedan när vi inte har gäster längre. För nu måste jag i första hand göra iordning gästrummet inför Bosse N's ankomst. Och när han är här så planerar vi förstås att umgås, göra några utfärder etc - så just då vill jag inte planera in några måste-göra-saker alls. Var sak har sin tid.

PS:

Jag har inte gjort vare sig något stort eller viktigt i dag. Men jag har noga läst på om hundavel, speciellt reglerna rörande chihuahuor. Jag undrar så om mina små flickor är dräktiga eller ej. Här vilar de i min läsfåtölj, som jag själv just har rest mig ur.

14-04-02:

I dag har Ulf och jag tillbringat eftermiddagen hemma hos Birgitta och Mariano. Det var första gången som vi träffades alla fyra. Det är bäst att jag tar det från början.

När jag var på Aki och handlade för några veckor sedan så hörde jag ett par som talade svenska. Jag gick fram och sa hej, och frågade om de bor här i närheten. Det gör de, nämligen i Playa de San Juan. Jag gav dem mitt visitkort och sa att jag gärna knyter nya kontakter med svenskar. (Jo, jag erkänner - det är MYCKET enklare att prata svenska!) Sedan dess har Birgitta och jag mejlat lite med varandra. Birgitta är från Dalarna, men har bott nästan hela livet i Stockholm. Mariano är spanjor och kommer ursprungligen från Madrid, men träffade som ung Birgitta i London. De gifte sig, och Mariano flyttade till Sverige - och har bott i Sverige i hela 40 år. De sista åren bodde de i Hässelby! Men 2009 så flyttade de ner till Playa San Juan, till ett alldeles nybyggt hus. De bor i en lägenhet på åttonde våningen och har fin havsutsikt även om de bor en bit från stranden.

Hur som helst så bestämde vi att vi skulle träffas, och i dag hade Birgitta och Mariano bjudit hem oss. De visade sig vara jättetrevliga båda två, och vi hade mycket att prata om. Birgitta och jag är båda intresserade av djur, heminredning, och av att läsa. (Vi bestämde att vi kan låna svenska böcker av varandra.)  Ulf och Mariano har också några gemensamma intressen (aktier och fotboll). Lite lustigt var det att höra, att Mariano (som själv är spanjor och talar flytande spanska) tycker att spansk byråkrati är jobbig. Han har väl blivit "försvenskad" efter alla år i Sverige. Vi diskuterade bl a våra erfarenheter av spansk byråkrati - samt av spanska hantverkare. Birgitta och Mariano har en vacker stålgrå katt som heter Lucas (8 månader, av rasen Scottish Fold, fast med straight-öron). Lucas var dock lite blyg och höll sig på avstånd. (Fast jag pratade lite med honom på tu man hand i samband med att jag besökte toaletten.)

Vi blev bjudna på vin, vatten samt jättegoda tapas (ost, oliver, skinka, chorizo (korv), grissini, potatischips mm). De hade väldigt fint i sin lägenhet - det såg ut precis som i ett heminredningsreportage (skinande rent, allt prydligt iordning, smakfullt arrangerade prydnadssaker etc). (Jag får erkänna att jag har det aningen stökigare hemma hos mig, och min inredning är inte lika genomtänkt heller.) Vi satt på deras inglasade balkong och åt och pratade. Ulf tog ett par foton på mig och Birgitta (tyvärr i motljus). På de här fotona har vi ätit upp det mesta av det goda tilltugget.

Sedan tog både jag och Ulf foton på Birgitta och Mariano - och Mariano tog foton på oss (fast med sin kamera).

Ja, vi hade en trevlig eftermiddag och vi bestämde att vi ska ses igen, efter påsk - hemma hos oss. Det ser jag fram emot!

Ulf och jag tog Tram (fast vi lika gärna skulle ha kunnat ta bilen). På hemvägen fotograferade jag en Lampborstbuske som blommade så vackert, samt en vild Malvavinda som slingrade vid Tram-stationen. (Jag är ju lite blomtokig...)

När vi kom hem igen så blev Bonnie och Stella förstås glada. De hade varit ensamma hemma över fyra timmar så jag gick bums ut på promenad med dem.

14-04-03:

Mariano mejlade över fotona som han tog på oss i går. De är ju också tagna i motljus, så vi är olika "tydliga". Men på dessa har även Ulf kommit med.

I går var himlen grå, och i natt har det kommit några regnstänk. I förmiddags var det lika grått, men sedan tittade solen fram och det blev vackert och varmt (21º). När jag hade gått mitt-på-dagen-promenaden med mina små, så gick jag själv t o r Rio Seco - barfota längs stranden och jag lät vågorna skölja över fötterna. (Jag var klädd i T-shirt och shorts.) Det var så skönt! Visserligen är det fortfarande kyligt i havet (16º, som det har varit i stort sett hela vintern), men den torra sanden var så varm att gå i. Barnslig som jag är (eller om det är så att jag lätt ser det vackra i saker och ting), så plockade jag några snäckor. När jag kom hem så sköljde jag av dem och här ligger de och torkar. (Snäckor samlar jag till framtida dekorationer. De är vackra att se på även om man bara lägger dem i en skål.)

Om jag måste välja bara en enda färg som min favoritfärg - så skulle det bli blå! Blå som hav och himmel! Blått är för övrigt den absolut populäraste färgen bland människor, inte bara i vår kultur. Här får ni en liten dos av dagens blå nyanser:

14-04-04:

Ute är det underbart "shorts-och-T-shirt-väder" (sol och 23º). Jag försöker njuta så mycket som möjligt av solen när jag går ut med Bonnie och Stella, för annars är jag inne och försöker få ordning i gästrummet. Problemet är att jag egentligen inte har någonstans att ställa allt som jag tillfälligt har ställt i gästrummet. Och eftersom det enda utrymme jag har till mitt förfogande är mitt eget rum - så försöker jag nu klämma in allt där. Det är inte lätt. Jag måste ju kunna komma åt mina garderober och mitt skrivbord - och min säng förstås. Just nu har jag lagt fullt med saker på min säng som jag inte vet var jag ska lägga sen.

Jag fick ställa piedestalen (som brukar stå i gästrummet) bredvid mina rullvagnar så nu kan jag knappt komma ut på min balkong. (Taklampan som ska hänga över matbordet får tillfälligt ligga på min ena rullvagn.) Den lilla vita hurtsen har jag fått ställa framför min ena fasta garderob, men den går på hjul - så det ordnar sig. 

I gästrummet vågar jag bara ställa väldigt lätta saker på hyllan över sängen, annars försöker jag att stapla högt - så att golvytan blir fri.

Suck! Ulf tycker att jag har för många saker. Lätt för honom att säga, som disponerar hela lägenheten i Hässelby (utom mitt rum) till alla sina egna saker. Men visst, det är sant på sitt sätt. Fast jag har ju redan gallrat i flera omgångar, och lite vill jag förstås ha kvar. Jag kommer självklart att försöka gallra ut ännu mer. Dock hinner jag inte innan Bosse kommer. (Och får jag sedan hit en elektriker så slipper jag ha mina två taklampor, och min sänglampa, liggande framme.) På sikt blir det säkert bra - men nu måste jag få gästrummet i acceptabelt skick senast på måndag förmiddag = innan Bosse kommer hit.

Innan dess bör jag städa lägenheten också. Jag dammsög härnere i går morse, men redan i dag hittade jag en liten dammtuss. Att städa är ett Sisyfos-arbete...

PS:

Ute har det blivit 24º varmt, inne är det bara 21º - men jag håller värmen ändå. Flitens lampa lyser nämligen. När jag var klar med grovarbetet i gästrummet så påbörjade jag nämligen en stor, tråkig men nödvändig punkt på min att-göra-bums-lista. Nämligen punkten: gallra, ordna, omorganisera och storstäda i duschrummet. Nu har jag tömt alla lådor och skåp och börjat skura väggarna. (Alla saker står tillfälligt på sängen och bordet i gästrummet - men jag har ju både lördag och söndag på mig att bli klar.) Jag har tagit bort några av de opraktiska handdukshängarna, och ska sätta dit mer praktiska senare. På ett ställe, där det bara satt en ensam liten skruv, satte jag upp en av mina "hundsvans-hängare" från Ikea.

Det är svårt att organisera i lådor och skåp eftersom det bara finns tre små lådor, men fyra djupa skåp med en hylla i varje. Jag föredrar många lådor - för det som står längst in i skåpen ser man ju aldrig. Nu får jag göra så gott jag kan ändå. Men i badrum har man (särskilt kvinnor?) väldigt många småsaker (kammar, nagelfilar, hudkrämer, hårsnoddar, nagellack, make up etc) som måste ligga i små lådor om man ska kunna hitta dem (inte längst in i ett skåp). Nu ska jag försöka ställa små plastlådor -  i stora plastlådor - på hyllorna, så att man kan dra ut den stora lådan och få överblick. Återstår bara att hitta lådor som passar. (Små har jag många i samma serie, men inga stora.)

Jag ska jobba ett tag till i dag. I alla fall tills det har blivit rent i badrummet. Sedan ska jag hålla kväll och läsa lite. (Jag började i går att läsa Nora Roberts Begravt i glömska.) I morgon ska jag ta itu med organiserandet. Men först ska jag gå till veterinären med Bonnie. Vi har tid klockan 11 för hennes årliga (vanliga) vaccination.

Nuläget (19:40):

14-04-05:

I dag har vi haft jättehärligt väder, och hela 28º som varmast! Jag har gått klädd i linne, shorts och flip-flops och jag har verkligen inte frusit. Tvärtom - värmen har slagit emot oss när vi har gått ut. Det har varit SÅ skönt! Nackdelen med så här fint väder är förstås att jag vill vara ute hela tiden - och inte alls organisera i duschrummet. Och hittills (klockan 18) har jag inte gjort ett enda dugg åt alla sakerna som ligger framme överallt. Däremot åkte jag till Carrefour och köpte en liten plasthurts med 4 lådor, en precis likadan som jag redan har, för jag kom på att de är stapelbara. (Hurtsen hade jag på annat ställe tidigare.) Så nu har jag hela 8 nya små lådor att sortera in småsaker i. Det kommer att bli överskådligt och bra. Jag har ställt hurtsarna där elementet stod innan. (Säsongen är ju över för i år, så jag ställde ner elementet i källarförrådet. Och till nästa säsong vill jag köpa ett Econoheat-element (240 W) för att ha i duschrummet.)

Bonnie och jag besökte veterinären i förmiddags, men någon vaccination blev det inte. Ifall Bonnie är dräktig så måste hon vänta tills valparna är födda och har slutat dia. (Vaccinationsskyddet upphör ju inte från ena dagen till den andra, men blir aningen svagare över tid. Dock kan hon vänta 2 månader utan problem.) Veterinären kände på Bonnies mage, men kände inga valpar alls. Det kan finnas någon ändå - men vi tror inte det. Nu står alltså mitt hopp till Stella. Det är för tidigt att avgöra än om hon är dräktig eller ej - men jag hoppas förstås. (Om inte Stella heller skulle vara dräktig så provar jag att para henne igen till hösten. Och blir det inga valpar då heller, så köper jag en liten tik längre fram. För tre små flickor vill jag ha!)

På hemväg från Carrefour så körde jag inom den stora växtaffären Hermisan. Där köpte jag två cyklamen + en grå plåt-kruka - för att ha på matbordet. Jag tycker att det blev fint. (Min gamla ljusrosa cyklamen som har blommat så rikligt i flera månader, har nu bara 3 blommor kvar och inga nya knoppar. Så den kommer att få en mer undanskymd plats en tid framöver.)

PS:

Jag måste erkänna, att när jag var och handlade i dag, så köpte jag en bit choklad (med hasselnötter). Jodå, sådan choklad är god så länge den finns i munnen - men sedan, när det sätter sig på mage, bak och lår - då är jag inte lika förtjust i den längre. Suck, jag är tyvärr alltför lättlockad när det gäller choklad. Men det verkar som om jag har tur  - det blir nog ingen chokladaffär där det sitter "chokladpapper" för alla fönster. De hade dörren på glänt när jag gick förbi häromdagen - och det enda jag kunde se var sängar (både för vuxna och barn). Blir det en möbelaffär?

Apropå att hålla vikten så skickade Anna en bra länk häromdagen: http://www.ted.com/talks/sandra_aamodt_why_dieting_doesn_t_usually_work.

14-04-09:

Solen skiner och vi har 18º nu på morgonen. Här kommer först några foton från i går. Överst ser ni Bosse och Ulf, när de hade stannat till för att ta var sin öl med tapas under sin promenad i El Campello i går.

Och här nedan står Bosse och Ulf på terrassen utanför restaurang La Cova. Fotona tog de när de på eftermiddagen gick dit för att boka bord.

Klockan 19:30 öppnade La Cova för kvällen och vi kom dit strax efter. Det är få restauranger som har så fin utsikt.

Bosse och Ulf ser förväntansfulla ut - förrätten är på väg in.

Ulf och jag valde potatis- och purjolökssoppa medan Bosse föredrog paté.

Det var förstås gott som vanligt. Till huvudrätt valde jag lax med räksås, Ulf Dorada (fisk) med räkor, och Bosse kalvkotlett med curry.

Innan vi hann börja äta så tog Ulf ett par foton. Här nedan väntar jag på att få ta grönsaker medan Bosse väntar på att få smaka på sin mat.

Vi ansträngde oss alla att äta långsamt, och njuta av maten. Som vanligt njöt jag allra mest av efterrätten. Jag valde hemgjord anisglass med frukt- nöt- och chokladbitar, Bosse valde färskt frukt, och Ulf valde vanlig chokladglass. (Ute hade "blå timmen" börjat, som ni ser i bakgrunden.)

Efter maten drack karlarna kaffe + dessertvin (det ingår i priset, precis som vin och vatten) men jag avstod. När vi gick hem hade det blivit mörkt ute.

Väl hemkomna så gick jag en promenad med Bonnie och Stella, och sedan var det läggdags för oss flickor.

Nu har Bosse och Ulf gett sig i väg till marknaden. I eftermiddag så åker vi förmodligen och tittar på Canelobregrottorna. (D v s Bosse och Ulf tittar, medan hundarna och jag väntar utanför.)

Jag fick en mycket tänkvärd text i dag i ett mejl. Den delar jag gärna med mig av här.

Statistik: Om världen vore en by med 100 invånare:

Om hela världen reducerades till en by med 100 innevånare och alla proportioner bibehölls så bestod byn av:

- 57 asiater
- 21 européer
- 14 amerikaner (från Nord- och Sydamerika)
- 8 afrikaner
- 52 var kvinnor
- 48 män
- 70 ickekristna
- 30 kristna
- 89 heterosexuella
- 11 homosexuella

Endast 6 personer skulle inneha och nyttja 59 % av alla gemensamma tillgångar och de 6 personerna kom från USA.
- 80 hade otillräckliga boendeförhållanden
- 70 var analfabeter
- 50 var undernärda, 1 döende, 2 föddes och 1 hade en dator.
- 1 och bara en har en akademisk examen.

Om man betraktar världen på detta sätt så påvisas nödvändigheten av samhörighet, förståelse, acceptans och utbildning för alla.

Om Du vaknar i morgon, frisk och icke-sjuk, så är Du lyckligare lottad än 1 miljon människor som inte kommer att leva nästa vecka.

Om Du inte har upplevt ett krig, inte upplevt hunger, fångenskapens ensamhet eller dödskampens smärta så är Du lyckligare lottad än 500 miljoner människor här på jorden.

Om det finns mat i Ditt kylskåp, om Du har ett jobb, om Du har tak över huvudet och en säng att sova i, då är Du rikare än 75 % av innevånarna på jorden. Har Du ett konto på en bank, lite pengar i börsen och småslantar i en ask, då tillhör Du de rikaste 8 % av jordens innevånare.

Om Du läser detta så är Du mångdubbelt gynnad, för:
1. Du tillhör inte de 2 miljarder människor som inte kan läsa
2. Du har en dator

PS.

Jag gläds åt mina vackra pelargoner. Jag brukar titta till dem varje förmiddag, och fråga om de är sugna på lite vatten - eller behöver hjälp med något annat. Jag ser inte tillstymmelse till någon ohyra nu. Måtte det förbli så! Förra säsongen var allför tuff för mina stackars växter. Nu behöver de samla krafter, växa och blomma!

PS2:

Nu i eftermiddag kopierade jag de foton som Bosse har tagit här hittills. Jag valde att lägga in dem i sitt rätta sammanhang. Så om ni nu backar till i förmiddags, så får ni se två foton på Ulf, som inte fanns där tidigare. Och här nedan ser ni två foton från Ulf och Bosses promenad längs Muchavista-stranden.

Fotot nedan tog Bosse på Ulf, Stella och mig när vi satt på balkongen.

Tidig eftermiddag så begav vi oss i väg mot Canelobre grottorna. När vi kom fram var det just specialvisning för ett stort gäng motorcykelförare (nån slags Honda-träff), så Ulf och Bosse fick vänta 35 minuter till nästa visning. Vi beundrade utsikten så länge.

Vov alltså! Jag fattar inte varför matte tycker så mycket om utsikter. Ja, för när man ska titta på dom - då måste man först gå vov-högt upp. Nu i dag, när vi gick högt upp, och alldeles nära kanten - då lät jag Stella gå ytterst. Ja det kändes tryggast så för mig. Nu ska ni inte tro att jag är höjdrädd av mig - för det är jag verkligen inte. Jag tycker bara inte så mycket om att gå nära kanter. Man kan ju trilla ner ju.

Fast sen gick vi och satte oss, och vi fick sitta i mattes knä. Det kändes vov-mycket bättre. Men husse och Bosse - dom försvann.

Sedan blev det dags för Bosse och Ulf att gå på visning. En visning varar normalt 40 minuter, så jag blev väldigt förvånad när de kom ut igen redan efter 10 minuter. Det visade sig att de hade fått gå ett varv ensamma, utan guide. Guiden väntade nämligen två busslaster med sammanlagt 100 spanska barn, som strax skulle gå på visning. Bosse och Ulf blev erbjudna en 5-minutersvisning medan barnen vällde in, men avstod. Ulf krävde pengarna tillbaka eftersom de inte hade fått någon riktig visning - och det fick de. Det gick ju an då, att de fått en gratis snabbtitt. Men ska man betala så vill man naturligtvis gå en riktig tur med guide.

Eftersom grottbesöket blev så kort så stannade vi till i Busot på hemvägen. Vi ställde bilen i utkanten och gick en promenad genom byn. Eftersom det var siestatid såg vi inte mycket av invånarna.

De två nyblivna pensionärerna klagade lite över Busots branta backar, men hundarna pinnade glatt på.

Vi gick ner till centrum, d v s torget där kyrkan och rådhuset ligger.

Tja, och sen så gick vi, enligt herrarnas önskemål, en något mindre backig väg tillbaka till bilen.

Vi hade parkerat bilen nära den andra kyrkan i Busot. Hundarna fick dricka lite vatten, och sedan begav vi oss hemåt.

14-04-10:

Solen skiner och vi har 22º varmt. Ulf och Bosse har åkt in till Alicante för att titta på slottet Santa Bárbara, gamla stan etc. Jag och hundarna tar det lugnt, men går förstås våra vanliga promenader. (Och jag har nu hunnit läsa halva min bok. Det är skönt att varva ner emellanåt.)

PS:

Inte förrän framåt 17:30 kom Ulf och Bosse tillbaka. De har haft en lyckad dag, men påpekade båda att det hade varit tufft och jobbigt att ta sig upp till Santa Bárbara. Jo, det är många branta trappsteg när man väljer att gå den längsta, men trevligaste, vägen. Här kommer några av fotona som de tog.

Först visade Ulf de stora höga fikusträden (nära hamnen) för Bosse,

och därefter Paseo Explanada de España med sin unika plattläggning. (Det lär ha gått åt 6'500'000 plattor!)

Därefter begav de sig till gamla stan för att därifrån påbörja sin vandring uppåt. Här nedan till vänster ser ni Bosse innan han visste vad han hade givit sig in på.

Ja, upp kom de, men de fick pausa ett par gånger på vägen. Ulf torkade svetten ur pannan, och tillsammans beundrade de utsikten. Fast det var aningen disigt så kunde de se långt.

De åt var sin empanadilla och började sedan gå nedåt. När de sedan hade kommit ner igen så tog de ytterligare en välbehövlig paus (med var sitt glas vin och tillhörande tapas) på en liten bar nedanför slottet.

Därefter tog de Tram hem till El Campello igen. De verkar vara nöjda - men trötta. (Och själv har jag nu hunnit läsa 2/3 i min bok.)

14-04-11:

Jag läste ut boken Begravt i glömska i går. Jag gillar Nora Roberts böcker, de kräver inget av mig - men är underhållande (och skrivna med humor). Böckerna består alltid av två olika teman; romantik och spänning. Dels handlar de alltid om en ung kvinna som minsann inte tänker falla för den snygge grannen. Den unge grannen är alltid en man av det ovanliga slaget -  lite "sexig och farlig" men framförallt pålitlig, omtänksam, hjälpsam, förstående, inkännande, ömsint, kan prata om allt etc. Rena ungflicksdrömmen alltså. Ni vet - den sortens män som bara finns i böcker, aldrig i verkligheten. Romantikbiten i boken är förstås förutsägbar, det unga paret planerar alltid giftermål på slutet.

Den andra biten, spänningsbiten, är däremot aldrig förutsägbar. Hur jag än gissar och funderar och försöker lägga pussel - så kan jag aldrig lista ut vem (eller vilka) som är skurken (skurkarna). Böckerna är alltid spännande!

Just den här boken tyckte jag om för att den hade husrenovering som genomgående tema, och det intresserar ju mig. Eftersom den kvinnliga huvudpersonen var snickare så avhandlades många byggtekniska detaljer (från lagning av sprickor i muren och skrapning av gammal väggfärg, till val mellan olika träslag och färgnyanser till inredningen). Huvudpersonen hade en helt annan budget än vad jag har haft att röra mig när jag har renoverat. Det är roligt att läsa om hur man kan resonera när endast smak och materialkunskap avgör materialvalet...

Nora Roberts är f ö en mycket produktiv författare. Hon har gett ut mer än 200 böcker och hennes böcker har sålts i över 400 miljoner exemplar över hela världen, varav närmare tre miljoner bara i Sverige. Hennes hjältinnor är alltid starka, självständiga och intelligenta kvinnor - vilket förstås tilltalar mig. (Av den orsaken har hon förstås betydligt fler kvinnliga läsare, än manliga.)

Jag pratade med Maud i går (via Skype). Hon trivs bra i Mbour och säger att det känns som om hon har kommit hem. Hon trivs med att leva närmare djuren, och hon tycker om människorna. Hon sa att det var lugnt där, och att man kunde lämna bilen olåst utan att vara rädd för att någon ska stjäla den. Hon berättade också att hon hade hört afrikanska trummor häromdagen. Tamba hade då berättat att de trummade (och dansade) för att fira att ett barn hade fötts. Maud vill aldrig tillbaka till Sverige eller Spanien. Hennes hus beräknas bli klart om tre månader, och hon ser förstås fram emot att få flytta dit. Hon berättade att hon har valt att ha stora fönster, och en stor  taktäckt veranda utanför huset. Ja, det ska bli spännande att se foton på huset, sen när det är klart! Det blir säkert fint!

Ute är det molnigt och grått, men det regnar inte. Ulf läste att det första kvartalet i år var det torraste sedan 1858 här i regionen. (Det har kommit 3 mm regn - mot normala 6.) En äldre tant med rollator (som jag brukar växla några ord med på morgonpromenaderna) klagade just på att det inte regnade här - fast det minsann hade regnat på andra orter. Hon tyckte att när solen inte sken så kunde det lika gärna regna - eftersom vattnet behövs. Jag håller med i princip, men det är ju bra om det inte regnar just när Bosse är här.

Ulf och Bosse har just gett sig i väg till stationen för att ta tåget till Benidorm. Själv ska jag strax åka och tanka bilen (tanken är nästan tom), eftersom vi planerar att åka till Guadalest endera dagen. 

PS:

Jag har inte gjort så mycket i dag (mest umgåtts med mina hundar), fast jag passade på att köra bilen genom biltvätten när jag var och tankade. Det var på tiden att bilen blev tvättad! (Synd bara att den inte blev automatiskt dammsugen och dammtorkad invändigt samtidigt...) På den här macken får man en stämpel var gång man tankar för minst 30 €, och sex stämplar ger en gratis biltvätt.

Ulf och Bosse har gjort desto mer. De tog alltså tåget till Benidorm och där promenerade de omkring och tittade på skyskrapor, badstranden Levante mm. Här får ni se några av fotona de tog.

Vad Ulf har i plastkassen? Det får ni se längre ner. Nedan ser ni Bosse gående i den berömda vita trappan vid Plaça del Castell.

Och här ser ni Bosse och Ulf bredvid statyn av Julio Iglesias.

Här nedan ser ni innehållet i Ulfs kasse. Han köpte sig ett par loafers för 19,95 € (dvs knappt 180:-).

När de kom hem var de både trötta och mätta. Dels hade de promenerat långt, och dels hade de ätit en rejäl 4-rätters-middag (för endast 11€ per man). Härnäst har vi bara planerat att åka till Guadalest (antingen i morgon, på söndag eller på måndag). Övriga två dagar ska vi preliminärt hålla oss i El Campello - och det är ju inte det sämsta.

Och nu (19:30) när jag skriver de här raderna så gick Ulf och Bosse just ut för att gå en promenad längs El Paseo. Det är inte ofta som Ulf är så här mycket i farten, men han vill förstås visa Bosse så mycket som möjligt. Nu har solen tittat fram igen, och de kommande dagarna så ska det bli mestadels soligt.

14-04-12:

Vi har underbart väder i dag; sol och 23º. Badvakterna har kommit på plats och hissat grön flagg. Det är väldigt mycket folk på stranden, och många badar fast det ännu bara är 17-18º i vattnet. Ulf och Bosse är ute på dagens andra promenad, och själv har jag just gått längs vattenbrynet från hamnen till Rio Seco och tillbaka igen. (Efter att först ha gått en promenad med Bonnie och Stella först förstås.)

14-04-13:

Solen skiner från en klarblå himmel, och redan nu på förmiddagen har vi 21º varmt. På morgonpromenaden med hundarna var korta shorts och linne alldeles tillräckligt att ha på i solen. Det är sommar här, även om spanjorerna kallar det vår. Ulf och Bosse gav sig just ut på promenad. De ska gå ända bort till Playa San Juan (6,5 km), men sedan ska de ta Tram tillbaka igen. De går nu, innan det enligt dem blir "för" varmt.

På morgonpromenaden mötte jag förresten Inka. Hon har också en gäst just nu, men vi bestämde att vi längre fram ska promenera längs stranden tillsammans. I dag går jag nog ensam längs stranden - antingen före, eller efter, mitt-på-dagen-promenaden med hundarna. Det är 18º varmt i vattnet i dag! Kanske borde jag gå klädd i bikini? Det är bättre att sola så här års (när UV-index stannar på 6-7) än mitt i sommaren. Det känns bara lite motigt nu när magen inte är så platt som jag önskar att den skulle vara... Det finns förstås lika många tjockisar som smalisar på stranden, men jag skäms ändå.

Apropå extra kilon så har jag nog lagt på mig ett par igen (det känns så, jag har inte vägt mig). I går följde jag med Ulf och Bosse på restaurang och åt en tre-rätters middag, och senare på kvällen tog jag en kopp varm choklad på ett strandcafé när Ulf och Bosse tog var sitt glas vin. Och i förrgår åt jag en yoghurtglass. Man kan inte äta så här mycket ostraffat. Jag ska väga mig sedan när Bosse har åkt. Säkerligen är det dags för bantning igen... Suck! (Jag vet, jag ska ju inte skriva en massa om övervikt och bantning. Men nu har ju bikinisäsongen börjat - och då påminns jag ständigt om problemet...)

Ni vet väl att de senaste forskningsrapporterna säger att det är hälsosamt att sola. (Vi behöver D-vitamin, solen motverkar depression etc.) Men det är fortfarande lika farligt att bränna sig! (Risk för malignt melanom.) Måttlighet är som vanligt bäst...

PS:

Jag gick min strandpromenad nu på förmiddagen. Det var jätteskönt! När jag går ensam så går jag raskt, så lite motion blir det ju också. Det är precis 3 km fram och tillbaka om man går i vattenbrynet (2,7 km om man följer El Paseo). När jag går med hundarna så går vi av naturliga skäl oftast långsamt. Dels vill hundarna förstås stanna och nosa både här och där, och sen så har de ju väldigt korta ben... Klockan har hunnit bli drygt 13 och jag ska strax ut med mina små. Ulf och Bosse har inte kommit hem ännu. Kanske stannar de och dricker något kallt längs vägen?

Jag gick inom en alldeles nyöppnade affär, Koala Bay (som ligger bredvid Cositas). De säljer kläder och flipflops men framförallt en massa små roliga smycken, nyckelringar, presenter och souvenirer. Jag köpte en liten magnetisk uggla för 2,95 €, något dyrare tillåter inte min budget. Jag såg en snygg T-shirt (eller kanske det var en kort tunika) i glada färger - men den var dyr: 37,95 €! Och jag hittade en ännu dyrare klänning (en snygg rosa i skjortblusmodell) för 71,95 €. Så kläder kommer jag knappast att köpa där, inte till de priserna. Möjligen köper jag en likadan ugglemagnet till - fast rosa, men inte förrän nästa pension har kommit. (De har ännu inte dragit kommunalskatten så jag vågar inte röra pengarna på mitt konto förrän jag vet att de räcker.)

PS2:

Inte förrän klockan 15 kom Ulf och Bosse tillbaka. Då hade de avverkat ungefär 8 km sammanlagt (först till Playa San Juan, sedan upp en bit i samhället, och därefter ner till Tram-starionen).  På vägen stannade de till och drack var sin kopp kaffe.

De stannade också till en stund och vilade på muren mot stranden. Även på Muchavista-stranden var det ganska mycket folk (och som vanligt samlas alla spanjorerna så nära vattenbrynet som möjligt).

Ulf visade Olof Palmes plats för Bosse, och där förevigade de varandra. (Lägg märke till att Ulf faktiskt har shorts och sandaler.)

Slutligen tog Ulf ett foto av Bosse precis vid kommungränsen mellan Alicante och El Campello. Skylten behöver tvättas, som ni ser! Det kom Sahara-sand med ett regn för ett par veckor sedan, och då blev allt beige-prickigt (bilarna såg hemska ut). Jag fick skura balkongerna (och balkongmöblerna) på västsidan, samt tvätta av en växt som stod vid räcket på balkongen på östsidan.

Nu (15:30) har Ulf och Bosse gått ner på strandpromenaden för att äta hamburgare med pommes frites. (Ulf har inte lagat mat hemma en enda gång sedan Bosse kom. Det är förstås roligare för Bosse att äta ute, och kunna betrakta playan och spanjorerna medan han äter.)

14-04-14:

I dag ska vi åka till bergsbyn Guadalest!

PS:

Innan jag börjar berätta om Guadalest, så ska ni få se ett foto som Bosse tog i går på Ulf vid poolen på vår gård.

Vi åkte hemifrån 10:30 och kom hem igen klockan 15. (Det är 47 km härifrån till Guadalest.) Bonnie och Stella fick naturligtvis följa med. Det är alltid trevligt att besöka Guadalest. Byn ät pittoresk och det finns mycket att titta på, inte bara utsikten.

Tyvärr var det lite disigt i dag - så av havet, som finns vid horisonten på det högra fotot nedan, ser man just ingenting.

Dammen var lika turkosblå som vanligt, men det var lågt vattenstånd.

Jag fick övertala Ulf om att han och Bosse borde gå ända upp på toppen. (Ulf har inte gått ända upp tidigare.) Det kostar visserligen 4 €, men det är det värt. Utsikten är ännu bättre därifrån, och man får gå igenom ett museum (som berättar Guadalests historia) på vägen dit. Tyvärr får hundar inte följa med, så Bonnie, Stella och jag fick vänta nedanför.

Fotona nedan tog Ulf och Bosse av varandra (och utsikten) när de befann sig högst uppe.

När de hade kommit ner igen så gick vi inom några av de små butikerna. Där finns mycket roligt (fast onödigt) som jag skulle vilja ha! De fina karikatyrfigurerna av olika "yrkesmänniskor" har jag tittat på många gånger, och utelamporna i katt- och hundmodell är ju kul!

Jag såg flera små bandvagnar som används för transporter. Och med tanke på alla trapporna, och de branta lutningarna, så är det nog ingen dum idé att använda sådana. För att komma till övre delen av byn (den ursprungliga) så måste man gå genom gången i berget.

Vi satte oss vid restaurang Mora och beställde var sin toast med ost och skinka. Till detta drack karlarna öl, jag drack grönt te, och hundarna drack vatten. (Hundarna fick dela på 1/3 av skinkan från min smörgås. Det uppskattades!)

Bortom restaurangen blommade ett stort Judasträd (Ceris siliquastrum) så vackert! Trädet blommar på små skott direkt på stammen. Jag undrar om det inte kan vara Judasträd som vi har längs San Bartolomé. Men här beskärs träden så hårt att de är svåra att identifiera. (Fröskidorna som bildas efteråt ser likadana ut i alla fall.) Träden är mycket vackrare när de får växa fritt - som detta.

Vi tittade inom en av de små bodegorna. Där hittade jag ett cerat gjort av olivolja, och Ulf hittade en ovanlig sorts likör. I just den här bodegan har de massor av olika sorters honung (där bina har samlat nektar från olika sorters växter) och marmelad (från olika sorters frukter, grönsaksfrukter och bär - dels alla de vanliga, men även kaktusfrukter). Det finns också oliv-tvålar i olika dofter, olika sorters vinäger, olika sorters vin, och choklad i olika smaker. Allt är lokalt producerat i Guadalest eller i de små byarna runt omkring. Utan turismen så skulle de här byarna ha varit avfolkade och "döda".

I lilla La Botiga har jag en gång köpt de godaste fikon jag någonsin har smakat. Fast just nu hade de bara kvar av fjolårets. Här säljer de torkade frukter, nötter och frön, olika sorters marmelader och godis, samt produkter gjorda av olivolja.

I dag köpte jag bara onyttigheter; en liten kaka mjuk nougat med pistagemandel i, samt torkade apelsiner doppade i mörk choklad. (Ja, jag vet. Det är ingen bantningsmat...men det smakar gott!)

Vov och vov alltså! Jag fick vänta vov-länge på att det skulle bli min tur att skriva. Jag borde ju få skriva först! Ja, för jag har ju vov-viktiga saker att berätta om. I dag har vi åkt med bilen till mattes bästa utsikts-ställe. Ja, Guadalest alltså. Husse, och hans kompis Bosse, var också med.

Man måste gå uppåt, och uppåt, och uppåt, för att komma fram. Och när man är framme så är man vov-högt uppe.

Matte, hon tittade som vanligt bara på utsikten hela tiden. Men då missar hon sådant som finns mitt framför nosen! Vov så mycket hon missar alltså!

Själv hittade jag en alldeles fantastisk doft.  Doften hade allt! Den luktade vov-spännande, vov-intressant och vov-gott! Jag vet inte vad det var, för jag har aldrig luktat på något liknande tidigare. Men vov-vov vilken doft alltså!

Och tänk så dum matte var! Hon ville inte ens lukta! Ja, hon får skylla sig själv. Stella ville gärna lukta, och det fick hon. Så vi stod och luktade, och njöt, ganska länge. Men sen ville husse och Bosse och matte gå vidare. Och då var vi hundar tvungna att följa med. Vi gick till torget.

Fast sen smet husse och Bosse. Så då satte matte och Stella och jag oss på en bänk och väntade. Och väntade.

Vi drack vatten (som matte hade med åt oss), och så tittade vi på torget. Och sen väntade vi ännu mer.

Fast sen, då kom husse och Bosse tillbaka. Och då gick vi på restaurang. Och vi fick sitta i mattes knä, och smaka av mattes mat. Skinka fick vi. Och den var vov-god! Jag tycker mycket om att gå på restaurang. Och det gör Stella också. Vi kunde gott gå på restaurang varje dag, tycker jag. Men sen så åkte vi hem igen med bilen. Det är bra att komma hem också. Vov-vov på er! 

PS2:

Angående att jag i går skrev att man nu har kommit fram till att det är nyttigt att sola:

Forskare Pelle Lindqvist vid Karolinska institutet rekommenderar daglig solning. Att dödligheten hos kvinnor som undviker att sola var dubbelt så hög jämfört med kvinnor som solar gör nu att man bör funderar på om man behöver se över riktlinjerna kring solning. Det menar forskarna bakom en ny svensk studie som genomförts vid Karolinska Institutet och Skånes onkologiska klinik i Lund. Under många år har vi i Sverige följt de så kallade "nordaustraliensiska solriktlinjerna". Dessa är väldigt restriktiva och generellt har den svenska hållningen gentemot solning varit hård. Men nu menar docent Pelle Lindqvist vid Karolinska institutet att man kanske skulle gå efter de sydaustraliensiska solriktlinjerna. Dessa rekommenderar daglig solning. Anledningen till att det skulle finnas orsak att ändra riktlinjerna kring solning är resultaten från en ny svensk studie som följt 29 000 kvinnor under en 20-årsperiod. Kvinnorna som deltog i studien var i åldrarna 25 till 65 år och fick svara på ett antal frågor. Bland annat ställde man frågor som:

Solar du på sommaren?
Solar du solarium?
Solar du på vintersemestern?
Åker du söderut för att sola?

När forskarna sedan sammanställde resultaten såg man, efter att ha tagit hänsyn till andra riskfaktorer som övervikt, rökning, motion, alkoholkonsumtion, ekonomi och utbildning, att de kvinnor som svarat nej på just dessa fyra frågor var de som undvek solen och hade en dubblerad dödlighet på 20 år jämfört med de som svarade ja på tre eller fyra av frågorna. Just resultatet att kvinnor som undviker solen löper en dubblerad risk att dö kan uppfattas som kontroversiellt med tanke på att Sverige i många år har propagerat för restriktiva solvanor.

Docent Pelle Lindqvist säger i en kommentar att "det är ju en väldigt stor skillnad. Vi har ju nationella riktlinjer som man ger ut för att förbättra hälsan och det känns ju väldigt konstigt då de som följer solriktlinjerna har en dubblerad risk att dö istället för en minskad risk."
Forskarna konstaterar att de som översolar och bränner sig har en ökad risk att få melanom, men dödligheten hos kvinnor som fått melanom var inte ökad bland solare. Studien visar att man inte skall undvika att sola, men samtidigt vet man att för mycket sol ökar risken för melanom, elakartad hudcancer.
Enligt docent Pelle Lindqvist Sverige borde följa de sydaustraliensiska solriktlinjerna som rekommenderar daglig solning. Han menar att vi bör sola dagligen och sola kort mitt på dagen, till exempel ta lunchkaffet i solen. Då studier har visat att D-vitamin, som man får genom att sola, skulle kunna skydda mot en rad sjukdomar är en av hypoteserna att det är just höga halter av D-vitamin som ger solande kvinnor ett skydd mot cancer.

Så här ser malignt melanom ut (första stadiet, samt ett senare och farligare):

Så håller vi bara koll på våra "prickar" (de farliga är ojämna i färg, struktur och form, samt ofta svarta), och går till doktorn i tid om vi misstänker något - då både kan och bör vi njuta av solens strålar!

14-04-15:

I dag var vi uppe före soluppgången eftersom vi skulle köra Bosse till flygplatsen redan 08:15 (och skulle hinna äta frukost mm innan dess). Jag tog kameran med på morgonpromenaden med hundarna, så här får ni se några soluppgångsfoton.

Det sista fotot tog jag från balkongen.

På balkongen satt Ulf och Bosse och åt frukost. Det har de gjort varje dag. Det varit solsken och 18-19º på mornarna, och då är det förstås skönt att sitta där. Själv brukar jag sitta på min plats i köket och titta ut över havet. (Vid varmt väder har jag balkongdörren öppen.)

Ja, nu är Bosse på flygplatsen, och förmodligen har han redan hunnit gå ombord på planet - för det ska starta om några minuter. Det har varit trevligt att ha honom här, men nu vill han naturligtvis hem till sin fru Erica. (Hon kunde tyvärr inte följa med hit, eftersom hon var tvungen att jobba. Nästa gång kanske?)

Jag har stoppat de lakan och handdukar som Bosse använde i tvättmaskinen, och de är snart klara att hänga upp. Det är bra torkväder i dag. Sedan ska jag göra i ordning i gästrummet (lägga på överkastet etc). Annars har jag inga särskilda planer för dagen.

PS:

Det har hunnit bli 22,5º, och jag ska snart gå mitt-på-dagen-promenaden med hundarna. Så här ser stranden ut (sedd från vår balkong):

PS2:

Nu är det 24,5º och jag har just gått t o r Rio Seco med fötterna i vattenbrynet. Borta vid hundbadet såg jag tre större hundar som badade, men inga små. Det blev en kort mitt-på-dagen-promenad i dag. Bonnie hade ingen lust alls. Hon tvärvägrade att gå. Hon bara la sig ner på trottoaren. Det händer då och då (ibland om hon tycker att det är för varmt). Eftersom jag inte iddes släpa henne efter mig i kopplet, så gick jag hem med de små och gick den här rundan på stranden själv. Själv tycker jag mycket om att vara ute och gå när det är så här fint väder. Jag blev nästan sugen på att lägga mig på stranden för att sola, men väntar nog ett tag till. När jag solar så vill jag gärna doppa mig, och än så länge är det för kallt i havet för mig.

När jag kan gå så här längs stranden, och det är varmt och skönt, då känns det som om jag hade sommarlov eller semester! Tänk så lyxigt att kunna ha det så här nästan varje dag, större delen av året! Jag är så glad för mitt El Campello!

14-04-16:

Grattis på 70-årsdagen Maud!

I dag har jag besökt SUMA-kontoret (de som har hand om de kommunala skatterna). Förra året drogs skatterna den 10 april, och jag har undrat så varför de inte har dragits nu. Men se i år ska de dras den 12 maj. Och jag har en vag känsla av att det var i maj förrförra året. Kan det vara så att de ska betalas i april vartannat år och i maj vartannat? Jag ska kolla upp det hela till nästa år. I år ska jag betala 82 € i skatt för lägenheten (sophämtning mm) samt 53 € för att jag har bil (vägslitage mm). Pengarna dras automatiskt, och nu vet jag vilken dag jag måste ha tillräckligt med pengar på kontot. (De finns ju på kontot och väntar redan nu...) Skönt att veta när beloppen dras - jag vill att allt ska bli rätt.

Vi har varmt och skönt i dag också (24º). Jag hade på mig en pikéskjorta när jag gick till Suma, men det var för varmt så nu har jag bytt till linne. (Shorts och sandaler hade jag redan.)

PS:

Hjälp! Påsken närmar sig, och varje år så saknar jag ett påskris. Jag har så vackra små glasägg i gult, vitt och pastellrosa (och några andra söta små påskägg, påskkycklingar + fjädrar) som jag gärna skulle vilja hänga/sätta i ett björkris. Björkris är förstås alldeles omöjligt att få tag på här, och jag har inte ens kunnat hitta någon annan form av små grenar att hänga pyntet i heller. Jag har hört att man i Sverige något år har kunnat köpa konstgjorda björkris (i plast eller likn). Tipsa mig om ni ser ett sådant! (Om det inte ser för anskrämligt ut, och förutsatt att det inte har fast monterat påskpynt som inte går att ta av.) Berätta var man kan köpa det (och gärna vad det kostar). Ett konstgjort ris vore bättre än inget. (Jag skulle då få be någon köpa det i år, sedan hämta det i Sverige i sommar, och använda det först till påsken 2015.) Jag letar även efter konstgjorda grenar (helst något så när naturtrogna) av t ex körsbärsträd som jag också skulle kunna använda (om jag inte hittar björkris). Inte ens sådana kan jag hitta här. Svenska traditioner känns på något sätt nödvändigare när man bor utomlands. Det är väl barndomens alla påskar som ligger någonstans i bakhuvudet och pockar...

Annars har jag påskkycklingar, påskljusstakar, påskdukar och t o m några påskkuddfodral, så jag ska nog kunna pynta fint ändå. (Fast det är något visst med påskris...) Jag ska påskpynta under morgondagen. (Foton kommer...)

14-04-17:

Redan före frukost satte jag igång en tvättmaskin, och åtminstone ytterligare en ska jag hinna med. Jag har inte tvättat på hela tiden vi hade gäster, så både Ulfs och min tvättunna är fulla. Först när tvätten hänger på tork så ska jag ägna mig åt påskpyntande.

I går (med start i förrgår) läste jag en bok: Rosamunde Pilchers Huset vid havet. Jag har inte läst något av henne på år och dag, men jag tycker mycket om hennes Snäcksamlarna. Den här boken tillhör hennes tidiga produktion och är av det gulle-gulliga slaget med ungflicksromantik. Jag valde att läsa den här boken (som har stått bland de olästa i min bokhylla flera år) för att jag ville läsa något som inte krävde något av mig, och inte engagerade för mycket. Det var avkoppling och förströelse jag behövde - och det fick jag. Författarinnan är duktig på miljöbeskrivningar, och varenda blomma i dikesrenen är uppräknad med namn. Dessutom förekommer alltid hundar och katter i hennes böcker, vilket jag förstås tycker om. Hennes bok Snäcksamlarna kan jag rekommendera, men de övriga kanske mest riktar sig till unga romantiska kvinnor - även om kvinnor i min ålder mycket väl kan läsa dem med ett leende på läpparna.

I dag är det skärtorsdag - påskens första dag, så vill jag önska er alla:

GLAD PÅSK!

PS:

Nu har jag påskpyntat. Jag tog bara fram lite pynt i år, men nu går vardagsrummet i gult. Bonnie och Stella är förstås de sötaste dekorationerna. Så här blev det:

Jag hängde inte upp någon påskgardin, fast jag har en som skulle passa. Å andra sidan har jag heller inte hunnit måla de där kuddfodralen som jag skulle måla kycklingar och påskliljor på (det blir nog klara till nästa påsk), och så har jag ju inget påskris. På tisdag förmiddag ska allt plockas undan igen, men dessemellan hinner jag få lite påskstämning tack vare pyntet. (Ute är det mer "sommarsemester-stämning" eftersom det är fullt med folk på badstranden nu.)

14-04-18:

Solen skiner, himlen är blå, det är 21º redan nu på förmiddagen, och här är massor med folk = nästan som mitt i sommaren. (Att det råkar vara långfredag bryr jag mig inte så mycket om.) Ett tio-kilometers-lopp går av stapeln nu på förmiddagen och vissa gator är avspärrade. Vi passade på att gå en morgonpromenad alla fyra innan loppet började, och nu väntar vi med att gå ut igen till efter klockan 12 - då loppet ska vara klart. Nu på förmiddagen ska jag ägna en stund åt alla mina växter (= en avkopplande och trevlig sysselsättning).

PS:

Växterna är nu ordentligt ompysslade. Utsikt från vår balkong (12:30):

Bonnie, Stella och jag ska snart gå vår mitt-på-dagen-promenad. Väderleksprognosen säger att det ska bli 26º som varmast, 18º i havet, och UV-index 7. (UV-index är i dag knappt 3 i Stockholm, och drygt 3 i Skåne. Självklart har jag solskyddsmedel på näsa, axlar och andra utsatta ställen. Jag solar försiktigt!) Det är så skönt att promenera i solen!

PS2:

Min lilla kamera fick också följa med på promenaden. Och det var bra, för vet ni vem jag mötte? Jo, Erik (Janne) som hjälpte mig så mycket när jag nyss hade flyttat ner till El Campello. Han såg mycket stolt och glad ut, och körde en barnvagn! Jo, minsann - han har fått en gullig liten dotter (som nu är två månader gammal). Den söta mamman (spanjorska) ser ni till höger i randig tröja. Jag träffade henne och Erik som hastigast för något år sedan. Den gången sa kvinnan sitt namn, men det har jag tyvärr glömt nu, och nu glömde jag i hastigheten både att fråga om det - samt att fråga vad den lilla heter. (Jag ska mejla Erik och fråga.)

Det var roligt att träffa den lilla familjen, jag blev glad av att se dem tillsammans. (Familjen består dessutom av två hundar.)

Vov på er! I dag när vi skulle gå ut - då tog vi på oss våra glittriga fin-halsband, och våra finaste koppel. Ja, bara för att det är helg. Annars är vi redan dom allra vov-sötaste hundarna i El Campello, Stella och jag. Så vi behöver egentligen inte göra oss fina. Men i dag - då var vi ännu finare och sötare och vackrare än alla andra. Ja, det tycker både matte och jag.

Det var vov-många människor på El Paseo. Konstigt egentligen. Ja, för det var ännu fler på stranden! Tänk att det finns så många människor egentligen. Nu, när det är helg, då finns det också fler hundar än vanligt här i El Campello. En del är faktiskt vov-trevliga och viftar på svansen åt oss och så. Men dom som är stroppiga - dom skäller jag ut!

Fast matte tycker inte om när jag skäller på andra hundar. Särskilt inte om det är jag som börjar. Fast det är hennes bekymmer. Hon begriper sig helt enkelt inte på hundar. Det är väl vov-klart att man ska skälla på stroppiga typer! Ja, vov-vov-VOV alltså!

Det var inte bara på El Paseo, och på stranden, som det var mycket folk. Det var fullt i affärerna, och på kaféerna, och på restaurangerna också. Det är kul som omväxling med så här intensivt folkliv. Det händer saker hela tiden, och det finns alltid något att titta på. Men sedan är det skönt när turisterna och Madridborna åker hem till sig igen. De flesta av oss, som bor här året runt, har valt att bo här för att det är så lugnt och skönt större delen av året. 

Jag borde nog gå ner på stranden endera dagen och sola. (Däremot tror jag inte att jag vill doppa mig förrän det blir varmare i vattnet.) Men visst ser det somrigt och skönt ut på stranden!

PS3:

Jag har länge gått och tittat på ett par skor i ett skyltfönster i butiken El armario turquesa här på San Bartolomé. Jag brukar gå förbi den affären på sena kvällspromenaden med hundarna. Allt i affären kostar antingen 10 eller 20 €, så jag gissade att skorna kostade 20 (och det gjorde de, ≈ 180:-). Att jag var intresserad av skorna beror på att de både ser snygga ut - och någotsånär sköna (eftersom tåpartiet är rundat och inte spetsigt). I går eftermiddag när min pension hade kommit in på mitt spanska konto så vågade jag gå in och prova dem. (Jag hade tur, de fanns kvar i storlek 36.) Och faktiskt, för att ha 7 cm klack så var de förhållandevis sköna. Och alla tårna fick plats (vilket är ovanligt i damskor)! Nu har jag inte tänkt att gå några långpromenader med de här skorna, men de passar bra till ett par av mina ljusa sommarklänningar. (Färgen är lite svårbeskrivbar; beige-pastellrosa-guld-något... Skorna fanns i svart också, men det var ljusa skor jag behövde.) Hur som helst så köpte jag dem. Så nu är det inte bara Ulf som har handlat skor den här månaden.

14-04-19:

Jag har bestämt mig för att ha en "avkopplingsperiod". Jag ska alltså inte göra någonting alls som står på att-göra-listan (och inte ens banta). I stället ska jag promenera i solen, läsa, kela med hundarna etc. Jag började på en ny bok i går: Eldvittnet av Lars Kepler (pseudonym för Alexander Ahndoril & Alexandra Coelho Ahndoril). Jag har tidigare läst Hypnotisören och Paganinikontraktet av dem. De skriver den sortens böcker som är väldigt svåra att lägga ifrån sig när man väl har börjat. Böckerna är mycket spännande, mycket "psykologiska" och bitvis ganska otäcka - och tillhör mer genren thrillers än deckare (även om en av huvudrollsinnehavarna är kriminalkommissarie). Fast jag bara har hunnit några kapitel så vet jag redan nu att jag kan rekommendera även den här Kepler-boken. Måtte jag nu ha karaktär att sluta läsa vid läggdags (och inte när boken är slut). Boken är tjock och jag ska inte börja läsa igen förrän framåt kvällen - så jag hoppas att jag kan få boken att vara ett par dagar (även om det egentligen är en sträckläsningsbok)...

Även i dag har vi sommarväder, men nu på eftermiddagen har himlen blivit nästan helt molnig.

14-04-20:

I dag skiner solen från en klarblå himmel. I förmiddags satt jag en stund i solen på balkongen och läste - men det blev alldeles för varmt (24º i skuggan), så jag fick gå in och fortsätta. Jag har nu hunnit läsa halva boken och den är väldigt spännande. Nyss gick jag mitt-på-dagen-promenaden med mina små. Men det har plötsligt och oväntat börjat blåsa kraftigt, så nere vid El Paseo yrde sanden. Jag hade en solhatt på mig som var knuten under hakan - men trots bandet ville hatten bara blåsa av, så jag fick bära den i handen. Eftersom jag var rädd att det skulle blåsa sand i hundarnas ögon så fortsatte vi vår promenad längs San Pedro, och gick sedan San Bartolomé tillbaka hem igen. (Och den nyss så proppfulla stranden avfolkades ganska snabbt. Bara de allra tappraste blev kvar.)

Nu ska jag sätta mig på balkongen igen för att läsa, men jag väljer nog att sätta mig i skuggan den här gången. Hundarna ligger gärna i solen en stund. Men sedan går de in och dricker vatten, och lägger sig därefter raklånga på klinkergolvet för att kyla ner sig. (Ibland lägger sig Bonnie under soffan.) När de är svala igen så går de ånyo ut på balkongen för att "sola". Kanske jag bör varva lite mellan sol och skugga, jag också?

PS:

Klockan har blivit mycket (22). Jag har precis läst ut boken. Den var mycket spännande ända till den sista raden på den sista sidan (som f ö utlovade mer spänning). Nu måste jag köpa, och läsa, den fjärde Kepler-boken: Sandmannen! Man ska läsa böckerna i rätt ordning förstår jag nu. Man får i boken jag läste nu en föraning om att det kan hända vissa mindre trevliga saker i nästa bok. Och i den här boken fick jag förklaring till något som bara antyddes i den förra boken. Behöver jag säga att jag rekommenderar samtliga böcker av Lars Kepler? Författarnas hemsida: http://www.larskepler.com/sv/

14-04-21:

I dag har jag startat min nya dator, och uppdaterat diverse (Windows, Norton, Sony Vaio) under tre timmars tid - och datorn håller på än (söka-installera-konfigurera-starta om-installera klart etc). Sedan är det meningen att jag ska uppdatera till Windows 8:1 (inkl update). Jag har ännu inte lyckats ladda ner bruksanvisningen till datorn, trots att jag följer instruktionerna till punkt och pricka, vilket gör det hela svårare. Det lär dröja länge innan jag kan använda min nya dator! Och jag tvivlar fortfarande på att den är kompatibel med mitt bloggskrivande. (Men det där med pekskärm är lätt!)

Min lilla 10" reservdator har bara 1 GB RAM-minne. Inte mycket att komma med. Jag ska gå till en datorbutik och kolla vad det kostar att sätta in ett på åtminstone det dubbla, eller gärna 4 GB. Om det inte kostar för mycket så skulle jag kunna sköta mitt bloggande därifrån.

Just nu känner jag mig mycket stressad för att jag inte kommer någon vart med min nya dator. Och egentligen skulle jag ju inte göra något av det som stod på att-göra-bums-listan - jag skulle ju koppla av. Jag har bytt lakan och tvättat de gamla, och jag ska ta bort allt påskpynt och "göra vardagsrummet ljusblått" framåt kvällen. Men eftersom jag inte har någon bok på gång, så vill jag inte bara rulla tummarna resten av dagen. Det är bara synd att jag så lätt känner mig stressad (så pass stressad att jag får ont i magen), för det gör det inte alls lättare att iordningställa den nya datorn.

Men ute skiner solen och det är 23º...

14-04-22:

Det gläder mig att många av er har haft så fint väder i påskhelgen. Och det är förstås extra roligt att det fina vädret kom just när de flesta var lediga.

Jag började läsa en ny bok i går (för att stressa av): Hundpojken av Eva Hornung. Författarinnan är australiensisk, men bokens handling utspelar sig i Moskva. Boken handlar om en liten pojke (4 år när boken börjar) som blivit övergiven. Hans mamma har försvunnit, det finns varken vatten, el, eller mat i deras gamla lägenhet. Det är vinter och bitande kallt. Den lille pojken ger sig ensam ut på gatorna, men blir snart vän med en herrelös hund - en alfatik som lever med sin flock i en källare i utkanten av stan. Pojken blir upptagen i flocken och lever sedan tillsammans med hundarna. Han lär sig härma deras beteende, och aktar sig för människor som de. Han överlever, betraktar hundarna som sin familj, men känner ändå ett utanförskap. Det är onekligen en intressant och annorlunda bok (som förstås tilltalar en hundvän som jag). Jag undrar förstås hur det kommer att gå för pojken.

Innan jag började läsa i går, så gick Ulf och jag en promenad tillsammans. (På eftermiddagen, mellan två hundpromenader.) Jag hade kameran med, och fotograferade först nybygget ovanför Mercadona. På skyltarna står att 80% av lägenheterna är sålda nu, och att det är inflyttning i juni. (Fast en lägenhet ser bebodd ut redan nu. I alla fall hängde där badhanddukar på tork över balkongräcket.)

Det är konstgräs som är lagt på sluttningen. Tja, bättre än inget - det ser OK ut på håll.

Vi gick vidare mot bron som går över stadsparken. Från början var gångarna där av grus. Till spanjorernas stora förvåning så spolades detta bort när det första häftiga regnet kom. Sedan dess har den nedre delen av parken varit avstängd. Nu såg vi att de har asfalterat gångarna på den ena sidan. Troligen gör de likadant på den andra sidan. Det hade varit snyggare med plattor, men asfalt är förstås mycket billigare. Bådadera håller för regn...

Kommunen har ont om pengar och får lösa problemen på billigast tänkbara sätt. Uppe vid stationen står det påbörjade simhallsbygget helt stilla sedan något (eller har det hunnit bli några?) år tillbaka. (Vid pilen.)

Det lilla vita huset är baksidan på stationen.

Det finns många fina nybyggda hus där de flesta lägenheterna än så länge är tomma.

Här nedanför ser ni ett av mina favoritträd, en fikus med mellanstora blad. (Det finns tre likadana här i El Campello - lika fina alla tre.)

Min väninna Lola (som jag dansade sevillana tillsammans med, och som har ännu fler pelargoner än jag) har flyttat till sin dotter i Alicante. Nu står hennes lägenhet tom. Jag ser att det på balkongen sitter en skylt om att hon hyr ut lägenheten. (Den inringade.) Den ligger nära oss på San Bartolomé och har två sovrum. Köket är öppet mot vardagsrummet, och balkongen (i västläge) är stor. Det är en trevlig lägenhet, men jag vet inget om vad hon vill ha i hyra.

Trots att jag övergav datorn i går och började läsa, så fick jag ändå migrän, och var tvungen att ta medicin i natt för att kunna sova. Nu ska jag försöka att inte stressa i dag, men jag bör ändå uppdatera till Windows 8:1 på min nya dator.

Så här ser vardagsrummet ut i dag, när jag har återgått till himmelsblått:

Fast på matbordet ligger än så länge min vårblommiga duk med ljusgrönt kantband (ostruken). Jag ska byta till blå duk senare.

PS:

Italiensk chihuahua tränar yoga med husse: http://www.youtube.com/watch?v=xn3mMmy_ghY och http://www.youtube.com/watch?v=HDcqqHR2Wzk Väldigt sött!

Jag har inte rört min nya dator i dag, jag åkte in till Alicante i stället. Där köpte jag ett kuddfodral på Zara Home som jag har velat ha sedan tidigt i våras (men som de inte har haft hemma förrän nu). Jag bytte i soffan, och nu tycker jag att alla fodralen går bättre i färg med varandra. (Och så har jag lagt på hundarnas filt för att skydda soffan. Den får ligga där till den dagen jag tar mig tid med att sy det riktiga soffskyddet.)

Nu ska jag läsa vidare om hundpojken.

14-04-23:

Solen skiner, himlen är blå, och det är 24º ute. Jag har just besökt marknaden, där jag bl a köpte hundbajspåsar (och, suck, provsmakade nougat och choklad i ett stånd). Nu ska jag strax gå ut med hundarna, och därefter är jag sugen på att gå ner på stranden (antingen för att sola, eller för att promenera längs vattenbrynet).

PS:

Det började blåsa upp, ganska kraftigt, så jag skippade stranden. (Fast nu är det lugnt igen.) Jag ägnade en stund åt att möblera om på stora balkongen i stället. Jag vill gärna ha en egen liten hörna där jag kan sitta och beundra havet (långt från Ulfs rökhörna som stinker cigarrill-aska). Och så vill jag att mina trästolar ska stå under tak. (Det är de här stolarna som jag ska måla rosa.) Jag har nu satt stolarna i hörnan utanför köksfönstret. (Och för att kunna göra det fick jag förstås flytta en hel del av växterna som stod där innan.)

Arbetet är pågående, så just nu är det väldigt stökigt på balkongen. Jag ska göra klart i morgon. (Fast i morgon bör jag också uppdatera till Windows 8:1!)

Kanske jag kan ställa ner några av växterna på min balkong? Ytterligare några bör få plats där.

När jag var ute på den stora balkongen, så såg jag att en av mina pelargoner där har fått en blomma i helt avvikande färg. Häftigt! (Det är samma pelargon på de tre översta fotona.)

Mina sticklingar tar sig fint! De står bredvid min matplats i köket. Minns ni att jag råkade bryta av en bit av en pelargon, och satte den i vatten men lät blomman sitta kvar? Det är den längst till höger som nu har rotat sig, växt till sig, och just fått sin första egna blomma. Just de här pelargonerna ska få leva inomhus. (De kommer visserligen att växa lite sämre än de på balkongen, men i gengäld kan de inte få ohyra lika lätt. De är tänkta som "säkerhetskopior"!)

När Ulf gick upp till Aldi för att handla, såg han att det brann på sluttningen en bit bort (på andra sidan väg N332). Han tog några foton med sin lilla kamera (som han numera alltid bär med sig i väskan) - först på branden och sedan på helikoptern som kom och vattenbombade. Fotona är tagna på långt håll så helikoptern ser ut som en liten prick, men elden syns tydligt.

Det är torrt i markerna, men det ser ut som om elden blev ordentligt släckt.

14-04-24:

I dag är det molnigt ute. Synd att det är just i dag när jag är ute på balkongen och ordnar, för det är mysigare att jobba i solsken. Jag har precis burit ner den vita bänken till gästrumsbalkongen, samt en pelargon och murgrönsaralian till min balkong. Nu ska jag försöka få ordning på resten. Fast hjärtrevorna (som har blivit för stora och "skräpiga") ska jag ge bort. Jag ställer helt enkelt ut dem bredvid sopstationen, så är det alltid någon som tar dem. Men jag har tagit några sticklingar så jag kan plantera nya. De är ju söta! Sedan är det några pelargoner som skulle behöva planteras om i större krukor, men det gör jag inte i dag.

PS:

Det ser så tomt ut på balkongen nu! Men det ska väl bli bättre sedan när jag har planterat om pelargonerna, och dessa har växt till sig. Kanske jag flyttar ut någon av de stora pelargonerna som nu står inne? Ulf tycker att det är bra att det är färre växter nu, men i min hörna vill jag ha grönt och blommigt. Jag skulle gärna vilja ha ett citronträd eller något annat "stort grönt" (som tål att stå soligt), och kanske en klätterväxt. Så här ser det ut just nu:

Ulf gillar inte mitt citrongräs (som står till höger om palmen ovan) eftersom det alltid har några torra blad. Men det doftar underbart, och man kan brygga väldigt gott te på bladen. Den ganska fula mattan under den ena stolen, brukar hundarna ligga och sola på. Sedan när jag har målat om stolarna, skaffat ett lämpligt balkongbord, och kanske lagt på några stolsdynor, eller kuddar - då kan det nog bli en riktigt mysig hörna! (Och så borde jag byta ut den blå fotpallen mot en snyggare i trä.) 

Kanske jag kan låta det vara så här tomt i Ulfs hörna (nedan)? Det bli ju mer lättstädat för mig, och Ulf tycker bättre om det så.

På min balkong ser det ut så här nu (fotot är taget inifrån):

Min balkong använder jag bara när det är så varmt ute att balkongdörren står öppen nästan jämt (ca 4 månader om året). Synd på sitt sätt, men utsikten är onekligen attraktivare från vår stora balkong. 

Vov-vov! Tänk så svårt det är att begripa sig på mattar egentligen! Min, hon håller på att flytta runt saker hela tiden - alldeles i onödan.

Ibland flyttar hon våra möbler, och ibland flyttar hon våra kuddar. I dag så flyttade hon våra krukväxter. Ja, några som stod inne fick flytta ut, och några som stod nere fick flytta upp, och några som stod uppe fick flytta ner. Vov, alltså. Jobba i onödan - så vov-dumt!

Själv har jag latat mig, och vilat mig. Det tycker jag bäst om. Här ser ni när jag latade och vilade mig i förmiddags.

Och här ser ni när jag latade och vilade mig i eftermiddags. Det är vov-skönt att vila på den mjuka filten i soffan.

Stella, hon vilar sig inte lika mycket som jag. Nä, för hon springer efter matte hela tiden. Men ibland ligger hon på soffan bredvid mig.

Matte, hon säger att man ska gå en massa steg varje dag. Det är bra för kroppen säger hon. Och så vill matte att vi ska gå vov-långt - varje dag! Men det vill inte jag. Och inte Stella heller. Stella vill helst bli buren hela tiden.

Och förresten, så går vi chihuahuor massor med steg bara vi går runt kvarteret. Ja, för vi har ju ganska korta ben - och måste ta många steg, när matte bara tar ett. Så jag går redan en massa steg varje dag. Jag vill inte gå fler. Jag tycker vov-mycket bättre om att vila mig.

Nu vill matte att vi ska gå ut igen. Jag hör att hon ropar från hallen. Jag ska gömma mig under sängen, så kanske hon inte hittar mig, och så kanske jag slipper att följa med. Nu hinner jag inte skriva mer. Jag måste skynda mig in under sängen. Vov på er!

14-04-25:

Jag läste ut Hundpojken i går. Det var en intressant och annorlunda bok. Det är trevligt att läsa olika sorters böcker, och att få leva sig in i olika sorters världar. Världen i den här boken (om livet som herrelös hund, och utanförskap) var mycket långt från andra jag har läst om. Jag tyckte om boken.

M-magasin säljer T-shirts med rolig text. En sådan här skulle jag kunna tänka mig. Fast kanske jag borde trycka upp en egen, med texten på spanska i stället? Jag är ju så sällan i Sverige, och vitsen med text är ju att den ska kunna läsas... Fast det gäller att kunna översätta korrekt (inte nödvändigtvis ordagrant) så att det blir samma andemening. Skulle det bli: Más divertido, más inteligente, más arrugada. ¡Serás (obtendrás) 60 (años) tu tambien! ??? Sista meningen är svårast att översätta. Vi säger "jag är 60 år", men spanjorerna säger "jag har 60 år" (tengo 60 años), och ordet bli kan översättas på så många olika sätt. Spanska språket är svårt! Åtminstone sista meningen behöver jag hjälp med. Vet du hur det ska vara?

I dag bör jag göra lite (helst mycket) nytta. Kanske jag ska börja med att uppdatera min nya dator till Windows 8:1?

PS:

Nu håller jag på att ladda ner Windows 8:1. Det tar tid! Jag behöver inte sitta och titta på datorn hela tiden, men måste vara beredd att "klicka" emellanåt (för att t ex välja standardinställningar eller anpassa). Jag tror att jag hinner gå en runda med hundarna innan det är dags att "klicka" nästa gång (laddstrecket är bara i ena änden av linjen, om ni förstår hur jag menar).

Ute blåser det västliga vindar (20km/h=5,6m/s). Det ser konstigt ut när vågorna går inifrån och utåt. Det syns inte på stillbildsfotot nedan, men i verkligheten. (Fast riktiga vågor är det förstås inte, utan mera krus på ytan.)

PS2:

Det har precis blivit bestämt att Jenni kommer och hälsar på mig 26 maj - 16 juni. Det ska bli jättekul!  (Resan t o r inkl incheckat bagage och avbeställningsskydd kostade 1535:-, och flygtiderna är jättebra. Om hon hade kunnat komma nu, en månad tidigare, så hade det funnits resor för under tusenlappen. Ibland kostar en enkelresa drygt 200:-, andra gånger drygt 4000:-. Allt beror förstås på tillgång och efterfrågan, och priserna varierar beroende på säsong, veckodag och klockslag. Det är nästan alltid bäst att söka direkt via lågprisbolagens lågpriskalendrar. Från Kastrup flyger bl a Norwegian, Iberia och Vueling direkt.)

Klockan har hunnit bli 16 och installationen av Windows 8:1 är ännu inte klar. (Jag klickade på ladda ner vid lunchtid.) Det stod att det skulle ta tid, men jag anade inte att det skulle röra sig om så många timmar.

PS3:

Klockan 17:44 var nerladdningen äntligen klar! Nu ska jag bara försöka komma ihåg var jag har lagt min Frontpage-skiva, så att jag kan prova att installera programmet på min nya dator. Just nu har jag ingen som helst aning om var skivan är. Den ligger inte där den borde ligga. Jag har flyttat om saker så många gånger här, att jag inte längre minns var de är nu (bara var de var från början). Jag måste ha CD-skivan här (och inte i Hässelby), för jag installerade ju Frontpage på min lilla reservdator.

Suck! Jag brukar ha ordning och reda. Men det har jag inte här (ännu). Och det kommer att ta många månader än innan jag har ordning överallt. Det känns oerhört frustrerande. Jag vill att allt ska finnas på sin rätta plats, och att jag ska veta exakt var jag har varenda pryl. Jag kan organisera och hålla ordning. Men nu är det bara ordning fläckvis här. Suck! Jovisst har du rätt Jan! Jag har för många prylar! (Jag ska gallra ut mer efter hand, det måste jag. Men inte i kväll, nu är jag trött...) Kanske borde jag läsa om den utmärkta boken Rensa i röran (med feng shui) av Karen Kingston? Mina böcker vet jag i alla fall exakt var jag har!

14-04-26:

I dag är det exakt 42 dagar sedan Stella parade sig. Enligt hanens ägare ska det då gå att se om tiken är dräktig eller ej. Men hur jag än tittar så ser jag ingenting. Jag kan tycka att magen är pyttelite rundare än normalt, men det kan ju vara som jag inbillar mig - bara för att jag vill att det ska vara så. På Bonnie ser jag bara en platt mage, och det var 45 dagar sedan hennes parning. Suck! Jag hoppas dock fortfarande vad det gäller Stella. Vi ska till veterinären den 2 maj. Vi får väl se om han/hon känner något misstänkt. Om han/hon hittar något, så röntgar vi för att kunna veta till 100% om det finns några valpar eller ej.

Jag tittade på ett foto av Bonnie som togs den 1/2-12 (se nedan), alltså när hon var på sin 40:e dräktighetsdag (och väntade Stella och hennes syskon).

Hennes mage var påtagligt rund! (Fast det var ju 4 valpar då. Stella kanske bara väntar en?) Tja, jag får gå här och undra och hoppas ett tag till. Jag kommer att bli lite besviken om inte ens Stella har blivit dräktig. (Fast kvinnor blir ju inte heller gravida vid varje försök. Jag blev det, men många kvinnor får försöka i flera år innan de lyckas.) Livet blir sällan som man planerar...

Stellas mage ser så här platt ut i dag (när jag försökte vända över henne på rygg i soffan):

Men hoppet är det sista som överger människan... Jag vill så gärna ha en liten flicka till, och en "egenuppfödd" vore förstås allra roligast!

PS:

Jag har inte ens brytt mig om att leta efter Frontpage-programmet i dag. Jag har inte orkat (psykiskt). Det finns visserligen ett begränsat antal platser att leta på - men det står saker i vägen nästan överallt... Suck! Och om jag börjar leta, så vill jag förstås passa på att ordna bättre på dessa ställen - inte bara lägga tillbaka allt rakt in på hyllorna. Och då tar det längre tid förstås. Tja, inom de närmaste dagarna så måste jag förstås leta upp programmet och därefter prova att installera det.

Jag har städat lägenheten, samt småpysslat lite - dock utan göra någon större nytta. Men jag har hittills gått tre promenader med hundarna - och det har varit väldigt skönt väder.

Ulf och jag pratade i går om, att vi kanske borde ge bort en del av möblerna som står i förrådet. (Där står bl a en utmärkt enkelsäng, två bra byråar, en bäddfåtölj, en piedestal, en pall och några lampor.) Om det blev halvtomt i förrådet så kunde vi sätta ner en del annat där, och på så sätt få det lite rymligare här i lägenheten. Det tål att tänka på. Jag får väl skriva upp det på en av mina att-göra-listor. Men i så fall måste jag avtala med Alicia och hennes vänner att de hämtar sakerna. (Jag vet att de vill ha dem, för de känner många "behövande".)

PS2:

Jag började faktiskt skumläsa boken Rensa i röran i går. Det var ju ganska länge sedan jag läste den (minns inte när men boken skrevs 1998, och min upplaga är tryckt 2000), så det skadar inte med lite repetition. Jag ska referera lite efter hand, fast mycket kortfattat (eftersom jag bara skumläser, och hoppar över vissa delar). Författarinnan menar att det finns fyra kategorier av röra:

Saker som du inte älskar eller inte använder.

Saker som är misskötta eller oorganiserade.

För många saker på alltför liten yta.

Allting som är oavslutat.

Och kommen så långt så måste jag erkänna att jag har problem med alla fyra kategorierna, även om kategori tre är mitt största problem, och kategori två det minsta. Jag har saker som jag inte använder (men som kan vara bra att ha i framtiden), och vissa saker tycker jag inte om - men sparar eftersom jag har fått dem av någon (som jag inte vill såra genom att gallra ut just detta...). Några (25% eller mer?) av mina saker är ännu inte organiserade på ett bra sätt. Jag har definitivt för många saker i förhållande till ytan. Och visst har jag oavslutade saker - t ex: överkastet som jag ska sy, stolarna som ska målas, några kläder som ska lagas, min nya dator som ska få program installerade, etc, etc. (Se att-göra-listorna...)

All form av röra gör att man blir trött både psykiskt och fysiskt. Att hålla kvar vid alla gamla prylar kan skapa en falsk trygghet, och göra att man stagnerar - och inte går vidare i livet. Lite lättare till sinnes känner jag mig faktiskt varje gång jag har gallrat och rensat ut. Men ännu återstår flera omgångar - innan jag verkligen kommer att ha rensat ut tillräckligt! Jag ska kämpa vidare på vägen mot ett alltigenom harmoniskt (och vackert och funktionellt och lättstädat) hem...

Hur har du det hemma hos dig?

14-04-27:

I går, när jag skrev raderna ovan, så fick jag tillfälligt lätt panik. Jag råkade nämligen stöta till en snabbkommandotangent, och då blev det så här:

Och inte fick jag bort alla konstiga "figurer" genom att trycka på ångra. Jag kunde inte se att skriva när det såg så konstigt ut. Till slut provade jag med att trycka på samma snabbkommandotangent igen - och då blev allt som vanligt igen. Jag kände mig mycket lättad!

Jag behärskar inte Frontpage helt, men har lärt mig det som jag vanligen behöver kunna. Om det nu skulle vara så att jag inte kan installera Frontpage på min nya dator (antingen för att Frontpage inte är kompatibelt med Windows 8 - eller inte går att använda på en 64-bitars-dator) så måste jag skaffa ett nytt "webblayout-design-program". Inte nog med att ett nytt sådant är väldigt dyrt (det billigaste kostar över 4000:-), de verkar vara krångliga att använda också. Och tänk om jag måste lägga in all text, och alla foton, på nytt - och börja från början? Det vore ett jättejobb! Eftersom Frontpage inte finns att köpa mer, så har Microsoft ingen support längre, så jag kan inte fråga dem. När jag hittar min CD så ska jag prova att installera det - och se vad som händer. (Jag har sett på webben att man numera kan ladda ner fullversioner av Frontpage gratis, men jag litar inte på alla webbsidor, så jag vågar inte.)

När Ulf läste gårdagens PS, så blev han plötsligt tveksam till att gallra i förrådet och ge bort möblerna. Han tycker att jag t ex ska gallra bort alla mina porslinsytterkrukor i stället. Men dem använder jag ju! Jag måste ha några i reserv eftersom jag inte alltid använder samma storlekar. Sätter jag en stickling så använder jag förstås en liten kruka, sedan planterar jag om den i en mellanstor när den har vuxit till sig. Och när den blivit riktigt stor får den förstås en stor kruka. När någon växt dör (som förra sommaren när växterna fick så mycket ohyra), så blir förstås krukan tillfälligt tom. Nu har jag krukorna ovanpå överskåpen i köket, och det tycker Ulf inte om. Men om det skulle bli tommare i källarförrådet - så skulle jag kunna ställa dem där i stället. Ja, vi får se vad vi kan enas om. Här i El Campello har Ulf inte så mycket (bara stora matförråd), men i Hässelby strand är det han som har en massa saker, och jag väldigt få. Vi är tyvärr samlare båda två... (Förmodligen till ingen nytta...)

Något helt annat: Ifall någon av er skulle vara intresserad av att hyra Lolas lägenhet, så fotograferade jag i dag skylten med hennes telefonnummer. (Jag använde den fina kameran med teleobjektiv.)

PS:

Ni minns att jag gärna hade velat ha ett påskris i påsk. (Ingen hörde av sig, så jag antar att ingen hittade ett konstgjort sådant.) Det finns de som inte nöjer sig med ett ris - utan hänger ägg i ett helt träd! Fotona nedan fick jag av Lars B. Visst ser det imponerande ut! Efter lite googlande så vet jag nu att trädet finns i trädgården hos Volker Kraft i Saalfeld i Tyskland. Han har hängt upp 10'000 handmålade ägg i sitt äppelträd, en tradition sedan 40 år tillbaka!

Hundarna och jag har just kommit tillbaka från en dryg timmes promenad längs El Paseo. Nu har vi härligt sommarväder praktiskt taget varenda dag. Jag njuter!

Innan vi gick vår promenad så talade jag en halvtimme med Maud via Skype. Hon mår bra, men det är väldigt varmt på dagarna nu, för varmt för att gå ut. April är tydligen den varmaste månaden i Mbour. Hon hade promenerat förbi sin tomt häromdagen, och blivit glatt överraskad - för hennes husbygge hade hunnit längre än hon trodde. Grund och väggar är färdiga, och bara taket fattas. Sen ska det målas och inredas förstås. Preliminärt blir det klart om 1 - 1½ månad. Maud längtar förstås till dess. Hon säger att huset blir vackert med stora fönster. (Tomten är 300 m², och huset 95m².) I kvarteret finns en liten diversebutik där hon kan köpa nödvändigheter som vatten. Och det ska öppnas en afrikansk restaurang alldeles nära. Det tycker hon också är bra. Hon verkar på det hela taget nöjd med sitt nya liv - även om hon fortfarande är trött efter flyttningen, resan och alla nya intryck.

PS2:

Nu, tidig kväll, har jag fortsatt att läsa i Rensa i röran. Författarinnan skriver att den vanligaste orsaken till att man behåller alltför många prylar är: "bara för om ifall att"... Jo, jag känner igen det! Jag har sparat många udda skruvar i mina dar, och trådrullar med bara lite tråd på, och... Sammanlagt 100-tals saker (allra minst) - bara för om ifall att... Jag har nyligen tänkt på att jag har en hel hög med gardiner (10?) som inte passar här, men som kanske passar i nästa lägenhet (den handikappanpassade som jag ska bo i på äldre dar). Kanske jag inte behöver spara alla, utan bara de få som jag egentligen skulle vilja använda redan nu? Författarinnan menar att allt sparande i grunden handlar om otrygghet. Vi litar inte på att livet kommer att ge oss vad vi behöver. Vi har ofta ett "fattigdomsmedvetande", och vill gardera oss, även om vi kanske inte personligen har upplevt krig och svält. Men som författarinnan säger: "Vår fortlevnad och vårt välbefinnande är inte beroende av att vissa föremål förblir i vår ägo". Sant!

Angående att samla på pengar så citerar hon en annan författare, Stuart Wilde: "Hela funktionen med pengar är att inte ha dem, deras funktion är att användas. Det främsta skälet till att generera pengar är att köpa upplevelser. Man ska nå slutet av sitt liv utan att ha ett öre på banken och kunna se tillbaka och säga: 'herregud, se på den här enorma högen med upplevelser', för inga av dina minnen går någonsin förlorade." Det låter bra, men kanske jag kan tycka att en liten summa för trygghetens skull, för oförutsedda utgifter, kan vara bra att spara (och så att det räcker till begravningen). Annars håller jag i princip med - under förutsättning att man först betalar sin hyra och andra nödvändiga utgifter.

Författarinnan påpekar att vi ofta sparar många prylar med affektionsvärde. Hennes råd är: Spara det bästa och släng resten! Behåll de saker som du verkligen älskar, som du förknippar med underbara känslor och upplevelser. Gör dig av med allt som du behåller av plikt eller utifrån skuldkänslor, hyser ambivalenta känslor inför eller helt enkelt bara har för många av. Det låter så självklart! Men själv har jag ett större antal prylar som jag har behållit av fel skäl... T o m nu, när jag redan har gallrat ut i fyra (eller är det fem) omgångar.

Och, här känner jag mig verkligen träffad, författaren säger att vi ska beräkna hur många procent ren skrivbordsyta som vi faktiskt kan se när vi tittar på vårt skrivbord. I mitt fall - knappt 30%! Tja, datorn, lampan, almanackan och den lilla papperskorgen, samt pennstället och post-it-blocket kan jag med gott samvete låta vara kvar. Men jag har dessutom ett dussin kom-ihåg-lappar utspridda över bordsytan, ett ställ med papper som jag snarast ska göra något åt (det senaste tillskottet är utlandsröstkort till EU-valet), ett glasögonfodral med glasögon som jag inte använder, en rumstermometer som jag inte använder (men som jag har tänkt sätta på väggen), en dammvippa (som jag använder dagligen för att damma min dator med eftersom jag inte kan stänga locket på den) och en blodtrycksmanschett(!). Jag tycker nog personligen sämst om alla de små post-it-lapparna. Dem ska jag kasta snarast (efter att ha kollat så att det inte mot förmodan står något viktigt på någon av dem).

Nu har jag kommit fram till det synnerligen känsliga kapitlet "Överflödiga saker som din partner har samlat på sig". Författarinnans råd där är att man i första hand själv ska föregå med gott exempel. Man får aldrig någonsin rensa ut bland andras saker, om de inte uttryckligen har bett om det. Nu ska jag läsa vidare...

PS3:

Nu har jag skumläst klart boken. Författarinnan menar att människor har tre olika sätt att handskas med röra och överflödiga saker: 1) Låta naturen ha sin gång (kallas också för att undvika att fatta beslut). 2) Vänta tills du dör och låta dina släktingar ta reda på alltsammans. 3) Ta ansvar för sakerna och rensa ut dem själv. Ni förstår säkert att hon rekommenderar det tredje sättet. Hon tipsar om att vi bör byta ut ordet borde mot kan. Det känns positivare att säga Jag kan börja rensa bland mina saker i dag, än att säga Jag bör börja rensa bland mina saker i dag. Hon föreslår också att vi byter ut kan inte mot vill inte. "Jag kan inte bestämma mig för om jag ska spara det här..." ger mindre handlingsfrihet än "Jag vill inte bestämma mig för om jag ska spara det här..."

Hon tipsar om att man under utrensningens gång ska göra "pryltestet" i alla tveksamma fall. Man ska fråga sig: 1) Blir jag glad när jag tänker på den eller tittar på den? 2) Älskar jag den helhjärtat? 3) Är den verkligen användbar? Om svaret inte är JA på alla tre frågorna så ifrågasätter hon vad prylen har i våra liv att göra.

Och slutligen tipsar hon om att man kan ha ett antal lådor till hands under själva utrensningens gång. Dessa kan t ex märkas med: Skräp-låda, återvinnings-låda, reparations-låda, ge-bort-låda, övergångs-låda (= sådant som ska behållas men förvaras någon annanstans), samt i värsta fall även en dilemma-låda (när vi inte kan bestämma oss för om prylen ska sparas eller ej).

Vill ni veta mer så kan ni titta in på författarinnas webbsida www.spaceclearing.com. (Boken innehåller även en del om Feng shiu, energi-rening, tarmrensning mm som jag har valt att inte referera.) Eller låna boken på biblioteket och läs den! Efter att ha läst om boken så har jag blivit mer sugen på att rensa ut saker. Kanske kan jag inte börja än (utom med skrivbordet och kanske någon hörna till). Jag behöver säkerligen (som vanligt) utnyttja Ulfs rum (i synnerhet sängen) under processens gång. De där lådorna hon rekommenderar måste ju stå någonstans. Fast jag tror nästan att jag kommer att klara mig utan en skräplåda. Allt som var rent skräp slängde jag innan jag flyttade till Spanien.

14-04-28:

Det ska bli väldigt fint väder i dag - med sol, klarblå himmel och 26º i luften samt 19º i havet. Jag funderar på att gå ner på stranden för att sola en stund. (Det har jag ännu inte gjort i år.) Fast nu har jag en tvättmaskin i gång med tvätt som snart ska hängas upp, och sedan borde jag åka till Carrefour för att proviantera, och därefter är det dags att gå ut med hundarna. Så vi får se. Sommaren är lång i Spanien, så jag behöver aldrig känna att jag till varje pris måste passa på att utnyttja det fina vädret - som jag så ofta kände i Sverige.

I morgon kommer Katarina hit till El Campello. Det ska bli jättekul att träffa henne igen. Hon stannar bara en vecka, och är här för att jobba - men vi ska förhoppningsvis hinna ses några gånger ändå, vilket jag alltså ser fram emot.

PS:

Nej, inte kom jag i väg till stranden i dag inte... (Jag gick en promenad med Ulf i stället.) Fast jag har tagit fram min strandväska + mitt stora strandbadlakan, så jag har förberett mig inför en annan dag. Jag talade nyss med Anette i telefon, och hon hade badat två gånger i dag berättade hon. (Hon och Håkan har varit här sedan påskafton, men ska åka hem i morgon bitti.)

På Carrefour köpte jag en badrumsvagn. Jag har en tid letat efter en hylla som skulle passa att sätta i skåpet under diskhon. Men en hylla med rätt mått, och som dessutom skulle vara fristående, visade sig vara omöjlig att hitta. (Och orimligt dyr att bygga själv, om jag valde riktiga ben.) Vagnen hade nästan rätt mått - om jag bara monterade 2/3 av den. Den skulle se ut som på bilden t v nedan, men jag fick delarna t h över. (Undrar nu om jag kan få plats med delarna i källarförrådet? Jag vill förstås behålla dem, ifall jag vill ha vagnen någon annanstans i framtiden. Det är en bra vagn!)

Jag glömde att ta en "före-bild" av vaskskåpet. Innan den här vagnen (som nu är en hylla) kom på plats, så stod där en plastkorg. I korgen låg den lila diskbaljan (som nu står överst på den lilla blå-vita hyllan), samt de saker som nu ligger på den nedersta hyllan till höger. Ovanför var det tomt. Men Ulf tyckte illa om att jag envisades med att ha mina vattenkannor intill vasken. De tog för stor plats tyckte han. Och jag ville inte ha dem ovanpå ovanskåpen i köket som han föreslog. Men nu får även vattenkannorna plats i vaskskåpet (och bakom dem står växtgödningen) - och både Ulf och jag är nöjda.

14-04-29:

Katarina kom fram till hotell Mar Azul enligt tidtabellen. Därefter kontaktade hon mig, och nu har vi suttit en dryg timma på ett fik vid strandpromenaden och druckit färskpressad apelsinjucie - samt pratat. Vi har alltid mycket att prata om, och det var så trevligt att träffa henne igen. Vi ska förstås ses fler gånger under de dagar som hon är här. F ö har jag inte hunnit mer än att gå två promenader med mina små, och klockan är snart 16. Vi har lika fint väder i dag!

14-04-30:

Jag hoppas att ni får en riktigt trevlig Valborgsmässoafton!

Och så hoppas jag att ni får varmt och soligt väder - trots att jag har hört rykten om risk för snö! Här i Spanien firar vi förstås inte alls, men så var det ju länge sedan som våren kom hit. Vi har även i dag fint sommarväder, och just nu 23º (men det ska bli uppåt 27º). Jag funderar på att plantera om en del växter. Två av mina gröna inneväxter (cissusen och fredskallan), samt flera av pelargonerna på balkongen, behöver större krukor. Och så ska jag ju sätta mina hjärtreve-sticklingar.

PS:

Arbete pågår! (Men nu ska jag pausa för att gå ut med hundarna.)

PS2:

Det tog nästan hela dagen att plantera om växterna. Och då har jag ändå bara hunnit med de gröna inneväxterna (jag såg att även en gullranka + 2 ampelliljor behövde större krukor), samt en enda pelargon (+ hjärtrevan). Här ser ni de gröna växterna före omplanteringen.

Den stackars fredskallan hade i stort sett bara rötter och ingen jord i krukan. Till den var jag tvungen att ta en av mina allra största innerkrukor, samt den största ytterkrukan jag har. Min stora ytterkruka är vackert blå, vilket skulle passa bättre på balkongen. Jag ska försöka få fatt på en lika stor, fast vit, porslinskruka så småningom. Vitt passar bättre inomhus, eftersom praktiskt taget alla mina andra ytterkrukor (som jag har inne) är vita.

Nedan ser ni de färdigplanterade växterna - först stående på matbordet, och sedan på sin plats på blomsterborden. Det blev förstås trängre på blomsterborden nu, när krukorna är större. Men växterna kommer att må betydligt bättre när de får plats att breda ut sina rötter.

En annan dag (när jag har köpt mera planteringsjord) så ska jag plantera om alla de pelargoner som behöver en större kruka. (Det är ganska många!) Och kanske jag planterar om de som nu står i självbevattningskrukor till vanliga krukor. (För då kan växterna även stå utomhus.) Som avslutning så plockade jag in alla tomma krukor i skåpen igen, och skurade golvet. Så just nu är det renare på balkongen än det har varit på ett bra tag. (Det regnade ju Sahara-sand härförleden...)

Katarina och hennes dotter Li tittade inom en stund som hastigast. De hann inte stanna, eftersom Katarina skulle hinna med mycket till i dag. (Hon är, som sagt, här för att jobba.) Men vi bestämde att vi ska ses till helgen.

Och nu har det blivit dags för mig att gå den tidiga kvällspromenaden med hundarna.

PS3:

Jag tittade in på Sverkers blogg, ni vet han som är världens smartaste västgötaspets. Och gårdagens visdomsord vill jag inte undanhålla er:

Att fira födelsedagar är sunt.

Statistiken visar att de som firar flest födelsedagar också är de som lever längst.

Sverker
(2000–)

Sedan tittade jag in på bloggen Dog News också. Där läste jag bl a:

En nyligen genomförd undersökning i Sverige, Danmark, Norge och Finland (av YouGov på uppdrag av Pedigree) visar att kunskapen om hundars munhälsa är dålig hos hundägare. Trots att 57 procent av de tillfrågade svenskarna i undersökningen anser att de har tillräckligt med kunskap om hur de ska ta hand om hundens tänder, är det endast 5 procent som borstar tänderna på sin hund dagligen. 56 procent av de tillfrågade i Sverige som har eller har haft hund borstar aldrig tänderna på sin hund. Sämst är dock danskarna, där 71 procent uppger att de aldrig borstar tänderna på sin hund.

Jag vet att man ska borsta tänderna på sina hundar dagligen. Och jag har verkligen försökt! Jag har köpt hundtandborstar, fingertutor att borsta med, hundtandkräm etc. Men för det första kniper mina hundar ihop munnen när jag försöker stoppa in något annat än mat, och för det andra har de pyttesmå tänder. Stella har fått tandsten nu, så jag måste ta henne till veterinären för att ta bort det senast till sommaren. Men dels kostar det mycket att få rengjort tänderna på hunden med ultraljud hos veterinären, och dels innebär sövningen alltid en viss risk. Jag hade föredragit att borsta tänderna själv på mina små - men, som sagt, jag lyckas inte... (Jag har nyligen börjat ge Stella PlaqueOff, men kanske det är för sent när hon redan har tandsten.)

PS4:

Det blev ett PS till - bara för att himmel och hav är så vackra i kväll! Fotona tog jag från balkongen klockan 20:20.

Lägg märke till simmaren som simmar så snabbt att det bildas svallvågor. Fram och tillbaka mellan hamnen och den närmaste piren simmade han (iklädd våtdräkt och orange badmössa). På fotot nedan har båten och simmaren just passerat varandra. Simmaren skymtar under det vänstra undre palmbladet.

14-05-01:

Vov-vov på er! Matte såg från balkongen att det var vov-fint promenadväder. Själv räcker jag inte upp så jag kan titta över räcket. Så jag ser bara gården. Men i alla fall så bestämde vi att vi skulle ut och promenera.

Så då gjorde vi det. Jag bad matte sätta på oss dom fina guldiga selarna, bara för att det är helg i dag. Ja, vov! Jag vill förstås passa på att impa lite på dom andra hundarna.

Jag såg att det var vov-många människor på stranden. Ja, där som vi hundar inte får vara.

Några av människorna lekte med bollar på stranden, och det såg vov-roligt ut. Det är vov-orättvist att vi hundar inte får leka med bollar på stranden. Vi är ju vov-mycket bättre på att springa och jaga bollarna. Och vov-mycket bättre på att fånga dom. Bara som protest så kissade jag mitt på El Paseo!

Annars brukar jag vara mera noga. Först nosar jag så att jag hittar ett riktigt bra kiss-ställe. Vov-noga nosar jag.

Och sen så kissar jag precis där.

Stella är inte lika noga. Ja, alltså, hon nosar inte så noga själv. Hon brukar kissa precis ovanpå mitt kiss. Där vet hon ju att det är bra. Jag kissar av princip bara på vov-bra kiss-ställen.

I dag ville Stella inte gå. Så hon tittade på matte och försökte se vov-ynklig ut.

Och när inte det hjälpte så tvärvägrade hon att gå - fast matte drog i kopplet och kallade på henne.

Hon är ju liten Stella, och orkar inte så mycket. Och så säger matte att Stella är bortskämd. Ja, för när Stella vägrar gå - då bär matte henne. Stella tycker vov-mycket om att bli buren.

Jag tycker också om att bli buren. Fast man kan varken nosa, eller kissa, just när man blir buren. Så för det mesta vill jag gå själv. Bara om vi möter väldigt STORA hundar - så vill jag bli buren. Jag är absolut inte rädd för stora hundar, det ska ni inte tro. Men det är liksom bättre utsikt högt uppifrån mattes famn. Ifall jag vill titta på dom stora hundarna alltså. Ja, vov-vov och voff då!

PS:

Jag gick ut på min balkong för att vattna pelargonerna där - och råkade vattna en liten geckoödla som hade gömt sig i den vita hängpelargonen längst till höger på den vita bänken. Ödlan sprang fortare än kvickt över räcket och gömde sig under en takpanna.

Tja, ödlorna anar väl av dekorationen, att jag gillar geckoödlor. Även de levande är välkomna. De äter insekter, vilket är bra, och jag har inte märkt att de skadar växterna. En och annan klick ödlebajs får jag städa undan förstås, men det är små och enstaka klickar.

Bonnie la sig i halvskuggan under stolen och vilade en stund, men Stella gick bara ut och vände och gick sedan in igen. Själv tycker jag att det är skönt att sitta en liten stund i solen, men sedan blir det för varmt så här års.

Jag tittade till mina pelargoner i vardagsrummet också. Jag tycker mycket om blommornas olika lysande pastellrosa-cericerosa-vinröda nyanser!

Blir man glad av små saker så har man mycket att bli glad åt!

14-05-02:

Nu är vi tillbaka från veterinären. Bonnie har fått en dubbelvaccination (den vanliga årliga + rabies), och jag fick en tid den 20/5 så att Stella kan få en likadan. Några valpar verkar det tyvärr inte bli. Snyft! Jag är förstås besviken. Bonnie hade vi ju redan gett upp hoppet om, men Stella... Nu kände två olika veterinärer på Stellas lilla platta mage, men ingen kände någonting. Och hon vägde 1650 (=100 gram mindre än förra gången)... (Bonnie vägde 2750, vilket är OK.) Tja, jag ska para Stella igen vid nästa löp (ung i mitten av september), preliminärt med samma hane (Elvis). Jag hoppas innerligt att det blir något då! Jag vill ju så gärna ha en tredje tik, och det är ju roligast med en "egen"! Men jag ska också hålla ögonen öppna efter "den perfekta valpen" på både svenska och spanska kennlar. (Bonnie ska jag inte para fler gånger.)

I går bokade jag bord på La Cova till lördag kväll. Då ska Ulf, Katarina och jag äta deras goda menú del día. När jag ändå var i farten så bokade jag ett bord till min födelsedag, så att Jenni och jag kan fira tillsammans.

PS:

Tänk, jag fick nyss ett mejl ända från Kina! Lena har rest dit, och hon rapporterade att allt är väl (men att det är mycket folk på Himmelska Fridens Torg i Peking). Skönt att höra att resan har gått bra hittills. Jag är bara lite avundsjuk på henne, som får göra en så spännande resa...

Själv har jag kollat flygpriser, och flygtider, samt villkor för hundar i kabinen hos SAS, Iberia och Vueling. Iberia tillåter obegränsat antal djur i väskan så länge tillåtna mått och tillåten vikt inte överskrids. De andra bolagen tillåter max 1 djur per passagerare. (Norwegian tillåter bara djur i lastrummet, och Ryanair tillåter inga djur alls. När det gäller Ryanair får man väl vara glad om man får ha sin resväska med sig...)

Jag kan åka med Iberia till Kastrup utan att mellanlanda (men då flyger Vueling för dem, och då vet jag inte vems regler som gäller), men vill jag resa till Arlanda så mellanlandar de i Madrid eller Barcelona. (Och resan tar förstås mycket längre tid om jag mellanlandar, för i praktiken får jag byta plan och vänta emellan - och det vore orimligt att begära att hundarna ska hålla sig så länge.)

Om jag lämnar hundarna på ett fint hundhotell (det finns ett nära Carrefour!) så kostar det 10 € per hund och dygn... Det har jag förstås inte råd med. Återstår att se om jag kan hitta någon (pålitlig och hundvan!) som kan passa hundarna för ett rimligt pris ca 2 veckor.

Jag vill besöka Skåne ca 14 dar, och Ulf vill att jag besöker Hässelby strand längre än så. Men jag vill inte vara hemifrån mer än max 3 veckor i sträck. Det känns inte alls bra när jag tänker på att vara hemifrån längre. (Hur ska det gå med mina krukväxter?) Jag reser hellre i två omgångar. Annars kunde jag ju t ex flyga till Kastrup, stanna ett tag i Skåne, ta tåget till Stockholm, och sedan flyga tillbaka hem från Arlanda.

Jag har flest avgångar att välja på om jag bokar biljetterna i god tid, men det kan finnas billiga biljetter även strax före avresan. Jag kan ju vara flexibel angående resedatum. Jag måste vara här t o m 16/6 (så länge Jenni är här), och jag vill absolut vara här under fiestan för fiskarnas helgon Virgen del Carmen den 16 juli (för den har jag missat hittills). Sedan vill jag vara tillbaka i El Campello igen senast  den 16 september (när Lena och Jan kommer ner). Jag skulle gärna vara i Skåne på mammas 89-årsdag den 19 augusti. (Men jag vill aldrig mera vara i Hässelby strand över midsommarhelgen p g a dunka-dunka-musik dygnet runt.) Tja, ni ser - jag har lite att pussla med.

Ska jag var riktigt ärlig, så känner jag ingen längtan alls till Sverige. Jag skulle föredra att alla mina släktingar och vänner kom hit till El Campello och hälsade på mig!

14-05-03:

I dag på förmiddagen började jag leta ordentligt efter min Frontpage-CD. Det tog en knapp halvtimme, sedan hade jag hittat den. Jag hade bara lagt något helt annat ovanpå (som jag borde ha lagt i en annan låda), så det var därför som jag inte hittade programmet tidigare när jag bara tittade som hastigast. Nu såg jag att detta är en kopia. Originalet har jag i Hässelby strand. Men detta ska fungera lika bra, så när som på att jag inte är säker på att jag har koden till hands. Jag känner inte för att prova att installera programmet på min nya dator i dag. (Jag skjuter upp det eftersom jag tror att det kan krångla. Till i morgon?) Och när jag ska installera det så ska jag först skapa en återställningspunkt, ifall installeringen ställer till stora problem. Nåja, nu vet jag exakt var jag har programmet i alla fall...☺

Ulf och jag har räknat lite på vad det skulle kosta om jag körde bil fram och tillbaka till Sverige. Att köra har många fördelar. Jag kan ha med mig fler saker, och valfritt antal hundar. Nackdelen är kostnaden. Det kostar troligen uppåt 7000:- per enkelresa! Detta inkluderar bensin, vägavgifter, färja och 3 hotell-övernattningar, men ändå - det är svindyrt! Åker man fler i bilen så blir det ju billigare räknat per person, men då får man inte plats med lika många saker. Ja, vi får se. Om jag ska köra så skulle Ulf vilja åka med i endera riktningen, men nu har han redan beställt flygbiljetter t o m mars nästa år. Alltså kan det knappast bli aktuellt förrän nästa år.

Från El Campello är det 278 mil till Ängelholm. Den effektiva körtiden beräknar Google Maps till 25 timmar, om man kör via betalmotorvägarna. Bränslekostnaden beräknas bli ca 3400:-. (Google Maps räknar 1,36 € per liter diesel ≈ 12,30 SEK, vilket låter lite i underkant*.) Färjan kostar ca 1000:-, och 3 hotell-övernattningar ca 1800:-.) Tidigare har man kunnat läsa vad vägavgifterna beräknas kosta, men det hittar jag inte nu. Det är det enda jag inte kan beräkna själv. Om jag kör enbart på vägar utan avgift så blir sträckan i stället 295 mil, alltså 17 mil längre. Men även om det således skulle gå åt ca 8½ liter mer diesel så borde det bli billigare. Och det är definitivt mer avstressande att köra på de mindre vägarna. Sen tillkommer förstås de 55 milen mellan Ängelholm och Hässelby strand...

Här är en tysk sida där alla vägavgifter i Europa finns med: http://www.avd.de/startseite/recht-wissen/verkehrsvorschriften/ausland/mautgebuehren-im-ausland/ Där står att man i genomsnitt kan räkna med att det kostar 0,5 € (≈4:50) per mil. I Spanien och Frankrike är det vägtullar. Den sträckan utgör ca 165 mil, vilket i så fall borde motsvara ca 743:- i vägtullar. På sidan finns exakta uppgifter för varje delsträcka, men dem idds jag inte summera just nu.

*) Aktuella dieselpriser kan jag hitta på sidan: http://www.globalpetrolprices.com/diesel_prices/. Där ser jag att priserna världen över varierar mellan 9 öre per liter i Venezuela och 15,39 kronor i Norge. Och för de aktuella länderna: Spanien 11:90, Frankrike 11:63, Tyskland 12:80 och Sverige 13:33. Priserna i SEK gäller april 2014.

Som jämförelse kan man hitta en flygresa (enkel) för under tusenlappen om man är flexibel med datum. (Men så tillkommer 500:- för hundarna.)

Vov alltså! Titta en så fin skylt husse hittade i sin tidning:

En sån skulle jag vilja ha. Nä, vov förresten. Jag skulle vilja ha vov-många såna skyltar. Och då skulle jag sätta upp dom överallt runt hela vårt kvarter. Och för säkerhets skull så skulle jag sätta en på balkongen också. Och bara så att ni vet - så är ALLA katter obehöriga. Vov så bra det skulle bli alltså! Ja, vov-vov då!

14-05-04:

I dag är det Mors dag här i Spanien (samt i Portugal, Ungern och Litauen). Vi svenska mammor får vänta ytterligare 3 veckor på "vår" dag. I Norge firas Mors dag redan andra söndagen i februari, och i Danmark, Island samt Finland firas mor andra söndagen i maj (liksom i 63 andra länder, däribland USA = vanligaste dagen). Samma dag som vi (sista söndagen i maj) firas mor i Algeriet, Dominikanska Republiken, Frankrike (om det inte sammanfaller med pingstdagen), Marocko, Tunisien, Haiti och Mauritius. Konstigt att man inte ens inom Europa har valt att fira vid samma datum. (Mors dag introducerades i Philadelphia 1905 av amerikanskan Anna Jarvis på årsdagen av sin egen mors bortgång. Redan 1911 firade varje stat i USA mors dag, och samma år började även Mexiko, Kanada, Kina, Japan, Sydamerika och Afrika att fira dagen. I Sverige firades mors dag första gången 1919.) Just i år skulle jag gärna vilja uppvakta min mamma Birgit personligen, med en blombukett och en liten present - men det kan jag ju inte. Fast jag ska förstås ringa till henne!

Vi hade trevligt i går på La Cova - Katarina, Ulf och jag, och vi fick som vanligt mycket god mat. Jag hade bett Ulf ta med kameran för att fotografera Katarina och mig tillsammans - men det glömde både han och jag. Vi satt länge och pratade. Efter maten följde Katarina med mig på sena kvällspromenaden med hundarna, och då gick vi längre än vanligt bara för att det var så skönt ute (fast lite kallt,18º). Sen hade jag svårt att somna, kanske för att magen var så full. Sista gången jag tittade på klockan så var hon 02, men sedan måste jag ha somnat. Eftersom jag gick upp i vanlig tid så kommer jag säkerligen att bli trött tidigt i kväll... 

Gårdagens måltid lade sig förstås direkt utanpå de befintliga bilringarna. Suck! Jag blir ledsen när jag provar kläder och märker hur trångt de sitter. (Jag väger nästan 52 kg nu.) Ändå orkar jag just nu inte göra något åt det. Nej, jag ska inte skriva en massa här om mina bekymmer. Detta är självförvållat! Jag har bara mig själv att skylla. Jag bestämmer själv om jag ska äta lagom eller för mycket, och jag väljer själv om jag bara ska äta nyttigheter (sådant som kroppen mår bra av) eller skräpmat (som smakar gott i 4 sekunder). Och jag bestämmer själv hur mycket jag motionerar. Jag har ett eget ansvar. Jag borde verkligen ta bättre ansvar för min kropp och hälsa! Jag har bara en kropp, och ett liv...

Jag fick ett mejl i dag med en länk till några rader som den unga indiska kvinnan Ayushi Hirpara skrev i går, tänkvärda rader:

It's all too easy.
But I want you all to remember...
You have only one life.
 Treasure it,
because however tough and unwanted it seems,
 it is the most valuable thing you can have.
You have only one life.
Love it.

PS:

Det är underbart ute, solsken, nästa vindstilla, och 22º. Jag målade tånaglarna ceriserosa för att fötterna skulle se lite sommarfina ut. Tånaglarna syns ju så här års. Och så passade jag på att fotografera fötterna bums, för redan om några timmar har jag säkert lyckats skava av lite av nagellacket. (Nej, den vänstra foten är inte kortare, jag står bara lite olika.) Jag har inte gå-flera-mil-sandalerna på mig, utan sola-ovansidan-på-fötterna-sandalerna (som faktiskt är förvånansvärt sköna för att se ut som de gör)...

Jag har just varit ute med Bonnie och Stella på vår mitt-på-dagen-promenad, men jag funderar på att gå en runda till själv - bara för att det är så skönt ute...

PS2:

Jag gjorde sällskap med Ulf längs San Bartolomé bort till bron över Rio Seco (han skulle gå vidare till Muchavista), där svängde jag ner på El Paseo och strosade hem i lugn och ro. Nu har klockan hunnit bli 16 och det är hög tid för en kopp te. Och därefter är det snart dags för tidiga kvällspromenaden med mina små. Installationen av Frontpage förtränger jag något dygn till...

14-05-05:

I dag fick jag ett hastigt uppvaknande! Klockan var ett par minuter över åtta och jag sov hårt. (Jag hade först legat vaken flera timmar på morgonen, men sedan somnat om ca 06:30.) Plötsligt stod Ulf i dörren, med telefonen i handen, och sa att någon spansktalande ville prata med mig. Det var en tekniker från Telefonica. Han undrade om det gick bra att installera telefon och internet hos Anette och Håkan om 5 minuter. "Om en halvtimme kan jag vara där", sa jag. (Tur att Ulf svarade när det ringde, det brukar han nästan aldrig göra annars. Men han visste att Telefonica skulle ringa mig, eftersom jag hade lovat att släppa in dem i Anettes och Håkans lägenhet.)

Sen fick jag bråttom! Upp, tvätta mig, klä på mig, svälja medicinen, borsta tänderna, sätta selar och koppel på hundarna - och så i väg. Jag var ju tvungen att ta med hundarna, eftersom Bonnie måste ut för att sköta sina behov bums på mornarna. Nu fick hundarna sköta sitt på vägen dit. Fem minuter före avtalad tid så stod hundarna och jag utanför Anettes och Håkans port, och teknikern kom strax efter.

Nu har Anette och Håkan både telefon och internet, och allt fungerar bra. (Teknikern uppmätte 10 MB = max här i El Campello.) Enda problemet var att där huvudjacket finns (på den inglasade balkongen!) finns inget eluttag. Vi fick ta förlängningssladden till TV:n och använda den. Så nu måste Anette och Håkan köpa en ny förlängningssladd om de vill se på TV (och kunna tända lampan som står bredvid). Senare kan Telefonica flytta huvudjacket (mot en extra kostnad), men i dag kunde de inte göra det.

Stella, som brukar skälla rejält när någon kommer hit, skällde inte alls på teknikern. Så nu vet jag att det är vårt hem hon vaktar, hon är inte skällig i största allmänhet. (Hon har de senaste månaderna börjat skälla oavbrutet den första kvarten, om någon hon inte känner väl kommer hit - vilket förstås är väldigt irriterande. Jag brukar inte lyckas få tyst på henne, mer än tillfälligt, varken genom att viska "vi ska var tysta" eller ryta "nej". Jag ska prova med att ignorera henne och se om det hjälper bättre. Så här kan vi ju inte ha det.)

Nu har klockan hunnit bli 10 och jag har precis avslutat min något försenade frukost. Efter lunch ska jag träffa Katarina. Sedan ska vi tillbringa eftermiddagen tillsammans, innan hon tar flyget härifrån i kväll.

Just i dag har Ulf och jag varit förlovade i hela sju år! Mitt personliga rekord! Och samma dag som han överger mig för att åka upp till Hässelby strand igen - så har vi 6-årig bröllopsdag. (Så den 24:e är det dags för ännu ett personligt rekord...)

PS:

Jag har just kollat att jag inte har vunnit några pengar på det stora spanska morsdags-lotteriet som hade dragning i går kväll. Lotten kostade 5 €, och vinstchansen var förstås lika försvinnande liten som vid alla andra lotterier. Men vinsten var desto högre: 15'000'000 € + 6'000 € per månad i 25 år! Alltså motsvarande drygt 136 miljoner kronor som engångssumma plus drygt 54'000 kronor per månad under 25 år. Ofattbart mycket pengar alltså - tillräckligt för att försörja en mycket stor familj! Vinnaren hade köpt sin lott i Malaga... Nu hoppas jag att det var en fattig spanjor som hade köpt den, och inte en rik utlänning.

PS2:

Jag väntar på att Katarina ska bli klar med allt hon måste bli klar med, innan hon hinner träffa mig. (Hon är, som sagt, här för att jobba...)

Ni vet att det är en granitskiva vid min matplats, och ni vet att jag har ganska livlig fantasi, och ni vet att jag ser små detaljer. Ni kan inte ana så många djur-ansikten jag hittar i mönstret på granitskivan.

Den lilla björnen nedan tycker jag bäst om. (Jag gillar ju nallebjörnar så gammal jag är... Har jag sagt att jag aldrig hade någon som barn?)

Men det finns så många olika djur. Vad kan det här vara? En räv? Eller kanske en vädurskanin? Ja, ni ser väl den stora nosen och båda ögonen i alla fall?

PS3:

Vid det här laget bör Katarina vara framme på flygplatsen och ha checkat in sin väska. Men planet ska lyfta först kl 21. Vi fikade tillsammans på hamnrestaurangen, och gjorde sedan en liten bilutfärd till Coveta Fuma (där Katarina har bott tidigare). Det är alltid trevligt att umgås med Katarina, och det var synd att hon den här gången hade så få lediga stunder. Men vi räknar förstås med att träffas igen, bl a här i El Campello till hösten. I september är det nämligen dags för alla spännande kurser som Katarinas firma Viva Kreativa håller tillsammans med Fridhems folkhögskola. Vill ni ha ett bra skäl att besöka El Campello så kan ni alltid anmäla er till en kurs! (Se: http://www.vivakreativa.se/ eller http://fridhem.fhsk.se/kurser-i-spanien.)

14-05-06:

Himlen är blå, det är 22º nu på morgonen (och ska bli 26º) - ändå känner jag mig aningen håglös. Jag borde prova att installera Frontpage, jag borde städa och skura golvet, jag borde...en massa annat också. Men jag har inte lust att göra någonting just nu. Kanske blir jag piggare om jag går ut och strosar runt i solen en stund?

PS:

Jag har gått 3 km längs stranden, med fötterna i vattenbrynet. Det var väldigt skönt! Men mentalt pigg är jag fortfarande inte... Vissa dagar är sådana. Nu ska jag snart gå en promenad med mina trogna följeslagare Bonnie och Stella. Jag är så glad att jag har mina hundar!

PS2:

Jag har mest suttit i min sköna läsfåtölj, med båda hundarna i knäet, och bläddrat i gamla favoritböcker om trädgård och heminredning. I en av dem hittade jag de här kloka orden:

14-05-07:

I dag har jag varit på SUMA och hämtat några papper som jag behöver till min spanska deklaration: Impuesto sobre bienes inmuebles. Där intygas att jag förra året betalade 560,50 €  i skatt för lägenheten, 42,18 € för garaget och 4,02 € för förrådet. Totalt 606,70 € (≈ 5493:-) alltså. På dessa papper står också lägenhetens, garagets och förrådets taxeringsvärde (och detta värde är uppdelat i själva konstruktionen för sig, golvet för sig etc). Om jag summerar alla värdena så blir det 287'974,76 € i taxeringsvärde totalt. Jag tycker att det låter mycket, med tanke på att vi betalade 185'000 €. Visserligen har de spanska taxeringsvärdena inte mycket med aktuella försäljningspriser att göra (taxeringsvärdet höjs varje år oberoende av marknaden), men ändå. Jag ska fråga i morgon när jag ska deklarera (om jag kommer ihåg det). Jag ska få taxeringshjälp även i år. Ni får rapport om detta i morgon eftermiddag. (Som resident måste jag deklarera någon gång mellan 1/5 och 30/6, medan Ulf kan vänta till i höst.)

Jag fick mejl från Lena i dag. Hon lämnade Peking i morse för att resa söderut, men berättade att allt har gått bra hittills, att hon mår alldeles utmärkt och att det är en fantastisk resa. Hon fascinerades av kinesiska muren (där hon även gick på en del av muren som är mer otillgänglig och med få turister). Visst låter det spännande och intressant! Och visst är jag en aning avundsjuk, fast bara lite - jag har det bra här i El Campello, och jag unnar verkligen Lena lite äventyr och många upplevelser.

Vov-vov-vov alltså! Vet ni vad jag såg i dag? Vi var ute på luktrunda - matte och Stella och jag. Och då såg jag en skylt. En vov-trevlig skylt! Skylten finns vid det vov-stora huset alldeles nära Rio Seco och hundbadet. Så här ser skylten ut:

Ja, vov. För er som inte är så bra på spanska så kan jag berätta att bokstäverna betyder: Hundar JA! Hundar är välkomna på terrassen. Vov alltså, så bra skrivet! Så skulle det stå på skyltar överallt om jag fick bestämma. Jag måste be matte att vi ska gå och fika där nån dag. Dom säljer glass, och det tycker ju matte om. Och när dom har en sån skylt så har dom säkert nåt gott till hundar också. Ja, vov på er då!

PS:

I dag har jag lyssnat på inte mindre än tre intressanta TED-föreläsningar (alla på engelska, men på den första kan man få svensk text). TED (Technology, Entertainment, Design / teknologi, underhållning, formgivning) är en årlig tvärvetenskaplig konferens i USA som definierar sitt tema som "idéer värda att sprida" / "ideas worth spreading". I samband med konferensen hålls ett antal föredrag (ofta med kända och högprofilerade föredragshållare). Föredragen kallas TED Talks. (https://www.ted.com/talks/browse )

Den första föreläsningen handlar om varför vi sover, och varför sömn är så viktigt: http://on.ted.com/Foster

Nästa handlar om "Vad läkarna inte vet om medicinerna de skriver ut":  http://www.ted.com/talks/view/lang/en//id/1575

Och den tredje handlar om varför idrottsmän har blivit snabbare, bättre och starkare: http://www.ted.com/talks/david_epstein_are_athletes_really_getting_faster_better_stronger

Vill ni sedan avrunda med lite humor så kan ni titta på Intelevator = Den intelligenta hissen (practical joke): http://www.youtube.com/watch?v=1l9wcedcuhI

Av mängden länkar ovan så kan ni dra den slutsatsen att jag inte har gjort någon större nytta i dag, men möjligen har jag blivit aningen klokare - och så har jag fått skratta lite...

14-05-08:

Nu har jag varit hos Fiona och träffat en man från spanska skatteverket. Jag har lämnat alla min papper till "skatte-tjänstemannen": min svenska deklaration (kronkursen räknas 31/12-13), uppgifterna från SUMA och uppgifterna från min spanska bank (Sabadell-CAM, som visar min genomsnittliga behållning på kontot, samt den vid årsskiftet). Sedan tidigare har de kopia på NIE-nummer, kopia på pass/nationellt ID-kort och mina adressuppgifter. Det är väldigt bekvämt att låta någon annan fylla i alla sidor (många!) i den spanska deklarationen (blanketten finns förstås bara på catstellano och valenciano) - men jag får förstås betala för servicen. Hur mycket jag får betala för hjälpen får jag veta när jag hämtar min färdiga deklaration (som ska komma senast 22/5). Förra året betalade jag 1,95 € i spansk skatt (utöver det som SUMA redan har fått), och det lär väl inte bli så värst mycket mer i år (men så tillkommer förstås "hjälp-avgiften").

Jag kom ihåg att fråga angående taxeringsvärdet. Fiona sa att det bara är det översta värdet Valor cat./base imponible som ska räknas. (Valor = värde, cat = catastral = fastighetsregister och imponible = beskattningsbar.) Men då skulle det totala värdet bli 143'987,45 €. Och i så fall undrar jag vad det var för värde som Ulf och jag fick betala extra skatt på i samband med köpet av den här lägenheten. Vi hade uppgett summan 185'000 €, vilket är vad vi betalade för lägenheten. Sedan fick vi papper på att vi skulle betala (tror det var drygt 40'000 SEK inkl straffavgift) ytterligare för att vi hade uppgett ett värde som var lägre än det egentliga lägenhetsvärdet. Om det inte var taxeringsvärdet, vad var det då? Någon gång när Fiona inte är inbokad hela dagen så ska jag fråga igen och försöka reda ut det hela. Det är särskilt bra att veta om man ska köpa en lägenhet, för det är ju lika bra att betala allt med en gång (och slippa extra avgifter). Man kan säkert fråga på SUMA också - det är ju de som håller reda på taxeringsvärdena.

PS:

Bonnie har troligen blivit skendräktig. (Fast hon har räknat fel på några dagar, det skulle inte vara dags förrän på söndag.) Hon ägnade natten åt att pipa och gny oroligt, samt att försöka inreda ett valp-bo i Stellas toalett (genom att gräva en grop i sanden). Nej, jag sov inte mycket i natt... Nu springer hon omkring och vaktar den blå pip-bollen... Och så bygger hon bo bakom kuddarna i soffan:

Sin "förrfjolårs-valp" bryr Bonnie sig inte lika mycket om just nu, så Stella får ligga utanför boet.

Det här är första gången som Bonnie är skendräktig på riktigt. Jag trodde att hon var det för ett år sedan, då när vi precis hade mist vår lilla Nova² - men det var som hon saknade Nova. Då läste jag, att det man ska göra är att minska matransonerna och öka motionen. Ja, om jag vill kunna sova om nätterna så blir jag väl tvungen att prova detta...

14-05-09:

I dag är det Europadagen. Lycka till i fortsättningen Europa! Det går ju hyfsat bra för dig, men vissa saker skulle kunna bli ännu bättre - så jobba på.

I dag kom elräkningen. D v s pengarna drogs från mitt konto. Jag visste att pengarna skulle dras i dag, men eftersom de aldrig förvarnar om beloppet i förväg så bävade jag lite för att pengarna på kontot inte skulle räcka. (I morgon drar Telefonica 50 €, och på måndag drar SUMA 134 €.) Elräkningen var på 181 €, och eftersom jag hade kalkylerat med 200 så kan jag andas ut nu. Nästa år kommer jag att kunna uppskatta vår elförbrukning bättre i förväg, men i år bytte vi ju element "mitt i säsongen" så jag har inte haft något att jämföra med.

Tidigare år:     

Förra säsongen betalade jag totalt 481 € för perioden januari - april, men då snålade vi och frös mycket. I år har jag betalat hela 861 € för samma period, men vi har haft det varmt och skönt inomhus. Jag har inte decemberräkningen till hands för 2012, men 2013 var den på 42 €. En enda månad tidigare (kanske januari 2012?) provade vi att ha det varmt och skönt med de gamla elementen. Den månaden fick jag betala ca 350 € för elen... Det går alltså inte att bara jämföra summorna - för jag har ju inte betalat för samma "inomhusvärme". Nästa elräkning kommer att vara på ett lägre belopp, för då är det bara den vanliga hushållselen + varmvattnet som ska betalas.

Häromdagen fick jag mitt utlands-röstkort till Europaparlaments-valet. Lite krångligt att rösta härifrån är det, eftersom här inte finns något konsulat. Jag ska stoppa valsedeln i ett kuvert. Utanpå detta ska jag skriva min namnteckning. Namnteckningen ska två vittnen skriftligen bevittna. Därefter ska jag stoppa kuvertet i ett ytterkuvert, frankera detta och posta. (Och hoppas att det inte kommer bort på posten.) Jag har mejlat till valmyndigheten och frågat varför det inte går att rösta via internet om man loggar in med e-legitimation. (Man kan ju deklarera.) Vi får se vad de svarar. Det blir ju samma sak vid riksdagsvalet till hösten.

Här i Spanien får jag bara rösta i kommunalvalet, men det har jag ännu inte gjort. (Jag har missat två chanser.) Jag tycker att jag måste läsa på lite mer, och ta reda på vad partierna egentligen står för, innan jag röstar. Annars kanske jag råkar rösta helt fel. När det är dags nästa gång så hoppas jag att jag vet tillräckligt för att kunna rösta. Jag tycker att man ska ta till vara den demokratiska rättighet det innebär att kunna rösta. Det är vår enda lilla chans att påverka - om vi inte ställer oss på barrikaderna.

I natt har jag fått sova - för Bonnie har varit lugn. I går var jag så trött, så jag gjorde inte mycket alls, men jag började läsa en bok: Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö av Håkan Nesser. Boken är från 2003, men jag har varken läst den (eller sett filmen) tidigare. Boken har jag ärvt av Åsa (Ulfs förra fru). Jag tog ner några av hennes pocketböcker hit, men detta är den första jag läser. Än så länge har jag bara hunnit några kapitel.    

Jag har just satt igång en andra tvättmaskin, och ska tvätta en tredje också. Balkongen kommer att bli proppfull med torkande tvätt, men förhoppningsvis ska den inte behöva hänga där så länge. Här är både varmt och soligt.

PS:

Även i dag har Bonnie byggt bo i soffan. Jag uppskattar att hon bygger på dagtid...

Vov på er! Jag är faktiskt vov-besviken på Voxer. Ja, bara för att han slarvade nu igen - så att det inte blev några riktiga valpar. Jag hade gärna velat ha fler valpar. Fast nu har jag apporterat en. Nä, vov - adoptera heter det ju. En liten rund och blå bebis har jag adopterat. Lite grann liknar den min gamla pipboll. Fast nu är det min adoptiv-bebis.

Det är vov-mycket sjå med små bebisar. Man får ha koll på dom hela tiden. Och man måste flytta runt dom - bara för att det ska bli svårare för nån annan att hitta dom.

Jag lägger min bebis på olika ställen. Och sen får den ligga där en liten stund. Men sen så flyttar jag den igen. Bara för att jag vill hitta ett ännu vov-säkrare ställe.

När matte ropade att vi skulle gå ut, då tyckte jag att det var säkrast att lägga bebisen i husses rum. Så han kunde vakta den medan vi var ute. Alltså la jag bebisen där.

Men sen tänkte jag, att det nog är bäst att inte lämna bebisen ensam. Så då gömde jag mig under husses säng. Fast matte hittade mig ändå.

Och så gick vi ut. Det var vov-skönt ute, och jag passade på att kissa när vi gick förbi en palm. Men sen skyndade jag mig hem till bebisen. Men VOV! Den var borta! Jag kunde inte hitta den. Vov så orolig jag blev, alltså. Fast sen sa matte att husse bara hade flyttat den. Han hade lagt den i leksakslådan. Matte visade var den låg.

Men vov alltså! Husse begriper sig verkligen inte på bebisar. Man kan väl inte lägga en bebis i leksakslådan heller. Nä, voff! Jag ska inte låta husse passa min bebis fler gånger. Nä, för tänk om han slarvar bort den helt. Vov och voff!

14-05-10:

I natt byggde Bonnie bo vid 02:30 (i "kattlådan"), men sedan kunde vi båda somna om...☺

Jag läste ut boken i går. Den var trevlig och småspännande och flyttade mig tillbaka till 60-talet. (Tänk så annorlunda livet var då! Så nyligen - så länge sedan.) Bokens huvudperson, 14-årige Erik, tillbringar sommaren i en sommarstuga (= Genesaret) tillsammans med sin storebror och en skolkamrat. Det börjar som en "höjdarsommar" med lata dagar vid sjön (även om det faktum att Eriks mamma ligger på sjukhus kastar en skugga över idyllen), men sedan händer "det fruktansvärda". Boken är både en barndomsskildring och en deckargåta (vars svar vi får först på allra sista sidan). Boken är lättläst och kan rekommenderas.

Nu står jag i valet och kvalet mellan att ge mig i kast med Frontpage (vilket jag inte alls har lust med) eller att göra något helt annat (som är roligare). Pliktkänslan kontra lättjan... Ute skiner solen som vanligt, och nu på förmiddagen är det 23º.

Utsikt från balkongen:

PS:

Både i går kväll, och i dag, har jag talat svenska på El Paseo! I går drog plötsligt Bonnie iväg mot en ung kvinna som vi aldrig har sett tidigare. Bonnie, som brukar vara ganska osocial, viftade på svansen och gick direkt fram och lät sig bli klappad. Det var åtta unga svenska kvinnor som är här en vecka på en hälsoresa (kost & träning). Det kändes väldigt konstigt att Bonnie tog kontakt så, det har aldrig hänt tidigare, fast det var trevliga kvinnor - så det var ju kul för mig att byta några ord med dem.

I dag var det jag som tog kontakt, när jag passerade ett par (i min ålder) som sa något i stil med "det är en chihuahua". Paret heter Gunilla och Janne (hoppas jag minns rätt nu) och gjorde ett mycket sympatiskt intryck. De har en lägenhet uppe i centrala Campello och är här på semester då och då. (Hon är inte pensionär än.) Men de funderar på att flytta hit permanent. De har tre vuxna barn, varav ena dottern bor i Barcelona. Och så har de en chihuahua! (Fast hunden är gammal och stannar hemma när de gör kortare resor.) Jag hoppas att jag stöter på dem fler gånger! Trevliga svenskar lär jag gärna känna bättre!

PS2:

I morgon firas Mig Any här. Fiestan handlar om morer och kristna (den som så många andra) och är en sorts parad där alla är "medeltidsklädda". Festen firas ett halvår före den stora fiestan Moros y Cristianos. I Alcoy (48 km härifrån) är firandet extra fint och har utnämnts till Interés Turístico Internacional (≈ internationell turistattraktion). Hur som helst så kan vi räkna med en hel del PANG och BOM i morgon. Ulf fotograferade de här skyltarna uppe i centrala Campello:

Själv fotograferade jag skylten på D'Gala huset (i korsningen San Bartolomé / Conlon /San Pedro) som jag är ganska förtjust i. Jag vet inte om alla, eller bara ett fåtal, av lägenheterna är sålda. Det finns ingen information någonstans. Det enda sättet att kontakta firman är via nedanstående mobil-telefonnummer. Jag har en känsla av att inte alltför många utlänningar ringer, speciellt inte från utlandet. Visst hade det varit bra med en webbadress och en mejladress! (Marknadsföring tycks inte vara spanjorernas starkaste sida.) Kanske jag ringer någon dag och frågar om priserna på de lägenheter som ännu är osålda. Jag har en pdf-fil med samtliga planlösningar, om någon av er skulle vara intresserad (och kan ta emot 7,37 MB via mejl).

14-05-11:

Jag tittade inte på Eurovisions-schlagerfestivalen i går. Däremot så lyssnade Ulf och jag på några av bidragen i förväg, däribland Sveriges och Spaniens. Tänk, jag tyckte att det var så roligt med schlagerfestivalen förr om åren - och spännande, men inte nu längre. Själva grundidén är bra. Men nu handlar det för lite om musik och för mycket om annat - tycker jag. Och så tycker jag att det är alltför många delfinaler före själva tävlingen. Vissa bidrag har ibland så mycket "effekter" att man inte kan höra texten. Jag vill kunna höra både text och musik. Showen runt om är för mig sekundär.

Jag lyssnade nu på förmiddagen på vinnarlåten, och den är väl inte så tokig, varken melodi eller text. Men jag måste erkänna att jag har lite svårt för "kvinnor med skägg". Jag hade svårt att koncentrera mig på lyssnandet den första stunden. Tja, Tom är dragshow-artist, och uppträder som kvinnan Conchita. Det är inget fel i det, men personligen tycker jag att man bör välja - att antingen "vara" man eller kvinna. Fast det kanske är jag som är gammeldags?

Jag började förresten att läsa Åke Edwardsons bok Sol och skugga i går. Boken är från 2003 och stod bland mina olästa pocketböcker. Men jag känner igen innehållet. Jag har bara hunnit några kapitel men allt känns som déjà vu. Inget mord har skett ännu, men jag vet redan vem som är mördare respektive offer. Jag ska läsa något kapitel till, så att jag säkert vet om jag har läst boken tidigare, eller ej. Kan det vara så att någon har lånat boken av mig, och sedan råkat ställa tillbaka den bland de olästa pocketböckerna - och inte bland de lästa böckerna som står ordnade i alfabetisk ordning efter författarnamnet? Jag vet inte.

Men en sak som slog mig när jag läste i boken, var att huvudpersonen ansåg att han började bli gammal. Han skulle fylla 40... (Jag skrattade när jag läste åldern. Själv var jag ung när jag var 40.) Och något kapitel senare beskriver han sin mor som en äldre dam. Fadern är 65 och modern bör knappast vara äldre. Jag fyller snart 62. Är det så världen ser mig, som en äldre kvinna? (Epitetet dam kan jag nog aldrig leva upp till...) Jag känner mig visserligen inte ung längre - men räcker det inte med "halvgammal"? Vad blir man annars när man fyller 80 eller 90? Lastgammal? Nåja, det är ett världsligt problem. Inuti känner jag mig ungefär som jag alltid har gjort - bara klokare och tålmodigare med åren.

Jag hade funderingar på att gå ner till stranden för att sola och bada, men nu har det börjat blåsa och komma moln - så jag nöjer mig med att promenera i solen som vanligt.

PS:

Först så gick jag en mitt-på-dagen-promenad med Bonnie och Stella, därefter gick jag en eftermiddags-promenad med Ulf. Ulf bjöd mig på en glass, och på fotot nedan har jag just börjat äta av den. Det är varmt ute, så vi satte oss i skuggan. Glassen (kaffe-nöt-smak) var god .

Innan jag gick hemifrån så borstade jag mitt nytvättade hår, och det såg snyggt ut ända tills vi kom ut i blåsten... På fotot ovan kan ni se att jag har slutat att färga håret, och även slutat att bleka slingor. Nu låter jag det gråa växa ut. Gråa hårstrån passar på något sätt bättre ihop med rynkorna...

14-05-12:

Nu har temperaturen i Medelhavet stigit till 20º, men jag har ännu varken solat på stranden eller badat. Jag är inte den typen som tycker om att ligga och "steka" i solen, men det är skönt att sola en stund - och roligt att simma i havet. I dag, precis som i går, är det dock både disigt och blåsigt - så i dag blir det inte. Jag borde kanske ägna mig åt att städa i dag? Dels är det hög tid, och dels så kommer Birgitta och Mariano och hälsar på oss i morgon (och de ska inte behöva vada i dammtussar).

Sedan i går kväll krånglar vårt internet. Det och kommer och går, vilket är ganska irriterande. Jag hoppas att felet snart är åtgärdat. Just nu är det borta, så jag kan inte skicka ut de här raderna på nätet än... Men nu (en stund senare)!

PS:

För ett antal veckor sedan, när det blåste så kraftigt, ramlade TV-antennen på ett av husen (som vi ser från vår balkong) ner och blev hängande i kabeln. Lägenheten står för det mesta tom, men i dag kom ägarna(?) dit. Förmodligen är det hantverkare som de har lejt för att åter sätta upp antennen på taket. Ulf och jag blir bara en smula oroliga när vi ser att männen inte använder någon form av säkerhetslina. De befinner sig trots allt flera våningar över marknivån...

Sådana här flugor har jag periodvis på min balkong (men de syns aldrig på gästrums-balkongen), och jag ser dem ibland nere i porten. De är små, ca 6-7 mm inkl vingar, och sitter alltid med vingarna utfällda som på fotot. Fotot är taget underifrån - när flugan satt på utsidan av fönsterrutan och jag fotograferade inifrån. Det var jättesvårt att ta fotot för kameran ville hela tiden ställa in skärpan mycket längre bort. Jag var tvungen att fotografera "snett" för att kunna få en tydlig bild. Jag har undrat om det är en nyttig fluga, eller ett skadedjur, eller om den rentav sticks.

Eftersom jag inte hittade någon liknande fluga i min svenska insektsbok så googlade jag på mosca (=fluga). Jag hittade (med hjälp av foton) en som det troligen är: Drosophila, Psychoda, Phoridae - alias Mosca del drenaje eller Mosca polilla (Psychoda spp). Det är i så fall en typ av avloppsfluga, vilket kan stämma eftersom det finns flest av dem just runt avloppet på balkongen. Honorna lägger ägg i avlopp, fettavskiljare eller bland sopor. Larverna livnär sig på bakterier och ruttnande organiska material, och kan överleva extremt fuktiga förhållanden. De sticks inte. På webben hittade jag ett bra foto taget uppifrån:

När rörmokaren var här frågade jag honom, men han visste inte vad det var för sorts fluga - och försäkringsbolagets män (som rensade mitt avlopp) visste inte heller. Men nu vet jag. Det är inte bra att ha för många eftersom de kan sprida bakterier till mat, men annars gör de ingen skada. Nu hällde jag två hinkar vatten (med diskmedel i) ner i avloppet. Hoppas att det hjälper, för även om de nu inte är skadedjur - så vill jag inte ha dem just på min balkong.

Något annat. Här kommer ett foto av huset D'Gala sett från ett hus på andra sidan gatan. Här ser man de stora fina terrasserna på de två övre våningarna. Det är en av de lägenheterna (närmast korsningen Colon - San Pedro) som jag drömmer om - men aldrig kommer att kunna köpa...

Det är lägenheten nedan med terrass åt söder (som jag skrev om redan 12-08-26). Den kostar 180'000 € + moms (≈ 1,8 miljoner SEK), är på 58½ m² och 14 m² terrass = ingen lyxlägenhet, men bra. Och visst skulle jag ännu heller önska mig en lägenhet i första linjen med fri havsutsikt och tre sovrum (eller ett hus med trädgård) - men det är ju ännu orimligare - alltså favoriserar jag den här lägenheten (som säkert redan är såld...).

Den här bilden hittade jag på webben när jag letade efter något helt annat. Den tar jag med bara för att jag tycker att andemeningen är bra.

Om jag har hunnit städa en massa i dag? Njaä... Jag har skurat diskhon med Svinto (utan att få den helt ren), och tvättat några taklampor som var väldigt dammiga ovanpå - men det är allt. Jag har ju hela förmiddagen på mig i morgon...

14-05-13:

Nu på förmiddagen så har jag både städat (ingen storstädning, men dammtorkat och dammsugit) och tvättat håret. Dessutom har jag dukat. Nu har jag gott om tid på mig innan våra gäster anländer.

Eftersom försäljningskontoret till huset D'Gala för en gångs skull var öppet i dag så gick jag inom och bad om en prislista på samtliga lägenheter. Det visade sig att varken min favoritlägenhet, eller några andra jag också har ett gott öga till, är sålda. Faktum är att hittills har de bara sålt fem lägenheter - trots att både hus, läge och priser är bra. Jag förklarade för dem att detta troligen berodde på deras dåliga marknadsföring. Jag sa att de måste ha en ordentlig webbsida + en mailadress som man kan kontakta dem på - annars får de inte sålt något till oss utlänningar. (Och i dagsläget är det just utlänningar som har pengar...) Det visade sig att de faktiskt har en mejladress: info@grupocaiba.com, men den adressen står inte på deras webbsida. Lägenheterna kostar mellan 120'000 € (för en liten med 1 sovrum) till 270'000 € (för en stor i två våningsplan med 3 sovrum och 2 stora terrasser). Om någon av er vill ha prislistan så kan jag mejla den. Deras webbsida: www.grupocaiba.com. (Sedan jag senast var inne på deras webbsida så har de faktiskt lagt till ett kontaktformulär, så nu går det att kontakta dem via sidan. Men på själva huset står inget om att det finns en webbsida...) Här är huset utmärkt (med blått) på kartan över El Campello:

Jag ska lägga in några planlösningar lite senare i dag...

PS:

Allra först lägger jag in planlösningarna. De fotona gjorde jag klara innan våra gäster kom. (Fast jag hann inte lägga in dem här, eftersom jag skulle ut med hundarna.) Först får ni se halva huset (den "bästa" biten närmast C/ San Pedro och havet). Överst bottenvåningen, sedan i tur och ordning våning 1 som är precis likadan som våning 2, våning 3= ático (takvåning), och sist den översta våningen = sobre ático. Det är 4 trappsteg upp till bottenvåningen, så alla fönster sitter tillräckligt högt för att undvika insyn. Men utsikten är förstås bättre ju högre upp i huset man kommer. (Huset blir inflyttningsklart i juli.)

Min favoritlägenhet (som jag visade i går) heter C och ligger på àticovåningen (näst överst). Lägenheten B nedan, finns både på våning 1 och 2. Den på våning 2 är såld, och den på våning 1 kostar 155'000 € (59 m²). De här lägenheterna har havsutsikt eftersom de ligger precis i hörnan Colon / San Pedro där inget hus ligger i vägen. Lägenheten har ganska OK planlösning (fast själv hade jag hellre haft bara ett badrum och i stället ett förråd). Och det som har tillkommit är en balkongdörr på den "sneda" hörnan, mitt för bokstäverna terraza. Det är därifrån man har fri havsutsikt.

Här nedan ser ni en av lägenheterna som vetter mot C/ San Bartolomé. (Sämre utsikt, mer störande trafik.) Den har en balkong åt gatan och en inåt en patio (ljusschakt). En sådan här lägenhet på 71 m² kostar 160'000 resp 165'000 € beroende på våning. (Det är alltid dyrare högre upp.)

Nedan syns en av de mindre lägenheterna som ligger mot C/ San Pedro. 44 m² kostar 130'000 resp 136'000 €. (Ingen havsutsikt.)

En av de minsta lägenheterna, 45½ m², vetter mot C/ San Bartolomé. För att vara så liten har den inte dum planlösning alls - och stor balkong (fast mörkt kök). Lägenheterna kostar 120'000 resp 126'000 €.

Lägenheten nedan har jag bara tagit med för att visa att en del av planlösningarna är så långt ifrån praktiska som de kan vara. Vem gillar långa korridorer som man inte kan utnyttja till något (mer än möjligen till inomhus-löpning och inlines-åkning)... Några sådana här finns det - tyvärr.

En annan typ av lägenhet, där jag undrar mycket över hur arkitekten egentligen har tänkt, är den här:

Det är den extra trappan, som bara leder till korridoren/trapphuset i våningen under, som jag undrar över. Vad ska man ha den till? (Huset har hiss från alla våningsplan.) Vem vill betala för en onödig trappa? Vore det inte bättre med ett förråd på vardera våningen? (Det finns ett par sådana här lägenheter.) Den här kostar 210'000 € (76 m², inkl trappan, + terrass 21 m²). Utan trappan vore detta en av de trevligaste lägenheterna (med många fönster).

Det två "bästa" lägenheterna, alltså de högst upp med stora terrasser som vetter åt havet, är redan sålda. (Lägenhet A och B, som båda har 3 sovrum och 2 terrasser. Den dyraste kostade 270'000 €.) Den ser ut så här (82 m² + 66 m² terrass):

Alla lägenheterna med 3 sovrum som vetter åt C/ Colon eller C/ San Pedro är duplex och har således två våningar med trappa emellan. Trappor är inte bra för små hundar, små barn, handikappade eller åldringar. För övriga åldrar (med friska ben) är de helt OK. Själv är jag trött på vår trappa, och skulle hellre ha en enplans-lägenhet.

Birgitta och Mariano hälsade alltså på oss i dag, och vi hade väldigt trevligt tillsammans. De är båda mycket sympatiska! Nu känner vi ju varandra aningen bättre än första gången, så vi hade ännu mer att prata om i dag. Karlarna bestämde att de ska gå långpromenader tillsammans, och Birgitta vill gärna följa med mig på tango till hösten. Vi pratade också om att ses igen hemma hos varandra, men även att vi skulle kunna gå på teater i Alicante tillsammans. Mariano lovade dessutom att hjälpa oss med spanska språket om det krånglade till sig någon gång. Det känns roligt att ha fått nya vänner! Synd bara att varken deras katt, eller mina hundar, är vana att umgås "katt-och-hund", för nu får de stanna hemma ensamma när vi människor träffas.

Jag tog ett par foton, de kommer här nedan. Sedan tog Mariano också några, där även jag kom med. (Och hans foton blev troligen bättre.) Han ska mejla dem, så ni kommer att få se dem så småningom.

(Stella skällde tyvärr ut Birgitta och Mariano när de kom, men lugnade sig som tur var ganska snart. Nästa gång hoppas jag att hon inte skäller alls. Bonnie uppförde sig däremot bra.)

14-05-14:

I dag regnade det på oss när vi gick morgonpromenaden! Det syns inget alls i botten på regnmätaren, men vi kände tydligt (de få) regndropparna. När det regnar här i Spanien är det lite synd att det inte kommer åtminstone några millimeter - för det skulle behövas...

I dag har jag läst ytterligare en artikel om hur nyttig kryddan gurkmeja är.

Gurkmeja kan stoppa sjukdomsförloppet hos möss med alzheimer och hejda tillväxten av cancertumörer, visar laboratorieförsök. I det senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Journal of parenteral and enteral nutrition går professor emeritus Stig Bengmark igenom en lång rad studier som gjorts om gurkmeja.

Gurkmejan har flera egenskaper som kan vara nyttiga. Den är en mycket kraftig antioxidant, tio gånger starkare än vitaminer. Gurkmejan består till fem procent av färgämnet curcumin, som motverkar inflammation genom att hämma cellernas utsöndring av en signalmolekyl som är central vid inflammatoriska processer. Curcumin hämmar också cox-2-gener och förhindrar på det sättet att inflammationsproteinet cox-2 bildas. Gemensamt för många av de vanligaste kroniska sjukdomarna är just att de är inflammatoriska, säger Stig Bengmark.

Hans genomgång omfattar flera folksjukdomar, bland annat ateroskleros, som leder till hjärt-kärlsjukdom, alzheimer och sjukdomar i bukspottskörtel, lever och lungor. Resultat från djurförsök tyder på att gurkmejan ger skydd mot dem. I laboratorieförsök har den också visat sig hejda tillväxten av olika sorters cancertumörer, bland annat bröstcancer, lungcancer, hudcancer och prostatacancer.

För den som inte har tålamod nog att invänta resultat från kliniska studier, utan vill börja äta gurkmeja på eget bevåg, är rekommendationen i forskningslitteraturen en rågad matsked per dag, tipsar Stig Bengmark.

Ja, då får vi börja att tillsätta 1 msk gurkmeja (cúrcuma på spanska) till maten varje dag. Jag brukar numera krydda maten med gurkmeja - mitt problem är att jag alltför sällan äter lagad mat. Det är mycket som är lättare i teorin än i praktiken...

Jag fick mejl från min som Johan i går. Han, och hans fästmö Linda, hade varit i Visby för att fira sin 1-åriga förlovningsdag. Johan bifogade några foton. Ett vackert par i en mysig miljö!

14-05-15:

I dag fick jag fotona som Mariano tog i förrgår, de som även jag (och Stella, samt lite av Bonnie - i mitt knä på det sista fotot) kom med på:

I går började jag läsa i boken som jag fick låna av Birgitta: I nöd och lust av Elizabeth Gilbert. (Boken hon skrev efter Lyckan, kärleken & meningen med livet.) Den här boken handlar om äktenskapet, som hon själv var så rädd för.

I den första boken träffade hon brasilianaren José och de inledde ett förhållande. Eftersom båda hade uppslitande skilsmässor bakom sig så lovade de att aldrig gifta sig med varandra. Men det beslutet ställdes på sin spets efter att de hade flyttat till USA. Eftersom han reste mycket i sitt arbete trodde de aldrig att hans utländska pass skulle vara ett problem. Men under en mellanlandning i Texas, blev José stoppad i tullen, satt i handfängsel och utvisad ur landet (p g a amerikanska visum-regler). Enda sättet för dem att få vara tillsammans i USA var att gifta sig. Att få papper och tillstånd iordning tog ett år. Det året tillbringade paret på resande fot, och under tiden skrev Elizabeth I nöd och lust. I boken finns mycket fakta om äktenskapet som sådant (hon läste många forskningsrapporter och gjorde själv intervjuer), men också berättelsen om hennes egen kärlekshistoria.

Elizabeth påpekar att forskning om äktenskapet visar på en skriande problematik. Gifta män är framgångsrikare, lyckligare, hälsosammare, rikare och lever längre än ogifta män. Gifta kvinnor är däremot olyckligare, sjukare, fattigare, mindre utbildade och dör i genomsnitt tidigare än ogifta kvinnor. Ändå finns i stora delar av världen en slags bröllopskult, att inget par är ett äkta par så länge de inte är gifta. Men för att få ett lyckligt äktenskap visar all forskning att kvinnor först måste utbilda sig och bli ekonomiskt självförsörjande, skaffa barn senare i livet, och att de tillsammans med sin man delar på ansvaret för hem och barn.

Jag har ännu bara hunnit 75 sidor, men har redan lärt mig mycket om äktenskapets villkor genom århundradena. Det är tur att Elizabeth skriver så personligt och med mycket humor, annars skulle boken ha kunnat bli tråkig eftersom den innehåller mycket fakta. (Jag ställde boken Sol och skugga, som jag började på häromdagen, på sin rätta plats i bokhyllan. Jag har läst den tidigare, och mindes alltför mycket.)

(På den här länken hittar ni ett TED-föredrag där Elizabeth Gilbert talar om skrivandets vedermödor: http://www.youtube.com/watch?v=86x-u-tz0MA)

I förmiddags åkte Ulf och jag till Carrefour. Mitt huvudärende var att köpa deras fullkorns-spenat-empanadillas. Väl framme vid bröddisken kunde jag konstatera att de bara hade en enda förpackning sådana - och de var bakade den 13:e. Jag köpte dem inte, för de brukar inte vara lika goda när de inte är färska (gäller även om jag fryser in dem). De hade många andra sorter (nybakta) men jag tycker bäst om dem med spenat i. Jag tröstade mig med att köpa en stor burk sådan där god lösvikts-sallad (Cántabra, med ägg och tonfisk) som jag tycker så mycket om, samt en förpackning bigarråer. Ulf köpte två snygga kortärmade skjortor till extrapris.

Ute är det underbart väder! Tyvärr ville hundarna inte gå lika långt som jag, nu mitt på dagen.

Mitt webbhotell har haft tekniska problem i dag (ca 14:00 - 16:30), så raderna ovan kunde jag först inte få ut på webben.

PS:

Jag har glömt att berätta att jag har blivit erbjuden att få gratis kläder (värda mellan 100 och 700 SEK per månad) från ett stort klädföretag, mot att jag lägger in foton på mig själv iklädd dessa plagg på min blogg (plus, givetvis, talar om var kläderna kommer ifrån). Ni vet, så där som många unga tjejer gör i sina bloggar - de visar ett foto av sig själva i "Dagens outfit"... Själv tackade jag nej. Jag vill hålla min webbsida fri från reklam, även om jag skulle kunna tjäna pengar på att ha sådan. Själv tycker jag att det är väldigt irriterande när det poppar upp reklam hela tiden (särskilt rörlig sådan). Om jag någon gång gör reklam för något här, så är det för att jag alldeles själv (och gratis) vill rekommendera just detta. Det känns ärligare så.

Fast jag borde kanske be företaget som byggt D'Gala om att få en gratis lägenhet, nu när jag har skrivit så mycket om deras hus?

14-05-16:

Det har varit en ovanligt torr vår här i trakten. I Alicante-provinsen har det bara kommit 7 mm regn under perioden januari - april. Det är den lägsta siffran sedan man började föra statistik. Det tidigare bottenrekordet är från 1893, och då kom det 13 mm under samma period. Professor Jorge Olcina på "klimatanalys-laboratoriet" vid universitetet i Alicante är bekymrad och beskriver situationen som "Sahara-lik".

Utan vatten kan vi inte leva, uttorkade landskap är inte roliga - och inte vattenransonering heller. Så visst hade vi behövt få några rejäla skurar, även här i El Campello. Annars måste jag erkänna att Ulf, hundarna och jag har njutit av det soliga vädret under våra dagliga promenader. Men alla mynt har två sidor... Och nu, när vi har sommar här, så väntar vi inte många droppar. Även i dag skiner solen från en (nästan) klarblå himmel, vilket jag förstås personligen uppskattar!

14-05-17:

I dag blåser det friska fläktar från havet, närmare bestämt med en vindstyrka på mellan 25 och 50 km/h (7-14 m/s). Jag tog kameran (den lilla nya) med mig på mitt-på-dagen-promenaden med hundarna. Det var en hel del folk på stranden, men inte lika många som en dag utan blåst. En och annan surfare var förstås i farten.

På stranden mittför den nya "surfbrädes-affären" höll man surf-skola.

En instruktör visade hur man ska ligga respektive stå rätt på brädan. Jo, det är förstås inte bara att ge sig ut och hoppas att man vid första försöket ska klara allt perfekt. Lite teori i förväg ökar förstås chansen att lyckas. Det verkar vara svårt nog ändå...

Vi passerade huset D'Gala, och ni kan se att det ser färdigt ut nu. Det lät på representanten som om det bara är "pappersarbete" som återstår.

Affären Blanc du Nil, som tidigare bara sålde vita plagg (allt i 100% bomull), säljer nu även pastellrosa (endast i små flickstorlekar) samt himmelsblå (i damstorlekar). Jag hittade, för ett par veckor sedan, en jättevacker himmelsblå väst som givetvis inte fanns hemma i just min storlek (1). De tror att de kanske kan få hem västen i rätt storlek, men hittills har de inte lyckats (slut på lagret). De har västen hemma i vitt, men det vill jag inte ha. (Vitt är en olämplig färg om man ofta bär hundar i famnen...) Typiskt - det är svårt att få tag på bra västar för sommarbruk, och det är ett plagg jag ofta använder. T ex i dag när det är varmt, men blåsigt.

Vov-vov! I dag blåser det vov-mycket i pälsen när man går ut! Ja, svansen liksom viftar alldeles av sig själv.

Det är från havet som blåsten kommer. Det märkte jag när jag tittade fram bakom muren.

Så vi gick mest i lä bakom muren, Stella och jag. Bara för att vara säkra på att vi inte skulle blåsa bort.

Ja, vov-vov-voff på er då!

PS:

När Ulf gick på promenad lite senare så tog han ett foto på ett ganska nybyggt hus på Avenida de la Generalitat (på andra sidan järnvägen), där alla lägenheter ser ut att vara obebodda (än så länge). Spanska byggherrar tycks vara födda optimister (i alla fall får de f n ligga ute med byggkostnaden länge).

Ulf fotograferade också en rolig palm med tre kronor:

I dag är det precis ett år sedan lilla Nova² dog. Jag sörjer fortfarande. Hon var en så söt och charmig liten hund! Varför är livet så orättvist mot somliga?

14-05-18:

Vi vaknade till en grå himmel, och på morgonpromenaden såg vi inte många människor på El Paseo. Men på stranden stod 18 surfare på rad och lyssnade till en instruktör. Fotona tog jag från balkongen en stund senare, och då var surfarna på väg ut i vattnet.

Det skulle ha regnat i dag på förmiddagen, men det verkar inte ha kommit en droppe - och nu börjar det klarna upp. Åt väster är himlen nästan helt blå. Vid lunchtid ska jag (och hundarna) träffa Alicia.

PS:

Vi ska strax gå för att möta Alicia. Jag har nu (kryss i taket) installerat Frontpage på min nya dator, och det ser ut som om programmet finns där. MEN jag kan inte någonstans i Windows 8 hitta "Alla program", trots att jag har sökt. Och när jag inte hittar programmet så har jag ingen som helst aning om hur jag ska lyckas lägga en genväg på skrivbordet så att jag lätt kan komma åt det sen. Jag ska jobba vidare med detta i eftermiddag. För på nåt sätt måste det ju gå. Om det hade funnits en startpanel så hade det varit lätt som en plätt - men det är det inte nu... Goda råd emottages tacksamt!

På måndag ska jag lämna in min lilla 10"-dator för att få satt in ett RAM-minne på 4 GB (den har 1 GB nu). (Det ska kosta 78 € inkl arbetet.) Därefter ska jag väl kunna använda den lilla datorn lite mer. Den har hittills varit alltför seg. Dels vill jag kunna använda den som reserv-dator, och dels som rese-dator.

PS2:

Vi satt länge på muren borta vid Valor och pratade, Alicia och jag. Det är inte bara trevligt för mig att prata med Alicia - utan nyttigt också. Hon rättar mig när jag säger fel, och förklarar hur jag borde ha sagt. Och i dag lärde hon mig att om jag uttalar det spanska ordet för lådor (cajas) aningen fel - då kan det bli ett helt annat, och oanständigt, ord...

Framåt halv tre började himlen plötsligt mörkna, och vi bestämde oss för att gå hemåt (var och en till sig) innan det började regna. Fast ända hem hann vi inte, men det vara ganska glest mellan dropparna - så vi blev inte blöta. Marken blev fuktig, men det kom ingen mätbar mängd i regnmätaren.

Vov på er! I dag har Stella och jag suttit vov-länge på muren och spanat. Matte var också med. Och så kom mattes kompis Alicia och satte sig på muren hon också. Då var vi 4 kvinnor som satt på muren, 2 hund-kvinnor och 2 människo-kvinnor. Voff! Visst är jag vov-bra på att räkna! Stella och jag satt nära mattes ben.

Jag tycker mycket om att sitta på muren. Ja, för man har så bra utsikt därifrån. Man kan se både hundar och människor som går förbi.

Och man kan skälla på alla dom stora hundarna. Ja, för man sitter liksom skyddad bredvid matte högt upp på muren. Både Stella och jag passade på att skälla på flera stycken.

Jag satt och tittade, och luktade. Och ibland så låg jag en stund - och tittade, och luktade.  Det är vov-intressant både att titta, och att lukta!

Stella tittade och luktade hon också. Hon gör nästan alltid likakant som jag gör. Det är vov-bra, för då lär hon sig hur man ska göra.

Fast sen, när vi hade varit vov-länge på muren, då började det komma en massa moln. Och tänk! Molnen började regna på oss. Så då skyndade vi oss hem. Ja, vov-vov då!

PS3:

Jag vill alltså ha den klassiska startmenyn även i Windows 8:1. Tydligen ska man kunna få det genom att ladda ner Classic Shell från: http://www.classicshell.net/ Jag hittar t o m en instruktionsvideo om hur man gör: http://www.youtube.com/watch?v=XIBGAO9-8BI, och dessutom har jag läst på i PC för Alla: http://pcforalla.idg.se/2.1054/1.505643/sa-trollar-du-fram-start-menyn-i-windows-8 Det är bara det, att när jag gör precis som man ska, så kommer det ingen startmeny på min nya dator... Suck! Det är ju bara att klicka på download och sen på spara och kör och nästa och installera och finish... Man ska inte kunna göra fel. Jag har laddat ner många program tidigare. Så varför fungerar det inte nu???

Fast Catalyst Control Center säger att Host application har slutat att fungera. (Detta har med drivrutiner till grafikkortet att göra.) Kan det ha något samband?

Nej, jag har inte gett upp. Jag ska börja om, och försöka igen. Men det är jobbigt när saker och ting inte fungerar som de ska... I all synnerhet när det gäller datorer...

PS4:

Jag tog paus från datorn och bläddrade i min spanska heminrednings-tidning. Där hittade jag en charmig kudde (som jag inte ska köpa, fast jag tycker om den):

14-05-19:

I dag har vi haft varmt och soligt väder. Jag gick ensam en extra promenad längs El Paseo i eftermiddags. (Hundarna ville inte gå så långt som jag ville, när vi gick vår mitt-på-dagen-promenad.) I förmiddags lämnade jag in min lilla dator till datorfirman Comuter Soft på Av de la Generalitat, för att de skulle sätta in ett större RAM-minne. Tyvärr gick det inte att sätta in större än 2 GB i just min dator (de ringde), men det är trots allt dubbelt så mycket som tidigare, så jag bad dem göra det. Jag ska hämta datorn i kväll. På hemvägen köpte jag en krukväxt, en sådan där med många olika färger på blommorna fast det är samma planta. (Just nu kommer jag inte ihåg vad växten heter.) Den här har vita, gulvita och mörkröda (dubbla) blommor.

Ulf gick "Aldi-rundan", och alldeles i närheten av Aldi fick han lämna företräde för en stor flock getter och deras herde. Numera bär Ulf alltid sin lilla kamera på sig när han går på promenad, alltså kan även vi få se detta pittoreska inslag i gatubilden.

14-05-20:

I dag fick jag några foton av Conchi. De visar Cokyto, lilla Nova²s bror, när han nyligen hälsade på hemma hos Conchi. Det är roligt att en av de fyra valparna är frisk och lever. Han har blivit stor, lille Cokyto, lika stor som sin äldre släkting Voxer. (Jag trodde att han skulle bli max så stor som Stella... Vem vet, om lilla Nova² hade överlevt, så hade kanske även hon blivit normalstor.)

Jo, jag saknar lilla Nova! När Jenni har kommit ner så ska hon och jag åka och besöka Conchi en dag. Både Jenni och jag tycker mycket om att beundra valpar och klappa hundar...

Nu ska jag strax i väg till veterinären. Det är dags för Stellas årliga vaccinering (den vanliga grundvaccinationen + rabies). I dag får Bonnie stanna hemma.

PS:

Det gick bra hos veterinären, så nu har Stella skydd mot det mesta för ett år framåt. Men i höst ska hon och Bonnie få sina leschmaniosis-vaccinationer. Den vaccinationen kan man inte ta samtidigt som andra.

Annars har jag mest småpysslat i dag. Ulf hittade ett flygfoto över Hässelby strand på webben. Där ser man tydligt att det som från våra balkonger ser ut att vara "andra stranden" bara är en ö. Det skulle vara roligt att låna/hyra en roddbåt en vacker sommardag, och ro runt och titta hur det ser ut på andra sidan, i nästa sund.

För övrigt är det väldigt synd om mig. Jag har nämligen blivit myggbiten... Nåja, skämt åsido. Visst är det underligt att en så liten varelse (liten beige mygga, hälften så stor som en normal svensk) kan åstadkomma en så pass märkbar "skada" på någon som är så många gånger större. Bettet fick jag på höger ringfinger, som har svullnat upp lite. Kliat rejält har det gjort i två dygn, och redan första natten råkade jag klia hål på det i sömnen (fast jag vet att man inte ska). Det var länge sedan jag senast blev myggbiten, så det är väl därför som mitt immunförsvar reagerar så kraftigt på den lilla mängden myggsaliv. Hade de inte sprutat in saliv, de små rackarna, så hade vi knappast märkt att vi hade blivit bitna...

14-05-21:

Jag har inte nämnt min vikt på länge. Jag har tänkt att jag ska skriva mindre om bantning här, även om jag själv alltid har mer eller mindre bekymmer med vikten. Om jag ska vara ärlig, så kan jag inte minnas att jag någon enda gång i livet har varit helt nöjd. "Skadorna" sitter djupt. En lång period har jag nu ätit vad jag har haft lust att äta, vilket tyvärr sällan är det allra nyttigaste. (Jo, jag har förstås gått upp - nu igen - och väger f n 52! Och om jag inte hade varit för gammal så hade man kunnat tro att jag hade varit i början av en graviditet...) Det där med mindful eating är säkert rätt strategi för mig. Det - och så kloka val förstås.

Jag blev påmind om det här med vad man kan åstadkomma själv - om man är målmedveten, när jag i morse halkade in på bloggen Halva Lindha: http://halvalindha.blogg.se/  Lindha gick ner från 140 till 70 kilo med hjälp av LCHF. Fantastiskt! Visst blir man inspirerad! (Lindha har många talande före- och efter-bilder på sin blogg, men delar också med sig av recept mm.)

Och ändå, trots all inspiration jag har fått, så kommer jag inte att påbörja en ny diet just i dag - och inte just i morgon heller. Men SEN!

Ute är det lugnt, varmt och soligt (fast det är risk för både moln och friska vindar framåt eftermiddagen).

PS:

I dag har jag tillbringat ett par timmar på balkongen med att plantera om pelargoner i större krukor. (Uteslutande sådana som stod kvar i de små krukor de var köpta i.) Det var en slump att jag i morse valde att ta fotot ovan så att krukväxterna kom med. Men nu kan ni jämföra med hur det blev när några har blivit omplanterade. (Dessa har på fotot hushållspapper mellan kruka och fat, för att det sista överskottsvattnet ska sugas upp.) 

Tre pelargoner på min balkong har också fått större krukor.

Och sedan har jag tagit 5 nya sticklingar och satt i en stor vas. Till höger om dessa står två av förra omgångens sticklingar. Då tog sig alla bra, så jag hoppas att även den här omgången gör det. (Två, av ovanliga sorter, är tänkta att ge bort.)

Nu behöver inga fler av de växter som jag har utomhus planteras om. (Inte förrän nästa år i alla fall.) Jag har nio växter inomhus som jag ska flytta från självbevattningskrukor till vanliga. Men det får vara till en annan dag. Nu på eftermiddagen så har det börjat blåsa, och då är det inte lika lämpligt att plantera - eftersom jord och blomblad far omkring över hela balkongen då.

Tja, då fick jag skött något i dag. Det är bättre än inget.

I går skickade Linda en rolig länk till mig: http://aplus.com/a/dog-texting-messages. Klickar man där så kan man läsa sms-meddelanden som en hund har skickat till sin husse, samt svaren. Några är ganska roliga (fast kanske inte helt sanna). Jag klistrar in ett par exempel här nedan:

Att OMG betyder Oh my God, det visste jag. Men jag måste erkänna att jag var tvungen att slå upp förkortningen OMFG (som betyder Oh my fucking God). Nåja, jag tror att jag klarar mig alldeles utmärkt utan att använda vare sig den ena eller den andra förkortningen. Och, oss emellan, inte skulle en hund använda den senare... (Tja, möjligen en byracka då...)

PS2:

När Ulf försöker gå in på den här sidan, alltså Dagbok, så får han upp följande felmeddelande:

Han kan däremot se startsidan, samt de sparade dagböckerna. Konstigt! Har detta drabbat någon av er?

Det var så skönt ute, att när jag hade gått tidiga kvällsrundan med hundarna, så gick jag en liten extra runda själv. Jag tog med mig kameran - och fotograferade hus.

Först gick jag El Paseo en bit, och svängde sedan in vid mitt favorithus D'Gala. Jag har markerat de tre lägenheter som jag själv gärna skulle vilja köpa en av, om jag hade haft ett par miljoner kronor...

Jag fortsatte Calle Colon uppåt (åt väster alltså).

Sedan tog jag till höger (norrut) på Mar Alta, och kom ner till Avenida Carrer la Mar.

Det hade varit närmast hem om jag hade valt att gå Calle San Fransisco eller Carrer la Mar. Men nu ville jag se baksidan på det blå huset som ligger snett emot oss. (Det på fotot nedan.) Där finns nämligen en lägenhet till salu högst upp (1 sovrum), med takterrass, för 75'000 €. Och på den här sidan finns inga trappor upp till taket.

Jag gick Calle Gabriel Miró och letade efter det blå huset. Jag fick gå in på en stor gård för att hitta det, och det var ändå inte lätt - för huset är nämligen rött på den här sidan. Det är det röda huset i mitten nedan. Och det måste vara en av de fyra lägenheterna högst upp, som är den som är till salu. Men själv gillar jag inte utvändiga spiraltrappor. Annars är det ju trevligt med egen stor takterrass. 

Innergården är stor och fin.

Och går man tvärs över gården så kommer man ut på Calle San Bartolomé.

Där tog jag ett foto på den nya till-salu-skylten som har kommit upp på Lolas lägenhet. (Den fanns inte där förra gången jag fotograferade hennes lägenhet. Konstigt nog är det helt olika telefonnummer på skyltarna.)

Ja, och sedan var jag framme vid vår port (in till vänster).

14-05-22:

I dag har det varit varmt och soligt väder. Så även hos er, ser jag på mina gatgetar. Och när jag talade i telefon med min mamma, så sa hon att det var 25º varmt i Munka-Ljungby. Hon var ute i trädgården och solade, som hon tycker om att göra när vädret så tillåter. Själv har jag (efter att ha promenerat med mina små) passat på att gå en extra promenad med min käre make. (Det gäller ju att passa på att umgås, för på lördag överger han mig för några månader. Tja, eller om det är jag som överger honom - eftersom jag stannar kvar här.)

När Ulf och jag gick längs El Paseo så passade vi på att läsa på skyltarna som informerar om Playa Carrer la mar (=Platja del Carrer La Mar, på valenciano). Det lustiga är att i ena änden av stranden står en skylt som säger att den är 1390 meter lång, medan i andra änden står det på en annan skylt att stranden är 1400 meter, och som om inte det är nog anges strandens längd till hela 3500 meter på en skylt placerad på mitten. Fast på den senare skylten måste de väl ha räknat med hamnområdet och hundbadet också? Läser man sedan på El Campello kommuns webbsida så står det att stranden är 1850 meter lång (och i genomsnitt 30 meter bred). Vi tror att ca 1400 m stämmer om man räknar själva sandstranden, och så blir det lite längre om man går i vattenbrynet eftersom man då följer alla tre bukterna (kanske 1850 m?). (Dessutom har vi ju hundbadet = Platja Punta del Riu, men det har ingen sandstrand.)

Skulle man tycka att 1400 meter sandstrand är för lite så kan man ju promenera bort till Playa Muchavista (=Platja de Muchavista), så har man ytterligare 3300 meter fin sandstrand. Ja, och så fortsätter Playa Muchavista direkt i Playa San Juan (2900 m), så sammanlagt är stranden där 6200 meter lång (och i genomsnitt 80 meter bred). Att stranden består av två "halvor" beror på att Muchavista ligger i El Campello kommun, medan San Juan ligger i Alicante kommun.

Tänk, förresten - jag har inte badat än, och inte solat på stranden heller. Det har bara inte blivit av ännu. Men jag ska ju stanna här större delen av sommaren, så jag kommer förstås att få många tillfällen till bådadera.

Ulf och jag gick sedan vidare upp mot järnvägen, där han tog ett foto av mig när jag beundrade ett par fina bougainvilleor. Därefter lånade jag hans kamera och fotograferade två stora fina nerium oleander.

Det är bra synd att nerium oleander är så giftiga. Jag skulle gärna ha haft ett par stycken på balkongen, helst stora. Men har man barn eller husdjur så är det inte tillrådligt.

14-05-23:

I dag hämtade jag min färdiga deklaration hos min skatterepresentant Fiona. Jag fick betala 1,74 € ytterligare i skatt (men Fiona hade redan betalat detta belopp, så jag slapp gå till banken). Jag betalade Fiona 74 € för att hon deklarerade åt mig. (Dyrt men bekvämt...) Tidigare har jag (siffrorna gäller förstås 2013) betalat 133 € i kommunalskatt (som bl a täcker sophämtningen) och 607 € i statlig skatt (förmögenhetsskatt för att jag äger min bostad). Egentligen är ju hälften av de 133 + 607 = 740 € i skatt Ulfs andel, men jag betalar allt i praktiken eftersom jag betalar alla löpande utgifter på vår lägenhet. (Sedan betalar Ulf dessutom extra förmögenhetsskatt för sin halva av lägenheten. Han brukar få betala flera hundra euro eftersom han inte är skriven här.) Så min totala egentliga skatt för år 2013 blir (1,74 + 50% av 740 =) 371,74 € (≈3362:-). Det anser jag vara rimligt.

Jag tog en broschyr utanför Inmo 2000 (www.inmo2000.es) och fotograferade av några av de aktuella erbjudandena. Jag har bara tagit med lägenheter inom El Campello Playa och till rimliga priser. (Inga lyx-objekt, inga hus, inga bostäder utanför Campello - eller ens i utkanten.)

Först den i det blå huset som jag nämnde i förrgår (men priset är numera sänkt till 75'000 €).

En till som är prissänkt ("månadens erbjudande"):

Två billiga (båda saknar hiss):

Två hyfsade lägenheter till hyfsade priser:

En med utsikt över Zofrabukten och Playa Muchavista (belägen precis på andra sidan Rio Seco):

Två lite "lyxigare", den första snett emot oss, den andra snett ovanför hamnen (men längs San Bartolomé):

Och slutligen ett renoveringsobjekt med underbar utsikt, som ligger i det höga huset precis ovanför hamnen.

Tja, då har vi fått ytterligare några lägenheter att drömma om... (Själv drömmer jag mycket - och ofta!)

PS:

Glömde säga att min spanska deklaration är på totalt 23 sidor... Ulf har nu packat klart resväskan inför morgondagens byte av bostadsort. Själv har jag suttit och läst i senaste numret av tidningen Drömhem & Trädgård. Där hittade jag många vackra hus, inredningar och trädgårdar. Jag blir inspirerad - och får lust att måla om både ett och annat, samt att sy! (Nu har jag nästan hela sommaren på mig att verkställa något av alla mina projekt.)

Här är det sol och 25º ute, men mina gatgetar visar att det är 27º både i Upplands Väsby och Ängelholm. Passa på och njut!

Klockan 17:30 ska jag vara hos veterinären med mina små för "hundmanikyr". (Ingen av dem uppskattar att få klorna klippta...och veterinären tar bara 5 € för besväret.)

PS2:

Nu är vi tillbaka från veterinären. Priset har gått upp till 5,40 € (≈ 49:-) för 2 hundar = 36 klor. Det är det verkligen värt när veterinären själv gör det noggrant! (Själv ser jag inte tillräckligt bra längre...)

Vov-vov-vov-vov, alltså! Ni kan inte ana så vov-duktig jag har varit i dag! Jag har klarat att vara nästan helt stilla när veterinären klippte mina klor. Duktigt va!

Så här var det. Först så låg vi i lugn och ro och vilade på mattes säng, Stella och jag.

Men sen så kom matte och sa att vi skulle gå ut. Först så hade jag tänkt ligga kvar på sängen. Men sen såg jag att matte hade tagit fram sin väska. Och då är det alltid något på gång. Ibland tar hon väskan och går - och då är hon borta vov-länge. Ja, så det gäller att snabba sig till dörren - så hon förstår att jag vill följa med. Så det gjorde jag.

Och så gick vi ut, matte och Stella och jag. Vi började först att gå som vanligt nära havet. Men jag var ivrig och gick vov-fort. Ända bort till Rio Seco gick vi. Men sen så gick vi en annan väg, som vi inte brukar gå. Vi gick förbi den stora affären Mercadona, dit som hundar inte får följa med in. Och sen så gick vi uppför en backe där vi inte heller brukar gå. Det var faktiskt vov-spännande. Ja, för där fanns många lukter som jag inte har nosat på tidigare. Stella och jag passade på att både nosa, och kissa och bajsa.

Och sen, rätt som det var, så kom vi fram till huset där alla veterinärerna bor. Ja, jag såg det för sent - för vi kom liksom från andra hållet. Och förresten var jag trött eftersom vi hade gått så långt - och snabbt hela tiden. Så jag orkade inte protestera.

Sen så fick vi komma in till veterinären. Först så klippte han alla Stellas klor. Det tog lååång tid för hon har vov-många klor. Men vov, jag var inte beredd - men plötsligt blev det min tur. Jag tycker verkligen inte om att få klorna klippta, det gör jag inte. Så först tänkte jag bita matte i fingret, när hon lyfte upp mig. Fast sen tog jag bara lite löst med tänderna - bara för att visa vad jag tyckte. Inte så det gjorde ont på matte. Nä, för det var ju veterinären som var dum. Honom sparkade jag hårt på handen en gång - fast sen höll matte fast mig.

Men! Veterinären var vov-försiktig. Han klippte lugnt, och sakta, och noga. Och tången sa bara små tysta klick, inte KLICK - som den brukar. Så jag lugnade ner mig. Och så lät jag veterinären klippa alla klorna! Och då ska ni veta att jag har vov-många klor jag också. Ja, fler än vi hundar kan räkna. Så visst har jag varit vov-duktig i dag! Visst! Matte borde ha köpt oxfilé åt mig som belöning. Fast vi fick i alla fall vanlig hundmat när vi kom hem. Och det var ju bra. För jag tycker vov-mycket om mat.

Och nu, när jag skriver alla dom här bokstäverna, då märker jag att det faktiskt är lättare att skriva när man har nyklippta klor. Ja, vov på er då! 

14-05-24:

Vår sjätte bröllopsdag "firar" Ulf och jag genom att skiljas åt... Klockan 10:25 lämnade jag av honom utanför ingången till flygterminalen. Hans plan beräknas inte lyfta förrän klockan 12:35, men det är aldrig någon nackdel att vara ute i god tid. Det känns alltid lite dubbelt när vi skiljs åt så här för en tid. På sitt sätt så tycker vi båda att det är skönt att "vara av med" varandra ett tag, och rå oss själva. På ett annat sätt känns det förstås lite vemodigt också - för vi vet båda att efter några veckor så börjar vi längta efter varandra. Det känns tomt, helt enkelt.

Jag kan förstå att Ulf vill vara gräsänkling emellanåt. Jag blir tyvärr aldrig den perfekta hustrun. Jag är definitivt inte tillräckligt huslig, och så tänker jag mig sällan för (jag är för spontan). Jag kan t ex börja prata med Ulf när han skriver mejl, eller äter, fast jag vet att jag stör honom. Jag pratar först och tittar vad han gör sen... Och jag vet att Ulf vill vara ensam i köket när han lagar mat, men ofta tänker jag mig inte för utan går in i köket ändå. (Ofta för att jag har glömt att planera någon mat åt mig själv. Jag tänker inte på att det är matdags förrän jag är hungrig.) Ja, och så är jag alldeles på tok för självständig. Jodå, jag har många fel och brister. Men jag tror att jag är ganska snäll. Kan det uppväga en del?

Fast nu passar jag på att utnyttja att jag har hela lägenheten för mig själv i fyra månader. Jag har redan nu, innan hans plan ens har lyft, börjat ta mig friheter! Jag har burit upp min piedestal, och min stora fredskalla, och satt dessa i vardagsrummet. Nu ska jag dammsuga den stora mattan under soffbordet, sedan skumtvätta den, och därefter (när den har torkat) rulla ihop den och lägga undan den. Ulf tycker om att ha mattan där, men jag tycker att den är för stor (och på sommaren blir det för varmt att gå på mattor). Jag har stoppat Ulfs lakan och handdukar i tvättmaskinen, och senare ska jag tvätta allt som ligger i hans tvättunna.

Senare ska jag flytta en del utgallrade saker, som nu ligger i gästrummet (och i källarförrådet), och tillfälligt lägga dessa på Ulfs säng. Där får de ligga tills Alicia och hennes vänner kan hämta dem (+ en del möbler från källarförrådet) om ca 14 dagar. Ja, och sedan ska jag göra iordning i gästrummet inför Jennis ankomst på måndag. Så jag ska nog hålla mig sysselsatt.

Längre fram ska jag passa på att måla om mina balkong-stolar, samt det lilla runda bordet. Ja, och så har jag en massa andra projekt i tankarna också. Inte förrän den 2/10 återvänder Ulf - och till dess kan jag passa på att breda ut mig...(och förhoppningsvis hinna göra en hel del nytta också).

PS:

Ulfs plan befinner sig nu i luftrummet över södra Tyskland. Jag har just hängt upp den tredje och sista maskinen tvätt. Ulfs lakan har redan hunnit torka, så dem har jag vikt ihop och lagt undan. Men det har plötsligt blivit molnigt ute. Jag hoppas ändå att den sista omgången tvätt torkar lika snabbt som den första.

Och så har jag börjat tvätta mattan. På det första fotot ser ni att jag nu har ställt matbordet på diagonalen (jag tycker bättre om att ha det så), och så ser ni fredskallan i bakgrunden.

Jag har aldrig tvättat en så här stor matta tidigare, men det ska väl gå det också. (När mina barn föddes, för snart 30 år sedan, så slutade jag att använda stora mattor - och har sedan dess bara använt sådana som går in i tvättmaskinen. Fast nu köpte Ulf den här, och den har hunnit bli smutsig - särskilt på gångytorna. Jag följer bruksanvisningen på sprayflaskan. Först dammsuga, sedan spraya på skummet. Därefter torka av mattan med en fuktig svamp.

Nu ska mattan torka, och sedan ska den dammsugas igen. Hoppas den blir fin. Riktigt lika ren som om jag hade kunnat vattentvätta den kan den knappast bli - men renare.

Hundarna har tillfälligt fått flytta in i Ulfs rum. Jag var ju tvungen att flytta deras trappa när jag skulle tvätta mattan. Men de verkar vara helt nöjda med att få ligga på Ulfs säng. Och nu när jag ställde deras trappa där, så springer de obehindrat upp och ner själva.

Ja, ni förstår att jag måste passa på med sådant här när Ulf inte är här. Var skulle han få plats? Han skulle knappast ha fått sitta ostörd vid sin dator i alla fall...och inte skulle han kunna komma till matbordet heller.

PS2:

Ulf sms:ade nyss att de landade klockan 16:16. Nu väntar han på sin väska, och därefter fortsätter han sin resa mot Hässelby strand. Ulf skrev att det är hela 28º i Stockholm! Här är det bara 23º just nu. Jodå - ibland kan det faktiskt vara "tvärtom"...

Har jag förresten visat den här skylten? Den är placerad utanför passagerar-terminalen vid Ålborg lufthavn. Tur att de inte har sådana tidsbegränsningar vid Arlanda...

Solen börjar titta fram igen, och jag ska snart gå den tidiga kvällspromenaden med Bonnie och Stella.

PS3:

Klockan 17:17 sms:ade Ulf att han satt på bussen mot Märsta. Men - utan resväska! Väskan är troligen kvar i Alicante. Det var fler som var drabbade. Det är faktiskt första gången som någon av oss råkar ut för något sådant här. Tur i oturen att Ulf är på väg hem, för då är han ju inte så beroende av innehållet i väskan (som någon på semester skulle ha varit). Och förhoppningsvis får han sin väska levererad hem till dörren senast på måndag.

Nu sms:ade Ulf igen. Han kommer inte att kunna rösta i EU-valet. Röstkortet ligger nämligen i resväskan... (Han har ju haft posten eftersänd hit.)

PS4:

Ulf kom fram till Hässelby strand klockan 19, och de har ringt från Arlanda och sagt att de har hittat hans väska. Han kommer att få väskan levererad redan i morgon, någon gång mellan 9:30 och 13:30. Tur i oturen!

Ja, ni märker att Ulf och jag håller kontakten - även när vi är skilda åt geografiskt!

14-05-25:

Grattis på morsdag mamma Birgit!

Tyvärr kan nog inte min mamma läsa min hälsning här, hon har fått problem med gula fläcken, och ser inte längre så bra. Hon kan inte längre läsa böcker, vilket hon alltid har tyckt om att göra. Tråkigt! Mina syskon, samt Jenni, ska hälsa på henne i dag, och jag har bett dem att krama om henne från mig.

Hundarna och jag gick en tidig morgonpromenad i dag. Det var alldeles underbart ute! Det var visserligen bara 19º, men himlen var klarblå och solen sken. Och så var det lugnt i dubbel bemärkelse - ingen vind, och väldigt få människor. Men vi mötte en hundägare med två hundar som vi känner. Det är nästan bara motionärer och hundägare som är ute tidigt en söndag morgon. (Jag lägger mig tidigare, och går förstås upp tidigare, nu när jag rår mig själv. Den rytmen passar mig bättre.)

Jag håller på att trappa ner östrogenet nu. Jag har minskat från 2 mg per dag till 1½, och ska snart övergå till 1 mg. Jag planerar att sluta helt någon gång i juli- augusti. (Då är det ändå så varmt här, så jag kommer inte att märka om jag får några värmevallningar...☺) Jag har snart ätit östrogen i 4 år, och det är ju vad som rekommenderas. Det finns en liten ökad risk för bröstcancer (fast det är större risk att vara överviktig), men å andra sidan blir benstommen starkare. Jag har i alla fall klarat att trappa ner utan att få migrän - och det är det viktigaste i sammanhanget (för mig).

Jag tvättar i dag också, den här gången sådant som har legat i min tvättunna. Sedan ska jag börja göra iordning i gästrummet inför Jennis ankomst.

PS:

Nu har jag gjort klart i gästrummet till Jenni. Jag bäddade med lila lakan eftersom hon tycker om lila. Om Vueling håller vad de har lovar så ska hon landa på ALC i morgon klockan 16:20. Då ska jag stå på plats för att möta henne! Det är kul att få besök av sina barn!

Ulf fick förresten sin resväska redan klockan 11:55 (levererad av Bring Citymail express). Det kostar nog flygbolaget (eller de som lastar och lossar) en bra slant att tillfälligt "slarva bort" en väska så här...

PS2:

Nu, tidig kväll, har jag ägnat mig åt att sortera ut några dukar, några kuddfodral, några gardiner och ett par mattor. Jag har ändå ganska många kvar av varje sort (jag gillar ju att byta emellanåt), men nu ett rimligare antal. Jag kan nu ge även dessa saker till Alicia och hennes vänner. (Fast Jenni kan ju titta först ifall hon vill ha något.) Det känns bra att ge... Jag borde gallra bland mina prydnadssaker också. Jag kan omöjligt få plats med alla. Rensar jag ut lite åt gången - så kanske jag så småningom kommer ner i ett rimligare antal prylar. Det skulle bli mer lätthanterligt (och lättstädat) då. Även "kära prylar" tar energi - om de är på tok för många.

14-05-26:

Jenni har nu påbörjat resan söderut, via tåg. Vi håller kontakt via sms. Nyss passerade hon Öresundsbron. Hon är ute i god tid, och det är alltid bättre. Hennes plan ska, enligt tidtabellen, inte lyfta förrän kl 13 (och landa 16:20). Jag kommer att vänta på flygplatsen i god tid. Det ska bli roligt att få rå om Jenni några veckor!

Här skiner solen och himlen är blå. Men i morgon säger prognosen att det ska bli växlande molnighet, och på onsdag är det stor risk för regn. Dessutom kanske det regnar på torsdag och fredag också. Det vore ju typiskt om det blir sämre väder just när Jenni kommer ner, så sällan som det regnar annars. Men vi får väl se hur det blir i verkligheten. Och i och med att hon är här tre veckor, så kan det knappast vara dåligt väder varje dag. Så vi ska nog få tillfälle att både sola och bada!

Det börjar bli dags att kalka av min tebryggare - nu igen. Det är väldigt hårt vatten här! Det är väl lika bra att jag gör det - bums, nu meddetsamma. Och sedan ska jag gå till Mercadona för att handla lite mat. Lite får jag ju pyssla med, medan jag väntar på Jenni.

PS:

Nu befinner sig Jennis plan ovanför Paris. Allt har gått bra hittills. Kanske planet landar lite före tidtabellen.

För mig har det inte gått lika bra. Jag började avkalka tebryggaren. Sen tänkte jag att jag lika gärna kunde avkalka vattenkokaren samtidigt. Den senare fyllde jag inte helt, eftersom vi bara kokar små mängder vatten och den således bara var kalkig i botten. Jag satte på strömbrytaren och gick och pysslade med annat. Det skulle jag inte ha gjort. Vattnet i vattenkokaren kokade nämligen över, minst 4 dl rann ut över arbetsbänken och ner på golvet. Tydligen skummar avkalkningsmedlet... Vattenkokaren blev väldigt fin efteråt, men jag höll på att torka vatten länge.

Dessutom - under de två sista omgångarna, när man efteråt ska koka igenom med bara rent vatten, så uppförde tebryggaren sig konstigt. Vattnet stod inte kvar, där det ska stå när teet drar, utan rann direkt igenom - bums. Precis som om den lilla plastbrickan som ska stänga till inte fungerade. Jag blev riktigt orolig - för tebryggare är dyra (och svåra att få tag på), och reservdelar finns knappast att köpa. Men nu har jag provbryggt en kanna te, och det verkar faktiskt som om det fungerar som det ska igen. Kanske det hade kommit en kalkflaga emellan så det lilla locket inte höll tätt? Det kom ut många stora flagor. Jag kokade igenom den fyra gånger, och diskade sedan allt efteråt. Måtte bryggaren nu fortsätta att fungera.

Nu ska jag dricka teet jag bryggde, och sedan ska jag hålla koll på Jennis plan (via flightradar24) så jag vet när det är dags att köra hemifrån.

PS2:

Klockan har hunnit bli 18:20, och Jenni har varit här en stund. Vi har redan hunnit gå en liten "kisserunda" med hundarna längs El Paseo. Bonnie och Stella var med mig på flygplatsen, och de skötte sig jättefint. De fick syn på Jenni ögonblicket innan jag såg henne, och de sprang direkt fram med viftande svansar. Bonnie gnydde av upphetsning och glädje. Jag blev förstås också glad, och kramade om min Jenni! Nu ska vi strax äta lite kvällsmat.

PS3:

Jenni hade med en trave böcker åt mig. De fem översta har jag själv beställt, två skönlitterära och tre på temat hälsa. Den understa har varit mammas, och jag har de tidigare böckerna i serien. Det känns härligt att ha en trave olästa böcker att se fram emot! Men just nu, när Jenni är här, så blir det nog inte mycket läst.

Nu ska vi snart gå den sena kvällspromenaden med Bonnie och Stella. Det är så vackert över havet, och fortfarande 21º ute. Efter promenaden så är det läggdags för oss. Jenni är förstås trött efter resan.

14-05-27:

I förmiddags var vi ute på shoppingtur, Jenni och jag. Vi åkte till sportbutiken Sprinter och klädbutiken Kiabi (som ligger intill varandra, ca 6 km härifrån). Där köpte vi alla de här kläderna till Jenni (syns det att hon gillar syrenlila?):

1 set med jacka + långbyxa i ett vindtätt material, 3 par knäkorta byxor, 1 par jeansshorts, 1 huvtröja, 4 toppar (varav 2 med lång ärm, och 2 med kort) samt 3 par skosnören (i en längd som hon har letat efter). Sammanlagt kostade allt detta 80 € (≈ 724:-). Det är mycket kläder för pengarna! Jag betalade, för jag ville skämma bort henne lite (fast jag egentligen inte har råd). Jag hoppas kunna ta ett par foton av Jenni när hon har något av de nya plaggen på sig, så ni får se hur fin hon blir. Men det får bli en annan dag.

För övrigt har vi bara hunnit med att gå två hundpromenader, samt en tur till Mercadona för att komplettera matinköpen. Just nu tar vi det lugnt  (jag har passat på att koka några kycklingfiléer, och skriva dessa rader - och Jenni kelar med hundarna).

Ute är det växlande molnighet och 23º. Om en timme ska vi gå ytterligare en promenad med de små. (I morgon är det risk för både regn och åska!)

14-05-28:

Med tanke på att det är stor risk för både regn och åska - så är vädret riktigt hyfsat. Lite molnigt, men tillräckligt soligt för att jag måste ha solglasögon på mig. Så här såg det ut på morgonpromenaden:

Och så här söt är Jenni i två av sina nya klädesplagg:

Vi klädde oss för varmt i morse, jag hade också knälånga byxor, men nu har jag bytt om till en kort klänning...

Vov på er! Tänk sånt besvär man har, när man är mamma till en tonårsdotter. För vet ni? Stella har skaffat sig tre olika pojkvänner. Två malteser-killar, och så den här yorkie-killen. Tre! Jag förklarar för henne att det räcker med en. Och att man inte ska lukta varandra i baken bara för att hund-killarna viftar vov-mycket på svansarna. Men tror ni hon lyssnar? Nej, vov! Tvärtom! Hon viftar själv på svansen, och springer och möter dom.

Själv har jag blivit alldeles för gammal för sånt trams. Jag har slutat helt med pojkvänner nu. Jag ska i alla fall inte skaffa nån förrän nästa gång jag löper. Så det så. Vov-voff!

Nu har vi hunnit med en tur till marknaden också. Jenni köpte både ett och annat. (Nej tyvärr Annika, jag har lovat att inte berätta vad hon köpte till dig...) Själv köpte jag ett halvt kilo små jättegoda plommon (små som cocktailtomater). Nu ska vi snart ut med hundarna.

PS:

På vår mitt-på-dagen-promenad kunde vi konstatera att det har blivit betydligt molnigare, vilket ni kan se på fotot nedan. Där ser ni också att kommunen nu har börjat iordningställa handikappbadet. (Säsongen börjar den 1:a juni.) Vissa av molnen är ganska grå - fast än, 14:50, har det inte kommit en droppe regn.

Jag fick reklam från Paxlux. De har nu även börjat sälja bildekaler. Den på bilden nedan skulle passa jättebra på vår bil. Jag skulle gärna köpa en (bilen skulle bli mycket snyggare!), men jag har en känsla av att Ulf aldrig skulle gå med på det. Vi har inte alls samma smak...

I tidningen Amelia hittade jag följande test:

Härligt! Då har även jag en "bikinikropp"!

PS2:

Jodå, regnet kom! Närmare bestämt mellan klockan 16:38 och 16:42 (en icke mätbar mängd). Första fotot visar "under tiden", det andra "strax efteråt". Nu verkar regnrisken vara över för stunden, så nu (16:55) ska vi passa på att gå en hundpromenad. (Enligt prognosen är det risk för åska klockan 18...)

PS3:

Nu är klockan 19, och det har varken börjat åska eller kommit något mer regn. Jenni sitter med sin iPad, och jag läser. Jag har precis läst ut Ulrika Davidssons Kokbok om 5:2. Boken är lättläst och inspirerande, och jag hittar flera recept som både verkar vara lättlagade, nyttiga och goda. (Alla är givetvis kaloriberäknade.) De dagar som jag hittills har provat att halvfasta enl 5:2-metoden har blivit ganska enformigt likartade, så jag behövde lite nya idéer. Det enda jag saknar i boken är ytterligare några kalorisnåla soppor.

Nu ska jag börja läsa ytterligare en bok... Men vilken har jag ännu inte bestämt.

14-05-29:

Här är det vanlig vardag i dag, och himlen är återigen klarblå (23º nu). Det blev ingen åska i går, men på sena kvällsrundan såg jag en underbar regnbåge över havet. Jag såg hela bågen, båda ändarna gick ner i havet, och färgen var ovanligt stark och klar. Sedan fanns det ytterligare en regnbåge utanför den andra, men den var svagare i färgerna. Kameran låg förstås kvar hemma, och jag hade ändå inte haft tillräckligt stor vidvinkel för att få med hela bågen på en bild. (Men kanske kunde jag ha tagit flera foton och skarvat ihop dem sen?)

Nu på förmiddagen planerar vi att gå till bronsålders-fiskodlingarna. Bildreportage kommer senare...

PS:

Här kommer de utlovade fotona. Det blev många...(och då ska ni veta att jag tog betydligt fler). Några av fotona har förstås Jenni tagit. Vi passerade hamnen på väg till La Illeta.

Jag beundrade som vanligt de vackra bougainvilleorna.

Medan Stella tyckte att det var oerhört spännande att titta på de många stora fiskarna.

Sedan gick vi som vanligt på utsidan av staketet när vi skulle ut på udden.

Väl ute på La Illeta så beundrade vi både utsikten söderut (mot Playa de San Juan), och mot land (mot hamnen och tornet) samt - självklart, alla klippformationerna och havet!

Jag var tvungen att släpa på en väska eftersom jag ville bära med mig vatten till hundarna. (Annars kunde kameran ha fått plats i shortsfickan.)

När det är soligt går jag ofta klädd i den här typen av pojk-linne (som det marinblå jag har på mig i dag). Den modellen skyddar huden på axlarna, och i dekolletaget, mot för mycket sol. Jenni är klädd i en av sina nya toppar, samt sina nya jeansshorts. Visst passar hon bra i plaggen!

Jenni skuttade raskt ända ut på de yttersta klipporna, medan hundarna och jag väntade på säkrare mark.

Vov-vov på er! Vi har haft vov-roligt i dag. Vi har varit på mitt roliga klätterställe! Först så gick vi på gångarna som leder dit. Och sedan gick vi på klipporna nära havet.

Och sen så kom vi fram. Det är vov-spännande att titta på när havet liksom rör sig fram och tillbaka. Och sen fram och tillbaka igen.

Matte och Jenni var också med. Vi var tvungna att ha koppel på oss när vi gick nära vattnet. Ja, det är bara för att matte är lite rädd av sig. Ja, för om matte skulle trilla i vattnet, då kan Stella och jag dra upp henne med kopplena - om hon håller i ena änden och vi drar i den andra. Så det är bara därför som vi har koppel och selar på oss. 

Jag hade bett matte att hon skulle fotografera mig. Och det gjorde hon. Jag blir alltid väldigt bra på foton. Det är bara för att jag är så vov-söt.

Sen fick jag syn på något spännande. Det såg ut som snö och is. Men det är det inte. Det vet jag. För jag har sett det förr. Och nosat på det förr. Men för säkerhets skull så nosade jag på det nu också. Jodå - det luktade salt. Bara för att det är salt - havssalt. Ja, för havet liksom spottar upp salt på klipporna och lämnar det där.

Fast i dag slickade jag inte på det. Nä, för nu vet jag att salt smakar vov-salt och vov-äckligt! Och man kan inte dricka vattnet i vattenpölarna. För det smakar vov-mycket salt. Spott och fräs, alltså!

Matte hade med vatten till Stella och mig. Först drack jag, och sen drack Stella. Det var vov-gott!

Fast sen ville vi titta på mer, Stella och jag. Så vi gick till andra sidan.

Jag tittade på ett stort hål i klippan, där havet kom skvalpande in. Det var ganska spännande. Det finns verkligen vov-mycket vatten i havet.

Fast Stella, hon tittade mest på Jenni hela tiden.

Bara för det, så missade Stella många intressanta saker. Hon såg inte alls hur vov-busigt havet skvätte vid klipporna längre bort. Nä, för hon tittade åt andra hållet, bara för att Jenni stod där. Men jag såg!

Fast sen så började vi gå hem igen. På det här fotot ska vi just springa ner för dom branta trapporna, matte och Stella och jag. Jag springer som en bergsget (det säger matte) och dom andra hänger med så gott dom kan.

Och sen så gick vi och fikade. Matte och Jenni köpte var sin glass, och Stella och jag fick smaka 2 skedar var av mattes. Det var vov-gott, och kallt. Men sen så gick vi hem. Och nu har jag skrivit alla dom här bokstäverna. Så nu har jag blivit så vov-trött att jag måste vila mig! Vov då!

Jenni och jag tittade på det gamla tornet, på berget på andra sidan viken. Det skulle vara väldigt intressant att titta närmare på det. Och det skulle säkert gå att ta fina foton på El Campello därifrån. Men frågan är hur man tar sig dit? Jag kan inte se några vägar, men kanske finns det en stig.

Ute på La Illeta står det en soptunna som töms varje dag. För att kunna tömma den måste renhållningsarbetarna promenera på utsidan av staketet de också, för det finns ingen annan väg. En dag som i dag, när havet är lågt och lugnt, är det en baggis - men knappast när stormarna viner.

I dag såg vi när soptunnan blev tömd.

På vägen tillbaka såg vi en dykinstruktör och hans tre nybörjar-elever. De gick igenom hur utrustningen fungerar. Det är väldigt fina vatten att dyka i häromkring, med koraller och många sorters fiskar, samt andra havsdjur. 

Sedan gick vi hemåt.

Därefter har Jenni och jag varit på Mercadona och handlat, sedan har vi ätit - och pysslat med våra nytagna foton, och nu är det dags att gå ut med hundarna igen.

14-05-30:

Än så länge skiner solen, och det syns bara vita moln på himlen (23º), men i eftermiddag väntas regn och åska - och i morgon eftermiddag likaså. Vi funderar på att åka in en sväng till Alicante, och vi tar med oss hundarna. Kanske åker vi först i eftermiddag.

PS:

Vi åkte in till Alicante vid 11-tiden. Vi tog förstås Tram, och på tåget måste hundarna färdas i en väska - så jag hade tagit med en av mina flygtransportväskor (den i ryggsäcksmodell). Jenni tog fotot utan att jag visste om det.

I Alicante klev vi av vid ändhållplatsen Luceros. Sedan gick vi österut mot den stora shoppinggatan Avenida Maisonave. (Fontänen vid Luceros var inte i gång, annars hade jag tagit ett par foton på den - nu när jag för ovanlighetens skull hade kameran med.)

Först gick vi till Zara home. Jag köpte ett babyörngott med katter till mig själv. (Jag sover på en kudde i babystorlek, och jag gillar barnsliga färgglada örngott.)

Därefter gick vi till det stora El Corte Inglés varuhuset. Längst tid tillbringade vi på möbelavdelningen. Därinne bar jag hundarna i famnen. Det brukar jag göra i affärer. Mina är så lätta att "stapla ovanpå varandra"...

Både Jenni och jag hittade många snygga möbler. De flesta är mycket dyra (fast av bra kvalité), men några är billigare - som bordet nedan (19 € ≈ 173:-). Jag skulle behöva ett läsbord till min läsfåtölj. (Jag har ju alltid hundar i knäet och måste därför hålla boken eller tidningen lyft.) Det här skulle kunna fungera. Jag måste bara kontrollmäta att det säkert passar först. (Ännu hellre skulle jag vilja ha ett gammaldags läsbord med lutande skiva - men sådana verkar vara helt omoderna, för jag hittar inte ett enda någonstans.)

Jag hittade en oljemålning som jag tyckte mycket om, segelbåtarna nedan i regnbågsskimmer. Eftersom jag tycker om den, så är jag ganska övertygad om att Ulf tycker att den är ful... (Han tyckte inte alls om bildekalen i rosa...) Vi har så olika smak - tyvärr. Men även om han hade tyckt om tavlan, så skulle jag ändå aldrig kunna köpa den. Den kostar nämligen 1800 € (≈16'433:-).

Efter varuhusbesöket så satte vi oss en stund på en bänk och drack av vårt medhavda vatten - alla fyra.

Och därefter tog vi Tram hem till El Campello igen. Här sitter vi på stationen och väntar på tåget. Stella tittade sig nyfiket omkring, medan Bonnie föredrog att spana ut genom ventilationsnätet.

Hemma vid stationen i El Campello så passade jag på att ladda mitt Tramkort med 10 nya resor, vilket kostade 8,50 € (≈ 77,60:-). Det tycker jag är billigt, och kortet gäller både på tåg och buss mellan Pueblo Español och Alicante.

Sedan fotograferade jag Jenni när hon gömde sig bakom luftrötterna på en av fikusarna vid stationen.

Därefter har vi ätit lite, gått den tidiga kvällspromenaden med hundarna, och nu tar vi det lugnt. Och nu, medan jag har skrivit de här raderna - så har regnet kommit, ca 3½ mm - och jag hörde faktiskt en åskknall också. Men nu tittar solen fram igen. Vi får väl se om det kommer mer regn senare i kväll. (Det är stor risk för regn under hela morgondagen.)

14-05-31:

I dag är det ganska grått ute. Solen tittar visserligen fram emellanåt, men det är ändå typiskt inne-sittar-väder. Nåja, lite promenad-väder också förstås. Det luktar så fräscht ute! Nu på förmiddagen kom det knappt 1½ mm regn (så nu har det kommit nästan 5 mm totalt, enligt min regnmätare). Jenni lyssnar på en talbok och jag ska strax fortsätta att läsa. Jag började i går att läsa boken Träna 3 minuter i veckan av Dr Michael Mosley (mannen bakom 5:2-dieten) och Peta Bee. Boken handlar om nyttan av högintensiv träning, och jag ska referera när jag har läst ut den. (Intressant och nyttig läsning hittills.)

PS:

Klockan har hunnit bli 14 och det har nu kommit totalt 8 mm regn i min regnmätare. Av den spanska solen ser vi ingenting... Vi har läst, och så har jag tvättat två maskiner kläder. Tvätten har jag hängt på tork i vardagsrummet, för på balkongen är det ännu sämre torkväder. Sådana här friheter kan jag ta mig när Ulf är i Hässelby. Jenni tycker att det är OK att vardagsrummet tillfälligt ser ut som ett torkrum. (Men så är det mest hennes kläder...)

PS2:

Det regnar fortfarande (17:15), och har nu kommit 5,2 mm hittills i dag - enligt meteorologiska stationen i hamnen. Min regnmätare (som jag inte tömde i går) visar nu 10 mm. Jag har läst ut boken, och lärt mig en del nytt.

Dr Mosley medverkade i ett TV-program om högintensiv träning redan innan han gjorde programmet om 5:2-dieten. Men det första programmet såg jag tyvärr aldrig - så det var därför jag köpte boken. Bokens fullständiga titel är Träna 3 minuter i veckan, 5:2-guruns guide till högintensiv träning. (Därav förstår man att den här boken har kommit ut efter succén med 5:2-dieten...)

Dr Mosley tycker inte om att träna, så han letade efter en metod där han kunde få ett bra resultat utan att lägga timmar på träning. Högintensiv träning (HIT), träning i intervaller, visade sig vara effektivare än vanlig konventionell träning. (Otaliga nyare forskningsrapporter bekräftar detta.) HIT ger bättre kondition snabbare, förbättrar insulinkänsligheten snabbare och är det mest tidseffektiva sättet att stärka musklerna och bli av med kroppsfett.

HIT innebär att man t ex först värmer upp någon minut, sedan cyklar (ute eller på motionscykel), springer (ute eller i trappor) så snabbt man kan i 20-30 sekunder. Därefter rör man sig i lugnare takt någon minut, för att sedan göra ytterligare en spurt där man tar ut sig fullständigt. Författarna (Michael Mosley är som ni vet läkare, och Peta Bee är utbildad löpcoach och har examen i idrottsvetenskap och nutrition) menar att 3 pass i veckan (som innefattar 3 spurter vardera), vilket tar mindre än 10 minuter per pass - räcker för att förbättra konditionen (syreupptagningsförmågan) avsevärt för en soffpotatis. I boken finns förstås många förslag på hur man kan träna (med tydliga illustrationer). Man kan även simma, hoppa hopprep, springa på löpband eller ro - om man föredrar det. (Men det är enklast att springa eller cykla om man ska variera hastigheten under en given tid.)

I ett försök som pågick under 12 veckor, och omfattade 64 överviktiga försökspersoner, hade man tre grupper. Grupp 1 halvfastade varannan dag, grupp 3 tränade högintensiv träning, medan grupp 2 gjorde både och. Deltagarna i grupp 1 gick ner 3 kg i genomsnitt, de i grupp 2 gick ner 6 kg och de i grupp 3 gick ner 1 kg. Av detta kan man konstatera att kombinationen ger bäst resultat - men även att man går ner mer av att banta än av att motionera... Men motion ger förstås andra hälsovinster! (Det är faktiskt bättre för hälsan att vara fet och vältränad, än smal och otränad...)

Man har också konstaterat att många får ökad aptit av medelintensiv träning, men inte av högintensiv träning.

Författarna framhåller att idealet är att äta sunt (halvfasta 1 - 2 dagar i veckan), träna högintensivt 3 gånger i veckan, men att också köra några (2-3) snabbstyrkepass i veckan. Styrkepassen kan bestå av armhävningar, tricepdips, situps, stepups, knäböj, plankan, utfall eller någon annan vanlig övning - men även här i korta intensiva pass. (Tydliga illustrerade exempel finns i boken.)

Det mest fettförbrännande HIT-programmet går ut på att man cyklar på motionscykel i lugn takt 12 sekunder, sedan cyklar så snabbt man kan under 8 sekunder, cyklar lugnare 12 sekunder, spurtar 8 etc - under totalt 20 minuter. Motståndet ska vara konstant (och tillräckligt högt för att kännas påfrestande), men hastigheten variera. Till detta behöver man en betydligt bättre motionscykel än den jag hade. (På min kunde man knappt variera motståndet - och så väsnades den.) En "riktig" cykel är sällan hopfällbar och dessutom kostar de flera tusen. Så om jag inte går på gym så får jag avstå från just denna övningen. Man kan springa också, om man har tillgång till en brant backe som det tar 8 sekunder att springa uppför...

Själv har jag, sedan jag började läsa boken, börjat springa uppför alla trapporna i trapphuset (de gånger jag inte har hundarna med, för då tar vi hissen). Alltid gör dessa småspurter någon nytta... Lite är bättre än inget!

Absolut minimum är enligt författarna 2 x 20 sekunders högintensiv träning (totalt 4-6 minuter inklusive återhämtning) per vecka. T o m så korta pass kan göra skillnad om man tidigare varit inaktiv.

På webbsidan http://www.fast-exercises.com/, som författarna står bakom, hittar ni ytterligare information - fast mindre än i boken (på engelska).

Jaha, då är det bara att sätta fart... Själv ska jag försöka att lägga in lite "spurter" här och var i vardagslivet. På sikt skulle jag gärna vilja träna enligt idéerna i boken eftersom det finns så mycket att vinna (inte bara bättre hälsa, utan även en snyggare kropp)! Ja, och så måste jag återgå till 5:2-dieten (eller åtminstone 5:1 - eller att 18-timmarsfasta) igen. Jag har ätit ganska osunt den senaste tiden, och för mycket... (Det har satt sina spår, suck.) Men jag SKA bättra mig! Jag vill ju vara frisk och må bra! Och jag vill INTE se fet och otränad ut! Jag vet vid det här laget att man inte får något gratis. Man får jobba för det - själv!

Först så:

Men sen...

Eller hur! (Nåja, inte om en vecka - lite längre tid tar det nog...) Men det skadar inte att ha höga mål:

Medan jag har skrivit detta så har Jenni tränat sånger (som hon ska sjunga med sin kör). Hon sjunger väldigt vackert!

14-06-01:

Morgonen och förmiddagen har varit grå, men nu börjar det klarna upp. Jenni och jag har ägnat förmiddagen åt att bära upp saker från källarförrådet. Det är saker som egentligen ska stå där nere (bl a resväskor och hundtillbehör), men som jag tillfälligt är tvungen att flytta på - för att komma åt annat. Nu går det att komma åt sängen, bäddfåtöljen och byråarna som Alicia ska få. Och när sedan de möblerna har kommit därifrån, så kommer jag att ha gott om plats i förrådet för annat. Jag kommer att köpa en eller två djupa lagerhyllor så att jag slipper ha saker stående på golvet. Det kommer säkert att bli bra (och betydligt luftigare) - men mycket jobb återstår. När Ulf ser fotot nedan, med allt som nu står i vardagsrummet, så kommer han att känna sig så nöjd över att befinna sig i Hässelby strand.

Vov på er! I dag tog matte äntligen upp vår stora trappa från källaren. Jag har tjatat på henne vov-länge. Men matte har tyvärr inte lärt sig att lyda något vidare bra. Men nog borde hon väl ha fattat, att vi inte kan komma upp på hennes säng utan trappa.

Men nu kan vi! Stella och jag har redan provat. Och vi kunde både springa uppför trappan själva, och springa nerför. Ja, vov! Det är väl klart att man måste springa. Det är för läskigt att gå. För då hinner man ju se hur högt upp man är. Ja, vov-voff då!

PS:

Vädret har varit både ovanligt och ombytligt i dag. Mestadels grått - men soligt emellanåt, mestadels lugnt - men ett tag blåste det upp, och rätt som det var kom det sisådär 14 regndroppar...

Mitt på dagen gick Jenni, hundarna och jag en promenad - först förbi hamnen, sedan längs El Paseo, och bort till hundbadet. (Alla foton, utom det första, har Jenni tagit.)

Vid hundbadet badade tre stora hundar, fast vädret inte var det bästa.

I "vår" ände av stranden satt en badvakt alldeles ensam. Det var för en gångs skull nästan tomt på stranden.

Men längre bort var det desto fler människor. I två dagar har Federación de salvamento y socorrismo de Castilla-La Mancha (≈Förbundet för undsättning och livräddning från Castilla-La Mancha) haft prov och tävlingar på temat livräddning. Vi tittade på en kort stund.

Sedan gick jag hem med hundarna, eftersom Bonnie hävdade att det var hög tid för deras middag. Men Jenni gick en runda själv, och badade fötterna, samt tog ett par foton till.

14-06-02:

Ordningen är återställd - solen skiner!

Vov-vov! Det är verkligen vov-mysigt att sova i mattes säng. Jag fattar inte vad man ska med hundsängar till, när det finns människosängar. Människosängar är både större och skönare. Det enda dumma är att matte breder ut sig så mycket - så att Stella och jag får ligga för trångt. Fast jag tycker förstås om att ligga nära matte, så det gör inte så mycket. Ja, vov på er då!

Jo, det är väldigt mysigt att ha hundarna i sängen. Fast jag sover sämre. Nu tyckte jag att när hundtrappan ändå stod och tog plats i vardagsrummet, så kunde den lika gärna stå bredvid min säng. Men eftersom sängen är hög, och står fritt i rummet, så tycker både hundarna och jag att det känns säkrast om de sover i mitten. Och då blir det lite trångt för mig. Bonnie ligger nästan alltid i midjehöjd (ibland under täcket, ibland ovanpå) och då är hon inte alls i vägen eftersom jag kan ha armar och ben som jag vill. Stella däremot ligger allra helst under hakan på mig, eller nära kinden, eller precis framför näsan... Vi får väl se om jag vänjer mig, eller om jag senare tar bort trappan igen. Jag sparar förstås tid vid morgontoaletten, för redan innan jag gick upp i morse så hade jag fått höger öra grundligt tvättat...

I går mejlade Ulf några foton som han tog från flygplanet på vägen hem. Ni ska få se några av dem, och jag kopierar in hans beskrivning av fotona..

Hjärtformad sjö nära Stockholm. Vi har påbörjat inflygningen.

Till vänster Södermalm, i mitten Skanstullsbron och till höger Globen samt del av nya fotbollsstadion Tele 2 Arena. Uppe till vänster ligger två färjor vid kaj. Det är Viking Lines terminal.

I mitten Skeppsholmen och vid kaj tremastade fullriggaren af Chapman, numera vandrarhem. Till vänster om Skeppsholmen Djurgården med bl.a. Gröna Lund och Skansen, samt Nordiska museet, den stora byggnaden till höger om Djurgårdsbron. Nere till vänster Strandvägen och till höger i bild Skeppsbron (längst ner till höger en bit av slottet). Uppe till höger Viking Lines färjeterminal med två färjor inne (Mariella överst och Viking Cinderella underst). 

I mitten Gamla stan med slottet, söder därom Helgeandsholmen med riksdagshuset. Uppe till vänster Skeppsholmen och söder därom (på andra sidan bron) Nationalmuseum och Grand Hôtel. Till höger om Gamla stan Slussen och Södermalm. Och sydost om Gamla stan Riddarholmen med bl.a. Riddarholmskyrkan, där de flesta av våra gamla kungar ligger begravda. 

Tja, själv skulle jag kunna identifiera Gamla stan och Globen, men någon vidare Stockholmskännare är jag ju inte - till skillnad från Ulf.

PS:

I dag har Jenni, hundarna och jag besökt Canelobregrottorna. Jenni tog ett par foton från bilen, på vägen dit.

Här är vi nästan framme vid rondellen i Busot. Den lilla polisstationen skymtar till vänster.

Till vänster om den smala vassa bergskammen till vänster på berget nedan, finns ingången till grottorna.

Snett till höger, en bit nedanför det stora runda hålet i berget, skymtar den vita byggnaden där ingången till grottorna ligger.

Jenni följde med på en guidad tur inne i grottorna, medan vi andra fick nöja oss med att stå utanför och vänta. Tyvärr fick Jenni inte lov att fotografera inne i grottorna. När Jenni kom ut igen så visade jag närområdet för henne. Vi följde stigen upp ovanför grottorna och fram till den gamla ingången. Utsikten är ännu bättre därifrån, men eftersom det har varit molnigt och disigt i dag - så kan ni inte ens se kusten vid horisonten på fotona. I verkligheten såg vi den långa Muchavista-stranden, några av de höga husen i El Campello, och med viss svårighet även Santa Barbara i Alicante.

Vov igen! Vi åkte bil, Jenni och matte och Stella och jag. Och sen så kom vi fram - till Canelobre-grottorna. Där har jag varit förut. Fast jag har aldrig fått titta inne i själva grottorna, för det får inte hundar. Dumt va! Men jag har tittat på utsikten. Den är vov-fin! Här står vi på terrassen utanför grottorna och tittar på utsikten.

Fast sen, då ville matte att vi skulle gå ännu högre upp. Bara för att hon tycker så mycket om utsikter.

Själv tycker jag att det är onödigt att klättra så högt upp. Fast matte drog i kopplet, så jag var tvungen att följa med.

Vi gick och gick och gick. Vov-högt upp kom vi.

Fast sen, då var vi framme vid en gammal öppning till grottorna. Och då ville matte gå fram och kika in genom gallret. Men då sa jag ifrån! Vov-vov-voff, sa jag. Nån måtta får det vara. Jag vägrade att gå närmre det farliga grotthålet. Ja, för det var liksom ett stort mörkt läskigt hål som försvann in i berget.

Fast Stella hon gick fram och tittade. Och hon sa att det luktade spännande. Men sen så vände vi och gick ner igen. Så då lugnade jag ner mig. Nä, det är klart att jag inte var rädd. Inte alls. Men man ska inte vara dumdristig, tycker jag. Voff-voff!

I en souvenirshop utanför grottorna säljer de olika sorters stenar, både infattade och lösa, samt en del andra smycken. Jenni hittade det här halsbandet som hon tyckte mycket om. Det är en förstenad snäcka som är skuren mitt itu. Men det kostade tyvärr hela 30 € (≈270:-), så det fick hänga kvar i butiken. Men visst är det fint!

På hemvägen körde vi inom Busot.

Jag hade tänkt parkera bilen och visa runt Jenni till fots. Men av någon anledning fanns det inte en enda parkeringsplats ledig uppe i själva samhället. (Det har aldrig hänt förr.) Så det blev en liten biltur genom Busot i stället. Jag är glad att jag inte mötte någon på de smala gatorna.

Jag valde sedan att ta vägen över bergen, i stället för att köra närmaste vägen hem. Jenni fotograferade flitigt. Själv var jag tvungen att hålla ögonen på den kurviga vägen.

Efter ett bra tag närmade vi oss El Campello från nordväst.

Och här är vi nästan hemma.

När Jenni förde över fotona från sin iPad till min dator, så fanns där förstås många andra foton också. Fotot nedan tog hon på mig medan jag fotograferade Bonnie och Stella. (Fotona på hundarna är de som jag tog.)
 

Jenni har tagit många foton på mig och hundarna.

Och sen har hon tagit fotot nedan. Och det borde jag väl egentligen inte visa. Men ni förstår - jag sitter ofta så här, eller på andra tokiga sätt (som inte riktigt passar för min ålder). Det är bara när jag har gäster som jag sitter prydligt med båda fötterna på golvet...

14-06-03:

Himlen är klarblå, solen skiner, och det är 21º varmt redan nu på morgonen. Jenni och jag har plockat fram våra bikinis och strandlakan, och planerar att tillbringa en timme på stranden (mest jag) och i vattnet (mest hon). Det är 21º i havet och UV-index ligger på 8. Eftersom vi båda är försiktiga med solen så tar vi med oss en klocka, för mer än en timmes sol (på kroppens vita delar) tål vi nog inte. Om vi inte bränner oss, så kan vi ju sola och bada fler dagar den här veckan.

PS:

Jodå, nu har vi tillbringat exakt 60 minuter på stranden. Jenni sprang ut i vågorna bums, och kom inte upp igen förrän 20 minuter senare. Själv låg jag kvar och solade hela tiden, för jag tyckte att det blåste för kallt för att bada. (Det blåser kraftiga sydliga vindar, och är "bara" 24º i skuggan - och jag är ju frusen av mig.) Jag hade gärna legat kvar i solen en stund till, men för Jennis skulle vågade vi inte.

Efter badet lät Jenni sitt hår hänga utsläppt, vilket hon sällan gör annars. Men eftersom hon har så vackert hår, så tycker jag gott att hon kan ha det så oftare... (Men jag kan förstås förstå att det är mest praktiskt att ha det flätat, eller uppsatt, i vardagslag - när det är så här långt.)

Just nu står Jenni vid spisen och rör i grytorna, och förföriska matdofter börjar sprida sig. Det ska bli väldigt trevligt (och gott) att bli bjuden på hemlagad (och dessutom nyttig) mat om en stund.

PS2:

Jag glömde berätta i morse, att jag klockan 02 i natt satte undan hundarnas trappa igen. Det är mysigt att ha hundarna i sängen - men jag sover alldeles för lite... Och nu när jag har trappat ner från 1,5 mg östrogen per dag till 1 mg - så får jag aningen fler värmevallningar. Tja, och då känns det aningen för varmt att ha små pälsbollar i sängen (med en kroppstemperatur på 39º). Så hundarna kommer återigen att få sova i sina hundsängar på golvet. Men jag kommer att ta upp dem i sängen en stund ibland, någon timma, för det tycker både de och jag om.

När jag duschade nyss så studerade jag min mage och rygg - men det syns inte något spår av solbränna. Så 30 minuter på var sida, insmord med solskyddsfaktor 30, gav inget resultat. Jag blir nog tvungen att sola några gånger till om jag vill bli lite solbrun.

Nu i eftermiddag har Jenni och jag varit slöa, och nästan inte gjort någonting. (Jo läst lite, och pratat förstås.) Själv är jag redan sömnig (nu kl 18) eftersom jag sov så lite i natt.

14-06-04:

I dag har vi återigen tillbringat en timme på stranden. Den här gången badade Jenni 30 minuter i sträck, och jag 3 minuter (uppdelat i 2 omgångar). I dag var jag bara tvungen att doppa mig - för det är 28º i skuggan, och nästan ingen vind - och då blir det för varmt att bara ligga stilla på stranden. Det kändes kyligt i vattnet, men inte kallt. (Temperaturen i havet pendlar mellan 19 och 21º nu.) Eftersom jag i dag nöjde mig med solskyddsfaktor 6, så hoppas jag att jag har fått lite färg. Jag vill aldrig bränna mig, men jag hoppas kunna bli ljust gyllenbrun så småningom (för då syns åderbråck och andra skavanker mindre ). I ansiktet har jag sommartid oftast solskyddsmedel med solskyddsfaktor mellan 25 och 50. Ansiktet får tillräckligt med färg ändå. Mer sol ger bara fler rynkor - och jag samlar inte på dem...

PS:

På tidiga kvällspromenaden tog jag med kameran. I dag har kommunen (med hjälp av en fiskebåt) lagt ut de stora gula bojerna som markerar hur långt ut badområdet sträcker sig. Den 15/6 börjar högsäsongen - och till dess ska allting vara klart.

Det har varit grön flagg, och badvakterna har haft en lugn dag.

Vov på er! Det är inte klokt så många intressen jag har egentligen. Jag är intresserad av att sova, och jag är intresserad av att lata mig, och jag är intresserad av att vila. Och jag är mycket intresserad av att äta, och jag är intresserad av att bli klappad på magen, och jag är intresserad av att lukta på hundkiss och andra spännande dofter.

Och ibland, när jag inte är för lat, så är jag intresserad av att leka och springa också. Och nån gång kan jag till och med vara intresserad av att gå på promenad med matte.

Ja, ni hör - det är inte klokt så många intressen jag har! Vov-många! Och tänk - i dag har jag hunnit med nästan allihopa på bara en enda dag. Bra va! Men om jag tänker efter, så är nog vila mitt allra största intresse (ja, för jag får ju inte äta så ofta som jag vill), så det ska jag göra nu. Vov då!

PS2:

Jag har börjat läsa Minette Walters Djävulens fjäder. Den är ruskigt spännande hittills...

14-06-05:

I dag är det 22º varmt i havet, men i dag ska vi inte bada. Varannan dag räcker... Redan på morgonpromenaden var det 22º varmt ute, och direkt efter frukost gick Jenni en promenad längs stranden med fötterna i vattenbrynet (hon tycker att det blir för varmt senare på dagen). Själv har jag mest småpysslat hittills. Ännu har vi inte gjort upp några planer för dagen.

Linda skickade nyss foto på den här trevliga skylten från Örgryte Hotell i Göteborg:

PS:

Jenni och jag valde att göra en rejäl utfärd i dag. Via Aigües körde vi till Relleu där vi stannade och strosade runt lite, samt fikade, innan vi körde vidare mot Amadorio-dammarna. Där vägen inte längre är farbar ställde vi bilen och gick vidare till fots. Efter att ha vandrat fram och tillbaka över bron vid fördämningens kant, så körde vi tillbaka hem närmaste vägen över bergen. Vi färdades totalt 59 km, och den sammanlagda körtiden var 1 timme och 50 minuter (bildatorn håller koll). Av den låga medelhastigheten kan ni dra slutsatsen, att vägen är tämligen smal och kurvig (i alla fall större delen av vägen). Jag körde oftast i 2:ans växel, men på raksträckorna kunde jag växla upp i 3:an. (Bilen är 6-växlad, och har pigg motor...)

Jag tog 111 foton, vilket är ganska många, men Jenni tog 2243 stycken! Nu har jag gått igenom alla dessa foton och valt ut 146 stycken som jag ska (redigera och) komprimera. Ni kommer (på gott och ont) att få se de flesta av de utvalda. Men i kväll orkar jag inte göra något åt alla dessa foton - så ni får vänta till i morgon.

Vi har haft en trevlig dag, och Jenni har fått se mycket som hon inte tidigare har sett. Själv har jag fått se hur den oerhört stora dammen ser ut när den är nästan tom. Vi har haft en ovanligt torr vinter och vår - och det sätter förstås sina spår. Ja, ni får själva se på fotona i morgon. Bonnie och Stella har naturligtvis varit med oss, och Bonnie har förstås lite som hon vill berätta om. Men det får också vänta till i morgon. Hon är alldeles för trött i tassarna i kväll, säger hon.

14-06-06:

Här i El Campello har vi mestadels soligt i dag, och så långt ögat når ser vi inte en enda svensk flagga. Själv firar jag inte Sveriges nationaldag längre. Numera vill jag ju varken "leva eller dö i Norden"...

Men jag flaggar gärna för Sara!

Grattis på födelsedagen Sara!

Fotona som jag lovade att visa? Jo de kommer. Jag har redigerat alla. Nu ska jag gallra ut några, namnge övriga, sedan lägga in dem på Frontpage och skriva några rader till - och därefter lägga ut allt på webben. Det tar en stund till innan jag blir klar. Och allra först ska jag åka till Aki, som har 15% på allt i dag, och se om de har några bra lagerhyllor som passar i vårt förråd. Hittar jag några rejäla, till rimligt pris, så köper jag två.

PS:

Jodå, jag köpte två rejäla lagerhyllor, en stor och en lite mindre. Kanske jag skulle ha behövt två stora, men även om det var 15% rabatt så hade jag inte råd att köpa två stora just nu. Det blir säkert bra med de här två, och jag kan ju komplettera med ytterligare en så småningom - ifall det behövs.

Nu har jag sorterat och namngivit alla bilderna. Det är väldigt svårt att komma på vettiga namn som jag inte redan har använt. (När det är många foton är det enklast med ett namn, följt av en siffra.)

Först åkte vi till Aigües, men där stannade vi inte - utan körde bara rakt igenom. Jenni tog foton genom bilrutan under hela vår färd. Hon knäppte många foton för att vara säker på att något blev bra - och många blev förvånansvärt bra för att vara tagna så. (Det brukar bli både rörelseoskärpa och reflexer i bilrutorna.) Här passerar vi alltså huvudgatan i Aigües.

Första gången jag kom till det här stället, där körbanan på höger sida tar slut, så blev jag aningen osäker. Men vägen fortsätter på andra sidan, så det är bara att köra vidare (efter att ha sett sig noga för förstås).

När jag kör själv kan jag aldrig fotografera samtidigt - i alla fall inte när jag kör på en smal och kurvig väg med dålig sikt. Uppe i bergen slingrar de flesta vägarna som serpentiner, och bara här och var finns det raksträckor med fri sikt. Här följer ett bildreportage från körningen. Den första omgången foton är tagna mellan Aigües och Relleu, samt på andra sidan Relleu. Där är vägen tvåfilig och ganska bra. Närmare dammarna, och över bergen, är vägen enfilig och betydligt sämre. Alla bilderna kommer kanske inte i rätt ordning, men ni kan se landskapet (samt vägarnas standard) i alla fall.

Ofta kunde vi se vägen fortsätta ovanför oss, som på fotot nedan (ni ser vägräcket), eller nedanför oss.

Och här kör vi först intill klippan (ovan), och sedan längre nedanför den (nedan).

På fotot nedan passerar vi bron över floden Amadori (den vars vatten hamnar i fördämningen). Nu är floden helt uttorkad.

Vi såg inget vatten alls, men det grönskade i flodfåran så lite fukt fanns där väl.

När vi kom fram till Relleu så parkerade vi bilen.

Och så började vi strosa runt i de små gränderna. Vi mötte lokalpolisen på sin moped, inte mindre än två gånger.

Vov på er! I går var vi på utfärd! Det är vov-roligt att få följa med på utfärd. Först åkte vi bil. Och sedan så kom vi fram till Relleu. Där har jag varit förr. Vi började gå, matte och Jenni och Stella och jag.

Men plötsligt kom vi fram till ett vov-läskigt ställe, där det vara alldeles brant på ena sidan gatan - och bara ett staket emellan. Jag la mig naturligtvis ner. Man ska inte vara dumdristig.

Både matte och Stella försökte få mig att gå vidare.

Och Stella visade att det inte alls var farligt att titta ner genom hålen i staketet. Så till slut vågade jag gå nästan ända fram.

Men sen så kunde vi gå vidare.

Sen så kom vi fram till torget. Där brukar vi fika.

Det är vov-mysigt att sitta i mattes knä och fika.

Matte beställde apelsinjuice till oss allihopa. Det såg gott ut, och jag var törstig.

Både Stella och jag fick förstås smaka av mattes juice. Den var läskande. Husse tycker inte om att vi dricker direkt ur mattes glas. Han tycker att det är äckligt och ohygieniskt. Men det är det ju inte. Nä, för jag vet ju att matte borstar tänderna flera gånger varenda dag.

Efter fikat så gick vi tillbaka till bilen igen. Och sen så körde matte vidare.

Här kommer foton från den smalare vägen, som alla är tagna nära dammarna och bergen.

Strax innan dammarna så passerar man Orxeta. Förbi det lilla samhället så är vägen fin, men så leder den till staden Villajoyosa.

Men vi svängde av långt tidigare, mot Amadori-fördämningen.

Här kommer en karta där jag har markerat vår färd med små rosa prickar på vägarna, och så har jag ritat rosa streck under ortnamnen. Hoppas att ni kan se något, jag kan inte lägga in kartan i större förstoring än så här.

Redan när vi passerade över bron strax efter Orxeta, blev jag förvånad. Det var inget vatten alls under bron, bara torr sand. Vi fick köra en bra bit innan vi såg vattnet. Så lågt vattenstånd har jag aldrig tidigare sett i dammen. Men så var de två tidigare vintrarna ovanligt regniga, och det är det enda tillståndet jag kan jämföra med.

Bilen parkerade jag en liten bit in på den för allmän trafik avstängda vägen. Jo, det är väl egentligen olagligt, men jag kunde ju inte låta den stå kvar på den smala kurviga vägen som leder fram till, och förbi, den här. Det skulle verkligen vara trafikfarligt! (Jag har sett andra parkera på samma ställe som bilen står på fotot nedan.)

Sedan fortsatte vi till fots. Hundarna pinnade på bra, fast det är lång väg för så små ben! (Och de hittade en hel del intressant att lukta på.)

Normalt går vattnet ända upp till växtligheten, och nästan ända upp på fördämningskanten.

Ni missar väl inte att Jenni är med på fotot nedan. Hon är i full färd med att fotografera. Minst hälften av alla fotona som jag visar här, har hon tagit.

Ni kan se på ränderna på muren hur högt upp vattnet brukar nå.

Vov-voff, alltså. Vi gick, och gick, och gick. Vov-långt gick vi. Men jag är duktigt på att gå - när jag vill.

MEN! Sen kom vi till en mörk och vov-läskig tunnel. Och då tyckte jag gott att matte och Stella kunde gå in där själva.

Fast matte ville inte lämna mig ensam - så hon bar mig! Bra va! Stella gick själv.

Matte bar mig genom hela tunneln. Men på andra sidan tunneln kunde jag gå själv igen. Mitt på den vov-höga bron gick vi.

Fast jag vågade inte titta åt sidorna. Nä, det var alldeles för vov-brant utanför bron. Fast Stella, hon är dumdristig hon. Ja, för hon ställde sig på bakbenen och tittade rakt ner i vattnet! Vov och usch, alltså!

Det simmade fiskar där nere, sa hon.

Åt öster kan man se Villajoyosa, och havet, fast i går var det disigt.

På andra sidan bron satte sig matte i skuggan. Och så bjöd hon Stella och mig på vatten. Det var vov-gott vatten! När man går långt i solen, då måste man stanna och dricka vatten ibland.

Jag drack först - och mest. Men jag sparade lite till Stella, för hon var också törstig.

Och sen så gick vi tillbaka igen. Och vet ni? Jag var vov-modig. Jo, minsann! Jag vågade gå alldeles själv genom tunneln. Jenni gick före och visade vägen - och då vågade jag. Bra va!

Det var vov-långt att gå tillbaka till bilen. Jag undrar om vägen hade flutit ut och blivit lite längre i värmen. Voff! Det kändes faktiskt så.

Men sen så kom vi tillbaka till vår bil. Först så bjöd matte oss på mera vatten. Och vi drack båda två vov-mycket. Sen satte matte på oss våra säkerhetsbälten. Men det var bara matte och vi som var där. Jenni hade försvunnit!

Fast sen såg vi henne. Hon gick på vägen högt uppe och långt borta. Vägen som går till det gamla trasiga huset.

Fast sen så kom hon. Och då kopplade Stella och jag av, och la oss ner. Och sen vilade vi, och sov lite, hela vägen hem.

När vi kom hem så gjorde jag iordning var sin stor portion mat åt mina små, som var så här ivriga när de väntade på maten.

När de hade ätit så la sig hundarna i soffan och somnande. Jenni och jag åt också, och därefter gick Jenni en runda längs El Paseo. Hon fotograferade de här två männen som byggde ett sandslott på stranden.

Eftersom vi var så aktiva i går så har vi tagit det lugnare i dag. Och några fler foton får ni inte se i dag... För nu tänker jag lata mig resten av kvällen.

14-06-07:

I dag har vi solat och badat! Himlen är blå, solen skiner, det är 29º i luften och 21º i havet. Utmärkt badväder med andra ord. Den här gången badade jag knappt 10 minuter, men Jenni var som vanligt i 30 minuter i sträck. I dag hade jag med mig kameran (den lilla gamla) på stranden. Den lilla pricken i vågorna (på de tre översta fotona nedan) är Jenni...

Det var väldigt skönt, både att bada och sola. Men, mer än lite drygt en timme vågade jag inte ligga i solen i dag heller. Bättre att skynda långsamt. (Fast än så länge syns det inte alls några vita märken efter bikinin.) Vi badade strax innan siestan började, så när vi kom var det ganska fullt (och svårt att hitta en plats att lägga badlakanet på), men när vi gick var det inte många kvar. (Bara utlänningar?)

Jag har nu läst en tredjedel av boken Djävulens fjäder. Den är väldigt spännande, har trevlig dialog, innehåller flera intressanta personligheter (jag gillar udda typer - så länge de är snälla) och är "psykologisk", vilket jag tycker om. Boken handlar om en kvinnlig krigskorrespondent som misstänker att de unga rebellsoldater som gripits för några brutala kvinnomord i Sierra Leone är oskyldiga. Hon misstänker i stället en legosoldat, en kvinnohatande man med ett mycket häftigt humör. Strax innan hon ska återvända till England blir hon kidnappad och utsatt för sådana hemskheter att hon ännu inte har kunnat berätta för någon om vad hon varit med om. Hon får panikångestattacker och gömmer sig i ett hus på landet. Men läsaren anar att mannen som hon vill sätta fast för morden letar efter henne... Jag ska fortsätta att läsa i kväll. Det är en sådan bok som jag har svårt att lägga ifrån mig, för jag vill snarast veta hur det går.

Forskare vid Lunds universitet berättar i en nyligen publicerad studie att bönor kan hjälpa oss att hålla vikten. Man har kommit fram till att bönor, i synnerhet bruna bönor (t ex Barlottibönor) påverkar blodsockerkurvan på ett positivt sätt i upp till ett halvt dygn efter måltiden. Även mättnadskänslan påverkas så långt efter måltiden. Bästa bönan i det fallet är kikärter, följt av bruna bönor. Se: www.lu.se/article/bonor-kan-mota-overvikt

En annan ny studie visar att om man följer de vanliga kostråden, men dessutom lägger till lite baljväxter och korn varje dag, så kan man minska risken för hjärt- och kärlsjukdom med elva procent. Se: www.lu.se/article/ny-koststudie-sma-forandringar-gav-stor-effekt.

Ja, då har jag lärt mig något nytt i dag också. Jag bör alltså lägga till bruna bönor samt kikärter till "anticancerkosten" (samt fasta 1 dag i veckan) om jag vill leva optimalt hälsosamt. Jo, jag försöker, men än så länge lyckas jag inte leva förståndigt varje dag (ibland bara några dar då och då). Och just i dag har Jenni och jag ätit var sin chokladglass... Men - jag försöker bättra mig på samtliga områden som rör hälsan. Vi har bara ett liv, bara en kropp - bara den här chansen. Vi får göra så gott vi kan om vi vill leva friska - länge. Det är vi själva som måste göra jobbet! Hälsa kan inte köpas för pengar...

PS:

Jenni tog ett par foton under vår tidiga kvällspromenad. Ett på mig (och hundarna), och ett på "sandslottsmannen" när han sprutar vatten på sitt bygge för att det ska hålla sig fint. Det har blivit många foton på mig nu några dar, men sedan kommer jag ju att vara ensam ca 6 veckor - och då kan ingen fotografera mig. Så håll ut...

14-06-08:

I dag är det pingstdagen i Sverige, och såvitt jag kan se på mina gadgetar så har ni fint sommarväder. (Här är det varmt, men lite disigt.) Jag hoppas att ni alla får en härlig dag!

PS:

Ni som känner mig vet att jag fyller år i dag, 62 närmare bestämt. Tack så mycket för alla gratulationer som jag har fått hittills!

Jenni och jag började att fira redan i går. Då gick vi till Valor där vi åt var sin stor 2-kulors glass med varm chokladsås. Jodå, det var väldigt smaskigt!

I dag åt vi en tidig fyra-rätters-middag på restaurang La Cova. Först ska ni få se ett par foton som vi tog på vägen dit. Här nedan syns jag utanför min tandläkarmottagning Clinica Dental i korsningen Currican och San Bartolomé.

Och här står jag ovanför hamnen.

Därifrån tog jag några foton:

På fotot nedan har jag zoomat in stranden så mycket som min lilla kamera klarar.

Jag hade reserverat ett bord på La Cova i god tid, och det var nog tur - för restaurangen var fullsatt. Det var dukat även utanför, och det var fler än jag som firade födelsedag där. Vi kom 13:30, precis när de öppnade, men vi var inte först.

För din skull Ulf, så fotograferade jag maten (nu igen). Först valde jag en sallad med blåmögelost. (Jag hann tyvärr äta halva innan jag kom ihåg att jag skulle fotografera.) Jag valde (som vanligt) att bara dricka vatten till maten - trots att vin ingår i priset. (Vi åt dagens meny, som vi brukar.)

Sedan tog jag en potatis- och löksoppa, eftersom jag vet att den brukar vara så god. När jag nästan hade ätit all soppa började jag bli ordentligt mätt - suck...

Till huvudrätt valde jag fisk. Överst ligger lax, och under det en annan sorts fisk som jag inte kände igen smaken på. (Och det var så mycket folk, så jag kallade inte på en servitör bara för att fråga vad det var för sort.)

Till detta serverades kokta grönsaker och ostgratinerad blomkål. Jag åt upp knappt hälften av huvudrätten, fast jag redan var mätt.

Men hur mätt jag än är, så brukar jag lyckas klämma i mig efterrätten. Jag är ju ganska svag för sådana onyttigheter. Jag har glömt vad det heter, det jag beställde, men det var väldigt got