Sparad dagbok 19. (Fr o m 11-01-01 t o m 11-04-13.)

11-01-01:

Det kändes lite ovanligt att skriva ovanstående datum... Tänk, nu har det blivit år 2011 - och vi hänger med än! Och visst är vi nyfikna på vad 2011 ska föra med sig. Jag hoppas att det blir ett extra bra år för oss alla!

Ett jätte-vovigt nytt år! Det är ett nytt år i dag. Det säger matte. Fast allt ser likadant ut som i går, tycker jag.

I går var det nyårsafton. Då var jag och hälsade på min fästman Voxer. Vov, alltså! Han är alltid så gullig. Först så gick vi och nosade en stund på deras gård.

Och sen så nosade vi på varandra. Och sen så gjorde vi DET. Mmm - nu har jag parat mig en gång till. Vov, så vuxen jag är, alltså. Nu hoppas jag att vi får en massa söta valpar. Vov så kul det ska bli!

Och sen, när vi var klara, då åkte matte och jag hem igen. Vi skulle förstås fira nyårsafton med husse. På kvällen lagade husse en massa god mat.  Det luktade minsann fläskfilé, och en massa annat gott. Men tror ni att jag fick smaka? Nää! Han är så snål, husse. Och inte fick jag smaka av mattes mat heller. Fast matte gav mig för all del lite extra god hundmat. Men visst borde jag ha fått en stor portion fläskfilé, visst!

Efter maten tog jag fram min bästa pipboll. Och så lekte matte och jag en stund med den.

Och sen så var det läggdags. Men husse och matte gick inte och la sig - fast klockan var mycket. Nä för dom tänkte vara vakna ända till nästa år sa dom. Så länge kan man väl inte vara vaken? Ja, jag gick och la mig i alla fall.

Fast sen, mitt i natten, då väckte matte mig. Och då gick vi en promenad. Och sen så gick vi och la oss i vår säng. Och sen sov vi gott ända tills morgonen nästan var slut i dag. Vov på er!

Ulf, Bonnie och jag hade en mysig nyårsafton tillsammans. Ulf serverade tomater, basilika och mozarella-ost som förrätt, och champinjongratinerad fläskfilé med klyftpotatis som huvudrätt. Han är jätteduktig på att laga god mat, min man. (Det enda jag gjorde var att duka samt diska.) Framåt midnatt tittade vi på nyårsfirandet på Skansen. Det känns mer "på riktigt" när man får höra "Ring, klockor - ring..." och se några fyrverkerier (även om det bara är via TV-sändning på datorn).

Vi hoppade över den spanska traditionen att äta 12 vindruvor på tolvslaget. (Sånt är roligare när man är flera.) Däremot hade jag röda underkläder på mig som spansk tradition påbjuder. (Och både Ulf och Bonnie hade något rött på sig.) De röda underkläderna ska man ha för att skydda sig mot "onda ögat". Den röda färgen skrämmer bort allt ont - och ger ett gott nytt år! (Det säljs jättemånga röda underkläder här i Spanien, i slutet på året. Men jag hade redan ett snyggt set - och Ulf ville inte ha ett par röda kalsonger, vilket jag annars erbjöd mig att köpa).

Det nya året har börjat bra här. Vi har +14º och växlande molnighet. Vi planerar att gå en längre promenad tillsammans framåt eftermiddagen.

(Jag funderar på att lägga upp 2 nya sidor. En för väderprognoserna ovan (som tar onödigt stor plats här) och en om vilka datum som gästrummet är bokat. Ska jag göra det? Ja, och så börjar det bli dags för Sparad dagbok 19...) Nu blir nog skärmen snart svart igen - den har börjat flimra... Suck!

PS:

Nu har jag lagt upp två nya sidor! Ni kan prova att klicka på länkarna Vädret samt Gäst-info så ser ni vad som är nytt. Ni hittar dem nedanför alla dagböckerna. (Du som planerar att hälsa på kan alltså titta på gäst-info-sidan och se när gästrummet är ledigt.)

11-01-02:

I dag har jag varit och parat Bonnie för tredje och sista gången. Om ca 25-30 dagar ska vi åka dit igen. Då ska Conchi känna på Bonnies mage för att konstatera om hon blivit gravid (och i bästa fall känna hur många valpar som väntas). Om jag räknar rätt så kommer valparna att födas ca 4/3. Det ska bli spännande och roligt! Jag hoppas verkligen att parningarna "har tagit"! Bonnie kommer själv att berätta om dagen. Och jag kommer att lägga in 29 nya hundfoton. Att jag lägger in så pass många, är med tanke på att ev blivande valpköpare säkert kommer att vilja se många foton av sin valps föräldrar. (Lika bra att fixa den biten med en gång.) Jag planerar alltså att behålla en tikvalp, och att sälja ev övriga valpar i Sverige.

För övrigt har vi riktigt fint väder i dag - solsken och (just nu klockan 14:45) hela 17 plusgrader!

Vov! Jag har hälsat på min fästman i dag också! Det känns jättekul att ha en egen fästman! Särskilt en så gullig fästman som Voxer! Och så är det förstås bra att han har så fin gård som vi kan vara på. Och vet ni vad jag såg där i dag? Jo en katt! Den kom smygande runt en hörna. Och fast jag skällde jättemycket - så brydde den sig inte alls om det.

Nää! Den gick rakt fram mot mig. Och så satte den sig nära mig. Ja, jag skällde förstås ännu mer på den. Och så försökte jag lukta lite på den. Men för säkerhets skull så vågade jag inte gå ända fram till katten. Nä, för jag begriper mig inte riktigt på dom. Katter är nog lite utvecklingsstörda. Ja, för inte ens en så enkel sak, som att vifta på svansen, klarar dom. Dom gör ju helt fel! Dom viftar när dom är arga, och har svansen still när dom är glada. Så det är inte konstigt att jag inte vågade mig ända fram - fast katten satt still.

Sen gick Voxer och jag en luktrunda på hans gård. Där finns så mycket spännande att lukta på! En sån gård skulle jag också vilja ha.

 

Vi luktade förstås på varandra också, Voxer och jag. Mest var det han som luktade på mig. Där, ni vet.

Och så lekte vi med varandra. Vi hade jätte-vov-kul må ni tro!

Och så stod vi och tittade på några valpar som lekte på verandan. Vi pratade om att vi vill ha valpar tillsammans. Han är så romantisk Voxer. Han sa att om valparna blir lika mig - då blir dom jätte-vov-söta! Det var väl gulligt sagt!

Förresten är Voxer också söt. Så det är klart att valparna kommer att bli jättesöta!

Och sen, då busade vi lite med varandra. Och så lekte vi "vill-du-para-dig-med-mig-leken". (Det är förresten en av dom få lekar som vuxna människor också leker. Annars leker ju vuxna människor nästan inte alls. Fast det hade varit bra för dom.)

Och sen, då gick vi för oss själva och parade oss. Så nu har jag gjort det 3 gånger! Då blir det väl minst 3 valpar?

Ja, vov alltså. Så mycket spännande jag har gjort dom senaste dagarna. Fast nu säger matte att det dröjer innan jag får träffa Voxer igen. Vi ska inte åka dig igen förrän om en månad. Då ska Voxers matte känna på min mage.

Ja, vov på er! Ha det jätte-vovigt!

Ja, det kommer säkert att bli söta valpar! Men det viktigaste är förstås att valparna blir friska och får ett bra temperament. Jag valde Voxer av de senare orsakerna. Jag kunde ha valt någon av hanarna med fina utställningsmeriter. Det hade sett fint ut i stamtavlorna. Men jag prioriterade att hanen skulle vara en glad, trevlig och sund hund. Och det är Voxer! (Och sen har han ju en far som är internationell champion - så han för säkert vidare lite såna gener också.)

11-01-04:

I dag har vi haft underbart väder! Det har varit +16º och solsken! Bonnie och jag gick en lång promenad mitt på dagen, och fast jag hade lämnat jackan hemma och kavlat upp tröjärmarna - så kände jag mig för varmt klädd där vi gick i solen. Vi gick bl a till Rio Seco och inspekterade anläggningsarbetet där. Kommunen har börjat bygga en avsaltningsanläggning - för att kunna avsalta havsvattnet och sen, efter ytterligare rening, kunna använda detta som dricksvatten. Än så länge är arbetet bara påbörjat. Man har grävt gropar/diken samt börjat bygga en stenpir. Och så ligger det stora rör överallt. Det ska bli kul att se anläggningen när den är klar. I ett land med vattenbrist behövs sådana här anläggningar. På sikt tjänar kommunen förstås på att ha en egen anläggning, i stället för att köpa vatten från andra regioner.

I eftermiddags kom Hasse och Elisabeth och hälsade på oss. Vi fikade och pratade några timmar. Det var trevligt! De är väldigt rara båda två. (Den här gången fick de lämna sina hundar hemma eftersom Bonnie fortfarande löper.)

I går var Bonnie och jag på marknaden Mercado Artesanal Navideño. Det är en marknad som alltid hålls dagarna före den 6:e januari - Epifanía del Señor, dagen då de vise männen kommer med presenter (julklappar) till barnen. På marknaden kan man köpa konsthantverk och konst av lokala förmågor. Jag köpte en vacker liten glas-skål, en handgjord tvål med rosendoft, samt ett par roliga örhängen. Kanske går jag dit en gång till bara för att titta. Marknaden fortsätter t o m onsdag förmiddag. På onsdag eftermiddag kommer en "vise-männen-parad" att utgå från marknadsområdet (vid kulturhuset) och fortsätta ner mot hamnen där "de vise männen" kommer att anlända med båt. Om jag får möjlighet så går jag dit och tittar (och fotograferar).

På väg till marknaden gick jag inom datorbutiken och undrade hur det går med reservdelen som jag beställde 27/11. Jag fick ingen riktig klarhet i om de nu har delen hemma eller ej - men vi bestämde att jag ska lämna datorn över dagen hos dem - så de kan undersöka problemet närmare. Kanske jag lämnar datorn i morgon. Det vore skönt om jag kan få den lagad snarast. Som det är nu, när skärmen blir svart då och då - ofta flera timmar i rad, känns det hopplöst. (Den dagen jag lämnar datorn kan jag förstås varken läsa mail eller uppdatera denna sidan. Men nu vet ni orsaken till att ni kanske inte får svar bums på era mail den dagen.)

F ö försöker jag fortfarande utröna om det är någon ytterligare skatt som vi skulle ha betalat före årsskiftet. (Utöver den kommunala fastighetsskatten som drogs automatiskt från mitt spanska bankkonto.) Vi har varken fått någon räkning eller någon annan betalningsanvisning. Och då är det ju inte lätt att betala. Men vi har läst i de engelska gratistidningarna om någon skatt som utlänningar(?) måste betala före årsskiftet. Det kan vara olika regler för engelsmän och svenskar, olika länder har olika avtal, men lite oroliga är vi att något ska bli fel.

Deklarera här, ska vi i alla fall göra under perioden 1/5 - 30/6.  Troligen ska både jag (som är resident) och Ulf (som inte är resident) deklarera. (Men vi betalar båda två skatt på våra inkomster i Sverige - eftersom vi båda är skrivna där. Själv är jag även skriven här - vilket jag ska vara eftersom jag bor här mer än 6 månader om året.) Men det här med deklarationerna har vi ju gott om tid att ta reda på mer om. (Jag kommer att berätta för er om de spanska skattereglerna, efterhand som jag själv får dem klart för mig.)

11-01-05:

Vi har haft lika underbart väder i dag! Jag njuter! I morse gick jag till datorfirman. Men de bad mig komma igen på fredag förmiddag för att lämna datorn. De skulle bara jobba på förmiddagen i dag. (Det blir alltså på fredag jag blir utan dator hela dagen.)

I eftermiddag/kväll har det varit folkfest i El Campello. Det är Noche de los Reyes (=kungarnas afton). Framför allt är det barnens fest. Det är nämligen den 5/1 som de tre vise männen kommer till El Campello.  De kommer med båt, och är på väg för att hylla Jesusbarnet, men passerar Campello på vägen. Eftersom jag visste att den förste vise mannen beräknades anlända till hamnen strax efter klockan 17, begav jag mig dit med kameran i handen. Många förväntansfulla hade samlats vid kajkanten. Själv ställde jag mig nära fiskebåtarna. Och precis som jag räknat ut, var jag en av de första som skymtade de tre båtarna som de vise männen anlände med.

De färdas i rätt fina båtar nuförtiden. Det var väl förr i tiden de höll sig med kameler...

Lägg märke till de svenska flaggorna vid den rödklädde kungen. En i taget fick sen de vise männen gå i land vid kajen nedanför tornet. Detta såg jag dock inget av. Jag besteg det lilla berget strax innan hamnen. Utsikten är fin trots att berget är mycket litet. Längs hamnens kanter var det fullt med folk. Men fler var på väg...

Ser ni förresten den lilla ljusa stenen på bilden ovan? Den klättrade jag upp på sen. Det var inte så lätt. Den är väl drygt två meter hög och har ganska branta sidor. Och jag är trots allt 58½... Men med lite god vilja gick det. Därifrån kunde jag sen se bra. Nedanför stenen befann sig två söta barn.

Det första jag såg av paraden var stjärnan som visade vägen. (Nåja, om man undantar motorcykelpolisen som körde före...)

Sen vet jag inte riktigt vad alla föreställde, men barnen tittade med stora ögon på alla som gick förbi. Det hände hela tiden roliga och spännande saker.

Här kommer Josef, Maria och Jesusbarnet.

Och mitt i alltihopa så sköt man raketer från strandkanten.

Men det som barnen såg allra mest fram emot - det var vagnarna med presenter. Allt eftersom delade man ut paket med leksaker (såg det ut som) till några av de lyckliga barn som lyckats tränga sig längst fram.

Och sen närmade sig de vise männen i egen hög person.

De kom med båt, nu också - fast en traktordragen variant. De vinkade till barnen och slängde ut massor av godis.

Ser ni den söte lille pojken nedan? Det fanns barn med här och var i paraden.

De hade väldigt mycket godis, så jag tror att de flesta barnen fick tag i någon godsak. Paraden fortsatte sen upp mot centrala El Campello.

Och allra sist i paraden, en bit efter alla andra, kom städpatrullen...

Därefter lägrade sig lugnet över hamnen. Men det smäller än uppe vid kulturhuset...

11-01-06:

Jag har rättat i texten ovan. Dagen i går heter: Noche de los Reyes (=kungarnas afton). I går fick jag bara med hälften...

I dag är det också underbart väder: solsken och +18º! Varje gång jag kommer in efter en promenad, och ser salig ut, och säger "Det är underbart ute", så skrattar Ulf åt mig. Han tycker att jag är överdrivet fanatisk. Men jag blir ju så glad av sol och värme!

Förresten är den norska väderleksprognosen som jag har lagt in här på sidan, alltid lite pessimistisk. Men den är gratis och detaljerad! Och så kan jag få den på min webbsida! Den spanska prognosen ( http://www.aemet.es/es/eltiempo/prediccion/localidades/campello-el-03245 ) brukar vara riktigast, och den amerikanska  (http://www.weather.com/weather/today/SPXX0008) mest optimistisk. Alla får samma väderdata men bearbetar tydligen dessa i olika datorprogram. Just nu när min termometer visar +18º, så visar den amerikanska prognosen +18º, den spanska +19º och den norska +17º. De är ju nästan överens i alla fall... Och det bör påpekas, att den amerikanska visar vädret i Alicante, 12 km härifrån...

Eftersom det är helgdag i dag så är det mycket folk ute. Det sitter också fler människor på uteserveringarna (utomhus alltså - inte inne). Inte bara för att det är solsken, utan även p g a den nya hårda röklagen som började gälla den 2:a januari. Jag lånar nedan några rader ur Aftonbladet. (Läs hela artikeln på: http://www.aftonbladet.se/resa/article8372208.ab)

"Den 2 januari trädde den nya spanska rökförbudslagen i kraft, en lag som förmodligen är hårdast i hela världen. Lagen går mycket längre än att enbart förbjuda rökning på barer och krogar. Under 2011 och framåt riskerar en rökare även höga böter om han/hon blossar i närheten av sjukhus, dagis, lekparker och andra offentliga platser. För serviceställen som bryter mot rökförbudet kan det bli mycket kostbart."

För mig låter detta förstås toppen! Tänk så skönt att kunna gå på restaurang, eller dansa tango - utan att besväras av all rök!

PS: Jag glömde att berätta att,  jag på dagen i dag, har gått barfota i sandalerna - utan att frysa det minsta. Jätteskönt! Det kommer såna här härliga dagar bland de kalla...
 


 

11-01-07:

Min dator är nu lagad! Jag lämnade den klockan 10:00 i förmiddags, och 18:45 ringde de och sa att datorn var klar. De har bytt den krånglande delen som reglerar ljuset på skärmen. Det kostade 82 € (ca 738:-). Det ska bli så skönt att ha en fungerande dator igen! Så här ser den utbytta delen ut:

I dag har det varit lite disigare, men tillräckligt varmt för att jag skulle kunna gå klädd i piratbyxor och sandaler på dagen.

11-01-08:

Dagens blandade kompott:

Det är härligt väder i dag också! Och så är det så trevligt när datorn fungerar!

De tre "kungarna" som besökte El Campello häromdagen heter förresten Gaspar, Melchior och Balthasar läste jag i en av gratistidningarna. (Står det i bibeln att de tre vise männen hette så?)

Vi har fått ytterligare en felaktig räkning från Telefonica rörande internet-abonnemanget. Enligt kontraktet, som gäller 12 månader, ska kostnaden vara 19,90 € per månad (+IVA = moms), men vi har hittills fått betala 40,18€ (+IVA) per månad. Två gånger har jag redan varit i Telefonica-butiken och klagat. Två gånger har de ringt upp centralkontoret i Madrid och påtalat felet. Vi fick veta att de missat att lägga in en rabattkod - och att de genast skulle rätta felet samt betala tillbaka det vi betalat för mycket. Men nu måste jag alltså gå en tredje gång till Telefonica-butiken... Suck! Hade vi haft ett annat alternativ än Telefonica - så hade vi valt detta i stället. Men konkurrenterna tillhandahåller bara uppkopplingar med färre MB. (Ulf behöver många för att kunna se TV.)

Jag vet inte ens om Bonnie verkligen är dräktig än, men jag tar reda på allt jag behöver veta om bl a införseln av valparna till Sverige. Jag har varit i kontakt med Jordbruksverket - den instans om har hand om tillstånd för införsel av djur. Jag vet nu att jag inte kan få dispens för att köra upp valparna med bil. Jag måste flyga upp med dem. Alltså kommer bilen, opraktiskt nog, att bli kvar i Spanien över sommaren. Men reglerna är hårda - och det är förstås viktigt att följa dem. Jag vill verkligen inte riskera att vi får in t ex rabies eller dvärgbandmask till Sverige.

Jag läste nyligen att om en människa blir smittad av dvärgbandmask så kan man inte bli av med den igen. Den sätter sig bl a i levern. Man kan leva ett ganska normalt liv - men livslängden förkortas med ca 10 år! Och rabies är ju obotligt! Djur som blivit smittade avlivas genast. Människor sövs ner tills de dör för att slippa de hemska plågorna. Man dör vanligen inom 14 dar efter att sjukdomen brutit ut! Nej, sådana sjukdomar vill vi verkligen inte ha i Sverige! Det är som bekant sånt som kan spridas med smuggelhundar... Och jag tänker definitivt inte smuggla några valpar till Sverige. Jag ska följa alla bestämmelser! Så det får bli som det blir med bilen. Vi får åka kollektivt i sommar...

Vov på er! Det var verkligen på tiden att jag fick låna mattes dator. Nu äntligen är datorn lagad - så nu kan matte och jag skriva på den när vi vill. Matte har inte lagat den själv. Nä, hon kan inte sånt. Det var en man som lagade den. Och sen fick han pengar av matte.

Matte kan egentligen inte så mycket. Hon är t ex jättedålig på att nosa upp saker. Och hon kan inte ens lukta om det är en pojk- eller flickhund som har kissat ute. Och det är ju STOR skillnad ju.

Själv kan jag nästan allting. Jag kan t ex gå jättelångt. I dag gick vi jättelångt, matte och jag. Ja, för matte skulle hämta några tangoskor. Och i går gick vi också jättelångt. Vi går långt när det är varmt och soligt ute. I går fotograferade matte mig.

Ser ni så bra jag kan gå på stenarna! Fast dom är stora och rullar lite. Men jag är skicklig på att balansera på stenar jag.

Vi gick långt förbi Rio Seco.

Och sen gick vi ända hem igen. Det är långt det!

Förresten. Jag undrar om jag har några valpar i magen jag.  Ja, för jag känner ingenting alls. Allt känns som vanligt. Fast matte säger att man inte märker att man har bebisar i magen - förrän på slutet. Men det var ju flera dar sen som Voxer och jag gjorde det där ni vet. Men matte säger att om jag har valpar i magen - då ska dom inte komma förrän i början på mars. Och det låter på matte som om det är väldigt länge till dess. Själv är jag inte riktigt säker på vilken ordning månaderna kommer i. Sånt är faktiskt matte bättre på än jag. Annars är jag bäst på nästan allting. Vov så bra jag är egentligen! Och så har jag bra självförtroende också! Det har vi chihuahuor. Vov, vov!

PS:

Jag hämtade mina tangoskor i dag! De kom till ABA-tango före jul, men jag har inte haft tillfälle att åka dit. Nu hämtade jag dem här i El Campello, hos en kvinna som också dansar tango. Hugo hade skickat med tre par, så att jag kunde välja. Alla är i min storlek. Två av paren är i rätt modell, och två i rätt färg. Tyvärr är de blå i rätt modell - i fel blå nyans. Så här ser skorna ut:

De längst till vänster har rätt blå färg. Och de röda har rätt röd färg. Båda paren till höger har rätt modell.

De blå skorna i rätt modell har också en snygg blå nyans - dock inte lika snygg som de andra skorna. Och, som ni ser nedan, så passar den klaraste blå nyansen bäst till de överdelar som jag hade tänkt ha dem till. (Jag ställde skorna på en klänning och en blus i min klarblå favoritnyans.)

Skorna i rätt modell är mycket bekvämare. (De andra har högre och smalare klack, vilket gör dem obekvämare att dansa i.) Jag kommer att behålla skorna i rätt modell. De andra ska jag lämna tillbaka. Synd att riktiga dansskor är så dyra. Jag hade gärna behållit alla paren. Men jag får väl beställa ett par andra klarblå skor av Hugo i framtiden. Kanske till hösten, eller nästa år? Nu vet ju Hugo både vilken nyans och vilken modell jag vill ha. Så nästa gång blir det säkert 100% rätt!

11-01-10:

Även i dag har vi härligt väder! Flera dagar i rad har jag kunnat gå barfota i sandalerna. (Den friheten tycker mina tår mycket om - bara de slipper frysa!) Det är mitt på dagen, ca 11:30 - 16:00, som det är tillräckligt varmt för att gå i sandaler. På mornar och kvällar har jag både skor och jacka!

I dag har jag pratat med min veterinär ang Bonnies dräktighet. (Nej, jag har inte fått något bekräftat än - det är för tidigt!) Vi kom överens om att jag ska göra ett ultraljud på henne en vecka före beräknad förlossning. Veterinären kan då (förutom att konstatera antalet valpar) se om allt (ink moderkakorna) ser normalt ut, så att förlossningen beräknas bli normal. Sen har jag kollat vad ett akut kejsarsnitt skulle kosta - om problem skulle tillstöta. Min nuvarande djurförsäkring hos Agria täcker nämligen inte detta. Ett snitt kostar på vardagarna 310 € - och på kvällar, nätter och helger 450 €. Alltså ca 2700 - 4000 kronor. Det får väl anses överkomligt i sammanhanget. (Som jämförelse kostade Bonnie 16000:-, vilket är normalt för en chihuahuatik i Sverige, och således motsvarar vad en valp är värd.)

Jag gick inom Telefonica också. Nästa månad ska allt bli rätt och jag ska också ha fått pengarna (som jag betalat för mycket) tillbaka. Ja, det hoppas i alla fall den luttrade personalen här i Telefonica-butiken. De sa, med en djup suck, att det f n var kaos hos Telefonica.

Slutligen gick jag inom Turistbyrån för femtioelfte gången för att hämta en almanacka för 2011. Vi måste ha en där El Campellos helgdagar står med. Men almanackorna hade inte kommit än. Kanske de kommer denna veckan. Förra gången jag frågade, sa de att de skulle komma i dag. Dessförinnan skulle de kommit i mellandagarna... Nåja, de är gratis - och fina, så de är värda att vänta på. Men nog trodde jag att de skulle komma före årsskiftet...

11-01-11:

Ulf kommer att sucka djupt, när han läser att jag - i dag igen - skriver att vädret har varit underbart. Han tycker att jag tjatar för mycket om, hur härligt jag tycker att vädret är - och hur vackert jag tycker att havet är. Men, som det gamla bibliska citatet säger: Varav hjärtat är fullt talar munnen. (Nej, jag visste inte nyss att citatet var hämtat ur bibeln. Jag blev nyfiken efter att jag skrivit ner det - och så googlade jag...)

Bonnie och jag har förstås gått en lång promenad mitt på dagen. I dag gick vi till hennes "roliga klätterställe" alias La Illeta - halvön där fiskodlingarna från bronsåldern finns. De säregna klipporna där fascinerar mig! Jag tog många foton, varav ni ska få se några här.

(Men innan jag lägger in dessa foton ska de redigeras och komprimeras. Eftersom jag inte lär hinna det i kväll - så lägger jag in fotona i morgon i stället...)

11-01-12:

Jag valde att se film tillsammans med Ulf i går. Och så monterade jag en herrbetjänt som vi har köpt för att ha i gästrummet. Fotona från La Illeta fick vänta till i dag.

Här kommer de:

Bonnie och jag gick runt och tittade på resterna av den gamla fiskodlingen. Tänk att man fortfarande ser de fyrkantiga formerna efter dammarna så tydligt. Det var ändå ett tag sen bronsåldern...

 

På en klippa satt en svart, lite hägerliknande, fågel. Men den flög när vi kom närmare. Jag vet inte vad det är för sort. Vet någon av er?

Vi satte oss i solen en stund. Då kom en av fiskebåtarna förbi. De höll på att lägga ut nät. Det finns gott om fisk i Medelhavet!

Mitt ute på udden står en ensam blå soptunna. Denna töms regelbundet. Ändå finns det ingen väg dit. Man får gå längs utsidan på staketet. I går var havsytan låg. Då har man en bred klipphylla att gå på. Men när vattnet är högt, och det dessutom går vågor, då får man klamra sig fast vid staketet - för då når vattnet nästan ända dit.

Nej, nu vill Bonnie berätta!

Vov på er! I går gick matte och jag till mitt roliga klätterställe! Vov, så kul vi hade. Först klättrade vi högt upp. Jag kan springa uppför det branta berget jag. Det kan inte matte. Nä, för hon har för dålig kondis - så hon får gå.

Runt om klätterstället finns det vatten. När det är så mycket vatten - då heter det hav. Det vet jag.

Och vov så gott det luktar från havet! Och spännande! Lite som fisk, faktiskt...

 

Men på marken finns också mycket spännande att lukta på. Så jag nosar och nosar och nosar. Vov så kul det är att nosa!

I dag har matte och husse och jag träffat Horst! Jag kände igen honom bums när han kom gående. Så jag sprang fram och hälsade.  Sen gick vi och fikade. Jag satt i mattes knä som vanligt. Fast jag fick ingenting. Dom är väldigt snåla - matte och husse. Dom kunde gott ha beställt lite oxfilé åt mig. Själva drack dom bara te och kaffe. Och det är ju inte gott - så det ville jag inte smaka. Matte och husse och Horst pratade jättelänge. Och drack te och kaffe jättelänge. Fast det gjorde ingenting. Nä, för jag låg bra i mattes knä. Jag kunde spana på hundarna som gick förbi - utan att dom såg mig.

Men till slut så hade dom druckit färdigt.  Då gick vi en promenad. Och sen så gick vi hem. Jättemycke vov!

Ja, vi träffade alltså Horst i dag - vilket var precis lika trevligt som vanligt. Vi satt länge och pratade på ett strandcafé. I dag har det varit +19º och solsken. Jättehärligt med andra ord! (Förlåt Ulf, jag kunde inte låta bli...)

Jag bad Horst att ta ett par foton på oss - för vi kommer ju aldrig med själva annars. Så här blev fotona:

Sen såg vi en fiskebåt komma in - med något mystiskt på släp.

Vi gick till hamnen för att titta efter vad det var. Det visade sig vara en sådan där flytande fiskodling, som det ligger flera stycken förankrade en bra bit ut i havet. Ända sen jag först flyttade hit, har jag varit nyfiken på hur de ser ut på nära håll. Jag har funderat på att försöka få lift med en båt dit ut, men det behöver jag inte fundera på nu längre. För nu fick jag se en på landbacken. Vilken tur! Nätet, som normalt hänger undertill, var borttaget. De hade forslat in denna för att kunna laga/byta ut några av de blå stolparna som gått sönder.

Och sist, men inte minst, dagens viktigaste händelse:

Min son Johan blev i dag klar med sin magistersutbildning i internationell ekonomi!

Ett stort GRATTIS Johan!

På fotot ovan skålar han glatt med sin sambo Linda. (Just vid sådana här tillfällen känns det svårt att bo så långt bort ifrån de mina. Jag hade förstås velat vara med och fira Johan i kväll!)

11-01-13:

Eftersom det är Tjugondedag jul i dag, så jag har förstås ägnat en del av dagen åt att plocka undan alla julsakerna. Jag kommer att sakna den lilla julgranen som lyste så mysigt på kvällarna, men resten var det rätt skönt att få undan.

Sen har jag bytt försäkringsbolag för Bonnies försäkring. Hos Agria skulle jag betala 3792 kr i årspremie. Det är mycket! Nu kommer jag att betala 2600 kr för samma typ av försäkring hos Sveland. (Och hos Sveland ingår kejsarsnitt.) Sveland tar 0% i utlandstillägg, Agria tar 50%, If 100% och Folksam 20%. Det lönar sig att maila runt och fråga. För oss är det ju viktigt att försäkringen gäller både i Sverige och Spanien.  Jag har tidigare haft Sveland till mina katter, men bytte senare till If eftersom de är de enda som har fast självrisk. Sen, när If ville ha dubbel premie för Bonnie, så bytte jag till Agria. Men nu tror jag att jag kommer att hålla mig till Sveland i fortsättningen. De är bra att ha att göra med.

Och som vanligt, då vädret är fint, passade Bonnie och jag på att gå en lång promenad mitt på dagen.

11-01-15:

Vov! Tänk sån tur matte har - som har mig! Jag tror faktiskt inte att hon skulle klara sig utan mig. Varje dag ser jag till att hon är ute och går. Ibland så lyckas jag få henne att springa också. I dag sprang hon faktiskt med mig på stranden. Fast hon borde springa mer, det borde hon. För hon har ingen vidare kondis, tycker jag. Hon flåsar om hon springer mycket. Inte som jag. Jag kan springa jättefort! Och jättelångt! Jag kan t o m springa uppför branta backar jag. Så jag har jättebra kondis.

Dessutom hjälper jag matte att få nya människo-kompisar! Bra va! I dag gick vi en lång promenad tillsammans med några hundar som jag känner. Ja, deras mattar var också med. Det var bra. För då kunde matte träna sig att prata spanska. Det behöver hon! Inte som jag. Jag har inga som helst problem att prata med dom andra hundarna. Jag skäller flytande på spanska! Fast matte hon har problem när hon ska prata spanska hon. Ja, människor har ju lite svårare för att lära sig nya saker. Dom är inte lika lättlärda som vi hundar.

Och sen på kvällen, då ser jag till att matte kommer i säng ordentligt. Och så sover jag hos henne - så hon kan känna sig trygg och sova gott. Bra va! Ja, tänk så viktig jag är för matte egentligen! Vov, alltså! Inte nog med att jag kan nästan allt. Jag är viktig också. Vov och vov alltså!

Jodå, det är sant som Bonnie skriver - hon är viktig för mig. Och att vara hundägare bidrar verkligen till att få nya kontakter. Jag känner nu tre kvinnliga hundägare lite närmare. Tack vare Bonnie samt deras hundar Kiko, Lluna och Dylan förstås. I dag har jag träffat alla tre vid olika tillfällen.

Särskilt en av dem, Maripá (jag reserverar mig för stavningen eftersom jag bara har hört namnet), är det så bra att träna spanska tillsammans med. Hon håller själv på att lära sig engelska och förstår därför hur viktigt det är att tala långsamt och tydligt - och att använda synonymer, om jag inte förstår bums. Dessutom talar hon castellano (riksspanska) och inte valenciano (den lokala dialekten). Det är ju castellano jag håller på att lära mig - och dessutom har castellano ett "tydligare" uttal. Valencianskan verkar vara lite "grötigare" och ha fler läspljud och "svalda stavelser".

I dag gick Maripá, hennes hund Lluna, Bonnie och jag en lång promenad tillsammans. Jag och Maripá pratade mycket. Jag passade på att fråga om en del ord som jag inte förstått skillnaden på. Ord som kanske betyder samma sak på svenska men olika på spanska. Hon förklarade bra - så nu vet jag. Det är jätteviktigt för mig att prata spanska med spanjorer. Jag måste lära mig mycket mer! Jag fattas så många ord när jag vill säga något, och ändå märker jag ju att jag pratar bättre nu än tidigare. Maripá och jag jämför också våra olika länder, alltifrån vad som odlas och arbetslösheten - till olika traditioner. Jag lär mig mycket om Spanien via henne. Det var också hon som förklarade för mig att det är en avsaltningsanläggning de bygger vid Rio Seco. Ja, hon är en bra kontakt och jättetrevlig dessutom!

Sådana kontakter ska man vårda ömt... Det är ju inte så lätt att som invandrare få vänner bland de infödda... Inte så länge man inte behärskar språket! Det är endast genom Bonnie, och tangon, som jag på ett naturligt sätt träffar spanjorer. För övrigt är det ju mest de som jobbar i kassan i de affärer där jag handlar, som jag byter några ord med. Och den konversationen är ju ganska torftig: "Buenos días. ¿Cuánto cuestas? Dos setenta y cuatro. Muchas gracias." ("God dag. Vad kostar det? Två och sjuttiofyra. Tack så mycket.")

11-01-17:

De senaste dagarna har vi inte haft lika fint och soligt väder. Temperaturen har hållit sig kring 15-16 grader och det har varit ganska molnigt. Jag är dock så glad att denna vintern hittills har varit normal. Ja, det har ju t o m varit varmare än normalt nu i januari. Förra vintern var som bekant den kallaste och regnigaste på 20 år, och det var inte lika roligt...

Jag har bl a ägnat mig åt att plugga spanska via min Rosetta-Stone-kurs. Det går så sakteliga framåt.

I går hälsade jag och Bonnie på Hasse, Elisabeth och deras hundar. Bonnie började att vifta på svansen redan då hon såg deras hus på håll. Tillsammans fikade och pratade vi några timmar. (Jodå, Elisabeth bjöd Bonnie på en bit sån där god "hundkorv".) Både vi människor, och hundarna, hade trevligt.

Jag läste, under rubriken roliga historier, i en av gratistidningarna följande:

Dyslexics have more nuf.

Den skrattade jag gott åt. Men det är inte säkert att en visuell dyslektiker gör det. De läser nämligen direkt ordet fun på slutet, och ser inte felstavningen. De är så vana vid att "se" alla bokstäver i oordning - så deras hjärnor rättar automatiskt till texten så att den blir begriplig...

11-01-18:

Vov på er! Matte har inte varit riktigt schysst dom två senaste kvällarna. Hon har tvingat mig att gå ut - fast jag inte har velat. Dumt va! Det har inte varit sol ute. Och på kvällen har det varit kallt. Då vill jag förstås inte gå ut alls!

I går kväll, när jag såg att matte satte på sig jackan - då sprang jag ner i vårt rum. Och sen gömde jag mig under täcket i vår säng. Tyvärr hittade matte mig ändå. Jag fattar inte hur hon kan vara så bra på att hitta mig - fast hon har så dåligt luktsinne.

Och när hon hade hittat mig så tvingade hon mig att gå ut. Ja, hon tjatar alltid om att jag ska kissa och bajsa ute. Det är väl inte så noga. Och det är verkligen inte schysst att tvinga mig!

Så behandlar man väl inte en havande kvinna! Ja, matte hon säger förstås att vi inte vet än - om jag har några valpar i magen. Det vet vi inte förrän Voxers matte har klämt mig på magen. Men Voxer ska vi ju inte hälsa på - förrän denna månaden nästan är slut. Hon kunde ju fråga mig i stället. Jag tror absolut att jag har bebisar i magen. Åtminstone nån. Ja, för jag känner mig liksom annorlunda. Förresten tror en av mina killkompisar också att jag har valpar i magen. Ja, för han sa att jag luktade så. Ja, vov då!

11-01-19:

Jag drömde om pappa i natt. Det gör jag då och då. I natt drömde jag att jag hälsade på honom på sjukhuset - och att han fortfarande levde. När jag vaknade så slog det mig att det var precis i går - för 39 år sedan, som han dog. Det känns som väldigt länge sen. Ändå minns jag fortfarande vissa fragment av vårt liv tillsammans väldigt tydligt. Men redan om ca 40 år kommer ingen längre att minnas honom. Det är så det är. Det skrämmer mig inte. Det är här och nu vi lever. Så synd att vi alltför ofta lever för gårdagen - eller morgondagen - och periodvis glömmer att fånga dagen...

Carpe Diem!

F ö har jag ägnat dagen åt att besöka marknaden, plugga spanska, tvätta - och kela med Bonnie förstås. Jodå, jag har kramat om Ulf också!

Vov, alltså! I dag lånade jag mattes dator och tittade i en hund-webb-affär. (www.poshpooches.se) Vov så snygga halsband jag hittade! Se själva:

    

Fast matte säger att jag inte behöver fler halsband just nu. Och så säger hon att eftersom jag är så söt i mig själv - så behöver jag inga extrafina halsband. Ja, jag är ju jätte-vov-söt - det är jag. Men jag tror ändå att det är nåt lurt när hon säger så. Jag undrar om jag kan beställa dom själv tro? Fast man måste visst betala - och jag har ju inga pengar. Dumt va! Vov på er!

11-01-20:

I dag tittade solen fram igen. Tyvärr varade det inte länge. Redan på eftermiddagen blev himlen grå igen, och det kom t o m ett par regnstänk. Det verkar bli likadant i morgon, men sen ska det bli soligt - men kallare. Ulfs barndomskamrat Bosse L kommer hit på lördag. Han ska stanna i 12 dar. Vi hoppas förstås att det ska bli fint väder hela tiden när han är här. Vi kan ju göra mycket mer om vädret är fint. Hur som helst så ska det bli roligt att visa honom El Campello.

Ulf och jag har varit och handlat billiga inredningsdetaljer. Jag köpte en blå filt att ha som överkast på min säng. Filten är inte perfekt, men passar i alla fall bättre till mina rosa kuddar - än min tidigare rödblommiga pläd gjorde. (På fotot nedan syns "förpacknings-vecken" fortfarande.)

Ulf köpte en lampa till vardagsrummet. Han köpte en med röd skärm - för det tycker han är snyggt. Och visst - den går fint i färg med soffan, men jag hade förstås föredragit en med vit skärm (vilket också fanns). Jag försöker ju dämpa det röda... (Jag mår inte bra av rött.) Ja, det är synd att vi har så olika smak. Annars är det ju trevligt med en extra ljuspunkt.

Vi får väl göra så till hösten, då när jag har fått hit 3/4 av mina möbler och saker, att jag i görligaste mån försöker få plats med detta i mitt rum samt gästrummet. Och så får Ulf ha det enligt sin smak i sitt rum och i vardagsrummet. Jag har redan räknat ut att jag kommer att få byta rum igen. Då får rummet jag nu bor i - bli kombinerat gästrum och vardagsrum, och så får det mindre bli mitt sovrum (med plats för garderober och skrivbord) igen. Det ordnar sig nog, även om det kommer att bli väldigt trångt. Men då kommer det att kännas som mitt hem här nere. Jag är väldigt trött på att bo bland andras möbler...

Jag ser oerhört mycket fram emot att få hit mina saker. Det är väldigt splittrande att huvudsakligen bo på ett ställe - och ha sina saker någon annanstans. Allt kommer jag fårstås inte att ta ner. Så det blir väl så även i fortsättningen, att jag har det jag just för stunden vill använda - på fel ort. Jag har själv aldrig förstått tjusningen med att ha två bostäder. Jag skulle vilja bo uteslutande här i El Campello - och så åka på semester till Sverige (Skåne) ibland. Men som ni vet så tycker Ulf annorlunda. Så jag försöker anpassa mig så gott det går i alla fall. Det är svårt! Jag är inte så anpassningsbar. Men jag älskar ju min man!

11-01-21:

I dag skiner solen från en klarblå himmel. Härligt! Fast det har inte varit så varmt i dag - bara 12-15º, och så har det blåst kalla nordöstliga vindar. Men jag blir så glad av solsken. Naturligtvis passade Bonnie och jag på att gå en lite längre promenad mitt på dagen. Visst är klarblått och sandfärg vackert ihop! Jag tycker mycket om kombinationen - både i naturen och i hemmet... (Ett vardagsrum med sandfärgad bas och blå accenter - det skulle jag tycka om - apropå gårdagens rader.)

Jag tror inte att jag har berättat - att man i somras byggde en cykelbana längs strandpromenaden och vidare upp längs Calle San Francisco. Men här kommer ett foto av cykelbanan som jag tog i dag:

Skylten berättar när man bör/ska cykla på cykelbanan. Underförstått är förstås att man inte bör gå på cykelbanan mellan dessa klockslag, men se det har inte alla spanjorer förstått... Jag får väl ta ett foto en söndag och visa er - så förstår ni sen precis vad jag menar...

Nu vill Bonnie berätta:

Vov, vov! Vet ni vad? I går, när jag träffade Kiko - då var han väldigt långhårig. Men i dag - då var han alldeles snaggad! Ja, hade han inte luktat likadant, så hade jag inte känt igen honom.

För säkerhets skull så luktade vi noga på varandra. Både bak och fram.

Fast sen, då hade vi inte tid att lukta mer. Nä, för då ville vi leka! Vi kan ju leka så kul ihop, Kiko och jag.

Först så började vi brottas. Det är vov så kul att brottas.

Men sen ville vi springa. Ja, för det är ännu roligare att springa.

Vi sprang ner på stranden. Jag sprang snabbast! Jag springer jätte-vov-snabbt jag! Fast Kiko springer nästan lika snabbt.

Vi sprang långt, långt bort. Ser ni oss fast vi är så långt borta?

Fast när vi var så långt borta. Då blev min matte, och Kikos husse, lite oroliga. Så dom ropade på oss. Ja, dom känner sig förstås tryggare när vi är nära och kan skydda dom. Ja, ifall det kommer nån stor hund eller nåt annat farligt. Ja, för vi är bra vakthundar Kiko och jag.

 Så då sprang vi tillbaka. Vov så roligt det är att springa på stranden! Vov, alltså!

Sen ropade Kikos husse på Kiko. Och då sprang han bums till sin husse.

Och sen ropade matte på mig och då började jag springa till henne.

Men sen så stannade jag. För jag kom på att jag ville springa lite till på stranden. Och förresten är det inte bra att skämma bort sin matte - genom att lyda bums. Nä, mattar kan bli odrägliga att ha att göra med - om man skämmer bort dom med sånt.

Fast sen, när jag hade sprungit färdigt, då kom jag till matte i alla fall. Ja, för då var jag trött. Så då satte matte och jag oss en stund på muren och vilade.

Kiko och hans husse gick hem. Fast när jag hade vilat mig lite, då gick matte och jag en lång bit till. Men sen ville jag inte gå mer. Jag var ju trött ju. Så då fick matte bära mig nästan hela vägen hem. Jag tror faktiskt att jag är bättre på att uppfostra matte - än hon är på att uppfostra mig. Vov och vov!

PS:

På tal om heminredning och färger: Jag hittade ett par foton i en hörna på hårddisken - som visar hur jag hade det i min lägenhet när jag var 20 år. Jag tyckte mest om ljusa och milda färger - då också. Och blått...

Först i 30-årsåldern började jag ha pastellrosa i inredningen. Rummet nedan har rosa- och beigeprickig stänktapet. Jag hade då också bytt ut de vitlackerade möblerna mot björk (och furu).

Jag letade efter foton från Gläntan, men hittade inga. Jag vet att originalen ligger i en låda i Hässelby strand, men trodde att jag skulle ha något på datorn också. Men än har jag inte hittat något i alla fall. De går hur som helst i samma färgskala som ovan...

Att ha mycket pastellrosa i inredningen började jag med först sedan jag blivit utbränd. Jag har i efterhand läst att pastellrosa är en av de mest lugnande och läkande färgerna. Så det har väl sina skäl att jag numera gillar den nyansen...

11-01-22:

Brr! I morse var det bara +6º när jag gick dagens första promenad med Bonnie. Och det var bara +3,5º när det var som kallast i natt. (Nu har vattentemperaturen sjunkit till +13º. Inte ens turisterna badar längre.) Tur att solen skiner från en klarblå himmel. I solen känns det i alla fall lite varmare.

I dag kommer Bosse L! Det ska bli kul. Vi ska hämta honom på flygplatsen framåt kvällen.

11-01-23:

Vi har haft svinkallt i dag! Det har inte varit mer än +11º och det har blåst iskalla vindar från norr. Jag tror att detta har varit den kallaste dagen hittills i vinter - p g a vindarna! Trots detta har Ulf och Bosse varit ute och gått nästan hela dagen. Så vid detta laget har Bosse sett nästan hela El Campello, och dessutom nästan hela stranden Muchavista. Det måste ha blivit många km sammanlagt! På fotot nedan vilar Bosse en stund på en bänk med utsikt över Muchavista.

Bonnie och jag har hållit oss mest inomhus. Vi har frusit tillräckligt på de korta promenader vi har varit tvungna att gå. Det har varit kallt inne också. Blåsten letar sig in genom fönsterspringorna. Jag har suttit en del framför datorn med min Rosetta-Stone-kurs. Jag vill ju gärna komma vidare med spanskan. Men jag orkar inte plugga intensivt särskilt länge åt gången. Det är bara att acceptera - jag har inte alls samma inlärningsförmåga som jag hade innan jag blev utbränd...

PS:

Jag hittade en länk där man kan se vädret, inkl temperaturen i vattnet, vid den stora stranden Carrer la mar här i El Campello: http://www.aemet.es/es/eltiempo/prediccion/playas/carrer-la-mar-0305013 Just nu är det varmare i vattnet (+15º) än vad det är i luften... Jag la in denna länk överst på den här sidan också - så har vi den till hands, både ni och jag.

11-01-24:

I dag har vädret varit aningen bättre - men fortfarande kallt och blåsigt. Bonnie och jag har nöjt oss med kortare promenader, och mest suttit inne och läst - respektive gnagt. Ni får själva gissa vem som har gjort vad.

Ulf och Bosse har i dag besökt Alicante. De tog den långa vägen upp till Santa Barbara, och beundrade sen utsikten från slottets högsta punkt.

Efter att ha inmundigat var sin välförtjänt kopp kaffe (det är jobbigt att gå hela vägen upp), gick de sedan via gamla staden ner till Alicante centrum. Ulf visade förstås Bosse "paradgatan" Explanada de España.

De avslutade sitt Alicantebesök med att bl a besöka det enorma varuhuset El Corte Inglés. (Om det är klart väder i morgon så åker vi nog till Guadalest alla fyra.)

11-01-25:

Jodå, vi åkte till Guadalest i dag, fast vädret var ganska grått. Det är nämligen risk att det kan bli ännu sämre några dagar framöver. Stackars Bosse! Han behöver förstås också sol och värme. Men han klagar inte, utan verkar nöjd ändå. Det var trevligt i Guadalest - men utsikten var förstås inte lika imponerande som en klar dag. Av havet syntes inte ett spår.

Som ni ser är vattenståndet i sjön ovanligt lågt.

Mimosan (= Akacia-träden) blommar nu. Det är vackert!

I en av de små butikerna säljer de roliga klockor. Den ovan t h skulle jag kunna tänka mig att ha i köket, om jag inte redan hade haft en annan klocka där. Jodå, Bonnie var också med i Guadalest! Nu vill hon berätta!

Vov på er! I dag har jag varit i Guadalest. Ja, matte och husse och Bosse var också med. Guadalest ligger högt upp i bergen, men jag har varit där förr.

Det är tur att jag är så bra på att klättra! För ibland är det väldigt brant. Jag kan t o m klättra ner för jättebranta stup jag.

Högt uppe finns det en massa utsikt.

Husse och Bosse tittade på utsikten hela tiden. Men jag hittade nåt mycket intressantare att titta på. En fågelskit! Den luktade spännande också!

Och sen så mötte jag en hund. Vi nosade på varandra.

Fast sen så gick matte och husse och Bosse och jag och åt lunch. Matte och jag åt bröd med ost och skinka på. Det var gott! Och så var det skönt att komma in i den varma restaurangen. Ja, för det var kallt i Guadalest. Jag hade tröja under jackan som ni ser, men frös ändå. Det måste ha blivit fel på nåt sätt. Det ska ju inte vara kallt i Spanien. Fast matte säger att det alltid är kallare i bergen. Och Guadalest ligger ju i bergen.

I alla fall var det bra att jag fick mat. För jag var ganska hungrig. Ja, för i morse kräktes jag. Matte säger att hundar också kan må illa - när dom har bebisar i magen. Och det har ju jag.

Ja, jag vet matte. Du vet inte säkert än. Du vet inte förrän Voxers matte har klämt på min mage. Men jag vet förstås redan. Ja, för så här har jag inte känt mig innan. Så nåt måste det ju vara. Och jag vill ju ha valpar! Ja, vov och vov då!

10-01-28:

Jag har varit sjuk, men är nu på bättringsvägen. Jag började må illa i onsdags eftermiddag och ägnade sen det kommande dygnet åt att kräkas våldsamt... Om det är något virus eller om jag ätit något med bakterier i - det vet jag inte. Varken Ulf eller Bosse har blivit sjuka (än så länge i alla fall). Tyvärr fick jag migrän (och kräktes en extra gång) när magsjukan började avta... Men jag har tagit migränmedicin och känner mig åtminstone aningen bättre just nu. Jag har både duschat och klätt mig i dag! Fast än så länge känner jag mig ganska matt och svag.

Ulf har varit gullig och gått ut med Bonnie nu när jag har varit utslagen. F ö har Bonnie legat hos mig i sängen precis hela tiden.

Både Bonnie och jag har lite att berätta här - men det får vänta till senare. Nu måste jag vila...

Vov alltså! Sånt elände här har varit. Matte har varit sjuk. Hon har legat i sängen både på natten och på dagen. Fast ganska ofta har hon gått upp och kräkts. Men det är tur att hon har mig. Ja, för jag har legat bredvid henne i sängen hela tiden - och tröstat henne. Och jag skötte om henne så bra - så nu är hon frisk igen. Bra va!

Nåt som inte är bra - är att jag träffade en dum veterinär häromdagen. Vet ni vad hon sa för dumt? Jo, hon sa att jag nog inte har några valpar i magen. Det var väl dumt sagt!

Ja, för jag har ju parat mig med Voxer 3 gånger! Och jag har ju känt mig annorlunda. Och jag har gått upp 50 gram till - fast matte har snålat med maten. Och jag vill ju vov så gärna ha valpar! Kan det ha blivit fel ändå?

Matte säger att jag kanske är skendräktig. Jag vet inte vad skendräktig är, men det är inget bra. Nä, för det hör jag på mattes röst när hon säger det.

Ja, så här var det. Matte och jag gick egentligen till veterinären bara för att klippa mina klor. Ja, det var mattes idé. Jag tycker inte om att få klorna klippta. Nä, för det låter vov så otäckt när klotången klipper. Och det låter farligt nära mina tassar. Men i alla fall så sa veterinären att hon skulle göra nåt mer. Vad är det nu det heter matte - det där konstiga? Jaha. Ultraljud heter det. Så då gjorde vi det.

Det gick till så att jag fick ligga på rygg på en dyna. Först ville jag inte ligga på rygg, men dom tvingade mig. Och sen rakade veterinären av mig all päls på magen. Och det ville jag verkligen inte! Det ser inte snyggt ut. Men dom tvingade mig. Och sen tog veterinären och kletade in gelé på min mage. Det var väl OK - fast kallt. Och sen, sen liksom klappade veterinären mig med en konstig sak på magen. Fram och tillbaka. Och det var ganska skönt. Så då nästan somnade jag. Matte och veterinären tittade på nån sorts TV. Då kunde dom se inuti min mage. Och dom såg inga valpar. Det är ju vov så konstigt! Ja, för det borde ju varit minst 3 stycken där. För vi gjorde det ju 3 gånger, Voxer och jag. Både matte och jag blev förstås ledsna.

Veterinären sa att vi ska komma tillbaka nästa vecka. Och då ska vi göra det en gång till. För säkerhets skull, sa hon. Då VILL jag att dom ska se några valpar! Det vill jag vov så gärna! För vi vill ha valpar, matte och jag. Det vill vi. För vi tycker mycket om små söta hundar - matte och jag.

Fast husse blev glad när vi kom hem och berättade. Han vill inte ha några valpar. Dumt va! Husse tycker bara om mig. Han vill inte tycka om fler hundar. Han säger att det räcker med en hund. Fast det tycker inte matte och jag. I alla fall så är vi ledsna nu, matte och jag.

Vov så tråkigt alltså. Nu ska jag gå och kela med matte. Hon ligger på sängen och vilar. Hon är fortfarande väldigt trött, säger hon. Det är egentligen konstigt. Ja, för hon har ju legat i sängen både på nätterna och hela dagen i går. Men hon blir nog piggare om jag kelar och busar lite med henne. Vov på er!

I onsdags var vi och hälsade på hemma hos Horst. Det var trevligt som vanligt! Det var på hemvägen därifrån som jag började må illa. Det var nätt och jämt jag hann parkera bilen och rusa upp i lägenheten innan jag kräktes första gången. Nu hoppas jag innerligt att kräkningarna berodde på någon bakterie jag fått i mig genom att äta något. För om det skulle vara något virus finns ju risken att jag kan ha smittat både Horst, Bosse och Ulf. Och det vill jag verkligen inte.

11-01-29:

Vädret är ganska fint i dag. Ulf och Bosse har åkt till Benidorm. Jag stannade hemma för att ta det lugnt. Jag är fortfarande inte helt återställd. Men nyss fick jag i alla fall i mig 2 skorpor och en kopp te. Dessutom har jag tvättat två maskiner tvätt. Nåja, maskinen gjorde förstås jobbet - jag bara hängde upp tvätten sen. Så kanske jag är som vanligt i morgon?

Jag har kommit underfund med att jag inte kan alla de former jag behöver kunna av det spanska verbet ver = att se. När jag tittade i min grammatik på detta oregelbundna verb så blev jag trött bara jag såg alla former jag bör plugga in. I svenska språket har vi 3 former se + såg + sett och så använder vi hjälpverben har, hade, ska, skulle, och brukade. I spanskan finns 42 (!) olika former - inklusive hjälpverben för har och hade!

Jag kan redan: Veo = jag ser, vemos = vi ser , vi = jag såg och he visto = jag har sett.

Kvar att lära: ves, ve, veis, ven, viste, vio, vimos, visteis, viron, veía, veías, veía, veíamos, veíais, veían, veré, verás, verá, veremos, ver´ris, verán, vería, verías, vería, veríamos, veríais, verían, has visto, ha visto, hemos vistos, habéis visto, han visto, había visto, había vistos, había visto, habíamos visto, habíais visto samt habían visto.

Suck! Jag tvivlar på att jag någonsin kommer att lära mig alla. Att spanska språket har så många olika verbböjningar beror på två saker. Framför allt säger de aldrig vem som gör något /subjektet - alltså inte jag, du etc. I stället ändras verbet efter de olika subjekten. Sen finns det dessutom en dåtidsform mer än vad vi har. I spanskan skiljer man på om det är något som ofta inträffar eller om det bara inträffade tillfälligt. Så när som på grammatiken, tycker jag att spanskan är ganska lätt. Deras ord är oftast logiska, och inte alltför svåra att uttala.

Som tur är, verkar spanjorerna vara ett tålmodigt släkte så länge man försöker så gott man kan.

Nu är jag plötsligt genomsvettig, fast jag bara har suttit still och skrivit. Jag får väl gå och lägga mig en stund igen... Måtte den inte smitta - den här åkomman jag har fått!

PS:

Nu har Ulf och Bosse kommit tillbaka från Benidorm. De hade haft mycket trevligt. Ulf hade tagit några foton av Bosse. Här får ni se några av dem:

11-01-30:

Grattis på födelsedagen lillebror Uno!

Hurra! Hurra! Hurra! HURRA!

 

PS:

Nu känner jag mig helt bra igen! Skönt! Bonnie och jag har varit ute och gått en lång promenad. Det var så pass varmt att jag kunde ta av mig jackan. Eftersom det är söndag, och soligt, så är många människor ute och går. Så här såg det ut på strandpromenaden:

Och om man sänker blicken något - så ser det ut så här (men det vill Bonnie berätta om):

Vov alltså! Så många kompisar jag har träffat i dag. På söndagarna är det extra kul att gå ut med matte. Ja, för då träffar jag alltid jättemånga hundar. Och det är vov så kul!

Jag träffade 2 yorki-flickor som jag tycker bra om. Jag tycker speciellt bra om dom - för att dom är mindre än jag. Det är vov så kul att känna sig STOR!

Ja, och så är dom väldigt trevliga också. Vi har mycket gemensamt. Vi tycker alla 3 att det är intressant att nosa på fågelskit, och så har vi samma klädsmak.

Fast deras matte hade inte tid så länge. Så då satte jag mig på muren för att spana efter fler trevliga hundar. Men vet ni vad jag såg? Jo, en jättekonstig hund! Vov så konstig, alltså! En sån har jag aldrig sett förr.

Hon såg rätt så snäll ut, så jag gick lite närmare.

Jag vågade t o m nosa försiktigt på henne. Hon var ganska schysst faktiskt! Lugn och trevlig. Fast konstig...

Matte sa att det var en gris. Fast den hundrasen har jag aldrig hört talas om. Vov så konstigt alltså!

Ja, och sen gick vi en lång promenad, matte och jag. Och sen så gick vi hem. Vov på er!

PS 2:

Jag har nu lagt in ytterligare information på Gäst-info-sidan!

11-02-01:

I dag har Bosse, Ulf och jag besökt Cuevas del Canelobre = Canelobre-grottorna. (Bonnie fick stanna hemma.) Grottorna ligger på 700 meters höjd, ytterst på norra sidan av berget Cabeçó D'or. (Elva km inåt landet härifrån.) Canelobre betyder kandelaber och är namnet på den största stalagmiten. (Stalaktiter är de droppformationer som hänger från taket - stalagmiter är de som växer upp från golvet.)

Den naturliga ingången till grottorna används inte längre. Under det spanska inbördeskriget (1936 - 1939) byggdes en konstgjord väg in, en 150 meter lång tunnel. Under kriget användes grottorna nämligen av de republikanska trupperna från Alicante både som ammunitions- och flygplansfabrik. Tyvärr förstördes en del av de uråldriga droppformationerna då. I dag har man murat upp en husliknande entré framför denna nya ingång.

Eftersom det, när vi kom, var 25 minuter kvar till nästa guidade visning - passade vi på att beundra utsikten så länge. Karlarna, som är lite latare av sig än vad jag är, nöjde sig med att stå på terrassen. Ni ser dem i nedre högra hörnan på fotona nedan.

Ser ni, på fotot ovan, att Ulf fotograferar Bosse? Resultatet ser ni hur som helst nedan. (Tyvärr var det motljus åt "utsiktshållet", vilket märks både på detta fotot, samt på alla mina som jag har tagit i riktning söderut.)

 

Själv följde jag stigen uppåt. Utsikten är imponerande. Om ni tittar vid horisonten på fotot nedan, och börjar från vänster, så syns först en avlång "kulle" och sen en lite rundare. På den senare ligger slottet Santa Barbara. Man ser alltså både San Juan, Alicante och hela udden söder om Alicante. (Ja, i verkligheten alltså. På fotot är det svårt att se eftersom jag har varit tvungen att komprimera det.)

En bit upp hittade jag blommande rosmarin.

En bra bit upp hittade jag den gamla ingången till grottorna. Det finns dokumentation som visar att nutidsmänniskan upptäckte denna ingång redan år 740 e kr. (På den tiden var det ju ingen låst grind i vägen...) Man har däremot inte funnit några spår av  forntidsmänniskor i grottorna.

Sen var det dags att gå in i själva grottorna. Vi hade en trevlig guide som talade både spanska och engelska. Han berättade på ett humoristiskt sätt och gav oss samtidigt många fakta. Bland det första vi fick veta var att det är 141 trappsteg ner i grottan, och lika många upp...

Alla blev vi imponerade, och nästan lite tagna, när vi först såg den stora salen. Det låter kanske inte så mycket med 100 meters höjd, 45 meters djup och 35 meters bredd. Men när man står mitt i - då är det pampigt! Det var fotograferingsförbud, men jag lyckades prata mig till (på spanska!) att få fotografera ändå.

På fotona blev färgerna inte riktigt naturliga. För oss såg ljuset ganska vitt ut. Men belysningen bestod av en särskild sorts lampor som inte avger värme - och de var röda, gröna och blå. Man hade nyligen bytt till sådana lampor eftersom man upptäckt att det bildades gröna alger av de vanliga glödlamporna. Nu tror man att algerna ska ha dött igen om 4-5 år. (Jag har försökt rätta till färgen på en del av bilderna nedan, men mitt enkla fotoprogram klarar det inte fullt ut. Från början var alla mina foton vackert turkos-blå-lila som ovan.)

När jag tog fotot nedan stod jag ungefär så högt upp man kunde i grottan. Ser ni ett par på en plattform nere till höger på bilden? Ser ni dem kan ni kanske få lite känsla för grottans höjd.

Stalaktiterna och stalagmiterna, som började bildas för sju miljon år sedan, växer fortfarande, men fort går det inte. För att de ska öka med ett enda gram så behöver det droppa ner hela 11 liter vatten. Så det lär ta minst 100 år för en stalaktit eller stalagmit att växa 1 cm. När guiden pekade på en stalaktit och berättade att just den var ca 400000 år gammal så kände vi oss plötsligt väldigt unga...

På olika ställen i grottan finns mätutrustning där man kan se med vilken hastighet vattnet droppar, mäta luftfuktigheten, samt se att koldioxidhalten inte blir för hög om det kommer många besökare. Inne i grottorna är det alltid 18º varmt och luftfuktigheten ligger på 90%.

Det finns ytterligare två salar, men dessa är bara tillgängliga för grottforskare. För att ta sig till dessa inre salar måste man först ta sig fram flera hundra meter i smala gångar, och därefter kommer ett "fritt fall" på 60 meter. Dessa salar sägs vara än mer imponerande - men är ännu inte fotograferade. Det går bara att ta sig vidare till de inre salarna på sommarhalvåret. På vinterhalvåret är ingången nämligen dränkt under vatten.

Länk om ni vill läsa mer: www.cuevasdecanelobre.com (Det står inte mycket på sidan - men där finns en fin film.)

Efter visningen vandrade vi ut i solen igen. På vägen ner från grottorna stannade vi till för att jag skulle kunna ta ytterligare några foton av själva berget.

Tittar ni noga på fotona nedan så kan ni se några smågrottor, samt ett runt hål rakt genom berget.

Och på fotona, både ovan och nedan, ser ni ingången till grottorna på håll.

I förgrunden blommar ett mandelträd, och det var så vackert så jag kunde inte låta bli att ta många foton av det...

På vägen ner passerade vi Horsts hus. Han bor bara några km söder om grottorna. Vi tyckte alla tre att besöket i Canelobre-grottorna varit givande. Men se Bonnie, hon blev gladast när vi kom hem igen.

I morgon förmiddag är det dags för Bosse att åka hem igen. Tolv dagar går fort...

11-02-02:

Bonnie och jag har varit på ultraljud nummer två i kväll. Och inte en endaste liten valp kunde vi hitta. För säkerhets skull tittade två veterinärer. Men inte hjälpte det. Bonnies livmoder är tom! Jag blev väldigt ledsen förstås - men det är bara att acceptera fakta. Jag frågade veterinären om det var vanligt att en tik blir parad utan att bli dräktig. Hon sa att det händer chihuahuor och vissa andra dvärghundar ibland. (Det, och att de får så få valpar, är en av orsakerna till att chihuahuor är så pass dyra.) Vidare sa hon att jag bör låta inseminera Bonnie vid nästa försök, samt ta ett hormonprov på dag fyra i löpningen - så att de kan se exakt vilken dag ägglossningen är.

Nu är frågan om jag ska försöka para Bonnie i Sverige vid nästa löpning i juni - eller vänta till i Spanien i januari. Ingetdera passar helt med min vistelsetid i respektive land. Vi får se. Ett försök till ska jag i alla fall göra. Jag vill ju så gärna ha en liten tik till, och en egen valp är ju dubbelt så roligt.

Ulf blev tyvärr väldigt glad över nyheten! Fast jag hade inte väntat mig nåt annat... Den enda fördelen för mig, är att jag nu kan köra upp med bilen i maj. Och då kommer jag att ha lättare att ta mig till Skåne i sommar...  Ja, nu vill Bonnie förstås berätta sin version av det hela.

Vov! Vi är inte alls glada i dag, matte och jag. Nä, för nu har vi varit hos den där dumma veterinären igen. Och hon hittade inga valpar i min mage i dag heller. Jag fattar inte hur det kan ha gått så här. Det är vov så konstigt. Jag har ju parat mig. Och jag vill ha valpar! Då borde ju magen vara full av valpar, tycker jag.

Matte säger att det händer ibland, att det inte blir några valpar. Det är vov så dumt, tycker jag!

I alla fall säger matte att vi ska försöka en gång till. Kanske i Sverige till sommaren, eller i Spanien till vintern. Jag vill egentligen helst para mig i morgon igen. Fast matte säger att det inte går. Det är bara när man löper som det kan bli några valpar. Vov, och vov alltså... Jag tror jag ska be matte att köra hem mig till Voxer nån dag. Ja, jag behöver prata med honom. Han vet mer om sånt här än jag. Ja, för han har parat sig många gånger - och fått valpar. Dessutom så vill jag gärna träffa honom igen. Ja, för han är ju vov så gullig ju. Vov då!

11-02-04:

Även i dag har vi fint väder. Mitt på dagen behövs ingen jacka. Och jag, som gillar att vifta på tårna, har gått barfota i sandaler två dar i rad. Sedan Bosse åkte hem har vi nästan inte haft ett endaste moln på himlen. Det är allt lite orättvist. Bosse hade verkligen otur med vädret. Nu får vi hoppas att det fina vädret håller i sig när Eva kommer ner. Men det ser det faktiskt ut att göra.

På balkongen har pelargonierna satt fart att växa igen. Nu är de fulla av knoppar. (I december-januari vilade de sig en smula.)

I kväll ska jag på ett möte som rör huset vi bor i. Det ska diskuteras vad som behöver renoveras härnäst. Poolen renoverades förra säsongen. Den fick ny mosaik på några ställen där den gamla ramlat av. Det höll inte, så jobbet måste göras om. Det går väl på nån garanti, hoppas jag. Men det blir dyrt ändå - eftersom allt vattnet måste tömmas och fyllas på igen. Själv förstår jag inte vitsen med pool när man bor 50 meter från havet... Jag hoppas att jag åtminstone begriper något av vad de säger i kväll.

11-02-05:

Vi har haft fint väder i dag också. Bonnie och jag förlade en av våra promenader till La Illeta. Vi lämnade alltså playan bakom oss.

I dag var vattenståndet ganska lågt, och då ser man tydligt de fyrkantiga formerna efter de gamla fiskodlingarna.

Jag minns inte om jag har berättat, att La Illeta från början var en ö. Jag vet inte när man fyllde igen det smala sundet mellan ön och fastlandet, men sedan många år kan man gå hela vägen ut. Havet har förstås gått hårt åt klipporna, och på sina håll har man satt upp stöttor för att det inte ska rasa mer.

Bonnie tycker alltid att det är roligt att vara på La Illeta.

Vov på er! I dag har matte och jag gått till det roliga klätterstället! Vov så kul alltså! Först så gick vi längs den klippiga stranden.

Allra först så går man ganska högt ovanför vattnet.

Men sen så går man ganska nära vattnet. Men inte så nära att det kan stänka på mig. Nä, för det tycker jag inte om.

Och sen, sen är man framme!

Havet luktade lika spännande som vanligt. Först så luktade jag åt söder. Från det hållet luktade det mest tång.

Och sen luktade jag åt öster. Därifrån luktade det fisk. Och så nåt som jag inte riktigt vet vad det är. Kan det vara såna där räkor, tro? Eller musslor? Jag har bara luktat på såna som har varit alldeles döda.

Jag undrar hur båtar luktar förresten? Jag har liksom aldrig fått lukta ordentligt på nån. Bara på färjor. Och dom luktar ju mest bil.

Men på roliga klätterstället finns det minsann vov så mycket spännande att lukta på. Det finns hål med vatten som luktar mycket intressant, ska jag säga. Hade det inte varit så vått i hålen, så hade jag hoppat ner och luktat närmare.

 

Nära ett hål hittade jag nåt som luktade så gott att jag åt upp det. Jag vet inte vad det var, men det krasade lite när jag tuggade på det. Men jag fick skynda mig att svälja, för matte försökte ta det ifrån mig.

Matte och jag gick runt ganska länge, och tittade och luktade. Ja, det var mest matte som tittade - själv luktade jag. Det är ju mycket intressantare!

Det är förresten inte klokt egentligen, så bra jag är på att gå på klippor! Jag kan t o m gå och lukta samtidigt.

Fast sen så gick vi tillbaka hemåt, matte och jag.

Så då sa jag vov, och hej så länge, till havet.

Och sen så gick matte och jag hem och vilade. Jag för vi skulle gå en till promenad sen, men det är skönt att vila tassarna en stund emellan. Vov och vov!

PS:

Jag höll ju nästan på att glömma bort att jag skulle berätta om mötet i går. Det var väldigt intressant att vara med på ett formellt spanskt möte. Mötestekniken var kanske lite annorlunda än vad jag är van vid. Ni vet, i Sverige är det ju oftast så att ordföranden ger ordet åt en person i taget. Här var det oftast så att minst två personer, oftast fler, pratade samtidigt. Särskilt om de hade olika åsikter så talade de i mun på varandra - och försökte båda överrösta den andre.

Först gick vi igenom den ekonomiska situationen. Det är några (ingen av de närvarande) som ligger efter med "hyran". En man är skyldig så mycket som 4539 € (över 40000:-), vilket förstås ställer till balansräkningen. Man planerar nu att vidta rättsliga åtgärder. Hur gången är här i Spanien vet jag inte. Eftersom alla andra visste - så talade vi inte om det. Jag fick i alla fall reda på att fastigheten har totalt 40 lägenheter, och 64 garageplatser.

Sen pratade vi om poolen. Den är tydligen gjord av en plast som är något elastisk. Det cirkulerande vattnet gör att plasten vibrerar en smula och det är orsaken till att mosaiken släpper. Nu ska vi ta in anbud på reparationen. Tydligen var det ingen garanti på det förra jobbet. Någon kände till en man som tar 36 € per kvadratmeter, och lämnar 5 års garanti på sitt arbete. Men ingen visste på hur många kvadrat poolen är. En kvinna föreslog att vi skulle täcka poolen de 8-9 månader om året som ingen använder den. Då skulle vi spara vatten, el och klor bl a. Bara jag tyckte att den idén var bra. Tyvärr hann jag aldrig få en syl i vädret. Jag tar för lång tid på mig att hitta de spanska orden. (Nåja, jag är ganska nöjd med att jag förstod vad vi pratade om.) Preliminärt ska alla som bor här betala vardera 175 € (ung 1575:-) till poolrenoveringen. Jag får se till att det finns pengar på lägenhetskontot, för de drar automatiskt med kort varsel.

Efter poolen diskuterades garagen. Några har föreslagit en större renovering, vilket bl a skulle innebära att väggar, tak mm rengjordes och målades. Kostnaden för detta skulle bli uppemot 480 € per garageplats (ca 4300:-). Här tyckte några att det var orättvist att alla skulle betala lika, eftersom p-platserna är olika stora. Någon tyckte att det var helt onödigt med ny färg, eftersom han bara körde ut och in i garaget - inte tillbringade någon tid där. Efter en dryg timmes intressant diskussion (där man även hann diskutera huruvida man någonsin använde toaletten som finns i garaget, och i fall man då slösade på vattnet när man tvättade händerna), kom man fram till att man var oense om det mesta - och förslaget sköts på framtiden. Möjligen ska man räkna på lite olika alternativ så länge. På det ordinarie mötet i juni ska det beslutas hur det ska bli. (Men då kan jag tyvärr inte vara med, eftersom jag kommer att vara i Sverige då.)

Vi diskuterade också vår kombinerade städerska/vaktmästares arbetstider. Hon tycker det är mycket att jobba måndag - lördag var vecka.  Och så skulle hon gärna vilja ha semester nån gång. Helst en hel vecka i sträck. Hon är medveten om att hon aldrig kan ta semester på sommaren, eller kring jul och andra storhelger. Stackaren! De har tydligen inte lika reglerad arbetstid / semester som vi är vana vid. Hon är både trevlig och duktig så jag hoppas att de inte sliter ut henne helt.

Mötet varade 2½ timme, och även om jag knappt sa något alls, så kändes det bra och lärorikt att vara med.

11-02-07:

Nu är mina nya blåa tangoskor invigda! Jag var nämligen och dansade tango hos ABA-tango i går. Det var trevligt att träffa alla mina tangovänner igen! När jag är där så känner jag hur mycket jag saknar tangon de perioder då jag inte dansar så ofta. Det är så roligt att dansa! Och skorna var sköna att dansa i - hela kvällen! Bra! För med nya skor vet man ju aldrig. (Jo, för all del, lite skavsår på ena lilltån fick jag. Men så lite räknar jag inte. Högklackade skor är ju aldrig riktigt bekväma...)

Precis som vanligt, när vädret är fint, så har Bonnie och jag gått en lång promenad mitt på dagen. En bit hade vi sällskap med Ulf, men sen ville han gå för sig själv. (Han tycker att Bonnie går för långsamt. Han vill gå raskt, och långt, när han promenerar.)

På kvällspromenaden nu klockan 18, hade jag kameran med. Jag tycker att havet har så vackra färger strax före solnedgången. Så här dags kommer fiskebåtarna in, följda av en flock måsar. Jag låter fotona tala för sig själva.

Jag är så glad att jag bor nära havet, och får njuta av alla dess skiftningar varje dag!

11-02-08:

I morgon kommer min väninna Eva H och hälsar på. Det ska bli kul! Jag ska möta henne på flygplatsen klockan 10:10.

               

11-02-09:

Evas resa gick bra, men hon har förstås varit lite trött idag, med tanke på att hon påbörjade sin resa redan 02:47. Alltså har vi tagit det lugnt. På förmiddagen besökte vi marknaden, och i eftermiddags gick vi en lång promenad längs strandpromenaden. Vi tog ett par foton av varandra:

11-02-10:

Vov på er! Min matte, hon förstår sig inte riktigt på hundar, hon. Nej, som i morse. Först vaknade vi. Och när vi hade vaknat så låg vi kvar i sängen en stund. Matte klappade mig - först på ryggen och sen på magen. Vov så skönt det var. Och då slickade jag henne på handen. Och sen kliade hon mig bakom öronen. Ja, vov så mysigt vi hade det.

Men vet ni vad matte gör då? Jo, hon förstör alltihop! Hon går upp! Ja, och inte nog med det. Hon tvingar mig att gå upp också. Dumt va? Ja, jag kröp förstås under täcket för att gömma mig, men hon hittade mig ändå. Och sen så tvingade hon mig att gå ut och kissa. Och jag var ju inte ens kissnödig just då. Hon borde läsa lite mer hundpsykologi, min matte. Så hon kan lära sig att förstå hundar, alltså.

Fast det var ganska skönt ute. Så jag kissade på dom vanliga ställena. Och jag bajsade också. För jag blev lite nödig när jag kom ut. Och sen så luktade jag att han den där mopsiga blandrasen hade kissat på ett ställe. Och då kissade jag ett stort kiss ovanpå. Kissar bäst som kissar överst! Nä, nu måste jag kolla om Eva har vaknat. Ja, mattes kompis som hälsar på oss nu. Ja, vov då!

PS:

I dag har jag fortsatt att visa runt Eva i El Campello. Vi gick förbi hamnen och tittade på både båtar och fiskar, och vidare till utsiktsplatsen ovanför hamnen.

Därefter fortsatte vi utåt La Illeta.

Vattenståndet var ovanligt lågt i dag, alltså framträdde även de dammar som normalt brukar ligga under vattenytan.

Eva blev lika fascinerad som jag är av de säregna klipporna. Bitvis är klipporna svarta, hårda och fulla av vassa spetsar. Bitvis är de ljusbruna och ser ut som stelnad lera med fotspår och tångbitar i. De ljusa är fulla av runda hål och gropar i olika storlekar. Och så finns de fyrkantiga dammarna uthuggna redan under bronsåldern. Alltihop sätter fantasin i rörelse.

Eva tyckte att dammarna såg ut som badkar. Hon klev i för att känna hur varmt vattnet var. (Det är bara 16 grader just nu...)

Tillräckligt varmt för att bada i, tyckte Eva.

Trots mina protester bytte Eva raskt om till bikini och hoppade i.

Eva tyckte att det var skönt att bada! (Själv skulle jag nästan ha frusit ihjäl...)

Efter att Eva hade fått på sig kläderna igen, satt vi länge på klipporna och pratade. Solen värmde så skönt.

PS:

Vov igen! Jag måste bara berätta att jag har visat Eva mitt roliga klätterställe i dag. Ja, matte var också med förstås. Eva tyckte mycket om mitt klätterställe!

I dag luktade det extra spännande där. Ja för vattnet hade liksom flyttat på sig. Så att det blev mer klippa och mindre hav. Ja, vov! Inte vet jag hur det har gått till. Men i alla fall kunde jag gå där det brukar vara vatten. Och vov så spännande det luktade alltså. Minst dubbelt så spännande som vanligt!

Eva badade i havet. Fast det ville inte matte och jag göra. Nä, för vi tycker att det är för kallt. Ja, och så är det väldigt vått också. Vov, vov!

11-02-11:

Grattis på födelsedagen Dan!

PS:

Eva, Bonnie och jag har varit i Guadalest i dag. Det var en jättetrevlig utfärd och vädret har varit toppen. Vi gjorde även en promenad längs en vacker skogsväg i närheten. Vi tog många fina foton - men dem får ni se först i morgon. I kväll är jag för trött...

11-02-12:

Vår utfärd till Guadalest i går var väldigt lyckad. Först visade jag Eva allt det där som man brukar titta på.

Sen skulle vi gå allra högst upp, dit som det kostar 4 € att få komma (men då får man ett museibesök på köpet). Men nu fick plötsligt inte Bonnie följa med. Det har hon fått förut. Men de har varit tvungna att ändra reglerna eftersom några låtit sina stora hundar springa lösa och skrämma folk. Typiskt! Ja, det var inte mycket att välja på - Eva fick gå själv, och jag och Bonnie fick sitta och vänta under tiden.

Därefter gick vi och tittade i alla små affärerna, och slutligen åt vi en sen lunch.

Vi hade varit tvungna att parkera bilen längs vägen, i stället för på parkeringsplatsen, eftersom vi inte hittade någon ledig P-plats. (De bygger nya parkeringsplatser och flera av de gamla är tillfälligt avstängda.) Väl tillbaka vid bilen beslöt vi oss för att utforska en liten väg som slingrade nerför berget.

Det visade sig vara en oerhört vacker liten väg. På ena sidan var det en skog av pinjeträd, och på andra sidan blommade mandelträden. På håll såg vi flera små byar på bergssidorna.

Här hade de flesta mandelträden helt rosa blommor, och de doftade underbart! Det var alldeles tyst - det enda vi hörde var binas surr runt mandelblommorna och enstaka fåglar som sjöng.

I kanten på pinjeträdsskogen blommande rosmarin och ginst.

Längre ner såg vi några intressant formade klippor åt ena hållet.

Även på den sidan låg en turkosblå sjö längst ner i dalen.

Och åt andra hållet kunde vi se byn Guadalest.

Jag är glad att vi gjorde den här extra promenaden. Det var så vackert och rofyllt där!

Medan jag har skrivit ovanstående, har Eva legat på playan och solat. Själv väntar jag gärna en månad till. Det är trots allt bara + 16º i skuggan... Nej, nu vill Bonnie berätta!

Vov och vov! Det är inte klokt så mycket jag är ute och reser egentligen. Nu har jag varit i Guadalest en gång till. Matte och Eva tittade på utsikten nästan hela tiden. Jag fattar inte varför människor tycker så mycket om utsikter. Jag tyckte att det allra bästa var när vi åt lunch på en restaurang. Matte och jag åt kyckling och sallad. Ja, jag åt förstås bara kyckling. Kyckling är vov så gott alltså! Men salladen fick matte ha för sig själv.

Sen, när vi hade ätit, då började vi gå längs en väg. Det fanns ganska mycket spännande att lukta på där. Under en buske hittade jag ett litet konstigt djur som luktade mycket intressant. Djuret var alldeles dött. Matte sa att det var en mus. Så nu har jag luktat på en död mus också. Jag har luktat på mycket jag.

Och sen så gick vi längre in i skogen. Där luktade det ännu mer spännande. Jag kunde lukta att det hade gått förbi nåt stort konstigt djur. Fast jag vet inte vad det var för sort. Matte visste inte heller, men hon sa att hon kunde se fotspår av hovar. Ja, det var ju dom jag luktade på, ju.

Sen gick vi en bit till. Och då kunde vi se Guadalest. Ja, där som vi hade varit innan. Men jag kunde inte lukta det. Nä, för det var för långt bort.

Och vet ni vad? Jo, sen luktade matte också på nåt! Fast hon luktade bara på blommorna på mandelträden, hon.  Själv tycker jag faktiskt att döda möss luktar mycket intressantare! Ja, vov alltså!

Vi gick och gick. Och sen så gick vi tillbaka igen. Och då kom vi tillbaka till bilen. Och sen så körde vi hem. Vov på er!

11-02-13:

I dag har Eva och jag spenderat dagen i Alicante. Mest tid ägnade vi åt att utforska slottet Santa Barbara. Vädret har varit underbart: klarblå himmel, strålande sol och som varmast +19º! Vi tog förstås många foton, men som vanligt efter en utfärd är jag trött. (Ni vet ju att sedan jag "brände ut mig" så orkar jag inte så mycket som förr - inte ens roliga saker. Jag måste pausa emellan.) Så först i morgon kommer jag att lägga in text och foton här.

11-02-14:

I dag är det Alla hjärtans dag. Eftersom jag tycker om många av er som läser min dagbok - så skickar jag härmed några hjärtan till er:

       

Nu ska ni få se några av de foton som Eva och jag tog i går. Vi valde förstås att gå den längsta vägen upp till Santa Barbara. Den vägen är brant - och trappstegen är höga och jobbiga. Men den långa vägen är definitivt den vackraste. Och eftersom Eva och jag är ganska spänstiga så halvsprang vi förstås hela vägen upp. Jaså, gick ni inte på det? Nåja, vi gick i alla fall relativt raskt...

Det ligger mycket tjusning i att komma högre och högre upp - och se längre och längre bort.

Nedan ser ni tjurfäktningsarenan som jag aldrig har besökt. (Jag gillar inte att man gör sport av att skada och döda djur...)

På slutet kunde vi vända oss om och se den långa vägen vi hade vandrat.

Innan vi vandrade ännu högre upp, gick vi in i slottet och tittade i det enda rum som är tillgängligt för allmänheten.

Sen gick vi den sista biten upp till Santa Barbaras allra högsta punkt. Utsikten är vidunderlig, särskilt en klar dag som i går!

Vi försökte fotografera varandra framför det lilla tornet som hänger ut över bergssidan. Solen sken starkt från det hållet. Eva kom på att hon kunde sitta på huk för att slippa lite av motljuset. Så hennes foto blev bäst som ni ser. Å andra sidan fick jag med himmel och hav... Klarar riktigt fina systemkameror sådana här motljusförhållanden tro?

När vi sett oss mätta på utsikten i alla fyra väderstrecken, så gick vi ner mot slottsgården igen.

Där nere blommade det vackert.

Nästan allra vackrast var det lilla körsbärs(?)-trädet. Det var så skirt, och blommorna luktade så sött och gott.

Ser ni bina på fotona nedan? De flög från blomma till blomma och samlade nektar.

Eva och jag blev sugna på annan föda. Alltså sökte vi upp restaurangen och inmundigade var sin smörgås. Jag drack te till min, och Eva kaffe till sin. Det var skönt att sitta i solen och vila en stund. Det var varmt som en svensk sommardag. Ja, som en av de där få riktigt varma och soliga dagarna alltså. Dem som vi svenskar längtar efter större delen av året... Eva har verkligen haft tur med vädret hittills!

Efter fikat gick vi den näst längsta vägen ner från Santa Barbara, den genom gamla stan.

Slutligen kom vi fram till Alicantes paradgata, Explanada de España, med sin vågmönstrade stenläggning. Det lär ha gått åt 6,6 miljoner marmorstenar. Dessa hämtades från tre olika stenbrott (jag har tyvärr glömt från vilka orter) eftersom man ville ha olika färger.

Vi gick förstås vidare söderut för att Eva skulle få se de enorma fikusarna.

Vi blev lite sugna på att klättra upp i en, men vågade inte. Det stod visserligen inte att det var förbjudet, men här kanske det anses opassande om 58½-åriga kvinnor klättrar i träd... (Annars var ju trädklättring Evas och mitt största gemensamma intresse - då när vi var klasskamrater i åk 2 - 4.)

I dag har vi promenerat runt i El Campello, och Eva har även hunnit sola en stund. Men nu (kl 17) börjar det bli molnigt - och i morgon kan det bli regn.

11-02-15:

Grattis på födelsedagen Ted!

                       

 

PS:

I går när vi gick runt i El Campello, gick vi bl a och tittade i ett "finare" område norr om Pueblo Español. Där ligger det villor i mångmiljonklassen. Eva tog några foton.

Självklart har området en låst grind som enbart de som bor där har nyckel till. (Men det är öppet för gående.)

I går sken solen! I dag är himlen grå. Hittills (kl 17) har det kommit 10 mm regn. Eva och jag tog i går en reklambroschyr hos mäklarfirman Inmo 2000. Vi bläddrade igenom den och hittade bl a ett hus i den lilla bergsbyn Aigües som såg intressant ut.

Eftersom varken Eva eller jag någonsin har varit i Aigües, så beslöt vi oss för att åka dit för att titta efter hur där ser ut. Aigües ligger ca 10 km inåt landet i nordvästlig riktning från El Campello räknat. Jag googlade lite och fick reda på att byn ligger på 341 meters höjd och att namnet kommer av det valencianska ordet för vatten (agua på spanska) - vilket syftar på en gammal gränsflod. Byn omnämndes för första gången i skrift år 1244. Den har nu 1047 invånare, varav 70 % är infödda spanjorer. De senaste 10 åren har andelen utlandsfödda ökat drastiskt.

En klar dag kan man se havet från Aigües, men i dag var horisonten enfärgat grå. Vi vandrade runt lite i centrum. Eftersom det regnade låg gatorna nästan helt öde.

Framför kyrkan (byggd 1756) ligger ett litet torg.

Vi gick vidare och hamnade i Aigües utkanter. (Det tar inte många minuter att förflytta sig den sträckan...)

Högt upp hittade vi huset som vi sett i annonsen.

Det står att utsikten från takterrassen är fin - och det är den säkert en klar dag. Om ni tittar riktigt noga på fotot nedan så kan ni faktiskt se skiljelinjen mellan himmel och hav.

Regndropparna började falla tätare så vi gick tillbaka till bilen.

Därefter åkte vi den slingriga vägen genom bergen i riktning mot Busot. Vi hade planerat att gå en runda där, men ingen av oss hade lust att lämna bilen eftersom det regnade rejält. Vi körde vidare mot Canelobregrottorna. Väl där så satt Bonnie och jag kvar i bilen medan Eva gick på en guidad visning. (Det är perros-no där inne.) Drygt 40 minuter senare kom en nöjd och imponerad Eva ut från grottorna. Sen körde vi hem i regnet.

Nu har regnet upphört, men vi håller oss inne ändå. Jag tar det lugnt och Eva har packat samt provvägt sin väska. (Jodå, den klarar precis viktgränsen.) Nu säger Bonnie att det är hennes tur att använda datorn...

Vov! Det är väldigt trevligt att Eva hälsar på oss. Hon är snäll! I förrgår kväll - då fick jag ett ben av henne! Ett jättesmaskigt ben med lite kött kvar på. Mums så gott det var!

 

Blir ni avundsjuka när ni ser så smaskigt det ser ut? Jag kan tyvärr inte bjuda er. Nä, för benet tog slut. Jag åt upp alltihopa. Det blev inte ens en smula kvar. Men vov och smask så gott det var alltså!

I går, när solen sken, då var Eva och matte och jag ute och gick. Fast vi gick så långt så att jag blev trött i tassarna. Då fick matte bära mig. Det är faktiskt ganska mysigt att bli kringburen av sin matte. Om ni inte har hunnit uppfostra era mattar så att dom bär runt er - så rekommenderar jag att ni gör det snarast. Det är vov så bekvämt!

Fast i dag, när det regnade, då fick jag gå själv nästan hela tiden.

Det är ju vov så dumt. När det regnar så ska ju matte bära mig hela tiden ju. Och hålla ett paraply över mig samtidigt. Ja, jag får väl jobba vidare med min matte-uppfostran. Vov sånt besvär man får ha för att få lite fason på sin matte.

Ja, nu hann jag bli alldeles blöt, fast jag hade min regnjacka på mig. Ja, för den skyddar varken tassarna eller huvudet. Vov och usch alltså! Så när vi kom tillbaka till bilen, och matte hade satt på mig säkerhetsbältet - då kröp jag under min mjuka filt. Och sen kom jag inte fram igen förrän jag märkte att matte hade parkerat bilen i garaget. Och nu tänker jag INTE gå ut mer i dag. Om jag råkar bli kissnödig sen i kväll - då kan jag ju alltid kissa på badrumsgolvet när matte tittar åt nåt annat håll. Ja, vov på er!

11-02-17:

Vov så kul jag har haft i dag! Jag har hälsat på min fästman Voxer! Han kom springande det allra fortaste han kunde när han såg mig. Han blev jätteglad att jag kom.

Fast sen blev han lite ledsen när jag berättade att jag inte har några valpar i magen. Han visade mig två av sina valpar som han har med en annan tik. Men han sa att han allra helst vill ha valpar med just mig.

Voxer sa att han absolut tyckte att vi skulle försöka en gång till. Han ville väldigt gärna, sa han.

Så jag lät honom hålla på en stund. Han är ju väldigt gullig och rar och så. Fast i dag hade jag liksom ingen riktig lust att para mig. Och sen sa matte att det bara kan bli valpar när man löper. Ja, och då tyckte jag att vi lika gärna kunde göra nåt annat.

Så då visade Voxer runt mig i deras trädgård. Dom har en katt! Ja, dom har flera stycken, men Voxer visade mig en av dom. Den såg nästan lite farlig ut. Så jag skällde ordentligt på den. Fast då såg den nästan lite ledsen ut. Och Voxer sa att dom inte brukar skälla på sina katter.

Och sen kom en jättestor hund och sa att jag inte fick skälla på katten. Så då slutade jag.

Tänk! Jag blev inte alls rädd för den stora hunden - fast hon var så jättestor. Nä, för hon verkade vov så snäll. Och det var hon. Vi blev kompisar med en gång! Hon fick nosa på mig.

Och sen förklarade hon för mig att jag kunde gå nära katten utan att det var farligt.

Fast katter ser lite opålitliga ut, det gör dom. Så jag luktade inte på den förrän den nästan hade gått förbi.

Då nosade jag den där bak. Vov alltså! Nu har jag nosat på riktigt på en katt! Visst är jag modig!

Men sen gick vi runt i Voxers trädgård alla tre. Ja, Voxer och jag och den stora hundflickan. Hon heter förresten Tzara, sa hon. Matte säger att hon är en Bouvier des Flandres.

Fast sen så pratade jag mest med dom andra hundarna. Dom i min storlek.

Och sen så kissade jag ett stort kiss! Både Tzara och Voxer tyckte att det var mycket intressant att lukta på.

Men sen ville matte att vi skulle titta på valparna. Så då gjorde vi det. Och tänk! Dom vågade leka med katten fast dom är så små. Vov så modigt alltså!

Voxers katt är nog snäll. Ja, den var snäll mot valparna i alla fall. Nästa gång kanske jag vågar lukta på den i ansiktet också. Kanske...

Sen tyckte matte att jag skulle titta särskilt på lilla Nykra. Hon den lilla ljusa valp-flickan.

Så då gjorde jag det. Och för all del, hon är ganska söt. Faktiskt lite lik mig som valp. Fast inte lika söt som jag förstås. Nä, för så söt kan ingen annan vara.

Nykra ville lukta på mig. Och då fick hon det.

Hon sa att hon tyckte om mig. Och att hon tyckte att jag skulle adoptera henne. Ja, nu när jag inte har fått några egna valpar. Fast jag vet inte. Det är nog roligare med egna valpar.

Matte och jag satt länge och pratade med henne. Hon luktade på matte också.

Matte ville att vi skulle adoptera Nykra tillsammans, hon och jag. Bara för att hon är så liten och söt. Ja, och sen när hon blir större kunde vi leka kul ihop - hon och jag. Ja, vov, det vore nog kul!

Hon är ju söt, och rar. Fast lite blyg.

Och hon skulle ju passa i vår familj. Ja, för hon tycker om att lukta på blommor - precis som matte.

Och hon läser ekonomi-nyheterna i tidningen - precis som husse.

Ja, och så tycker hon om att springa, och busa - precis som jag.

Så nu vill både matte och jag adoptera Nykra.

Jag pratade med Pitufo också. Ja, det är han som är Nykras pappa. Och han sa att Nykra är en jättefin valp, och att hon snart fyller tre månader.

Fast matte säger att husse aldrig kommer att gå med på det. Han vill inte ha fler hundar. Dumt va! Varför ska husse alltid lägga sig i vad matte och jag vill göra? Det är orättvist att hussar ska bestämma mest! Vov, så orättvist alltså! Vov och vov!

Ja, hon är verkligen söt Nykra de Da Silva. Hon har precis den ljusa creme-färg som jag tycker om, hon är liten till växten och kommer förmodligen att väga under 2 kg som vuxen, och dessutom kostar hon inte mer än 750 € = 6600:- jämfört med de minst 16000:- som en tik kostar i Sverige... Fast jag vet att det skulle vara helt omöjligt att övertala Ulf. Tyvärr! Själv skulle jag gärna ha många små chihuahua-flickor! (Dock är jag medveten om att man bara får ha max två hundar per person med sig på flyget... Och jag vet att Ulf skulle vägra att ha någon. Så mer än två hundar kan jag av praktiska skäl inte ha - just nu i alla fall.)

Suck! Jag kommer att drömma om lilla Nykra i natt... Ja, hon är förresten den lilla ljusa valpen som jag den 23/12 förra året (se sparad dagbok 18) tyckte var så söt. Jag skrev redan då att jag gärna hade tagit med henne hem...

11-02-18:

Vi har haft ganska varmt och soligt väder i dag. Bonnie och jag gick en lång promenad mitt på dagen. Jag gick barfota i sandalerna - och jackan lämnade jag hemma. Det är skönt - och ändå längtar jag tills det blir ännu varmare! Jag mår bäst i sol och värme!

F ö var hundvalpen Nykra det sista jag tänkte på innan jag somnade i går - och det första jag tänkte på när jag slog upp ögonen i dag. Ja, jag har förstås tänkt väldigt mycket på henne hela dagen... Ni förstår nog att jag väldigt gärna skulle vilja ha henne! Det är bra synd att vi tycker så olika i hundfrågan, Ulf och jag...

11-02-19:

I dag har vi haft varmt och skönt , +19-20º som mest. Jag har flyttat ut samtliga krukväxter på balkongen igen. (Jag hade sex stycken inne i vinter, inte för kylans skull - utan mest ifall det skulle regna för mycket i självbevattningskrukorna. Övriga har stått under taket på stora balkongen.) Nu satte jag alla på min balkong även om det blir trångt. Men då ser jag dem bäst. Och jag njuter så gärna av blommorna och grönskan. Så här blev det:

Tyvärr kan jag inte ställa växterna för nära taket eftersom hängrännan inte sväljer allt vattnet vid regn. Istället sprutar vattnet ut över balkongen. (Och sådana vattenmängder mår krukväxter inte bra av.) Alltså får alla trängas vid balkongens ytterkant. Så småningom hoppas jag kunna bygga en växthylla där så de kan stå bättre. (Som det nu är får jag rulla undan de främre när jag ska sköta dem längst bak.)

När jag skriver detta så har klockan hunnit bli 17:20. Det är fortfarande ljust ute, och +18º, så balkongdörren står öppen. Ulf är ute och promenerar, och nu ska Bonnie och jag strax gå vår tidiga kvällsrunda. Vi ska få varmt och soligt de närmaste dagarna. Skönt!

(Jodå, jag drömmer fortfarande om Nykra...)

11-02-20:

I går, när jag gick sena kvällspromenaden med Bonnie, så var det fortfarande +15º varmt - och i morse, på morgonpromenaden var det +16º. Det är så skönt att vara ute och gå då. I Sverige var den gångna natten kall. Som mest var det en temperaturskillnad på 37 grader mellan Hässelby strand och El Campello. Ulf åker upp till Stockholm på tisdag. Även om det just nu "bara" skiljer 26º så blir det stor omställning för honom. Han verkar dock se fram emot sin Stockholmsvistelse, och själv är jag glad att slippa följa med...

I dag har vi haft varmt och skönt - om än växlande molnighet. Just nu, klockan 15:40, har vi +20º. På "mitt-på-dagen-promenaden" med Bonnie var jag klädd i T-shirt, kjol och sandaler. Tänk att kunna gå klädd så i februari! Jag är så glad att jag har fått möjligheten att bo just här. Om jag hade varit kvar i Sverige nu så hade jag alla gånger varit rejält vinterdeppig.

Jag njuter av blommorna på min balkong också. De är som finast nu på eftermiddagen när solen skiner på balkongen (som ligger åt väster). På vår stora balkong (som vetter åt öster) hänger tvätten på tork. När solen skiner, och det fläktar lite från havet, så torkar den på bara några timmar. Vår nya fina torktumlare har vi bara använt en gång hittills. (Men den kommer att behövas när det blir dags att tvätta duntäckena.)

F ö tänker jag fortfarande mycket på Nykra...

11-02-22:

I morse skjutsade jag Ulf till flygplatsen, och just nu när jag skriver detta så sitter han på planet till Stockholm. Ulf är glad över att få resa till Stockholm, och jag är glad för att jag får stanna kvar här. Men om två veckor så kommer han tillbaka till oss igen...

I går hade vi årets första "sommardag" här i El Campello. Solen sken och det var +22º! Jag plockade fram mina shorts. I dag är det ännu varmare, +23º, men lite molnigt. Jag gillar värmen, och trivs med att gå i shorts och sandaler... (Stackars Ulf! I Stockholm väntar 8 minusgrader.)

Ja, och så drömmer jag fortfarande om lilla Nykra... (Förresten har jag nu fått reda på att det inte alls är Pitufo som är pappa till henne - utan Voxer!)

Vov på er! I går var vi och hälsade på Horst och Charlie. Det var kul! Fast Charlie vet inte hur man uppför sig mot tjejer han. Nä, för han vill bara nosa och slicka - där ni vet - hela tiden. Han håller på så han nästan lyfter hela rumpan på mig. Vov alltså, en sån jobbig typ. Men jag sa till honom på skarpen. Vov, vov och VOV, sa jag! Och då backade han undan och såg skamsen ut. Ja, han lär sig väl så småningom. Han är ju bara tonåring än - fast han är så stor.

I dag har matte och jag gått en lång promenad längs strandpromenaden. Och jag fick gå lös hela tiden. Det är så skönt - och kul - att gå lös! Jag var så duktig, det sa matte. Ja, för jag gick fint nära henne hela tiden. Ja, jag vågade inte gå för långt bort från... Jag menar - jag ville vara lydig och duktig, det ville jag. Jag höll koll på matte hela tiden så att hon inte skulle komma bort. Och jag kom bums när hon ropade. Så jag är JÄTTEDUKTIG jag! Visst!

Jag undrar var husse har tagit vägen? Ja han försvann när vi körde förbi flygplatsen i morse. Han gick ur bilen - och vips så var han borta. Han är lite opålitlig och försvinner ibland. Men jag ska leta efter honom i hans säng i morgon bitti. Han brukar alltid ligga i sin säng på mornarna.

Oj, nu tar visst matte på sig sandalerna igen. Då ska vi nog gå ut. Det är bäst att jag springer till henne nu, så hon inte glömmer att ta med mig... Vov och vov!

11-02-23:

Ännu en varm och vacker dag, om än med lite moln på himlen! Men det är "shorts & sollinne-väder", och UV-index har stigit till 4! Toppen! Det var några stycken som låg och solade på stranden. Ja, och så den lilla flickan som byggde sandslott i mängd...

Bonnie och jag gick ner mot Rio Seco för att titta på arbetena där. Full aktivitet pågår.

Mudderverket gräver en kanal på botten, verkar det som. Jag gissar att "tillvatten-rören" ska gå där. (Det högra fotot nedan har inte jag tagit. Det hittade vi på nätet häromdagen när Ulf läste på om mudderverket som är Bahamas-registrerat men som bl a jobbar längs hela spanska kusten, och senast var i Casablanca i Marocko. Det har bara 2 meters djupgående och kan alltså komma ganska nära land.)

Till höger om fartyget (delvis skymt bakom palmerna) finns nu en alldeles ny pir. Om den ska vara kvar i sin helhet sen - vet jag inte. Den ska väl knappast vara så här hög i alla fall. Det ska bli spännande att se hur allt blir när det blir klart. Jag har aldrig sett en avsaltningsanläggning i verkligheten.

Även på landbacken grävs det. Det enda tråkiga är att man just nu inte kan komma nära Rio Seco, i alla fall inte från detta hållet. Där kunde ju Bonnie springa lös innan. Jag hoppas att hon kommer att kunna det igen - sen när allt är klart.

Vov alltså! Jag fick gå lös i dag igen! Ser ni så glad svansen blir då!

Jag tycker mycket om att gå lös. Det är vov så kul! Jag hinner lukta noga - på många fler saker. Ja, för sen springer jag bara ifatt matte, sen när jag har luktat klart. Och jag var jättelydig i dag också. Ja, för när matte ropade på mig - då sprang jag bums till henne.

Tror ni att jag skämmer bort matte nu? Det vore ju inte bra. Jag har inte kissat inne sen förra året. Och så kommer jag när hon kallar. Ja, i alla fall nästan bums, och nästan alltid - i alla fall när vi är ute. Ja, vi får se. Skulle matte bli helt odräglig så får jag förstås sluta lyda ett tag. Men jag har märkt, att jag oftare får gå lös, om jag håller mig nära matte. Och jag är ju smart, jag. Alltså går jag nära matte. Och då blir hon jätteglad och stolt. Det är ju faktiskt vov så bra - att kunna göra sin matte glad - samtidigt som man har kul själv. Jag är ju jättesmart jag - som kan lista ut såna samband! Supersmart faktiskt! Vov, vov!

11-02-24:

Grattis på födelsedagen Magnus!

PS:

I dag är det inte riktigt lika varmt här, "bara" +19º. Men solen skiner och det är härligt promenadväder. Bonnie och jag har redan hunnit med en runda till Rio Seco. (Den nya stenpiren är ännu högre i dag - och mudderverket gräver alldels intill land just där.) Snart ska vi gå en promenad åt andra hållet. Det gäller att passa på när vädret är fint! (Jag har hunnit tvätta, städa i ett köksskåp, samt handla också - så jag latar mig inte hela tiden.)

I Hässelby har Ulf fått plocka fram både långkalsonger och mössa. Den stackaren har i dag arbetat hårt med att skotta bort all snö från vår p-plats. Men han verkar vara vid gott mod ändå. Han trivs i sitt kära Stockholm!

11-02-25:

Precis som Ulf trivs i sitt Stockholm - så trivs jag så bra här i mitt lilla paradis! I dag skiner solen från en klarblå himmel. Och trots att det "bara" är +19º, så ligger ganska många människor på stranden och solar. Jodå, det är några som badar också! Bonnie och jag nöjer oss dock med att promenera i solen.

I och med att det blivit varmare ute - så har även inomhus-temperaturen stigit.  Alltså har jag kunna stänga av värmen, samt kunnat plocka undan både vinterduntäcket och varmvattenflaskorna.

I förmiddags besökte jag Telefonica - igen! Vi får fortfarande betala för mycket för internet. Enligt kontraktet ska vi betala 19,90 € de första 12 månaderna - men vi har blivit debiterade 41,80 € var månad hittills (vilket är det ordinarie beloppet). Tre gånger har kvinnan i Telefonica-butiken ringt huvudkontoret i Madrid och bett dem rätta till felet. I dag ringde hon en fjärde gång. Nu hoppas vi att det äntligen blir rätt. I alla fall lovade Telefonica att de ska betala tillbaka de pengar jag har betalat felaktigt - och att jag ska ha pengarna på mitt konto den 10 mars. Så nu väntar jag med spänning på detta datum - samt på nästa Telefonica-räkning. Ska det bli rätt denna gången tro?

Tyvärr är det bara Telefonica som kan erbjuda oss så bra bredbandshastighet som vi behöver, och som har täckning över hela Spanien. I alla fall än så länge. Det finns flera andra företag (bl a Vodafone, Orange, Ono och Yoigo) som försöker muta in en större del av marknaden här - både för mobiltelefoni och internet, men än så länge är Telefonica helt dominerande. Annars skulle det verkligen inte skada med lite mer konkurrens!

11-02-26:

I dag har Bonnie och jag besökt Alicante. Jag tittade bl a på motionsredskap på El Corte Inglés. Någon roddapparat hade de inte, men väl tiotalet olika motionscyklar. Jag behöver verkligen förbättra min kondition, och springa kan jag ju inte (p g a mina förstörda fötter). Men för det första får motionsredskapet inte kosta för mycket - och för det andra så måste det vara litet, samt hopfällbart. Jag hittade en verkligt bra motionscykel: funktionell, bekväm, liten, lätt hopfällbar och snygg. Tyvärr kostade den 179 € (= 1600:-) - så den är alldeles för dyr. Och den billigaste cykeln (som kostade 75 € = 675:-) var stor, klumpig och ful. Så jag får leta vidare...

Det är bra synd att man inte kan byta fötter i stället... Fast på mina har förstås garanti-tiden gått ut för länge sen. Och dessutom har de gått alldeles för många mil...

Jag gick inom Zara home också. (En av mina favoritaffärer.) De reade ut de sista sakerna från förra säsongen. Jag köpte en liten snygg frotté-handduk för 1 € (9:-). Och sen köpte jag en vaxduk ur vårsortimentet (med sommarblommor på), tänkt att ha på matbordet. Fast jag vet inte om jag får ha den där, för Ulf gillar inte vaxdukar (och inte "feminint" mönster heller). Jag får fråga honom när han har kommit ner igen och hunnit se duken i verkligheten. Själv tycker jag att vaxduk är väldigt praktiskt till vardags, och denna är av lite bättre kvalité. Så här ser duken ut. (Nedan har jag bara lagt den, fortfarande delvis ihopvikt, över hörnan på bordet)

Om inte Ulf vill ha den på matbordet, så kan jag ju alltid ha den på mitt balkongbord. På min balkong kan det aldrig bli för blommigt!

Vov på er! I dag har matte och jag varit i Alicante. Det var ganska tråkigt. Men det är ändå bättre att få följa med - än att vara ensam hemma. Först så gick vi till stationen. Och dit är det en rätt så kul promenad. Sen åkte vi spårvagn. Då var jag tvungen att sitta instängd i min väska. Det tycker jag INTE om. Det är mycket bekvämare att sitta i mattes knä. Men det får man inte göra på tåg och spårvagnar i Spanien. Man får inte ens sticka ut huvudet ur väskan. Dumt va! Denna väskan reste jag i:

Ni kan själva se att den inte alls ser bekväm ut. Man kan inte ens sticka ut nosen nånstans.

Ja, och sen så kom vi fram. Först så gick vi längs en stor gångväg med gräs på sidorna. Där får hundar kissa. Det står t o m en skylt att det är hundtoalett där. Så då kissade jag förstås på flera ställen. Jag träffade en rätt så trevlig hund också. Vi nosade på varandra och pratade lite och så. Han bodde i Alicante, sa han. Men sen gick matte och jag vidare.

Och sen gick matte in i flera affärer. Då bar hon mig. Fast det var ändå tråkigt. Ja, för hon tittade bara på tråkiga saker: dukar och kläder och sånt. Inga hundsaker alls! Men jag uppförde mig jättefint hela tiden! Det gjorde jag. Jag satt alldeles tyst på mattes arm, och jag lät t o m några fåniga expediter klappa mig. Det är inte klokt så bra jag är på att uppföra mig! Vov alltså!

Sen, när matte hade tittat jättelänge i affärerna, så gick vi tillbaka till hundtoaletten. Och sen åkte vi spårvagnen hem. Nu ska vi vila lite, och äta lite. Och sen ska vi gå en runda på strandpromenaden. Det blir nog roligare. Ja, vov då!

11-02-27:

Grattis på 25-årsdagen min kära dotter Jenni!

           

 

PS:

I dag är det minsann ingen som badar här. Nej, för i dag har vi bara +15º, och mulet omväxlande med lätt regn. Bonnie och jag nöjer oss med kortare promenader mellan skurarna. Dessemellan sitter jag och läser, med ett tänt "mysighetshöjande" vaniljdoftande värmeljus bredvid mig.

PS2:

Det var bara den amerikanska väderleksprognosen som förutspådde regn i dag. Den norska visar regn måndag + tisdag + torsdag nästa vecka, och den spanska visar regn först på lördagen. Den amerikanska visar sol hela nästa vecka. Så nu ska det bli spännande att se hur vädret blir i verkligheten! Jag brukar kalla den norska prognosen för "pessimist-prognosen", den amerikanska för "optimist-prognosen" och den spanska för "realist-prognosen". Men det är inte alltid det omdömet stämmer. Nu (13:30) verkar det klarna upp här, och det har inte kommit mer än en knapp mm regn.

PS3:

I efterhand visade det sig att alla tre väderleksprognoserna i genomsnitt hade rätt. Den sena eftermiddagen bjöd nämligen på klarblå himmel, strålande sol, och +18º. (Oftast litar jag allra mest på min gamla hederliga barometer. Den visade risk för regn i morse...) Annars kan man ju alltid titta ut genom fönstret och dra sina egna slutsatser...

11-03-01:

I dag har jag varit och fått klippt håret. Senast jag fick klippt det var i augusti - i Sverige, så det var verkligen dags nu. Eftersom topparna hade hunnit bli mycket slitna, fick jag be frisören klippa hela 5 cm. Resultatet blev bra.

Luggen klipper jag själv var 6:e vecka ungefär. Den har jag klippt sen 10-årsåldern. Men jag måste erkänna att de första årens försök inte blev särskilt lyckade. Ganska ofta blev det väldigt snett - eller ojämnt. Och i mina försök att få luggen rak, blev den kortare och kortare. Snyggt blev det inte... (Jag är mycket duktigare på att klippa nu - men så har jag ju övat i nästan 49 år vid det här laget.) Ett typiskt exempel, på ett av mina första försök, ser ni nedan på skolfotot från årskurs 4.

Förresten så fick jag mail från Conchi i dag. Hon berättade att hon hade sålt Nykra i går till en kvinna från Cartagena. Hon skickade med flera foton på Nykra och hennes nya ägare. Det syntes att Nykras nya matte är väldigt förtjust i henne. Det är ju bra! Fast lite ledsen blev jag ändå. För jag hade ju så gärna velat att Nykra skulle ha flyttat hem till oss i stället. Helt kan jag inte glömma henne... Här är ett av fotona som Conchi sände. (Jag har dock, av diskretionsskäl, skurit bort det mesta av den nya matten.)

Vov och vov! I dag har matte och jag varit ute och gått många luktrundor. Ja, och tänk vilken tur jag hade i morse. Vov alltså. När vi gick förbi ett café så låg det en liten fyrkantig sak som luktade mycket gott på marken. Jag vet inte vad det var, men jag åt förstås upp den bums. Matte hade nog också velat ha den. Ja, i alla fall så försökte hon ta den ifrån mig. Men jag hann svälja den. Vov så bra!

Sen, nästa gång vi gick ut - då mötte jag min kompis Lluna. Så här ser hon ut:

Varken Lluna, eller hennes matte, vet vad hon är för ras. Fast dom är lika glada ändå. Innan Lluna kom till sin matte - så bodde hon på ett hundhem. Ett sånt där man kan bo - om man inte har nån matte eller husse. Fast nu har Lluna bott jättelänge hos sin matte, och dom tycker mycket om varandra. Hennes namn betyder Måne. Det är ju ganska fint. Fast inte lika fint som Bonnie. Bonnie betyder bra. Och det är jag ju.

Lluna och jag fick springa lösa och leka en stund. Det var jättekul! Vov alltså! Först lekte vi länge på plattorna. Och jagade varandra och så. Men sen sprang jag ifrån Lluna. Jag sprang ända ner till havet. Fast då ropade matte på mig. Ja, bara för att hundar inte får vara på stranden. Egentligen. Fast jag kom inte. I alla fall inte bums. Nä, för det är så roligt att springa i sanden. Ja, och så är jag lite orolig för att jag har skämt bort matte dom senaste veckorna. Jag har ju varit överdrivet lydig. Så då fick jag ju sätta henne lite på plats i dag. Blir mattar för bortskämda kan dom bli odrägliga. Ja, vov alltså.

Fast sen, nästa gång vi gick ut, då fick jag vara kopplad hela tiden. Dumt va! Att mattar inte fattar hur man vill ha det... Jag vill alltid vara lös - och jag vill alltid bestämma själv! Ja, och så vill jag ha bättre mat. Nu får jag bara bantnings-mat. Och den är inte lika god som min vanliga. Bantningsmat - det borde matte äta själv! Ja, vov då!

11-03-02:

I dag har jag varit på Ikea i Murcia. Det är 9 mil dit och tar 1 timme att köra. Det var inte så mycket jag skulle köpa - men det är alltid kul att åka dit och titta på nyheterna, provsitta fåtöjer och få lite heminrednings-inspiration. Det viktigaste på min inköpslista var örngott i "svensk" storlek, alltså 50 x 60 cm. Jag hade tänkt mig ljusblå, men se blå hade de inte. Jag köpte 2 vita. Örngotten ska våra gäster använda. Hittills har jag bara haft aprikos-rosa. Eftersom lakanen är blå-vita så har det ju inte passat nåt vidare. (Örngottet som följde med det spanska dubbelsängs-lakanet passar till en sån där jätteång kudde som är avsedd för två personer.)

Sen köpte jag flera paket billiga servetter, några gästhanddukar, tre självbevattningskrukor (lika som de jag har), samt en skön stol till min balkong. Så här ser stolen ut:

Stolen tänker jag sitta och läsa i - nu när vårsolen blir intensivare. Jag tittade förstås också på många av de saker som jag skulle vilja köpa så småningom, t ex soffor, fåtöljer och soffbord. (Men den dagen det blir dags för sådana större inköp - då får Ulf följa med och titta och välja. Det är ju viktigt att vi kommer överens om vad vi ska köpa - så att inte bara en av oss bli nöjd. Vi har ju, som ni vet, väldigt olika smak...)

Under tiden jag var på Ikea, så var Bonnie hos Elisabeth och Hasse och deras hundar. Jag var bara borta fem timmar sammanlagt, men tyckte ändå att det kändes tryggast att ha hundvakt. Trots att Bonnie hade haft det trevligt hela tiden där - så blev hon väldigt glad när jag kom och hämtade henne. Tack för hjälpen Elisabeth och Hasse!

Kanske jag borde ha väntat till i morgon med att åka till Ikea. I dag har vi nämligen haft fint väder - och i morgon är det 75% risk för regn. Men samtidigt var det ju bra att Elisabeth och Hasse hade fint väder när de var ute och gick med alla tre hundarna på en gång.

Jag tror förresten inte att jag har berättat, att Ikea ska bygga ett varuhus i Alicante. Alla beslut är nu, efter diverse överklaganden, tagna. Alicante stad har hela tiden varit positiv - men lokala affärsmän har försökt stoppa bygget. Spaden sätts troligen i jorden först 2012, och sen tar det väl ett tag innan allt blir klart. För oss blir det förstås bra att få ett Ikea-varuhus på nära håll. Jag kan åka dit och titta på möbler lite då och då, och Ulf kan åka dit för att köpa svenska köttbullar och lingonsylt...

11-03-03:

Grattis på födelsedagen Lucas!

Jag önskar dig en jättefin dag!

 

PS:

Ända fram till klockan 14 var himlen klarblå och solen sken. Men sen började det mulna, och nu regnar det. Men som oftast är det ganska glest mellan dropparna.

Tur att solen hade gjort mig på bra humör, så jag inte deppade ihop helt när posten kom. Med dagens post kom nämligen månadens elräkning. Den var på 331,56 € (=2984:-)!  Det är ju inte klokt så mycket pengar! Vi försöker spara på elen så gott det går, men uppvärmningen drar mycket så här års. (I december - februari måste man ha värmen på - om man inte vill nöja sig med en inomhustemperatur kring 14-15º.) Om jag förstår den spanska elräkningen rätt - så har vi förbrukat 2348 kWh denna perioden (25/1 - 22/2). Är det omåttligt mycket? (Vår elräkning inkluderar förstås hushållselen, och jag misstänker att kyl/frys är långt ifrån energiklass A.) Ni som bor i eget hus - hur mycket förbrukar ni en vintermånad, och hur stor är er årsförbrukning i kWh? Det vore bra om jag fick något att jämföra med. Maila och berätta!

Ja, det är ju tur att det börjar bli varmare ute nu, så vi kan stänga av elementen. För om elräkningen skulle vara så här hög var månad, så skulle min pension inte räcka långt. På sikt måste det löna sig att byta till dubbelglas och ev isolera lite. (Dock tror jag att det är glasytorna som är de största energitjuvarna.)

De regnvåta växterna på min balkong:

11-03-05:

Först vill jag tacka er som har sänt uppgifter till mig om er elförbrukning. Tack! Det är intressant att jämföra! Jag har skrivit till en svensk byggfirma här på Costa Blanca, och frågat vad de skulle ta för att byta fönster i vår lägenhet. Det ska bli intressant att se vad det skulle kosta. Sen har jag funderat lite på solvärme också. Det är dyrt att installera men sol finns ju i massor här. Man lär kunna täcka sitt behov av el till värme och varmvatten 345 dagar om året med solvärme. Jag får väl ta reda på mer om vad det kostar. (Och så får jag fråga "lägenhetsföreningen" här, om det är tillåtet att sätta upp solpaneler på balkongen.)

El Campello har fått en ö! Jodå! Se själva:

Fast förmodligen är "ön" bara tillfällig. Men hur det ska bli när det blir klart begriper jag inte riktigt. Den stora stenhögen ligger precis utanför den nybyggda stenpiren vid Rio Seco. I dag var det ingen som jobbade där, så det var aningen lättare att fotografera.

Dock är allt väl inhägnat av höga staket i dubbla rader, så riktigt nära går det inte att komma.

Ja, det blir säkert bra när det blir klart. Hoppas bara att området kommer att öppnas för fotgängare (och hundar) igen.

F ö har vi fint promenadväder i dag. Jag kunde lämna jackan hemma, och gå i sandaler. (Men i sent går kväll, när jag gick en runda med Bonnie, var det jättekallt! Det var bara 11º, och så blåste det rejält. Då hade jag nästan behövt dubbla jackor...)

Vov på er! I dag har matte och jag redan gått två långa luktrundor, fast det inte ens har blivit eftermiddag än. Det finns så mycket intressant att lukta på här i El Campello. Inte bara hundkiss och fågelskitar. Nä, i dag luktade jag på en stor konstig insekt också. Den var död. Matte sa att det var en kackerlacka. Det verkar som om spanjorerna inte tycker om kackerlackor. Nä, för dom trampar ihjäl dom. Jag förstår inte varför inte kackerlackorna gömmer sig bättre då. För ingen vill väl bli ihjältrampad. Fast insekter förstår jag mig ändå inte på. Och inte luktar dom speciellt gott heller. Så mig kvittar det.

Sen, när vi hade gått lite till. Då såg jag en hund som hade det jättelyxigt. Ja, han behövde inte gå själv. Hans matte skjutsade honom på en jättefin vagn. Visst ser det mysigt ut!

En sån vagn skulle jag också vilja ha! Tänk så bekvämt det skulle vara! Fast matte hon trodde att hunden kanske var skadad. Hon säger att det är bäst för hundar att gå själva. Ja, det är ju kul att både gå och springa själv, det är det ju. I alla fall när solen skiner. Men ibland - då skulle det vara mysigt att bli skjutsad i en vagn. Ja, vov och vov alltså!

11-03-07:

I går var det jättefint väder, så Bonnie och jag var ute och gick extra många promenader. De fem första tyckte hon om, men när hon märkte att jag tog på mig skorna för att gå en sjätte promenad strax innan läggdags - så försvann hon. Jag ropade men ingen kom. Jag letade på alla de vanliga ställena - men ingen Bonnie. Till slut hittade jag henne hopkrupen bakom papperskorgen på min toalett. Hon blev väldigt besviken för att jag hittade henne trots att hon hade gömt sig så bra...

I dag har det också varit varmt och soligt - men väldigt blåsigt! Bonnie och jag har nöjt oss med färre promenader. Jag har nämligen haft lite annat att göra också. Jag har storstädat hela lägenheten - inklusive skurat golven. Jo, för i morgon kommer Ulf ner igen, och jag vill ju att här ska vara fint när han kommer. (Jag ska hämta honom på flygplatsen klockan 11:25.)

Framåt eftermiddagen var det många som surfade på såna där brädor med segel på. Det ser kul ut - fast svårt! Jag tog ett par foton från balkongen:

När Bonnie och jag tog vår tidiga kvällspromenad så hade surfarna gett upp för dagen.

Jag fascineras av de hundratals olika sätt en våg kan brytas på.

Det är vackert när skummet yr!

Vov på er! I dag blåser det ute. Ser ni så jättemycket det blåser i min päls? Fast det känns bara kul!

Det blåser på havet också. Så att vågorna skvätter jättemycket vatten och skum. Då vill jag inte gå nära dom. Nä, för man kan bli blöt ju. Men jag satt en stund på muren och tittade på dom.

Och sen tittade jag på några flickor som lekte tafatt i blåsten.

Jag hade egentligen velat springa tillsammans med dom. Fast jag fick inte vara på stranden för matte. Ja, det är för den där dumma regeln. Den om att hundar inte får vara på badstranden. Vov alltså en så dum regel! När det är så kul att springa i sanden...

Så jag satte mig och solade en stund i stället. Det är vov så skönt! Jag brukar sitta och sola på balkongen också. Ja om matte öppnar balkongdörren åt mig. Jag kan ju inte själv. Nä för handtaget sitter ju jättehögt upp. Ja, vov då!

11-03-08:

Nu är Ulf hemma i El Campello igen. Resan gick bra. Bonnie och jag mötte honom på flygplatsen i förmiddags. Redan när vi klev av bilen på flygplats-parkeringen så förstod Bonnie. Hon satte högsta fart direkt mot ankomsthallen. Det var bara för mig att hänga med. Och sen blev hon förstås jätteglad när hon såg Ulf. Och jodå, han tillstod att han faktiskt hade saknat henne också - en liten smula i alla fall.

Dagens färg är grå! Allt är grått, både himmel och hav. T o m väderleksprognosen (den amerikanska) är "enfärgat grå". (Fast än har det inte börjat regna, och i förmiddags tittade solen fram korta stunder.)

Det blåser ännu mer i dag, än det gjorde i går. (32 km/h.) Vågorna rullar periodvis långt upp på stranden.

Bonnie och jag gick en runda till hamnen, men där var vattenståndet inte mycket högre än normalt. Men jag såg att några av fiskebåtarna låg kvar vid kajen. Kanske fiskarna simmar djupare ner när havet är så oroligt på ytan? Konstigt nog känns det inte kallt ute. En tunn vindjacka räcker. Men Ulf hade nog hoppats på både sol och värme...

11-03-09:

I dag är det inte lika grått här, och det blåser inte fullt så mycket. När Bonnie och jag gick vår sista kvällspromenad i går höll vi nästan på att blåsa bort. Och vågorna hade på sina ställen sköljt havsväxter* (och enstaka skräp) ända upp på strandpromenaden. Jag tänkte att jag skulle fotografera detta på morgonpromenaden i dag, men kom för sent. Strandrenhållarna hade redan röjt undan allt från strandpromenaden, och var i full gång att ta rätt på de sista högarna på stranden.

*) Jag vet inte vad det är för sorts "havsbottenväxter". Det liknar inte tång. Det är långa ljusa slingor som blir bruna när de torkar - och så dessa små runda bruna "bollar" som ju borde vara någon sorts frukt. På turistbyrån vet de inte. Och inte de hundägare jag har frågat hittills heller. Kanske jag kan hitta nån bok på biblioteket så småningom, där jag kan läsa mig till vad det är för sort. Jag är ju en sån som alltid vill veta mer...

Vov på er igen! Vet ni vad! I går hittade jag husse på flygplatsen! Bra va! Så nu är han hemma igen. Det är kul! Vi lekte länge med bollen i går, och så satt jag i hans knä. Det är vov så skönt att flocken är samlad igen. Vi hundar trivs bäst då.

Fast husse ville inte följa med ut och gå - sent på kvällen i går. Nä, för det blåste jättemycket då. Ja, hade inte matte hållit i mitt koppel - så hade hon nog blåst bort! Och havet hade spottat upp en massa konstiga saker på stranden, och ända upp på strandpromenaden. Ja, det var mycket mer hav än vanligt. Det konstiga såg ut som snören, men luktade mycket mer spännande.

I morse när jag var ute och kissade, så såg jag att det låg kvar många högar med såna konstiga snören. Fast i dag var dom inte lika våta. men dom luktade väldigt mycket hav ändå.

Ja, det är vov så intressant att lukta på nya saker. Vov och vov alltså!

PS:

Strandrenhållarna lär få att göra i morgon också. Playan är redan full av nya växtdelar. Och så har vattenledningen som går mellan de små duscharna (som man sköljer sanden av fötterna med) blivit synlig på sina håll. Och ett par av duscharna har ändrat läge. (De står på lösa betongfundament.)

Det är bara att hoppas att fundamentet till statyn på stranden (den som föreställer en fyr) är bättre förankrat. För nu sköljer vågorna runt omkring.

Stranden ser väldigt annorlunda ut i dag - och de stackars palmerna ser lätt lidande ut i blåsten.

Själv är jag fortfarande nyfiken på de små runda bruna "havsfrukterna"!

Några har skaft (och borst)...

Men mest fascinerad är jag av av vågorna. Det är kul när det skvätter!

11-03-10:

Efter en lugn och solig förmiddag, fick vi en grå och blåsig eftermiddag. Nåt regn har vi dock ännu inte fått. Men det ska (med 95% säkerhet) komma i morgon!

Jag kollade mitt spanska bankkonto idag - men inga pengar har kommit in från Telefonica än... Däremot hade de återigen dragit för högt belopp för internetanslutningen. Suck! Jag ska kolla i morgon, och på måndag igen. Om inte pengarna har kommit in då, så måste jag förstås gå tillbaka till Telefonicabutiken en femte gång... Jag undrar om de har nån konsumentorganisation här i Spanien? Det vore läge att koppla in en sådan nu.

Jag skrev häromdagen till en svensk byggnadsfirma, stationerad i Torrevieja, och frågade vad det skulle kosta att byta till två-glasfönster i vår lägenhet. Svaret kom i går: 3850 € inkl arbetet (och nya persienner överallt). Det är väl OK, även om vi inte har råd nu. Däremot är de lite vaga med att tala om mer exakt vilken typ av fönster de skulle byta till. (Tvåglas skjutfönster med alubågar.) Jag vill bl a veta U-värdet samt om fönstret sluter tätt mot karmen. Sen har jag funderat på vad som händer med ventilationen om man byter till helt täta fönster. Eftersom den bygger på självdrag nu - så innebär det förmodligen att vi måste installera nån typ av mekanisk ventilation. Och då tillkommer ju den kostnaden. Jag skulle gärna prova att byta fönster i bara ett rum - för att se vad det gör för skillnad, innan jag ger mig på fönsterbyte i hela lägenheten. Ett alternativ som jag har funderat på - är lösa innerglas (i karm), sådana som man hade förr i tiden i Sverige - och bara satte upp vintertid. Fast då blir det bökigare när man vill vädra...

Jag har läst två bra böcker de senaste dagarna. Först en "nyttig" bok: 50 genvägar till fettförbränning av Fredrik Paulún. Boken sammanfattar de senaste årens forskning rörande olika sätt att gå ned i vikt. Eller rättare sagt - olika sätt att förlora fett (men inte muskler). Paulún förklarar, på ett tydligt och lättfattligt sätt, vad som är vetenskapligt belagt - samt hur och varför detta fungerar. En jättenyttig och klargörande läsning för sådana som jag - som alltid tycks väga minst 3 kg för mycket... Nu känner jag mig i stort sett fullärd teoretiskt. Då återstår att se om jag lyckas omsätta dessa kunskaper i praktiken. Jag vill förstås gärna gå ner de här 3 sista kilona - och sen hålla den vikten. Men det är inte så lätt att bryta gamla vanor. Jag måste bl a öva mig på att äta mer protein - och protein till varje mål. Boken hör till de bättre på marknaden! Har du samma bekymmer med vikten som jag - så kan jag verkligen rekommendera den!

Sen har jag läst en mycket spännande bok: Kommer aldrig mer igen av Hans Koppel (som är en pseudonym för Petter Lidbeck, som under sitt eget namn skriver barnböcker). Det är en gastkramande thriller som är svår att lägga ifrån sig när man väl har börjat läsa. (Lättläst också!) Boken utspelar sig i Helsingborg, och för mig var det trevligt att känna igen namnet på gator, platser mm. Jag rekommenderar denna bok också! (Utom möjligen till mina döttrar eftersom den bitvis är väldigt otäck...) Boken handlar om Mike, hans hustru Ylva, och deras sjuåriga dotter. En dag kommer Ylva inte hem från jobbet - och ingen vet var hon är, eller vad som har hänt henne.

Min dator har börjat krångla igen. Ibland blir skärmen svart. Mycket ofta fungerar inte Internet Explorer. Ibland fungerar inte bildskärmsrutinen. Suck! Håll tummarna för att datorn ska hänga med ett tag till! Jag har inte råd att köpa en ny - och dessutom är ju denna bara 1½ år. Och när jag är här i Spanien så känner jag mig oerhört beroende av min dator. Den är min kontakt med både mina nära - samt övriga världen...

11-03-12:

Jodå, regnet kom. Hela dagen i går regnade det så smått. Dock inte värre än att Bonnie gick med på att gå ut.  Och själv har jag bra regnkappa, och dito gummistövlar, så mig går det ingen nöd på. Men eftersom prognosen sa att det skulle regna rejält på natten så tog jag in alla mina krukväxter innan jag la mig. (Eftersom de står i självbevattningskrukor.) Och det var nog tur, för i natt kom det hela 23 mm. (Och på min balkong kom säkert minst 3-4 gånger mer eftersom det forsar ner mycket från taket.) I dag har vi haft mestadels molnigt, men med enstaka solglimtar.

Jag träffade min väninna Mari-pa i dag. Det är inte klokt så mycket vi kan prata egentligen - med tanke på mina dåliga spanskkunskaper. Men det beror på att hon är så bra på att använda olika synonymer, och förklara vad orden betyder, så att jag förstår även ord som är nya för mig. Och så lägger hon ordförslag i munnen på mig när jag inte hittar de ord jag söker. I dag pratade vi om jordbävningen i Japan, matkulturen i olika länder, den kommande Fallas-fiestan i Benidorm 19/3, festivalerna i El Campello (särskilt om en som jag inte har sett ännu - Fiesta de la Virgen del Carmen (fiskarnas skyddshelgon) - som hålls i mitten av juli), samt om den senaste tidens blåst. Mari-pa berättade att det är en sorts tång, den här "havsväxten" som har blåst upp på stranden. Det trodde inte jag från början, eftersom den inte ser ut som sådan tång som jag är van vid. (Denna ser mer ut som ett högvuxet gräs med utlöpare.) Jag glömde tyvärr fråga henne om de runda bruna "bollarna". Mari-pa berättade också, att innan man hade byggt pirarna som går rakt ut från stranden på några ställen, så hände det att vågorna sköljde ända upp till strandrestaurangerna när det stormade.

För mig är det alltid väldigt trevligt att stöta på Mari-pa. Och våra hundar kommer också bra överens. Förresten syntes det inte ett spår av El Campellos nya ö i dag. Den överlevde tydligen tydligen inte de kraftiga vågorna häromdagen...

Vov! Och ännu mera vov! I dag har jag sprungit jättefort på stranden tillsammans med min kompis Lluna! Vov så kul vi hade! Och vov så fort jag sprang! Jag sprang fortare än Lluna - fast hon har längre ben än jag. Så snabb är jag. Jättesnabb! Och sen sprang jag ända ner nära vågorna. Ja, för i dag är dom små - och inte farliga alls. Jag sprang där sanden var våt. Men när vågorna kom, så sprang jag dit där det var torrt. Så jag sprang fortare än vågorna också. Supersnabb är jag.

Vi fick leka ganska länge på stranden, Lluna och jag. När Lluna inte orkade springa mer, så luktade vi på alla konstiga snören som vågorna hade kastat upp på stranden. Ja, då innan - när det blåste så mycket. Matte säger att denna sortens snören heter tång. Dessa snörena luktar mycket mer spännande än vanliga snören.

Vi var nära Rio Seco. Nära där vi bor, där har människorna tagit bort alla snörena från stranden. Jag fattar inte varför. Nä, för det luktar ju mycket intressantare när dom ligger kvar. Ja, människor är vov så svåra att förstå sig på.

Sen sa våra mattar att vi inte skulle vara på stranden mer. Så då följde vi med dom upp på strandpromenaden igen. Vi fick gå lösa där också! Det var förstås kul. Och jag var väldig lydig i dag också. Jag kom bums när matte ropade. Ja, nästan varje gång i alla fall. Visst var jag duktig! Vov på er!

11-03-13:

Äntligen en härligt solig dag, och +18-20º därtill! Det är första dagen sen Ulf kom ner som han inte har klagat på vädret. Ja, för all del, han har mest klagat på att han har frusit inomhus. Om vi inte har någon värme alls på, så håller temperaturen sig nu på +17º inne, men vi vill båda helst ha 21-22º. Alltså har vi elementen på i de rum där vi för tillfället är. Men Ulf har ändå frusit.

I dag var det i alla fall varmt och skönt ute. Jag passade på att gå i T-shirt, shorts och sandaler. Bonnie och jag har gått en riktig långpromenad. Först började vi gå mot la Illeta. På vägen dit passerade vi hamnen och automaten där man kan köpa flera sorters levande maskar. (I automaten bredvid kan man köpa Coca cola...)

Vi gick vidare till höjden före la Illeta.

Men oj! Precis nu, bums med detsamma, vill Bonnie berätta om när vi kom fram till Illeta. Ja, det blir nog lugnast att hon får som hon vill. Så kan jag skriva i lugn och ro sen.

Vov! Oj vilken rolig dag det har varit i dag. Först så gick matte och jag till mitt roliga klätterställe. Men vov så mycket vatten det var där i dag! Det var vått där vi brukar gå. Och havet skvätte hela tiden upp mer vatten.

Matte och jag fick först gå alldeles nära klippan. Och sen fick vi gå jättenära staketet. Och fast vi gick jättenära staketet - så försökte vågorna skvätta vatten på oss. Men vi klarade oss utan att bli blöta.

Förra gången jag var på roliga klätterstället, så var det bara lite vatten i dom runda hålen. Nu var det mycket! Så jag vågade inte gå ända fram till kanten som jag brukar. Ni ser att jag är vov så försiktig va, fast det flöt såna där spännande snören mitt i vattnet. Ja, tång som matte säger att dom heter.

Jag nosade lite runt om hålen i stället. Vov alltså, så spännande det alltid luktar där!

Och sen alltså. Vet ni vad jag fick se? Jo att havet nästan försökte klättra upp på land. Först så tog det full fart - och kom liksom springande mot klipporna.

Och sen försökte det liksom slänga sig högt upp.

Fast sen, då halkade havet ner igen, där som det brukar vara.

Det var vov så spännande att titta på. Så jag tittade ganska länge. Fast havet klarade det inte en enda gång. Ja, och sen så tröttnade jag. Och då så gick vi hem igen. Fast vi gick den långa rundan. Den som går högt uppe. Så jag hann lukta på en massa annat också. Ja, vov så kul det var! Vov på er!

OK. Då verkar det som om min dator blev ledig igen, så nu ska jag skriva min version. Bonnie har rätt i att vågorna skvätte. Havet var verkligen i rörelse i dag. I de gamla fiskodlings-dammarna forsade vattnet in med stor kraft - för att sedan sugas ut igen.

Betänk att detta är samma dammar som Eva badade i för några veckor sen. Nu hade det varit omöjligt!

Men det är spännande att stående på landbacken betrakta vattnets krafter.

Nu när jag tänkte på vågornas styrka, så kom jag att tänka på jordbävningen och tsunamin som drabbade Japan i fredags. En hel stad bortspolad. Och allt annat därtill! Så hemskt! Stackars alla de människor som drabbats av detta! Livet tycks sällan vara rättvist...

Jag är tacksam att jag lever på en plats där större jordskalv inte förekommer. Det var en av sakerna som jag tog reda på innan jag flyttade till El Campello - om det fanns någon jordbävningsrisk eller ej. Väldigt små skalv kan inträffa, men det händer ytterst sällan. (Men små skalv har vi i Sverige också. Jag var med om ett litet i nordvästra Skåne i början på 90-talet. Det mullrade - och huset vibrerade, men ingenting ramlade, flyttade på sig eller blev skadat.)

För att återgå till dagens Illeta-utflykt, så undrar jag mycket över själva stenmaterialet. Visst ser det ut som torkad lera och tång - på de ställen där klippan är beige? Men vad det än har varit, så är det hård sten nu.

Efter Illeta-besöket så gick Bonnie och jag vidare upp på de små murade promenadstigarna strax intill.

Det spanska "säkerhetstänket" är inte lika omfattande som det svenska. Här finns inga skyddsräcken. Här gäller det att hålla sina barn hårt i handen (och hundar kopplade)...

På väg upp mot San Bartolomé passerade vi några lyxbostäder.

Sen passerade vi ovanför hamnen, och jag beundrade utsikten - medan Bonnie luktade på blommor och gräs.

Därefter svängde vi av ner mot strandpromenaden igen.

Och så fortsatte vi vår promenad där. På ett ställe fortsätter havet att spola upp tång. Där ligger också vattenledningen fullt synlig. Den har gått av på ett ställe.

På stranden roade sig barn och ungdomar med allt från sandslottsbyggande till bollspel.

Det blev ganska många km sammanlagt som vi gick, Bonnie och jag. Men jag tror nästan att Ulf gick ännu längre. Han gick en minst 15 km lång promenad åt Muchavista-hållet. (Ulf envisas tyvärr alltid med att gå för sig själv. Han påstår att man varken kan gå raskt eller långt - med hund... Fast om Bonnie inte hade orkat hela vägen så hade jag kunnat bära henne.)

11-03-14:

Datorn krånglar mer och mer. Jag ska lämna in den hos datorfirman i eftermiddag. Om de hittar felet bums så går det på garantin. Har jag sådan tur så får jag tillbaka datorn redan i morgon eftermiddag. Jag hoppas på det bästa. (Redan nu ligger jag lite efter med att svara på mail...)

Det är soligt och varmt i dag också, så Bonnie och jag passar på att gå långa promenader. I förmiddags gick vi ner på stranden och tittade (respektive nosade) på allt som flutit iland. Jag kunde konstatera att den sortens tång som har "skaft med borst" längst ner - har långa gröna platta blad utan blåsor. (Jag har googlat lite men inte hittat något artnamn.  Å andra sidan är jag mer nyfiken på de bruna runda "sjöfrukterna" men eftersom jag inte vet vad de heter, eller vad det är, så kan jag inte googla på dem.) På stranden hittade jag en sjöborre också. (Liknande de på bilderna nedan - fast randig i ljusblått och ljusgrått.) Jag lät den ligga kvar.

11-03-15:

Jag fick tillbaka datorn i kväll. De sa att det var någon form av kontaktfel eller energiförsörjningsproblem (till ljuset på skärmen). De har justerat detta, men problemen kvarstår delvis. Vi får se hur det går. (Sen ska jag säga att det inte är alldeles enkelt att diskutera tekniska problem på spanska...)

I morse regnade det (7 mm), men sen blev det fint. Och i eftermiddags var det +18º. Förmiddagen tillbringade jag i soffan tillsammans med Bonnie och boken Millennium, Stieg & jag av Eva Gabrielsson (och Marie-Françoise Colombani). Eftersom jag tycker mycket om Millennium-trilogin är det förstås intressant att få veta mer om Stieg Larsson och hans bakgrund - men även om personerna och miljöerna i böckerna. Boken var i många stycken intressant. (Sen är det tråkigt att det blivit som det blivit med arvsstriden.)

Svara på mail får jag göra i morgon. Jag är för trött i kväll. Jag ligger efter med en massa pappersarbete också. Jag hoppas att jag får energi till det i morgon. Allting går lättare när solen skiner. (Fast i morgon är det risk för regn igen...)

11-03-16:

Det blev inget regn i dag utan växlande molnighet. Mitt på dagen var det riktigt skönt med sol och +18º (fast lite blåsigt). Trots solskenet har jag inte fått gjort ens 1/3 av det som jag borde ha gjort. Däremot har jag lagt till lite info ang spansk sopsortering på min Gäst-info-sida.

Ljuset kommer och går på datorskärmen. Det är både irriterande och oroande!

I morgon eftermiddag har jag bjudit hit Josefina och Kiko.

PS:

Nu har jag varit till Telefonica-butiken för 5:e gången - för att försöka få rätt på kostnaden för vårt internetabonnemang. Kvinnan i butiken var trevlig och hjälpsam som vanligt. När hon nu ringde huvudkontoret - igen, så sa de att de faktiskt hade en anteckning om att de skulle betala tillbaka de pengar till mig som jag har betalat för mycket. Varför detta inte var gjort visste de inte. De lovade att pengarna skulle betalas in på mitt konto, och att jag skulle få ett SMS till min spanska mobil när detta var gjort. Då återstår bara att vänta och se - igen... (De lovade inget datum denna gången.)

Häromdagen när Ulf var ute och gick, så fick han syn på en till-salu-skylt på en lägenhet i huset alldeles bredvid det där jag bodde från början. Både han och jag blev lite nyfikna på priset, eftersom det huset är helt nyrenoverat. (Det har bl a fått en ny blå fasad.) Så i dag tittade vi på Inmobiliaria Lopez webbsida. Där hittade vi det:

http://www.inmolopez.com/buscador/ficha.asp?Id=5839&len=en

Priset är hyfsat och utsikten underbar. Huset har hiss. Nackdelen är att det är ca 2 km till matvaruaffärer som Mercadona, Lidl och Consum. Det går visserligen både buss och spårvagn utanför, men till mataffären vill jag kunna gå. Och då menar jag inte bara nu - utan även när jag har fyllt 80. (Lägenheterna i det orenoverade huset utan hiss, där jag bodde, kostar precis lika mycket som denna - och då är de bara på 50 m².)

Vi tittade vidare bland objekten. Denna lägenhet föll oss båda i smaken. Den ligger i det nya huset alldeles vid strandpromenaden, mittemot det lilla miniberget. Här är det bara priset det är fel på... (Ja, och så behöver vi inte så stor yta.)

http://www.inmolopez.com/buscador/ficha.asp?id=4602&fk=1&len=en

Ett lägenhet med en utsikt som inte går av för hackor ligger i Maisa-huset precis ovanför hamnen:

http://www.inmolopez.com/buscador/ficha.asp?Id=3972&len=en 

Inte så pjåkigt, eller hur? Tyvärr är priset lite i häftigaste laget här också. Och personligen så trivs jag bättre närmare marknivån. När jag var ung ville jag bo högt upp och kunna se långt. Nu vill jag helst inte bo över trädtoppshöjd. Visserligen tycker jag fortfarande om att kunna se långt, men jag vill också kunna se människor. Och eftersom jag tycker mycket om att ha trädgård - så skulle jag gärna bo på bottenvåningen, under förutsättning att det inte var insyn. (Ulf föredrar däremot att bo högre upp.)

Nåja, vi är båda ganska nöjda med den lägenhet vi har nu. (Ja, Ulf är faktiskt mycket nöjd!) Den är i ganska bra skick. Den ligger både centralt och strandnära. Vi har stor balkong. Vi har utsikt över en bit av hamnen, stranden och havet. Vi har bra grannar. Och lägenheten var förhållandevis överkomlig i pris.

Men drömma om "den perfekta lägenheten", det kan man alltid göra ändå. Det kostar ju inget...

Nu har Linda och Jenni beställt sina flygbiljetter. De kommer att vara här i El Campello 1-12 juni. Ååh vad jag önskar att jag kunde vara här då - och få umgås med mina döttrar! Vi ses ju så sällan numera. Men Ulf har bestämt att vi ska köra upp till Sverige med start redan den 14 maj. Och det blir nog tyvärr omöjligt att få honom på andra tankar...

PS2:

Nu vet jag vad de små bruna havsfrukterna är! (Hoppas jag.) Jag träffade Mari-pa i dag och frågade henne. Hon sa att de också var alger/tång. (Bådadera heter algas på spanska.) Hon berättade att de var ett tecken på att vattnet var rent. Men mer visste hon inte. Hon trodde också att de bildades av vågorna.

Hemkommen igen så googlade jag på "bolas de algas en el mediterráneo" Och då hittade jag arten Posidonia oceanica som bara förekommer i Medelhavet. Den tillhör familjen Posidoniaceae och är en blomväxt. Den liknar en landväxt på så sätt att den har blad, stam och långa rötter. Så här ser den ut när den växer i havet:

Den är en nyttig växt med stor ekologisk betydelse och den ger skydd åt många djur och organismer. Dessutom skyddar den stränderna från erosion. Den sägs vara en bra bioindikator av kvaliteten på kustnära marina vatten. Den växer på 1-35 meters djup. Posidonia blommar på hösten - och på våren producerar den flytande frukt. I Italien kallas dessa "oliv di mare" (havsoliver).

På alla bilderna ovan står det Posidonia. Ändå får jag inte riktigt ihop de små gröna frukterna med de bruna man ser uppe på land. Det framgår inte om frukterna blir bruna efter hand. (Eller om det verkligen är så otroligt att de små gröna sen rullar runt bland alla växtdelar och blir "klädda" i dessa - och bruna. Men vid en storm borde man då kunna se både gröna och bruna på stranden.) Riktigt får jag inte ihop det. (Än...) Men jag har blivit ganska mycket klokare i alla fall. Att algen/tången på stranden är av arten Posidonia är helt klart. Den stämmer helt med bilderna.

11-03-17:

Vov på er! I dag har jag haft gäster. Kiko har hälsat på! Ja, hans matte Josefina var också här. Och det var ju bra. För då hade matte nån att prata med - när jag lekte med Kiko. Annars kanske matte hade känt sig ensam.

Först visade jag Kiko alla våra rum. Han tyckte bäst om vardagsrummet - för att det är störst. Och då kan man förstås springa bäst där. Så då sprang Kiko och jag runt en stund, och jagade varandra. Jag var snabbast!

Men sen hittade Kiko min leksakslåda. Och vet ni vad han gjorde då? Jo, han tog min bästa pip-boll och så hoppade han upp på soffan.

Det var vov så dumt gjort! Ja, för jag kan ju inte hoppa så högt. Så jag kunde inte ta tillbaka bollen. Och vet ni vad Kiko gjorde då? Jo, han hoppade ner och hämtade en boll till. Och så la han den i soffan. Och sen hoppade han ner igen. Och så tog han en boll till. Och så la han den också i soffan. Och sen hoppade han ner igen. Och så tog han min röda pipboll också. Och så la han den i soffan. Vov alltså!

Till slut hade han jättemånga bollar i soffan. Och jag kunde inte ta tillbaka dom. Vov och vov alltså! Fast då hjälpte matte mig. Hon bar upp mig i soffan.

Och sen skyndade jag mig att hoppa på Kiko - och brotta ner honom. Jag är stark jag! Jättestark!

Fast sen ropade matte på Kiko och mig. Och då hoppade vi ner på golvet.

Och då bjöd matte oss på var sin gnagpinne. Och det var bra. För gnagpinnar är jätte-vov-goda! Fast Kiko försökte ta min också. Men då sa jag VOV och MORR! Det sa jag. Så då gnagde han på sin egen i stället.

Och sen så gnagde vi lite. Och sen så busade vi lite. Och sen så vilade vi lite. Och sen så gnagde vi lite till. Och sen så gick Kiko och hans matte hem.

Ja, det är ganska kul att ha gäster. Men det är ännu roligare att vara bortbjuden. Ja, för jag tycker att det är mycket bättre att jag tar Kikos saker - än att han tar mina! Vov, vov!

Det har varit en jättefin dag i dag. Det kom lite moln framåt eftermiddagen - men innan dess var det strålande solsken och 21-22º varmt. Så i dag gick jag klädd i sollinne, shorts och sandaler - och njöt!

11-03-18:

Det är härligt "njut-väder" i dag också! Enda nackdelen är att jag inte alls får gjort vad jag ska inne. Men det gäller att passa på att vara ute i solen. På måndag är det risk för regn igen. I dag såg jag folk som badade, dels några unga killar - men även en äldre kvinna. Men det är bara  15-16º i vattnet...

Jag har suttit lite på balkongen och läst också. Jag har börjat på boken Pippi Power - 7 vägar till kvinnlig kraft av Gitte Jørgensen. Det är en mycket inspirerande bok som handlar om att man ska våga vara som Pippi Långstrump. Dvs göra det man har lust till och inte bara sånt som "passar sig". Och att man inte ska fastna i "Annika-fällan" och bara vara snäll och lydig. Författarinnan menar att man ska sikta på att bli så fri som Pippi skulle ha blivit som vuxen. Det är verkligen en inspirerande bok att läsa - inte minst p g a Anne Mølleskovs härliga illustrationer och layout!

Här nedan ser ni vad som kännetecknar en Pippi:

Än så länge har jag bara hunnit läsa 1/4 av boken. Jag skriver förmodligen några rader till, när jag har läst klart den.

Har jag sagt att Pippi Långstrump var min idol i många år? Som liten försökte jag vara som Pippi. Jag provade bl a att sova med fötterna på huvudkudden som hon - men det var inte skönt. (När jag blev äldre övergick jag till att ha Astrid Lindgren som idol.)

Vi flickor/kvinnor i alla åldrar - behöver kvinnliga "superhjältar"! Pippi är en - den första.

Mina döttrar och jag gillade även den kvinnliga piratkapten Morgan Adams i filmen Cutthroat Island  från 1995. (Filmen blev en ekonomisk flopp - men jag och mina barn såg videon många gånger, och vi tyckte att den var jättebra!) Nedan några bilder på Morgan (eftersom så få känner till filmen):

(Personligen gillar jag dessutom skådespelerskan Geena Davis. Jag gillar att hon, trots att hon har ett IQ på 170 (och är medlem i Mensa), ändå har valt att vara just filmskådespelerska.)

Numera finns också Lisbeth Salander i Millennium-trilogin. Men de kvinnliga hjältarna är alltför lätt uppräknade... Och även om jag själv inte känner något som helst behov av att bli någon sorts "superhjälte" - så behöver jag kvinnliga förebilder: sådana kvinnor som är fria, oberoende, starka och som kan allt själva. I film och litteratur hittar jag alltså dessa tre. (Och de två sistnämnda är eg lite för våldsbenägna för min smak.) I verkliga livet hittar jag ytterst få. Var har alla andra gömt sig?

Själv vill jag hellre vara en sådan som går före, och trampar upp nya spännande stigar - än en sådan som alltid bara trampar i andras fotspår, eller gömmer sig bakom ryggen på någon annan. (Men bara några få gånger i livet har jag lyckats helt med det första...) Det handlar väldigt mycket om att våga misslyckas. Och att våga "gå fel". Att gå fel någon gång - behöver ju inte alls betyda att man har gått vilse. Man kan alltid gå tillbaka och börja om!

PS:

Första gången jag satte på datorn i dag - så var skärmen helt svart. Jag fick stänga av genom att trycka på huvudströmbrytaren - och sen starta om. Jag oroar mig för att datorn ska "lägga av"...

11-03-19:

I går gjorde jag ingenting alls av det som stod på min långa Att-göra-lista. Jag har en känsla av att det kommer att bli likadant i dag. På förmiddagspromenaden tog jag de här fotona:

Ni skulle väl inte heller ha suttit inne och sorterat papper och sammanställt räkningar - eller? (Det är +19º nu - och det ska bli +21º.)

El Campellos ö håller på att återuppbyggas, men denna gång alldeles nära strandkanten.

(Och på datorskärmen kommer och går ljuset på ett väldigt oroande sätt...)

Vov på er! I dag har jag solat mycket! Först på morgonen så solade jag en stund på balkongen.

Och sen åt jag frukost. Ja, jag fick bara sån där bantningsmat - Light heter den. Den smakar ganska bra, men min vanliga mat är förstås godare. Jag har gått ner 1½ hg nu. Så nu är det bara 1½ hg kvar tills matte blir nöjd. Själv har jag varit nöjd hela tiden. Det är vov så orättvist att jag ska behöva banta, när matte inte gör det själv. Och hon behöver verkligen gå ner MYCKET mer än bara några hekton, ska jag säga.

Efter frukosten så solade jag lite till på balkongen. Det är vov så varmt och skönt att ligga i solen!

Men sen så gick matte och jag ut. Vi gick på strandpromenaden - och jag kissade på dom vanliga ställena. Och så skällde jag ut en STOR hund som gick förbi mig. Ja, hon fick ju inte tro att hon kan skrämma mig - bara för att hon är så stor.

Det var många människor som lekte, och solade, på stranden. Och då ville jag förstås också sola på stranden. Först så rullade jag mig i sanden. Det är vov så skönt att rulla sig i sand.

Men sen så la jag mig ner för att sola. Vov så skönt det var!

Fast sen så ropade matte på mig. Ja, bara för att hundar egentligen inte får vara på stranden.

Så då gick vi en lång promenad i stället. Det var också skönt. Och jag mötte en del ganska trevliga hundar. Fast inga kompisar. Men dom möter jag kanske på nästa promenad. Ja, för nu ska matte och jag snart ut och gå igen. Vov så mycket!

11-03-20:

I dag har vi haft helt underbart väder! Sol, +20º, och första halvan av dagen - alldeles vindstilla. Det har varit shorts & sollinne -väder m a o. I förmiddags gick Bonnie och jag en lång promenad. Och efter lunch gick jag själv en promenad på stranden. Jag gick med fötterna i vattnet, från hamnen till Rio Seco - och tillbaka igen. I vattnet är det bara +16º, men i o m att sanden ovanför vågorna var varm så frös jag inte alls - trots att vågorna emellanåt skvätte långt uppåt benen. De som badade verkade tycka att vattentemperaturen var helt OK. (Och de andra höll sig i solen på stranden.) Jag såg en äldre gråhårig kvinna som simmade långt ut, och var länge i vattnet. Hon verkade inte frysa alls.

Jag läste ut Pippi Power -boken i går. Den var rakt igenom väldigt inspirerande. Så den rekommenderar jag till alla (kvinnor) som vill känna sig styrkta i tron på sig själva. Ett kapitel behandlade den låga självkänsla som vi kvinnor ofta dras med. (Jag också.) Det står bl a att endast 0,5% av alla kvinnor kan leva upp till modevärldens ideal. De flesta av oss andra tror att vi måste lägga väldigt mycket kraft på att sträva efter dessa ouppnåeliga ideal. Annars duger vi kanske inte... Vi är bra på att racka ner på oss själva. När jag tittar mig i spegeln så tänker jag oftast nåt i stil med "usch så tjock jag är, och vad gammal jag börjar se ut, och fy så...". Aldrig någonsin "tja, jag ser ju rätt hyfsad ut, och jag är stark och frisk och..." Och jag vet att jag är långt ifrån ensam! I boken påpekar författaren att om vi hade behandlat våra vänner som vi behandlar oss själva - så hade vi inte haft några vänner kvar...

Det står att vi måste öva oss på att tycka om oss själva! Vi ska öva oss att berömma oss, och vi bör t o m skryta över saker vi är bra på, eller som vi har klarat av. Det står att vi kvinnor måste börja ta plats! Inte så att vi trampar på någon annan (det skulle Pippi aldrig ha gjort), men vi måste börja synas, höras och märkas. Det måste vi våga!

Många kvinnor lever helt för sina äkta män och/eller sina barn eller någon annan närstående - och glömmer bort sig själva, glömmer bort vad de innerst inne drömmer om. Eller väntar med att leva så som de drömmer om - till senare, längre fram, när alla plikter är utförda. Men som det står i boken "Din tid är begränsad, så slösa inte bort den på att leva andras liv. Låt dig inte fångas i dogmer, för då lever du i det som är resultatet av andra människors tänkande. Låt inte andra människors åsikter överrösta din egen inre röst, din intuition och ditt hjärtas röst, för du vet egentligen vad du verkligen önskar. Allt annat är sekundärt." Detta citat är hämtat från ett tal som Steve Jobs (han med Apple) höll 2005 - och det gäller naturligtvis alla - både kvinnor och män, unga och gamla.

Ja, själv känner jag mig väldigt peppad efter att ha läst boken! Hädanefter ska jag försöka leva mitt liv så att jag mår bra, både fysiskt och psykiskt. Jag ska försöka leva så att jag slipper känna oro, stressont i magen och begränsningar - utan så att jag i stället känner mig lugn, harmonisk och levande. Jag ska i alla fall öva mig på att leva just så. (Man måste inte klara allt på en gång!) Kanske måste jag då ibland bli "obekväm" för sådana som tycker annorlunda än vad jag tycker. Å andra sidan ska jag aldrig försöka pracka på andra min åsikt. Det står var och en fritt att tänka, tycka och leva på sitt eget vis - så länge det inte skadar någon annan. Som det gamla ordspråket säger: "Var och en är sin egen lyckas smed". Jag kommer alltså att "stå på mig" mer fr o m nu. För vi lever här och nu - så jag kan inte vänta. Livet går som bekant inte i repris...

Några gånger i livet har jag gjort det jag har haft lust med - och drömt om - i stället för det som ansågs realistiskt och passande:

Som barn drömde jag om att bli cirkusakrobat eller sjökapten. Även om mina yrkesdrömmar sedermera ändrades - så vågade jag prova yrkena (eller rättare sagt yrkesmiljön) senare. I tjugoårsåldern jobbade jag en sommar på cirkus, fast det var väldigt dåligt betalt. (Nej, inte som akrobat. Jag stod synlig för publiken och drog draperiet åt sidan när artisterna skulle ut och in...) Och de åren jag studerade på lärarhögskolan så jobbade jag på jul- och sommarlovet till sjöss. (Nej, inte som kapten  - utan som "mässjänta" /stewardess. Jag jobbade på lastbåtar och städade befälens hytter och serverade kaptenen mat.) Och när jag var färdigutbildad lågstadielärare så stack jag till sjöss ett halvår innan jag började jobba som lärare. Det visade sig så småningom, när jag övergått till att undervisa skoltrötta högstadiepojkar, att jag fick stor nytta av båda dessa "udda" yrkeserfarenheter!

Jag har vågat ingripa i slagsmål jag sett på stan. Det har för all del varit nära att jag fått en smäll själv. Men det har alltid gått bra och jag har lyckats övertala de inblandade att sluta slåss... (Jag har svårt för att se på när folk skadar varandra i onödan...)

Jag har vågat vara helnykterist - trots att de flesta inte är det... (Jag har aldrig känt behov av att vara, eller göra, som "alla andra".)

Sen byggde jag mitt första hus, Lyckan, som ensamstående och strax innan jag fick fast jobb som lärare. Jag hade ingen direkt erfarenhet av husbygge men hade läst på rejält. Jag ritade det själv, och gjorde väldigt mycket jobb invändigt. (Jag la golv, satte upp köksskåp och kakel, målade, tapetserade etc.) Men till "grovjobbet" lejde jag byggmästare. Jag valde att ha multrumanläggning - den första i Skåne. Jag började sopsortera långt innan detta blev på modet. Jag kämpade länge för att slippa sophämtning eftersom jag inte hade några sopor. (Jag vann till slut.)

Jag byggde mitt andra hus, Gläntan, när jag var nyskild och mina tre barn var små. Jag ritade förstås detta också. Precis som det första var det energisnålt och hade multrumanläggning. Denna gången gjorde jag ännu mer jobb själv. (Utöver sånt jag tidigare gjort - satte jag bl a upp innerväggar, murade lite och la plattor ute.) Hade inte fastighetskraschen kommit emellan (innan mina lån var placerade) så hade jag kanske bott kvar där än. Nu blev det bara 5 år.

När jag efter 14 år som anställd i Ängelholms kommun, blev övertalig som speciallärare - valde jag att (i stället för att återgå till att jobba som lågstadielärare) ta tjänstledigt för att utbilda mig till specialpedagog. Och när jag sen var färdigutbildad specialpedagog så tackade jag nej till ett superbra och välbetalt jobb (i Lund) för att studera naturvetenskap och psykologi för mitt höga nöjes skull...

Tja, och så på senare år, när jag bränt ut mig och blivit förtidspensionär - så emigrerade jag som ni vet till Spanien. Det var ett stort steg att ensam flytta så långt vid 54 års ålder. (Jag hade tidigare bara besökt Spanien ett par veckor när jag var 18 år.) Men även denna gången läste jag på mycket i förväg! Jag är så glad att jag vågade. För jag mår mycket bättre, och är mycket gladare, här i Spanien. (Mer sol och värme gör skillnad...)

Så när jag nu tänker efter - så har jag faktiskt vågat vara lite "Pippi-aktig" några gånger i mitt liv. Och de gångerna - när jag gjort det jag drömt om (i stället för det jag "borde") - då har jag mått allra bäst!

Våga du också! Vad drömmer du om? Kanske kan du inte genomföra hela din dröm just i dag. Men våga ta det första steget! Det kan du! Lycka till!

11-03-21:

Här i El Campello bjuder vårdagjämningen på växlande molnighet och blåst. Det började blåsa redan i går kväll - så mudderverket fick ligga i lä av hamnen under natten.

I dag har jag varit tvungen att ha fleecetröja utanpå sollinnet... Jag hade hur som helst inte kunnat gå i sollinne i dag. I går fick jag nämligen lite för mycket sol "i urringningen". Jag hade ett väldigt urringat linne, och huden längst ner är inte van vid sol än, vilket jag inte tänkte på. Alltså är övre halvan av brösten röd-rosa nu. Det är på gränsen till att jag brände mig... Nu får jag vara försiktig några dagar, och gå i linnen och T-shirts med mindre ringning - eller smörja in mig med solskyddsmedel. Men nu ska vädret bli lite sämre några dagar - så det kanske rent utav blir långärmad tröja jag får gå i...

Jag fick brev från Telefonica i dag. De meddelar att de har tagit del av min reklamation, och att nästa räkning kommer att vara på minus 47 €. Det framgår dock inte om de kommer att debitera rätt eller fel fortsättningsvis...

Och ljuset på skärmen kommer och går... Garantin gäller till början på april - så jag får snart lämna in datorn igen...

11-03-22:

I dag kan jag glädja er med (i alla fall er som bor i Skåne) - att det inte skiljer så mycket på vädret här i El Campello och vädret hos er, nu på förmiddagen. Här har vi växlande molnighet, blåsigt och +15º - och enligt mina väder-gadgets är det solsken och +11º i både Ängelholm och Helsingborg. Ni kanske t o m har bättre väder? Nåja, det är inte mer än rättvist!

I dag hoppas jag att kunna beta av några av punkterna på min långa att-göra-lista...

PS:

Jag har varit ovanligt flitig! Hela dagen har jag suttit med "ekonomi-papper". Nu har jag sammanställt alla de utgifter som vi hittills har haft på denna lägenheten. (Så när som på en rörmokar-räkning från januari-10 som jag just nu inte kan hitta. Den har förmodligen hamnat bland några andra papper.) Ni kommer så småningom att få en liten rapport om vad el, vatten och skatter/avgifter har kostat oss i genomsnitt.

                              

Tur att jag har Bonnie - annars hade jag nog inte kommit ut alls i dag. Men det är skönt att röra på sig lite emellanåt, även när det blåser...

11-03-23:

I dag regnar det här. Det har kommit 16 mm i natt, och det stänker fortfarande. Bonnie och jag hade förstås våra regnkappor med kapuschong på oss, när vi gick vår morgonpromenad...

Det är ytterst sällan som jag gör reklam för något här, men i dag ska jag göra ett undantag. Jag fick nämligen ett nyhets-mail från Kattgalaxen: http://www.kattgalaxen.se/  - och de har så underbart söta saker! Alltså vill jag gärna att ni också ska få se dem.

Visst är de här dörrmattorna (som dessutom tål att ligga ute) vackra!

De har gulliga kuddar också:

Och handdukar, muggar, brickor, väskor och en massa andra saker med katter på. Ni får gå in på Kattgalaxens webbsida och titta på resten själva...

Själv blev jag väldigt sugen på att köpa den översta dörrmattan. Den skulle passa väldigt bra innanför balkongdörren i köket här i El Campello. Och så skulle jag gärna vilja ha några katt- och hundkuddar till mitt rum. Jag får väl se till sommaren, när jag är tillbaka i Sverige, om jag har pengar då. Jag kan tyvärr aldrig köpa allt jag vill ha, men önska kan jag...

PS:

Det slutade regna, men det blåser och himlen är grå. För att muntra upp mig så köpte jag en Vippjasmin /Jasminum polyanthum. (Det är växten i den fyrkantiga krukan.) De doftar så underbart gott. De blommar mars - maj och är gröna året om. Eftersom de är känsliga för uttorkning så kommer jag att plantera om den i en självbevattningskruka så snart vädret blir bättre. Jag köpte 3 krukor till på Ikea, när jag var där härförleden. (Jag hade planerat att köpa fler - men de hade bara dessa tre.) Innan sommaren, då jag lämnar mina växter i Cynthias vård, så måste alla stå i självbevattningskrukor.

På gatan här utanför blommar de hårt beskurna små träden i lila/violett. Jag vet inte vad detta är för sort. Jag hittar dem inte i min växtbok. (Det är inte Jacaranda, som ju annars också har lila blommor.) Vet någon av er vad detta är för sorts träd?

Vov som det blåser i dag! Vov alltså! Det blåser jättemycket i min päls - och allra mest i pälsen på svansen. När matte och jag skulle gå ner till havet i dag så mötte jag en kompis. Hon bor i samma hus som Kiko. Jag vet faktiskt inte vad hon heter, för jag har aldrig frågat. Hon är väldigt blyg av sig. Det är nog för att hon är så pytteliten - bara en decimeter hög, säger matte. Hon är så liten så jag vågar skälla jättemycket på henne! Och då ser hon vov så blyg och rädd ut. Fast matte tycker inte om att jag alltid skäller på henne. Men det gäller ju att passa på - när man kan skälla utan att nån skäller tillbaka! Ja, det tycker jag i alla fall.

Och vov så det blåste i hennes päls alltså! Ännu mer än i min!

Sen gick matte och jag ner på strandpromenaden. Det blåste mycket från havet, det gjorde det.

När det kommer blåsande så många spännande lukter från havet - då får man liksom koncentrera sig mer, när man luktar på annat. Men det kan jag.

Ja, för jag är lukt-expert jag! Jag kunde lukta jättetydligt - att han den stora svarta hanhunden hade kissat på soptunnekanten i morse. Så då kissade jag ett stort kiss ovanpå. Så det så!

Men, som vi hundar brukar säga: Luktar man för länge på samma fläck - så blir man stående. Alltså gick matte och jag vidare i blåsten. Vov på er!

11-03-24:

 

Bernadette!  

    

 

PS:

Jag har hittat det ultimata Pippi-bordet! Jag såg det  för några år sen hos Annelie på www.inreda.com. Jag bad henne maila mig ett par foton på bordet - och det har hon gjort nu. Fotona är från den tiden då Annelie hade bordet i sin butik.

Jag tycker att idén med fötter och skor på bordsbenen är kul. Kanske kan jag göra nåt liknande själv? Fast med en vanlig stor bordsskiva, ev kurviga rokoko-ben - och i andra färger. Men det är nog inte helt enkelt att snickra till sådana bordsben. Det måste ju bli stabilt! Och så måste alla fyra bli precis likadana... Jag skulle kunna tänka mig bordet som matbord (eller möjligen som soffbord). Men Ulf säger att han skulle skämmas om vi hade nåt liknande. Så kanske jag ska försöka tillverka ett till mitt rum - ev att ha som skrivbord? Nåja, det lär inte bli gjort i år. Men som idé lockar det mig... (Ja, så får ju folk nåt att prata om när de kommer på besök...)

F ö plockade jag i eftermiddags en bukett blommor för att ha på matbordet. Sådana där prästkrage-liknande gul-vita som jag plockade förra året också. Jag vet egentligen vad sorten heter - men nu tycks namnet vara helt bortblåst ur hjärnan... Här växer de vilda, men i Sverige sår man dem i trädgården. Kan nån av er hjälpa mig med namnet på blomsorten? (Just nu saknar jag mina svenska böcker om växter... men de ska med i flyttlasset söderut framåt hösten!)

PS2:

Nu tror jag att jag vet! Den vita med gul ring heter Kranskrage, och den helgula heter Färgkulla. Rätt?

11-03-25:

I dag kom Hasse och Elisabeth och hälsade på oss. Deras två hundar hade dock fått stanna hemma. Vi fikade, pratade och hade trevligt. Både Ulf och jag tycker att det är skönt att kunna prata svenska emellanåt - och Hasse och Elisabeth är väldigt rara. Bonnie blev jätteglad åt att träffa dem igen. Särskilt bra tycker hon om Elisabeth som brukar bjuda henne på jättegott hundgodis.

Hasse och Elisabeth ska snart återvända till Skåne. Preliminärt 6 eller 7 april påbörjar de sin hemresa - och kommer sen inte tillbaka hit förrän i mitten på september. Kanske vi inte hinner träffas mer innan de åker, men vi kommer förstås att hålla kontakten med varandra.

På strandpromenaden ska det öppnas en ny affär. I går kom skyltarna upp. Det är Ale-Hop som öppnar. Kul tycker jag. Inte för att jag handlar så mycket på Ale-Hop (affär finns bl a i Alicante) - men för att de har så roliga saker att titta på. Det är den affären som jag har berättat om som bl a har blommiga sopborstar och regnbågsrandiga dammtrasor. Dessutom har de heminredning, skärp, strumpor, solglasögon, hundkläder, babysaker, väskor och en massa annat också. De har en ko som symbol. (Kon liknar Svensk låglandsboskap som ju är den vanligaste rasen i Skåne.) Oftast står det en plast-ko i naturlig storlek vid entrén.

       

Och min datorskärm blir svart oftare och oftare... Suck! Jag måste lämna in datorn nästa vecka!

PS:

På Gäst-info-sidan har jag lagt till en liten guide över de spanska storlekarna på damkläder (som inte är desamma som de svenska). Jag hoppas att detta kommer att underlätta klädinköpen för någon av er!

PS2:

På länk-sidan har jag lagt till mina favorit-internet-butiker för heminredning, samt för roliga och praktiska saker.

11-03-26:

Nu har vi fint väder igen! Det ska bli sol med växlande molnighet och kring 20º de närmaste dagarna. Härligt! I förmiddags såg jag från balkongen när alla de små jollarna skulle ut ur hamnen. Det är nämligen segelskola här i El Campello på lördagarna.

På middagspromenaden träffade jag båda mina "hund-vänninor" på en gång. Maripa med hunden Lluna till vänster, och Josefina med Kiko till höger.

Jag blir alltid glad när jag stöter på dem. De är glada och trevliga, och dessutom får jag öva mig både på att tala och förstå spanska! Och så har våra hundar roligt ihop...

Vov alltså! Inte för att skryta, men i dag var jag verkligen extra söt! Sötast i hela El Campello! Ja, jag har fått ett nytt halsband av matte. Ett fin-halsband med rosett på. Ser ni så fin jag är i mitt nya halsband! Vov alltså, så elegant jag känner mig!

Först så gick matte och jag vår vanliga promenad till Rio Seco och vände. Men sen, när vi nästan var hemma igen, då hade jag sån tur så jag träffade både Lluna och Kiko på en gång!

 

Ja, dom satt med sina mattar på muren och pratade. Men när jag kom springande så ville dom leka med mig. Först var bara Lluna och jag lösa. Vov så kul vi hade! Vi jagade varandra - och jag var snabbast som vanligt.

Kiko ville förstås vara med. Så då släppte hans matte lös honom också. Fast han jagar bara mig hela tiden. Och försöker brotta ner mig - eller para mig. Ibland är han faktiskt lite jobbig.

Så då sprang jag till Lluna igen. Hon är mycket lugnare.

Och sen så satte vi oss på muren. Ja, och snackade lite tjejsnack och så. Vi hade faktiskt vov så mycket att prata om. Och så tittade vi på människor och hundar som gick förbi. Och så pratade vi lite mer. Lluna är en bra kompis!

Fast sen, när vi hade pratat länge - och våra mattar också hade pratat länge. Då gick matte och jag hem igen. Ja, jag var ju tvungen att kolla vad husse gjorde. Han satt vid datorn som vanligt. Ja, han sitter och tittar på den jättelänge varje dag. Jag fattar inte varför. Den luktar inte ens gott.

I går när husse tittade på sin dator - då skrek han också. Ibland skrek han Jaa! Och ibland skrek kan Neej! Då heter det ishockey - det som han tittar på. Fast nu, nu tittar inte husse på sin dator. Nä, för nu är han ute och går. Och jag fick inte följa med. Vov och vov alltså!

11-03-27:

I dag skulle ni alla ha varit här! Det hade jag gärna unnat er! Vi har haft underbart väder! Soligt förstås, och som mest har det varit hela 24 grader varmt! Jag har mått så bra!  Bonnie och jag har förstås varit ute och gått, men jag har också ensam gått en promenad på stranden. Jag gick nära havet så att vågorna sköljde över fötterna då och då. Och så plockade jag några snäckor, som jag tyckte såg extra fina ut. Barnsligt? Inte nödvändigtvis. Det är väl bra om man kan se det vackra i det lilla! (Möjligen är det så att fler kvinnor än män samlar vackra stenar och snäckor...)

På sena eftermiddagen blev det molnigt. Då gick jag ut och fotograferade bilar. Ja, ni brukar ju få se hundar bakifrån, framifrån och från sidan. Så det är väl inte mer än rätt att jag i dag visar lite bilar i stället. Nu är det inte vilka bilar som helst. Det har varit den årligen återkommande veteranbils-utställningen för Volkswagen-bilar i dag. Och efteråt åkte alla bilägarna och ställde sina bilar på hamnparkeringen, medan de själva åt middag på Hotel Playa. Det är nåt visst med gamla "bubblor"... (Jag hade en gång en gammal skruttig ljusblå bubbla.)

Jag tycker att det är gulligt när bilarna har sånt där bländskydd ovanför lyktorna så det ser ut som ögon med ögonlock...

(Jo, jag tyckte om Disneyfilmerna om VW-bilen Herbie som var "levande". Särskilt den första filmen där han ägdes av en äldre dam...)

Ägaren till den här bilen gillar uppenbarligen också Herbie!

11-03-28:

Jodå, vi har haft helt underbart väder i dag också! Ulf följde med Bonnie och mig på vår morgonpromenad i dag. Solen sken från en klarblå himmel och havet låg nästan stilla. Det var en härlig start på dagen - och dubbelt så kul för att Ulf följde med. Det har inte varit riktigt lika varmt i dag, men ca 22º i alla fall. I går kväll klockan 22, när jag gick sista rundan med Bonnie, var det fortfarande +18º varmt ute!

Jag har förstås passat på att gå längs havet i dag också, iklädd korta shorts och axelbandslöst linne. Jag vill gärna hinna få lite färg innan vi ska återvända till "den kalla nord"...

Annars har jag också hunnit syssla med en del tråkigt, men nödvändigt, pappersarbete.

Vov på er! Nu är jag med i en fototävling igen - en påsk-fototävling! Om ni röstar på mig allihopa så vinner jag kanske! Matte säger att man ska klicka på dom här bokstäverna: http://www.minfavorit.nu/item.asp?id=926&c_id=580 och sen så kan man rösta. Fast man måste logga in. Det är för att man inte ska kunna fuska - och rösta på sig själv 100 gånger. Ja, det säger matte i alla fall. Själv fattar jag inte riktigt hur man ska göra. Men jag får ju ändå inte rösta på mig själv. Så här vov-söt ser jag ut på tävlingsfotot:

Tyvärr är det en massa andra djur med och tävlar också. Dumt va! Fast jag är sötast av alla! Visst! Ja, vov, nu röstar ni väl bums på mig! Vov! Vov!

Annars har jag varit ute och gått mycket med matte i dag. Det har varit varmt och soligt ute hela tiden. I middags träffade jag Kiko, så då lekte vi en stund - och sprang runt, runt och så. Jag sprang fortast, som vanligt. Fast sen så ville jag hellre vila mig. För han är väldigt intensiv - Kiko. Och så är han ju lite barnslig. Han är ju mycket yngre än jag! Nästan ett helt år. I alla fall mer än ett halvt. Så liten är han. Ja, vov-vov!

11-03-29:

OBS! Jag ska lämna in min dator på lagning (felsökning) i eftermiddag - och jag vet inte när jag får tillbaka den igen! Om det dröjer - så kan jag läsa mina mail via Ulfs dator (en gång om dan), men inte uppdatera här. Måtte de nu kunna laga datorn, den här gången! De sa något om att strömförsörjningen till skärmen fallerar...

Vi har haft lika varmt i dag - men växlande molnighet. Just nu är några av molnen gråa - och det finns en liten risk för regn. Till i morgon beräknas molnen försvinna igen. Måtte vädret bli extra fint när Lena och Jerker hälsar på oss. De anländer på tisdag, och stannar en vecka. Det ska bli kul att ha dem här!

Angående fototävlingen som Bonnie är med i: Det är inte jätteviktigt att ni röstar. Hon har ändå ingen chans att vinna. Det är nog bara ungdomar med ett stort Facebook-nätverk som kan "ragga ihop" tillräckligt många röster för att ha en chans. (Och denna gången kan man bara vinna presentkort på Dogman-produkter.) Men det är klart, sisådär 30 - 40 röster vore ju kul om hon kunde få. För då "syns" hon i alla fall... Just nu har hon 3 röster. (Ulf, jag och en person till har röstat.) Tävlingen började i går, och pågår till den 17 april.

11-04-01:

Äntligen har jag fått tillbaka min dator! Jag har saknat den... De har justerat energiförsörjningen till skärmen, och förhoppningsvis funkar allt nu. Jag har kunnat läsa mina mail via Ulfs dator genom att logga in på fjärrmail. Men jag har inte kunnat skriva till er eftersom jag inte haft tillgång till min adressbok. Nej, jag kan faktiskt inte alla era mail-adresser utantill...

Vi har haft underbart väder flera dar i rad nu: klarblå himmel, sol, kring 22-23º, och ett nästan spegelblankt hav. Jag har legat på stranden och solat tre dar i rad. (Jodå, jag tar det försiktigt. Det är UV-index 7 - och jag har känslig hy. Jag smörjer in utsatta områden med hög solskyddsfaktor - och begränsar tiden.) I dag badade jag också! Nej, det är inget april-skämt. Möjligen är ordet badade kanske lite överdrivet. Doppade mig som hastigast, är mer korrekt. Det är trots allt bara +15º i vattnet. Men efter att ha legat i solen och blivit varm så var det faktiskt riktigt skönt!

I dag öppnade Ale-Hop-butiken. Kon är på plats som ni ser. Jag gick in för att titta - och kom ut med ett snyggt solglasögonfodral samt 3 roliga kylskåpsmagneter...

I morse följde Ulf med på morgonpromenaden. Han passade på att testa sin nya lilla kamera. Han har köpt en som är lika liten som min - fast hans har dubbelt så många megapixlar.

Fotona ovan är tagna innan traktorn med räfsa där bak hade hunnit göra fint på stranden.

Mitt på dagen har jag börjat använda solhatt. Jag behöver skydda både öron och näsa från att bli illröda... Skandinavisk hy ni vet...

Jag har köpt två nya växter till balkongen. En klätterros med små rosa-röda blommor, samt en vackert rosa Mandevilla (även kallad Dipladenia / Bägarranka).

Jag hade en självbevattningskruka kvar som jag kunde plantera rosen i. Men innan vi lämnar Spanien måste jag åka till Ikea och köpa fler. Jag måste plantera om Mandevillan också - och så vill jag ha några krukor i reserv... Det blev trångt på min balkong - så jag flyttade över 5 växter till gästbalkongen.

För övrigt har vi ätit färska jordgubbar flera dar i rad. Mums! Och i går träffade vi Horst. Vi satt länge på strandcaféet Miramar och fikade och pratade.

Vov så mycket jag har haft att göra! Jag har solat på balkongen flera gånger. Ja, för vi har haft en massa sol varenda dag. Det tycker matte och jag om. Fast matte har solat på stranden - och jag har inte fått följa med. Dumt va! Men det går bra att sola på balkongen också. Särskilt mysigt är det att ligga under stolarna.

Och sen har matte och jag varit ute och gått. Vi har gått där det växer gräs och blommor. Ja, för där är det vov så bra att kissa.

Fast allra mest har vi gått på strandpromenaden - som vanligt. Och jag har fått gå lös nästan varje dag. Och det är vov så bra!

Ja, för då hinner jag springa ut på stranden - och kissa, innan matte hinner säga nej. Ja, för jag är jättesnabb jag.

Förresten har jag fått 7 röster i fototävlingen. Men jag får säkert fler. Så söt som jag är. Till 8 kan jag räkna. Fast sen blir det för svårt. Om jag får ännu fler röster - då får matte hjälpa mig att läsa siffrorna. Vov på er!

11-04-02:

Det har varit lika härligt väder i dag, och temperaturen i havet har stigit till +18º. Men i dag har jag inte vare sig solat eller badat. Jag har varit tvungen att "vila huden". Men självklart har jag varit ute i solen och gått med Bonnie. Annars har Ulf och jag hunnit med var sin dos flit i dag. Vi har putsat några fönster var. (Ja, vi tänkte att Lena och Jerker kanske vill kunna titta ut då de kommer...)

Jag tror förresten inte att jag har berättat att vi köpte en matta till vardagsrummet härförleden. Det är inte den allra snyggaste mattan, men den är funktionell - och så kostade den bara knappt 400:-. Bonnie tycker att den är så bra att leka på!

Och så har jag bytt ut några kuddar på min säng så att färgskalan numera är något mer enhetlig. Flickor i 6-årsåldern, och så jag - vi tycker att pastellrosa är SÅ snyggt!

Fast sen, när min nuvarande säng ska bli gästsäng (efter det att jag har flyttat ner en del av mina möbler och saker) då har jag tänkt ha blå kuddar i stället. Jag tror att gästerna kommer att föredra det...

PS:

Ulf följde med oss på morgonpromenaden även i dag. Han tog några foton när Bonnie bajsade, och jag plockade upp...

11-04-04:

I går eftermiddag, samt i morse, var himlen grå - men nu tittar solen fram igen! Måtte nu molnen hålla sig borta den veckan som Lena och Jerker är här!

Vår vän Horst åker ibland ner till havet före soluppgången för att promenera längs strandpromenaden. Ofta har han med sin kamera, och sen skickar han fina soluppgångsfoton till oss. I förrgår tog han ett foto precis när solens första strålar nådde alla glasytorna i "Maisa-huset". Visst ser det ut som om huset står i brand! Ett effektfullt foto är det hur som helst!

PS:

Nu har jag lagt till lite ytterligare information på Gäst-info-sidan! Jag har skrivit lite om mat - samt om olika utflyktsmål. Maila mig gärna om ni kommer på något ytterligare som jag borde informera om! För mig är det mesta självklart nu, men för många av er är allt nytt...

Nåja, jag behöver förstås ständigt lära mig mer om Spanien. I dag har jag t ex lärt mig att "spanska skattemyndigheten" heter Hacienda på spanska, att närmsta skattemyndighet ligger i Alicante, att man kan deklarera på nätet - via Agencia Tributaria på sidan www.aeat.es , och att det är hos Trafico som man omregistrerar sin svenska bil till spanska nummerplåtar (vilket man måste om man ska ha bilen mer än sex månader om året här - men man kan få hjälp av en gestoría de tráfico), samt att bilbesiktning heter ITV.

11-04-05:

Ulf och jag har ofta småretat oss på, att många numera utelämnar infinitivmärket att framför infinitiv. Därför uppskattar vi mycket denna superba dikt som Ulf hittade i kulturdelen i dagens DN.


 

Vov och vov alltså! Vet ni vad? Jo, i dag fick jag en bit korv när jag var ute på promenad med matte. Mums så god korv alltså! Ja, det var inte matte som gav mig den. Det var en kvinna som vi inte känner. Vov en så trevlig kvinna alltså! Hon känner Kiko. Så när jag stod och pratade med Kiko - då kom hon för att ge honom en korv. Och då satte jag mig fint - och då fick jag också en bit. Tyvärr hann matte säga att kvinnan bara skulle ge mig en liten bit. Ja, för annars hade jag nog fått mer. Kiko fick minsann en hel korv han. Dumma matte! Jag tycker att hon ska banta själv i stället. Varför ska jag behöva banta? Jag är ju alldeles perfekt! Ja, vov så dumt alltså!

I kväll ska Lena och Jerker komma och hälsa på oss. Ja, Jerker - det vet jag inte vem det är. Men Lena känner jag! Henne tycker jag om! Vi har t o m sovit i samma säng. Fast husse säger att jag inte får följa med till flygplatsen och hämta dom - bara för att det blir för trångt i bilen då. Vadå trångt? Jag tar ju nästan ingen plats alls jag. Det är ju husse som tar för stor plats. Vov så orättvist alltså - så diskriminerade vi hundar blir ibland! Ja, vov på er i alla fall!

11-04-06:

Vi mötte Lena och Jerker på flygplatsen i går. Det var första gången som Ulf och jag besökte den nya flygterminalen som invigdes den 24/3. Den är verkligen stor och pampig! (Jag planerar att lägga in lite info om den nya flygterminalen, hur man hittar där, var man tar bussen därifrån till Alicante mm - på Gäst-info-sidan. Vad som ska ske med den gamla terminalen har man ännu inte bestämt.)

I dag har vi besökt marknaden, samt promenerat längs havet. På marknaden tog Lena några foton på frukt- och grönsaksdiskarna. Vi köpte bl a apelsiner och jordgubbar.

I morgon planerar vi att sola och bada.

Vov på er! Det är kul att Lena och Jerker är här och hälsar på. Jerker är faktiskt riktigt schysst, men jag tycker allra bäst om Lena. Ja, för jag får sitta i hennes knä - och så är hon jättebra på att klappa mig.

I dag var vi på marknaden. Då bar matte mig i en väska. Ja, bara för att det är så mycket folk där. Och hon vill inte att dom ska råka trampa på mig. Den här väskan är faktiskt riktigt skön att sitta i. Och så ser jag bra när jag kommer så högt upp.

Fast på marknaden var det inte så kul. Matte och Lena tittade mest på en massa kläder och sånt. Och det är ju inget intressant. Men det luktade vov så gott från ståndet med grillad kyckling. Vov alltså, så gott det luktade! Men fast jag bad matte att köpa en kyckling till mig, så gjorde hon inte det. Men en massa jordgubbar och apelsiner till sig själva - det köpte dom. Men sånt är ju inte gott. Vov! Nu var dom orättvisa - igen! Vov alltså!

11-04-07:

Jodå, det ser ut att bli bra "strand-väder" de närmaste dagarna. Temperaturen i havet är i dag +17º. Och så här visar min amerikanska widget nu klockan 10:

PS:

Vi har haft en jättehärlig dag i dag. Först gick Lena och jag en promenad längs stranden. Under tiden låg Jerker på stranden och solade.

När Lena och jag hade fått tillräckligt med motion så anslöt vi oss till Jerker. (Efter att först ha gått hem för att hämta våra badväskor - och lägga kameran.) Ulf är inte så mycket för att sola, så han erbjöd sig frivilligt att hålla Bonnie sällskap. Vi låg och solade nästan två timmar, och vi badade alla tre. Lena och jag tyckte att det var ganska kallt och doppade oss därför bara som hastigast.  Men Jerker badade minst 20 minuter åt gången och simmade långt ut.

På eftermiddagen gick vi sen, då i sällskap med Bonnie, till La Illeta. Och då hade både Jerker och jag våra kameror med oss - och fotograferade varandra och havet. Det första fotot av Lena, mig och Bonnie tog Jerker i höjd med hamnen.

På fotona nedan ser ni oss på väg ut till udden.

Ute på udden blev vi alla fascinerade av vågorna som vällde in över klipporna så skummet yrde, för att sen rulla tillbaka så små vattenfall bildades.

De två närbilderna på stenen nedan har Jerker tagit. Han har jättebra zoom på sin stora kamera.

I "Evas badkar" skulle det varit omöjligt att bada i dag.

På fotot nedan syns Benidorm i fjärran till höger om Lena.

Jerker zoomade in...

Och sen tog han några foton av Lena och mig.

Och själv passade jag på att fota Jerker, medan han fotograferade Lena.

11-04-08:

I dag på förmiddagen gick Lena och jag runt i El Campellos bästa klädbutiker och tittade. (Nåja, vi handlade lite också...) Sen åkte Lena och Jerker in till Alicante, och jag gick ner på stranden och solade en timme. Nu på eftermiddagen har Ulf gett sig ut på en långpromenad.

Två kvällar i rad har Lena och Jerker lagat mat - och bjudit Ulf och mig. Det har vi verkligen uppskattat! Och inte nog med det. Vet ni vad? Jag har fått en kamera av Jerker! Precis en sån som jag ville ha!  Ja, jag är helt överväldigad!!!

Jag har ju haft en liten Canon Ixus 850 IS som jag varit väldigt nöjd med. Den är liten, nätt och lättskött. Den har 7,1 megapixlar. Men jag har många gånger känt behov av fler megapixlar, eftersom jag ofta förstorar och beskär mina foton. Jag kan t ex ha tagit ett foto av Bonnie med en massa strand runt omkring. Sen vill jag kanske skära ut bara henne. Och då händer det att motivet blir suddigt - eftersom jag har haft för få megapixlar.

Nu har jag fått en Canon Ixus 130 av Jerker. Den är på många sätt likadan som min förra; optisk zoom x 4, nästan samma brännvidd (motsvarande 35 mm: 28–112 mm) etc. Båda har närgräns 3 cm. Men den nya är tunnare och smidigare - och så har den hela 14,1 megapixlar! Toppen! Menyn ser nästan likadan ut, så jag hoppas snabbt kunna lära mig att hantera kameran. Här nedan ser ni foton på båda två. (Jag la dem på sängen och fotade med Ulfs kamera. Min gamla syns överst på jämförelse-fotona.)

Det ska bli spännande att prova den nya kameran!

Jerker tycker förresten att det är så trevligt här i El Campello, att han lite smått har börjat fundera på att sälja sitt hus i Häljarp - och köpa en lägenhet här i stället! Det skulle förstås både Ulf och jag tycka vore trevligt - att få Lena och Jerker på närmare håll!

Annars är "senaste nytt" här i El Campello att Smöoy i dag har öppnat en mini-servering på strandpromenaden där de säljer frusen youghurt. Det tycker jag är bra - för frusen yoghurt är normalt ett hälsosammare alternativ till glass. (Och ni vet att jag är svag för glass...)

PS:

Jag har ju alldeles glömt bort att berätta om vad jag fick av Lena då de kom. Jag fick några muggar och skålar från PIP studio! Lena vet att mina favoritfärger är blått och rosa - så hon valde alldeles rätt saker. Jag tycker mycket om PIP studios saker - för de har sådana mönster och färger som man blir glad av! Se själva:

Jag har själv länge haft lust att köpa några muggar och skålar - men inte haft råd. Vill ni titta på fler saker från Pipstudio så titta t ex på: http://www.favoritsaker.se/produkter.asp?func=search&q=pip+studio&x=8&y=7 eller http://www.broarne.se/butik/shop/pip-studio/c_74.html där man kan köpa några av deras saker. Eller titta på PIP studios egen webbsida: http://www.pipstudio.com

De har massor av kul saker där. Utöver porslin - bl a tapeter, handdukar, kuddar, väskor och påslakan.

 

  

11-04-09:

Solen skiner, himlen är blå och det beräknas bli +30º i dag. Vi planerar bl a att tillbringa ett par timmar på stranden...

PS:

Det har varit alldeles underbart väder i dag. Själv tillbringade jag hela 80 minuter på stranden. Mer vågade jag inte, eftersom jag inte vill bränna mig. (UV-index har stigit till 8!) Jag doppade mig också som hastigast. (Det är +16º i vattnet i dag.) Lena och Jerker låg och solade flera timmar, och de badade flera omgångar. För säkerhets skull köpte jag ett "gäst-parasoll" (ljusblått) och bar ner till dem på stranden. Jag var orolig för att de skulle bli knallröda annars... Förresten köpte jag ytterligare ett stort gäst-strandbadlakan på marknaden i onsdags. Så här ser det nya ut:

11-04-10:

Här nedan ser ni foton som Lena och jag tog av varandra när vi gick den tidiga kvällspromenaden med Bonnie i går.

På kvällen gick vi alla fyra till restaurang Brel vid strandpromenaden och åt en supergod middag. Den restaurangen kan vi rekommendera. Maten är alltid väldigt god, det är rent och snyggt där, och personalen är diskret och trevlig. Fast så där väldigt billigt är det förstås inte... Här ser ni några foton som jag tog under kvällen. Jag håller på att testa min nya kamera för fullt. Hittills är jag mycket nöjd med den.

I dag har Lena, Jerker och jag besökt slottet Santa Bárbara i Alicante. Det har tyvärr inte varit riktigt klart väder i dag - utan soldis, men man såg en bra bit från toppen på Santa Bárbara ändå. Vi fotograferade förstås väldigt mycket alla tre. Av fotona här nedan har jag tagit de flesta, utom de jag är med på själv förstås. De fotona, samt några till, har Lena och Jerker tagit. (Jerkers foton har datum.)

Som vanligt var det rolig motion att gå uppför alla trapporna. Vi stannade till emellanåt och drack vatten från våra medhavda flaskor.

Jerker tog flera foton av mig. Det är ju kul att komma med själv nån gång. Annars är det ju oftast bara jag som fotograferar.

Nisperos-frukterna börjar mogna.

Ni ser att horisonten flyter ihop med himlen i soldiset. Åt andra hållet kunde man knappt ana bergen.

 

Som vanligt fotograferade jag många blommor...

På vägen ner från Santa Bárbara gick vi genom gamla stan. 

Från en balkong tittade en söt liten hund på oss, när vi gick förbi nedanför. På fotot ovan till höger står Jerker och fotograferar hunden. Resultatet syns nedan till höger.

Väl nere i Alicante centrum gick vi raka vägen till närmaste Tram-station. (Inne i Alicante går tågen under jord.)

Och tog linje 3 hem till El Campello...

(Tåget inne på stationen fotograferade jag, men det andra fotograferade Lena uppifrån Santa Bárbara.)

11-04-11:

I dag har vi alla tagit det lugnt. Det har varit växlande molnighet fram till på eftermiddagen, då det kom en skur (3 mm). Lena och Jerker hann dock sola en stund vid lunchtid. Lena passade också på att bada, eftersom det i dag har varit hela 19 grader varmt i vattnet. Trots skuren i dag, måste jag säga att Lena och Jerker har haft väldigt tur med vädret hittills. Det ser ut att bli soligt även i morgon - sista dagen de är här.

Själv har jag nästan inte gjort nåt alls i dag. Jag fick migrän i går eftermiddag, och den håller i sig än. (Medicinen hjälpte inte.) Huvudvärken är dock hanterbar - så det går an. Men visst känns det väldigt onödigt att få migrän just när jag har gäster! (Men ni vet ju vid det här laget, att det ofta blir så, att jag får migrän även då jag gör roliga saker - om jag inte tar "pausdagar" emellan...)

Vov så orättvist! Matte har nästan inte tid med mig alls! Nä, för hon gör bara saker med Lena - och jag får inte följa med. Dumt va! Ja, hon är förstås ute och går med mig som vanligt och så - det är hon ju. Och pyttelite leker hon med mig. Men sen åker dom på utfärder och går på restauranger - där hundar inte får vara med. Och det tycker jag är vov så dumt! Tycker ni att jag ska anmäla matte till hund-ombudsmannen nu? Ja, för nu tycker jag verkligen att hon försummar mig. Fast vov, nu minns jag. Det finns ju ingen hund-ombudsman. Ja, det var ju det jag sa: Vov så orättvist!!!

11-04-12:

Jag fick några foton av Jerker i dag - som han tog häromdagen i Alicante. Här ser ni slottet Santa Bárbara nerifrån:

På fotot här nedan kan ni se den långa muren där vägen går upp mot slottet. Ni ser också hängbron. (Den som Bonnie vägrar gå över.) Jag tror att jag har sagt det förr, men jag väljer gärna den långa jobbiga vägen upp - för att den är vackrast och roligast. Men man kan åka hiss, eller köra bil, ända upp till slottsgården.

När jag skriver detta så ligger Lena och Jerker på stranden och solar. De vill förstås passa på. I Helsingborg är det just nu regnigt och grått och +6º... I förmiddags gick vi till Lopez Inmobiliaria och presenterade Jerker och Alex för varandra. Alex (mäklaren som vi har kontakt med sen vårt lägenhetsköp) visade Jerker en del intressanta lägenheter, både att hyra och att köpa. Så nu har Jerker fått lite att fundera på. Lena och Jerker hoppas kunna komma ner i oktober igen. (Ja, Lena kommer ju att vara här i juni också.)

PS:

Nu har Lena och Jerker badat klart. De såg nöjda och belåtna ut, och tyckte att det var varmt i vattnet (+18º). Om en dryg timme ska jag skjutsa dem till flygplatsen. Här nedan får ni se några foton från när vi gick en promenad i El Campello i förmiddags. På de två översta fotona har Bonnie just hittat en mycket intressant lukt...

PS2:

OBS! Under oktober månad är gästrummet redan fullbokat - eller snarare överbokat! Linda vill komma dagarna kring fiestan (som är 12-16 oktober), Gun med familj vill komma i samband med höstlovet (v 44), och så vill Lena och Jerker helst också komma i oktober... Borde jag skaffa några våningssängar? Nja, vi löser det nog. Linda och Gun är väl de som har exakta datum att passa. Kanske kan alla komma hit - fast olika veckor. November är normalt också en fin månad! Alla är så välkomna - men kommer ni samtidigt så blir det väldigt trångt!

11-04-13:

Det kändes tomt efter Lena och Jerker i morse. Bonnie letade för säkerhets skull överallt. Hon hade ju inte läst mailet, som Ulf och jag fick, där de berättade att resan hade gått bra - och att de hade kommit hem sent på natten.

I förmiddags var Ulf och jag på marknaden. Jag köpte bl a (på Lenas inrådan) en "parasoll-skruv". Denna skruvar man ner i sanden på playan och sticker sen ner parasollet i - så att detta står stadigt. Jag köpte också en sån där grej med krokar på, som man kan skruva fast på parasoll-stativet - för att hänga kläder o dyl på. Härförleden köpte jag förresten ett "strand-ping-pong-set" - tänkt att använda på stranden. (Solbrännan blir jämnare om man rör sig.) Detta är också tänkt till våra gäster.

I dag är det alldeles utmärkt "sola-på-stranden-väder": solsken, klarblå himmel, +24º i luften och +17º i vattnet. Men jag har inte ro att lägga mig på stranden i dag. Jag har i stället tvättat de lakan och handdukar som våra gäster använde. Det är så skönt att få undan sånt som annars fyller hela tvättunnan. Och det torkar ju snabbt på balkongen i det här vädret. Sola kan jag göra i morgon.

I går kväll tog jag några foton av havet. Jag älskar färgerna strax före solnedgången.

Vov och vov! Nu har Lena och Jerker försvunnit. Jag har nosat överallt, men jag kan inte hitta dom. Matte säger att dom har flugit tillbaka till Sverige. Jag undrar varför dom gjorde det? Det luktar mycket bättre - och liksom mer, här i Spanien.

Matte och jag gick en luktrunda innan vi la oss i går. Jag kunde lukta att det var många, många hundar som hade kissat där stranden börjar. Ja, fast man inte får. Så jag kissade förstås där jag också. Ett stort kiss!

Matte pratade hela tiden om att havet var så vackert.

Tja, för all del. Men sanden luktade liksom mer intressant.  Ja, det tycker jag i alla fall. Och så är den så bra att sprätta i. Vov så jag sprätte i går alltså! Jag sprätte så att matte fick sandalerna fulla av sand. Det var jätte-vov-kul! Ja, vov på er då!