Sparad dagbok 20. (Fr o m 11-04-14 t o m 11-07-19.)

11-04-14:

I dag har jag varit flitig ända fram till klockan 13:30. Först gick jag ett par ärenden. På Lidl köpte jag fem gjutjärns-rullplattor att ställa växter på. (Dagens erbjudande.) De är bra mycket snyggare än de i plast som jag tidigare har köpt i kina-butiken. Eller hur?

Dessutom har kinabutiken slut på grå rullplattor. Nu har de bara orangea. Och där går gränsen för mig. Det är ju blommorna som ska synas! Tyvärr hade jag bara råd att köpa fem rullplattor på Lidl - annars hade jag gärna köpt fler. Nåja, nu har jag så det räcker till alla växterna - men på sikt byter jag gärna ut plast-rullplattorna mot några som är snyggare.

Sen tog jag rätt på de tre maskiner tvätt som jag tvättade i går. Därefter tyckte jag att jag kunde unna mig lite paus. Jag tog på bikinin och gick en timmes promenad, fram och tillbaka längs stranden, med fötterna i havet. Det var jättehärligt!!!

PS:

Nu har jag varit flitig en stund igen. Jag har komprimerat alla täcken och kuddar, som hör till gästrummet, i vacumpåsar. (Ni vet sådana som man suger luften ur med dammsugaren.) De ligger nu dammfritt - och tar betydligt mindre plats än tidigare. De gäster som kommer i sommar, när jag inte är här, får själva plocka fram vad de vill använda - och sen komprimera det igen efter användandet. (Alla lakan, örnott och handdukar ligger i sänglådor under gästsängen.)

I dag är det mindre än en månad kvar tills vi ska börja köra norrut. Jag känner mig stressad av att jag har så lite tid kvar här. Jag ska hinna så mycket! (Bl a deklarera både i Sverige och Spanien, besöka skattemyndigheten i Alicante för att försöka få ett intyg åt CSN och besöka ajuntamiento här i Campello för att söka P-tillstånd för flyttbilen.) Och så vill jag hinna sola och bada också... Och dansa tango... Och njuta av El Campello...

11-04-15:

Nu är min svenska deklaration klar. (Och klockan är inte ens 10...) Jag ska få hela 21 kronor tillbaka (om de nu betalar tillbaka så små belopp). Jag har fortfarande inte fått pappers-blanketterna, men beslöt mig för att inte vänta längre på dessa. Det är skönt att ha deklarationen avklarad. Det var första punkten på min långa att-göra-lista. Förhoppningsvis hinner jag beta av ytterligare nån punkt i dag.

                       

Jag har förberett en ny sida: Sparad dagbok 20. Men tydligen har jag gjort något fel. I alla fall så står det "sidan kan inte visas". Länken ser precis likadan ut som till de andra sparade dagböckerna - så när som på en liten detalj. (Och hur man ändrar denna vet jag inte.) Kanske jag får ta bort den nya sidan och börja om... Men det gör jag inte just nu.

PS:

Jag har nu lagt in lite info om Alicante flygplats på Gäst-info-sidan. Där finns också en tidtabell till C6-bussarna som går mellan flygplatsen och Alicante. Här en bild från byggnadens utsida:

Den nya flygplatsbyggnaden är stor - 45000 m² fördelat på 4 våningsplan. Den inglasade bron, som ni ser på bilden ovan, förbinder huvudbyggnaden med parkeringshuset (som har plats för 4200 fordon). Flygplatsen kostade totalt 629 miljoner euro att bygga. Man kan nu ta emot 20 miljoner passagerare årligen.

I El Campello har träspångarna på stranden nu kommit på plats - likaså de stora gula bojar som visar var gränsen mellan badande och båttrafiken går. Nu har alltså badsäsongen startat även officiellt. Ytterligare en yoghurtería öppnar längre söderut på strandpromenaden. (Och jag som inte ens har hunnit prova det första ställets yoghurtglass än.) Å andra sidan köpte jag häromdagen en glass på Mercadona som såg intressant ut. Den provsmakade Ulf och jag i dag. Sorten innehåller 20% apelsinjuice, och smakade rätt fräscht. Men det var "förpackningen" jag föll för. På fotot här nedan är glassen precis uttagen ur frysen. Jodå, det är äkta apelsinskal...

På balkongen ser jag att någon har knaprat på bladen på mina gerberor. Övriga växter verkar dock ha klarat sig. Vilken insekt har förkärlek för gerbera tro?

Nej, jag har inte bara ätit glass och fotograferat blommor. Jag har hunnit tvätta en maskin tvätt också. Och så har jag tagit reda på lite mer angående den spanska deklarationen. Om vi vill ha hjälp nu första gången, vilket kanske kan kännas tryggt, så kostar det 80 € hos vår närmaste skatte-representant (som är engelsk). (Svensk-talande finns i Alfas del Pi.)

Enligt den norska väderleksprognosen ska det bli regn i dag - men än skiner solen.

PS2:

Tack för tipset Jan! Nu fungerar länken till Sparad Dagbok 20.

11-04-16:

Det kom inget regn i går. Den norska väderleksprognosen (den som finns överst här på Dagboks-sidan) brukar ju vara lite pessimistisk. Det står t ex att det ska bli max +17º i dag - men termometern visar just nu +21,6º... Vi har alltså hyfsat varmt - och växlande molnighet - men det blåser kraftiga vindar från havet. Alltså har jag kofta utanpå sollinnet... Enl den spanska väderlekstjänsten så låg vattentemperaturen i går på hela +24º grader, men den har i dag sjunkit till +19º. Det är rätt många som solar och badar trots blåsten, men själv väntar jag hellre på bättre väder.

Jag har i stället varit flitig hela förmiddagen. Först rensade jag avloppet till Ulfs tvättställ. Det tog ett tag, för stoppet satt inte i själva vattenlåset - utan i röret ovanför. Alltså fick jag skruva av en massa rörbitar innan jag kom åt det. Men nu rinner vattnet som det ska igen. Skönt! Ur duschkaret rinner det dessvärre väldigt långsamt. Jag har försökt rensa där också, men vet inte hur man "kommer längre ner" i avloppet. Det är inmurat - dels under duschkaret och dels under golvet. Några vattenlås syns inte. Jag får väl rådfråga en spansk rörmokare om hur man gör. I värsta fall: leja en rörmokare nu den första gången, och titta på - och lära mig - medan han rensar... (Spanjorerna använder ofta kaustiksoda - men det är ju en väldigt kortsiktig och miljö-ovänlig lösning på problemet.)

Efter avloppsrensningen tog jag itu med att laga lite kläder. Jag tråcklade en bit söm som hade gått upp, och sydde fast en kant som höll på att lossna. Och sen sydde jag i band under hakan i tre av mina solhattar - så nu ska dessa inte kunna blåsa av längre. (Man kan behöva skydda sig mot sol även då det blåser...)

Därefter gick jag en promenad med Bonnie. Vi stannade till vid en av yoghurt-barerna, och jag provsmakade en naturell yoghurtglass med hackade nötter och jordgubbar som topping. Glassen var hyfsat god - men ingen höjdare. I går öppnade en tredje yoghurtbar (mellan de två första) - så nu har tillgången på yoghurtglass här i El Campello ökat med hela 300% mot förra året!

   

PS:

Nu, framåt kvällen, har jag roat mig en stund med att titta på olika webbsidor om heminredning. Heminredning är ju en av mina hobbies - så jag har många sparade länkar att välja mellan. Synd att s k väggord är så dyra - för visst vore det bra att ha ett sånt här på väggen - helst mitt framför näsan (som påminnelse):

Just detta kan man köpa på http://www.myfirstroom.se/ . (Men man kan förstås texta själv direkt på väggen också - det blir betydligt billigare.) Själv drömmer jag ofta lite för mycket om morgondagen... 

Jag dagdrömmer t ex ofta om allt jag skulle vilja göra - för att göra min/vår bostad praktisk, personlig och (i mitt eget tycke) vacker. Jag skulle välja praktiska och bekväma möbler som passar ihop, och så skulle jag välja milda vilsamma färger. (Jag skulle ha starka färger bara på väldigt små detaljer.) Jag skulle ha bra med förvaringsutrymmen (många lådor) så inget onödigt behövde stå framme. (Det blir ju mer lättstädat då också.) Och sen skulle jag dekorera med saker som jag tycker är vackra - och som jag blir glad av att se. Jag skulle t ex gärna ha en grupp med Carus Candela värmeljushållare på matbordet. (Jag har tre, men ska köpa några till så småningom.)

    

I Sverige kan man köpa dem på http://www.gladsaker.se/ , men flest färger kan man se på http://www.carus-world.com/200/products.do . Ofta tycker jag om saker som finns i många olika färger - så att var och en själv kan kombinera efter sin egen smak. Fast - om jag skulle kunna köpa alla heminredningsdetaljer som jag vill ha - så skulle jag behöva en väldigt stor bostad - med många rum. Inte bara för att saker tar plats - utan också för att man inte kan blanda ihop olika inredningsstilar hur som helst. Bara för att saker är vackra var för sig - så är det ju inte säkert att de blir snygga tillsammans...

Ja, nu har jag fått en tillräcklig dos "heminrednings-dagdrömmar" för i dag. Så nu får jag väl syssla med nåt mera "praktiskt" en stund. Det är fortfarande en timme till läggdags...

11-04-17:

I dag är det simtävling här i El Campello. (Jag skrev om den förra året, och visade foton då - så jag hoppar över att bevaka årets tävling.) Jag tycker lite synd om simmarna i år. Vi har visserligen klarblå himmel, och +19º i luften nu på förmiddagen, och lika varmt i vattnet - men det blåser! Måttliga vindar står det, men jag tycker de är friska jag. På balkongen fladdrar tvätten vilt - och jag har fått sätta tvättklämmorna tätt för att tvätten inte ska blåsa bort.

Det kommer att vara många "jippon" här den närmaste tiden. Den 20-24 april är det Naucotur. Det brukar vara trevligt. På Naucotur visar lokala firmor upp (och säljer) sina produkter. Lokala sång-, dans- och musikgrupper underhåller. Turistbyrån och Ajuntamiento informerar om hur fantastiskt El Campello är. (Jag skrev om det förra året - men kanske hittar nåt intressant att vidarebefordra i år också.)

Sen kommer det att vara två påsk-processioner, med religiös bakgrund, sent på kvällarna den 21:a och 22:a april. Och den 22/4 går en 10-kilometers löptävling av stapeln. Under påskhelgen anordnas dessutom olika visningar av kulturella sevärdheter som Villa Marco (stor äldre villa med bl a konst och fin trädgård) och Torre Vigía (tornet).

En vän till Ulf skickade en länk till en liten videofilm (3½ minut) om spansk byråkrati. Den är filmad med humor - men visst ligger det lite sanning i botten. (Jag har lärt mig vid detta laget att man alltid ska ha med alla papper i original, samt minst två kopior av dessa - var gång man ska ansöka om något.) Klicka på följande länk för att titta: http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=XXWZ3uAEKsw.

PS:

Här kommer några foton från ett blåsigt El Campello. De nytvättade lakanen på balkongen torkade på mindre än två timmar.

I vinden vajade Valencias, Spaniens och El Campellos flaggor.

För att vara så blåsigt, var det många människor på stranden. Men de som solade sökte alla lä invid muren, stenarna eller palmerna. (Eller hade kläder på sig.) Andra badade och verkade ha kul i vågorna.

En liten pojke lekte med sin drake.

En man hade gjort en sand-krokodil. Han gjorde en likadan förra året. Sen står han och hoppas på att folk ska slänga pengar åt honom i gengäld. Jag är imponerad av hur välgjord krokodilen är. Men jag tycker inte om det blodiga temat - och jag tycker heller inte om att han använder sprayfärg på sanden. Den icke vattenlösliga färgen blir ju kvar, även sen krokodilen har blivit en sandhög igen.

(Han använder vassa stenar som tänder.)

Nu har Bonnie lite att berätta om:

Vov som det blåste i dag! Ja, min svans viftade hit och dit - alldeles av sig själv! Matte och jag gick en lång luktrunda, och jag mötte många hundar. En del hälsade jag på. Men andra skällde jag på. Ja, man får ju vara lite nogräknad. Stora hundar tycker jag gott att man kan skälla på! Ja, för dom ska inte tro att dom är nåt - bara för att dom är stora. Nä, såna ska man sätta på plats bums. Vov alltså!

Sen mötte jag Kiko. Och det var ju kul. Men i dag fick vi inte vara lösa - bara för att det var så många människor på strandpromenaden. Kikos matte satt på en stol på ett strandcafé - där dom brukar sitta en stund varje dag. Det är där jag brukar hitta Kiko.

Fast jag fattar inte. Varför ska killar alltid hålla på och nosa mig - där ni vet? Kiko är hopplös! Han bara nosar, och försöker slicka - hela tiden. Ja, ni ser själva! Han nästan välter mig...

Jag får inte vara ifred en sekund. Vov så jobbigt alltså! Fast sen så var han schysst och bjöd mig på vattnet som han hade beställt på caféet. Och det var ju bra. Ja, för jag var törstig. Kiko var också törstig, men han var artig - och lät mig dricka först.

Ja, vov! Killar kan vara både jobbiga - och trevliga. Och jag gillar Kiko - fast han är lite jobbig. Ja, för han är ju min bästa spanska kompis. Men min allra bästa kompis är ju svensk. Ja, Smulan ni vet. Hon är i alla fall min allra bästa bästis! Vov, vov!

11-04-18:

Det blåser i dag också. Surfarna trivs! De på fotona nedan står och paddlar när de ska ut på havet - och sen surfar de inåt land. Det ser ganska svårt ut - men kul!

I dag var det de stora pojkarna (de i 37- och 62-årsåldern) som lekte med drakar. Av dem tog jag dock inga foton. Den lille pojken jag såg i går var sötare...

Krokodilen är numera död och begraven...

Jag gick inom ett av El Campellos alla nybyggen. Jag bad om en ritning på en av lägenheterna som jag var nyfiken på. Och så kollade jag priset. Detta huset ligger i andra linjen, så jag trodde att lägenheterna skulle vara något billigare än de i första linjen. Det skiljer dock inte så mycket som jag trodde - och det beror förstås på att lägenheten som jag frågade om - har havsutsikt. Fotot av huset (det grå-beigea) tog jag stående på strandpromenaden. I fönstret längst ner sitter en skylt om att de sista lägenheterna nu är till salu. I praktiken betyder detta att de hittills inte sålt en enda lägenhet. Huset är fint - men det är kristider...

Jag fick ritningen till lägenheten innanför den översta av de två halvrunda balkongerna ovan.

Priset för just denna lägenheten är 420'000 € + IVA (moms). Eftersom IVA'n är 8%, blir totalpriset alltså 458'600 €. I verkligheten tillkommer ca 11% ytterligare för lagfart, stämpelavgifter mm. Lägenheterna utan havsutsikt i samma hus kostar kring 200' - 300'000 €. Och så finns det lyxlägenheter högst upp med stora terrasser/solaltaner som kostar uppemot 600'000 €. Eftersom det är kristider så kan man dock räkna med att priserna kommer att sjunka åtminstone något. Spanjorerna själva har f n inte råd att investera i lägenheter. De som just nu köper flest lägenheter i El Campello är ryssar, belgare, holländare och fransmän.

Spanjorerna tror i alla fall på framtiden - och fortsätter att bygga nya hus. Detta påbörjade bygget ligger i första linjen. Som alla andra nybyggda hus i första linjen, så kommer det att bli fyra våningar högt = max tillåten höjd. Jag gissar att det kommer att bli 6-7 lägenheter + en affärslokal. Vad jag undrar över är: Hur i all världen får de bort lyftkranen när arbetet är klart? Den sticker nu upp i ett hål mellan våningarna. Kan man koppla loss den från underredet och lyfta den rakt upp med hjälp av en annan lyftkran? Eller hur gör man? Nån som vet?

Vov på er! Ni kan inte ana en så gullig kille jag träffade i dag. Han satt i sin mattes knä i lugn och ro - och tittade sig omkring. Men så fick han syn på mig! Han blev kär i mig bums! (Det är ju inte så konstigt - så söt som jag är!) I alla fall så hoppade han ner till mig - och hälsade artigt.

Och sen så började vi lukta på varandra, och jaga varandra, och springa runt, och dansa med varandra och... Vov alltså, så kul vi hade!

Fast sen så pratade vi lite också. Han var fransman, sa han. Han sa vad han hette - fast det har jag glömt. Ja, för det var ett ganska konstigt namn. Och jag fattade inte riktigt om dom var nyinflyttade, eller bara här på semester.

Jag berättade i alla fall mycket - om hur det är här i El Campello. Ja, om var dom bästa kiss-ställena ligger och så. Han lyssnade uppmärksamt. Det var bra. För det ska killar göra när vi tjejer pratar.

Ja, han var verkligen vov-trevlig alltså - och gullig! Långhåriga chihuahua-killar är liksom gulligare än alla andra killar! Så jag hoppas verkligen att vi träffas igen. Vov då!

11-04-19:

Vi har varit på Ikea i Murcia i dag, Ulf och jag. (Bonnie fick vara ensam hemma i 4 timmar.) Jag köpte 8 nya Nektarin självbevattningskrukor - så nu kan jag plantera om de 3 växter på balkongen som ännu står i vanliga krukor. Och så har jag några krukor i reserv till hösten - då jag vill köpa fler växter. Jag passade på att köpa några extra krukor nu - för de har ofta varit slutsålda på Ikea i Murcia. På Ikea kostar sådana här krukor 45:- styck. I varuhusen och i blomsteraffärerna kostar motsvarande krukor ca 200:-. Alltså lönar det sig att köra de 9 milen till Murcia även om vi bara hade köpt krukorna.

Nu köpte vi även några lakan och handdukar var + några andra småsaker. Och så tittade vi som hastigast på soffbord - men beslöt oss för att vänta med att köpa ett till hösten. Till dess har vi förhoppningsvis pratat oss samman. Ulf vill helst ha ett stort och rektangulärt bord - och jag vill helst ha ett litet och runt. (Annars var vi nästan överens om vilka bord som var snygga, respektive fula...)

I Murcia regnade det, men här har det varit uppehåll hela dagen - fast molnigt. Tyvärr spår väderleksprognosen regn de närmaste dagarna. Jag hoppas förstås att regnet inte kommer - åtminstone inte just i påsk. Det vore ju synd om alla dem som kommer till El Campello för att sola och bada över påsken. Det är vanligt att El Campello får drygt 50'000 besökare över påsk. De flesta är spanjorer från inlandet (många från Madrid). De kommer hit för att semestra en vecka vid havet. Många av de lägenheter som annars står tomma - blir bebodda över påsk. Fr o m i dag finns det livräddare på stranden. Flaggorna (som talar om hur lämpligt det är att bada) är också på plats. I dag är det gul flagg.

11-04-20:

Till er, mina kära läsare, vill jag passa på att säga:

GLAD PÅSK!

                      

I övrigt kan jag berätta att Ulf fortsätter att planera resan upp till Sverige. (Medan jag försöker förtränga det hela...) Vi kommer att köra härifrån lördagen den 14/5. Vi beräknas anlända till Helsingborg på kvällen den 17/5 (tisdag). Jag och Bonnie kommer att sova hos Linda, och Ulf har nu bokat ett rum från kvällen den 17/5 till morgonen den 24/5. Tisdagen den 24:e planerar vi således att köra vidare upp till Stockholm - och vi beräknas anlända till Hässelby strand framåt kvällen. Mellan den 18:e och 23:e maj hoppas jag kunna träffa så många som möjligt av mina nära och kära i Skåne. Det ser jag verkligen fram emot! (Försök alltså att lägga in en träff med mig i era långtidsplaneringar redan nu - så att det kan bli av!)

PS:

Minimässan Naucotur invigdes i dag. Jag gick dit en stund för att titta. I år har man rest vita plasttält åt utställarna.

I ena änden av området säljs ätbara saker - allt från hälsokost till nygräddade våfflor med choklad på.

I mitten av området har några av El Campellos affärer öppnat små tillfälliga filialer. De säljer bl a kläder, skor, smycken, prydnader och möbler.

Längst in på området informerar Ajuntamiento samt turistbyrån om El Campellos alla fördelar. Och så visade några av de stora byggbolagen upp foton och ritningar till några av sina fina nybyggda lägenheter. Bara ett fåtal är än så länge sålda. (Kristider...)

Just när jag besökte Naucotur var det dags för fiskauktionen som hålls klockan 18 var kväll. Jag försökte ta några foton där också. Det var lite svårt, eftersom jag inte kunde tränga mig fram till bordet. Jag fick hålla kameran så högt upp i luften som min arm räckte - och fota utan att kunna se. De flesta fiskarna var redan sålda. Mannen i grön T-shirt ropar ut olika nummer och folk ropar in de fiskar de vill ha. Fiskarna ligger i tråg av cellplast. Det är ju jättebra att kunna köpa alldeles färsk fisk - men själv föredrar jag färdigrensad. Och inte tycker jag att bläckfiskarna ser särskilt goda ut. Men tycke och smak är ju olika...

Till något helt annat:

I går tipsade Jan mig om att det skulle sändas ett TV-program som skulle handla om att köpa bostad på Costa Blanca. Ulf och jag såg programmet i kväll via datorn. Ett av objekten låg här i El Campello - uppe vid stationen. Kul! Vi fick veta att snittpriset för lägenheter här i El Campello ligger på 2600 €/m². Och det kan ju vara bra att känna till! För övrigt omnämndes El Campello som "pittoresk by". Vill ni titta på programmet (43 minuter) så klicka på http://www.tv4play.se/hem_och_fritid/sald_pa_hus . Programmet är tillgängligt 6 dagar fr o m nu.

PS2:

Jag tittade en gång till på det lilla korta avsnittet om El Campello. (Det ligger precis i början.) De sa "Pittoreska El Campello, en gammal fiskeby som växer sig allt starkare som semesterort." Mäklaren från Torrevieja berättade att det framförallt är spanjorer som sökter sig hit, men även andra européer som söker "det genuina och pittoreska Spanien". Det låter väl bra! Förresten förstår Ulf och jag så här i efterskott, att det troligen var de medverkande mäklarna från Höllviken som ägde den svenska bil vi såg här i närheten (i höstas?). Vi la märke till den för det stod nåt om Höllviken (firmabil?) på den. (Lägenheten i programmet såldes f ö för 3094 €/m², alltså lite över snittet.)

11-04-21:

I dag är himlen grå här i El Campello. Och nu börjar det regna rejält dessutom. Jag har ägnat förmiddagen åt att veckostäda.  Och sen påskpyntade jag lite. Tja, pynta och pynta. Jag la på ett par påskdukar och ställde fram lite påskkycklingar på de få ställen där sådant får plats. Så väldigt välkombinerat är det inte - men ger förhoppningsvis lite påskstämning i alla fall. Så här blev det:

Påskhönorna ovan t v är nya för i år. Nej, sånt kan man inte köpa här - jag har beställt dem från Gladsaker i Sverige. Som vanligt tycker jag att det är kul att byta ljus-manschetter i min Cult-ljusstake. Till sommaren vill jag köpa en till med "påskägg" på. Jag har bara en, och i just denna ljusstaken skulle det vara snyggare med två. (Jag har bara två med hönor - och de går inte att köpa längre.) Resten av påskpyntet är mest uppställt av nostalgiska skäl...

Jag saknar ett påskris! Sånt finns ju inte att köpa här. Jag har så vackra små påskägg i glas - och nu har jag ingenstans att hänga dem. (Jag funderade på att hänga några i lampan, men avstod.) Kanske jag kan hitta några konstgjorda grenar till nästa år?

Vov och vov! Först vill jag önska alla hundar - och deras mattar och hussar - en riktigt vov-glad påsk!

       

Och sen måste jag berätta hur duktig jag är! Nu har jag lärt mig att hoppa jättehögt - ända upp på soffan! Och soffan är hög, må ni tro - hela 40 cm! Men så högt kan jag hoppa nu! Bra va! Så nu kan jag alldeles själv hoppa upp och lägga mig på kuddarna. Det är fin utsikt där högt uppifrån!

Och så är det väldigt skönt att ligga och sova på kuddarna. Vov-skönt alltså! Jag tror att jag ska sova lite där nu. Ja, vov på er!

 

PS:

Regna rejält, skrev jag ovan. Det är nästan en underdrift. Vräkte ner gjorde det! På mindre än en timme kom det 38 mm! Och så åskade det, vilket är ovanligt här. När ösregnet hade övergått till droppande gick Bonnie och jag ut. Inte för att hon var särskilt pigg på det, men jag var orolig för att hon inte skulle kunna hålla sig längre. Jag tog med kameran. Ja, första fotot tog jag inifrån - och ut på min balkong.

Mina stackars krukväxter är fullständigt dränkta! Den lilla svarta kvistliknande pinnen i bevattningsröret indikerar att krukorna är mer än överfulla. Den ska bara sticka upp precis ovanför röret - när man nyss har vattnat. Högre än så här kan pinnen inte komma, eftersom den sitter fast nertill. Annars ser ni hur mycket vatten det står i vissa krukor. Jag måste självklart tömma krukorna sen - om växterna ska överleva. Hade jag anat att det skulle komma en så här kraftig åskskur, så hade jag förstås burit in växterna.

Det är inte bara mina krukväxter som badar i vatten. Palmerna längs strandpromenaden är drabbade av samma öde...

Ni som har varit i El Campello, vet att staden är byggd på en sluttning. När det regnar rejält så rinner allt vatten ner mot lägsta punkten, som är havet. De vattenbrunnar som finns i gatorna tycks inte klara av att svälja mer än ett lättare duggregn... Fotot nedan är taget när det nästan hade slutat regna. Någon har lagt två trätrallar på strandpromenaden. Dessa behövdes säkert nyss, för att kunna gå nåt så när torrskodd förbi just denna gatan.

Badvakterna har hissat röd flagg, och sedan övergett sina utsiktsplatser. Stranden var förstås fullständigt öde.

Men enstaka människor promenerade längs strandpromenaden, iklädda regnkläder - eller med uppfällda paraplyn.

De betraktade förödelsen. Nedanför varje gata som går uppifrån centrala El Campello, och ner mot havet - var sanden bortspolad. Detta händer var gång det blir ösregn. Visserligen är det väldigt sällan som det regnar så här mycket, men jag tycker ändå att kommunen borde bygga någon form av vattenavledare. Ja, så att allt vatten inte forsar fram på bara ett enda ställe. På sikt skulle det spara både pengar och en massa besvär... Så här ser det ut vid öppningarna i muren där vattnets krafter har fått fritt spelrum:

På vissa ställen går havet nu ända in till strandpromenaden, och stupet från kanten är som mest nästan 1½ meter. (Vilket är svårt att fånga på en bild tagen uppifrån. Men jag hade ingen lust att klättra ner för att ta en tydligare...)

Nedanför där vi bor är stupet mindre än en halvmeter.

Ja, så här ser det ut i ett regnvått - och grått - El Campello. Jag ser att många av er har sol och mellan +15º och +19º. Här har vi just nu bara +17º. Alltså har många av er finare väder än vi. Passa på och njut!

Det ser ut som om det så sakteliga börjar klarna upp nu. (Åskan har i alla fall dragit bort.) Hittills har det kommit 41 mm regn. När det har slutat helt att regna, ska jag ut på balkongen och tömma mina självbevattningskrukor...

Stackars alla som har kommit hit för att fira semester - och stackars alla som står i sina tält på Naucotur och hoppas på publik eller köpare...

PS2:

Det är strax läggdags. Just nu regnar det inte - men det väntas mer. Regnmätaren visade att det hittills har kommit hela 44 mm! Eftersom det inte får plats så mycket mer - så tömde jag den nu. (Och jag får säkerligen tömma mina krukor i morgon igen... Sådana här gånger vore det bra att ha en balkong med tak över!)

11-04-22:

Det kom ytterligare en rejäl åskskur i natt. Då föll 23 mm regn. Totalt 67 mm på mindre än ett dygn alltså. Det tangerar nog rekordet! Nu skiner solen från en klarblå himmel - men eftersom lågtrycket fortfarande finns i närheten - så kan det snabbt ändra sig igen. Jag har ägnat en bra stund åt att tömma mina 18 krukor. Först fick krukorna ligga ner en stund och rinna av. Sen höll jag dem upp-och-ner så att det sista vattnet kunde rinna ut.

Samtliga växter ser ganska ledsna ut i dag... Och jag har en del städjobb kvar på balkongerna (som ni ser på fotona nedan).

Jag tittade just på den spanska väderstatistiken. El Campello står inte med - men däremot Alicante-regionen. I april månad ligger regnrekordet på 46,6 mm (den 22/4 1961). Men det mesta regn som har kommit under ett dygn är oerhörda 270 mm! De hände den 30 september 1997. Förödelsen efter den enorma nederbördsmängden har jag sett på film och stillbilder. Och låt mig säga så här: Stövlar räckte inte långt om man ville gå i de nedre delarna av El Campello - en båt fungerade bättre...

Normalt kommer det sammanlagt 336 mm regn per år här i trakten. (I april kommer normalt 30 mm sammanlagt, och i den allra regnigaste månaden, oktober, kommer det normalt 52 mm totalt.) Nu ska vi betänka i sammanhanget, att min regnmätare inte visar 100% korrekt. Men ganska nära sanningen ligger den. Så det har helt klart regnat mycket mer än normalt... (Även om det "bara" kom 44 mm i går, och de 23 räknas till detta dygnet.)

Just nu springer det en massa löpare förbi här utanför. Det 6:e "Carrera popular villa de el Campello"- loppet på 10 km är i full gång. Målgången är här i närheten, så vi hör högtalarrösten kommentera löparnas prestationer. Men varken Ulf eller jag känner för att gå ner och titta. Vi tar det lugnt i dag.

PS:

På eftermiddagspromenaden med Bonnie tog jag kameran med mig. Stranden var full av Madrid-bor. Och mitt bland alla solbadande höll kommunen på att reparera de mest akuta skadorna efter skyfallet.

Under vår promenad mötte Bonnie flera trevliga hundar som hon hälsade på. Eftersom jag hade kameran med så fotograferade jag det mest lyckade hundmötet. I Bonnies berättelse nedan, får ni se de mest lyckade fotona. (Och de är inget vidare bra...) Men de flesta av mina foton som är tagna på nära håll - av djur i rörelse - blir i verkligheten så här:

Lekande hundar kan förflytta sig oerhört snabbt!

Vov på er! I dag var det jättemånga hundar ute och gick med sina mattar och hussar. Ja, jag träffade flera trevliga killar och tjejer, som jag nosade på och så. Och sen träffade jag en liten gullig malteser-kille som jag lekte rätt länge med. Vov så kul vi lekte! Vi brottades, och försökte välta varandra, och dansade, och brottades ännu mer. Vov!

Killen var bara en valp. Och egentligen leker jag ju inte med småglin. Men den här killen var det faktiskt kul att leka med. Riktigt vov-kul alltså!

Fast sen så gick matte och jag vidare. Vi gick och fikade. Ja det var bara matte som åt. Jag fick ingenting. Matte åt en glass. Det är ju inte konstigt om hon blir tjock - när hon äter glass när det inte ens är matdags.  Matte och husse, dom pratar hela tiden om att dom borde banta. Fast sen bantar dom inte i alla fall. Det är bara jag som får banta. Det är orättvist! Jag som inte ens är tjock. Ett par hekto är väl inget att bråka om.

Jag är faktiskt fullständigt perfekt, jag. Och snygga muskler har jag också. Ja, för jag motionerar mest i hela familjen. Jag försöker få lite fart på matte och husse, men dom tröttnar alldeles för fort. Ja, vov alltså! Det är inte lätt att uppfostra sin matte och husse. Ja, vov på er då!

11-04-24:

Vi hade en mycket fin påskafton! Vädret var varmt och soligt, och Bonnie och jag gick en extra lång promenad. Framåt kvällen tillbringade Ulf över två timmar i köket. Resultatet blev en väldigt god påskmiddag! Till förrätt bjöd han på lax, spenat, kokta ägg, färsk kokt sparris, prinskorv och köttbullar. Huvudrätten bestod av fläskfilé med champinjonsås och potatisgratäng. Efterrätten (jordgubbar) åt vi av naturliga skäl senare. Min magsäck rymmer inte hur mycket som helst... (Jag hade hellre ätit förrätten som lunch, och huvudrätten som middag - alltså fördelat maten lite, men Ulf föredrar att äta allt på en gång.) Ja, det kändes lyxigt att bli bjuden på en god middag! Det enda jag behövde göra - var att duka, samt diska efteråt.

Jag måste berätta om hur "overkliga" mina och Bonnies sena kvällspromenader har känts de senaste dagarna. Vi har gått ut vid 22-tiden. Det har varit mörkt ute, och jag har varit ganska sömnig (som jag brukar vara strax före läggdags). Det brukar vara ganska lugnt så dags. Men inte nu! Ute på strandpromenaden har det promenerat massor av människor! Många små och mellanstora barn har lekt för fullt! Alla caféer och restauranger har varit fullsatta - och alla butiker öppna. Allt har varit som i en storstad mitt på dagen. Det känns konstigt för mig. Men spanjorerna har ju andra vanor och traditioner.

Förresten såg jag hela tre blivande bollspelare under gårdagen. Den förste var en liten kille på ca 4-5 år som mycket skickligt dribblade en fotboll framför sig, utan att någonsin förlora kontrollen över den. Sen såg jag en liten kille i samma ålder som balanserade en pingpongboll på ett pingpongracket - och samtidigt promenerade. Med koncentrerad min parerade han med racketen så att bollen hela tiden låg kvar. Och slutligen såg jag en liten kille som nog var i 3-4-årsåldern. Han studsade en boll framför sig med händerna, utan att missa en enda gång. Blivande proffs? Det är inte normalt att ha så bra motorik (eller bollkänsla) i så låg ålder. Men det var kul att se! Jag skulle inte ha klarat det så bra som de gjorde...

Jag fick mail-reklam från Inreda i dag. De säljer nu en kul affisch, som har lite "Pippi-anda" över sig. En sån skulle jag kunna tänka mig att ha. Jag tror definitivt att vuxna människor mår bra av att göra såna här saker. Själv är jag väldigt förtjust i att hjula!

I dag är himlen full med moln, och det verkar vara stor risk för regn. Vi har inte bestämt vad vi ska göra än. Mycket hänger ju på om det regnar eller ej...

Vov alltså! Jag måste bara berätta! I går, när det var påskafton - då behövde jag inte banta alls! Nä, jag fick både en bit korv, och en bit köttbulle, och en bit fläskfilé! Och dessutom fick jag 2 bitar Frolic! Mums och smask och drägel alltså! Det är nåt helt annat än mitt bantnings-torrfoder det! Ja, vov så gott det var. Sån mat borde jag få var dag! Bantnings-torrfoder, det kan dom äta själva - matte och husse. Ja det tycker jag i alla fall. Så här vov-glad blir jag när jag får riktigt god mat:

PS:

Hittills har det bara duggregnat lite, men jag har ändå suttit inne och läst en del. Bl a har jag plöjt igenom några gamla tidningar. Men jag har också tittat i tidningar via datorn. Jag hittade en artikel om världens minsta husvagn: Q-Tvan. Den är bara 200 cm lång, och 75 cm bred, och är tänkt att dras efter en (el-)scooter. Den innehåller en säng, men även TV och te-kokare - och är tillverkad i Storbritannien. Priset står dock inte i proportion till storleken: 55'000 £ = 557'000:-! Men visst är den söt!

I höstas hittade jag en liten söt bil också: Peelcar. Tydligen tillverkades denna lilla 3-hjuling ursprungligen i början på 60-talet. Men nu har man tagit upp produktionen igen. Jag har för mig att den också är ganska dyr, och köpkretsen är väl begränsad. Bilen är 134 cm lång, 99 cm bred och 120 cm hög. Toppfarten är 45 km/h. Den görs på Isle of Man. Jeremy, mannen på översta bilden, är 196 cm lång...

Jag tycker att små fordon är väldigt söta. Men de är förstås inte alltid de mest praktiska. I synnerhet inte om man beaktar att de kostar lika mycket som de större varianterna.

Min egen favoritbil (just nu) är Toyota IQ. Den är inte stor den heller - men mycket större än bilen ovan. Jag har visat bild på den förr här i min dagbok. Så här ser den ut:

Den har antingen 4 sittplatser (och bagageutrymme som rymmer en portfölj) eller två sittplatser och stort bagageutrymme. Och så har den 5 stjärnor i krocktest och en del andra finesser... Nu väntar jag bara på att IQ:n ska tillverkas i rosa... (Ja, och så pengarna att köpa den för.) Jag gillar Smart fortwo också - men den har bara plats för 2 personer och en shoppingkasse...

 

F ö är jag förstås nöjd med den bil vi har: Hyundai i20. Den är väldigt smidig att köra! Det enda felet jag kan komma på - är att jag får väldigt ont i ryggen av sätet, speciellt vid långkörningar... (Sätet är hårt och saknar svankstöd. Men detta skulle kunna åtgärdas med en Tempur bildyna med skjutbart svankstöd. Tyvärr kostar en sådan hela 2300:-.)

Ulf är helnöjd med vår bil! (Men han behöver också en lös svank-kudde för att sitta skönt. Han har dock hittat en billig modell från Biltema, som funkar bra för honom.)

Och från det ena till det andra: Nu svartnar min datorskärm i ett kör - igen! Suck!

11-04-25:

Det började regna i natt igen. Hittills har det kommit 12 mm. Vädret börjar nästan likna det svenska... Och jag som behöver all sol jag kan få! Det är bara 19 dagar kvar tills vi ska börja köra norrut...

På min balkong har jag fått lägga växterna ner, så att överskottsvattnet kan rinna ut ur krukorna...

Till sommaren, när vi inte är här, så kommer alla växterna att stå skyddade, längst in på Ulfs stora taktäckta balkong. Och då kommer självbevattningskrukorna verkligen att behövas! Jag kan ju inte gärna begära att Cynthia ska åka hit mer än en gång i veckan för att vattna...

PS:

Ni som har varit här vet, att inte alla spanska hundägare plockar upp efter sina hundar. Tyvärr! (Det är här, som det var i Sverige för 10 år sen. I vissa avseenden ligger spanjorerna före svenskarna, i andra avseenden ligger de efter...) Men i dag, när Bonnie och jag gick vår "mitt-på-dagen-promenad", såg jag en ovanligt ansvarsfull spanjor. Inte nog med att denne man plockade upp när hans hund hade bajsat, han hade dessutom en vattenflaska med sig. Vattenflaskan använde han för att skölja rent på de husväggar där hans hanhund kissade. Det har jag faktiskt aldrig sett någon göra förr. Ovanligt exemplariskt - eller hur!

11-04-27:

I går var jag så flitig hela dagen, att jag inte ens hann skriva en rad här på sidan. Bl a så bytte jag låscylinder på vår ytterdörr. (En nyckel hade förkommit.)

Därefter gick jag till Ajuntamiento och hämtade en blankett - som jag ska fylla i när jag ska söka P-tillstånd för flyttbilen. Ett tillstånd för 4 timmar kostar 47,93 €. Det ska sökas minst 4 dagar i förväg. Då får man lappar att sätta upp på gatan. Eftersom jag troligen kommer att vara i Sverige då flyttbilen kommer hit, så måste jag leja Cynthia till detta. (Jag kommer att vara i Stockholm när bilen hämtar mina saker. Men sen vill jag förstås ställa i ordning mitt rum, och städa mm innan jag själv kör söderut. Alltså kommer jag inte att hinna ner före flyttbilen.) Jag har förresten hittat en flyttfirma som verkar vara bäst hittills. Alltså: bäst service till lägst pris. Jag kommer att få betala 2124 kronor per kubikmeter (minst 10 m³) inklusive moms, lastning, lossning, skydd av möbler, samt försäkring. Firman heter Europaspecialisten: http://www.europaspecialisten.com/. De andra firmorna som jag har varit i kontakt med är antingen mycket dyrare - eller så bär de inget själva, och en skyddar inte möblerna med flyttfiltar o dyl.

Jag skrev också ett långt mail till Cynthia (via hennes son - för hon har bara mobiltelefon själv) och frågade om hon har möjlighet att göra allt det som jag önskar. (Vattna växterna, tvätta lakan efter våra gäster, se till lägenheten - och nu detta extra med P-tillståndet också.)

Sen beställde jag tid hos en engelsk skatterepresentant för att få hjälp med våra deklarationer. (Gällande lägenheten.) Ulf ska dit redan i morgon förmiddag. (Vi fick olika tider eftersom jag är resident, men inte han.) Alltså har jag plockat fram alla papper som har med lägenheten att göra. Bl a papper från Suma som visar att vi har betalat vår fastighetsskatt (531,70 €.)

Slutligen köpte jag några billiga flip-flops i damstorlekar (35-40) som våra (kvinnliga) gäster kan få låna. De är inte av den allra bästa kvalitén, men duger säkert att gå till och från stranden med.

I förmiddags plockade jag undan påskpyntet - för jag kom plötsligt på att påsken tog slut redan i måndags... Och sen har jag unnat mig att sola 1½ timme på stranden. Jag badade också en liten kort stund. Det var skönt - bådadera! (+24º i luften och +18º i vattnet.) Det gäller att passa på! I morgon är det bara 16 dagar tills uppresan startar...

Vov på er! Jag har inte träffat Kiko på flera dar. Jag undrar om han har rest bort? Jag har faktiskt saknat honom. Ja, för det är faktiskt vov så kul att leka med honom, det är det. Jag har inte lekt på riktigt på flera dar nu. Bara med husse och matte. Och dom är inte lika bra på att leka som Kiko.

I går såg jag två konstiga hundar på strandpromenaden. Ja, dom uppförde sig konstigt alltså. Dom stod liksom mest still och tittade med stora ögon. Och så viftade dom lite med sin pyttelilla svans. Men eftersom dom inte uppförde sig normalt, så smög jag mycket försiktigt närmare. Jag luktade först lite där bak. Och sen vågade jag lukta fram också. Då märkte jag att det bara var en liten valp. En bebis-valp. Ja, det var förstås två bebisvalpar. Dom var nästan likadana. Matte sa att det var Cockerspaniel-valpar, och att dom var alldeles för små för att lämna sin mamma. Dom var bara en månad gamla. Det var därför dom inte kunde gå och springa ordentligt. Ja, vov, då förstår jag. Dom hade varit tvungna att flytta från sin mamma - innan hon hade lärt dom allt en hund måste kunna. Vov så dumt alltså!

Nu har matte och husse börjat prata om att vi snart ska åka bilen upp till Sverige igen. Ja, det är ganska många dagar kvar till dess, men matte har en massa som hon måste hinna innan vi åker. Själv måste jag förstås hinna leka mycket med Kiko. Och med Lluna. Sen, när jag kommer tillbaka till Hässelby strand - där vi bor på somrarna, då ska jag leka med Smulan. Bara nu inte Smulan har glömt mig? Jag har ju varit i Spanien så länge. Hoppas, hoppas att hon kommer ihåg mig - och vill leka med mig! Vov, alltså! Det hoppas jag. Ja, vov på er då!

11-04-28:

Sent i går kväll såg jag två Gecko-ödlor på balkongen. Jag tog några foton inifrån, men det var mörkt - så fotona blev ganska suddiga. Geckoödlor är ju nattaktiva. När jag gick ut på balkongen så försvann de snabbt. Kanske de bor under takpannorna? Jag såg en liten svans sticka ut under en.

Den uppmärksamme läsaren ser naturligtvis bums, på fotot ovan, att mina krukväxter inte längre står kvar på balkongen. Dem flyttade jag i går upp till den lilla "hänga-tvätt-hörnan" på Ulfs balkong. Där står de hopklämda, men under tak. Än så länge vill Ulf ha så fritt som möjligt på sin balkong. Men någon dag innan vi ska köra upp, måste jag ställa alla växterna mer jämnt fördelade över hela balkongen, så att Cynthia lätt kommer åt att vattna dem (men längst in - så de står skyddade från ev regn).

För att återgå till geckoödlor,  så tycker jag att de är väldigt söta. Jag har ju några i gjutjärn (se nedan). Och så är de nyttiga, som äter insekter och sånt.

 

Geckoödlor är fantastiska på att klättra och hålla sig fast även på släta ytor som glas. Det beror på att de har så många häftlameller under fötterna:

Fotot ovan, samt nedan, lånade jag från internet. Enda problemet med geckoödlor är, att om man råkar få in dem i ett rum, så är det nästan stört omöjligt att få ut dem igen - utan att skada dem. De är mycket snabba - och skygga - och tänker tyvärr inte särskilt logiskt.

I förmiddags besökte Ulf och jag Fiona, juristen som ska hjälpa oss att deklarera. Vi fick mycket gott intryck av henne. Hon verkar vara kunnig och erfaren, och så talar hon engelska lika flytande som spanska. Hon gick bl a igenom vilka papper vi ska ha med oss, och skillnaden på Ulfs deklaration (som icke resident) och min (som resident). Ulfs deklaration fyller hon i åt honom. Den handlar bara om Ulfs lägenhetshalva. Men själv ska jag komma den 5:e maj, vid ett speciellt klockslag, för att deklarera tillsammans med henne och en representant för spanska skatteverket. Jag får även redovisa min svenska pension, samt den skatt jag har erlagt i Sverige. Men som resident får jag betala lägre skattesats på min lägenhetshalva. Jag berättar mer när allt är klart.

Sen lyckades jag med en verklig bedrift i dag. Jag lyckades locka Ulf från datorn - och ut på stranden! På stranden har han inte varit sen juni 2007. (Den gången var det också jag som lurade dit honom - och då både solade och badade han.) Jag försökte få Ulf att klä sig i de kortare badshorts, med tillhörande ärmlös T-shirt, som jag köpt åt honom. Men han tyckte att det fick vara nån måtta. Han tog ju av sig skorna! Ja, i dag blev det varken solat eller badat - men vi gick en lång härlig promenad med fötterna i vattnet. T o m Ulf tyckte att vattnet kändes ljummet, men så har vattentemperaturen också ökat till hela +20º. Ulf hade tagit med kameran (han har övertagit min gamla) så vi tog några foton av varandra.

Ni ser att jag fortfarande är ganska blek - fast jag är ute i solen mycket. Jag har inte den sortens hud som blir brun så lätt. (Och så är jag alltid noga med att aldrig bränna mig.) Förhoppningsvis hinner jag dock få lite färg till, innan resan till den kalla nord startar. Och kanske, kanske blir den svenska sommaren fin i år! Efter promenaden på stranden, sköljde vi av all sand från fötterna. Och Ulf tog då en bildserie på mig.

Nu på eftermiddagen fick vi besök av Cynthia. Jag gick igenom med henne, allt hon ska ta hand om när vi inte är här. Vi är väldigt glada och tacksamma för att hon kan hjälpa oss!

Det är mycket som ska hinnas med, nu de sista dagarna innan vi påbörjar vår resa. Själv känner jag mig mycket stressad. Och som ett brev på posten så fick jag förstås migrän i går. Den håller i än, men dämpas i alla fall lite av min migränmedicin. I morgon bör jag gå till banken för att hämta ut ett särskilt papper till deklarationen. Och så måste jag gå med Bonnie till veterinären för att få hennes klor klippta, och för att köpa mer dietfoder - samt beställa en tid för hälsokontroll, och avmaskning mot dvärgbandmask, till dagen innan avresan. Ja, och så tusen andra saker... Och till råga på allt elände - så svartnar min datorskärm allt oftare. Jag får sitta och "slå till den" hela tiden för att ljuset ska återkomma. Mycket irriterande är det... och mitt tålamod är inte lika stort när jag har migrän...

Från det ena till det andra: I går tog Ulf ett par foton av mudderverket och arbetena vid Rio Seco. Nu har man börjat att lägga ner de stora rören (som här ses flyta på ytan).

11-04-30:

Valborgsmässoafton! I Sverige är det ordet lite magiskt, lite av vinterns sista utpost. För den 1:a maj börjar våren på allvar och sommaren är nära. Här i El Campello kommer ingen att tända eldar och sjunga vårsånger, så Ulf och jag kommer nog att få svårt att komma i rätt stämning. Men till nästa år planerar vi att ta med en CD med Vintern rasat ut bland våra fjällar, Sköna maj välkommen till vår nord igen m fl.

Jag fick gjort allt det som jag skulle i går. Och så fick Bonnie en tid på förmiddagen den 13:e, dagen innan vi åker. Utan rätt stämplar i djurpasset så skulle hon bli stoppad vid svenska gränsen - så det är viktigt att avmaska och hälsoundersöka henne.

Vi har haft grått väder, med mest moln och bara enstaka solglimtar. Prognoserna har spått regn, men de få droppar som under några minuter föll i går blötte inte ens botten i regnmätaren. Vi har i alla fall hyfsat varmt - kring 20-23º på dagarna och 13-14º på nätterna. Oftast är det 17-18º både när jag går den tidiga morgonpromenaden, och den sena kvällspromenaden, med Bonnie. Det är skönt!

Migränen börjar avta, och jag försöker låta bli att stressa. Men det är mycket som ska göras innan vi åker - så några punkter måste jag beta av var dag.

Jag önskar er alla en riktigt härlig Valborgsmässoafton!

Vov! Matte säger att det är Valborgsmässoafton i dag. Det vet jag inte vad det är för nåt. Men det har med Sverige att göra. Så då har jag tänkt på Sverige en stund. Jag har tänkt på alla mina hundkompisar där. Mest har jag tänkt på min bästis Smulan. Men jag känner ju många fler hundar! Mimmi och Gucci brukar jag ofta prata med - dom är jättetrevliga, och så Nelli och Flisan och Tara och My. Ja, vi är alla med i samma tjej-gäng. Och så pratar jag ofta med Bo, och ibland med Teddy som bor i vår trappuppgång. Och jag är ju lite kär i både Elvis och Laban. Ja, och så gillar jag Albin lite grann. Jag brukar träffa Kenta och Challe också - fast dom är egentligen lite för stora för att umgås med. Vov så många jag känner egentligen! Ja, vov alltså! Vov, vov!

 

11-05-01:

Maj månad börjar bra här i El Campello. Solen skiner och himlen är blå! (Och dessutom är min migrän över för den här gången.) Men lågtrycket ligger kvar över den Iberiska halvön och mera regn väntas. Det ska inte regna så mycket här! Jag tittade i går på väderstatistiken som bygger på 30 års insamlade data. I El Campello ska det i genomsnitt regna 37 dagar sammanlagt om året - vilket blir i genomsnitt 3 dagar per månad. Motsvarande siffror är för Stockholm: 173 dagar per år = 14½ dagar per månad - och för Malmö: 169 dagar per år = 14 dagar per månad. (Alla städer finns tyvärr inte med i den statistik som jag hittar gratis på internet.) Det är möjligt att snittet för de kommande 30 åren kommer att bli annorlunda - men om det vet vi inget än. Just här, just nu, är det i alla fall solsken - så Bonnie och jag planerar att gå en lång förmiddagspromenad.

Det står en stor skylt i vår trappuppgång: Prohibido bañarse en la piscina (=Förbjudet att bada i poolen). Just nu är det ganska uppenbart!

Renovering pågår. Jag har berättat tidigare, att det har varit problem med att många av de små mosaikbitarna har trillat av varje år. Nu tar man bort samtliga bitar - och börjar om från början. Det är nästan lite ironiskt att det nu tycks vara ett jättejobb att få bort de bitar som inte har lossnat av sig själva. 

I går kväll var det ett trevligt musikevenemang här i El Campello. Det var musikstuderande ungdomar som var ute på turné. All musik kanske inte var i min smak, men inget lät illa - och ljudvolymen var måttlig (vilket jag uppskattar). Arrangemanget hölls på det lilla torget Plaza Juan Pablo II, alldeles nära oss. Jag tog några foton när Bonnie och jag gick förbi på vår sena kvällspromenad.

Trots att det hela var ett lugnt och städat arrangemang - så fanns säkerhetspersonal och ambulans hela tiden på plats.

Innan jag strax går ut på promenad, vill jag också berätta att jag häromdagen köpte en ny extern hårddisk, en liten LG på 500 GB. Den är liten och nätt och går precis i färg med min dator. (Annars hade jag aldrig valt en svart...) Det avgörande för valet av just denna modell var dock att Carrefour hade extrapris på dem just nu. Det känns tryggare att kunna säkerhetskopiera datorns hårddisk då och då.

Tidigare har jag haft en Seagate Replika - som enligt reklamen är superbra och mycket lätthanterlig. Den ska även kunna kopiera alla program som finns installerade på datorn. Problemet är bara att den aldrig har fungerat som den ska. Ulf köpte två, en åt oss var. Ingen fungerade. Vi fick två nya på garantin. De fungerade inte heller. Ulf fick pengarna tillbaka för sin, när han besökte Stockholm i februari. Min har jag kvar. Jag ska försöka återlämna den när jag återkommer till Sverige (där de är köpta). Så mitt råd är alltså: Köp aldrig en Seagate Replika! Däremot har jag mycket god erfarenhet av små externa hårddiskar av märket Western Digital Passport! (Dessutom finns de senare i många snygga färger. Min favorit är pastellrosa.)

Nu ska jag ut i solen!

PS:

Först gick jag en lång promenad med Bonnie. Det var varmt och skönt ute, och jag njöt. Trots att Madridborna har åkt hem, så var det ändå många människor ute och promenerade. Det låg också ganska många på stranden och solade.

Och fast det är helgdag, i dag, så pågår arbetet med att lägga ner rör vid Rio Seco.

Efter promenaden (och efter att ha lämnat Bonnie hemma) så gick jag ner på stranden och solade en dryg timme. Det var jätteskönt! Ulf smygfotograferade mig med teleobjektiv från balkongen. Eftersom jag inte precis är till min fördel, så är det med tvekan jag publicerar fotot. Ni ser i alla fall att jag anstränger mig för att få lite färg...

Vov på er! Matte och jag har varit ute och gått en lång promenad i dag. Jag hittade en hel del intressanta lukter, må ni tro. Särskilt en bit av en Pizza-kartong luktade väldigt gott! Den låg bredvid en papperskorg. Ja, och så kissade jag överst på flera ställen. Ni kan ju hundordspråket: Kissar bäst som kissar överst!  Och i dag lyckades jag faktiskt kissa överst på ovanligt många ställen. Och det är ju vov så bra!

Fast sen så gick jag förbi en tjej. Och hon hade en väldigt snygg sommarklänning på sig. Och jag tänkte att en sån borde jag be matte att köpa åt mig. Ja, ifall jag blir bjuden på fest i sommar. Så jag frågade tjejen var klänningen var köpt. Men det visste hon inte. Nä, för hon hade fått den i present.

Ja, matte kan kanske hitta en snygg klänning till mig ändå. Och förresten, när jag tänker efter, så behöver man ju inga kläder på sommaren när det är varmt ute. Om jag blir bjuden på fest - då kan jag ju ha mitt snygga halsband på mig. Ni vet - det med rosa rosett på. Ja, vov då!

11-05-02:

Det har varit en grå dag i dag, och det har kommit 8 mm regn. Först framåt eftermiddagen började molnen lätta, men helt klart blev det inte. När det regnade som mest satt jag och läste heminrednings-tidningar, medan tvättmaskinen tvättade. (Tvätten hängde jag sen på tork inomhus.)

Därefter började jag skanna in en del viktiga dokument. Dels papper till min spanska deklaration, dels alla mina spanska dokument och slutligen alla sidorna i vårt köpekontrakt för lägenheten här. (De senare som ren säkerhet - om det t ex skulle börja brinna i vår lägenhet när vi är i Sverige.) Köpekontraktet är på rysligt många sidor. (Det står mycket där som vi tycker är onödigt - t ex hur stora grannarnas garageplatser är.) Efter 36 sidor ville inte skannern mer. Vi felsökte förtvivlat innan Ulf såg att jag av misstag hade råkat stöta till knappen för trådlöst nätverk - och stängt av detta. När vi hade satt på det igen, kunde jag fortsätta.

Jag fick mycket motion! Skannern står uppe i Ulfs rum. Varje gång jag skulle skanna en sida så fick jag först lägga sidan i skannern, och sen springa ner till datorn i mitt rum för att skanna in bilden, och sen springa upp igen för att lägga på nästa sida. Det går åt 800 kalorier i timmen när man springer i trappor, har jag läst. Så på det viset var det ju bra att kontraktet var så långt...

I morgon är det bara 11 dagar kvar tills vi ska köra norrut...

Jag har gått och nynnat mycket på Charlie Chaplins fina låt Smile. Jag tycker mycket om både text och melodi. Lyssna på låten - t ex på denna länk: http://www.youtube.com/watch?v=iu-rLA4POkI, så får ni samtidigt se bilder ur några av filmerna som Charlie Chaplin har medverkat i. Här är det Michael Jackson som sjunger. Han tillhör inte mina favoritartister - men just denna sången sjunger han med känsla.

Texten:

Smile though your heart is aching
Smile even though it's breaking.
When there are clouds in the sky
you'll get by.
If you smile through your pain and sorrow
Smile and maybe tomorrow
You'll see the sun come shining through
For you.
Light up your face with gladness,
Hide every trace of sadness.
Although a tear may be ever so near
That's the time you must keep on trying
Smile, what's the use of crying.
You'll find that life is still worthwhile-
If you just smile.

11-05-03:

Morgonen bjöd på en klarblå himmel med bara enstaka vita moln. Jag njöt så på morgonpromenaden med Bonnie! Solen värmde mina bara ben. Men det ska bli växlande molnighet, och det är risk för skurar i dag också. Det är i alla fall bättre än i Stockholm. Där har det varit frost i natt, och snöar nu!

Jag har börjat lägga fram på gästsängen, sådant som ska med upp till Stockholm. Jag kan inte vänta till sista dagen. Då skulle jag säkert glömma hälften. Dessutom blir jag mindre stressad om jag börjar i tid. Det är ju inte fråga om en weekend-resa, utan om 3 månader på annan ort.

Jag har nu alla papper klara inför min deklaration på torsdag. Juristen har bekräftat att det jag skannat in, och mailat, har kommit fram. Det som däremot oroar mig en smula, är att jag inte kan ordna P-tillståndet till flyttbilen redan nu. Men jag ska fylla i blanketten, och gå upp till Ajuntamiento/stadshuset och fråga om den är rätt ifylld. Så blir den biten klar i alla fall.

PS:

Solen sken från en klarblå himmel till strax efter klockan 17, då molnen började komma. Innan dess hann jag först gå en lång promenad med Bonnie, sen en kortare promenad ensam - längs stranden med fötterna i havet, och slutligen en rask tvåtimmars-promenad med Ulf. Nyss hemkommen gick jag sen en kortare promenad med Bonnie (som varit ensam hemma). Så jag fick en del motion i dag också...

Framåt 19:30 svartnade himlen, och strax därefter kom det en rejäl åskskur, hela 23 mm på knappt 30 minuter. Jag tittade till mina växter på balkongen. De klarade sig hyfsat, men fick blöta blad trots att de stod längst in under taket. När det regnade som kraftigast hann inte vattnet rinna undan från balkongen, trots de ganska stora avrinningshålen. Jag tog några foton då:

Nåja, vi har i alla fall +19º, nu klockan 21. (I både Helsingborg och Stockholm ser det ut att bara vara +4º.) Och nu verkar det mesta regnet ha dragit förbi. Det är tur - för jag ska ju snart gå en kvällspromenad med Bonnie. Hon tycker om när jag duschar henne med handduschen, men gå ut i regn - se det vägrar hon...

11-05-04:

I går kväll, när jag gick sista rundan med Bonnie, såg jag att det häftiga regnet (som vanligt) hade spolat bort all sand vid öppningarna i strandpromenad-muren. I morse, på vår tidiga morgonpromenad - var hålen lagade och fyllda med sand igen. Hittills i dag har vädret varit toppen - med sol och +24º! Jag har gått några promenader med Bonnie, men inte haft ro nog för att gå och lägga mig på stranden. Det är nu bara 10 dagar kvar till avresan...

I stället för att sola har jag börjat packa bilen. Nja, inte på riktigt. Men jag har fällt bakre ryggstödet och lagt de 12 tomma och hopfällda flyttlådorna i bagageutrymmet.  (De som jag flyttade ner saker i - och självklart tänker återanvända.) Dessutom la jag dit de mjuka väskorna som jag hade fulla med saker på nerresan. (Jag vek i hop dem, och stoppade ner alla i en, så de tar så lite plats som möjligt.) Nu har jag bättre uppfattning om vad som ryms i övrigt. Jag ser t ex att min mellanstora resväska (som Ulf tog ner hit) inte får plats. Å andra sidan behöver jag inte ta upp den. Det är bättre att jag packar i små mjuka väskor. Ulfs stora resväska måste få plats, och Lenas lilla. (Lena köpte en ny resväska här, och kunde inte ta upp båda på flyget. Nu packar jag mina saker i hennes väska - så tar den ingen extra plats.) Allt ska packas säkert, och förankras väl. Och så måste jag ordna så att Bonnie färdas tryggt fastspänd. Hon kan inte sitta i ett säte nu, som hon brukar, eftersom jag var tvungen att fälla båda ryggstöden i baksätet för att flyttlådorna skulle kunna ligga ner. (Om flyttlådorna skulle legat vikta, så skulle de skymt sikten bakåt.) De sista sakerna kan jag förstås inte packa förrän dagen innan avresan. Men nu är grovplaneringen gjord. Och ju mer jag har gjort i förväg - desto mindre stressad känner jag mig.

I morgon ska jag gå till juristen och deklarera. Jag har ännu inte börjat fylla i lappen rörande P-tillståndet. Om jag fyller i den nu i helgen, så kan jag gå till ajuntamiento på måndag. Nästa vecka måste jag också byta lakan i våra sängar, tvätta, samt en del andra praktiska saker.

Vov, en sån bra dag det har varit i dag! Först, i morse, så följde husse också med på morgonluktrundan. Och det var ju kul! Och sen, sen hade jag sån tur att jag hittade en härligt kletig fläck som luktade väldigt intressant. Och eftersom matte pratade med husse, så hann jag rulla mig ordentligt i kletet. Ja, vov alltså så lyckat! Jag blev härligt kletig på hela halsen och lite på ryggen. Sen ryckte tyvärr matte undan mig - innan jag var klar. Ja, vov alltså.

Men det luktar mycket bra, det kletiga. Och det bästa är - att matte inte kan tvätta bort det! Nej, för att hon satte nåt i nacken på mig i förrgår. Nåt som ska göra så att insekter inte vill sticka och bita mig. Och det som matte satte på - det ska liksom komma ut på hela min hud. Och - nu kommer det: Man får inte bada dom 5 första dagarna! Bra va! Så nu kan jag vara trevligt kletig och lukta intressant i några dagar till. Vov så bra!

Men inte nog med detta. Nej! För i eftermiddags hittade jag äntligen Kiko! Han var på ett café med sin matte. Jag såg dom bums! Kiko har jag ju inte sett på flera dar. Men nu träffades vi. Och vi hade förstås vov så mycket att prata om. Och så hade vi en hel del lekar som vi ville leka också. Fast lite jobbig var han i dag också, Kiko. Ja, han nästan välte mig när han skulle lukta - där ni vet. Fast annars var det vov så kul att leka med honom. Ja vov - vilken bra dag det har varit i dag!

11-05-05:

I dag är det bara 9 dagar kvar tills jag måste lämna mitt paradis. I går, när jag så sent som klockan 22:30 gick dagens sista promenad med Bonnie, så var det +21º ute. Och i morse på första morgonpromenaden var det +20º. Jag kommer säkerligen att få svårt att anpassa mig till svenska kvälls- och morgontemperaturer... Brr...

I dag har jag träffat representanter för den spanska skattemyndigheten och lämnat in alla uppgifterna inför min deklaration. Jag fick visa upp alla papper ang vår spanska lägenhet, information ang mitt spanska bankkonto, min svenska deklaration - samt alla "legitimationshandlingar" såsom mitt nationella ID-kort, residencia, NIE-nummer, padronamiento (ang folkbokföringsort) mm. De spanska skatterepresentanterna såg märkbart chockade ut när de konstaterade att jag har betalat 28% i svensk skatt. En hutlös procentsats tyckte de, som är vana vid ca 18%. (Men för svenska förhållanden är ju 28% inte så särskilt mycket. Att jag inte betalar mer beror ju bara på att jag inte tjänar så mycket...)

Det tog ett tag att reda ut detta med att jag bor mer än 183 dagar per år i Spanien - och således ska vara skriven här, medan Ulf bor färre än 183 dagar här - och ska vara skriven i Sverige. Detta trots att vi är gifta med varandra. Men man kan ju vara gifta - och ändå vara särbor några månader per år.

Jag ska tillbaka till min engelsktalande skatterepresentant nästa tisdag. Då får jag hämta både min och Ulfs ifyllda deklarationer. Och så får jag reda på vad vi ska betala i skatt, samt till vår skatterepresentant. Det ska bli intressant! (Rapport utlovas!) Det kan hända att jag blir tvungen att betala spansk inkomstskatt på min svenska pension. Det bör jag ju, normalt sett. Men i så fall får jag tillbaka motsvarande belopp från den svenska skattemyndigheten. Det finns som tur är ett "anti-dubbelbeskattningsavtal". Tyvärr är systemet uppbyggt så att man först får betala skatt i båda länderna, och sen får tillbaka det man betalat dubbelt. Det betyder alltså att man kan vara tvungen att ligga ute med ganska mycket pengar under en period. (Och det blir likadant vartenda år...) Måtte SINK-skatten i Sverige slopas! Bor man i Spanien är den nu 25%. Bor man i Frankrike är den 0%... SINK= särskild inkomstskatt för utomlands bosatta.)

Jag har i dag också sammanställt mer exakt vad vi har betalat i "hyra" här i Spanien. Jag har tyvärr ännu inte lyckats sammanställa siffrorna i en snygg tabell - för att infoga här. (Siffrorna står just nu i ett icke publicerbart rutnät, men jag ska lära mig hur man gör det snyggt och lättläst - sen när jag hinner...) Jag redogör här nedan för utgifterna:

Comunidad (= egentlig hyra) som betalas per kvartal. Vi betalar 77,28 € per månad ≈ 695,50 kronor. Det är rätt mycket enligt spanska förhållanden, men täcker bl a administration, hissreparationer, trappstädning och belysningen i trappan + garaget. Så långt är allt väl. Men vårt 20 år gamla hus behöver just nu ganska många renoveringar. (Comunidaden borde täcka även detta - men det gör den inte, eftersom man under åren inte har satt undan tillräckligt med pengar.) I snitt har vi betalat 91,88 € per månad för extra renoveringar. Banken tar 11,46 € för autogiro, internetbank och kortkostnad. I årlig kommunalskatt betalar vi 513,70 €. Sophämtningen kostar 75,80 per år. Det dyraste för övrigt är elen. Den kostar i snitt 91,44 € per månad ≈ 823:-. (Den största enskilda räkningen var på hela 443,48 € ≈ 3991:-.) Månaderna december - mitten på mars är förstås dyrast, eftersom vi har värmen på då. Allt inklusive har vi dessa 18 månaderna fått ett snitt på 273,73 € ≈ 2464 kronor per månad. (Då har vi inte varit här 4 av de medräknade månaderna = förra sommaren.) Men sen tillkommer småreparationer/underhåll i vår egen lägenhet. Vi betalade t ex 221 € för en ny persienn och 940 € för ny tvättmaskin/torktumlare. Och sen återstår att se om någon av oss får betala statlig förmögenhetsskatt på de 180000 € som lägenheten är taxerad till. (Arvs- och förmögenhetsskatt är inte avskaffad i Spanien, vilket den ju är i Sverige.) Blev det rörigt det här med hyran? (Ni som är intresserade av fler detaljer får gärna höra av er - så kan jag maila över mitt "siffer-rutnät".) Jag sätter i alla fall in 400 - 500 € på mitt spanska bankkonto per månad, och det räcker ganska precis till alla våra "lägenhets-utgifter" inkl internet och hemförsäkring.

Eftersom poolreparationen ingår i utgifterna för vår lägenhet (vi får betala 401,98 € för poolrenovering + målning av garagen), så håller vi förstås koll på att hantverkarna sköter sig... (Jodå, de sköter sig bra!) Så här ser poolen ut just nu:

Utöver att vara flitig så har jag förstås gått några promenader med Bonnie. Solen sken på oss i dag också.

11-05-06:

Vi har haft varmt och soligt i dag - men väldigt blåsigt! Solstolarna på stranden har mestadels stått tomma. Bara närmast hamnen, där det var lä, var stranden lika full som vanligt med solbadande.

Bonnie tyckte att det var lite läskigt att vara ute när det blåste omkring pappersbitar och blomblad på trottoaren. Så efter en timmes promenad gick jag hem med henne, och promenerade sen ytterligare en timme ensam - men nu med fötterna i vågorna. Vid ett tillfälle skvätte en våg nästan ända upp till midjan på mig. Men det gjorde ingenting för shortsen torkade snabbt i blåsten.

Hantverkarna jobbar på i poolen. Nu har de börjat att sätta upp den nya mosaiken (som är blå under skyddspappret).

Och själv ska jag strax övergå till att göra lite nytta, jag också...

11-05-07:

Jag åkte in till Alicante i går kväll för att uträtta några ärenden, och för att titta lite i mina favoritaffärer. Jag uträttade det jag skulle (köpte special-hundmat till Bonnie), samt inhandlade två ärmlösa T-shirts på rea. (Skillnaden på en ärmlös T-shirt och ett linne är att linnet är urringat.) Det är kul att besöka storstaden med dess stora utbud av varor och nöjen - men alltid skönt att komma hem till lugnet i El Campello igen. Nu lär det dröja till hösten innan jag kan besöka Alicante igen.

Under sin promenad längs Muchavista-stranden i går, tog Ulf några foton av dem som surfade med hjälp av drakar. Med vindens hjälp kan surfarna komma upp i mycket höga hastigheter, när de surfar fram och tillbaka längs stranden!

Alltså var det några som var glada för de kraftiga vindarna i går...

I dag är det lugnt och varmt - men ganska grått. Skönt väder att promenera i - men nåt solande ser det inte ut att kunna bli.

11-05-08:

Gårdagen var grå ända till framåt kvällen, då försvann molnen. Lite synd var det, att det var så grått just i går. Det pågick nämligen en fototävling här i El Campello. De tävlande hade 8 timmar på sig att fotografera olika typer av "turistmotiv", som t ex playan, tornet, Campellos äldre delar etc. Av de vinnande fotografierna väljs en del ut till nästa års almanacka. Men det vore ju knappast den bästa turistreklamen - om det är mulet på samtliga foton...

I dag har vädret däremot varit alldeles underbart, +25º i luften och +19º i vattnet. Jag tillbringade 1½ timme på stranden i eftermiddags, då jag både solade och badade.

Men dessförinnan besökte jag IV Fiesta del Asociacionismo (den 4:e föreningsfestivalen) på Plaza Juan Pablo II.

På fiestan var många av El Campellos föreningar representerade.

Bl a schack-klubben, konstnärs-föreningen,

och historiska föreningen (AMHIEC) - där jag stannade till en stund eftersom El Campellos historia intresserar mig.

Kvinnorna där berättade att det ska hållas en stor utställning på kulturhuset, från mitten av juli till mitten av augusti, där man bl a ska visa upp gamla fotografier från El Campello. Den utställningen skulle jag jättegärna vilja titta på! Men jag kommer ju inte att vara här då. Snyft.

Det var många uppvisningar också. På fotot nedan visar Campellos Tai Chi-klubb upp sig.

Men de uppvisningar som intresserade mig mest var naturligtvis dansuppvisningarna. De flesta hölls av Campellos kvinnoförening: Asociación mujeres de El Campello - AMUDECA. På de översta fotona dansar de Sevillana. Den dansen känner jag igen. Det är en typ av Flamencodans från Seville (i Andalusia i södra Spanien).

Det ser roligt ut! Jag kanske borde gå med i kvinnoföreningen så jag kan börja på deras danskurser! Nedan spelar de kastanjetter! Det lät betydligt bättre än det ser ut.

Vov på er! I dag har jag varit kulturell. Ja, jag vet egentligen inte vad kulturell betyder. Men det är väldigt fint att vara det. I alla fall så följde jag med matte och tittade på en massa människor som lekte.

Ja, dom lekte danslekar. Spanska danslekar. I spanska danslekar så ska man vifta mycket med kjolen.

Men matte och jag hade inga kjolar på oss. Så vi satte oss och tittade i stället. Först så satt jag i mattes knä. Och sen så satte jag mig bredvid henne.

Vi tittade vov så länge - när dom lekte danslekar. Dom bara fortsatte, och fortsatte, att leka. Så till slut så tröttnade jag. Ja, jag fattar ju att människor kan tycka att det är kul att leka. Men det är tråkigt att bara titta på, alltså.

Så då satte jag mig bakom matte i stället. Det var bättre. Ja, för där var det skugga. Och sen så la jag mig ner en stund. Jag, för man kan bli vov så trött när man är kulturell.

 

Fast sen, när dom hade viftat färdigt med sina kjolar. Då gick matte och jag en lång luktrunda längs strandpromenaden. Och det var vov så mycket roligare än att vara kulturell. Vov, vov!

Ja, jag hade egentligen kunnat tänka mig att titta lite till. Men stranden lockade också, så vi reste på oss. Längs torget hade man hängt upp olika flaggor. Eftersom jag tycker mycket om det symboliska i flaggan nedan, så kan jag inte låta bli att ta med ett foto av den. (Jo, jag gillar EU!)

På vägen hem tog jag också några foton av typiskt spanska parkeringar. De parkerar ofta väldigt "utrymmes-effektivt", spanjorerna.

Hur de sen gör för att komma därifrån, vet jag inte riktigt. Finns det inte den minsta lilla parkeringsficka ledig, så kan man ju alltid parkera på ett övergångsställe, eller som här nedan - mot körriktningen i en korsning.

De där små Smartfortwo-bilarna är inte så dumma i såna här sammanhang. Sådana har jag sett parkerade på tvären i parkeringsfickorna. Och då är det ju lätt att köra ut igen, hur trångt det än är. Ja, under förutsättning att man kan öppna bildörren och åla sig in alltså... Hur som helst så uppskattar jag vår garageplats mer och mer!

På balkongen frodas mina växter, fast de står väldigt trångt just nu. Jag kommer knappt åt att sköta dem ordentligt. Men jag gläds mycket åt mina växter!

Jag tycker inte om att behöva skiljas från dem hela sommaren... Jag hoppas att Cynthia kommer att sköta om dem bra! (På sin egen terrass har hon dock bara kaktusar och fetbladsväxter/suckulenter.)

Nu har jag bara 5½ dygn kvar här i El Campello. Jag vill förstås inte alls köra norrut. Jo, det ska förstås bli jätteroligt att träffa mina barn, min mamma, mina syskon och deras familjer, och så Lena och Jerker, och kanske ytterligare någon vän. Men till Stockholm längtar jag inte alls. Men jag vet att Ulf gärna vill vara i Hässelby strand över sommaren. Så det är klart att jag kommer att köra upp. Vad gör man inte för kärleks skull...

11-05-10:

Dagarna går alldeles för fort nu. I morgon har jag bara 3 dagar kvar här i El Campello. Vädret är härligt! I dag har vi haft +24º i luften, +20º i havet och UV-index 10. Både i går, och i dag, har jag gått några km längs stranden med fötterna i havet. (Dessa promenader kommer jag verkligen att sakna!) Däremot har jag varken solat eller badat. Det hoppas jag att jag hinner i morgon. Men först ska jag gå till banken för att betala min spanska skatt. Som resident ska jag nämligen gå med min ifyllda deklaration till banken. När jag där har betalat min skatt (ska betalas före 1/6) så skickar banken in min deklaration!

Jag gick alltså till vår skatterepresentant i dag för att hämta våra deklarationer. Min låg i ett kuvert (19 sidor - men jag tror att en del är kopior). Mannen från skattemyndigheten, som jag träffade i tisdags, hade fyllt i allt åt mig. Den hjälpen, Programa de Ayuda (= hjälpprogrammet), är gratis. Jag kunde ha åkt in till skattemyndigheten i Alicante och fått samma hjälp. Nu fick jag betala juristen 74 € för att hon hjälpte till att översätta. (En fast summa för residenta.) Det kan det ju vara värt så här första gången. Det hade varit svårt att redogöra för allt på spanska - och så var det ju betydligt enklare att bara gå några meter hemifrån, än att åka in till Alicante. Men nästa år bör jag klara det själv. Nu är ni förstås nyfikna på hur mycket skatt jag ska betala. Jo bara 1,80 € - alltså ca 16:20 i svenska kronor. Jag blev paff (men nöjd) när jag såg att summan var så liten. 

Ulf blev desto mer besviken när han såg vad han skulle betala. Totalt är han tvungen att betala 452,61 € (ca 4073:50). Av detta är 188,82 fastighetsskatt för lägenheten och garaget. (Förrådet behöver ingen av oss skatta för i år. När skatten skulle varit under 6 € totalt så ackumuleras den. Troligen dröjer det några år innan vi får skatta för förrådet eftersom det bara är 4 m², och fastighetsskatten således är låg.) Till skatterepresentanten måste han betala 152,59 i grundavgift + 71,20 för de två deklarationerna (1 vardera för lägenheten och garaget). Dessutom får han betala 40 € i engångskostnad för att bli inskriven hos skattemyndigheten. Han skulle betala kontant hos skatterepresentanten (men hade hela detta året på sig). När han betalat (vilket han gjorde i dag) ska de skicka in hans deklaration åt honom. (I Ulfs grundavgift ingår konsultation hela detta året. Om han t ex behöver hjälp i ett juridiskt spörsmål, eller med att få ett brev översatt - så kostar detta inget extra.)

När Ulf insåg hur mycket mer en icke-resident får betala i skatt, så blev han nästan lite sugen på att själv söka residencia till hösten.

Jag har även varit inom ajuntamiento i dag. Jag hade fyllt i lappen rätt och begripligt. Men jag kan alltså inte lämna in ansökan förrän vi vet exakt vilken dag, och vilket klockslag, som flyttbilen behöver stå här utanför. Cynthia får lämna in lappen när det blir så dags. Hon kommer att få gå till ajuntamiento 3 gånger totalt. Först för att lämna in ansökan (minst 4 dagar i förväg), och sen (samma dag) för att visa kvitto på att hon (med mina pengar) har betalat avgiften. Slutligen får hon gå dit igen efter 2-3 dagar för att hämta carteles, alltså lappar att sätta upp här utanför, som visar att det är förbjudet för andra att parkera här de timmar som jag har sökt tillstånd för. Fyra timmar kostar 47,93 €. Varje timme därutöver kostar 10 € per timme. Att lossa bilen tar bara 4 timmar (tror flyttfirman), men hur ska vi i förväg kunna veta exakt på klockslaget när de kommer fram och kan börja lossa? Det är ju trots allt 325 mil de ska köra först. Och tänk om det blir stopp på motorvägen? Några timmar extra måste jag säkert betala för. Det är i alla fall bättre än att riskera ca 400 € i böter.

Förmodligen är det omöjligt - men annars hade det förstås varit bäst, om jag först kunde vara på plats i Hässelby när flyttfirman lastar bilen - och sen också kunde vara på plats här när de ska lossa! Kanske det skulle kunna gå om jag hittar en billig flygresa t o r. Men då måste jag förstås ha hundvakt de dagarna. (För flygbolagen med de billigaste resorna tillåter inga hundar ombord.) Annars måste jag ju börja köra ner mot Campello i princip samma dag som bilen har lastat. Men jag vill förstås inte lämna mitt rum i Hässelby i oordning. Jag vill hinna kunna ställa i ordning, samt städa, först. Och det är säkert inte fel att vila någon dag emellan, innan jag påbörjar 5-dagars-resan ner. Ja, vi får se längre fram hur jag kan lösa det. Först ska allt packas, och det tar nog en månad (med tanke på att jag ska gallra och välja också). Så i början av juli tar jag kontakt med flyttfirman igen för att bestämma en dag för lastning. Jag har bestämt mig för att anlita Europaspeciallisten (som jag skrev om den 27/4). De gör väldigt gott intryck, bl a svarar de bums på mail.

Poolrenoveringen fortskrider enligt planerna. Halva bassängen har nu fått ny mosaik. Det slog mig just, att jag inte kommer att få se den renoverade poolen i färdigt skick förrän till hösten...

Under morgondagen ska jag, förutom att gå till banken, byta lakan i våra sängar, tvätta, ladda min spanska mobil (så abonnemanget förlängs till hösten), packa allt (utom det som ska användas på resan) i väskor, och så vill jag så gärna hinna sola och bada också. På torsdag ska jag bl a gå till skatterepresentanten för att hämta tillbaka några originalpapper, och på fredag ska jag med Bonnie till veterinären. På fredag ska jag också packa bilen klar, eftersom vi planerar att starta direkt efter frukost på lördag morgon/förmiddag. Och sen måste jag förmodligen tvätta upp det sista under fredagen - och städa här. Så nog kommer jag att ha tillräckligt att göra. Förhoppningsvis hinner jag vara ute i solen lite ändå. I varje fall så går Bonnie och jag förstås dagligen våra 4 - 5 promenader tillsammans.

11-05-11:

Vov alltså! Ni kan inte ana så dåligt matte hör. När vi var ute och gick i eftermiddags så hörde jag att Kiko skällde. Ja, han var långt borta och skällde på en stor hund. Det sa jag till matte. Ja, för jag fick förstås bråttom. Jag ville springa till Kiko. Men matte, hon kunde bara höra att en liten hund skällde. Hon kände inte igen Kikos röst. Men det är ju stor skillnad på Kikos röst - och andra små hundars röster. Så nog hör matte dåligt alltid!

I alla fall så följde matte med mig till Kiko. Han satt under bordet på ett strandcafé med sin matte. Det brukar dom göra. Ja, hans matte sitter på en stol. Men Kiko brukar sitta under bordet - för han tycker om skugga. Ja, det är bara för att han har så mycket päls. Så han blir varm när solen skiner på honom.

Vi pratade en stund, Kiko och jag. Det var vov så trevligt. Och så lekte vi lite grann. Fast det gick inte så bra, för vi fick inte vara lösa. Och då trasslade våra koppel in sig i stolsbenen. Koppel är en jättedum uppfinning. Dom borde inte få finnas. Ja, det tycker inte jag i alla fall.

Matte håller på att stoppa en massa saker i resväskor. Ja, hon stoppar ner några av mina saker också. Vi ska snart köra bil till Sverige säger matte. Om några dar ska vi börja köra. Jag ska ha mitt bilbälte på mig som vanligt. Det var vov så länge sen jag åkte bil nu, men jag vet hur man gör. Man ligger, eller sitter, på sin plats - och så tittar man ut, för att se om man kör förbi nån hund eller så. Ser man en hund så ska man skälla. Och ser man ingen hund så kan man sova en stund. Och ibland brukar matte stanna bilen. Och då går vi av och kissar. Och på nätterna brukar vi sova på hotell. Husse ska också följa med i bilen. Det är vov så kul när hela flocken är tillsammans! Vov på er!

Ja, Bonnie fick upp farten rejält när hon hörde Kiko. Annars drar hon tidvis benen efter sig så man kan tro att hon är lastgammal... Kikos matte Josefina berättade, att när de passerade vår port häromdagen, så kände Kiko bums igen sig och ville gå in. Och då har han ändå bara hälsat på oss en gång. Det är roligt att se så glada Bonnie och Kiko blir när de får syn på varandra!

I förmiddags betalade jag min skatt på banken, samt laddade min spanska mobil. Sen har tvättat en massa, bl a lakan. Den tredje omgången tvätt är i tvättmaskinen nu. Den första omgången har redan hunnit torka, så den har jag tagit rätt på. Under tiden förbereder jag min och Bonnies packning, och så har jag plockat fram lakan och sånt till våra kommande gäster.

Men jag har inte bara varit flitig. Mellan klockan 13 och 15 låg jag på stranden och solade. Det var jätteskönt! Jag badade också. Jag var i minst 5 minuter. (I dag har det varit +25º i luften, +20º i vattnet - och UV-index 10.) Lite brun börjar jag bli. Det orättvisa är, att fast Ulf inte har varit ute i solen ens hälften så mycket som jag - så har han blivit brunare! I alla fall i ansiktet och på armarna...

Nu är det snart bara 2 dagar kvar. Och jag ska hinna mycket till. Det vore bra om jag också hinner kolla olja, däcktryck, mm på bilen - före avfärden. Sola och bada lär jag inte hinna mer. Och förresten ligger strandbadlakanet i tvättmaskinen nu. Men promenera längs stranden, det hoppas jag hinna göra åtminstone en gång till.

Det är många viktiga småsaker som måste med i packningen. Dosorna till internetbanken t ex. Det vore nästan katastrof att glömma dem. Och alla kort och legitimationshandlingar, och Bonnie stamtavla, och en massa annat. Jag har skrivit en packlista nu, för att jag inte ska glömma nåt. När det är 325 mil mellan bostäderna så vill det till att vi tar rätt saker med oss. Vi kan ju inte gärna åka ner för att hämta nåt vi glömt... Jag tycker inte alls om att ha två bostäder. För mig känns det enbart splittrande. Men Ulf trivs bra med att ha det så, och Bonnie verkar inte bry sig.

Nej, nu piper tvättmaskinen, vilket betyder att den är klar. Så nu ska jag hänga upp även denna tvätten på tork på balkongen.

PS:

Lite siffror rörande Spanien: Spanjorerna kämpar på för att räta upp sin dåliga ekonomi. Men de har det tufft! Arbetslösheten är nu uppe i skyhöga 21,3%! (Läget är värst i Andalusien, och bäst i Barcelonatrakten. Här i Alicante-regionen är siffran 23,8%.) Och nån vidare A-kassa har de inte. Många unga är tvungna att flytta hem till sina föräldrar igen - eftersom de inte har råd att ha egen lägenhet. Och många av de yngre familjerna som har jobb - har inte råd med dagis. Väldigt ofta ställer den äldre generationen upp som dagmammor/dagpappor. Det förutsätter förstås att de själva inte förvärvsarbetar. Hela 25% av de spanska mor- och far-föräldrarna ser efter sina barnbarn dagligen.

Ser vi rent egoistiskt på Spaniens dåliga ekonomi, så kan vi konstatera att fastighetspriserna går ner - vilket är bra för oss som vill köpa bostad här. Men även för oss inflyttade svenskar, är det förstås viktigt att det spanska samhället fungerar. Så jag hoppas förstås att Spaniens ekonomi ska bli bättre igen! Jag vill ju bli spanjorska!

Och från det ena till det andra så har Mercadona nu börjat ta betalt för platskassarna. (Men vi svenskar är ju vana att ha väska med när vi går och handlar mat.)

PS2:

Senaste nytt (skrivet 20:25): Det har varit jordbävning här i Spanien. Faktiskt bara drygt 15 mil härifrån (i sydvästlig riktning), men här har det inte märkts något alls. Det har i kväll (det första 17:20) varit två skalv i trakten av staden Lorca med en intensitet på 5,2 resp 4,4 på Richter-skalan. Några tak har rasat in, och en tunnel. Flera byggnader är skadade. Minst sju personer är döda - men man befarar att ytterligare någon kan ha omkommit. Invånarna i utsatta områden är evakuerade. Några står just nu på en skolgård och avvaktar besked om när faran är över. Bilden nedan är från TV Españas direktsändning.

Innan jag flyttade till Spanien tog jag reda på hur stor jordbävningsrisken är här. Jag läste att i trakten av Alicante har det aldrig blivit värre än att man känt lätta skakningar. Längre söderut är riskerna större. Jag känner mig hur som helst trygg här i El Campello. (Det enda jordskalv jag har känt av, kände jag för flera år sen nära Kollebäckstorp i nordvästra Skåne - och det var bara som ett dovt muller och en svag vibration.)

11-05-12:

Jordbävningen i går har totalt krävt 9 dödsoffer. Tragiskt! Men, som sagt, här kändes ingenting alls. Livet i Lorca börjar normaliseras, men 80% av husen har fått större eller mindre skador. Alltså kan inte alla återvända till sina hem, inte ännu i alla fall. Både militär och Röda Korset hjälper de tillfälligt hemlösa, men de flesta har sökt sig till släktingar på annan ort. Väldigt få affärer och barer har kunnat hålla öppet, så invånarna har problem att få tag i mat. Ja, naturens krafter kan ställa till med mycket! Det finns praktiskt taget jordbävningssäkra hus (med en betonggrund formad som ett halvklot som kan "glida" ovanpå marken), men ingen tycks bygga sådana... Det är förstås mycket dyrare.

Själv har jag jobbat på med allt sånt som jag måste göra. Jag har tvättat klart, och nästan packat klart - både åt Bonnie och mig. Och jag har varit och hämtat mina originalpapper hos vår skatterepresentant. Dessutom har jag ställt alla mina krukväxter i ordning på stora balkongen, och pysslat om dem lite extra. Men jag har varken hunnit serva bilen - eller promenera längs havet. I morgon ska jag med Bonnie till veterinären, för avmaskning och för att få hälsointyg. Och så har jag många småsaker som ska göras. Först när allt är klart, kan jag koppla av tillräckligt för att promenera längs havet - vilket jag SÅ gärna vill. Hoppas jag blir klar med "att-göra-listan" innan läggdags i morgon... Det känns inte alls bra att lämna El Campello - nu när här är så fint! Men det kan ju bli trevligt att återse Skåne... Och jag längtar förstås till mina nära och kära!

Ulf har också börjat packa sin resväska nu. Han har redan fått ner det mesta. Det som ska packas i sista stund (gäller både honom och mig) är sådant som datorn och matsäcken.

PS:

Nu har jag burit ner mina färdigpackade väskor till bilen. Det är skönt att ha bilen i ett låst garage! (Annars hade jag inte kunnat packa bilen i förväg.) Kvar i lägenheten har jag: matsäcksväskan, "övernattningsväskan" (med kläder och toalettartiklar för resan), samt en liten väska med "värdesaker" (bl a datorn och Bonnies djurpass). Det blir precis nätt och jämnt att jag kan klämma in dessa 3 väskor också. (Jag har mätt på centimetern!) Och så har jag lämnat plats längst bak för Ulfs stora resväska, och hans 2 mindre väskor. Alla väskor, som jag inte behöver komma åt under själva resan, har jag redan förankrat väl med packremmar. Jag vill inte att något ska kunna flytta på sig - om jag behöver göra en häftig inbromsning. Bonnie kommer att få sitta i mitten i baksätet, men ovanpå en platt väska. Därifrån bör hon kunna se oss bra, och det är viktigare för henne än att kunna se det passerande landskapet. (Hon kommer dock att kunna se ut genom sidorutorna.) Just nu känns det som om jag ligger hyfsat till i programmet. Då kanske jag kan sova någorlunda bra i natt...

(Min datorskärm blir svart irriterande ofta! Ibland flera gånger under tiden jag skriver en enda mening...)

11-05-13:

Sista heldagen i El Campello på länge, snyft! Och hittills har jag bara hunnit vara flitig. Bonnie är nu klar hos veterinären, och djurpasset är stämplat. Det sista som ska packas ner ligger prydligt i travar bredvid väskorna. Men det mesta är redan nerpackat. Innan jag stoppade ner kameran i handbagaget tog jag några foton. Först fotograferade jag innehållet i alla skåp och lådor (bra att ha - både om det skulle hända nåt - och för att minnas vad som finns var). Därefter laddade jag över dessa foton till en extern hårddisk - och tömde sen kameran på foton. Ett par andra foton tog jag också innan dess. Ett på arbetet i poolen, och tre på mina växter på balkongen:

 

Nu ska jag strax åka iväg för att serva bilen. Hittills håller schemat...

PS:

Så var det med den tidsplaneringen... Jag åkte i väg med bilen vid 2-tiden och tankade den, kollade oljan och fyllde på kylarvätska. Sen skulle jag kolla lufttrycket i däcken. När jag kom till det vänstra framdäcket såg jag detta:

En "bubbla" på däcket som definitivt inte såg bra ut. Tvärtom såg det ut som om däcket när som helst skulle kunna få punktering. Varken Ulf eller jag hade någon lust att påbörja en 3250-kilometers-resa med ett däck i detta skicket. Så när bilverkstäderna öppnade efter siesta-stängningen gick jag till vår närmaste, som ligger snett över gatan. De kunde byta däck - men tyvärr inte förrän på måndag. Jag förklarade läget och han tipsade om en kollega högre upp i byn. Där hade de tid att byta däck. Tyvärr hade de ingen sort hemma som passade ihop med de övriga däcken. De tipsade om en stor däckfirma inne i Alicante - men så långt hade jag inte lust att köra. Då tipsade de mig om en annan bilverkstad i San Juan. När jag hittat dit så konstaterade de att de inte hade rätt däcksmärke, utan skulle bli tvungna att byta båda framdäcken. Ja, det var ju inte mycket att välja på. Nån punktering på motorvägen vill jag inte gärna vara med om. Inte om jag kan undvika det.

Nu, några timmar senare, har vi två nya fina framdäck. Billigt blev det inte. Vi fick betala 277,25 € (≈ 2495:-). Men nu kan vi färdas säkert och tryggt. Och det ingick en försäkring som gäller de 40'000 första kilometrarna. Ja, suck! Där rök min chans till att bada fötterna i havet i dag. Och jag som tyckte att jag låg så bra till i tidsplaneringen... Det blir sällan precis som man tänkt sig.

Det känns vemodigt att detta är sista kvällen på länge i El Campello. I morgon är det dags att säga adjö på ett tag. Vilket får mig att tänka på det franska talesättet "Dire adieu, c'est mourir un peu" (att säga adjö är att dö en smula)...

Men i morgon startar vi vår resa norrut. Datorn kommer jag att packa ner i morgon bitti. Om det finns tillgång till internet på hotellen - så kommer jag att uppdatera med små lägesrapporter efter hand. Om inte - så får ni vänta tills vi kommer fram till Helsingborg, troligen sent på kvällen på tisdag (den 17:e). Om inte förr - så skriver jag ett par rader då.

11-05-14:

Vi är nu framme i Narbonne, i södra Frankrike. Resan har gått bra, så när som på två små detaljer. 1) Vår GPS fick fnatt i höjd med Valencia och ledde oss inom storstaden! Där har vi aldrig varit så det var ju i o f s en intressant sight-seeing, men lite tidsödande med alla trafikljus mm. Och trafiken var mycket intensiv! 2) Vi hade tänkt stanna över natten i Perpignan, men där var hotellen fullbokade. Men nu har vi alltså checkat in på Etap hotell i Narbonne. Rummet är tyst och jag ska strax gå och lägga mig. Jag är trött! Det frestar på att koncentrera sig i 75 mil...

Vov på er! Nu är jag ute och reser. Ja, både matte och husse är med. Vi åker bil. Här ser ni hur jag ser ut när jag sitter i bilen och har mitt bilbälte på mig.

 

Visst sitter jag bra! Jag kan se ut både åt vänster, och höger, och framåt, och bakåt. Och så kan jag se både matte och husse också. Så det är ju vov så bra, alltså.

Ibland stannar matte bilen, och då går vi av och kissar. Här, där matte tog fotot av mig, så både kissade och bajsade jag. Det var i norra Spanien. Där var det mycket gräs - och luktade väldigt intressant.

Men nu åker vi inte bil mer. Nej, för nu är vi på hotell. Vi är i Narbonne säger matte. Att vi är i Frankrike det vet jag förstås. Ja, för det luktar jag ju! Frankrike luktar alltid väldigt franskt på nåt vis. Det är förresten inte dyrt alls att bo på hotell. Nej då, det kostar bara 3 € för en hund. Och jag slipper betala själv - för det gör husse. Nej nu ska vi snart sova matte och jag. Och kanske husse snart ska sova också. Vi ska ligga i samma säng alla tre! Det tycker jag om! Vov på er! Vov, vov!

11-05-15:

Jag väntar på Ulf, så jag hinner skriva några rader nu. Om en stund ska vi ge oss av från Narbonne. Vi har just ätit frukost. Ulf och Bonnie har sovit gott i natt, men själv tyckte jag att sängen var näst intill stenhård - och jag hade svårt att hitta en ställning att sova i, där det inte gjorde ont nån stans i kroppen. Nåja, några timmars sömn fick jag - och jag känner mig helt OK nu. Så när som på att madrasserna inte passar mig, är Etap hotell trevliga. De har vad man behöver och är rena och prydliga. Men det är klart att vi väljer just Etap för att det är ett lågprisalternativ...

Jag läste av färddatorn i bilen. Jag körde totalt 758,8 km i går- och körtiden, då jag satt bakom ratten, var 8 timmar och 27 minuter. Vi får se hur långt vi hinner i dag. Jag tycker om att köra i Frankrike. Däremot är Tyskland, och delvis Danmark, bara tråkiga transportsträckor för mig. Vi är ju inte på semester, utan transporterar oss bara från en plats till en annan. Under gårdagen betalade vi 61,80 € i vägavgifter (varav 55 € i Spanien). Här skiner solen, men det blåser. Och här är inte lika varmt som i El Campello. Jag har bytt om från gårdagens shorts och T-shirt till knälånga byxor, T-shirt och väst.

PS:

Nu är det kväll igen, och vi har hunnit fram till Etap hotell i Montbéliard i östra Frankrike. I dag körde jag bara 7 timmar och 4 minuter, och sträckan var 708,1 km. (Och så har vi betalat 56,50 € i vägavgifter.) Vädret har omväxlande bjudit på solsken och kraftiga regnskurar. Nu har jag börjat ha jacka på mig...

Ulf tog ett par foton av några av de viltbroar vi passerade under. Jag tycker att det är jättebra att man bygger sådana broar, så att de vilda djuren tryggt kan komma över till den andra sidan av motorvägen. Det är lite ovant att se broar med träd på bara... (Fotona är förstås tagna genom vindrutan.)

Så här ser det ut när vi tittar ut genom vårt hotellrumsfönster:

Jag har just tagit 2 migräntabletter, för att mota Olle i grind. Jag börjar få huvudvärk runt vänster öga. (Det brukar börja så.) Lägger jag mig nu i tid så är jag förhoppningsvis helt bra i morgon.

Vov! Kan ni tänka er. Jag är ute och reser i dag också! Jag har sovit en del i bilen.

Men ibland har matte stannat bilen. Och då har vi gått ut och kissat.

Det luktar fortfarande väldigt franskt om gräset.

Fast det allra roligaste i dag, det var när matte bjöd mig på tonfisk. Vov så gott det var alltså!

Men nu har vi rest färdigt för i dag. Vi är på ett hotell i Montbéliard. Sängen är skön. Jag har provsprungit ovanpå täcket. Och det kändes bra. Och sen fick jag en gnagpinne av matte. Och det var vov så mysigt att ligga ovanpå täcket och gnaga på den.

Fast nu börjar jag bli sömnig. Så nu ska jag gå och lägga mig. Matte ska också lägga sig. Vov på er!

11-05-16:

Det finns tydligen gratis trådlöst internet på de flesta hotell numera. Alltså kan jag uppdatera även i dag. Vi befinner oss nu på Etap hotell i Hannover i norra Tyskland. Jag har i dag kört 715,8 km på körtiden 7 timmar och 27 minuter. I dag har vi bara betalat 2,80 € i vägavgift. (I Tyskland är det ju gratis på alla vägar.)

Jag sov inget vidare förra natten (migränmedicinen hjälpte inte - och sängen var stenhård), men jag har varit hyfsat pigg i dag ändå. (Och jag har bara lite huvudvärk nu, alltså är det hopp om livet.) Ulf tog även i dag några foton genom vindrutan. Fotona nedan illustrerar ganska bra vad vi tittar på hela dagarna...

Fotot längst ner visar den tyska vägen precis efter franska gränsen. Den är väldigt smal för att vara så trafikerad. Som ni kan se på fotona, så bjöd förmiddagen på sol, sen har det mest regnat. Nu har jag även bytt från sandaler till skor...

När vi åkte från Spanien blommade jakarandaträden vackert i lila. I Frankrike var häggen utblommad. Här i Tyskland blommar rapsen. Det känns konstigt att åka baklänges från sommar till vår...

På hotellen i Frankrike var hundar välkomna överallt - även i matsalen. Här i Tyskland talade hotellportiern bums om att hundar inte får kissa inom hotellets område, samt att de måste ligga på egen filt (eller i bur) på rummet... (Det senare hörde nog inte Bonnie.)

Nu är det bara en dags körning kvar tills vi anländer till Helsingborg. Jag har "bara" drygt 50 mil kvar att köra, men vi ska förstås åka två färjeturer också, vilket tar ca två timmar extra. Sen ska det bli skönt att slippa köra på några dar. Det är jobbigt att sitta still och koncentrera sig, så många timmar varje dag. Och så får jag, som jag berättat, väldigt ont i korsrygg/ländrygg efter ett par timmars körning. Det är bra synd att Ulf inte har körkort så att vi kunde turas om att köra.

Går allt bra med vår resa i morgon - så får jag träffa Linda i morgon kväll. (Och sen förhoppningsvis Jenni och mamma på onsdag.) Det ser jag fram emot!

11-05-17:

Jag är framme hos Linda i Helsingborg nu. Allt har gått bra. Men i kväll är jag alldeles för trött för att berätta om dagens resa - så ni får vänta till i morgon.

11-05-18:

I natt fick jag äntligen sova i en mjuk säng. Det var skönt! Men eftersom Linda och jag pratade länge i går kväll, och hon gick till jobbet redan klockan 06 i morse, så blev det lite få sömntimmar ändå. Jag hoppas kunna sova längre i natt.

I dag ska jag träffa min mamma på dagen, Jenni på eftermiddagen och Linda på kvällen. På lördag hoppas jag kunna träffa mina syskon, och på söndag ska Jenni och jag umgås. Dessutom ska jag försöka hitta lämpliga tider för att träffa Lena och Jerker samt moster Sonja och morbror Curt.

I går körde jag "bara" 509,1 km på körtiden 5 timmar och 29 minuter. Och så åkte vi färja Puttgarden - Rödby (restid 45 min) + Helsingør - Helsingborg (restid 20 min). Det ska bli rysligt skönt att slippa köra i dag! Ja, sträckan Helsingborg - Munka Ljungby - Ängelholm - Helsingborg är så kort i sammanhanget - så den räknar jag inte.

På vår färd genom Tyskland regnade det hela tiden, även om det varierade från duggregn till ösregn. Men i Danmark sken solen och rapsfälten blommade vackert gula. Här i Helsingborg är det soligt nu på morgonen - men väldigt kallt! Jag hade behövt vantar på morgonpromenaden med Bonnie! (Det är +11º nu.) Jag saknar redan El Campello. Men jag tycker förstås mycket om att träffa de mina!

Vov! Och vov! Nu är jag och matte hos Linda. Det är vov så kul. Fast vi har tyvärr slarvat bort husse. Ja, han gick in i ett hus och sen kom han inte ut igen. Och då körde matte till Linda. Rätt som det var så stod Linda bredvid bilen. Nästan som trolleri. Jag blev väldigt glad när jag träffade henne! Linda är ju min storasyster.

Fast först i går, så reste vi hela dan. När vi reste i Tyskland så satt jag mest i bilen. Ja, för det regnade hela tiden så jag ville inte gå ut och kissa. Men sen så åkte vi färja. Utanför färjans fönster var det en massa vatten. En lång stund var det bara en massa vatten.

Men sen så tog vattnet slut. Då var vi i Danmark. I Danmark har dom en massa grönt gräs som luktar väldigt trevligt. Och så går det bra att kissa på. Matte och jag hade vov så kul en stund. Ja, för vi sprang jättefort i gräset. Men sen reste vi vidare.

Och sen åkte vi färja en gång till. Det var färjan till Sverige.

Genom fönstret kunde man se en bit av Sverige. Matte sa att det var Helsingborg. I alla fall är det där som Linda bor.

 När vi nästan var framme i Helsingborg så ville matte fotografera mig och husse.

Fast jag ville inte vara hos husse just då. Nä, för färjan började låta väldigt läskigt. Den brummade mer. Och så gungade den liksom till. Och när det är läskigt, då vill jag helst vara i mattes famn. Ja, för där känner jag mig liksom tryggast.

Men nu är jag alltså hos Linda. Och det är vov så kul! Fast det dumma är att Linda var tvungen att gå till jobbet. Jag tycker att det vore mycket bättre om hon stannade hemma - och lekte med mig hela dagen. Ja, för Linda är jätte-vov-bra på att leka med mig! Ja, vov då!

PS:

I dag har jag först varit och hälsat på mamma, och sedan Jenni. Det var verkligen roligt att träffa dem igen! Ulf  har träffat sin gode vän Bosse N. På söndag ska jag träffa Jenni igen, och på måndag är både mamma, Ulf och jag bjudna till Sonja och Curt. Nu i kväll umgås jag med Linda. Jag tycker mycket om att träffa mina nära och kära!

11-05-19:

I natt har jag sovit, både gott och så många timmar som jag behöver. (Lindas gästsäng är mjuk och skön!) Jag ligger fortfarande efter med sömnen, men känner mig nästan "normal" i dag. I går var jag trött och sömnig hela dagen. Fotot nedan tog jag på mamma i går. Hon är söt, min mamma! Hos Jenni glömde jag alldeles bort att ta fram kameran, för vi hade så mycket att prata om...

Det är fint och soligt väder i Helsingborg i dag - men lite kyligt. Bonnie och jag har varit ute och promenerat en del. Bl a följde vi Linda till jobbet. (Hon började inte förrän 13:20 i dag.) Fotona nedan tog jag i går. Det första visar Norra Stenbocksgatan, där Linda bor (i det andra gula huset på höger sida).

Lite längre upp på gatan är marken täckt av rosa blomblad, som trillat ner från träden (som är av släktet prunus, men sortnamnet vet jag inte). Vackert är det i alla fall.

Från det ena till det andra, så har Linda en trevlig magnet på sitt kylskåp:

Det ligger mycket i texten om man tänker efter... I kväll ska jag träffa Lena några timmar. Det ska bli kul! Och på fredag ska både Ulf, Lena och jag till Jerker. Nu har jag något inbokat var dag. På lördag ska vi alla till Uno, och resten har jag redan berättat. Det är så roligt att träffa alla! Men det är skönt att jag har eftermiddagen för mig själv i dag. Jag behöver lite lugn och ro mellan varven. Ulf ska besöka sin farfars grav i dag samt promenera i Pålsjö skog, och i kväll ska han tura* med Bosse N .

* Förklaring för icke-helsingborgare: Tura = äta middag i färje-restaurangen medan färjan åker fram och tillbaka mellan Sverige och Danmark.

Vov på er! I går hälsade jag på hos min mormor. Ja, mattes mamma alltså. Det var vov så kul! Mormor har en stor trädgård med mycket gräs som jag kan springa på. I går sprang jag jättefort - fram och tillbaka utanför mormors hus!

Och sen hälsade vi på hos min storasyster Jenni. (Ja, alltså. Linda och Jenni och Johan - det är dom barn som matte hade innan hon adopterade mig. Nu är vi ju fyra barn. Fast vi är förstås vuxna nu, alla fyra. Särskilt jag!) Vov alltså, så kul det var att träffa Jenni igen. Hon lekte en jättekul boll-lek med mig.

I dag har jag varit ute och gått med Linda och matte. Gräset nära Linda luktar extra gott nu. Ja, för först har nån lagt en massa blomblad på det. Och sen har jag ju kissat på det.

Men jag har vilat mig lite också. Vill man hålla sig så söt som jag - då måste man ju tänka på sin skönhetssömn! Vov, vov!

11-05-21:

Oj, nu har det blivit kväll igen! Jag har haft fullt upp i dag också. Jag har haft väldigt roligt, och jag har tagit många foton - men just nu är jag för trött för att berätta. I morgon ska jag vara hos Jenni i Ängelholm redan 09:30, men om jag kommer hem innan det blir för sent så uppdaterar jag då.

11-05-22:

Nu har jag kommit tillbaka från Jenni, och det är ännu inte läggdags, så nu lägger jag in alla de nytagna fotona här. Och så skriver jag förstås några rader...

I fredags kväll var Lena, Ulf och jag bjudna på middag hos Jerker i Häljarp. Maten var jättegod! Eftersom vi dessutom hade väldigt trevligt - så blev det mycket sent innan Ulf och jag körde tillbaka till Helsingborg. (Sova ut får jag göra när vi kommer upp till Hässelby strand.)

Både i fredags, och i går, gick Linda, Bonnie och jag en lång promenad i vackra Pålsjö skog.

Egentligen är det fantastiskt, att en skog som ligger så pass centralt i en större stad, kan ge ett så "vilt" intryck! Inne i bokskogen hör man bara fåglarnas sång och bäckarnas porlande.

Liljekonvaljerna hade slagit ut. Vi plockade några få. Liljekonvalj är min favoritblomma, inte bara för doftens skull - det är en vacker liten blomma också!

 

Vov, vov alltså! En sån bra skog det finns här där Linda bor! Och det bästa var att jag fick springa lös! Ser ni mig? Jag står högst uppe på vägen.

Vov så många spännande lukter det finns i skogen! Jag hittade jätte-jätte-många lukter!

 Jag vågade gå vov-långt bort från matte. Ser ni så långt bort jag vågar gå? Jag är modig jag!

Fast sen, då kom vi till en sån där läskig bro, en sån med springor mellan brädorna. Och såna går jag av princip inte över. Nä, man ska inte vara dumdristig.

Linda ropade på mig. Men så lättlurad är jag inte.

Jag försökte hitta en väg över vattnet som inte var lika farlig. Men vattnet var för djupt. Så jag kunde inte komma över.

Vov så bekymrad jag blev, alltså! Men till slut fattade matte. Så då kom hon och hämtade mig. Och så bar hon mig över den farliga bron. Och sen så kunde jag springa själv igen. Vov!

 

I går eftermiddag åkte mamma, Linda, Ulf, Bonnie och jag till Farhult och hälsade på Uno och Ted. Anita jobbade, så henne fick vi tyvärr inte träffa. Vi hade en mycket trevlig eftermiddag tillsammans - och vädret var toppenfint! Vi fikade och pratade länge.

Men sen tyckte Ted att vi skulle spela spel. Själv är han expert på spel av modernare slag.

Den här varianten, Mind Flex, har jag aldrig ens hört talas om förr. Man skulle sätta en grej på pannan, som registrerade hur mycket man koncentrerade sig (tänkte), och en grej i vardera örat som mätte pulsen.

Och sen skulle man, genom att "tänka" olika mycket reglera luftströmmen som kom ur det lilla blå hålet (som syns t v på fotot nedan). Över hålet skulle man lägga den lilla blå bollen. Ju intensivare man koncentrerade sig, ju starkare blev luftströmmen, och ju högre upp svävade bollen.

När bollen var i luften så skulle man vrida på den vita ratten så att bollen förflyttade sig runt banan. Som om inte detta var nog placerade Ted ut tre "enkla" hinder längs banan. Bollen skulle igenom hålen längst ner på hindren, och fick inte åka ut genom de övre.

Ted klarade snabbt och felfritt hela banan. Och Linda klarade banan ganska bra.

Men det är oerhört svårt att koncentrera sig precis "lagom" mycket så att bollen inte svävar vare sig för lågt eller högt när den ska genom hålen i de olika hindren. Här nedan ser ni hur Linda styr bollen runt banan.

Ja, och sen var det min tur. När jag kom till första hindret lyckades jag få in bollen i rätt hål, men sen for den ut där uppe. Då fick jag börja om. Och sen fick jag börja om igen. Och en gång till. Sen fuskade jag lite och fortsatte där jag var.

Efter många om och men, och lite fusk, så kom jag i alla fall runt banan...

Sen var det Ulfs tur. Hon koncentrerade sig hårt, så hårt att bollen envisades med att sväva för högt. När han efter några försök inte lyckades ta sig igenom första hindret, så gav han upp... Ted vann alltså överlägset!

Lite senare visade Ted mig hur man spelar TV-spel, vilket jag heller aldrig gjort tidigare. Det var ännu svårare!

Vov en sån bra dag lördagen var! Inte nog med att jag fick springa lös i skogen. Nä, sen fick jag springa lös på Unos gräsmatta också. Vov, så fort jag sprang!

Linda sprang också. Men jag var snabbast!

Men sen, då kände jag en mycket intressant lukt!

Väldigt intressant!

Vov, alltså! Igelkott-bajs! Vilken tur alltså! Det är ju min favorit-parfym! Så då rullade jag mig förstås i bajset!

Fast matte blev lite sur. Ja, bara för att hon inte tycker att igelkott-bajs luktar gott. Det är väl inte mitt fel heller!

Jag vet inte om det var därför, men sen blev matte alldeles tokig. Jag för sen kunde hon inte gå vanligt. Hon liksom snurrade runt som ett hjul. Ja, det är väl nån sorts människo-lek. Hon såg väldigt rolig ut i alla fall. Ja, vov på er!

Ja, jag kunde inte låta bli, nu när jag hade en stor gräsmatta att tillgå. Jag tycker att det är väldigt kul att hjula!

Och när jag ändå var i farten så provade jag Teds studsmatta också. (Ni lägger väl förresten märke till min tjusiga spanska top?)

Sen provade Linda också. Hon kunde förstås hoppa högre än jag. Men vi upptäckte, Linda och jag, att det är väldigt svårt att fånga de högsta hoppen på bild. För om man trycker på avtryckaren just när den andra personen är "högst upp", så blir det p g a fördröjning innan slutaren öppnar sig, själva "landningen" som fastnar på kortet... Jag fick i alla fall några hyfsade foton på Lindas hopp.

Tidvis såg inte Linda studsmattan, eftersom håret helt skymde sikten. Jag klarade mig lite bättre eftersom jag har kortare hår...

Ja, det är kul att leka lite emellanåt. Jag är faktiskt bara knappt 59...

I dag har jag umgåtts med Jenni hela dagen. I förmiddags besökte vi Ikea för att köpa en försenad födelsedagspresent till Jenni. Hon valde en Benno CD/DVD-hylla. Sen hämtade vi Bonnie, som Linda hade passat under tiden, och åkte till Hembygdsparken i Ängelholm. (Hembygdsparken är en park där det finns gamla hus, lekplatser och serveringar - men framför allt finns där många djur att titta på. Bl a undulater, papegojor, höns, getter, dovhjortar, grisar och kaniner.)

Vov så roligt jag har - varenda dag! I dag fick jag följa med matte och Jenni till Hembygdsparken i Ängelholm. Vov så spännande det luktade där! Ja, från alla håll! Jag blev jätte-ivrig att lukta närmare på allt! Först luktade jag på hönsen - och tittade på dom.

Det var väldigt spännande! Vov alltså så spännande!

Men sen luktade det ännu mer spännande från ett annat håll. Så då gick jag dit.  Där såg jag en stor gris. Matte sa att det var ett Linderöds-svin, men jag såg ju att det var en gris jag.

Men sen, då ville grisen lukta på mig. Och då såg jag att den var ganska stor. Så då skällde jag på den. Men det var väldigt konstigt, för den blev inte alls rädd. Fast jag skällde det snabbaste och högsta jag kunde. Ja, dom är konstiga grisar. Fast dom luktar väldigt intressant.

Men sen så började det tyvärr regna. Och jag tycker ju inte om när det regnar på mig. Så då sprang vi till mattes bil, och sen åkte vi till Jenni. Och hos Jenni var det mysigt. Jag fick ligga i hennes soffa, och så klappade hon mig på magen. Fast när vi hade varit länge hos Jenni, så åkte vi tillbaka till Linda igen. Och nu ska jag sova. Vov på er!

Det började regna så smått när vi var i Hembygdsparken, och senare kom det en rejäl åskskur. Hos Jenni fick jag återigen prova på något nytt. Jag fick prova hennes (Nintendo) Wii, med Wii fit plus-programmet och tillhörande "balansplatta".

Jaså, det finns några av er som inte vet vad detta är? Det visste inte jag heller - förrän i dag. Det är ett "spel" som man kopplar till TV:n. Just detta handlar om att komma i form. Först fick jag ställa mig på balansplattan för att väga in mig. Apparaten sa att jag vägde alldeles lagom och hade normalt BMI. Det var ju bra. (Fast jag vill ändå gå ner 4 kg...) Sen fick jag balansera på plattan på olika vis. Därefter sa apparaten att jag hade balans som en 36-åring. Och det var ju väldigt snällt sagt. Sen fick jag en "personlig tränare" och gjorde några olika typer av övningar tillsammans med denne. (Balansplattan som jag stod på registrerade om jag gjorde rätt. Jag klarade mig hyfsat - men Jenni var förstås bättre på allt!

Jenni lät mig också prova på några olika "lekar" som tillhör spelet. En övning gick ut på att man var en liten boll på en bricka. I brickan fanns ett hål. Så skulle man luta vikten åt rätt håll så att bollen rullade ner i hålet. Men bollen fick inte rulla utanför kanten. Det var inte så svårt. Sen kom man till en svårare nivå. Då kunde det vara flera bollar på brickan som skulle rullas ner i olika hål, och brickan fick svårare och svårare form efter hand. Bollrullandet gick på tid. Jag hann inte alla nivåerna innan tiden tog slut, men jag "tappade" inte bollen en enda gång.

Sen fick jag prova en annan övning som gick ut på att "flyga". På TV:n syntes en fågel som var jag. För att få den att flyga fick jag flaxa med armarna. För att den skulle flyga framåt fick jag luta mig framåt. Sen skulle fågeln landa så mitt i prick som möjligt på måltavle-försedda stolpar som stod ute i havet. Det gällde att samla poäng och hinna ut till en båt innan tiden tog slut. Det var inte så lätt - men det gick. Och hela tiden registrerar spelet hur många kalorier man gör av med under övningarna. Det är faktiskt ett ganska kul sätt att träna. (Men lite dyrt. Själva grundutrustningen kostar ca 2000:-, och sen kan man köpa till hur många "spel" man vill.) Ja, kom nu inte och säg att jag inte varit aktiv de senaste dagarna...

Under tiden som jag besökte Jenni, så åkte Ulf över till Helsingør och promenerade runt där. Han köpte sig också en Brostraede-is, en speciell sorts glass med sylt och grädde på toppen, som han tycker om. (Men bara en gång om året unnar han sig en sån.) I morgon är Ulf, Bonnie, mamma och jag bjudna till Sonja och Curt.

11-05-24:

Vi är nu framme i Hässelby strand. Bonnie kände igen sig bums. Allt har gått bra, men jag är oerhört trött. (Jag fick dessutom migrän i går kväll, och den har inte gått över än.) Det ska bli väldigt skönt att sova i min egen säng i natt! Jag har längtat efter min Tempurmadrass!

I morgon lovar jag att berätta om måndagen och tisdagen. I kväll orkar jag inte...

11-05-25:

Jag har sovit gott på min Tempurmadrass i natt. Det är väldigt skönt att kunna sova utan att det gör ont nånstans. Men jag vaknade tyvärr alldeles för tidigt, av alla ovana ljud. Det är ruskigt kallt här! I går när jag gick ut med Bonnie klockan 21, var här bara 16º. Och i morse klockan 8:30, när vi gick vår morgonpromenad, var det bara 10,5º. Dessutom blåser det rejält! Jag frös! Som tur är skiner solen i alla fall. (Min mimi-maxi-termometer visade att det varit minus 22,4º som kallast under min frånvaro. Tur att jag slapp det...)

Gårdagens etapp blev lite kortare än de tidigare. Jag satt bara bakom i ratten 6 timmar och 5 minuter, och körde bara 562,1 km totalt. Men jag var mycket trött! Nu ska det bli väldigt skönt att slippa köra bil på ett tag!

Ulf gav mig i dag ytterligare några foton som han har tagit under vår resa. Först ett foto av Bonnie och mig på färjan mellan Tyskland och Danmark.

Sen två foton från när vi kommit fram till Helsingør och skulle ta färjan till Sverige.

Och slutligen ett från infarten till Stockholm. Ulf såg väldigt nöjd ut när han fotograferade skylten nedan...

Själv är jag inte precis överförtjust över att vara tillbaka i Hässelby strand. Men min madrass, och även min praktiska te-bryggare, har jag saknat. (Men båda ska få följa med flyttbilen till Spanien sen.) Nåja, lite får man ju offra för äktenskapets fortbestående...

I måndags var vi alltså och hälsade på hos mammas syster Sonja och hennes man Curt. De bor oerhört vackert i Arild, med utsikt över Skälderviken. Den skånska flaggan var hissad, men det var vindstilla.

Här ser ni Sonja och mamma i glatt samspråk. Inte kan man tro att båda är en bit över 80 inte. Nej, de är väl snarare lite drygt 60 på utsidan och ungefär 20 på insidan...

Curt är också "still going strong" i allra högsta grad. Det var väldigt roligt att träffa dem igen!

Mamma satte sig en stund för att beundra utsikten.

Ulf trivdes både med det trevliga sällskapet och med det vackra vädret.

När vi kom så blev vi först bjudna på en väldigt god middag. Och sen satte vi oss i deras uterum och pratade. Vi hade så trevligt tillsammans! Jag tycker mycket om Sonja och Curt!

Framåt kvällen kom min kusin Gunilla hem från jobbet. Hon bor i ett smakfullt inrett hus mitt emot sina föräldrar.

Det var väldigt trevligt att träffa Gunilla igen. Hon är en supertrevlig tjej! Tyvärr glömde jag bort att fotografera henne, eftersom vi hade så mycket att prata om. Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge till nästa gång. (Nu hade vi inte setts sen jag flyttade från Helsingborg, hösten 2006.)

Vov på er! Nu är jag hemma i Hässelby strand igen. Jag kände igen mig bums! Både i lägenheten och ute. Först skyndade jag mig att lukta i alla rum. Och det luktade som det skulle. Och sen gick matte och jag ut. Och då kissade jag förstås på jättemånga ställen. Ja, så att mina kompisar ska lukta att jag har kommit hem igen.

Men nu höll jag på att glömma. Jag måste ju först berätta att jag hälsade på hos Sonja och Curt häromdan. Jag hade aldrig träffat dom förut, men dom var jättesnälla. Det märktes att dom tycker om hundar! Förresten så har dom hund själva.

Hunden sa vad han heter, men det har jag glömt nu. Men han är väldigt gammal. Han börjar bli gråhårig. Och så går han dåligt. Han sa att han hade lite ont i lederna. Jag försökte förstås att få honom att börja leka. Men han ville inte.

Och sen visade jag honom hur kul det är att springa i kapp. Men han sa att han inte orkade. Han berättade att när man är gammal - då orkar man inte leka och springa så mycket.

Ja, så då sprang jag själv. Jag sprang jättefort!

Och sen så kollade jag vad matte och husse gjorde. Men dom satt bara och pratade med Sonja och Curt och min mormor hela tiden.

Fast sen, då hände nåt spännande! Det kom en katt! Ja, han sa att han bodde där. Men jag hade inte tid att lyssna på honom. Nä, för jag blev lite rädd. Och så visste jag inte vad jag skulle göra då. Men så kom jag på att jag kunde jaga honom. Så då gjorde jag det. Jag skällde på honom, och jagade upp honom i en buske. Han såg lite besviken ut då. Men tänk så modig jag är som vågar jaga en katt. Ja, han var ju större än jag alltså. Men jag är väldigt modig jag. Nä, vov på er! Nu ska jag ut och se om jag kan hitta några hundkompisar! Vov, vov!

PS:

I eftermiddags kändes allt tröstlöst. Här var kallt och blåsigt. Jag frös rejält! Sen upphörde blåsten och det började regna i stället. Bonnie och jag hade svårt att hitta ett uppehåll mellan skurarna när vi skulle gå ut. Jag längtade vansinnigt efter El Campello... (Där har det i dag varit +30º i luften, +21º i havet och UV-index 9.)

Men nu i kväll skiner solen. Det är fortfarande kallt. Men det är trots allt ganska vackert med grönska! Spanien har också skogar. Men inga ligger vid havet - och de flesta finns där det är kallare och regnar betydligt mer... Jag tog ett foto när kvällssolen lyste på de nyutslagna ekbladen. Och det är ju vackert.

Utsikten från mitt rum är ju inte heller så pjåkig - inte när solen skiner. Trots detta längtar jag redan tillbaka. Men jag vänjer mig nog.

Jag är egentligen mycket  av "en skogarnas dotter". Jag tycker om att vandra i djupa orörda skogar, där jag stöter på vilda djur, men inga människor. (Vi har ju inga farliga vilda djur här i Sverige.) Sådana skogar har vi dock inte här i närheten. Men mindre skogar med upptrampade människostigar har vi. Alltid nåt... Jag får passa på att tillfredställa mitt behov av skogspromenader nu när jag är här. Gröna skogar är nog det enda jag någon sällsynt gång kan sakna i El Campello.

I sammanhanget får man dock beakta att Sverige är ett glest befolkat land. Vi har bara 21 invånare per kvadratkilometer mot Spaniens 93. (Genomsnittet för EU:s medlemsländer är 119 inv / km².) Det är förstås den största orsaken (bortsett från klimatet) till att drygt 50% av Sveriges yta täcks av skog...

11-05-26:

Eftersom jag nämnde vår lilla "promenadskog"  i går, så passade jag på att fotografera den - samt Mälaren, vår närmsta badstrand och småbåtshamnen i dag. I dag har vi haft solsken och kring 16-18º, så det har varit bra promenadväder. I går var jag väldigt deppig, men i dag känns det bättre. Här kommer fotona. Först ett foto från en bit av Hässelby strands "strandpromenad" och utsikten därifrån, inklusive hamnen.

Träden "på andra sidan" växer inte på andra sidan sjön - utan på två olika öar. Mälaren är stor - och full av öar!

Sen kommer ett par foton från vår "promenadskog". Den är inte stor - men trevlig.

 

På andra sidan skogen ligger badplatsen. Jag föredrar förstås playan i El Campello, men denna stranden är bättre än inget - även om jag inte känner för att bada här.

Nytt för i år är en badspång för rullstolar som går ända uppe från parkeringen och ner i vattnet. Jättebra och rättvist - tycker jag! Bara för att man måste sitta i rullstol, så ska man ju inte behöva avstå från att bada.

Utanför vårt hus, på sjösidan, växer träd och gräs i backen ner mot sjön.

Åt andra hållet, åt gården, blommar det vackert i planteringarna. (Just nu bl a syren, tusensköna och smultron.)

Vov och vov! I dag har matte och jag gått en lång promenad. Vi har gått i skogen. Det var länge sen jag gick i skogen. Det luktar väldigt bra och intressant där. Och det är spännande att klättra över trädrötter och stenar.

Vi har gått på en massa gräs också. Gräs är vov så mjukt och skönt för tassarna att gå på. I Spanien är gräset liksom torrare. Och då blir det inte lika mjukt. Svenskt gräs luktar bra också.

Jag luktade efter om jag kunde känna Smulans lukt nånstans i gräset. Men det kunde jag inte. Jag undrar om vi träffas snart, Smulan och jag? Vov, så jag längtar efter Smulan!

Sen så gick matte och jag ner på stranden. Här i Hässelby får hundar vara på stranden utom på sommaren. Matte säger att hundar inte får vara på badplatsen i juni och juli och augusti - men alla dom andra månaderna. Vi får bada också! Och det är ju vov så bra.

Det var en hundkille som badade när vi var där. Fast själv vill jag inte bada när vattnet är så kallt. Men hundkillen verkade ha vov så kul. Han hoppade i vattnet många gånger - så det skvätte på hans husse och matte.

Fast jag fick duscha inne sen. Ja, bara för att jag hade råkat få lite bajs i pälsen nära rumpan. Duscha inne i varmt vatten - det tycker jag om! Det är så roligt, så jag kan inte låta bli att vifta på svansen när matte duschar mig. Vov alltså, så kul och skönt det är att duscha inne.

Jag mötte förresten Teddy i dag. Ja, han den snygge pudelkillen som bor i vår trappa. Vi hälsade förstås noga på varandra, och våra mattar pratade. Men jag mötte tyvärr ingen annan hundkompis. Kanske jag möter nån i kväll? Eller i morgon? Det vill jag! Ja, vov då!

11-05-27:

I dag har det bara varit mellan 10 och 13º, och så har det regnat stora delar av dagen. Jag har inte tänkt på, förrän jag flyttade till Spanien, att det faktiskt regnar i genomsnitt varannan dag i Sverige - året om. (Ja, det blir förstås snö av nederbörden när det är minusgrader.) F ö har jag blivit förkyld, men det ska väl gå över igen om ett par dar. Men så särskilt glad är jag inte...

Jag har i alla fall nåt roligt att se fram emot. På söndag är vi nämligen bjudna till min son Johan och hans sambo Linda! Det ska bli väldigt kul att träffa dem igen! (Måtte jag bara inte smitta dem.)

11-05-28:

I dag har det varit mulet hela dagen, och bara kring +13º. Jag saknar solen (och ljuset) ännu mer än värmen! Jag har inte alls vant mig vid det svenska försommarvädret än. Gissa vart jag längtar...

Apropå mina rikligt förekommande kommentarer om vädret, så läste jag nyss en artikel med rubriken "Därför är svenskar helt besatta av vädret." - där meteorolog Helen Johansson, som jobbar på SVT, intervjuades. Helen tror att intresset beror på två saker. Dels att vädret i Sverige är väldigt ombytligt, och dels att vi har en väldigt kort sommar. Hon menar att människor nästan blir maniska i sin längtan efter sol och värme. Så då är jag kanske helt normal för att vara svensk?

Vidare står det i artikeln, att i 5% av alla svenska bloggar nämns vädret. (Bara britterna och kineserna är "värre".) Helen tycker att det är roligt att vara meteorolog i Sverige, men menar att svenskarna ofta har orealistiska förväntningar på vädret. Här i Stockholmstrakten hoppas man t ex varje år att det ska bli vår redan i början av mars. Hon förklarar också att det kan vara väldigt svårt att sommartid avgöra om det kommer att bli regnskurar eller inte, och i så fall var regnet kommer. Det händer att folk blir arga om regnet kommer 5 km utanför det område som meteorologen pekat ut på TV-kartan...

Vädret ska inte alls bli bättre här i morgon, tvärtom - men jag kommer att få det trevligt ändå! För i morgon ska vi hälsa på Johan och hans Linda! Och det ser jag verkligen fram emot!

11-05-30:

Det var jättetrevligt hos Johan och Linda i går! Johan och hans Linda ser precis lika förälskade ut, som de gjorde senast jag träffade dem. Det är roligt att se. Har han valt en väldigt fin tjej, min Johan!

Lindas supertrevliga föräldrar, Lennart och Janita, var också bjudna. De har också en bostad i Spanien (fast på Costa del Sol) så vi hade mycket att prata om. De berättade bl a att de fått veta, att det inte är självklart att ens maka/make och/eller bröstarvingar får ärva bostaden i Spanien när man dör. Ett spanskt testamente, registrerat i Spanien, behövs för att undvika tidsödande krångel. (Ett vanligt svenskt testamente gäller inte, eftersom det inte är registrerat i Spanien.) Ulf och jag bör alltså skriva (och få registrerat) ett sådant till hösten.

Johan och Linda har inrett sin bostad väldigt smakfullt. Överallt ser det ut som i ett heminrednings-reportage. Hemmet är fullt av små vackra detaljer. Jag tog några foton, men borde haft större vidvinkel.

Om ni tittar noga på fotot ovan, så ser ni på byrån en serie foton som Linda tagit på deras hund Ludde. (Bichon frisén Ludde dog tyvärr tidigt i våras, av ålder och sjukdom. Familjen saknar honom mycket!) Jag fotograferade av ett par av fotona. Det blev tekniskt dåliga - men det syns ändå att han var väldigt söt, Ludde.

Johan och Linda bjöd oss på en synnerligen god lunch, precis i min smak. Vi fick hembakad ost- och skinkpaj och sallad. Senare, till teet och kaffet, fick vi en hembakad tårta med vit choklad, varm hallonsås och vispgrädde. Ungdomarna är båda två intresserade av, och väldigt duktiga på, att laga mat. Här nedan ser ni dem när de förbereder dukningen.

Mellan lunchen och fikat så gick vi en kort promenad runt huset där de bor. (Det såg ut som om det skulle kunna börja regna, så vi vågade inte gå längre.)

Jag har hittills aldrig sett Johan och Linda promenera utan att ha fingrarna tätt sammanflätade. De är ett sött par!

Jag tog förstås några extra foton av min stilige son, nu när jag hade chansen.

Eftersom det var Mors dag i går, så fick både Janita och jag en stor fin blombukett, samt ett gulligt kort, av våra respektive barn. Och så bestämde vi oss för att göra en utflykt tillsammans. Kanske till en vacker trädgård, eller nåt sånt. Så nu har jag det att se fram emot!

Vov! I går hälsade jag på hos min storebror Johan! Det var kul! Johan busade och lekte med mig! Och så fick jag vatten av hans sambo Linda. Linda klappade mig också. Hon är väldigt bra på att klappa hundar.

Ja, ni kan inte ana så mycket jag blev klappad. Jätte-vov-mycket! Ja, för dom har ingen hund mer. Deras hund blev gammal och sjuk, och så dog han. Det är dom ledsna för. Och det förstår jag. Vi hundar är väldigt viktiga för människorna! Ja, vov alltså så viktiga vi är.

Lindas mamma och pappa var också med. Och dom är bra på att klappa hundar må ni tro! Jag la mig mellan dom i soffan, och sen klappade - och klappade - och klappade dom mig. Det var vov så skönt!

Jag tror att dom skulle behöva en ny hund. Ja, för dom hade ett väldigt klapp-behov. Annars kan dom få låna mig ibland. Fast bara en dag, för sen vill jag hem till matte igen.

Sen så var vi ute och gick också. Jag kissade förstås på så många olika ställen som jag kunde. Ja, så att hundarna som bor där kan lukta att jag har hälsat på i Upplands Väsby. Vov på er!

11-06-01:

Precis nu när jag skriver detta befinner sig Linda och Jenni strax öster om Paris ombord på flygplanet som ska ta dem till Alicante. Via http://www.flightradar24.com/ följer jag dem i realtid. Visst är det fantastiskt att man kan göra det!

Deras resa hittills:

Klockan 18:25 beräknas de landa på El Altet, och sen ska de först ta buss C6 in till Alicante, och därefter Tram ut till El Campello. Jo, det är klart att jag är lite ledsen över att inte vara där när de kommer fram... Men jag är ganska övertygad om att de kommer att få 12 härliga dagar i El Campello på egen hand. Vädret verkar inte bli helt optimalt de närmaste dagarna, å andra sidan är det +23º i havet...

Vi har haft riktigt fint väder här i dag, sol och +23º! Inte illa för att vara i Hässelby strand. I går gick jag ut på balkongen för att fotografera kvällshimlen.

Vad jag inte visste, var att Ulf stod på sin balkong - och fotograferade mig.

Men så fick jag syn på honom...

Och då tog jag förstås ett par foton av honom.

Och under tiden som jag har skrivit detta, så har mina döttrar hunnit en bit till på vägen:

De närmar sig nu spanskt luftrum.

Vov på er! Det är faktiskt vov så kul att vara tillbaka här i Hässelby strand. Ja, för jag har redan träffat flera av mina hundkompisar! Både i går och i dag träffade jag Gucci. Och det var kul - för Gucci är väldigt trevlig. Och i går träffade jag både Flisan och Melli och Teddy och Bo och Challe. Det är jätte-vov-kul att träffa sina kompisar. Både dom och jag blir glada och viftar på svansen, och nosar på varandra, och pratar lite och så. Och om vi får vara lösa för våra mattar - så leker vi förstås också.

Och i dag när jag träffade Tara och My - då blev My så glad att hon slickade mig i ansiktet. Det fick hon. Ja, för vi är bra lekkompisar vi. Fast min bästis Smulan, henne har jag inte träffat än. Och tyvärr inte gullige Laban heller.

Men vet ni vad? Det har hänt nåt sorgligt! Challes bror Kenta har dött! Både Challe och hans matte är väldigt ledsna. Jag undrar vart hundar försvinner när dom dör? Jag vet faktiskt inte alls. Men det är inte bra. Nä, för deras mattar och hussar och alla deras hundkompisar blir ju väldigt ledsna då.

Själv har jag inte tänkt dö alls. Nä, för jag vill ju inte att matte ska bli ledsen. Vov på er!

PS:

Linda och Jenni har inte långt kvar nu:

Här är de på väg mot landningsbanan (vid X):

Enligt Aenas (= spanska luftfartsverkets) webbsida landade de nyss, klockan 18:10. Skönt att allt gick bra!

PS2:

Jag har förresten påbörjat förberedandet av packandet - av alla de tillhörigheter som jag ska flytta ner till El Campello under sommaren. Ett litet problem är - att allt jag så småningom kommer att ha packat klart, också måste få plats i mitt rum (som redan nu saknar tom golvyta). Därför måste jag börja med att packa ner mina böcker, för att sen kunna flytta undan bokhyllorna - för att på så sätt få en hörna att börja stapla flyttlådorna i.

Nu kan man ju inte fylla en flyttlåda med bara böcker. Det är bra om man fyller ut lådorna med något lätt och mjukt. Alltså har jag börjat med att gallra i linneskåpet. De kuddar, filtar, plädar, dynor, lakan, örngott, handdukar, gardiner och dukar som nu ligger staplade på min fåtölj - är det som ska med till El Campello. Resten har jag lagt tillbaka prydligt i linneskåpet. Allt ska ju inte med. Jag kommer att behöva en del saker här i Hässelby strand också.

Nu ska jag bara välja ut vilka tyger och garner jag ska ha med mig ner. De är ju också mjuka och lätta. Därefter kan jag börja packa ner mina böcker. Jag ska börja med skönlitteraturen (som syns bakom fåtöljen). Jag kommer att packa dem som de står nu - i bokstavsordning efter författarnamnet.

Alla mina höga bokhyllor (förutom två) ska jag förstås också flytta ner. Annars skulle jag ju inte ha nånstans att ställa mina böcker sen. Ja, jag har en del jobb framför mig. Men jag är (sorgligt nog) ganska van vid att packa och flytta, så det ska nog gå bra. Jag hoppas vara klar innan Bernadette kommer och hälsar på mig fr o m den 27/6. Det vore ju bra om jag inte har alltför stökigt här då. Håll tummarna för att jag ska hinna bli klar!

11-06-02:

Jag har haft SMS-kontakt med mina döttrar ett par gånger i dag. Däremot har de ännu inte lyckats ansluta till vårt trådlösa internet. Varför förstår jag inte. De har sina datorer med sig, och vi hade planerat att ha mail-kontakt. Nåja, de kanske lyckas i morgon. De har det bra i alla fall. Och det är ju huvudsaken.

Själv har jag packat 11 flyttlådor med all min skönlitteratur. Det mesta av dagen har jag dock ägnat åt att gå igenom alla de kläder jag har här. Sen har jag delat upp dessa i två högar: en som ska ner till El Campello, och en som ska vara kvar. Nu kunde jag sampacka det mesta av kläderna med böckerna. Det gäller att fylla lådorna ut i alla hörn så att de blir lätta att stapla. Och så kan jag använda "linneskåpshögen" på fåtöljen, samt en hög med tyg, att packa runt porslin och prydnadssaker. Nu är de tre garderober som ska ner, också tomma. Och i de två som ska vara kvar har jag hängt och lagt in de kläder som ska vara kvar här. Jag har också tömt det skåp där jag hade alla mina tyger och garner. (Där ska annat ligga nu.)

Efter hand som jag packar så fotograferar jag lådinnehållet, samt siffran på lådan (jag numrerar lådorna). Dessutom skriver jag upp vad jag packar ner i lådorna. Då blir det mycket enklare när jag ska packa upp. För då vet jag precis vad som ligger i respektive låda. Nu har jag bara en tom flyttlåda kvar, så i morgon ska jag åka och köpa 20 stycken till. Det är svårt att veta i förväg hur många det kommer att gå åt. När jag flyttade upp hade jag 60 lådor fulla - men denna gången ska jag ju inte flytta allt. Och dessutom har jag ju redan flyttat ner 12 lådor. Så kanske 20 till räcker?

Förresten har jag slutat att äta "onyttigheter" (som glass t ex). Jag trappar ner - och ska försöka komma igång med lite bantning sen. Jag bara måste bli av med de där fyra kilona som jag gått har upp sen i vintras. Det är inte kul när kläderna börjar sitta trångt... Och jag har inte gett upp hoppet om att sen kunna lära mig att hålla vikten - så jag slipper jojo-banta i framtiden. Man ska aldrig ge upp! Man måste tro att man ska lyckas!

11-06-03:

Nu funkar internetuppkopplingen i El Campello! Jag fick just ett mail från Jenni! De har det bra!

PS:

Nu har jag varit hos Shurgard och köpt 20 nya flyttlådor. Jag kan köpa billigare flyttlådor på många andra ställen - men inga lika bra. Dessa är starka och stabila (håller även för tunga saker som böcker) och man behöver inte tejpa igen dem. Jag har provat andra märken, men då alltid blivit besviken. Dessa kostar hela 43:- per styck, fast just nu är det extrapris så jag betalade 335:- för 10 stycken. Jag passade också på att köpa en rulle bubbelplast (50 cm x 50 m - à 169:-) för att kunna packa in det allra ömtåligaste i. Det är dyrt att flytta! (Särskilt om man, som jag, dessutom måste låna pengar för att kunna betala flyttfirman.)

Jag är egentligen väldigt trött på att flytta. Jag har flyttat alldeles för många gånger i mitt liv, och inte alltid av fri vilja. Exempelvis så blev jag tvungen att flytta till en mindre och billigare lägenhet när jag blev långtidssjukskriven för några år sen. Så då, när jag mådde som sämst, var jag tvungen att på egen hand flytta allt mitt bohag. (Att leja någon hade jag förstås inte råd med.) Det var bara 1 kvarter mellan bostäderna, och hiss i båda hyreshusen, så jag drog allt på en kärra. Jag höll på varje dag i tre veckor. En man med humor, som var innehavare av en affär som jag passerade, rusade en dag ut med ett måttband för att mäta om mina armar blivit längre av allt bärandet...

Denna gången kommer jag, som ni vet, att leja en flyttfirma. Men likväl blir det jag som får packa, respektive packa upp, och sen ställa allt i ordning på sina nya platser. Men detta är en helt nödvändig flyttning för mig. Jag klarar inte av att bo på ett ställe och ha alla mina tillhörigheter på ett annat. Jag känner mig alldeles för rotlös då. Jag måste få känna tryggheten av att ha ett eget hem - och att jag bor hemma hos mig själv! Ulf är förstås besviken för att jag inte kan känna mig hemma här i Hässelby strand. Jag förstår honom. Men Stockholmstrakten kan aldrig bli hemma för mig. Jag känner ingen här (mer än Eva), jag har ingen relation till trakten, och det är även så att dialekten man talar här - känns främmande för mig. Det är vackert i Hässelby strand - men det räcker inte. Jag är tyvärr inte så särskilt lättanpassad.

Med facit i hand så borde jag kanske ha lagrat mina tillhörigheter i El Campello när jag flyttade upp till Ulf. Det skulle varit enklare nu. Å andra sidan hade det alternativet blivit dyrare. Det skulle ha kostat nästan dubbelt så mycket - om jag skulle haft allt lagrat under nästan 4 år, jämfört med priset för flyttning t o r.

För att inga missförstånd ska uppstå vill jag påpeka - att det är Hässelby strand som jag har tröttnat på - inte Ulf. För mig är det två helt olika saker - kärleken till en man, respektive var man trivs att bo. Jag är inte ett dugg mindre förälskad i Ulf för att jag väljer att vara särbo några månader om året. För det kommer ju även fortsättningsvis att vara så att Ulf bor tillsammans med mig i El Campello under vinterhalvåret. Och jag kommer även fortsättningsvis att "hälsa på" i Sverige - förhoppningsvis varje sommar.

Nej, nu väntar låda 13 på att bli packad. Jag har börjat att packa facklitteraturen nu (tillsammans med de resterande tygerna).

11-06-04:

Vov och vov! I dag har matte och jag varit ute och gått en lång luktrunda. Mmm, så bra det luktade i gräset!

Det finns en strandpromenad här i Hässelby strand också. Den gick vi i dag. Den går vi faktiskt nästan varje dag. Strandpromenaden här är nog lika lång som strandpromenaden i El Campello. Fast här finns det mera gräs vid sidorna - och ingen sand alls.

Jag fick vara lös hela tiden. Det tycker jag om! Vov alltså! Då hinner jag så mycket! Jag hinner lukta jättemycket - och så hinner jag ändå springa i fatt matte sen. Och det bästa av allt är, att jag hinner rulla mig i fågelbajs - eller äta harlortar, innan matte hinner säga nej. Och det är ju vov så bra!

Det är inte samma sorts vatten här i Mälaren - som det är i Medelhavet. Nä, för vattnet här kan man dricka! Det är faktiskt vov så gott! Men vattnet i Medelhavet - det är äckligt! Ja, för det smakar jättesalt!

Så det finns saker som är bättre här i Hässelby strand. Det tycker husse och jag. Fast matte, hon tycker bara om El Campello hon. Nej, nu måste jag vila mig. Jag blev lite trött i tassarna när vi gick så långt. Vov på er!

Eftersom det är så fint väder ute, sol och + 23º, så har jag tagit lite paus i packandet i dag. (Jag ska börja på låda nr 19.) På dagens promenad hade jag kameran med. Här kommer några bilder:

Soltörstande människor såg jag överallt, på stranden, gräset och klipporna.

Och på vår gård har alla rhododendron nu slagit ut. De är så vackra!

I eftermiddag är vi bjudna till Bosse L. Det ska bli kul att träffa honom igen.

11-06-05:

Ja, det var trevligt att träffa Bosse i går. Vi blev bjudna på en väldigt god middag med bl a ugnsbakad lax och nypotatis. (Helt i min smak alltså.) Sen satt vi länge och pratade - ända tills det var läggdags för mig.

Vov! I går var matte och husse och jag hemma hos husses kompis Bosse. Honom känner jag. Ja, för jag har hälsat på hos honom förr - och så har han hälsat på hos oss. Han är väldigt bra på att klappa mig, Bosse. Och så hade han en skön dock-kudde i sin soffa. Dessutom så fick jag smaka lax. Och det var vov så gott!

Men sen blev klockan mycket. Och då blev matte väldigt sömnig. Så då åkte vi hem. Ja, för matte ville inte sova på Bosse soffa som jag gjorde. Vi åkte tunnelbana sent på kvällen. Jag kan åka tunnelbana. Jag sitter fint i mattes knä hela tiden. Ja, vov då!

11-06-06:

Grattis på födelsedagen Sara!

   

Jag hoppas att din dag blir fin!

 

Ja, och så är det ju Sveriges nationaldag i dag.

Spanien har nationaldag den 12:e oktober. (Och så räknas även den 24/6 = konungens namnsdag samt 6/12 = konstitutionsdagen som nationaldagar.)

Själv har jag nu hunnit packa alla mina böcker. Det blev 23 flyttlådor fulla. Det var den lätta delen av packandet. Nu måste jag börja gallra och välja - innan jag packar resten. Så resten av packandet kommer naturligtvis att ta längre tid.

PS:

Linda och Jenni har det bra i El Campello. De promenerar längs stranden och badar i havet. De har också besökt de flesta av El Campellos lågpris-affärer, samt smakat den goda spanska glassen. Häromdagen träffade de Josefina och Kiko, och lyckades prata en stund - trots vissa språksvårigheter. I går hade de tänkt åka till Tabarca - men båten gick tyvärr inte.

11-06-08:

Precis i dag har jag följt med jorden 59 varv runt solen. Det har väl varit roligt och spännande - nästan hela tiden. Alltså hoppas jag kunna följa med ganska många varv till... (Fast det vore förstås orimligt att begära lika många till. På sin höjd hälften så många - om jag räknar mycket optimistiskt. Alltså gäller det att leva här och nu! Livet går, som bekant, inte i repris... Som en följd av detta så kompromissar jag inte längre så mycket. Jag kan inte vänta till sen - på att leva livet så som jag vill leva det...)

Tack för alla gratulations-mail! Det är kul att ni kommer ihåg min födelsedag. Men när jag nu tittar mig i spegeln (utan läsglasögon) så tycker jag faktiskt att jag inte ser en dag äldre ut än 58½!

F ö har dagen inte skilt sig från andra dagar. Jag har inte firat - mer än att jag åt två kulor god italiensk glass (hasselnöt- och mintchoklad-smak), och vi har inte bjudit hit några gäster. De mina är ju alla långt härifrån. Men jag fick en fin present av Ulf - en riktig tebryggare att ha i El Campello. (Här i Hässselby strand har jag redan en. De är jättebra. Bara att fylla på teblad och vatten, ställa in hur länge teet ska dra - och sen trycka på "on".)

Vi har "firat" bilen i dag i stället... Det var dags för den årliga garanti-besiktningen. Då ska bilen gås igenom ordentligt på en auktoriserad bilverkstad - för att nybilsgarantin ska fortsätta att gälla. De byter även olja och sånt. Det kalaset kostade 5200:-! Bilen var felfri - och nu kommer den säkerligen att fungera problemfritt ett tag till. (Jag som är van vid gamla skruttiga bilar har svårt att fatta att denna inte ens dricker nån olja...)

Det har regnat i några omgångar, men det har varit varmt i dag också. Både på morgon- och förmiddagspromenaden med Bonnie så såg jag en rådjurshona alldeles utanför vårt hus. Som tur var luktade Bonnie just då på en intressant lukt - och höjde aldrig blicken...

Linda och Jenni besökte Alicante i går. Först shoppade de lite, och sen gick de den långa vägen upp till Santa Barbara. Solen sken ända tills de kommit hem igen. I dag besökte de marknaden, och köpte bl a färsk frukt. De verkar ha det bra! Jag hade förstås önskat att jag hade kunnat vara där tillsammans med dem!

Jag måste passa på att berätta: Linda har fått sitt mailkonto på Yahoo kapat! Och tyvärr kan man inte nå Yahoo på något sätt alls - så de kan inte rätta till detta. Urusel service alltså! Använd inte Yahoo! Jag känner ett par som fått sina Hotmail-konton kapade. Men där har Hotmail kunnat sätta stopp för detta.

I Lindas fall har det varit så att vi, som stått på hennes kontaktlista, plötsligt har fått mail - till synes från henne, men med reklam bl a för nåt internetföretag som saluför Viagra... Och efter att detta började, så får Linda dessutom ett mail till sin Yahoo-adress varanda gång jag skickar ett mail till en av hennes andra adresser! (En kopia av samma mail alltså.) Mycket mystiskt! Jag har ändå tagit bort hennes Yahoo-adress från min kontaktlista, och genomsökt min dator med både Norton 360 och Ad-Aware utan att hitta något... Samma sak händer om Ulf skickar ett mail från sin dator till Linda. Kanske är de som kapat adressen, ute efter fler mailadresser att skicka mail till? De kan ju läsa de mail som kommer till Yahoo-adressen. (Fast de kan förmodligen inte svenska - så orden förstår de inte.) Detta är förstås jobbigt för Linda! Och hon kan själv inte avsluta sitt Yahoo-konto förrän hon meddelat en del personer och företag att hon byter mail-adress... Hon får ta itu med detta när hon återkommer till Sverige, den stackaren. Tänk så mycket enklare livet vore - om inte skurkar och bedragare fanns...

11-06-09:

Tack för de fina födelsedagskorten som jag fick med vanliga posten i dag! Jag blev lika glad fast de kom fram en dag försent.

Vi har haft härligt sommarväder i dag - och jag har kunnat gå klädd i shorts och sandaler. Skönt! Jag tog ett par foton på de vackra rosenbuskarna, men annars har jag mest fotograferat hundar i dag. (Utöver att packa klart låda nr 30.)

Vov alltså! Jag har träffat Smulan i dag. Ja, Smulan - min allra bästa bästis! Henne som jag har längtat efter när jag har varit i Spanien.

Ååh så glada vi blev när vi såg varandra! Vi kände igen varandra på långt håll - så vi skyndade oss att springa till varandra. Och sen hälsade, och hälsade, och hälsade vi på varandra.

Vov så mycket vi hade att berätta för varandra! Ja, för det var jätte-jättelänge sen vi sågs.

Fast det är jobbigt att hälsa - och leka - när det är varmt ute. Men då ropade Smulans matte på oss. Hon hade vatten med sig - som hon bjöd oss på. Vov så gott det är med vatten när det är varmt. Jag drack mycket!

Och sen så vilade vi oss lite. Och våra mattar dom pratade och pratade. Ja, för dom har ju inte heller setts på jättelänge. Så dom hade väl också mycket att prata om. Men dom pratade bara tråkigt människoprat. Ja dom pratade om att måla skåp och klä om stolar - och inget alls om att jaga katter och sånt kul...

Fast sen så ville Smulan och jag lukta på gräset. Ja, för det var nyklippt och luktade extra gott.

Men plötsligt fick jag syn på att Gucci och Elvis kom gående med sina mattar.

Så då sprang jag och mötte Gucci.

Och sen så hälsade jag på Elvis. Jag tror faktiskt att jag är lite kär i Elvis, men han får ändå inte lukta mig - där ni vet.

Sen så luktade vi allihopa på gräset - och vilade - och så. Ja, för vi tyckte att det var lite för varmt för att leka springa-fort-lekar.

Jag hittade en pinne att gnaga på. Och så låg jag och gnagde en stund och tittade på mina vänner. Det är väldigt bra och trevligt att ha vänner!

Sen klappade Guccis ena matte mig. Hon kan klappa mig väldigt skönt och bra. Det tycker jag om.  (Ja, Gucci har två mattar - en större och en mindre.)

Men sen, när vi hade lekt, och pratat, och luktat, och vilat - jättelänge. Då sa våra mattar att vi skulle gå hem. Så då sa jag hej till Smulan. Men vi bestämde att vi ska ses en annan dag igen. Det vill jag vov så gärna. Ja, för jag tycker mycket om Smulan. Vov då!

11-06-11:

I dag är det pingstafton. Vi har varmt och vackert väder nu på förmiddagen, men det är risk för regn och åska. För att fira pingstens ankomst har Ulf planerat att servera en extra god middag i kväll. Bosse L är också bjuden. Men innan dess hoppas jag hinna packa klart låda 31 som jag började på i går. Jag packar små prydnadssaker nu, och det tar tid, eftersom allt ömtåligt ska lindas in väl i bubbelplast. (Och dessutom ska jag hela tiden bestämma vad jag ska ta med - och vad som ska vara kvar, vilket inte alltid är så lätt.)

PS:

Jag glömde berätta att jag dagen till ära har min ljusblå El-Campello-top på mig,

och att måsarna i år häckar på taket till sophuset.

Ungarna är söta, men det lär väl bli samma problem som förra året, när de börjar springa omkring på gården...

11-06-12:

Strax innan Bosse kom i går, så satte Ulf på sig sin El Campello-tröja (som jag köpt åt honom). Så här snygg blev han:

I dag har det regnat, och det är bara +18º ute. Men det känns helt OK med tanke på att vi har haft så fint väder flera dar i rad. De två senaste dagarna var det faktiskt hela +29º varmt!

F ö packade jag klart låda nr 33 i går. (Jo, jag har köpt ytterligare 10 flyttlådor. De kommer säkert att gå åt - tyvärr.) Framåt eftermiddagen får jag väl börja packa låda nr 34...

11-06-13:

Sen i natt kom Linda och Jenni hem från El Campello. De var nöjda med sin vistelse, och hemresan hade gått bra. Jag har pratat i telefon med båda i dag. Redan på fredag åker Lena och Oskar ner, så lägenheten behöver inte vara tom många dar. (Jo, det är klart att jag längtar ner!)

Bonnie har börjat löpa - så jag har bytt till mina röda lakan. Jag kan ju inte gärna säga till henne, att hon inte får sova hos mig under dessa två veckor. Nu slipper jag oroa mig för fläckar, för det röda lakans-setet använder jag bara under löpperioderna.

Senare i dag ska jag börja packa låda nr 35. Men först har jag lite annat att uträtta.

Jag fick ett mail från Lars B i dag, med några roliga foton. De två nedan är minst sagt annorlunda - och skickligt gjorda!

11-06-14:

Nej, så här ser inte hörnan med mina lådor ut i dag. Detta fotot tog jag i går. Nu är det inte lägre än "5 lådor högt" i någon stapel. Låda 40 är färdigpackad, och fler lär det bli. Det ser ut som om jag skulle få köpa ytterligare några tomlådor, för än finns det en del kvar att packa ner.

I tidningen kan man läsa att fler svenskar nu köper bostad i Spanien. Lite fakta (Källa: Spanska infrastruktur-, transport- och bostadsministeriet):

I Spanien har priserna på bostäder i snitt sjunkit med 15,4 procent sedan toppen första kvartalet 2008. Vissa kuststäder har haft de största prisfallen. Till exempel har priserna fallit med 40 procent i Marbella och med 31 procent i Torrevieja. 2010 året ökade fastighets-försäljningarna med sex procent jämfört med året innan. Köp gjorda av utländska medborgare ökade med 21 procent, medan köp gjorda av svenskar ökade med 105 procent. Antalet tomma bostäder uppgick under 2010 till cirka 700 000, varav 60 procent fanns i kustområdena. Av Spaniens 25 miljoner hus är en tredjedel semesterhus.

I El Campello har priserna inte sjunkit så mycket - men många lägenheter står tomma.

Vov på er! Jag har egentligen inte tid att skriva i min blogg nu. Nä, för jag löper. Och då måste jag ju ut och kissa ofta - och mycket - och på många ställen - så att killarna vet. Förresten så är jag ännu kärare i Elvis nu. Och jag tror att han är kär i mig. Vi luktar på varandra både här och där... Ja, och så leker vi lite och pratar och så.

Fast i dag träffade jag Smulan. Så då lekte vi en del, och så pratade vi. Jag berättade för henne att min matte har blivit jättetråkig. Ja, för matte bara stoppar saker i lådor hela dagarna. Sånt som hon ska flytta till Spanien. Så hon har nästan inte tid att leka med mig. Fast Smulan sa att hennes matte också var lite tråkig nu. Ja, för hon bara målar ett skåp hela tiden - och Smulan får inte hjälpa till. Ja, vov så tråkiga mattar kan vara ibland. Tur att Smulan och jag har varandra - så vi har nån att leka med.

Fast nu måste jag sova lite mer. Ja, för nu är jag jätte-vov-trött. Det är nog bara för att jag har kissat så mycket i dag.

 Ja, det är i alla fall tur att jag inte är hane! Jag kan ju kissa var som helst jag. Vov, vov!

11-06-16:

 

Grattis på 63-årsdagen

 min käre make Ulf!

  

11-06-17:

I dag har vi "typiskt svenskt sommarväder", dvs +15º och regnskurar... Men jag är ju ändå mest inne och packar. Jag håller på att packa låda nr 43 nu. Dessförinnan har jag gått igenom samtliga skåp och lådor här - och gallrat - och valt. Allt jag har valt att ta med - är inte nerpackat än, men jag ska göra vad jag kan under dagen. Sen är det bara källarförrådet som jag ska gå igenom. Jag vet att jag bl a har en madrass samt några lampor där, som ska med i flyttlasset. Men vad jag egentligen har allra längst in - kan jag inte se förrän jag flyttat bort allt som står framför. Detta projekt kommer att ta minst en hel dag.

Mitt i alltihopa hittade jag ett brev som jag fått av min faster Gunborg. (Jag tittade i min låda med sparade brev.) Där skrev hon lite om vad hon minns från när pappa var barn och ung. Sen namngav hon alla syskonen på de tre familjefotona som jag har en bit ner på "Om Christel-sidan". För att det inte ska bli bortglömt skrev jag i dag in alla namnen vid fotona. Jag var själv inte riktigt säker på ett par av syskonen, och snart är det ingen kvar som minns de länge sedan döda...

I dag flyger Lena och hennes son Oskar ner till El Campello. De ska bo i vår lägenhet t o m 29/6. Det ser ut som om de kommer att få toppenfint väder! Nejdå, jag är inte alls avundsjuk. Hur kan ni tro att jag också skulle ha velat flyga ner? Jag älskar ju kyla och regn... Eller?

Nej, nu måste jag packa vidare!

11-06-19:

Vov alltså! Jag träffade Laban i går! Ja, Laban - chihuahua-killen som är min svenske pojkvän. Vov så kul det var att träffa honom igen. Jag är faktiskt kär i Laban! Han är SÅ söt!

Först så lekte vi jättemycket. Vi sprang och sprang och sprang. Mest lekte vi jaga-leken.

Labans matte fotograferade oss med sin mobil. Bra va! Ja, för jag vill ju ha foto på Laban. Bara för att han är så söt...

Fast sen så började Laban att nosa mig - där ni vet. Men det fick han. Ja, för jag löper ju nu. Laban ville nosa jättemycket.

Och sen ville han para mig. Och det ville jag också att han skulle. Fast då sa både min matte, och Labans husse och matte, att vi inte fick. Vov så dumt alltså! När vi ville så gärna - båda två. Jag skulle jätte-vov-gärna vilja ha valpar med Laban. Det skulle jag. Det är vov så dumt att människorna alltid ska bestämma.

Fast sen, då fick vi jättegott hundgodis av Labans husse. Smask och vov så gott det var alltså!

Och då satt vi fint, både Laban och jag. Ja, för det ska man om man vill få mycket hundgodis.

Men sen så tyckte matte att vi skulle gå hem. Och då blev jag tvungen att följa med. Ja, fast jag egentligen inte hade lekt klart med Laban. Det är vov-dumt att matte försöker bestämma över mig hela tiden. Jag vill bestämma själv! Då skulle jag bestämma att jag skulle leka med Laban varje dag, det skulle jag. Ja, vov då!

I Hässelby strand regnar det i dag, och här är bara +15º. I El Campello är vädret betydligt bättre (som ni ser på väderprognoserna överst på sidan).

Lena och Oskar kom fram till vår lägenhet sent i förrgår, inte utan "äventyr". De flög inte direkt, utan mellanlandade i Madrid och bytte plan där. Deras första plan var försenat så de fick springa för att hinna med nästa. Tyvärr hann personalen inte lasta om de incheckade resväskorna, men det fick inte Lena veta förrän de väntat 50 minuter vid bagagebandet i Alicante. Försenade som de var, hann de inte med kvällens sista buss C6 utan fick ta taxi in till Alicante. Där hann de precis med kvällens sista Tram ut till El Campello. Och 9:50, morgonen efter, fick de sina resväskor levererade utanför porten. Så "äventyret" slutade lyckligt.

I går promenerade de - samt solade, badade och hoppade i vågorna. Och så skötte Lena om mina växter. Pelargonierna mår bra, men bougainvillean och rosen ser ganska torra och vissna ut, och dipladenian har fått bladlöss...

Jag längtar mycket till El Campello!!!

PS:

Så här ser det ut utanför vår port i dag. Det har regnat kraftigt hela dagen. Ändå har Bonnie och jag haft sån tur, att det bara har duggat just då vi gått ut. Regnkläder har vi förstås fått ha ändå.

Annars har jag mest varit nere i källaren och gått igenom allt jag har där. Det var mer än jag trodde! Och en hel del bra saker, bl a några snygga lampor. Det tog ett tag att välja ut vad som ska med i flytten. Och sen tog det en bra stund att bära upp allt detta för trapporna. Det senare var jobbigt, men jag tröstar mig med att jag gjorde av med en del kalorier. (Det behöver jag verkligen - eftersom jag har fuskat mer än lovligt med kosthållningen de senaste dagarna.) Nu återstår "bara" själva packandet. Jag har 7 tomma flyttlådor kvar - och jag hoppas verkligen att sakerna får plats i dessa. Men tittar jag runt i mitt rum, där det står saker överallt, så tvivlar jag en smula. Det beror helt på hur utrymmeseffektivt jag lyckas packa...

Jag har räknat ut hur många kubikmeter jag har packat hittills. Det är 8½ m³ möbler samt 3½ m³ flyttlådor = 12 m³. Och lite möbler till blir det: några bordsskivor, en spegel, en matta och en madrass. Och allra minst ½ m³ flyttlådor till. Jag får räkna ut sen vad det bli sammanlagt. Den faktiska matematiska uträkningen av volymen, är dock inte den jag får betala flyttfirman för. De räknar hur stor golvyta sakerna tar, packat så högt de kan stapla i flyttbilen, och det brukar bli mer. Första gången jag flyttade ner hade jag räknat ut att jag hade 14 m³ - men flyttfirman debiterade mig för 21 m³. Och efteråt har jag förstått, nu när jag räknat på det, att jag fick betala för mycket för flyttlådorna jag fick nedflyttat i höstas. Den flyttfirman sa att det gick 8 flyttlådor på en kubikmeter. Jag ifrågasatte det inte - utan litade på dem. Nu, när jag har mätt - och räknat, vet jag att det går drygt 13 lådor/m³!

11-06-20:

Grattis på födelsedagen Bosse L!

Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

11-06-21:

I dag är det sommarsolståndet! Natten i natt är årets kortaste natt, och vår egentliga midsommarafton. Denna ljusets högtid har firats i Norden åtminstone sedan 1200-talet (med midsommarstång sedan 1300-talet)! Och innan dess firade man solen och fruktsamheten, men om detta forntida firande finns få skrifter bevarade (bara enstaka runstenar).

Men icke nu längre, nu firar vi inte längre årets ljusaste dag - nu firar vi fredagen som ligger närmast sommarsolståndet. (Allt för att vi svenskar inte ska få vara lediga en dag extra... Ja, och så lyckades kyrkan para ihop firandet med Johannes döparens dag.) Men då har festen tappat symbolvärdet för mig, så jag står över firandet på fredag. Däremot firar jag i tanken denna årets längsta dag. Jag älskar ju ljuset - och solen!

På tal om sol så har Lena och Oskar det soligt och skönt i El Campello. De tillbringar förstås en del tid på stranden, och i havet (+24º!) - men har också besökt Alicante (både shoppingstråken och slottet Santa Barbara). Och så berättade Lena att det nu är körsbärssäsong i El Campello, och att de köpte 1,6 kg färska körsbär för 3,95€ (ungefär 35:-). Det låter väl gott! Jo, jag längtar dit i dag också...

I morse var jag hos tandläkaren på min "årliga besiktning". Han tittade och petade med sina instrument och sa "fint" och "snyggt" hela tiden. Skönt att höra!  Och i morgon ska jag på provtagning (blodprov för att "kolla alla mina värden"). Hoppas att resultatet blir bra där också. Svaret får jag av min läkare när jag ska dit den 30:e. (Förresten så ska jag till gynekologen den 5/7 - därefter är alla "kontrollbesiktningarna" avklarade. Bilen blev ju godkänd - så jag hoppas att jag också blir det - även om jag har passerat "bäst-före-datum"...)

Eva och hennes Larzan tittade in på en kopp te i förmiddags. Det var trevligt!

Nej, nu är det dags för mig att packa igen. Låda nr 50 blev klar i går. Det är inte så mycket kvar att packa nu - allt ryms på sängen, men det är "svårpackat". Om lådorna ska kunna staplas högt så måste de vara packade ända ut i hörnen. Det är lätt att packa så, när man har små mjuka föremål att fylla ut med. Men allt sådant är slut nu, och jag har bara stora "ojämna" föremål kvar - som t ex mina inlines (rullskridskor). Jag vill inte gärna fylla ut med papper i lådorna - det känns som slöseri med utrymmet. Ett par lådor till blir det nog - och förmodligen måste det bli lite "dö'utrymme". Jag misstänker att jag inte blir klar i kväll - och i morgon och på torsdag ska jag ta ledigt från packandet. Då är vi nämligen bjudna till Lennart och Janita (vi ska sova över i deras sommarstuga i Stenvik). Johan och Linda kommer naturligtvis också. Det ska bli kul att träffa alla igen!

PS:

Det här är ju faktiskt en kul idé, det nya sättet att måla läpparna på, som den 21-åriga konstnären Paige Thomson i Texas kommit på. Hon kallar det Animalipsticks.

11-06-23:

Nu har vi kommit hem från Stenvik, där vi har haft väldigt trevligt! Stenvik är alltså familjen Lehrmarks "sommar"hus. Det ligger vid Stallarholmen, vid Mälaren, inte så långt från Strängnäs. (Och ca 9½ mil härifrån.) Huset ligger jättefint i en skogsbacke, med utsikt över vattnet. Janita har ritat det själv! Det har hon gjort bra! Huset har öppen, trevlig och praktisk planlösning och är smakfullt inrett.

Längre ner mot vattnet ligger det ursprungliga huset, en gul trävilla. I den sov Ulf, Bonnie och jag över i natt.

Ni kan inte ana så mycket god mat vi blev bjudna på: En härlig sallad till lunch när vi kom, te/kaffe och chokladtårta (som Johan bakat) på eftermiddagen, grillad oxfilé, bakad potatis och goda såser till middag och så jordgubbar med vispgrädde lite senare. Dessutom fick vi en god frukost i morse. Det kändes väldigt lyxigt att bli bjuden på en massa god mat, och inte behöva göra något själv - inte ens diska.

Vi åt förstås inte hela tiden. Vi pratade mycket, och så promenerade vi en del. Först gick vi runt på deras stora tomt, och ner till bryggan.

På bryggan satt vi och pratade en stund. Just då sken solen. Annars varierade vädret, ena stunden sol - andra stunden regn.

Johan och Linda är ett sött par, eller hur! På bilden ovan skrattar de åt Bonnie.

Senare gick vi en längre promenad mot själva samhället Stallarholmarna. För några år sen var den delen av Stallarholmarna som ligger närmast Stenvik, tät skog. Nu ligger där många stora fina villor, och promenadvägar är anlagda.

Ett tag gick Ulf och Lennart för sig själva och pratade. De kom då underfund med att det båda är födda på samma privata BB, nämligen Pro Patria i Stockholm. (Pro Patria betyder för fäderneslandet.) Vilket sammanträffande!

Vägen tillbaka till Stenvik gick längs vattnet, och på slutet genom skogen.

Sommarblommor i mängd fyllde vägkanterna. Det var bl a gott om prästkragar.

Vi passerade ett gammalt båtvrak.

Och sen passerade vi ett par av de konstverk som finns utplacerade längs gångvägen. Den guldmålade stenen är belyst kvällstid.

Lite mer oväntat var det att plötsligt se en stenget uppe i ett träd!

På fotot nedan skymtar baksidan på Lennarts och Janitas hus till höger.

Vi satt länge och pratade på kvällen. Det är trevligt att prata med både Lennart och Janita, samt med Johan och Linda. När det började skymma gick vi ner till det gula huset för att lägga oss.

Utsikten från verandan var väldigt vacker i solnedgången!

Bonnie tyckte att det var toppen att hälsa på familjen Lehrmark. Men om det vill hon berätta själv.

Vov och vov, så kul jag har haft! Matte och husse och jag har hälsat på Johan och Linda och Lennart och Janita. Dom tycker mycket om hundar, så det är kul att hälsa på dom. Den här gången var dom i ett annat hus, som låg ute i skogen, och hade en jätte-vov-stor trädgård. Och jag fick springa lös. Vov så kul! Och så spännande det luktade överallt! Det fanns vov-mycket gräs!

Och jag sprang, och jag luktade!

Och tänk - jag hade sån tur - så jag hittade en jättemysig kletig fläck att rulla mig i! Visst ser det mysigt ut!

Men sen, då skulle vi gå i skogen. På mossa! Och det är ju inte jag van vid. Det var väldigt mjukt, men läskigt. Ja, för tassarna liksom sjönk ner i mossan. Så först vågade jag inte gå alls. Nä, för man ska ju inte vara dumdristig.

Men sen så visade Janita mig hur man skulle gå. Så sen vågade jag gå alldeles själv! Jag är ju väldigt modig jag, det är jag. Vov!

Fast när vi var på deras brygga. Då fick matte bära mig hela tiden. Nä, för på brädor med springor emellan  går jag INTE! Nä, lite principer får man ju ha.

Men nu ska jag berätta om det som var allra bäst! Jo, dom bjöd på VOV-god hundmat! Jag fick oxfilé! Mums och smask alltså! Det är nåt annat än torrfoder det! Här ser ni när Lennart grillar oxfilé åt mig. Ja, människorna skulle också ha. Fast det var förstås viktigast att jag fick. Ja, för jag fick först.

Vov, alltså! Ser ni så gott det ser ut!

Jag skyndade mig förstås att börja äta! Ja, så att det inte skulle komma nån annan hund - och ta min mat.

Vov, så gott det var! Och mört!

Jag åt och åt... Och det blev mindre och mindre kött kvar på tallriken.

Till slut var det bara lite mat kvar. Och sen var det nästan ingenting alls kvar! Så god mat borde inte ta slut så fort!

Fast jag slickade tallriken noga, noga. Ja, för det var lite god smak kvar.

Jättenoga slickade jag. Men till slut var tallriken alldeles ren.

Jag tittade på den. Men det fanns ingenting alls kvar. Jag förstår inte hur den goda maten kunde ta slut så fort.

Men jag var väldigt mätt - det var jag. Och belåten. Och så hade jag blivit trött av att äta. Så sen la jag mig och sov en stund när människorna åt.

Vov alltså! Oxfilé - det är bra hundmat det! Nu måste jag tjata på matte - så att hon slutar köpa torrfoder - och bara köper oxfilé till mig hädanefter. Ja, vov på er!

11-06-24:

Jag önskar er alla en riktigt trevlig midsommarhelg!

Satsa på en glad och fridsam helg! Njut av sill, nypotatis, jordgubbar och vispgrädde! Strunta i "högtids-öl" och "lilla nubben". Dansa mycket! (Det måste inte vara "små grodorna".) Njut av den svenska naturen nu när den är som grönast! Och plocka gärna de traditionella sju blommorna...

Om utifall att - midsommarhelgen inte blir så solig som vi önskar - så kan vi ju alltid längta söderut... Lena har sänt mig några foton från El Campello:

I går var det fest på stranden i El Campello, man firar helgonet San Juan. I Alicante eldar man upp papier-maché-figurer, men i El Campello nöjer man sig med att tända små eldar på stranden. Här kommer några stämningsbilder:

Som ni ser tar man med bord, stolar och mat till stranden. Är det fiesta så är det!

Här sitter nedan Lenas son Oskar och betraktar spanjorernas festande.

En stor del av dagarna har Lena och Oskar förstås tillbringat på stranden, och i vattnet. Visst ser det härligt ut!

Just nu är det hela 27 grader varmt i havet!

Jo, jag skulle också vilja bada i havet vid playan i El Campello - nu, bums, meddetsamma! Här har vi växlande molnighet och +18º. I går regnade det kraftigt hela dagen... Det är inte riktigt detsamma... Inte sån sommar som jag behöver... (Jag har redan börjat bli deppig - av solbrist och hemlängtan.)

Lena skickade ytterligare några foton från stranden och hamnen:

Jo, jag längtar oerhört mycket till mitt kära El Campello!

11-06-25:

Vi firade en något annorlunda midsommarafton i går. Jag ägnade nämligen 3/4 av dagen åt att packa klart. Nu är 55 lådor fullpackade, och de möbler som man kan demontera är demonterade. Totalt blev det 4,2 m³ flyttlådor och 9,3 m³ möbler. Avrundat uppåt alltså 14 m³ flyttgods sammanlagt. Det ska bli spännande att se vad flyttfirman får det till. Det mesta går att stapla från golv till tak, men runt fåtöljen kan det förstås bli lite outnyttjat utrymme. Eftersom varje kubikmeter kostar mig 2124:- inkl moms, så hoppas jag att det slutar på max 15-16 m³. (Det var 21 m³ jag flyttade upp från El Campello härom året. Men nu ska ju en del möbler och saker stanna kvar här i Hässelby strand.)

Så här ser det ut i mitt rum just nu:

Och inte förrän flyttfirman har hämtat alla sakerna, kan jag göra iordning i mitt rum (och i köket)... (Mitt i all röran står min säng, och skrivbordet som jag har datorn på. Särskilt trivsamt är det ju inte. Men det är förstås inte tänkt att det ska vara så här nån längre tid.)

Framåt kvällen bjöd Ulf på en mycket god trerätters middag. Det uppskattade jag! Förrätten och varmrätten var goda, men efterrätten (jordgubbar + hallon + glass + vispgrädde) uppskattade jag allra mest. Fast jag åt för mycket! (Det har jag gjort flera veckor nu... Så snart rullar jag väl fram. Jo, så är det tyvärr. Bantningen är uppskjuten till framtiden.)

Jag fick i dag ett nyhetsbrev från Hubert Keil som har webbsidan www.alicante-spain.com. Om ni klickar på den här länken: http://www.alicante-spain.com/hogueras-bonfires-2011-alicante.html så kan ni titta på inte mindre än 60 foton på de fina papiermaché-figurerna som man eldade upp i Alicante under fiestan Hogueras Bonfires häromdagen. Här är ett exempel:

De hittar på mycket kul - spanjorerna! En fiesta piggar alltid upp, och ger folk ett extra tillfälle att umgås! (Även om jag tycker att det är ett väldigt resursslöseri att elda upp de fina figurerna!)

Här regnar det i dag, och är just nu (12:15) + 18º. Den svenska sommaren är definitivt överreklamerad!

11-06-26:

I morgon eftermiddag ska vi hämta Bernadette, min amerikanska mail-vän, på Arlanda. Hon ska bo hos oss till morgonen den 4/7. Jag vet inte om jag kommer att hinna uppdatera min dagbok under tiden hon är här. Jag vet heller inte hur många foton från våra utfärder som jag kan lägga in. (Bernadette får nämligen inte vara med på foton på internet för sin arbetsgivare.) Håll tummarna för att solen ska skina, och regnet utebli - de dagarna som hon är här!

Vov! Jag har något viktigt att berätta. Ja, egentligen var det matte som läste det i tidningen - men sen berättade hon det för mig. Ja, ni vet - det finns en del saker som är giftiga för oss hundar. Ja, sånt som lök och choklad. Vi blir sjuka, och kan dö, om vi äter sånt.

Nu läste matte att det finns fler saker är giftiga. Som hon inte visste innan. Gräslök och rabarber är giftigt! Och sen är det en blå blomma som heter Lobelia, som också är giftig.

Fast blommor äter inte jag. Men små valpar - dom smakar ju på allt. Och då kan dom ju råka äta av blommor också. Ja, vov så hemskt!

Det finns blommor som är så farliga - att människor också kan dö av dom. Dom som är så jätte-vov-farliga heter Änglatrumpet och Spikklubba och Nerium Oleander. Ja, dom här svåra namnen fick matte hjälpa mig att skriva. Har blommorna så många bokstäver - så blir det för svårt för mig.

Det kan minsann vara vov så svårt att skriva på datorn ibland. Ja, för ibland kommer liksom tassen på två bokstäver på en gång. Man måste peta med klon om det bara ska bli en. Och det är vov så svårt. Fast jag kan! Jag kan ju nästan allting jag. Och nu har jag berättat om fler giftiga saker. För länge länge sen, den 9 augusti förra året, berättade jag om andra saker som är giftiga för hundar. Sånt måste vi hundar - och våra mattar och hussar - veta! Ja, för vi hundar vill leva jätte-vov-länge. Vi vill inte alls bli sjuka och dö. Inte jag i alla fall! Vov på er!

11-06-30:

Bernadette och jag har varit på Stockholms-sightseeing två dagar i rad. Jag har en del att berätta - och många foton att visa, men ni får vänta lite till. Jag hinner troligen inte sköta min "dagbok" i dag heller... Kanske i kväll?

Vov och vov! Matte är jätte-orättvis varenda dag nu. Ja, bara för att vi har gäster. Bernadette hälsar på oss. Hon bor annars i ett land jättelångt borta - jag tror att det heter Amerika. Nu är matte bara tillsammans med Bernadette hela tiden. Inte med mig! Och jag får stanna hemma hos husse - istället för att följa med matte. Visst är det orättvist! Vov alltså! Och egentligen får jag inte låna mattes dator heller. Bara för att hon säger att vi inte hinner skriva i våra bloggar nu. Fast nu gick matte på toa, så då passar jag på att skriva lite. Men, oj, nu kommer matte. Jag måste sluta skriva så hon inte märker nåt. Vov på er!

11-07-01:

Nej, jag har inte tid att skriva någonting här i dag heller... När Bernadette har åkt så ska jag berätta om allt vi har gjort - och ni ska få se många foton. Men än så länge har jag fullt program varje dag. Alltså får ni vänta lite till...

11-07-02:

I dag har vi varit på ytterligare en sightseeing-tur. Bara under gårdagen och i dag har jag tagit sammalagt 819 foton. Jag lovar på heder och samvete att ni ska slippa se alla. Men sen, när jag inte längre är heltids-värdinna, så ska jag välja ut de bästa Stockholms-fotona och visa er. Ja, och så några av Bernadette och mig. (Tack igen Jerker, för den lilla smidiga kameran!)

Vov och vov! Nu är jag faktiskt lite arg. Ja, för jag har jättemycket viktigt att berätta. Vov-viktigt alltså! Ja, om att jag har träffat Laban, och Albin och Gucci och flera andra kompisar. Och matte har tagit foton. Men så får jag inte låna mattes dator alls. Och matte vill inte hjälpa mig med fotona nu. Hon bara är med Bernadette hela tiden. Men jag ska berätta sen, det lovar jag. Fast såna här vov-viktiga saker vill jag berätta bums, ju. Oj, oj. Nu hör jag att matte och Bernadette kommer. Jag ska skynda mig att gömma mig under kuddarna på mattes säng. Ja, för då märker nog inte matte att jag lånade hennes dator lite i smyg. Vov, Vov!

11-07-04:

I morse skjutsade vi Bernadette till Arlanda, och nu sitter hon på flyget. Hon har lång väg hem, eftersom hon bor söder om San Francisco på USA's västkust. Enbart den effektiva flygtiden är 13 timmar och 25 minuter!

Det har varit en väldigt intensiv vecka! Eftersom det var första gången som Bernadette besökte både Sverige och oss, så har jag förstås ägnat mig helt åt att visa henne Stockholm. (Allt annat har jag lagt åt sidan så länge, inkl dagstidningen.)

Jag har tagit drygt 1500 foton sammanlagt. Några ska ni få se i dag, och ett urval av de övriga fotona ska ni få se så snart jag hinner gå igenom dem. (Bernadette har godkänt de foton av henne som jag lägger in här.)

Bernadette anlände i måndags kväll. Då bjöd vi på middag och gick sen en promenad här i Hässelby strand.

Bernadette fick själv välja vad hon ville göra, med utgångspunkt från vår långa "förslags-lista" . Eftersom hon tycker mycket om djur, så valde hon Skansen och Skansenakvariet allra först.  I tisdags tog vi först tunnelbanan, och sen Djurgårds-färjan från Slussen, dit.

Vi vandrade först runt bland alla gamla hus. Skansen är ju lite som ett gammeldags Sverige i miniatyr - med alla fina gamla hus, från olika delar av landet, som är ditflyttade. De är tidstypiskt möblerade och dagtid även "bebodda" av tidstypiskt klädda människor. Det fanns mycket intressant att titta på! Eftersom jag aldrig har varit på Skansen förr - så fick jag titta på kartan då och då, så att vi inte gick fel. Det första huset vi tittade in i var glashyttan.

Sen ville jag gå till Älvrosgården eftersom Astrid Lindgren nämnt den i en av sina böcker.

Vi vandrade vidare... Då och då tittade vi in i ett hus - men bara i en bråkdel av alla.

Bernadette ville hellre titta på alla djuren.

När vi sett de flesta av våra vilda svenska djur, så gick vi vidare till Skansens Akvarium. Först passerade vi några olika sorters apor som satt i inhägnader.

Sen kom vi in i en annan del, där djuren gick lösa mitt ibland oss. Det var förstås roligt att se dem på så nära håll. (Men man fick tyvärr inte klappa dem...) På de första fotona nedan ser ni Lemurerna.

Därefter kom vi till en avdelning där djuren fanns bakom glas.

I vissa fall kändes det faktiskt tryggare så...

Utanför krokodilernas bur satt en skylt som löd ungefär så här: Kasta inte in saker till krokodilerna. Någon måste hämta dem. Gör du det?

Men "Piff & Puff"-ekorrarna hade jag gärna velat komma närmare. Visst är de söta!

På slutet kom vi till en "klappa-djuren"-avdelning. Jag klappade en orm. (Jag vet inte vad det var för sort.) Bernadette klappade en stor Tarantella-spindel (fågelspindel), och tog den sen i handen. Det kände jag inte alls för att göra...

11-07-05:

Jag trodde att jag skulle hinna/orka skriva klart om alla Bernadettes och mina utflykter i går. Men jag blev för trött. Jag ska fortsätta i dag - så får vi se hur långt jag hinner. Jag har ju en hel del annat att göra också...

F ö regnar det till och från i dag. Jag är så glad att vädret var fint varenda dag då Bernadette var här. Vissa dagar hade vi våra paraplyer med oss, för att det var risk för regn, men vi hade tur. Solen sken nästan hela tiden!

Innan vi besökte Skansen i måndags, besökte vi Gamla stan (grundad år 1252) - men det glömde jag att berätta om. Vi promenerade längs Västerlånggatan och gick inom flera av affärerna där och tittade. Vi tittade också på de många smala gränderna och de gamla fina husen - och naturligtvis på Kungliga slottet (nu omgivet av byggnadsställningar p g a renovering) och de blåklädda vakterna. (Även på onsdagen besökte vi Gamla stan.) Här kommer några av fotona vi tog:

 

På onsdagen åkte vi en sightseeing-tur med båt: Under Stockholms broar. Det var trevligt! Kartan nedan visar hur turen gick. (Jag fick fotografera den i två halvor - och ändå fick jag inte med riktigt allt.) Under båtturen fick vi ha hörlurar på oss. Där berättade de om allt vi passerade. (Man kunde själv välja vilket språk man ville lyssna till.)

Självklart så fotograferade vi båda flitigt. På det första fotot ser ni båten som vi åkte med. Sen kommer foton längs vår resväg, först på Nationalmuseum. (Och det vackra taket som skymtar bakom färjorna på fotot därunder, sitter på Nordiska museet.)

Det syns verkligen att Stockholm är en stad byggd på 14 öar. Överallt ser man vatten: Mälaren och Östersjön. Man ser också många sjönära bostäder, av varierande arkitektur och ålder. (Visste ni förresten att Stockholms öar sammanlänkas av hela 57 broar?) Fast Stockholm är inte bara vatten. 40% av stadens yta utgörs faktiskt av parker och grönområden. Jodå, Stockholm är en vacker stad. (Men jag trivs ändå inte här...)

Stadshuset (byggt 1923) med de berömda tre kronorna (en för vardera Sverige + Norge + Skåne) känner ni förstås igen. Och nedan syns det vackra segelfartyget/vandrarhemmet af Chapman.

PS:

Efter båtturen gick vi till Grand Hotels Veranda för att äta middag. (Bernadette bjöd mig!)

Vid entrén visade oss en man iklädd hög hatt vägen till Verandan. Lokalerna är verkligen flotta! Se själva:

Eftersom vi kom vid en "udda" tid (mitt emellan lunch och middag), så var det få gäster i restaurangen. Lugnt och skönt alltså.

Och utsikten är det heller inget fel på.

Maten var god - och serverades dessutom vackert. Jag beställde en förrätt: Lättstekt tunt skivad oxfilé med kronärtskocka och citroncrème (vilken jag petade bort), och Bernadette en varmrätt: Brässerad lammlägg med sparris, jordärtskockor och rostad färskpotatis.

Till efterrätt valde jag: Passionsfrukts-cheesecake på choklad- och kokosbotten med hallonsorbet, och Bernadette valde: Jordgubb- och fläderparfait med basilikamarinerade jordgubbar.

Efterrätten var ännu godare än förrätten - tyckte jag i alla fall. Det var roligt att få sitta och äta i så fin miljö, och där servicen var utmärkt. Jag är ju inte precis bortskämd med att äta middag på lyxrestauranger...

På torsdagen tog vi det lugnt, bl a för att jag hade en läkartid att passa. Bernadette följde med mig till Vällingby. Vi tog förstås tunnelbanan.

Men vi hann också med att ta en skön promenad förbi Maltesholms-badet, och sen gångvägen genom skogen bort till Kaanan-badet.

Framme vid Kaananbadet vilade vi lite, och åt var sin glass. När vi satt där och tittade ut över vattnet - så kom en annorlunda båt förbi. En båt som ser ut som en gräsand-hane!

Jag har läst om den i DN. Den finns bara i 2 exemplar - och är tämligen dyr! Men visst är den både rolig och dekorativ!

Bonnie var också med på promenaden. Och nu är det hennes tur att berätta.

Vov på er! Som jag har väntat, och väntat, och väntat - på att få låna mattes dator. Men vov! Nu är det äntligen min tur att ha den. Jag har ju jätteviktiga saker att berätta om!

För några dagar sen, när jag var ute och gick med matte och Bernadette, då - då mötte jag Laban!

Han hade flytväst på sig. Ja, för han var vid stranden och badade med några kompisar. Vi är ju lite kära i varandra, Laban och jag. Ja, så vi blev jätte-vov-glada när vi såg varandra.

Vi luktade på varandra, och pratade med varandra - och så kissade vi vid samma träd.

Och sen så luktade vi på kisset. Tänk - vi har precis samma intressen - Laban och jag!

Men sen så kom dom andra hundarna. Dom ville också lukta. Fast Albin - han ville lukta (där ni vet) på mig i stället.

Och då lyfte jag naturligtvis på bakbenet. Så att han lättare skulle kunna komma åt att lukta. Ja, lite artig får man ju vara. Fast bara mot snygga hundkillar förstås. Vem som helst får ju inte lukta på mig.

Men sen så pratade jag lite mer med Laban, och lekte med honom. Ja, för det är ju han som är min riktiga pojkvän.

Fast sen så ropade dom andra hundarna på oss. Vov, vov-voff sa dom. Alltså att vi skulle komma.

Så då gjorde vi det. Och sen så pratade vi allihopa en stund. Ja, ända tills matte sa att vi måste gå vidare.

Då var jag tvungen att följa med - fast jag inte hade pratat klart med dom andra.

Ja, matte är lite dum ibland. Hon vill alltid bestämma vad vi ska göra. Fast jag vill ju bestämma själv.

Men vov! Jag har ju mer viktiga saker att berätta! Vet ni vad som hände i dag? Jo, när jag var ute och gick med matte - då luktade jag plötsligt att Smulan kom gående långt borta. Så jag sprang tillbaka en bit på vägen - och där stod hon! Vov så kul! Smulan är ju min bästis! Hon hade sin matte med sig. Så vi bad våra mattar att prata lite med varandra - så att vi skulle kunna leka i lugn och ro. Och så lekte vi. Och lekte. Vi både brottades och sprang.

Fast sen hittade vi några jättegoda harlortar - och åt några var. Fast just som vi hittade jättemånga till - och skulle äta upp dom - så sa våra mattar att vi inte fick äta fler. Dumt va! Jätte-vov-dumt! Ja, för det var ovanligt goda harlortar.

Men då - då kom Laban gående med sin matte. Och då blev vi så glada, Smulan och jag, att vi glömde bort harlortarna. Vi sprang och mötte Laban. Och sen så lekte vi alla tre en stund. Vov så härligt alltså! Och roligt! Att få leka med både sin bästis - och sin pojkvän - på en gång! Ja, i dag har det verkligen varit en bra dag. En riktigt vov-bra dag, alltså. Ja, vov då!

11-07-06:

I dag har jag läst klart alla DN som jag hade sparat, samt packat ytterligare en låda (låda nr 56) som ska med flyttlasset till El Campello. De här sakerna hade jag först tänkt ta i bilen - men den lär bli proppfull ändå. Jag har kontaktat flyttfirman och sagt att jag är klar och att det blev 14 m³ sammanlagt. De ska återkomma när de vet när de kan hämta, respektive lämna, sakerna. (De ska förstås samköra detta tillsammans med annat flyttgods.) Jag har sagt att det går bra för min del mellan 7 juli och 20 augusti, bara de meddelar mig i god tid. Men ju förr jag får veta datum - desto bättre. Om det blir i juli så flyger jag ner (så billigt som möjligt) en vecka för att ta emot sakerna på plats (men då måste nån passa Bonnie den veckan för hon kan inte följa med). Och blir det i augusti så kör jag ner dan efter att de har hämtat sakerna. Men eftersom jag tycker om att planera, förbereda och organisera i god tid - så hoppas jag på besked snarast.

Nu ska jag fortsätta att berätta om Bernadettes och mina utfärder:

På fredagen (1/7) besökte vi Fjärilshuset i Hagaparken. På vägen dit passerade vi både den vackra entrén till parken, samt Koppartälten.

I Fjärilshuset är det alltid tropisk regnskogs-sommar, dvs väldigt varmt och oerhört hög luftfuktighet. Man blir svettig ganska fort, men fjärilarna trivs. Bernadette och jag tog väldigt många foton. Det måste man - om man vill lyckas få åtminstone några som är bra. En del fjärilar samarbetade hyfsat och satt still en liten stund. (Särskilt de röda var lätta att fotografera.)

Den vänstra fjärilen ovan vet jag inte namnet på, men den högra heter Morpho Achilles.

Några av fjärilarna "gjorde nya fjärilar". När en flicka i 10-12-årsåldern förstod vad fjärilarna, som hon just fotograferat, egentligen höll på med - så sa hon: Oh så genant för dem!

Vi såg förstås fjärilsägg lite här och var på bladen, men samtliga fjärilspuppor hade personalen samlat på rad längs långa stänger.

Vi såg också några fjärilslarver som energiskt tuggade på bladen.

Här nedan fotograferar jag en Idea Leucone (tror jag).

En av fjärils-sorterna liknade precis ett blad när den fällde ihop sina vingar. Vilket bra kamouflage - eller hur!

En av fjärilsarterna var svårare att fotografera än de andra. Den här:

Den har så oerhört vacker blå färg på sina vingar. Men tror ni att de sitter still med vingarna utfällda? Icke! Inte en sekund! Det två fotona nedan var de enda jag lyckades ta av den, när vingarna var utfällda. Det syns att fjärilen är blå - men sen är resten suddigt...

Däremot kunde jag ta många foton när fjärilen satt still. Men då hade den alltid vingarna stängda. Den är vacker då också - men mer kamouflage-färgat brun.

Bara lite skymtar man ibland den vackra blå färgen...

I Fjärilshuset finns det även akvarier. Jag vet förstås inte vad alla fiskarterna heter, men på bilden nedan syns en havsanemon och en clownfisk.

Och fisken nedan, med guldglänsande fjäll, är en sorts piraya.

Vi såg två små gula sjöhästar som parade sig. (Kanske heter denna sorten Hippocampus Reidi. Det stod tyvärr ingen skylt.) De rörde sig så mjukt och sirligt, när de slingrade sig runt varandra.

Hos sjöhästarna är det hanen som som bär ynglen. Han har en ficka på magen, där honan lägger sina ägg som hanen sedan befruktar. När äggen sedan kläckts kommer ungarna ut som små kopior av sina föräldrar.

Nåt annat sött som vi såg - var en liten flicka som var helt fascinerad av karparna som simmade omkring i ett stort akvarium. Hon försökte röra dem - men glaset var ju (som tur var) i vägen. Fiskarna var nyfikna på henne också - och simmade närmare för att titta.

De har även fåglar i Fjärilshuset. Dels den här fågelarten, som jag inte känner till namnet på,

dels papegojor. Ett par Amazoner (blå- och gulpannade?),

samt ett par Grå Jako.

Båda grå Jako papegojorna var väldigt pratglada och hade ett stort ordförråd. Jag hade en rolig stund när jag konverserade med dem.

Efter att ha vandrat runt bland alla flygande och simmande djur några timmar, så fikade vi i cafeterian. Jag åt en bit äppelpaj med vaniljsås... Det var gott (och jag la säkert inte på mig mer än ett par hekton)...

Jag har mer att berätta - om vad vi gjorde på lördagen, men det får vänta till i morgon. I kväll orkar jag inte skriva mer... (F ö är jag "back on the track" och äter återigen bara nyttigheter.)

11-07-07:

På lördagen (2/7) tog Bernadette och jag Strömma kanalbolagets Drottningholmsbåt från stadshusbron till Drottningholms slott. Ulf följde med oss till Stadshuset (eftersom jag inte visste var båten la till). Där tog vi några foton på varandra.

Därefter begav sig Ulf hem till Bonnie igen, och Bernadette och jag satte oss på båten Enköping.

Vädret var härligt och färden behaglig. Det var mycket att titta på längs stränderna. Jag hängde förstås över relingen och fotograferade åtminstone halva tiden. Så här efteråt kan jag förstås inte komma ihåg vilka av fotona jag tog på vägen till Drottningholm, respektive från Drottningholm. Så ni får se dem "huller om buller" här nedan. Alla visar "Stockholm sett från Mälaren".

Egentligen är det ganska fantastiskt, att en så stor stad som Stockholm har så många badplatser mitt i stan.

Båtturen tog en hel timme, så jag hann ta väldigt många foton... (Det är bara en bråkdel jag visar här - vilket ni nog ska vara glada för.) Allt är förstås både vackrare och intressantare i verkligheten - än på pyttesmå foton.

Här kommer några foton som jag vet är från tillbaka-färden. Det var nämligen bara då vi stannade till vid de olika småbryggorna på vägen. (Jag tror att varannan båt gör det.) Vi åkte då med den något större båten Prins Carl Philip.

Målet för vår resa var alltså Drottningholms slott - där färjan lägger till för att sedan vända tillbaka mot Stockholms centrum.

Slottet finns upptaget på UNESCO:s världsarvslista. Det är Sveriges bäst bevarade kungliga slott från 1600-talet. Sedan 1981 är slottet kungafamiljens permanentbostad. 

Vi gick en promenad i den del av slottets trädgård som är öppen för allmänheten.

Tja, man får väl säga att de har ett fint hus, och en fin trädgård - kungafamiljen... Efter vår lilla rundvandring så åt vi en god middag i restaurangens utomhusservering, och därefter klev vi på båten hem igen.

I söndags tog vi det lugnt. Bl a skulle Bernadette hinna packa, eftersom vi skulle åka härifrån redan klockan 07 på måndag morgon.

I morgon ska jag till veterinären med Bonnie på förmiddagen (bara en rutinkontroll) och därefter tar vi T-banan in till stan för att möta Lena L som är på genomresa. Det ska bli kul att träffa Lena! Det var ju ett tag sen senast - och henne kan jag aldrig träffa för ofta. Vi brukar alltid ha roligt tillsammans.

PS:

Nu har min Jag-längtar-till-El-Campello-deppighet börjat igen... Så jag har börjat räkna dagarna tills jag får köra hem... (Fast nu hänger det även på flyttfirman.)

11-07-08:

I morse besökte Bonnie och jag veterinären. Bonnie var frisk och kry, men något överviktig. Hon vägde hela 3,2 kg mot normala 2,8. (Drygt 14% viktuppgång alltså!) Hon har gjort som husse och matte - lagt på sig. Men nu är det slut med det. Hädanefter ska åtminstone jag och Bonnie hålla igen (och helst banta riktigt).

Efter veterinärbesöket åkte vi direkt till stan (Odenplan). Där mötte vi Lena. Bonnie blev glatt överraskad när Lena plötsligt bara stod där. Hon såg först mycket förvånad ut - och sen började hon vifta på svansen. Lena var bara på genomresa och skulle ta tåget till Skåne 17:20, men vi hann fika lite (vatten och jordgubbar) - och prata mycket. Det var lika trevligt som vanligt att träffa Lena!

Nu är jag trött. Jag ska försöka komma i säng tidigt i kväll. I morgon ska jag och Bonnie nämligen in till stan igen. Då ska vi träffa Anneli som bl a skriver bloggarna http://hundisthlm.blogg.se/  och http://chitassar.blogg.se/ . Hon har 5 chihuahuor. Det blir första gången som vi ska ses på riktigt (vi har bara mailat lite tidigare), så det ska förstås bli spännande.

När jag lägger mig ner på min säng är detta vad jag ser:

Det ska bli skönt när flyttfirman har hämtat allt - så jag kan göra i ordning mitt rum här igen. Men än har jag inte hört någonting från dem. Och inte förrän flyttfirman hämtat sakerna vet jag vad det hela kostar. Och först därefter vet jag om jag har råd och möjlighet att besöka Skåne i sommar. Jag skulle väldigt gärna vilja tillbringa ett par veckor i Skåne - och i lugn och ro hälsa på alla de mina. Men jag tvivlar på att jag kommer att kunna...

Vov! I dag har matte och jag gjort en dålig sak - och en bra sak.

Det dåliga var att vi gick till veterinären. Ja, i dag var veterinären hyfsat snäll. Hon stack mig inte - bara lyssnade på hjärtat och så. Och hon sa att jag var frisk och fin. Fast sen sa hon att jag var för tjock - och borde banta. Vov, så oförskämt sagt alltså! Bara för att jag väger 3,2 kilo nu och inte 2,8 som jag brukar. Det är väl inget att bråka om. Matte och husse har gått upp mycket mer! Det har dom. Men inte sa veterinären nåt till matte inte. Ett klart fall av hund-diskriminering alltså. Och jag tycker ju inte alls om bantnings-mat. Det kommer att bli jätte-vov-synd om mig alltså. Jag vill INTE banta...

Förresten så sa veterinären att jag var skendräktig också. Det lät inte som nåt bra. Men hon sa att hon kände det - för att jag har fått större bröst. Fast det är väl modernt? Ja, dom säger så mycket konstigt veterinärerna. Man fattar inte alltid vad dom menar.

Fast vov! Nu måste jag ju berätta om det bra också.

Matte och jag åkte in till stan sen. Vi åkte tunnelbana. Det kan jag. Jag sitter jättefint i mattes knä hela tiden. Och sen så gick vi av tåget - och upp för en trappa. Och vet ni vad? Jo, då stod plötsligt Lena där! Konstigt va! Hon bor ju i Skåne - och ibland hälsar hon på oss i El Campello. Men hon har aldrig stått ovanför tunnelbane-trappan förr. Så först blev jag väldigt förvånad. Men sen blev jag glad. Jag viftade på svansen jättemycket! Ja, för jag tycker om Lena. Och sen pratade matte och Lena jättemycket, medan jag lekte på en gräsmatta. Fast ibland klappade dom mig också.

Men sen så åkte matte och jag hem till husse igen.

Ja, nu vet ni allt som har hänt i dag. Ja, utom att jag mötte Gucci i morse. Fast det orkar jag inte berätta om nu. Nä, för nu måste jag sova. Ja, för jag är vov så trött. Vov och gäsp!

11-07-09:

Det var jättetrevligt att träffa Anneli i dag. Hon hade sin hund Yoda med sig. Vi tog en promenad i Ekoparken med hundarna, och sen gick vi till Stora Skuggans Skafferi och fikade. Café Skafferiet är ett synnerligen hundvänligt ställe. Hundar får vara med både ute och inne - och det finns vattenskålar till dem. Sen finns det mycket gott för människorna att välja på också. Jag uppbådade all min karaktär och tog en nyttig kycklingsmörgås med sallad - trots att jag frestades av både hallonpaj, chokladmuffins och en massa andra goda "onyttigheter".

Vi satt länge och pratade - inte bara om hundar. Anneli visade sig vara en mycket trevlig kvinna!

De hade vackra rabatter vid Skafferiet! Jag tycker mycket om klarblå riddarsporre, och här kompletterar växterna varandra så fint - både i form och färg. 

Men nu vill Bonnie berätta!

Vov! I dag har jag varit på träff! Jodå, jag har träffat en kille - en chihuahua-kille. Yoda heter han. Han är väldigt snygg faktiskt, men jag flörtade ändå inte med honom. Nej, för nu löper jag ju inte. Och då är det ju liksom inte lönt. Men visst är han vov-snygg, Yoda:

Först så gick vi på promenad. Vi gick i Ekoparken. Vi fick åka tunnelbana dit, matte och jag. Yodas matte var också med. Vi fick gå lösa - och det är ju alltid vov så roligt.

Vi gick och gick. Och så luktade vi på många intressanta lukter.

Och så pratade vi lite om lukterna och så. Mest pratade vi om fågelbajs-lukt. Ja, för man får ju ha nåt att prata om när man är på träff.

Fast det var varmt! Och soligt! Så jag blev lite trött. Så då vilade jag mig en stund.

Men sen så bjöd Yodas matte oss på vatten. Och då blev jag pigg igen. Och det var tur. Ja, för sen såg jag några jättekonstiga djur. Så jag sprang bort för att lukta på dom. Fast dom ville inte komma fram till staketet. Och förresten var dom ganska stora. Så då sprang jag tillbaka till matte.

Sen gick vi på café. Men jag fick bara smaka en pytteliten bit kyckling av matte. Yodas matte var lika snål som min. Han fick också bara pyttelite av sin mattes mat. Dom kunde gott ha beställt var sin hel kyckling åt oss. Ja, det tycker jag i alla fall. Fast vi fick i alla fall en stor skål vatten, det fick vi. Sen la vi oss i skuggan under stolarna och vilade. Och det var vov så skönt.

Men sen, när våra mattar hade pratat jättelänge - då började vi gå hem igen. Fast då var jag trött och ville egentligen inte gå. Jag ville att matte skulle bära mig - men det gjorde hon inte. Yodas matte stänkte lite vatten på honom - och då blev han piggare. Han såg faktiskt inte alls trött ut. I alla fall orkade han gå hela vägen tillbaka.

Det gjorde inte jag - fast matte tvingade mig. Nejdå, jag är inte alls lat! Jag tycker bara att man ska hushålla med krafterna.

Fast sen så fick jag vila i mattes knä - när vi åkte tunnelbanan hem. Och nu, när jag har skrivit klart här - då ska jag vila på mattes säng. Ja, för nu är jag jätte-vov-trött alltså! Vov på er!

11-07-10:

Det var inte bara jag som skrev om gårdagens hund&matte-möte. Anneli skrev också om det på två av sina bloggar. Se gårdagens datum på bloggarna: http://chitassar.blogg.se/ och http://metrobloggen.se/5generationer/ .

De här fina fotona tog hon av Bonnie:

Vi har haft varmt och soligt väder ett par dar, så i morse klädde jag mig i shorts och sollinne. Men nu börjar molnen hopa sig - så vi får väl se om jag måste byta om eller ej. I dag ska jag inte göra nåt särskilt, bara tvätta, skura diskbänken, och lite annat nödvändigt...

PS:

Jag fick ta en T-shirt utanpå sollinnet för att inte frysa. Vi har visserligen haft lite solsken, men mest molnigt - och ett par regnskurar. Jag har varit deppig hela dagen. Jag längtar hem till El Campello! Ja, och så lite till Skåne... Och mycket efter mina tre barn! Ja, jag saknar t o m mina krukväxter...

Och min datorskärm blev svart ca 15 gånger bara medan jag skrev dessa få rader (bara PS:et alltså). Suck! Nu måste jag snart lämna in min dator igen.

11-07-11:

Grattis på födelsedagen Eva!

 

För att muntra upp mig i går, så letade Ulf upp dessa små filmsnuttar om El Campello på Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=32-LrKfDNnk (2 min 39 sek - soluppgång i El Campello) + http://www.youtube.com/watch?v=dgAzkqfcUyY&feature=related (8 min 15 sek - från olika delar av samhället, men mest stranden).

Ja, han hittade denna också: http://www.youtube.com/watch?v=EU7J_kgZfxo&NR=1 (2 min 34 sek från centrala delarna och playan - men denna är lite "hoppigare" filmad). Det finns många att välja på, vissa väldigt bra - andra sämre. Både innehåll och filmkvalité varierar väldigt. Jag har inte orkat titta på alla.

Fast jag längtade bara ännu mer när jag såg filmerna...

PS:

Jag har fått en rese-väst av Bernadette! Den kom med posten i dag. Bernadette hade köpt en likadan till sig själv inför resan hit, och samtidigt köpt en till mig (men fick inte plats med den senare i väskan). Västen är superbra! Tack  så mycket, Bernadette!!!

Här ser ni Bernadette i sin väst:

Ni vet att det är stränga regler på flyget rörande handbagaget man tar ombord. Man får oftast bara ha ett bagage numera - och ingen handväska, laptop-väska el dyl därutöver. Om jag tar Bonnie med mig på flyget så räknas hon som mitt enda handbagage. Det är i sådana lägen man tar till västen! Den har nämligen 20 specialfickor, inkl en på ryggen som rymmer en 10" laptop (= bärbar dator). Utanpå ser den ut som en vanlig väst. Den är alltså tämligen "tjuvsäker" också. Västen kommer från http://www.scottevest.com/. Man kan handla från Sverige (och Spanien) men då tillkommer en extra fraktkostnad (+ ev svensk tullavgift om man beställer mycket). Min väst heter Women's Lightweight Vest och är vetefärgad. Så här ser den ut:

 

Ett verkligt praktiskt plagg alltså! Västen finns förstås som herrväst också. Det finns även jackor (med upp till 37 fickor) samt trenchcoats (med 18 fickor). (Västen är helt normal i storleken, min i storlek S motsvarar alltså svensk storlek 34-36. Bra att veta ifall ni blir sugna på att köpa egna västar...)

Jag behöver väl inte påpeka att jag blev väldigt glad för västen... Nu är de framtida flygresorna med Bonnie räddade. Och västen kan säkert vara bra även på bilresan ner i höst.

Utöver att prova västen har jag i dag besökt Rusta, Chilli (heminredning) samt Ikea. (Varuhusen ligger alla i samma område.) Jag tittade på mycket, provsatt många soffor, men köpte bara några småsaker.

11-07-12:

Flyttbilen kommer redan i morgon bitti!

Flyttfirman ringde i dag (ja de mailade också) och sa att de har möjlighet att hämta mina tillhörigheter redan i morgon! Snacka om kort varsel! Men allt är ju klart - så det ska väl gå. Jag hade eg tid för bilen i morgon (några vippventiler ska bytas ut via garantin) men får förstås avbeställa den och beställa en ny tid. Hur som helst så sa jag ja - på villkor att de inte levererar bums. Jag skulle aldrig både hinna flyga ner och ordna med p-tillståndet till den 18/7. Och om Bonnie inte kan följa med (beror på vilket flygbolag jag åker med) så måste jag ordna hundvakt. (Ulf vill inte ta ansvaret så många dagar i rad.) Nu lovade de att leverera först i slutet av juli (och meddela mig minst 7 dagar före). Alltså kan det hela gå i lås.

Jag har redan hunnit kolla flygpriser. Det är svindyrt nu i juli - med samtliga bolag. Det billigaste (ej hundtillåtet) kostar 3900:- och med hund kostar det minst 4600:- t o r. (Normalt kostar det mellan 700 och 3000:- t o r.) Jag ska nu leta efter det billigaste alternativet att resa ned med hund (tidigast 14/7 men helst några dagar senare så jag hinner med allt som ska förberedas), men sen vet jag ännu inte när jag ska beställa resan tillbaka. "Leverans i slutet av juli" är ju lite flytande...  Jag kommer förstås upp igen senast i början av augusti, även om de skulle leverera så sent som 31/7. (Dock hoppas jag på leverans tidigast 21/7 och senast 28/7.)

Jag har absolut inget emot att åka ner till El Campello en eller två veckor! Det förstår ni säkert. Men det vore både enklare och billigare om jag hade kunnat planera resan i god tid. Däremot behöver jag ju inte packa alls. Jag fyller bara fickorna i min nya väst med lägenhetsnycklarna, internationella id-kortet, biljetterna mm - och sen stoppar jag sele, koppel, bajspåsar + Bonnie i hennes flygtransportväska. Jag har ju redan allt jag behöver på plats i El Campello. (Allt mellan kläder och tandkräm.) Men om Bonnie ska med så måste jag till veterinären igen, för att få stämplat i hennes djurpass att hon är frisk nog att resa. (Men hon blev ju undersökt häromdagen, så det ska inte vara något problem.)

Efter "Spanien-utflykten" måste jag göra i ordning mitt rum här i Hässelby strand. Sen kommer jag troligen att börja köra bil ner till El Campello i mitten eller slutet av augusti. Anna och hennes kompis kommer ner 25/8 och det skulle underlätta för dem om jag fanns på plats då. (Jag kan t ex hämta dem på flygplatsen.)

Nu måste jag sätta full fart och röja i hallen så att flyttkarlarna kommer till i morgon. Och så ska jag meddela bostadsrättsföreningens styrelse att en flyttbil ska parkera utanför porten i morgon. Så nu måste jag sätta full fart!

PS:

Förberedelserna är klara! Ulf framkastade förslaget att jag skulle kunna köra ner med bilen redan om några dagar - i stället för att flyga. Jag ska ju ändå köra ner sen - och flygresorna är väldigt dyra nu. Det är ju faktiskt ett billigare alternativ. Men allt har ju kommit hastigt på - så vi ska sova på saken över natten. Sen bestämmer vi hur vi ska göra, efter det att flyttfirman har åkt härifrån. Jag lovar att hålla er informerade.

11-07-13:

Grattis på födelsedagen Linda L!

Hoppas att du får en jättefin dag!

               

PS:

Nu har Europaspecialisten varit här och hämtat alla mina möbler och saker. Skönt att allt nu är på väg till Spanien - men det har varit en stressig dag!

I morse gick vi upp tidigt, både Ulf och jag. Vi väntade inte bara flyttbussen - utan Bredbandsbolaget skulle just i dag installera nytt bredband här. Medan jag gick ut med Bonnie så skulle Ulf låsa upp vår andra ytterdörr. (För er som inte varit här kan jag berätta att vi har två ingångar till lägenheten - eftersom detta från början varit två lägenheter: en 1:a och en 2:a. Nu är de sammanbyggda till en 4:a. "Reservdörren" använder vi normalt aldrig.) Ulf försökte vrida om nyckeln - men det gick inte. När jag kom tillbaka försökte jag också. Det gick inte. Jag tog i med hjälp av en tång - då vreds själva nyckeln. (Jag fick dra åt andra hållet med tången för att kunna få ut nyckeln igen.) Lätt panik började uppstå. Flyttkillarna skulle aldrig kunna ta möblerna genom vår andra ytterdörr - för gången mellan lägenheterna är bara 60 cm bred. Jag började spruta in olja (5-56) i låset. Det hjälpte inte. Jag sprutade in mer. Nyckeln gick fortfarande inte att vrida om.

När det bara var en halvtimme kvar tills flyttbilen skulle komma så ringde Ulf vår närmaste låssmed. Denne kunde inte komma förrän i morgon. Ulf ringde en annan med samma resultat. Den tredje han fick tag i förstod att läget var akut och lovade komma bums, men han hade lång väg att köra. Strax efter att Ulf lagt på luren fick jag upp låset. Det var väl 5-56 som hade behövt lite tid på sig att verka. Jag gissar att låset "rostat fast" efter att ha varit oanvänt i drygt 2 år. Nu går det lätt att låsa och låsa upp igen. (Vi fick fatt i låssmeden som var på väg, och han tog inget betalt fast han hunnit en bit på vägen. Schysst!)

Sen kom de från flyttfirman samt Bredbandsbolaget exakt samtidigt.

Det tog 3½ timme att lasta bilen. Jag är så glad att jag slapp bära de tunga sakerna själv. Se bara sånt sjå flyttkillarna hade med mina garderober!

De packade ganska effektivt i bilen, så mina exakt 14 m³ tog "bara" 18 m³. (De kan inte stapla riktigt allt "från golv till tak".) Om jag har räknat rätt så kommer flytten alltså att kosta mig 38'232 kronor. Mina saker ska mellanlanda i Brüssel för omlastning - för senare leverans till El Campello. Nåt datum är ännu inte bestämt. (Det är sagt "i slutet på månaden".)

Det blev ganska tomt i mitt rum när alla lådor, och de staplade möblerna, kom undan. Jag har nu börjat ställa de återstående möblerna på plats. Det känns härligt att ha fått lite golvyta!

Än återstår mycket att ordna! Allt ska ställas på plats i mitt rum här i Hässelby strand. Och helst vill jag hinna sätta upp några tavlor på väggarna också. Här ser så tomt ut nu, när de höga bokhyllorna försvann.

Men jag har inte många dagar på mig. Vi har nu bestämt att jag ska köra bilen ner till Spanien. Jag börjar köra på söndag morgon (17/7) och beräknar vara framme i El Campello på kvällen den 21/7. Och innan söndag ska jag hinna packa bilen och ordna en massa andra saker. (Bl a hämta ut medicin för ett år framåt.)

Förresten så har vi servat bilen nu i eftermiddag. Vi lyckades få en tid där vi köpt bilen. Vi fick ju avbeställa den tid vi först fått på en annan firma i morse. Hyundai hade fått återkalla några ventiler på däcken och ville kolla alla bilar. Vår var det dock inget fel på. Skönt att veta - för nu ska jag snart köra 325 mil igen!

PS2:

Jag ska sova över hos mamma Birgit natten mellan söndag och måndag.

11-07-14:

Det har varit en stressig dag i dag - men jag har hunnit en hel del. Bl a har jag hämtat ut medicin för ett helt år framåt, ordnat så att min post eftersänds fr o m måndag (835:- för 3 månader - vi får förlänga sen), gjort i ordning bilen (fällt baksätet, städat, ordnat), gjort i ordning (hjälpligt) i mitt rum samt plockat fram sånt som ska med. I bilen kommer jag bl a att ta en liten dammsugare, hyllplanen av glas som hör till mina vitrinskåp samt några tavlor. Ja, och så de (få) kläder som jag släpar fram och tillbaka, samt Ulfs stora resväska.

I dag har jag också köpt en färjebiljett för sträckorna Helsingborg - Helsingør samt Rødby - Puttgarden samt betalat flyttningen (38232:-). Nu orkar jag snart inte mer i dag. Jag har fått migrän av stressen, men min medicin dämpade den något.

I morgon ska jag till veterinären för att få ett friskintyg till Bonnie inskrivet i djurpasset. Inte för att de hittills har kollat hennes pass vid en endaste gräns - men det är bäst att följa reglerna ändå. Och efter klockan 16 ska jag hämta en tub kortisonkräm på apoteket - (som de inte hade hemma i dag). Resten av dagen ska jag ägna åt att packa.

Jag har förresten redan hunnit sakna min Tempurmadrass som åkte i väg med flyttlasset. (Till nästa sommar får jag köpa en att ha här också.) Nu är det läggdags!

11-07-15:

Vov! Ni kan inte ana så mycket matte och jag har att göra! Jag blir alldeles trött i huvudet - bara jag tänker på det. Det är ju jobbigt att tänka mycket, det är det ju.

Matte och jag ska snart flytta tillbaka till Spanien igen. Och nu stökar matte till jättemycket - här i Hässelby strand. Ja, vov alltså! Först kom tre karlar och tog nästan alla våra möbler. Dom stoppade in allt i en stor lastbil och körde i väg. Jag skällde först argt på dom - men matte sa att dom bara hjälper oss att flytta.

Men sen, då började matte att ställa en massa väskor mitt på golvet. Ja, där som möblerna var innan. Och nu håller hon på varenda dag och stoppar saker i väskorna. Ja, vov en sån röra! Men jag stoppade ner min bästa pip-boll i den röda väskan. Och i den blå stoppade jag i flera goda gnagben. Ja, för sina viktigaste saker måste man ju ta med sig när man flyttar.

Matte och jag ska åka i vår bil. På söndag ska vi börja åka. Husse ska inte följa med nu. Nej, för han ska komma efter i ett flygplan - senare.

Nu förstår ni att jag knappt hinner skriva här i min blogg. Nä, för jag måste ju hela tiden hjälpa matte. Och så måste jag kela mycket med husse. Ja, för sen kan jag ju inte kela med honom på vov-länge.

Nu ska matte och jag gå den sista luktrundan för i dag. Och sen ska vi lägga oss och sova. Vov på er!

11-07-16:

Vov och vov! Nu har matte stökat till i hallen i stället. Ja, för nu har hon burit ut alla väskorna från vårt rum - och ställt dom i hallen. Det är säkert nästan 1000 väskor! Jätte-vov-många är det. Matte säger att det är 19 stycken. Ja, det var ju det jag sa - nästan 1000. Väskorna ska åka med matte och mig i bilen.

Här sitter jag i fåtöljen i vårt ganska tomma rum:

 

Vi ska åka bil 5 dar, matte och jag. Så lång tid tar det att åka till El Campello. Jag kan räkna till 5! Visst är jag duktig! Fast mer än till 5 klarar jag inte. Nä, för jag har ju bara 5 klor på framtassen. Ja - faktiskt både på den högra - och på den vänstra tassen. Fast ibland får jag det till 4. Ja, för ibland glömmer jag den klon som sitter lite högre upp på sidan. Vad man ska ha den klon till begriper jag inte. Man kan inte gräva med den. Och på baktassarna är det bara 4. Kanske har man den för att kunna räkna ända till 5. Jag vet inte.

Matte och jag ska börja åka i morgon. Sen vet jag inte om dom har nåt internet där vi kör med bilen. Om dom inte har det - så kan jag inte skriva i min blogg förrän vi kommer fram till El Campello. Fast jag måste förstås berätta för er vilka länder som jag kissar i - och om det var bra att kissa där. Vov så länge!

Nu har jag packat klart. Det blev totalt 19 väskor - men många är små. (Det är lättare att packa bilen med många små väskor - än med få stora.) Nu ska jag bara duscha och tvätta håret, samt krama om Ulf lite extra, och sen lägga mig i tid i kväll. Sen ska det nog gå bra med körandet. Och migränen bör ha gått över senast i morgon bitti - tror och hoppas jag.

Nu ska ni få se några foton från hur tomt det ser ut i mitt rum just nu. Rummet är egentligen snyggare nu, än när det var proppfullt med möbler. De få tavlorna som nu hänger på väggarna är bara tillfälligt upphängda för att dölja borrhål. Nästa sommar när jag kommer tillbaka, så ska jag spackla, måla och sen göra iordning på riktigt. Just nu ser det ju hemskt ut i mina två kvarvarande bokhyllor också. Där är allt bara inställt huller om buller. (Och likadant ser det ut i skåpen.) Men jag hinner inte mer just nu.

Först två foton som det såg ut när böckerna och bokhyllorna var kvar - så ni kan jämföra.

Och nu:

Fåtöljen framför fönstret är en bäddfåtölj. Bra att ha om t ex något av mina barn vill sova över.

Det bästa med rummet nu - är att man får plats att hjula på golvet. Jodå, jag har provat. Två gånger efter varandra kan man - om man svänger lite i farten...

Nåt som är mindre roligt är att datorn krånglar. Ofta svartnar skärmen - eller blinkar. Jag har dock kommit på att om jag håller fast skärmen med handen - och pressar på ett visst ställe, så är ljuset på hela tiden. Det är väl där bakom nånstans som glappet sitter. Men nu har jag också fått blå skärm ett par gånger. Och där är ju inte precis ett hälsotecken...

Nåja, jag får väl hoppas att datorn hänger med ett tag till.

I morgon kommer jag inte att uppdatera något här. Sen får vi se. Det beror på om det finns fungerande internet-anslutning på hotellrummen, eller ej. Jag kommer att hålla SMS-kontakt med Ulf hela tiden. Jag kommer att ha på min stora mobil (070-5851572) tills jag kommer fram. (Sen övergår jag till min spanska.) Men ringer ni när jag kör bil så svarar jag av princip aldrig. (Och efter 21, och fram till 08, siktar jag på att vila och sova...)

Ha det bra!

11-07-18:

Bonnie och jag ska just gå och lägga oss. Vi sover på Etap hotel i västra utkanten av Köln (i Tyskland) i natt. Jag är för trött för att berätta om vår resa hittills. (Två färjeturer, tät trafik och 83 mil - tar på krafterna...) Kanske jag orkar berätta i morgon bitti? Annars får det bli senare. Jag har tagit flera foton...

11-07-19:

Ni får vänta på reserapporter från Bonnie och mig. Jag väntar också på att svara på de flesta av de 23 mail jag fick i går. (Bara Ulf får svar än så länge.) Men en viktig sak måste jag skriva här:

GRATTIS på 60-årsdagen Robert!