Chocolata: 408 gram = + 325 gram = + 392 %.

Cremo: 480 gram = + 364 gram = + 314 %

Blanco: 498 gram = + 397 gram = + 393 %.

Nova: 580 gram = + 458 gram = + 375 %.

Blanco väger nu mer än Cremo, och Chocolata knappar in. Men Nova hon är tyngst av alla! (Typiskt - eftersom jag så gärna vill ha små chihuahuor.) På torsdag ska jag åka och hälsa på Conchi på kennel Dasilva. Valparna ska följa med eftersom Conchi gärna vill se dem. Själv ska jag försöka ta ett foto av Voxer och Bonnie tillsammans. Idealet vore förstås att ta några foton av båda föräldrarna och alla fyra valparna tillsammans. Men att få med alla på samma bild blir nog väldigt svårt. Och att få alla att sitta still just när jag trycker på avslutaren - det är förstås helt omöjligt...

Sen måste både Conchi och jag skriva under blanketten med ansökan om svenska stamtavlor. (Stamtavlor är dyra, 560:- / styck!) När vi skriver under blanketten måste valparnas officiella namn vara ifyllda. Eftersom ingen ännu har visat intresse för att köpa någon av valparna, så måste jag hitta på namnen själv. Flickorna ska heta Nova och Stella. Men vad ska pojkarna heta? Kom med förslag! Helst tvåstaviga namn som går någotsånär att uttala på både svenska, engelska och spanska. (De gulliga hundnamnen Ludde och Lufsen går tyvärr bara att uttala på svenska. Och Blanco och Cremo är ju bara de spanska "arbetsnamnen".) Själv kommer jag inte på några bra namn alls just nu - så kom med förslag!

(Några har varit intresserade av valparna - men inte velat betala något för dem. Men jag skänker förstås inte bort valparna till främmande människor. Jag har trots allt lagt en hel del pengar på dem. Däremot kan jag mycket väl tänka mig att ge bort en valp till en nära släkting eller mycket god vän - men det är en helt annan sak.)

I dag har jag tagit bort alla cellplastskivorna som jag hade täckt golvet i valphagen med. De var lite svåra att rengöra och hade börjat lukta kiss. Nu, när valparna är lite större, klarar de av att vistas direkt på klinkergolvet. (Någon mysig matta kan jag av förklarliga skäl inte lägga där på ganska länge. Det tar tid att få valpar rumsrena...)

12-03-27:

Jag är lite trött i dag också. Man blir lätt det när det pågår amning i ens sovrum 3 gånger per natt... I natt somnade jag visserligen om ganska omgående efter varje pass.  Men jag kan varken sova under själva amningen, eller den stund därefter som valparna leker, för då låter det för mycket om de små... Nåja, valptiden varar under en begränsad tid, och jag tycker så mycket om de små liven - så jag får ta det ena med det andra.

I dag har jag pratat med min dotter Jenni och min mamma Birgit samtidigt via Skype (videosamtal). Mamma besökte Jenni, och Jenni passade då på att koppla upp oss. Det var trevligt! Det är väldigt roligt att se varandra samtidigt som man pratar. Och jag kunde visa valparna live...

Nu ska jag snart gå och träna bachacha. Måtte vi nu alla komma ihåg hela koreografin! På lördag måste vi kunna genomföra dansen korrekt.

12-03-28:

Vi ska träna bachachan en gång till, i kväll, fast vi får tyvärr bara låna lokalen en halvtimme. Ja, 30 minuter är bättre än inget - för träna behöver vi verkligen. I går var det katastrofläge... När danslärarna inte längre dansade framför oss, utan tittade på, så dansade vi inte längre tillsammans. Några började dansa fortare än musiken - och då hjälper det inte att de dansar alla turer i rätt ordning. Jag höll takten men kom av mig på ett ställe eftersom alla just då dansade olika steg. Plötsligt hade jag ingen aning om vad som skulle komma härnäst. Det tog en takt innan jag var på rätt ställe i dansen igen. Ja, och så ändrade danslärarna lite på avslutningen på dansen i går. Nu ska vi göra på ett annat sätt. Och dessutom hålla vår danspartner i en annan hand när vi snurrar runt (än vi har övat på tidigare). Ja, det ska bli spännande att se hur det går på lördag... Vi har i alla fall roligt när vi dansar - och jag tycker bra om mina nya vänner.

I morse ville inte Bonnie gå upp när valparna pep. Hon kröp längre ner under täcket i stället. Så jag gick upp och tröstade valparna, torkade kiss och bajs, samt serverade lite torrfoder (i brist på annat). Men när jag tog fram maten så vaknade Bonnie till liv. Mat är det bästa hon vet...

Så här ser valphagen ut nu när jag har tagit bort cellplastplattorna. Och på fotot till höger ser ni att de små är duktiga och kissar på "blöjan" - i alla fall nästan jämt. (Sisådär 20% hamnar utanför - de gånger de inte hinner gå ända till "blöjan".) Är det någon som vet vad en sådan här "blöja" heter på svenska? Själv vet jag inte. Blöja heter det knappast... Men vad?

När ni sedan ser fotot på Chocolata, numera Stella, nedan - så förstår ni kanske hur gärna jag vill behålla henne - också! Jag vill behålla både Nova och Stella!

De senaste kvällarna har nymånen varit så fin, men jag har inte haft kameran med mig på kvällspromenaderna. Jag har vant mig nu, vid att nymånen här hänger som en glad mun, istället för att se ut som ett kommatecken som i Sverige. För ett par dagar sedan så befann sig planeten/stjärnan (som syns nere till höger på fotot) strax ovanför månen och såg ut som ett öga. Då skulle jag ha fotograferat. Fotot nedan tog jag i går från min balkong - men det blev inte alls bra. Vet någon vilken planet (eller stjärna) det är som syns på bilden? Kan det vara Venus? De enda stjärnbilder jag alltid är helt säker på är Karlavagnen, Orion och Cassiopeja. Jag skulle vilja kunna många fler, och så skulle jag vilja kunna namnen på de ljusstarkaste stjärnorna och planeterna. Tänk om det fanns någon att fråga, just när man undrar - någon som kunde svara. Det hade varit bra. Det är svårt att lära på egen hand, bl a för att det är svårt att hitta stjärnkartor som ser ut som verkligheten...

Häromkvällen började jag läsa Viveca Stens fjärde "Sandhamnsdeckare": I natt är du död. Den verkar vara lika bra och spännande som de tre andra böckerna, men jag har inte hunnit läsa något alls de senaste kvällarna.

PS:

Valparna har börjat dricka lite vatten nu. Här visar Blanco hur man gör. Ser ni så tjock fin päls han börjar få? Pojkarna verkar få tjockare päls än flickorna.

Och sen kommer två foton på lilla söta Nova.

Vov och vov! Vet ni vad? Jo, i dag hade jag lagt mig i solen på balkongen för att vila. Men! Då kom matte ut med alla mina bebisar!

Jag tycker vov-mycket om mina bebisar. Men nån vila blev det ju inte.

Nä, för jag fick titta till dom hela tiden. Och se vad dom gjorde. Så dom inte gick för långt bort från mig. Fast det vågade dom inte. Alla ville vara nära mig. Ja, för då känner dom sig vov-trygga. Ja, för jag är ju en stor och modig hund jag. Och jag kan försvara mina bebisar om det behövs.

Och så fick jag sköta om dom lite. Dom tycker om när jag slickar dom.

På det här fotot ser ni mig och Nova. Nova är den flickbebisen som matte har lovat att jag ska få behålla.

Fast egentligen så vill både matte och jag behålla min andra flickbebis också.

Hon som heter Stella, men som kallades Chocolata innan. Ja, hon är ju så liten och snäll, så det vore inget extra besvär.

Och visst dom vov-söta tillsammans mina små bebisflickor! Och så skulle det ju nästan bli som en riktig flock - om vi var tre hundar i familjen.

Fast husse tycker bäst om pyttesmå flockar. Helst vill han att det bara ska vara han och matte.

Och matte säger - att dom som bestämmer om flygplanen som vi ska åka med när vi ska till Sverige -dom bestämmer att så många hundar inte får följa med en enda matte. Både matte och jag tycker att det är väldigt dumma regler dom har. Tycker dom inte om hundar dom som bestämmer?

I dag, när vi var ute på balkongen, då var det bara Blanco som vågade gå en bit från mig. Han gick ända till vår flygväska. Ja, det är den som vi ska åka i på flygplanet. Fast i dag bar matte bara upp bebisarna i den.

När mina bebisar har blivit stora, då kommer vi inte att få plats allihopa i väskan. Fast matte säger att när bebisarna är stora - då bor inte Blanco och Cremo hos oss längre. Då har dom flyttat hemifrån. Fast om jag hade fått bestämma. Då hade dom inte behövt flytta. Vi har ju faktiskt en ganska stor lägenhet. Och vi chihuahuor är ju inte så stora. Så det är klart att vi skulle få plats. Visst!

På det här fotot ser ni min pojkbebis Cremo. Visst är han vov-söt! Alla mina bebisar är vov-söta! Dom är nästan lika söta som jag alltså. Ja, vov då!

Jo, jag vet. Ni har redan fått se massor av valpfoton i dag. Men här kommer ändå några till på Nova:

Jag är så lycklig för att jag har de här fina små valparna! Det är så roligt så! Och jag är kär i alla fyra! Ja, och så är jag kär i Ulf och Bonnie och mina tre barn förstås! Hjärtat rymmer mycket kärlek!

PS2:

Bachachan? Ja, ska jag beskriva kvällens träning kortfattat så blir det - kaos. De andra dansgrupperna som tränade före oss, drog alla lite över tiden. Så vi hann precis börja att dansa den första halvan av dansen, den biten som alla kan ganska bra - sen knackade det på dörren och en annan grupp skulle ha lokalen. (Det var deras ordinarie tid, vi hade fått komma till extra.) Så vi fick avbryta innan vi ens hunnit träna den svåra biten en enda gång. Och det var meningen att vi skulle ha fått träna en halvtimme! Några av engelskorna pratade om att hoppa av. (Bl a hon som jag dansar med.) De vill inte skämma ut sig på lördag. Själv tar jag det hela med jämnmod. Jag vet att jag kan dansa, och det är ingen katastrof om det inte blir perfekt den här gången. Sen är det onekligen så att gruppen har fått en alldeles för svår koreografi att träna in på alldeles för kort tid. Nu finns det ingen lokal ledig att träna i före lördag. Till slut lovade två andra grupper att vi skulle få totalt 15 minuter av deras tid i morgon kväll. Det var ju snällt. Så klockan 18 i morgon hoppas vi få träna den svåra biten åtminstone två gånger. Det är ett minimum för att vi ska kunna genomföra uppvisningen!

12-03-29:

I dag har Bonnie, jag, och alla fyra valparna besökt Conchi och Voxer på kennel Dasilva. Lille Voxer blev så glad när han såg mig. Han kom springande med viftande svans och försökte hoppa upp i famnen på mig. Han är definitivt en glad och trevlig hund! Conchi och jag avhandlade först formaliteterna. Bl a skrev vi båda under den ansökan om stamtavlor till valparna som jag ska skicka till kennelklubben.

Conchi tycker att alla valparna är väldigt fina. Hon undersökte dem noga, tittade i munnen, i öronen, klämde lite här och där - och kom fram till att Cremo kan vara en blivande champion, och eventuellt även Stella. Sen tog hon fram en stor kökssax och klippte raskt klorna på alla valparna. Därefter sa hon att man bör klippa pälsen på öronen för att dessa då reser sig lite tidigare. (Chihiahuor har ju uppstående öron, men de hänger till att börja med. Bonnies hängde tills hon var 10 veckor.) Innan jag hann stoppa Conchi så klippte hon raskt pälsen på alla de 8 små valpöronen med den stora saxen. Jag var ganska nervös för att hon skulle råka klippa av en bit öra också, men allt gick bra. Jag antar att hon har gjort det väldigt många gånger förr. Men jag andades inte ut förrän hon var klar med det sista örat...

Sen skulle jag fotografera mamma Bonnie, pappa Voxer och alla de fyra barnen tillsammans. Conchi och jag satte upp alla på en pinnsoffa på verandan. Bonnie tyckte att det verkade vara väldigt farligt att sitta så högt uppe (ca 45 cm). Så hon fällde ner öronen och tryckte sig mot sitsen. Och valparna, som också tyckte att det verkade vara farligt, tryckte sig bakåt mot ryggstödet, varvid en höll på att trilla ut mellan spjälorna i ryggstödet. Voxer ville hellre hoppa ner på golvet för att leka. Om jag fick några bra foton? Nej, det är väl för mycket sagt. Men jag fick i alla fall med alla sex hundarna på samma foto. Men jag fick inget foto där alla tittar in i kameran. Och då stod ändå Conchis mamma bakom mig och försökte fånga hundarnas uppmärksamhet. (Bonnie vill visa alla fotona i sin blogg, så ni får se dem längre ner.)

Förresten har jag konstaterat att jag själv är urusel på att titta in i kameran. Jag tittar glatt på personen som fotograferar, vilket oftast är en bra bit ovanför objektivet. Det ser urfånigt ut! Ja, ni kan själva se på fotot nedan där jag håller Bonnie och Voxer i famnen:

Och eftersom jag såg ännu fånigare ut på de andra tre fotona som Conchi tog, så har jag skurit bort mitt ansikte från dessa. Det är ju ändå Bonnie och Voxer som är huvudmotiven. (Det tredje kommer i Bonnies blogg.)

Jag försökte ta ett foto på Bonnie och Voxer framifrån, men lyckades inte. Det var betydligt lättare att ta några bakifrån... Voxer var överhuvudtaget svår att fotografera eftersom han hela tiden ville upp i min famn. Tjugo suddiga foton fick jag, men inget tydligt.

Vov alltså! I dag har jag träffat Voxer. Ja, ni vet - han som är min spanske pojkvän - han som jag parade mig med. Alltså han som är pappa till alla mina bebisar. Det var vov-kul att träffa honom igen. Och han blev så glad när jag kom. Fast jag förstår mig inte på killar. Voxer, han ville mest nosa mig där bak (där ni vet) - men jag är faktiskt sötast i ansiktet. Så det så! Voxers matte tog ett foto på oss, när vi satt i min mattes knä.

Sen ville matte fotografera både mig, och Voxer, och alla våra valpar. Det fick hon. Men! Hon och Voxers matte satte upp oss på en jättehög soffa. Usch så läskligt det var! Vov-läskigt alltså! Jag var faktiskt ganska rädd hela tiden. Och det var bebisarna också. Och Voxer ville egentligen inte sitta still just då. Så det var verkligen inte lätt att försöka se söt ut.

Jag la mig ner, för det kändes säkrare. Men man kan inte se glad ut när man är rädd. Det kan man inte.

I alla fall så tog matte en massa foton på oss. Så här blev dom:

Vi ser lite rädda ut allihopa. Och det var vi. I alla fall jag och bebisarna. Vi var vov-rädda! Voxer tyckte nog mest att det var tråkigt att sitta still så länge. Fast till slut så fick vi hoppa ner Voxer och jag. Och sen stoppade matte ner mina bebisar i väskan igen. Så då behövde jag inte vara orolig mer. Det var bra. För jag tycker inte alls om att vara orolig. Ja, och sen åkte vi hem med bilen igen. Och nu vilar alla mina bebisar. Och snart, när jag har har skrivit klart det här, då ska jag också vila mig. Ja, vov på er då!

När jag ändå håller på att lägga in foton ska ni få se ett på gårdagens "outfit". Jag bad Ulf ta ett foto av mig i min nya sommarjacka som jag beställt via postorder. (Jackan är från Ellos, men beställd via spanska La Redoute. Företagen tillhör samma bolag, och här presenteras Ellos-kläderna som Moda de Suecia.) Jag beställde en i storlek 34, för de hade ingen mindre storlek. Men eftersom det är en svensk 34:a så är den egentligen för stor. (Och alla jackor brukar vara för långa i ärmarna till mig. Jag brukar få sy eller vika upp dem.) Men jag tycker mycket om den klarblå färgen! Och som ni ser är det precis samma nyans som på mina gamla blåa byxor. Just den här klarblå nyansen är nog min absoluta favoritfärg på kläder. Och jackan var skön att ha i går på kvällspromenaden eftersom det blåste.

Och från det ena till det andra så känner jag att jag absolut inte kan skiljas från lilla Stella. Och självklart inte från Nova heller! Men Ulf säger definitivt nej till ytterligare en hund. Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Att skiljas från mina små känns ungefär som om någon skulle skära ut hjärtat ur kroppen på mig. Men jag vill inte att Ulf ska vantrivas här hemma p g a för många hundar. Jag hade tre katter när vi träffades. Nu vill jag ha tre hundar. Jag älskar djur! Tyvärr gör Ulf inte det...

12-03-30:

Gårdagens bachachaträning var en katastrof för min del. Jag kom en kvart för tidigt till träningen på Centro Social. Ytterligare två kvinnor ur gruppen var tidiga. Lokalen där vi skulle ha varit var upptagen. (Där donerade man blod.) Vi frågade då på Almudecas kontor (där vår ena danslärare befann sig). Vi fick veta att det inte skulle bli någon träning klockan 18 på Centro Social som det sagts dagen innan - utan i stället klockan 19 i kulturhuset. För min skull upprepade de detta tydligt ett par gånger. 18:45 infann jag mig i kulturhuset, men där var det tomt. Klockan 19 kom två andra som jag känner, men som är med i en annan grupp. De skulle träna klockan 19. Och de sa att min grupp redan hade tränat på Centro Social. Jag hann dock inte gå tillbaka dit förrän flera ur min grupp kom. Jodå, de hade dansat 30 minuter i en annan lokal - och det hade gått bra. De hade letat efter mig, eftersom de hört att jag varit där, men först efter klockan 18 när jag gått därifrån.

Sen satt vi alla i kulturhuset och väntade på vår tur. Alla andra grupper tycktes träna före oss. Jag frös! Det är iskallt inne i kulturhuset. På vägen dit kunde jag ha jackan på armen, men därinne fick jag ha den på mig - och jag frös ändå. Ända till 21:15 fick vi vänta. Sen fick vi dansa en dans. På ett ställe (där danslärarna har ändrat fram och tillbaka) var jag osäker och kom av mig ett ögonblick. Jag ville förstås öva ett par gånger till. Men vi fick bara dansa den enda dansen. Vilket anticlimax! Efter 3½ timmars väntan så fick jag öva mig 3 minuter. Och det var ju ytterligare några som missat den välbehövliga 30-minutersträningen. Några av engelskorna muttrade lite om dålig spansk organisationsförmåga... Och jag kunde bara instämma.

Tja, vi får se hur det går. Vi ska träffas i kulturhuset klockan 17 i morgon. Förhoppningsvis får vi dansa igenom dansen en gång innan det är dags för uppvisningen. Om inte annat så hinner jag väl fråga om snurren börjar motsols eller medsols... Föreställningen börjar 19:30 - men vi är väldigt många grupper som uppträder. Jag har ännu inte hört ett ord om hur dags det kommer att bli vår tur. Det vore ju bra att veta om det är planerat att bli i början eller slutet i alla fall.

I natt sov jag alldeles för få timmar. Lite tänkte jag på den för min del otillräckliga dansträningen - men mest  tänkte jag förstås på Stella. Hon blir mig kärare för var dag. Klockan var över 05 när jag somnade, och lite drygt 09 gick jag upp. Jag hoppas att jag sover bättre i natt så att jag inte ser alltför trött ut på scenen i morgon kväll. (Fotot nedan visar förstås Nova och Stella.)

Vi har haft härligt väder i dag, solsken och +22, men jag har inte varit ute och gått så mycket - utan ägnat mig åt att tvätta och handla i stället. Ja, och så tränade jag en timme pilates förstås. Nyttigt som vanligt!

I dag kom brevbäraren med mina fem pelargonsticklingar som jag hade beställt från Rockdala plantskola i Sverige. (http://www.rockdala.com/) De har många ovanliga och intressanta sorter. Jag hade beställt nummer 1-5 från min önskelistan nedan.

Blanco inspekterade paketet när jag ställde det på balkongen.

Sen packade jag upp sticklingarna och vattnade dem. Senast på söndag måste jag plantera om dem i större krukor. Det ska bli roligt att se dem växa. Det spanska klimatet är utmärkt för pelargoner. Om dessa tar sig bra så kanske jag beställer ytterligare fem.

Ansökan om stamtavlorna måste skickas in nu i helgen, och då ska valparnas namn vara ifyllda. Nova och Stella är klara, och Cremo ska få heta Bamse. Men vad i all världen ska Blanco heta? Maila nu raskt 15 förslag var! Hittills har jag inte fått ett enda...

12-03-31:

Nu har jag planterat mina pelargonsticklingar. Hoppas nu att alla tar sig. De små känsliga rötterna hade torkat en smula, men bladen ser fräscha ut så jag hoppas att alla fem sticklingarna har klarat sig. När de sen har vuxit till sig ska jag plantera dem i självbevattningskrukor.

Jag tycker det är väldigt roligt med växter också! Om det inte hade varit näst intill omöjligt att försörja sig på, så hade jag nog tidigt i livet startat både kennel, katteri, fågeluppfödning och plantskola! Det är sådant jag blir lycklig av att pyssla med: växter och djur.

Ser ni så många knoppar bägarrankan nedan har? Den blir nog jättefin i sommar!

I kväll är det dags för vår dansuppvisning. Jag har plockat fram kläderna som jag ska ha, och snart ska jag duscha och tvätta håret. Innan jag beger mig till kulturhuset framåt kvällen ska jag dessutom lägga en lätt makeup. Tänk så mycket förberedelser för ca tre minuters dans... Men tack vare bachacha-träningen har jag fått flera nya bekantskaper! Så visst är det värt "besväret".

Det är jobbigt att använda min dator just nu. Skärmen svartnar i ett kör, vilket är ganska irriterande. Tur att jag är utrustad med en stor portion tålamod...

12-04-01:

Ni kan läsa i lugn och ro - jag luras inte fast det är den första april.

I går genomförde Amudeca sin festival i kulturhuset. Programmet var varierat med 18 olika programpunkter (vi var nummer 7). På dörren in till scenen satt lappar med ordningen så att alla skulle veta när vi skulle vara beredda.

Vi skulle samlas klockan 17, och jag var som vanligt på plats i god tid. Jag tog ett foto av den tomma lokalen där vi skulle byta om. (En danslokal som hade speglar längs ena långsidan, och på motsatt vägg var det fönster åt en liten gård med fyra vackra mandarinträd.) Lite senare var lokalen fylld av ca 40 barn och nästan lika många vuxna. Då var det trångt! Många hade ju dessutom flera olika ombyten med sig. Själv bytte jag bara skor. Det fanns ytterligare tre mindre omklädningsrum som snabbt fylldes av andra grupper.

Föreställningen skulle börja klockan 19:30 och hålla på till 21:00 (fast i Spanien drar det ofta över tiden). Ungefär klockan 18 fick vi träna vår bachacha på scenen. Det gick ganska bra, men inte perfekt. Sen började den långa väntan tills det var dags att uppträda. Tyvärr fick vi stå upp hela tiden, eftersom det inte fanns mer än ca 10 sittplatser.

I stort sett alla andra hade lagt en fin scen-makeup inför kvällen. Jag kände mig jämförelsevis blek i min diskreta makeup. Jag hade inte tänkt på att man behöver ha mycket mer makeup när man ska synas på långt håll, så jag hade bara tagit lite ögonskugga, mascara och läppglans.

Här nedan ser ni Maria-Paz i den scenklädsel hon skulle ha när hon skulle sjunga franska sånger och dansa därtill. (Hon läser franska den här terminen.) Den franska flaggan fram på tröjan har hon själv sytt på, paljett för paljett. Hon är duktig på att sy Maria-Paz. (Hon dekorerar t ex sin hund Llunas selar och sina egna kläder, och så tillverkar hon smycken åt sig själv av pärlor.) 

Och här kommer tre foton på mig och min nya isländska väninna Inka. Inka har tre lager toppar på sig, fast hon håller den vita på armen här. Det hade alla i hennes grupp. De skulle sjunga en sång i den vita toppen, på scenen ta av sig denna, sen sjunga en sång i den svarta, och slutligen en i den röda. De dansade samtidigt som de sjöng.

Andra hade mer avancerad scenklädsel, som flickorna nedan som ska dansa orientalisk dans / magdans.

Jag funderar på att börja med magdans till nästa termin. Och Sevillanas, och kanske aerobic, och lite annat som verkar kul. Bara de inte kolliderar med varandra. Pilatesen vill jag fortsätta med, för den känns så nyttig. Och jag vill inte boka in varenda dag. Så jag får se när höstens schema kommer.

Flickorna nedan är inte bara vackra - de dansar fantastiskt också. (Jag har sett dem träna.) Man kan inte tro det, men det är mor och dotter. Modern/mormodern går f ö i min grupp och ser ut att vara minst 10 år yngre än jag. Hon är med rätta stolt över sin dotter och sitt barnbarn. De dansade Sevillanas, eller möjligen Fandango. Jag har mycket kvar att lära om spanska danser, och vet inte vad som skiljer den ena från den andra än...

Här kommer ett foto på en av barngrupperna. Deras ledare (i röd kjol och svart vit-randig top) är för övrigt min lärare i pilates, och så undervisar hon i Sevillans också.

Det kom en riktig fotograf också. (Han som jag har köpt mitt "El Campello år 1960" foto av.) Här förbereder han fotografering av en annan av barngrupperna. Han fotograferade sedan flitigt under kvällen. Jag gissar att fotona kommer i gratistidningen La Illeta sen. Det ska bli spännande att se om jag har kommit med på något. (Han riktade kameran åt mitt håll flera gånger under dansen, men sen väljs ju bara ett fåtal foton ut för publicering.)

Efter en ganska lång väntan (jag tror att klockan var närmare 20:30) så blev det äntligen vår tur att beträda scenen. Salongen var fullsatt men eftersom publiken satt i mörker så kunde jag inte se några ansikten. Jag kände mig avslappnad och kom ihåg att le mot publiken. Vi genomförde vårt nummer ganska hyfsat. Både jag och flera andra gjorde någon enstaka liten miss, men det är inte säkert att publiken märkte nåt. I alla fall så fick vi rungande applåder efter genomfört dansnummer.

Ja, då har vi fått våra tre (eller om det var fem) minuter i rampljuset. Det var ganska kul att vara med. Men det roligaste har trots allt varit själva träningen. Nu har vi dansuppehåll över påsken, men den 10:e börjar vi igen. Då gissar jag att vi kommer att dansa lite olika latindanser var vecka. Jag hoppas att jag får lära mig mer salsa. Det blir roligare när vi inte längre har en koreografi som ska tränas in.

Jag gick hem efter att vi hade dansat vårt bachacha-nummer, så jag fick aldrig veta hur länge det höll på. Många skulle äta middag tillsammans efteråt, men själv hade jag bråttom hem för att gå ut med Bonnie.

Det har kommit upp en ny säljes-skylt på en lägenhet i första linjen. En 75 m² stor 3-rumslägenhet som har två balkonger mot strandpromenaden, och som "bara" kostar 217000 €. Den ser rätt fräsch ut, så jag tycker att man verkar få jämförelsevis mycket för pengarna. Ett av sovrummen, samt köket, ligger visserligen inåt ljusgården - men ändå, i första linjen brukar lägenheterna kosta betydligt mer.

Vill ni se fler foton så klicka på följande länk: http://www.fotocasa.es/vivienda/campello-el/el-paseo-de-el-campello-1-linea-de-playa-127526951OrigenVisita=107&link=9259&utm_source=ovsearch&utm_medium=ovsearch_parrilla&utm_campaign=ovsearch_parrilla&redirected=true

I dag ska jag ta det lugnt. Det är underbart väder ute, så jag vill förstås gå en lång promenad. Sen får vi se om jag lyckas göra något nyttigt också. (I natt sov jag bara 3 + 2½ timme, så jag är trött.)

PS:

Jodå, promenerande i solen blev det. Först gick jag en kortare runda med Bonnie, och sen gick jag en 1½-timmespromenad tillsammans med Ulf. Jag ville som vanligt gå längs havet, men Ulf ville gå upp till andra sidan väg N-332 och promenera i El Campellos västra ytterområden. Jag lät Ulf bestämma i dag. Båda släpade vi runt på var sin bomullströja - helt i onödan. Vi konstaterade när vi kommit en bit - att Ulf borde ha tagit shorts, och jag borde ha tagit kortare dito.

Här nedan följer ett litet bildreportage från vår promenad. På andra sidan 332:an gick vi åt sydväst förbi Pl dels Llauradors, och så fortsatte vi västerut via Av de la Creu. (Åt Busot-hållet.)

Vi passerade ett muromgärdat nybyggt hus med enormt stor tomt. (Till vänster på fotot nedan.)

Eftersom grinden tillfälligt stod öppen stå passade jag på att ta ett foto.

Vi kom fram till den gamla bron som går över de båda motorvägarna AP-7 och A-70.

Ni som har läst min dagbok ända från start, kanske minns att jag hösten 2006 fick gå en lång omväg för att via denna bro ta mig över vägarna och vidare mot Busot. Det var då när de byggde om den nyare bron längre norrut, den som syns längst bort på fotot nedan, bakom de blå skyltarna. Jag minns att omvägen var jobbig när jag hade tunga kassar med matvaror att bära på. Jag hade ju 9 kilometer att gå redan utan omväg...

Akacian blommar vackert. Det finns många i närheten av bron.

Och längs vägrenarna växte det så vackert gräs.

Vi passerade El Campellos BMX-bana, och gick vidare mot idrottsplatsen El Vincle.

På idrottsplatsen finns tennisbanor, samt en äldre och en nyare fotbollsplan.

Sen började vi gå österut i riktning mot 332:an igen.

Vi passerade skolan El Vincle, och kom sen fram till rondellen där man svänger av mot Busot.

Därefter gick vi hemåt via konstitutionsplatsen, där vi förstås passerade kulturhuset.

De lilablommande träden som finns här och var längs gatorna, bl a utanför oss, har börjat blomma. Men jag vet fortfarande inte vad det är för sort. Någon som vet?

Jo, det är klart att ni ska få se några valpfoton i dag också. Förresten har båda pojkarna nu fått var sitt namn inskrivet i stamtavlan. Cremo heter numera Bamse, och Blanco heter Teddy. (Bamse hade jag redan bestämt. Jenni föreslog Baloo till Blanco, men eftersom Ulf föredrog Teddy så får han heta det. Namnen är ju inte lika viktiga på de valpar som ska säljas, men det måste stå något i stamtavlorna.) Så här nedan ser ni alltså först flickorna Nova och Stella, och sen pojkarna Bamse och Teddy.

Lilla Stella och lille Teddy visar hur gulliga magar de har.

Och sen visar Nova att hon snart kan klättra över avspärrningen vid valphagen...

I morgon blir valparna 6 veckor. Och två veckor senare blir de försäljningsklara. Det känns ganska hemskt att tänka på, för egentligen vill jag ju inte skiljas från någon av dem. Men jag vet förstås att pojkarna måste säljas. Jag kan omöjligt ha fem hundar...

PS2:

Det lilablommande trädet kan vara ett Judasträd - eller en Orkidébauhinia. Eftersom blommorna växer en bit upp, och jag är kort i rocken, så ser jag inte riktigt hur de ser ut. Men dessa två trädsorterna är de enda lilablommande med ärtliknande fröbaljor och njurliknande blad som jag kan hitta i min bok om Medelhavsväxter...

12-04-02:

I dag är jag piggare. Jag har sovit nästan hela natten. Jag blev bara väckt två gånger när det var lite "high-life" i valphagen. Valparna är nu 6 veckor gamla och väger enligt följande:

Stella: 489 gram = + 406 gram = + 489 %.
Bamse: 594 gram = + 478 gram = + 412 %
Teddy: 616 gram = + 515 gram = + 510 %.
Nova: 732 gram = + 610 gram = + 500 %.

Den procentmässiga ökningen är det inte så stor skillnad på, även om Bamse har har kommit lite på efterkälken. Men Nova väger nu nästan exakt 1½ gång så mycket som Stella! (Fast det gjorde hon förstås nästan redan vid födseln.) Måtte inte Nova bli alldeles för stor... Jag vill ju inte att hon ska bli större än Bonnie - som är en stor chihuahua (2700 gram). Tre kilo är den högsta godkända vuxenvikten. Normalvikt för en stor chihuahua är vid 8 veckor ca 800 gram, och för en liten ca 500 gram. Bonnie vägde 900 gram när hon var 9 veckor. Jag vet tyvärr inget om hennes födelsevikt och viktutveckling. Stella verkar bli liten (kanske 1900 gram?) men inte riktigt så liten som jag skulle önskat (1500 gram). Men tänk om Nova hamnar på 3000 gram... Ja, en sak är säker - om 14 dar kommer Nova att ha gått upp betydligt mer än bara 68 gram - så stor kommer hon att bli.

Plötsligt ser valphagen så liten ut mot valparna. Snart måste jag ta bort avspärrningen och låta dem vara i hela mitt rum. De kommer att uppskatta det - men jag får mer golv att torka bort kisspölar från. Här ser ni Nova och Bamse med Stella i bakgrunden.

Bamse uppförstorad:

Här kommer först ett foto på Teddy, och sen två på Stella:

Jag har varit tvungen att lägga stenar i kanterna på "kissmattan" för att det ska bli svårare för valparna att flytta på den. Tyvärr har de ännu inte förstått att man alltid ska kissa just där - men inte på övriga golvet. Och när de leker så vistas de gärna på kissmattan. (Den är ju mjukare än golvet...) Alla har nu börjat gnaga på små råhudsbitar, vilket Nova demonstrerar nedan - liggande på kissmattan...

I dag är det molnigt här, och en viss risk för regn. Men än så länge har det inte kommit en droppe - och solen börjar titta fram. Det är skönt promenadväder ute men Bonnie och jag har bara gått ett par kortare promenader. Jag har hunnit tvätta och städa lite, och så har jag betalat valparnas dolda-fel-försäkring och ordnat en vilande juniorförsäkring åt dem. Dessutom har jag skickat in ansökan om stamtavlor till SKK (Kennelklubben). Jag hoppas hinna göra ytterligare lite nytta i dag. (I morgon ska jag till veterinären med alla fem hundarna. De ska vaccineras.)

Dagens citat: Sikta på månen. Även om du missar, så landar du bland stjärnorna.

12-04-03:

I förmiddags var det soligt, men nu börjar himlen fyllas av moln. Enligt väderleksprognosen ska det komma regn. Bonnie och jag gick nyss (17:15) vår tidiga kvällspromenad. Stranden var tom, så när som på badvakterna som nu kommit på plats inför påskhelgen. I morse var det rätt många som solade och badade, men nu sitter folk på caféerna i stället. Det märks att det är mer folk än vanligt här. Under påsken brukar El Campellos befolkning öka med sisådär 200 - 300%, precis som under semestermånaderna juli och augusti. Alla affärer har extraöppet, och de vinterstängda caféerna och glassbarerna har öppnat igen. Jag tycker det är kul att det kommer en massa folk så här emellanåt. Men det brukar vara skönt sen när de har åkt igen, och lugnet har återvänt till El Campello.

Jag och hundarna besökte alltså veterinären i dag. Hundarna blev noga undersökta, och sen fick alla sin vaccination (den vanliga årliga). Alla var duktiga. Ingen sa ett knyst. Om 2 veckor har jag fått tid för att chipmärka valparna, och en vecka senare ska valparna omvaccineras. Och sen, när de är tre månader, så är det dags för rabiessprutorna. Nu är det ju meningen att pojkarna ska vara sålda innan det är dags för de senare vaccinationerna - men man vet aldrig. Många har varit intresserade av valparna, men ingen har haft råd att köpa någon. Det märks att det är ekonomisk kris i Spanien.

I dag när vår vanliga kvinnliga veterinär undersökte valparna, så kom den manlige chefsveterinären in. Han blev alldeles till sig när han såg valparna. Han sa att det var underbara, och sen tog han upp dem en och en och pussade dem. Jag tror nästan att han hade velat köpa en, om han inte redan hade haft vinthundar. (Så olika stora hundar går det inget vidare att kombinera.)

Vi hade inte fått någon post från Sverige på länge, trots att den ska eftersändas en gång i veckan. Men i dag fick vi för flera veckor på en gång. Jag fick bl a två räkningar som redan förfallit. Det rörde sig bara om små belopp, men det känns inte bra att inte betala i tid. Jag betalade bums via min internetbank och skrev sedan till företagen och förklarade varför betalningen blivit sen.

Sen skrev jag till posten och klagade - igen! Det har blivit fel många gånger. Ibland hamnar ett brev på utlämningsstället i Hässelby strand - trots att det skulle ha eftersänts. När jag inte hämtar ut det, så återsänds det till avsändaren som får skicka det en gång till. Och ett par gånger har vi fått post som skulle till någon annan på Maltesholmsvägen. Jobbigt! De ordinarie brevbärarna i Hässelby har förklarat för oss att det ofta blir fel när de har vikarier. Men nog bör alla brevbärare vara läskunniga! Det är väldigt dyrt att ha posten tillfälligt eftersänd - och då vill man förstås att allt ska fungera. Till hösten ska jag eftersända min post definitivt - hit till El Campello. Sen är det meningen att all min post ska adresseras direkt hit. Det är ju här jag bor!

Nej, i dag blir det inga valpfoton! Skönt - tycker säkert somliga av er...

12-04-04:

Vi har väntat och väntat på regnet som väderlekstjänsten har lovat. Men inte förrän nu i eftermiddag kom det. Och än har det bara kommit knappt 2 mm.

I förmiddags när jag gick till marknaden var det fortfarande varmt och soligt. Där köpte jag en pastellrosa bägarranka. Nu får vi hoppas att den tar sig lika bra som den cerisrosa som jag redan har.

Jag tittade efter spanskt påskpynt - men hittade inget. Däremot hittade jag den här lilla biten av ett sådant - på gatan. Det satt en knappnål i den, så jag förmodar att någon hade dekorerat ett klädesplagg med den - och sen oturligt nog tappat den. Jag tog hem den. Den ser ut att vara gjord av halm, men är av plast. Kanske jag köper en stor till nästa påsk - och sätter i fönstret precis som spanjorerna.

Vov på er! Oj så mycket man har att göra när man har småbarn. Ja, vov alltså! Jag har inte ens hunnit skriva i min blogg. Fast nu måste jag skriva och berätta. För vet ni vad? Jo, i dag har jag varit ute på promenad med alla mina barn. Matte följde också med. Nu har mina barn blivit så stora så dom kan gå själva ute. Fast dom gick bara lite. Mest satt dom still. Det var ju mycket nytt för dom att titta på.

Matte hade satt på alla mina barn både halsband och koppel. Små halsband och stora koppel. Det är dumt med koppel - tycker jag. Men matte känner sig liksom tryggare - när hon får hålla i ena ändan på ett koppel. Så då får hon väl det.

Det var många människor som kom och tittade på mina barn. Åååh, sa dom. Och så sa dom att mina barn är så söta och gulliga. Ja, vov! Det är väl självklart! Dom är ju lika mig!

Ibland ville mina barn dricka mjölk. Då fick dom det - fast vi var ute. Jag lyfte på benet så dom kunde komma till mina bröst. Nova drack mest.

Fast sen, när vi hade varit ute en stund, då gick vi hem igen.

När vi kom hem så fick vi kyckling av matte. Mums och smask alltså. Jag fick några stora bitar, och mina barn fick många små bitar. Jag hade egentligen velat äta upp deras kyckling också. Men det fick jag inte för matte.

Men nu, nu ska vi sova en stund - mina små barn och jag. Vov, vov!

Ja, det var många som flockades kring valparna - både stora och små. Så små halsband som valparna behöver nu (halsmått 13 cm) finns ytterst sällan att köpa. Jag hade ett gammalt valphalsband som passade efter att jag hade klippt ett nytt hål i det (innanför de andra). Men sedan köpte jag tre billiga katthalsband av plast. Jag tog bort bjällran och klippte av drygt 15 cm, och sen klippte jag flera nya små hål med min håltång. Dessa små special-halsband fungerar bra nu. Men det var väldigt svårt att hålla reda på fem koppel samtidigt... Nästa gång ska jag använda mitt dubbelkoppel + ett provisoriskt dito som jag gjort själv. Då blir det bara 3 koppel sammanlagt, vilket verkar vara lite rimligare.

Med gårdagens post kom några av de tidningar som jag prenumererar på. Jag har inte hunnit läsa någon av dem än, men jag bläddrade hastigt igenom dem. I en av dem hittade jag det här lilla bordet (58 cm högt), tänkt att ha bredvid en soffa:

Ett sådant skulle jag kunna tänka mig. Jag tycker om att ha små roliga accenter. Men annorlunda möbler brukar tyvärr vara dyra...

I en annan tidning hittade jag följande tänkvärda rader. Texten är inte ny, men ständigt aktuell - åtminstone för såna som jag. Jag följer inte många av budorden nedan. Jo - nummer 7 är jag noga med! (Jag håller förresten min nya vikt. Mellan 47,0 och 47,5 väger jag nu - och det trivs jag bra med.)

I morgon börjar påsken. Jag ska bara påskpynta lite i år. Jag planerar att lägga en påskduk på matbordet och sätta några små kycklingar på den. Jag längtar efter att kunna ha ett riktigt påskris. Jag har många små vackra påskägg av glas att hänga i det. Men här hittar jag ingenting som ens liknar ett björkris. Så det får väl vara till nästa år. Jag hoppas att så småningom kunna hitta ett konstgjort - som jag kan använda år efter år. Kanske jag får leta i svenska affärer?

   Glad påsk!  

12-04-05:

Det kom 7 mm regn i går. Väderleksprognosen säger att det ska komma mer, men även om himlen inte har varit alldeles klarblå i dag, så har vi haft mest solsken - och hyfsat varmt.

Jag har inte gjort något särskilt. (Fast jag borde ha storstädat.) I går kom en av våra grannar för att beundra valparna en stund, och i dag kom en annan. Jag satte en annons på Blocket  i går - om att Bamse och Teddy är till salu, och jag har fått några mail från Sverige i dag. Eftersom jag bara tar hälften betalt mot normalpriset i Sverige, så kan det löna sig ekonomiskt att köpa valp av mig - även om flygresan för att hämta valpen tillkommer. Vi får se hur det blir, och vart de små gossarna hamnar. Bamse och Teddy måste få nya hem. Bra hem! Djurskyddslagarna i Sverige är bättre. Ja, egentligen är det inget fel på lagarna här i Valenciaområdet (jag har sett dem hos veterinären) - men tyvärr är efterlevnaden lite sämre hos vissa.

Jag vill ju, som ni säkert har förstått, behålla både Nova och Stella. Men hur det blir vet jag inte. Ulf vill absolut inte ha tre hundar. Han tycker att en hund är för mycket, att två är alldeles för mycket och att tre är totalt omöjligt att ha. Och jag som älskar djur - och tycker om att ha många! Hur som helst så kommer jag inte att sälja Stella till någon främmande människa. Möjligen kan jag sälja (eller ge) henne till någon nära vän eller släkting. Tills vidare behåller jag henne. Det är i alla fall jag som betalar allt som har med hundarna att göra, och jag som sköter om dem. Så jag hoppas att Ulf inte kommer att lida alltför mycket, av att vi åtminstone en tid framöver kommer att ha tre hundar. Fast just nu har vi förstås fem! Men det är det ju inte tänkt att vi ska ha så länge till. Det är svårt sånt här - när man är så olika som Ulf och jag. Jag tror att han är lite besviken på mig emellanåt - för att jag inte är sådan som han önskar att jag skulle vara. Men vi trivs ju så bra tillsammans Ulf och jag, så jag hoppas att vi kan fortsätta att leva ihop - trots att vi är så olika, och egentligen vill leva olika sorters liv.

PS:

Jag har försökt lägga in en annons om Bamse och Teddy på den spanska sidan www.segundamano.es, men inte lyckats hittills. Det mesta är lätt att fylla i. Men på ett ställe ska jag ange número de núcleo zoológico. Och jag har ingen aning om vad detta är. Núcleo betyder kärna, och zoológico betyder zoologisk (eller djurpark). Men vad betyder meningen? Ingen förklaring hittar jag någonstans, och jag kan inte skicka ut annonsen på nätet om inte detta är ifyllt... Jag frågade en granne, men hon hade ingen aning trots att hon är spanjorska.

 

De flesta djurannonserna på webbsidan har inget sånt här nummer, men på två av dem hittade jag: b25000736. Men vad siffrorna står för har jag ingen aning om, så jag vet inte om jag vågar fylla i just dessa. Onödigt krångligt för att vara på en gratis-sida, tycker jag. Jo, jag har skrivit och frågat, men något svar har jag inte fått...

12-04-06:

I förmiddags gick de stora löp- och simtävlingarna av stapeln här i El Campello. Jag skrev om dem för ett par år sen. Jag nöjde mig med att ta två foton från balkongen just när simningen pågick. Ni ser kanske inte själva simmarna på fotona nedan - men nog ser ni svallvågorna efter dem. (Som en rektangel.) De simmade fort!

När tävlingen var över stoppade jag ner valparna i min front-carrier-bag, och gick ut på en promenad tillsammans med dem och Bonnie. Ulf fotograferade oss innan vi gick, och själv tog jag ett foto rakt uppifrån. Men sen lämnade jag kameran hemma. Jodå, alla sitter säkert fastkopplade. Jag tar inga risker i onödan.

Vi väckte viss uppmärksamhet på strandpromenaden. Det var många Ååh! och Ooo! och Mira, que pequeñitos! och Oh my god, look! Nova hade huvudet över kanten hela tiden och tittade på allt och alla. Bamse och Teddy tittade upp då och då. Men lilla Stella låg och tryckte i en hörna av väskan och tittade bara ut genom nätet. Många barn kom fram och klappade valparna, och då passade jag förstås på att berätta att två av dem är till salu. Bonnie uppförde sig perfekt och lät sig också klappas. Vi gick en ganska lång promenad, och jag var svettig när jag kom hem. Jag borde haft shorts och kortärmad T-shirt...

I dag har jag tagit bort avspärrningen till valphagen, och satt en mindre avspärrning utanför dörren till mitt rum i stället. De första minuterna vågade valparna knappt gå över den osynliga gränsen mellan det gamla trygga och det stora nya. Men det dröjde inte länge innan de sprang runt i hela rummet. Sedan jag tog fotona nedan har jag bytt ut min skrivbordsstol på hjul mot min gamla utan - av säkerhetsskäl förstås. Och så har jag ställt fram en kattoalett till, så nu står det en i vardera änden av rummet. Jag har lagt "kissmattor" i botten på dem. Förhoppningsvis kommer hälften av kisset att hamna på rätt plats.

Som vanligt var Nova mest i farten. Hon klättrade raskt upp på nedersta trappsteget på Bonnies trappa, och senare lyckades hon vända upp-och-ner på den lilla hundsängen.

Därefter började hon dra i överkastet på min säng, och sen sprang hon och jagade sina bröder. Men nu sover alla fyra sött - i sin gamla hundsäng.

Vov och vov! I dag har matte tagit bort den där gränsen. Den som stod mitt i vårt rum, så att mina småbarn bara kunde vara i ena halvan. Och vov alltså! Nu kan dom vara i hela rummet. Jag får hoppa upp på sängen om jag vill vara ifred och vila mig en stund. Ja, för nu springer mina småbarn omkring överallt!

Fast det är ju vov så bra att dom kan träna sig att springa. Ja, för såna viktiga saker måste alla hundar kunna. Och sen tränar dom sig att leka också. Och det är ju också vov-viktigt att kunna. Leka och springa och äta och sova - det är nästan dom viktigaste sakerna i livet det. Ja vov! Och så att man är tillsammans hela flocken. Det är också vov-viktigt! Ju större flock desto bättre.

Men vet ni! Jo, jag har fått ett fint påskkort i dag. Från mina chihuahua-vänner som jobbar på My little closet. Titta så fint kort jag har fått! Det är vov-kul att få påskkort med chihuahuor på. Och så är det mycket finare med chihuahuor på kortet - än med  kycklingar. Visst! Ja, vov på er då!

 
 

PS:

Ulf hittade ett annorlunda hus på nätet. Ett som är till salu för 16 miljoner kronor. Se: http://www.metro.se/bostad/sa-orientaliskt-kan-du-bo-i-narheten-av-stockholm/EVHldd!OnzKMGFZf32SI/ Utanpå ser det ut som många andra:

Men inredningen, i orientalisk stil, är ganska unik:

Jag tycker att det är både fult och snyggt på samma gång. Det ser bitvis väldigt flott ut - men det är definitivt inte min stil. Och det gröna sovrummet ovan, skulle jag omöjligt kunna sova i... (Ni hittar fler foton via länken ovan.)

PS2:

Nu har jag beställt en tågbiljett, (i hundkupé) för sträckan Stockholm C - Helsingborg C, till sommaren. Jag reser den 5 juli, med avgång 09:14 och ankomst 14:35. (Byte i Hässelholm.) Totalt, inkl platsreservation, betalade jag 220 kronor. Det lönar sig alltid att vara ute i god tid när man köper resor. Resan tillbaka måste jag vänta sisådär 10 dar med att beställa, eftersom de billigaste biljetterna släpps exakt 3 månader i förväg. Men nu vet ni i Skåne - att det blir fr o m 5/7 som jag kommer och hälsar på er. Förhoppningsvis kan jag och hundarna bo/sova hos någon av er. Det ska bli väldigt roligt att ses! Jag hoppas att jag hinner träffa så många som möjligt av er i sommar! Nu har ni i alla fall i god tid fått veta när jag kommer.

12-04-07:

Även i dag fick valparna följa med på vår mitt-på-dagen-promenad. Det var många som kom fram och tittade, och klappade, i dag också. Vi har härligt väder, och det är många som solar och badar.

I förmiddags åkte jag till Carrefour och handlade. Jag behövde lite speciella ingredienser till en liten enkel påskrätt som jag har lovat Ulf att laga i dag. Han uppskattar när jag är lite huslig nån gång emellanåt...

Till några av er har jag redan skickat följande länk: http://www.youtube.com/watch?v=ZsNlcr4frs4 Ungdomarna Charlotte & Jonathan är på audition i den engelska tävlingen Britain's Got Talent 2012. Charlotte uppträder ganska säkert, medan Jonathan är blyg och nervös. Men det är Jonathan som gör succé! Jag har sett inslaget några gånger och jag blir lika rörd var gång. Det är så rättvist att det gick bra för dem!

För övrigt så torkar jag mycket kiss om dagarna. Men jag trivs utmärkt med att vara valpmatte! Och Bonnie trivs med att vara mamma.

Fast jag får se mig för numera, var jag sätter fötterna när jag förflyttar mig i mitt rum. Jag vill ju varken kliva i en kisspöl - eller råka trampa på en valp...

12-04-08:

Vi har haft lite varmare än ni i dag. Stranden klockan 14:

Nej, jag är inte alls klädd i turkost varenda dag. Jag klär mig oftast i klarblått, ljusblått eller ceriserosa. Men just de gånger som vi har kameran med - då verkar det som om jag "alltid" har turkosa kläder...

Mitt på dagen gick först jag och Bonnie ca två km längs strandpromenaden (utan valpar), och sen gick Ulf och jag en lång promenad. Ulf och jag gick längs Muchavistastranden.

Vi passerade huset vid Zofrabukten där jag bodde december 2006 - september 2007. Där håller man på att byta ut balkongerna, som var på väg att trilla ner.

Vid ett bostadsområde som vi passerade på vägen (vid Les Lances), har de många rabatter med olika sorters blommor. Samtliga blommor är lila i olika nyanser. Lila är inte min favoritfärg - men visst är dessa rabatterna vackra! Det ser mycket "mer" ut när alla blommor har samma färg.

 

När vi hade promenerat en timme så stannade vi vid ett café och fikade.

Ulf tog en kopp café con leche (kaffe med mjölk), och jag åt en glasspinne med choklad på. Det var en mycket god glasspinne! Förhoppningsvis förbrukade jag åtminstone hälften av kalorierna i glassen när jag promenerade. Vi hade ju en timmes promenad på hemvägen också.

Jag har glömt att visa så fina påskliljor vi har på matbordet. Ulf köpte dem nu före påsk. Det är ju nästan lika fint att ha påskliljor som björkris med påskpynt i. (Fast jag skulle gärna haft både och...)

Jag har förstås fotograferat valparna även i dag. Jag kan inte låta bli. De är ju så söta! Ni kan ju raskt skrolla vidare - ni som inte är lika förtjust i valpar som jag...

Först visar valparna att de nu är stora nog att äta kokt köttfärs. De åt upp varenda smula. Jag fick stänga ute Bonnie medan valparna åt - annars hade hon raskt ätit upp alltihopa, trots att hon självklart fått en egen portion precis före... Men Bonnie tycks tyvärr inte ha någon botten när det gäller mat. Helst vill hon först äta sin egen mat - och därefter valparnas.

 

Men valparna måste nu lära sig äta "riktig" mat. De är snart för gamla för att dia. Det tycker de förstås inte själva. (Mjölk är fortfarande det bästa de vet!) Men Bonnie börjar tycka att det är jobbigt att amma. Visst syns det på de två fotona nedan.

Här kommer några foton på lille kelige Teddy. Han lägger sig ofta på rygg och vill bli klappad på magen när jag kommer.

Sen ett foto där han just ska lägga sig till ro för att sova, lycklig över att ha fått ha nya pipleksaken för sig själv en lång stund.

När Teddy hade somnat så kom Bamse och la sig bredvid. Bamse hade gnagt på ett råhudsben innan.

Flickorna hade lagt sig i den andra hundsängen.

Visst ser Nova ut att sova gott!

Vi har konstaterat, Ulf och jag, att Nova egentligen borde blivit döpt till Yrvädret. Det skulle ha passat hennes personlighet bättre. Hon är i farten nästan jämt (och tycks ha mindre sömnbehov än sina syskon). Hon undersöker allt, kryper in i varenda vrå, provgnager på det mesta (inklusive mina tår), och startar ofta brottningsmatcher. Och i förmiddags hittade jag henne ovanpå min säng, tillsammans med Bonnie. Hur hon hade kommit upp vet jag inte. Hon borde inte ha kunnat klättra upp för hundtrappan. Trappstegen är ganska höga mot henne. Jag bar förstås ner henne bums. Jag vill ju inte att hon ska råka ramla de 58 centimetrarna direkt ner på det hårda klinkergolvet. Hon skulle förmodligen skada sig svårt då. Men hon är oerhört söt - det lilla yrvädret! Jag är så kär i henne!

Lilla Stella är också oerhört söt. Hon skulle ha kunnat heta Fröken Snäll. Jag är förstås precis lika kär i henne!

PS:

När Bonnie och jag kom tillbaka från sena kvällspromenaden så hittade vi tre valpar sovande i den ena hundsängen - och en vaken på min säng. Gissa vem som satt ensam på min säng? Jo - Fröken Yrväder förstås.

Jag bar naturligtvis ner henne, men hon visade genast hur det går till när hon tar sig upp. (Lägg märke till de sovande syskonen i bakgrunden.) Så här gör hon:

Ett steg i taget så går det, fast det är högt.

Och utsikten är ju bra...

Kommer sen mamma Bonnie upp så blir det ännu mysigare.

Själv var jag lite nervös. Ett litet yrväder tänker nog inte på att hon är så högt uppe när hon rusar runt. Jag måste försöka tänka på att lägga upp trappan på sängen när jag går ut. Men om Bonnie är hemma då, så kommer hon inte upp på sängen...

Nu har jag lagt Nova tillsammans med syskonen, och nu sover hon. Alltså är här lugnt en liten stund...

Jag hittade ett ordspråk som passar bra till Nova:

12-04-09:

I natt vid tvåtiden vaknade jag av att någon nosade mig i nacken. Jodå, visst var det Nova. Jag bar ut hundtrappan och ställde den i gästrummet. Jag kan inte koppla av om jag oroar mig för att Nova ska trilla ner från sängen. Nästa gång jag blev väckt var vid fyratiden. Då stod Nova på tå på den lilla pallen, som jag har bredvid sängen, och pep. Hon försökte komma upp i sängen, men kunde förstås inte. Det tog ett tag innan jag kunde somna om. Sen blev jag inte väckt igen förrän framåt klockan åtta, men då var det Bonnie som kräktes i min säng. (Det kom bara på underlakanet som tur var, och jag har madrasskydd.)

I dag är jag förstås lite trött och sömnig. Men aldrig nånsin att jag skulle vilja vara utan hundarna. De ger mig så oerhört mycket glädje!

PS:

Ni som inte gillar hundar kan hoppa över styckena nedan...

Jag har precis vägt valparna. Så här blev resultatet nu när de är 7 veckor:

Stella: 555 gram = + 472 gram = + 569 %.
Bamse: 689 gram = + 573 gram = + 494 %
Teddy: 695 gram = + 594 gram = + 588 %.
Nova: 799 gram = + 677 gram = + 555 %.
 

Det ser ut som om Bamse inte tänkte bli så stor, eftersom hans viktuppgång nu minskar procentuellt. Men jag har hört av erfarna uppfödare, att det är väldigt svårt att gissa vuxenvikten på valpar - om man bara utgår från deras födelsevikt, samt viktutvecklingen under de första månaderna. En del växer tydligen fort i början, och stannar sedan av. Andra håller sig länge små, och växer sedan till sig. Så vad Stella, Bamse, Teddy och Nova kommer att väga som vuxna - det får jag veta först när den dagen kommer. Möjligen kan jag gissa lite bättre när de är 12 veckor gamla, eftersom den vikt chihuahuavalpar har då ofta motsvarar ca 50% av vuxenvikten.

Det är nästan bara på chihuahuor som vuxenvikten är så viktig. För de flesta andra hundraser spelar ju inte ett par hekton hit eller dit någon roll. Men en chihuahua måste väga mellan 500 och 3000 gram - annars är den inte godkänd, och idealet ligger mellan 1000 och 2000 enligt vissa, och mellan 1500 och 2500 enligt andra.

Eftersom jag tycker bäst om små (men sunda) chihuahuor så tycker jag personligen att idealet ligger mellan 1200 och 1800. Kanske kommer Stella och Bamse att stanna på en vikt strax under 2 kilo, Teddy kommer kanske att väga lite drygt 2 kg som vuxen, medan Nova troligen blir lika "tung" som Bonnie (tyvärr).

I bl a Sverige och USA är man mycket fixerad vid chihuahuors vikt. Det är man inte här i Spanien. Jag fick uppmana Conchi att väga sina, för att få reda på bl a vad Voxer väger. Men de spanskfödda chihuahuor som jag har sett här, ser alla ut att ligga någonstans mellan 1200 och 2600 gram. Och eftersom detta är lagom, så kanske spanjorerna inte behöver bekymra sig. I USA har man problem med att de allra minsta inte blir så gamla (ofta bara 3-4 år), och i Sverige har vi problem med att en del väger lite för mycket (kanske hela 3500 gram). (Observera att det är normal sund vuxenvikt jag talar om - inte undervikt eller övervikt, utan vad en frisk hund bör väga i förhållande till sin benstomme.)

Jag är väldigt tacksam för att det inte är fullt lika petigt med "människo-standard" som med "hundras-standard". För i så fall hade jag säkert inte ens fått para mig. Jag som både har sneda tänder och lite för korta ben - och som periodvis har haft övervikt. Om jag hade varit hund så hade jag aldrig blivit godkänd för avel... Möjligen kunde jag ha dugt som "sällskapshund". Då behöver man bara vara trevlig... Tänk sån tur - att hundarna själva är fullständigt ointresserade av utseenden, och raser. De bryr sig bara om ifall den andra hunden är snäll, trevlig och bra att leka med. Faktum är att vi människor borde ta efter hundarna i det avseendet. För självklart är insidan mycket viktigare än utsidan!

PS2:

Äntligen har jag lyckats lägga in en annons, om att Bamse och Teddy är till salu, på den spanska webbsidan segundamano. Jag chansade på att skriva b0 på número de núcleo zoológico (se 12-04-05) och då gick det plötsligt att lägga ut annonsen...  Bra, för nu är det bara 1 vecka kvar innan valparna är "försäljningsklara". Men jag undrar om jag får dem sålda till det pris jag begär. Spanjorerna har ont om pengar i dessa tider av ekonomisk kris. Och här skänks det bort många hundar, även renrasiga (fast då oftast utan stamtavla). I Sverige skulle valparna ha varit tingade för länge sen... Men nu befinner sig valparna här i Spanien, så jag kommer förstås att försöka sälja dem här först. Om jag inte lyckas så får jag ta med alla till Sverige i sommar. Viktigare än att få igen de pengar jag har lagt ut - är förstås att jag kan hitta riktigt bra hem till pojkarna!

PS3:

Nej, jag lyckades inte alls lägga in annonsen. Det kom ett mail från Segundamano. De skrev att jag inte hade följt deras regler. Jag hade lagt in annonsen som privatperson - men de ansåg att jag är professionell (alltså kennelägare). Så de ville att jag skulle ändra. Det fanns en länk att klicka på. Men nu är jag ju privatperson. Detta är min enda kull valpar. Så hur ska jag göra? Jag skrev förstås och frågade, men vet ju inte om de svarar. Jag vet inte vad som gör att de inte räknar mig som privatperson. Är det för att det står i texten om stamtavla och vaccinationer och sådant? Eller för att jag vill ha lika mycket betalt för mina valpar som en professionell? (Jag har ju lagt ut lika mycket, om inte mer - eftersom jag fått betala för parningen!) Kanske det kostar pengar att annonsera om man är professionell? Men om kostnaden är rimlig så spelar det ju ingen roll. Att annonsera på Blocket i Sverige kostar ca 50 - 90 kronor. Ja, jag får avvakta och se om, och i så fall vad, de svarar. Det är inte alltid så lätt att vara invandrare och inte behärska språket... Men man måste våga försöka ändå!

12-04-10:

Här ser ni Bonnies veterinärer. Det är de som är klädda i lila. Som ni ser så talar alla engelska. Synd att inte alla läkare talar engelska också. Jag kan betydligt fler ord på engelska än på spanska. Men när jag är hos veterinären så talar jag nästan uteslutande spanska. Jag måste ju öva mig!

I dag har jag kunnat köpa några foton från Amudecas festival den 31/3. Rociero-kören inledde kvällen:

Därefter sjöng och dansade de som läser engelska och franska den här terminen. Bl a Inka och Maria-Paz deltog.

Senare under kvällen dansade vi vår latindans Bachacha. Jag dansade med engelskan Nicki.

På fotot ovan syns vår ena danslärarinna längst fram klädd i rött linne, och på fotot nedan ser ni vår andra danslärarinna längst fram till höger i vit top.

Här nedan tar vi emot applåderna efter avslutad dans. Av fotona framgår det tydligt att jag borde ha lagt riktig scen-makeup istället för att bara sätta lite mascara på ögonfransarna. Jag ser så blek ut jämfört med de andra. Jag ska bättra mig till nästa gång. Då ska jag också le så tänderna syns. Allt man gör på scenen ska ju vara lite övertydligt för att kunna ses på håll.

Jag kunde ha varit med och dansat samba också, se fotona nedan, men jag avstod. Jag tyckte det var tillräckligt att träna in en koreografi på så kort tid.

Om det inte kolliderar med något annat så börjar jag nog på magdans till hösten. Den unga flickan längst fram i mitten är med i vår grupp också. Jag tycker att hon är så söt.

Söta är också flickorna nedan, både de allra minsta och den lite större!

I kväll börjar vår latindans igen. Det ska bli kul!

Ulf, som bara litar på sin egen termometer, konstaterade att den i dag visade +24º. Det har varit, och är, så skönt ute!

PS:

I dag fick jag äntligen mail från Lena. Hon befinner sig i Vietnam på en månadslång äventyrsresa. Skönt att höra att allt är bra. Hon har lagt upp en blogg där hon skriver lite om sin resa, samt visar foton: http://www.omattresa.blogspot.com.es/. Men det är förstås inte alltid hon har tillgång till internet... I morgon ska gruppen åka vidare till Hanoi. Hon kommer att ha mycket spännande att berätta om när hon kommer hem!

12-04-11:

Det måste ha varit mer än 24º på dagen i går, för när jag gick hem från dansen klockan 21 var det fortfarande 23º ute. Ett tag senare gick Bonnie och jag vår kvällspromenad. Vi stötte på Inka som också var ute och gick, så vi promenerade en bit tillsammans. Vi mötte en kvinna med hund. Hon hörde att vi pratade svenska, så hon började prata med oss. Hon är svenska! Hon sa vad hon heter men just nu har jag glömt hennes namn, men jag har för mig att hunden heter Sara. Hon har nyligen flyttat hit till El Campello, och bor i ett av husen längs strandpromenaden. Tidigare har hon bott i Torrevieja (14 år tror jag), men tyckte att det har blivit så stökigt och så mycket brottslighet där, så hon sökte något lugnare. Hon har också flyttat till Costa Blanca för det hälsosamma klimatets skull. Kvinnan var väldigt trevlig, så jag hoppas att vi snart ses igen. Trots allt så är det väldigt skönt att kunna tala sitt eget modersmål emellanåt... Kvinnan talade förresten utmärkt spanska, så hon pratar obehindrat med spanjorerna. Jag önskar att jag också kommer till det stadiet en dag!

I morse gick jag till marknaden. En kvinna som har ett stånd där hon säljer djurtillbehör (halsband, koppel, leksaker, gnagben mm) hade lovat att jag skulle få sätta upp min valpar-till-salu-annons där. Då läser kanske många annonsen? I morgon ska hon vara på marknaden i Santa Pola. Hon lovade att sätta upp lappen där också. Bra! Jag bara måste få sålt Bamse och Teddy - hur mycket jag än tycker om dem. För hur skulle jag lyckas få fyra valpar rumsrena samtidigt? Och hur skulle jag kunna hålla reda på fem koppel om jag går ut med alla hundarna samtidigt? Det går bara inte. Så trots att jag älskar Bamse och Teddy lika mycket som jag älskar Nova och Stella, så måste de få nya hem! Helst snarast...

PS:

Isabel, som äger affären Cositas vid strandpromenaden, sa att jag ska få sätta upp en valp-annons där också. Jättebra! Många människor passerar hennes affär, särskilt på helgerna.

Jag känner mig väldigt rik just nu. Inte i pengar, för de få slantar jag hade - har nu gått åt till stamtavlor och vaccinationer och sådant. Men jag är rik på underbara hundar! Tänk att få ha så många på en gång! Vilken lycka! De är små juveler för mig, och jag blir lika glad var gång jag ser dem. Men man kan inte ha byxor med roliga snören nertill - för då kan man inte ta ett steg på golvet utan anfallande valpar. (Det var i alla fall för varmt för så långa byxor, så jag bytte till shorts.)

Vov på er! Tänk så mycket mammor har att göra egentligen. Vov alltså! Fast nu håller jag på att vänja mina barn av med att dricka mjölk från mina bröst. Ja, för dom börjar ju faktiskt bli för stora för det nu. Ja, ni ser själva:

Det är jobbigt att amma så stora barn, tycker jag. Och nu kan dom ju äta vanlig hundmat. Så nu räcker det om dom får lite, lite mjölk. Och sen, sen ska dom inte få nån mjölk alls. Titta så dom har vuxit mina barn:

Men matte har faktiskt varit ganska orättvis på senare tid. Ja, för om jag nån enstaka gång råkar kissa lite inne, på nån matta eller så - då blir matte väldigt sur. Vov-sur, alltså! Men nu - när mina barn kissar på golvet varenda dag, då säger hon ingenting. Hon bara torkar upp kisset. Visst är det orättvist!

Fast i dag var matte extra snäll mot mig. Jag fick en vov-smaskig gnagpinne! Jojomensan! Ser ni så god den ser ut?

Jag gnagde väldigt länge. Och sen gömde jag gnagpinnen under kudden i mattes och min säng. Ja, för att mina barn inte ska kunna ta den. Nä, nu måste jag kolla så att pinnen säkert ligger kvar. Vov då!

Jag tog nyss några färska foton av pojkarna till den nya valp-annonsen. De tre första fotona är på Teddy, och de tre nästa på Bamse. De är ganska svårfotograferade, för de vill hellre nosa på kameran än sitta still på lagom avstånd... Men visst är de förföriskt söta!

12-04-12:

I natt ammade inte Bonnie, för första gången sedan valparna föddes. Och valparna sov hela natten. Själv vaknade jag bara några få gånger av att jag hade ont i axeln. (Det händer var natt eftersom sängen är för hård, men det har jag berättat om tidigare.) Nu vände jag mig bara om och somnade nästan bums igen. Det var skönt att sova hela natten!

I dag läste jag lite på sidan: http://www.swedesinspain.se/. Jag minns inte om jag har tipsat om den sidan innan, men där står en hel del intressant och matnyttigt för oss "svensk-spanjorer".

Den 30:e mars skrev de om att fotografen Li Wei hade utställning i Madrid. Li Wei tar verkligt intressanta foton. Han använder aldrig bildbehandlingsprogrammet Photoshop, men däremot tunna stålkablar, speglar mm. Här får ni se några exempel på foton som han har tagit:

Vill ni se fler foton så titta på Li Weis webbsida: http://www.liweiart.com/. Fotografen är f d akrobat...

Kanske vi får regn i dag, i alla fall är himlen ljusgrå av moln...

PS:

Olika sovställningar - en stilstudie. Samtliga foton är från i går:

PS2:

Det började regna precis när Bonnie och jag var ute på vår tidiga kvällspromenad - lätta stänk till att börja med, men sedan började det regna kraftigare. Sista biten hem fick jag stoppa Bonnie innanför min regntäta jacka. Vi behöver regn här i Spanien, men jag hoppas att det håller upp just när Bonnie och jag ska gå vår sena kvällspromenad. Bonnie är inte mycket för att vara ute i regnväder...

Ulf tittar på fotboll nu, men han gick en lång promenad innan det började regna. Själv har jag bl a städat och rensat avlopp. Sådant som passar bra att göra en lite gråtrist dag. Ja, d v s, i dag hade jag inget att skylla på - och nån gång måste även tråkiga saker göras.

Jag klippte av två små rosor från minirosen på balkongen och satte på matbordet. Den lilla gröna vasen köpte jag senast jag var på Ikea. Visst blev det fint i all enkelhet.

I eftermiddag har jag suttit nån timme framför datorn och läst inredningsbloggar. De här båda tilltalar mig eftersom de handlar om ordning och reda, samt att få plats med mycket på liten yta: http://forvaringsdrottningen.com/ och http://kvadratsmart.wordpress.com/.

12-04-13:

Det kom totalt 14 mm regn i går, och det är regnrisk även i dag. Alltså kommer jag att syssla med inomhusaktiviteter.

I förmiddags var vi hos veterinären, valparna och jag. Valparna fick microchips samt djurpass. Det är ett väldigt pusslande när man samtidigt ska följa både svenska och spanska regler. I Sverige måste valpar vara chipmärkta för att få säljas. I Spanien ger man valparna microchippet samtidigt som de får sin första rabiesvaccination (alltså vid 3 månader). Här kan de heller inte skriva ut djurpass innan valpen fått både chippet och rabiesvaccinationen. Vi fick alltså kompromissa. Jag har i dag betalat för 4 djurpass och 4 microchips, men också för 4 rabiesvaccinationer - trots att de inte fått vaccinationerna än. Om jag säljer pojkarna innan de är tre månader gamla så ska jag komma till veterinären innan jag överlämnar dem till den nye ägaren, så ger han dem en halv dos rabiesvaccin. Hundar måste ändå ha två rabiesvaccinationer med en månads mellanrum. (Men 21 dagar efter den första vaccinationen så kan man resa till Sverige med dem.)

Det är billigare att gå till veterinären här i Spanien, och djurpassen kostar bara hälften så mycket som i Sverige. Men i dag fick jag ändå betala 261 € (≈ 2329:-) sammanlagt (trots att jag fick 10% rabatt). Det kostar mycket att få en valp försäljningsklar. Jag tror inte att de spanjorer som frågar om jag ger bort valparna gratis är införstådda med detta. Här i Valenciaregionen är det obligatoriskt att rabiesvaccinera sin hund vartannat år. (I Sverige räcker det med vart tredje.) I Spanien får man en plastbricka (som har olika färg varje år) att hänga i hundens halsband som bevis på att den är rabiesvaccinerad. Men jag vet inte hur det är med kontrollerna. De som skaffar en gratis blandrashund kanske aldrig går till veterinären?

Den trevliga svenska kvinnan som jag träffade häromkvällen heter Maud. Hon ringde mig och gav mig sitt telefonnummer. (Hon fick mitt visitkort då vi sågs. Jag bär sådana i bakfickan nu ifall jag skulle stöta på en valpspekulant...)

Nu har det börjat regna igen...

PS:

Jag glömde att berätta att vi i dag besökte den andre manlige veterinären. Han blev så förtjust i både Stella och Nova att han pussade båda mitt på munnen... Förresten finns det inget namn för pälsfärgen rödsobel på spanska. Så på Stella skrev han negro/fuego (svart/eld), men det tycker inte jag stämmer. Hon kommer att bli mycket ljusare, och som vuxen kommer nog bara svansen och en fläck på hjässan att vara svarta. Men en röd hund kallas inte röd (rojo) här i Spanien, utan möjligen castaño (= kastanj) fast detta betecknar vanligen en brun nyans. (Brunt hår heter pelo castaño.) Kanske skulle trefärgad (tricolor) ha varit en bättre beteckning på Stella, fast inte heller det är riktigt korrekt. Castaño vore mer korrekt än "svart-eld" i alla fall. Det finns inte alltid en direkt-översättning för alla ord från det ena språket till det andra... Fast jag tror att det är för sent att ändra nu när alla papper är påskrivna.

"Fotosidan" i djurpassen ser ut så här:

    

      

Jag får ta bättre foton så småningom. Och fotot på Bonnie är det dags att byta ut. Hon var knappt ett halvår då detta togs:

Ulf den stackaren känner sig nog ganska bortglömd när jag håller på med valparna hela dagarna. Men att jag spenderar mest tid med dem just nu, innebär ju inte på något vis att jag älskar Ulf mindre. Det är klart att jag älskar honom precis lika mycket som vanligt. Men det tar mycket tid med valpar...

12-04-14:

Det kom bara 2 mm regn i går, och frågan är om det kommer något i dag. Himlen är bitvis blå, och bitvis täckt av gråa moln. Men det ska troligen klarna upp i eftermiddag. För mig känns livet alltid lättare när solen skiner. Jag blir gladare och får mer energi då.

Spanska postorderfirman La Redoute skickade ett reklam-mail till mig idag med texten: Con el mal tiempo que hace en EL CAMPELLO...¡Vitamina tu hogar! (≈ Med det dåliga vädret i El Campello ... Pigga upp ditt hem!) Och så innehöll mailet erbjudanden om att få köpa färgglada textilier till extrapriser. Fast just nu skiner solen, och för stunden behöver jag inget till hemmet - så La Redoute får klara sig utan mig...

Valparna åt en hel skål torrfoder i morse. Bra! Då kanske jag kan sluta att blötlägga fodret. Men jag måste alltid hålla i Bonnie när de små äter, även om hon nyss har fått mat själv. Hon vill så gärna äta upp all mat hon ser...

Som vanligt blev jag väckt lite för tidigt av levnadsglada valpar, men jag hoppas ändå att jag har energi nog för att göra något nyttigt i dag.

PS:

Jag har ordnat och städat i gästrummet i dag. Där hade jag ställt in en massa saker som inte fick plats någon annanstans. Men nu ser där hyfsat prydligt ut igen. Annars har jag mest kelat med valparna. Jag som trodde att jag skulle få så mycket gjort i dag...

Precis när Bonnie och jag tänkte gå ut på vår tidiga kvällspromenad så kom regnet! Himlen blev plötsligt mörkgrå och det åskade. (Det är ovanligt med åska här.) Sen kom det 4½ mm på bara en kvart. Men nu skiner solen igen. Enligt den norska väderleksprognosen så ska det regna i morgon, men enligt den spanska så är det bara 5% risk för regn. Vädret blir ofta "mittemellan" vad de båda spår...

Och valparna tycker att det är mysigast att ligga tätt tillsammans i den allra minsta hundsängen...

Minns ni den där lägenheten i första linjen som jag (den 1/4) tyckte var prisvärd? Jag såg av en slump att man nu har sänkt priset till 186'000 €! Ägaren verkar vara mycket angelägen om att sälja... Själv fattas jag precis 185'500...annars skulle jag ha slagit till! Vill ni titta igen så klicka här:

http://www.fotocasa.es/vivienda/campello-el/el-paseo-de-el-campello-1-linea-de-playa-127526951?OrigenVisita=107&link=9259&utm_source=ovsearch&utm_medium=ovsearch_parrilla&utm_campaign=ovsearch_parrilla&redirected=true

12-04-15:

Vov, alltså! Ni kan inte ana så mycket bekymmer jag har haft. Ja, voff! Det började i går med att matte gav mig ett vov-smaskigt lamm-öra. Ja, lamm-öron är ju det allra godaste man kan gnaga på. Det är ännu vov-godare än gnagpinnar. Och vov! Det var ju bra att jag fick ett smaskigt lamm-öra! Jag gnagde och smaskade på det en lång stund.

Men sen! Man kan ju inte lägga ett lamm-öra var som helst. Nä, för tänk om det kommer en annan hund och tar det. Så jag var tvungen att gömma det. På ett bra ställe var jag tvungen att gömma det. Först la jag lamm-örat bredvid husses datorbord. Men det var inget säkert ställe. Sen la jag lamm-örat i en hörna i mattes badrum. Men det var inget säkert ställe. Sen la jag lamm-örat bakom dörren i köket. Men det var inget säkert ställe. Men till slut - då la jag det under pläden i min och mattes säng. Och där låg det säkert. Ja, för jag la liksom pläden ovanpå det. Och då kunde ingen se det. Bra va!

Och i natt - då har lamm-örat legat under mattes kudde. Jag la det där precis innan vi skulle lägga oss. Så jag har kunnat sova lugnt och tryggt hela natten. Ja, för ett lamm-öra, det är ju en dyrgrip det. Och dyrgripar måste man vara rädd om.

Men! I dag fick mina barn också lamm-öron. Små lamm-öron. Ja, för matte hon klippte itu ett stort. Och mina barn tycker också mycket om att gnaga på lamm-öron. Men! Hur ska jag hinna gömma alla nu? Oj, så vov-svårt det kommer att bli! Särskilt svårt är det - eftersom mina barn vill ha sina lamm-öron hela tiden. Så när jag gömmer ett lammöra i deras säng - då tar dom fram det igen. Och gnager mera.

 

Men vov! Hur ska jag då kunna gömma alla lamm-öronen? Ett sånt bekymmer! Ja, vov alltså! Nu blir jag så vov-trött, när jag tänker på så mycket bekymmer jag kommer att ha. Så nu måste jag sova en stund. Jag ska lägga mig ovanpå mitt stora smaskiga lamm-öra. Då kan ingen ta det medan jag sover. Vov, vov!

Nu, efter min senaste bantning, har jag (svensk) storlek 32 - 34 i kläder. (Ja, och så brukar barnstorlekarna 150-155 cm eller 13-14 år passa bra!) Men jag har haft allt mellan 32 och 42! Jag tycker att det är väldigt viktigt att det finns kläder i alla storlekar att köpa. Är man kort till växten kan man faktiskt ha storlek 30 - utan att vara mager, och är man lång så kan man ha storlek 46 utan att vara det minsta lilla överviktig. Och skulle man nu vara rejält överviktig, och ha storlek 56, så vill man naturligtvis kunna klä sig snyggt ändå! Därför blev jag glad över reklamen från spanska La Redoute, där de gör reklam för sitt systerföretag One stop plus, som även finns i Sverige, se: http://www.onestopplus.se/home/index.aspx, (trots att de inte har något för mig). De säljer damkläder i storlekarna 42 - 64! Det är tråkigt att de allra största storlekarna behövs - men bra att de finns!

PS:

Efter en solig förmiddag, fick vi en mulen eftermiddag. Det har kommit några regndroppar, men inte så det fyller botten i regnmätaren ens.

Mitt på dagen, när det var varmt och soligt, gick Bonnie och jag en dryg timmes promenad. Vi hade alla fyra valparna med oss i en väska, annars hade Bonnie inte velat vara hemifrån så länge. Som vanligt kom många fram och beundrade mina små sötnosar.

Nu på eftermiddagen har jag och Bonnie suttit, respektive legat, på vår säng och haft det mysigt. Hon har gnagt på sitt lammöra, och jag har läst min favorit-heminrednings-tidning (Drömhem&trädgård). I tidningen hittar jag inte bara tips på inredningar och möbler utan även länkar till webbsidor där man säljer heminredning (samt annat).

I dag hittade jag det här annorlunda sängbordet:

Det är gjort i trä och läder och går att köpa på The Home. Tyvärr kostar det 5995:-, vilket förstås är alldeles för dyrt för mig. Annars ser bordet gammeldags trevligt ut, och måtten (39 x 39 h 58) är bra. Nåja, jag kan få ett ganska snyggt sängbord på Ikea för 1/20 av priset. Då är det förstås inte alls originellt, men däremot lika funktionellt.

Jag hittade också några broderade kuddfodral (på http://www.oscarclothilde.com/sv/hem/ ) som jag tycker om:

     

Ett eller två kuddfodral skulle jag ha råd att köpa... Men kanske dessa inte riktigt matchar de jag redan har (även om storleken är den rätta).

Sen hittade jag cykelväskor som är både roliga, snygga OCH funktionella på http://www.systrarnasockervadd.se/se/:

Fast just nu har jag ingen cykel... Annars hade jag troligen köpt en sån här väska, eftersom jag tycker att de är både fina och praktiska. Det finns fler modeller och färger, och krokarna (som man fäster på pakethållaren) kan döljas i ett blixtlåsficka.

Varje dag beundrar jag mina valpar. Hjärtat svämmar över av kärlek när jag ser dem! Så det kan inte hjälpas, ni får se några foton i dag också...

Först en sömnig Bamse som precis har lagt sig till ro för att sova:

Sen en sovande Teddy. Han tycker bäst om att sova på rygg. På det andra fotot så tittar Bonnie till honom.

Och sist får ni se foton på mina ursöta små flickor Stella och Nova:

Många som ser valparna säger att de tycker att Stella är särskilt söt. De säger att hon har vackra ögon och är fint tecknad i ansiktet. Och uppfödare jag känner säger att hon är lovande (alltså kan ha chans att vinna pris på hundutställningar). Jo, hon är väldigt söt! Men jag tycker nog ändå att Nova är om möjligt ännu sötare. (Fast hon är inte "lovande" alls.)

Stella blir alla gånger lättast att fostra. Nova är en liten vildbase. Men jag älskar båda två precis lika mycket. Och jag kan omöjligt välja bort en av dem - inte utan oerhörd hjärtesorg. Ulf vill förstås fortfarande inte att jag ska ha mer än max två hundar.

Men tre underbara chihuahua-flickor har jag nu: Bonnie, Nova och Stella. Vore det bättre om jag gav bort Bonnie till någon mycket närstående hundvän? Jag skulle verkligen inte kunna ge bort henne till vem som helst. Och jag måste ha viss kontakt med henne även i framtiden. Men det vore lika hemskt! Hur skulle jag kunna ge bort någon som jag har delat säng och vardag med i tre år? Usch så svårt det är! Jag vill inte behöva välja bort någon! Jag får ont i magen bara jag tänker på det...

I morgon är valparna 8 veckor gamla och således försäljningsklara. Men jag undrar om jag kan sälja pojkarna här i Spanien? Många är intresserade av dem. Men antingen har de redan en eller två hundar, eller så har de inte råd att köpa någon hund nu. Kanske jag får ta med både Bamse och Teddy till Sverige och sälja dem där när de är fyra månader gamla. Inte helt idealiskt... Men om jag ska ge bort någon av dem - så ska det vara till en mycket speciell person. Och självklart, en person som verkligen kan ta hand om en hund på allra bästa sätt!

Conchi, som har kennel Dasilva, säger att hon för första gången sedan hon för många år sedan startade sin kennel - har svårt att sälja valpar. Och om inte hon lyckas sälja valpar nu - då är det inte säkert att jag lyckas. Däremot får jag mail från Sverige från folk som läser min annons på Blocket. Men de vill i så fall att jag tar med valpen till Sverige. Och jag vet ju faktiskt inte än om jag kan få tillstånd av SAS att ha med så många på en gång - även om det är en engångshändelse. Ja, vi får se hur det blir...

Ja, än så länge är jag alltså lycklig ägare till hela fem hundar! Det är väldigt roligt! Men det kommer att bli svårare att få valparna rumsrena, och att vara ute och gå med dem, när jag har fem att hålla reda på... Och Ulf är, som ni förstår, inte helt lycklig över situationen...

12-04-16:

I dag är valparna åtta veckor gamla, och jag har vägt dem:

Stella: 620 gram = + 647 %.
Bamse: 807 gram = + 596 %
Teddy: 810 gram = + 702 %.
Nova: 972 gram = + 697 %.

Tja, det ser ju onekligen ut som om Nova skulle bli väldigt stor, och Stella hyfsat liten. Bamse och Teddy väger båda precis vad som anses vara normalt. Ser jag till vikten så borde jag förstås behålla Stella istället för Nova - om jag nu måste välja. Men Nova kan väl knappast fortsätta att öka i denna takten? Och ser man till den procentuella viktökningen så är skillnaden inte så stor mellan valparna. Eller har jag räknat fel någonstans? Om du är duktig på att räkna så kolla gärna! (Födelsevikterna var: Stella 83 g, Nova 122 g, Bamse 116 g och Teddy 101g.)

PS:

Nu har jag bokat en SJ-biljett för att åka tillbaka från Skåne till Stockholm. Jag åker från Helsingborg söndagen den 15/7 klockan 09:21. Jag kommer alltså att vara i Skåne fr o m eftermiddagen den 5/7 och till morgonen den 15/7... Boka nu inte in en massa annat dessa dagarna! Jag vill gärna hinna träffa er alla! Jag skulle vilja stanna betydligt längre än så i Skåne, men i år går det inte. Preliminärt ska jag bo hos Linda, men jag (och hundarna) sover gärna över någon natt hos någon av er andra också. (Linda kan ju behöva lugn och ro några av nätterna.)

Och så blev jag i dag kontaktad av ytterligare en person som blivit lurad av Europaspecialisten. Suck! Vi är snart många nog för att bilda intresseföreningen Anti-Europaspecialisten...

Christel Stella och Nova!

Ja, och så Christel Bonnie och Ulf och Linda och Jenni och Johan förstås...

12-04-17:

Jag får ont i magen varje dag, när jag tänker på att jag måste välja bort en av mina tre hundflickor - antingen Bonnie, Nova eller Stella. Men om Ulf ställer det kravet för fortsatt samlevnad - så måste jag naturligtvis välja bort en av dem. (Förnuftsmässigt inser även jag att det är enklare att ha två hundar, än tre. Men känslomässigt vill jag ha allra minst tre!) Det är så SVÅRT! Jag älskar ju alla tre!

I dagsläget tror jag inte att det blir Stella som jag väljer bort. Trots att hon har "fel" färg. Men hon är mer "unik". En sådan som hon kan jag aldrig få tag på igen. Bonnie och Nova är "vanligare". Samtidigt är det ju creme- eller guldfärg som jag tycker är allra vackrast på chihuahuor.

SVÅRT är bara förnamnet på dilemmat att välja. Att välja bort är oerhört mycket svårare än att välja till. Och för mig är det så, att jag får en mycket hårdare bindning till djur som jag har fött upp själv. Alltså känner jag en betydligt större bindning/närhet till Nova, Stella, Bamse och Teddy än om dessa valpar hade varit födda hos någon annan. Nu har jag levt tillsammans med dem sedan den stunden de föddes. De har blivit nästan som mina egna barn. Det är svårt nog att behöva sälja pojkarna...

I går betalade jag stamtavlorna. De kostade 1580:-. (Och så tillkommer portot till Spanien. SKK ska återkomma när de vet kostnaden.) På tisdag nästa vecka ska valparna få sin andra nobivac-vaccination (den vanliga årliga). Det är det sista jag ska betala för att få valparna helt försäljningsklara. Ja, utom en extra veterinärbesiktning i sista stund (för att försäkringen ska gälla). Sammanlagt har jag betalat en hel del, så nog vore det skönt på det viset - om jag kunde få sålt pojkarna. Jag har inte alls råd till så här många stora utgifter på så här pass kort tid. Nu är jag luspank, så jag skulle verkligen behöva den extra inkomsten...

Vi har haft lite kallare här några dagar. I går kväll vara det bara 13º ute när vi gick sena kvällspromenaden, och i morse var det bara 10º. Då fryser jag som är van vid varmare väder... (Särskilt om fingrarna!) Men i dag skiner solen från en klarblå himmel, så jag ska inte klaga. Och dessutom fick jag två nummer av min andra favorit-heminredningstidning (Leva&Bo) i går, så jag har lite trevlig läsning att se fram emot. Och så är det ju latindans-dags i kväll. Så detta blir säkert en bra dag, även om den inte blir så varm.

Vov på er! I dag har jag och mina barn varit ute. Vi har varit ute på mattes balkong. Den som finns utanför vårt sovrum. Först vågade mina barn inte gå ut alls. Nä, för dom trodde att det var farligt på balkongen. Men sen gick Teddy ut. Han är modigast.

Teddy är vov-modig han! Ja, han vågade gå ända bort till andra änden på balkongen. Alldeles själv.

Men sen vågade Nova också gå ut. Först gick hon försiktigt. Och nosade försiktigt.

Fast sen, då vågade hon gå ända fram till mattes låssas-katt. Och så nosade hon på den. Teddy nosade också på den.

Men sen kom Nova och hämtade oss andra. Vov, sa hon. Kom ut, sa hon. Och då gick jag också ut på balkongen.

Men då var Nova lite busig. Hon gnagde på mattes solstol. Och man får inte gnaga på mattes saker.

Så då fick jag säga till henne på skarpen. Det är ju jag som är mamma. Så det är jag som bestämmer. Voff fick jag säga.

Två gånger fick jag säga voff! Sen löd hon.

Fast Bamse och Stella dom vågade inte gå ut alls. Så dom fick matte bära ut. Och sen la dom sig nära mattes ben.

I alla fall först. Fast sen vågade dom gå och sätta sig under solstolen.

Men sen förklarade jag för dom - att det inte alls är farligt på balkongen. Och sen vågade dom gå runt lite.

Jag passade dom förstås hela tiden. Jag är vov-duktig på att ta hand om mina barn jag!

 

Vi nosade lite tillsammans också. På ett ställe kunde Teddy och jag lukta att det hade suttit en gecko-ödla. På natten hade den suttit där.

Vi hade det vov-mysigt tillsammans i solen. En lång stund var vi på balkongen.

Ser ni så vov-länge vi var på balkongen?

Fast sen, då sa jag till mina barn att vi måste gå in igen. Och då gick alla in. Utom Nova, för hon ville inte.

Men jag sa att hon måste lyda sin mamma. Och då kom hon.

Ja, och sen vilade vi oss allihopa. För man blir trött av att vara ute. Ja, vov-vov då!

Så här ser Nova ut när hon "hjälper" mig att fotografera. Ja, hon styr kameran genom att dra i handleds-snöret...

När jag sen satte mig på sängen så ville båda flickorna komma upp till mig. Hur ska jag kunna välja?

 

Förresten har jag glömt att berätta att Ulf köper jordgubbar varje dag, sedan flera veckor tillbaka. Så vi äter massor! Jordgubbar är både gott och nyttigt, och säsongen är lång här.

12-04-18:

I förmiddags köpte jag en ny säng till valparna (för 3,50 € ≈ 31:-). Det är egentligen en kattsäng. I gengäld kunde jag ställa undan den rosa mjuka sängen med prickar. Det var nämligen någon/några som hade börjat gnaga på hörnorna på den, och jag vill inte ha den förstörd... Den nya är av hållbarare slag. Valparna invigde den bums.

Ulf kom ner en stund för att titta på valparna. När han kommer så brukar alla rusa fram till "staketet" för att hälsa på honom, och helst slicka honom i ansiktet. De är så söta de små när de står och hoppar på bakbenen för att räcka upp - med de små svansarna glatt viftande.

Här nedan är det Nova som ger Ulf en puss.

Värmen har kommit tillbaka. I dag har vi 22º, och i morse sken solen. Men nu är det både molnigt och blåsigt, så jag behövde en vindtät väst utanpå min kortärmade tröja när Bonnie och jag gick vår mitt-på-dagen-promenad.

PS:

När jag satt på sängen i eftermiddags och läste heminredningstidningar, så tog jag upp en valp åt gången. Men det var bara Stella som var tillräckligt stilla för att jag skulle kunna fotografera...

Senare fotograferade jag mina båda små flickor. Visst är de söta ihop, systrarna! (En brunett, och en blondin - precis som mina biologiska döttrar.)

På fotot nedan ser ni att Nova slickar Stella. (Förstoring t h.) Visst ser det gulligt ut!

Ulf säger att jag inte borde ha parat Bonnie, om jag nu inte kan skiljas från valparna...

Och Bosse L skickade följande historia som jag tycker är rätt så rolig:

Damen bakom incheckningsdisken hos SAS på Arlanda, borde fått medalj för att hon både var smart och rolig, samtidig som hon fick fram sitt meddelande till en arrogant passagerare.
En fullsatt avgång hos SAS blev inställd. Representanten för flygbolaget höll på att boka om en lång kö med resande.
Plötsligt gick en ilsken passagerare förbi alla som köade och kom fram till disken.
Han slängde biljetten på disken och sa: "Jag SKA med detta flyget och det SKA vara FÖRSTA KLASS! FÖRSTÅTT?"
Damen bakom disken log och svarade vänligt: "Beklagar, min herre. Jag ska gärna hjälpa dig, men jag måste först hjälpa dem som står i kön. Om du bara väntar på din tur är jag säker på att vi ska kunna ordna något till dig."
Passageraren var inte nöjd med svaret. Han frågade högljutt, så att passagerarna bakom honom kunde höra: "HAR DU NÅGON SOM HELST ANING OM VEM JAG ÄR?"
Utan att sluta le tog damen bakom disken tag i mikrofonen till högtalaranläggningen och sa: "Mina damer och herrar, kan jag få er uppmärksamhet," började hon. Hennes röst hördes klart och tydligt i terminalbyggnaden. "Vi har en passagerare vid Gate 14 som inte vet vem han är. Om någon kan hjälpa honom med att hitta hans identitet, var vänlig kom till Gate 14. Tack."
Medan folk bakom i kön vred sig av skratt, stirrade den arge kunden på damen med en genomträngande blick, grimaserade och ropade högt: "FUCK YOU!!!"
Utan att blinka log damen och sa: "Beklagar, men du måste ställa dig i kö för det också!"

Nåja, sant är det förstås inte, men ibland önskar jag att personal kunde tillåtas att svara oförskämda kunder så här även i verkligheten...

12-04-19:

I dag har jag varit ännu sömnigare än vanligt. Jag hade migrän i natt och sov inte mycket. I morse tog jag migränmedicin förstärkt med Alvedon, och nu är huvudvärken lindrig. Jag har ägnat dagen åt att omväxlande göra ingenting, och omväxlande kela med valparna. I eftermiddags tog jag med alla ut på promenad. Valparna fick sitta i väskan. Jag tog själv några foton. (Inget blev bra...) De två första tog jag i hallen, nästa när vi åkte hiss.

Resten tog jag ute, när jag satt ner på muren en stund. Nova försökte hela tiden klättra ur väskan. (Men hon var säkert fastsatt.) De andra tittade ömsom över kanten, och vilade sig ömsom.

Som vanligt kom många fram och tittade och klappade. Alla sa att valparna är helt underbara! Jag är förstås en mycket stolt matte!

I går plockade jag en liten bukett kranskragar till Ulf. Han tycker om att ha blommor på matbordet när han äter.

Klockan är bara 20:30, men jag är väldigt sömnig. Så nu ska jag strax ut med Bonnie - och sen ska jag lägga mig. Jag hoppas att jag kan sova i natt.

12-04-20:

I dag fyller valparna 2 månader. (Och lika länge har jag sovit mindre än jag behöver om nätterna. Fast det klarar jag eftersom kroppen är full av "lyckohormoner".) Tiden går...

Jag har fortfarande migrän (men sov halva natten), så jag tar det lugnt även i dag. Jag åkte dock in till Alicante en runda för att köpa några småsaker i förmiddags. (Bl a ett billigt dubbelkoppel så jag kan klara av att gå ut med 5 hundar fr o m tisdag nästa vecka...)

I eftermiddags gick Maud och jag en promenad med våra hundar. Jag hade valparna med i väskan. En rysk familj som bor här i El Campello kom fram och tittade. Pojken i 11-12-årsåldern ville så gärna ha en hund. Han var väldigt intresserad av att köpa Teddy. Jag gav dem mitt visitkort och bad dem fundera på saken, och sen höra av sig.

Jag har hela tiden vetat att jag måste sälja pojkarna. Och jag har varit lite bekymrad för att jag ännu inte fått sålt någon. Men nu när plötsligt någon verkar vara allvarligt intresserad - så blir jag orolig. Kommer de att ge Teddy ett bra liv?  Vet de hur man tar hand om en hund på bästa sätt? Förstår de att en så här liten hund är ömtålig? Etc, etc. Plötsligt känns det jättesvårt att tänka tanken att sälja honom. Ja, det är ju inte säkert att det blir något. Hela familjen måste först diskutera saken. En hund är ju inte något man impulsköper. Pappan kanske inte alls vill ha hund? Vi får se.

Jag fick ytterligare ett mail från Sverige i dag från en flicka/kvinna som är intresserad av Bamse. Vi får se om det blir något av det. Hade valparna befunnit sig i Sverige så hade de redan varit sålda. Sen meddelade SKK att de i dag har skickat stamtavlorna, så då bör jag ha dem om några dagar.

Ulf tycker att jag pratar för mycket med honom om valparna. Tja - valparna upptar största delen av min tid just nu - så då är det förstås oundvikligt. Ni som läser min sida får ju också en överdos valpar just nu. Nåja, så småningom lugnar det säkert ner sig. Längre fram kommer min sida inte längre att handla om hundar till 85%, utan om Spanien och lite utav varje - som förr.

12-04-21:

I natt har jag sovit hyfsat. (Jag tog migränmedicin innan jag la mig.) Fast klockan 06 var valparna bajsnödiga, så längre än så fick jag inte sova. Å andra sidan är soluppgången över havet väldigt vacker! Det var 18º varmt redan på tidiga morgonpromenaden, så det blir nog en fin dag i dag. (I går på sena kvällspromenaden var det +22º! Det känns nästan konstigt när det är så varmt så sent på kvällen - så här års.)

Vov på er! Tänk, i går kväll när matte och jag var ute och gick - då träffade jag 2 av mina kompisar på en gång! Ja, både Lluna och Kiko träffade jag. Det var vov-trevligt att prata och lukta tillsammans en stund. Fast Kiko är lite barnslig. Han bara springer runt och skäller. Så jag pratade mest med Lluna.

Vet ni! Husse förstår sig inte på hundar. Nej, vov alltså! Han fattar inte att hundar trivs bäst i stora flockar. Så han säger att jag bara får behålla ett av mina flickbarn. Ja, fast både matte och jag vill behålla båda! Först sa matte att jag skulle få behålla Nova. Men nu säger hon att jag ska få behålla Stella. Fast jag vill vov-gärna behålla båda!

Och förresten så vill jag behålla Bamse och Teddy också! Ju större flock, desto bättre! Men vov! Jag kom just att tänka på. Jag kan ju para mig en gång till - och få fler bebisar. Vov vilken bra idé! Då skulle ju flocken bli ännu större. Ja!

Fast jag måste nog vänta lite. Ja, för ibland dricker mina barn fortfarande lite mjölk. Och man kan ju inte ha både bebisar - och små barn, på en gång. Fast sen?

Nä, nu är jag vov-trött i tassen. Ja, den som jag skriver med. Det är vov-jobbigt att trycka på rätt tangent - när man måste göra det med klorna. Vov, vov då!

PS:

I förrgår skrev jag en ny välkomst-skylt till vår ytterdörr:

Jag ska göra en finare så småningom, men denna duger så länge.

PS2:

Nu är jag nästan bra igen. Skönt! Vi har haft väldigt fint väder i dag, 24º varmt och soligt. (Det var visserligen aningen blåsigt ett tag mitt på dagen.) UV-index har legat på 7 (som svensk sommar), så jag har smort in näsa och axlar med solskyddsmedel. Jag köpte en enkel solstol i kinabutiken. En sådan som man även kan fälla ner och ligga på mage på. Den ska jag ha på min balkong. Då kan jag sola och umgås med valparna samtidigt!

I eftermiddags lyssnade jag på youtube-musik en stund. Det började med att jag letade efter en gammal 60-talslåt. Jag hamnade på några talangjakter. De här inslagen tyckte jag av olika orsaker om (glöm inte att högerklicka och öppna i ny flik):

http://www.youtube.com/watch?v=IY37l4PDsao&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=utfkGocmCiE&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=tZ46Ot4_lLo&feature=related

12-04-22:

I dag har jag invigt min nya solstol.

Jag har, iklädd bikini och solskärm, suttit och läst Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen. Boken är trevligt skriven och handlingen är ovanlig. Jag har hunnit drygt hälften, men vet redan nu att jag kan rekommendera boken. Bara jag nu inte satt i solen för länge. Jag vill inte bränna mig. Men jag satt nog en hel timme, fast det var inte mitt på dagen utan sen eftermiddag. (Jag skulle bara läsa några sidor till, och några till...) Men det var bikinipremiär för i år för min del. (Stranden har varit full med solande i dag, men jag föredrog alltså balkongen.)

Jag har förstås haft sällskap av hundarna. I dag var det Bamse som först vågade sig ut. Ser ni förresten att hans ena öra redan har börjat resa sig upp. Chihuahuor ska ju ha upprättstående öron, men de brukar resa sig först vid sisådär 10 -12 veckors ålder. Det syns att han kommer att bli ännu sötare sen när båda öronen står upp. Stella kommer förstås också att bli ännu sötare när hennes öron har rest sig.

Jag lyckades inte ta ett enda bra foto av Teddy i dag. Han tyckte nämligen att det var så roligt att komma ut på balkongen, att han sprang fram och tillbaka i full fart. Några vita fartlinjer var allt jag lyckades fotografera. När Teddy hade sprungit sig trött så gick han in och la sig. De tre andra somnade i skuggan under bordet, men vaknade när jag fotograferade dem.

Bamse och Nova la sig till ro igen. Men Stella gick in och la sig bredvid Teddy. Visst har han en härlig sovstil, Teddy! Han ser fullständigt avslappnad ut - och ser ut att sova gott.

I förmiddags tog jag fotot nedan. Valparna visar att det går precis lika bra att sova i den nya sängen - även om de har råkat välta den...

Ja, och så får ni se två valpfoton till. På det första är det Nova och Stella som är vakna, och på det andra visar Nova att hon tycker om att sitta "högt" uppe på pallen.

Valparna fick följa med Bonnie och mig på mitt-på-dagen-promenaden. I dag kom om möjligt ännu fler fram och tittade, klappade och beundrade. Många frågade om någon var till salu, men ingen var allvarligt intresserad av att köpa en valp.

I dag har jag fått ytterligare två mail från svenska flickor/kvinnor som är intresserade av att köpa någon av pojkarna. Men ingen har möjlighet att hämta valpen i Spanien. Det ser alltså ut som om jag måste ta med mig fem hundar upp till Sverige. Jag hoppas att jag kan lösa detta med SAS. Kanske jag kan köpa en extra flygstol? Eller betala övervikt? Vi får se. Jag frågar inte SAS ännu. För kanske någon spanjor trots allt vill köpa en renrasig hund. Jag har ju ytterligare två månader på mig...

PS:

Följande saker har jag glömt att berätta:

1) Jordgubbarna kostar motsvarande 14:- kilot.

2) Temperaturen i havet håller sig kring 16º.

3) Kommunen håller på att gräva upp gatorna (längs ena sidan) på flera ställen, för att lägga ner rör. Vi hoppas i det längsta att det är rör som har med vatten-avrinningen att göra - men vi vet inte. Det är stora bruna täta plaströr ca 40 - 50 cm i diameter. Det står ingen förklaring någonstans. Men nog bör det gå vatten i rören? Och längs strandpromenaden lägger man makadam ovanpå. Fast dräneringsrör är ju inte täta... Men kanske det ska bli brunnar på vissa ställen? Det skulle behövas vatten-avledning från gatorna här - det är därför vi hoppas så mycket... (Jag har berättat att det står vatten på gatorna även då det bara regnat lite, samt att sanden delvis spolas ut i havet eftersom det rinner floder av vatten från gatorna och ut på stranden.) Vi får väl se så småningom vad det blir av det hela. Det kan ju vara avloppsrör också. (Alltså inte för dagvatten.)

12-04-23:

Eftersom valparna är precis 9 veckor i dag så vägde jag dem:

Stella: 679 gram.
Teddy: 871 gram.
Bamse: 888 gram.
Nova: 1080 gram.

Bonnie vägde ca 900 gram vid samma ålder. Riktigt exakt vet jag inte, för jag hade ingen riktigt bra våg då. (Bara en med hekto-gradering.) Nova väger mycket för sin ålder! Dock kan hon ju inte bli hur stor som helst. Max 3,0 kilo rimligen... På Voxers sida väger alla ca 2,0 kilo, och i Sverige får man inte para chihuahuor som väger över 3,0 kilo. Alltså kan det ju inte gärna finnas anlag i släkten för att väga mer. Nova kanske är en sådan valp som ökar mycket i vikt de första månaderna, och som sen slutar växa?

Vov, vov! I dag fyller mina barn precis 9 veckor. Det var vov-länge sen som jag själv var 9 veckor. Jag kommer inte ihåg så mycket från när jag var liten valp. Bara att jag först bodde hos min hundmamma. Och att min hundmamma var snäll. Hon skötte om mig och gav mig mjölk. Men sen, när jag var precis 9 veckor - då flyttade jag hem till min matte och husse. Matte tog foton på mig då. Så här såg jag ut:

Vov, alltså - så liten jag var. Vov-liten! Och vov-söt! Nu kan man ju faktiskt se att mina barn liknar mig. Ja, särskilt Nova. Men Stella också. Hon liknar mig i ansiktet. (Fast Teddy, han liknar mest Voxer.) Men alla mina barn kommer nog att bli lika vov-söta som jag är, sen när dom blir vuxna. Och det är bra att vara söt! För då lyckas man tigga till sig mer god mat och sånt. Och så är det fler människor som vill klappa en.

Ser ni den fina rosa tröjan som jag har på 2 av fotona? I dag fick Nova och Stella prova den, först Nova.

Teddy tyckte att Nova blev jättefin. Men han såg ju att tröjan var lite för liten. Så han drog i den så den skulle räcka till lite bättre. Men tröjan var ändå för liten.

Fast den passade bra på Stella. På henne var tröjan rymlig.

Dom är väldigt olika stora, mina flick-barn. Och mina pojk-barn, dom är mittemellan. Nä, nu har jag inte tid att skriva mer. För nu ska matte och jag ut på promenad. Vov och vov!

Jag trodde att Nova och/eller Stella skulle kunna använda den här lilla rosa tröjan (och en vit i samma storlek) som jag har kvar sedan Bonnie var valp. Men frågan är om inte även Stella kommer att växa ifrån tröjan innan hon hinner använda den. Nu är det ju varmt ute - och då behövs inga tröjor! När Bonnie kom till oss var det vinter, och kallt ute. Hon behövde ofta ha både tröja och jacka på sig för att inte frysa.

PS:

Jag jämför mina tre flickor. Visst finns det likheter! Ni ser väl vem som är vem? Nova och Bonnie har färgskalan gemensamt, medan Bonnie och Stella har liknande ansiktsmask. Alla tre är oerhört söta!

12-04-25:

Jodå, jag mår bra - men man måste ju inte uppdatera sin hemsida varje dag... Här kommer en liten sammanfattning av vad som har hänt i går och i dag:

Vädret har varit toppenfint! I detta påstående instämmer Ulf!

I går var jag till veterinären med valparna. De fick andra grundvaccinationen, samt sin rabiesvaccination. (Där gick över 1000:-...) Nu ska valparna bara ha sin tredje grundvaccination (den 15/5) sen är allt klart för ett år framåt. Skönt! Och om ett år räknar jag med att ha något färre hundar, vilket blir billigare. (Ja, två stycken om Ulf får bestämma, och tre om jag bestämmer själv.)

Sen var jag med på en kurs i franska(!) bara för att mina spanska vänner tjatade på mig. Fast jag klarar nog inte att blanda in franska språket just nu. Jag förstod annars mer än de andra på kursen, och hade bättre uttal. Jag har läst franska 5 år, och var ganska duktig förr. Men sedan jag började läsa spanska så har all min franska försvunnit. Försöker jag säga något så blir första halvan av meningen fransk - men resten spansk. Jag kan än så länge inte sortera språken. Den dagen jag kan tala spanska mer obehindrat, då kan jag nog snabbrepetera franskan och sen hålla den vid liv. Fast mina spanska vänner vill att jag ska komma även nästa gång... Kursen är hos Amudeca (kvinnoföreningen).

Ja, och så dansade jag latindans. Vi hade kul. De frågade om jag inte ville börja dansa spansk Sevillana också. Det sa jag ja till. Så nu ska jag dansa detta på måndag-eftermiddagarna. Jag får bara passa mig så jag inte börjar på för mycket. Jag vet ju att jag inte tål att vara i farten jämt - hur roliga saker det än gäller. Jag måste ha pauser när jag gör ingenting...

I dag träffade jag först min kanadensiska grannfru Sandy en stund. Hon är väldigt trevlig, fast vi har bara setts vid några få tillfällen hittills. Vi tog en kopp grönt te på ett café vid strandpromenaden, och pratade en stund. Sen gick vi, tillsammans med min nya svenska väninna Maud, i samlad tropp till veterinären dit vi alla hade ett ärende i dag. (Mauds hund skulle klippa klorna, och Sandy skulle lämna ett prov från sin hund.) 

Själv skulle jag skulle skriva min namnteckning elektroniskt. Den jag skrev i går på papper dög inte. Jag försöker få Bonnies chip registrerat även i Spanien. (Bra om hon blir stulen, eller springer bort.) Men det visade sig i dag, att jag måste ha ett spanskt djurpass till Bonnie för att detta ska gå att ordna. (Så nu har hon dubbel nationalitet...) EU-samarbetet är inte helt optimalt än. Nu måste jag gå till veterinären i morgon igen för att någon siffra ska överföras från det svenska passet till det spanska. (I går hade jag passet med, men då visste inte veterinären att jag skulle behöva ett spanskt.) Tja, byråkrati finns både i Sverige och Spanien...

Efter veterinärbesöket följde jag med Maud hem. Hennes lägenhet är ljus och trevlig, och hon har havsutsikt från 2 rum (fast bara om hon står upp). Hon bjöd mig på en god middag (lax, potatismos, sallad och sen jordgubbar med vispgrädde). Det kändes lyxigt att bli bjuden på hemlagad mat. Och det är ju precis sådant som jag tycker om.

Ni förstår säkert att jag har haft fullt upp - om jag säger att jag inte ens har hunnit fotografera valparna... (Fast valparna var med på caféet i morse, i en korg. Så bortglömda har de inte varit.)

12-04-26:

OBS! Min dator krånglar mer än vanligt! I dag kunde jag först inte starta den. Dvs det syntes ingenting på skärmen, och det är inte det där vanliga med att ljuset försvinner som det gör flera gånger dagligen. Vad det är för fel vet jag inte. Men det har flera gånger stått att bildskärmsrutinerna har återställts efter ett fel, så det är väl något sådant. Jag ska försöka kopiera över det viktigaste till min lilla reservdator, men allt får inte plats där. Kanske jag borde flytta över filerna från min hemsida dit, men jag kan tyvärr inte behandla så många foton samtidigt där (eftersom hårddisken, och framförallt arbetsminnet, är mindre). Ja, blir det strul så att jag inte kan uppdatera, eller maila, på ett tag - så vet ni nu att det beror på min dator.

Jag får väl passa på att berätta, nu när allt funkar, att palmerna blommar här. De små beige-gula blommorna doftar så milt och gott. Doften påminner om en annan blomma, men jag kan inte komma på vilken. Kanske är det pion? Men snart trillar blommorna av och de olika typerna av dadelfrukter börjar bildas.

Om datorn fungerar även senare i dag så kanske ni får se några färska valpfoton...

PS:

Ja, datorn fungerar (så när som på att skärmen slocknar lite då och då). Alltså kan ni få se fotona från dagens promenad med valparna. Jag bar dem i en korg, och hade Bonnies koppel i andra handen. Ulf fotograferade hela mig, men av hänsyn till läsekretsen så har jag beskurit fotot kraftigt.

Ja, egentligen för att inte öka på mina egna komplex. Det syntes nämligen att mitt skinn har blivit skrynkligt på både armar och ben - nu efter bantningen. Det lär väl ta ett bra tag innan det har krympt till rätt storlek. (I värsta fall - år?) Och innan dess kan jag egentligen inte visa mig tunnklädd för folk...

"Åka korg" börjar valparna bli vana vid, men att gå själva - ute i den stora vida världen - det har de ju inte provat. Stella la sig platt. Hon tyckte att världen såg alltför farlig ut. Bamse satte sig ner och beslöt sig för att avvakta. Nova och Teddy gick några steg, uppskattningsvis med en hastighet av 2 meter per timme. Jag gav upp redan efter en halv meter, och satte dem i korgen igen. Sedan gick jag till en bänk i skuggan. Där satte vi oss, och jag plockade upp valparna ur korgen. Stella la sig i mitt knä, men de andra vågade sitta/ligga själva. Så satt vi ett tag och betraktade världen. Många kom fram och tittade och klappade - precis som vanligt.

Nej, fotona nedan är inte precis superbra. Betänk att jag bara har hållit ut armen och knäppt utan att kunna sikta. Lägg märke till att öronen nu har rest sig på både Teddy och Bamse, medan flickornas hänger än.

Vov, alltså! I dag har vi varit ute, mina barn och jag. Matte fick också följa med. Ja, det var nog bra att matte följde med. För det är ganska svårt att ensam hålla reda på 4 barn. Särskilt när dom inte vill gå själva. Matte fick bära dom i en korg. Fast sen satte vi oss på en bänk. Jag hoppade alldeles själv upp på bänken. Jag är vov-duktig jag. Fast matte fick hjälpa mina barn.

 

Sen fick mina barn titta på hur det ser ut i världen. Och jag passade dom hela tiden. Och vaktade dom. Jag är en vov-duktig mamma jag.

Först vågade bara Nova sitta på bänken.

Men sen vågade Bamse och Teddy också komma ut ur korgen.

Fast Stella, hon vågade bara ligga i mattes knä. Så det var ju tur att jag hade barnvakt med mig.

Hela tiden höll jag utkik - så att det inte skulle komma något farligt nära mina barn. Jag är verkligen en vov-bra vakthund jag. Och så har jag vov-bra självförtroende också. Det ska vi chihuahuor ha.

Efter en stund så blev både jag och mina barn lite sömniga. Man blir sömnig av frisk luft. Och här i El Campello, där vi bor - här finns det väldigt mycket frisk luft.

Fast sen, när vi hade tittat på världen ganska länge, då gick vi hem igen. Jättemycket vov på er!

12-04-28:

I dag är himlen delvis ljusgrå av moln, och det kan komma regn i eftermiddag. Jag bör försöka gå ut med Bamse och Teddy innan dess. I går var jag nämligen ute med bara flickorna. De tränade sig att gå på den "farliga" trottoaren. Med lite lock och pock gick de faktiskt 2 - 3 meter. Och i dag är det förstås pojkarnas tur. Innan valparna vågar gå själva så klarar jag inte att gå ut med fler än två åt gången.

Medan jag skrev raderna ovan så svartnade min datorskärm uppskattningsvis 10 gånger. Det är så jobbigt! Och just nu är den svart så att jag inte ser vad jag skriver. Suck!

Rören som kommunen gräver ner i gatorna kan inte vara avsedda för dränering. På vissa ställen är de bara ca 15 cm i diameter. Någon trodde att det var gasledningar. Jag har inte kunnat fråga eftersom arbetarna använder maskiner som väsnas förfärligt och omöjliggör samtal.

I går glömde jag att gå på pilates-passet eftersom jag hade bestämt träff med Maud en dryg timme senare. Uppenbarligen klarar jag inte att hålla för mycket i huvudet samtidigt... Tja, om det är så här nu - hur ska det då inte bli när jag blir gammal och glömsk?

PS:

Jodå, Bamse och Teddy gick flera meter och gjorde stor succé bland dem vi mötte. Klockan har nu hunnit bli 13:45 och Bonnie och jag gick nyss en liten runda. Molnen har försvunnit och det är fullt med folk på caféer, strandpromenaden och på stranden. Kanske jag borde gå ut med alla fem hundarna om en liten stund? Ju fler som ser Bamse och Teddy (och Nova), desto fler kan sprida ryktet om att två är till salu. (Ja, eller tre.) Ulf verkar benhårt hålla fast vid att jag får ha max två hundar. Så kanske jag blir tvungen att sälja Nova också, fast jag inte vill. (Men det gör jag i så fall tidigast när pojkarna är sålda. Men hur ska jag kunna???)

Nova fick prova Bonnies tjusiga rosetthalsband i dag. Det här:

Det var för stort förstås, och hon var inte still en sekund när jag försökte fotografera henne. Jag satte henne på sängen hos Bonnie, men det hjälpte inte. Så här får ni se tre mycket suddiga foton.

Halsbandet är från italienska For Pets Only. Jag skulle gärna vilja beställa ett liknande till Stella. De har flera olika att välja på, bl a ett nästan likadant fast i den skarpare rosa färgen fuxia. Det finns sådana selar också. Fast alla deras produkter är ganska dyra. Och just nu har jag inga pengar alls...

Nova tycker att det är väldigt tråkigt att jag har tagit bort trappan till sängen. Hon vill så gärna upp. (Ja, det vill alla fyra valparna!) Men jag vågar bara låta dem vara där när jag kan passa dem. För tänk om de skulle trilla ner...

Vov på er! Ibland lyfter matte upp någon av mina valpar på min och mattes säng. I dag lyfte hon upp Stella en stund. Stella tycker mycket om att vara på sängen. Men vet ni vad hon gjorde?

Jo, hon tog min gnagis! Som jag hade gömt under den rosa pläden.

Och Vov! Min gnagis vill jag förstås ha själv.

Så jag sa att jag ville ha tillbaka den. Och Stella lyder alltid. Så jag fick tillbaka gnagisen igen. Och det var ju bra. Ja, vov då!

PS2:

Jag kan berätta att det inte är lätt att gå ut med fem hundar samtidigt, särskilt inte när fyra är ovana och trasslar in sig i sina koppel hela tiden. Och vad jag skulle med kameran i bakfickan till, det förstår jag inte. För vilken hand skulle jag ha kunnat hålla den i?

Jag hade frågat Ulf om han ville följa med, men det ville han inte - inte tillsammans med fem hundar...

Vi gick i alla fall, alla hundarna och jag, allra minst 10 meter. Sedan råkade jag gå förbi en restaurang där ett större sällskap just åt bröllopsmiddag, varvid sisådär 27 barn rusade ifrån maten och ville klappa valparna. Bonnie var inte glad åt denna massinvasion. Och de blygaste valparna, Stella och Bamse, klättrade in i korgen och gömde sig. Därefter gick Bonnie, Teddy, Nova och jag vidare. På armen hade jag korgen med Stella och Bamse i. (Och så höll jag Bonnies koppel i ena handen och valparnas i den andra. En tredje hand skulle verkligen ha underlättat!) Men faktum är att vi gick långt - närmare 100 meter! Visserligen sakta, men i alla fall!

När vi passerade en annan restaurang längre fram, lämnade ett par kvinnor sina bord och kom fram för att titta på valparna. De sa båda att de var lite sugna på att köpa Nova. Det är alltid lättare att sälja tikar, och man kan få mer betalt för en tik. På det viset är det ju synd att det normalt föds 50% av varje sort. Och, som sagt, egentligen vill jag inte alls sälja Nova. Jag vill behålla henne!

Slutligen stoppade jag alla valparna i korgen igen. Tre var trötta och lade sig till ro, men Nova ville inte missa något - så hon stod på bakbenen och tittade över korgkanten hela vägen hem.

Nu börjar molnen komma tillbaka, så kanske det kommer några droppar ändå. I Sverige regnar det i snitt 14 dagar varje månad, året runt. Och ni vet själva att om det blir molnigt så kommer det vanligen en skur. Men här i Spanien vet man aldrig. De flesta gånger som jag har stoppat mitt miniparaply i bakfickan (för säkerhets skull), så har jag inte behövt använda det.

12-04-29:

Jag har ett par småsaker att berätta, men det gör jag lite senare i dag. Ni får nöja er med att titta på förmiddagsutsikten från vår balkong så länge.

PS:

I går när jag och hundarna skulle gå och lägga oss, så kom Ulf ner en stund för att kela med valparna. Ulf favoriserar pojkarna. (Vilket är bra eftersom jag favoriserar flickorna.) Jag tror att han egentligen hade föredragit om jag hade valt att behålla antingen Bamse eller Teddy. Men han inser förstås att det är för krångligt att ha hundar av båda könen. På fotona här nedan så kelar Ulf med Bamse. Visst ser det rart ut!

Valparna var morgonpigga i dag. Redan före klockan 07 sprang de runt och lekte. Jag vaknade förstås, men låg kvar i sängen. Och egentligen är det konstigt, men Bonnie som har mycket bättre hörsel än jag - hon låg vid min sida och sov gott.

Framåt halv åtta insåg jag att det var dags att gå upp, även om det är söndag. Men det tyckte inte Bonnie. Hon gömde sig så gott hon kunde och försökte sova vidare.

Jag har tänkt de senaste veckorna att jag borde utöka ytan som valparna får vara på. Det som gör det hela svårare är trappan. Valparna kan ganska lätt ta sig upp för trappan, men inte nedför. Om de försöker hoppa ner ett steg så tar de i regel överbalansen och trillar på rygg. I värsta fall rullar de ner några steg ytterligare. De kan givetvis skada sig rejält redan vid det första "fallet". Nej, de har inte fått prova, men jag vet av erfarenhet hur det går till när små djur försöker ta sig nedför alltför höga avsatser.

Jag tänkte först att jag skulle öppna till hallen, badrummet och gästrummet här nere. Men sen insåg jag att alla böckerna på nedersta hyllan i bokhyllorna i gästrummet skulle kunna råka illa ut. Valpar tycker som bekant om att gnaga på allt. Dessutom har jag några sladdar där som jag inte kan tejpa upp på möblerna (som jag har gjort i mitt rum). Så gästrummet kan de inte få vara i förrän de blir större.

I dag blev läget akut. Lilla Nova lyckades nämligen ta sig över avspärrningen och rusade sedan raskt upp för trappan. Rätt som det var så hittade Ulf henne i vardagsrummet. Jag bar ner henne. Men på fyra sekunder blankt hade hon klättrat över igen. På fotot nedan (som jag tog genom den lindrigt rena rutan till balkongdörren i morse) visar hon att hon lätt kan klättra upp på en solstol också. (Hon passade på när jag vädrade en stund.)

Jag stängde in alla valparna i mitt rum en stund, och gick själv ner till källarförrådet. Där hämtade jag en smal skrivbordsskiva som jag sedan ställde framför trappan. Nu kan valparna vara i den lilla hallen samt i badrummet också. De har således fått ytterligare ca 2 m² att springa runt på. (Och jag har fått lika mycket golvyta till att torka kiss på...) Elementet t v står där för att hålla skivan på plats.

Problemet nu är att Bonnie inte kan hoppa över skivan. (Den är 52 cm hög.) Alltså får jag (eller Ulf) lyfta henne var gång hon vill in till sina små, eller upp på ovanvåningen.

Ja, på sikt måste valparna förstås få ännu större yta. Valpar behöver springa runt i full fart och jaga varandra. Jag vet bara inte hur jag ska göra med trappan. Upptill finns en vikdörr, och nertill skulle det kunna vara som nu. Jag vill inte riskera att de gör illa sig! Det hade varit enklare om vi bodde i en enplanslägenhet...

På ovanvåningen skulle jag förstås få plocka undan samtliga mattor, vilket Ulf inte skulle vara glad åt. Men jag kan inte räkna med att valparna blir rumsrena på några månader än. Särskilt inte om jag kommer att ha kvar alla fyra.  Ja, vi får se hur jag löser det. Jag har ytterligare någon vecka på mig att fundera.

Mitt på dagen gick jag en promenad med Bonnie och valparna. Nova och Teddy gick hur bra som helst, medan Stella och Bamse tyckte att världen såg alldeles för farlig ut och föredrog att sitta kvar i väskan. Det är både på gott och ont att vara ute och gå längs strandpromenaden en solig söndag. Halva El Campellos befolkning, samt många turister, är också ute och går. Det som är bra är att många fick höra att jag har valpar till salu. Det som är "dåligt" är att vi bara kunde gå max 1½ meter innan valparna var omringade av små barn. Alla barnen ville förstås klappa valparna (vilket de fick) och många ville bära dem (vilket de inte fick). Men jag som ville träna valparna att gå i koppel, fick aldrig riktigt chansen till detta.

Väderleksprognoserna spår regn men än skiner solen, så nu ska jag passa på att gå ut en runda till. Det är så härligt ute!

12-04-30:

Den sena eftermiddagsrundan (utan hundar) gick jag tillsammans med Ulf. Då hade det blivit lite molnigt, men något regn kom det aldrig.

I dag är det Valborgsmässoafton, en lite magisk dag i Sverige. (Många år har det varit den sista dagen som det snöar...) I Sverige känns det så viktigt och riktigt att sjunga in våren. Men här i Spanien firar man förstås inte Valborgsmässoafton. Det gör man bara i Sverige, Finland, Estland, Lettland, Tjeckien, Slovenien och Tyskland.

Nordiska Museet berättar så här om vårt svenska valborgsfirande:

Valborgsmässoafton - 30 april
På kvällen på valborgsmässoafton hälsar vi våren välkommen genom att samlas kring valborgsmässobålen och sjunga vårvisor. Tal hålls till våren och skålar utbringas.
Valborg
Helgonet Valborg, som har namnsdag den 1 maj, har gett namn åt denna afton. Hon var en anglosaxisk furstedotter som missionerade i Tyskland på 700-talet där hon så småningom blev abbedissa.
Valborgsmässoeldar
Sederna kring Valborg är dels inhemska, dels av tyskt ursprung. Valborgsmässoeldarna tändes ursprungligen för att jaga bort både rovdjur och övernaturliga varelser innan djuren den 1 maj släpptes ut på bete för första gången under våren. Omkring eldarna fördes oväsen – man sköt, slog på trummor, skramlade med grytlock och skrek.
I Tyskland trodde man att häxorna hade häxsabbat på valborgsmässoafton och därför tände man bål i det fria för att hålla dem på avstånd. Valborgsmässoeldarna koncentrerades till Uppland och angränsande landskap dit de troligtvis införts av tyskar. Först på 1800-talet spred sig seden över landet. I västsverige är i stället påskeldar alltjämt vanliga.
Sjunga maj
Sista april var det i sydsverige sed bland ungdomen att bära maj i by eller sjunga maj. Ett följe drog från gård till gård och sjöng en majvisa och satte en grönskande kvist, maj, i takfoten på stugan. Som tack för uppträdandet skulle majsångarna ha matvaror till ett gille. Idag är det universitetsstäderna som bjuder på det intensivaste valborgsfirandet. I Uppsala och Lund har studenterna sedan lång tid tillbaka firat vårens ankomst med såväl sillfrukost med nubbe som körsång och mösspåtagning.

Eftersom valparna i dag är precis 10 veckor gamla så har jag vägt dem. Här är resultatet:

Stella: 709 gram.
Bamse: 920 gram.
Teddy: 956 gram.
Nova: 1194 gram.

PS:

I dag vid lunchtid gick jag ut med alla fem hundarna. Jag hade Stella och Bamse i min front-carrier-bag, Nova och Teddy i ett dubbelkoppel och Bonnie i ett vanligt koppel. Nova och Teddy gick jättefint! Ja, de halvsprang för det mesta för att hinna med Bonnie. De gick en ganska lång runda (i alla fall med valpmått mätt) längs strandpromenaden, och sen hela vägen hem igen. Det är bra synd att jag inte kan fotografera samtidigt som jag har koppel i båda händerna... De var så söta! Och det tyckte alla vi mötte också! Bamse tittade upp över kanten på väskan då och då, men Stella nöjde sig med att titta ut genom nätet på sidan.

De är väldigt olika personligheter valparna, trots att de är helsyskon. De som är mest lämpade att flytta hemifrån redan nu är ju Nova och Teddy. (Fast, jag vill inte sälja Nova.) Bamse och Stella behöver träna sig mer i att bli självständiga, och att våga. Stella kan få så mycket tid på sig som hon vill, eftersom hon garanterat kommer att stanna kvar hos Bonnie och mig. Men Bamse får jag träna lite separat, i lugn takt. Han skulle må bäst hos en lugn familj utan barn.

Nu ska jag strax gå på min första lektion i Sevillana-dans. Det ska bli kul!

12-05-01:

Jodå, det var kul att prova på att dansa Sevillana. Ja, dansa och dansa. De andra (som dansat tillsammans i ca två år) dansade, och jag stod i en hörna och försökte härma. Lärarinnan visade mig grundstegen och sen övade jag på dem. Jag har rätt så lätt för att lära mig nya danser, men två års undervisning kan jag givetvis inte snappa upp på några veckor. Dock vore det roligt om jag kunde lära mig några steg, och en bit av en enklare koreografi, innan terminen är slut.

I går dansade de dels en variant där de härmade en hästs rörelser med fötterna/benen, och dels en där de graciöst cirklade med sina stora sjalar. (Jag som inte hade någon sjal försökte med min kofta, men det gick inte så bra. Jag ska gå till marknaden i morgon och se om dessa specialsjalar (manton) är tillräckligt billiga för att jag ska kunna köpa en nu. De andra har fina kjolar och speciella skor också, men det ska jag vänta med att köpa tills jag kan dansa.)

Ulf och jag åt en extra god middag tillsammans i går kväll. Och till efterrätt hade vi både glass, jordgubbar och vispgrädde. Jag åt en stor portion efterrätt, och det var väldigt gott! I morse stannade vågen på 47,8 vilket är lite mer än normalt på senare tid. De åtta extra hektona har jag förstås inte gått upp bara på gårdagens försyndelser. Jag har faktiskt ätit en och annan glass på sistone. Så nu är det dags för skärpning igen! (Fast först fr o m i morgon. Vi har nämligen lite glass kvar...)

Solen skiner, och i eftermiddag ska vi hälsa på hos Horst - Ulf, jag och alla hundarna.

PS:

Som vanligt hade vi trevligt hos Horst. Jag hade trott att valparna skulle kunna springa lösa i Horsts trädgård. Men se det gick inte. De var för aktiva - och därmed omöjliga att hålla reda på. T o m lille försiktige Bamse sprang omkring och undersökte allt. Och eftersom trädgården inte är helt valpsäker, så fick vi raskt flytta in i Horsts uterum och stänga dörrarna. Bara Bonnie fick gå lös i trädgården, vilket hon förstås uppskattade mycket.

Tänk om jag hade haft en trädgård till hundarna - så roligt de kunde ha haft... Ute finns inget bra ställe där jag kan släppa lös dem. Och för en hund är det höjden av lycka att kunna rusa runt i full fart. Nåja, jag är en ganska bra matte ändå - trots min trädgårdsbrist. Och här nedan visar Nova och Bamse att man kan leka roliga lekar på en balkong också.

Åter till besöket hos Horst. Jag tog som vanligt några foton på hans blommor. På de två första syns ett av hans granatäppelträd, som just håller på att slå ut sina blomknoppar.

Men just i dag blev det förstås flest valpfoton. Men nu vill Bonnie låna datorn. Hon har mycket viktiga saker att berätta om, säger hon. Ja,  det blir nog lugnast om hon får låna datorn en stund meddetsamma.

Vov och voff! Jag tycker gott att matte kunde ge mig en egen dator. Ja, för nu har jag inte fått låna hennes på flera dar! Och nu har jag ju vov-viktiga saker att berätta om.

Vi hundmammor, vi har många viktiga saker som vi måste lära våra barn. I går, då lärde jag alla mina barn hur man gnager allra bäst på en gnagpinne. Så här visade jag dom:

Och i dag, då lärde jag dom hur det är att hälsa på hos Horst. Fast det vara bara jag som fick gå lös i Horsts trädgård. Ja, bara för att jag är vuxen. Trädgården är för stor för mina små barn. Så dom fick vara i Horsts uterum. Jag var också mest i uterummet. Och både husse och matte hade följt med. Så dom var också där. Ja, jag brukar be matte att hon ska skjutsa mig i bilen, när jag vill hälsa på hos Horst. Det är alldeles för långt att gå. Och förresten är jag ganska lat.

Horst har ett vov-stort uterum. Så mina barn kunde springa runt mycket där. Och där fanns mycket att nosa på. Så det var minsann inte lätt att hålla reda på dom.

Och så kunde dom titta ut genom fönsterdörrarna. Och det gjorde dom. Och sen sprang dom runt lite mera.  

Så när jag ville vila en stund. Då fick jag be husse och matte att passa mina barn. Här passar matte mina flickbarn. Matte tycker om att passa mina barn. Ja, för hon tycker vov-mycket om dom.

Och här, här passar husse mina barn. Husse tycker också vov-mycket om mina barn. Men han tycker det är bäst när matte eller jag tar hand om dom. Husse vill bara klappa dom lite ibland.

Fast jag fick bara vila en lite stund. Ja, för sen ville Teddy dricka lite mjölk. Han är egentligen för stor nu. Men tre klunkar fick han dricka. Sen sa jag att det fick räcka. Voov sa jag.

Mina barn fortsatte att springa runt, och att nosa på allting.

Dom är väldigt söta mina barn. Jag tycker vov-mycket om dom allihopa. Men jag blir trött när jag måste passa dom hela tiden.

Så då var det ju tur att dom blev sömniga till slut. Ja, för då la dom sig och sov. Och då passade jag också på att sova en stund.

Och sen, när vi hade sovit länge, då åkte vi hem igen. Ja, vov så mycket på er!

I förmiddags, när jag skulle gå ut med valparna, så passade Ulf på att ta några foton av oss. Så här nedan ser ni mig med alla fem hundarna. Visst ser jag stolt ut! Jag är så glad över alla mina små!

Jag hade stämt träff med Maud. Hon skulle hjälpa mig, för fem hundar är inte lätt att gå med annars. Maud tog Nova och Teddy i ett dubbelkoppel, och de gick jättefint. Jag provade att sätta Stella och Bamse i det andra dubbelkopplet. (Bonnies koppel höll jag i den andra handen.) Det gick inte så bra - för Bamse ville inte. Han tyckte att världen var för stor i dag, och att det var för många människor överallt. Så honom fick jag stoppa tillbaka i min praktiska front-carrier-bag. Sen gick Stella riktigt fint, hon också.

Men vi hann inte långt innan vi var omringade av både barn och vuxna, som alla ville klappa valparna. Det är ju helgdag och soligt i dag, och således extra mycket folk på strandpromenaden... Vi lyckades i alla fall gå en liten bit fram och tillbaka. På vägen mötte vi Inka, som också förklarade sig villig att hjälpa till vid valppromenaderna. Det är ju bra, för innan alla fyra har lärt sig att gå fint i koppel, så klarar jag inte ensam av att gå ut med dem. Och hur ska jag kunna träna rumsrenhet med dem - om jag inte kan gå ut med dem?

Ja, många är intresserad av valparna, men hittills har ingen velat köpa någon. Men nyss fick jag ett mail från Finland, från en som letar efter en avelshane. Vi får väl se om det leder till något. Men allra roligast hade det varit om någon här i El Campello köpte valparna. För då kanske jag kunde få träffa dem lite då och då. Jag vill ju egentligen inte skiljas från någon av dem...

12-05-02:

Ulf envisas fortfarande med att jag måste sälja en av flickorna, fast han vet att jag så gärna vill behålla både Nova och Stella! Grannfrun tycker att jag ska gråta samt lova honom månen - men det är inte riktigt min stil. Jag försöker i alla fall sälja pojkarna, men ingen spanjor har ännu nappat...

I dag har jag varit ute och gått med valparna i olika omgångar - för att alla skulle få träna sig att gå i koppel. Och två koppel åt gången är så lagom för mig att hantera...

I morse gick jag ut med Bonnie och Stella. Stella gick ganska bra, men pep en del för hon ville hellre bli buren. Vid lunchtid gick jag med Bonnie och Nova. Nova gick näst intill perfekt. Vi mötte bl a Josefina och Kiko, och Nova hälsade bums på båda. Hon ville leka med Kiko och slicka Josefina. En stund senare så gick jag ut med Bamse och Teddy. Bamse gick max två meter sammanlagt. Han ville inte alls, så honom fick jag bära. Teddy gick ganska bra. Vi mötte också Josefina och Kiko som nu var på väg hem. Teddy nosade på Kiko, men vågade inte leka. Bamse höll sig avvaktande nära mina fötter. De har verkligen olika personligheter alla fyra valparna. Nu ska jag snart gå ut med Bonnie igen, men har inte bestämt vem av valparna som ska få följa med.

På fotona nedan visar Teddy och Nova hur man kan leka med ett pip-djur. Nova håller det högt uppe på pallen, och Teddy försöker ta det.

Jag köpte ett litet pip-djur till, på marknaden i förmiddags. Det kan vara bra att ha ytterligare ett till valparna. (Riktigt små är svåra att få tag på.) På marknaden köpte jag också en sjal att ha till sevillana-dansen. Jag valde en blå. Den är ganska stor, kostade 10 €, och ser ut så här:

Det lär slita mycket på fransarna när man tränar sig att svepa runt med sjalen, så längre fram får jag kanske köpa en till. Försäljaren prackade också på mig en kjol. Jag frågade bara vad de kostade. De billigaste kostade 35 €, vilket jag tyckte var alldeles för dyrt. Jag sa att jag tänkte vänta med att köpa kjol. Försäljaren började då pruta själv, först till 30 € och sen till 28. Jag sa att jag inte hade så mycket pengar med mig. Men jag konstaterade att denna kjolen (svart med blå volang) inte var för stor som de flesta andra.

Det är viktigt att kjolen sitter uppe i midjan och inte kasar ner, för då riskerar man att trampa på den. Till slut fick jag kjolen för 20 € så då tyckte jag att jag lika gärna kunde köpa den - även om jag inte behöver den än. Ni ser att det är väldigt mycket vidd i kjolen. (Den är tung!) Man ska ju kunna "vifta/svepa" ordentligt med den.

Som ni ser på fotot nedan så är det inte samma blåa nyans på sjalen och kjolens volang. Men för 30 € (≈ 267:-) så får man inte begära för mycket. De här plaggen duger länge! (Jag kan ju inte dansa än!) Och så har jag både blåa och svarta toppar att kombinera dem med.

(Det är vanligast med röd och svart klädsel, men det ville jag inte ha.) Slutligen köpte jag en liten krukväxt, en Lyckliga Lotta. Jag valde denna eftersom den har blommor i två färger. Visst är den söt!

12-05-03:

Jag får dagligen flera mail från människor i Sverige som vill köpa någon av valparna. Men de flesta läser min annons så slarvigt ,att de inte ser att jag har skrivit att valparna finns i Spanien. Så därför har det hittills inte blivit någon affär. En finsk kvinna, som har kennel, har visat intresse för Bamse. Hon bad mig kolla upp hans tänder. Så i dag var vi hos veterinären som konstaterade att hans bett är perfekt. Bra att veta. Om han ska bli avelshane så är sådana detaljer helt nödvändiga.

Ulf tycker inte om tanken på att Bamse eventuellt skulle kunna flytta till Finland. Han är orolig för att Bamse skulle frysa för mycket om vintrarna! Jag har dock inte råd att vara alltför kräsen när jag väljer köpare. Men jag skulle förstås aldrig någonsin sälja till någon som jag trodde skulle missköta hunden. Då skulle jag hellre ge bort den gratis - till någon som skulle ge den ett superbra hem och massor med kärlek.

Jag fick i dag sätta upp en annons hos den trevliga fransyskan som har affären Elite. Hon vill eventuellt köpa Nova. Hon har redan två små hundflickor (yorkies), och vill gärna ha en tredje. Hon ska sova på saken till i morgon (samt fråga sin man). Ja, som ni vet så vill jag inte sälja Nova alls. Men om hon måste säljas så ska det vara till en sådan som denna kvinnan. Jag vet att hon tar hand om sina små på allra bästa sätt. Och så skulle jag kunna få träffa Nova någon gång emellanåt. Det skulle inte kännas riktigt lika svårt då. Men jag vill behålla både Stella och Nova! (Och egentligen Bamse också - men det går ju inte, en hane kan jag inte ha.)

Jag har i dag räknat ut på öret vad det har kostat mig att föda upp dessa fyra valparna, fr o m Bonnies parning, t o m den sista vaccinationen. Delar man kostnaden lika på de fyra valparna så blir det 4200 kronor per valp. Och då har jag förstås inte räknat bensinkostnader, hundmat, hundblöjor, annonskostnader o dyl. Och ingenting för allt mitt arbete. Delar jag kostnaden på 3 valpar (och får en gratis själv som ersättning för allt mitt jobb) så blir det 5600 kronor per valp. Och så tror spanjorerna att de ska kunna få en av dem gratis! 700 € / 7000 SEK som jag begär är inget överpris. Normalpriset i Sverige är 15000 SEK.

Jag har varit i kontakt med jordbruksverket och kollat att jag har förstått alla införselreglerna för hundvalpar rätt. Om någon vill föra in en av valparna innan de fyllt 3 månader så är de helt klara nu. Men ett tillstånd behövs. Detta kostar 900:- och ska sökas minst 15 dagar i förväg, d v s senast i morgon. I annat fall kan valparna hämtas / resa tidigast den 11 juni. Den rabiesvaccinering som valparna redan har fått gäller inte i Sverige. De måste få ytterligare en (kostnad: 20 € per valp) när de har fyllt 3 månader. Jag har beställt tid dagen efter, d v s den 21/5. När det har gått 21 dagar efter denna vaccination så får valparna resa fritt inom EU och till/från rabiesfria länder utanför EU. Djurpass samt microchip har de ju redan. Ja, det är mycket med det byråkratiska.

Jag har gått många hundpromenader i dag, utöver de vanliga med Bonnie. Valparna behöver ju öva sig, och i dag har jag gått med en åt gången. Det har varit härligt väder så det är helt OK för min del. Bamse bar jag till veterinären, han gick 1½ meter där utanför, och sen bar jag honom hem igen. Nova gick en lång runda på förmiddagen och sprang glatt omkring och nosade. Stella gick en lite runda mitt på dagen. Men även i dag ville hon hellre bli buren. Teddy fick komma ut på eftermiddagen och han skuttade också runt glatt och nyfiket. Nu i kväll så fick Stella följa med igen. Jag hade satt på henne den lilla vita tröjan eftersom det börjat blåsa ute. Alla vindtäta jackor som Bonnie hade som liten, är fortfarande alldeles för stora för Stella. Så här såg hon ut i tröjan, först på Ulfs arm, och sen i soffan.

Hon gillar att ligga på Bonnies fårskinn. När vi kom ut så frös Stella så hon skakade, trots tröjan. Så det slutade med att jag bar henne under min tunna vindtäta jacka. Tja, hon fick ju frisk luft i alla fall - för nosen stack fram.

Något annat än att promenera med hundar har jag inte hunnit i dag...

Vov på er! Vov alltså, vilken tur jag hade i dag. Ja, mina barn och jag fick vara ute på vår lilla balkong. Och vov! Jag hittade en härlig klick fågelskit - mitt på balkongen! Och tänk, mina barn märkte ingenting.

Så jag hann rulla mig ordentligt i fågelskiten. Bra va!

Ja, jag lyckades kleta in fågelskiten ordentligt på halsen. Så nu luktar jag gott! Ja, fågelskit-parfym har den näst godaste lukten. Ja, efter igelkottbajs. Igelkottbajs har den fördelen att det sitter kvar längre, även om matte försöker tvätta bort det. Fast igelkottarna, dom bor hos min mormor i Sverige. Så nu får jag nöja mig med fågelskit. Men spansk fågelskit - den luktar vov-bra alltså!

Sen, nu i kväll, då har Stella och jag haft det lite mysigt. Vi har legat på sängen och gnagt! (Mina andra barn - dom lekte på golvet under tiden.)

På var sitt gnagben, har vi gnagt. Vov-goda gnagben!

Fast vi hade olika sorters gnagben.

Och efter en stund, då började jag undra om kanske Stellas gnagben var godare.

Så då tog jag hennes. Men vov! Då tog hon mitt!

Och så gnagde hon på det. Det var ju inte meningen. Jag hade egentligen tänkt gnaga på båda benen själv.

Fast sen, då blev vi lite trötta, så då la vi oss och vilade. Stella somnade först.

Men sen så somnade jag också.

Fast nu är jag vaken igen. Ja, för annars hade jag ju inte kunnat skriva det här. Vov-vov!

För övrigt är jag SÅ trött på min datorskärm som blinkar och svartnar hela tiden... Bara om jag håller den i ett visst läge med ena handen (och "pressar" lite diagonalt), så lyser den större delen av tiden. Men det är svårare att skriva med bara en hand... SUCK!

12-05-04:

Jag har legat vaken flera timmar i natt och oroat mig. Tänk om fransyskan säger ja - tänk om hon vill köpa Nova! Då kanske jag måste skiljas från Nova redan i dag? Hemska tanke! Hur ska jag klara det? Jag vill ju inte alls skiljas från Nova! Jag vill ha henne kvar! Jag vill ha både henne och Stella, och så Bonnie förstås!

Säg mig: Varför ska karlar alltid ha vetorätt???

Medan jag har skrivit dessa rader så har Nova legat i mitt knä. Visst är hon oemotståndligt söt!!!

PS:

Pust! Lättnad! Den sorgliga skilsmässan är uppskjuten på obestämd tid. Fransyskans man tyckte inte att hon skulle ha fler hundar just nu. Så hon köper inte Nova.

Jag har hittills bara skrivit i annonserna att Bamse och Teddy är till salu. Och jag kommer inte att skriva, att det ev kan bli så att även Nova kommer att bli till salu. Den dagen den sorgen. Jag avvaktar tills jag har fått sålt båda hanarna. Om jag måste, så sätter jag annons i Sverige strax innan jag åker upp till Stockholm. Då kommer Nova att vara 4 månader. Jag gissar att det kommer att bli lätt att sälja henne i Sverige, och ev även hennes bröder - om de fortfarande är osålda då.

En fråga: Tycker män inte lika bra om hundar som kvinnor gör? När jag var ute på promenad med bara Teddy så stannade bl a ett engelskt par och beundrade honom. Kvinnan tyckte att Teddy var oerhört söt, och sa att hon gärna skulle vilja ha en sådan liten hund. Då sa hennes man bestämt att någon hund skulle de INTE ha.

PS2:

Pilatesträningen var lika supernyttig som vanligt. Jag känner att jag har fått betydligt starkare magmuskler sedan jag började på den. Vi tränar ben och armar också, men mest magen...

I eftermiddags, när det var Bamses tur att följa med ut på promenad, så slog han mig med häpnad. Han gick glatt nosande flera hundra meter! Så nu klarar alla fyra av att gå i koppel. Men det är klart att alla skuttar hit och dit, samt går i cirklar - så om jag går med mer än en åt gången så trasslar kopplena ihop sig kollosalt. Jag har två dubbelkoppel, men det funkar inte så bra så länge den ena hunden sitter när den andra vill gå - och tvärtom. Men vi övar flitigt! Hittills har ingen kissat utomhus. Men det kommer så snart de känner sig säkrare ute. Än så länge är världen så ny och stor...

Jag känner fortfarande lättnad över att Nova inte blev såld i dag. Däremot skulle jag gärna vilja sälja Teddy (och Bamse) snart.

12-05-05:

I dag har Bonnie, Teddy, Maud, Sara (Mauds hund) och jag träffat två spanska familjer som ev är intresserade av att köpa var sin av pojkarna Teddy och Bamse. Vi ska träffas 16:30 igen och då ska jag ta med även Bamse och Nova. Ingenting är säkert än, men jag tror att pojkarna skulle få det väldigt bra hos dessa familjerna. Föräldrarna är arbetskamrater (på en restaurang här i El Campello) och döttrarna (i 12-årsåldern?) är bästisar. Det är Maud som har förmedlat kontakten. Jag får visserligen sälja valparna till självkostnadspris (annars har familjerna inte råd), men det viktigaste är ju att pojkarna får bra hem! Flickorna satt länge med Teddy i knäet och kelade med honom. Jag förklarade att han inte är rumsren än, och berättade om annat de behöver veta. Maud kan tolka om jag inte kan orden på spanska.

Ja, nu ger det sig vad vi kommer fram till i eftermiddag. Jag oroar mig mycket för att jag kanske inte får sålt valparna här i Spanien. Det vore trots allt en hel del extra besvär, om jag skulle behöva ha med mig fem hundar på flyget upp till Sverige. (Kanske jag hade fått checka in 2-3 i lastutrymmet?) Jag skulle visserligen få mer betalt för valparna i Sverige, men pengar är ju inte allt. (Även om jag verkligen skulle behöva ett kassatillskott!) Ja, ni får veta senast i morgon, om det blir något köp eller ej.

PS:

De båda familjerna ska prata igenom det här med ev hundköp över helgen. På måndag ska de ge mig besked. Flickorna är 11 år gamla, men mogna och stillsamma. De verkade förstå att det är ett stort ansvar att ha hund. De satt med var sin liten pojke i knäet och klappade dem ömt. Både Bamse och Teddy somnade efter en stund, och flickorna såg väldigt nöjda ut. Den ena flickans mamma, och den andras pappa har också tittat på valparna. Det är övriga delar av familjen som man nu ska diskutera tillsammans med. Ulf tycker att det är alldeles för billigt om jag säljer valparna till självkostnadspris, men just nu - i Spanien, kan nog inte något annat komma på fråga. Det viktiga är att jag känner att valparna kan få det bra hos dessa familjerna. Det är ju inte automatiskt så att någon som har råd att betala mer för en valp sköter den bättre. Det kan lika gärna vara tvärtom.

Jag känner mer och mer att det är lilla Stella som jag absolut inte kan släppa ifrån mig. Det är för att hon är så liten, och behöver mer beskydd, som hon väcker de starkaste känslorna i mitt hjärta. Så fast jag tycker att Nova har finare färg, och på sitt sätt är sötare, så måste det bli henne som jag säljer. (Om jag nu måste sälja den ena. Men Ulf verkar vara obeveklig på den punkten.) Fast då blir det egentligen fel med namnen. Det var ju den tiken som jag skulle behålla - som skulle ju heta Nova. Det namnet tycker jag allra bäst om, eftersom det är lite mjukare att uttala. Men det går inte att ändra nu. När valparna väl har fått sin stamtavla, så är det för sent att ändra något. Och namnet Stella är bra det också, annars hade jag inte valt det. (Jag kanske kan para Stella om några år, och behålla en av hennes döttrar - som då kan få namnet Nova? Bara nu inte Ulf kreverar när han läser om denna min alldeles utmärkta idé...)

Eftersom även Nova var med när vi träffade flickorna och deras familjer, så tog jag Bonnie och Stella med på en promenad strax därefter. Medan vi var borta så tog Ulf foto på de tre cremefärgade syskonen som då sov gott.

Förresten måste jag förstås berätta att först Nova, men sen även Teddy och Bamse, kissade ute i dag. Det var för första gången. Valparna måste känna sig trygga ute innan de vågar kissa. Stella kissade däremot inte - för hon ville mest bli buren. Men kanske nästa gång?

12-05-06:

En liten brasklapp så här på söndagsmorgonen:

Källa: http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/livsfarligt-att-sitta-for-mycket

Livsfarligt att sitta för mycket!

Sitt mindre så lever du längre. Enligt australiska forskare är stillasittande en hälsofara — även för de allra mest vältränade — visar en ny australisk studie.
Att träna mer är inte en automatisk biljett till ett långt liv. Det är lika viktigt för hälsan att sitta mindre. Forskare i Australien har följt 222.497 människor äldre än 45 år och kom fram till att mycket stillasittande är en alldeles egen riskfaktor, oberoende av hård träning och BMI. Slutsatsen presenteras i Archives of Internal Medicine.

Studien visade att de som satt mer än elva timmar per dygn löpte 40 procent större risk att dö i förtid än de som satt mindre än fyra timmar. Att sitta mindre än fyra timmar per dag jämställs med att gå på gymmet fem timmar i veckan och sedan ta det lugnt. Av de 5.405 dödsfall som rapporterades berodde 7 procent på för mycket stillasittande, enligt studien.
– Motionen har ökat men samtidigt har vardagsrörelsen minskat, så i dag kan en person som motionerar inte nödvändigtvis betraktas som fysiskt aktiv, säger Mai-Lis Hellénius, professor på Karolinska institutet och överläkare på Karolinska universitetssjukhuset.
Problemet är nämligen inte bara avsaknaden av fysisk aktivitet i form av träning eller att vi tittar mer på tv — vi sitter helt enkelt stilla mer än vi gjorde förr. Och själva stillasittandet påverkar blodkärl och metabolism genom att produktionen av det enzym och det protein som rensar blodomloppet på blodfetter och -socker stannar av.
Men rönen är inte så dystra som de låter, menar Mai-Lis Hellénius.
– Både enzymet och proteinet aktiveras jättelätt. Hos en soffpotatis är musklerna väldigt avslappnade och enzymet stängs av. Men bara du reser dig upp måste du jobba med lår, vader och rygg. Den lilla skillnaden gör så att produktionen triggas igen, säger Hellénius till TT.
Sannolikt räcker en bensträckare på en minut varje halvtimma för att göra en skillnad, tror hon.
– Exempelvis kan man stryka framför tv:n, ställa in ett pausprogram på datorn eller stå upp vid skrivbordet. Det handlar bara om att vara lite smart, säger Hellénius.

Så nu funderar jag: Kan man montera en timer på datorstolen tro? Annars kan jag verkligen rekommendera att ha valpar. Det är många gånger per halvtimme man får anledning att resa sig när man har fyra aktiva valpar omkring sig...

I morse, när vår fasta telefon ringde innan vare sig Ulf eller jag hade kommit ur sängen, så tänkte jag: Varför finns det inte timrar till telefoner? Det vore ju jättebra om man kunde programmera in så att signalerna bara gick fram mellan t ex 09 och 21. Visst kan man dra ur jacket nattetid - men det är så lätt att glömma att sätta i det på morgonen igen.

Ha nu en trevlig aktiv söndag!

PS:

Jodå, själv har jag varit hyfsat aktiv. Det har blivit ganska många hundpromenader, och så gick jag ensam en timme längs stranden med fötterna i vattnet. Så nu kan jag nog med gott samvete sitta ner en stund.

Bamse, Teddy, och jag hade bestämt träff med flickorna vars familjer ev ska köpa dem. Flickorna heter Sara och Irene. Här kommer ett litet bildreportage från denna träff:

 

En liten korthårig 5-månaders chihuahuatik kom förbi, och hon och Bamse hälsade försiktigt på varandra.

Hela tiden flockades barn och vuxna kring valparna. (På fotot nedan så skymtar Maud och hennes hund Sara i bakgrunden.)

Inte skulle väl familjerna låta sina döttrar träffa hundarna så här mycket - om de inte tänker köpa dem? Annars har den finländska uppfödaren nu sagt att hon vill ha en av hanarna. Men jag avvaktar de spanska familjernas besked. Hamnar pojkarna hos dem så vet jag att de får det bra. Dessutom kommer de ofta att få leka med varandra, och bäst av allt - jag kan få träffa dem då och då.

I morse tog jag ett foto av de fyra syskonen tillsammans. Kanske jag snart inte kan ta sådana foton mer?

Sen tog jag två foton av Stella när hon hade lyckats få tag på vår allra största "gnagis". Hon fick ha den ifred flera minuter.

Annars får hon sällan behålla det hon hittat. De större syskonen tar det ifrån henne. Och ibland brottar Nova ner Stella, och biter henne. Då skriker Stella förstås. Ett par gånger nu har jag sett Bonnie komma springande. Hon säger till Nova på skarpen (puffar omkull henne så hon hamnar på rygg och låtsas bita henne)! Sen dröjer det flera minuter innan Nova hoppar på Stella igen. Är jag i närheten så ingriper jag förstås också. Stella kan vara lika tuff hon, men eftersom hon är så mycket mindre så kan hon behöva lite hjälp emellanåt.

Och så fotograferade jag min lyckliga lotta bara för att jag gillar färgen på den. Och på fotot därefter ser ni den första knoppen på mina pelargonsticklingar. Alla sticklingarna har tagit sig fint!

Nej, nu är det dags att jag rör på benen. Jag låter Bonnie låna datorn så länge.

Vov! Vet ni vad? Jo, i går fick jag mail från min kompis Bea i Sverige. Hon skickade med ett foto på sig själv. Hon är nästan lika vov-söt som jag.

Innan så bodde Bea här i El Campello - med sin sambo Bandy och sin husse och sin matte. Men sen blev det väldigt sorgligt. Vov-sorgligt! Ja, för först så dog Beas matte, fast hon inte var gammal alls. Och då blev dom väldigt ledsna dom andra. Och sen så dog Bandy också. Och då blev Bea och hennes husse ännu mera ledsna. Nu tröstar dom varandra. Bea har en vov-bra husse, som tar bra hand om henne. Och jag tror att Bea tar bra hand om sin husse. Så det är ju bra att dom har varandra! Men sorgligt är det ändå. Människor och hundar borde inte kunna dö. Vov och voff alltså! Det skulle vara vov-roligt om jag kunde träffa Bea när jag kommer till Skåne i sommar. 

I dag - då har Nova och jag varit ute på promenad tillsammans. Eftersom det är söndag i dag, så bad jag matte att sätta på mig min guldsele och mitt pärlkoppel. Ja, för på söndagarna kan jag gott vara lite extra fin. Så här ser jag ut när jag är fin:

Och så här såg Nova och jag ut tillsammans:

Eftersom Nova är väldigt lik mig - så är ju hon också vov-söt!

Vi gick tillsammans - och så nosade vi tillsammans.

Nova är ganska nyfiken av sig. Så först så nosade hon på en fläck på en bänk, och sen försökte hon kika över muren. Men hon är ju ganska liten, så jag vet inte om hon kunde se stranden och havet.

Fast sen, då tyckte Nova att det var för varmt i solen. Och så var hon ganska trött också. Så då satte hon sig i skuggan av muren.

Jag vaktade henne hela tiden. Ja, för jag är en vov-duktig mamma jag. Jag tittade både framåt och bakåt.

Det gäller att hålla uppsikt!

Och sen, sen blev Nova ännu tröttare - så då la hon sig ner.

Men jag fortsatte att vakta henne - så hon kunde känna sig alldeles trygg.

Och sen när hon hade vilat färdigt - då gick vi hem igen.

Det är allt bra tur för Nova att hon har en så bra mamma som jag! Ja, vov då!

Jaha, då är Bonnie klar. Jag skulle egentligen berätta lite om några lägenheter här i El Campello som är till salu, men det får vara till en annan dag. I morgon förmiddag ska jag deklarera här i Spanien, och jag ska nu plocka fram alla papper jag behöver. Jag ska få hjälp i år också, men hoppas klara allt själv fr o m nästa år.

Innan jag avslutar dagens skrivande så kan jag berätta att Andreas, mannen som lämnade ett ärende till ARN angående Europaspecialisten strax före mig, har fått  ARN:s beslut nu. Andreas fick rätt på alla punkter. Nu återstår att se om de på Europaspecialisten är kloka nog att följa ARN:s beslut. (Andreas har sina tvivel.) Förhoppningsvis ska väl ARN snart vara klar med mitt ärende också. Och rimligen borde jag också få rätt.

PS2:

I går glömde jag att berätta, att Ulf och jag firade att vi varit förlovade i 5 år. Ja, firade och firade - vi pussades och kramades (som alla andra dar) och konstaterade att tiden har gått fort!

12-05-07:

Eftersom valparna i dag är precis 11 veckor så har jag vägt dem:

Stella: 793 gram.
 Teddy: 1065 gram.
Bamse: 1084 gram.
 Nova: 1290 gram.

Bamse och Teddy turas om att väga mest av pojkarna, men annars ökar alla ungefär lika mycket procentuellt. Om de fortsätter likadant så blir Stella ganska liten, Bamse och Teddy normala och Nova stor (som Bonnie). Vi får se vad de väger nästa vecka. Det brukar ju vara så att om man dubblar 12-veckors-vikten så får man vuxenvikten. Bonnie vägde 1400 gram vid 12 veckor, och vi kan väl förmoda att Nova kommer upp i detsamma.

För er som är vana att mäta hundar i mankhöjd så kan jag berätta att Stellas är knappt 15 cm...

Nu ska jag strax gå och deklarera. Senare i dag ska jag berätta mer om spanska deklarationer.

PS:

Nu har jag varit till Fiona och lämnat mina deklarationspapper. (Fiona är den engelsktalande juristen som hjälper oss med våra deklarationer mm.) Jag, som är resident, ska deklarera mellan 1 maj och 30 juni. (Ulf, som inte är resident, har hela året på sig.) Hos Fiona fanns en representant från skattemyndigheten i Alicante. Han tog emot alla mina papper och fyller i deklarationen åt mig. På måndag (14/5) kan jag hämta den. Därefter ska jag gå till banken och betala skatten. Förra året behövde jag bara betala skatt på 50% av vår bostad, vilket blev ca 18:-. Nu vet jag inte om jag behöver betala skatt på min tilläggspension från Alecta. (Statlig pension, som ålderspension, beskattas bara i det land som betalar ut den.)

Just nu är jag skatteskriven även i Sverige och har betalat full skatt där, vilket är felaktigt (men svenska skattemyndigheten gör vad de kan för att få in pengar). Egentligen ska jag bara betala Sink-skatt (25%). Jag har fem år på mig att överklaga, och det blir enklast att göra det när jag kan bevisa att jag har betalat skatt i Spanien. Problemet är ju att Ulf är, och vill vara, skriven i Sverige - och de svenska myndigheterna kan inte förstå att ett gift par kan bo och vara skrivna i olika länder. De spanska myndigheterna tycker inte att det är konstigt...

De papper jag behövde ha med mig i dag var min svenska deklaration, ett papper från min spanska bank som talar om vad jag hade på mitt konto vid årsskiftet (samt i genomsnitt under året) och hur mycket räntor jag har fått resp betalat (i mitt fall 0). Sen fick jag ha med ett papper från SUMA som visar hur mycket jag har betalat i skatt i år för vår lägenhet (inkl garageplatsen och förrådet). Och slutligen fotokopia på förra årets spanska deklaration.

I år behövde jag inte ha med några identitetspapper eftersom Fiona redan har kopierat allt sådant. Annars måste man förstås alltid ha med sina originalpapper (samt helst även kopior) på residencia, NIE-numret, och på antingen pass eller nationellt ID-kort.

Ulf väntar med att deklarera till hösten. Förra året fick han betala betydligt mer än jag i skatt för sin lägenhetshalva. (Var det ca 4500:-?) I år får jag betala 74 € för deklarationshjälpen, precis som förra året. (Ulf betalar något liknande.) Men nästa år ska jag försöka på egen hand. Då har jag ju två deklarationer att titta på, så även om jag inte förstår alla de spanska orden så kan jag säkert fylla i alla beloppen på rätt plats.

Linda skickade mig en passande bild till gårdagens "sitta-still-text":

PS:

I dag är det "Melanoma Monday", en dag då man uppmärksammar den dödliga hudcancerformen malignt melanom.

Ja, det är säkert bra att kontrollera sin hud då och då, ingen av oss vill ju riskera att dö i cancer. Men om man upptäcker cancern på ett tidigt stadium så går den numera för det mesta att bota. (Malignt melanom är bara en av hudcancerformerna som finns. Några andra är skivepitelcancer och basalcellscancer.)

I dag har vi UV-index 7 här i El Campello (och i morgon ska det bli 8). I Svealand ligger UV-index i dag på 3-4, och i Skåne på 4-5 (beroende på om det är molnfritt eller ej). Jag bör alltså sätta solskyddsmedel på åtminstone näsa och axlar, samt ta på mig solhatt eller solskärm. Ni kanske klarar er utan skydd om ni inte är ute så länge. Men vi bör alla vara försiktiga. Solsken är både nödvändigt och nyttigt - MEN att bränna sig är farligt! Så sola lagom!

PS2:

Jag har ännu inte fått något besked angående Bamse och Teddy. Maud tror att familjerna menade att de skulle ge besked i morgon tisdag, eftersom de är lediga på måndagarna då restaurangen är stängd. Så nu hoppas jag på besked i morgon, helst positivt besked förstås.

12-05-08:

Flickan Sara ringde i går kväll och sa att hon ville köpa Bamse. Jag vill dock ha bekräftat från hennes pappa att detta är korrekt. Om jag förstod flickan rätt så ville hon ha Bamse först fredagen den 18/5. (Eftersom hon den kommande helgen ska vara hos sin mamma - hennes föräldrar är skilda.) Den andra flickans mamma ska ringa mig under dagen. Hon jobbar nu, och kunde inte gå ifrån när jag passerade restaurangen i förmiddags. Det ger sig vad hon säger...

Jag kan inte riktigt koppla av innan jag sålt de valpar som jag måste sälja. Annars borde jag gå ner på stranden och sola. Vi har underbart väder, sol och 26º som varmast! (Fast det är fortfarande bara 15-16º i vattnet.)

Det var väldigt kul på sevillana-dansen i går. De andra har dansat allra minst ett år, men jag lyckades ändå hänga med ganska bra. I alla fall ibland. Gruppen applåderade och berömde mig vid ett tillfälle - då jag dansade en tur med sjalen helt korrekt, en tur som många har svårt för. Att jag kunde den turen, berodde på att lärarinnan ingående förklarat hur man skulle göra. De danser där de andra redan kan koreografin, kan jag naturligtvis inte hänga med på. Då tränar jag grundstegen för mig själv, eller härmar vissa sekvenser. Sevillana är roligt! Det är en dans med stolt hållning och mycket fot-stampande. Och ibland så cirklar man med sjalen på ett särskilt sätt. 

Jag har satt i jacket på vår fasta telefon igen. Jag hoppas att alla telefonförsäljare har gett upp nu. Eftersom jag ändå betalar för linjen så bör jag ju använda den. Telefonnumret är: +34 965 63 20 73.

PS:

Jag har ännu inte hört något från familjen som ev vill köpa Teddy. Så jag känner mig tyvärr fortfarande lätt stressad. Snart ska jag gå på min latindans - då får jag annat att tänka på en stund. Och i morgon borde jag verkligen passa på att sola!

Vov alltså! Jag tycker ju att det är vov-kul att dansa! Så varför får inte jag dansa med matte i nåt TV-program? Pudsey får ju dansa med sin matte Ashleigh! Titta så kul dom har:

http://www.youtube.com/watch?v=dv_gOBi8Wpk&feature=email 

http://www.youtube.com/watch?v=KH7viWp5KrE&feature=email

Måste man vara bordercolli-blandning för att få dansa? Jag är säker på att vi chihuahuor kan dansa lika fint - bara nån lär oss. Fast då kanske jag måste byta matte? Ja, för även om min matte dansar mycket själv - så tror jag inte att hon klarar av att lära mig att dansa. Nä, för då måste man vara både smart och vig. Och det är ju inte min matte precis. Ja, vov! Jag får väl träna lite själv - i smyg... Vov på er!

PS2:

Familjen som ev är intresserade av Teddy ringde i kväll. De vill köpa honom. Men mamman vill träffa mig i morgon för att prata. Jag förstod inte riktigt om vad, men om jag gissar - så skulle det kunna vara så att hon önskar att få dela upp betalningen på ett par gånger. Det vore inte riktigt bra för min del, men i detta läget har jag nog inte så mycket att välja på. Det är i alla fall en pålitlig familj. Och ett bra hem för Teddy. Och hamnar Teddy där så kommer han att få träffa Bamse ofta. Och en lagom stor lekkompis är guld värt för en liten hund. Jag hoppas att jag klarar ut det hela på spanska i morgon. Kanske kan jag be Maud att vara med och tolka - om hon har möjlighet.

12-05-09:

Jag gissade rätt. Mamman vill dela upp betalningen på två gånger. Sen bad hon mig också att skriva ner hur man sköter en valp (detta blir deras första hund), samt vad mat, vaccinationer o dyl normalt kostar. Det ska jag göra. (Vi har ännu inte kommit överens om när Teddy ska levereras.) Maud hjälpte mig att tolka, och bjöd mig sedan på god hemlagad mat (fisk, potatismos och sallad).

Ja, då är båda pojkarna tingade! Det känns bra. Men ännu bättre kommer det att kännas när jag har fått betalt för dem, och vi har skrivit på alla papper. Först därefter kan jag helt släppa ansvaret för Bamse och Teddy.

I förmiddags gick min trevliga grannfru Sandy och jag ut med alla mina fem hundar. Hon gick med Nova och Teddy, jag med Bonnie, Bamse och Stella. Men eftersom Stella inte ville gå lika långt som de andra så fick hon åka väska emellanåt. Lite koppel-trassel blev det, men valparna gick förhållandevis bra. På vardagsförmiddagarna är det oftast ganska få människor på strandpromenaden. Men de vi mötte stannade nästan alla och beundrade valpkullen - och även Bonnie. Det är ju onekligen många sötnosar på en gång...

I morgon har jag preliminärt bestämt träff med Inka. Undrar om jag hinner gå ner på stranden och sola också? I dag hann jag inte. Synd! För nu är vädret perfekt...

PS:

Jo, det känns helt nödvändigt för mig - jag bara måste lägga in några valpfoton i dag också. Det är inte länge till jag har alla mina små älsklingar, så lite syskonfoton vill jag ha som minne...

Stella och Bamse:

Och Nova:

Lägg märke till att Novas öron fortfarande hänger ner, som de gör på små valpar. Stellas har börjat stå upp nu, i synnerhet hennes vänstra. Och det är ju flera veckor sedan pojkarnas öron reste sig. På det högra fotot nedan ser ni Teddy.

Och här ligger Teddy ensam på golvet. Det märks att det har blivit varmare nu. Bara när det är varmt föredrar hundarna att ligga direkt på klinkergolvet.

Minns ni förresten att jag var orolig för att få en alltför stor elräkning då när jag hade 22º varmt i mitt rum hela tiden? Den blev inte så farlig, "bara" 157€. Så den månaden som elen kostade mest var då Ulf hade på sin 3500-watts-värmare hela nätterna. (Men han var i Stockholm när jag hade mina element på. Det var ju tur att vi inte behövde ha allt på samtidigt - för då hade det kostat massor!)

Nedan två foton på lille söte Bamse:

Vov på er! Husse är alldeles hopplös! Han begriper sig inte på hundar alls. Han säger att jag bara får behålla ett av mina barn. Ja, fast jag egentligen vill behålla alla. Och fast matte vill behålla både Nova och Stella.

Men nu har ju matte bestämt, att om vi bara får behålla en valp - så blir det Stella. Och det tycker jag faktiskt är bra. Ja, för hon är liksom mest lättskött. Hon gör som jag säger - och lyder bums.

På det här fotot slickar jag Stella. Bara för att hon är minst, så måste jag sköta om henne mest.

Och här ligger vi och vilar. Man kan vila tillsammans med Stella. Ja, för hon ligger still. Det gör inte mina andra barn. Dom bara busar.

Och Stella, hon är faktiskt nästan lika vov-söt som jag. Så det blir nog bra - att det blir jag och Stella.

Och sen, sen kan jag kanske para mig igen. I smyg för husse. Och få några barn till. Och då kanske matte och jag kan behålla ett av dom också. Om vi har tur så märker inte husse nåt. Det var väl en vov-bra idé! Berätta det inte för husse bara. Nej, för det är hemligt! Vov, vov då!

PS2:

El Campello klockan 20:50. Det var fortfarande 22º varmt ute, och dessutom precis sådana färger som jag älskar. Kort sagt: Alldeles underbart!

De stora pojkarna har lekt i sanden nu igen...

12-05-10:

Det känns väldigt lyxigt att få bo i vackra El Campello när vädret är så här perfekt! I morse klockan 8, när Bonnie och jag gick dagens första promenad, så var det redan 20º varmt. Därefter har dagen varit solig och varm (upp mot 28º). Inka blev upptagen i dag, så jag tog mig äntligen tid att gå ner på stranden för att sola. Insmord med solskyddsmedel så solade jag sen 20 minuter på rygg och 20 minuter på mage. Skönt - men svettigt! Mer vågade jag inte så här första gången. Det har varit UV-index 9, och jag vill inte riskera att bränna mig. Vattentemperaturen har nu ökat till 17º, men jag planerar inte att börja bada förrän temperaturen har kommit över 20º. Inka berättade i telefon att hon nu hade börjat simma en stund både morgon och kväll. Hon kanske inte är lika frusen av sig som jag är?

Annars har jag förstås kelat med hundarna - och fotograferat dem. Jag vet att några av er tycker att jag lägger in för många hundfoton, men å andra sidan tycker flera andra av er att det är så roligt att se dem. Vi hundmänniskor kan ju aldrig få nog...

Teddy och Stella var så söta när de sov ihop. (Ja, Stella vaknade förstås när jag kom nära.)

Jag känner ett stort behov av att fotografera mina tre flick-hundar tillsammans - innan det är för sent. Snart kanske Nova är såld...

På fotot nedan syns det hur olika stora Stella och Nova är.

Och givetvis måste jag ta några extra foton på Nova - medan jag kan. Hon är SÅ söt och go' och kelig! Det kommer att bli väldigt svårt för mig att skiljas från henne.

Bonnie och Stella kommer i alla fall att få stanna hos mig. Men jag, precis som Bonnie, tycker om stora flockar. Jag har tre barn - och det är jag SÅ glad över. Men jag hade så gärna velat ha fem! (Ytterligare en av varje sort... Fast jag skilde mig ju när de var små, vilket komplicerade det hela.) Nu skulle jag inte ha något emot att ha fem hundar (eller åtminstone tre), men eftersom jag inte har tänkt skilja mig - så måste jag lyssna på Ulfs önskemål. Två hundar är i alla fall mycket bättre än bara en...

12-05-11:

Vi har lika fint väder i dag! Jag ska träffa Inka klockan 12, och träna pilates klockan 17, men dessemellan planerar jag många hundpromenader. Nu på morgonen gick jag med Bonnie, Nova och Stella. Men tre hundar på en gång (varav två inte är koppelvana) klarar jag inte av särskilt bra... Det blev mycket koppel-trassel!

Innan jag glömmer bort det: Jag frågade häromdagen arbetarna om vad det är för rör som grävs ner överallt i El Campello. Det är till naturgas. De fastighetsägare som så önskar kommer att bli kopplade till gasnätet. I flerfamiljshus avgör majoritetsbeslut. Gasbolaget har frågat oss här i trappan. Jag sa nej, men vet inte vad de andra har svarat. Jag tycker inte om gas. Det är större risker med det. Dessutom har vi elektrisk spis, elektrisk varmvattenberedare etc. Nu hoppas jag att de flesta grannarna också har sagt nej, annars kanske jag riskerar att få vara med om att betala en installationskostnad även om jag sen inte kommer att utnyttja gasen.

För dem som i dag har gasspis, och gasuppvärmd varmvattenberedare, och måste fylla på sina gasflaskor efterhand som de förbrukar innehållet - så blir det naturligtvis en stor förbättring. Men för oss andra blir det en försämring. Här i Spanien är det ju aldrig tal om centralvärme via gasnätet, vilket annars kanske hade varit ett intressant alternativ.

Jag har lovat att lägga in lite prisinfo, samt planlösningar, rörande lägenheter som är till salu här just nu. Det kommer...

PS:

I dag hälsade jag alltså på hemma hos Inka. Hon bor högst upp i det 8-kantiga bruna 16-våningshuset nära slutet på strandpromenaden (söderut). Vi har hyfsad utsikt här, men Inkas utsikt slår vår många gånger om. Eller vad sägs om denna:

Den utsikten skulle jag inte tröttna på i första taget.

Längst åt nordost kan hon se Benidorm.

Rakt nedanför sin balkong har hon stranden och den sydligaste piren.

Det blåvita huset är det sista innan Rio Seco. Ni kan se att arbetet med avsaltningsanläggningen nästan är klart. Nu syns bara en "betongplatta" med luckor på.

Man har anlagt en gångväg med sittbänkar samt planterat grupper med växter.

Nära genomfartsvägen (Jaime 1 El Conquistador / San Bartolomé) ligger en byggnad. Jag vet inte riktigt vad den används till, men eftersom den har fönster så ska det väl jobba människor där. På andra sidan vägen ligger en annan byggnad som är mera sluten. Kanske är det själva avsaltningsanläggningen. I alla fall går det underjordiska rör dit från havet.

Om Inka tittar söderut ser hon Zofra-bukten där jag bodde innan, samt playa Muchavista.

Vid Rio Seco drev just fåraherden sina får (eller är det getter - jag ser inte på detta avståndet) mot sin gård på andra sidan den stora vägen N332.

Och åt sydväst ser Inka på avstånd bergen vid Alicante, samt slätten västerut.

Inka bjöd mig på te, bröd, goda ostar, grönsaker, frukt och nötter. Det var både nyttigt och gott. Vi satt länge på hennes inglasade balkong och beundrade utsikten, samt pratade. Inka hade mycket roligt att berätta om.

På balkongväggen hade hon satt upp det här roliga vykortet som jag inte kunde låta bli att fotografera av:

Men rätt som det var hade klockan blivit dags för mig att gå hem. Jag skulle ju hinna ut med Bonnie innan det var dags för pilatesträningen.

PS2:

Kommer ni ihåg att jag en gång visade en lägenhetsplan från det nybyggda grå huset i korsningen C/San Pedro och Carrer la Mar?

Byggherren har sänt mig några ritningar, foton mm. Han hoppas att jag på min webbsida ska göra reklam för just hans lägenheter. Reklam gör jag inte. Men jag kan visa några exempel på osålda lägenheter.

Som alla andra nybyggda hus är detta av bra kvalité, men jag kan inte avgöra om det ena är bättre än det andra. Det handlar ju om hur mycket lägenhet man får för pengarna. Och hur man trivs med planlösning, materialval mm. Eftersom detta huset ligger i andra linjen (från havet) så tycker jag att priserna fortfarande är lite för höga. Gavellägenheterna, vars rundade balkonger syns på det vänstra fotot, har direkt havsutsikt, men de som har balkong inåt gården (högra fotot) har inte mycket roligt att titta på. Förra gången var det en av lägenheterna med havsutsikt jag visade. Nu är priset sänkt till 310'000 €. (Jag har för mig att det låg på ca 475'000 € tidigare.)

Jag vet inte vad de billigaste lägenheterna inåt gården kostar. Det kan ju kvitta eftersom ingen av oss skulle vilja bo där. Byggherren påpekar att många fler av lägenheterna har havsutsikt. Flera har nämligen takterrass. Här kommer ett exempel, lägenhet M som kostar 275'000 €. Lägenheten är "randig" på översiktsplanen.

Lägenheten har tre våningsplan, och på det översta ligger den jättestora takterrassen. Det är förstås väldigt fint att ha en sådan stor terrass, men förfärligt opraktiskt med alla trapporna.

 

Nästa lägenhet, lägenhet I som kostar 415'000 €, har lika många trappor att springa i. Inga som helst problem när man är ung och frisk - men sen...

Vissa lägenheter, som lägenhet N (också med flera våningsplan) pris 340'000 €, är väldigt långsmala och har således en lång korridor som man inte kan nyttja till mycket, särskilt som den saknar fönster. (Här visar jag bara nedersta våningsplanet.)

Om jag själv skulle köpa en lägenhet i det här huset så skulle det vara den översta enplanslägenheten. Men jag hade önskat mig en minst dubbelt så stor balkong. Och även den lägenheten har lite onödigt stor hall i förhållande till möjligheten att utnyttja den. Sen tycker inte jag att det är så praktiskt att man måste passera vardagsrummet för att komma från hallen till köket.

En sak som är bra med detta huset är att de har valt att ha poolen inomhus. Om man nu nödvändigtvis vill ha pool när man bor 30 meter från havet, så är det förstås en fördel om man kan utnyttja den året runt.

Slutligen får ni se några foton från en av lägenheterna. Den ser helt OK ut, men själv hade jag föredragit att ha vita dörrar. Badrummen är åtminstone ljusa. I vissa andra nybyggda hus så har man valt mörkbruna väggar och brunt porslin. Det är alldeles för mörkt och dystert för mig. Jag vill ha vitt och ljusbeige överallt - för då kan jag själv välja fritt vilka färger jag vill tillsätta. (Möjligen skulle jag kunna tänka mig ett ljusblått eller ljusturkost badrum...) Lite synd är det, att det i alla spanska lägenheter, finns pelare i nästan alla rum. De försvårar onekligen möbleringen.

Ja, byggherren ville nog inte att jag skulle beskriva hans lägenheter som ovan. Han skickade med en lång lista som visade så fin kvalité han valt på alla material. (Huset har ett stort garage under marknivå.) Men - jag har varken skrivit positivt eller negativt. Detta huset är som de flesta nybyggda hus med flera osålda lägenheter - ganska bra, men inte perfekt. Ni får se det som ett exempel på vad som finns just nu. (Läs mer om dessa lägenheterna på: http://inveralcoy.com/)

Skulle jag önska mig en lägenhet helt fritt så skulle den förstås ligga i första linjen och ha obegränsad havsutsikt. Den skulle ha en praktisk planlösning med välutnyttjad yta, och förstås vara enplans. Den skulle ha en stor balkong eller terrass, gärna vänd åt söder men ändå med havsutsikt. Lägenheten skulle var ljus och ha många fönster. Den skulle inte ha insyn, men helst inte ligga högre upp än på andra våningen. (Huset skulle ändå ha hiss.) Lägenheten skulle vara välisolerad. Däremot skulle jag inte behöva någon lyx. (Jag tycker att det är en onödig kostnad att ha ett komplett badrum till varje sovrum.) Om jag hade 2-3 sovrum så räckte det med ett badrum (jag föredrar dusch före kar), och en extra toalett. (Extra sovrum för att kunna ha gäster!) Men jag vill gärna ha ett stort vardagsrum, samt plats för ett (litet) matbord i köket. Och golvvärme hade inte varit dumt...

Ja, hade min önskelägenhet funnits i verkligheten - så skulle jag ändå inte haft råd med den. Och förresten skulle jag ännu hellre vilja ha ett litet hus med trädgård - vilket förstås vore alldeles orealistiskt om jag vill ha det i första linjen, centralt i El Campello. Men att drömma är gratis! Och så länge man kan skilja på dröm och verklighet, så tycker jag att man ska unna sig att drömma.

12-05-12:

Dagens lokala väderleksprognos:

Jag har tyvärr en del jag måste göra, men jag vill förstås hinna tillbringa en stund på stranden också. Synd att vattentemperaturen har gått ner igen (det beror på strömmarna), för om det är 30º varmt i skuggan så klarar jag knappast 40 minuters solande utan att doppa mig...

PS:

Jag glömde skriva att det var lägenheter från InverAlcoy, http://inveralcoy.com/, som jag visade i går.

Jag låg på playan i 45 minuter och solade i förmiddags. Då var det bara drygt 25º varmt, och så fläktade det en liten aning från havet. Det var skönt och avkopplande!

Annars har jag inte gjort så mycket. Jag har gått ett antal hundpromenader förstås. Och så har jag bytt ut annonslapparna om att Bamse och Teddy säljes - mot en där det står att Nova är till salu. Jag har fått sätta upp sådana lappar i 3 affärer längs strandpromenaden. Så nu ger det sig om Nova också blir såld. Annonserna jag har på nätet ska jag inte ändra förrän jag har fått betalt för pojkarna. Troligen ska båda levereras nästa helg.

Jag är väldigt trött - mest psykiskt. Det har varit så mycket - så min bägare har runnit över en smula. Jag känner mig på gränsen till utbränd igen. Inte alls så farligt som det var när jag var riktigt utbränd, men jag tål ändå inte mycket för stunden. Kanske beror det till stor del på att jag inte har sovit ut en enda gång sedan valparna föddes. Men lite beror det väl på att min "måste-göra-lista" är lite för lång. Ja, det ska väl rätta till sig igen. Om jag bara får lite lugn och ro, och kravlöshet, en period - så kommer jag snart att vara fit-for-fight igen. Jag antar att om man en gång har gått in i väggen så behövs det inte så mycket för att man ska må dåligt igen. Antagligen blir jag aldrig lika stark igen som jag var från början. Men jag är fortfarande optimist - och det underlättar!

Just nu orkar jag inte ens titta på de roliga bildspel och trevliga youtube-länkar som några av er har skickat. (Jag ska titta på dem om några dar...) Men sluta inte skriva mail till mig! Jag tycker om att läsa dem!

PS2:

Jag gläds åt värmen! Livet känns mycket lättare när det är varmt och skönt ute - och när solen skiner! När jag nyss gick sista rundan med Bonnie (klockan var över 22) så var det fortfarande + 24º ute. Härligt!

12-05-13:

Plus 22º på tidiga morgonpromenaden - sådant gör mig glad. I morse flyttade jag vår bil. På måndag ska man börja måla garaget, och då får ingen bil stå där. På söndagskvällarna finns det inte en enda ledig plats här i närheten, men nu på morgonen hade jag sån tur så jag hittade en ledig p-plats direkt utanför vår port.

I går gick vår mikrovågsugn sönder. Typiskt! Är man bortskämd med en sådan så är det svårt att klara sig utan. Jag måste börja leta efter en ny. Den vi har nu är en inbyggnadsugn av finare modell, med grill och andra finesser. Vi behöver inte köpa en lika avancerad, men vi måste ha en i inbyggnadsmodell - för här finns ingen annan plats att ställa en ugn.

Sen har vi fått för hög räkning från Telefonica de två senaste månaderna - så nu måste jag kontakta dem och försöka rätta till det hela.

På måndag ska jag med valparna till veterinären för den sista obligatoriska vaccinationen, och sen ska jag till Fiona för att hämta min deklaration. Tror ni att jag kan hinna gå ner på stranden en stund också? I dag ska jag inte sola, varannan dag räcker. Än syns inga märken efter bikinin, men jag tar det försiktigt som ni vet. Fast det är så sant, jag dansar ju sevillanas på måndagarna - så sola får nog vänta till på tisdag. Det är ju ingen panik. Jag är kvar här i El Campello ända till den 26 juni, så jag ska nog hinna njuta av solen.

Alldels intill där vi bor har jag flera gånger sett en liten trevlig minibil parkerad. Jag trodde först att den var ensitsig. Det är en Twizy från Renault. Twizy är eldriven och har plats för två passagerare som sitter efter varandra. (Fast den som sitter bak bör nog vara liten till växten...) Bilen är bara 2,33 meter lång, 1,91 meter bred och 1,46 meter hög. Maxhastighet 75 km/h, räckvidd 96 km. Bilen lär kosta ca 100'000:-. Så här ser Twizy ut:

(Den som finns här i El Campello är dock helsvart och har reklam för Renault-firman Automoviles Gomis på sidorna.) Jag gillar små bilar! Den finns i roligare färger än ovan:

Men jämför jag den med min tvåsitsiga favorit Smart for two, så är den senare både snyggare och mera praktisk. Fast eldriven är den ju inte... (Men Toyota IQ är fortfarande min önskebil. Smart for two kommer tvåa.)

Nej, nu är det dags för hundpromenad. Det är Bamses och Teddys tur.

PS:

Det har blivit ganska många hundpromenader i dag också. Jag går bara med en eller två hundar åt gången, eftersom det är enklast så. Men jag har också gått en timme ensam längs strandkanten, med vågorna sköljande över fötterna! Det var SÅ skönt! Enligt den spanska väderlekstjänsten är det bara 15º i havet i dag, men allra längst in måste det vara betydligt varmare. Det kändes inte ens kyligt. Fast söndagarna är inte den bästa dagen att promenera längs stranden. För då får man kryssa sig fram mellan badande, solande och andra promenerande...

De tre första knopparna på mina nya pelargonsticklingar är på väg att slå ut. Det ska bli spännande att se blommorna i verkligheten. Här nedan ser ni alla fem sticklingarna. De har vuxit ganska mycket som ni ser.

Stella fick vara med mig på balkongen när jag vattnade alla min krukväxter. Det tyckte hon var spännande.

Jag bläddrade lite i mina heminredningstidningar en stund i eftermiddags. Jag hittade bl a den här skylten. Kanske något att sätta ovanför badrumsspegeln?

 

Vov på er! Vet ni om att min matte är snål? Det är hon. Vov-snål! För i dag, när vi gick och fikade på en av glassbarerna vid havet - då fick inte jag smaka på mattes glass. Nä, för hon sa att glass inte är nyttigt för hundar. Det är väl inte nyttigt för människor heller? Och min matte - hon har ju bantat hela vintern. Då borde hon ju fatta, att om hon äter upp all glass själv - då blir hon ju tjock igen.

Fast matte hade köpt glass med nöt- och chokladsmak. Och nötter är ju inte så gott, och choklad kan hundar inte äta. Hon borde ha valt en smak som jag tycker om! Jag undrar om dom har leverpastej-smak? Eller korv-smak? Ja, jag såg att dom hade vov-många smaker att välja på. Så dom borde väl åtminstone ha oxfilé-smak? Visst! Och sen, om matte hade beställt glass med god smak  - då borde hon ha gett mig hälften av glassen. Ja, för det är varmt ute nu - och då är det gott att äta kalla saker.

Annars tycker jag vov-mycket om att sitta i mattes knä på glassbarer och restauranger. Ja, för man ser så bra där uppifrån. Och så kan man passa på att skälla på stora hundar som går förbi. Ja, för om man sitter i mattes knä - då vågar dom inte skälla tillbaka. Bra va! Ja, vov-vov då!

12-05-14:

I dag är valparna precis 12 veckor gamla, så jag har vägt dem. Efter dagens vikt har jag skrivit en prognos för vuxenvikten. Det skiljer ganska mycket på Stella och Nova som ni ser. Så även om jag fortfarande tycker att Nova har vackrast färg, så känner jag att jag har valt rätt valp. Jag tycker allra mest om små chihuahuor, och Stella kommer att bli liten (inte pytteliten, men liten).

Stella: 849 gram ≈ 1700 gram.
 Bamse: 1161 gram ≈ 2350 gram.
Teddy: 1163 gram ≈ 2350 gram.
 Nova: 1453 gram ≈ 2900 gram.

PS:

Hos veterinären kostade det 93 € i dag. Det är dyrt att vaccinera valpar! Snart har jag utnyttjat hela min kredit. Hoppas jag får betalt för Bamse och Teddy till helgen! Jag behöver verkligen pengarna, för på fredag ska Bonnie vaccineras mot lechmaniosis och nästa måndag ska Stella (och Nova om hon inte är såld) vaccineras igen mot rabies.

Nu ska jag strax iväg och dansa sevillanas...

PS2:

På sevillanadansen var det både roligt och svettigt. Jag filmade i dag lärarinnans fötter när hon visade mig grundstegen - så nu kan jag träna hemma framför datorn...

Sen hämtade jag min spanska deklaration. I år ska jag betala totalt 0,45 € ≈ 4:- (!) i fastighetsskatt. (Jag har förstås betalat full inkomstskatt i Sverige.)

De första blommorna på mina pelargonsticklingar har öppnat sig. Jag gillar färgerna! De limegröna bladen på en av de andra sticklingarna (som skymtar i bakgrunden) har också läcker färg.

Nu i kväll var valparna ute på balkongen och lekte en stund. Jag fotograferade dem inifrån. Det gäller att passa på medan hela familjen är samlad. Snart har jag inte kvar alla syskonen längre...

Tyvärr kunde jag inte gå närmare med kameran. För så fort valparna fick syn på mig - så avbröt de sin lek och sprang fram till mig, glatt viftande på svansarna. Och det var ju inte en suddig närbild på en nos jag ville ha på fotot...

12-05-15:

Dagens lokala väderleksprognos:

I dag ska jag försöka att unna mig att gå en promenad längs stranden, sådär med fötterna i vattenbrynet som jag brukar. Fast egentligen borde jag kanske lägga mig och sola en timme? Det är bara det att det står så mycket på att-göra-listan...

Ulf och jag har posten tillfälligt eftersänd hit t o m 16/5. Därefter vill Ulf ha sin post till Hässelby strand eftersom han snart kommer att befinna sig där. Jag vill ha min post eftersänd ytterligare en månad. Men nu svarar adressändring.se inte på mail. På deras webbsida står det att det kan ta upp till två arbetsdagar innan de svarar - eftersom de prioriterar att svara i telefon. Men jag skrev för 10 dagar sen - och har ännu inte fått svar. (Och sen dess har jag skrivit ytterligare två gånger och påmint dem.) Problemet är att de brukar vilja ha ett par veckor på sig med eftersändningar. Först ska de skicka en blankett som man ska skriva under och skicka tillbaka. Därefter ska man betala. Först när pengarna har kommit fram så påbörjar de eftersändningen.

Jag har också försökt att göra en definitiv eftersändning via deras webbsida. För det måste jag ju göra förr eller senare. (Jag hade dock planerat att påbörja den definitiva eftersändningen först fr o m augusti.) Men se det går inte att anmäla eftersändning via webben - om man vill ha eftersänt utomlands... Nu är det en dag kvar till deadline - och jag börjar oroa mig. Det vore väldigt opraktiskt att vara utan post i 41 dagar! Tänk om det kommer en räkning som jag ska betala? Tidningen Leva&Bo som jag prenumererar på, medsänder en räkning vid vart 4:e(?) nummer. Det går inte att betala i förväg, och de kan inte skicka räkningen via mail. Jag har förklarat problemet för deras kundtjänst utan att de har kunnat hjälpa mig. Eftersom man inte kan prenumerera på just den tidningen om man bor utomlands, så vill jag passa på att ha den en period nu.

Mina andra tidningsprenumerationer är det inga problem med - alla sänder utomlands. Man får betala aningen mer p g a det högre portot bara. Jag behöver svenska tidningar, och svenska böcker, många år än. Det lär dröja innan jag klarar mer än rubrikerna i spanska tidningar, och jag kanske aldrig klarar att läsa böcker. (Jag vill inte blanda in det engelska språket, annars finns engelskspråkiga böcker att köpa i Spanien.) Synd att t ex inte Adlibris sänder böcker inom hela EU! Min bokklubb gör det inte heller. Bara några svenska webbfirmor sänder utomlands, men de har inte alls har lika mycket att välja på. Fast lite är bättre än inget!

PS:

Jag promenerade 1½ timme längs havet! Det var underbart skönt!

I dag har Ulf ensam gjort en sak som stod på bådas att-göra-listor. Han har skruvat loss inbyggnads-ramen till mikrovågsugnen + burit ner ugnen till soporna + städat utrymmet där ugnen stod + valt en ny ugn (som han ska köpa på torsdag). Det känns skönt för mig att inte behöva ta itu med detta också. Jag är väldigt glad att Ulf avlastade mig! Han förstår nog inte riktigt hur mycket sånt här betyder.

Själv har jag lämnat in min deklaration, och betalat skatten, på banken. Sen har jag gått till bilmekanikerna tvärs över gatan och frågat vad en normal-service av vår bil skulle kosta. (En sådan man gör årligen.) De ska maila summan när de har kollat upp ett par saker. Och så har jag tvättat, promenerat med hundarna, samt badat Bonnie. Annars har jag kunnat koppla av i dag. Det behövde jag!

PS2:

Jag har just rättat en hel del småfel som jag har skrivit på denna sidan de senaste dagarna. När jag är trött så märker jag inte om jag stavar fel, skriver samma ord två gånger, eller råkar missa slutet på ett ord. Även om jag läser igenom texten efteråt så ser jag inte mina egna fel (för jag vet ju precis vad det skulle ha stått). I dag korrekturläste Ulf lite. Det gör han någon gång emellanåt - och det behövdes. Han hittade en hel del konstigheter! Jag hoppas att ni har överseende om det blir lite tokigt ibland. Jag tror att ni är tillräckligt intelligenta för att gissa vad jag menar ändå.

Om jag är riktigt trött och stressad - då kan jag inte "prata rent" heller. Jag kanske vill säga "jag ska kamma håret", men det som kommer ut ur munnen blir "jag ska håra kammet". Sådant händer mig ibland - alltsedan jag gick in i väggen. Det har väl blivit något fel på mina synapser i hjärnan. (Ni vet: synapserna = platsen där ett neuron med hjälp av ett nervändslut bildar en funktionell informationsförmedlande kontakt med ett annat neuron.) Ja, då är det bara att hoppas att jag lyckades få rätt på de här raderna...

12-05-17:

Jag har försökt att ta det lugnt, och att koppla av. Men i dag har jag fått flimmer-skotom (ni vet: ljusblixtar framför ögonen som har med migrän att göra). Det känns ganska handikappande eftersom jag just nu inte kan se ordentligt. Så jag får väl försöka att varva ner ännu mer... (Alltmedan att-göra-listan blir längre och längre...)

Jag borde kanske gå en promenad längs stranden? Naturen läker!

PS:

Nej, jag har varken gått längs stranden eller blivit av med migränen. Men jag har gått väldigt många hundpromenader, och jag har tagit Alvedon + migränmedicin som i alla fall dämpat migränen lite. (Och flimmerskotomet har försvunnit.) Men f ö har det inte blivit mycket mer än kelande med alla hundarna.

Vov-vov! I dag har vi varit ute på balkongen och solat, mina barn och jag.

Ja, det är mest vi flickor som har solat. Pojkarna ville hellre vara i skuggan.

Och sen, sen hade jag och mina flickor en mysstund på sängen. Vov-mysigt hade vi det. Vi gnagde, och så vilade vi. Jag vet faktiskt inte vad mina pojkar gjorde då. Nä, för dom var tillsammans med husse - i husses rum. Dom kanske lekte pojk-lekar?

På nätterna, då sover alla vi flickor i min och mattes säng. Alltså matte, och jag, och Nova, och Stella. Matte tar störst plats. Så egentligen borde hon ligga på golvet. Pojkarna sover i hundsängen på golvet. Matte säger att dom inte ska sova i sängen hos dom som dom ska flytta till sen. Så därför får dom inte vänja sig vid det. Ja, jag fattar inte riktigt vad hon menar. Det är väl självklart att hundar ska sova i riktiga sängar.

I alla fall ser vi ut så här när vi ska gå och lägga oss. Det här fotot tog matte i går, precis innan vi skulle sova.  Jättemycket vov på er!

I går eftermiddag tog jag några foton på Stella och Nova, när de var på min säng. De hade först lekt en stund, men blev sen sömnigare och sömnigare. Nova försökte hålla sig vaken i det längsta - men till slut gick det inte längre. Här följer en stilstudie i tilltagande sömnighet:

12-05-18:

Nej, varken Bamse eller Teddy är sålda som jag trodde. I dag skulle jag få definitivt besked om när de skulle levereras. Men nu visar det sig att familjerna kanske inte kan/vill genomföra köpet. I den ena familjen är föräldrarna skilda. Pappan och dottern är överens om att de vill ha hund, och pappan är beredd att betala. Men han hade planerat att valpen skulle vara hos ex-frun/flickans mamma på dagarna eftersom han jobbar så mycket (han har egen restaurang). Nu visar det sig att ex-frun inte riktigt är med på det hela. Han ska ringa igen och försöka övertala henne. Och om inte den familjen köper hund så vill nog den andra familjen också backa ur. Jag ska få definitivt besked "om några dagar".

Suck! De fick ju först fundera på saken, och sen ringde de mig och sa att de ville köpa pojkarna. Jag har bytt ut annonsen om pojkarna mot en med Nova. Nu kanske alla tre är till salu. En finsk uppfödare vill gärna köpa en av hanarna. Problemet är att hon inte kan hämta hunden här. Hon vill hämta den i Stockholm i juni. Och jag vet ju inte om jag kan ta med fler än två på flyget. Det finns ett par olika svenska kvinnor som vill köpa Nova, och ett par som vill köpa Bamse, och en flicka som vill köpa Teddy. Men de vill alla hämta hundarna i Stockholm. Kanske jag måste maila SAS och ta reda på hur lång tid i förväg man måste meddela om man vill ha med hundar i lastrummet. (För i kabinen kan jag inte ha mer än två.) Förmodligen måste jag i så fall köpa en speciell godkänd  "lastrums-transportbur" då, och de är inte billiga (och sen behöver jag den inte fler gånger). I lastrummet får djuren inte åka i mjuka väskor (som jag har flera av), och den hårda jag har är för liten för mer än en hund. Visst kan jag få mer betalt för valparna i Sverige - men det innebär också mycket mer jobb.

Dessutom börjar det bli alldeles för trångt i mitt rum för valparna. Och trappan mellan våningsplanen är farlig. (De klarar att ta sig uppför, men kan skada sig allvarligt om de försöker ta sig ner.) Så jag vet inte riktigt hur jag ska kunna ge dem mer utrymme. Men om jag ska ha kvar alla fem hundarna ytterligare en månad - så måste de få större yta att röra sig på. Om jag ska ha dem i gästrummet så måste jag sätta skivor för de nedersta hyllorna i bokhyllorna. Annars kan böckerna råka illa ut.

Datorskärmen är svart mycket mer än den lyser, kanske den är svart drygt 80% av tiden. Bara om jag håller ett stadigt grepp med vänsterhanden och pressar hårt lite diagonalt så lyser den. Men det är väldigt bökigt att skriva med en hand. Särskilt om jag behöver trycka på skift, och den andra tangenten jag ska trycka på samtidigt är utom räckhåll... Det är förstås ännu svårare att skriva rätt - när man inte ser vad man skriver. Förstår ni att jag känner mig trött?

Ja, jag har i alla fall inte migrän i dag. Den gick över fortare än normalt. I dag är jag bara väldigt trött. Men nu får jag lägga till på att-göra-listan att jag ska utöka valparnas utrymme. För nu när inte pojkarna flyttar till helgen som det först var sagt, så måste jag utöka ytan. Jag klarar inte att gå ut med alla tillräckligt många gånger per dag för att de ska få rasta av sig ute. Jag kan bara gå med en eller två åt gången, och det tar nästan hela dagen om jag går ut fyra gånger med Bonnie och sen två gånger med var valp. Och ska man ha en valp rumsren så behöver den snarare gå ut åtta gånger om dagen...

12-05-19:

Jag promenerar med hundar, och promenerar med hundar, och promenerar med hundar. Det är tur att det är så härligt väder ute! Annars hade det kanske inte varit lika roligt. Fast jag har svårt att hinna något annat. Jag hinner nästan bara hem och vända innan det är dags med nästa omgång hundar. Jag går oftast med Bonnie och Nova tillsammans, men ibland med Bonnie och Stella. Bamse och Teddy får oftast gå tillsammans. Ibland får Stella åka frontcarrierbag medan jag går med några av de andra. Jag klarar bara två koppel åt gången.

Jag har i alla fall hunnit med att tvätta tre maskiner tvätt, samt att gå och handla i frukt- och grönsaksaffären. Tyvärr känner jag mig ganska stressad över allt som jag inte hinner göra...

På fotona nedan ser ni mig och Stella när vi precis är på väg ut på den tidiga kvällsrundan tillsammans med Bonnie. (Jag har håret i hästsvans eftersom det blir svalast så.)

Jag hade satt på Stella en kattunge-sele som jag har kvar från min tid som katt-matte. Det är den allra minsta sorten som finns att köpa, men den är ändå lite för stor trots att den är inspänd så mycket som möjligt. Och så hade jag hellre velat ha en rosa - eftersom hon är flicka. (Till katterna köpte jag blått trots att de flesta var flickor - bara för att det skulle matcha deras klarblå ögon.)

Vov på er! I dag på morgonen, då gick Nova och jag ut på promenad tillsammans. Fast då hade matte inte kameran med. Men nu i kväll, när jag och Stella gick ut. Då tog matte kameran med sig. Ja, bara för att vi är så vov-söta Stella och jag - så ville hon fotografera oss.

Fast det är vov-svårt att gå tillsammans med Stella. Ja, för hon vill gå nära mig hela tiden. Vov-nära!

 

Jag får inte ens kissa i fred. För Stella vill liksom stå mellan mig och palmen som jag ska kissa på.

Det är faktiskt lättare att gå med Nova. Stella behöver träna sig att gå fint. Som jag. Jag kan gå vov-fint jag. Men så är jag ju en ovanligt duktig hund - som kan nästan allt.

Men jag får inte följa med matte ut på alla promenaderna. Nä, för ibland går hon bara med Bamse och Teddy. Då passar jag på att vila mig. Ja, för det är jobbigt att ha många barn. Fast roligt förstås! Vov-roligt! Men man blir trött när man uppfostrar barn hela dagarna. Och ska man hålla sig så söt som jag - då behöver man sin skönhetssömn! Ja, vov-vov då!

Häromdagen köpte jag en liten mini-bougainvillea. Den fanns tyvärr bara i lila, så den får stå i köket eftersom den inte passar ihop med alla rosa blommor som jag har på balkongen. Mina nya pelargoner har nu ännu fler utslagna blommor - och lavendeln (som står nedanför) har stora knoppar. Det är roligt med växter! (Och husdjur! Jag skulle inte vilja vara utan någotdera.)

 

12-05-20:

I dag har Ulf och jag varit bjudna på middag hos Maud. Hon hade lagat en väldigt god kycklingpaella, och vi tillbringade några trevliga timmar tillsammans.

F ö har jag även i dag gått många hundpromenader... Alla valparna går fint nu. (Ja, på valpars vis förstås - omväxlande gång, språngmarsch, skutt och tvärnitar.) På söndagarna flockas extra många runt omkring de små - för att klappa och beundra dem. Sedan ett par dagar tillbaka klarar både Bamse och Teddy av att lyfta på benet när de kissar. Flickorna kissar bara när de behöver, men pojkarna har så smått börjat att markera (ute). Men än så länge kissar alla mer inne än ute. (Och tyvärr hamnar bara ca 80-85% i lådan.) Jag längtar mycket efter den dagen då alla kommer att vara rumsrena...

I morgon är det dags för den andra rabiesvaccinationen. Och eftersom jag i nuläget inte vet om valparna kommer att säljas här eller i Sverige, så måste jag vaccinera alla fyra (à 20 € / valp). Men bara de som ska resa utanför Spanien i år behöver denna extra rabiesvaccination... Om jag lyckas sälja någon valp här, är detta alltså en helt onödig utgift. Men jag vågar ju inte chansa. Lyckas jag inte sälja dem här så måste jag kunna ta med dem till Sverige. (Jag har redan gjort en förfrågan till SAS om jag kan ta med valpar i lastrummet också. Men jag har inte fått svar om det går än.)

12-05-21:

SAS skickade nyss ett mail där de meddelade att jag inte kan få ha djur i lastrummet på den flight jag ska med den 26/6. Däremot bekräftar de att jag får ha djur i kabinen. (Det är ju klart sedan tidigare.) De ber mig ringa för att diskutera alternativa lösningar. Jag får väl ringa dem via Skype och se om vi kan komma fram till något. Idealet för mig vore att få ha alla hundarna med i kabinen. Men det tvivlar jag på att de tillåter. Om jag måste köpa en extra flygstol, samt betala för två omgångar hundar, så blir det mycket dyrt! Och jag kan omöjligen skicka valparna med ett annat plan än det jag åker med själv.

Ulf tycker att jag skulle ha analyserat marknaden innan jag lät para Bonnie. Tja, det hade nog inte varit så lätt att genomföra. Hur skulle jag ha gått till väga rent praktiskt för att resultatet skulle ha blivit adekvat? Läget har dessutom ändrats sedan själva parningen, i alla fall enligt den spanska kennelägaren som jag har kontakt med. Dessutom var mitt mål inte att sälja valpar - utan att få en tikvalp till mig själv. Och jag kunde inte i förväg veta att Bonnie skulle föda hela fyra valpar. Men nu är det som det är. Jag har fyra underbara valpar! Och det är jag så glad för. Men jag kommer tyvärr bara att kunna behålla en själv. Sen får vi se hur jag kan ordna för de tre andra. Jag hittar säkert en lösning på problemet. Det brukar jag göra. Det viktigaste är att jag kan ordna allt så bra som möjligt för valparna!

PS:

Jag kommer att vänta med att ringa SAS tills jag vet om de spanska familjerna vill köpa Bamse och Teddy eller ej.

Grattis till det ovanligt varma och fina väder som ni har haft i dag! Eftersom här har varit aningen molnigt och blåsigt, så tror jag faktiskt att vädret har varit bättre hos er.

Ulf har sagt flera gånger de senaste dagarna att han trivs väldigt bra här i El Campello. Det är roligt för mig att höra. Det enda han inte gillar (utöver att spanjorerna envisas med att prata spanska) är att det är så kallt inomhus på vintern. Det tycker jag förstås inte heller om. Så antingen får vi tilläggsisolera och byta till 2-glas-fönster, eller så får vi slösa på elen och betala därefter. Vi får se hur vi gör nästa vinter. Vi har ju gott om tid att fundera.

Men nu tycker Ulf att det ska bli kul att komma hem till Stockholm. På torsdag går färden härifrån, och jag kommer efter först en månad senare. Ulf skulle nog inte trivas lika bra som jag under de allra varmaste månaderna här. Han vill helst inte att det ska vara mer än +25º ute. (Och själv vill jag helst inte ha kallare än +22º, vare sig ute eller inne...)

Vill ni höra något roligt? Jo, hela kvällen har jag haft ljus på min datorskärm! Tänk vad det underlättar!

12-05-23:

Först vill jag berätta att Ulf och jag var ute och åt tillsammans i går. Vi åt "dagens meny" på den fina franska restaurangen El Borgoñon. För 15 € per person fick vi förrätt, varmrätt, efterrätt, bröd och dryck. Jag åt varm ost inbakad i något knaprigt brödaktigt + lax med potatiskroketter, grönsaker och sås + liten bakelseliknande sak med spröd botten, jordgubbar och vispgrädde. Ulf åt gazpacho + kalvmedaljong med pommes frites, grönsaker och sås + likadan efterrätt som jag. Allt var mycket gott! Jag har tjatat lite på Ulf om att vi borde gå ut och äta tillsammans någon gång, och i går passade vi alltså på. Hundarna fick stanna hemma, eftersom Ulf ville ha det så.

De båda spanska familjerna kan ännu inte ge mig ett klart besked om huruvida de vill köpa Bamse och Teddy eller ej. De behövde prata igenom det hela ytterligare några dagar. Men jag skulle inte oroa mig, sa de. Fast nu måste jag ringa SAS snart, och komma överens med dem om hur jag ska göra OM jag behöver ha alla fem hundarna med på flyget.

Hur gör era hundar? Bonnie brukar helst bajsa "upp på något". Hon står t ex gärna på gatan och bajsar upp på trottoarkanten. (Eller upp på en sten, eller i uppförsbacke.) Är detta ett särdrag hos chihuahuor - eller gör andra hundar också så? Jag har inte lagt märke till detta hos andra, men jag har väl inte precis tittat efter heller. Själv tycker jag att det vore mer praktiskt att bajsa "nedåt" - även för en hund.

Men valparna är likadana som Bonnie. Nedan ser ni kanten på kattlådan (med tidning i botten eftersom de äter upp blöjorna som annars vore bättre). På kanten ligger en prydlig rad bajs. Gissningsvis har minst två av hundarna bajsat där i natt. Fotot tog jag i morse när jag vaknade. Jag brukar sanera lådan (och den närmaste omgivningen) så fort jag har klivit ur sängen på morgonen. (Nej - inget har hittills trillat in i lådan på den vita hurtsen! Men det ser ut att ha varit nära...)

Ibland sitter de fint i lådan, men råkar få rumpan över kanten åt andra hållet. Då ligger det en prydlig rad bajs på golvet nedanför. Ja, det ska bli väldigt skönt när de blir rumsrena. Men det lär tyvärr dröja eftersom jag har så svårt att gå ut med alla på en gång. Det ska bli skönt när de sover hela natten också. För jag vaknar varje gång som de går på "toa". Och sen vaknar de oftast väldigt tidigt och börjar leka. Utsövd har jag inte varit på mycket länge... Men det är förstås väldigt roligt med valparna trots dessa små bagateller!

Nova är som ni vet ett litet yrväder. När jag tog bort trappan så lärde hon sig snabbt att klättra upp på sängen via sängbordet. Då ställde jag en tom plastlåda där, så nu klarar hon det inte (för tillfället). Men hon försöker. Särskilt om jag har lyft upp Stella på sängen... Om jag ska ha mer än en valp på sängen så måste jag sitta där själv också. Annars är jag orolig för att någon ska råka trilla ner. Hittills har jag inte vågat ha mer än två valpar åt gången på sängen (+ Bonnie).

Om ni tittar noga på Novas öron så ser ni att hon nu har kortare päls på dem. När vi var hos veterinären i måndags så klippte deras hund-frisörska bort pälsen. Det är meningen att Novas öron ska resa sig nu. Men om de inte har rest sig inom en vecka så ska jag gå tillbaka till veterinären. Han kan då sätta på en liten grej på öronen som håller dem uppe tills de har stadgat sig. Fast jag antar att öronen skulle resa sig av sig själv så småningom. I alla fall har jag aldrig sett en vuxen chihuahua med hängande öron. Fast Novas öron ligger efter det normala tidsschemat.

Jag lyfter upp lilla Stella på sängen ibland, för att hon ska få vara ifred för sina syskon. De bråkar lite väl mycket med henne emellanåt, och hon kan inte försvara sig eftersom hon är så mycket mindre. På fotot nedan har hon själv hittat en lugn vrå. När alla syskonen låg tillsammans i hundsängen så kröp hon ihop på nedersta hyllplanet i den lilla CD-hyllan som står i hallen. (Det tog ett tag innan jag hittade henne...)

I dag har jag varit ute och gått med alla fem hundarna samtidigt! Det var inte lätt ska jag säga! Ändå använde jag två dubbelkoppel och hade Stella i min frontcarrierbag. Vi mötte Maria-Paz som tog ett koppel (med två hundar) och då kunde jag låta Stella gå själv en stund. Men det var ändå inte lätt. Här kommer några foton. (De på bara hundarna har jag själv tagit genom att hålla ut handen med kameran i. Men det är inte lätt att ta bra foton när man samtidigt håller i tre koppel...)

 

Vov och vov! I dag fick alla mina fyra barn följa med, när matte och jag skulle gå ut på promenad. Jag och Nova fick gå i dubbelkoppel. Och så fick Bamse och Teddy gå i ett annat dubbelkoppel. Och så fick Stella sitta i en väska på mattes mage. Det är ju vov-roligt när vi kan vara ute och gå samtidigt. Men om jag ska vara riktigt ärlig - så tycker jag liksom att det är lugnast att gå ut själv med matte. Ja, för nu i dag. Varje gång jag skulle kissa - så stod Nova nästan i vägen.

Så här såg vi ut i alla fall. Visst är jag vov-sötast av alla! Ser ni förresten hur mycket mina barn har vuxit? Nu är dom snart lika stora som jag. I alla fall nästan. (Fast inte Stella förstås. Nä, för Stella är vov-liten.)

Och sen, när vi hade gått en bit. Då mötte vi Lluna och hennes matte. Och tänk - Lluna hon hade en solskärm på sig. En sån som man har för att slippa sol i ögonen. En sån som matte har. Mattar behöver solskärmar här i Spanien. Bara för att solen skiner så mycket här. Men vi hundar kan ju blunda. För vi har så vov-bra luktsinne - att vi kan lukta oss fram.

Men visst är Lluna är vov-fin i sin solskärm!

Men jag tror inte att dom är så sköna - sånadär solskärmar. Så jag ska nog inte önska mig nån. Förresten så har jag ju solglasögon. Men dom använder jag inte - för dom är inte sköna alls.

Matte har köpt både solglasögonen och min flytväst, för att jag ska ha dom om vi ska åka båt nån gång. För på havet då måste man ha sånt, säger matte. Ja, bara för att där skiner solen liksom ännu mer - så man måste skydda ögonen. Och med flytvästen skyddar man hela sig - så att man inte ska drunkna om man trillar ur båten. Fast jag kan förstås simma. Jag kan ju nästan allting jag. Vov-duktig är jag minsann! Ja, vov på er då!

PS:

Lite fakta om att köpa bostad i Spanien:

Nedanstående fakta har jag sammanställt med hjälp av ett par undersökningar och några tidningsartiklar (där man bl a intervjuat banker samt flera mäklare verksamma på Costa Blanca). 
 

Enligt en ny undersökning så drömmer två av tre svenskar om att bo utomlands, framför allt i ett varmare land, och allra helst i Spanien. 23 procent av svenskarna har Spanien som förstaval. Därefter kommer Italien och USA, följt av Thailand, Frankrike och Grekland. De flesta som köper bostad i Spanien är ute efter en livsstil med mer sol och värme - men också Medelhavets kultur, mat och natur.
 

Spanien har just nu 1’500’000 lediga lägenheter. Försäljningen av bostäder minskade med ca 18% år 2011. Bostadspriserna ligger nu i snitt på 2004 års nivå. Det är f n mycket lättare att köpa bostad än att sälja. Det finns mycket som talar för att priserna ännu inte nått botten. Prisnedgången på norra Costa Blanca, från Gran Alacant i söder till Denia i norr, har varit lägre än på många andra håll. Inåt landet, och i mindre attraktiva områden, har priserna fallit mest. Generellt har priserna fallit 20-30% sedan rekordåret 2007. Just nu finns det oftast prutmån – vanligen 5-20%.
 

Om man köper bostad i Spanien (och vill ha mest valuta för pengarna) så är det allra viktigast att tänka på bostadens läge. Ett attraktivt läge kännetecknas av: Ett havsnära läge (gärna i första linjen) i ett levande samhälle med åretruntservice. Det är viktigt med bra infrastruktur, bra kommunikationer, närhet till flygplats, samt gångavstånd till affärer, restauranger och badstrand. (Som i El Campello!) Det är ett plus om bostaden går lätt att hyra ut. Svenskar vill generellt ha ett soligt läge (balkong åt söder), medan spanjorer ofta föredrar ett skuggigt (balkong åt norr). Sen är det förstås individuellt vilken typ av bostad man föredrar: hus eller lägenhet, stor eller liten, begagnad eller nybyggd. Det viktiga är att man känner att man trivs i lägenheten, i området, och med grannarna. (Det är förstås en klar fördel om man kan bo kvar i bostaden även när man blir gammal och skröplig. Välj alltså gärna enplansbostad, och en fastighet med hiss om ni inte ska bo på nedre botten.)
 

När man köper bostad i Spanien ska man räkna med att det tillkommer ca 10% utöver köpeskillingen. (Dels en sorts ägarbytesskatt på 7%, och dels ca 3% för notarie, ombud osv. Köper man en nybyggd bostad betalar man just nu bara ca 7% totalt.) De spanska bankerna har varit tvungna att lösa in många bostäder, vilkas tidigare ägare inte klarat av att betala sina lån. Bankerna är nu mycket angelägna om att sälja dessa bostäder. De sänker priserna och lovar fördelaktiga lån. Men bankernas utbud av bostäder är vanligen inte lika attraktivt som mäklarnas. (Man behöver sällan tvångsinlösa en riktigt attraktiv bostad…) (Omkostnaderna för att ta ett hypotekslån i Spanien är relativt höga.)
 

Innan man skriver på något, eller betalar handpenning, så bör man noga undersöka bostaden. Bl a måste man kontakta spanska fastighetsregistret. Där kan man se om säljaren verkligen är ägare, om bostaden är belastad med inteckningar, skulder eller embargon. Man måste också kolla att el, vatten och avgifter för comunidad (en sorts hyra till föreningen) är betalda. Eventuella skulder följer med bostaden – inte den tidigare ägaren! Normalt kollar mäklaren, eller banken, alla sådana här saker.
 

Lagfarten (escritura de compraventa) är den officiella köpehandlingen. Den måste skrivas på inför en notarie. I lagfarten finns alla uppgifter om bostaden, inklusive köpeskillingen.
 

Om säljaren av bostaden är icke-resident så ska köparen hålla inne 3% av köpeskillingen och betala in denna summa till spanska skattemyndigheten. Om säljaren är resident behöver man inte tänka på detta.
 

Man bör även kolla vad den spanska skattemyndigheten anser vara fastighetens verkliga värde – så att detta inte skiljer sig alltför mycket i förhållande till köpeskillingen. För det är detta värde man ska betala 7% skatt på. (Ni minns kanske att vi i efterhand fick betala mer + en extra straffavgift. Vi hade i god tro betalat 7% av köpeskillingen. Men skattemyndigheten ansåg att vi hade betalat mindre än vad bostaden är värd. Man kan dock överklaga deras beslut.)
 

När man väl äger en bostad så får man årligen betala en eller två olika skatter för sitt innehav, beroende på om man är resident eller ej. Det ena är en kommunal fastighetsskatt, IBI. Kommunen bestämmer både taxeringsvärdet som skatten baseras på samt skattesatsen. Ofta är denna skattesats strax under 0,5%. Den andra skatten är en inkomstskatt för icke-residenta, RENTA. Det är en statlig skatt som baseras på taxeringsvärdet. För ett taxeringsvärde på 100’000 € var denna skatt 264 € år 2011.
 

När det sen gäller driften så är de tre största posterna:
Comunidad = avgiften till fastighetsföreningen. Denna varierar vanligen från 10 € till 200 € per månad. I denna avgift ingår normalt (yttre) underhåll, trappstädning mm. (Vi betalar 80 €.) Avgiften betalas normalt var tredje månad. Vattenräkningen som även inkluderar sophämtning. Elräkningen.
Därutöver tillkommer telefon, internet och hemförsäkring. Samt eventuella renoveringar! Lägenheterna här är ägarlägenheter – så man betalar allt själv. Det är förstås bra om man var månad sätter undan lite pengar för att ha om t ex kylskåpet eller varmvattenberedaren skulle gå sönder.

Jag rekommenderar autogiro till samtliga utgifter som har med bostaden att göra! Då fungerar allt även om man åker på semester till Sverige ett antal veckor (eller om man skulle bli sjuk).

Vad vi betalar i genomsnitt i skatt, för drift etc - det kommer jag att redovisa längre fram. Knappast inte så länge jag har fem hundar att ta hand om - men sen... 

12-05-24:

Klockan är bara 09:40, men jag har redan hunnit gå tre hundpromenader. Först med Bonnie och Nova, sen med Bamse och Teddy, och sist med Stella ensam. Det fungerar bäst så. Vädret är underbart! Och på mornarna så är det så lugnt och fridfullt ute. Då möter jag bara enstaka joggare, några få som promenerar, och några som är ute och rastar sina hundar. På caféerna sitter några människor och äter frukost, och ibland kan man se någon enstaka som tar sig ett morgondopp i havet. Efter klockan 10 blir det mer liv och rörelse. Jag tycker om bådadera. Men när det är varmt och soligt och sommartid - så är det särskilt skönt att promenera längs strandpromenaden på morgonen.

Nova är en så glad liten hund. Hon viftar ständigt på svansen, och charmar alla vi möter. Jag skulle väldigt gärna behålla henne också! Fast tyvärr visar hon lite översittarfasoner mot Stella... Men det skulle väl gå att uppfostra bort.

Ulf packade i går, och nu kontrollerar han att han har packat ner allt han behöver i Sverige. Dels tar han med sig en jacka, och ett par favoritskor, men också viktiga småsaker som t ex dosorna till internetbanken. (Annars har vi ju dubbelt av det mesta.) Klockan 12:45 ska jag skjutsa honom till flygplatsen. Lite vemodigt känns det, att vi ska skiljas åt för en tid framöver.

Nu ska jag gå och krama om min man. Det gäller att passa på!

PS:

Nu är jag gräsänka... Ulf har landat i Sverige, men det dröjer några timmar ytterligare innan han är hemma i Hässelby strand.

Jag har promenerat en hel del med hundarna. (Det kunde ni nästan ha gissat - eller?)

Linda skickade en länk till en bra skriven insändare med rubriken Lärare sökes akut. (http://op.se/opinion/insandare/1.4727198-larare-sokes-akut) Och som f d lärare känner jag förstås igen det mesta:

Lärare sökes akut

Det börjar bli luckor i lärarleden. Därför söker vi dig, positiva ja-sägare, som biter ihop och förstår att gilla läget. Du är stresstålig och kan ha många bollar i luften, medan din kommunikativa förmåga gränsar till det övernaturliga. Du bör ha en mångårig erfarenhet av konflikthantering, gärna i mellan­östern. En vaktutbildning eller tjänstgöring inom ordningspolisen är att före­dra. Djupa och breda kunskaper inom psykiatrin och/eller i allmänsjukvården ger förtur. Vaktmästaregenskaper är ett måste. Du är väl förtrogen med kommunal möteskultur där du förväntas prata utan att säga något. Dina förmågor att uttrycka sig i det svenska språket är goda och dina skriftliga formuleringar håller skolinspektionen och advokater på behörigt avstånd. Vidare är du en person som är van att hålla ett högt tempo. Du anser att huvudvärk och högt blodtryck är ett kvitto på ett väl utfört arbete.

Arbetstiderna är dagtid, kvällstid och helger, samt alla andra tidpunkter på dygnet och veckan. Sommarledigheten ger dig ett fint tillfälle att lära känna dina egna barn och din partner, alternativt hitta en ny partner.

Läraryrket är en livsuppgift som generar värden, som inte går att värdesättas. Därför bör du betrakta det blygsamma bidraget till lön som en ren bonus. Andra förmåner är fri tillgång på tevatten, Treo och blyertspennor.

Adekvat utbildning krävs, juristlinjen eller byråkratprogrammet, alternativt en lång erfarenhet på ett statligt verk. Viss undervisning kan före­komma. Därför är pedagogisk erfarenhet meriterande. Vi sätter stort värde på personlighet. Lojalitet, tystnad och tjänst­villighet är ledorden. Eftersom gratisarbete är en del av lärarkulturen bör du ha en bakgrund inom ideella verksamheter.

I Sverige ger vi kvinnor lägre lön. Därför ser vi helst kvinnliga sökande. Gärna unga med utflugna barn.

Märk din ansökan: ”Ekonomisk belastning”.

Varför det saknas lärare? Ingen aning, vi är lika förvånade som du.

SKL. Skrivbordspedagogen

Fast vi hade inte fri tillgång till blyertspennor...

På balkongen har min första luktärt slagit ut, och den doftar lika gott som luktärter brukar göra. Vanligtvis brukar jag bara sätta rosa, vita och röda luktärter, men här i Spanien hittade jag bara i blandade färger. Och den första som slog ut är lila som ni ser.

12-05-25:

Jag glömde berätta att Ulf och jag hade bröllopsdag i går. (Fyra år.) Ulf hade inte tänkt på detta när han beställde flygbiljetten. (Han beställer ju alltid långt i förväg eftersom det blir billigast då.) Annars hade vi antagligen gått ut på restaurang för att fira det hela. Nu blev det några kramar på flygplatsen...

I dag har jag ringt SAS i Stockholm för att diskutera vilka "alternativa lösningar" de kan erbjuda mig när det gäller att få upp de tre extra valparna till Stockholm. De hade ingen lösning. Jo, det föreslog att jag skulle skicka valparna som fraktgods via SAS Cargo, men det går ju inte. Om jag ska vara på plats här i Spanien för att lämna in hundarna på flygplatsen, så kan jag ju inte vara på plats i Sverige några timmar senare för att hämta ut dem! Det är ju totalt omöjligt om de inte kan skicka valparna med samma flygplan som jag reser med. (Och Ulf kan inte hämta på Arlanda, för han varken vill eller kan ta hand om valpar - det är min avdelning. Och vem skulle jag annars be? Det måste ju vara någon som är van vid hundvalpar, och någon som kan ta hand om dem tills jag kommer upp och kan hämta dem!)

Så nu vet jag inte hur jag ska kunna lösa det hela. Jag har skickat ett mail till en av de högre cheferna på SAS som har vidarebefordrat det till "bokningsfunktionen". Jag föreslår att jag tar med alla fem hundarna ombord i en väska. Jag måste då ta min större flygtransportväska som är 6 cm längre och 2 cm bredare än tillåtet, och totalvikten kan bli upp till 11 kg istället för tillåtna 8. Jag har erbjudit mig att betala dubbel "hundavgift" för detta. Men vad de svarar vet jag inte än.

Men vad skulle jag göra om jag inte får ta med Nova, Bamse och Teddy? Jag kan givetvis inte lämna dem ensamma här i 7 veckor. Och jag kommer inte att ha råd med hundpensionat. Och om jag inte kan sälja dem här i Spanien före den 26 juni, så blir det knappast lättare till hösten då de är större. Det är bra synd att ingen av alla i Sverige som vill köpa valparna kan komma hit och hämta en valp! Det vore en bra lösning på problemet!

Jag skulle förstås kunna köra bilen upp. Då kunde jag ta med mig hur många hundar som helst. Men det har jag varken lust eller råd med. Att bila är jättedyrt! Och jag skulle inte orka köra så långt just nu. (Dessutom har jag redan betalat flygresorna samt tågresorna t o r Skåne, vilket då vore onödiga utgifter.) Alltså måste jag lösa detta på något annat sätt. Det bästa vore förstås om jag kunde sälja minst två valpar här! Jag har en månad på mig...

Kommer ni på någon bra idé så hör av er! Alla tips emottages tacksamt!

PS:

Jag har nu gått promenader med alla hundarna (Bonnie + Nova, Bamse + Teddy, Bonnie + Stella). Teddy fick ha på sig det tjusiga turkosa strasshalsbandet som jag hade till mina katter när de skulle vara fina. (Snart är det urvuxet.) Fast på långhåriga hundar syns det knappt vilka halsband de har på sig... Jag hade kameran med när jag var ute med pojkarna.

Här vilar de sig i skuggan längs muren. (Teddy överst.)

Men mest gick de vid palmerna och nosade. Där tyckte de att det luktade mycket intressant! (Antagligen hundkiss.) Båda lyfte på ena benet och kissade några droppar här och här. Det ska börjas i tid...

Jag tyckte vid ett par tillfällen att Bamse var så lik Bonnie i ansiktet - men jag lyckades inte fånga uttrycket med kameran. Han hade inte tid att titta på mig, när det luktade så spännande överallt.

Nu när inte Ulf kommer att "lida" av det, så har jag förberett ovanvåningen för valparna. De måste ju ha utökad yta! Jag har förstås tagit bort alla mattorna.

Och så har jag bundit upp samtliga sladdar så att de inte kan nås från golvet, samt satt en kattlåda i köket.

Jag har satt en skiva framför dörren till Ulfs rum, för han vill inte ha in några icke helt rumsrena valpar dit. Nu hoppas jag bara att ingen kommer att ramla ner för trappan. Jag ska givetvis titta till dem hela tiden, men jag kan ju råka titta åt fel håll, eller behöva gå på toa, eller... När jag måste lämna dem ensamma en stund, för att t ex gå och handla, så måste jag förstås stänga in dem på mitt rum. Men dessemellan kommer de att få njuta av de "enormt" stora ytorna.

PS2:

Vov alltså! Ni kan inte ana så matte har ställt till det! Hon har tagit bort skivan som hindrade mina barn från att springa runt överallt. Så vov! Nu springer dom runt - precis överallt! I alla rum! Vov alltså! Jag kan nästan inte hålla reda på dom längre. Jag satte mig i fåtöljen och tittade åt alla håll.

Men dom bara sprang runt hela tiden, mina barn. Så jag fick hoppa ner på golvet. Då fick jag lite bättre koll.

Men vov! Vet ni vad dom gör mina barn? Jo, dom tar sakerna i min leksakslåda. Mina saker! Och så leker dom med mina saker.

Och så tar dom mina gnagisar. Och så gnager dom på gnagisarna.

Vov alltså! Det är ju mina gnagisar. Och dom vill jag egentligen ha själv. Allihopa!

Fast när mina barn är överallt - då kan jag inte hålla reda på alla på en gång. Och matte har lovat - att om gnagisarna tar slut - då ska jag få nya.

Och om jag tänker efter. Så kan jag ju inte leka med alla mina leksaker på en gång. Så då får dom väl låna några då. Ja, för jag kan ändå inte ta tillbaka alla när mina barn springer åt olika håll.

Men vov alltså, så trött jag har blivit nu. Det är minsann vov-jobbigt att hålla reda på sina barn hela tiden. Så nu tror jag att jag ska sova en stund. Vi hund-mammor behöver sova mycket. Vov, vov!

Valparna uppskattar verkligen sin nya frihet. När jag tog bort "avspärrningen" så sprang Nova raskt upp. Teddy och Stella tvekade ett tag, och följde sedan efter. Kvar blev Bamse som inte visste om han skulle våga försöka att bestiga den farligt branta trappan. Men med lite hjälp från mig, så klarade han det också. (Och nu springer han lätt upp själv.)

Valparna undersökte raskt kök och vardagsrum. Bonnies leksakslåda var förstås allra roligast. Och den lilla hundbädden med fårskinn på blev snabbt en favoritplats.

Bamse provkissade i kattlådan i köket, och studerade därefter utsikten ut på balkongen.

Kanske jag inte behöver bekymra mig så mycket om trappan? Valparna verkar ha god självbevarelsedrift. Nova springer upp och ner lika bra som Bonnie. Men de andra stannar försiktigt vid kanten som ni ser. (Jag får bära ner dem.)

Men när jag nyss gick den tidiga kvällspromenaden med Bonnie och Nova, så stängde jag för säkerhets skull in de andra tre i mitt sovrum under tiden. Det kändes tryggare så.

12-05-26:

Jag vägde valparna i går innan läggdags (13 veckor och 4 dagar gamla). De ökar hela tiden i jämn takt, och håller sin inbördes ordning. Ja, Bamse och Teddy turas ju om att väga mest - men det skiljer alltid bara några gram, så jag räknar dem som exakt lika tunga. Resultatet:

Stella: 943 gram. (= 11,4 gånger födelsevikten.)
  Teddy: 1315 gram. (= 13,0 gånger födelsevikten.)
 Bamse: 1330 gram. (= 11,5 gånger födelsevikten.)
  Nova: 1598 gram. (= 13,1 gånger födelsevikten.)

Jag kan inte påstå att jag är super-morgonpigg (jag blir ju väckt innan jag är utsövd), men i dag har jag i alla fall hunnit med en del nu på morgonen. Klockan är nu 09:20 och jag har: duschat och tvättat håret, gått ut med Bonnie och Stella, ätit frukost, bäddat sängen, gått ut med Nova, Bamse och Teddy (pojkarna i dubbelkoppel), tvättat och hängt upp en maskin tvätt, samt satt igång maskin nummer två.

Teddy springer nu även nerför trappan själv, men Bamse och Stella vågar ännu inte försöka. (Stella kanske inte kan, eftersom hon är mindre än de andra?) Nova tar sig både uppför och nedför trappan betydligt fortare än Bonnie.

Jag planerar att tvätta ytterligare någon maskin, men jag borde förstås gå ner på stranden en stund. Vattnet börjar bli varmare nu (se nedan), så snart kanske jag vågar doppa mig...

PS:

Jag har tvättat ytterligare tre maskiner tvätt, och gått några hundpromenader - men jag har också unnat mig en dryg timme på playan. Och: jag har badat! Nåja, i alla fall har jag doppat mig utan någon brådska. Vattnet kändes inte alls kallt, bara svalt. Jag solade först en halv timme, sen klarade jag inte värmen längre utan att doppa mig. När jag sedan hade svalkat mig en smula så solade jag en halv timme till. Jag hade solskyddsmedel på mig så jag tror att en timme var lagom, även om det var mitt på dagen. Om jag vill hinna få lite lagom ljusbrun färg innan jag reser till Sverige, så bör jag sola minst tre gånger i veckan fr o m nu. Det vore ju ingen större uppoffring. Jag tycker visserligen inte om att ligga och "steka" i solen, men att sola en stund känns avkopplande. Och börjar nu vattnet bli varmare så är det skönt att doppa sig, och kanske simma lite, emellanåt.

 

I Sverige ligger UV-index normalt mellan 4 och 7 sommartid. Här vid Medelhavet ligger det normalt mellan 7 och 10. I dag är det 9. Det är alltså viktigt det här med solhattar, solskärmar och solskyddsmedel (eller täckande kläder). Tänk på det om ni kommer och hälsar på här sommartid. Om man inte längtar efter rynkor, pigmentförändringar och hudcancer så ska man ta solens strålar på allvar. De är ack så sköna - men farliga om man överdoserar dem.

Bonnie har hittat på en ny lek. Hon tar ett pipdjur i munnen, och biter i det så att det piper. Då flockas alla valparna framför henne och tittar nyfiket. Bonnie biter/piper då oavbrutet en stund. Någon av de tre cremefärgade valparna försöker sedan ta pipdjuret, men då springer Bonnie iväg. Det verkar som om alla har roligt.

PS2:

Det blev ett PS till - bara för att jag är lite glömsk av mig. Jag har ju glömt att berätta att Nova är extra gullig och kontaktsökande nu. Jag undrar om hon känner på sig att hon är till salu? Om jag t ex sätter mig vid datorn så lägger hon sig till ro med huvudet på min fot. Och likadant var jag än sätter mig (inkl vid toabesök)... Och hon söker ofta min blick med sina stora bruna bedjande ögon. Ni anar förstås att jag är ganska så kär i henne också? Det är jag! Nova är SÅ söt! Och hon har SÅ fin färg! Fast allra kärast är jag förstås i Stella.

Synd att jag valde "fel" hund först. D v s att det blev "fel" namn i stamtavlorna. Det visar sig att spanjorerna inte klarar av att uttala namnet Stella. De säger Estella, eller möjligen Estelle (för prinsessdopet har nämligen sänts även på spansk TV). Namnet Nova klarar de däremot bra. Jag tränade länge med en av mina spanska väninnor i går. Men bokstavskombinationen ST i början på ett ord klarade hon inte. Ändå kan hon säga Christel som ju har den kombinationen inne i namnet. Jag förklarade det där med att Stockholm börjar på S och inte på E som spanjorerna tror (Estocolmo). Jag förklarade vad stock samt holme är. Men det hjälpte inte. Hon tyckte att jag sa colme (=fylla) när jag sa holme. (Esto colmo betyder f ö denna höga.) Och hon förstod inte alls vad allt mitt prat om detta hade med namnet Estella att göra. Så det hade varit enklare om Stella hade hetat Nova...

Den finska uppfödaren vill fortfarande köpa Teddy. Men varken hon eller jag vet hur vi ska få honom härifrån till Finland. Om inte hon kan hämta honom så vet jag inte hur man kan göra. För man kan ju inte skicka en ensam liten valp som fraktgods. Det vore inte humant. Jag är inte jätteangelägen om att låta Teddy bli avelshund i Finland. Men jag måste ju sälja hanarna...

12-05-27:

I dag är det extra trångt på stranden - det är ju söndag. (Eftersom jag är ledig sju dagar i veckan, så undviker jag helst att vara på stranden just på söndagarna.) Men i morgon siktar jag på att gå ner och sola en stund, för ännu syns det inte några som helst märken efter bikinin. På tisdag kommer Linda hit. Det ska bli jättekul! Hon stannar 14 dar, och den tiden hon är här får hon bestämma vad vi ska göra om dagarna.

Nu springer även Bamse nerför trappan utan problem. Det är bara lilla Stella som inte klarar av den alls. Så henne får jag bära när hon ska ner. (Upp klarar hon trappan själv.)

Jag har haft balkongdörren öppen mest hela dagen. Hundarna har förstås varit mycket ute på balkongen. Valparna har hjälpt mig att samla ihop vissna blomblad... Ser ni alla de små tassavtrycken nära räcket? Så blir det om man först kliver upp i jorden kring en nyvattnad krukväxt, och sedan springer runt på balkongen.

Den första blomknoppen syns nu på min limegröna äggskals-pelargon. Blommorna ska bli ljusrosa med mörkare rosa prickar på. Det ska bli spännande att se även dessa i verkligheten. (De nya luktärterna som slagit ut är vita och lila, så jag får väl vänta lite till på en rosa.)

 

Bamse gillar att sova nära sina systrar - överst tillsammans med Nova, underst med Stella. Valpar ska sova drygt 16 timmar per dygn. Det är bra synd att de aldrig sover 8 timmar i sträck på natten (och att jag inte kan sova på dagen)...

Och här ligger lille Teddy och vilar. Tänk om han blir den förste som jag får sålt? Det känns vemodigt att behöva sälja de små - men det är ju tyvärr alldeles nödvändigt. Till höger ser ni de båda söta systrarna.

Och så lilla minstingen ensam. Öronen ser nästan oproportionerligt stora ut när valparna är små. De tycks nästan ha vuxenstorlek från början. På måndag får jag gå med Nova till veterinären. Hon tycks behöva en sådan där grej som stadgar upp öronen, den lilla stackaren. Det är säkert inte skönt. Hoppas hon bara behöver den några få dagar.

12-05-28:

Vov och vov! Jag har funderat mycket på det där som matte säger. Att vi måste sälja några av mina barn. Men i morse när jag räknade dom. Då var alla fyra kvar i alla fall. Och det var ju vov så bra.

Fast sen, då blev jag lite orolig. Ja för då försvann Nova och matte vov-länge.

Fast dom kom tillbaka. Dom hade bara varit hos veterinären. Ja, för Novas öron dom vill bara trilla ner. Dom vill inte stå upp lika fint som dom gör på mig, och på mina andra barn. Så nu har veterinären satt en sorts tejp på Novas öron. Det ser vov-konstigt ut! Och jag tycker inte precis att hon blev sötare.

Och så luktar det lite konstigt också. Det tycker både Stella och jag.

Och Nova, hon sa att det kliar lite. Men hon ska bara ha tejpen två dagar. Sen ska veterinären ta bort den igen. Och hon kan leka och busa lika bra. Och ha dragkamp. Fast hon har tejp på öronen.

Så då gör det väl inte så mycket. Men visst är dom konstiga veterinärerna. Vov alltså! Sätta tejp på öronen. Vov-dumt, alltså! Nä, nu ska jag gå och räkna mina barn igen. Vov på er!

PS:

I morgon (13:30) ska jag hämta Linda på flygplatsen i Alicante! Jippie! Det ska bli jättekul att ha henne här!!!

12-05-29:

Lindas plan befinner sig just nu ovanför Paris. Det beräknas landa 13:10. Jag ska strax gå en promenad med Bonnie, och sen kör jag till flygplatsen.

Häromdagen köpte jag två T-shirts som jag har glömt att visa:

Jag planerar förstås att ha dem under min vistelse i Sverige, för att mildra min eventuella hemlängtan. På den vänstra ser ni att det står El Campellos latitud samt longitud (nära nollmeridianen) och på den högra några av de platser som ligger inom eller intill El Campello. Jag tycker bäst om den vänstra modellen. Om ni blir väldigt avundsjuka när ni ser så fina T-shirts jag har - så kan ni ju alltid önska er en egen... (Hör av er i så fall.)

12-05-30:

Lindas plan landade 13:13 i går, alltså 17 minuter före tidtabellen. När vi kom hem blev Bonnie så glad över att träffa henne att hon nästan tappade andan. Eftersom Linda är en typisk hundmänniska så blev valparna också snabbt förtjusta i henne.

Nu får jag mycket hjälp med valparna, och när vi är ute och går kan den ena ta två hundar och den andra tre (varav två i dubbelkoppel). Men ofta tar vi färre hundar åt gången, för om alla är med så har de knappt tid att kissa. Vi går mest längs strandpromenaden och njuter av den vackra vyn. Linda trivs utmärkt i sol och 27 graders värme. Vi har ännu inte solat och badat - men vi ska.

I går kväll lyckades Nova få av sig tapen på det ena örat, och i morse lyckades hon få av tapen på det andra. Lite nytta har tapen gjort. Ser ni att öronen står upp lite mer än tidigare?

Klockan 11 i dag var det dags för återbesök hos veterinären. Denne satte på ny tape, ännu konstfullare än första gången. Så här blev det:

Därefter lämnade Linda och jag hundarna hemma och åkte till Carrefour för att handla lite mat. När vi kom hem igen hade Nova lyckats få bort nästan all tape från öronen. Klockan 15 besökte vi veterinären igen. Denna gången satte veterinären på tapen likadant som i måndags, eftersom det verkar hålla bättre. Så nu ser Nova ut så här:

Hon har också fått kalciumtabletter för att stärka skelettet. Vi ska tillbaka till veterinären på fredag.

Nu när Linda är här är det inte säkert att jag hinner uppdatera så ofta, eller svara på mail. Jag kommer att göra bådadera efter hand som jag hinner.

12-05-31:

I morse fick jag sovmorgon för första gången sedan valparna föddes! Vilken lyx! Linda gick först ut med Bonnie, och tog sen hand om valparna, så jag kunde ligga kvar i sängen en stund till. Jag somnade om en liten stund, men vaknade tyvärr av ljuden från gatan. Sen kunde jag duscha och tvätta håret - innan jag klädde på mig. Det kändes lyxigt det också! (Normalt måste jag alltid klä på mig bums och rusa ut med Bonnie - innan jag gör något annat.) I dag känner jag mig mycket piggare, trots att jag inte sov tillräckligt länge i natt heller.

Linda och jag tillbringade nästan 1½ timme på stranden i eftermiddags. Jätteskönt! Vi badade också. I vattnet har det varit 20º, och i luften 28-29º. Sen har vi förstås gått många promenader med hundarna. (I dag har vi gått med mellan två och fyra åt gången.) Och så har vi lekt med hundarna, samt kelat med dem... För övrigt har vi inte hunnit så mycket - utöver att prata.

12-06-01:

Beslutet från ARN kom i dag:

Nämndens beslut
Nämnden rekommenderar Europaspecialisten S.L. att betala 689,50 € till Christel Dottén Rosenius.
 

Vad parterna yrkat och uppgett
Christel Dottén Rosenius har yrkat ersättning med 689,50 €.
I april 2011 anlitade hon Europaspecialisten S.L. för en flytt av bohag från Sverige till Spanien.
Kostnaden för flytten var lite drygt 38 000 kr. Vid leveransen av bohaget skadades dock stora delar av godset samt det nyrenoverade trapphuset. Dessutom saknades en sak som uppenbarligen kommit bort på vägen. Förutom ersättning för det skadade flyttgodset och trapphuset begär hon ersättning för det p-tillstånd som Europaspecialisten S.L. har lovat att stå för.
Europaspecialisten S.L. har trots påminnelse inte svarat i ärendet.

Tyvärr har jag mina tvivel på att Europaspecialisten kommer att betala. ARN rekommenderade ju dem att betala även vad mannen som lämnade in ett ärende strax före mig hade begärt. Men han har inte fått ett öre trots att fristen nu gått ut. En jurist håller på att stämma dem i ett liknande ärende. Vi är många som har blivit lurade av Europaspecialisten som håller kontakten med varandra. Jag ska så fort jag hinner kontakta Europaspecialisten och be dem att betala mig beloppet enligt ovan. Jag hoppas att det betalar. Det vore både tråkigt och omständigt att behöva polisanmäla och stämma dem. Men det är klart att både jag och de andra skulle få rätt i en eventuell rättegång. Europaspecialisten har ju uppenbarligen misskött sitt jobb och lurat oss på pengar. Jag är inte värst drabbad - tvärtom...

Det var dagens tråkigheter. Här kommer lite roligheter:

Linda och jag har tillbringat en dryg timme på stranden i dag också. Och i dag badade vi betydligt längre. Vi simmade och hoppade i vågorna. Härligt! Vattnet var "bara" 20º varmt, men när det är 29º i luften så känns det bara skönt att svalka av sig lite.

Vi funderar på att åka på utflykt till ön Tabarca. Bara i juli och augusti går Tabarca-båten härifrån, men nu kan vi åka från Alicante eller Santa Pola. (Resan t o r kostar 18 resp 15 € per person, beroende på varifrån vi åker.) Problemet är att vi skulle vara hemifrån ganska länge, ca 7 timmar totalt. Och så länge kan man inte lämna vare sig Bonnie eller valparna. Bonnie behöver gå ut för att kissa och bajsa var 4:e timme, och valparna behöver mat lika ofta. Så antingen får vi skaffa hundvakt - eller ta alla fem hundarna med oss. Om vi skulle ta med hundarna så kan vi inte åka en molnfri dag. Det skulle bli för varmt för dem. Vi får se hur vi kan lösa det hela.

I dag har veterinären tagit bort tapen från Novas öron. Öronen står nu upp betydligt mer än innan, och bättre ska det bli. Just nu är ju öronen lite "hopvikta", men de kommer att rätta till sig. Och så kommer öronen förstås att se finare ut när pälsen har vuxit ut igen. Så här ser hon ut nu (Det är Teddy som ligger bredvid Nova på det högra fotot.):

PS:

I kväll har vi tagit det lugnt. Mest har vi kelat med alla hundarna, men Linda har också läst en del.

12-06-02:

Jag har nyss uppdaterat Extrasida, där all information för eventuella valpköpare står. F ö har vi underbart väder även i dag!

PS:

Så här ser den första rosa blomman ut på min äggskalspelargon med limegröna blad:

Linda och jag ska strax gå ut på promenad med Bamse, Teddy och Nova. (Bonnie och Stella har redan varit ute.)

PS2:

När vi hade gått en promenad med Bamse, Teddy och Nova så gick vi ensamma längs strandkanten från hamnen till Rio Seco, och tillbaka igen. Det var så skönt! Sen gick vi hem för att stoppa något i magen, och därefter gick vi en promenad med Bonnie, Nova och Stella. Tre hundar åt gången är alldeles lagom många. Jag försökte fotografera hundarna, men det är inte så lätt att få med alla på samma foto. I synnerhet inte om man vill att samtliga ska titta in i kameran. Ändå hjälpte Linda mig att hålla i alla koppel. Det var varmt ute, så alla de små tungorna hänger utanför. Och Novas öron står ömsom upp, och ömsom hänger de ner. Eller som på det översta fotot nedan, ett hänger och ett står...

Vov på er! Vi har vov-mycket sol, och vov-mycket värme nu. Då går vi långa promenader på morgonen och kvällen - och korta mitt på dagen. Tyvärr envisas matte med att ha med mina barn nästan jämt. Bara ibland får jag gå ensam i lugn och ro.

När alla barnen är med så får jag ju hålla koll på dom hela tiden. Ja, så dom inte busar för mycket.

Då får jag säga till dom. Voff-morr-voff får jag säga då.

 

Förresten så envisas matte med att vi ska ha koppel hela tiden. Det är ju vov-dumt alltså! Ja, för kopplena bara trasslar ihop sig.

Jag tycker att åtminstone jag kunde få gå lös. Men vet ni vad matte säger då? Jo, hon säger att jag är alldeles för ouppfostrad för att få gå lös. Ja, bara för att jag inte kommer bums när matte kallar. Det är ju verkligen inte mitt fel. Det är ju matte som inte har uppfostrat mig ordentligt. Och då ska väl inte jag behöva lida för det? Vov-dumt! Och orättvist! Matte borde prova att gå i koppel själv - så skulle hon märka hur opraktiskt det är.

Men vov! Vilken bra idé! Det ska jag föreslå nästa gång vi går ut. Matte och mina barn kan gå kopplade. Och så får jag gå lös. Ja, vov-voff då!

12-06-03:

Det var kvavt i natt. Både Linda och jag sov utan täcke. I morse, drygt klockan 08, kom det en åskskur. På 15 minuter kom det knappt 5 mm regn. Det var välbehövligt, och nu luktar det friskt ute. I dag ska det bli aningen svalare (25-28º) och växlande molnighet.  Vi har ännu inte bestämt vad vi ska göra utöver att gå en massa hundpromenader.

PS:

Det har varit varmt, kvavt och soligt i dag, men samtidigt lite disigt. Först bestämde Linda och jag att vi skulle hjälpas åt att ta ett gruppfoto av Nova, Bamse och Stella - alltså de valpar som är till salu. Vi tänkte oss att de satt bredvid varandra i fåtöljen och tittade gulligt in i kameran. Valparna tänkte dock annorlunda. Så här blev resultatet:

Titta på fotot ovan till höger. Visst är Bamse lik Bonnie där! Fotona nedan blev de bästa i serien. Men bra - det blev inte ett enda.

Och jag som hade hoppats på att kunna använda ett foto till den nya annonsen om valpar till salu...

Jag tog ett foto på Stella också. En ensam valp är lättare att fotografera.

Och sen tog jag ett på Stella när hon hade lagt sig under byrån i hallen för att sova. Där fick hon vara i fred för sina större syskon.

Här ser ni Bonnie ute på balkongen. När jag tog det här fotot så satt Linda där ute och läste en stund. Valparna brukar inte få vara på den balkongen så ofta, eftersom de glatt äter upp alla blomblad de ser. Jag har inga giftiga växter, men det är nog ändå inte så nyttigt.

Efter diverse valp-promenader så bestämde vi oss för att gå till halvön La Illeta och bara ta med Bonnie. Vi passerade först hamnen där Nerium Oleander nu blommar vackert.

Redan på håll såg vi att det var mycket folk ute på La Illeta.

Vov och vov! I dag har vi vuxna varit ute och gått själva. Ja, alltså jag och matte och Linda. Först så gick matte och Linda ut med mina barn. Då tyckte jag att dom var vov så orättvisa. Men sen fattade jag. Det var ju bara för att dom skulle trötta ut mina barn. Ja, så att dom skulle sova gott sen när vi vuxna var ute. Ja, för vi vuxna skulle gå långt! Ända till La Illeta! Alltså till mitt roliga klätterställe. Där har jag inte varit på vov-länge.

Först så får man klättra högt upp på klipporna. Jag är vov-bra på att klättra! Jag klättrar fort också. Matte och Linda hann nästan inte med.

Och sen, sen får man gå vov-högt ovanför havet.

Det är vov-bra utsikt där uppifrån. Men det är inte så mycket att titta på. Bara Medelhavet, och hamnen, och båtar, och sånt. Alltså inget spännande alls.

Men man kan kissa där. Så det gjorde jag.

Och sen, sen får man klättra ner - och gå nära havet.

Och sen är man ute på La Illeta. Matte säger att det är en halvö. Bara för att det är hav runt om på alla sidor utom en. Mycket vatten är det i alla fall. Fast bara salt vatten. Man kan inte dricka det fast man är törstig. Jag var både varm och törstig. Men jag drack inte. Nä, jag har smakat förr. Och salt vatten smakar vov-äckligt!

Allra värst smakar sånt vatten som finns i pölarna med vitt på kanten. Sånt vitt som ser ut som snö och is. Fast det är salt. När jag var liten valp smakade jag på sånt vatten en gång. Det gör jag inte om. Bläää så illa det smakade. Och jag blev bara mer törstig sen. Så man ska vänta med att dricka tills man kommer hem igen.

Ute på La Illeta luktar det vov-spännande. Ibland kan man t o m känna lukt av självdöda räkor! En sån skulle jag bra gärna vilja äta upp. Men matte envisades som vanligt med att hålla mig i koppel. Så många spännande lukter kunde jag inte undersöka ordentligt.

Linda fick minsann gå lös hon. Och hon sprang långt bort från matte. Det är faktiskt vov-orättvist.

Fast Linda försökte inte ens äta någon död räka. Nä, fast hon nästan trampade på en. Ja, hon får skylla sig själv. Döda räkor är faktiskt en delikatess. Särskilt om dom har legat nån dag.

Men sen när vi hade varit ute länge. Då gick vi hem igen. Ja, för vi ville dricka vatten allihopa! Vov på er!

På hemvägen tog jag ytterligare några foton på Linda. Det gäller ju att passa på! Och eftersom jag är så stolt och glad över min dotter, så visar jag så gärna fotona för er:

Ja, och de sista fotona visar förstås hamnen ovanifrån, och playan på håll.

12-06-04:

Jag har varit utan internet några timmar i dag. Jag vet inte var felet låg, men till slut hjälpte det att starta om modemet.

Jag har glädjande nyheter. Jag får ha med mig alla fem hundarna på planet när jag flyger upp till Sverige den 26 juni. SAS har nu gett mig special-tillstånd för 2 hundar i kabinen (Bonnie + Stella) samt 3 hundar i lastutrymmet (Nova + Bamse +Teddy). Där föll en sten från mitt hjärta! Visserligen blir det dyrt. Jag får betala 50 € för hundarna i kabinen + 60 € för hundarna i lastutrymmet + att jag måste köpa en transportbur godkänd för flyget. (Veterinären har för ca 50 €, men jag måste kolla mått och vikt eftersom jag bara har fått tillstånd till en väldigt liten och lätt.)

I dag är valparna 15 veckor gamla och jag har vägt dem:

Stella: 1090 gram.
 Bamse: 1489 gram.
Teddy: 1500 gram.
 Nova: 1732 gram.

Linda har hittat följande illustration som stämmer på pricken, i alla fall enligt min erfarenhet:

Jo, några valpfoton blir det. Den lilla fårskinnsbädden är populär. Fast ibland får inte alla plats...

Min lilla Stella är ju alltid söt! (Fast de är förstås alla de andra också.)

Och är det inte foton på hundar så är det foton på blommor...

I dag tar vi det ganska lugnt och packar inför morgondagen. Då ska vi nämligen på heldagsutflykt till ön Tabarca, Linda och jag och alla fem hundarna. Vi kommer att gå hemifrån redan klockan 09:20 och beräknas inte vara hemma igen förrän allra tidigast 17:45. Vi ska åka med båt från Alicante. Vi har med en liten kärra att ha hundarna i, samt ett barnparasoll för att kunna skydda dem mot solen. Givetvis kommer vi att ha med vatten och mat också. Vi måste ju ha alla hundarna med oss, när vi ska vara borta så länge. Alla dagarna framöver verkar bli varma och soliga, annars funderade vi först på att åka en molnig dag.

(Och så har jag uppdaterat Extrasida igen.)

PS:

Mina luktärter blommar flitigt, så jag tar in små buketter och sätter på matbordet. De luktar så gott!

PS2:

Jag har nu helt gett upp hoppet om att få sålt någon valp i Spanien. Alltså ska jag lägga in en ny annons på Blocket. Jag försökte i kväll ta några nya foton av Nova, Bamse och Teddy. Det var inte så lätt... De flesta fotona blev så här:

På detta blev dörren ganska tydlig i alla fall, även om den hamnade på diagonalen. Några av de bättre fotona blev så här:

Bamse poserar ju fint, fast ljusförhållandena är inte bra. Visst ser han vuxen ut helt plötsligt! Teddy satt också alldeles still på ett foto:

På detta fotot är han väldigt lik Voxer i ansiktet. För rättvisans skull tog jag ett foto på Bonnie också. Hon låg stilla, så det var lätt. Men jag undrar vad hon funderade på. Hon tittade inte alls på mig...

Men när det var Novas tur så blev det bums svårare. Hon ville dra i kamerasnodden, nosa på linsen, slicka mig på munnen etc. Och stilla satt hon inte många sekunder åt gången... Här ser ni resultatet:

Det var inte riktigt så jag hade tänkt mig annonsfotona. Jag vill ha tydliga foton där hundarna sitter stilla och ser söta ut, och där färgerna är rätt eftersom ljusförhållandena varit korrekta. Nu kanske jag bör vänta ett dygn med att lägga in annonsen? En dag mer eller mindre spelar kanske ingen roll. Bra foton säljer. Och kanske jag lyckas ta några bra i morgon?

12-06-05:

Linda, alla fem hundarna, och jag, har varit borta hela dagen (drygt 10 timmar). Vi har besökt ön Tabarca. Allt har gått bra, och hundarna har varit jätteduktiga. Själv är jag fullständigt slut. Det är jobbigt att ha fem hundar med på tåg, båt, och på en ö nästan helt utan skugga. Jag har förstås en del att berätta, och många foton att visa - men det får vänta till i morgon. I kväll orkar jag inte. (Linda och hundarna är fortfarande förvånansvärt pigga...)

12-06-06:

I dag är det Sveriges nationaldag. Den ska jag inte fira alls. Jag är ju halvspanjorska nu... Däremot vill jag gärna fira min systerdotter Sara som fyller 17 år i dag.

Grattis på födelsedagen Sara!

Jag hoppas att du får en både solig och rolig födelsedag tillsammans med de dina!

PS:

Jag har migrän i dag. Den började i går på Tabarca. Det var gissningsvis kombinationen av mycket att hålla reda på och för lite vatten som utlöste den. I natt var det så illa att jag inte ens kunde ta mig ur sängen för att ta någon medicin. Men i morse tog jag en tablett Sumatriptan. (Linda hade köpt och tagit med. Tyvärr kostar de hela 40:- per tablett.) Tabletten hjälpte! Den tog bort 75% av huvudvärken och illamåendet. Men jag har förstås ändå inte varit helt i form i dag. Så fast jag nu har redigerat 57 Tabarca-foton, så orkar jag inte lägga in alla (och skriva text till) i dag.

Bonnie har tänkt berätta i sin blogg, om sina upplevelser av resan, men hon är inte heller riktigt i form. Hon var nämligen hos veterinären i förmiddags och fick sin andra vaccination mot Leishmaniosis. Så nu känner hon sig aningen slak.

I morse skickade jag Linda till marknaden för att köpa körsbärstomater. (Sådana äter vi många!) Men hon kom hem med små tomater som såg roligare ut. (De till vänster.) Linda vill gärna prova nya saker. De här tomaterna smakade också bra. Sen hittade hon en sorts små frukter som hon inte visste vad de var. (De till höger.) Jag vet inte heller vad sorten heter - men de smakar precis som plommon och har en kärna i mitten. De var väldigt goda! Men små - jämför med tändsticksasken.

Jag har skrivit om ön Tabarca förr. (Ulf och jag var där i juni 2007.) Ön är liten, bara 300 meter bred och 1750 meter lång. Folkmängden uppgick år 2011 till 68 personer. Det finns inga bilvägar på ön. Ön kallas också Isla Plana (platta ön). Ön består av två halvor. På den östra halvan finns bara fyren, kyrkogården och det gamla fängelset (som användes ända in på 50-talet). På den västra halvan ligger alla bostadshusen. Den lilla byn kantas av en ringmur som härstammar från 1500-talet. Ännu tidigare var ön tillhåll för pirater. Till Tabarca tar man sig med båt från Santa Pola och Alicante året runt, och sommartid (juli + augusti) även från El Campello. Ön har en fin badstrand och många små klippvikar med kristallklart vatten. Ön är både fågel- och marint reservat. Befolkningen livnär sig på fiske samt turism.

Så här ser ön ut från luften. (Nej, det är förstås inte jag som har tagit flygfotona...) Den östra delen syns längst bort på alla fotona. De enda höga byggnaderna på ön är fyren, fängelset och kyrkan.

Och om jag inte blir superpigg senare i kväll, så får ni vänta på övriga 54 foton till i morgon.

12-06-07:

Grattis på födelsedagen Birgit L!

Jag har migrän i dag också, men svagare. (Jag tog en annan sorts migränmedicin i går innan jag skulle sova - men den hjälpte inte.) Jag ska titta efter tabletter med samma aktiva ingrediens (som Lindas tabletter) på apoteket här i Campello. Nu när jag bara har en enda effektiv tablett så vill jag inte ta den i onödan...

Vi borde sola och bada i eftermiddag. Vattentemperaturen är nu 23º. Det står mycket på göra-listan också... Vi får se vad jag klarar av.

Annars får Linda bada själv. Hon är väldigt självgående, och reder sig utmärkt på egen hand. Men det är ju roligast att göra saker tillsammans - nu när hon är här.

PS:

Jag får nog dras med min migrän tills den går över av sig själv... Jag gissar att det är den vanliga 72-timmars varianten.

Jag gick till apoteket här i El Campello i dag för att köpa medicin. Nu visade det sig att samtliga apotek i Alicante-regionen är stängda i dag och i morgon. Det står att de har varit tvungna att stänga p g a att administrationen inte har betalat. Det framgår inte riktigt om det är hyror, mediciner eller löner som administrationen inte har betalat. Men det verkar vara en sorts protestaktion från apoteksförbundet. De ber kunderna om ursäkt och påpekar att man aldrig får leka med hälsan. (Jag kollade för säkerhets skull på tre olika apotek...)

Tja, det var ju otur för mig att detta pågår just i dag och i morgon. Jag vågar inte ta den enda verksamma tabletten jag har. Den måste jag ha i reserv ifall jag skulle bli dålig på flygresan upp till Sverige.

Linda har solat och badat i dag. Det hade jag också velat göra. Men eftersom huvudvärken blir värre när jag är ute i solen så har jag fått hålla mig mestadels inomhus.

Men jag har köpt en flygtransportbur i dag. En liten nätt, lätt och billig. Vår granne Sandy tipsade om en stor djur- och djurtillbehörsaffär som ligger 8 km härifrån längs väg N332 åt Alicante hållet: Madagascar Mascotas. Det visade sig vara en stor affär som har mycket! De hade även chihuahuavalpar (korthåriga för 650 €), och många andra levande djur. Priserna var bra. En precis likadan bur som veterinären säljer för 40 € kostade 26 € där. Men jag köpte en annan modell som vägde mindre (bara 1 kg). Väl så viktigt i sammanhanget! Buren håller de godkända måtten och är godkänd för flygtransporter.

Jag har satt in en ny valp-annons på Blocket i dag: http://www.blocket.se/stockholm/Chihuahuavalpar_40895164.htm?ca=11&w=1 Det skulle vara väldigt bra om valparna vore tingade redan innan jag reste upp, så att de kan hämtas den 27:e. En man har redan hört av sig.

Jag kommer strax att börja lägga in lite Tabarca-foton här - eller om Bonnie sticker emellan och skriver lite i sin blogg...

Vov på er! Nu passar jag på att låna mattes dator. Ja, för matte och Linda sitter och äter glass nu. Jag såg att matte tog en stor portion glass, så nu kommer hon att bli jättetjock igen. Fast mig tvingar hon att banta. Jag som bara väger 3 hg för mycket. Vov-orättvist är det!

Fast nu måste jag berätta. I tisdags, då var jag och alla mina barn och matte och Linda på utfärd  - hela dagen! Först så gick vi till stationen. Sen åkte vi tåg från El Campello till Alicante. Och sen så gick vi en bit i Alicante. Och sen så åkte vi båt till ön Tabarca. Ganska länge åkte vi båt. Och sen kom vi fram.

Här går vi till stationen:

Och här går vi i Alicante, på väg till båten:

Nära där vi gick fanns det jättemånga blommor. Stora blommor och små blommor. Bamse luktade på dom stora, och tittade på dom. Fast sen fick jag säga till honom att man inte ska äta dom. Ja, för han ville smaka på dom. Det är minsann mycket som vi hundmammor måste lära våra barn.

Ja, och sen åkte vi båt. På tåget - då hade vi alla fått sitta i en väska. Ja, alltså. Jag och Teddy och Stella satt i en stor väska. Och Bamse och Nova satt i en liten väska. Här i Spanien måste hundar sitta inne i väskor när dom åker tåg. Det är vov-dumt tycker jag.

Men sen, på båten, då behövde jag inte sitta i väskan mer. Nej, för då fick jag sitta i mattes knä. Och det tycker jag mycket bättre om!

Fast mina barn, dom fick sitta kvar i väskorna.

En stund lyfte faktiskt Linda upp Bamse ur väskan. Bara för att han ville upp. Men vet ni vad han gjorde då? Jo, han kissade på Lindas skjorta. Ja, det var ju för att han var kissnödig som han ville upp ju. Fast Linda blev inte arg. Och det var ju vov så bra.

En sak som var dum när vi åkte båt - det var att stora hundar också fick åka med. Vov-stora hundar! Och en sån vov-stor hund kom gående alldeles nära mig! Fast då skällde jag ut honom. Ja, och mina valpar hjälpte till att skälla ut honom. Vi var inte alls rädda, det ska ni inte tro. Men vi ville sätta oss i respekt.

Jag tycker faktiskt inte att så onödigt stora hundar skulle få finnas. I alla fall inte nära mig.

Men sen, sen närmade vi oss ön. På ena sidan ön fanns det en massa hus, och på andra sidan fanns det nästan ingenting.

Bara två hus såg jag där. Vov-konstiga hus. Matte sa att det ena huset hette fyr, och det andra hette fängelse.

När vi hade kommit fram så fick vi hundar gå själva igen. Vi gick först dit där det inte fanns så många hus. Där gick vi på en stig nära havet. Vov, alltså så spännande det luktade där alltså!

Men oj! Vov alltså! Jag är jättekissnödig nu. Jag måste säga till matte att vi måste gå ut bums! Jag ska skriva klart sen, sen när jag har kommit in igen. Vov - nu måste jag springa...

Vov, nu är jag tillbaka. Jag höll nästan på att kissa på mattes stol. Ja den som jag står på när jag skriver på datorn. Så kissnödig var jag. Men jag hann ut! Så jag kissade ute. Bra va!

Ja, alltså. Jag höll ju på att berätta om när vi gick på Tabarca. Runt öar är det väldigt mycket vatten. Bamse hade ingen aning om att havet är så stort. Men nu fick han se - att havet är vov-stort.

När vi hade gått vov-långt - då stannade vi för att äta och dricka. Matte hade med ett parasoll så att vi kunde sitta i skuggan. Ja, för annars hade det blivit alldeles för varmt för oss hundar. Vi hundar kan ju inte svettas som människor kan. Vi svettas bara med tungan och tassarna - och det räcker inte. Så vi måste ha skugga, och så vatten att dricka. Annars kan vi bli så varma att vi dör! Men vi kunde sitta i skuggan.

Matte hade vatten med. Mycket vatten - och hundmat. Ja, och så lite mat till sig och Linda. Det var vov-mysigt att sitta ute och äta tillsammans!

Sen när vi hade ätit färdigt, och vilat, så gick vi vidare. Jag tittade lite på fängelset. Det var ett gammalt fängelse - det kände jag på lukten.

Och sen, sen gick vi till den andra sidan på ön. Först gick vi förbi en massa båtar.

Och sen kom vi fram till husen.

Och sen gick vi och tittade på husen. Ja, alltså - matte och Linda tittade på husen. Vi hundar, vi nosade på marken förstås. Ja, för det är ju mycket intressantare!

På Tabarca finns det ganska många katter. Vi såg flera stycken. Dom var ovanligt trevliga dom katterna - så jag behövde inte alls skälla på dom. Nä, för dom uppträdde lugnt och respektfullt mot oss hundar.

Sen blev det lite tråkigt ett tag. Ja, för matte och Linda dom ville titta på många hus. Och på kyrkan.

Fast då sa jag till dom att det fick räcka. Och då satte vi oss i skuggan vid ett torg, och vilade, och drack vatten.

När vi hade vilat en stund så gick vi runt och luktade lite till. Och sen var det dags att åka hem. Vi åkte hem med båten.

När vi hade åkt båt ganska länge så kunde vi se Alicante.

Och slottet. Ja, det slottet som ligger högt, högt uppe. Santa Barbara säger matte att det heter.

Ja, och sen så gick vi till tåget, och sen så åkte vi hem till El Campello. Och när vi var på väg hem, och gick förbi parken, då passade mina barn på att rulla sig i gräset.

Bara för att dom tyckte att det var så skönt. Fast jag rullade mig inte. Nä för jag hade bråttom hem.

För det är faktiskt skönt att komma hem när man har varit borta hela dagen. För då kan man vila på sin egen säng. Förresten, jag vill nog vila på sängen nu. Så nu skriver jag inte mer. Vov på er!

Jaha, det blev inte mycket kvar för mig att berätta om. Jag kan förstås visa ett foto på den röd-vita båten vi åkte med. Och ser ni så skarpa solreflexer vågorna kastar på båten? Titta där den rosa pilen pekar.

På hemvägen passerade vi den här vackra segelbåten.

Piren i Alicantes hamn är byggd av kuber. Det ser lite surrealistiskt ut.

Och inne i Alicante såg jag en intressant buske som blommade i rosa. En sådan har jag inte sett tidigare. Tyvärr hittar jag den inte i min bok  Växter kring Medelhavet. Är det någon av er som vet vad det är för sort?

Jag vet nu att det är lönerna till apotekspersonalen som inte har betalats ut. Det är därför personalen strejkar och stänger apoteken.

12-06-08:

De här fotona tog Linda av mig i morse. Klänningen är gammal och omodern, men jag valde den för siffrans skull. Så många år har jag nämligen fyllt i dag!

Jag har firat min födelsedag tillsammans med Linda och alla hundarna. Vi har haft det jättetrevligt! Jag har tyckt att det har varit så skönt att fira min dag i lugn och ro. Men tack alla ni som har mailat och gratulerat! Kul att ni kom ihåg mig!

I morse kom Linda och sjöng "Ja må hon leva..." för mig och gav mig en stor rosa hjärtformad ballong.

Sen har vi varit på fina restaurang Cova och ätit middag. Ulf bjöd oss! Vi har också solat och badat, samt promenerat med hundarna. Och i kväll åt vi var sin lyx-glass på chokladfabriken Valors restaurang. Är det fest så är det!

Nu är jag trött, så ni får vänta till i morgon på att se de andra fotona som vi har tagit. (Jag har bl a fotograferat maten så att Ulf kan få se vad han bjöd oss på.)

12-06-09:

Linda och jag åt alltså en mycket god middag (stockholmarna kallar det lunch) på restaurang La Cova. Det är den restaurangen som ligger på höjden ovanför hamnen och har en vidunderlig utsikt.

Som förrätt valde vi en mycket god sallad med bl a äpple, valnötter och knaperstekt bacon.

Till huvudrätt valde vi lax med currysås och grönsaker. Egentligen skulle laxen ha serverats med svart ris (= ris indränkt i bläckfiskbläck), men eftersom varken Linda eller jag äter sådant så valde vi potatismos i stället. (Vitt ris hade de inte.)

Till efterrätt valde vi hemgjord chokladglass. Det var en väldigt mäktig glass som nästan smakade mer som fryst chokladmousse än som glass. God var den i alla fall.

Sen tyckte jag att det var trevligt att notan kom i en sådan här liten träask. Eftersom vi åt mitt på dagen (då det är billigare än på kvällen) så gick hela kalaset "bara" på 33 € inklusive en stor flaska vatten. (Men lyxglassen vi åt på kvällen kostade hela 13 € för två!) Fast jag fyller ju bara 60 år en gång...

Efter middagen bytte jag de fina skorna mot bekvämare flip-flops och satte håret i hästsvans. Men klänningen (i tunn bomullstrikå) var för varm, så senare bytte jag den mot shorts och linne. (Ja, och så hade jag bikini på stranden förstås.) Här går Linda och jag en promenad ovanför La Illeta.

Linda har blivit väldigt förtjust i Bamse. Hon skulle gärna ha velat ta med honom hem, om det inte hade varit för tre små detaljer:

1) Hon vill helst ha en tik - inte en hane. 2) Hon vill helst ha en dvärgpudel - inte en chihuahua. 3) Hon kan inte ha hund just nu - eftersom hon jobbar heltid.

Linda är förstås förtjust i alla valparna - och de är lika förtjusta i henne. På dessa fotona har hon Bamse och Stella i famnen.

Just nu tvättar jag, men sen ska vi sola och bada. Ja, och så gå ut med hundarna förstås...

PS:

Jag kom just på att jag har glömt att lägga in ett av fotona jag tog på Tabarca. Detta som visar hur lätt kopplena trasslar ihop sig även när man sitter still själv. Hundarna byter nämligen påfallande ofta plats med varandra. Det är därför jag numera bara går ut med max tre åt gången... Det är betydligt enklare så - även om man får gå fler hundpromenader.

PS2:

Just nu droppar det in det ena mailet efter det andra från folk som har läst min nya valpannons. Nova är redan reserverad! Och jag har seriösa spekulanter på både Bamse och Teddy. Jag berättar mer efter hand som spekulanterna bestämmer sig. (Jag säljer naturligtvis bara till sådana som verkar kunna ge valparna ett riktigt gott hem.) Det skulle kännas bra för mig om jag visste, redan innan jag lämnar Spanien, att valparna kommer att få nya bra hem i Sverige. Då kunde jag också förbereda alla detaljer ang ägarbytet i förväg.

PS3:

Nu är även Teddy reserverad.

12-06-10:

Även i dag ser det ut att bli fint badväder! I går var det +24º i vattnet, så Linda och jag badade länge! Men jag är fortfarande vit på magen, så jag behöver sola mycket mer...

Och så har jag uppdaterat Extrasida igen...

PS:

Nu är även Bamse reserverad, och Linda och jag är på väg ner till stranden och havet!

PS2:

Det var skönt att sola och bada! Fast i dag blåser det, så vi fick sand överallt... (Dock blåser det inte värre än att det är grön flagg.)

När vi kom in från stranden så visade det sig att valparna hade bitit sönder den första saken hittills. Om man lyfter på tyget till dynan som ligger under fårskinnet på valparnas favoritplats, så ligger (låg) en skumgummiskiva mellan tyget och träet. Valparna hade lyckats lyfta på en hörna av tyget och kommit åt den spännande dynan. Så en stor del av golvet var täckt av små skumgummibitar... Jag tror att alla fyra hade hjälpts åt att gnaga. De såg trötta, men nöjda ut. Antagligen hade de haft väldigt roligt. Jag hoppas bara att de inte har svalt några skumgummibitar - för det är nog inte så hälsosamt.

Det är förstås oundvikligt - inte kan jag uppdatera min dagbok utan att lägga in några valpfoton. Först kommer tre foton på Teddy, och sen ett på Teddy och Nova.

Sen visar Nova och Bamse att de kan samsas om samma gnagplatta. I alla fall en liten stund. För det är klart att det är allra roligast att jaga varandra och knycka leksaker från varandra...

Och så vill Nova gärna visa att hennes vänstra öra faktiskt håller på att resa sig så smått. Bättre sent än aldrig... Det högra ska väl komma efter så småningom...

Och här kommer två foton på Bamse från när han var ute på balkongen i morse.

Inte ett enda foto på Stella? Vi får väl se - dagen är inte slut än. Bonnie kom ju med i bakgrunden på ett foto i alla fall. Men nu ska vi gå på hundpromenad - igen. Den här gången ska vi gå med Bonnie, Bamse och Teddy.

12-06-11:

I dag åkte jag till Ikea på förmiddagen. Jag passade på nu när Linda är här. Jag kan ju inte lämna hundarna mer än 4 timmar (Bonnie behöver kissa, och valparna behöver mat). Och även om jag inte var borta längre än så - så kändes det mycket tryggare att åka medan jag har hundvakt. Annars så hade jag förstås ingen större lust att lämna Linda, nu när hon är här...

Jag skulle köpa ytterligare några självbevattningskrukor, för att bl a plantera om mina nya pelargoner i. När jag kom till Ikeas kruk-avdelning blev jag dock väldigt besviken! Krukan Nektarin har utgått ur sortimentet! I alla fall här i Spanien. (När jag kollade på internet för några veckor sedan så fanns den kvar.) Jag köpte några andra småsaker som stod på inköpslistan, men de sakerna hade jag kunnat vänta med till hösten.

Nu vet jag inte hur jag ska göra med växterna. Kanske kan jag plantera om någon "mindre viktig" växt i vanlig kruka och på så sätt få en självbevattningskruka tom? Jag kan ju inte begära att Cynthia ska åka hit varenda dag för att vattna växter.

Medan jag var borta så passade Linda valparna, gick ut med Bonnie, tömde soporna, dammsög hela lägenheten, samt skurade golvet! Vilken energi! Jag blev förstås jätteglad - men Linda är ju här på semester!

Annars har vi promenerat med hundarna, samt gått ensamma längs stranden med vågorna sköljande över fötterna. Linda har också läst en del. Hon förkovrar sig inom sitt yrke, och läser nu en faktabok om sår och sårvård. Var hon än sätter sig så får hon sällskap! Här ser ni Linda och alla fem hundarna - i och kring soffan:

 

Jag tycker att de är väldigt söta - alla sex!

I morgon åker Linda hem till sig igen. Det kommer att bli oerhört tomt efter henne!

12-06-12:

I förmiddags passade Linda och jag på att gå fram och tillbaka längs vattenbrynet en timme. Det är så skönt och avkopplande att gå så i solen med vågorna sköljande över fötterna!

Men strax efter 12 så vinkade jag av Linda på flygplatsen. (Planet skulle gå 14:15.) Lite sorgligt är det alltid att skiljas. Men den här gången dröjer det inte så länge tills vi ses igen. Jag besöker ju Linda fr o m 5/7.

Linda mailade sen från 11000 meters höjd och berättade att resan gick bra. Det fanns trådlöst internet på planet, och hon har en sådan mobil som man kan maila med. Och nyss sms:ade hon att hon sitter på tåget som går mellan Kastrup och Helsingborg. Förmodligen kommer hon att vara hemma ca 19:30 i kväll. Egentligen går det ju ganska snabbt att förflytta sig 275 mil!

Nu har jag tvättat en maskin, samt ordnat lite med mina krukväxter på balkongen. Och sen har jag promenerat med hundar förstås. Nyss gick jag med Nova och Teddy, och dessförinnan med Bonnie och Bamse. Stella får följa med nästa gång. Jag klarar bara två åt gången.

Här kommer dagens dos valpfoton (tagna med min gamla kamera som har sämre upplösning). Först ett på lilla söta Nova när hon ligger och håller koll på trappan. (Bonnie befann sig nedanför.) Just nu har förresten Nova mjukast päls av alla. Hennes är silkeslen!

Sen fotograferade jag favoritsovplatsen. Överst sover Bamse och Teddy tillsammans (ett foto utan blixt - och ett med).

Sen kom Stella och började slicka Bamse i örat.

Då flyttade Teddy ner på golvet.

Varvid Stella lade sig bredvid Bamse.

(Färgåtergivningen på fotona ovan är inte bra. Väggen är egentligen kritvit.)

PS:

Tidsfristen för Europaspecialisten SL (ägare: Ben Khatou) att betala (det belopp som ARN rekommenderade dem att betala) gick ut i går. Jag kontrollerade mitt konto i dag. Inga pengar har kommit in. Suck! Ben har försökt förhandla med mig. Han har velat betala ett betydligt lägre belopp, men endast om jag först raderade allt som jag har skrivit om Europaspecialisten på min webbsida. Givetvis gick jag inte med på detta. Nu måste jag meddela ARN att jag inte har fått mina pengar. Följetongen är alltså inte slut än...

Nu 19:25, meddelade Linda att hon kommit hem till sig. Skönt att allt har gått bra!

12-06-13:

Vov och vov alltså! Som jag har funderat! Jag har funderat, och funderat och funderat. Vov-mycket har jag funderat. Jag har nog hund-funderings-rekord nu!

Ja, mest har jag funderat på mina barn. Matte har ju bestämt att vi måste sälja Nova och Bamse och Teddy. Och att dom måste flytta hemifrån. Nu har matte hittat nya bra familjer åt dom. Fast vi har inte träffat dom nya familjerna än. Nä, för dom bor i Sverige - och vi är ju fortfarande kvar i Spanien.

Fast det dröjer inte så länge tills vi ska åka till Sverige nu. Mindre än 2 veckor. Den här gången ska vi inte åka bil. Den här gången ska vi åka flygplan. Det har jag aldrig gjort förr. Men jag kan ju nästan allting jag. Så det är klart att jag kan åka flygplan. Och alla mina barn ska följa med på flygplanet.

Men sen, sen undrar jag hur det känns när mina barn flyttar hemifrån. Ja, vov! För det kommer ju att bli väldigt tomt efter dom ju. Jag får visserligen behålla Stella, och det är ju vov-bra. Men det är roligt med många barn. Det är det!

Fast ibland blir jag förstås lite trött på dom. Som när jag ligger och sover. Och så kommer mina barn och kliver på mig, och drar mig i svansen. Men då säger jag ifrån. Voff-voff-voff, säger jag. Och då lugnar dom ner sig. Dom är lite busiga ibland. Men jag uppfostrar dom. Jag är en vov-bra hundmamma jag.

För det mesta är det roligt att ha många barn. Vi kan leka tillsammans nu, mina barn och jag. Ja, för nu är dom ju inga bebisar längre. Det är nästan roligast att leka jaga-boll-leken. Eller förresten, dra-i-var-sin-ända-på-en-sak-leken är nog ännu roligare. Vov-kul har vi när vi leker. Och jag vinner nästan jämt. Ja, vov! Det är bara för att jag är allra starkast. Fast mina barn - dom springer lika fort som jag nu. Ja, i alla fall Nova, och Teddy och Bamse.

Jag har minsann funderat på en sak till. Jodå, jag sa ju att jag har funderat vov-mycket! Jag har funderat på flygplatsen. Och vad som händer där. För när matte lämnade Linda där en stund i går - då försvann Linda. Och hon har inte kommit tillbaka. Och precis samma sak brukar hända husse. Han försvinner också om vi lämnar honom på flygplatsen. Och sen dröjer det vov-länge innan jag får träffa honom igen.

Så nu, när vi ska till flygplatsen allihopa - jag, och matte, och Nova, och Bamse, och Teddy, och Stella. Det är väl ingen som kommer att försvinna då? Jag vill ju ha alla mina barn med mig till Sverige. Ja, för annars kan dom ju inte flytta till sina nya familjer. Och då skulle nog dom nya familjerna bli ledsna. Fast matte säger att jag inte ska oroa mig. Hon säger att allt kommer att gå vov-bra på både flygplatsen och i flygplanet. Ja, jag får väl lita på matte. Hon har ju faktiskt åkt flygplan förr. Det har ju inte jag.

Men oj så trött jag är i huvudet nu. Vov-trött! Det är nog inte bra att fundera så här mycket. Nu ska jag gå och lägga mig. Jag behöver sova en stund. Om jag ber matte bära upp mig i soffan - så får jag sova ifred. Jag för mina barn kan inte heller hoppa upp själva. Vov, vov då!

Själv gick jag till marknaden i förmiddags. Jag köpte paprikor, plommon och bigarråer. Därefter gick jag inom mitt favoritbageri Varo och köpte empanadillas. Sen måste jag försöka beta av lite på min att-göra-lista under dagen. Men jag hoppas också hinna sola lite. Många hundpromenader kommer det förstås att bli även i dag. De små behöver både motion och stimulans. De tycker att allt är så spännande ute. Speciellt att lukta på hundkiss och möta andra (inte alltför stora) hundar.

Nej, nu piper tvättmaskinen. Det är dags för mig att hänga en omgång tvätt på tork. Som vanligt, så här års, har vi utmärkt torkväder!

PS:

Det har hunnit bli sen eftermiddag. Jag tog mig tid att gå en timme längs strandkanten. I dag gick jag iklädd solbehå + minishorts. Jag brukar annars ha linne på mig när jag går så, men i dag hade jag bara linnet utanpå när jag gick till och från stranden. Ja, för att säga som det är: Huden på min mage är väldigt skrynklig - så jag visar inte gärna magen offentligt. Huden har blivit för stor efter min senaste bantning - och i min ålder är det inte alls säkert att huden tightar till sig igen. Och på tal om bantning så har jag gått upp 1½ kg efter den senaste tidens glassorgier, och väger nu 48½. Tja, det var ju inte oväntat. Man kan inte vräka i sig glass varenda dag och samtidigt hålla vikten. Tur att läget inte är värre. 1½ kg kan jag gå ner på 14 dar om jag skärper mig.

F ö har jag i dag tagit bort alla valp-annonser. Nu behövs de ju inte mer. Jag har mailat med Conchi (Kennel Dasilva). Hon säger att det nu är katastrofläge i Spanien när det gäller att sälja valpar. Hon säljer företrädesvis hundar till Frankrike, Holland och Belgien nu. (Flest av rasen Bouvier des Flandres.)

På bostadsmarknaden är det också katastrofläge. Jag såg nyligen en bostadsannons rörande en lägenhet i Torrevieja. För 30'000 € (knappt 270'000:-) så får man en centralt belägen 1:a på 27 m² - med kokvrå, toalett&dusch samt balkong åt söder. Huset är bara 8 år. Hade lägenheten legat här i El Campello så hade jag tagit ett banklån och slagit till. Vilken gästlägenhet! Och jag kunde ha bott där själv om vi fick många gäster - så kunde gästerna få disponera hela nedervåningen här. Fast här i Campello hittar man ingen lägenhet under 79'000 €, och så mycket har jag inte råd att låna. Annars skulle det vara en härligt trygg känsla att äga en alldeles egen bostad! Men i Torrevieja skulle jag inte vilja bo - och skulle mina gäster bo så långt härifrån så skulle jag ju inte ha någon glädje av besöket. Jag vill förstås kunna umgås med mina gäster!

Nu är det dags för ännu en hundpromenad! (Det är Bamse och Teddys tur.)

12-06-14:

Jag har precis gått en förmiddagspromenad med bara Nova. Jag tycker att de små behöver gå själva emellanåt, men oftast får de gå två och två. På stranden är det full aktivitet. Bland alla solande och badande håller kommunen på att ställa i ordning handikappbadet, ställa upp "baja-major", lägga ut alla träspångarna etc. Högsäsongen börjar i morgon, den 15/6, och pågår fram till den 15/9.

Ni som har varit här har sett att det på vissa ställen ligger ett gult pulver längs husfasaderna. Jag trodde att det var ett insektsgift, men folk säger att de strör ut pulvret för att hundar inte ska kissa på husfasaden. Inte för att hundarna bryr sig, men ansvarsfulla ägare håller sina hundar borta från pulvret. Å andra sidan låter inte ansvarsfulla hundägare sina hundar kissa på folks hus... I går fick jag reda på vad det är för pulver. Det är svavel (azufre)! Här i Spanien använder man svavel på landsbygden för att skydda grödan mot angrepp. Svavel kan ingå i insektsgifter och antimögelmedel, men förhoppningsvis är det i ren form inte livsfarligt för hundar. Men självklart låter jag inte mina hundar gå nära pulvret!

De små valparna har plötsligt börjat se äldre ut. Det där rultiga babyrunda är borta. Kropparna är nu smalare och benen längre. Man brukar jämföra valpar mellan 8 och 12 veckor med barn mellan 1½ och 2½ år, och valpar mellan 12 och 16 veckor med barn mellan 2½ och 4 år. Nu är valparna 16 veckor gamla, och när de är mellan 16 och 20 veckor så brukar man jämföra dem med barn i 5-6-årsåldern. Det händer onekligen en del med barns kroppar också, under perioden 1½ till 5 år.

Valparna är mer aktiva nu än de var för en månad sen. De springer mer, bits mer, leker mer och skäller ibland. Det är normalt att de ännu inte är rumsrena. (Bonnie blev det inte förrän hon var 7 månader!) Det man nu bör träna med valparna är (utöver rumsrenhetsträning) att de ska komma då man kallar, att de ska kunna åka t ex bil, buss och hiss, att de ska kunna umgås med andra människor och hundar. Och så börjar man så smått med koppelträningen, där steg ett är att inte dra så de nästan stryper sig själva, och steg två är att gå på samma sida stolparna som husse/matte. Jag tränar alla fyra så gott jag kan, men det är förstås lättare om man bara har en valp att koncentrera sig på.

Plötsligt är det bara 12 dagar tills jag ska resa upp till Stockholm! Det är så mycket jag måste hinna innan dess. När jag ska vara hemifrån en så lång period som 7 veckor så krävs en hel del förberedelser. Nästa vecka ska jag träffa Cynthia så vi kan gå igenom vad hon ska göra när jag är borta. (Vattna växter, ta in post, spola i toaletterna nån gång i veckan etc.) Jag ska också prata med våra spanska grannar. De ska bl a få ha min ena bilnyckel över sommaren. (Ifall bilen tillfälligt skulle behöva flyttas från sin ordinarie garageplats. Garaget är visserligen färdigmålat nu, men man vet aldrig.) Maud har också en nyckel hit till lägenheten, ifall Cynthia skulle bli sjuk några dar. Det känns tryggt att veta att så många ser efter vår lägenhet. Inte för att vi har något som är värt att stjäla - men ändå.

Jag bör också lämna in bilen på den årliga "1000-mila-servicen" snarast, förhandla ner priset med Telefonica, få klippt håret (eftersom det är billigare här), plantera om minst 7 växter på balkongen i större krukor. Och sen ska valparna hälsoundersökas innan vi åker upp, och då också få klorna klippta. Och så vill jag hinna sola och bada lite - för den svenska sommaren litar jag inte på. Ja, och så är det en massa annat som står på att-göra-listan som jag bör ta itu med. Men jag är trött, sömnig och därmed inte lika effektiv som vanligt.

Jag får förstås skylla mig själv som har valt att ha alla hundarna i mitt sovrum. Det är ett val jag har gjort. Det känns som det enda rätta, men innebär vissa konsekvenser. Jag kan inte somna förrän den sista hunden har lagt sig till ro. Jag far upp som ett skott om någon blir orolig på natten. Och sen vaknar jag när den första morgonpigga valpen börjar leka. (Bonnie däremot stönar bara lite och somnar sen om.) Summa sumarum: Jag sover för lite varenda natt. Det kommer förstås att bli bättre med sömnen, sen när de nya ägarna har hämtat tre av valparna och Stella har blivit lite äldre. (Bonnie sover gärna 8 timmar i sträck.)

Men nu på förmiddagen, när solen skiner, så känner jag mig hyfsat pigg. Så nu ska jag sätta fart och göra lite nytta!

PS:

Nu har det hunnit bli kväll, och jag har bara hunnit med hälften av allt det jag borde ha hunnit. Fast jag har förstås gått ut med en extra hund i dag, utöver de fem andra. Maud har inte varit bra - så jag har gått ut ett par gånger med hennes hund Sara.

Det har varit blåsigt i dag, och gul flagg på alla ställen utom närmast Rio Seco - där det varit röd. Vågorna har sköljt högt upp på stranden. Jag har haft lust att gå ner och hoppa i vågorna, men jag har känt mig för stressad för att ägna mig åt nöjen. Kanske det blir lika härliga vågor i morgon?

Nu hoppas jag att valparna sover lika fridfullt hela natten - som de gjorde en lång stund i eftermiddags. Jag hoppas få sova åtminstone lite mer i natt...

12-06-15:

Tja, nästan 7 timmar fick jag sova i natt, och det är ju inte så illa. (Fast jag behöver 8 - 8½...) Vi låg alla i våra sängar före kl 22, och Stella väckte mig inte förrän kl 05 (genom att slicka mig i ansiktet och dra mig i håret). Jag satte ner henne på golvet, men kunde inte somna om eftersom valparna lekte ganska högljutt. Klockan 06 ville inte heller Bonnie sova längre, så då började hon slicka mig i ansiktet. Jag försökte ligga kvar i sängen en liten stund till - men fick ge upp.

Det var underbart ute när vi gick vår tidiga morgonpromenad - Bonnie, Stella och jag. Solen glittrade på havet, det var svalt - bara 21º (så jag hade en skjorta utanpå sollinnet), och bara några få människor var ute. Om en stund ska jag gå ut med de andra valparna. Då kommer det att vara betydligt livligare på strandpromenaden. Spanjorerna är ganska morgontrötta, men framåt kl 09 - 10 börjar det bli fart på dem. (Klockan är 08:30 nu.)

Valparna strider då och då om den inbördes rangordningen. Ganska tidigt stod det klart att lilla Stella har lägsta rang. Nova har länge haft högsta rang (näst Bonnie), men nu har Bamse utmanat henne - och jag tror att han har gått om. Det har skett bara under den senaste veckan. Kanske Linda stärkte Bamses självförtroende när hon var här? Hon favoriserade ju honom och kallade honom prinsen. I alla fall har han nu utmanat Nova - och vunnit. Jag ser det tydligast vid matdags. Jag ger sedan en tid tillbaka Stella mat vid sidan om de andra, annars skulle hon få i sig för lite. Men nu får jag också sticka till både Nova och Teddy några bitar extra i smyg för Bamse. Kanske jag måste börja servera maten i fem olika skålar. Fast då måste jag ju se till att ingen knycker något från någon annans skål. Ja, det blir inte lätt. Men det är viktigt att jag ser till att alla får i sig en lagom mängd mat, varken för lite (så de blir undernärda) eller för mycket (så de blir feta).

Häromdagen la jag märke till att Bonnie nästan inte har någon lång päls kvar på svansen, bara några ynka hårstrån. Ja, hennes päls är glesare på hela kroppen. Hon har haft en fällperiod, men så här mycket päls har hon inte tappat förr. Jag undrar om en graviditet påverkar hundar på samma sätt som människor? Det är ju inte ovanligt att kvinnor tappar ganska mycket hår i samband med (eller efter) graviditet och amning, men det växer ju ut sen igen. Hur som helst så är Bonnie inte i form för att vinna någon hundutställning just nu. Men jag tycker förstås att hon är lika söt ändå.

PS:

Redan klockan 14 började jag bli så sömnig att jag skulle ha kunnat gå och lägga mig. En natt med hyfsad sömn hjälper inte mycket när man ligger så mycket efter med sömnen som jag gör just nu. Men jag får allt vänta till i kväll innan jag lägger mig. Jag har ju en del att göra...

Jag har ägnat några timmar åt att plantera om växter på balkongen. Citrongräset fick flytta till en stor vanlig kruka, och så blev självbevattningskrukan som det stod i ledig. Totalt kunde jag plantera 4 av mina 5 nya pelargoner i självbevattningskrukor. Den 5:e, samt övriga växter, planterade jag i vanliga krukor med hål i botten. (Större än de som de stod i innan.)

Den 4:e av mina nya pelargoner har nu fått en knopp. (Den 5:e avvaktar än, och de tre andra har ni redan fått se.)

Jag har fått väldigt mycket hjälp ute på balkongen! Tur att jag inte har några giftiga växter, och att jord är relativt lätt att borsta ur en hundpäls...

Vov så kul vi har haft i dag, mina barn och jag. Vi har lekt en ny lek. Jaga-blad-leken heter den. Ja, matte hon kallar den plantera-om-växter-leken. Men det stämmer ju inte alls. Hon spiller jord och vi jagar blad. Och då passar mitt namn på leken bättre. Fast egentligen var det mest mina barn som jagade bladen. Och försökte äta upp dom. Jag vet ju att blad inte smakar gott. Jag är väl inte vegetarian heller.

Mina barn hjälpte matte vov-mycket! Ja, alla blad som ramlade av jagade dom ifatt. Och så rev dom sönder bladen i små, små bitar. Ja, bara för att det skulle vara lättare för matte att sopa upp dom sen. Bra va!

Fast sen så satt mina barn och solade en stund. Själv solade jag nästan hela tiden. Ja, för det är liksom skönast. Och vilsammast.

Fast lilla Stella, hon låg mest i skuggan. Bamse - han är vov-snäll mot sin lillasyster. Ja, han går ofta fram och slickar henne. Och det tycker Stella är vov-mysigt.

Fast matte, hon är inte snäll mot mig. Nej - orättvis är hon. Hon sa att jag har smutsat ner i soffan. Det är för all del ganska likt min tass på fotot. Men det är minsann inte jag som har smutsat ner sofftyget. Det måste vara någon annan. Och förresten så har matte själv sagt att man kan ta av tyget och tvätta det. Så då fattar jag inte varför hon gör så mycket väsen för några ynka smutsfläckar.

Ja, vov alltså! Mattar kan vara ganska besvärliga dom. Fast hon ger mig god mat förstås. Och hon är bra på att klappa mig. Så jag behåller nog min matte ändå. Ja, vov-vov på er då!

Egentligen borde jag ha gått ner på stranden ett tag. De som badar ser ut att ha så kul. Och det är skönt att sola en stund. Kanske i morgon? Om jag hinner...

Jag träffade nyss min spanske granne i trappuppgången. Han har lovat att ha hand om reservnyckeln till vår bil under den period som jag är i Sverige. (Ifall bilen skulle behöva flyttas av någon anledning.) Nu erbjöd han sig att starta motorn en gång i veckan för att batteriet inte skulle laddas ur. Snällt! Fast jag sa att det inte behövdes. Bilen och batteriet är ju tämligen nya. Men visst är det roligt att ha så hjälpsamma grannar!

Förresten så måste jag byta strålsamlare och packning på kökskranen. Den läcker! Det tilltog nu när jag använde kranen flitigt. Jag skruvade av strålsamlaren, kontrollerade att packningen ser bra ut, och skruvade på den igen. Men det sprutar vatten i ovankanten. Och eftersom diskbänken dumt nog är ovankantslimmad så rinner inte vattenstänket ner i hon - utan ut på golvet. Suck! Jag ska gå ner till järnaffären i kväll och köpa en ny strålsamlare. Hoppas att det inte är gängorna på själva kranen som blivit slitna - för då hjälper varken ny strålsamlare eller packning...

PS2:

Suck! Det var inte strålsamlaren det var fel på. Det är kökskranen! När jag skulle skruva på den nya strålsamlaren så gick själva den delen med gängor på sönder! Den bröts av och sitter nu fast inuti den nya strålsamlaren! Fast jag har en känsla av att den biten med gängor utanpå i själva verket är en insats. Att det också finns gängor på insidan av kranen alltså - där grejen med gängor utanpå satt fast. (Och delvis sitter fast fortfarande.) Om kranen är av en äldre modell med gammal standard? För inte kan väl en rostfri kran gå sönder så här? Jag har dock varken tid, lust eller verktyg för att undersöka saken närmare just nu. Det går ju hjälpligt att använda kranen som den är. Kanske det vore bättre att byta ut hela armaturen? Egentligen är jag sugen på att byta själva diskbänken också - till en med både diskho och utslagstratt. (Denna har bara diskho.) Ja, vi får se. Jag skjuter förmodligen på problemet till hösten.

Är det konstigt att jag känner mig ännu tröttare nu?

12-06-16:

Grattis på 64-årsdagen Ulf!

PS:

Nej, jag har inte lyckats fixa kökskranen. Tyvärr! Metallen i den lösa biten är så spröd att den går i småbitar när jag försöker vrida loss den. Men inte så spröd att den går helt itu - för då skulle jag kunna dra loss den. Här ser ni pipen på kranen med ena halvan av den trasiga biten, samt den nya strålsamlaren med den andra halvan. Jag kan inte få loss biten från strålsamlaren heller...

Synd att jag inte insåg från början att gängorna inte hörde till kranen i original. För då hade jag försökt få bort den biten innan den bröts av... Men det är alltid så lätt att vara efterklok. Jag misstänker att det billigaste just nu vore att byta pip på kranen själv. Att kalla på en rörmokare brukar vara ett dyrare alternativ. Men detta skriver jag längst ner på min långa att-göra-lista... Kranen funderar ju ändå - det bara skvätter betydligt mer.

Nu på förmiddagen tog jag några foton på balkongen så att ni kan se hur det blev efter alla omplanteringarna. (Hundarna springer snabbt ut så fort jag öppnar balkongdörren.)

Och så får ni se några valpfoton. Jag passar gärna på att fotografera hela den lilla hundfamiljen tillsammans - nu medan jag kan.

I dag skulle jag gärna vilja gå ner och bada en stund. Så här härlig ser stranden ut sedd från balkongen:

PS2:

Oj, jag fick visst inte med alla valpfotona som jag tog på balkongen. Här kommer de sista i serien:

Jag är ju mån om att valparnas blivande familjer ska kunna se foton på de små varenda dag nu medan de väntar...

PS3:

Jag har varit nere på stranden och solat och badat. En hel timme unnade jag mig. Jag var nog i vattnet halva tiden. Det var väldigt skönt! Så här ser stranden ut nu klockan 18:25:

Teddy har lärt sig att klättra upp på min säng nu. Jag vet inte riktigt hur han gör eftersom jag inte har sett hur det går till, men jag gissar att han på något sätt tar hjälp av sängbordet (trots att detta på förekommen anledning inte står helt intill sängen). Hur som helst så ser han ser väldigt nöjd ut när han ligger på sängen. Det är Nova som syns i bakgrunden. Men hon är ju ett agility-ämne så chihuahua hon är... Fast just den här gången lyfte jag upp henne.

Teddy låg en bra stund och gnagde på Bonnies kvarglömda gnagis (råhudsben) innan jag lyfte ner honom igen.

Novas blick är som vanligt helt oemotståndlig...

Nu ska jag och alla hundarna snart ha fest. Det är ju lördagskväll! Jag har kokt två kycklingfiléer åt oss, som vi ska dela på. Visserligen är torrfoder väldigt bra mat för hundar - men de tycker förstås att kokt kyckling är mycket, mycket godare!

12-06-17:

Nu är det bara 9 dar kvar tills vi reser norrut, hundarna och jag. Det är så mycket jag måste hinna innan dess. Jag tycker inte om att vara hemifrån så länge. (Hade jag valt helt själv så hade jag nog bara åkt bort ca 2-3 veckor i år.) Jag hoppas att alla mina växter klarar sommaren utan min hjälp. De är ju mina skötebarn de också. Men Cynthia klarade alla förra året, så det gör hon säkert i år också. Det är bra tur att jag har henne till hjälp! I dag har den 4:e av de nya pelargonerna slagit ut. (Det är en doftpelargon.) Jag undrar om jag hinner få se blomman på den 5:e innan jag åker? Ännu syns ingen knopp.

Jag är trött, mycket trött - i dag också. Jag mötte så många av mina "hundbekanta" på sena kvällspromenaden i går, och pratade en god stund med dem alla, så klockan hann bli mycket innan jag kom i säng. (Nästan 23.) Annars väckte inte Stella mig förrän klockan 05:30 i morse. Men vem kan bli arg på någon som viftar på svansen och slickas? Inte jag i alla fall. Men jag kunde inte somna om. En halvtimme senare kom Teddy uppklättrande i sängen. (Jo, han sätter ena tassen på sängbordshyllan.) Ännu en som glatt viftade på svansen och slickades. Tja, jag klappade dem alla tre (Bonnie ligger ju alltid hos mig) en stund, och sen gick jag upp för att klappa de två andra som stod vid sängkanten och hoppade på bakbenen. Det känns trevligt att vara så omtyckt! Men det är ömsesidigt!

I morse serverade jag torrfoder-frukosten i fem olika skålar. Det fungerade bra även om jag fick hindra dem från att byta skål med varandra. Jag tror att jag ska väga valparna i morgon (när de är 16 veckor) så jag kan se om de fortfarande går upp i vikt i jämn takt - som de ska.

I dag ska jag samla ihop alla de utgallrade kläderna som jag i nästa vecka ska lämna till välgörenhetsaffären. (När Linda var här gick hon igenom allt, och tog de få plagg som hon ville ha.) Jag har redan tvättat en maskin, och jag borde dammsuga här - men jag vill ner på stranden i dag också.

Jag har fått hyfsad färg i ansiktet samt på armar och ben, och man kan börja ana vita märken efter bikinin. Men på sidorna är jag fortfarande helt vit, och magen är nästan vit. Jag tycker att det är snyggt att vara lite lagom solbrun (dock inte överdrivet "solarie-brun"). I Spanien säger man bronceado (≈ bronserad) - det låter bättre än vårt ord solbränd... Kanske ordens ursprung har med våra olika hudtyper att göra?

I dag är det +26º i havet, måttliga vågor samt UV-index 10. Så klart att jag bör i och bada! Jag ska bara gå en runda till med hundarna först - men sen...

PS:

Nej det blev tyvärr inget badande. Telefonen ringde nämligen. De två flickorna, vars familjer hade tänkt köpa Bamse och Teddy, vill gärna säga farväl till pojkarna.

I går ringde Maud. Hon frågade om jag kunde ta pojkarna med mig och komma bort till restaurangen där flickornas föräldrar jobbar. Klockan 20 skulle jag komma. (Flickorna hade bett Maud ringa. Eftersom Maud bor i samma hus som restaurangen ligger i, så träffar hon dem ofta.) När jag kom dit var flickorna inte där. Föräldrarna hade skickat hem dem tidigare. Jag sa till den ena pappan att flickorna var välkomna att hälsa på mig och leka lite med hundarna. Det vore enklare för mig, eftersom jag har mycket att göra hemma.

I dag (när jag precis hade tänkt gå ner på stranden) så ringde Maud igen. Flickorna undrade om de kunde få komma hit en halvtimme senare. Jag sa OK, eftersom jag tycker synd om flickorna. Jag satte på en tvättmaskin så länge. Jag väntade, men inga flickor kom. Maud ringde igen. De fick inte gå så långt själva. (Det är max 700 meter, de är 11 år gamla, och El Campello är ett väldigt lugnt samhälle.) Jag hade ingen lust att hämta dem. Jag har ju en del annat att göra. De undrade om jag kunde komma till restaurangen i kväll med hundarna, men då sa jag nej. Nån måtta får det vara. Det är inte mitt fel att föräldrarna ändrade sig. Jag är inte skyldig dem något.

När jag fick veta att ingen skulle komma så gick jag i alla fall ner och badade fötterna en stund. Jag gick bara en kortare tur längs stranden, för sen var det dags att hänga upp tvätten. Jag får väl försöka bada i morgon i stället. Jag behöver lite avkoppling. Jag är trött till bristningsgränsen nu. Ja, framförallt behöver jag sova förstås. Ni vet, jag tål ju inte särskilt mycket sedan jag blev utbränd...

12-06-18:

I natt har jag fått sova lite mer. Jag blev visserligen väckt tidigt, men kunde somna om en stund. Jag släppte först ner Stella så hon kunde gå på toa. Sen lyfte jag upp henne igen. Bonnie hoppade ner, men Teddy kom uppklättrande. Så jag somnade om med Stella på armen och Teddy i halsgropen. Teddy var så nöjd för att han fick sova i sängen.

På första morgonpromenaden fick Bamse följa med. (Jag brukar annars ta med Stella då.) Bamse blev jätteglad och skuttade glatt runt, samt kissade på alla träd och stolpar. Alla tycker att det är så roligt att få vara ute, och lukta på allt spännande. De tycker också om att hälsa på alla de människor som tycker att valparna är så gulliga så de bara inte kan låta bli att klappa dem. (Bara Stella är lite mindre social än de andra.)

Nu på morgonen vägde jag valparna, och jag kan konstatera att de utvecklas i normal takt alla fyra. De är i dag 17 veckor gamla, och på onsdag blir de 4 månader - tänk vad tiden går!

Stella: 1116 gram.
 Teddy: 1585 gram.
Bamse: 1591 gram.
 Nova: 1829 gram.

Sen hoppas jag hinna med en massa från att-göra-listan - men även att bada. Men nu ska jag först gå en liten runda med Nova och Stella...

PS:

Ulf berättade att det i Stockholm hittills kommit 110 mm regn nu i juni. (Det normala för hela juni månad är cirka 45 millimeter.) Men här har det minsann också regnat! I dag kom det flera droppar! Och enligt väderleksprognosen så kan det komma upp till 0,7 mm sammanlagt under natten.

Det började regna när jag promenerade längs stranden i eftermiddags. Plötsligt kom det några gråa moln - och sen började det stänka. Alla som badade och solade tittade förvånat upp. Men det blev inte mer än några enstaka stänk, och i botten på regnmätaren syns ingenting.

Annars har jag inte hunnit mycket mer än att sköta om alla mina hundar. (Jag har t ex inte hunnit bada.) Men jag har beställt tid för att serva bilen på torsdag, och på onsdag kl 12 kommer Cynthia så jag kan gå igenom allt med henne. På onsdag morgon ska jag få klippt håret, och på onsdag kväll kommer Josefina och Maria-Paz och hälsar på. (Jag ska hjälpa dem att beställa var sin tjusig hundsele till deras små älsklingar via en svensk internetbutik.) På lördag ska Bonnie till veterinären för att få sin sista leschmaniosis-vaccination, och på måndag ska valparna till veterinären för att hälsoundersökas och få klorna klippta. På söndag planerar jag att packa, och då bör jag också tvätta, samt lämna bilnyckeln till min granne. Detta innebär att jag nu bara har i morgon tisdag, samt fredag, orörda till allt annat jag behöver göra. (Egentligen är det latindans på tisdag och pilates på fredag - men sådant hinner jag inte med längre.)

På måndag kan jag checka in hos SAS via Internet, och då bör jag också beställa taxi till tisdag 10:30. Planet går inte förrän 13:00, men man ska ju vara där två timmar i förväg. Det blir jobbigt för hundarna. Jag ska ta med några "hundblöjor" som de kan kissa på. Jag har ett helt paket oanvända kvar. (Jag kan slänga de använda blöjorna i en sådan som man slänger dambindor i.) Planet beräknas landa på Arlanda klockan 16:50, och sen är det ju en bit kvar till Hässelby strand. Men jag räknar med att gå en promenad med hundarna så fort vi kommer ut från flygplatsen. Ulf möter oss - så han kan kanske hålla i något koppel, eller passa väskorna? Snart är det bara en vecka kvar tills vi ses igen!

Det här fotot av de fridfullt sovande syskonen tog jag i går kväll. (I dag har jag inte hunnit fotografera de små.)

Jag tycker allra mest om Stella - men alla hennes tre syskon har vackrare färg! (Att jag valde Stella åt mig själv beror på att hon är minst och behöver mest beskydd. Jag har alltid värnat om de svaga...)

PS2:

Min gode vän Lasse W skickade just några vackra fotografier på blommor som han har tagit. Jag vill gärna att ni också ska få se dem. Visst ser de "somriga" ut, både prästkragen och smörblomman!

12-06-19:

I dag har jag badat! Det var jätteskönt! Jag tillbringade 1 timme och 45 minuter på stranden. Det var 29º i luften, 27º i vattnet, strålande sol och en lätt bris från havet. Perfekt med andra ord. Jag unnade mig att vara på stranden i eftermiddags eftersom jag var så flitig i förmiddags. Då gick jag bl a till Telefonica och lyckades förhandla ner avgiften för internet, och sen lämnade jag mina utgallrade kläder i välgörenhetsaffären. Så nu kan jag stryka detta och ett par saker till från att-göra-listan.

Precis i dag har jag betalat det allra sista på lånet som jag tog för att kunna flytta till Spanien första gången (år 2006). Det känns så bra att nu äntligen ha blivit av med den skulden. Nu har jag bara kvar ett lån - det som jag tog förra sommaren för att kunna flytta ner alla mina tillhörigheter till Spanien en andra gång. Men jag amorterar var månad så allt kommer att vara betalt senast i juni 2016. Och om jag kan amortera mer än jag måste, så ska jag göra det. Sen har jag bara mitt studielån kvar. Det är visserligen på drygt 180'000, men det skrivs ju av när jag fyller 65. Jag ser verkligen fram emot att bli helt skuldfri! Att vara skuldfri innebär frihet.

Kärlek + trygghet + frihet - det är sådant som vi människor behöver!

I mitt tycke har det blivit lite för få foton av Stella de senaste dagarna. Så här kommer en dos Stella-foton:

 

Fast syskonen syns ju också på fotot ovan. (Om Bonnies ögon tycks sakna glans på fotot nedan så beror det på att jag har målat svart över pupillen. Jag tog nämligen fotot med blixt av misstag, och på hundar och katter blir pupillerna alldeles gula då. Så här blev det aningen bättre.)

Och inte på något av fotona nedan har min rosa bomullsfilt fått rätt rosa nyans. Men Stella är ju lika söt ändå!

 

12-06-20:

Grattis på födelsedagen Bosse L!

PS:

Jag har haft en intensiv förmiddag. Först gick jag en promenad med Bonnie och Stella. (Men jag hann inte äta frukost utan tog en banan på gående fot.)

Klockan 09 hängde jag på låset till butiken Aldi. I dag skulle de nämligen sälja tunna vindtäta västar i damstorlek. (Herrstorlekar säljs i varenda butik, men damstorlekar är svårt att få tag på.) Aldi brukar bara få in ett par plagg i var storlek, och större än S kan jag inte ha. Hur som helst så fick jag tag på en trevlig ljusbeige väst med många fickor. Bra att ha när det är för varmt för att ha jacka, men när något behövs ovanpå T-shirten.

Klockan 10 hade jag tid hos frisören. Jag skulle dels få klippt håret, dels få blekt slingor. (Jag har slutat färga håret nu, och vill ha en mjukare övergång till min naturliga hårfärg som nu mestadels är grå.) Först klockan 12:10 var jag klar. Detta kostade mig 29 € ≈ 257:-, vilket är betydligt billigare än i Sverige. Det blev bra. Jag har svårt för att fotografera mig själv, annars kunde jag ha visat er.

När jag var klar satt Cynthia i trappan och väntade. Henne hade jag bestämt träff med kl 12. Vi gick igenom vad hon ska göra här medan jag är borta. Jag bad henne att skura golvet också. Jag hinner inte göra det i sista stund, och skurar jag det tidigare så kan det komma nya kissfläckar på det.

Nova är jätteduktig. Hon kissar och bajsar uteslutande i lådan (+ ute förstås). Pojkarna är duktiga för det mesta, men siktar lite fel ibland när de lyfter på benet. Stella tycks tro att närområdet också räknas. Hon kan alltså sätta sig och kissa 30 cm från lådan, i stället för i den. När de andra har flyttat hemifrån ska jag intensivträna Stella. Nu hinner jag inte hålla koll på alla samtidigt.

Klockan 18 kommer Josefina samt Maria-Paz på besök med sina hundar. Vi ska tillsammans titta på hundselar via datorn. De vill köpa var sin ny av lite finare modell, och utbudet i El Campello är begränsat. Jag ska hjälpa dem att handla via en svensk internetbutik. Jag ska visa dem e-butikerna Le Chien, Posh Pooches, Doggie och My little closet . De tre första har mycket stort sortiment, den fjärde har bra saker som är billiga, och jag har god erfarenhet av dem alla. Om de väljer att handla hos Doggie ska jag själv köpa en liten hopvikbar vattenskål i kreditkortsformat. Bra att ha både på resor och på långpromenader. En sån här:

Inför min Skåneresa har jag beställt en hopvikbar kattoalett samt en högabsorberande dyna till transportbur/väska. (Dynan skulle jag behövt redan till flygturen nu, men jag visste inte att det fanns sådana.) Detta beställde jag hos Supercat (.se) i går, och det kommer att levereras till Hässelby strand.

Jag gillar praktiska små saker...

Nej, nu har det blivit dags för ytterligare en hundpromenad. Jag ska ut och gå med Bamse och Teddy. Då passar nog "träd-rundan" bäst...

12-06-21:

Gårdagen var hektisk, men i dag kan jag ta det lugnare. Jag lämnade in bilen kl 08:30 och ska hämta den efter kl 16. Sen måste jag förbereda min packning till Sverige. Vissa saker har jag inte dubbelt av utan måste släpa fram och tillbaka, bl a många hundsaker och så sådant som t ex bankdosorna. (Samt vissa favoritkläder.)

Josefina och Maria-Paz hittade, efter en genomgång av ca 200 selar, de som de allra helst ville ha. Jag har beställt dem nu på förmiddagen. Doggie levererar bara till Sverige (de andra även till Spanien) så jag får ta med mig selarna ner i augusti.

(Många av fotona nedan är suddiga. Jag väljer att publicera dem ändå - i brist på bättre.)

Vov på er! Vi har väldigt varmt väder nu. Och när det är varmt så orkar jag inte göra så mycket. Inte ens skriva i min blogg. Fast i dag gör jag det ändå. Ja, för nu har jag vov-viktiga saker att berätta om.

Jag hade nämligen gäster i går. Mina kompisar Kiko och Lluna hälsade på. Dom hade sina mattar med sig. Det är första gången sen jag fick barn som jag har haft gäster. Mina barn blev först lite rädda när Kiko och Lluna kom. Ja, fast dom har träffat båda två ute. Men nu skällde dom. Så både matte och jag fick säga till dom - och förklara att Kiko och Lluna är snälla. Efter ett tag vågade t o m Stella nosa lite på Kiko.

Men vet ni vad Kiko gjorde sen? Jo han kissade på soffan! Längst ner på sidan av soffan. Matte blev inte glad alls. Men jag tyckte på sitt sätt att det var ganska bra. Ja, för nu kan ju matte inte skylla på mig - om hon behöver tvätta sofftyget. Och det är ju faktiskt vov-bra.

Lluna hon var lugn som vanligt. Hon satt mest stilla nära sin mattes ben. Ja för hon tyckte att mina barn var lite vilda - bara för att dom sprang runt lite. Hon har ju nästan slutat att leka själv, Lluna. Ja, bara för att hon är gammal och tjock. Man kan inte leka så bra då.

Mina barn tyckte att det var vov-kul med gäster. Och dom tyckte nästan att det var roligast med mattarna. Dom ville sitta i knä på mattarna hela tiden, och slicka dom. Här sitter Teddy hos Kikos matte:

Och här sitter Nova och Bamse hos Llunas matte. Själv sitter jag vid sidan om. Det är liksom lugnare så. Och förresten så sitter jag helst i min egen mattes knä.

Sen, när jag hade haft gäster vov-länge, då gick vi vuxna en promenad tillsammans med våra mattar. Mina barn fick stanna hemma då. Ja, för det var sent på kvällen.

När jag kom hem så sov dom alla. När det är varmt, som nu, då ligger vi hundar utsträckta - för det blir liksom lite svalare då. Så här såg mina barn ut när dom sov. Stella och Bamse sov ensamma, men Teddy och Nova sov tillsammans. 

Det är varmt i dag också. I Spanien är det varmt på sommaren. Så i dag vill jag ta det lugnt - och så vill jag dricka mycket vatten. Så nu vill jag inte skriva mer. Nä, för nu vill jag vila. Jag tror att jag ska sträcka ut mig direkt på golvet. Ja, för då blir det svalt och skönt. Vov, vov på er!

PS:

Gissa var jag har tillbringat eftermiddagen? Alldeles rätt! På stranden förstås. Det var så skönt att sola och bada! 

I dag låg jag på sida en lång stund, så att solen skulle komma åt på motsatta sidan. Och så vände jag mig efter halva tiden förstås. Någotsånär jämn solbränna är ju snyggast. För att klara av att ligga i denna något obekvämare ställning så hade jag medtagit lektyr. Av Maud har jag fått några spanska skvallertidningar, och dessa plöjde jag nu. Så nu vet jag allt om det spanska kungahuset och alla spanska kändisar mm. Nåja, det kanske inte är riktigt sant. Jag klarade bara att läsa rubrikerna, ingresserna och titta på bilderna. Men kanske jag känner igen kungafamiljen på bild hädanefter? (Nej, jag är inte så intresserad av kungahus och kändisar.) Jag badade ofta, det behövs i värmen, och stannade totalt 2 timmar på stranden. Det var väldigt avkopplande - och det gäller ju att passa på. Om fem dagar bär det av till Sverige, och hur mycket Ulf än berömmer det svenska sommarvädret så vet jag ju hur det brukar vara...

Och så skickade Linda det här fotot till mig:

12-06-22:

Jag önskar er alla en riktigt trevlig midsommarhelg!

Här i Spanien är det svårt att känna den riktiga midsommarstämningen. Här är ju sommaren självklar - ingenting att fira. I Sverige är sommaren livsviktig (och var det ännu mera förr när folk levde närmare naturen) - och det är förstås därför vi firar både valborgsmässoafton och midsommarafton med sådan iver.

Själv har jag hämtat upp resväskan från källaren och börjat packa så smått. Det är ju bara fyra dar kvar nu. Hittills har jag bara lagt i sådant som jag ska ta med upp åt andra, lite presenter o dyl - men väskan är redan halvfull. Tur att jag inte behöver ha med mig så mycket själv. Och så tvättar jag det som ligger i tvättunnan nu. Allt bör ju vara rent när jag åker. Jag ska byta lakan i min säng, samt alla handdukar, två dagar innan jag åker.  Senare kan jag inte, eftersom jag både ska hinna tvätta, få det torrt, och ta rätt på allt. Det är mycket att tänka på när man ska vara hemifrån så länge som sju veckor. Utan hjälpen från Cynthia (och mina snälla grannar) så hade jag inte kunnat vara hemifrån mer än någon enstaka vecka.

PS:

Var och en firar ju midsommar på sitt sätt. Själv åkte jag till Carrefour. Jag insåg nämligen att min lilla datorväska bara rymmer datorn och ingenting mer. Och utöver handbagaget får jag bara ha en liten damväska eller en liten datorväska. Eftersom jag har hundarna som handbagage så kan jag förstås inte ha något annat i den väskan. Och jag måste ha alla djurpassen, stamtavlorna, biljetterna, mina mediciner, läsglasögon, nycklar etc med mig. Jag ska visserligen ta på mig den där praktiska västen med jättemånga fickor som jag fick av Bernadette - men allt kommer inte att få plats. (Inte stamtavlorna och annat som har A4-format.)

Eftersom jag vet att Carrefour har ett stort sortiment datorväskor så åkte jag dit. Jag hittade en väska som passar 10" - 12" datorer och som har många fack samt axelrem. Den är drygt 5 cm djup så den kommer att rymma allt. Tyvärr fanns den bara i svart - men man kan inte få allt. (Jag hade föredragit en rosa.)

Jag passerade resväsk-avdelningen och tittade lite på kabinväskor. De hade små trevliga som bara vägde 2,3 kg och kostade 30 €. Men om jag reser med hundarna i kabinen så kan jag ju ändå inte ha något annat handbagage. Någon resväska hade jag ändå inte tänkt köpa.

Men så fick jag syn på resväskan med stort R! Härliga färger, både utanpå och inuti, praktisk inredning, stabil, fyra hjul, storleken större än den jag har (65cm hög i stället för 55 cm) och så väger den bara 4,1 kg! Väskan kostade 59 € (≈ 521:-) vilket jag tycker är billigt för en sån här väska. Den kvinnliga kassörskan beundrade väskan medan hon tog betalt. Väskan kommer att bli lätt att hitta på bagagebandet. Så här ser den ut:

Ja, som ni ser tycker valparna också att den är helt OK. Jag begär inte att ni alla ska hålla med mig om att väskan är snygg. Smaken är olika... Själv gillar jag roliga färger och mönster, och jag är svag för rosa, turkost och blått! Så jag är nöjd med mitt fynd. Och dessutom blir det nu lättare att få plats med allt som jag ska ta med mig. (Jag slipper sitta på locket för att få igen väskan. Och eftersom jag reser med SAS får den incheckade väskan väga hela 23 kg.)

Nu ska jag strax gå kvällens sista hundpromenad, och sen ska jag sova. Midsommarfirandet överlåter jag åt er i norr.

12-06-23:

Redan före klockan 08 hade jag först gått ut med Bonnie och Stella och sedan med Bamse och Teddy. Sen åt jag frukost och gick därefter till Aldi. Just i dag skulle de sälja strandlakan i storlek 150 x 200 cm. De hade bara fått in fem stycken så det var tur att jag var där när de öppnade. Jag tog de två snyggaste. Jag har visserligen strandlakan, men i normalstorlek, och då hamnar lätt någon del av kroppen i sanden utanför. De här är härligt stora! Jag köpte det rosa åt mig själv och det blå åt mina gäster. Jag får vänta med att prova mitt tills jag kommer hem igen i augusti. Här ser ni ena kortsidan på dem:

Och här ser ni färgerna bättre:

När jag kom hem igen så gick jag en promenad med bara Nova. Jag hade då sällskap med en av våra trevliga grannar och hennes hund. Och snart (klockan 11) ska jag gå med Bonnie till veterinären där hon ska få sin 3:e och sista vaccination mot leschmaniosis.

Därefter ska jag fortsätta att planera min packning. Och gå några hundpromenader, och kanske få tid att bada...

PS:

Glömde att berätta att strandlakanen kostade 13,99 € (≈ 123:-) per styck, vilket är billigt för den storleken. På El Corte Inglés tar de 40-50 € för liknande.

PS2:

Jag tvättade mina lakan redan i dag, och la nya i sängen. Så är det gjort. När jag hade hängt tvätten så beundrade jag mina blommor en stund. Jag tog ett par foton också. Min nya Catalina 2011 tycker jag särskilt bra om. Blomman har en så intensivt rosa färg och bladen är kallt grönvita. En snygg kombination.

Tvåa kommer White Spash 2011. Jag gillar blommans färgkombination, vitt och ceriserosa.

Men Jays Golden Birds Egg 2011 är inte heller så dum med sina limegröna blad.

Jag tycker förstås om mina gamla pelargoner också. Jag har valt alla för färgens skull - de flesta är rosa i olika nyanser.

Och det är klart att jag valde en rosa bougainvillea också.

Och en rosa stjärnflocka.

Men tro det eller ej - min älsklingsfärg nummer ett totalt sett - är blått! (Klarblå, ljusblå, turkosblå etc.) Och blå riddarsporrar är underbart vackra! Men annars gillar jag rosa blommor mest  - och cremefärgade hundar!

Här ser ni Bamse. Han tittar efter om luktärterna behöver vatten. De ser väldigt torra ut tycker han. (De står för soligt.)

12-06-24:

Oj! Nu är det plötsligt bara två dagar kvar innan avfärd. Hur ska jag hinna allt som jag har kvar att göra? Egentligen vill jag inte alls ge mig av härifrån - men det ska naturligtvis bli väldigt trevligt att träffa Ulf igen! Man får ta det onda med det goda...

Jag blev som vanligt väckt tidigt i morse av pigga hundvalpar. Men de sover faktiskt längre nu. För en månad sen ville de upp halv fyra (för att de var kiss- och bajsnödiga) men nu kan de sova nästan ända till halv sju. Vi lade oss strax före klockan 22 i går. Spanien spelade då EM-fotbollsmatch mot Frankrike. Jag behövde inte titta på TV för att veta hur det gick i matchen. Spanjorerna tjoade glatt (och högt) två gånger = två mål. Och sen blev jag väckt en stund efter midnatt av skrik och skrän och tutande, så då förstod jag att Spanien hade vunnit matchen. (Många spanjorer följer matcherna tillsammans - sittande på något café framför en storbilds-TV. Ofta har de spanska flaggor att vifta med - eller röd-gula plagg.)

Jag försöker förbereda mig mentalt inför klimatombytet. Jag har tittat på väderleksprognoserna från yr.no och jämfört vädret de kommande 10 dygnen. I El Campello beräknas det att bli 28-31º varmt om dagarna, och 23-26º om nätterna. I Hässelby strand beräknas det bli 15-22º på dagarna och 9-14º om nätterna. UV-index kan man bara se för tre dagar framåt. I El Campello väntas det bli 9-10, medan det i Hässelby strand väntas bli 1-4. Här beräknas det komma 0 mm regn, och i Hässelby strand 36 mm. Jag föredrar det spanska klimatet!

Jag har grubblat på vad jag ska ha på mig när jag reser. Det får bli en kompromiss! Halva dagen kommer jag ju att vistas i solsken och ca 30º värme, och andra halvan i kyliga ca 15º. Jag har plockat fram knälånga shorts, T-shirt, sandaler med remmar, tjock långärmad bomullströja, och så västen med många fickor. Tröjan får jag vänta med att ta på tills jag har landat i Sverige. Men klädseln kommer nog att vara lite för varm första halvan av dagen, och lite för sval sen.

Jag hoppas att det kommer att bli OK för valparna att flyga. Jag ska diskutera med veterinären på måndag hur mycket mat jag kan ge dem före avresan. Det är bättre att de är lite hungriga än att de är bajsnödiga. Men jag räknar inte med att valparna kommer att kunna hålla sig helt under resan - kissa måste de säkert. Jag kommer att lägga en fleece-filt i botten på buren och väskan, för fleece suger upp vätska bra utan att kännas blöt och obehaglig. (Och vid behov får jag tvätta av de små när vi kommit fram.)

Plötsligt är det inte så länge tills jag måste skiljas från mina kära små vänner Nova, Bamse och Teddy. Jag vet att de kommer att få bra hem, och jag skulle inte kunna behålla alla, men det känns ändå svårt. De är så söta och goa allihopa! Nova och Teddy kommer att hämtas den 27:e, och Bamse troligen den 29:e. (Det är nog bra för Bonnie och Stella - att inte alla flyttar på samma dag.)

Innan jag glömmer bort det så måste jag berätta för er om "polis-effekten":

I går när jag var ute på kvällspromenad med två av hundarna så fanns många försäljare längs strandpromenaden. Många svarta män från Senegal, och några som ser ut som indianer från Peru (men jag har inte frågat de senare var de kommer ifrån). De hade brett ut sina stora tygstycken och lagt ut sina varor ovanpå. De säljer bl a väskor, skärp, solglasögon, pikéskjortor (mycket är piratkopior) samt hårsmycken och leksaker. (Några säljer små rosa batteridrivna chihuahuor och de brukar skrattande peka på Stella när hon går förbi, för likheten är tydlig.)

Men plötsligt, som på en given signal, tog alla tag i hörnen på sina tygstycken, hivade upp det säckliknande byltet på ryggen och sprang bortåt för att leta efter gömställen. Jag såg ingenting särskilt åt det andra hållet, fast jag gissade vad jag borde titta efter. Men en minut senare kom tre motorcykelpoliser sakta körande. Hur försäljarna hade kunnat se dem på så långt håll förstår jag inte. Att alla sprang i väg beror förmodligen på att de är illegala invandrare och saknar arbetstillstånd.

Bara två försäljare satt lugnt kvar, två afrikanska kvinnor som flätar in pärlor i håret på flickor och kvinnor. Dessa två hade säkert alla sina papper iordning.

Nej, nu måste jag sätta fart! Jag har massor jag måste göra! (Något mer sola&bada blir det inte förstår jag.)

Vov, nu gick matte ifrån datorn - så nu passar jag på att låna den.

Vi ska snart flyga flygplan till Sverige. Ja, om bara två dagar, säger matte. Och matte, hon springer runt och hämtar olika saker - och så lägger hon dom i sin resväska. Fast först - så skriver matte en massa ord på små papperslappar. Ja, hon skriver saker som hon ska komma ihåg att packa ner. Eller saker hon ska göra innan vi åker. Vov-många papperslappar har hon nu. Hela bordet är fullt. Ja, vov - matte börjar ju bli gammal och glömsk.

Själv kommer jag ihåg allting viktigt - utan att behöva skriva upp det på papperslappar. Ja, vov-viktiga saker som att äta och sova. Sånt kommer jag alltid ihåg. Men så är jag ju varken gammal - eller glömsk!

Men det viktigaste är ju att alla vi hundar kommer med. Jag ska hjälpa matte att räkna alla min barn när vi ska åka. Så att hon inte glömmer nån.

Ja, och så är det förstås vov-viktigt att matte packar ner min regnkappa. Ja, för vi ska ju till Sverige. Och där regnar det mycket. Fast för min del behöver vi inte ta med några koppel och halsband. Jag springer hellre lös.

Jag undrar hur det kommer att kännas att åka flygplan. Fast matte säger att det känns ungefär likadant som att åka buss och tåg. Så då går det säkert bra. Och förresten så kan jag ju nästan allting! Det ska faktiskt bli vov-spännande att flyga! Ja, för det har jag ju aldrig gjort förr. Och sen, när vi kommer fram - då ska jag få träffa husse igen. Ja, för matte säger att han ska möta oss. Och det är ju vov-bra! Ja, för nu längtar jag efter husse!

Nä, vov. Nu kommer jag ihåg att det är bra att sova mycket. Så då ska jag göra det. Vov på er!

PS:

Nu när jag har så mycket att göra så har jag knappt hunnit fotografera valparna - fast kameran alltid ligger framme. I dag har jag tagit några foton på dem medan jag har varit på språng. (Och fotona har förstås blivit därefter.) Men visst är dåliga foton bättre än inga... Jag hinner inte skriva några kommentarer, men ni ser ju själva vem som är vem vid det här laget. Och leker de inte så vilar de...

De här suddiga fotona av Stella har jag tagit med bara för att visa så mycket ljusare hon har blivit på sidorma. Cremefärgade sidor har hon ju inte - men nästan guldfärgade. Och ser ni så långbent hon plötsligt har blivit? Alla har vuxit på höjden de senaste veckorna.

12-06-25:

I dag är det sista hela dagen på länge i El Campello. Och jag har mycket kvar att göra. I dag ska jag bl a till veterinären för att hälsobesiktiga valparna inför resan. Sen ska jag beställa taxi inför morgondagen, checka in på SAS via internet (efter kl 15), packa klart resväskan, packa klart det som ska vara i datorväskan utom datorn, pengabörsen och kameran. Jag ska också försöka hinna fotografera allt i lägenheten (inkl låd- och skåpsinnehåll), vilket är bra om något mot förmodan skulle inträffa. Sen ska jag försöka samla ihop valparnas alla leksaker, och grovstäda lite. (Cynthia ska skura golven sen.) Ja, och så bör jag promenera extra mycket med alla hundarna i dag - eftersom de kommer att få sitta/ligga stilla så många timmar i morgon.

Nu på morgonen har jag vägt valparna. Det blir sista gången som jag väger alla. De är i dag 18 veckor och har nått ca 2/3 av sin vuxenvikt/vuxenstorlek. Jag tycker att de har blivit så stora (eftersom jag jämför med hur små de var som nyfödda). Men egentligen så är de ju väldigt små! Det är konstigt att Bamse väger så pass mycket mer än Teddy nu - för han ser mindre och smalare ut. Men vikterna är ungefärliga - för de sitter inte still på vågen.

Stella: 1243 gram.
 Teddy: 1670 gram.
Bamse: 1767 gram.
 Nova: 1994 gram.

Jag hinner förmodligen skriva några rader till här - lite senare i dag. Men räkna inte med att jag skriver någonting alls under morgondagen. Jag kommer att packa ner datorn redan i kväll, och i morgon när jag kommer fram till Hässelby strand - så kommer jag att vara för trött. På onsdag morgon hinner jag kanske skriva några rader innan valparnas nya ägare kommer för att hämta dem. Och Bonnie lovar att ni senare ska få en utförlig rapport om hur hon och valparna upplevde den långa resan.

PS:

Nu har jag hunnit det mesta av det nödvändigaste. Hos veterinären kostade det 113,75 € (≈ 1008:-) trots att jag har 10% rabatt där. Men nu har alla valparna fått papper på att de är vid god hälsa, och så har de dessutom fått klippt klorna. Jag har också fotograferat lägenheten, beställt taxi, samt checkat in (valt sittplats) hos SAS. Jag har packat klart resväskan som nu väger 18 kg. Jag har också fyllt alla fickorna i rese-västen med sådant som inte får plats i datorväskan, men som jag måste ha med ombord, totalt 2 kg. Sen kommer jag att ha datorväskan (ca 3 kg), samt de två väskorna med hundar i ( 7 + 8 kg). Dessutom kommer jag att bära en tunn jacka samt en tröja på armen. (Jag tar en tunn tygkasse med till detta.) Så lite kommer jag att ha att kånka på...40 kilo totalt kanske? Men jag är både stark, envis och optimistisk - så det ordnar sig. Dessutom har jag ju hjul på den stora väskan!

Nu kan jag börja varva ner. (Jag har bara grovstädningen kvar.) Kanske jag t o m hinner att gå längs stranden med fötterna i havet en stund? Just nu sover alla hundarna, och jag ska inte ut med någon förrän om knappt två timmar.

PS2:

Jo, jag unnade mig att gå en lång promenad längs stranden. (Fast inte förrän tidig kväll.) Det var så varmt och skönt i vattnet. Många människor, både barn och vuxna, satt en bit ut i vattnet och njöt. Jag skulle ha velat bada men vill inte "smutsa ner" bikini och badhandduk nu.

Det känns underligt att tänka att jag kommer att vara i Hässelby strand i morgon vid denna tiden. Det var snart ett år sedan jag var där senast. Jag ser fram emot att få krama om Ulf! (Men vädret ser jag inte fram emot...)

12-06-27:

Vi kom alla lyckligt och väl fram till Hässelby strand i går. Resan gick jättebra! Både jag och Bonnie har mycket att berätta, men ni får vänta till framåt kvällen. I går var vi väldigt trötta (särskilt jag), och i dag vid lunchtid kommer Teddys och Novas nya ägare för att hämta dem.

PS:

Nu är det "framåt kvällen" och jag inser att jag är för trött för att berätta om resan. Och eftersom det är jag som lägger in fotona i Bonnies blogg, så tycker hon att det är bättre att vänta tills jag orkar hjälpa henne med den detaljen. Jag tog 391 foton, och det tar ju lite tid att gå igenom dem.

Jag ska bara berätta att Irja och Petri kom och hämtade Nova i dag, och strax därefter kom Stefan och hämtade Teddy. Det känns onekligen tomt efter de små nu, men jag är övertygad om att de får bra nya hem. Allt kändes helt rätt - och valparna satt ganska snart i sina nya ägares famn och såg nöjda och avslappnade ut. Det blir säkert bra. Och även om jag kommer att sakna dem mycket - så är det samtidigt en lättnad att de nu har flyttat hemifrån. Fem hundar är för mycket. Jag räckte inte ensam till för dem alla. Och det var omöjligt att gå ut med så många på en gång. Nu i eftermiddags när jag gick ut med bara Bonnie, Stella och Bamse - så tyckte jag att det var lätt som en plätt, trots att valparna springer hit och dit och trasslar ihop sina koppel. (Preliminärt på fredag kommer Bamses nya ägare och hämtar honom.)

Jag tog ett par sista foton av Bonnie med alla sina valpar strax innan de två blev hämtade. Så fort jag orkar så ska jag visa er fotona. (Jo, jag hade migrän i går, och har det i dag också - men den dämpas av min medicin. I morgon är jag säkert bra igen.)

12-06-28:

Nu på kvällen har migränen börjat avta, men jag är fortfarande trött. Jag har börjat bearbeta fotona från vår resa. Kanske jag hinner/orkar lägga in några i kväll, annars blir det i morgon. 

I dag var jag hos tandläkaren - på den årliga kontrollbesiktningen. (Han har semester fr o m i morgon, så jag var tvungen att gå i dag.) Han sa: Fint, bra, rent, snyggt (skönt att höra) - och det kostade 600:-.  Nu klarar tänderna sig nog ett år till. På lördag kommer de som ska hämta Bamse. Men i morgon är jag ledig hela dagen. Det ska bli skönt att bara ta det lugnt en dag.

Det är väldigt kyligt här, tycker jag (nästan som på vintern i El Campello) men jag har hittills sluppit regn i alla fall. Jag, som bara hade sandaler med mig (mina varmaste) fick åka och köpa ett par skor för att inte frysa om tårna. Jag köpte ett par sportiga fotriktiga Eco-skor, som jag kan ha till vintern i El Campello. Inte så snygga kanske - men väldigt sköna. Alla fem tårna får plats!

Hundarna gillar det mjuka gräset här! Valparna rullar sig och nosar intresserat. Men mornar och kvällar fryser Stella så hon skakar...

Jag tipsade i dag Ben, ägaren till Europaspecialisten, om följande artikel: http://www.radron.se/artiklar/sa-maktig-ar-du-pa-natet/?utm_source=idrelay&utm_medium=email&utm_content=L%C3%A4s%2Bom%2Bkonsumentkommentarer%2Bp%C3%A5%2Bn%C3%A4tet&utm_campaign=nyhetsbrev%2B6/2012 Tidningen Råd&Rön skriver (jag kopierar de första raderna, resten kan ni läsa om ni klickar på länken):

Så mäktig är du på nätet

Vi konsumenter har aldrig haft så stor makt som i dag. Det är lätt att dela med sig av erfarenheter. Vi kan lägga ut kritiska kommentarer om företag på nätet som ligger kvar länge och kan läsas av vem som helst.

– Kunden i dag är inte att leka med, säger Jonas Colliander, doktorand på Handelshögskolan i Stockholm. Han lägger i höst fram sin avhandling om hur konsumenter agerar i olika kommentarsforum på nätet.

Kanske kan det vara nyttig läsning för honom. I alla fall om han vill fortsätta att driva sitt företag...

Jag uppdaterar nog lite mer om en stund, men nu är det först dags för en hundpromenad...

PS:

Jo, jag hade tänkt skriva lite mer, men jag känner mig för trött - så det får vänta till i morgon. Fast jag tror bestämt att Bonnie är piggare än jag. För det verkar som om hon vill låna datorn nu.

Vov på er! Nu har jag åkt flygplan! Ända till husse i Sverige. Jo, minsann. Det var inte svårt alls. Jag ska berätta precis hur jag gjorde.

Först så åkte vi taxi. Jag och matte och Nova och Stella och Bamse och Teddy. Och väskorna. Sen kom vi fram till flygplatsen i Alicante. Först kommer man in i ett vov-stort hus som heter flygterminal. Där fick matte först lämna den stora resväskan till en som jobbade där.

Och sen, sen var vi tvungna att lämna buren som Nova, och Bamse, och Teddy skulle åka i. Bara för att dom har så dumma regler på flygplanen. Så att vi inte fick åka hos matte allihopa. Bara jag och Stella. Vi fick sitta i en väska.

När vi hade lämnat dom andra så gick vi runt och tittade. Matte bar mig och Stella i väskan. Flygterminalen är verkligen vov-stor! Där finns så många affärer att jag inte ens kan räkna dom. Men vov! Inte en enda för hundar. Bara människo-saker sålde dom. Vov så orättvist alltså! Dom kunde väl åtminstone sälja gnagpinnar och leverpastej i nån!

Men sen, sen tittade matte på skylten där man kan se var man kan hitta det flygplanet som man ska åka med. Det finns vov-många flygplan. Och man måste hitta rätt flygplan. För annars kommer man inte dit man vill.

När jag tittade ut så fanns det flygplan överallt, alltså.

Men jag hjälpte matte att leta. Så vi hittade vårt flygplan. Estocolmo stod det. Fast det heter ju Stockholm. Spanjorerna är inte så bra på att stava svenska ord.

Och sen, när vi visste var vi skulle gå - då gick vi ombord på planet. Först tittade jag på dom andra människorna. Men sen såg jag att det fanns ett fönster så man kunde titta ut. Ja, det var faktiskt Stella som hittade det först.

Fast jag tog hennes plats. Och sen tittade jag ut. Och då började flygplanet brumma.

Bruuum BRUUUMMM sa det. Ännu mer brum än en buss alltså. Och sen började det köra. Först körde vi på en väg som heter startbana.

Och sen körde vi ännu fortare.

Och det flygplanet som körde framför oss. Det körde rätt upp i luften. Vov, alltså!

Och sen, VOV alltså. Sen körde vi också rätt upp i luften!

Vi körde vov-högt upp i luften! Och ännu högre.

Jag tittade ut hela tiden. Och rätt som det var så flög vi ovanför El Campello där vi bor.

Fast det såg vov-litet ut alltså.

Och sen flög vi ännu högre upp - och ännu längre bort. Och sen kände jag inte igen mig längre.

Och sen blev det lite tråkigt att titta ut. Ja, för sen såg jag bara moln.

Och ännu mera moln.

Men, rätt som det var så flög en insekt förbi fönstret. Tänk att dom kan flyga så högt upp. Fast matte sa att det var ett annat flygplan.

Stella, hon låg mest stilla i väskan och vilade.

Fast ibland tittade hon upp.

Men hon fick titta åt andra hållet. Ja, för jag ville ha fönsterplatsen hela tiden.

Men efter ett tag tyckte jag att det var tråkigt att titta ut. Ja, för Frankrike låg så långt ner så jag kände inte igen det. Så då la jag mig och sov en stund. Och då sov Stella också. Matte säger att jag sov hela tiden som vi flög över Holland och Tyskland och Danmark.

När jag vaknade igen. Då flög vi över Sverige. Och tänk, när jag tittade ut, då flög vi precis över Upplands Väsby. Ja, vov! Det är ju där min storebror Johan bor. 

Men sen så landade vi. Ja, det betyder att flygplanet börjar köra på marken igen. Fast nu körde flygplanet i Sverige - för vi var framme på flygplatsen som heter Arlanda.

Och då gick vi ut ur flygplanet, och in i en vov-stor flygterminal till. Där skulle vi först hämta vår stora väska. Men vov så länge vi fick vänta alltså. Det är tråkigt att vänta. Väldigt tråkigt.

Fast till slut, när vi hade väntat vov-länge, då kom vår väska.

Och sen skulle vi hämta buren med Nova och Bamse och Teddy. Men dom kom bums. Och sen gick vi ut genom en dörr. Och tänk! Där stod husse! Vov så glada vi blev allihopa när vi fick syn på honom. Och sen gick vi ut allihopa. Vi skyndade oss till gräset - för vi var kissnödiga allihopa. Och så kissade vi på gräset. Men mina barn dom var så spralliga. Ja, bara för att dom hade suttit still så länge. Så dom sprang runt runt. Och så rullade dom sig i gräset.

Men sen, sen åkte vi taxi till Hässelby strand. Och nu är vi här.

Fast vi är inte här allihopa längre. Nä, för nu har Nova och Teddy flyttat hemifrån. Don har flyttat till sina nya familjer. Först hämtade Novas nya matte och husse henne. Och sen hämtade Teddys nya husse honom. Ja, sen blev det tomt. Nu har jag bara två barn kvar. Och matte säger att Bamses nya familj ska hämta honom på lördag. Sen blir det bara jag och Stella kvar.

Matte tog några foton av oss, precis innan Nova och Teddy flyttade. Det är faktiskt dom sista fotona på oss alla tillsammans. Här ser ni oss:

Jag hann nästan inte säga adjö till Nova. Nä för jag var liksom inte beredd på att det skulle gå så fort. Fast jag hann ge Teddy en puss innan han åkte.

Och Stella hann slicka honom lite i örat. Ja, så att han skulle vara ren och fin när han åkte. Och det var ju bra.

Det känns faktiskt lite konstigt när ens barn flyttar hemifrån. Men det är ju vov-bra att jag får behålla ett barn i alla fall. Annars skulle det vara alldeles för tråkigt. Fast mina barns nya mattar och hussar - dom blir glada förstås. Ja, för dom får ju vov-fina hundar dom!

Men oj, matte har redan gått och lagt sig. Och Stella och Bamse. Då är det bäst att jag också lägger mig. Vov-vov på er!

12-06-29:

Det tog ett par dar att "komma i kapp", men i dag känner jag mig som vanligt igen. Det är en stor omställning att vara tillbaka i Hässelby strand. Jag har glömt var jag/vi har saker och ting här i lägenheten. Och så vädret... För mig känns det som höst ute. Det var ju sommar nyss (i El Campello) och nu är det kyligt. Och så är det en märkbar skillnad att plötsligt bara ha tre hundar. (Fast det senare är skönt samtidigt som jag saknar Nova och Teddy.)

I dag ska jag ta det lugnt. Jag ska plocka in allt som låg i resväskan på sina platser, uträtta några småärenden, och så promenera med Bonnie, Stella och Bamse. Tre hundar känns faktiskt alldeles lagom - men snart har jag bara två.

Vov! Det som är bra här hos husse. Alltså här i Sverige. Det är gräset. Gräset är vov-bra! Det är mjukt, och så luktar det spännande, och så är det bra att kissa på. Så mycket gräs som det finns här i Sverige - det finns det inte i Spanien. Där finns det bara lite grönt gräs, och det är liksom lite vassare.

Vi har redan gått många luktrundor jag, och matte, och Stella, och Bamse. Mina barn tycker också om gräset.

Fast på dom här fotona så är vi på balkongen. När solen skiner så kan man vara där.

Både jag och Stella hittade var sin fågelskit i dag som vi smakade lite på. Men Bamse tittade mest på utsikten.

Fast vi vilar oss också. Jag tycker bäst om att ligga på den stora sängen.

Men Bamse och Stella dom ligger tillsammans i den lilla sängen. Jag och Bamse kan komma upp i den stora sängen själva - men Stella kan inte.

Nä, nu ska jag få gå ut alldeles ensam med matte. Det får jag en gång om dan. Och det tycker jag är vov-bra. Ja, för vi hundmammor behöver lite egentid ibland. Vov-vov!

PS:

Jag gick inom djuraffären i dag. Där köpte jag en ny leksak till hundarna, en minkliknande mjuk sak med "pip" i båda ändarna. Hundarna blev överlyckliga över denna fina sak - särskilt Bamse. Han försökte ha den för sig själv, men både Bonnie och Stella var också intresserade. (Bamse t v och Bonnie t h.)

Jag såg att alla lekte med "minken" en stund - men sen var den plötsligt borta. Den var fullständigt försvunnen. Både Ulf och jag letade överallt, inkl under alla sängar - men ingen "mink". Mystiskt! Den är ändå drygt 30 cm lång, så den kunde ju inte ha gått upp i rök. Vi letade för säkerhets skull en gång till - men fortfarande ingen "mink".

Ett par timmar senare så stod Bamse plötsligt framför den täckta katt-toaletten och skällde. Ulf kikade in och såg något, men visste inte vad. Jag tittade efter och grävde lite med kattsand-spaden. Jodå, där låg "minken" prydligt nergrävd. Jag mindes då att Bamse hade haft fullt av kattsand på nosen ungefär då när "minken" försvann. Han hade alltså grävt ner den, för att gömma den för de andra hundarna... De är roliga de små! Här ser ni den nyuppgrävda "minken":

Själv börjar jag tråkigt nog känna mig förkyld. Jag har ont i halsen och näsan är på väg att börja rinna. Så vitt jag vet har jag inte varit i närkontakt med någon som varit förkyld. Å andra sidan vet jag att man väldigt lätt blir smittad av luftburna virus på flygplan, eftersom luften cirkulerar. Så det var antagligen på flyget på väg upp hit som jag smittades. Ja det är inte mycket att göra nu, men jag önskar att jag hade sluppit denna förkylningen. Jag behöver mina krafter till annat. Och det är ju inte roligt om jag nu smittar ner någon annan. Tur i oturen att man inte kan smitta sina hundar!

12-06-30:

Även senare på kvällen i går, visade Bamse stort intresse för "minken". För säkerhets skull så grävde han nu ned den i den rosa hundsängen. Först puttade han, med hjälp av nosen, ner den i springan mellan dynan och kanten. Sen lyfte han med hjälp av tänderna upp hörnan på dynan så att "minken" skulle komma under dynan. Till slut stack bara "minkens" svans fram. Han verkar vara en smart hund Bamse. Fotona jag tog blev suddiga, för jag greppade bara kameran och tryckte av. Det är inte så lätt att fånga ögonblick när man är oförberedd.

I dag har vi gråtrist väder, och det regnade i natt. Framåt eftermiddagen ska Bamses nya ägare hämta honom. Det kommer att bli väldigt tomt sen när jag bara har två hundar kvar. (Fast enklare när jag ska ut på hundpromenader...) Både Teddys och Novas nya ägare har hört av sig och berättat att allt går bra. Skönt att höra! Jag kommer säkert att bära med mig de små i hjärtat mycket länge!

PS:

Jag tittade just på kvittot från djuraffären (Arken Zoo). Det är ingen mink! Det är en tvättbjörn! Det står Skinnez Tvättbjörn (38 cm). Det fanns rävar också, men jag tyckte bättre om färgen på denna. (Tur att jag satte mink inom citationstecken ovan, med tanke på att det visade sig vara ett helt annat djur...)

PS2:

För några timmar sen flyttade även Bamse hemifrån. Här är väldigt tyst och tomt nu. Det är klart att jag saknar Nova, Teddy och Bamse! Å andra sidan var det väldigt enkelt att gå på promenad med bara två, nu i kväll.

Bamse får också en bra familj. Det var pappa Kjell och dottern Sara som var här och hämtade honom. Efter bara några minuter hoppade Bamse upp i Saras knä och slickade henne i ansiktet. (Och Bonnie satte sig självmant bredvid Kjell.)

Av integritetsskäl har jag valt att inte publicera några foton av valpköparna, även om jag har fotograferat dem för att ha som minne själv. Men eftersom Sara är så söt så hoppas jag att det inte gör något att jag lägger in ett foto av henne och Bamse här. En söt matte med sin söta hund:

Sara berättade förresten att hon funderar på att börja skriva en blogg om Bamse. Det vore ju jättekul, för då kan jag följa hans utveckling på håll.

Väldigt tyst och tomt och stilla är här nu. Men jag vänjer mig väl. Jag har levt väldigt nära valparna i fyra månader, och nu har jag plötsligt bara en kvar. Men det är som det ska vara. Jag vet att alla har fått bra nya hem. Och jag har ju faktiskt dubbelt så många hundar som från början. Nu har jag både Bonnie och Stella, och det är jag så glad för!