Sparad dagbok 27. (Fr o m 13-07-08 t o m 13-11-17.)

13-07-08:

Nu är vi hos Jenni i Ängelholm, hundarna och jag. Vi tog bussen från Helsingborg 12:35. När vi kommit fram så bjöd Jenni mig på en mycket god tre-rätters-middag. Sen gick vi en promenad med Bonnie och Stella, och nu har jag börjat installera mig.

I morse hade jag tid hos en läkare på vårdcentralen nära där Linda bor. Jag fick lämna blodprov, och så gjorde läkaren en hälsokoll. Svaren på blodproverna får jag om någon dag, men de värden vi kunde se bums var bra. Läkaren ska skriva ut medicin för ett år framåt åt mig. Det känns enklast att stöka undan allt sådant här på egna modersmålet. (Jag gör den årliga hälsokollen i Sverige så länge jag betalar skatt här.)

I går var vi alltså i Arild, hos min kusin Gunilla samt moster Sonja och morbror Curt. Det var väldigt trevligt att träffa dem alla, och de bor så underbart vackert. Gunilla har skaffat sig en liten hund (Lucy), en papillon som är jämngammal med Stella.

Så här ser det ut när man kommer gående på gången in till Sonjas och Curts hus:

Det är förstås Skälderviken (med Bjärehalvön vid horisonten) man ser. Visst bor de vackert!

Vov på er! Jag har fått en ny kompis! En vov-trevlig kompis! Lucy heter hon. Lucys matte kom och hämtade oss på stationen i Ängelholm. Ja, för först så hade vi åkt tåg från Helsingborg. Men sen så skjutsade matten oss till Arild där Lucy bor. Lucy kom och mötte oss när vi kom. Först så hälsade vi på varandra alla tre. Och sedan så började vi leka.

Vi lekte jaga-leken, och rulla-på-gräset-leken och hitta-spännande-lukter-leken. Vov alltså, så kul vi hade. Vi lekte jaga-leken allra mest.

Det var jag som hittade den mest spännande lukten! Jag hittade katt-bajs under en buske. Ja, dom har två katter också. Lucy sa att katterna är helt okey, men jag litar inte på katter jag. Fast det var gott bajs. Jag hann smaka lite innan matte kom och grävde ner det, och tog mig därifrån.

Gunillas hus ligger på andra sidan grusplanen.

Hon har ett jättetrevligt vardagsrum! Ljust, luftigt och med stora dörrar ut mot den gröna trädgården. Resten av huset är också trevligt. Hon har ett stort kök med många fönster och ett matbord med plats för många. Jag tycker, precis som Gunilla, om att ha plats för många vänner i köket. Jag tycker att det känns mysigare att sitta så, än vid ett matbord i vardagsrummet eller i separat matrum. (Men spanska kök har sällan plats för ett bord som rymmer fler än två...)

Sonja bjöd oss på en jättegod krämig grönsakssoppa. En stund efter maten så gick Gunilla, Linda, de tre hundarna och jag på promenad.

Mellan huset och havet är det naturreservat. På ena sidan går får och betar, på andra sidan går det kor. Djuren jobbar förstås med att hålla landskapet öppet.

Vi tog vägen genom fårhagen.

Lucy visade oss var hon brukar gå sina luktrundor. Först gick vi förbi några konstiga djur - får heter dom. Lucy kände ett av dom, så hon hälsade.

Men sen, vet ni vad jag upptäckte? Jo, hela marken var som ett gående bord - fullt av delikatesser. Ja, vov och smask alltså! Det var fårlortar och kaninlortar om vartannat. Massor! Vov så gott! Jag började smaska i mig så snabbt jag kunde. Men då var matte väldigt elak. Ja, först så drog hon i kopplet och nästan släpade mig på marken. Och då var det vov-svårt att äta samtidigt. Och sen var hon ännu elakare. Hon bar mig tills vi gick ut genom en grind. Och där tog det gående bordet slut. Hon är väldigt missunnsam min matte. Hon unnar mig inte såna här extra delikatesser. Jag får nästan alltid bara torrfoder. Det är faktiskt ganska synd om mig. Vov-voff!

Det är väldigt vacker natur på Kullahalvön.

Ni ser Kullen längst bort.

Badstranden är stenig.

 

Medan vi var ute och gick så satt mamma Birgit, Sonja och Curt i uterummet och pratade. Vi hade verkligen tur med vädret. Jag hade bara en tunn klänning på mig, och frös inte ett dugg. Och mamma hade solklänning som ni ser.

När vi kom tillbaka så fikade vi tillsammans. Gunilla bjöd på en smaskig rabarber/vinbär/jordgubb/smultron-paj med vispgrädde. (Jag åt förstås för mycket, bara för att det var så gott. Jag som redan har gått upp ett kilo sedan jag kom till Sverige...) Sen satt vi länge och pratade. Mamma och Sonja pratade en del om sina föräldrar Edith och Sigfrid, och om när de var unga. Sonja konstaterade att hon numera liknade Edit på många sätt, och mamma tyckte att hon själv är mer som Sigfrid.   

Gunilla satt en bra stund med Stella i famnen. Stella är ju ganska försiktig av sig, och hon går inte till vem som helst. Det brukar ta ett bra tag innan hon vågar. Men hon gick genast fram till Gunilla med glatt viftande svans.

Rätt som det var började det bli sent, och dags för oss att åka hem igen. Tiden flyger ju snabbt i väg när man har trevligt! Gunilla var så snäll så hon skjutsade först mamma till Munka -Ljungby, och sedan oss andra till Helsinborg. Det skulle vara roligt om jag hinner träffa Gunilla en gång till innan jag lämnar Skåne för den här gången.

13-07-09:

Jag har sovit gott i natt. Jenni lät mig sova i hennes säng, och så sov hon själv på en uppblåsbar madrass. När jag skriver de här raderna så är Jenni på jobbet. (Hon har ett sommarvikariat där hon delar ut internpost inom handikappomsorgen.) Just nu är himlen täckt av moln och det är bara 10º ute. (I går när vi lade oss var det bara 7º.) Jag kollade för säkerhets skull att alla termometrarna visade lika, jag fattade först inte att det var sant att det var så kallt. I El Campello är detta vintertemperaturer - och nu är det ju sommar. När Ulf talar varmt om den fina svenska sommaren - så glömmer jag hur vädret egentligen är här. Jag har tagit med mig shorts, korta kjolar, klänningar och sollinnen - men bara ett par långbyxor. (Och bara en tunn ofodrad jacka.) Fast hittills har jag haft tur med vädret. Det har inte regnat en endaste gång.

Men, eftersom jag i grunden är optimist så citerar jag Stig Olins gamla slagdänga: Jag tror, jag tror på sommaren. Jag tror, jag tror på sol igen...

Om solen tittar fram så besöker vi nog Hembygdsparken i dag - Jenni, hundarna och jag. Och förmodligen besöker vi mamma i morgon.

PS:

Strax efter lunchtid tittade solen fram, och eftermiddagen blev solig och fin. Alltså gick vi till Hembygdsparken. Vi fick förstås en vacker promenad genom Ängelholm, både på vägen dit och hem. Först passerade vi Tegelbruksparken.

Sedan gick vi över Mejeribron mot centrum. Längs räckena på alla broarna hänger det blomlådor med olika sorters blommor i. Det är väldigt vackert!

Längs Storgatan finns några relativt nybyggda hus som jag tycker om, just för att de inte ser alltför nybyggda ut. Det är egentligen en lång lång huskropp på var sida gatan, men med olika fasadmaterial så att det ser ut som flera mindre hus. Och visst blir det mycket trevligare så!

Nedan ser ni husen från bilden ovan till vänster, från andra sidan (mot Rönne å).

Vi gick vidare mot Hembygdsparken. Där finns det många intressanta djur att nosa på. Men Bonnie upptäckte att de flyttar på sig om man nosar för närgånget...

Dovhjortarna är alltid vackra att titta på.

Själv tittade jag särskilt intresserat på burfåglarna eftersom jag är lite sugen på att ha sådana igen. Jag tittade på undulater, splendidparakiter och några stora papegojor. Det fanns en bur där det skulle finnas Lessons sparvpapegoja, men jag såg inte en enda. Kanske de var inomhus? Men jag fick lite intressant information om dem. Det står på skylten att man kan ha dem tillsammans med kanariefåglar. Det visste jag inte. Men jag skulle ju gärna vilja ha bådadera, så det gladde mig att läsa att de trivs ihop. 

Förutom alla burar och inhägnader med djur, så finns det en väldigt stor lekplats i Hembygdsparken. Inte konstigt att parken blir full av barnfamiljer så snart vädret är fint. I en liten röd stuga sålde en kvinna egentillverkad keramik. Där fanns många fina saker. Hunden nedan skulle kanske t o m Ulf tycka om? Den är lättskött i alla fall...

Jenni och jag åt var sin Engelholmsglass, men hundarna fick nöja sig med vatten. På hemvägen gick vi längs Rönne å nästan hela vägen.

Vi gick över Järnvägsbron där planteringarna gick i blått.

Under Carl XV's bro passerade turistbåten Laxen.

Ängelholm är den svenska stad som jag tycker allra bäst om. Den är vacker, mysig och precis lagom stor. Om jag hade varit jätterik så hade jag köpt (eller hyrt) en "semester-bostad" i Ängelholm. En liten "övernattnings-lägenhet" som jag (vi) kunde bo i när jag besöker de mina i Skåne. (På sikt kan de ju bli jobbigt för barnen att ha mig inneboende.)

Uno ringde nyss. På torsdag är vi bjudna hem till honom, Anita och Ted i Farhult. Sen har jag och Jörgen bestämt att vi ska träffas. Vi har dock inte bestämt dag än. Kanske på fredag?

13-07-10:

Jag hittade en liten fästing (nymf) i pannan på Bonnie nu på morgonen. Jag undrar om hon fick den i går i Hembygdsparken? Jag fick i alla fall bort hela med hjälp av en pincett. Det är den första fästingen som Bonnie har fått. Och för min del får det gärna var den sista...

Klockan 10:30 ska Jenni, hundarna och jag gå ner till stationen för att därifrån ta bussen till mamma i Munka-Ljungby.

PS:

Vi tillbringade en trevlig lunch och eftermiddag hos mamma Birgit - Jenni, hundarna och jag. Men det har varit molnigt och rysligt kallt (18º),  och dessutom väldigt blåsigt i dag, så vi kunde tyvärr inte sitta ute i mammas fina trädgård. Jag hann frysa mycket nog - på väg till och från bussen...

När vi gick från bussen på väg till mamma, så passerade vi Munka-Ljungby kyrkogård. Jag har inte varit där på flera år, så vi gick inom som hastigast.

Jag tittade förstås på min pappas grav, som kyrkogårdsförvaltningen numera sköter om. (Så länge mamma orkade sköta den var stenen alltid ren, och omgiven av blommor.) Pappas aska ligger under stenen, eller rättare sagt de förmultnade resterna av askan. Men för mig finns inte pappa där. Han finns mera på fotografiet som jag har stående i mitt sovrum, men framför allt i de minnen jag har av honom. En gång kommer inte längre någon att minnas honom, så som alla föregående generationer så småningom glöms bort. Det är väl som det ska vara. Det är här och nu man ska umgås med de sina, och säga att man tycker om dem! En dag kommer det att vara för sent.

Jag tittade också som hastigast på graven där min mormor Edith och min morfar Sigfrid ligger, och på graven där min moster Svea och morbror Sone ligger. Jag har flera andra släktingar som också ligger begravda på kyrkogården (alla på mammas sida), men det var för kallt att gå runt och titta i dag - och dessutom väntade mamma.

I morgon ska jag alltså besöka Uno med familj i Farhult, och på fredag ska jag besöka Jörgen i Helsingborg. Därefter har jag inget inbokat på flera dagar. Jag hoppas förstås kunna träffa Gun och Dan (och deras familjer) också.

PS2:

Mina allra närmaste vet att den där tjuven, som bröt sig in i bilen på väg ner till Spanien häromåret, stal Bonnies och min matsäck. I en påse müsli som jag hade med mig, låg ett halv-deciliters-mått i vit plast. Ett sådant mått har jag letat efter sedan dess. Praktiskt taget alla måttsatser innehåller kryddmått, teskedsmått, matskedsmått, decilitermått och oftast även ett kaffemått (som också är 15 ml precis som matskedsmåttet). Men några halvdecilitermått har jag inte sett - förrän i dag, när jag besökte den lilla ICA-butiken här där Jenni bor. Där hittade jag precis en sådan måttsats i vit plast som det stulna halvdecilitersmåttet en gång tillhörde. (Den innehåller ett halvdecilitersmått i stället för ett kaffemått.) Jag köpte tre måttsatser! (De kostade bara 16:90:- /st.) Jag tycker att halvdecilitersmåtten är perfekta bl a till müsli, men även till tvättmedel. 

13-07-11:

Grattis på födelsedagen Eva!

I dag skiner solen! Skönt - så slipper jag frysa. Gun och Sara ska också komma hem till Uno i dag, och de tar mamma med sig på vägen. Kul!

PS:

Ny studie visar: Chihuahuan – en äkta indiansk hundras!

Chihuahuans ursprung har länge varit omtvistat. Nu visar en genetisk studie att den är en äkta indiansk hundras, utan någon större inblandning från europeiska hundar. Detsamma gäller nakenhundarna från Mexiko och Peru.

Tidigare har deras härstamning varit oklar. Men nu står det klart att de är en överlevande del av den indianska kulturen, säger Peter Savolainen, evolutionsgenetiker vid Tekniska Högskolan i Stockholm och ledare för studien som publiceras i Proceedings of the Royal Society. Även inuiternas slädhundar, som grönlandshunden och den kanadensiska eskimåhunden, är äkta amerikaner. De saknar helt genetiska kopplingar till de hundar som européerna förde med sig till västra halvklotet.

Av studien framgår också att en del gatuhundar och andra förvildade hundar i Mexiko, Bolivia och östra USA delvis har indianskt ursprung. Detta innebär dock inte att de amerikanska hundarna härstammar från amerikanska vargar. Studien visar att deras förfäder var de primitiva hundar som indianernas och inuiternas förfäder förde med sig från Asien när de invandrade i Nordamerika för drygt 10 000 år sedan. De härrör alltså ursprungligen från asiatiska vargar, säger Savolainen.

De äldsta bevisen för hundar på de amerikanska kontinenterna är 8 500 till 10 000 år gamla. Det är dock troligt att de anlände betydligt tidigare, möjligen för över 13 000 år sedan när indianernas förfäder vandrade in i Alaska från Sibirien över det då torrlagda Berings hav. I dag är de flesta av indianernas hundraser utdöda, men den nya studien visar att chihuahuan och nakenhundarna från Mexiko och Peru är av indianskt ursprung. Även inuiternas slädhundar är äkta amerikaner.

PS2:

Vi har haft en härlig dag i Farhult. Uno och Anita har så fint, både ute och inne. Ted var hos en kompis, så honom såg jag bara som hastigast. När vi kom så blev vi bjudna på en jättegod lunch. Sedan satt vi ute på deras terrass och drack kaffe. (Senare fick vi dessutom rabarberpaj med vaniljsås. Om inte jag går upp allra minst de där tre kilona jag gick ner innan jag åkte till Sverige - så är det ett under.) Jag tog några foton, men det är svårt när några sitter i skuggan och andra i solen. Här ser ni mamma Birgit, Gun och Uno.

Och här nedan ser ni först Anita, och sedan mamma och Gun igen.

Och här ser ni Guns dotter Sara. Sara är vacker som en fotomodell!

Vov och voff på er! Vi har haft vov-roligt i dag! Vi har varit hos mattes bror Uno i Farhult, och tänk - vi fick springa lösa. Som vi sprang! Stella och jag lekte jaga-leken vov-många gånger. Och sen drack vi lite vatten, och sen lekte vi mer. Jag sprang före och så jagade Stella mig.

Stella följde efter mig hela tiden. När jag gick också. Fast det var bara kul.

Och vet ni vad som hände sen? Jo, vi fick följa med till havet. Ja, i Farhult får hundar bada på den ena sidan av stranden, och så får människorna bada på den andra sidan. Det är ju vov-bra! Jag sprang bums ut i vattnet. Vov som det skvätte!

Och sen så lekte Stella och jag jaga-leken i vattnet. Och vov! Det är till och med ännu roligare än att leka jaga-leken på land.

Vi sprang, och sprang och sprang. Jag sprang fortast, men Stella sprang också fort. Vi hade vov-roligt alltså!

Sen ropade matte att vi skulle komma. Först låtsades jag att jag inte hörde. Men då ropade matte högre. Och då kom jag. Fast jag gick inte så nära matte att hon kunde koppla mig. Nä, för jag ville ju springa mer i vattnet. Men då ropade matte med argare röst. Så till slut kom jag.

Och sen så gick vi tillbaka till huset där Uno bor. Matte fick låna en handduk för att torka av Stella och mig. Stella var ganska blöt och ganska smutsig. Själv var jag bara blöt. Ja, för jag hade rullat mig i sanden - och då blir man ren. Fast matte torkade mig noga ändå. Vov då på er!

Ja, Bonnie och Stella hade SÅ roligt. De njuter av att få springa fritt. Men jag får nog träna inkallning med Bonnie. Hon gör lite som hon vill. Hon kommer alltid - men inte bums. (Stella däremot vågar aldrig gå så särskilt långt från mig, så med henne är det enklare.) Problemet är ju, att det är koppeltvång inne i El Campello - och man kan ju inte träna inkallning om hundarna inte får gå lösa...

13-07-12:

I dag har jag tillbringat eftermiddagen hos Jörgen i Helsingborg. Vi hade förstås en hel del att prata om, bl a tango - och så uppdaterade vi varandra om gemensamma bekanta. Jörgen bjöd på en god sallad till lunch, och sedan jordgubbar senare på eftermiddagen.

Stella satt som vanligt mestadels i mitt knä, medan Bonnie bäddade ner sig skönt bland Jörgens soffkuddar. Eftersom solen sken så var vi ute på gården någon timme. Jörgen och jag satt på en bänk i solen och pratade, medan hundarna lekte på gräsmattan.

När jag sedan kom hem till Jenni så var även Linda här. Det känns mycket trevligt att rå om båda sina döttrar samtidigt. Men nu ska Linda snart åka hem till sig. Hon har ju jobbat hela dagen och behöver komma i säng i tid.

13-07-13:

Ett stort grattis på födelsedagen Linda L!

         

PS:

I dag har vi tagit det lugnt, Jenni och jag. Vi har förstås gått några promenader med hundarna, men annars har vi varit hemma. (Jag gick bara ner på stan och handlade ett par småsaker.) Jag känner mig ganska bortskämd här. I dag lagade Jenni en mycket god currygryta, medan jag bara satt och latade mig. Hon är duktig på att laga mat Jenni! Till skillnad från mig så tycker hon om hushållsarbete. (Jag behöver inte ens diska här.)

Vi har ännu inte planerat morgondagen. Jag pratade med Dan i telefon i dag. Han har inte semester utan jobbar, och sen har han sin gård och sina djur att ta hand om. (Samt barnen, men de är stora och halvt självgående.) Vi hoppas ändå kunna hitta ett tillfälle att träffas. Kanske nästa helg?

Eventuellt gör jag ett besök på Väla på måndag. Jenni har lovat att vara hundvakt när hon kommer hem från jobbet. Jag ska inte handla något särskilt, men det är kul att gå runt och titta. Väla köpcentrum har blivit så stort nu, och där finns så många olika sorters affärer.

13-07-14:

Jag har just fått reda på att min systerdotter Anna, som jobbar på Naturkompaniet på Väla, ska vara på jobbet nästa vecka. Så nu har jag ytterligare en orsak till att besöka Väla på måndag. Om jag har tur så finns Anna på sitt jobb just när jag kommer, och då kan jag passa på att krama om henne som hastigast.

Vädret är grått och trist i dag. Det blåser ganska mycket, och termometern visar bara 10º nu på förmiddagen. Jenni planerar att hålla sig inomhus, och det blir nog inte så mycket utevistelse för mig heller.

PS:

Jo, vi har hållit oss inomhus (så när som på hundpromenaderna). Jag har läst i tidningarna Hus & Hem samt Hem ljuva Hem, som jag köpte häromdagen. Som vanligt fick jag lite ny inspiration. För många idéers genomförande saknar jag pengar och plats, men det finns några som är realistiska. Möbeln Swingrest tilltalar mig både färg- och formmässigt, men utöver det hutlösa priset - hur i all världen får man plats med en sådan möbel?

Det är vackert när alla möblerna är från samma serie (och allt går i samma nyans). Bilden nedan är förstås en reklambild, och inte fotograferad i ett riktigt hem.

De här gardinerna visar jag bara för att de är roliga - och mycket annorlunda. I princip kan man göra sådana själv. Och måla om gamla pallar i karamelliga färger är ju ganska lätt, fast just nu har jag inga pallar att måla.  (Däremot väntar mina balkongstolar fortfarande på ett par lager färg.)

Något som jag kanske verkligen kommer att genomföra är idén nedan - textiltryck på kuddfodral. Jag tycker särskilt bra om kuddfodralet i naturfärgat linne som har tryck med vita fjärilar.

Textilfärg, stöppel-pensel och schabloner är inköpta på Panduro Hobby. Jag undrar om de även har schabloner med påskmotiv? (Jag har berättat att jag vill ha några påsk-kuddfodral, och kanske jag skulle kunna trycka några själv - när jag nu inte hittar passande tyg.)

Jag läste också följande rader:

Som ni vet har jag ganska pelargoner på balkongen, och jag brukar ju vara pålitlig...

När tidningarna var utlästa så provade Jenni och jag att Skypa, fast vi var i samma rum. Jenni hade precis lagt in Skype på sin iPad, och ville kolla att det fungerade. Jag tog två skärmdumpar när hon riktade sin kamera mot mig. (Jag sitter vid Jennis köksbord.)

PS2:

Jag glömde att visa hur det nästan alltid ser ut i mitt knä när jag sitter framför datorn (eller när jag sitter och läser). Chihuahuan är sedan generationer framavlad för att vara en sällskapshund. Lilla Stella är en typisk sådan. Hon vill ha sällskap hela tiden! Och hon är nog aningen bortskämd. För om hon står och tittar på mig, och samtidigt  viftar på svansen (och ev gnäller lite) - så får hon praktiskt taget alltid komma upp i mitt knä eller i min famn. (Men det är förstås jag själv som har skämt bort henne...) Bonnie har inte samma behov av att vara nära hela tiden. Hon är mer självständig.

Jag har kollat på Panduro Hobbys webbsida. De har tyvärr inga påsk-schabloner (jag vill helst ha med kycklingar och/eller påskliljor), och dessutom finns inte just den här fjärils-schablonen längre. Men jag skulle ju kunna köpa några burkar textilfärg så länge. Panduro har en butik i Stockholm.

13-07-15:

De har en Panduro Hobby-affär på Väla också. Jag gick inom och hittade en schablon liknande den som de hade använt i tidningen Hem ljuva hem - fast mindre. I gengäld fick jag några blom-motiv på köpet. Så här ser schablonen ut (det grå är "hålen"):

Jag köpte också tre burkar färg: kyckling-gul, rosa och vit. Jag behöver kanske blå, grön och grå/svart också, men kan ju komplettera senare. Färgerna går att blanda. (När barnen var små målade vi mycket på textil. Fick de en fläck på tröjan som inte gick av i tvätten - så målade vi ett kul motiv ovanpå, och så hängde tröjan med ett tag till.) Om jag nu bara får tag på en kyckling-schablon (och/eller påsklilje-schablon) så kan jag ha kuddfodrals-tillverkning till vintern. (I värsta fall får jag väl måla kycklingarna på fri hand. Det går säkert det också. Och påskägg är ännu lättare att måla.)

Jag hittade, efter att ha konsulterat Väla-kartan, Naturkompaniet - och därmed Anna. Det var kul att träffa henne igen! Vi pratade en stund men jag ville ju inte störa för länge på arbetstid, så jag gick vidare. Väla har 180 butiker och är STORT. Det finna många "gator" att gå vilse bland. Jag hittade flera av de butiker jag ville besöka, bl a en som säljer Pip-studios produkter. Däremot var det några butiker jag aldrig lyckades hitta. Väla har 6 stora ingångar och består av 9 stora "kvarter" och några små. (Allt under tak.) Det var en hörna (vid ingång 4) som jag aldrig hittade till. Men de tre butiker jag ville titta i där finns alla i Stockholm, så dem kan jag besöka i augusti. Jag blev ändå övertrött efter att ha gått runt några varv på "gatorna", och inom ett 10-tal butiker (mest heminredning).

Preliminärt åker Jenni, hundarna och jag hem till mamma i morgon eftermiddag. 

PS:

Nu har jag skrivit in andra sökord - och hittat fler schabloner på Panduro Hobbys webbsida. Dels den med fjärilen som jag sökte från början, och dels en som heter kycklingar - men nog tycker jag att det ser ut som höns. De här:

   

När jag sedan googlade så hittade jag webb-butiken Schablonhuset: http://schablonhuset.se. Där hittar jag både påsklilja och kycklingar. Så nästa påsk ser ut att vara räddad...

13-07-16:

Det är mulet och blåsigt i dag, men det blir troligen uppehåll. (Yr.no spår 0,1 mm.) Vid lunchtid ska jag och hundarna åka ut till Munka-Ljungby för att hälsa på mamma. När vi kommer tillbaka så ska jag packa resväskan och åka ner till Helsingborg igen. Jenni har fått lite extra att göra - så vi bestämde att jag åker tillbaka till Linda två dagar tidigare än vi ursprungligen hade planerat.

PS:

Vi kom fram till Linda strax före 18. Det var jobbigt att släpa på en stor resväska + en ryggsäck och samtidigt hålla två hundar i koppel. Men jag börjar få viss rutin nu. (Det är en bit att gå från busshållplatsen till Linda. I Ängelholm följde Jenni mig till bussen.) I morgon ska jag tvätta (för det mesta av mina kläder ligger i smutstvätten nu), i övrigt har jag inget inplanerat.

13-07-17:

I går skickade Alicia foton på alla mina krukväxter, så att jag kunde se att de mår bra. Jag visste väl att jag kunde lita på henne. Här får ni se några av fotona:

Hon skriver också att hon har lyckats få bort de där vita små flugorna som la ägg på undersidan av bladen. Jättebra! Jag känner mig lättad! Ni vet ju att jag tycker mycket om mina växter. Förra sensommaren var det inte roligt att komma tillbaka hem och finna 2/3 döda. (Cynthia var ingen vidare blomvakt.) Hädanefter ska jag låta Alicia sköta mina växter varje gång jag tvingas lämna mitt kära El Campello.

Det är fortfarande morgon, och jag är i full gång med att tvätta. Andra tvättomgången är snart klar att hängas upp. Sedan har jag och Lena bestämt att vi ska gå en förmiddagspromenad med hundarna. Det är bara 18º och lite småmulet, men helt OK väder för att promenera i.

Jag har glömt att visa er fotot jag tog på Järnvägsbron i Ängelholm i går. Visst är det fint med alla blommorna på räcket!

PS:

Lena och jag gick en lång promenad, först ner genom Pålsjö skog, därefter längs stranden, och slutligen upp genom stan. Småflickorna trippade med raska steg vid vår sida.

 

Vov-vov på er! I dag har vi varit ute på promenad - Lena och matte och Stella och jag.

Jag gick tillsammans med Lena, och så gick Stella med matte. Först gick vi i den där skogen nära där Linda bor - den som det luktar så intressant i.

Vov-långt gick vi. Sen kom vi fram till en bro. Och vet ni vad?

  

 Jo, nu har jag blivit så vov-modig - så jag går över broar som har springor mellan brädorna. Visst är jag modig! Jag hade nog spring-fobi innan, men det har gått över nu. Jag är så stolt över mig själv. Jag vågar! Jag är vov-modig! Och både matte och Lena sa: "Braaa Bonnie! Duktig flicka!"

Under bron rann det vatten.

Vi fortsatte att gå. Vov-långt gick vi. Jag och Stella nosade på intressanta saker - men matte och Lena dom bara pratade hela tiden. Dom var faktiskt inte tysta en sekund ens en gång. Fast matte hann fotografera några blommor ändå.

Sen gick vi förbi en damm, och ett gammalt hus. (Pålsjö damm och pålsjö kvarn.)

Och sen tog skogen slut, och då kunde vi se havet.

Havet var gråblått och såg inte alls inbjudande ut. Vi såg heller inte en enda människa vid Kallbadhusen. (Statyn föreställer Henke Larsson.)

Vi fortsatte mot Fria bad, som i dag låg övergivet.

Soliga sommardagar brukar stranden vara full med folk. Det är väldigt finkornig och mjuk sand. När det är så grått väder som i dag, så syns Danmark bara som en grå rand på andra sidan sundet.

Hundarna hittade en sandhög som hade blåst ut på gångvägen, och nosade intresserat. Stella tittade fascinerat på hur sanden rann nerför den lilla sluttningen när hon puttade till den med tassen. Det är bra synd att hundar inte får vistas på allmänna badplatser. De skulle ha tyckt att det vore så roligt att springa runt i den mjuka sanden.

Vi gick vidare till Norra hamnen.

Sedan gick vi en bit längs Kullagatan för Lena skulle inom en affär och köpa hudlotion. Därefter gick vi genom Slottshagen, förbi medeltidsborgen Kärnan, och slutligen hem till Linda. Det var trevligt att träffa Lena igen. Vi har alltid SÅ mycket att prata om...

Nu har Lena åkt hem till sig, och jag väntar på att Linda ska komma hem.

13-07-18:

I eftermiddag ska jag möta Ulf på Knutpunkten. Han ska inte bo här hos Linda, utan i en lägenhet som hans kompis Bosse N har ordnat, men vi kommer förstås att ses en del ändå (även om vi inte planerar att göra alla saker tillsammans).

I går morse, innan Lena kom, så besökte jag den närbelägna vårdcentralen där jag häromdagen träffade en läkare. Läkaren hade bara skrivit ut två av de tre krämer jag använder för min hud, och dessutom har hon ändrat dosen av Levaxin och jag behöver då en burk med en annan styrka. (Missförstånd eller glömska?) Läkaren hade semester så jag fick träffa en distriktssjuksköterska. Hon sa att jag skulle kunna få de fallerande medicinerna utskrivna på fredag. Men i natt när jag vaknade av en värmevallning så kom jag på att läkaren dessutom glömde skriva ut östrogen. (Jag har bara en tablett kvar.) Så nu sitter jag i telefonkö för att prata med mottagningen. Jag har plats nummer fem...

Nu har jag pratat med en sjuksköterska. Hon ska be läkaren skriva ut även detta. Men mina journaler från tidigare läkare (som läkaren på den här vårdcentralen beställde bums när jag kontaktade henne) har ännu inte kommit fram. Alltså har de bara mitt ord på vilka mediciner jag brukar ta. Det är enklare när man har samma läkare hela tiden. Jag hade en så bra privatläkare i Stockholm, men han vill tyvärr inte längre ta emot mig nu när jag är skriven utomlands. (Det är tydligen krångligare med alla papper då.) Jag bör kanske fortsättningsvis göra mitt årliga läkarbesök på vårdcentralen i El Campello. Då ökar chansen att jag får träffa samma läkare varje gång. Det är faktiskt inte så svårt med språket just vid läkarbesök. De flesta organ, sjukdomar etc har ju namn på latin - alltså heter de nästan precis likadant på svenska och spanska.

Det är inte så varmt i dag heller (19º nu klockan 11), och ganska blåsigt. Men i dag tittar solen fram mellan molnen, så det är inte helt oävet ute. (Men jag längtar ändå efter solen och värmen i El Campello.)

Sparad dagbok 26 är full nu, så jag håller på att skapa en Sparad dagbok 27, men hittills krånglar själva länkandet - fast jag tycker att jag har skrivit precis likadant som på de andra sparade dagböckerna...Men hur jag än gör så lyckas jag inte få det till ett vanligt HTML-dokument.

Så här olika egenskaper har sidorna, och det är därför jag inte kan länka. Jag har tagit bort sidan en gång, och börjat om, men fortfarande blir det samma fel. Men jag är envis. Förr eller senare så kommer jag att lyckas. Det ska stå htm efter dagbok27...

    

PS:

Skam den som ger sig... NU funkar sidan!

PS2:

Linda passade Bonnie och Stella, så jag åkte själv ner till stationen för att möta Ulf. Det blev förstås ett kärt återseende. Bosse N kom också. Alla tre gjorde vi sedan sällskap till den lilla ettan på Jönköpingsgatan där Ulf ska bo en vecka framåt. Ulf och jag hjälptes åt att bädda hans säng, sedan gick jag ner på stan och tog därifrån bussen hem till Linda. I kväll ska Ulf tura med Bosse N, men i morgon ska vi höras av.

På vägen köpte jag tidningen Min Hälsa, och där hittade jag bl a några kloka ord. Det här, sagt av författaren P O Enquist, ligger det mycket i:

PS3:

På lördag eftermiddag är vi bjudna hem till Gun. Dan kommer också dit. Det ska bli kul!

13-07-19:

Ett stort grattis på födelsedagen Robert!

 

PS:

Ulf, hundarna och jag har varit ute och gått en trevlig promenad i Pålsjö skog i dag. Ulf kom hit och hämtade oss. Som ni ser så blev Bonnie och Stella överlyckliga när de fick träffa sin husse igen. Ulf hann knappt komma innanför dörren innan han blev överöst av slickar. Och som ni ser så viftade de små svansarna så det blev fartränder på fotona.

På väg till Pålsjö skog passerade vi den här mycket hundvänliga kiosken.

Se själva - de har separat hund-meny! Vattnet är gratis, men det finns många goda tillbehör att välja på. Tuggpinnarna kostar bara 1 krona. Kanske jag fikar där med Bonnie och Stella en dag? (Jag läste inte så noga på etiketten på hund-öl-flaskan, men jag hann se att det stod alkoholfri samt innehåller B-vitamin på den.)

Sommartid är det alltid fint i Pålsjö skog. Och så luktar det så vov-intressant!

När vi kom fram till Pålsjö paviljong beslöt vi oss för att ta en paus. Ulf bjöd mig på en våffla med hjortronsylt, vaniljglass och vispgrädde på. Det var väldigt gott, särskilt själva våfflan. (Jo, det är klart att jag begriper att jag går upp i vikt av sådant här...)

 

Bonnie och Stella fick smaka var sin liten bit av våfflan, men sedan tog Ulf dem så att det skulle bli enklare för mig att äta.

När våfflan var uppäten så gick vi vidare. En liten pojke gömde sig i kojan vi gick förbi, men han syns knappt på fotot.

Vad jag har för mig på fotot nedan? Jo, jag fotograferar mossa!

Björnmossa är vacker!

Stella undrade vad jag hade för mig. Jag visste att matte bara fotograferade. Det gör hon nästan jämt. Och då får vi vänta, och vänta på henne. Det är vov-tråkigt att vänta.

Men sen gick vi igen. Och gick.

Och sen så gick vi hem igen.

 

13-07-20:

I dag var det meningen att jag skulle hämta min medicin på det närbelägna apoteket. Det visar sig dock att de har stängt i dag, så jag får vänta till måndag. (Jag har ingen lust att leta reda på vilka apotek som har lördagsöppet här i Helsingborg. Jag får klara mig utan bl a östrogen några dagar. Det kan ju vara intressant att se om jag märker någon skillnad.)

Klockan 12:35 ska hundarna och jag ta bussen här utanför och ner till Knutpunkten. Därifrån tar vi tåget till Lund, och sedan byter vi till ett som går från Lund till Sösdala. Där möter Gun oss klockan 14:20. Dan kommer också till Gun, så jag får träffa dem båda. Kul! Och på måndag ska jag träffa Gunilla igen. (Vi har dock inte bokat exakt tid och plats än.)

Jag glömde berätta, att i går på eftermiddagen när Linda precis hade kommit hem från jobbet, så kom Robert och Jenni hit. Det var trevligt att jag fick träffa dem alla tre en stund. Sedan åkte de ner på stan för att fira Roberts födelsedag med lite god mat på en trevlig restaurang. Ett tag efter att de hade åkt så tittade Lena inom, och vi fick en trevlig pratstund över en kopp te.

På onsdag kommer Gun och Anna och hälsar på här i Helsingborg en stund. (För övrigt ska jag packa väskorna den dagen. Det kommer inte att bli lätt att få ner även nyinköpen i resväskan...) Så nu är alla dagar utom i morgon, söndag, inbokade. (Kanske Ulf och jag hittar på något tillsammans då?) Det är skönt att jag har haft mer tid på mig i Skåne i sommar. Förra året blev det så stressigt, i år har jag haft mer luft i programmet - och några av mina nära och kära har jag hunnit träffa mer än en gång. Jag försöker ta igen ett helt års umgänge på bara några veckor...

Nu ska jag bo i Lindas lägenhet själv några dagar (med hundarna förstås). Eftersom Linda jobbar i Ängelholm nästa vecka så ska hon bo i Skepparkroken för att slippa gå upp så tidigt på mornarna. (Linda jobbar som sjuksköterska på ett bemanningsföretag i sommar, och därför varierar hennes arbetsplatser.)  Onsdag natt ska även Ulf sova här. Och på torsdag morgon gör Ulf, hundarna och jag sällskap till tåget som ska ta oss till Stockholm igen.

Jag fick mail från Mari-Paz i dag. Hon trodde, när hon hade sett foto på hundarna springande i havet vid Farhult, att jag också badade. Nej, här är vattnet alldeles för kallt. Det lockar inte alls. I El Campello håller Medelhavet just nu en temperatur på 28º. I så varmt vatten är det underbart skönt att bada. Jag längtar tills jag får ta mig ett dopp där... Mari-Paz berättade också om årets firande av la fiesta de la virgen del Carmen. Fiskarna hade slängt blommor i havet från båtarna, och sedan hade man avslutat med fyrverkeri. Spanjorerna älskar när det säger PANG! Fast det gjorde inte Mari-Paz's hund Lluna. När det började smälla så gick hon raka vägen hem. Klok hund.

I morse, efter att jag hade gått upp, men innan hundarna hade gjort detsamma - så hittade jag dem vilande så här i sängen:

Tittar ni noga så ser ni att Stella ligger på rygg med benen rakt ut (och huvudet under täcket), medan Bonnie har lagt sig med huvudet vilande på Stellas mage. Jag tvivlar på att Stella tyckte att det var lika skönt som Bonnie tyckte...

13-07-21:

Jag önskar att jag någon gång i veckan kunde sova en hel natt. Jag blir så trött när jag aldrig får sova tillräckligt. (I natt vaknade jag av en värmevallning och kunde inte somna om.) Tur att jag inte jobbar - för det hade aldrig gått... Vi kom hem sent i går kväll (22:02), efter en trevlig dag.

Vi lunchtid tog hundarna och jag bussen ner till Knutpunkten. Vi hade en stund på oss innan tåget skulle gå, så vi promenerade lite längs kajen, och jag tog som hastigast några foton av hamnen, Rådhuset och Kärnan. Det gäller att passa på när himlen är klarblå.

Därefter tog vi tåget till Lund, där vi bytte till ett tåg som gick mot Hässleholm. Vi klev av i Sösdala där Gun mötte oss med bilen. När vi kommit fram till Gun så fick jag veta att mamma också skulle komma, och färdtjänsten kom strax därefter. Tyvärr hade mamma fått åka runt i över två timmar över halva Skåne eftersom hennes resa skulle samordnas med flera andras. En stund senare kom Dan och Louise också. Dan kom direkt från jobbet. Nej, han jobbar inte på sitt ordinarie jobb på lördagarna, men på helgerna byter han fasad på sitt hus. (Från en ful vit plastfasad till en vacker träpanel målad i det gamla husets ursprungliga färger: ljust ockragul med fönsterfoder i engelskt rött.) Gun bjöd på fika (och senare på middag), och vi satt och njöt av sommarvädret och sällskapet. Även nu tog jag som hastigast några foton (just som Dan skulle svara på ett sms).

Louise blir sötare för varje år som går, men jag lyckades inte ta någon närblid på henne.

Hundarna hade SÅ roligt hos Gun. Den första timmen sprang de bara runt och jagade varandra - lyckliga över de stora ytorna och friheten. Sedan låg Stella mest nära mig (oftast i mitt knä), medan Bonnie satt på gräsmattan och spanade - eller gick en liten luktrunda för sig själv.

Vov alltså! Ni kan inte ana så fint Gun bor! Hon har en vov-stor gräsmatta som man kan springa på! Och inte nog med det, hon har en katt som man kan skälla på också. (En katt som blir rädd för mig. Bra va!) Men bäst av allt. Man kan hitta kattbajs under buskarna.

Det gjorde jag. Hittade kattbajs alltså. Först så åt jag upp det mesta. Det smakade bra. Men sen så rullade jag mig i resten. Jag var noga med att kleta in både pälsen och selen - så att den vov-ljuvliga doften skulle sitta kvar länge. Snyggt blev det också - med bruna fläckar i pälsen och på selen. Bajset fastnade bra på rosetten och spetskanten. Jag var så nöjd. Vilken vov-härlig dag!

Tyvärr så ville matte tvätta bort det mesta av kattbajs-parfymen. Hon sa att människorna, som skulle åka med samma tåg som vi, nog inte tyckte om kattbajs-parfym. Matte tvättade både mig och selen med en våtservett, men allt gick inte bort, Bra va! Så jag luktar fortfarande vov-gott! Ja, vov på er då!

Jag orkade inte bada Bonnie i går när vi kom hem. Jag var så trött efter resan. Gun skjutsade oss till Hässleholm. Därifrån tog vi bussen till Åstorp. Bussen var ganska fullsatt och alla tjattrade i mun på varandra. I Åstorp bytte vi till tåget. Tyvärr hamnade jag intill några fnittriga flickor i övre tonåren uppklädda för att "göra stan". De drack ur sin medhavda flaska med alkoholhaltigt innehåll. Deras högljudda och tämligen intelligensbefriade konversation var ganska tröttsam att höra på... Slutligen tog vi en buss från Knutpunkten och hem till Lindas lägenhet. Både Bonnie och Stella uppförde sig exemplariskt hela resan, men det är ändå jobbigt att ha hundar i knäet hela tiden. Jag räcker ju inte ner med fötterna till golvet utan måste sitta och ta spjärn med tårna hela tiden  - för att knäet inte ska slutta så mycket så att hundarna glider av. Det är jobbigt att sitta så i två timmar...

När vi kom hem så stupade jag i säng med en fortfarande något illaluktande (men trött och lycklig) Bonnie vid min sida. I dag ska jag bada henne, samt tvätta selen. Vid lunchtid kommer Ulf hit. Vi planerar att gå en promenad tillsammans alla fyra. Det ser ut att bli ganska fint väder även i dag.

PS:

Först gick Ulf och jag en sammanlagt tre timmar lång promenad med hundarna. Vi gick genom Pålsjö skog till Krematorie-kyrkogården där Ulf planterade en blomma på sin farfars grav.

På de gravar som kyrkogårdsförvaltningen sköter fanns det tio röda begonior. På gravarna i Munka-Ljungby, som den kyrkogårdsförvaltningen sköter, stod det två vita begonior. Tio röda är vackrare... Men de gravar som folk sköter själva är förstås vackrast - som den här blåblommande.

Man kan hitta många roliga detaljer på gravarna. På kanten av en gravsten stod en liten röd bil, och bredvid den låg en mutter. (Ligger det en man som gärna mekade med bilar i den graven?) Jag såg också en liten söt vit ängel som var nästan helt dold bakom blommorna.

 Därefter gick vi hem med hundarna, som efter att ha ätit och druckit la sig till ro för att sova. Ulf och jag gick då Hälsobacken ner mot centrum.

Vi passerade vackra Sankt Jörgens plats, med statyn Lekande ungdom (av Axel Wallenberg).

Sedan fortsatte vi mot Knutpunkten och färjehamnen. Ulf ville nämligen ta färjan över till Helsingör. Hans mål var den lilla gränden Brostræde, där han ville köpa sig en Brostræde-is (en speciell glass i hembakad våffla, med tre kulor glass samt grädde och sylt på toppen). Jodå, en gång varje år unnar sig Ulf en sådan glass. Jag åt också en, men jag nöjde mig med två kulor glass. (Brostræde-is är är inte min favoritglass.)

Vi gick runt lite i Helsingör, men eftersom det var söndag så var alla affärer stängda - utom vinaffären J S Rasch, men dit hade vi inget ärende. Det jag normalt köper i Helsingör är bröd. Danskarna bakar väldigt gott grovt osötat bröd. Och så finns det en liten trevlig heminredningsbutik på en tvärgata som jag alltid brukar gå inom.

Enda fördelen med att besöka Helsingör en söndag, är att man har nästan hela gågatan för sig själv.

Det finns alltid vackra gamla hus att titta på. Danmark har ju aldrig varit drabbat av sådan rivningshysteri som Sverige har.

Efter att ha promenerat runt lite, så gick vi tillbaka till hamnen och tog färjan hem till Sverige igen. Till vänster nedan ser ni Danmark, och till höger Sverige. Sundet (ett av världens mest trafikerade) är ju bara 3,5 km brett här.

Jag gick ut på däck och tog några foton när vi närmade oss Helsingborg. (Jag hade gamla kameran, och på den fungerar inte zoomen längre.) Men Rådhustornet samt Kärnan kan ni kanske urskilja ändå.

På andra sidan piren ligger stranden med det pretentiösa namnet Tropical Beach.

Själv föredrar jag att bada vid Fria bad.

Jag är väldigt trött i dag, och planerar att lägga mig tidigt. Och sen hoppas jag, att jag kan sova gott hela natten...

13-07-22:

Nja, utsövd känner jag mig inte precis. I natt har jag nog vaknat 5 - 6 gånger av värmevallningar. Och även om jag somnade om relativt snart (utom framåt morgonen), så har det blivit ett par timmars sömn för lite. Vi får väl se hur det blir framöver. Något mer östrogen skriver läkaren på vårdcentralen här inte ut åt mig, med motiveringen att jag är över 60 år. (Men eftersom jag inte kom i klimakteriet förrän jag var 58, så kan jag ju omöjligt ha ätit östrogen mer än de max fem år man rekommenderar.) Tja, jag dör inte av att vara utan. Det kan ju på sitt sätt vara intressant att se hur stor skillnaden blir.

Men de övriga medicinerna fanns inte heller på apoteket. Alltså fick jag gå till vårdcentralen i dag igen, och sitta bortåt en timme i väntrummet i dag igen... Efter klockan 17 ska i alla fall två av de tre medicinerna jag behöver finnas att hämta.

Gunilla har fullt upp med jobb i dag. Kanske vi kan ses framåt eftermiddagen eller kvällen, men det vet vi inte än. Lena mailade att hon också ska ta tåget söderut i morgon och föreslog att vi tar samma tåg så vi får en extra pratstund. Bra idé! Jag är just nu ganska trött på att tillbringa flera timmar per dag sittande på bussar eller tåg. (Jag är dessutom åksjuk, men tvingas sitta långt bak på bussen p g a reglerna för hundar.) Lite trevligt sällskap skulle verkligen pigga upp resan!

PS:

Nu har jag hämtat mina mediciner. Så nu har jag både Levaxin och hudkräm så det räcker för ett bra tag. (Jag hämtade alla burkarna på en gång, så nu behöver jag inte besöka läkare i Spanien förrän till vintern - förutsatt att jag struntar i östrogenet.) Eftersom Gunilla ännu inte har kunnat ta sig ledigt ser det ut att bli en lugn hemmakväll. (Klockan är 18:20 nu.) Kanske jag borde börja packa så smått (åtminstone det glas och porslin som jag köpte på Höganäs outlet)?

PS2:

Nu har jag packat ner allt ömtåligt i bubbelplast och kartonger. Fast än så länge står allt bredvid resväskan. När det blir dags att packa väskan på riktigt får jag varva de här ömtåliga sakerna med kläder. Måtte allt få plats bara! Sedan har jag packat min ryggsäck (den jag hade dator, jacka, matsäck, vatten mm i på nerresan) med de kläder och skor som jag har fått av Linda (av det hon hade gallrat ut från sin garderob). Den ryggsäcken har Ulf lovat att bära. Så packar jag datorn, matsäcken, vattnet och annat smått i min lilla reserv-ryggsäck som jag ska bära själv. Utöver detta har Ulf och jag var sin resväska (min är störst), och så har jag väskan med hundarna i medan Ulf har sin axelremsväska. Detta (tre väskor var) kommer vi att klara.

Men skulle jag inte få ner allt i min resväska - då uppstår det problem. Jag skulle få svårt att bära ytterligare en kasse vid sidan om... Men måste jag - så måste jag. Nåja, det är bara att hoppas på det bästa. Om jag kan stänga locket på min resväska vet jag först på torsdag morgon (då jag även stoppat ner mitt nattlinne, toalettartiklarna och min Tempur rese-kudde).

Med facit i hand så vet man alltid hur man borde ha gjort i stället för det man gjorde. Jag hade inte behövt ta med mig promenadskorna eller min skrymmande regnkappa ner. Och jag hade klarat mig med en klänning (i stället för tre). I gengäld skulle jag haft nytta av ytterligare två-tre toppar. Men det går ju inte att veta i förväg hur vädret kommer att vara under en så pass lång period som 24 dagar.

När jag googlade för att hitta en passande illustration till texten ovan, så såg jag att det var många fler än jag som periodvis har problem att stänga locket på resväskan. (Problemet uppstår när man har fler saker med sig på tillbakavägen...)

 

Fast det finns de som har större packning...

Snart är det läggdags för oss. Jag måste försöka komma i säng i tid. I morgon ska hundarna och jag ta bussen härifrån klockan 10:25. Sedan ska vi möta Lena på Knutpunkten för att ta tåget mot Malmö tillsammans. Jag ska kliva av vid Malmö-Hyllie för att ta bussen därifrån till Katarina, medan Lena fortsätter mot Simrishamn. Det ska bli väldigt trevligt att träffa Katarina igen. Jag räknar med att vi kommer hem väldigt sent i morgon kväll.

13-07-24:

Jag hade en SÅ trevlig gårdag, och har mycket att berätta. Tyvärr fick jag fruktansvärd migrän under hemresan. Natten har varit hemsk, och jag är inte bra än trots att jag nu har tagit migränmedicin. Nu, klockan 12:15, ska jag försöka dricka lite grönt te (= dagens första måltid). Just nu orkar jag inte skriva mer.

PS:

Klockan har hunnit bli 19, men migrän har jag fortfarande (fast dämpad av medicinen). Jag antar att det är 72-timmars-varianten jag har fått. Jag tar för givet att migränen har utlösts av hormonomställningen i kroppen (så jag är allt lite sur på den oförstående läkaren som inte begrep att man inte kan sluta tvärt med östrogen, utan måste trappa ner). Väskan är packad, men sprängfull. Inte nog med att handtaget har gått sönder - det har ett hjul också. Bara den håller ihop tills vi kommer fram till Hässelby strand så får jag slänga den sen.

Om allt som hände i går, och i dag (Gun och Anna har varit här), får jag berätta på fredag. Jag orkar inte nu. (Migrän tar på krafterna.) Jag kommer att stänga av min dator alldeles strax, och inte sätta på den igen förrän jag har kommit fram till Hässelby strand (sent på torsdag kväll). Och mail hinner jag knappast läsa förrän på fredag. Hela morgondagen tillbringar vi på allmänna kommunikationer. Vill ni nå mig akut så kommer jag att ha på min lilla mobiltelefon, den med nummer 070 - 622 27 27. (Men låt det gå många signaler, annars hinner jag inte svara.)

13-07-25:

Efter en lång och jobbig resa (SJ-tåget var 45 minuter försenat p g a strömförsörjningsproblem) så anlände vi äntligen till Hässelby strand klockan 18:40. Ulf och jag bar på fyra väskor var (2 axelrems, 1 ryggsäck, 1 resväska). Min stora resväska vägde 24,6 kg. Det var lite jobbigt vid tågbytena, men det trasiga väsk-hjulet höll (fast det bromsade och drog snett). Jag tog migränmedicin både i morse och på tåget, och har fungerat något så när - men är förstås väldigt trött nu. Hundarna har som vanligt skött sig exemplariskt! De är fantastiska - både Bonnie och Stella.

Nu ska jag gå till närbutiken för att köpa lite som jag behöver till frukosten i morgon. Därefter blir det en hundpromenad - och sedan bums i säng.

När jag har återhämtat mig (tidigast i morgon eftermiddag) så ska jag berätta mera.

13-07-26:

Tja, inte känns det som om jag har hunnit återhämta mig, men eftermiddag har det blivit. Solen skiner och jag har inte migrän (bara en lätt huvudvärk) - så långt är allt väl.

Men sängen är full av klädhögar, dels allt rent som ska in i garderoben, och dels en hög smutstvätt. Både Ulf och jag har packat upp allt som vi hade med oss. Men tygpåsen som jag hade packat mina fem bästa och skönaste behåar i (samt en bikini) är försvunnen!  Jag såg den senast i förrgår när jag la fram allt som skulle packas ner i resväskan. (De flesta kläderna packar jag i tygpåsar, varje kategori för sig.) Jag har ingen som helst aning om var den lilla påsen kan vara, eller när den försvann. Jag hoppas att den ligger hemma hos Linda. Jag la en hel del småsaker, som skulle packas i min ryggsäck, på Lindas fåtölj. Kanske påsen ramlade ner bakom fåtöljen? Jag hoppas den kommer till rätta.   

Vi lämnade ett regnigt Helsingborg i går på förmiddagen. Här ser ni mig när jag i duggregnet skjuter resväskan framför mig - upp för backen mot busshållplatsen. Bonnie och Stella sitter snällt i sin rosa väska. Av säkerhetsskäl är locket stängt. Jag bär också en ryggsäck, samt min rosa axelremsväska. Ulf gick före med sina fyra (något mindre) väskor. 

Bussen tog oss till Knutpunkten där vi lyckades hitta var sin sittplats. Vi var ute i god tid och fick vänta en stund på Öresunds-tåget som skulle ta oss till Lund. Stella tittade nyfiket runt på allt och alla, medan Bonnie försökte lägga sig till ro för att sova. Bonnie är liksom lite coolare av sig...

Öresundståget var överfullt! Jag lyckades hitta en sittplats, inklämd bakom en barnvagn, men Ulf fick stå - liksom många andra. I Lund hade vi också lite tid innan nästa tåg skulle komma. (Vi hade själva valt att ha lite marginaler.) Jag gick bort en liten bit från stationen så att Bonnie och Stella kunde kissa vid några träd. De kissade var sitt kiss, mer hade de inte ro till eftersom de var angelägna om att gå tillbaka till Ulf igen. (Han stod på perrongen och vaktade alla våra väskor.)

Ombord på SJ-tåget (där våra sittplatser hade blivit dubbelbokade så vi fick byta plats i Hässleholm) somnade småflickorna i sin väska.

Ulf såg ganska avslappnad ut.

Men det gjorde inte jag. Huvudvärken dunkade och jag var fullständigt slut. Dessutom fick jag några värmevallningar så svetten rann och håret hängde i stripor. (Jag sov inte, jag blundade bara.) Tja, ni får se fotona i alla fall. Men det finns betydligt mer lyckade foton på mig... Lilla Stella blir däremot alltid lika söt på alla foton. Här passade Ulf henne medan jag gick på toaletten. Bonnie la sig till ro under tiden, men Stella vill alltid ha koll på var jag är.

Ja, det var berättelsen om gårdagens resa. (Snabbtåget blev alltså 45 minuter försenat p g a bristande strömförsörjning och flera omstarter. Men tack vare en supertrevlig, pedagogisk och serviceminded konduktör, fick vi hela tiden mycket bra information om vad som hände.)

I tisdags besökte jag Katarina, och på vägen dit hade jag trevligt sällskap av Lena. (Även det Öresunds-tåget var överfullt och många fick stå.)

I måndags fick jag ett mail från mina vänner Lena och Jan H som också bor i Höllviken, inte så långt från Katarina. De hade läst här på sidan om mina resplaner. De erbjöd sig att hämta mig med bil vid Hyllie station, för att sedan köra mig hem till Katarina. Dels så skulle jag slippa ta bussen, och dels så skulle vi hinna få en liten pratstund på vägen. Jag tackade förstås ja.

Fotona nedan har Jan tagit. (Lena klev också av i Hyllie, eftersom hon skulle träffa sin dotter som jobbar där.) På fotona står Lena, jag och hundarna på Hyllie stationstorg. På det översta ser ni i bakgrunden det stora köpcentrumet Emporias Bärnstens-entré (med spansktillverkade böjda tonade glasrutor). Det ska finnas en likadan fast blå entré på andra sidan byggnaden.

På fotot nedan ser ni bl a Malmö Arena och Hyllie vattentorn i bakgrunden. Ni ser så glad jag såg ut när jag fick träffa Lena och Jan.

Jag har nämnt Lena och Jan en gång tidigare här på min sida. Var det två - tre år sedan tro? Jag träffade dem för första gången på strandpromenaden i El Campello. De kände igen mig och Bonnie från min hemsida. Att de läste (och läser) min sida beror på att de har planer på att flytta till El Campello själva, lite längre fram när de går i pension. (De är några år yngre än jag.) Vi har haft mail-kontakt sedan dess. Så trots att det bara var andra gången vi sågs i verkliga livet i tisdags, så känns det som om vi känner varandra ganska väl numera. Jag ser verkligen fram emot att få dem som grannar i El Campello i framtiden. De är jättetrevliga båda två!

Vi hann prata en del under bilfärden. De hämtade mig på kvällen när jag skulle åka hem också, så då fick vi en pratstund till. Jag hade tänkt att jag skulle ta ett foto på dem, men glömde bort det i hastigheten. Nästa gång kanske? För vi bestämde oss för att träffas nästa år igen (fast, som Jan sa, inte nödvändigtvis i bilen).

Om när jag träffade Katarina ska jag berätta senare, kanske i kväll - kanske i morgon. Jag har inte redigerat fotona än.

Det enda ytterligare som jag ska berätta för stunden - är att jag vägde mig i morse. Jag visste att jag skulle ha gått upp. Jag har ju ätit massor med onyttigheter. Viktmässigt var det dock inte så farligt, jag vägde 51,2 kilo. Men fetthalten har ökat oroväckande och är nu uppe i 25,7%. Jag innehåller alltså 1/4 fett, vilket är lite i mesta laget. 1/5 vore mer lagom. Ja, ja. Jag får ta tag i det hela senare, kanske inte förrän jag är tillbaka hemma i El Campello.

PS:

Jag kom bara att tänka på, att när Gun och Anna var på besök i onsdags eftermiddag, då såg jag påsen med behåar i. Jag tog nämligen upp en behå för att visa Gun vilken modell (Sloggis one size utan byglar) som jag tycker är så skön. Jag har tyvärr inga fler än dessa fem...

Gun och Anna besökte oss alltså några timmar i onsdags, vilket förstås var trevligt. Ulf var med på slutet. Vi pratade en hel del. (Man måste hinna uppdatera varandra mycket när man ses sällan...) Anna berättade om svårigheterna att som vit kvinna besöka Indien (vilket hon nyligen har gjort). Hon sa att många kom fram och fotograferade henne, kände på hennes hår, försökte lura henne på pengar etc. Anna var i Indien tillsammans med en grupp från Scouternas nykterhetsförbund (tror jag - jag måste kolla så att jag inte blandar ihop det) för att arbeta några veckor. 

Nej, nu orkar jag inte skriva mer. Jag kommer senare att visa en del av fotona som Ulf tog i Helsingborg, men i dag blir det inte.

PS2:

Nu blir det ett PS till, men inte för att jag är utvilad - utan för att berätta om hur trött jag fortfarande är. Jag brukar handla ganska rationellt, men i dag gör jag det inte. För en dryg timme sedan satte jag på en kanna te. Till teet åt jag två knäckesticks med osötat jordnötssmör på. När tekoppen var nästan tom så skulle jag fylla på den - men var så trött och okoncentrerad så jag började hälla te i den öppna burken med jordnötssmör i stället... Nåja, det gick att hälla ut teet i vasken och jordnötssmöret klarade sig så när som på det allra översta lagret. Och det fanns lite te kvar i kannan så jag fick i alla fall en halv kopp till. Så här klantig brukar jag inte vara. Men i dag är det en sådan dag... Jag bjuder härmed på episoden och hoppas att ni drar lite på smilbanden.

Klockan är bara 20, men jag längtar redan efter att få gå och lägga mig. I morgon planerar jag att åka till Vällingby för att köpa en ny sloggi-behå:

Och sen måste jag tvätta.

13-07-27:

Jag åkte till Vällingby i förmiddags. Men behån jag sökte (den på vänstra bilden ovan) var slut i min storlek överallt, och den högra modellen hittade jag bara i svart (vilket jag inte vill ha sommartid). Nu har jag beställt en av varje hos Timarco.se, men de kommer först om 3-10 dar. Jag hoppas ändå att påsen med de andra kommer tillrätta, jag behöver ha att byta med så jag slipper tvätta behåar varje dag. Det hela är ett synnerligen världsligt problem - men ändå...

Nu är jag igång med att tvätta. (Både Ulf och jag hade ju en del smutstvätt från resan, och det är skönt att få undan den.) F ö har jag lätt migrän i dag. Det är väl en ny 72-timmarsomgång - fast "version light" så jag tar inte någon medicin (tabletterna kostar uppåt 50:-/st och säkert inte så hälsosamma i längden). Här är varmt men molnigt och risk för åskskurar. (Det mullrar lite i fjärran.)

Jag ska påbörja packningen av den sista (eller möjligen näst sista) flyttlådan. Jag ska bl a packa ner porslinet som jag köpte på Höganäs outlet. Flyttbilen kommer och hämtar lådorna mellan den 10 och 15 augusti, men det känns bättre ju snarare jag är klar med packandet. Därefter ska Ulf och jag börja möblera om här...

PS:

Här kommer fotona som Ulf tog i Helsingborg (+ett från Ängelholm), så lovar jag att i morgon lägga in fotona som jag tog hemma hos Katarina.

Först fotot från Ängelholm som är på en reklamaffisch för Malmö Airport. (Ulf visste att jag skulle gilla texten.) Lägg märke till att fotografen själv har kommit med på bilden.

Sedan två foton från Råå:

Sedan några från Fria bad och Gröningen:

Därefter får ni se utsikten från Terrasstrapporna:

Här syns inre hamnen i solnedgång.

Till vänster Knutpunkten, och till höger hotell Marina Plaza.

Och sist, men inte minst, Ulfs gode vän Bosse Nilsson:

13-07-28:

Även i dag skiner solen, men enligt prognoserna ska vädret bli sämre fr o m i eftermiddag. Jag måste säga att jag har haft en väldig tur med "det opålitliga svenska sommarvädret" hittills. Bara en enda gång har det regnat på mig! Och minst hälften av dagarna har jag tyckt att det har varit varmt och skönt. Inte illa alls.

Även i tisdags, när jag besökte Katarina, var vädret vackert. Jan och Lena skjutsade mig alltså hem till Katarina. Vi började med att gå en liten promenad tillsammans, Katarina, Zeke, Bonnie, Stella och jag. Våra hundar är väldigt olika stora, men har träffats (i El Campello), så mötet gick bra. Här nedan ser ni Katarina och Zeke.

Zeke var en riktig gentleman och släppte in Bonnie och Stella på sitt revir, helt utan protest. Bara när Bonnie närmade sig hans matskål så morrade han lite diskret (men inte hotfullt). Bonnie och Stella höll sig mestadels på respektfullt avstånd. Här ser ni hundarna på Katarinas stora uteplats.

Katarina och hennes man Per, samt Zeke, bor i ett vackert hus med en stor underbar trädgård. Särskilt vacker tycker jag att poolen är, på den sidan där den övergår i ett hav av lavendel.

Både Bonnie och Stella uppskattade att få gå lösa och utforska trädgården. Katarina och jag satt bekvämt i utemöblerna och pratade under tiden.

Ser ni Stella bakom den vackra japanska blodlönnen?

Trädgårdens utkanter övergick i woodland.

Följer ni Stellas blick på fotot nedan till vänster så ser ni Bonnie också. Bonnie vågade som vanligt gå längre bort från mig. Och nog sjutton hittade Bonnie en fläck att rulla sig i även här. Hon blev lite svartrandig i pälsen kring halsen - men den här gången luktade det inte kattbajs utan mer som förmultnat trä, vilket jag föredrar. (Det var betydligt lättare att få bort också...)

Det är inte bara jag som har fina pelargoner. Vad sägs om Katarinas Mårbacka-pelargon? Visst är den stor och fin! Försök att räkna antalet blommor...

Vi satt länge i solen och pratade, Katarina och jag. Ibland satt Per med en stund, annars påtade han i trädgården. Senare på kvällen kom två av Katarinas väninnor (Kerstin, som jag har träffat tidigare i El Campello, samt Susie), på besök. Vi åt en god middag och hade trevligt tillsammans. Jag, som hade längre resväg än de andra, bröt upp först. Lena och Jan stod redan på parkeringen och väntade på mig, och som ni redan vet så skjutsade de mig till tåget.

Vi kan härmed konstatera - att någon vidare pressfotograf skulle jag inte ha blivit. Det blev bara ett enda foto på Katarina, inget foto på Per, inget på själva huset, och inget på väninnorna... Jag hade lagt undan kameran och ägnade mig åt socialt umgänge...

Nu ska jag snart ta rätt på ytterligare en omgång tvätt. Sedan ska jag ta fram min påbörjade flyttlåda för att fortsätta med att packa. Det är en konst att packa rätt, så det tar lite tid. Lådan ska bli "lagom" tung, vara packad ända ut i alla hörn (så att den går att stapla) och ömtåliga saker måste packas in väl.

PS:

Efter att jag hade tagit rätt på tvätten, så har jag inte gjort någon som helst nytta. I dag känner jag mig plötsligt lite smådeppig. Jag vet inte varför. Jag har läst för att skingra tankarna. Det går en följetong i DN: Stenhjärtat av Katarina Wennstam. (En spännande kriminalroman som också handlar mycket om huvudpersonernas relationer.) Den går i 53 delar. Jag tycker inte alls om att dela upp läsningen i så små portioner, men boken är inte utgiven än - så jag har inget att välja på. Nu läste jag ingen del alls under veckorna som jag var i Skåne, men Ulf hade sparat alla DN's kulturdelar, så i dag läste jag alla de avsnitt jag hade missat. Och nu skulle jag bums vilja veta hur det går, men får snällt vänta på morgondagens avsnitt - som är nr 37... (Del 53, den sista, kommer som tur är att publiceras innan jag åker hem till El Campello igen.)

Bonnie är sur på mig. Hon vill låna datorn för att skriva sin blogg, men får inte - bara för att jag är trött och håglös...

13-07-29:

I dag regnar det till och från, och himlen är grå. Ulf och jag planerar att åka till polisen för att ansöka om nytt pass och nationellt ID-kort åt mig. Mina går ut den 14 augusti, och jag måste ju ha ettdera när jag åker till Spanien. I praktiken använder jag enbart mitt nationella ID-kort, men om jag skulle vilja åka till ett land utanför EU/Schengen så är passet bra att ha.

Därefter bör jag förstås sätta fart med att packa den (de) sista lådan (lådorna)... Och sen bör jag börja flytta möbler... Men jag har just ingen energi i dag. Jag är fortfarande lite halvdeppig.

Jag bläddrade i tidningar i går, och hittade bl a en rolig taklampa. Kanske passar den i ett kök? (Dock inte hos mig.)

Sen hittade jag en dikt i DN som jag tycker om. (Den passar min nuvarande sinnesstämning.) 

Den här serien ligger det en del i:

Fast allt var inte bättre när jag var ung. Många saker är faktiskt bättre nu. Min unga friska kropp skulle jag gärna vilja ha tillbaka, men jag är glad åt all den erfarenhet som jag har nu. Lite klokare blir vi faktiskt med åren...

Något som gläder mig är när jag hittar Ulf med båda hundarna i knäet. Det händer faktiskt då och då. Här ser de på fotboll via Ulfs dator.

PS:

Det var lång kö hos passpolisen. Jag fick vänta 1½ timme (med nummerlapp i handen) innan det blev min tur. Eftersom jag är svensk medborgare men skriven i utlandet, så fick jag utöver legitimation ha med mig mitt spanska residencia-papper samt ett svenskt folkbokföringsbevis. Nytt för mig är att man numera får lämna fingeravtryck. Men för alla oss som har rent mjöl i påsen så är det faktiskt bara bra. (Det kan vara en trygghet att kunna bli identifierad vid en eventuell olyckshändelse etc.) Passfotot blev om möjligt ännu värre än det i mitt gamla pass. I Spanien får man le på passfotona, men det får vi tyvärr inte här i Sverige (eftersom det ändrar biometrin...) Nåja, om 5 arbetsdagar ska jag ha både pass och nationellt ID-kort som är giltiga fem år framåt.

Hela dagen har gått, och inget annat har jag hunnit...

Vov på er! Min matte - hon är så snål, så snål. Jag har bett henne att köpa en dator till mig i flera dar, men tror ni hon har gjort det? Nejdå. Vov-snål är hon. Jag vill ha en dator med tass-vänliga tangenter som kan skriva blå bokstäver. Ja, för blå bokstäver är finast. Det är därför som jag alltid skriver med blå. Och jag behöver en egen dator så jag kan skriva i min blogg när jag vill - och inte bara när jag får låna mattes dator.

I förrgår t ex. Då hade jag viktiga saker att skriva. Men jag fick inte låna mattes dator då, och inte i går heller. Dumt va! Vi var nämligen ute och nosade i förrgår, Stella och jag. Och vi hittade vov-många spännande och intressanta lukter. Och jag skulle ju berätta om dom bästa luktställena. För om mina kompisar Smulan och Mimmi och My läser min blogg - då vill dom förstås ha dagsfärsk information. Så dom också kan gå dit och lukta. Men nu har lukterna kanske blivit svagare. Fast jag visar ändå var ställena är.

Först så gick vi en bit. Sen kom vi fram till gräset. Där luktade det väldigt intressant på några maskrosblad.

Och sen så hittade vi en oerhört intressant lukt på en lyktstolpe. Det luktade blandat hundkiss. Stella och jag kissade också var sin skvätt där.

Och lite längre fram på gräset - där luktade det mat! Vov alltså! Fast vi hittade ingen mat.

Ja, sen gick vi lite till. Och då minsann - då hittade vi en intressant fläck där det luktade mås-skit.

Och sen hittade jag en lukt som jag inte vet vad det var. Någonting åt insektshållet, tror jag. Det är ju inte klokt egentligen - så många spännande lukter det finns!

Stella hittade mer mås-bajs att lukta på.

Ser ni förresten att jag är lika vältränad som vanligt! Jo minsann, jag kan fortfarande stå på händerna när jag kissar. Vov-starka magmuskler har jag.

I förrgår var det varmt. Så Stella och jag vi gick ner till klipporna och badade tassarna. Och så passade vi på att dricka lite vatten också - när vi ändå var där.

På hemvägen så hittade vi ett bra luktställe till! Precis nedanför dom rosa blommorna.

Och sen så hittade vi ett ställe där många andra hundar hade kissat. Så då kissade vi också där. Kissar bäst som kissar överst, som jag brukar säga. 

Men vet ni vad som hände sen? Jo, vi mötte My! My är ju en av mina barndomskamrater. Hon är vov-snäll!

Och vi hade förstås vov-mycket att prata om.

Fast när vi hade pratat länge så gick vi hem, Stella och matte och jag. Ja, vov så mycket då!

13-07-30:

I dag har Ulf och jag besökt Samsonite Outlet i Barkaby. Där köpte vi en ny resväska åt mig, en som förhoppningsvis ska hålla betydligt bättre än min förra. Modellen heter Samsonite Chronolite Spinner, och storleken är 75 x 50 x 28 cm. Väskan rymmer hela 95 liter, men väger bara 3,0 kg. Den har fyra hjul och TSA-lås. Tyvärr finns den inte i vare sig rosa, turkos eller blå, så jag valde en i silverfärg (=pearl, den fanns även i svart och rött). Så här ser väskan ut:

   

Enligt Samsonites reklam är väsk-materialet Curv det starkaste och lättaste någonsin. Ulf (jag fick väskan i present av min snälle man) betalade 2799:- vilket är väldigt mycket pengar, men det rekommenderade normalpriset ligger på 4199:-(!) - så det var ett bra köp. (Just den här modellen har ännu inte kommit ut i de vanliga butikerna.)

Nu ska jag bara skaffa en klatschigt bagagerem (gärna rosa) så att jag på långt håll ser att det är min väska när den kommer åkande på bagagebandet. Om jag hittar några söta klisterdekaler ( t ex fjärilar) så sätter jag på några sådana också. Den vackra men synnerligen ofunktionella Carrefour-väskan är numera förpassad till soporna, bara drygt ett år gammal. (Den tålde ju varken att man bar den i handtaget, eller att man körde den på hjulen...)

Ute regnar det, och jag har inte gjort någon som helst nytta i dag heller... I morgon eftermiddag är jag hembjuden till Eva, och på torsdag har jag tid för synundersökning. Men på fredag står "att packa klart" allra högst upp på att-göra-listan!

På lördag har Bosse L bjudit hem oss till sig. Om jag packar klart under fredagen så kan vi alltså börja möblera om på söndag...

PS:

Behåarna som jag hade beställt kom fram i dag, så nu har jag i alla fall några att byta med.

PS2:

Jag fick just mail från polisen som meddelar att mina identitetshandlingar redan är klara. Det var snabbt jobbat. Då kan jag hämta dem på torsdag, när jag ändå åker in till stan.

Jag skrev till SJ's hittegodsavdelning i dag och efterlyste min påse med behåar. Nu tror jag inte att jag tappade den på tåget, men för säkerhets skull. Det troligaste är att påsen ligger bakom/under någon möbel hemma hos Linda.

Jag har lättare migrän varje dag, och jag vaknar ganska ofta på nätterna (av värmevallningar), så jag känner mig trött mest hela tiden. Det är förstås därför det går så långsamt med allt det där som jag borde göra... När kroppen har ställt om sig så blir jag säkert bättre igen.

Just nu grubblar jag på hur min nya väska kan rymma 95 liter, som det tydligt står på etiketten, när måtten faktiskt stämmer med de ovan angivna. Det borde bli ca 65 liter eftersom hörnen är rundade... Eller räknar jag fel? Väskan är ungefär lika stor som min gamla - och jag tyckte att den var lagom stor. Men hur mycket den rymde räknade jag aldrig ut. Den här väskan räknas som stor, men hör inte till de största. (På flyg är ju ändå vikten det avgörande.) Fast väskan är betydligt större än en 65-liters ryggsäck. Jag undrar om väsktillverkare räknar på samma sätt som flyttfirmor? (Alltså inte matematiskt, utan på något annat mystiskt sätt - där alla volym-mått blir större.) Jag tror hur som helst att väskan rymmer mycket nog. Om den vore större så skulle jag ha svårt att hantera den.

Just nu, när det är grått och regnigt ute, så längtar jag hem till El Campello...

13-07-31:

Mina shorts börjar sitta trångt i midjan igen. Suck... Trots detta har jag varken lust eller ork att tänka på vikten just nu. Det är så mycket annat. Suck igen. Gör jag inget nu så måste jag förstås "dieta" hårdare sen. Det är alltid lättare att stämma i bäcken än i ån.

Nedan en bild som ska illustrera olika sorters kalorier: nyttiga till vänster, och fettbildande till höger. Det är onekligen så att en kilokalori är den mängd energi som åtgår för att värma upp en liter vatten en grad Celcius (numera från 14,5 - 15,5º). Men på människokroppen har kalorierna i olika typer av födoämnen olika effekt. En kalori är inte alltid lika med en kalori... Själv borde jag äta mer grönsaker och inga snabba kolhydrater alls.

Nu på förmiddagen skiner solen, men enligt prognoserna så ska det börja regna igen framåt dagen. Jag får väl ta med min regnkappa när jag åker till Eva.

PS:

Nu har vi kommit hem igen. Vi hade sådan tur att det var uppehåll både när vi åkte till och från Eva. Däremot regnade det när vi var där. Det var förstås roligt att träffa Eva. Eftersom hon nyligen varit i San Diego i USA (för att hälsa på sin stilige son som studerar där), hade hon mycket att berätta, och jag fick också se många intressanta foton.

13-08-01:

Augusti månad började med regn, så jag fick användning för mitt medhavda paraply när Ulf och jag var i stan. Först gick vi till en optiker som gjorde en noggrann synundersökning på mig. (Jag har inte varit hos optiker på drygt 10 år, och min syn har förstås försämrats.) Nu ska jag för första gången få progressiva glas. Om jag minns rätt så är min synstyrka nu +2,25 på nära håll på båda ögonen, men sedan skiljer det. På det vänstra har jag astigmatism och så behöver jag +0,75 för att se tydligt på långt håll, men med det högra ögat ser jag bra på håll.

Jag hade tänkt mig fotokromatiska glas, för att slippa ha solglasögon utanpå, men optikern sa att det inte var tillräckligt för att skydda ögonen i den spanska solen. Hon rekommenderade sådana solglas som man sätter utanpå sina vanliga glasögon. Jag hoppas verkligen att jag hittar ett par bra sådana, annars kan jag bara använda glasögonen hemma när jag läser, och jag har tänkt mig att ha dem på när jag går till matvaruaffären också. Det skulle vara kul att se vad som står på förpackningarna... Utan glasögon kan jag knappt se om det står schampo eller balsam på flaskorna, och finstilt text ska vi inte tala om...

Jag hittade förstås inte precis sådana bågar som jag helst skulle vilja ha - men ett par lätta, tunna och diskreta metallbågar i neutral silvergrå färg. Glasögonen ska vara klara inom 14 dar, och ni får förstås se foto så småningom.

Därefter gick vi till polisen och hämtade mitt nya pass och nationella ID-kort. På passfotot ser jag blek och spöklik ut, och håret ser ut som om jag har varit ute i storm. Rynkorna framträder däremot bra. Tja, handlingarna är giltiga fem år framåt, och det är huvudsaken.

I morgon förmiddag bör jag åka till Vällingby för att lämna in min bankdosa till SEB eftersom jag har avslutat mina konton där. Jag har även några andra små ärenden. Men sen måste jag packa den sista flyttlådan - annars kan inte Ulf och jag börja möblera om.

Och sen är det en bok som jag väldigt gärna skulle vilja börja på. Men den får vänta tills plikterna är avklarade.

PS:

Jag sitter här och grunnar på om jag borde ha valt fotokromatiska glas ändå. Det hade jag planerat, men nu fick jag ingen betänketid när optikern avrådde. Jag skulle i så fall kunna använda glasögonen som de är stora delar av året (samt i Sverige), och bara ha behövt sätta på solglasen på sommaren i Spanien. (Jag har dock hört att man kan behöva öka lässtyrkan med 0,25 om man har fotokromatiska glas eftersom de aldrig blir helt klara.) Jag tar för givet att det är för sent att ångra mig nu. Ordern har redan gått i väg. Glasen tillverkas i Kina... (Det var Smarteyes jag gick till.) Optikern föreslog ett par av varje, men det är inte många som har råd till två par (även om de just nu har 50% rabatt på andra paret).

13-08-02:

Jag mailade Smarteyes butik i morse - och tänk, det gick att ändra till fotokromatiska glas. Det känns mycket bättre så. Då kan jag använda glasögonen både inom- och utomhus. Och när det är starkt solsken så kan jag sätta på solglas utanpå, eller bära solskärm/solhatt. De skrev att de inte brukar ändra lässtyrkan när man har fotokromatiska glas, men om jag får problem så kan de rätta till det i efterhand (inom 3 månader).

Sedan uträttade jag några ärenden i Vällingby. Bl a köpte jag en rosa bagagerem samt några små klisterdekaler med blommor och fjärilar. Några av dekalerna kommer förmodligen att slitas av under flygtransporten, men förhoppningsvis sitter det kvar tillräckligt många för att jag lätt ska kunna identifiera min väska. (Jag hade tänkt mig 2-3 stora fjärilar på var sida väskan - men sådana fanns inte.) Så här blev det:

Jag tycker att det blev snyggare (ni måste inte hålla med), men framförallt gladare. 

Vidare sökte jag min gynekolog i Vällingby. Men det visade sig att hon dels har semester, och dels har flyttat sin mottagning in till centrum. Jag skulle annars gärna ha velat fråga henne till råds ang östrogentabletter. Jag har fortfarande konstant migrän (light-varianten), och vaknar ofta på nätterna. Ska jag börja ta östrogen igen (kanske i svagare dos), eller ska jag låta bli och hålla ut tills klimakteriet är över om ett par år? Det är både för- och nackdelar med allt..

Klockan är snart 16, och jag ska strax dricka eftermiddagste. Ännu har jag inte börjat packa den där lådan... (Det blir nog två till, men den sista behöver jag inte stänga/packa klart förrän i allra sista stund.)

13-08-03:

I dag har vi varmt och soligt väder, men jag har mest varit inne och packat flyttlådor. Jag packade klart den näst sista lådan, och den sista (nr 8) har jag packat till 3/4. På tisdag väntar jag några böcker från Adlibris, och det ser ut som om de precis får plats också. Sen är det inte planerat att flyttbilen ska ta mer. Det blir: sängen, skrivbordet, 1 stor hög flyttlåda (med madrassen), samt 8 vanliga flyttlådor. Skulle det tillkomma någon liten sak så kan jag förhoppningsvis få plats med den i resväskan som jag ska checka in.

I kväll är vi hembjudna till Bosse L. I morgon kan Ulf och jag börja flytta möbler så smått. Förhoppningsvis hinner jag träffa Lena (som besöker Stockholm som hastigast) en liten stund framåt söndagkvällen.

Bonnie och Stella har badat tassarna i "Mälarens glittrande vatten" (Ulfs uttryck) flera dagar i rad. Däremot har jag inte låtit dem bada/simma. De är ändå inte så mycket för att bada utomhus, och en kvinna varnade för alger i vattnet. Insjövatten lockar mig inte lika mycket som havsvatten, annars är vattnet badvarmt nu.

13-08-04:

Det var trevligt hos Bosse i går, och vi blev bjudna på en både god och nyttig tre-rätters-middag. När vi var på väg till Bosse, och kom fram till gatan där han bor - då kände Bonnie igen sig, fast det var ett år sedan hon var där senast. Hon satte full fart fram mot Bosses port och ställde sig där och viftade på svansen. Tänk att de har sådant minne de små... Senare så hoppade Bonnie upp i soffan och satte sig tätt intill Bosse och ville bli klappad. (Men Stella höll sig mestadels nära mig som vanligt.)

I dag ska vi börja flytta möbler Ulf och jag. Men vi räknar med att ommöbleringen kommer att ta minst 3 - 4 dagar. Det är fem riktigt stora möbler, många andra, samt en ryslig massa småsaker. Och eftersom gången mellan hallarna är så smal (60½ cm) så kommer vi att bli tvungna att bära det största genom trapphuset. (Ulfs lägenhet består ju av två hopbyggda lägenheter, och passagen dem emellan utgörs av en f d klädkammare.)

I kväll har Lena och jag bestämt träff i Alvik.

PS:

Klockan har hunnit bli 15. Ulf och jag har jobbat på bra, men mycket jobb återstår. Så här såg matsalen ut innan vi började att flytta något därifrån:

Till vänster nedan ena hörnan av mitt sovrum, med det som flyttfirman ska köra ner till El Campello stående mot väggen. Till höger ser ni vardagsrummet innan jag började ställa in alla mina små möbler och saker där. (Jag försöker tömma mitt rum på allt utom det största, innan Ulf och jag börjar bära in matsalsmöblerna i mitt (snart f d) rum.

Ulf har tagit bort tavlorna samt några andra små saker från matsalen. Och jag ställde mitt skrivbord framför fönstret så länge.

I mitt rum finns nu bara de stora möblerna kvar. Men för att flytta dessa måste vi öppna den oanvända ytterdörren (där det nu står en byrå på insidan) och bära via trapphuset. Detta jobb påbörjar vi först i morgon, så i dag kan jag inte göra mer. Jag kan inte tömma bokhyllorna och garderoberna än - för det finns ingenstans att lägga sakerna just nu.

I vardagsrummet är det nämligen redan proppfullt av alla de saker jag har burit dit från mitt rum. Min dator har jag ställt på köksbordet. Så här provisoriskt får vi ha det några dagar. Om vi får oväntade gäster skulle vi onekligen få lite problem... (Fast vi har stolar på balkongerna...)

13-08-05:

I dag har vi varit flitiga Ulf, och jag. Nu ser det ut så här i mitt blivande rum:

Mycket återstår dock att göra. Fem möbler (chiffonjé + bokhylla + två hörnskåp + sideboard) står ännu kvar, men ska in i matsalen sedan. (Samt kristallkronan, prydnadstallrikarna mm.) Eftersom dessa möbler står i vägen så kan jag inte ställa mina där de ska stå än. Bäddfåtöljen ska stå framför fönstret, skrivbordet där hurtsarna står och hurtsarna där sideboardet står nu.

I den blivande matsalen såg det nyss ut så här:

Men nu är Ulf i full gång med att sätta in alla glasen på sina platser i vitrinskåpet. Tre av mina möbler står ännu kvar (garderoberna + hörnhyllan). Dem ska vi bära in i mitt nya rum i morgon (fast först efter att vi har burit in de fem möblerna som står där, men som ska stå i matsalen). Det är mycket bärande, men vi samarbetar bra Ulf och jag.

Bland mina saker i bokhyllan hittade jag det här gamla vykortet som jag har sparat:

Bilden talar för sig själv...

13-08-06:

I dag har jag migrän för 15:e dagen i rad. Det är inte så kul. Fast den var bara hemsk de första dygnen, sedan dess har den varit lindrig. Man får vara glad åt det lilla...

Även i dag har vi varit flitiga, Ulf och jag. Av möblerna är det bara sidebordet kvar att flytta. Sedan är det en väldig massa småsaker förstås, men dem kan vi ta efter hand. Så här ser det ut nu i våra rum:

Den tjusiga kristallkronan skulle jag mycket väl kunna tänka mig att ha kvar i taket, men tyvärr vill inte Ulf ha min enkla plast-taklampa över matsalsbordet...

Mitt på dagen tog jag två timmars paus. Hundarna och jag träffade Mia och Smulan på ängen här utanför. Mia och jag satt i gräset och pratade medan hundarna lekte.

Vov på er! Ååh så roligt jag har haft i dag! Jag har träffat min svenska bästis Smulan på ängen. Stella och matte och Smulans matte var också med. Här ser ni min bästis Smulan. Visst är hon vov-söt! Nästan lika söt som jag faktiskt.

Och vov alltså! Vi fick gå lösa alla tre. Vilken frihetskänsla! Ängen är vov-stor! Ser ni mig? Matte ritade en pil på fotot.

En stund lekte vi jaga-leken, vi tre hundar. Det var vov-kul! Och jag var snabbast som vanligt.

Fast sen blev Smulan trött. Hon ville hellre ligga i skuggan och vila. Ja, det är ju inte konstigt att hon är trött. Hennes valpar har ju precis flyttat hemifrån. Och man blir trött när man har haft bebisar i magen, och när man har ammat och uppfostrat sina barn. Det vet jag. Ja, för jag har ju också fött valpar.

Och sen så gick Stella och la sig bredvid matte. Stella vill alltid vara nära matte. Ja, det är bara för att hon är lite feg av sig. Hon är inte alls så modig som jag.

Jag vågade gå långt från dom andra. I alla fall när det inte gick förbi någon stor hund på gångstigen.

Och vet ni vad? Jo, jag hittade en stor hög med smaskiga kaninlortar. Och jag åt upp varenda en! Vov-gott var det! Fast matte tycker inte om att jag äter kaninlortar, så berätta det inte för henne. Vov då!

13-08-07:

Nu har vi burit den sista möbeln. Det är skönt att själva grovjobbet är klart. Fast det är förstås en ryslig massa små saker som också ska på plats. Så här ser det ut i våra rum nu:

Ulf håller på att sätta tillbaka allt porslin i sideboardet, men ska strax avbryta för att åka till Vällingby och köpa spackel.

När han kommer tillbaka så ska jag börja spackla hål (bl a där Ulfs hörnskåp hängde), och sedan ska jag måla över de små skadorna. De stora möblerna i mitt rum står nu på sina nya platser. (Jag hade först tänkt ha bädd-fåtöljen framför fönstret eftersom det är ljusast där, men ändrade mig. Jag kan sitta vid skrivbordet när jag ska läsa.)

Varken färgburken, verktygslådan eller det vita plast-rullbordet ska stå i mitt rum sen, men behövs ett tag till. I vardagsrummet står nu bara mina tavlor, mina resväskor, samt det som flyttfirman ska hämta.

Min gynekolog kom tillbaka från semestern i dag. Vi var väldigt många som ringde under telefontiden i morse, så jag kom inte fram - men lyckades tala in ett meddelande. Jag blev uppringd senare. Gynekologen sa att man inte ska sluta tvärt med östrogen. Hon skriver ut en årsdos åt mig, och så kan jag själv bestämma om jag vill ta det i lägre dos (t ex varannan dag) samt om/när jag vill prova att trappa ner. Jag ska in till mottagningen för att hämta receptet i morgon. (Eftersom jag är skriven utomlands måste jag hämta ett pappersrecept, samt betala för receptet, på mottagningen. Annars sköts ju sådant elektroniskt numera.)

Före kvällen planerar jag att packa den sista flyttlådan, för nu har alla böckerna från Adlibris kommit. Boken nedan ska jag dock inte packa ner, för den vill jag läsa innan flyttbilen levererar mina saker framåt månadsskiftet:

Jag vill lära mig mer om den nu så populära korttidsfastan. Jag har ju själv tänkt prova att fasta 1-2 dagar i veckan (och försöka äta enligt hälsodieten de övriga). Ni kommer att få en recension så småningom. (Men kanske jag inte hinner börja läsa förrän jag är tillbaka i El Campello.)

PS:

Alla flyttlådorna är nu färdigpackade! Och: Behå-påsen har kommit tillrätta! Det var jag själv som hade slarvat bort den! Så här hade det gått till:

För att spara plats i resväskan på vägen upp från Helsingborg så hade jag lagt påsen inne i en hopfällbar tyg-korg med metallram som jag hade köpt. Korgen ska ner till Spanien och har legat överst i den sista flyttlådan sedan vi kom upp till Hässelby strand. När jag nu skulle packa det sista ordentligt så upptäckte jag behå-påsen inuti korgen. Korgen har legat hopfälld hela tiden, tills nu - och jag hade förstås glömt bort att jag hade stoppat behå-påsen inuti. Ja, med facit i hand var det dumt gjort - men huvudsaken är ändå att påsen kom till rätta. Jag har saknat mina favorit-behåar!

Av detta har jag lärt mig dels att inte "gömma" saker för väl (utan att memorera var jag lagt dem), men också att SJ inte längre har någon hittegodsavdelning. Denna har övertagits av Bagport Sweden AB som även har hand om upphittade saker från Arlanda flygplats. (Ev upphittat hittegods återfås mot en administrationsavgift på mellan 50 och 200 kronor.)

13-08-08:

Direkt efter frukost åkte jag in till stan för att hämta mitt recept på östrogentabletter. Gynekologen skrev ut 1 mg's-tabletter den här gången, så kan jag själv laborera mig fram till huruvida jag behöver 1 eller 2 mg. (Jag börjar med 1 mg.) Det gäller att få en jämn nivå av hormoner så att jag slipper ha migrän. Värmevallningarna är inte heller så kul (särskilt inte nattetid) men är lättare att stå ut med. I dag har migränen varit värre (det är 17:e dagen), så jag har inte alls mått bra. Jag tog en tablett östrogen redan i stan, men är förstås medveten om att det tar några dagar innan hormonnivån ändras. Det dröjde ju fyra dagar efter att jag slutat med östrogen innan migränen kom (medan vallningarna ökade redan efter två dagar). Nåja, jag klagar inte. Man dör inte av vare sig värmevallningar eller migrän. Fast det är roligare att slippa...

Efter gynekologbesöket så gick jag till turistgatan Västerlånggatan i Gamla stan. Där köpte jag några små souvenirer av olika slag åt mina spanska vänner. (Allt mellan handgjorda smörknivar i eneträ och magneter med dalahästar på.) Det duggregnade, men var ändå så fullt med turister att det var svårt att ta sig fram längs gatan.

Järntorget hittade jag butiken Oleana som säljer norsktillverkade tröjor och koftor i ull och silke. Jag hittade en ursnygg kofta i mörkrött och starkrosa med mönster i folklorestil, men på prislappen stod det 2195:-, så jag kunde förstås inte köpa den. Jag tittade in på deras webbsida www.oleana.no och hittade många snygga plagg. Här får ni se några av koftorna (samt en tröja).

Jag är väldigt trött i dag, annars skulle jag bl a ha målat över det jag spacklade i går. Nu gör jag just ingenting. Bonnie och Stella ligger/sitter på sängen. Jag undrar vad de säger till varandra?

I morgon ska Johan och hans fästmö Linda komma och hälsa på oss. Det ska bli kul!

Nu regnar det rejält ute...

13-08-09:

Det regnade mycket i natt, och duggregnar nu. Regnet behövs - men det blir väldigt grått och mörkt. Det känns inte naturligt att behöva tända taklamporna mitt på dagen - sommartid.

Jag var tvungen att ta migränmedicin i går innan jag la mig, men huvudvärken gick ändå inte över. Fast i dag känns den knappt, så förhoppningsvis ger den snart med sig.

Flyttfirman kommer och hämtar mina saker i morgon eftermiddag, och om en stund kommer Johan och Linda.

PS:

Det var förstås jättekul att träffa Johan och Linda. Vi fikade, pratade, och gick en hundpromenad tillsammans. När de hade åkt så målade jag över det jag hade spacklat häromdagen. Nu ser väggarna betydligt bättre ut. Jag har så smått börjat att ställa iordning i mitt rum, och jag ska fortsätta under morgondagen. Fast riktig ordning kommer här inte att bli så länge mina resväskor står framme... (Den ena ligger öppen med en massa kläder och saker i - sådant som ska med till Spanien.)

Vid 14-15-tiden i morgon kommer de från Djuvfeldts transport. Det ska bli skönt att "bli av med" alla flyttlådorna. Sen kommer jag förstås att bli ännu gladare då de är på plats i El Campello. Förresten är huvudvärken knappt märkbar nu. I morgon är den säkert helt borta.

13-08-10:

Nej, helt har huvudvärken inte försvunnit, men den är ganska svag - och eftersom solen dessutom skiner så har jag gott hopp om livet. I sista stund packade jag en nionde flyttlåda. Det var Ulf som insisterade när han såg traven med kläder, hundsaker och souvenirer i min öppna resväska. Precis som jag insåg han att allt inte skulle få plats i bara en resväska. Nu tog jag ju med en extra upp - eftersom jag tänkte ha två med mig på vägen ner, men det blir trots allt billigare att frakta ner ytterligare en flyttlåda - än att checka in en andra resväska på flyget. Dessutom är det enklare för mig på väg till och från flygplatserna.

Nu får mina spanska vänner vänta på sina presenter tills flyttbilen har levererat mina lådor. Men lådorna ska förhoppningsvis komma fram bara 2-3 veckor senare än jag. Klockan är nu 14:10 och jag väntar på flyttbilen...

PS:

Jag behövde inte vänta länge. Medan jag skickade ut ovanstående rader på webben så körde bilen in på gården. En halvtimme senare var allt lastat i bilen. (Jag hjälpte till med sängen, samt ett par av lådorna.) Det var en trevlig man som hämtade mina saker. Intressant var att han tidigare har jobbat åt Ben på Europaspecialisten. De var skyldiga honom pengar sa han. Inte så förvånande med tanke på Europaspecialistens (= EU-flytts) dåliga rykte.  Vi är ju ett helt gäng som har blivit lurade av dem!

Nu ska jag pusta ut lite innan jag fortsätter att ställa iordning i mitt rum.

PS2:

Nu kan man boka taxi via internet om man ska åka från flygplatsen i Alicante: http://www.radiotaxielche.es/aeropuerto.asp (Taxi Elche har monopol på körningar från flygplatsen - dit kan man däremot åka med vilket bolag som helst.) Bokar man så möter chauffören inne i ankomsthallen. (Han håller en skylt med beställarens namn på.) Det kostar 36 € (≈ 312:-) hem till mig i El Campello. (Betalar man i förväg via kort så får man 5% rabatt.) Det blir förstås betydligt billigare att åka buss C6 + Tram, men har man mycket bagage (eller det är natt och inga bussar och tåg går) så är det förstås väldigt smidigt med taxi. Jag får se hur jag gör när jag kommer hem nästa lördag.

13-08-11:

Om sex dygn sitter hundarna och jag ombord på planet som ska ta oss hem till Spanien. Plötsligt är det inte så många dagar kvar här i Hässelby strand. Än ser inte mitt rum presentabelt ut, men jag jobbar på (i maklig takt). I dag satte jag upp de få (och små) tavlor jag har. Jag skulle vilja ha en stor ovanför sängen, och en halvstor ovanför fåtöljen. Jag har tittat på Ikeas webbsida, samt varit inom Gallerix. De tavlor jag tycker om kostar mellan 500 och 2000:-, och det har jag f n inte råd med. Kanske nästa år? Jag skulle behöva en ny matta också. Den jag har ser så fin ut på ovansidan, men baksidan har torkat och smular sig. Det händer ofta tycker jag - att mattan ser ny ut på ovansidan medan den från början gummiliknande undersidan har blivit alldeles torr som fnöske. Jag har varit tvungen att slänga flera mattor av den orsaken de senaste åren. Så här ser det ut i mitt rum just nu (lägg märke till hundarna på sängen):

Men än så länge står alltför många saker framme (mycket som ska med till Spanien, lite som ska in i skåpen), och prydnadssakerna står huller om buller. Dessutom står rullbordet fortfarande kvar i rummet, och på skrivbordet ligger lite verktyg och annat som inte ska vara där.

Tänk om jag hade ett så här stort sovrum i Spanien! (Detta är 14,6 m².) Så mycket enklare det hade varit att få plats med allt då. Det är ju inte så att jag har något emot lite fri golvyta...

I matsalen gjorde vi en rockad. Vi flyttade in rokoko-byrån (som jag till Ulfs förtret kallar "bulliga byrån") från lilla hallen och ställde den framför fönstret. Sedan flyttade vi ut bokhyllan i hallen och ställde den lilla chiffonjén där bokhyllan stått. Det blev mycket bättre.

För Ulf återstår att spackla hål i väggarna, måla över spacklet, och sedan sätta upp alla sina tavlor, speglar, prydnadstallrikar och lampetter. Samt sätta upp gardinstång och gardin över det stora fönstret. Men han har ju ingen brådska utan kan ta lite var dag.

Själv måste jag ju komma iordning inom några få dagar. I veckan som kommer måste jag också åka in till stan för att hämta mina nya glasögon. Firman hoppas få in dem i början på veckan. (Glasen tillverkas i Kina.) Jag skulle också gärna besöka affären Syster Lycklig (http://www.systerlycklig.se/), bara för att de har så mycket fina saker att titta på (och för att kanske köpa något litet). Men ännu har jag inte ens hunnit starta min nya dator! Jag ska ju både få igång den, och flytta över allt jag kan från min gamla, innan jag åker. (För det är ju tänkt att min gamla ska stå kvar här - som reserv.)

I gårdagens tidning såg jag en lista över de nyttigaste grönsakerna:

Är det så med er också - att ni inte äter alla sorterna var dag? Jag måste försöka bättra mig. Grönsaker är ju gott! Här kommer hela 10-i-topp-listan:

Nyttigaste grönsakerna och rotfrukterna:

1. Gröna blad som spenat, mangold och nässlor

2. Gröna bönor

3. Broccoli

4. Gröna ärter och sockerärter

5. Avokado

6. Vita bönor

7. Purjolök

8. Blomkål

9. Linser

10. Kikärter

Ute har det börjat regna och åska, och jag har huvudvärk för 20:e dagen i rad. Men annars mår jag bra!

13-08-12:

I dag har jag faktiskt ingen huvudvärk alls! Kanske hormonerna äntligen börjar rätta till sig nu. Både Ulf och jag har jobbat flitigt i dag för att komma iordning i våra rum. Så här ser det ut i mitt just nu:

Det får duga för stunden. Fast mattan måste jag byta ut nästa år, trots att jag tycker att den är snygg (se vänstra fotot). Jag dammsög noga för en timme sedan, och nu har mattan redan smulat så här mycket (se högra fotot):

 

Ja, och så vill jag ju köpa några nya tavlor. Till nästa år ska jag också gå igenom allt jag har här i lådor och skåp. Förmodligen kan en del kastas.

PS:

En bra länk om du snabbt vill se hur det ser ut på en adress: http://showmystreet.com/ Glöm inte skriva landet (t ex Sweden) på slutet.

Jag har nog visat dem förr, men på de små lapparna som jag har satt på översta lådan på hurtsen som står bredvid dörren, kan man läsa följande:

 

I dag har det varit rejält blåsigt, och i mitt tycke kallt. (Det var 14º i morse, och är 18º nu tidig eftermiddag.) Jag har fått ha jackan knäppt ända upp i halsen för att inte frysa. Det har kommit några regnskurar, och det åskar i fjärran. Det känns som höst. I dag längtar jag hem...

13-08-13:

Mina nya glasögon kom i går eftermiddag, så i dag åkte Ulf och jag in till stan och hämtade dem. Jag satte på mig glasögonen när vi gick vidare. Det var allt tur att Ulf var med - för jag fick hålla stadigt i hans arm för att inte mista balansen. Jag har aldrig tidigare haft progressiva glasögon, och det brukar tydligen ta några veckor att vänja sig. När jag som vanligt tittade nedåt, för att se trottoaren, så såg jag genom läsglasdelen och då såg det ut som om det var ett stort hål i trottoaren. Då stannade jag upp, som en ren reflex. Jag såg inte tydligt på långt håll heller. Tydligen måste man röra mycket mer på huvudet (inte bara på ögonen) när man använder progressiva glas. Just nu är jag lätt illamående - som åksjuka ungefär. Optikern sa att jag skulle använda glasögonen max tre timmar första dagen.

När vi kom hem kunde jag bara med svårighet läsa i tidningen. Jag kunde inte ha den liggande på bordet som jag brukar, utan fick hålla upp den framför mig. En boktext klarar jag, men jag ser inte hela raden tydligt samtidigt. (Det är normalt sa expediten, för det upptäckte jag redan i affären.) Men texten på datorn klarar jag inte alls (ännu i alla fall). Jag kan ju inte hålla upp datorn framför mig. Och jag kan omöjligt ha skärm och tangentbord på samma avstånd eller i samma vinkel. Jag hoppas att jag kommer underfund med hur man ska titta. Hur gör ni som har progressiva glasögon? Maila och berätta!

Förmodligen ska skalmarna justeras lite till. Glasögonen sitter aningen snett, samt lite lågt tycker jag. Det dumma är att det tar ett par timmar om jag ska in till stan och justera bågarna. Och nu har jag ju bara ett par dagar på mig att kolla så att allt är bra. Annars har man tre månaders bytesgaranti - om man inte skulle vara nöjd. Men jag har ju bara tre dagar på mig, sedan flyger jag hem. Och Smarteyes finns inte i Spanien.

Ulf tog ett par foton av mig så att ni kan få se hur jag ser ut i glasögonen. Jag borde åtminstone ha kammat håret innan han fotograferade, och kanske jag inte borde ha stått i motljus - men så här ser jag ut:

Jag är inte riktigt nöjd med bågens form. Jag hade önskat en liten aning mer rektangulära (fast med rundade hörn), men det fanns inte. Men färgen är OK, och bågen är väldigt lätt och förhållandevis skön. Och det fotokromatiska glaset fungerar utmärkt. Själva glasögonen ser ut så här:

Så kan jag nu bara snabbt vänja mig vid de progressiva glasen så blir det nog bra. (Optikern berättade att en av hennes kunder hade behövt tre månader på sig för att vänja sig vid progressiva glas.) Själva bågen kan jag ju få justerad även i El Campello - men inte glasen.

13-08-14:

I förmiddags åkte jag in till city och fick justerat mina glasögonbågar hos Smarteyes. Nu sitter de bra. Tyvärr ser jag inte så bra med glasögonen. Och det är liksom vitsen med dem. Jag hade dem på när jag åkte in till stan. Jag klarar bra att se på långt håll nu, och har lärt mig att inte titta ner på trottoaren genom att bara röra på ögonen. Jag får böja huvudet om jag t ex vill se var en rulltrappa börjar. Så långt är allt väl, och jag är mycket nöjd med att glasen är fotokromatiska.

Men! Jag har svårt att läsa tidningen och klarar inte alls att se något på datorn. Jag frågade optikerassistenten i dag. Hon sa att progressiva glasögon inte är avsedda att användas framför datorn. Man får sitta med hakan i vädret om man ska kunna se något. Och man kan aldrig se en hel tidningssida, sa hon. Jag undrade varför man inte sa ett ord om detta innan jag beställde glasögonen. Det är ju för att kunna läsa böcker, tidningar samt på datorskärmen som jag behöver glasögon. På långt håll ser jag ju bra utan.

Jag kanske borde haft dubbelslipade - eller bara läsglasögon (som tidigare) i stället? Hon påpekade att de har bytesgaranti. Om jag inte är nöjd så kan jag få de här glasögonen utbytta mot ett par andra. Problemet är ju att jag åker till Spanien på lördag. Jag frågade om man kan skicka glasögonen dit. Hon svarade inte bestämt men sa att vi fick lösa det på något sätt. Ja, suck!

Ulf har köpt sina progressiva glasögon hos Smarteyes, och han är jättenöjd. Han ser bra både när han läser böcker och tidningar, och när han läser på datorskärmen - samt på långt håll. Han förstår inte hur jag kan ha sådana här problem med att se tydligt. Men det har jag. Nästan allt är suddigt när jag ska läsa på nära håll. (Bara en liten cirkel i mitten är tydlig, och då får jag sitta med hakan upp och titta nedåt.) Jag ska göra mitt bästa för att öva mig de här dagarna, så får vi se hur det går.

Annars har jag kopierat allt (som går att kopiera) från min nuvarande dator till en extern hårddisk. Jag kommer inte att hinna få igång den nya (eftersom den har Windows 8 som jag inte har satt mig in i än) och Ulf vill att jag lämnar min nuvarande dator här. Det är bra synd att man inte kan kopiera över alla program. Så enkelt det skulle vara att byta dator då...

F ö regnar det mer eller mindre här. Just nu är det uppehåll så jag ska passa på att ge mig ut. Jag ska till Vällingby för att hämta ut min sista medicin. (Apoteket hade inte hemma i förrgår, men medicinen ska ha kommit in klockan 17 i dag.) Det är mycket som ska hinna ordnas innan jag åker...

PS:

Medicinen hade inte kommit. Leverantören hade missat. Den kommer i morgon mellan 13 och 17. (De andra apoteken här i närheten har också slut.) En helt onödig "utfärd" alltså, men det regnade i alla fall inte på mig...

För er som har undrat: Mina glasögon kostade 4349:- totalt inkl synundersökning. Se prislistan nedan:

Enligt Smarteyes ska deras läsfält "Inside freeform" vara mycket större än normalt. Om jag fattar bilden rätt så är det den blå remsan i mitten. Nere i ytterhörnorna (det ljusgrå) är det "sliprester" och allt är suddigt sa kvinnan jag talade med i dag. Upptill ser man på avstånd. Progressiva glas ser alltså ut att vara konstruerade mer för att se på avstånd än för att se nära. Jag trodde att man skulle kunna se bra på alla avstånd...

Min dröm är egentligen att operera mitt sämsta öga (och få satt in en konstgjord lins) men det kommer jag aldrig att få råd med. Det kostar ca 20'000:- per öga. Annars har jag närstående som har opererat båda ögonen och är mycket nöjda med resultatet.

13-08-15:

Nu är det bara ytterligare två dagar som hundarna och jag kommer att tillbringa här i Hässelby strand (i år). Det är soligt ute, men kyligt. Det var bara 14º på morgonpromenaden. Det känns som höst i luften. Marken är våt av gårdagens regn. Jag hade kameran med mig i morse, för det slog mig att det var flera dagar sedan jag la in några "utomhusfoton" här. Det första fotot visar fönstret till mitt nuvarande rum. Nu har jag ju fönster åt gården, inte mot Mälaren som tidigare.

Sen tog jag ett par foton på de stora gamla ekarna som växer här. Stam-omkretsen är imponerande! Någon gång kanske jag mäter (fast då måste man vara minst två och ha ett extra långt måttband).

När vi kom ner till Hässelbysundet så passerade just lastfartyget Jehander 1 med sin last av ca 1400 ton sand.

När jag bara ser sundet, och de närmaste öarna (bl a Hässelby holme som ni ser på fotot nedan), har jag svårt att förstå att Mälaren är så stor. Mälaren, som är Sveriges tredje största sjö till ytan, är 120 km lång, 65 km bred, och har en yta på 1 140 km². Sjön beräknas rymma 14,3 miljarder kubikmeter vatten, och är vattentäkt för 1,3 miljoner människor. Mälaren har över 8000 öar, holmar och skär.  Maxdjupet är 76 meter, men medeldjupet är "bara" 12.8 meter. Lambarfjärden, som vi ser härifrån (snett åt höger på fotot), är Mälarens djupaste fjärd med ett djup på drygt 70 meter.

Vov på er! Jag har hört att det finns en del hundar som är tvungna att sova på golvet, eller i hundsängar. Det är ju skandal. Så klart att vi hundar ska sova i riktiga sängar. Helst tillsammans med matte eller husse förstås - om dom får plats.

På nätterna sover Stella och jag alltid tillsammans med matte. Så här såg vi ut i går när vi hade lagt oss. Jag hade med mig mitt vov-smaskiga gnagben i sängen. Jag tycker om att gnaga en stund innan jag lägger mig till ro.

Sen på morgonen när vi har vaknat, då springer vi alltid in till husse. Och så ligger vi och läser tidningen en stund tillsammans.

Det är vov-mysigt att ligga i riktiga sängar. Ja, ni kan ju tänka er själva hur trångt och obekvämt det skulle bli - om husse och matte och Stella och jag skulle ligga i en hundsäng. Det går ju inte.

Fast på dagen tycker jag om att ligga i fåtöljen när jag vilar mig.

I dag ska jag träffa min bästis Smulan. Det ska bli vov-kul! Ja, vov på er då!

När jag skulle ladda över fotot (som Ulf tog på oss i går) från Ulfs kamera till datorn, så hittade jag även fotot nedan som Ulf tog när vi nyss hade kommit hit i juni. Då hade jag ännu lite solbränna kvar (nu syns inget vitt märke efter bikinin längre), och min mage var fortfarande ganska platt (men se det är den inte nu längre - suck).

Jag är så glad för att jag kommer att få lite sommar till i år. Jag skulle inte klara av en höst redan nu. När jag kommer hem till El Campello så är det årets varmaste månad där. Det är kring 20º på nätterna och ca 30-33º på dagarna. Vattentemperaturen i Medelhavet är ca 26-27º och UV-index 8-9. Eftersom min mödosamt uppbyggda solbränna har försvunnit, så får jag "börja om" och skydda huden med hög solskyddsfaktor. Jag vill definitivt inte riskera att få malignt melanom.

Vid lunchtid ska hundarna och jag träffa Mia och hennes hund Smulan för att gå en promenad tillsammans. Det är alltid trevligt att träffa Mia - så det ser jag fram emot.

PS:

Jodå, det var trevligt att träffa Mia! Först lät vi hundarna springa fritt på ängen en bra stund, och sedan gick vi hem till Mia och fikade. Hon är alltid glad, lättsam, humoristisk och trevlig Mia, och vi har mycket att prata om. Hon är söt och ärtig också. Vi pratade bl a om att det skulle vara roligt om hon och Smulan kunde komma ner och hälsa på oss i El Campello. Jag hoppas att det kan bli av.

Under tiden som jag var hos Mia så var Ulf i Vällingby och handlade. Han hämtade också ut min medicin (som nu äntligen hade kommit) åt mig. Det var snällt, för då kan jag ta det lugnt i kväll. Jag tycker att det är jobbigt att åka med kollektiva transportmedel, och gör det inte gärna varje dag.

Vov-voff igen! Nu har vi träffat Smulan och hennes matte. Först lekte vi på ängen. Vi fick vara lösa, fast matte var lite dum. Ja, för hon lät kopplet sitta kvar på Stella och mig. Och det är lite irriterande när kopplet hänger efter hela tiden när man springer. Det är bara för att hon är sjåpig matte, som hon gör så. Bara för att hon är rädd att vi ska springa bort. Men det gör vi ju inte. Och jag kom faktiskt bums - varje gång matte ropade på mig i dag. Ja, vov! Nån gång får man ju skämma bort sin matte. Bara inte för ofta.

Vi hade så vov-roligt på ängen, Smulan och Stella och jag.

Nu har Stella och Smulan också blivit kompisar.

Vi nosade ganska mycket! Ja, för det finns många intressanta lukter på ängen.

Men vi passade förstås på att springa också. Vov-mycket sprang vi. Och vov-snabbt! Ibland sprang Stella till och med ännu snabbare än jag. Och jag som springer så vov-snabbt!

 

Stella sprang och sprang - bara för att hon tycker att det är så roligt att springa. 

Smulan är fortfarande lite trött (efter valparna alltså), så hon sprang bara lite.

Ibland så vilade Smulan sig. Då satt hon och tittade på oss när vi var långt borta på ängen.

Fast för det mesta var både Smulan och Stella nära våra mattar. Men inte jag. Nej, jag var vov-långt borta - alldeles själv. Jag hade nämligen en hel del viktiga saker att lukta på. Och en del som jag ville rulla mig i. Jodå! Det är visst jag under pilen. Jag ser ut som en liten ljus prick - men det är jag. Det ser ni om ni tittar noga.

Sen, när vi hade lekt och nosat och sprungit vov-länge. Då gick vi hem till Smulan. Där blev vi bjudna på vatten och hundgodis och svinöron. Vov alltså! Svinöron som är så gott! Jag hoppade upp i soffan och gnagde länge, länge. Men sen, när vi skulle gå hem, då fick Stella och jag var sitt svinöra - som vi fick ta med oss hem. Vov och smask alltså!

Men man kan ju inte orka äta upp ett stort svinöra på en dag. Nä, inte ens jag - som har sån bra aptit. Så nu har jag gömt mitt svinöra under husses skrivbord. Där kan det ligga till i morgon. Och jag tror nästan att Stella har gömt sitt i mattes säng. I alla fall så morrar hon när jag kommer nära sängen. Jag ska smyga dit sen, och titta efter. Sen när Stella inte ser mig.  

Ja vov - en så lyckad dag det har varit! Nu måste jag vila mig. Vov-vov!

13-08-16:

I natt har jag delat säng med två hundar och ett svinöra. Vad gör man inte för sina små... När vi skulle lägga oss så la Stella sitt svinöra under täcket, högt upp i sängen. Sedan la hon sig själv bredvid. Om Bonnie kom för nära så morrade hon. Bonnie hade lagt sitt svinöra hos Ulf men han ville inte ha det där så han kom in till oss och la det på mattan. Då började Bonnie gnaga på sitt svinöra igen. Jag släckte lampan och la mig till ro, men jag hörde hur Bonnie gnagde och gnagde. I morse när jag vaknade fanns inte ett spår av Bonnies svinöra. Hon måste ha ätit upp hela i natt. Ofattbart! Det var ett stort svinöra! Stella har sitt kvar. Hon har bara gnagt lite i ena änden på sitt. Bonnie kastar lystna blickar på Stellas svinöra, men Stella vaktar det.

I morse duschade både hundarna och jag, så att vi ska vara fräscha inför morgondagens resa. (I morgon bitti hinner vi inte, för det tar tid för hår och pälsar att torka.) Bonnie tycker om att duscha, men Stella ser lite tveksam ut - även om hon snällt står stilla medan jag schamponerar och sedan sköljer ur pälsen. Efteråt springer de runt som galningar, mina små, för att ruska av sig så mycket vatten som möjligt.

Jag har precis tvättat de sista kläderna som jag ska ha med mig hem, och klätt på mig sådana kläder som ska vara kvar här. Jag ska snart börja packa min väska. Allt som ska med ligger framme i högar. Det ser ut som om allt ska få plats utan problem. Jag tror heller inte att väskan kommer att väga mer än de 23 kilo den får. Jag är förstås glad åt min nya lätta och rymliga resväska! Det allra sista (några småsaker, samt ett grovt fullkornsbröd) kan jag inte packa ner förrän i morgon bitti, men jag lämnar plats för det.

När jag var hos Jenni så tog hon några foton på mig och hundarna med sin iPad. Hon har några roliga fotoprogram. Ett av programmen gör så att fotot ser ut som om det var tecknat. Till vänster ser ni ett vanligt foto från samma tillfälle. (Jag sitter som vanligt mellan hundarna när de äter - för att Stella ska få ha sin mat i fred.) Till höger en "tecknad" variant, tagen strax efter det första.

Sedan två "tecknade" bilder på Bonnie och Stella, följt av en på oss alla tre:

Dessutom har Jenni ett annat fotoprogram som heter FaceFusion. Då tar man två ansiktsfoton av två olika personer och blandar dessa till ett - en korsning av personerna. På fotot här nedan är det mitt och min mammas ansikte som Jenni har blandat. Det är varken jag eller mamma - och ändå ser jag förstås drag av oss båda. Möjligen är det lite mer av mig till vänster nedan, och lite mer av mamma till höger. Men håret liknar mest mitt, medan glasögonen är hennes. Kanske jag ser ut så här om några år?

Ja, tänk vad man kan nuförtiden! Tack för fotona Jenni!

Nej, nu måste jag börja packa...

PS:

Nu har jag packat väskan, så när som på brödet och den påbörjade hundmatspåsen som också ska ner (fast i morgon). Det finns gott om plats kvar. Jag har provvägt väskan, och den väger mellan 21½ och 22½ kilo beroende på vilken våg jag använder. (SAS tillåter 23 kg, så den bör klara sig.) Utöver resväskan kommer jag att ha en rätt stor datorväska med mig. I den ska dator, datortillbehör, pass, plånbok, biljett, nycklar, kamera, mobiltelefon, solglasögon, mina nya glasögon och en liten matsäck få plats. (Den väskan blir nog tyvärr ganska tung.) Sen har jag förstås hundarna och deras rosa flygväska. 

Jag kommer inte att skriva något här under morgondagen. På morgonen hinner jag inte, och på kvällen orkar jag knappast eftersom jag inte kommer hem förrän allra tidigast 21:30 (om inga förseningar uppstår). När jag kommer hem ska jag vädra (det är troligen varmt och instängt i lägenheten), dricka lite vatten, gå en runda på El Paseo med Bonnie och Stella - och sedan lägga mig bums. Jag ser fram emot att återse mitt kära El Campello! Ni kommer förstås att få en rapport på söndag om hur resan har förlöpt.

13-08-17:

Hemma! Äntligen hemma! Resan gick bra, trots tekniskt strul på Arlanda i morse så all flygtrafik stod stilla en stund, och trots att det regnade när vi gick hemifrån. Planet landade som det skulle, väskan kom inom rimlig tid, och sedan tog jag en taxi direkt hem. Klockan 21:30 låste jag upp dörren.

Jag har nu öppnat alla dörrar och fönster för att få in lite luft. Det är 28º ute, och varmare inne. Det dröjer nog en stund innan vi lägger oss till ro. Vi har gått en runda på El Paseo (så att flickorna fick kissa), och går nog en till innan vi lägger oss. Både Bonnie och Stella viftade på svansarna och hade så bråttom när vi gick ut. Och det var inte för att de var kissnödiga, utan för att de var ivriga att gå vår vanliga runda, och lukta vad som har hänt sen senast. 

Nästan alla växter har överlevt, och här är rent och snyggt (men mycket står på "fel" plats). Detaljer om resan får ni i morgon, inkl några foton.

13-08-18:

Det känns så bra att vara hemma igen! Sådana hemkära typer som jag borde inte vara hemifrån så länge som åtta veckor... Här är varmt och skönt - just nu (12:05) 30,3º. Jag har inte hunnit ställa om från gårdagens regn och halvkyliga väder (det tar nog 2-3 dagar), så jag svettas trots att jag bara har en tunn solklänning på mig. Jag längtar efter att bada i havet, men väntar nog till i morgon. Jag måste packa upp väskan, lägga allt på sina rätta platser, och sedan ställa rätt allt som hamnat på fel plats här. Men först ska jag gå till Hiperber och köpa mera vatten. Det går åt mycket vatten sådana här dagar. (Jag väntar till i morgon med att gå till Mercadona för att köpa naturell yoghurt. Annars har jag mat i frys och skafferi så jag klarar mig.) Om resan kommer jag att skriva framåt kvällen. Men ni ska få se ett förmiddagsfoto från balkongen redan nu:

PS:

Det börjar bli kväll, och jag har så smått börjat vänja mig vid värmen här. Här kommer en liten kort reseberättelse. Jag börjar med att visa fyra foton på mitt stora rum i Hässelby strand som det såg ut när jag lämnade det. Jag önskar att jag hade de ytorna här...

På avresedagen var Stella klar först av oss alla. Så fort jag hade ställt fram den rosa transportväskan så hoppade hon i. Sen satt hon där och väntade.

Ulf tog ett foto på oss när vi precis hade satt oss på tunnelbane-tåget. Lägg märke till att jag har regnjacka på mig, och på den lila väskan mellan mina fötter ligger ett hopfällt vått paraply.

Vi åkte kollektivt till Arlanda, tunnelbana + pendeltåg + buss, vilket är betydligt billigare är andra transportmedel. Jag kom fram i tid, checkade in min stora resväska, betalade 525:- extra för hundarna, och gick sedan igenom säkerhetskontrollen. Planet lyfte bara 20 minuter senare än det skulle ha gjort. När vi såg tidnings-rubrikerna på webben om att "tekniskt fel stoppar all trafik på Arlanda" så blev vi förstås oroliga. Som tur var så redde teknikerna ut det hela inom rimlig tid. Det var molnigt när planet lyfte från Arlanda, så jag såg inte mycket - bara lite av Mälaren. 

Och när vi enligt kaptenen lämnade Sverige i höjd med Helsingborg, så flög vi ovan molnen - så av sundet såg jag ingenting.

Sen var det moln mest hela vägen. Även över Spanien låg molnen ganska tätt. Det första fotot nedan är taget i höjd med Valencia, nästa lite längre söderut.

Inte ens när vi närmade oss Alicante flygplats (från landsidan) var det molnfritt.

På det viset var resan ganska tråkig, jag såg inte mycket alls. Men jag hade ju trevligt sällskap av Bonnie och Stella! Nedan landar vi på El Altet, som nu har bytt namn till Alicante-Elche flygplats.

Men Bonnie har förstås en hel del att berätta om resan...

Vov på er! Nu har jag åkt flygplan - igen! Jag är vov-resvan jag. Vi satt som vanligt i vår rosa väska, Stella och jag.

Stella är lite rädd av sig - men det är inte jag. När vi startade så darrade Stella, och tittade på matte hela tiden. Men jag var lugn. Jag vet ju att flygplan alltid startar innan dom börjar flyga. Och att dom låter mycket.

Men jag har funderat mycket på - hur dom egentligen kan flyga. 

Ja, för när jag tittar ut på vingen. Då har flygplanet vingen alldeles stilla - hela tiden. Men fåglarna, dom flaxar ju med sina vingar när dom flyger. Så egentligen borde ju inte flygplan kunna flyga. Vov-konstigt är det.

Jag tittade ut en stund, men kunde bara se moln.

Så jag la mig till ro i väskan. Man kan gott sova lite när man inte har något annat för sig.

Men Stella, hon kunde inte koppla av. Hon satt upp hela tiden.

Ja, hon är ju bara tonåring, och inte så gammal och förståndig som jag. Men nästa gång vi ska flyga, då hoppas jag att Stella känner sig lika vov-lugn som jag. Ja, för flyga - det är ju som att åka buss. Det är bara det att man åker i luften.

Sen när vi hade flugit färdigt så fick vi åka med en bil som det stod Taxi på. Ja, vov! Först tyckte jag att det stod Tax. Och då ville jag att vi skulle åka med en bil som det stod Chihuahua på. Men sen såg jag att det stod Taxi. I alla fall så kom vi hem. Hem till El Campello där vi bor. Vi gick upp med alla våra väskor, och medan matte öppnade fönster så sprang Stella och jag runt och kände igen alla lukter.

Och sen så gick vi ut. Vi var så ivriga Stella och jag. Vi ville bums lukta efter om allt var som vanligt. Och det var det. Fast det var vov-många hundar som hade kissat ute sen vi åkte härifrån. Vov vilket jobb jag fick sen!

Ja, för jag var ju tvungen att kissa överst på minst 100 olika ställen. Ja, så att alla hundar i hela El Campello kan lukta att jag har kommit hem igen. Så jag kissade, och kissade, och kissade. Till slut tog kisset slut, och då gick vi hem.

Men i dag har jag faktiskt hunnit kissa på alla dom ställena som jag inte hann med i går. Ja, det är förstås vov-jobbigt. Men viktigt! Det är vov-viktigt att "pinka in sitt revir" som det heter. Vov-vov då!

Jag pratade med Maud i telefon i eftermiddags. Hon berättade att hon har beslutat sig för att flytta till Senegal! Hon har pratat om att flytta till den delen av Afrika eftersom hon har vänner där, men jag trodde inte att hon skulle göra verklighet av planerna. Men nu har hon sin lägenhet ute till försäljning. Det är en bra lägenhet om någon är intresserad. Den ligger i första linjen, men åt andra hållet - och har därför ytterst begränsad havsutsikt. Men den är nyrenoverad (bl a har Maud låtit en elektriker byta ut alla gamla elledningar mot nya). Lägenheten har två sovrum, ett badrum, kök och ett stort vardagsrum. (Balkongen, som vetter åt Calle San Pedro, är helt inglasad och integrerad med rummen.) Hon begär 130'000 euro, vilket är vad hon gav. (Men hon har ju bekostat renoveringen därutöver - om jag minns rätt så har hon lagt 149'000 sammanlagt.) Det är ett bra pris för en lägenhet med det läget, och i det skicket. (Jag har f n ingen länk till någon av de tre mäklare som har fått uppdraget.)

13-08-19:

Ett jättestort grattis på 88-årsdagen

mamma Birgit!

 

Jag hade kameran med på morgonpromenaden (som inte var så tidig i dag). El Paseo, som var proppfull med folk i går kväll, låg nu praktiskt taget tom. Men förmiddagsbadarna var på plats.

Den delen av stranden som är avsedd för handikappade / rullstolsburna har fått en annan typ av tak i år, annars ser allt ut som vanligt. Det finns både toaletter och hytt att klä om i. Personalen börjar inte förrän klockan tio så de var inte på plats än.

Livräddarna börjar också jobba klockan tio, och även om klockan var strax före så började en av dem hissa den gröna flaggan.

Det känns så bra att återigen få promenera längs El Paseo. Det mesta är precis som vanligt - trots att jag tycker att jag har varit borta så länge. Den lilla sopbilen körde sin morgonrunda. Så här års kör de ofta en kvällsrunda också. El Campellos befolkning är ju fyra gånger så stor som normalt i augusti, och folk skräpar förstås ner mer. Jag är glad att det städas ofta.

Mellan husen hänger blomstergirlanger. Jag gissar att de hänger kvar sedan firandet av El Campello Playas (och fiskarnas) helgon Virgen del Carmen den 16:e juli. (Fiestan som jag absolut ska vara med på nästa år.)

Vov-vov! Jag vill bara visa er ett av El Campellos allra populäraste kiss-ställen. Precis här i hörnan på muren är det. Vov-många hundar kissar här. Så om ni är kissnödiga när ni kommer hit - då kan ni kissa här ni också.

Men muren är lång, så man kan kissa på fler ställen. Och på palmerna. Här finns vov-många palmer. Själv brukar jag kissa på många olika ställen, men Stella hon brukar kissa allt kiss på ett ställe. Hon är inte lika mycket för att markera - som jag. Ja, vov då!

Jag glömde att berätta i går, att man enligt en ny spansk lag numera måste energideklarera sin bostad om man ska sälja den. Det tycker jag är bra! Det ökar medvetenheten hos folk, och så kanske det lönar sig att isolera sin bostad - även ur försäljningssynpunkt. Maud berättade för mig att hon hade varit tvungen att energibesiktiga sin bostad, och att hon hade fått betala ett par hundra euro för detta (har glömt den exakta summan, men den varierar med bostadens storlek). Vi skulle med all säkerhet få ganska usla värden för vår lägenhet. Men om vi satsade på två-glasfönster med täta bågar, så skulle värdena bli betydligt bättre. Det skulle säkert löna sig på sikt.

Ulf läste det här gamla, men ack så sanna, citatet i dagens DN:

Det är inte lätt att vara kvinna.

Hon ska tänka som en man, uppföra sig som en dam, se ut som en flicka och arbeta som en häst.

PS:

Nu har jag badat. Det var SÅ skönt! Jag gick ner på playan nu under siestan, när det är mindre folk. Eftersom min hud nu är vit igen så vågade jag bara sola 15 minuter på var sida (med solskyddsmedel). Jag badade lika länge. Det var 28º i vattnet och lite lagom vågor att hoppa i. Jag hade egentligen ingen lust att gå upp igen, men jag har ju annat för mig. Dessutom bränner solen i ansiktet och på axlarna när man simmar, så även badandet måste jag begränsa än så länge. Det som är bra i Spanien på sommaren, är att det är fint väder varenda dag. Man måste inte "passa på" som i Sverige (om det för en gångs skull kommer några varma och soliga dagar). Jag kan bada mer i morgon, eller nästa dag.

PS2:

Jag har ännu inte plockat rätt på allt som låg i mina väskor. En hög med småsaker ligger kvar på bordet. Det tar ett tag att sortera in allt på sina rätta platser. I kväll har jag varit på Mercadona och provianterat, och så har jag gått igenom all post som jag har fått under de här åtta veckorna.

Jag vill gärna ta det lugnt den här veckan. För sedan kommer ju mina 10 flyttlådor (+ säng och skrivbord), och då har jag massor av saker som ska sorteras in på helt nya platser. För att kunna härbärgera allt måste jag nog sätta upp några hyllor ovanför både min säng och gästsängen. Det hade varit ganska lätt gjort om inte väggarna hade varit så hopplösa att borra i. Fast nu har vi ju köpt en borrhammare, så nu ska det nog gå.

Så snart som möjligt måste jag starta min nya dator och flytta över allt från min nuvarande som krånglar allt som oftast. (Jag tog med den gamla till Spanien igen för att förenkla processen.) Hoppas nu att jag klarar av Windows 8 samt pekskärm! Och sedan måste jag läsa bruksanvisningen till min nya lilla kamera, så att jag kan börja använda den. Och så vill jag börja läsa boken jag köpte (om 5:2-dieten). Tja, jag kommer nog att ha att göra - även om jag tar det lugnt.

13-08-20:

I dag fläktar det skönt från havet. Jag tycker att vädret är perfekt när det är som i dag, varmt och soligt men med lätt vind. I dag måste jag förstås plocka undan de sista av sakerna som jag hade med mig på resan. Sen har jag fått plocka rätt på lite annat också. Flera av besticken låg i fel låda, så jag hittade dem inte först. Ja, det är ju inte lätt för gästerna att komma ihåg exakt var de tog dem, och ingen fanns här att fråga. Och Alicia har flyttat om bland mina krukväxter. Men de står bra som de står just nu, dem kan jag flytta tillbaka senare. Och i lördags när jag skulle borsta tänderna innan jag lade mig, så hittade jag först inte mina tandborstar. Jag hade själv ställt undan dem innan jag åkte, så att det skulle bli bättre plats för gästerna vid tvättstället. Först kom jag inte ihåg var jag hade ställt dem, men sedan mindes jag.

För mig känns det inte alls bra att vara hemifrån så här länge. Det för så mycket med sig. Det är totalt tre tidningar (två som jag prenumererar på, samt en medlemstidning) som skulle ha kommit under min bortavaro, men som inte finns här. Jag har skrivit till förlagen och två har svarat och lovat att skicka om. Sen kostar det ju en del att ha krukväxt- och postpassning också. (Det blir nog ca 2000:- i år - men så har Alicia städat också, samt tvättat lakan och handdukar efter gästerna.) Nästa år vill jag vara hemifrån max två - tre veckor (i nödfall två perioder under året).

Borta bra - men hemma bäst!

Jag har studerat nya Ikea-katalogen noga nu. (Jag satt på balkongen en stund i går med den och hundarna i knäet.) Jag ser att Billy-serien nu har utökats med en bokhylla som är 39 cm djup (de andra är 28 cm). En sådan ska jag köpa längre fram, inklusive två vitrinskåpsdörrar. Det är en hel del som behöver större skåpdjup för att få plats. Och om Ulf går med på det (jag har inte talat med honom om saken än) så skulle jag gärna ställa det nya Billy-vitrinskåpet där det bruna vitrinskåpet står nu (och fylla det med de saker som står i det bruna). Då skulle det se ljusare och enhetligare ut här i vardagsrummet. Det är inte fult det bruna skåpet - men det passar inte alls in bland mina möbler. Det är mycket svårare att inreda snyggt när man är två som ska samsas - speciellt om man har så olika smak som Ulf och jag. (Hälften av varje blir sällan lyckat.) Fast jag tycker nog att det vore rättvist om jag får bestämma över detta vardagsrummet - med tanke på att Ulf helt själv har bestämt hur det ska se ut i vardagsrummet i Hässelby strand... Å andra sidan vill jag ju att Ulf ska trivas här.

Utsikt från balkongen i går kväll (kl 21):

Och utsikten för en timme sedan (kl 11) när Tabarca-båten just lämnade hamnen:

PS:

Det verkar som om mina spanska vänner, Josefina och Mari-Paz, går på promenad med sina hundar andra tider än de vanliga nu i augusti. I alla fall har jag ännu inte mött någon av dem. Alicia har varit här, och jag har pratat med Isabel som dagligen jobbar i sin affär Cositas. Maud har jag pratat med i telefon. Två av grannarna har jag mött i trappan och bytt några ord med, och jag har vinkat på frisörerna hör nere, samt på kvinnan som har Desigual-affären här intill - och förresten också på fransyskan som har Elite. Men någon annan som jag känner har jag hittills inte mött. Men jag vet att många av de infödda undviker El Paseo när den är full av turister, och ibland går de ut först efter midnatt av samma orsak... Turisterna behövs här. Många restaurang- och affärsinnehavare skulle inte klara sig utan de extra inkomster som turismen ger. Men när sedan turisterna åker hem igen, de sista ca 15:e september, så andas Campelloborna ut av lättnad. Jag tycker att det är kul med folklivet (och alla extra jippon) ett tag, men trivs annars bäst när det är lugnt här.

Balkongen med alla mina växter:

 

13-08-21:

Sent i går strödde fullmånen silverglitter på havet.

 

I dag är himlen molnig, trots att det inte står något om moln i den lokala väderleksprognosen. Det är 28º varmt, och lika mycket folk på stranden som vanligt. Tja, för mig är det nästan bara skönt med en mellandag. Jag vågar inte utsätta min bleka hud för alltför mycket sol nu innan jag har vant mig igen.

Vi har besökt veterinären i dag. Bonnie och Stella fick sina klor klippta, och så tittade veterinären på den lilla "prick" i pannan som Bonnie har fått efter ett fästingbett i Skåne. "Pricken" är en normal reaktion och ska försvinna, men för säkerhets skull desinficerade veterinären området noga. Kloklippning kostar här 5 € (≈ 44:-) per hund när veterinären gör det. Det är det verkligen värt! Mina hundar är nämligen inte mycket för att samarbeta när det gäller kloklippning (särskilt inte Bonnie), så då är det enklare att vara två (jag håller samt distraherar, och veterinären klipper).

Här blev jag avbruten i mitt skrivande. En man från elbolaget ringde på dörren. Om jag förstod allt rätt så har jag nu bytt elbolag. Tidigare hade jag Iberdrola i Bilbao. Nu har jag Endesa i Alicante. I alla fall så får jag nu lägre elpris per kilowatt-timme, en lägre kostnad för hjälp vid elavbrott (som är mitt fel - annars är det gratis) och dessutom 15% rabatt det första året. Allt annat är som tidigare. Mannen förklarade allt väldigt noga, ändå är det förstås vissa detaljer som jag inte helt förstod. Jag har bundit mig för ett år. Ger det mig en lägre elräkning så är det ju värt att testa. Jag ser med spänning fram emot kommande faktura. (Endesa: http://www.endesaonline.com/EN/Hogares/teofrece/electricity/index.asp)

Jag fick i dag av en slump syn på nedanstående intressanta bild som har visats på Ancestral Health Symposium. Man har mixat ansiktsfoton från unga kvinnor i olika länder för att få fram ett "genomsnitts-ansikte" för landet. Vad man vill visa är att vi ser aningen olika ut i olika länder, trots att vi alla ursprungligen härstammar från samma förfäder. Några tusen år av halvisolering har gjort att människans genomsnittsliga genetiska uppsättning har börjat skilja sig åt. Vi genomgår alltså så sakteliga en mini-evolution. (Jag läste i sammanhanget att endast 14% av amerikanarna tror fullt ut på evolutionsläran! En skrämmande låg siffra!) Vi kan också konstatera att alla kvinnorna nedan är precis lika söta!

Något helt annat: I går köpte jag några färska fikon hos den lokale frukt- och grönsakshandlaren. De var underbart goda! Jag har redan ätit upp alla, så jag måste absolut köpa fler (fast nu siestastänger de snart så jag får vänta till i kväll). Färska fikon är nyttigt! Jag har funderat på att köpa ett fikonträd för att ha på balkongen. Men ett träd i kruka ger förstås inte så mycket frukt - så det skulle mer vara i "dekorations-syfte". Det är mysigt att omge sig med gröna växter, och balkongen är den enda trädgård jag har!

PS:

I samband med mitt fikon-inköp så tittade jag i skyltfönstret på Inmo2000 (http://www.inmo2000.es/) och såg en lägenhet som jag tyckte om. Den här, med referensnummer 1130:

Lägenheten är för liten för oss (bara 1 sovrum / 50 m²) - men det är ett bra hus i ett lugnt område (jag har en väninna som bor i huset). Det bästa är att lägenheten har en terrass på 50 m² i samma plan som lägenheten. Det skulle jag gärna vilja ha! Jag har för mig att huset har hiss, och det ligger inte långt från stranden (det står 100 m) samt mellan Mercadona och Lidl. Priset är 110'000 € (≈ 963'000:-).

När jag kom hem sökte jag på Lopez&Hendersons inmobiliaria (http://www.inmolopez.com/) för att se vad de har fått in medan jag har varit borta. Där hittade jag en liten lägenhet för bara 50'000 € (≈ 438'000:-)! Liten den också (1 sovrum, 45 m²), men priset är nog det lägsta jag har sett - och fastigheten är från 2012. Tyvärr visar fotona inte den här lägenheten (något verkar ha blivit fel), så jag vet inget i övrigt om den. (Referensnummer  R2001801.)

 

PS2:

Eftersom jag inte gör någon nytta i dag, så hinner jag med en del annat. Ulf skickade följande länk till mig: http://www.aftonbladet.se/ledare/article17331644.ab Det är en tänkvärd ledare skriven av Eva Franchell. Hon skriver bl a:

"Läkemedelsindustrin, modeindustrin, träningskapitalet och medierna. Vi är många som tjänar pengar på att lära kvinnor att inte äta. Som fortsätter att tjäna pengar på varje ny bantningsmetod. Det behövs ju ständigt nya metoder eftersom de flesta går upp i vikt igen. Forskningen visar att ångesten ökar med kilona och att det snart är dags för nästa metod. Det kallas jojo-bantning men kunde kanske lika gärna heta 5:2. Om du äter måste du svälta. Smalt är i vilket fall normen och därför bantar kvinnor hela livet. De överför ångesten till sina barn och små flickor räknar numera kalorier innan de lärt sig multiplikationstabellen."

Det hon skriver handlar egentligen om 5:2-dieten - som så många tidningar skriver om nu. Det tidningarna missar är att det egentligen inte är en bantningsmetod. Egentligen är det en metod för att leva frisk längre. Det vet ni som såg TV-dokumentären. Möss som svälter lever längre, och det gäller människor också. Men, vilket är viktigt att påpeka, svälter måttligt - alltså inte dödligt. Författaren till boken menar att detta att äta normalt 5 dagar i veckan och "svälta" (på 500 kalorier för kvinnor, respektive 600 kalorier för män) två dagar i veckan - är enklare än att äta lite och förståndigt sju dagar i veckan (vilket är idealet). Jag har köpt boken och kommer att referera den efter hand som jag läser den. (Har inte börjat än.)

När jag ändå var inne på Aftonbladet så läste jag lite till - och den här ledarkrönikan fångade mitt intresse: http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/fredrikvirtanen/article16297452.ab Här skriver Fredrik Virtanen under rubriken "Vi jobbar skiten ur oss eller får inte jobba alls." Krönikan handlar om hur de som jobbar nästan stressar ihjäl sig - medan andra är arbetslösa. Ja, det där med stress som man blir sjuk av, det har jag ju personlig erfarenhet av... Fredrik skriver bl a:

"Egentligen vill jag bara ge upp. Jag är ledsen och stressad och pressad, men det vet förstås ingen om. Det är skämmigt att medge. När en bekant frågar ”läget?” svarar jag käckt ”jo för fan” och gnäller om vädret, inte om ­själen. Och liksom alla andra lägger jag upp mysiga bilder på maträtter i motljus på Facebook. Så bör man framstå. Som en människa med den ultimata statusprylen: tid. Men det är förfalskning. Livet är det som pågår mellan statusuppdateringarna på Facebook. /.../ Detta mitt liv kallas med ett modernt och gräsligt ord för arbetslinjen. Kan vi börja tala mer om fritidslinjen? Fritidslinjen! Där finns embryot till vår befrielse. Lyssna till den socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss (1881–1977): ”Om målet med samhälls­utvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.” Word, Ernst! Tid och möjlighet att leva och umgås. Fritidslinjen. I stället har vi ett samhälle där den som har tid att leva inte har råd – och den som har råd att leva inte har tid.

Två av våra stora samhällsproblem formulerade i två olika artiklar. Pressen att prestera - och pressen att duga. Och vårt moderna samhälle som på alla sätt borde vara bättre än gårdagens. Har vi kanske missat något någonstans? Det här med att vara människa? Har vi glömt att människors grundbehov inte går att ändra på några få generationer? Vi är ju människor - inte maskiner! Vi behöver alla trygghet, tid och bekräftelse (samt en lagom dos föda) - men också känna att vi gör nytta, att vi behövs...

13-08-22:

I dag skiner solen som vanligt. Spanjorerna klagar över värmen (30,8º) men jag tycker att det är helt OK. Jo, visst svettas jag - men det gör alla. En fördel med varmt väder är att jag mest är sugen på vatten, melon, fikon, tomater, gurka o dyl. Så förhoppningsvis går jag inte upp mer i vikt nu. Jag vägde mig i dag, och vågen visade: 51,9 kg och 26,2% fett. Ännu orkar jag inte göra något åt det, men jag bör minska sisådär 4 kilo och framförallt ca 6% fett. Ulf skrev att han såg en insändare i DN skriven av en någon som påpekade att han/hon mådde så bra av 7:0-dieten...☺

Stackars Ulf har feber och är rejält förkyld. (Eller om det är influensa eftersom han har feber?) Jag är glad att jag inte hann bli smittad innan jag åkte. Sedan jag flyttade ner till Spanien så är det ytterst få gånger som jag har varit förkyld. Det är oerhört skönt att slippa sådant!

Som jag nämnde tidigare så har Maud bestämt sig för att flytta till Senegal, närmare bestämt till staden Mbour som ligger 5 mil söder om huvudstaden Dakar. Jag läser nu på flitigt om Mbour och Senegal. Tidigare visste jag praktiskt taget ingenting, men nu har jag förstås blivit nyfiken på landet. Det är kanske så med er också, att ni inte kan allting om alla världens länder...

 

Att Maud ska flytta beror i grunden på att hon är hyperallergisk mot ALLA dofter och kemikalier. Och i ett modernt samhälle är sådant svårt att undvika. Folk röker, har parfym på sig, eller använder starka rengöringsmedel. Det är ett stort handikapp hon har, och det är inte "bara allergi". Just nu har jag glömt vad sjukdomen heter, men hon har (i sitt tidigare arbete som dekormålare på Dramaten i Stockholm) blivit kemikalieförgiftad (så svårt att hon fick vistas på sjukhus en längre period). Sedan många år tillbaka har hon en mycket god afrikansk vän. Han ska nu hjälpa henne att köpa ett litet hus med trädgård i Mbour. Men för att kunna köpa ett hus där, måste hon förstås först sälja sin nuvarande bostad. (Ett hus i Mbour lär kosta ca 500'000 SEK.) Jag glömde att berätta att det finns hiss i huset, om någon skulle vara intresserad av Mauds lägenhet. (Det är en bra lägenhet!)

Själv skulle jag inte vilja flytta till Mbour, men jag önskar förstås att Maud får det bra där. Hon ser det som ett äventyr också - och det blir det ju. (Och hon flyttar inte ensam - hennes högt älskade hund Sabi följer förstås med!)

Mbour är Senegals femte största stad, har knappt 200'000 invånare, och ligger i regionen Thies. Mbour ligger vid kusten och har en fin sandstrand. I Mbour bor det tydligen ganska många européer, vilket är en av orsakerna till att Maud söker sig just dit. (Det finns bättre service och sjukvård då.) En annan orsak är att klimatet är ett av Senegals bästa. Stadens inkomster kommer huvudsakligen från turism, fiske och jordnötter. Mbour ligger 310 mil härifrån (närmare ekvatorn). (Det är 270 mil till Helsingborg som jämförelse.)

Fakta om Senegal: Det officiella språket är franska (eftersom landet var en fransk koloni fram till 1960), men de flesta talar wolof eller pulaar. (Nej, jag vet ingenting om de senare språken.) Befolkningens medelålder är 17,8 år, och medellivslängden är 56,4 år. 60% av den vuxna befolkningen är analfabeter. Senegal räknas som en av Afrikas bäst fungerande demokratier. 94% av landets invånare är muslimer, och 5% kristna.

Turister rekommenderas att ta med rejäla regnkläder (om de besöker landet under regnperioden), myggmedel, solkräm, kläder som täcker knäna (gäller kvinnor), värktabletter samt ficklampa (eftersom strömmen tidvis kommer och går).

Klimatet i norra Senegal är torrt, på gränsen till öken, och i söder är det tropiskt. Under regnperioden (maj - november) blåser det kraftiga vindar och delar av landet svämmas ofta över. Resterande del av året är det varmt och torrt. Det finns ingen väderstatistik för Mbour, och inte heller för Dakar. Närmaste ort med statistik är Kahone (Fatick) nära Kaolack som ligger ca 10 mil sydost inåt landet räknat från Mbour. Eftersom havet alltid jämnar ut klimatet, så är vädret någon grad svalare i Mbour. Men så här ser det ut i Kahone (vid A på kartan nedan):

Jag hittar lite statistik från Mbour i en konstig översättning (men att temperatur visar medeltemperaturen är lätt att förstå - likaså nederbördsmängden, och variabel är förstås månaderna i tur och ordning):

Tja, Maud ska inte behöva frysa i alla fall.

Det finns statistik för hur ofta det regnar i Dakar, men inte över regnmängderna:

Det är svårt att hitta foton från Mbour (annat än pyttesmå), men här kommer några:

Visst verkar det vara en spännande plats! Och om Maud verkligen flyttar dit så hälsar jag gärna på henne någon gång i framtiden. Vi har bestämt att vi ska hålla kontakten via brev. (Hon tål tyvärr inte strålningen från datorer.) För att få resa in i Senegal måste man ha biometriskt visum, och man bör vara vaccinerad mot rabies samt gula febern.

PS:

Jag var hos Maud en stund i eftermiddags. Vi pratade mycket om Senegal förstås. Hon ser mycket fram emot att få flytta dit! Hon tror att hon kommer att trivas bra där - och må mycket bättre. Hennes sjukdom heter förresten Multiple Chemical Sensitivity Syndrome (MCS). På föreningen MCS Swedens webbsida (http://mcs-sweden.se/) kan jag bl a läsa följande:

MCS, Multiple Chemical Sensitivity eller kemisk intolerans innebär att man blir sjuk av kemikalier. Vi använder MCS som ett samlingsnamn på det som i Sverige benämns som SHR (Sensorisk Hyperreaktivitet), doftöverkänslighet och SBS (Sick Building Syndrome) eller som vi säger – kemikalieskadade. Är man en gång skadad innebär det att man reagerar på mycket låga doser av en kemikalie (parfymer, tobaksrök, avgaser, mm). Det betraktas som ett dolt handikapp då effekterna blir så omfattande att man ofta begränsas i sin tillgänglighet i vardagen.

Annars är det svårt att hitta information på svenska eftersom diagnosen ännu inte är godkänd i Sverige.

13-08-23:

Grattis på födelsedagen Louise!

 

I dag har vi en del moln på himlen, men för det mesta tittar solen fram. Det fläktar skönt från havet, och det är 28,8º. Bra väder med andra ord!Jag tänker ta det lugnt i dag också. Kanske går jag en runda längs strandkanten iklädd bikini. Kanske sätter jag mig på balkongen och börjar läsa boken om 5:2-dieten. Det känns så skönt att inte ha några måsten. (Dem sparar jag till senare.) Ett litet tänkvärt citat:

PS:

Jag har gått längs vattenbrynet från hamnpiren till Rio Seco och tillbaka. Det var skönt - men trångt (det är ju några tusen människor på stranden nu). När jag stod på piren närmast Rio Seco så kunde jag se det nya officiella hundbadet som öppnade nu i sommar. Det är utmärkt med skyltar och det finns papperskorgar. Jag såg flera hundar där (med sina hussar och mattar). Jag ska ta kameran med mig och gå dit vid tillfälle. Tyvärr är stranden väldigt stenig där, men vi hundägare får vara glada att El Campello nu har ett hundbad.

Dagen är inte slut än, så kanske jag börjar läsa i boken också - eller så läser jag i mina heminredningstidningar som har kommit hit medan jag var i Sverige. Som ni märker så ägnar jag mig åt att koppla av nu... Det är väldigt skönt att göra nästan ingenting!

PS2:

Jag fortsätter att träna mig på att använda mina nya progressiva glasögon, men jag har mycket svårt för att läsa med dem. På datorn går det inte alls. Och det är ju på nära håll jag ser så dåligt - på långt håll ser jag bra. Jag har mailat till Smarteyes och berättat om mina problem och de svarar bl a så här: "Läsdelen i progressiva glasögon är liten, så man kan inte se hela meningar eller en hel tidning, man ser några ord i taget och får följa med med huvudet när man läser. Progressiva glasögon fungerar inte framför datorn, för att se där måste man böja nacken bakåt." De uppmuntrar mig att fortsätta att träna, för de säger att det normalt tar tid att vänja sig vid progressiva glas. Ändå känner jag mig lite lurad. Varför sa de ingenting om att progressiva glas inte rekommenderas framför datorn - innan jag köpte glasögonen? Och jag läser oftast en hel mening åt gången, inte bara ett par ord. Så om jag vill läsa någorlunda snabbt så skulle jag behöva sitta och vifta på huvudet hela tiden. Nåja, jag tränar vidare...

PS3:

Nu har jag börjat läsa 5:2-dieten (med läsglasögon på), alltså boken 5:2 dieten - friskare, smalare, längre liv med halvfasta av Dr Michael Mosley och Mimi Spencer. Jag kommer att skriva ner lite stolpar och intryck här efter hand. För att ni lättare ska kunna hitta det som handlar om just den här boken så kommer jag att skriva med orangerosa bokstäver. Som vanligt rekommenderar jag att ni läser boken själva - det är ju många intressanta detaljer som jag måste hoppa över när jag summerar en text.

I det svenska förordet, skrivet av professor Kerstin Brismar (diabetesforskare), står bl a: "Med den periodiska fastan som beskrivs i denna bok /.../ kan man förbättra alla parametrar: minska midjemåttet, vikten, insulinproduktionen, blodsockret, blodfetterna och blodtrycket. Dessutom minskar man risken för hjärt-kärl-sjukdom, inklusive hjärtinfarkt och stroke, samt demens och cancer ( t ex tjocktarms-, bröst-, lever- och bukspottkörtelcancer)." Det låter väl bra! I förordet påpekas också att det räcker att halvfasta en dag i veckan om man är normalviktig och rör sig tillräckligt - samt att det också går bra att minska sitt kaloriintag med ca 25% under sju dagar i veckan i stället för att halvfasta två dagar.

I bokens inledning påpekas att fasta inte är något nytt, utan att människokroppen är gjord för att fasta då och då. Människan utvecklades under en tid då det var brist på mat, det är nutidens obegränsade tillgång som är onaturlig. Och inom många religioner förespråkas fasta. Man framhåller att 5:2-dieten inte är en kortsiktig diet utan en hållbar strategi för ett friskt och långt liv.

Författarna är mycket intresserade av de vetenskapliga bevisen för att det är hälsosammast att halvfasta två dagar i veckan. Man jämför med långtids-fasta, varannandags-fasta, med kalori- eller kolhydratbegränsad kost och annat som det har forskats om. Ni som såg BBC-dokumentären "Eat, fast, and liv longer" vet att Dr Mosley åkte runt och talade med olika forskare, och också provade andra metoder innan han fastnade för tvådagars-fastan.

Redan 1945 gjordes försök med möss där man upptäckte att de som åt mindre levde längre än de som åt mer. En orsak till att både möss och människor som äter mindre lever längre, är att produktionen av IGF-1 (insulin-like growth factor 1) minskar. IGF-1 behövs i början av livet för att vi ska växa, men höga nivåer senare i livet verkar leda till att åldrandet påskyndas och att man utvecklar cancer. En annan effekt av periodvis lägre näringsintag är att kroppen då passar på att reparera skadade celler, samt att göra sig av med gamla (autofagi). Till skillnad från långvarig svält, fasta eller bantning, så bryter inte kortare fastor, som tvådagars-fastan, ner muskler.

Även 16-timmarsfasta kan göra skillnad. Om man äter (vad man vill) under 8 av dygnets timmar, men sedan enbart dricker kalorifria drycker (helst vatten) f ö, så får man bättre värden (inkl lägre vikt) jämfört med om man äter samma mängd mat fördelat på kanske 16 timmar per dygn. Det är först efter några timmars fasta som kroppen kan stänga av fettinlagringen (minska insulinnivåerna) och aktivera förbrännings-mekanismerna. Många äter ju tre mål om dagen + två mellanmål + någon dryck (kaffelatte och smoothie är populärt) däremellan. Jämn näringstillförsel (utom under sömnen) m a o. Vi kanske måste lära om!

PS4:

När jag nu tog en paus i läsningen för att gå ut med Bonnie och Stella, så upptäckte jag att det har blivit så kallt (24,5º) ute - så jag var tvungen att sätta på mig BH under sollinnet för att inte frysa... (Jag vande mig fort vid värmen!)

Något som förvånade Dr Mosley var att tvådagars-fastan (och annan matrestriktion) har så positiva effekter på hjärnan. Vid fasta ökar produktionen av proteinet BDNF (brain derived neurotropic factor). Detta protein gör så att hippocampus utvecklar nya nervceller. Eftersom den delen av hjärnan är viktig för att inlärning och minne ska fungera - så innebär detta att risken för demens (bl a Alzheimers) minskar. (Regelbunden träning kan också få hippocampus att växa.) Höjda halter av BDNF kan även verka humörshöjande / ha en antidepressiv effekt!

Jag fortsätter att läsa...

Halvfasta har också en positiv effekt på kroppens insulinnivåer, som om de är för höga kan orsaka diabetes (som har många följdsjukdomar). Författaren påpekar att ett annat sätt för att komma till rätta med höga insulinnivåer är att skära ner på kolhydraterna och i stället äta mer grönsaker och fett (≈ LCHF).

Innan jag glömmer det, det stod i början av boken att det är lagom att äta ungefär 0,8 gram protein per kilo kroppsvikt och dygn, eftersom mer kan bidra till en för hög nivå av tillväxthormonet IGF-1. (Alltså ≈ 40 gram om du väger 50 kg, och ≈ 60 gram om du väger 75 kg.)

Halvfasta minskar också risken för cancer, just eftersom halten av IGF-1 minskar. Man har också upptäckt att om en patient med cancer fastar i samband med cytostatikabehandlingarna så skyddar detta de normala cellerna, men inte cancercellerna (mot de höga doserna cytostatika). Vid djurförsök har fasta ökat cytostatikans effekt på flera typer av cancer. Studier på människor pågår. Om dessa studier ska man kunna läsa på, som det står, vår webbplats. Men någon adress hittar jag inte. När jag googlar så hittar jag följande: http://five-two-diet.com/tag/dr-michael-j-mosley/ samt https://twitter.com/DrMichaelMosley. Men något om forskningsresultat hittar jag inte där. Om ni hittar den "rätta sidan" så maila mig gärna!

Jag sitter på balkongen och läser. Det är så skönt där + att det är ljusare än inne. Jag tittade just ner på gården och såg att grannarna har börjat förbereda inför festen vi ska ha i morgon. De har hängt upp girlanger. Vi ska ha gårdsfest i morgon kväll, alla vi som bor här i huset. Vi som inte lagar mat betalar 10 € till dem som sköter inköpen. Det ska bli kul att vara med!

Jag ska läsa något kapitel till, sedan får det vara för i kväll.

För att kunna utvärdera sina resultat menar Dr Mosely att man innan man börjar med 5:2-dieten kollar följande: vikt + fettprocent + BMI, och inte minst viktigt: mäter midjan i höjd med naveln. Det senare måttet bör inte överstiga halva kroppslängden.

Oj! Det gör mitt nu! Jag är mycket rundare om magen än vanligt. Jag får alltså vara max 78 cm, och mäter jag midjan där den är som smalast har jag hyfsad marginal (67 cm) - men mitt för naveln är jag för tjock (83 cm)... Detta mått lär vara det viktigaste eftersom det förutsäger hur mycket inre fett man har (det viscerala fettet som orsakar inflammation och ökar risken för diabetes och hjärt- kärlsjukdomar bl a). Oj, oj - jag ligger sämre till än jag trodde - suck! Då hjälper det inte att mitt BMI är hyfsat (21,3 just nu). Jo, jag har förstås tänkt prova den här metoden, men jag tänker inte börja förrän efter helgen.

Sen bör man gå till vårdcentralen och be att få kollat fasteglukos + kolesterol + triglycerider. Om man har möjlighet bör man även kolla halten av IGF-1, men det är ett dyrt prov som inte alla vårdcentraler utför. Sen är det meningen att man ska tillämpa 5:2-dieten en längre tid, ta om sina värden, och då kunna konstatera att de alla (inkl vikt och midjemått) har blivit bättre.

Nu tänker jag inte skriva mer i dag...

Tja, en rad till blir det, för nu hittade jag äntligen en webbadress i boken: http://thefastdiet.co.uk/

13-08-24:

Jag väntar på att Bonnie ska börja löpa. Hennes senaste löp började 22:a februari, och det brukar vara 6 månader emellan - men förstås inte exakt på dagen. Jag skulle gärna vilja para henne nu igen. Egentligen skulle jag vilja prova en ny hane (idealet: 1½ kg samt vit, creme el svart-vit), men jag hittar ingen lämplig här i trakten. Jag kan para henne med Voxer igen, det blev ju fina valpar förra gången. Alla blev visserligen inte champion-ämnen (möjligen hanarna) - men alla blev friska, sunda, följde normal rasstandard (utom Novas öron) och fick framförallt mycket bra temperament. De blev utmärkta sällskapshundar, och det är som sällskap de flesta vill ha sin hund. På sitt sätt skulle det ju vara extra roligt med helsyskon till Stella. Tja, ca 8-10 dar efter löpstart är Bonnie som villigast. Nu får jag vänta och se när det blir.

I dag ska jag läsa lite till i boken, och sedan gå på fest i kväll. Däremellan ska jag förstås promenera med Bonnie och Stella. Och kanske jag också går en runda i solen ensam, jag är ju gladare för sol och värme än hundarna...

Jag fotograferade precis min runda mage som väller ut över shortskanten. Det är verkligen ingen rolig syn...

Det är så här magar ska se ut, platta och vältränade:

 

Ni ser att jag har lite jobb framför mig, dels ska överflödsfettet bort - och sen skadar det inte att bättra på magmusklerna. Jag vill se frisk och sund ut - och självklart vara det också! Nu är "före-fotot" taget, tyvärr dröjer det nog innan ni får se ett "efter-foto".

Och apropå inget särskilt alls så har jag köpt mig en tankini (så att jag inte behöver visa magen när jag promenerar längs vattenbrynet). En sådan här från Sunkini (http://sunkini.se/):

Finessen med Sunkinis produkter är att de släpper igenom solens strålar, så att man blir brun även under plagget. (De skickar fraktfritt även till Spanien.)

Vov på er! I dag skickade jag ut matte på ett uppdrag. Ja, eftersom jag är lite lat av mig - så kan matte gott uträtta lite ärenden åt mig. I dag bad jag henne att gå till det nya hundbadet här i El Campello. Jag sa att hon skulle fotografera det, och ta reda på lite mer.

Nu, mitt på dagen, då är det alldeles för varmt för mig att gå så långt. Förresten fick jag mail från min kompis Lluna i dag. Hon skrev att hon brukade gå och bada med sin matte på kvällarna. För då är det lagom varmt för oss hundar.

Matte var faktiskt lydig i dag. Dom här fotona tog hon. Först ett där man kan se hundbadet på långt håll. Det ligger nära Rio Seco, efter att strandpromenaden har tagit slut.

När man kommer nära, då ser man att det står att det är en badstrand särskilt för oss hundar. Och det är ju vov-bra, att det finns ett hundbad nu.

En stor bit strand har vi fått, vi hundar.

Ända från staketet med skylten - till Rio Seco.

Fast jag tycker att dom borde ha tagit bort dom stora stenarna, och lagt sand på vår strand i stället. Ja, för sand är mjukare för tassarna. Dom har ju lagt sand på människornas strand ju.

Förresten heter det inte strand här i Spanien. Det heter playa. Det här är en hundplaya.

Det finns papperskorgar också. Där kan våra mattar och hussar slänga bajset. Ja, ifall vi blir bajsnödiga just när vi ska bada. Eftersom varken jag, eller dom andra hundarna, tycker om att trampa i bajs - så hoppas jag att alla mattar och hussar sköter sig.

Matte mötte en hund som precis kom gående för att han ville bada. Han var ofta där och badade sa han. Han sa att han hade läst i tidningen, att dom skulle göra vår hundstrand ännu finare sen. Det är ju vov-bra.

Men sen hade han inte tid att prata med matte mer. Nä, för han längtade efter att få bada. Han tycker om att simma sa han.

Matte har lovat att vi ska gå till hundstranden snart. Jag tycker egentligen bättre om att bada hemma. Ja, för det går inga vågor i badkaret. Men det kan ju vara spännande att prova att bada i havet. Fast det måste vara en dag när vågorna är vov-små. Vov och voff då!

Åt andra hållet finns en hundförbudsskylt, nu ännu tydligare utmärkt än tidigare. Det är väl för att gränsen ska bli tydlig - hundar är tillåtet åt det ena hållet, men absolut inte åt det andra... 

På vägen tillbaka mötte jag Maud och Sabi. De satt på muren. Vi kunde bara byta några få ord, Maud och jag. För i dag har jag solskyddsmedel på mig, och sådant tål hon inte lukten av.

Det är mycket folk, både på stranden och i vattnet, som ni ser.

Här nedan ser ni en av lokalpoliserna som patrullerar av stranden på sin terrängmotorcykel. Poliserna är ofta synliga i El Campello, vilket jag tycker är bra.

Nu ska jag gå en runda med Bonnie och Stella, och sedan sätter jag mig nog på balkongen för att fortsätta att läsa i boken.

PS:

Voff igen! Jag bad matte uträtta ett ärende till. Ja, det gäller att passa på en dag när hon är ganska lättdresserad. Jag sa att hon skulle köpa en ny pool åt mig. En pool som är så stor att både Stella och jag får plats. Så då gjorde matte det. Matte säger att poolen är 60 cm i diameter, fast jag fattar inte riktigt vad diameter är. Vov-stor är den i alla fall.

Men jag har inte vågat bada i den än. Jag menar - jag känner inte för att bada just nu. Men det går inga vågor i den, det gör det inte.

Annars latar vi oss mest, Stella och jag. Vov på er!

Nu har jag börjat läsa igen. Jag tänker verkligen inte sitta och skriva av allt som står i boken. Om ni tycker att 5:2-dieten verkar vara intressant så köp boken själva (eller låna den på biblioteket)! Nu handlar boken om HUR man gör, och VAD man bör äta under halvfastedagarna. Man kan själv välja om man vill dela upp sina kalorier på en, två eller tre måltider. Det rekommenderas att man äter mycket protein (för att hålla sig mätt) - t ex ett kokt ägg till frukost, och att man väljer mat med lågt GI-värde för övrigt. (Det finns GI-tabeller på nätet om du är osäker, t ex här: http://www.gi-tabell.se/articles/view.asp?articleid=11 och här: http://www.gi-tabell.se/articles/view.asp?articleid=10, ju lägre värde desto bättre.) Eftersom den här dieten har kommit så i ropet så kan ni hitta lågkalori-recept i nästan varenda tidning just nu. Men som vid de flesta dieter så är ägg, fisk och kyckling säkra kort - liksom grönsaker, linser och bönor. Den klassiska danska bantnings-kålsoppan (som faktiskt är riktigt god) passar utmärkt (fast det här receptet inte står i boken):

Snickaren Ramón har varit här i dag. Nu sitter en vägghylla Billy, fyra hyllor Lack, en spegel, två stänger Bygel samt en lampa på plats på väggarna. För allt detta (1½ timmes hårt arbete) fick vi betala 30 € (≈ 264:-) och då ingick skruvar och pluggar. En svensk snickare skulle tar mer än så här bara i framkörningsavgift... Vi är alltså nöjda! Så här blev det i köket:

Och på väggen ovanför min säng ser det ut så här:

I gästrummet ser det ut så här:

 

Som ni ser har jag ännu inte hunnit ställa något på (eller i) hyllorna. Det jobbet återstår, men det är skönt att ha kommit så här långt!

F ö så krånglar mitt Frontpage-program på alla tänkbara och otänkbara sätt. Jag har fortfarande bara ett smalt fält att skriva i, vilket gör det väldigt svårt att lägga in bilder. Och rätt som det är ändrar sig teckensnitt, storlek, radavstånd eller färg. Nu vet jag åtminstone hur jag åtgärdar detta - men det tar mycket tid var gång. Och även om jag nu har provat samtliga kommandon som jag hittar så lyckas jag inte återställa programmet till ett normalstort skrivfält. Jag har ingen aning om hur man gör! Har du tips så maila mig gärna! På sikt kommer jag inte att orka med allt det nuvarande merarbetet, det tar för lång tid... Det måste vara enkelt att uppdatera!

Jag avslutar den här uppdateringen med en roligt bild (reklam för ett golv) som jag hittade i min spanska heminredningstidning:

PS2:

Jag tror att det heter designyta, det som har blivit ett smalt fält i mitt Frontpage-program. Det ser alltså ut så här nu:

Tidigare var hela ytan vit, och jag kunde se texten och bilderna jag la in likadant som det blir på webben. Lite påminner Frontpage om Word. Om någon av er är duktig på Word så kanske ni kan lista ut vilken knapp jag ska trycka på? Jag behöver hjälp!

Ute skiner solen och vi har +28º!

PS3:

Nu är jag glad igen - tack vare Jan H. Han upptäckte nämligen några små siffror längst ner till höger på Frontpage, och tipsade mig om att klicka där för att se om detta kanske var sidbredden. Och det var det, så nu har jag ändrat till max och har en bred vit sida igen. (Nyss stod det 536 x 196, och nu 955 x 600.) Det är verkligen mycket enklare så här! Tack så mycket för hjälpen Jan!

Annars är jag lite trött och svettig nu. Först så gick jag en lång rask promenad med Ulf, därefter en kortare och inte fullt så rask promenad med Bonnie och Stella. Och nu har jag burit ner alla de saker som jag hade ställt i vardagsrummet medan snickaren var här. (Han hade ändå inte mycket utrymme att röra sig på.)  Nu får jag ha det trångt ett tag igen. Men redan i morgon ska jag börja fylla hyllplanen. Det kommer att bli så bra när jag är klar. Till att börja med ska jag bara ställa dit allt huller om buller - för att få bort det från golvet. Men sedan ska jag förstås organisera och ställa allting snyggt och prydligt. Men jag får ta en sak åt gången.

Som ni förstår är det inte alls meningen att överkastet och kuddarna till min säng ska ligga ovanpå sängskåpet... Det är en tillfällig nödlösning, bara för att jag är lite lat. Det är faktiskt svårt att bädda sängen när den står så trångt - inklämd mellan den vita hurtsen och skrivbordet (överkastet kommer inte emellan), men det kommer att bli lättare sen när jag har sytt det nya överkastet (av lintyget med rosor på) som bara ska vikas in under bäddmadrassen.

13-11-06:

Jippi!!! Jag har roliga nyheter att berätta! Linda ska komma och hälsa på oss! Hon kommer ner redan nu på tisdag - den 12:e. Hon har ännu inte beställt flygbiljett hem - men det är heller inte nödvändigt alls för min del... Ett par veckor stannar hon förhoppningsvis! Det ska bli jätteroligt att få rå om henne ett tag. 

Sådan tur att jag fick hyllorna uppsatta i går, för nu har jag gott hopp om att kunna få bort allt som ligger ovanpå gästsängen - så Linda kan sova där. Sen när Eva och Larzan kommer, så ska jag bädda åt dem i Ulfs säng (han är i Stockholm just då).

Bara nu inte något av försäkringsbolagen tänker reparera regnvattensystemet på min balkong just när jag har tre gäster här samtidigt. För jag kommer att bli tvungen att tillfälligt ta bort några möbler från mitt rum, under den period som de ska komma till balkongen - och dessa möbler måste ju tillfälligt stå någon annanstans, och trångt är här redan.

Vattenräkningen kom i dag, och den var bara på 39,05 €. Men jag var ändå tvungen att låna ytterligare 10 € av Ulf, för att sätta in på banken - så att det finns så det täcker telefon&internet-räkningen som troligen dras på fredag. Den här månaden har varit verkligt eländig ekonomiskt sett - men vi har haft ovanligt fint väder! (Och när nästa pension kommer om 12 dagar så ska situationen lätta.)

PS:

Nyss, när jag var ute på tidiga kvällspromenaden med hundarna, hade hav och himmel precis sådana vackra färger som jag tycker så mycket om. Himlen var turkosblå med breda rosa stråk, och havet ljust turkost med silverglittrig yta. Tänk så mycket vackert vi får alldeles gratis!

Jag fick tidigare ett anfall av starka magsmärtor (orsakade av ekonomisk stress). Ulf blev oroad när han såg att jag mådde så dåligt. Men det värsta har lagt sig nu. Orsaken till att det har blivit så extremt illa den här månaden beror huvudsakligen på att jag tog fel på datum. Jag hade för mig att hemförsäkringen förföll i slutet av november - och så var det den 1:a november. Hade den förfallit några veckor senare så hade jag hunnit få en pension till, och då hade jag haft i alla fall lite reservpengar på kontot nu.

Ja, det är helt mitt eget fel att jag inte hade bättre koll. Till nästa år måste jag förstås ha bättre koll på de stora räkningarna. Nu ska det bara komma "småräkningar" (på mellan 40 och 250 €) fram till maj (då SUMA vill ha mera skatt + sophämtningsavgift). Förutsatt att vi hushållar med elen förstås, och inte har för mycket värme på - för då tickar tusenlapparna snabbt. Vår högsta elräkning hittills för en månad var på över 3500:-, men det var en månad när vi hade gäster.

Bilen ska besiktigas i januari, men det har Ulf lovat att betala - för jag har inte råd att ha bil. Men kanske jag borde öppna ett sparkonto och försöka få ihop minst 1000 € där. Då skulle jag ha en reserv om det kommer en stor räkning av något slag. Ibland får vi betala extra comunidad-avgift (som när garagen skulle målas och poolen lagas).

Jag har nu staplat hyllorna fulla, men snyggt blev det inte. Sängen är tom, så Linda kan sova där, men på golvet framför sängskåpet står några plastbackar (med bl a kuddar och tyg) så sängen går f n inte att fälla ut till dubbelsäng.

Och jag hade mycket hellre haft mina taklampor i taket, än på hyllorna. Men nu måste vi ha hit en elektriker för att byta - så det lär dröja. Tacka vet jag det svenska systemet, där man lätt byter taklampa själv.

Jag ser verkligen fram emot den dag då jag har fullständig ordning här! Nästa år?

Trots att jag inte har gått ner de där sista tre kilona (jag står still på ungefär 49½ kg p g a tröst-ätande emellan halvfastedagarna) så ska jag gallra i garderoberna snart. Om jag passar på när Linda är här, så kanske hon vill ha något av de plagg som jag gallrar ut? Vi brukar ha samma storlek. Om jag kan gallra bort hälften av mina kläder så kanske jag kan få in alla kuddar och tyger i garderoberna? Men kanske jag bör gallra ut några kuddar också? Jag måste ju inte ha så många även om jag tycker att det ser mysigt ut. Och jag måste nog gallra ut en del av alla saker som jag har till våra gäster. Jag har helt enkelt inte någon plats att förvara dem på.

Några citat och ordspråk på temat:

Ordning och reda, löning på freda'.

Ordning är när man genast vet var man absolut inte behöver leta.

Ordning är arbetets hävstång. Esaias Tegnér

Ett tomt stall förblir rent, men det ger heller ingen inkomst.

Ett rent skrivbord är ett tecken på en stökig byrålåda.

En klok kvinna håller ordning i sitt hus och tänker på familjen, medan en oförnuftig kvinna förstör allting. Bibeln

En pedant är en som prydligt viker ihop kalsongerna innan han lägger dem i tvättkorgen.

Att städa när man har småbarn är som att skotta snö i snöstorm.

Vetenskap är organiserad kunskap, visdom är organiserat liv. Immanuel Kant

Hemligheten med att umgås med damm består i att inte störa det.

Den dumme städar och städar, geniet behärskar kaos.

13-11-07:

Det skulle vara väldigt praktiskt - om spanjorerna inte envisades med att ha siesta. Jag hade tänkt försöka sätta upp ett par tavlor i dag, på väggen ovanför min nya hylla ovanför min säng. Men så hann jag inte i morse eller i förmiddags. När jag kom hem med hundarna efter mitt-på-dagen-promenaden tänkte jag sätta igång. Men då var klockan nästan 14 och då börjar siestan. Då kan man inte banka i väggarna. (Fast det var nära att jag glömde det i hastigheten.) Efter klockan 17:30 är det OK igen, men då är det ju snart mörkt. Dessutom tittar Ingegärd inom vid 17-tiden, och därefter ska jag gå tidiga kvällspromenaden med hundarna.

För mig är det jobbigt att vara overksam, eller rättare sagt bara kunna syssla med tysta sysselsättningar, under så många av dygnets ljusa timmar. Jag är effektivast på förmiddagarna, näst effektivast på eftermiddagarna, men jag är oftast trött och har svårare att koncentrera mig när det börjar bli kväll. Spanjorerna själva sätter gärna igång att banka mellan klockan 22 och 23. När (om) jag blir riktigt gammal kanske jag klarar av att sova siesta, men nu kan jag inte alls sova på dagen.

I början av 2007, när jag hyrde lägenhet vid La Zofra-bukten, så hände det vid ett tillfälle att grannfrun under kom och klagade för att jag gick omkring på golvet (eller om det var mina katter som klampade) när hennes man skulle sova siesta i tre timmar. Hon bad dock om ursäkt när hon såg att jag var barfota, och jag vet att huset var lyhört, men ändå. Jag kan inte sitta stilla och rulla tummarna tre timmar mitt på dagen. När jag sen ville sova klockan 22 på kvällen, då stördes jag mycket av samma grannes TV (sport + biltävlingar) - så jag antar att maken var piggare så dags. Men jag klagade förstås inte. Man får ta seden dit man kommer.

Men siesta känns ganska onaturlig och otidsenlig nu. Det var säkert en annan sak förr när folk jobbade ute på fälten - särskilt sommartid. Då behövde de nog vila i skuggan när det var som hetast. Men jobbar man i dag på ett kontor, eller i en butik, med AC - så borde det vara trevligare att hinna träffa barnen innan de somnar... Det verkar vara mest de äldre som vill ha kvar siestan. De yngre tycks se fördelar med en förändring. Om man bor långt från jobbet så blir arbetsdagen orimligt lång när man inte hinner hem under siestan (11-12 timmar + restid). De som bor nära (och inte sover siesta) brukar passa på att stöka undan tvätt och städning. Vissa statliga verk i Spanien har redan nu slopat siestastängningen för att anpassa sig till omvärlden.

Jag tror att jag ska börja mäta, och sätta blyertsmärken på väggarna - där jag antingen ska sätta upp en betongkrok, eller borra och plugga. Det hörs ju inte. Så kan jag hamra och ev borra i morgon förmiddag. Det vore, som sagt, roligt att ha några av mina favorittavlor på väggarna...

Förresten så träffade jag Maud när jag gick mitt-på-dagen-promenaden med Bonnie och Stella. Maud håller på att förbereda sin flytt. Hon hade just varit hos veterinären och beställt ett intyg som hennes hund Sabi ska ha med sig. (Ett intyg som bekräftar att han aldrig har haft rabies. Inkl blodtest för att fastställa detta, kostar ett sådant intyg hela 125 €.) Själv ska hon vaccinera sig mot diverse den 13:e. Jag har lovat att skjutsa in henne till en speciell mottagning i Alicante då. Preliminärt den 28:e så kommer köparna till hennes lägenhet ner så de tillsammans kan gå till notarien och skriva under alla papper. Några dagar därefter ger hon sig iväg. Hennes afrikanske vän Tamba kommer upp och hämtar henne med bil. Han ska också hjälpa henne med att packa, samt med en del andra praktiska saker. Ja, det är verkligen ett äventyr hon ger sig in på. Jag hoppas förstås att hon kommer att få det bra i Senegal.

Ingegärd badar nästan varje dag. Temperaturen i havet ligger nu på 22-23º. Jag nöjer mig med att doppa fötterna, och gå längs vattenbrynet. Jag har nog blivit som spanjorerna i det fallet. Vi tycker att det är kallt nu... Men "utlänningarna" både solar och badar.

13-11-08:

I dag på förmiddagen började jag sätta upp mina favorittavlor (de flesta bara inramade affischer) i mitt rum. De som är lätta (tunn ram + plexiglas) kunde jag hänga upp på "betongstift-krokar". Helt idealisk placering har inte tavlorna fått, men det är betydligt trevligare att ha dem på väggarna där jag kan se dem (än stående på golvet i en hörna).

Sen satte jag upp den här lilla tavlan på en tom krok i gästrummet.

Då fick jag syn på att vägghyllorna hade fått en farlig lutning. Pluggarna håller på att lossa från väggarna!!! Jag tömde raskt hyllorna! Det står att man kan belasta dem med max 15 kg, men så mycket har jag inte haft på dem (kanske 5-6 kg?). Suck! Jag får ringa snickaren på måndag. Det behövs säkert grövre pluggar och skruvar. Och sen kommer jag ändå inte att våga belasta hyllorna med mer än några enstaka kilon. (Bara prydnadssaker?) Suck igen! Det var inte så jag hade planerat. Konstigt väggmaterial, som är så hårt att borra i - men som sen inte håller för belastning.

Så nu står det återigen en massa saker på bordet framför gästsängen... Suck... Hoppas nu att snickaren kan komma redan på måndag. Det vore bra om hyllan sitter fast på väggen när Linda ska sova därunder! Hyllorna ovanför min säng verkar sitta kvar - men jag kommer inte att våga belasta dem nämnvärt. Jag trodde att jag även skulle kunna ha böcker på hyllorna, men det vågar jag inte. Kanske bör jag be snickaren att sätta grövre pluggar och skruvar även där? (I förebyggande syfte...) Men det blir förstås en massa extra jobb när alla möbler och saker ska flyttas undan igen, och sedan måste jag förstås städa efteråt - och sedan ställa tillbaka allt. Suck...

Jag kom av mig i "tavel-uppsättnings-arbetet". Jag blev psykiskt trött när jag såg de lutande hyllplanen. Jag får plats till ytterligare ett par tavlor ovanför min säng, men det får vara till en annan dag.

I går gick jag ner i källarförrådet och hämtade upp den höga hundtrappan. Jag ställde den vid min säng vid läggdags. (Jag måste ha det så här under perioden vi har gäster - för att gästerna ska slippa hundar i sängarna.) Stella blev överlycklig och sprang bums upp och la sig under täcket. Bonnie vågade inte gå uppför trappan, utan gick upp till Ulf och la sig i hans säng som vanligt. Stella har sovit gott vid min sida, men själv har jag sovit aningen sämre. När jag vaknade låg jag på ena halvan av sängen medan Stella låg som en liten boll tätt invid mig, med resten av "sin" sänghalva tom. Jag tycker att det är mysigt att sova med mina små - men jag sover sämre...

Nu när jag satte mig vid datorn så sprang Stella glatt uppför trappan och la sig ovanpå sängen. Då ligger hon nära mig, och ser vad jag gör. Hon ser nöjd ut. 

Sängen är förresten fuskbäddad. Jag har bara vikt det lilla överkastet på mitten, och lagt det löst ovanpå sängen. Det ser i alla fall aningen bättre ut.

"En olycka kommer sällan ensam". Inte nog med att hyllorna håller på att trilla ner, jag börjar dessutom att bli förkyld. Jag började få ont i halsen i går. Särskilt tråkigt är det förstås när jag väntar gäster. Jag undrar hur jag har blivit smittad? Här i Spanien har jag bara varit riktigt förkyld en enda gång. Och nu blir det kanske en andra...

Jag har äntligen hittat två svenska nätbutiker som säljer böcker på svenska - och skickar hit till Spanien. Jag har ännu inte hunnit kolla deras sortiment i detalj, men kommer säkert att beställa någon bok längre fram. Det finns så många böcker som jag skulle vilja läsa. De här nätbutikerna är det: www.bokus.com + www.ordochbok.se. Bokus verkar ha störst (och bäst?) sortiment.

13-11-09:

Det blåste en del mitt på dagen, men vi har haft härligt promenadväder med sol, klarblå himmel och 25º som varmast. Jag tog först ett par foton från balkongen, och sedan några från El Paseo när hundarna och jag gick vår mitt-på-dagen-promenad. Alla fotona på temat blått.

Nedan ser ni de flytande fiskodlingarna i bakgrunden.

Det syns på palmen att det blåste rejält. Palmen är förresten nybeskuren. Hela veckan har man beskurit palmer och andra träd här i El Campello.

Fotot nedan är ett typiskt motljusfoto, som ni ser.

Det går framåt med nybyggena. Nedan till vänster ser ni D'Gala (som ligger i korsningen San Bartolomé, Colon och San Pedro ), där fasaden börjar bli klar. Till höger det smala huset i första linjen med gissningsvis bara två-tre lägenheter (som har toppenläge men tyvärr ingen hiss), samt en lokal längst ner.

Vov på er! I dag har matte och Stella och jag gått en lång luktrunda. Jag hittade vov-många spännande lukter. Särskilt intressant luktade det vid den här stolpen. Där hade vov-många hundar kissat i dag. Jag kissade också där. Kissar bäst som kissar överst! Fast Stella kissade inte där.

Nä, för hon hade fått syn på en sak vid palmen som rörde sig när det blåste. En hiskus-blomma var det. Jamen matte. Det sa jag ju. En hiskelig-blomma. Jaha: hibiskus-blomma! Ja, ja. I alla fall så luktade Stella länge på den. Hon sa att den luktade gott.

Men sen, då satte vi oss en stund på muren. Det är vov-skönt att sitta på muren. Och intressant att titta på alla hundar och människor som går förbi.

Och tänk! Rätt som det var kom Sabi förbi. Han hade sin matte Maud med sig. Så då hälsade vi alla på varandra. Våra mattar pratade, och vi hundar luktade. Men sen så skulle dom gå hem till sig och vila, och då gick vi hem till oss. Vov-vov-voff då!

PS:

I en affär i Bohuslän har man just nu detta fantastiska erbjudande:

Kanske torsk är aningen mörare och därför berättigar ett något högre kilopris? (Ulf hittade fotot i DN.)

13-11-10:

I morse hade Ulf kameran med och tog några foton på mig och hundarna. Det var lite kyligt, 18º, och solen tittade bara delvis fram mellan molnen. Om jag inte ser superpigg ut på fotona så beror det på att jag har hostat en del i natt, och därför inte sovit så bra. (Måtte jag inte smitta, vare sig Ulf eller Linda! Förkylningar är onödiga och tråkiga.) I morse föreslog Bonnie att vi skulle gå en sväng om hamnen, det gör vi annars sällan på mornarna. Men tydligen så luktade det särskilt intressant åt det hållet. 

Klockan 11 ska Alicia titta inom. Hon ska bl a få ett par saker som jag har gallrat ut. Annars håller hon på med att översätta vissa delar av min webbsida (Om Christel) till spanska. Alla ord går inte att översätta rätt av, så vi ska diskutera vilka ord vi ska välja. Exempelvis finns inte min yrkestitel specialpedagog i Spanien. Man kan inte skriva pedagoga especial för det blir en annan innebörd. Och sicopedagoga, som Alicia föreslog, blir inte heller rätt. Alicia tycker att min sida även ska kunna läsas av spanjorer, och det är förstås en jättebra övning för mig när vi tillsammans försöker översätta.

Här i Spanien kommer man lättare "nära naturen", särskilt insekterna. I går hittade jag en kackerlacka under fåtöljen - och häromveckan hittade jag en kattloppa i behån!

Kackerlackan var så död den kunde vara, och har säkert legat där sedan i somras (när balkongdörrarna stod öppna dygnet runt). Dammsugar-röret kommer inte under fåtöljen, och oftast drar jag bara fram fåtöljen någon decimeter för att dammsuga bakom. Men i går drog jag fram fåtöljen helt - och där låg kackerlackan. Det är tredje gången sedan vi flyttade in i den här lägenheten som jag hittar en fullvuxen död kackerlacka. Men några ägg eller baby-kackerlackor har vi aldrig haft. Kanske kackerlackan dog av ålderdom, kanske av gift den hade ätit hos grannen? Kanske den bara sökte en undanskymd plats att dö på? Jag vet inte, men är väldigt glad för att den inte la några ägg dessförinnan.

Loppan då? Jo, jag hade varit ute med hundarna, och sedan haft båda två i famnen en stund. Plötsligt kittlade det lite i behån och jag stack ner handen och fick tag i något litet. Det visade sig vara en levande loppa. (Jag tar för givet att det var en kattloppa, som kommit från någon av vildkatterna.) Tja, när jag väl hade en levande loppa mellan fingrarna så vågade jag inte släppa den (de har en viss förmåga att snabbt hoppa undan) utan jag lyckades få fatt i en bok som jag kunde mosa loppan med - med fingrarna hade det inte gått för de har hårt skal loppor. (Det var en bok med plastomslag som jag kunde tvätta av efteråt, annars är jag normalt rädd om mina böcker. Men nöden har ingen lag.) Här ser ni den döda loppan:

Inte förrän i dag, när jag är helt säker på att det där med loppan var en engångshändelse, har jag vågat berätta för Ulf om den. (Han har stor aversion mot insekter.) Hur som helst var det efter loppfyndet som jag beslöt att gå en annan väg med hundarna. Tidigare gick vi dagligen förbi ett ställe där folk lägger mat till vildkatterna. Där vågar jag inte gå längre. Mina hundar har visserligen Frontline på sig, som ska skydda dem mot loppor, men medlet verkar tydligen inte bums. (Det dödar lopporna när de suger blod från hunden.) Den här loppan hade uppenbarligen inte hunnit bita någon av hundarna (bara "liftat" en bit dold i pälsen), och den hann inte bita mig heller. Tja, loppor har väl rätt att leva de också - men jag föredrar att slippa ha dem i behån...

Jag kom att tänka på en rolig historia från 60-talet. Den om två loppor som hade varit ute och festat och var på väg hem. Den ena sa "Ska vi ta en taxi hem, eller ska vi lifta med en tax?". Som barn tyckte jag att historian var jättekul!

PS:

På tal om insekter. Kommer ni ihåg att jag har berättat att jag har "svarta prickar" under mina angripna pelargoner, men att jag var osäker på vad det egentligen är.

Nu vet jag. Det är hoprullade larver av arten cochinilla (= koschenill-sköldlöss). Om det är "originalsorten", eller en släkting, vet jag förstås inte. Men Alicia berättade att de heter cochinilla och nu har jag googlat. Här kommer några foton på larverna och lössen (som jag hittade på internet):

De vita "tussarna", som jag visste var ullöss eller sköldlöss, har jag sett (och tagit bort med vått papper). Men jag visste inte att "prickarna" hörde samman med dessa. Eftersom minst lika många larver trillar ner i jorden i krukan, som utanför, så kanske jag måste byta det översta jordlagret - och i värsta fall byta jord helt. Provadopinnar hjälper ju bara mot det stadiet i utvecklingen när lusen suger växtsaft.  

På sina håll odlar man de här små lössen! Från originalsorten kan man nämligen få det röda färgämnet karmin-rött / koschenill-rött. Färgen, som utvinns ur de mosade lössen, används bl a till att färga godis, drycker och läppstift (och även garn förstås). Färgämnet har fått ett uppsving på senare år, eftersom det är naturligt. Fast jag vet inte precis om mosade löss låter mer aptitligt än syntetiska färgämnen...

Redan på 1500-talet fick färgen stor kommersiell betydelse och spanjorerna har skaffat sig monopol på handeln. Det finns en kaktus som heter koschenill-kaktus som lössen trivs särskilt bra på. Personligen tycker jag att de ska hålla sig till kaktusar och låta mina pelargoner (och paradisträd) vara ifred! Ja, nu när jag vet lite mer om mina små fiender så kan jag förhoppningsvis bekämpa dem bättre. Bl a vet jag nu att även växtens rötter kan angripas, och gör man inget då så lär växten knappast överleva. Stackars mina pelargoner som har så mycket att kämpa mot! Nyckelpigor äter även sådana här löss, men jag kan ju inte få tag på ett hundratal nyckelpigor så här i en handvändning. Annars föredrar jag biologisk bekämpning!

PS2:

När Ulf och jag gick en eftermiddagspromenad tillsammans, så passerade vi stationen och det här lilla trädet som blommar nu.

Jag vet inte vad det är för sort, men undrar. Kan det vara en sydamerikansk sort eftersom den är vinterblommande? Det enda jag hittar i min bok, Växter från varma länder, som är någotsånär likt är Kapbuske (Mackaya bella). Nu har boken ganska små foton, men om jag googlar så ser kapbuske inte ut som det lilla trädet ovan. Är det någon som vet vad det kan vara för träd? Eller vet någon var jag kan få reda på det? Jag ser fram emot den dagen när man kan lägga in foton på Google och söka...

13-11-11:

Tänk i morgon kväll kommer Linda hit! Det ska bli SÅ roligt! Jag är bara så ledsen över att jag förmodligen kommer att smitta ner henne med min förkylning. Jag har hostat mycket i natt också. Det är ingen jättesvår förkylning, men tråkig ändå. Än så länge har jag inte behövt snyta mig, jag har bara ont i halsen. Nåja, det är en världslig sak. Det enda som är bra med att bli förkyld någon gång emellanåt, är att immunförsvaret får träna sig.

Nu strax före klockan 12 visar mina vädergadgetar:

Jag glömde förresten att påpeka, i går när jag skrev om cochinilla-larverna, att jag inte hittar så många nedanför krukorna längre. Under några av krukorna är det helt tomt, och under andra ligger det glesare med "prickar". Vi har alltså viss framgång i kriget, växterna och jag.

PS:

Snickaren är bortrest (jag vet inte hur länge) så just nu jag kan inte få någon hjälp av honom med hyllorna. Kanske Linda och jag kan fixa det själva? Vi kan ju prova med grövre skruvar och se om det gör någon skillnad. Men jag kommer ändå bara att våga ställa lätta saker på hyllorna.

Nu har jag börjat nysa lite, och har fått snyta mig ett par gånger. Bådadera ökar smittorisken. Stackars Linda! Ingen vill väl vara förkyld på sin semester...

Ute är det så skönt väder! Jag gick nyss en runda med Bonnie och Stella. Nu ska jag dricka varmt grönt te. Det gör gott i halsen (i alla fall en liten stund). Någon mat är jag inte sugen på, bara kallt vatten och varmt te. (Fast jag äter förstås något ändå.)

CSN ger sig inte. De nöjer sig inte med kopior på samtliga sidor av min spanska deklaration, samt kvitto från banken om hur mycket skatt jag har betalat här. Nej, de vill att jag ska skaffa en särskild blankett från den spanska skattemyndigheten: Certificado Resumen de la Declaración Anual del I.R.P.F för år 2012. Intyget (som kommer att säga samma sak som deklarationen - d v s att jag saknar spansk inkomst) vill de ha senast den 22/11, annars kommer de att tillämpa en högre procentsats för min återbetalning av studielånen. CSN är den mest byråkratiska myndighet som jag känner till... Dessutom kan man knappt komma i kontakt med dem, och aldrig via mail.

PS2:

Det här stämningsfulla fotot tog Ulf exakt 13 minuter före soluppgången i morse:

13-11-12:

Vi har haft en ovanligt fin höst här i El Campello. Det har varit aningen varmare än normalt, och det har praktiskt taget inte regnat alls. Är det då inte typiskt, att just nu när Linda kommer ner - så slår vädret om. I morgon ska det regna. Och den kommande veckan kommer maxtemperaturen under dagtid att sjunka till kring 15º (i stället för drygt 20º som nu)... Det känns faktiskt orättvist!

Jag satte igång en tvättmaskin redan före frukost, och jag ska hinna med ytterligare en. Det gäller att passa på medan det fortfarande är fint torkväder på balkongen...

PS:

Två foton från min balkong (där ni ser att pelargonerna tar sig, även om de inte är lika fina som i våras):

Vov på er! Vi laddar, Stella och jag. Ladda är ett nytt ord som jag har lärt mig. Jag hörde det i går kväll när jag satt i husses knä och tittade på fotboll. Då sa dom att dom laddade inför matchen. Så nu laddar Stella och jag. Och det vov-bästa sättet är förstås att vila mycket. Så det gör vi.

Vi laddar förstås för att min storasyster Linda ska komma. Ja, för då måste vi vara i form. Linda är vov-bra på att leka och busa med oss. Och så brukar vi vara ute och gå mycket. Så då måste förstås Stella och jag vara i vov-god form när hon kommer.

Nä, nu ska jag ladda lite till. Vov-vov!

PS2:

Nu (16:30) sitter Linda på tåget till Kastrup, och resan är därmed påbörjad. Bakom sig lämnar hon ett regnigt och kyligt (+7º) Helsingborg. Hon sms:ar att det är becksvart ute. Ja, då kanske hon kommer att uppskatta vädret här - även om det blir sämre fr o m i morgon...

PS3:

Nu är Lindas plan i luften. Jag tycker att det är lika fantastiskt var gång, att man via www.flightradar24.com kan följa planet i realtid (t o m när det taxar ut på starbanan).

 

Jag hade förstås aldrig hittat en sådan här webbsida från början - utan Ulfs hjälp. Klockan är nu 21:45 och Lindas plan har hunnit så här långt:

Planet beräknas landa 23:30, och då kommer jag att stå på plats för att möta henne. (Det är jobbigt att planet landar så sent, men det gör i regel "500-kronors-resorna".) När planet är i höjd med gränsen Frankrike-Spanien brukar det vara lagom att köra hemifrån. Men nu ska jag först ut på sena kvällspromenaden med Bonnie och Stella.

Nu ska jag strax stänga av datorn och ge mig i väg. När vi sen kommer hem mitt i natten, Linda och jag, så kommer jag inte att uppdatera. Det dröjer nog ända till lunchtid i morgon. Klockan 09 i morgon ska jag nämligen skjutsa Maud till Alicante (där hon ska få sina vaccinationer inför resan till Senegal).

13-11-13:

Det blev sent i går. Lindas plan landade i tid, och hon kom ut i ankomsthallen redan 15 minuter efter landningen (=rekordsnabbt). Det var ganska ödsligt i den stora terminalbyggnaden, bara jag och ett fåtal andra. Det är inte många flyg som landar så sent, och de flesta av passagerarna har inte någon som möter dem vid den sena tidpunkten, utan de åker taxi hem till sig. Men för min dotter offrar jag så gärna några timmars sömn!

Ulf tog några skärmdumpar så vi kan se hur Lindas plan flög den allra sista biten. (Det är ju inte alltid de går samma rutt.)

Jag sov inte mycket i natt. Linda och jag kom i säng först 00:30, och sen hostade jag nog mer än jag sov. Strax för klockan 08 behövde jag gå upp eftersom jag skulle möta Maud redan 09:00.

Jag skjutsade alltså Maud till en vaccinationscentral inne i centrala Alicante. Jag hittade bums rätt adress, men det var betydligt svårare att hitta en parkeringsplats. Jag släppte av Maud och började leta. Det var proppfullt med bilar på alla tänkbara och otänkbara ställen där man kunde parkera, men jag hade ändå sådan tur att jag hittade en där jag kunde stå tillfälligt om jag satt kvar i bilen. Maud hade tid 9:45 och vi var på plats redan 9:30. Sen satt jag i bilen och väntade, och väntade, och väntade. Vi hade kontakt med varandra via mobiltelefon ett par gånger. Det visade sig att när man konstaterat vilka vaccinationer Maud skulle ha, så fick hon gå till en bank för att betala vaccinationerna - innan man vaccinerade henne. Först klockan 11:30 var Maud klar och vi kunde äntligen åka hem. Vid det laget var jag ganska trött på att betrakta folk som gick förbi på trottoaren, vilket var den enda sysselsättning jag hade de två timmarna - eftersom jag inte vågade lämna bilen. Nåja, nu har Maud fått sina vaccinationer. Troligen skriver de under köpekontraktet hos notarien nästa vecka, och därefter är hon klar för att påbörja sin resa ner till Senegal.

Klockan har nu hunnit bli 15:50, och än har det inte börjat regna - men himlen är ganska full av gråa moln. Jag hade kameran med när vi gick vår mitt-på-dagen-promenad tillsammans - Linda, Bonnie, Stella och jag. Vi gick först förbi hamnen, och därefter nästan ända fram till La Illeta, och sedan samma väg hem igen.

Vov-vov-VOV alltså! I går kom min storasyster Linda hem till oss. Mitt i natten kom hon. Stella och jag vi blev så vov-glada, så jag har nästan träningsvärk i svansen i dag. Och i dag gick vi en lång luktrunda tillsammans. Jag hittade ett ställe där det verkligen luktade vov-spännande! Och jag var så generös så jag lät Stella lukta också. Ja sen, när jag hade luktat färdigt.

Linda fick hålla i mitt koppel, och så fick matte hålla i Stellas.

När vi kom ner till stranden igen - då visade jag Linda hur mysigt det är att sitta på muren.

Matte fick en present av Linda - ett sådant tyg som man sätter utanpå kuddarna. På det här tyget är det en igelkott. Matte ville fotografera så hon kan visa hur fint det blev. Så jag satte mig genast bredvid igelkotten så att det skulle se snyggt ut. Men vet ni vad! Matte var så vov-dum så hon tyckte att jag skulle flytta på mig. Men - då ser det ju inte alls lika fint ut på fotot.

Nä, nu ska jag gå och leka med Linda. Vov på er!

PS:

Citat från Mas Amigos nyhetsmail: "Nu ökar priserna på begagnade fastigheter i Alicanteprovinsen! Enligt FotoCasa ökade priserna med 0,4 procent förra månaden. Sedan 2007 har priserna kraftigt gått ner ända fram till nu då den första ökningen alltså noterats. I Valenciaregionen som helhet fortsatte priserna nedåt, dock inte så mycket som tidigare."

Det är alltså nu vi borde ha haft några miljoner kronor över, så vi hade kunnat köpa en eller ett par fina bostäder här i El Campello... Jaså, har inte ni heller några miljoner i madrassen eller byrålådan?

13-11-14:

Jag hostar mig genom dagar och nätter, men annars mår jag bra. Det är så roligt att ha Linda här! I dag på morgon-promenaden så regnade det faktiskt, men inte så vi blev våta. Kanske kom det ½ mm, men nu (9:55) tittar solen fram igen.

Jag glömde berätta i går, att det Maud vaccinerade sig mot inför sin resa till Senegal var: gula febern, salmonella och dysenteri + att hon fick malariatabletter. Jag är glad att de sjukdomarna inte finns här. (Tja, salmonella kan säkert dyka upp här, precis som i Sverige, men det är ytterst sällsynt.) Annars kan jag bli lite avundsjuk när jag tänker på att Maud i framtiden inte kommer att ha det kallare än som lägst ca 17º (nattetid) och 26º (dagtid). Klimatet i Mbouro tycks inte alls vara så dumt. Det blir heller inte varmare än 32º (dagtid) och 24º (nattetid). Sådana temperaturer skulle jag trivas i! Men regnperioden (juli - september) är nog inte så kul (som mest 254 mm per månad). Å andra sidan borde vi svenskar vara vana. Vi har ju mer eller mindre regnperiod året runt...

Själv skulle jag inte vilja flytta till Senegal, men jag önskar förstås Maud lycka till. För mig finns paradiset här i El Campello!  Det ligger på rimligt avstånd från Sverige, men har ändå mycket bättre klimat. Framförallt är här mycket ljusare vintertid, vilket jag mår så bra av. Och här blir aldrig minusgrader. Även vintertid skiner solen fler dagar i veckan än det är molnigt. Men visst, skulle jag önska något, så vore det att temperaturen aldrig understeg +15º (inte ens nattetid). Och någon gång saknar jag en riktigt grön och lummig skog. Det finns sådana även i Spanien, men i de områdena regnar det mer, och är kallare. Man kan aldrig få allt, men här har jag ändå nästan allt. Jag är så nöjd med mitt val av bostadsort!

Vov på er! I går, då visade jag för Linda, hur mysigt det är att sitta på muren. Ja, den vov-långa muren nere vid stranden. I dag visade jag henne chihuahua-muren. Det är bara på ett enda ställe muren är så låg att vi chihuahuor kan se över den. Det är därför den heter chihuahua-muren just där. Där brukar Stella och jag stå när vi vill titta på stranden, och på havet. Och när vi vill lukta på vindarna som kommer från havet.

Matte fotograferade oss, så att ni kan se hur bra utsikten är vid chihuahua-muren.

Sen gick vi en lång luktrunda, och jag började bli trött i tassarna. Så då satte vi oss på den höga muren och vilade.

Där satt vi en stund och spanade på hundar och människor. Och sen så gick vi hem. Vov-vov!

PS:

Jag har läst på om hur man bekämpar ullöss, som jag ju har på mina pelargoner:

"Ullöss är näst intill omöjliga att bli av med och de smittar även på andra växter än pelargoner. Så här svårt smittade plantor är det ingen idé att försöka rädda, det går inte då lössen förmodligen även finns på rötterna. Man får sprita och tvätta praktiskt taget "hela huset" inklusive fönsterbrädorna, gardinen och fönstren, alla ytorna som ens har varit i närheten av smittade växter. Nya växter smittas annars direkt av löss, ägg och nymfer som finns överallt."

Det låter ju inte alltför upplyftande... Nedan står dock att Provado-pinnar kan hjälpa.

Det här råden hittade jag på http://www.odla.nu/. Där såg jag också fotot nedan. Så mycket "mer" det ser ut när växt och kruka har samma färg. Men det gäller förstås att välja exakt rätt nyans, annars blir det helt fel. Normalt föredrar jag neutrala krukor, vita eller terrakottafärgade, men det här är snyggt som blickfång:

Linda gick ut på en promenad tidig eftermiddag, och kom tillbaka först 3½ timme senare! Hon hade gått längs strandpromenaden ända till den tog slut! Till slutet av Playa Muchavista alltså, en sträcka på 17 km (t o r). Hon är spänstig Linda!

13-11-15:

Solen skiner, himlen är blå, men vi har inte speciellt varmt (17º i morse och 19º nu). Jag fortsätter att hosta (nästan oavbrutet) både nätter och dagar. Än så länge har varken Ulf eller Linda börjat bli förkylda. Jag hoppas förstås att de i första hand slipper förkylningen helt, och i andra hand får den mycket lindrigare än jag. Hittills i dag så har vi bara tagit det lugnt. Linda har bläddrat lite i mina heminredningsböcker för att leta efter idéer inför sin flytt till mindre lägenhet (där ytan måste utnyttjas effektivt).

PS:

I dag har Ulf varit till sin skatterepresentant Fiona (Gestiones Fiona) och betalat förmögenhetsskatt på sin lägenhetshalva. Totalt betalade han 424,20 € (≈ 3796:-), varav själva skatten utgör 194,72 €. Sedan betalar han 156,46 € till Fiona för att hon är hans skatterepresentant (vilket är obligatoriskt för icke residenta att ha) samt 73,02 € för att hon deklarerade åt honom. Ulf får alltså betala betydligt mer än jag för sin halva (jag betalade 1,94 € i skatt), men han vill ju vara skriven i Sverige eftersom han anser att det har andra fördelar*. Utöver denna statliga förmögenhetsskatt har jag betalat (för hela lägenheten) totalt 592,65 €(≈ 5309:-) i kommunalskatt (till Suma). Dessa siffror gäller alltså år 2012. Spanjorerna tar ut höga förmögenhetsskatter, men lägre inkomstskatter (och många tycks jobba svart).

*) Ulf vill ha full tillgång till svensk sjukvård + att han inte vill betala spansk förmögenhetsskatt på sitt kapital. Spanien har ju inte, som Sverige, avskaffat förmögenhets- och arvsskatt.

13-11-16:

I natt har jag inte hostat hela natten, utan faktiskt sovit åtminstone 6 timmar i sträck. Skönt! Då börjar väl förkylningen ge med sig. Mindre kul är att Linda började känna sig snuvig i går. Måtte hon få en lindrigare variant än jag har haft. Egentligen är det ingen svår förkylning. Det är bara det att jag så lätt får andningssvårigheter när jag är förkyld. Vid några tillfällen har jag fått infektionsutlöst astma när jag har varit förkyld. Jag har haft ett par anfall av "nästan-astma" nu (inte riktig astma, men jag har inte kunnat andas). Detta beror på att jag har väldigt smal luftstrupe (och dito matstrupe) och då behövs det inte mycket slem för att täppa till passagen helt. Och när jag inte får luft så reagerar kroppen förstås panikartat - med att hosta och hosta och hosta. Jag blir då fullständigt genomsvettig och tårarna rinner. (Fast det är mycket bra träning för magmusklerna!) Förkylningar är aldrig roliga men, som sagt, en bra träning för immunförsvaret. Och snart har jag säkert hostat färdigt för den här gången.

Ute har det blivit ruskigt kallt. För ett par dagar sedan sjönk dagstemperaturen med nästan 10º över en natt, och sedan dess har vi haft vinter. I går kväll var det bara 11º på den sena kvällspromenaden, och på morgonpromenaden i dag var det bara 10º. Jag frös förstås! I morse tog jag på mig långbyxor för första gången den här säsongen. Och jag plockade fram mina promenadskor. Ja, vinter kommer jag inte undan - inte ens här i El Campello, men så mycket värre än så här blir det inte. I havet är det förresten fortfarande 23º grader varmt. Vi såg ett gäng ungdomar som badade i går.

Det hade regnat lite i natt, och vi väntar regn både i dag och i morgon.

PS:

Jag skrev i förmiddags att vintern har kommit hit. Det stämmer! Det har snöat också! Nej inte här, men på det höga berget som syns härifrån. Jag tog tre foton från min balkong (med zoom). I förgrunden ser ni (på mittersta fotot) både en frodig kaktus och en blommande bougainvillea, men i fjärran syns snön.

13-11-17:

I natt hostade jag bara en timme efter att jag hade lagt mig, sen sov jag nog bortåt sju timmar. Framåt morgonen började jag hosta igen - rejält, och då var det lika bra att gå upp även om jag inte var helt utsövd. Nåja, eftersom tillståndet är tillfälligt så går det an. Linda, som också blivit smittad, har lite förkylningsastma (hon har inhalator med), men hon hostar inte. Ulf verkar ha klarat sig, i alla fall än så länge.

Vi har redan vinterkallt här, några veckor tidigare än normalt! Inomhus har temperaturen sjunkit till 19º. Ulf tycker att vi ska börja sätta på elementen, men jag drar mig lite. Jag ligger ju back ekonomiskt, och vill inte dra på mig höga elräkningar i onödan. Jag måste ju kunna betala dem! Än så länge föredrar jag att sätta på mig inneskor och en tjockare tröja. Men senast på Lucia-dagen, när Ulf kommer tillbaka från sin tre-veckors Stockholmsvistelse, så måste jag förstås ta fram alla element och sätta igång dem. Jag drömmer varje vintersäsong om att isolera lägenheten, i första hand genom att sätta in en extra glasruta (gärna som grannen under har gjort, med ett extra englas-fönster utanför det befintliga). Men som vanligt så fattas jag alla pengarna...

Det är inte så varmt ute heller, bara 14º nu klockan 10:50, men solen skiner och himlen är blå.

PS:

Mitt på dagen började himlen bli molnig, men något regn har vi inte fått (fast det är 50% regnrisk). När jag nyss tittade på mina gadgets, så såg jag att det redan var mörkt i Upplands Väsby och Stockholm. Trots att vi har mulet, så har vi i alla fall dagsljus. (Se det högra fotot nedan som jag tog nyss, rakt ut genom min balkongdörr.)

I dag är det inte ens någon fart på Linda. Hon har blivit trött av förkylningen hon också. Dock gick vi en timmes promenad med hundarna mitt på dagen, och det var skönt. Vi hoppas båda att vi blir piggare till nästa vecka, så vi kan göra lite roligare saker då. Nu har vi mest läst (Linda) respektive hostat (jag)...

Vov-vov på er! Matte är vov-tråkig. Hon leker inte alls med oss. Hon bara hostar och hostar. Jag undrar varför hon håller på och hostar så mycket? Själv hostar jag aldrig mer än några host. Nej, för sen tycker jag att det räcker.

Fast vi har gått en vov-lång luktrunda i dag, Linda och matte och Stella och jag. Jag kissade på vov-många ställen. Och så luktade jag en vov-snygg hane i baken. Och sen så skällde jag ut en stroppig tik. Så det var en lyckad luktrunda.

Men sen, när vi kom hem, så var vi trötta i tassarna - Stella och jag. Så vi har vilat oss. Matte har plockat fram våra plädar, bara för att det börjar bli kallt inne nu. Här har vi bäddat ner oss Stella och jag. Det var vov-skönt att ligga så. Och varmt!

När jag tänker efter så ska jag nog bädda ner mig igen, och sova lite till. Vov-då!

PS2:

Och nu ser jag att solen har gått ner även i Skåne. Jag tog ett foto från stora balkongen nu, så ni får se vårt dagsljus åt det hållet. Jag är så glad för de extra timmarna dagsljus vi har här. De kompenserar mer än väl kylan vi har inomhus... (Fast det är möjligt att Ulf tycker annorlunda...)

Just i dag går solen ner 15:17 i Stockholm, 15:56 i Helsingborg och 17:47 här i El Campello. (Samt 13:46 i Kiruna...)

PS3:

Eftersom jag inte har något vettigare för mig, så får ni även se ett par foton som jag tog exakt 17:29. Antagligen finns det en skatt ute vid fiskodlingarna, för det är ofta vi ser en bit regnbåge över dem.

Förresten centrerar jag fortfarande alla fotona här i min dagbok, men i andra webbläsare än Internet Explorer så visas de till vänster. Och så har avståndet i höjdled mellan foton och text blivit mindre. Jag undrar varför? Tror ni att jag kan ha råkat stöta till någon knapp nu igen?

PS4:

Nu är det kolmörkt ute. Och regnet har kommit. På tidiga kvällspromenaden med hundarna var det ganska klart ute. Men femton minuter efter att vi hade kommit in, så började det regna häftigt. Enligt min regnmätare kom det 4 mm. Jag befarar att det rann in en del vatten hos mina stackars grannar, men de är inte här. På måndag ska en annan av mina grannar ringa vår comunidads försäkringsbolag igen. Något måste ju göras.

Linda skickade mig följande länk: http://memolition.com/2013/02/02/the-best-examples-of-street-art-in-2012-48-pictures/. Jag har kopierat några av fotona därifrån så ni kan titta på dem här. Om gatukonst görs så här trevlig så blir jag bara glad av att se den. Det är ju något helt annat än klotter.