Sparad dagbok 16. (Fr o m 10-01-21 t o m 10-05-31.)

10-01-21:

Vov så mycket jag har gjort i dag! Och dagen har inte tagit slut än. Först i morse så väckte jag matte. Ja, jag fick väcka henne 2 gånger! Först väckte jag henne klockan 6, men då ville hon inte gå upp. Dumt va! Sen fick jag ju väcka henne en gång till, ett tag senare. Då krafsade jag av henne täcket och slickade henne i ena örat - och då vaknade hon.

Sen gick vi morgonluktrundan, och sen så åt vi frukost. Jag fick inte smaka ett dugg av mattes mat i dag, så jag åt bara lite torrfoder. Ibland är hon snål. Fast te dricker jag förstås ändå inte.

Och sen, sen så duschade jag! Det var roligt! Jag tycker om vatten som är lagom varmt! Det känns skönt på kroppen. (Och så passade jag på att dricka ganska mycket också förstås.) Matte hjälpte mig att schamponera håret, och att skölja ur schampot. Sen kunde jag själv skvätta av mig nästan allt vattnet innan matte hann torka mig. Hon fick torka golvet i stället. Nu luktar jag jättegott och rent säger matte.

Sen låg jag i en solstrimma i vardagsrummet och torkade pälsen. Och så busade jag lite med husse. Husse har faktiskt blivit riktigt bra på kasta-boll-leken.

Och sen, sen gick matte och jag en lång lång luktrunda till Rio Seco. Å vad jag hittade mycket spännande att lukta på. Fast just när jag luktade på en jättestark och spännande lukt, så tvingade matte mig att gå vidare innan jag hade luktat klart. Dumt va! Ibland begriper hon sig inte på hundar! Förresten mötte jag ett par av mina kompishundar också. Vi hälsade och luktade på varandra som vanligt. En av hundkillarna är nog kär i mig, för han viftar alltid på svansen jättemycket så fort han ser mig. Det är säkert för att jag är så söt!

Men nu är jag trött förstås. Och det är ju inte konstigt, så mycket som jag har gjort i dag. Så nu ska jag vila ett tag på min och mattes säng. Vov på er!

Vet ni att Google Maps nu är klara att visa sina "närbilder / gatuvyer"? Förutom storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö har Google även fotograferat bland annat Eskilstuna, Jönköping, Skellefteå, Haparanda, Umeå, Halmstad och Växjö.

Rapport skriver bl a så här: "I dag lanserar Google sin omdiskuterade karttjänst Street View i Sverige. Tjänsten bygger på fotografier tagna på gatunivå som låter användaren vandra omkring i en virtuell version av staden. Tjänsten är omdiskuterad och har anklagats för att vara integritetskränkande. Ansikten och registreringsskyltar suddas ut på bilderna, men... " (Se http://svt.se/2.22620/1.1856298/googles_karttjanst_lanseras_i_sverige&from=rss?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Svtse-SenasteNytt+%28svt.se+-+Senaste+nytt%29&utm_content=Netvibes )

Ni går först in på http://maps.google.se/maps?f=s&utm_campaign=se&utm_source=se-ha-emea-se-google-gm&utm_medium=ha&utm_term=maps, sen klickar ni på den ort ni vill se / alt skriver in adressen, sen kommer en karta upp. Vill man sen se foton på gatorna och husen så flyttar man den lilla gula gubben till platsen man vill se - då ser man den gatan. Gubben går att vrida åt olika håll, samt flytta längs gatan.

Om ni vill se ett kul sammanträffande så titta på Sparrisbacken (Stockholm), vilken ligger strax nedanför vårt hus på Maltesholmsvägen... Vilka råkade gå i vägen för kameran där, och fastna på fotot för evigt? Jo: Johan, Bonnie och jag. Jag hann precis se bilen, och sa till Johan "Nu fotograferar Googles här". Så här såg vi ut, då tidigt i höstas när fotot togs:

De gör alltid ansiktena suddiga - men det syns ju tydligt att det är vi ändå. Det var Ulf som hittade fotot. Ni som har undrat vad han gör då Bonnie och jag är ute och promenerar, kan nu få svaret på er fråga: Han sitter vid datorn... (Ja, jag får alltså mer frisk luft och bättre kondition - medan Ulf blir betydligt mer allmänbildad...)

Man kan se vårt hus på C/ San Bartolomé också. Söker man på nr 122 så ser det ut så här:

10-01-23:

Om någon, mot förmodan, försöker ringa vårt spanska fasta telefonnummer så kommer ni inte fram just nu. Sedan några dagar tillbaka är linjen helt död. Det hörs inget då vi lyfter luren. Den som ringer hit får däremot upptagetton! Vi har inte felanmält än, eftersom vi tycker att det blir för dyrt att göra detta (och stå i telefonkö) via våra svenska mobiler. (Telia tar som bekant betalt för trafiken Spanien - Sverige - Spanien även när vi ringer inom Spanien...) Jag funderar på att skaffa ett spanskt kontantkort. Det kostar 25 €. En extra mobiltelefon har jag ju redan. Jag kanske gör det vid nästa lön. Den spanska fasta telefonen använder vi praktiskt taget aldrig. Den kom med "på köpet" när vi beställde ADSL.

Internet fungerar i alla fall, fast inte just nu.... Alltför ofta kommer och går internet-tillgången. För nån timme sen funkade allt, och om nån timme funkar det säkert igen. (Först då kommer dessa rader ut på nätet.) Vi skulle förstås föredra en jämnare tillgång! Jag ska ta upp detta med Telefonica då jag kontaktar dem. Vi betalar trots allt motsvarande nästan 700:- per månad för tjänsten! Grannen säger att det går att förhandla. Hon har ställt Telefonica och Orange mot varandra och betalar nu bara ca 35 € totalt, inklusive 100 minuter fria samtal inom hela EU samt till Canada (där hon har sina barn). Fast hon pratar flytande spanska, vilket ger bättre förhandlingsläge...

Vov på er! I morse väckte jag matte jättetidigt. Jag var sugen på att kela lite. Det är mysigt när matte och jag ligger nära varandra, och hon klappar mig på magen. Fast sen gick matte upp! Det hade inte jag tänkt att vi skulle! Jag hade tänkt att vi skulle somna om. Men matte gick upp i alla fall och klädde på sig. Sen gick hon till hallen och satte på sig skorna. Och sen, då tog hon fram mitt halsband och koppel. Men jag var ju inte alls sugen på att gå ut. Så då, när jag såg det, då gick jag nedför trappan till vårt rum och la mig på sängen igen. Men vet ni hur dum matte var då? Jo, hon kom och hämtade mig och satte på mig halsbandet fast jag inte ville gå ut. Dumt va!

Fast sen, när vi kom ut, så var det rätt kul ändå. Och så kände jag att jag var ganska kissnödig. Så jag kissade förstås. Matte berömmer mig alltid när jag kissar ute. Konstigt, att det kan vara så olika. Om jag kissar inne nån gång - då blir hon arg! Människor är ganska svåra att förstå sig på... Vov och vov!

PS. Jippie! Linda mejlade nyss att hon dels har fått sin semester beviljad, och dels har bokat flygbiljett hit. Hon kommer att besöka oss 10-25/4. Det ska bli kul! Linda kommer att bo i gästrummet i vår lägenhet, så "gästlägenheten" är fortfarande obokad ända till 28/4. (Sen behöver jag 29+30:e till att slutstäda.) Ni som har tänkt hälsa på oss: Boka gärna i tid. Först till kvarn gäller. (Kommer ni just de dagarna som Linda är här, så kommer jag dock inte att ha tid att guida er runt nånting.)

10-01-24:

Väderleksprognosen har lovat regn flera dar i rad, men än har vi inte fått något. I dag är sannolikheten för regn hela 95%, men än (kl 10:30) skiner solen. Jag tittade lite på de spanska vädersidorna och hittade en del intressant statistik. Dels hittade jag den här tabellen över medeltemperaturer etc i Alicante som jag tidigare visat här på min hemsida då i "översatt version". (Sparad dagbok 1: 07-02-14.) Länken till denna: http://www.aemet.es/es/elclima/datosclimatologicos/valoresclimatologicos?l=8025&k=val

Klickar man vidare till: http://www.aemet.es/es/elclima/datosclimatologicos/efemerides_extremos?o=1387&o=8025F&v=PND%2CPDV%2CPDT%2CPMD%2CPMA%2CPMB%2CVMX%2CTMX%2CTMMA%2CTMmB%2CTMA%2CTMB%2CTmn&m=13 kan man även hitta extremvärdena. Där kan man bl a läsa att den lägsta temperatur som någonsin uppmätts i Alicante är -5,6º. Detta var 14/1 1871. På 1900-talet var den lägsta temperaturen -3,0º den 22/2 1948. Gillar ni statistik (som jag gör) så klicka på länkarna och läs vidare. Ni kan även byta till annan ort inom Spanien. Tyvärr tar SMHI betalt för motsvarande uppgifter. Det skulle vara kul att jämföra med Helsingborg och Stockholm annars.
För El Campello saknas tyvärr motsvarande statistik. Däremot kan jag få en 7-dagarsprognos. Titta på: http://www.aemet.es/es/eltiempo/prediccion/localidades/campello-el-03245 . Så här (illa) ser det ut just nu:

10-01-25:

Vov, vov! I dag kom min nya varmfodrade regnjacka som matte beställt. Jag har redan provat den. Den är jättebra när det blåser kallt och regnar. Och det gör det i dag. I alla fall blåser det. Vov, så snygg jag ser ut i den! Jag är snyggast av alla hundflickorna i hela El Campello!

När matte och jag gick vår eftermiddags-luktrunda, så såg jag minsann, att en matte och hennes hund sprang ända nere vid vattnet. Det såg jätteroligt ut. Men min matte säger att hundar egentligen inte får vara på stranden alls. Hon säger att jag ska vara glad att jag får leka lite i sanden nära strandpromenaden. Och på sommaren får man inte ens gå i sanden! Fast jag tycker det är väldigt orättvist jag. Det är det ju. För människorna får ju! Detta är hund-diskriminering! Kan man anmäla det nånstans? Finns det nån hund-ombudsman egentligen?

Ja, i alla fall var det kul att gå vid stranden. Det luktade så spännande i vinden från havet. En del dofter förstod jag inte riktigt vad det var. Men det gjorde inget. Nya dofter är kul! Vov på er!

10-01-27:

I måndags fick jag lön och betalade mina räkningar. Som tur var fick jag fick lite pengar kvar. I går åkte jag till Ikea. I dag har jag monterat möbler. Ni ska få se foton på hur det blev - i morgon.

Vi har haft sämre väder några dagar. Det har regnat lite var dag, men framför allt har det blåst rejält. Fr o m i morgon ska det dock bli sol igen! Skönt!

PS Det är inte bara jag som kompletterar möblemanget här. Till sitt rum har Ulf köpt en Sillón director = direktörsfåtölj (med både "snurr och gung") att ha framför datorn. Han är mycket nöjd med sitt köp.

10-01-28:

Som ni vet är jag intresserad av färg, form och heminredning. Så om jag nu får några "fickpengar" över på min pension, då hyran (av gästlägenheten) och räkningarna är betalda, så köper jag gärna saker till hemmet. Sen kan jag förstås aldrig köpa allt jag vill ha, och inte heller det som jag allra helst vill ha. Man måste rätta mun efter matsäcken... Jag tycker fortfarande att möbler i björk är snyggast, men köper nu vita eftersom de är mycket billigare. Och en sån fåtölj som jag egentligen skulle vilja ha (Ektorp) kostar 289 €, vilket är på tok för dyrt. Nu köpte jag en (Solsta Olarp) som fungerar lika bra att sitta och läsa i, för bara 39 €. (En Ektorp skulle ändå inte få plats i mitt lilla rum, men snyggare och bekvämare är den förstås...)

Ja, det är inte lätt att få in alla de funktioner jag behöver i ett rum på 8 m². Å andra sidan är det ju bara Bonnie och jag som vistas här dagligdags. Nu har jag förvaring, säng, gästsäng, arbetsbord och läsfåtölj på denna lilla yta. Och Bonnie har sin "innetoalett" samt en "vilhörna" på golvet.

Så här ser rummet ut nu, när jag har kompletterat med Byom dörrar till min Billy hylla, en Alex hög byrå med 9 lådor, samt fåtöljen med fotpall Solsta Pällbo. Det blev trångt, som ni ser. Och fåtöljen ser nästan ut som en barnfåtölj bredvid sängen. Att sängen ser så hög ut beror på att jag sover på dubbla madrasser (madrass+bäddmadrass både till min säng och gästsängen).

Mycket återstår förstås att göra. Tavlorna på väggen hänger bara på de krokar som råkade finnas här. Tavlorna är samlingsramar som jag köpt i akt och mening att sätta in foton av mina barn (och övriga nära och kära) i. På sikt ska jag måla om väggarna också. Det behövs även om det inte syns på dessa 2 fotona. Och så återstår det att göra något åt den här hörnan (se nedan) i mitt rum.

Om jag får kvar några pengar nästa lön, så åker jag nog ytterligare en sväng till Ikea och köper antingen en hylla (Expedit eller Billy), eller en byrå, (Alex eller Hemnes.) Den lilla väggfasta hyllan ska jag ta bort.

Jag köpte också en barpall Sune att ha i köket:

Sen vill jag förstås göra fint i gästrummet. Nu köpte jag några minitavlor, samt 2 filtar att ha där. Så småningom ska jag köpa ett överkast, några prydnadskuddar och minst en större tavla. Tja, mina fickpengar tog fort slut, så nu får jag leva snålt resten av månaden. Som tur är betalar Ulf maten, så jag slipper svälta... Och jag är väldigt glad åt min praktiska byrå, samt min lilla fåtölj. Bonnie uppskattar också fåtöljen! Den är utmärkt att ligga i då man gnager på ett råhudsben, hälsar hon.

I morgon är vi bjudna till Horst. Det ska bli trevligt att träffa honom igen.

10-01-29:

I dag hälsade vi på hemma hos Horst. Dels fikade vi i hans trevliga hus medan Bonnie utforskade trädgården, dels visade han oss vägen till ett litet vattenfall i bergen nära Xixona. Det var en smal och kurvig liten väg som ledde dit. Det stod inga vägskyltar, så utan Horst hade vi aldrig hittat fram.

Men jag ska låta Bonnie berätta om vår dag:

Vov på er! I dag har jag haft jättekul! Vi har hälsat på Horst! Han är trevlig, för han tycker om hundar.  Här ser ni mig på vägen framför Horsts hus:

Hos Horst är det jättebra för där får jag gå lös. (Att inte matte fattar att jag vill gå lös jämt! Det är ju mycket bekvämare...) Och tänk så mycket spännande det finns att lukta på i hans trädgård. Men jag var lite försiktig när jag nosade runt. Man vet ju inte, det kan finnas nåt farligt bakom träden. Nä, så klart att jag inte är rädd, bara lite försiktig... Jag är en jättemodig hund, så det så!

Och tänk, Horst tycker så mycket om hundar så han har t o m hundmat stående framme i trädgården. Mums! Bara att ta sig en bit om man blir hungrig. Så skulle det vara överallt! Matte tittade mest på blommor som vanligt. Hon får skylla sig själv som missade maten.

Sen, när jag hade luktat jättemycket, så åkte vi bil igen. Vi åkte upp i bergen. Vi skulle titta på nåt vattenfall, sa matte. Där var det också spännande! Först fick man gå en lång bit, ner och ner och ner.

Men jag är ju jätteduktig på att gå fort nerför berg, så matte och jag hann ner långt före husse och Horst. Husse tog foto på mig och matte. Ser ni oss?

Där nere var vattenfallet. Jag förstår inte vad det är för märkvärdigt med ett vattenfall. Vatten som vatten. Fast detta vattnet smakade gott i alla fall.

Husse och matte tittade på vattnet hela tiden. Och fotograferade vattnet. Matte säger att det är ovanligt med vattenfall i Spanien. Tja, jag tittade och tittade på vattnet, men det var inget ovanligt med det. Det var lika vått som vatten brukar vara.

Men det fanns mycket spännande att lukta på. Så det gjorde jag förstås.

Sen fick jag syn på Horst och då ville jag kela lite med honom. Han är bra på att klia mig bakom örat.

Och sen, när vi skulle gå upp och upp igen, då var jag jättesnabb som vanligt. Husse och Horst kom långt efter, så snabb är jag.

Fast till slut kom dom upp dom också. Då var dom glada.

Sen så körde matte hem oss till Horst igen. Fast då var jag så trött, så då orkade jag inte lukta mer i hans trädgård. Så jag sov lite i mattes knä. Vov vilken spännande dag alltså! Vov!

PS Ursäkta, nu blev det en ryslig massa foton igen. Jag har svårt att begränsa antalet eftersom jag så gärna vill visa er allt! Ni kan trösta er med att jag bara visar 23 av de 99 foton jag tog i dag...

10-01-30:

Grattis på 46-årsdagen lillebror Uno!

Ha en jättemysig födelsedag! Jag är med dig i tankarna!

(Fotona ovan på Uno tog jag för några år sen...)

Horst har skickat 2 foton som han tog av oss i går:

Själv har jag tagit ett par foton på gästrummet (med de 2 nya filtarna som provisoriskt överkast):

Jag tog också foto på gästrumsbalkongen, och min balkong (med mina 2 favoritkrukväxter), samt på de söta blommor som jag plockade i dag. Spanjorerna har ju ingen allemansrätt, men när en hel obebyggd tomt var full av vildväxande blommor så vågade jag plocka en liten bukett. Spanjorerna klassar dem ändå bara som ogräs...

10-01-31:

I dag skickade Horst ett foto till. Ser ni att det är jag som fotograferar fallet på bilden? (Har ni falkögon så ser ni Bonnie också.)

Jag hade inte tänkt uppdatera hemsidan i dag igen, men nu när jag ändå loggat in så kan jag ju lika gärna lägga in ett par av fotona som jag tog av vår "mitt-på-dagen-promenad" i dag. Bonnie och jag uppskattade mycket att Ulf följde med oss på promenaden. Denna gången gick vi i El Campellos utkanter. Solen sken (jag gick i kortärmat) och det blommade vackert.

Vi gick förbi ett hus som hade en hel häck med bara kaktusar. Det har jag inte sett tidigare.

När vi passerade Rio Seco (som inte är särskilt torr just nu) mötte vi en herde som drev sina getter längs dalgången.

Jag har tänkt att jag ska försöka visa er andra sidor av El Campello än strandpromenaden och havet. Även mitt älskade El Campello har förstås sina brister. Allt är inte vackert. Fult eller pittoreskt, välj själva...

Klotter förekommer även här (se nedan)... Men för mig är detta ändå paradiset! Jag har aldrig trivts så bra någonstans, som jag trivs här!

Jag visar fler sidor av El Campello en annan dag...

10-02-02:

Vov och vov! Matte och jag vi tycker om solen! Och när det är varmt och skönt. På morgonen när vi går upp, då sätter jag mig alltid i solen i köket medan jag väntar på att matte ska klä på sig.

Jag får vänta ganska länge, för matte ska tvätta sig och sånt också. Men när det är sol ute då ska hon ju skynda sig, för då har jag bråttom ut. (Det är förstås skillnad om det regnar ute. Då vill jag inte ut alls. Fast det fattar inte matte. Hon tvingar ut mig när det regnar. Dumt va!)

Men i dag är det mycket sol ute. Så då ville jag ut förstås. Matte skyndade sig, så vi kom ut ganska bums. Ute mötte jag en av mina beundrare. En fransk ganska charmig hundkille. Vi nosar alltid på varandra. Han är rätt söt så han får nosa mig där bak också...

Sen, när vi hade gått färdigt vår morgon-luktrunda, då la jag mig i solen på vardagsrumsmattan och vilade.

Det är ju bäst i solen, ju. På balkongen sitter jag så klart alltid i solen. Och när det är mycket sol på balkongen så vill jag inte gå in igen. Jag tycker att matte skulle ordna en hund-dörr. Så att jag kan gå ut och in när jag vill. Då skulle jag gå ut när det var sol ute. Och så skulle jag gå in igen när husse lagar mat. Ifall han skulle bjuda...  Fast matte vill inte göra nån dörr. Hon är lite besvärlig ibland. Det skulle vara lättare att uppfostra människor, tycker jag. Ja, vov och vov...

Jag köpte en spansk mobiltelefon i går. Ett nytt kontantkort skulle kosta 18 €, och en helt ny mobil inkl kontantkort kostade 19 €. (En liten enkel Samsung B270i.) För att kunna felanmäla den fasta spanska telefonen måste man nämligen ha något att ringa på. Det går inte att felanmäla via internet, eller via Telefonicabutikerna... Fast nu tror jag att jag ringer och säger att vi inte bryr oss om den fasta telefonen. Det räcker med mobilen. Mitt nya mobilnummer är:

(0034) 689 952 186

10-02-03:

Jag har just mejlat till turistbyrån här i El Campello och klagat på att webbkameran här nere vid stranden varit ur funktion i flera månader nu. Vill ni se (i brist på videofilm i realtid) en liten reklamfilm på temat "El Campello har färg" så klicka på denna länk: http://www.youtube.com/watch?v=9pPCdvnx_tY&feature=player_embedded. Du kan också läsa mer om El Campello på: http://www.elcampello.es/ . Allt från El Campello "kommuns" hemsida.

Bonnie och jag besökte marknaden i dag. Vi köpte inget. Men det är alltid kul att gå runt och titta på allt möjligt (och lite omöjligt) som finns. Jag såg en snygg väska i en väldigt behändig "mellanstorlek" som jag blev sugen på att köpa. Jag frågade om de skulle ha kvar den sortens väska även nästa onsdag. Det skulle de, för det var en nyinkommen vårmodell. Alltså kan jag fundera på saken en vecka. Jag har f n inte råd med några impulsköp. 

Vädret är just nu lite "mittemellan". I solen kan jag ta av mig jackan, men i skuggan får jag knäppa den ända upp i halsen...

10-02-05:

Jag ska beställa nya visitkort från Vistaprint, och vill ha era synpunkter. Så här såg mitt gamla ut:

Varken efternamnet, mejladressen eller det spanska telefonnumret stämmer längre. Och titel behöver ju inte längre stå med eftersom jag har slutat att jobba. Jag har gjort ett nytt förslag. Man kan inte flytta texten riktigt som man vill, och det finns begränsat antal färger att välja på. Jag vill få med båda min adresser - samt alla mina telefonnummer. Ja, utöver namn, mejladress och webbadress förstås. (På detta förslaget skulle jag ha velat flytta ner den gula texten en aning, men lyckades inte.) Det inom ramen kommer med.

Vad tycker ni om detta förslaget? Är det tydligt? Lätt att läsa? Är det bra eller dåligt att jag tar med båda mina svenska mobiltelefonnummer? Jag har skrivit ut ordet "vägen" i Maltesholmsvägen, men inte "Calle" i Calle San Bartolomé. Det är inkonsekvent, men lättare för svenskspråkiga. Är det bra eller dåligt att jag skrivit så? Ska fotot vara med - eller inte? (Ev bör jag be någon ta ett nyare foto - detta är från hösten-07.) Är den blå bakgrunden bra? Jag älskar ju havet. Men mot en bakgrund som min gamla med rosen, med bild bara vid ena sidan, kan det vara lättare att läsa texten eftersom textbakgrunden då är vit. Kanske går det att lägga fotot av mig till vänster, där rosen är. Vad tycker ni?

Man kan ha text på baksidan också - vilket förstås kostar extra. Ett alternativ vore förstås om jag gjorde fram- och baksida likadana - men den ena sidan med mina svenska adressuppgifter - och den andra med mina spanska. Namn, mejladress, webbadress samt ev foto skulle förstås finnas på båda sidorna. Detta alternativ skulle förmodligen kosta dubbelt så mycket. Bra eller dålig idé?

Nu skulle jag uppskatta om ni kommer med kommentarer! Mejla mig! Det är lätt att ändra nu - innan jag beställer... Ibland ser jag inte själv vilket som blir tydligast - eftersom jag ju vet precis vad jag menar. Det är därför jag vill ha er hjälp, inte för att jag har "svårt för att bestämma mig".

(Visitkort är ganska billigt om man beställer via www.vistaprint.se. Använder man färdiga mallar, och nöjer sig med de textrader som finns från början, så kostar det i regel bara 39:- inkl frakt för 250 stycken - det är den varianten som kallas "gratis". Redigerar man, som jag gör, så kostar det ca 100:- ytterligare.)

PS. Jo man kan lägga fotot till vänster och få vit textbakgrund. (Den streckade ramen kommer förstås inte med.) Jag tycker själv att detta blev mer lättläst - men jag har ju också tagit bort en del text... Bättre, eller?

(Ang ev visitkortsfoto, så har jag hunnit konstatera, att här i Spanien har jag inte tillgång till något vettigare än det ovan visade. På alla nytagna foton härifrån, har jag solglasögon på mig, och det är kanske inte så lämpligt på ett visitkort...)

10-02-06:

Bonnie och jag har just kommit tillbaka från vår morgonpromenad. Vi gick som vanligt längs havet. Det var så skönt ute; +15º, vindstilla och strålande sol. På de morgonöppna strandcaféerna satt enstaka människor och åt frukost. (Kaffe + färskpressad apelsinjuice + rostat bröd eller croissant kostar mellan 1,50 € och 2,50 €.) Vi mötte en och annan hundägare som också var ute på "kissrunda". Några av hundarna och deras ägare har vi lärt känna lite bättre. Dem hälsar vi förstås extra mycket på. Nån enstaka motionär såg vi också. Annars är det så tyst och lugnt på mornarna. När vädret är bra så njuter jag verkligen av våra morgonpromenader. Jag tänker att jag har det bra som har möjlighet att gå just här längs strandpromenaden i El Campello varje morgon.

Ang visitkort: Det är bra för mig att lägga ut förslagen så här medan jag funderar. Nu ser jag t ex att jag har parentes kring Es- i den spanska adressen, men inte kring S- i den svenska, i det understa förslaget ovan. Det såg jag inte då jag skrev det...

Skrivet 17:30: Det har varit en underbar dag i dag! Jag har njutit i fulla drag. Det har varit +20º nu i eftermiddag, och vi har hela familjen gått en tre timmar lång promenad längs havet - bortåt Playa San Juan och tillbaka. Jag var klädd i kortärmad tröja och barfota i sandalerna. Skönt! T o m Ulf tog av sig sin långärmade tröja och gick i bara T-shirten. Bonnie pinnade tappert på hela sträckan. Det är långt för en så liten. Både hon och jag tycker att det är extra roligt då Ulf följer med oss på våra promenader.

Tack för de synpunkter på visitkortet som ni skickat hittills. (I synnerhet dem från dig, Lasse W.) Det lutar åt att det blir nåt sånt här:

10-02-07:

Vov och vov-san-sa! Oj så roligt jag har klättrat och skuttat i dag! Matte och jag har varit på roliga klätterstället. Fast i dag var där en massa människor. Det såg jag på långt håll. Men vi gick ändå dit. Det finns mycket spännande att lukta på längs vägen också. Ja, jag ska avslöja en hemlis för er.  Det bor en hel flock vildkatter på en kulle nära hamnen. Så det är ju inte konstigt att det finns mycket att lukta på, alltså. Och snälla människor sätter dessutom ut mat till katterna. God mat! Ibland hinner jag smaka lite innan matte rycker i kopplet.

På roliga klätterstället solade människorna, och fiskade, i dag. Att dom vill fiska förstår jag. Fisk är ju gott. Men det där med att sola fattar jag inte. Vad ska det vara bra för? Matte solar också ibland. När man solar tar man av sig många kläder och sitter still ute i solen. Konstigt. Det är ju mycket roligare att springa ute i solen. Eller att skutta och klättra!

Förresten så hade jag sån tur så jag hittade en död räka bland klipporna. Ååh, så gott den luktade. Jag tänkte just äta upp den när matte tog den ifrån mig och slängde bort den. Det var väl dumt gjort av matte! Jättedumt, tycker jag.

Förresten får man vara bra på att skutta, och hoppa, och balansera, när man är på roliga klätterstället. Och det är jag ju jättebra på! Fast jag är lite orolig ibland att matte ska ramla. Och ibland när vi går där det är smalt, och vatten nedanför, då bär matte mig. Dumt va! Jag balanserar ju mycket bättre än hon. Men jag låter henne hållas. Ibland får man låta människorna göra som dom vill. Det är lugnast så...

Matte säger att klipporna har ovanlig form här. För jättelänge sen odlade man visst fisk här. Tja, jag vet inte. Jag vet bara att klipporna är roliga att skutta på. Ja, och så luktar det jättespännade nästan överallt! Det är liksom fisklukt där. Och ibland som fågelskitlukt. Jättegott luktar det i alla fall. Vov alltså!

10-02-08:

I dag blir det inga långa promenader. Det är ingen som vill följa med mig, inte ens Bonnie. Orsak: det regnar en smula. Dock inte värre än att man klarar sig utan regnkappa. Men Bonnie vägrar gå ut om det är risk för regnstänk på nosen. Jag har förstås "tvingat" ut henne några gånger för att kissa ändå... Hon är inte som andra hundar, Bonnie. Det händer att hon gömmer sig i sitt lilla hus när jag tar fram koppel och halsband. Andra hundar brukar vifta på svansen då de förstår att de ska få gå ut. Men Bonnie är en dam med MYCKET bestämda åsikter. Antingen vill hon, eller också vill hon INTE. Tur att hon bara väger 2,7 kg...

Själv är jag trött i dag. Jag har inte sovit mycket i natt (heller). Den känslige läsaren bör absolut inte läsa den blå texten nedan - för nu ska jag skriva om klimakteriebesvär!

Ja, jag tror att jag har nämnt att jag sent omsider kommit in i klimakteriet. Menopausen = sista mensen, kommer hos svenska kvinnor i genomsnitt vid 51 års ålder. Jag är snart 58 och väntar än... Jag ser verkligen fram emot att mensen ska ta slut nån gång. Nu har min blivit ordentligt oregelbunden. Och just nu är jag innerligt trött på att ha mens. Denna perioden började på nyårsafton och håller på än. Suck och dubbelsuck! Även en man förstår säkert att man kan tröttna på sånt. Som tur är har jag väldigt lite mens eftersom jag har hormonspiral (Levonova), men ändå...

Ja, och så har jag värmevallningar/blodvallningar på nätterna. (På dagarna märker jag inget - och jag har i övrigt inga som helst besvär.) Enligt vad jag läst mig till beror detta på att "kroppens värmeregleringssystem kommit i olag" p g a den minskade östrogenproduktionen som i sin tur påverkar betaendorfinerna. Jag förstår inte exakt hur det hänger ihop biologiskt, men exakta förklaringar hittar jag inte. Följden är i alla fall att jag vaknar 5-6 gånger var natt av att jag är jättevarm. Då får jag sparka av mig täcket och ligga utan en stund. Efter ett tag fryser jag förstås och får lägga på mig täcket igen. Oftast ligger jag vaken länge innan jag somnar om. Gissningsvis sover jag bara drygt halva den tiden som jag ligger i sängen. Alltså är jag periodvis ganska trött.

Jag vet att man kan äta östrogentabletter mot sådana här besvär. Det är effektivt, men inte så hälsosamt på andra sätt (ökad risk för bröstcancer). Man kan också äta fytoöstrogener = växtöstrogener (som bl a finns i soja och bönor). Men dessa lär inte vara lika effektiva. Jag avvaktar nog tills vidare. Det är ju trots allt ett naturligt tillstånd. Och normalt har man bara besvär med vallningar ett år. (Även om enstaka kvinnor har problem 15-20 år...) Motion kan lindra symtomen något - så där borde jag förstås öka dosen! Motion är ju bra på alla sätt och vis!

Jag kan, i sammanhanget, inte låta bli att visa Cecilia Torudds härliga illustration som finns på Klimakterieboken (av Lilian Edvall):

Varför har jag då skrivit om mina vallningar här på min hemsida? Jo! Jag vill förstås att ni kvinnliga läsare som befinner er i klimakteriet, eller som redan gått igenom det, ska skriva till mig och berätta om just era erfarenheter! Snälla, gör det!  Alla kvinnor (som inte dör unga) kommer i klimakteriet - och 75% drabbas av värmevallningar... Så nog bör ni vara några stycken som har egna erfarenheter...

PS. Bonnie gillar inte heller mina vallningar. När jag blir "het som en kamin" skuttar hon ner på golvet och lägger sig där en stund...

10-02-10:

(De som hittills svarat på min fråga ovan, äter alla östrogen och mår bra... Jag ser fram emot fler svar!)

I dag har vi soligt väder, och så var det i går också. Ulf läste annars att januarivädret här i Valenciaregionen varit extremt. Det har kommit 75% mer regn än normalt, i snitt 76 mm under månaden. Det har blåst kraftigare än de senaste 21 åren, och man har vid något tillfälle uppmätt 4 meter höga vågor. (En jätteblåsig dag för ett tag sen, uppskattade jag våghöjden här till 1½ - 2 meter... Det såg häftigt ut!) Det har också varit 0,9º kallare i snitt än normalt.

Ja, jag har tittat på min "väderstatistiktabell" och konstaterat att vädret i verkligheten inte hållit sig inom dessa ramar. Å andra sidan har det ju varit en ovanligt kall vinter i Sverige också. Som vanligt föredrar jag vädret här...

I dag var jag på marknaden. Jag köpte bl a en knälång manchesterkjol för 3 €. (Se nedan.) De rear ut vinterkläderna nu. Jag tittade länge på en klarblå yllejacka (för bara 3 €), men köpte den inte. Nästa vinter känns ganska avlägsen... Däremot köpte jag färska clementiner och jordgubbar. Citrusfrukterna har mognat här, men jordgubbarna måste vara växthusodlade. De senare kostade 1,50 € per kilo och smakar sött och gott. Det känns lyxigt att äta jordgubbar i februari!

PS Ang vallningar mm: Nej jag kan inte räkna med att jag ska gå igenom klimakteriet på samma sätt som min mamma. Hon hamnar nämligen helt utanför normalstatistiken. Hon kom i klimakteriet redan när hon var 41 år, och har fortfarande besvär med värmevallningar fast hon är över 80! Hon har ätit östrogentabletter i minst 30 år... Brås jag inte på henne i det ena fallet (tidig klimakteriestart), så brås jag förhoppningsvis inte på henne i det senare fallet (många års värmevallningar) heller. Kanske jag brås på kvinnorna på pappas sida släkten? Men jag har aldrig frågat hur pappas systrar haft det under klimakteriet. Det är ju inte det första man pratar om när man ses alltför sällan... Nåja, jag gick ganska lugnt igenom puberteten, så jag räknar med att gå lika lugnt genom klimakteriet. Några humörsvängningar har varken Ulf eller jag märkt, än i alla fall. (Möjligen har jag fått ett ökat "sötsakssug" - men detta måste ju inte ha med hormonerna att göra.)

PS 2: Ulf har varit ute på egna strövtåg i dag. Han hade sett på kartan, att det uppe i San Juan skulle finnas en plats som hette Placa de Olof Palme. Han blev nyfiken och gick dit. Det blev en rejäl promenad, drygt 3 timmar fram och tillbaka. Han tog förstås några foton med mobilen när han var där. Så nu får både ni och jag se hur det ser ut på "Olof Palmes plats":

10-02-11:

Grattis på 51-årsdagen Dan!

Hoppas du får en jättetrevlig födelsedag min käre bror!

10-02-12:

Vov på er! I dag är det kallt här i Spanien. I alla fall nu på morgonen. Det är bara 5 grader säger matte. Fast det gör inte så mycket. Matte tar på mig min varma rosa jacka med hjärtan på, och så går vi bara i solen.

I morse när vi var ute var det ganska jobbigt. Jag mötte flera olika hundkompisar på en gång. Både hon den lättstötta terrierflickan, och dom två charmiga spanska hundkillarna. Så då fick jag att göra. Först skulle jag ju hälsa på alla. Och sen var jag ju tvungen att kissa på alla ställen som dom kissade på. Det är mycket viktigt att kissa överst! Den som kissar överst är bäst och får bestämma mest. Jag lyckades kissa överst på alla ställen utom ett. Ni fattar att det var jobbigt va! Att hinna kissa så mycket på så kort tid...

Min matte och husse spiller nästan aldrig när dom äter frukost. Det är dumt. Jag hade gärna velat smaka ju. Särskilt på husses skinka. Men han är snål. Han tycker att jag ska äta mitt torrfoder. Det tycker matte också. Men jag har läst i en hundtidning, att hundar som bor i familjer med små barn får smaka jämt. Då ska man sätta sig under barnets stol. För små barn spiller hela tiden. Och då får man ju smaka jättemycket! Det är dumt att husse och matte inte har en massa små barn som spiller... Vov, vov!

I dag har det inte varit något väder för långpromenader. Det har varit +11º som varmast, och dessutom har det blåst isiga nordliga vindar. Mitt på dagen, i solen, gick det an. Då gick Bonnie och jag en 1-timmes-promenad. Men annars har vi hållit oss inomhus. Själv har jag "lekt med datorn". Jag laddade bl a ner Smileycentral igen. Jag gillar deras små rörliga bilder. Sen kopierade jag över ett par hundra bilder till hårddisken och avinstallerade därefter programmet. Nackdelen med Smileycentral är att man får en massa annat på köpet som man inte vill ha. (Annan startsida, annan verktygslist, annan sökmotor etc.) Men visst är bilderna söta! I alla fall tycker man det om man man är så barnslig som jag... Här är några olika typexempel (mer eller mindre användbara):

Särskilt förtjust är jag i deras djur:

Sen gjorde jag en skylt att sätta på vår ytterdörr (Word + Clip Art). Den blev så här:

Egentligen var det en massa annat jag borde ha gjort i dag: Ringt Telefonica och klagat, städat, pluggat spanska etc. Men jag hade ingen lust...

10-02-13:

Vov och vov! Ibland är det lite besvärligt att ha en gammal matte. Som nu. Nu har min matte kommit i klimatet. Ja, det heter nog ett mycket längre och svårare ord. Egentligen. Fast det låter lika i början. Som klimatet alltså. När ens matte kommit i klimatet så blir hon jättevarm ibland. Min matte blir varm ibland på natten. Och det är ju dumt. För då väcker hon mig. Ja, för då tar hon av oss täcket. Och jag vill förstås ha täcket på mig. För då är det ju varmare och skönare. Men sen, efter en låång stund, då lägger matte på oss täcket igen. Och då kan jag somna om.

Jag undrar om det är farligt att komma i klimatet? Ja, för jag har läst i husses tidning, att man har haft nåt klimatmöte. Där var dom oroliga för att det blev varmare. Fast så farligt är det väl inte. Matte blir ju bara varmare ibland. Och bara en stund. Sen går det ju över ju.

Matte säger att det är bra på sitt sätt, att ha en gammal matte. För matte kan vara hemma hos mig hela dagarna. Det är för att hon inte jobbar längre. Och det är ju bra. Att hon är hemma alltså. Det finns en flickhund här i El Campello som det är synd om. Hon får vara ensam hela dagen för att hennes matte jobbar. Då får hon sitta alldeles ensam på balkongen hela tiden. Det har matte och jag sett. Och nu, när det är kallt ute, då har flickhunden frusit. Och då är det ju jättesynd om henne! Så det är nog bättre med en gammal matte i alla fall.

Det finns också hundar som har jätte-jätte-gamla mattar. Såna mattar kan nästan inte gå. Dom sitter mest still när dom är ute med sina hundar. Min matte till och med springer med mig ibland. Och det är ju bra. Ja, för jag tycker ju jättemycket om att springa. Och det är särskilt kul att springa när matte och jag jagar varandra på skoj. Fast jag är snabbast förstås. Jag är alltid jättesnabb! Vov så snabb jag är! Nä, nu har jag inte tid att skriva mer. Nu ska jag försöka få lite fart på min gamla matte! Vov på er!

Kommer ni ihåg att jag den 30/1 visade er en bukett vilda blommor som jag hade plockat. De blommar än!  Några av dem har förstås vissnat, men knopparna har slagit ut efterhand. Gissningsvis står de 2-3 dar till. Inte illa!

Själv gör jag inte många knop i dag. Jag fick nämligen, helt oförklarligt, migrän i går. Och trots att jag tog medicin, både på kvällen och på natten, så blev jag inte av med den. Jag har tvättat en maskin och har en andra på gång. Det, och promenaderna med Bonnie, får räcka för i dag...

10-02-14:

I dag, på alla hjärtans dag, vill jag först skicka lite kärlek till alla er som läser min dagbok:

Och till er som är mina allra närmaste och käraste,

och som jag förstås tänker extra mycket på i dag,

vill jag skicka massor med kärlek!

PS För er som är intresserade av tango kan jag berätta att jag lagt in en bra länk om tangons historia under fliken Tangohistorik. (Abatango har förresten en stor tangofest i kväll: "La Milonga de los Enamorados", där man ska komma klädd i kostym/smoking respektive lång "galaklänning". Milongan blir säkert jättetrevlig. Men inte överger jag min man på alla hjärtans dag inte! Dansa tango kan jag göra en annan kväll.)

10-02-15:

  Grattis på 12-årsdagen Ted!

Hurra! Hurra! Hurra! HURRA!

Vov på er! I dag försökte matte lura mig. Det var dumt gjort! Det regnar ute. Det såg jag så fort matte hade dragit upp persiennen. När det regnar vill jag INTE gå ut. Nä, för då blir man blöt om tassarna ju. Kall och blöt! Och det tycker jag verkligen inte om.

Så i morse, då - när jag såg att det regnade, då gick jag in och gömde mig i mitt lilla hus. Men då började matte leka roliga buslekar. Och då var jag ju tvungen att komma fram. För såna lekar är ju jättekul. Men så lekte matte ända ut i hallen. Och då, när jag såg mitt kopplel och halsband. Då fattade jag ju att hon försökte lura mig. Så jag sprang bums in i mitt hus och gömde mig igen. Jag är ju inte dum heller. Matte fick leka själv en stund...

Jag har börjat fundera på om min matte är dum på riktigt, eller bara ovanligt svår-uppfostrad. Ja, för jag visar ju jättetydligt att jag INTE vill gå ut. Och så tvingar hon ut mig ändå. Det är ju dumt ju. I såna här lägen, när det regnar alltså, så kan jag ju alltid kissa i ett hörn på nån matta eller så, tycker jag. Eller i nödfall på min toalett.

Förresten läste jag ett bra knep i tidningen Hundsport. Det var en klok äldre hund som berättade om sina bästa knep. Så här berättade han: Om man är kissnödig och inte vill gå ut. Då ska man kissa på dörrmattan när ingen ser det. För sen, när människorna hittar kisset, så tror dom att man gnällt - och velat ut - bara för att kisset är vid dörren. Och då blir dom arga på sig själva för att dom inte märkt nåt. Och då slipper hunden skäll. Det var ett bra tips, tycker jag. Det dumma är att vi inte har nån dörrmatta. Ja, för i Spanien öppnar man alltid dörren inåt, och då ligger mattan utanför ju. Men kanske det går lika bra om man kissar på hallmattan? Ja, vov då!

10-02-17:

Så här tjusiga var Daniel och Sandra (lärarparet på Abatango) på festen i söndags:

Själv har jag suttit och jobbat med min hemsida i eftermiddag. Jag har fått mailsupport av Lasse B, annars hade jag aldrig vågat försöka. Tack för det Lasse! Men nu har jag lyckats döpa om dagbok 1 till dagbok1 och dagbok 2 till dagbok2. De hette nämligen nåt helt annat innan, eftersom jag på den tiden då jag påbörjade dem, ännu inte kunde lägga upp nya sidor, utan helt enkelt tog en gammal och "bytte text". Fast riktigt rätt har det inte blivit än. Ordet "Kurslokal" (som dagbok1 låg under tidigare) spökar fortfarande... Det är inte lätt att begripa sig på allt i Frontpage, som jag skriver min hemsida i. (Då anses det ändå som ett "enkelt" program.) Men tyvärr har jag ingen utbildning alls i sånt här... Och hur jag än letar och letar så hittar jag inte var ordet "Kurslokal" finns. Och hittar jag det inte så kan jag ju heller inte ta bort det.

Nej, nu skiner solen (och det är +16º nu kl 17) så nu ska jag gå en långpromenad med Bonnie!

PS.

Jag tror inte att jag har berättat följande tidigare: I hamnen finns det fyra olika sorters levande maskar att köpa i en automat (kylvara - till bete). Det finns också ett "Fiskarnas hus". Där hålls det fiskauktion varje kväll en stund efter att fiskebåtarna har kommit i hamn. Jag tycker om att det finns fiskare och fiskebåtar här. Då blir hamnen mera levande.

PS2:

Ulf hittade en bra vädersida där man även hittar väderstatistik: http://www.worldweather.org/ Tyvärr finns inte alla städer med. Men jag hittade bl a Stockholm, Malmö och Valencia. Så de jämförelserna lägger jag in här nedan (Stockholm överst, Malmö i mitten, och Valencia nederst):

Statistiken från Alicante hittar ni i Sparad Dagbok 1 under datumet 07-02-14 = ganska långt ner. Man konstaterar lätt att det regnar betydligt fler dagar i Sverige - och att det är kallare både vinter och sommar... Och vädret i El Campello är i mitt tycke bättre än vädret i Valencia (färre regndagar, lite varmare). Och just nu, när vädret är ovanligt "dåligt" här, så är det ungefär som i maj i Stockholm... Jag vill helst inte åka tillbaka alls till Sverige (mer än korta visiter sommartid hos släkt och vänner förstås), men Ulf saknar både ett och annat. Så vi får väl köra upp i början på maj i alla fall - för hans skull.

10-02-19:

Vov så orättvist livet är! Husse får göra en massa saker som jag inte får. (Han får t ex äta hur mycket kyckling han vill. Och han får ta mat själv...) Och sen så slipper han göra en massa saker också. Ta på mornarna, när matte envisas med att gå ut på promenad jättetidigt. Då får husse ligga kvar i sängen om han vill. Men jag, jag måste följa med, fast jag inte vill. Jag vill ju ligga kvar i den varma sköna sängen ju! I morse när matte tog på sig jackan och skorna, då sprang jag ner och la mig i vår säng igen.

Fast matte hittade mig och tvingade mig ut i alla fall. Hon förstår sig inte på hundar min matte. Hon bara tjatar om att man ska kissa och bajsa ute. Det gör jag ju, i alla fall för det mesta. Fast i morse var det faktiskt skönt ute. Så då var det kul att gå en luktrunda. Jag hälsade på flera av mina hundkompisar också. Ja, och när jag ändå var ute, så passade jag ju på att kissa och bajsa så att matte skulle bli nöjd. Och matte berömde mig förstås mycket, och såg glad ut. Det är bra när man kan göra sin matte glad. I morse var matte också glad för att några svarta fåglar sjöng så vackert. Koltrastar säger matte att dom heter. Men dom sitter så högt upp, så dom kan man inte komma i närheten av. Jag tycker bättre om dom små grå. Dom kan man jaga ibland. Det är kul att jaga.

Men i går kväll, på sista kvällsrundan, då var det vov så hemskt! Då regnade det jätte-jättemycket! Och då, då tvingade matte ut mig i alla fall. Det var så mycket vatten på gatan, att det nästan skulle ha räckt ända upp till mina knän där det var som djupast! Fast där bar matte mig förstås. Jag vägrar gå i kallt vatten! Jag är ju inte dum. Men sen satte hon ner mig där det bara var vått. Otäckt kallt och vått var det om tassarna. Då hjälpte det inte att jag hade min regnkappa på mig, och att matte dessutom höll ett paraply över mig. Och hela tiden tjatade matte om att jag skulle kissa. Det borde hon väl fatta, att under såna omständigheter kan man ju inte kissa heller. Men sen hittade vi ett ställe framför en restaurang, där det var tak över. Där hittade jag ett skräp som jag kunde kissa på. (Ja, för man måste kissa ovanpå nånting ju. På skräp, på blad, på gräs eller på mattor t ex.) Ja, och sen när jag hade kissat så fick jag äntligen gå in igen.

Min matte borde gå en kurs i hundpsykologi. Då skulle hon nog få lära sig, att det är dumt att tvinga sin hund att göra sånt som den inte vill. För det är klart att hundar ska bestämma själva! Husse får ju bestämma själv. Vov alltså, så orättvist! Vov för hundars självbestämmanderätt! VOV!

I dag har jag lagt till en ny sida: El Campello. (Ni hittar den under de sparade dagböckerna) Den är långt ifrån klar än, men jag jobbar på efterhand som jag hinner...

10-02-20:

I kväll ska Ulf flyga upp till Stockholm. Jag tycker synd om honom. Här skiner solen och det är +17-18º. I Stockholm kommer Ulf att mötas av snö, samt ca 13 minusgrader. En temperaturskillnad på 30º alltså!  Även om han tar på sig sina varmaste "Campello-kläder" så kommer han säkert att frysa då han kliver av planet framåt natten. Inte ens Ulf är glad för så kallt väder, men i övrigt ser han fram emot att kunna prata svenska några dagar. Han kommer inte tillbaka hit förrän kvällen den 2:a mars. Ja, jag hoppas förstås att han får en trevlig Stockholmsvistelse - trots all snö och kyla!

Bonnie och jag har gått en tvåtimmarspromenad, dels längs havet och dels uppe i centrala El Camello. (Jag tog en massa foton till min nya El Campello-sida, men jag lägger inte in dem i dag.) Jag njöt av att promenera i solen och värmen! Jag hade tagit på mig min fleecejacka då vi gick hemifrån - men den fick jag bära på armen hela vägen, för det var för varmt att ha den på.

Vi passerade frukt och grönsaksaffären. Visst ser stånden med frukt och grönsaker inbjudande ut!

Och så passerade vi ödetomten där jag härförleden plockade blommorna som stod i 17 dar. Jag plockade inga i dag, för rosorna jag fick av Ulf på alla hjärtans dag blommar än. (Men de lär inte hålla några 17 dar inte...)

Det var mycket folk ute i det fina vädret. Det är ju lördag i dag så många är lediga. På stranden lekte barnen.

Men nu vill Bonnie berätta...

Vov och VOV! I dag har jag haft kul! Det är varmt och skönt ute! Riktigt hundväder alltså. Ja, sånt väder som jag tycker om. Varmt! Och så soligt. Det tycker både matte och jag om. Matte och jag gick en jättelång luktrunda. Det fanns många spännande lukter att undersöka. På dom här bladen, det luktade jag, hade 3 olika hundar kissat i dag - och en annan i går kväll. Ja, jag kissade förstås en skvätt överst. Jag kissade på jättemånga olika ställen, så jag fick mycket beröm av matte.

Sen träffade jag rätt många hundar som jag inte hälsat på tidigare. Dom 2 yorkie-flickorna var helt OK. Fast jag träffade också en snobbig yorkie-flicka som skällde på mig. Fräckt va! Jag gjorde inte nåt. Jag gick ju bara förbi ju. Såna hälsar jag verkligen inte på. Jag tittade åt andra hållet och lossades att jag varken såg eller hörde henne. En sån typ, va! Skälla på mig!

Men sen mötte jag en pudelpojke! Han var en riktig charmör han! Både snygg och artig. Jaa, vissa pudelpojkar är faktiskt ganska söta... Hoppas jag träffar honom fler gånger... Dessutom kallade hans matte mig för både guapita och perrita chiquitita. Och det låter väldigt bra och trevligt tycker jag. (Matte säger att det betyder att jag är söt och liten och flicka.) Och det stämmer ju! Vov på er!

Jag minns inte om jag har sagt det innan, men här i El Campello är yorkshireterrier den absolut vanligaste hundrasen. Vissa dar verkar det som om varannan hund vi möter är en Yorkie. Det finns stora och pyttesmå. Rasrena och korsningar. Däremot är det mycket ovanligt med långhåriga chihuahuor här! Korthåriga möter vi då och då, men långhåriga har jag bara sett fem sammanlagt. Och då räknar jag in Hasses och Elisabeths två svenska... Campelloborna säger att de inte finns att köpa långhåriga här i trakten. En har köpt sin i Salamanca. Och det ligger jättelångt härifrån - på andra sidan Madrid. Det händer att folk frågar mig vad det är för ras jag har - och om det är en chihuahhua-korsning... Men alla barn vet - för de har ju sett filmen Chihuahuan från Beverlyhills.

Nu har jag lämnat Ulf på flygplatsen. Det plan han ska åka med lyfte från Skavsta 1½ timme försenat. (P g a ovädret.) Planet beräknas landa här 20:15 mot 19:05 enl tidtabellen. Alltså kommer det att lyfta försent från El Altet också. Just nu står det att beräknad avgångstid beräknas bli 20:44 istället för 19:40. Det blir en lång tråkig väntan för Ulf... Han var ju tvungen att vara där i vanlig tid ändå. Sen återstår att se om planet kan landa på Skavsta eller om det kommer att omdirigeras till Arlanda.

Planet landade på El Altet kl 20:25. Ny beräknad avgångstid: 20:54... Fick SMS från Ulf kl 20:48 att han äntligen hade fått gå ombord. Där fortsatte hans väntan. Planet lyfte först 21:40! Stackars Ulf! Det blir sent (eller tidigt - beroende på hur man ser det) innan han kommer fram till Hässelby strand...

För mig och Bonnie är det läggdags nu.

10-02-21:

Ulf kom fram kl 04:20...

10-02-22:

I går kväll fick Bonnie vara ensam hemma nästan 5 timmar. Jag besökte nämligen ABAtango och dansade tango. Det var trevligt som vanligt. Jag blir alltid väl mottagen, och stämningen är familjär. Jag fick några danser med mycket bra kavaljerer och några med något sämre. Däremellan pratade jag med några trevliga kvinnor jag lärt känna. Nästa vecka är det "karnevalstango". Då ska man vara utklädd. Då får de klara sig utan mig. Jag har ingen lust att sy en dress för att kanske bara använda en gång. (Annars funderade jag lite på att klä ut mig till Pippi Långstrump... För den klädseln skulle jag garanterat vara ensam om. Fast dansa i "Pippiskor" går ju ändå inte.)

Jag är lite besviken för att ABAtango flyttat sin verksamhet från Alicante till Gran Alacant (strax norr om Santa Pola). Nu tar det 40 minuter att köra och är 33 km, mot 15 minuter och 12 km tidigare. Då är det närmre till Peña del tango i denna änden av Alicante. Fast varken Ulf eller jag tycker om att den tangon börjar, och framförallt slutar, så sent. Annars är det väldigt trevligt där och musiken är toppen!

I dag har vi haft härligt väder, så Bonnie och jag har varit ute rätt mycket. Nu i eftermiddags när solen sken och termometern visade + 19º, så gick jag barfota och barbent i sandaler och kjol. Ulf rapporterade att det var -23,5º kallt när han vaknade i morse, och -15,5º senare på dagen. Vilken kontrast! Och i Stockholm var all tunnelbanetrafik ovan jord inställd p g a väderläget. Det hade bildats is på strömskenan så att tågen blev strömlösa. Ulf verkade trots detta väldigt glad att vara i sitt kära Stockholm! Bl a hade han köpt hem stekt strömming, isterband och blodpudding att "festa" på de närmaste dagarna. Sånt går inte att få tag på här nere...

Jag har i dag lagt in 31 foton på El Campello-sidan. Så småningom kommer jag att byta ut en del av fotona till bättre, och förmodligen gallra en smula också...

Här lägger jag in 3 foton som visar hur man kan parkera i El Campello. Här finns ganska gott om bilar, men inte lika gott om P-platser. (De som finns är alla gratis, utom i P-husen där det är ganska tomt.) Men på övergångsställena är det oftast ledigt, och likaså i gatukorsningarna. Alltså parkerar mindre nogräknade invånare där...

Samtliga är parkerade i  fyrvägskorsningar...

10-02-23:

Vädret har varit helt underbart i dag, sol och + 20 grader! Och i morgon beräknas det bli sol och +21º. (UV-index 4!) Ulf valde verkligen fel tidpunkt att besöka sitt älskade Stockholm. Där är det många minusgrader och snöoväder... Ulf håller med mig om att vädret är betydligt behagligare här. Men för övrigt verkar han nästan euforisk över att kunna prata svenska dagarna i ända. Han har saknat detta, att kunna prata med folk han möter... Ja, det är bra för honom att besöka Stockholm emellanåt under den period vi bor här. Själv hoppas jag kunna göra det motsatta - alltså besöka El Campello nån gång under sommaren. För det skulle jag behöva! Vi favoriserar olika orter, min käre man och jag...

Bonnie och jag gick till posten i förmiddags. Spanjorerna har höjt portot på brev till Sverige, från 0,62 till 0,64 €. Förra gången jag var på posten frågade jag därför efter 2 cents frimärken. Det fanns inte. Jag uppfattade det som om de sa att jag skulle komma med de gamla frimärkena, och mot 2 cent per styck byta dem mot nya giltiga. Det visade sig vara en missuppfattning. När det äntligen blev min tur (17 före i kön...) sa kvinnan i kassan vänligt att det inte gick. Jag skulle i stället frankera mitt kommande brev med det felaktiga portot. Sen skulle jag komma till posten med detta brev. Där skulle jag betala de 2 centen, de skulle stämpla "betalt" på brevet, och sen kunde det postas. Ja, de är roliga spanjorerna... Men man får ta det ena med det andra. Den spanska posten tar betydligt mindre betalt för sina tjänster än den svenska...

Ett jättevov på er! Wow så roligt jag har haft i dag! Jag har jagat jättemycket! Det är jättekul att jaga! I dag är det riktigt bra hundväder. Solen skiner och det är varmt och skönt. Men det bästa är ändå att det blåser! Ja för då blåser det en massa saker som man kan jaga. Jag har jagat blad, och papperslappar och annat som har blåst förbi. Det är jättekul! Jag fick fatt i många saker. För jag springer ju jättefort! Fast allt lyckades jag inte ta. För vet ni vad! Vinden är t o m ännu snabbare än jag!

Matte och jag har gått många luktrundor i dag. Och jag har bara haft halsbandet på mig. Så det har varit en bra dag i dag. Det enda tråkiga är att husse har försvunnit. Jag har letat överallt. På hans rum, i köket, på balkongen och t o m på toaletten. Men han finns ingenstans. Matte säger att han är i Stockholm. Jag förstår inte vad han gör där. Matte och jag är ju här. Och flocken ska ju vara samlad ju. Vov! Vov!

PS Ni är flera stycken som har skickat inbjudan till mig om att gå med i Facebook, Hi5, netlog mm. Tyvärr, jag tackar alltid nej. Jag har ingen lust att gå med - för då skulle jag behöva lägga en massa tid för att "odla mina kontakter" där också. Mejla mig gärna i stället! Och bifoga gärna foton! Via mejl håller jag så gärna kontakt med er! Det blir personligare så... ( christel@christeltango.com )

10-02-24:

Grattis på födelsedagen Magnus!

PS

Hela 22º varmt har det varit i dag - och strålande sol! Tänk i dag, den 24:e februari, har jag gått klädd i sollinne, kort kjol och sandaler... Underbart! Bonnie och jag gick en extra lång promenad mitt på dagen. Vi gick längs havet, uppskattningsvis 7-8 km, i ganska rask takt. Bonnie pinnade tappert på hela sträckan. Jag provbadade fötterna också, nära Rio Seco. Det kändes inte alls kallt. Fast bada på riktigt skulle jag inte vilja göra än. Jag föredrar när vattentemperaturen är över 20º. Nu, framåt eftermiddagen, börjar det komma solbadare till stranden. Inte så många, men nåt dussin i alla fall. Jag tror inte att jag har sett folk i bikini och badbyxor sen i november. Ja, jag njuter av det härliga vädret! Jag mår bra och är lycklig här. Och jag tycker synd om Ulf som är i Stockholm...

10-02-25:

I dag har jag pratat med Telefonica igen. Det är inte lätt. Jag ringer 1004, numret de alltid hänvisar till. Telefonsvararen pluddrar på spanska. Säger man då "english" så frågar telefonsvararen på spanska, om den fattat rätt - att man vill tala med någon som talar engelska. Då gäller det att svara ja på spanska om man ska bli kopplad rätt.

Jag fick tala med en man som talade knacklig engelska. Jag lyckades förklara att vår telefon varit ur funktion en månad. Sen sa jag att jag ville avsluta telefonabonnemanget och bara behålla ADSL. Då skulle jag ringa ett annat nummer: 9001010. Det har jag försökt men samtalet bryts var gång innan det kopplats upp. Där talar man f ö bara spanska sa mannen. Jag vill dels säga upp telefonen och dels förhandla om priset. Det skulle ju underlätta om jag kom fram...

Om jag sen ska anmäla att min nya mobil, också Telefonica, blev registrerad i fel namn (för att killen i Telefonicabutiken slarvade å det grövre - han skrev att jag hette Dear och var från Schweiz) så ska jag ringa 609 för att ändra detta. Jag har redan försökt få killen i butiken att ändra det. Men han tycker inte det är så viktigt. Fast nog tycker jag att det har viss betydelse vilket namn som står i telefonkatalogen... Jag kan inte säga att jag är överdrivet förtjust i Telia, men de är i alla fall något enklare att ha att göra med...

Om en stund ska Ulf och jag tala med varandra via Skype. Skype är jag betydligt mer nöjd med!

PS

Mina "fickpengar" (=tilläggspensionen) kom i dag. Det blir inget Ikea-besök denna månaden. Jag måste ha pengar till annat också. (Bl a måste jag spara lite tills Linda kommer på besök. Och jag borde klippa håret...) Men jag beställde visitkorten från Vistaprint, köpte 3 kuddar till gästsängen på rea, och en väst i secondhand-affären. Västen, i bomull, ser helt oanvänd ut. Den kostade bara 1€! Den kan vara ett felköp från början. Den är nämligen märkt storlek 42 men motsvarar en normal 36:a. Jag blev nöjd i alla fall. Så här ser västen och kuddarna ut:

(Västen är inte sned - den bara ligger lite snett.) Secondhand-affären har allt möjligt från kläder till bestick och möbler. Pengarna går till ett hund&katthem och de som jobbar där jobbar ideellt. Man kan förstås lämna in saker där också. Just nu kostar alla kläder bara 1€. Normalt tar de 1-5 € beroende på typ av plagg. Jag gillar idén med secondhand. Det är bättre att återanvända än att slänga.

Nu när jag inte pratar med Ulf hela kvällarna, så hinner jag läsa en del. I går läste jag ut Peter Robinsons En bit av mitt hjärta. Han skriver bra deckare, Robinson. De är både spännande och nyanserade. Denna boken kan jag helt klart rekommendera.

10-02-26:

Vi har haft det varmt och skönt i dag också, +21º - men bara halvklart. En extralång promenad har vi förstås gått, Bonnie och jag. Hon fick springa lös en stund i sanden nära Rio Seco. Hon ser så lycklig ut då, när hon springer i en vid båge runt om mig, det snabbaste hon kan...

Jag vill tipsa om en konstnär som målar underbara djurporträtt. Hon heter Katja Turnsek, och ni kan se några av porträtten på hennes webbsida: http://www.pet-art.net/index_swe.htm  Tänk om man kunde teckna och måla så bra! Jag skulle väldigt gärna beställa ett akvarellporträtt av Celine, och ett av Bonnie också. Fast jag lär få spara ett tag innan jag får råd... Hon är väldigt bra på att måla människor också. Jag är imponerad! Teckna och måla är något som jag skulle vilja kunna. Jag har blicken - kan se bra motiv, färger, kompositioner - men min hand är alldeles för klumpig. Det blir aldrig som jag vill att det ska bli. Inte i närheten ens... Men sen, när jag blir pensionär på riktigt, då ska jag träna. Jag har köpt akvarellfärger och några böcker med lektioner i ämnet. Tränar jag mycket, så kommer man förhoppningsvis att kunna se vad det föreställer i alla fall...

10-02-27:

Grattis på 24-årsdagen Jenni!  

Nja, fotona är inte helt nytagna - men hon är lika söt än!

Jag har möblerat om i mitt rum. Visserligen så får jag plats med färre möbler på detta sättet - men det blir lite luftigare. Jag behöver dock komplettera med fler lådor. Jag har plats för en möbel på max 50 x 50 cm bredvid skrivbordet. Kanske en Axel byrå till vore bäst? Så här blev det i alla fall. Bonnie tyckte att det blev bättre. Nu har hon bättre koll på allt, då hon ligger på den mjuka mattan och gnager på sina gnagben.

Det är inte så lätt att få plats med allt på bara 8 kvadratmeter. Jag har inte provat att borra i väggarna här än. Grannen säger att det bara går med borrhammare. Vi köpte en enkel slagborrmaskin till nedsatt pris. Jag ska prova den först. Kanske det går att borra med den, i vissa av väggarna? Jag vill förstås sätta upp min anslagstavla, tavlorna mm på väggarna. Först ska jag dock prova att borra i väggen inuti den fasta hallgarderoben. Jag måste sätta upp en knopphängare i den. Rapport kommer...

Förresten strejkar internet till och från i dag. Jag vet inte vad det beror på. Inte vädret i alla fall. (Här är lugnt, soligt och +20.) Jag skriver detta kl 14:25, men kan inte lägga ut det på nätet just nu... Bonnie och jag går strax en promenad till i det fina vädret. Kanske funkar det när vi kommer hem igen...

Klockan är nu 16:00 och vi är tillbaka. Det är tyvärr inte internet... Jo - nu 16:10 kom det äntligen tillbaka!

Det gick att borra i garderobsväggen, om än nätt och jämnt. Hålen blev inte jämna och snygga men gick att stoppa pluggar i ändå. Så nu sitter inte mindre än 3 knopphängare på plats, en utanpå dörren samt två inuti på olika nivåer. (Hallgarderoben är knappt 30 cm djup och saknar klädstång, därav behovet av alla knopphängare.) Hatthylla finns praktiskt taget aldrig i spanska hallar. Och inte någon vägg lång nog att sätta en på heller. Tja, och många lägenheter saknar hall dessutom - då kommer man oftast direkt in i vardagsrummet. Jag undrar vad spanjorerna hänger sina ytterkläder? Går de hela vägen in till sovrumsgarderoben tro? Skorna behåller de nästan alltid på. (Det senare funkar om man har klinkergolv. De spanska hemmafruarna svabbar då av golvet morgon och kväll. På mornarna kommer de ut, klädda i morgonrock och tofflor, och tömmer skurvattnet på gatan... Själv tar jag hellre av skorna och skurar golvet lite mer sällan.)

10-02-28:

Vov och vov! Oj, så många hundar jag har hälsat på i dag! Jag har hälsat på jättemånga! Det är nog mitt rekord! Matte och jag har varit ute och gått. Och i dag var det jättemånga andra ute och gick också. Både hundar och människor. Det är för att det är söndag, säger matte. I alla fall träffade jag flera av mina hundkompisar, men också många hundar som jag aldrig har sett förut. Ja, dom jättestora, som kan skrämmas, dom brydde jag mig inte om. När jag ser en sån så går jag bakom mattes ben - så dom inte ska se mig, för man vet aldrig. Jag litar inte på såna stora...

Men vov så många trevliga hundar jag träffade! Ja, vi hälsade förstås på varandra, och nosade både fram och bak. Mest fram. Det är bara dom snyggaste killarna som får nosa bak. Jag träffade en jättesöt liten kille som jag känner. Han är bara barn ännu. Han blir alltid jätteglad när han ser mig. Och han försöker alltid para mig, fast det går ju inte. Han är för liten, så han gör fel hela tiden. Och förresten så löper jag ju inte nu. Matte säger att han ser ut som en Golvmopp. Jag undrar vad Golvmopp är för ras? Den har jag inte hört talas om. Och då finns det ändå ganska många olika sorters hundar här i El Campello.

Jag mötte en snygg kille som nästan liknade en Chihuahua. Ja, hans matte sa att han var Chihuahua, men då ljög hon. Själv sa han att hans mamma var Pekinges. Sin pappa hade han aldrig träffat. Kanske pappan är Chihuahua? Men han var söt, det var han. Chihuahua är den snyggaste och bästa hundrasen! Visst! Tyvärr var han lite blyg. Hans matte ville gärna att han skulle hälsa ordentligt på mig, fast han vågade ändå inte. Det var synd. För jag hälsar gärna på snygga killar i lagom storlek.

Ja, vov så roligt jag har haft i dag! Det är både kul och spännande att möta nya trevliga hundar. Och dessutom så fick jag springa lös en stund, i sanden nära Rio Seco. Matte sa: Spring! Och då sprang jag! Jag sprang så fort så fort! Det är så roligt att springa! Vov på er!

Hundbilderna ovan hade jag redan. Men jag letade efter fler. Jag hittade följande sida: http://www.animerade-gif.com/ där det finna många roliga "GIF-bilder" inom många olika områden. Här får ni se ett exempel:

10-03-01:

Jag håller på att bli tokig på Telefonica! Vår telefon har ju varit ur funktion över en månad nu. I dag anmälde jag felet för andra gången. (Förra gången hände inget.) Men nu sa jag att vi ville avsluta telefonabonnemanget, och bara behålla ADSL. Det senare fick jag anmäla på ett annat nummer. Där blev jag bortkopplad flera gånger, medan jag väntade i kön. Till slut lovade de att en tekniker skulle ringa.

En trevlig tekniker ringde mycket riktigt. Jag förklarade läget och berättade att ADSL inte alltid fungerade. Han skulle kolla anslutningen. Men han sa, att om något var fel - så skulle vi få betala reparationen! Det senare förstår jag inte. Om vi nu betalar för tjänsten ADSL så ska väl de tillhandahålla en fungerande sådan? Det borde vara deras sak att se till att det fungerar!

Vi får se nu hur det blir. Och om det blir billigare utan telefon. För ska jag sen förhandla om priset (vilket grannfrun sa var möjligt) så är det ytterligare en annan avdelning. Ytterst sällan talar någon engelska. I dag när jag skulle förklara felet med telefonen (att linjen är död här, men att det tutar upptaget om någon ringer hit) så hittade jag först inte de rätta orden - så det tog ett tag innan de förstod. Nåja, teknikern förstod bums i alla fall. Hoppas nu kommunikationen har fungerat hela vägen, så telefonen blir avstängd - men inte vårt internet-abonnemang. Synd att ett så stort företag inte går att kontakta via email. Jag tycker att det är lättare (både att uttrycka mig och förstå) skriftligt. För då har jag tid på mig att slå upp de ord jag fattas.

Kanske borde jag kolla med Orange, och några av de andra internet-leverantörerna, vad de har för priser. Men så vitt jag förstår så måste Telefonica tillhandahålla linjen hur som helst. Ja, det är inte lätt det här...

Annars har vi det bra Bonnie och jag. Vi gick en lång skön promenad mitt på dagen. Solen skiner och det är nu 18º varmt. (I morse var det bara +12.) Och i morgon kväll kommer Ulf hem igen. Det ska bli kul! Klockan 19 ska vi hämta honom på flygplatsen.

PS: Telefonica-teknikern kom nyss. (Mitt under siestan!) Han konstaterade, att den tekniker som kopplat allt från början, hade använt fel utgång. När han bytte så funkade telefonen igen. Just nu funkar internet-uppkopplingen också bra. Så nu ger det sig hur det blir i fortsättningen. Kommer internet att funka 24 timmar om dygnet (vilket teknikern sa att det skulle)? Kommer telefonen att stängas av - eller ej? Spännande fortsättning följer...

Skrivet senare: Nej, suck, internet fungerar inte 24 timmar om dygnet... I alla fall stänger nätverket av sig själv emellanåt. Och det är inte alltid det går att koppla upp sig igen... Suck! "Åtkomst: Begränsad anslutning" står det då... Eller "Åtkomst: Endast lokalt". Kanske har det bara slutat fungera på nedervåningen? Men ofta tar jag med mig datorn upp i vardagsrummet - där modemet/routern sitter - men bara ibland hjälper det. Suck! Vi får se sen, hur det funkar från Ulfs dator. Den står närmre routern.

10-03-02:

Sedan Telefonica var här och flyttade routern, så har jag bara tillgång till internet på mitt rum enstaka stunder. Suck! Men i vardagsrummet verkar det funka bra. Man får vara glad åt det lilla... Fast lite opraktiskt är det ju...

Nu är min käre make på väg hem till oss i El Campello igen! Hans plan lyfte från Skavsta kl 15:42, "bara" 32 minuter försenat den här gången. Planet beräknas landa på El Altet ca 18:55, och då kommer Bonnie och jag att vara där för att möta honom.

Uppdateringen på Skavsta airports webbsida är dock under all kritik! Först en timme och 14 minuter(!) efter det att planet lyft, lade de in tiden. Innan dess stod det ingenting! Hade inte Ulf SMS:at kl 15:22 att han var ombord, och att de strax skulle lyfta, så hade jag trott att planet stod på marken tills Skavsta kl 16:56 behagade uppdatera sin sida... Tiderna har sin betydelse om man ska åka och möta någon på flygplatsen. Nu bor jag bara 30 minuters bilfärd från El Altet, men tänk om jag bott 2-3 timmars väg därifrån. Då hade jag säkert startat för sent hemifrån eftersom jag trodde att planet var mycket försenat... Aena (Aeropuertos Españoles y Navigación Aérea) uppdaterade dock sin webbsida strax efter att planet lyft. Där kunde jag läsa att planet beräknas ankomma kl 18:55 mot normalt 19:05. Av detta kunde jag dra den slutsatsen att planet lyft. Tack vare detta kommer vi att vara på El Altet i lagom tid, Bonnie och jag.

Nu är Ulf hemma igen! Planet landade först 19:34, så vi fick vänta ett bra tag. Det var roligt att se så glad Bonnie blev då Ulf kom ut i ankomsthallen. Hon viftade på hela kroppen och försökte slicka honom överallt!

10-03-03:

Grattis på 16-årsdagen Lucas!

Bonnie hade en överraskning till Ulf i går. När vi kommit hem visade hon honom att hon lärt sig att sitta på kommando. Ja, Ulf säger att jag aldrig lär Bonnie något. (Han ser inte det hon redan kan.) Dessutom tror han att Bonnie är dum och svårlärd. Så jag tänkte att jag skulle visa hur snabbt hon lär sig, bara jag tar mig tiden att träna henne lite. Och hon fattade snabbt! På 3 dagar, med bara ca 5 minuters träning per dag, så hade hon snappat det hela. Vem vet, jag kanske får för mig att lära henne fler av de här klassiska kommandona...

PS: Jag mejlade till Skavsta i går och klagade över deras oerhört långsamma uppdatering av flyginformationen. Jag fick ett vänligt svar i dag, där de beklagade och hoppades att det varit en engångsföreteelse. De hade lagt om sitt informationssystem 1/3 och hade en del "uppstartsproblem" som IT-teknikerna förhoppningsvis snart skulle lösa. Jag uppskattar att de svarade så snabbt!

PS2: Ulf visade mig just två foton som han tog av min balkong nu häromdagen. Det hade onekligen kommit mycket snö!!! (Och så kan jag konstatera att Johan har glömt att ta in utemöblerna...) Ja, jag är förstås glad att ha sluppit pulsa runt i snö! Här har jag gått i skor av "ballerinamodell" nästa hela vintern. Bara max 10 dar sammanlagt har jag behövt använda mina promenadskor. (Samt vid två tillfällen hittills: gummistövlar.)

10-03-06:

Vov på er! Jag har haft jättemycket att göra! Ja, för nu är husse hemma igen. Så då måste jag ju hålla igång både matte och husse hela dagarna. Jag har nästan inte haft en ledig stund.

Vet ni var jag hittade husse? Jo, på flygplatsen. Rätt som det var så kom han ut genom en dörr där. Då blev jag jätteglad förstås! Jag undrar vad han hade gjort bakom den dörren så länge? Det var ju jättemånga dar han var borta.

Flygplatsen är ett bra ställe att leta på. Ja, för där har jag hittat husse två olika gånger, när han varit försvunnen. Fast jag hittar inte till flygplatsen själv. Bara när matte skjutsar dit mig i bilen. Det är dumt. För annars skulle jag gått dit och hittat husse mycket tidigare. Det är roligare när husse också är hemma.

I dag är det en rolig blåsig dag. I morse, när matte och jag gick första luktrundan, då var det kul. Jag jagade jättemånga blad som blåste omkring på stranden. Jag kunde fånga flera stycken. Det är bara för att jag är så snabb!

Fast matte ville inte vara ute så länge. Hon har migrän säger hon. Jag vet inte vad migrän är, men det är nog inget bra. I alla fall ser matte lite ledsen ut när hon har det. Och så leker hon inte lika mycket med mig då. Så migrän är dumt! Det tycker matte också.

Och husse vill inte gå ut. Han säger att han fryser när det blåser. Fast det är ju bara för att han står still ju. Om han skulle springa lika fort som jag - då skulle han bli varm. Att springa är ju jättebra ju! Men husse tycker inte alls om att springa. Det är synd. Springa som är så kul! Ja, vov! Han får skylla sig själv! När matte inte har migrän så springer hon i alla fall med mig ibland. Vov!

I går köpte jag ett originalfoto som visar strandpromenaden i El Campello 1960. Jag köpte det av fotografen här i Campello: Campello fotografía y vídeo profecional. Jag ska så småningom köpa ett från 1970 också. (Originalfoton är inte gratis, så därför får jag köpa ett i taget. Ulf tycker inte att jag är klok som lägger pengar på gamla foton...)

Jag tycker att det är mycket intressant att se den enorma utvecklingen. Det syns lite dåligt på fotona nedan. Men jag tror ändå att ni kan se att 1960 hade det allra första flervåningshuset just börjat byggas. Alla andra hus längs havet är enklare enfamiljshus, de flesta bebodda av fiskare.

När Bonnie och jag gick vår middagsrunda så tog jag med kameran. Jag fotograferade huset ovan, som det ser ut i dag:

Huset ser ut att vara i gott skick. Jag gissar att fasaden är renoverad. 1960 låg huset "ensamt" vid stranden. I dag är det fullständigt kringbyggt av hus, de flesta högre.

Det blåser i dag. Surfarna och deras fans ser ut att trivas:

Det är jättesvårt att fotografera surfarna, just när de står på brädan. Ögonblicket efter ligger de i vattnet - eller också skymmer en våg dem.

När det blåst så blir stranden alltid full av små bruna "bollar". Jag har undrat vad det är. Det ser ut som små frukter. Jag har frågat campelloborna, och de säger att dessa små "bollar" består av växtdelar. Växtdelarna (från tång mm) har legat på havsbotten och rullat fram och tillbaka i takt med vågorna. Så småningom bildas det runda "bollar". När det blåser pålandsvind så spolas de upp på stranden. Det låter underligt, men jag har hört samma sak från olika håll. Så här ser de små "bollarna" ut:

PS. Jag passade också på att fotografera några av husen längs strandpromenaden. Dessa foton la jag in på min El Campello-sida, nedanför de foton jag häromdagen tog uppe i centrala El Campello. (Ni hittar de nya fotona strax nedanför mitten på sidan.)

10-03-08:

Grattis kvinnor i alla åldrar på Internationella Kvinnodagen!

I dag har jag skrivit ut och monterat foton i samlingsramarna jag köpte härförleden. Så här blev det:

Mina kära barn i den ena, och pappa-mamma-syskon-husdjur i den andra. Det återstår att borra hål i väggen ovanför min säng så jag kan hänga upp tavlorna där. Men det får bli en annan dag. En tavla kan hänga över sängen så länge, och den andra får hänga i gästrummet. Att borra i väggarna, med den borrmaskin vi har, är inte det enklaste. Inte om man som jag, är lite kinkig med att allt hänger fullständigt rakt och på exakta avstånd...

10-03-09:

Så här öde var strandpromenaden i eftermiddags när det bara var 13 grader varmt och aningen blåsigt.

Fast i dag skiner solen i alla fall. Det är skönt! Mitt på dagen var det riktigt varmt i solen. Annars har det varit mulet och trist ett par dagar. Ja, en dag regnade det lite också. Ulf klagar på att här är så kallt. Denna vintern, och förra, har ju varit både kallare och blötare än normalt. Vi har fått ha på elementen inomhus. Här är ju oisolerat och bara englasfönster. Vi fick vår första elräkning häromdagen. Den var på hela 2900:-! Troligen är detta för perioden 25/11-25/2. Ja, el kostar här, liksom vatten. Och priset per Kwh respektive m³ blir högre ju mer man förbrukar. Men vi vill ju inte frysa. Till nästa vinter ska jag i alla fall sätta tätningslister kring alla fönster. Nu blåser det rätt in.

Fast i Barcelona är det värre, i alla fall i dag. Ulf läste att de har snökaos där. Det har snöat en hel del natten till i dag. Så mycket snö har man inte sett i Barcelona sedan 1962.

Det byggs ett nytt fint hus härintill, i första linjen vid havet. Det börjar bli klart nu. Det ser jättefint ut. Där ser jag, att de har satt in isolerglas (2-glas) i alla fönster! Det är nog enda huset i El Campello med isolerglas. Men det lönar sig säkert på sikt. December - februari behövs de i alla fall. Jag undrar vad en lägenhet i detta huset kostar. Kanske jag ringer och frågar. Normalt kostar en nybyggd lägenhet med 3 sovrum i första linjen kring 6 miljoner kronor. Dessa lägenheterna är knappast billigare.

(Detta huset ligger förresten alldeles intill webbkameran - som nu fungerar igen: http://www.comunitatvalenciana.com/webcam/costa-blanca-el-campello-el-campello-0 . Bonnie och jag går förbi kameran flera gånger per dag, så helt omöjligt är det inte att vi fastnar på någon bild.)

Vov och jättevov! I dag har matte och jag varit ute på flera promenader. Först så lekte vi med en sån där rolig boll som man kan hitta på stranden. Det finns jättemånga så det är bara att ta. Matte kastar bollarna, och så springer jag snabbt och tar dom. Det är jätte-jättekul! Ibland går nån sönder. Ja för det är liksom tomt inuti. Och jag kan ju bita jättehårt ju. Men det gör inget. För då tar vi bara en ny. Sen kan man kissa på dom också. Sen när man inte vill leka med dom mer alltså. Såna bollar som andra hundar har lekt med, dom kissar jag så klart alltid på.

Sen, nästa gång vi var ute, då träffade vi han som alltid vill para mig. Han som matte tror är av rasen Golvmopp. Fast jag tror att han är en annan ras förstås. Jag ska fråga nästa gång. Om han står stilla så länge att jag hinner fråga alltså. Han är rätt så gullig, men väldigt närgången. Han vill alltid både pussas och leka och nosa där bak och försöka para mig. Det blir liksom lite mycket på en gång.

Fast annars är han snäll. När han bara vill leka, då har vi rätt så kul ihop!

Förresten är människor väldigt svåra att begripa sig på. Som nu. Matte och jag sover ju ihop i vår säng. Fast ibland när matte snurrar runt för mycket, så jag inte får sova ifred, då går jag ner och lägger mig på min kudde på golvet. Fast sen så brukar jag frysa, och då vill jag ju upp i sängen igen.

Förut brukade jag bara springa upp för trappan till sängen, och krypa ner under täcket och lägga mig bredvid matte. Fast nu tänker jag att jag ska vara lite artig, och fråga först. Så nu har jag börjat att pipa och gnälla lite innan jag springer upp för trappan. Och så väntar jag på att matte ska vakna och säga "Kom Bonnie!". Och sen, när hon har vaknat och sagt det, då springer jag upp till henne. Det är ju väldigt artigt av mig att vänta på att hon ska säga nåt först. Visst! Fast matte verkar nästan bli lite sur i stället. Jag fattar inte varför. Visst är människor konstiga! Vov alltså!

PS.

Nu på kvällen träffade jag min killkompis igen! Då frågade jag faktiskt vad han är för sort. Han är en Shih tzu sa han. Så matte hade ju alldeles fel ju. Hon kan inte mycket om hundraser hon.

10-03-12:

Vov!  I går åkte husse och matte och jag bil. Det var roligt. Vi åkte ända till en stad som heter Torrevieja. I Torrevieja hälsade matte och jag på Lulu och hennes matte Kärsthin. Lulu är en trevlig hundflicka. Fast hon skällde lite på mig först. Men bara lite. När vi var inne hos dom, så nosade vi mest på varandra.  Lulu är spanjorska, men hon pratar flytande svenska. Så vi pratade förstås lite också. Lulu berättade att dom också bor i Sverige på sommaren och i Spanien på vintern. Precis som vi alltså. Så vi hade lite och prata om. Och det var ju bra. För våra mattar pratade och pratade jättemycket.

Jag tittade på utsikten från deras balkong också. Dom har jättefin utsikt. Man kunde se deras strandpromenad och alla hundarna som gick förbi där nere. Dom har faktiskt finare utsikt än vi. Vi ser bara havet och båtarna. Det kan dom också se. Men sen kan dom se alla hundar och deras mattar och hussar också. Det är vov så mycket mer spännande!

Lulu hade ganska god hundmat i köket. Jag passade förstås på att smaka en hel del. Då tyckte jag att Lulu var lite oartig. Ja, för hon stod och tittade över min axel hela tiden när jag åt upp hennes mat. Det tyckte jag var lite oartigt gjort. Jag var ju gäst ju. Då får man väl smaka av det goda. Fast Lulu morrade inte i alla fall.

Men det gjorde jag sen. Morrade alltså. Ja, för sen, då ville Lulu att min matte skulle klappa henne också. Och då blev jag svartsjuk. Ja, för min matte är ju bara min. Lulu har ju en egen matte som kan klappa henne. Fast då sa matte att jag inte fick morra. Och så klappade hon mig med en hand och Lulu med den andra. Fast jag var förstås lite sur ändå.

Men sen så gick vi luktrunda tillsammans. Och det var jättekul! Det fanns många bra kisställen i Torrevieja. Lulu visade mig flera. Fast Lulu kunde hoppa upp på murarna också. Det kunde inte jag. Fast jag ville! Men Lulu är en större sort än jag. Så det är därför hon kan hoppa så högt upp. Matte säger att hon är en Coton de Tulear. Det har visst nåt med bomull att göra. Och det passar ju, för Lulu har vit päls.

Och sen, då träffade vi husse igen. Ja, för husse försvann när matte och jag gick hem till Lulu. Han hade varit och handlat i en affär där dom hade svensk mat, sa han. Och sen så åkte vi hem igen. På hemvägen sov jag i bilen. Ja, för då var jag trött. Men det var roligt att hälsa på Lulu, det var det. Vov på er!

Kärsthin är en kvinna som jag har träffat genom föreningen Mas Amigos. Hon gav mig några goda råd inför bilfärden söderut i höstas. Hon brukar själv köra mellan Södertälje och Torrevieja, och kunde tipsa om hundvänliga hotell mm. (Tyvärr glömde jag kameran hemma i går!)

Ulf har köpt en rosa Kamelia åt mig. Jag hade önskat mig en, och det var extrapris på dem i går. De är så vackra! Jag hoppas nu bara att jag klarar av att sköta den ordentligt. De är ju inte helt lättskötta. Men om den får bo i Spanien på vintern och i Sverige på sommaren, då blir det ljus- och temperaturmässigt så bra det kan i alla fall. Jag ska plantera om den i en självvattningskruka så småningom. Så här ser den ut:

Så nu har jag tre krukväxter som ska åka med upp i bilen i maj. Men det blir nog sista gången som mitt paradisträd får följa med. Tyvärr! Det börjar bli alldeles för stort för att flyttas omkring. Jag ska ge bort det till någon som tycker om det, och tar väl hand om det. Själv ska jag ta några sticklingar, så att jag i alla fall får behålla ett litet paradisträd...

Ulf tog förresten ett par foton med mobilen i går, när han gick ut på den jättelånga hamnpiren i Torrevieja:

Det första fotot tog han när han kommit halvvägs, det andra när han var allra längst ut. Det syns att Torrevieja är en ganska stor stad.

Själv rusade jag ut på balkongen, nu på eftermiddagen, och tog några foton på den mopedhelikopter som plötsligt flög förbi. Jag är väldigt fascinerad av dem! Jag skulle jättegärna vilja provflyga en sån... (Fast jag inser att det kräver både utbildning och pengar.) Men visst ser det härligt ut!

10-03-14:

I dag har Bonnie och jag gått allra minst 2 mil! Det gäller att passa på när solen skiner. Det har ju varit lite si och så med det på sistone. På förmiddagen gick vi en lång runda längs strandpromenaden. Det var mycket folk ute, och de afrikanska försäljarna passade på att lägga ut sina varor på trottoaren. De säljer bl a CD's, DVD's, klockor, väskor och skärp (de senare av märket D&G). Samtligt är förstås kopior. I dag sålde Musse Pigg dessutom "figurballonger" till barnen.

Livräddarna övade sig för fullt inför sommarsäsongen. Det känns tryggt att veta att de håller sig i form.

Men nu vill Bonnie berätta:

Vov på er! I dag har jag gått jättejättelångt! Minst två mil, säger matte. Mina ben är jättestarka så jag kan gå så långt! Först så gick vi vanliga luktrundan. Jag kissade på dom vanliga ställena förstås. Och lite extra på ett ställe där en hundpojke nyss hade kissat. Jag mötte många av mina hundkompisar. Vi hälsade förstås på varandra. Och sen mötte jag några som jag inte hade träffat förut. Jag mötte en liten söt kille som bara pep och gnällde och ville till mig hela tiden. Han verkade tro att jag var hans mamma. Fast det är jag ju inte. Vi luktade på varandra, och så sa jag några snälla saker till honom. Men han gnällde ändå när jag gick. Fast det kunde inte hjälpas. För sen hade jag inte tid mer.

Nej för matte och jag var på väg till stranden nära Rio Seco. Och där brukar det alltid vara kul! I dag hittade jag en jättestor blå skål som var alldeles full med bollar. Fast just då fick jag syn på två yorkie-flickor så jag hann inte leka med bollarna.

Flickorna var jättetrevliga! Först nosade vi på varandra. Och pratade lite. Sen sprang jag runt, runt omkring dom, det fortaste jag kan.  Sen nosade vi lite mer. Och sen sprang jag jättefort igen. Dom hade också jättegärna velat springa med mig. Fast dom fick inte för sin matte. Hon hade dom kopplade hela tiden. Det var synd. För annars hade vi kunnat jaga varandra. Det är jättekul att leka jaga-leken!

Fast jag hade tur. För sen, när jag hade pratat färdigt med flickorna, då träffade jag en hundpojke. Han fick vara lös för sin husse. Så då lekte vi jaga-leken med varandra. Vi sprang och sprang och sprang! Jättekul var det! Fast sen gick han. Ja, för det ville hans husse. Då lade jag mig att vila lite i sanden. Det var varmt och skönt i sanden. Och det luktar så gott och spännade från havet.

Sen gick matte och jag hem och vilade en liten stund. Och då bestämde husse och matte att vi alla skulle gå en lång promenad tillsammans. Då blev jag glad! Det är jättekul när husse också följer med. Och sen så gick vi, och gick, och gick! Vi gick jättelångt! Och sen så gick vi ända hem igen. Vi gick nästan 3 timmar! Matte och husse säger att jag är mycket duktig som kan gå så långt. Och det är jag. Jag är mycket duktig på nästan allting! Vov, vov!

Ja, hon är duktig på att gå lillstumpan. Det blir många steg när man har så små ben... Rundan med Ulf var ca 1½ mil lång, och då hade Bonnie och jag redan gått 3 rundor tidigare på dagen. Vi gick strandpromenaden bort förbi Playa Muchavista mot Playa San Juan, och sen upp bland gatorna lite längre från havet. Det finns många stora fina villor där, samtliga med stora trädgårdar.

Ett och annat roligt hus såg vi också:

Kontrasterna är stora. Bakom villorna ligger höghusen. Och rätt vad det är tar öppna obebyggda fält vid. Ulf undrar om de överhuvudtaget har någon stadsplanering här i El Campello. Tja, man kan ju undra när man ser vissa kvarter... De verkar inte ha haft nån genomtänkt plan från början. Möjligen har de börjat styra upp det hela lite mer på senare år.

Men färdigplanerat är det ju inte, i alla fall inte färdigbyggt. Det är säkert tänkt att denna gatan så småningom ska fortsätta. Men just nu slutar den tvärt. Och övergångsstället känns lite onödigt...

(Allt detta hör också till El Campello, fast ligger söder om själva samhället.)

Nu när jag skriver detta så ligger Bonnie på sängen och sover. Det rycker i de små tassarna, och morrhåren också. Jag undrar just vad hon drömmer om...

10-03-16:

I dag hälsade Ulf, Bonnie och jag på hemma hos Horst. Det var trevligt som vanligt. Horst har fått en ny hund: Charlie, nu 9 månader. Horst fick honom när han var 7 månader. Då var han övergiven av sin tidigare ägare, och hade levt "på gatorna" ett tag. Då var han rädd för människor, och vågade inte komma närmre än ca 10 meter. Vi såg honom då också, fast på håll. Då var han t o m rädd för Bonnie. Nu är han en helt annan hund,  trygg och glad. Han tyckte det var jättekul att träffa Bonnie och ville väldigt gärna leka. Hon tyckte dock att han var alldeles för stor och satt för säkerhets skull helst i mitt knä. Charlie gjorde allt för att få hennes (och min) uppmärksamhet. Helst hade han velat sitta i mitt knä han med, men det tillät inte Bonnie.

Nu har det varit soligt väder några dagar. Den spanska väderlekstjänsten säger att det ska bli mer normalt vårväder fr o m 21/3. Hoppas de har rätt! Mandelträden har blommat vackert i vitt och rosa i en hel månad nu, så det är dags att övrig växtlighet också sätter fart. Många träd och buskar har stora knoppar, och enstaka utslagna blommor. Det kommer att bli vackert när allt blommar!

Jag åkte in en sväng till Alicante i går. Jag strosade runt lite men köpte bara ett par örngott (som jag behövde) samt en sommarblus (för att den var snygg och billig).

Häromdagen köpte jag ett bokstöd här i El Campello. Inte för att jag egentligen behöver det, men för att det är roligt att titta på. Jag köpte det i en av affärerna längs strandpromenaden där de har massor av saker på temat hav: båtar, fyrar, fiskmåsar, fiskar, snäckor etc. Jag ställde det i gästrummet med några få pocketböcker emellan. I Sverige har jag en fiskmås av trä, samt tunna gardiner med fiskmåsar på. Dem tar jag nog ner och använder i gästrummet. Så får det bli havs-inspirerad inredning där.

Här i Spanien är det fars dag, nu fredagen den 19:e. Passande tårtor säljs...

10-03-18:

I morgon firas höjdpunkten av festivalen Las Fallas de Valencia (15-19/3). Framåt kvällen kommer då alla de jättestora figurer (av papiermache, trä och vax) som tidigare under veckan använts i parader, att brännas på ett stort bål. Här i El Campello är firandet ganska lugnt - men i Alicante, Benidorm och Valencia firas det intensivare. Las Fallas ingår i firandet av Valencia-regionens skyddshelgon Sankt Josefs, vars dag infaller just 19/3. Nedan ett par exempel på papiermache-figurer. De är mycket stora och ytterst välgjorda. För mig känns det som slöseri att elda upp dem...

Ulf läste nyss i tidningen att Alicante-regionens vattenreservoarer nu är helt fulla. Vattnet beräknas räcka två år framåt. Det har varit den blötaste vintern på 20 år. Jo, nog har vi märkt att det har regnat mer än vanligt alltid...

Själv läste jag ut en bok i går: Nora Roberts Dödligt villospår. Den var bra, och kan rekommenderas (till kvinnor i alla åldrar). Jag tycker om Nora Roberts spänningsromaner, och har läst några stycken. Böckerna innehåller vanligen "2 delar spänning, 1 del vildmark & djur och 1 del kärlek med komplikationer". Utmärkt läsning om man vill koppla av med något spännande som slutar lyckligt. Hon är produktiv Nora. Hon har gett ut drygt 180 böcker, och har sålt närmare 3 miljoner exemplar bara i Sverige. (Se www.noraroberts.com)

(Ett litet påpekande till er som har svenska språket som yrke. Jo, jag vet att jag ibland sätter ut bindestreck samt kommatecken där det inte är nödvändigt. Detta gör jag för att underlätta för mina dyslektiska läsare!)

10-03-19:

Efter en strålande vacker morgon hopade molnen sig. Men det är varmt ute, och massor av folk strosar längs strandpromenaden eftersom det är helgdag här i dag. Gatuförsäljarna har lagt fram sina saker:

Ungdomarna roar sig med bollsporter på stranden:

Eller med strand-akrobatik! Jag ser då och då unga killar som tränar sig att slå frivolter. Många av dem är väldigt duktiga. Hittills har jag aldrig haft kameran med just då. I dag tog jag några foton på långt håll. De allra snyggaste volterna fick jag förstås inte med. Antingen var jag inte snabb nog, eller så stod någon i vägen. Ibland håller de till i sanden, ibland hoppar de från muren längs strandpromenaden. Jag såg en kille göra en perfekt baklängesvolt från muren i dag, men då hann jag inte ens plocka upp kameran ur fickan. Han började med att stå ytterst på kanten och balansera på tårna precis som simhoppare gör. Sen slängde han sig bakåt i en perfekt volt och landade snyggt i sanden på båda fötterna. Snyggt gjort! Det gläder mig att se ungdomarna roa sig med såna här sysselsättningar. Det verkar sundare än att bara sitta framför datorerna hela dagarna... (Låter jag jättegammal nu?) Jag har alltid önskat att jag själv skulle kunna slå frivolter. Fast det har jag inte lyckats nåt vidare med. Enklare enhandsvolter klarar jag av (fortfarande), men där går min gräns - tyvärr.

Nu tycker inte Bonnie att jag ska skriva mer. Nu är det hennes tur säger hon.

Vov, vov! Jag har fått en ny sele. Den är jätteskön! Den gamla har jag nästan vuxit ur. Jag är ju stor och vuxen nu. Den gamla selen fick jag när jag knappt var tonåring. Så det är ju inte konstigt att den börjar bli trång. Så mycket som jag har vuxit. Så här snygg ser jag i alla fall ut i min nya sele. (Jag luktar förresten på en ovanligt intressant kisslukt om ni undrar...)

Ja, egentligen är det förstås dumt med selar. Men det är ännu dummare med halsband! För halsband sitter bara i vägen. En bra sele kan ju vara varm och skön också. Som denna. Men det allra dummaste som finns är förstås koppel! Det är väldigt dumt att matte envisas med att ha mig kopplad nästan jämt! Det borde vara förbjudet att ha sina hundar kopplade. Ja, titta på den stackars hunden på fotot här nedanför. Hur kul ser det ut, va? Att sitta fast när alla människorna dukar fram mat... Orättvist, det är vad det är!

Nu har jag dessutom fått börja ha mitt Scalibor-halsband på mig jämt! Inne också! Och på natten med! Det är inte skönt alls! (Det är det smala vita som ni ser på bilderna.) Men matte säger att det är absolut nödvändigt att jag har det på, hela den varma perioden här i Spanien. Det skyddar mot den livsfarliga parasiten Leishmanios säger hon. Och så skyddar det visst mot loppor och fästingar och såna dumma smådjur också. Tja, nån livsfarlig parasit vill jag ju inte ha. Inte för att jag vet vad en parasit är. Men livsfarlig - det vet jag vad det är. Och nåt livsfarligt vill jag inte råka ut för. Nä, för jag tänker bli jättegammal jag. Och så tänker jag ju vara frisk hela tiden. Så det så! Så jag får väl försöka vänja mig vid halsbandet... Fast skönt är det inte!

En bra sak som hände i dag, var att jag träffade en jättegullig kille! Vi nosade noga och länge på varandra, och ville inte alls skiljas åt när hans husse sa att dom måste gå. Han viskade så jättegulliga saker i örat på mig, så ni kan inte ana. Suck! Jag tror nästan att jag blev lite kär - fast jag inte löper nu...

Hoppas, hoppas att jag träffar honom fler gånger. Helst redan i dag! Vov, det hoppas jag verkligen! Ja, vov då!

10-03-20:

Vov på er! Det är inte klokt så snygga killar man kan träffa här i El Campello! Jag blev alldeles knäsvag när den här charmiga chihuahua-killen tittade mig djupt i ögonen. Suck! Visst är han snygg, alltså! Han är den allra snyggaste killen som jag har sett hittills!

Det enda tråkiga är att han inte bor här, utan i Valencia. Och Valencia ligger 17 mil härifrån säger matte. Det är ju jättelångt ju. Det är alldeles för långt för mig att gå. Annars hade jag velat gå och och träffa honom varje dag... Åtminstone när jag löper nästa gång... Vilka söta valpar det skulle kunna bli! Suck!

Han hade sin sambo med sig. Fast jag tror nog, att hon är mer som en syster för honom. Hon var schysst hon också. Visserligen skällde hon lite på mig först när jag kom, men det vara bara innan jag presenterade mig.

Nä, nu måste jag vila mig. Jag är lite trött. Matte och jag var ute över två timmar. Vov och vov!

I dag när Bonnie och jag var ute på promenad så fick jag syn på två långhåriga chihuahuor och deras matte. Vi började prata med varandra, för just långhåriga chihuahuor är väldigt ovanligt här i trakten. Matten visade sig vara en jättetrevlig kvinna, Ana från Valencia.

Ana hade köpt sin tik hos en kennel på Mallorca och sin hanhund från en kennel nära Bilbao i norra Spanien. Just dessa två kennlar är de enda som jag har hittat där de säljer långhåriga chihuahuor. Jag har googlat på "chihuahuas con pelo largo" (långhåriga chihuahuor) och dessa två var de enda träffarna jag fick: http://gigantesdepalma.iespana.es/chihuahuas/86presentacion/19.htm och http://www.doinusmound.com/Chihuahua%20principal.htm. (Jag har varit i mejlkontakt med båda.)

Visst är de vackra hundarna! (Hanen t.v. och honan t.h.)

Vi satt och pratade länge om våra hundar! Hennes hanhund är speciellt fin. Hans pappa är europachampion! Men hon har själv inte ställt ut sina hundar. Det är inte så många hundutställningar i denna delen av Spanien, inte där hunden kan bli spansk champion i alla fall. (Fast jag har läst att det är hundutställning i Alicante i december varje år. Jag missade tyvärr den förra året, men planerar att gå i år.)

Sen jämförde vi bl a reglerna för att para rasrena hundar i våra respektive länder. Det mesta tycks vara lika. Vi jämförde också hur det är att ta med hundar på tåg, bussar och restauranger. Här ligger Sverige lite före. Jag fattades som vanligt många av de spanska ord jag skulle behövt, men med lite gester går det bra ändå. Och tack vare att det handlade om hundar, så förstod jag det mesta som hon sa.

Hundarna kom bra överens. Och det var många som stannade till och tittade på våra tre hundar. Eftersom få har sett långhåriga chihuahuor så frågar alltid någon om det är chihuahua-korsningar. (I dag frågade en kvinna om det var spets-korsningar!) Vi svarade förstås i kör, att detta är långhåriga chihuahuor!

Bonnie och hanen studerade varandra noggrant... och nosade både bak och fram. Intresset var ömsesidigt. (Tikarna bara nosade som hastigast på varandra.)

När nu alla tre hundarna satt sött bredvid varandra på muren så tänkte jag ta ett riktigt "gruppfoto". (De övriga fotona tog jag medan jag själv också satt på muren.) Men så fort jag hoppade ner från muren, så gjorde Bonnie det samma... Så det tänkta gruppfotot blev så här:

Hur som helst så hade både Bonnie och jag en mycket trevlig stund. Ana och jag bytte mejladresser med varandra, så vi kan fortsätta att hålla kontakten. Hon ska bl a tipsa mig om en veterinär som är specialiserad på chihuahuor.

10-03-21:

Ni som aldrig någonsin har haft problem med överflödskilon kan hoppa över både den blå och violetta texten nedan.

Ni vet, eftersom jag nämner det då och då, att jag ständigt kämpar med att hålla vikten. Allt sedan puberteten har jag haft några (eller flera) kilos övervikt. Med jämna mellanrum lyckas jag med hjälp av hård diet bli av med dem. Men ser jag inte upp så smyger de sig på igen. Jag vet att jag äter en del av känslomässiga skäl. (Jag tröst- och stressäter.) Och jag vet förstås vad man bör, respektive inte bör, äta. Men balansen har jag inte hittat än. Alltså köpte jag ytterligare en bok på temat. Denna visade sig vara bättre än de flesta andra. Här spaltas upp vad som är vetenskapligt belagt, och vad som inte är det. Det är annars lätt att gå vilse i den djungel av olika budskap vi omges av: Fettfritt eller sockerfritt? Massor av fett eller mest protein? Teoretiskt har jag blivit mycket klokare. Den biten vill jag gärna dela med mig av.

Hjärnkoll på vikten. (Natur & Kultur, 2010.)
Av Martin Ingvar (professor i medicin samt hjärnforskare) och Gunilla Eldh (medicinjournalist).

Boken är en relativt lättläst faktabok som tydligt förklarar hur styrda vi är av hjärnans belöningssystem när det gäller vårt matintag. Utgångspunkten är att orsaken till övervikt till största delen beror på hur hjärnans belöningssystem fungerar! Det är först när vi samarbetar med hjärnan som vi kan hitta en fungerande metod med vilken vi kan gå ner våra överflödskilon, och därefter behålla vår trivselvikt. Boken är väl underbyggd av fakta som bygger på den senaste forskningen. (Att boken avslutas med 10 sidor referenser talar sitt tydliga språk härvidlag.)

Jag ska nedan försöka mig på en liten förenklad sammanfattning av bokens innehåll. Jag hoppar helt över alla förklaringar om hur kroppens ämnesomsättning och alla de inblandade hormonerna fungerar. Det enda hormon jag kommer att nämna är insulin eftersom det är så centralt. (Och ni vet redan att vår kost består av protein, fett och kolhydrater.) Vissa meningar är direktcitat, men jag har inte satt ut citationstecken för att underlätta läsandet. Vill du få en djupare kunskap om hur människan, och hjärnan i synnerhet, fungerar – så måste du förstås läsa boken själv! I boken får du svar på alla de ”varför” som jag hoppar över i min sammanfattning. Jag rekommenderar verkligen boken! Den första upplagan sålde slut bums. (Jag beställde min från www.adlibris.com för 163:-.)

Grundläggande mekanismer hos människan, som hunger och mättnad, försvar mot faror samt fortplantning och flockmentalitet ändras inte på bara 500 generationer. Därför fungerar vi fortfarande på ”stenåldersnivå”.

Hjärnans belöningssystem styr vårt handlande på gott och ont. Den moderna människan kan äta, dricka eller droga ihjäl sig – trots att vi oftast vet vad som är bra eller dåligt för oss. Vi kan bli beroende av olika saker som narkotika, nikotin, alkohol, sex, spel - eller socker. Vissa av oss har ett genuppsättning som gör oss känsligare än andra. Exempelvis kan de röda långsamma muskelfibrerna vara mer eller mindre känsliga för insulin (och därmed förmågan att handskas med kolhydrater). För många Magnum-glassar sätter förmodligen inte lika bestående avtryck i hjärnans belöningssystem som tunga vinvanor kan göra – men det finns stora likheter i beroendespiralen mellan t ex alkoholberoende och sockerberoende.

Hjärnan älskar socker! Den använder bara druvsocker (glukos) som bränsle, har hög ämnesomsättning och nästan inga energilager. Dessutom är det hjärnan som hela tiden mäter sockerhalten i blodet. Det biologiska jämviktssystemet reagerar på förändringar - vilket sätter spår i både vårt humör och beteende. Det är därför inte en låg blodsockernivå i sig som gör att vi känner oss hungriga, utan att blodsockernivån sjunker.

Mycket förenklat fungerar det så att när hjärnan ställer in sig på att få energi skickar den signaler till bukspottkörteln och insulin börjar strömma ut i blodet. Insulinet dammsuger blodet på socker, och vi blir hungriga. Vi äter. Om vi äter för mycket socker eller annan stärkelse (= snabba kolhydrater med korta kolhydratkedjor) så bildas en ond cirkel. Blodsockret stiger snabbt till höga nivåer, vi får en ”kick” och mår tillfälligt bra, mycket insulin frisätts, blodsockret sjunker snabbt, vi blir trötta och sugna på ”en återställare” = mer socker. (Mer sötma triggar hungern ytterligare.) Blodsockerkurvan stiger och sjunker alldeles för brant.

Hjärnan vill ha ständig tillgång på druvsocker, och är beroende av en jämn blodsockerhalt. Sockret lagras först i korttids-depåer i levern. Men om vi inte tämligen omgående förbrukar energin så kommer sockret att omvandlas till fett och lagras in i kroppens vävnader.

Att ha för mycket insulin frisatt i blodet är negativt på många sätt. Man kan få diabetes, fettlever, luftvägsinflammation, inflammatoriska reaktioner i blodkärlen, arteroskleros (som förr kallades åderförkalkning), förhöjda blodfetter, för lite av det goda kolestorolet, högt blodtryck, konstant förhöjt blodsocker, metabolt syndrom och ökad risk för demens.
Dessutom minskar insulin nedbrytningen av fett och protein. Fettsyrorna omvandlas inte till bränsle utan lagras runt vår midja och våra inälvor. Rikligt med insulin under lång tid är rena isterfabriken!

Montignac var först att förstå sambandet snabba kolhydrater – insulin – övervikt. Han menar, att eftersom det tar tid att ställa om kroppen så bör man inleda med en hel månads avhållsamhet från alla snabba kolhydrater. Då ändras kroppens hormonsystem till nolläge, och en normalisering av hjärnans belöningssystem i förhållande till socker sker. När de nya vanorna är inkörda kan man tillåta sig avsteg – ibland…

Det är inte bara vanligt socker som är farligt. Konstgjord sötma (aspartam, sukralos mm) är lika illa. Söt smak gör att hjärnan räknar med att få socker och därför utlöser stor insulinproduktion. Detta leder till blodsockerfall, sugenhet och fettillverkning! Undvik alltså lightprodukter!
Även sockrad läsk lurar hjärnan. Den innehåller så supersnabba kolhydrater och inga näringsämnen som kan bromsa upp, att centrala kontrollsystemet inte hinner registrera att kroppen tankat socker. Alltså blir vi hungriga efteråt.

Alltså: Att något smakar sött är en varningssignal. Vi måste lära oss att läsa det finstilta i innehållsförteckningarna, och akta oss för mycket kolhydrater samt socker. (Exempelvis innehåller vanliga Cornflakes 76% stärkelse + 8% socker, och Skogaholmslimpa innehåller 85% stärkelse…) Hoppa över allt som är vitt – utom fisk – så slipper du merparten av de snabba kolhydraterna. Hoppa över all färdigmat. Den innehåller oftast socker, stärkelse och dåligt fett. Livsmedelsindustrin utnyttjar kunskaperna om vad som triggar oss att äta mer och tillsätter därför extra socker, stärkelse mm (billiga råvaror) i maten. Välj naturlig mat.

Det är i sammanhanget hög tid att avliva en av de mest hälsofarliga myterna om fett – att det skulle vara särskilt fettbildande. Fett skapar inte beroende som socker. När vi äter fett frisätts seretonin (må-bra-hormonet) som dämpar aptiten. Vi blir mätta och nöjda.
Fleromättat fett är bäst. Gärna marint fett med omega-3: lax, strömming, makrill, sill och krill. Ät utöver fisk: avokado, nötter, rapsolja och olivolja.
Transfett är farligt! Margarin är olja som härsknat, ångtvättats, blekts och tillsatts smakämnen för att det ska likna smör. Välj naturligt smör i stället! (Det finns inget belägg för att smör och grädde skulle öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Men måttlighet är förstås alltid bäst.)
Fiskfett och ”gräsfett” är bra mat för hjärnan! Växtätare omvandlar växternas kortare fettkedjor till långa – men bara om de äter naturlig föda! (Vi behöver de långkedjade i varje cell.) Massproducerat kött från kor och får är inte bra. Välj heller ekokött, lamm eller vilt, eller höns som utfodrats naturligt (och deras ägg). Med tanke både på miljön, och på den ökade cancerrisk som rött kött ger – välj proteinkällor med omsorg.

Socker och andra kolhydrater håller dig kvar i hungerfasen, medan fett driver dig in i mättnadsfasen…
Men tyvärr: Om du äter något som både innehåller fett och socker så tar sockerbegäret över signaleringen i hjärnan så att mättnadskänslan uteblir. Så var alltså försiktig även med mörk choklad!

För en lyckad viktminskning krävs: att vi äter rätt och äter oss mätta, att vi rör på oss mer, sover gott och minskar vår negativa stress. (Sömnbrist bromsar in ämnesomsättningen och negativ stress höjer blodsockret.)
Att snåla på kalorier och fett ger sämre resultat i längden än att fokusera på kolhydratintaget. Det gamla systemet med antal kalorier är inte fel – men vilseledande. (Det går åt mer energi för att framför allt smälta proteiner, men även fett – medan kolhydrater är lättsmälta. Dessutom driver fleromättat fett på ämnesomsättningen.) Sluta alltså räkna, väga och mäta. Glöm tallriksmodellen.
Sträva efter att hålla en planare blodsockerkurva! Då kommer inte hjärnan att protestera när du går ner i vikt. Ät gärna något fett (t ex nötter), och spara på vätskan, i början av måltiden. (Då går matsäckstömningen långsammare.) Drick vatten till maten! Ät i lugn och ro! (Då tar det längre tid för sockret att nå blodet. Ju snabbare vi lastar in mat i munnen, ju snabbare och slarvigare arbetar magsäcken. Då hinner inte maten spjälkas i tarmarna.) För långsam och skonsam matsmältning bör vi hellre äta två små mål, än ett stort, och hellre dricka efter maten än till.

Om övervikt är vanligt i din släkt kan du göra något för att minska orättvisan: Öka din insulinkänslighet genom att motionera mera!

Motion är fyrdubbelt lönsam! Motion förbränner fler kalorier, hjälper till att ställa om matvanorna, förbränningen blir effektivare, och den biter på belöningssystemet.
Att enbart röra sig mer påverkar knappast vikten alls om man inte lägger om matvanorna. Men otaliga studier visar att kombinationen är bäst. Framför allt går det mycket bättre att hålla vikten om man både försöker äta rätt och motionera. Motion minskarbesvär av sockersug eftersom blodsockerkurvan blir bättre. Motion gör att mindre insulin frisätts då du äter! Om du motionerar regelbundet så tömmer du dina glykogen-depåer. Med tomma glykogen-depåer kan du börja bränna kroppsfett!
Idealet är att träna varje – eller varannnan dag, så pass hårt att pulsen stiger, flåset kommer och svetten börjar lacka. Även hjärnan vinner på bättre flås. Motståndskraften mot stress ökar. När du rör på dig fungerar dessutom kroppens endorfinsystem bättre vilket sänker smärtkänsligheten. (Bra vid t ex fibromyalgi.)

Trots att ny forskning visar att en kost rik på korta snabba kolhydrater är förenad med risk för hjärtsjuklighet, diabetes, övervikt står myndigheternas gamla rekommendationer i stort sett fast. (Minska fettet och låt 50-60% av kalorierna komma från kolhydrater). Svenska myndigheter varnar fortfarande för fett och drar alla kalorier över samma kam. Symbolen för den svenska fettfobin är Livsmedelsverkets nyckelhålsmärkning, som framhåller lättprodukter. (Livsmedelsverket.) Att byta ut fett mot lightprodukter har bara gjort folk fetare.

Exempel på snabba kolhydrater: vitt bröd, vitt ris, potatis, vitt mjöl, godis, läsk, juice, pasta, pizza, piroger, öl, risifrutti etc.

Exempel på långsamma kolhydrater: Bönor, vitlök, tomat, gröna grönsaker, linser, mjölk, morötter, surdegsbröd, osötat fullkornsbröd, råris, basmatiris, quinoa etc.

Begreppet GI = Glykemiskt Index beskriver hur maten påverkar blodsockret. Ju lägre indexvärde ju bättre. Det enda problemet med GI-systemet är att det är ett index och inget absolut mått: Vissa tabeller utgår från att vitt bröd har GI = 100, och andra från att Glukos har GI = 100. Vitt bröd har således "bara" GI 73 i "glukostabellen", medan glukos har GI 141 i "brödtabellen".  Detta gör förstås att t ex ett äpple får olika index i de två olika tabellsorterna. Men trots detta, kan man lätt se hur högt respektive lågt GI olika födoämnen har i förhållande till varandra, och välja de med lägre värden.

GI-kost leder till: Bättre blodfettvärden, långvarigare mättnadskänsla, bättre fysiskt uthållighet, minskat sug inför nästa måltid, spontant mindre portioner vid nästa måltid, tecken på minskad insulinresistens, tillbakagång av metabolt syndrom (livsstilsorsakade störningar i ämnesomsättningen).

(Ett tillstånd som hos kvinnor kan ge övervikt och dessutom depression är PCOS, polycystiskt ovariesyndrom. Det drabbar mellan 5 och 10% av alla kvinnor. Syndromet är en viktig orsak till barnlöshet eftersom ägglossning och menstruation inte fungerar som de ska. Kvinnor med PCOS är ofta överviktiga. Vad som orsakar symtomen från början är inte känt men klart är att insulinresistens ger biverkningar på könshormonerna. När kvinnor får behandling för insulinrubbningen kan det ge positiva effekter på alla symtomen. Att äta enligt GI-principerna verkar vara en väg framåt. Närmare 85% av de kvinnor som kombinerade GI-mat med ökad fysiskt aktivitet blev bättre på bara några månader.)

Länkar till några bra GI-tabeller:
http://www.paulun.se/gi_tabeller.aspx
http://www.gi-metoden.info/gi-tabeller.asp
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/viktklubbse/article163289.ab

Nu ska jag smälta allt det här själv. (Det mesta har jag i och för sig redan vetat om. Men nu fick jag det svart på vitt.) Sen ska jag försöka att tillämpa det! (Fast jag börjar inte i morgon.) Ni lär få rapporter så småningom...

För övrigt har vi fått betydligt varmare väder. I går kväll när jag gick ut med Bonnie klockan 21:30, var det + 18 grader ute. Tyvärr har det regnat lite i dag. Men jag är glad åt värmen. Och Bonnie är rätt söt i sin nya sommar-regnjacka:

Bonnie skrev så här i sin blogg i dag, som kommentar till fotot ovan: Vov! I dag var jag så här söt i min nya sommar-regnjacka. Som tur var så regnade det bara pytte-pytte-lite. Annars hade jag förstås vägrat att gå ut! Vov och vov!

10-03-22:

Jippie! Det varma vädret har återvänt! I dag gick jag klädd i sol-linne och kort kjol på vår långa "mitt-på-dagen-promenad". (Och Bonnie hade bara halsband...) Härligt! Mina växter trivs på balkongen. Och den lilla pelargon-sticklingen, jag tog för några veckor sen, har rotat sig bra. (Camelian syns inte på fotot, för den ska inte stå i direkt sol, så den står nära balkongdörren.)

Jag funderar på att köpa ett par till pelargoner här i Spanien. Jag såg några snygga rosa utanför blomsteraffären häromdagen. Nu är det bestämt att Jenni ska ta över mitt stora paradisträd. Så då får nog ett par små växter till plats i bilen. Jag älskar växter, både bladgröna och blommande! Det känns jättetomt att bara ha så här få, och små... Nu ska jag förstås ta en stickling av paradisträdet. Men det dröjer innan den blir stor. De säljer stora kraftiga (1½ m höga) Benjaminfikusar i en affär här för bara 13 €. De har både brokbladiga och vanliga. Men en så hög växt kan jag inte ta med i bilen, annars hade jag köpt en.  Jag saknar mina tidigare trädgårdar! Och många av mina tidigare krukväxter... Det är nackdelen med att bo i två olika bostäder - att jag inte kan omge mig med växter som jag brukar. Men man får ta det ena med det andra...

Nu är det dags för Bonnies och min eftermiddagsrunda. Just nu skiner solen och det är +21 grader i skuggan. Ulf skrattar åt mig för att jag ser så nöjd och glad ut, då jag får gå ut och gå i så här fint väder. Men det är väl inte så konstigt att jag ser nöjd ut? Jag blir ju glad av sol och värme! (UV-index har stigit till 5-6.)

10-03-23:

Jag köpte två rosa pelargoner till! De rosa nyanserna matchar varandra fint. Nu blir jag ännu gladare när jag tittar ut på balkongen. Ulf blev dock lite orolig för att det ska bli för trångt i bilen på uppresan, men de tar ju inte så stor plats de nya växterna - så det ordnar sig nog. Det är ju inte så mycket annat som ska upp till Sverige igen. (Bara Bonnies saker, våra favoritkläder och lite sånt.)

Ulf tog ett gulligt porträtt av Bonnie i går:

F ö har jag migrän, så i dag har jag mest tagit det lugnt...

10-03-25:

Jo, jag vet. Jag borde ha gjort en massa nyttiga saker i dag. Men solen skiner och huvudvärken är borta för denna gången, så jag har unnat mig att ta det lugnt - och njuta. Bonnie och jag har gått flera långa promenader. Och sen har jag suttit på balkongen ett par timmar och läst.

Jag läste ut Donna Leons Natt i Venedig, en småmysig italiensk deckare med kommissarie Brunetti i huvudrollen. Och så började jag på Att trösta Fanny av Gunnel Beckman. Den senare är en ungdomsbok, men den duger bra som förströelse. Av pocketböckerna som jag har med mig ner, har jag bara köpt knappt hälften själv. Övriga har jag fått i olika sammanhang. På så sätt läser jag en del som jag kanske inte skulle läst annars. Att sitta i solen och läsa känns väldigt avstressande för mig. Vädret verkar bli fint även de närmaste dagarna.

I dag fick jag min lilla tilläggspension = mina fickpengar. För att fira denna stora händelse köpte jag ett par tjusiga klarblå skor (för 24 €) som jag tittat på länge. Klackhöjden är hela 11½ cm, men jag kan gå i dem. I Stockholm har jag en snygg klänning i samma nyans, som skulle passa så bra till. Så nu är det bara att hoppas på att någon bjuder mig på fest så att jag får tillfälle att använda dem... Ulf brukar muttra lite när jag köper nya skor (eller kläder), men dessa skorna tyckte han om. Jag känner mig jättelång i dem! Tja, jag kommer nog nästan upp i medellängd när jag har dem på...

Resten av pengarna sparar jag än så länge. Det blir ingen vända till Ikea denna månaden heller. Först ska jag köpa ett nytt Scaliborhalsband hos veterinären till Bonnie, och sen ska hon vaccineras senast 11/4. Och så ska jag spara lite pengar tills Linda kommer hit. Kanske Ikea-besöket får vänta ända till hösten. Nu är det ju bara en dryg månad kvar tills vi ska börja resan norrut igen. (Vi ska köra härifrån redan den 1 maj har Ulf bestämt.)

PS Om ni undrar vad Ulf har för sig om dagarna, utöver att läsa en massa nyhetstidningar via datorn, så kan jag berätta att han nästan var dag sätter på sig stegräknaren och går en rask promenad på upp emot 10'000 steg. (Han vill gå fortare än vad Bonnie och jag gör - så oss följer han nästan aldrig med.) För övrigt följer han Rögles matcher via datorn (radio och webb-tv)...

10-03-26:

Vov på er! I dag är det så varmt väder, att jag har gått klädd i bara min tunnaste sele. Matte och jag har varit ute jättemycket! Och så har vi gått många luktrundor.

På förmiddagen gick vi till veterinären. Då blev jag lite orolig. Ja, för förra gången vi var där, då klippte veterinären mina klor. Och det tyckte jag inte alls om. Så jag var rädd att han skulle göra det nu igen. Fast det gjorde han inte. Matte köpte bara ett nytt Scalibor-halsband åt mig. Man måste köpa nya ibland, säger matte. Det fungerar visst bara 5 månader. Jag tycker inte om att ha det på mig, det gör jag ju inte. Men matte säger att jag måste. Hon säger att det är mycket värre att ha loppor och fästingar och mygg på sig. Och särskilt dom där livsfarliga myggen. Ja, så jag fattar att jag är tvungen ju. Kanske jag vänjer mig om några veckor? Fast det är dumt att halsbandet bara finns i vitt! Jag skulle helst velat ha ett rosa med strass. För det passar jag bättre, i tycker jag.

Den roligaste luktrundan i dag, var när vi gick till Roliga klätterstället! Det var jättekul! Jag klättrade lika bra som jag brukar. Matte hann knappt med. Jag sprang jättefort både upp och ner för klipporna. Och så spännande som det luktar där sen! Jättespännande! Jag passade förstås på att lukta noga på allt. Och länge. Fast ibland tröttnade matte innan jag var klar. Då sa hon: Kom Bonnie! Fast om jag inte alls var klar så kom jag inte. Nä, för jag tyckte att matte gott kunde vänta lite till. Men då drog hon i kopplet. Det är fusk, tycker jag. Speciellt fuskigt är det när ens matte är mycket starkare...

Sen träffade jag Kiko, en av mina hundkompisar. Han som är bara 6 månader och Shih tzu. Våra mattar pratade länge och då lekte vi. Han är bra på att leka. Och det är jag också. Jag är väldigt bra på att leka. Fast nu ska jag vila. Jag är bra på att vila också. Jag är faktiskt bra på allting! Vov och vov!

När vi var hos veterinären i dag, Bonnie och jag, så passade jag på att kolla upp de tabletter (med Milbemicina oxima lufenurón) jag köpte där i höstas mot hjärtbandmask (Dirofilia immitis) och Leptospiros. Veterinären här säger att de är bättre än de vaccinationer som också kan ges. I Sverige vaccinerar man, men vaccinationen varar bara ett fåtal (4?) månader. Bonnie ska nu ta en tablett i månaden. Jag gissar att det är en form av "dunderavmaskning", men ska kolla upp det med min svenska veterinär i maj. Med rabiesvaccinationen, dessa tabletter och Scalibor-halsbandet ska hon klara sig från alla de farliga parasiter och sjukdomar som finns i varmare länder. Och någon dag innan vi ska hem ska hon förstås avmaskas mot dvärgbandmask (Echinococcos) också!

Människor kan också få de flesta av dessa sjukdomarna. Men bara människor som jobbar med djur som ev kan vara smittade, får förebyggande behandling. Veterinärer kan t ex vara rabiesvaccinerade. Nu efteråt, har jag fått veta att även katter kan få Leishmannios. Fast de tål inte giftet i Scalibor-halsbandet, så dem kan man ändå inte skydda. Men ibland undrar jag om det kan vara det som Safir dog av... Katterna var ju ute på balkongen ibland på nätterna också (när det var så varmt att jag sov med dörren öppen). Så teoretiskt kan han ha blivit smittad. Men orsaken till att Safir dog lär jag aldrig få veta. Veterinärerna visste inte, och försäkringsbolagen bekostar inte en obduktion.

Apropå något helt annat, så läste jag följande tänkvärda citat i dag: "The person who says it cannot be done should not interrupt the person doing it..."

10-03-27:

Det har varit alldeles underbart väder i dag! Bonnie och jag har förstås varit ute mycket. I dag hade jag kameran med, så nu får ni stå ut med att se en massa foton igen.

Följande 9 foton har jag lagt in på El Campello-sidan. (Ni kan se dem i större förstoring där.)

Det var mycket folk ute i dag. Folk promenerade, pratade, solade, badade, lekte, motionerade, rodde, seglade eller fikade.

Surfrakern körde fram och tillbaka på stranden (kryssande bland solbadande) och "räfsar-sållar-jämnar ut" sanden.

Nu är det dags för Bonnie att berätta.

Vov så kul jag har haft i dag! Fast nu, när det är varmt och skönt ute, då får hundar inte alls vara på stranden. Det är dumt tycker jag. Jättedumt! Det är ju så kul att leka i sanden.

Som tur var så träffade jag Kiko. Han är bra att leka med! Han är nog min bästis nu.

Så vi lekte förstås en stund. Och busade jättemycket med varandra!

Sen så blev vi trötta. Då vilade vi lite, och pratade en del. Våra mattar pratade också.

Sen gick matte och jag hem och drack vatten. Och sen gick vi till stranden nära Rio Seco. Där får hundar vara. Ja, i alla fall om man inte går för nära den där Perros-no-skylten. Ser ni så fort jag springer i sanden? Matte sa: Spring! Och då sprang jag! Jättefort sprang jag! Jag sprang så fort att sanden yrde om fötterna!

Det är så roligt vid Rio Seco!  I dag hittade jag fjärilar som jag jagade. Fast jag fick inte fatt i nån. Det är bara för att dom kan flyga. Och det kan inte jag. Man kan nästan tro att dom inte vill bli fångade. Ja, för dom flyger i väg så fort jag kommer nära. Fast det gör inte så mycket. För det är kul att springa.

Fast sen, då gick matte och jag hem igen. Ja, för då hade jag blivit trött och ville vila. Och så längtade jag efter husse. Så när jag kom hem så slickade jag husse lite, och sen sov jag en stund. Men vov så kul det har varit i dag! Jättevov, alltså!

Nu ska jag umgås med Ulf en stund, så resten av det jag tänkte skriva här, får ni vänta på till i morgon...

10-03-28:

Nu på morgonen ställde jag om tiden på mina 3 mobiler till sommartid. Dem glömde jag i går när jag ställde om de andra klockorna. Våra väggur är dock radiokontrollerade så dem slipper vi ändra.

I går skrev jag upp allt som Ulf, Bonnie och jag gjorde. Ni är flera som har undrat vad vi gör en alldeles vanlig dag. Nu ska ni få veta det. Dagen i går var varm och solig. En sån dag är vi förstås ute mer. En kall och regnig dag sitter Ulf mer framför datorn och jag med en bok i knäet. Då leker vi också fler inomhuslekar med Bonnie. Annars är det inte så stor skillnad på veckodagarna när man är pensionär. Och vardagen bjuder sällan på några större äventyr... Så varning för tråkig läsning!

Gårdagen:

Vi vaknade alla vid åttatiden. Så fort jag öppnade min sovrumsdörr rusade Bonnie som vanligt snabbt uppför trappan för att hälsa god-morgon på Ulf. Jag skyndade mig att tvätta mig och klä mig. (Jag vågar inte utmana ödet - Bonnie är inte 100% rumsren. Alltså stressar jag alltid på morgonen.) Ulf satte på sin dator. Bonnie och jag gick ut på dagens första kiss-runda. Ulf började läsa DN på datorn under tiden. (Han har en PDF-prenumeration nu.) Han lyssnade samtidigt på Radio Stockholm. (Radio har han också via datorn. I går var det lördag, annars brukar han med stort intresse följa rapporteringen om hur trafiken flyter i tunnelbanan...)

När Bonnie och jag kom tillbaka hade Ulf klätt sig och påbörjat sin frukost. Först kramade jag om Ulf ordentligt. (Det hinner jag inte bums på morgonen.) Sen satte jag på te och bäddade under tiden sängen. Därefter åt jag frukost. (Bonnie är sällan hungrig på mornarna.) Ulf fortsatte att läsa DN. (Det tar mycket längre tid att läsa via datorn. Och Ulf läser ALLT! Ibland läser han dessutom HD och DI.) Jag vattnade mina växter på balkongen och satte igång en tvättmaskin. Sen satte jag på min dator och läste mina nyinkomna mejl. Tvätten var klar så jag hängde ut den på balkongen. Ulf började fundera på vad han skulle laga till middag till kvällen. (Lax eller korv/hamburgare?) Klockan 11 var Bonnie och jag klara att gå vår andra promenad. Ulf läste fortfarande DN.

Det var jätteskönt ute så Bonnie och jag njöt. Vi gick en lång runda längs strandpromenaden. Men vi blev båda törstiga, så klockan 12 gick vi hem för att dricka lite. Ulf läste fortfarande DN men hade också hunnit raka sig. Jag upptäckte att jag var hungrig och svängde ihop en liten omelett. (Ulf äter bara en stadig frukost + en ännu stadigare middag. Själv äter jag 5-6 mindre mål jämt fördelat över dagen. Alltså äter vi tyvärr sällan tillsammans.) När jag ätit gick jag ett snabbt ärende till en affär. Bonnie fick stanna hemma. Ulf hade börjat ställa om några av alla sina klockor, men läste parallellt fortfarande DN. Klockan 13:15 gick Bonnie och jag ut igen.

Vi träffade Bonnies hundkompis Kiko och hans matte Josefina. Hundarna lekte en stund och jag pratade med Josefina, en trevlig kvinna som bor alldeles vid strandpromenaden. (Hon pratar långsamt och tydligt, och lyssnar tålmodigt på min knackliga spanska, så vi kan prata om mycket.) Klockan 14:15 gick vi hemåt igen. (Jag var kissnödig...)

I dörren mötte vi Ulf som precis var på väg ut. Vi pratade förstås en stund med varandra innan han gick. Och kramades... Ulf gick sen en lång rask runda innan han avslutade med att gå inom mataffären och handla. Tvätten, som hängt ute i solen, var nu torr. Så jag tog rätt på den. Sen letade jag småmyror. Vi har nämligen sett enstaka sådana (jättesmå - mycket mindre än tuvmyror) i köket. Jag hittade var de kom in: vid listen kring balkongdörren. Vi har köpt en "giftdosa" och satt ut, men än har myrorna inte minskat i antal. Därefter drack jag te. Bonnie vilade sig först och satte sen fart att gnaga på sin råhudspinne. Jag satte mig på balkongen för att läsa. Ungdomsboken läste jag slut samma dag som jag började på den. (Den var nog bra en gång men kändes lite gammaldags nu. Den är från -81.) Nu läste jag i den spanska kursboken Caminando de nuevo 1. Jag har tagit med kursbok 1-3 för att repetera. Bok 1 är lätt, men grammatiken nyttig repetition. Jag läste klart de sista texterna i boken men har några grammatikavsnitt kvar. Jag kände att jag för stunden inte kunde ta in mer, så jag la undan boken.

Klockan 16:35 var Bonnie och jag klara att gå ut på ytterligare en promenad i det fina vädret. Precis då kom Ulf hem. Han berättar om var han gått samt vad han handlat. Tjugo minuter senare (efter ytterligare kramar), påbörjar Bonnie och jag vår promenad. Jag hade kameran med mig ute hela dagen och knäppte några foton här och där medan vi gick. Nu gick vi till Rio Seco. Det är det enda stället där Bonnie kan springa lös en stund. (Förutsatt att det inte redan springer stora hundar lösa där just när vi kommer.)

Klockan 17:50 är Bonnie och jag tillbaka. Ulf har börjat tillaga sin middag. (Han hade bestämt sig för hamburgare + korv + pommes frites.) Parallellt följer han Rögles match via datorn. Jag upptäckte att jag var jättehungrig och värmde en bit grönsakspaj i mikron. (Jo, jag vet att man bör planera sin måltider noga. Men jag gör det tyvärr alltför sällan. Och jag var för hungrig för att vänta tills Ulfs mat var klar. Han äter oftast inte förrän tidigast 18:30.) Sen satte jag mig vid datorn och började lägga in alla fotona jag tagit under dagen. Jag valde ut några som jag komprimerade för att lägga in här på min hemsida. Under tiden äter Ulf. Sen går han ut på balkongen en stund och röker en av dagens 2 cigarriller. Ulf tittar sen på nåt nyhetsprogram på TV (via datorn). Och jag skriver gårdagens text till hemsidan. (Ja, och så får Bonnie förstås skriva sin...)

Sen ville Ulf att jag skulle titta lite på TV med honom. Jag är inte så mycket för TV. Jag tycker att det är mycket trevligare när vi sitter i soffan och pratar om allt möjligt. Men jag vet att Ulf blir glad om jag håller honom sällskap framför TV'n en stund så det gjorde jag. Vi såg Skavlan. (Jag såg i alla fall drygt halva, och åt en yoghurt naturell under tiden. Jo, jag vet - man ska inte äta så sent.) Sen kramades Ulf och jag en stund. (Det blir så när man är kära i varandra...) Jag började bli sömnig och tog med Bonnie ut på sista kvällsrundan. Sista rundan går vi inte längs stranden utan upp i samhället en bit. (Detta för att undvika de nattaktiva sandmyggorna - de som sprider Leishmannios.)

Klockan hann bli 22:30 innan jag kom i säng. Ulf satt uppe framför datorn några timmar till innan han lade sig. Han behöver inte lika mycket sömn som jag. Och så sover han hela natten. Jag vaknar då och då (av blodvallningar - eller av att jag har ont i knän eller axlar), och kan periodvis ligga vaken en del. Därför behöver jag "ligga i sängen" fler timmar för att få sova det jag behöver. Bonnie sover snällt tätt vid min sida hela natten.

Nej, mer spännande än så är inte vårt dagliga liv. Men vi trivs ganska bra med det. Dagen i går var en ganska typisk dag. Jag läser sällan tidningarna via datorn. Jag tycker det är jobbigt att läsa så. (Jag föredrar papperstidningar!) Så hade inte Ulf hållit mig uppdaterad om de viktigaste händelserna så hade jag med tiden blivit ganska "oallmänbildad". (Jag läser dock några spanska och engelska gratistidningar, men förstås inte all text.) Jag tycker mycket om att vara ute i solen och promenera. Och så pratar jag gärna med folk (mest hundägare) som jag stöter på. Sånt bryr sig Ulf mindre om. Vi älskar varandra, Ulf och jag, och trivs väldigt bra tillsammans - trots att vi eg har ganska olika intressen. Ulf hade t ex varit gladast om vi inte hade husdjur, och själv skulle jag helst vilja ha ytterligare en hund och nån katt...och en massa krukväxter också förstås. Nåja, vi kompromissar så gott det går. Som vi gör med boendet. Jag vill bo i El Campello nästan hela året, och föredrar nordvästra Skåne i Sverige. Ulf vill bo allra minst halva året i Stockholm, och bara besöka Skåne några dar, men han verkar tycka att vintern här är OK (fast enbart p g a det bättre klimatet). Jag vet att han saknar Stockholm och det svenska språket. Ja, så här är våra liv...

I dag skiner solen (fast det stod att det skulle bli molnigt) och det är, nu klockan 12:50 sommartid, + 18 grader ute. (Det var över 20 i går.) Nu ska Bonnie och jag strax ut på en lång promenad och jag gissar att Ulf kommer att sitta framför datorn och läsa nyheter. Bara ibland lyckas jag locka med honom på en promenad tillsammans med oss.

Klockan 14:30: Bonnie och jag är tillbaka. (Lunchdags.) Det är underbart väder ute. Det märks att det är söndag (enda dagen då alla spanjorer normalt är lediga). Det är massor av folk på både gångvägarna och stranden. Jag har höghalsad T-shirt i dag. Jag blev lite väl röd i "urringningen" i går. Det gäller att vara försiktig med vinterblek hud. Det är brun jag vill bli - inte röd...

10-03-30:

Vi har fortfarande jättefint väder. I dag lyckades jag locka med Ulf på Bonnies och min "efter-lunch-promenad". Vi promenerade 1½ timma, först norrut till Pueblo Español och sen förbi campingen tillbaka. Både Bonnie och jag tyckte förstås att det var extra kul att vara ute och gå när Ulf följde med!

På vägen förbi campingen finns ett ensligt beläget övergångsställe som leder "från ingenstans till ingenstans":

Jag undrar hur de tänkte när de anlade det?

I går när Bonnie och jag var ute så fotograferade jag en del. Jag fotade bl a det nya polishuset + några El Campello-vyer till, som jag så småningom tänker lägga in på El Campello-sidan. Men jag har inte orkat redigera dem än. Jag började på en ny bok i stället: Åke Edwardssons Sol och skugga. Parallellt läser jag Kay Pollaks Att välja glädje. Det senare är ingen bok avsedd att sträckläsa. Där är det meningen att man ska begrunda texten efter hand...och ta den till sig. (Författaren kallar själv sin bok för ett arbetsredskap.)

Det är snart påsk, så vi vill förstås passa på att önska er alla en trevlig sådan:

GLAD PÅSK

    önskar Christel, Ulf och Bonnie   

10-03-31:

Vi har jättefint "svenskt sommarväder" i dag också! Det är fortfarande + 20º nu klockan 16:50. I kväll börjar spanjorerna fira påsk. Det är helgdagar den 1, 2, 4 och 5 april. På strandpromenaden har man monterat upp dels en scen och dels en massa små kubliknande "hus". I de små "husen" ska det vara Muestra de comercio (ung. "varu-utställning"). Både Ajuntament El Campello (kommunen), vissa organisationer samt lokala handlare ställer ut och säljer sina varor och tjänster.

Själv känner jag ingen påskstämning. Den typen av påskpynt som vi är vana vid, finns inte här. Så vi har inget påskpynt alls. Jag brukar visserligen bara påskpynta i köket, men något litet vill jag ha. Till hösten ska jag ta med ner några målade prydnadsägg, några små påskkycklingar och en påskduk från Sverige. Det pynt som jag har sett här är dels något som ser ut som olivkvistar, och dels något som ser ut som stora ljusgula "halmliknande" dekorationer bundna i form av något "blom-eller-kors-liknande". Förra veckan sålde de sånt på marknaden. I dag, när jag hade kameran med, så fanns inget kvar.  (PS - Foto finns under datumet 10-04-12.)

I Spanien är påskfirandet framför allt religiöst. Semana Santa = Heliga veckan. På många platser runt om i landet är processioner vanliga under hela påskveckan. Religiösa ikoner (vanligen föreställande Jesus när han korsfästes eller skyddshelgonet Maria) bärs runt på städernas gator främst av män klädda med kåpor och huvudbonader. Processionerna pågår dagligen från palmsöndagen fram till påskdagen. Vissa startar vid 20-tiden och pågår hela natten fram till morgonen. De dräkter som männen bär härstammar från medeltiden. Syftet var att de skulle kunna delta i processionerna utan att avslöja sin identitet.  Dräkterna ska symbolisera botgöring och bestraffning.

De spanska hemmen smyckas inte med speciella dekorationer eller pynt, och det är inte tradition att samla familjen för påskmiddag som vi ofta gör i Sverige. Man har ingen speciell påskmat utan bara en sorts kaka med ett kors på Tarta de Semana Santa.

Påskhelgen anses av de flesta som årets första semestertillfälle och en stor del av spanjorerna passar på att åka till kusterna för årets första dopp i Medelhavet. Så invånarantalet ökar i El Campello över påsken...

PS.

Först vid 20-tiden öppnade "utställningen" Naucotur. (På alla papper stod 16:30...) Bonnie och jag strosade runt lite, och jag tog några foton:

(Hecho en España betyder "gjort i Spanien".)

I El Campello ser man ofta poliser på gatorna. En av dem ser ni ryggen på ovan.

I "konstnärsståndet" hittade jag en tavla som jag tyckte mycket om. Den föreställde stranden, havet och några fiskmåsar. Jag tror den är målad i akryl. Tyvärr kostade den 90 €. Jag talade med konstnären som lovade ge mig ett bra pris på fredag, eftersom jag sa att jag tyckte mycket om tavlan. Men det hjälper nog inte. "Riktiga" tavlor är alltid för dyra. Jag får nog nöja mig med nåt från Ikea, som vanligt.

Jag unnande mig i stället att köpa en liten tomat&lökpaj, trots att den nog har högt GI-värde. Den kostade 1,50 € vilket inte var billigt det heller, men överkomligare...

10-04-01:

Ännu en underbar dag! Det var mycket folk på stranden i dag, och de som hyr ut solstolar och parasoll var på plats för första gången i år. Livräddarna satt på stranden och pratade i sina mobiltelefoner, alltmedan de spanade ut över de (än så länge) få badande. (Det är fortfarande kallt i vattnet, gissningsvis 16-18º.) En ambulans, en särskild från DYA = Asociacion ayuda en carretera (≈ "hjälpa-till-på-gatorna-organisationen"), står dagtid stationerad på strandpromenaden. Kanske går jag ner på stranden och lägger mig bland övriga solbadande endera dagen. (Fast jag kommer att vänta med att bada tills det blir varmare i vattnet.)

PS. Några foton från kvällen:

10-04-02:

Vov på er! Oj, så många människor det bor i El Campello egentligen! I alla fall nu i påsk. Det är jättetrångt överallt när jag ska gå min luktrunda. Och så sitter dom på muren precis där jag brukar kissa! Dumt va! I dag kunde jag bara kissa på palmerna. Och det blir ju enformigt...

Och på badstranden är det fullt av dom! Det skulle stå "människor-nej" på dom där skyltarna - inte "hundar-nej".

För det är ju jätteorättvist ju! Att människorna får leka i sanden, när vi hundar inte får. Vi är faktiskt mycket bättre på att gräva! Så det så. Suck och vov alltså!

Det var många hundar ute också. Och det var ju bra. Jag träffade två chihuahuor. Fast först skällde dom så mycket på mig, att deras matte fick hålla för nosen på dom!

Men sen så fick dom komma ner till mig. Och då lugnade dom ner sig. Ja, dom såg ju att jag är större. Så det är klart att dom visade lite respekt då.

Fast jag undrar varför dom hade kläder på sig när det är så här varmt? Människorna på stranden hade nästan inga kläder alls.

Ja, det var kul att träffa dom i alla fall. Särskilt tjejen! För killen var faktiskt lite snorkig, tycker jag.

Det som är bra när det är varmt och soligt ute, är att matte vill gå ut hela tiden. Så jag får gå jättemånga luktrundor. Och det är ju kul. Fast jag blir trött förstås. Så nu på kvällen vilar jag mig bara. Vov och vov!

I dag har motionsloppet Carrera Popular "Villa del Campello" gått av stapeln. Klockan 10 i förmiddags började de vuxna springa. De sprang totalt 8500 m, först längs stranden mot Rio Seco, och sen tillbaka längs strandpromenaden. Jag tog ett foto från balkongen då de nyss hade startat.

Jag och Bonnie gick sen ner och tittade när de sista kom i mål en timme senare. Jag ville hellre titta på barnen som skulle springa sen. Barnloppen var indelade i olika åldersgrupper. 14-15 åringarna sprang längst - 1800 m, medan de allra minsta, 5 år och yngre, bara sprang 100 m. I loppet för 12-13 åringar imponerade den här lille rödklädde killen på mig. Trots att han var huvudet kortare än alla andra så ledde han redan från början. Och på upploppet hade han tvåan långt efter sig. Och han såg inte ens särskilt trött ut efteråt...

Andra tog ut sig fullständigt. Både polis och ambulans ryckte ut när en liten kille sjönk ihop av utmattning. Stackaren! I vissa fall såg det nästan ut som om föräldrarna drev på sina barn lite väl hårt...

Andra barn verkade tycka att det hela var kul, och sprang så snabbt de kunde...

Har pappan just lyckats springa hem största prisbucklan (se i den gula axelremsväskan) så är det väl naturligt att lille sonen ska tävla han också. Aktiv "föräldrasupport" var tillåtet då de minsta sprang.

Loppets definitivt sötaste deltagare ser ni här nedan, när hon laddar inför starten:

Hon kom i mål bland de sista, men såg rätt nöjd ut ändå. Alla fick nämligen pris. Visserligen fick bara de fem första i varje lopp en "silverbuckla", men alla fick medaljer och lite annat smått och gott.

När loppen var över togs avspärrningarna på stranden bort, och solbadarna vällde in:

Jag gick också ner och la mig på stranden en stund, men bara en knapp timme. Jag vill inte riskera att bränna mig. Enligt väderleksprognosen ser det ut att bli fint väder även de kommande dagarna. Så förhoppningsvis hinner jag sola några omgångar till.

10-04-04:

Vi har fortfarande lika fint väder - och jag njuter!

I går kväll uppträdde musikgruppen Grupo Musical Albaladre på scenen på strandpromenaden. Det var 20 medelålders män från Xixona som sjöng spanska visor i stämmor. Några spelade dessutom akustisk gitarr och andra spelade rytminstrument. Det var väldigt vackert! Själv fick jag en ny favoritlåt: Un beso y ona flor (en kyss och en blomma) av Nino Bravo. Jag ska ge mig ut på jakt efter en CD där låten finns med. Vill ni lyssna på sången så klicka på denna länken där Nino Bravo själv sjunger den: http://www.musica.com/video.asp?video=723  Om Nino Bravo fick jag reda på att han föddes 1944 nära Valencia och började sjunga så smått 1958 då han träffade en äldre musiker. Han blev en mycket populär sångare, men dog tyvärr redan 1973 i en bilolycka.

Klockan är nu 11:30 och det vackra vädret lockar. Jag ska nog gå ner och lägga mig en stund på stranden...

PS Skrivet senare:

Jag solade 80 minuter. Spanjorerna må tåla att ligga hela dan på stranden, men det gör inte jag. Men det var skönt och avkopplande att ligga och sola en stund.

Nu har jag roat mig med att lägga in de där fotona, som jag tog häromdagen, på El Campello-sidan. Ni får se dem här nedan också (fast mindre); nya polishuset som snart är klart, nya parken (halvklar), nybyggen vid parken, sporthallen samt ett  par äldre hus.

Sen kan jag inte låta bli att visa två typexempel på spansk el-installation. Ledningarna ligger alltid utanpå husen. På de äldre husen hänger de oftast löst, men på de nyare är de i bästa fall prydligt hopbuntade. Ett mellanting mellan typerna nedan är vanligast... (I Sverige gräver vi som bekant ner särskilda el-rör i marken, som sen fortsätter inne i husväggarna.)

10-04-05:

I går var sista dagen för Naucotur. På kvällen var det dansuppvisning med Grupo de Sevillanas (ett gäng medelålders amatörer från El Campello). Uppvisningen var trevligt att titta på. De dansade en paso doble, några sevillanas och faktiskt en tango också.

Solodanserskan, (som dansade något flamenco-liknande med mycket "stampande"), var väldigt skicklig. Hon är danslärare åt de övriga. Som avslutning sjöng pensionärskören några sånger. Jag var lite orolig när pensionärerna skulle klättra upp och ställa sig på bänkarna. (Alla hade inte helt lätt att gå upp för de normalhöga trappstegen till scenen.) Men med några hjälpande händer så gick allt bra. Jag lyssnade på första låten och tog några foton, men sen gick jag hem till Ulf och Bonnie.

Det är skönt att det är sista helgdagen i dag. Då åker Madridborna hem till sig och allt blir betydligt lugnare. Det är i påskveckan, samt juli - augusti, som det är så här mycket folk i El Campello. Jag föredrar lugnet, och de "lantliga" sidorna av staden. Som i dag på förmiddagen, när jag gick till en helgöppen affär för att köpa lite yoghurt, då mötte jag en stor skock får samt deras herde med sin vallhund. Fåren betade på den obebyggda tomten mitt emot affären. De bräkte och bjällrorna några hade hängande runt halsen plingade fridfullt. Sånt känns idylliskt för mig. Egentligen trivs jag allra bäst på landet, bland småbrukarna och deras djur. Fast nu kan jag inte bo så längre. Och det finns ju många fördelar med att ha allt på gångavstånd...

I dag är det inte "sola-på-stranden-väder". Det blåser, är molnigt och bara +16º. Så i dag har både Ulf och jag passat på att deklarera via internet. Skönt att ha det gjort. Själv ska jag preliminärt få 396:- tillbaka. Alltid nåt...

Förresten har jag äntligen lyckats övertala Ulf att köpa ett överkast till sin säng. Han tycker sånt är onödigt - men det skonar lakan och täcke när man har en hund som gärna leker i sängen. Så här fint blev det:

10-04-08:

Vov så mycket på er! I går var jag och matte hos veterinären. Ja, det var matte som hade hittat på att vi skulle dit. Jag tycker inte så mycket om det stället. Ja, veterinären Richard, han är OK alltså. Men det brukar nästan alltid finnas en massa ohyfsade hundar i väntrummet. Det gjorde det i går också. Det fanns två otäckt stora hundar där. Och så en liten som skällde på mig, fast jag bara gick förbi. Fräckt va! Och så några till. Fast dom satt bara och stirrade. Det var en riktigt obehaglig stämning i väntrummet, så jag darrade nästan hela tiden. Ja, dom andra hundarna var spända dom också, det märkte jag. Mest satt jag i mattes knä. Fast när hon släppte ner mig på golvet, då gick jag raka vägen till dörren och ville gå hem. Men dörren var låst, och matte verkade inte fatta. Nää, för hon bar tillbaka mig igen. Hon är lite trögtänkt ibland, min matte.

Fast sen, när det blev vår tur att gå in i veterinärens rum, då var det OK. Richard är alltid trevlig mot mig. (Ja, utom den gången när han klippte mina klor. För det tyckte jag inte om.) I går tittade han, och klämde på mig, överallt. Men det gjorde inte så mycket, för sen sa han att jag var väldigt fin och bra överallt. Så det var ju bra. Sen stack han mig förstås lite i nacken. Det gjorde lite ont, fast gick fort över. Matte sa att det var nån jättenödvändig vaccination. Sen när vi var klara så gick vi hem. Det var roligast att gå hem. Vi gick en extra runda ner om hamnen. Där luktar det alltid spännande. Och så finns där mycket att kissa på. Så där var det kul att gå.

I dag har matte och jag gått till Rio Seco, och så har jag lekt med min bästis Kiko, och så har jag busat lite med husse, och så har jag hjälpt matte att hänga tvätt, och så har jag gjort en massa annat också. Så nu måste jag vila mig. Vov! Vov!

Utöver veterinären, besökte jag Ajuntamiento (≈ kommunhuset) i går. Jag förnyade min inscripción padrón. Det betyder att jag nu är inskriven på vår nuvarande adress här i El Campello. (Detta är inte riktigt samma sak som att vara folkbokförd.) Även om man inte är resident (fast bosatt) så bör man skriva sig i den kommun där man bor. På så vis får kommunen mer pengar från spanska regeringen till sjukvård, gatuunderhåll etc. Ulf borde också skriva in sig, men han har ingen lust. Han tycker det är för mycket besvär, eftersom han personligen inte får ut något av det.

(Tja, visst besvär är det ju. Man ska personligen gå till Ajuntamiento och fylla i en blankett. Man ska ha med både original och kopior av; pass eller nationellt ID-kort, hyreskontrakt eller köpekontrakt samt antingen NIE-nummer eller residencia. Men det tar ju inte så lång stund, och så har man gjort något för kommunen där man bor. För mig var det viktigt att skriva in mig. Detta ska man sen förnya vart 5:e år. Men om man bara förnyar, och bor kvar på samma adress, så tror jag att det räcker med att skriva under ett papper (som man får hemsänt) och skicka in.)

På lördag kommer Linda! Jippie! Det ska bli jättekul! Bonnie och jag ska möta henne på flygplatsen klockan 11:20. Sen stannar hon ända till morgonen den 25:e. Linda har inte varit här tidigare, så jag vill förstås visa henne alla mina favoritställen och lite till! Jag ser verkligen fram emot att träffa henne!

10-04-10:

Om en timme ska jag åka och hämta Linda på flygplatsen! Det ska bli kul!

Läs följande endast om du tycker om att sola emellanåt:

Jag har läst på lite om UV-index. Just nu har vi 6 - 7 här, alltså ungefär som i Sverige sommartid. På vintern har Sverige normalt 0 - 2 och på sommaren 4 - 7. Här i Spanien har vi 1 - 3 på vintern och 7 - 10 på sommaren. Vid ekvatorn kan det vara UV-index 15! Eftersom jag har hudtyp 2 (= blir ofta röd i solen och bara brun ibland) så måste jag hålla reda på vilket UV-index det är och skydda min hud därefter. Och eftersom jag gärna vill bli lite solbrun (i alla fall ljusbrun) så får jag kämpa hårt för att få lite färg utan att bränna mig. Jag tål t ex inte att gå klädd i sollinne varenda dag, utan får ha T-shirt allra minst varannan + solskyddsmedel på utsatta delar. Alltså behöver jag några månader för att bygga upp en lätt solbränna... (Jag tror att jag kanske inte hinner bli brun innan jag måste återvända till Sverige - och den svenska sommaren är ju inte alltid så solig...)

Men om vädret fortsätter att vara fint här, så kanske Linda och jag kan sola (försiktigt) några dagar i alla fall. Det tråkiga är att väderleksprognosen visar regn på tisdag...och molnigt väder måndag + onsdag. Men vi får se - det är inte alltid prognosen stämmer. Jag hoppas förstås att det blir fint väder varenda dag som Linda är här!

Nu är Linda framme hos oss i El Campello! Resan gick bra!

Efter lunch gick Linda, Ulf, Bonnie och jag en promenad längs strandpromenaden: från Rio Seco i ena ändan - till hamnen i andra ändan. Ulf tog ett par foton av oss:

Solen sken och det var hyfsat varmt, men det blåste rejält. På eftermiddagen gick vi 3 "flickor" ytterligare några varv längs strandpromenaden. Linda passade på att köpa två par skor för mindre än vad ett par skulle ha kostat i Sverige. (Ett par för kallare väder och ett par för varmare.)

10-04-11:

I dag har vi gjort en massa kul saker: Sett på roddbåtstävling, strosat längs stranden, gått upp i centrala El Campello, utforskat närområdena samt badat fötterna i havet. Själv har jag tagit ett par hundra foton, varav de flesta av Linda. Det var meningen att ni skulle få läsa en lång berättelse här - samt se många foton, men fotoprogrammet har inte svarat - datorn har krånglat och nu är jag för trött. Alltså får ni vänta till i morgon. Men tre foton av Linda kan ni få se redan i dag:

Linda klättrar och skuttar förresten ännu bättre än Bonnie på Roliga klätterstället!

10-04-12:

Vov! Ni kan inte ana så kul jag har. Jag hittade Linda häromdagen! Ja, hon har varit försvunnen ända sen i höstas. Och tänk! Jag hittade henne på flygplatsen, nästan på samma ställe som där jag hittade husse när han varit försvunnen. Matte borde faktiskt skjutsa mig till flygplatsen oftare. Sånt bra hitta-ställe som det är.

Det är jättekul när Linda är här! Hon är superbra på att leka med mig! Och hon springer t o m ännu fortare än jag. Jätte-jättefort alltså! Men sen väntar hon på mig. Och det är ju bra.

Linda är faktiskt min storasyster. Ja, för vi har samma matte. Linda säger mamma till matte, men det är ju samma sak. En av oss är visst apoterad, eller vad det heter. Jag vet inte riktigt vem av oss, för jag vet inte vad adoterad är. Men nu, när min syster är här, så vill jag förstås visa henne alla mina bästa luktställen. Först visade jag henne Roliga klätterstället.

Där är mitt allra roligaste ställe. Marken är full av spännande hål som luktar mycket intressant. Och så får man klättra och springa och skutta mycket. Sånt tycker Linda också att är kul. Fast det är lite orättvist. För hon har mycket längre ben än jag. Så hon kan hoppa mycket längre. Hon kunde hoppa ända ut på stenen som är som en ö. Det kan inte jag och matte.

Sen, när vi hade skuttat färdigt, då gick vi hem igen. Och hemma så lekte Linda och jag boll-leken. Det var jättekul. Fast sen så blev jag så trött så jag var tvungen att sova lite. Det är viktigt att tänka på sin skönhetssömn. I alla fall om man ska hålla sig så söt som jag gör. Ja, vov på er!

På förmiddagen när Linda, Bonnie och jag började vår promenad längs havet, så såg vi en massa folk ute på piren. Vi blev förstås nyfikna och gick dit.

Det visade sig att det var en stor roddtävling på gång. Roddklubbar från Denia i norr - till Torrevieja i söder fanns på plats, med både dam- och herrlag. De skulle ro i såna där "tiomanna-roddbåtar". (Jag vet inte vad dessa båtar heter på riktigt. Vet du - så mejla mig!) Nu förstår jag varför jag så ofta har sett El Campellos blå-vita båt ros fram och tillbaka både morgon och kväll.

Lagen startade (3-4 båtar åt gången) vid en rad bojar - rodde norrut en bra bit - rundade några andra bojar - och rodde sen tillbaka till de första som även utgjorde mållinje. El Campellos herrlag (båten närmst kameran) rodde snabbast i sitt heat, men det hjälpte tyvärr inte. De var nämligen alltför långsamma på att runda sin boj. Men de kom 2:a i alla fall.

Linda och jag brydde oss inte om att titta på alla deltävlingarna, utan gick vidare mot Bonnies roliga klätterställe (se ovan). Roddbåtarna såg vi hela tiden på avstånd ändå.

I dag har vi varit inne i Alicante, Linda och jag. Ulf och Bonnie stannade hemma.

Först gick vi upp till Santa Bárbara, slottet vars äldsta delar är från 1000-talet . Det är en bra bit att gå, och det är brant uppför hela tiden. Slottet ligger överst på det 166 meter höga berget Benacantil. Men utsikten blir bara bättre och bättre så det är verkligen värt besväret. Vi valde den längsta vägen upp - för den är vackrast. Men det finns både hiss (som går 142,2 meter upp) och bilväg... Promenaden börjar nere i de äldsta stadsdelarna där "gatorna" är ofarbara med bil eftersom de består av sluttande plan omväxlande med trappsteg. Det är väldigt pittoreska gränder, tycker jag. Men kanske kan det vara svårt att bo kvar då man blir äldre, för vilket håll man än vill gå åt - så är det trappor som gäller.

Vägen upp mot slottet slingrar i serpentiner. Trappstegen är ofta väldigt höga. Och dessemellan sluttar det brant.

Men utsikten är mödan värd. När vi kom in på slottsgården såg vi några festklädda flickor. Vi gissade på att ett bröllop var på gång.

Vi fortsatte uppåt, så högt man kan komma. Här får ni se några blandade foton:

Efter att ha beundrat utsikten färdigt, samt fikat, så gick vi samma väg ner igen. Nere i storstaden Alicante visade jag Linda några av mina favoritaffärer. Vi tittade förstås på det enorma varuhuset El Corte Inglés, men där köpte vi inget. Linda köpte däremot en snygg kjol på Zara. Efter "shoppingrundan" gick vi ner och tittade på de enorma fikusarna nära småbåtshamnen.

Vi avslutade sight-seeingen med att besöka parad-gågatan Esplanada de España. Sen tog vi Tram (spårvagnen) hem till El Campello.

Något helt annat: Kommer ni ihåg att jag talade om några spanska påskprydnader i påskas? Jag kunde inte beskriva dem, och hittade inga att fotografera. I gamla stan såg jag tre stycken fastsatta utanpå ett fönster. Så här ser de ut:

Nu är det snart läggdags för oss. Vi har ännu inte bestämt vad vi ska hitta på i morgon. Det beror bl a på vädret. I eftermiddags började det bli molnigt, och det är stor risk för regn i morgon.

10-04-13:

I natt regnade det, och i dag har det varit molnigt och blåsigt. Linda och jag har tagit det lugnt. På förmiddagen gick vi en promenad samt tittade på vår "hyreslägenhet". Nu på eftermiddagen tog vi bilen och körde till Hoya de los Patos där jag bodde från början, och sen körde vi till byn Busot och gick en liten runda i där. Nu har Linda precis gett sig ut på shoppingtur här i El Campello.

10-04-14:

Vädret har varit trist i dag. Det har varit molnigt och blåst en del. Men trots molnen har det varit så ljust att både Linda och jag har varit tvungna att ha våra solglasögon på. (Alltid något...) Jag hade önskat att vädret vore bättre nu när Linda är här. De första dagarna var ju fina. Så här dyster ser prognosen ut just nu, klockan 20:30:

I förmiddags besökte vi marknaden. Linda hittade en snygg kjol för 0,50 €! Dessutom köpte vi 1 kg jordgubbar för 1,50 €. Goda! I eftermiddags gick vi en dryg mil längs strandpromenaden mot Playa Muchavista. Bonnie höll takten hela vägen. Nu har Linda sett huset där jag bodde innan, samt klättrat högst upp i en jättehög klätterställning på stranden. (En sån som liknar ett spindelnät.) Jag borde ha haft kameran med och filmat henne - hon nästan "flög" upp.

Linda har redan lärt sig flera meningar på spanska, och klarar sig själv då hon handlar. Nu har hon gett sig ut på en kombinerad promenad och shoppingtur. Jag stannar hemma och tar det lite lugnt. (Jag har inte hennes energi...)

Bl a har jag passat på att läsa de sista kapitlen i boken En himmel för Elliot av Katarina Danielsson. Boken handlar om tvillingarna Elsa och Elliot. När Elliot omkommer i en olycka rasar hela Elsas liv samman. Först när Elsa får barn hittar hon tillbaka till livet. Men så händer det hennes barn något som inte får hända... En bra bok: lite annorlunda, med humor, aningen barnslig, men med stort djup. Relativt lättläst. Jag rekommenderar den!

10-04-15:

I dag har Linda och jag besökt Benidorm. Berättelse och foton kommer i morgon. Men ett foto kan ni få se redan i kväll:

10-04-16:

I morse och förmiddags var det soligt och varmt. Linda, Bonnie och jag promenerade bl a norrut till Pueblo Español och kyrkogården. Nu på eftermiddagen har det blivit molnigt. Linda sitter och läser på balkongen. (Hon gillar utsikten där.)

I går förmiddags tog Linda och jag tåget till Benidorm. Morgonen var kall och blåsig så vi tog långbyxor och jackor. Resan tar 45 minuter och järnvägen slingrar längs kusten. När vi klev av tåget i Benidorm började molnen lätta och det blev varmare. Jackorna åkte av. Vi gick raka vägen ner mot stranden. Eftersom det var lunchdags letade vi upp en restaurang med uteservering nära stranden. Vi hittade en där vi fick en 4-rätters middag inkl dryck och bröd för 11 € per person! (Enl nuvarande kurs ≈ 107:-.) Visserligen orkade vi förstås inte äta upp ens hälften, men det är spännande att prova på olika spanska rätter.

Maten var god och vi blev rejält mätta. Sen promenerade vi till Placa del Castell, med de vita trapporna som alla som besöker Benidorm "måste" se. De som ligger mellan stränderna Playa de Poniente och Playa de Levante.

Efter "vita trapporna" gick vi mot Levante-stranden. På vägen passerade vi en del spännande små "turist-fälle-butiker". Vi gjorde några små fynd. Väl nere på Levante-stranden åkte även tröjorna av och jag kavlade upp byxbenen. Benidorm är, som bekant, känt för sina många skyskrapor. I förhållande till invånarantal har Benidorm flest skyskrapor i världen. Och totalt sett, har bara Manhattan fler. De allra högsta ligger inte nära stranden - men dessa är höga nog. Varken Linda eller jag iddes räkna våningarna...

Som vanligt hade några vuxna varit i farten med hink och spade. En del av skapelserna är verkligen detaljrika!

Linda och jag satt en stund i solen och tittade på Cable-ski-åkarna. (Vattenskidåkarna dras runt med hjälp av en linbana.)

Det var skönt i solen, så skorna åkte också av...

Sen gick vi barfota tillbaka längs stranden, både i den varma sanden och i det svala vattnet.

Vi kom inte hem till El Campello igen förrän drygt klockan 20.

10-04-17:

Visst är det orättvist att väderleksprognosen ser ut som nedan - nu när Linda är här! Allt är så mycket enklare och roligare när solen skiner!

Vov på er! Oj så roligt det är när Linda är här! Hon är jättebra på att leka med mig! Vi leker med bollen jättemycket. Och så springer vi! Linda springer lika jättefort som jag. Jag tycker att Linda ska bo här jämt! Hon säger att hon bara har semester nu, och måste jobba sen. Det tycker jag är dumt!

I dag när vi var ute på luktrunda, matte och Linda och jag, så mötte jag en hundkille som jag känner. Vi lekte en stund.

Sen gick vi till mitt favorit-spring-ställe - alltså stranden nära Rio Seco. Oj, så fort och mycket jag sprang där! Och Linda sprang också! Och tänk, hon sprang så fort att hon sprang om mig! Och jag som springer så jättefort!

Sen så blev jag trött förstås.

Så då nosade jag lite på sanden. Fast då så fastnade det en massa sand på min nos. Det var inte skönt alls.

 Lite kunde jag slicka bort själv,  men sen hjälpte matte mig att ta bort resten.

Sen så gick vi hem och vilade. Jag sov en stund i Lindas knä. Jag ska fråga matte om jag inte kan få behålla Linda. För det vill jag! Vov och VOV!

PS

Vov igen! Sen, när jag hade sovit klart, då gick vi ut igen. Ja, för då sken solen och det tycker både matte och Linda och jag om. Så då gick vi en lång luktrunda. Och sen gick vi på restaurang! Det är kul att gå på restaurang. Matte och Linda beställde var sin crepes, och jag beställde en stor bit oxfilé.

Fast sen, när maten kom, då fick bara matte och Linda sina crepes. Han som kom med maten, han hade nog inte hört vad jag sa, när jag beställde. Dumt va! Men jag blev ändå inte ledsen, för jag fick smaka flera bitar av mattes crepe.  Och jag fick faktiskt mycket beröm av både matte och Linda för att jag kan uppföra mig så fint på restaurang. Det var ju bra, för jag tycker om att få beröm!

Men sen så gick vi hem och då var matte och Linda lite dumma mot mig. Ja, för då lämnade dom mig hos husse, bara för att dom skulle gå på stranden nära vattnet. Och det var ju lite orättvist ju, att jag inte fick följa med. Fast sen sov jag hela tiden dom var ute.  För jag var ju ganska trött ju. Men nu har jag inte tid att skriva mer. Nä, för nu ska jag busa och kela med Linda. Vov på er!

10-04-18:

I dag har vi bytt kläder många gånger, Linda och jag. I morse regnade det. Dock bara så lite att vi inte behövde regnkläder. Sen, när regnet var över och det bara var molnigt, tog vi på oss shorts samt långärmade tröjor och gick ut. Då försvann hälften av molnen och det blev varmt. Vi gick in och lade de långärmade tröjorna. Sen gick vi ut igen. Efter en stund kom molnen tillbaka och vi saknade våra tröjor. Nu på eftermiddagen försvann alla moln och då bytte vi om till bikini och rusade ner och la oss på stranden. Där låg vi en dryg timme, sen vågade vi inte sola längre. Nu klockan 17 skiner fortfarande solen, så vi ska snart gå en promenad till. (Bonnie har varit med oss alla gångerna utom då vi solade på stranden.)

I går kväll läste vi ut pocket-böckerna vi höll på med. Linda läste ut En himmel för Elliott, den boken som jag läste ut häromdagen. Linda tycker också att boken är bra. Själv avslutade jag Lisas andetag av Karel Glastra van Loon. Den kan jag däremot inte rekommendera. Boken hoppade mellan olika tidsperioder samt de olika huvudpersonerna. Dessutom var den svårläst eftersom det här och var fanns oöversatta textstycken på franska, irländska samt äldre engelska. (Bokens huvudpersoner bor i Amsterdam.) Boken handlar om Lisa, en 17-årig flicka som försvinner spårlöst. Hon lämnar efter sig sin mamma, styvfar och pojkvän. Alla tre saknar Lisa oerhört. Man anar att allt inte stått rätt till mellan styvfadern och Lisa. Och får veta att för pojkvännen var hon den stora kärleken, och för mamman - ett oönskat barn. Man vet inte om Lisa har rymt, drunknat, eller råkat ut för ett brott. Upplägget som sådant låter väl ganska spännande? Det tråkiga är att när bokens 281 sidor är lästa, så vet man fortfarande inte vad som hänt Lisa. Jag tycker inte om böcker som lämnar mig med fler frågor än jag hade från början. Speciellt inte när det handlar om skönlitteratur som jag läser för avkopplings skull...

Sen har vi börjat undra hur länge askmolnet från den isländska vulkanen kommer att störa flygtrafiken. Linda ska flyga hem den 25:e. Tänk om flygtrafiken inte kommit igång då? Hon kan förstås åka upp med oss i bilen - men då kommer hon definitivt för sent till jobbet. Vi kan knappast bli klara att köra förrän tidigast den 28:e, och sen tar resan 4 dar... Ja, vi får hoppas att allt ordnar sig.

10-04-19:

I dag har Linda, Bonnie och jag besökt Guadalest. Vädret har varit toppen (klarblå himmel, sol, +22º) och vi har haft jättetrevligt! Vi klättrade högre upp än jag varit förut. Som vanligt har jag fotograferat mycket. Ett antal av dessa foton kommer ni att få se i morgon. Nåja, ett litet smakprov kan ni väl få se redan i kväll:

10-04-20:

Min dator krånglar! Jag vet inte vad det är för fel. Vissa saker, t ex Frontpage som jag skriver detta i, fungerar bra - annat inte alls. Jag har redigerat alla fotona från Guadalest, men har hittills inte kunnat lägga in dem. Jag kan markera och kopiera fotona - men inte klistra in dem. Tidigare har jag kunnat klistra in dem på skrivbordet (fast inte i mappen de skulle till) och sen dra över dem till rätt mapp. Nu går inte ens detta... (Varken via mus- eller snabbkommando.) Och jag har startat om datorn hela 4 gånger! Suck och dubbelsuck! I

Inte kan jag väl ha fått nåt virus när jag har Norton 360 nyuppdaterade antivirusprogram? Regelbundet diskrensar och defragmenterar jag datorn samt kör Ad-Aware + C-Cleaner + Registry Mechanic + Registry Booster. Vad kan ha hänt? Någon som kan gissa? Vad ska jag göra? Jag har back-up på extern hårddisk, men känner inte för att omformatera datorn just nu. Hjälp!!!

I dag har vi (så när som på datorkrånglet) haft en jättefin dag. Det har visserligen tidvis varit lite molnigt, men i övrigt sol - och behagliga +22º. Vi har gått långa promenader längs havet samt legat på stranden och solat en dryg timme. Tyvärr ser Linda ut att ha bränt sig lite överst på ryggen. Hon smörjer nu in sig med Aloe Vera gel och hoppas på det bästa.

Skrivet lite senare: Inte vet jag vad som hände nu - men äntligen lyckades jag överlista datorn så pass att jag kunde klistra in fotona i Christeltango-mappen. Alltså kan jag lägga in fotona här om en stund...

I Sparad dagbok 15, ganska långt ner - under datumet 17/1, kan ni läsa lite fakta om Guadalest. (Jag skrev en del i samband med Mikaels besök där.)

Jag skriver inte så mycket till bilderna nedan. De flesta talar för sig själva. Utsikten är, som ni ser, fantastisk!

Allra högst upp på berget (bilden ovan till vänster) - högt över det kända vita klocktornet, ligger kyrkogården som ännu är i bruk. Linda, Bonnie och jag gick så högt vi kunde komma.

Bilden nedan är tagen i muséet över Guadalests historia. (Lite om denna skrev jag, som sagt, 10-01-17.)

På bilden ovan till vänster betraktar Bonnie utsikten. Hon tyckte inte att den var speciellt intressant. Desto intressantare tyckte hon att det blev då vi satte oss till bords på en restaurang för att äta lunch. Hon tycker att mat är mycket intressantare än utsikter. Givetvis fick hon smaka...

På hemvägen svängde vi inom Altea. Fotona därifrån får ni se i morgon - samt foton på ett par saker jag köpte i Guadalest.

10-04-21:

Vi har haft underbart väder i dag också. Vi har förstås promenerat längs strandpromenaden och solat på stranden. Och i morse besökte vi marknaden och köpte bl a nyplockade apelsiner.

I förrgår körde vi alltså inom Altea på hemvägen. Altea ligger strax norr om Benidorm och är något "exklusivare" än El Campello. Det bor alltså något fler "rika" människor där samt något färre "vanliga" spanjorer. Där är vackert. Nu stannade vi bara en stund nere vid småbåtshamnen och strandpromenaden, och gick inte upp i de äldre delarna. Men några foton tog jag för att kunna visa er.

Linda hittade ett roligt lek- och motionsredskap. (Vi har ett likadant här - bortåt Mucha Vista.)

Själv tyckte jag att de hade sympatiska "plocka-upp-efter-din-hund-skyltar". Såna skulle faktiskt behövas i El Campello också... Texten "Hunden är din - gatan allas" är fyndig.

Vov! Nu är det min tur att skriva! Jag var ju faktiskt också med på utflykten. Guadalest tyckte jag inte var nåt särskilt. Där fanns bara en massa utsikt. Och vi var onödigt högt upp. Utsikt det kan jag ju få bara jag kryper upp i mattes famn. För att inte tala om hur högt upp jag kommer när husse bär mig! Det räcker för min del.

Nä, då var Altea bättre. Ja, för där träffade jag några andra hundar. Han den svarta var faktiskt ganska trevlig. Vi pratade en stund, och luktade på varandra och så.

Fast sen så var det en gammal hundgubbe, som bara stod och tittade på mig hela tiden när vi fikade. Han var visserligen inte framfusig eller så. Nä, han bara stod där. Men en gubbe med såna fula tänder skulle inte ha en chans. Jag föredrar unga snygga hundkillar!

I Altea fanns det många bra kiss&bajs-ställen också. Fast jag tycker faktiskt det är lite pinsamt när matte fotograferar mig just när jag bajsar...

Vov, ja. Hon är lite knäpp min matte. Men för det mesta är hon bra. Vov så mycket på er!

När vi var i Guadalest köpte jag ett luffarchack. De hade många fina att välja på. Det fanns med bilar, grodor och en massa andra roliga figurer. Jag valde ett med riddare. Detta ska jag ha framme på soffbordet i vardagsrummet. (Så har gästerna nåt att göra medan jag fixar fika...)

Sen köpte jag några saker av gjutjärn också. Två trädgårdsprydnader (som jag ska ha på balkongen) samt en dörrstopp. De kostade knappt 3 € per styck. I Sverige har jag sett liknande för över 200:-!

Jag köpte också en stor påse lokalt odlade fikon. De var små som hallon och ovanligt goda! (Vi har redan ätit nästan hälften...)

Förresten är det fantastiskt vilken inlärningskapacitet Linda har! Hon kunde ingen spanska när hon kom - och nu klarar hon en enklare vardagskonversation! Ulf och jag önskar att vi hade lika lätt att lära. (Nu skyller vi på åldern...)

PS

I kväll har vi läst, Linda och jag. (Ulf har tittat på ishockey och Bonnie har gnagt på sitt råhudsben.) Jag läste ut boken Skuld av Karin Alvtegen. Den var väldigt bra, och spännande ända till slutet. Rekommenderas! Baksidestexten lyder: "Peter Brolin sitter ensam på Nyléns konditori. Svårt skuldsatt, handlingsförlamad och i väntan på ännu en ångestattack. Plötsligt öppnas dörren och en okänd kvinna kommer fram till hans bord. Hon tar honom för någon annan än den han är, och innan han har hunnit protestera har hon försvunnit igen. Efter sig lämnar hon ett paket som han mot tusen kronor i ersättning ska leverera till hennes man. Paketet och dess skrämmande innehåll drar in Peter i en mardrömslik jakt på en galen, besatt kvinna. En jakt där han till slut också tvingas konfrontera skuggorna från sitt eget förflutna."

10-04-23:

Min dator krånglar! Alla program låser sig, och så kommer det upp en ruta där det står "Windows Explorer har slutat fungera". Och så kan jag inte högerklicka. I går försvann flera av mina program helt plötsligt. (Jag hade bara flyttat genvägarna.) I dag har jag installerat om Frontpage så nu kan jag i alla fall uppdatera hemsidan. (Det gick inte i går.) Jag är lite orolig att mina datorproblem kommer att bli värre. Har du några bra tips - så hör av dig! Just nu orkar jag inte göra en fullständig omformatering. Jag har heller inte alla program tillgängliga här.

I går regnade det. Inte så mycket så vi behövde paraplyer eller regnjackor, men ändå. Linda och jag åkte in till Alicante på förmiddagen och strosade runt lite i några av mina favoritaffärer.

I dag skiner solen igen. Enligt prognosen ska det bli +23º i dag. Linda åt frukost på balkongen, och strax ska vi ut och promenera längs strandpromenaden.

10-04-24:

Jodå, vi gick många promenader i går också. Linda gillar också att gå längs strandpromenaden. Och så brukar vi gå ut till hamnen och "halvön med utgrävningarna".

I morgon åker Linda hem till Helsingborg. Jag ska skjutsa henne till flygplatsen, och vi startar redan kl 07 på morgonen. Då är vi visserligen ute i god tid, men bättre det än sent. Hennes plan ska gå 10:05. Självklart måste hon hem till sig igen, men lite tråkigt känns det ju. Snyft! Det har varit jättekul att ha henne här. Bonnie kommer också att sakna Linda! De har lekt mycket, och sprungit i kapp. Linda är bra på att handskas med hundar.

I dag har vädret varit toppen! Det var lite molnigt i morse - men sen blev det "sola-på-stranden-väder". Vi har visserligen inte solat på stranden alls, (Linda är fortfarande lite röd efter förra omgången), men vi har promenerat mycket utmed havet. Nu på eftermiddagen gick vi i vattnet så långt ut våra korta shorts tillät. Vi konstaterade då att vattnet inte längre är kallt - utan bara lite svalt. Linda blev sugen på att bada, men avstod eftersom hon ska packa sin väska i kväll och inte gärna vill packa ner en blöt bikini.

Om en vecka ska vi själva starta vår resa norrut. Det är mycket att ordna innan dess. I dag var Cynthia här. Hon ska se till vår lägenhet då vi är borta. Hon kommer att gå hit ca en gång i veckan och kolla att allt är som det ska. På tisdag ska jag göra upp ekonomiskt med Miguel, vår f d hyresvärd. (Vi ska få tillbaka depositionsavgiften med avdrag för vår el- och vattenförbrukning.) Jag har redan tömt och städat lägenheten samt lämnat tillbaka nycklarna. Jag har också ordnat så vi får alla meddelanden från administrationen - som rör vår egen lägenhet - via mail istället för brev. Nu ska jag bara se om banken här också kan maila istället för att sända brev. (Våra spanska räkningar betalar vi redan via autogiro.) Och så måste jag säga upp vårt internet-abonnemang. Det kostar för mycket för att ha kvar de kommande 5 månaderna då vi inte kommer att använda det. Jag får skaffa nytt abonnemang i september. Kanske det inte blir Telefonica nästa gång. (Just nu har Orange ett mycket förmånligt erbjudande - men det gäller bara månaden ut, tyvärr.) Tja, sen ska lägenheten städas, lakan och handdukar tvättas, bilen packas etc. Jag lär nog ha att göra dagarna som är kvar, men hoppas ändå kunna sola på stranden några gånger till. (Man vet ju aldrig hur den svenska sommaren blir...) Det blir med vemod jag åker härifrån...Men Ulf längtar till Stockholm!

Nu ska vi strax äta middag. Ulf har lagat kycklinggryta. Det luktar gott från köket!

10-04-25:

I morse lämnade jag Linda på flygplatsen i god tid. Redan kl 08:10 hade hon checkat in och gått genom security. Det kändes vemodigt att lämna henne. Det har varit så roligt att ha henne här.

Själv har jag just satt i gång en tvättmaskin med de lakan hon sov i här. Jag ska tvätta ytterligare minst 2 maskiner i dag. Lika bra att stöka undan sånt. Blir det sen så fint väder som det ser ut att bli, så går jag ner på stranden ett tag mitt på dan. (Redan kl 06 i morse, när Bonnie och jag gick vår första promenad, var det 17º varmt.) Och sen ska jag försöka pyssla om Ulf lite extra i dag. Jag känner att jag har försummat honom en smula när Linda varit här...

Skrivet senare:

Via http://www.flightstats.com/go/FlightTracker/flightTracker.do har jag "mellan tvättmaskinerna" följt Lindas flyg.

Visst är det fantastiskt att man kan "vara med" så här! Hon landade 13:03. Skönt att allt gick bra. Då kan jag koncentrera mig på tvättandet nu. Jag ska just hänga upp maskin 2... (Det är ändå inget perfekt "sola-på-stranden-väder", visserligen varmt: +22, men lite molnigt.)

Skrivet 5 tvättmaskiner senare: Jag har installerat en 60-dagars provversion av Microsoft Office 2007. Och nu går det plötsligt att högerklicka igen! För mig är datorers funktion ett mysterium...

10-04-26:

I dag har det verkligen varit perfekt "sola-på-stranden-väder"! Himlen har varit klarblå utan ett endaste moln, temperaturen kring 23-24º och så har förstås solen visat sin allra bästa sida. I dag låg jag 1½ timme på stranden och solade. Längre vågade jag inte. (Bättre ljusbrun är illröd...) Och, hör och häpna; Ulf har gått klädd i shorts i dag! (Annars har han nästan alltid jeans, oberoende av vädret.) Fast sandalerna har han glömt i Stockholm, så det fick bli skor och strumpor i dag också. Där förstås jag honom inte alls. Jag tycker det är så skönt att gå barfota eller i tunna sandaler - när det är varmt.

F ö säger Ulf att det kanske skulle vara en bra idé - till nästa år - att inte åka tillbaka till Sverige förrän några veckor in i maj. Det har jag själv tyckt länge. Faktum är att Stockholmsvädret i maj motsvarar februarivädret i El Campello. Och så kul är det ju inte att gå från "sommar" tillbaka till "vår" och vänta på sommaren en gång till. Så som jag har längtat efter sol och värme denna kalla och våta vinter! Jag är jätteglad nu när vädret är så här fint. Då trivs jag och är ute och går mycket.

I morgon ska vi träffa Horst klockan 13, och sen ska jag till Miguel på kvällen och göra upp ang hyreslägenheten.

I dag kan jag inte högerklicka... Förklara hur en dator funkar - den som kan. (Maila gärna!)

PS.

Jag har nu läst ut boken Till dess din vrede upphör av Åsa Larsson. Boken är en kriminalrom och utspelar sig i trakterna kring Kiruna. Redan på de första sidorna får man veta att mord begås, och efter halva boken får man även veta vem mördaren är. Men frågan "varför" återstår. Svaret får man först på de sista sidorna. Det var en bok som jag hade svårt att lägga i från mig - eftersom den var spännande hela tiden. Rekommenderas alltså!

10-04-27:

Och nu, när väderleksprognosen ser ut så här ↓ så ska vi snart åka här ifrån... Suck...

Som jämförelse ser Stockholmsprognosen ut så här:

Jag ska i alla fall passa på att promenera ute i solen extra mycket de närmaste dagarna! Sola på stranden kanske jag inte hinner i dag (jag har ju 2 möten inbokade) - men förhoppningsvis i morgon.

10-04-28:

Det är underbart väder i dag också. Det var 17º redan på Bonnies och min morgonpromenad. (Och i går kväll på sena kvällspromenaden var det 20º.) I förmiddags var jag på banken och ordnade så jag hädanefter får all korrespondens via internet istället för via posten. Och så besökte jag marknaden. (Linda - de hade blåa pärlor nu...)

Därefter gick jag först en promenad med Bonnie och sen gick jag iklädd bikini längs vattenbrynet från hamnen till Rio Seco och tillbaka. Det var jätteskönt. (Jo, jag försökte få med Ulf...)

Nu har jag nyss ringt Telefonica för att säga upp vårt telefon- och internetabonnemang. Det var en pärs! Först när man ringer Telefonica så får man berätta för telefonsvararen vad man vill, samt sitt telefonnummer. Sen kopplas man till en person som inte har hand om det man vill uträtta. Och sen kopplas man till en annan som inte heller har hand om just detta etc. Var gång får man uppge sitt namn, sin adress, sitt NIE-nummer, sitt telefonnummer, slutsumman på den senaste fakturan etc. Jag fick tala med sju (7!) olika personer innan de till slut gick med på att avsluta abonnemanget. De ska stänga det den 13/5. (Fast jag litar inte på dem - så skriver jag inget här de närmaste dagarna så har de kanske redan stängt det.) Som orsak till att jag ville avsluta abonnemanget angav jag att det dels var för dyrt, och dels att de har urusel service. De erbjöd mig bums 50% rabatt om jag stannade kvar - men jag tackade nej. Till hösten ska vi prova Orange, Ono eller någon av de andra konkurrenterna. Vi hoppas få tag på en där de antingen talar engelska - eller helst: ger service via mail / internet.

Nu (klockan är snart 14:30) ska jag ta Bonnie med mig ut på en långpromenad. Jag måste unna mig att vara ute i solskenet också - fast jag har mycket att göra.

Vov så orättvist! Matte har inte låtit mig blogga på en hel vecka! Bara för att hon har varit så mycket på stranden... Fast nu sa jag att jag måste. För jag måste ju berätta att min matte har blivit helt tokig nu.

Ja, för nu när det är soligt och varmt ute, då vill hon att vi ska vara ute och gå nästan hela dagarna. Och det kan man ju inte orka heller. Det är jätteskönt ute. Det tycker jag också. Om bara matte kunde fatta att jag vill vila lite ibland. Inte bara gå. Men det fattar hon inte alls. Jag tycker vi ska stanna för att dricka och äta på nån av restaurangerna. I alla fall en gång i timmen. Lite vatten och oxfilé skulle smaka bra. Fast det fattar inte matte att jag vill. Ändå visar jag jättetydligt! Jag går jättenära borden och luktar på andra människors mat. Men matte fattar ändå inte.

Och sen, så får jag ju solen i ögonen när vi går åt ena hållet. Söderut säger matte. Det är ju inte så kul. Matte, hon har ju solglasögon på sig. Men det får inte jag ha. Fast jag har faktiskt ett par riktiga solglasögon. Men dom får jag bara ha när vi är ute på sjön säger matte. Och det är vi ju aldrig.

Matte tror att jag inte tycker att dom är sköna. I eftermiddags fick jag i alla fall prova dom. Dom var ganska bra. Fast dom satt inte skönt. Nä, för matte ställde inte in remmarna så dom passar mitt huvud. Det måste man ju. Nu satt dom snett och höll på att glida av. Och dessutom kändes det som om matte satte på dom upp-och-ner. Då är dom inte sköna! Och så ska man ju inte ha solglasögon inomhus heller! Min matte är allt bra knasig hon...

Fast jag ser ganska söt ut i dom ändå, tycker jag. Ja, för jag är alltid söt. Och det är det jättemånga människor som säger till mig varje dag. Och massor av hundkillar dessutom! Och så ser jag ju det själv, när jag tittar mig i spegeln...

Min matte säger att vi snart ska åka med bilen tillbaka till Sverige. Ja, för det vill husse. Jag kommer inte riktigt ihåg längre, hur det är i Sverige. För det var så länge sen jag var där. Matte säger att det är bäst här i El Campello. Men husse säger att Stockholm är bäst. Inte vet jag vem som har rätt. Jag får väl se, sen när vi har kommit fram. Matte säger att vi ska åka bil många dar. Fast jag är bra på att åka bil - så det är inga problem. Vi ska börja köra på lördag, säger matte.

Sen säger matte, att jag inte kan blogga när vi kör. Ja, för det finns inget internet i bilen. Det är ju dumt. Fast om jag hittar internet nån stans, då ska jag blogga. För min blogg är ju jätteviktig ju! Bara jag hittar internetet. Jag vet inte riktigt hur det ser ut. Och inte hur det luktar heller. Ja, vov, det kanske blir svårt. Matte säger att vi har internet i Sverige. Så jag kan blogga sen. Fast jag vill blogga på resan också. Ja, för hur ska ni annars få reda på om dom har bra kiss&bajs-ställen i dom länderna som vi ska åka genom... Ja, vov - vov så länge!

10-04-29:

Jag börjar känna mig stressad. Det är så mycket som ska göras dessa sista dagarna. I går skruvade jag fast 2 låsreglar på fönstret och balkongdörren i köket. Detta för att säkra så att dörrarna inte kan blåsa upp vid hård vind. (De befintliga låsanordningarna är inte alls säkra. För samtliga andra fönster och fönsterdörrar kan vi fälla ner träpersiennerna som extra säkerhet, men till köket finns inga såna.) För att kunna skruva fast reglarna var jag tvungen att ha tag i en 15 mm tjock träbit för att sätta på karmen - för att allt skulle komma i samma nivå. Jag köpte en trä-skärbräda,samt en såg för 0,8 €, i billiga kina-affären. Sen sågade jag itu skärbrädan och skruvade fast den avsågade biten i karmen. Sen gick det lätt att fästa reglarna. Inte så snyggt - men det funkar.

I dag har jag varit hos veterinären med Bonnie och fått henne avmaskad mot dvärgbandmask, samt fått ett intyg i djurpasset om att hon hälsomässigt är i skick för att resa. Nu tvättar jag. Jag måste tvätta minst 5 maskiner till. Allt måste ju vara rent då vi åker. Så vi har bytt lakan i sängarna i dag och lagt alla handdukar i tvätten. Och så är det förstås en del kläder som ska tvättas. Men nu har tvättmaskinen plötsligt slutat att fungera som den ska! Programvredet rör sig inte. Resten fungerar. Men jag måste gå och vrida fram vredet manuellt till nästa programpunkt då och då. Jag måste således passa maskinen hela tiden. Och jag som hade tänkt gå ner på stranden en timme... Men det kan jag ju inte nu. Tvätten måste bli klar och hinna torka dessutom. Så jag är inne fast vädret är underbart!

Jag har också börjat planera hur jag ska packa bilen. Ett par saker har jag redan burit ner. Det kommer inte att bli lika trångt denna gången. Men krukväxterna tar plats. Jag har förberett plats åt dem längst bak - så de får sol och dagsljus under färden. Sen ska Bonnie ha med nästan samtliga sina saker. (Fast de tar ju inte så stor plats.) Själv tar jag bara lite kläder som räcker till resan.

Jag har också tänkt skanna av lagfarten på lägenheten och en del andra viktiga papper. Så kan originalen ligga kvar här i lägenheten. Sånt tar lite tid men är bra ur säkerhetssynpunkt. Och det är klart att jag borde kunnat gjort vissa såna saker långt tidigare. Det är nog för att jag egentligen inte vill resa härifrån som jag skjutit upp det. För att kunna låtsas i det längsta att jag får stanna kvar här... Ja, nu måste det göras i alla fall. Jag har bara i dag och i morgon på mig.

Ulf tar lite lättare på planeringen och packning än jag. Han har i alla fall burit upp sin resväska från källaren och lagt den på sängen. Sen är det "bara att slänga ner de kläder som ska med" säger han. Och det kan man göra i sista stund. Och Ulf säger faktiskt att om allt inte hinner bli klart till morgonen den 1:a - så kan vi börja köra den 2:a i stället. Ändå känner jag mig lika stressad... Tja, alla har vi tyvärr inte så lätt att slappna av... (Varför tror ni jag blev utbränd...)

Nej, nu är det dags att vrida på programvredet igen...

Skrivet senare:

Jag och Bonnie har just kommit tillbaka från en lång promenad. Vi passade på just när jag stoppat i en ny maskin tvätt. Eftersom det bara var handdukar denna omgången, så gjorde det inget om maskinen stod på "tvätta" lite längre än vanligt.

De flaggade med lila flagg på stranden. Det är första gången jag ser det. Det betyder "farliga maneter". De maneter som finns här i Medelhavet bränner betydligt värre än de vi har kring våra svenska kuster. Som tur är finns här inga livsfarliga sorter. (Det finns ju kubmaneter i tropiska vatten som kan döda en människa direkt!) Några människor badade i dag i alla fall, men höll sig nära stranden. De flesta nöjde sig med att ligga och sola.

Tvättmaskinen kallar...

10-04-30:

Vi jobbar på för att bli klara i tid. Jag ska börja med att ta rätt på all tvätt. Den sista maskinen blev inte klar förrän sent i går kväll, så mycket hänger kvar på torkställningarna på balkongen. Ulf ska frosta av frysen. Jag har bestämt med en grannfamilj att de ska få den mat vi får över. Jag har bl a några påsar grönsaker i frysen och ett par öppnade syltburkar i kylen. (Jag undrar om de har smakat hjortronsylt förr?) Vi kan ju inte ta med detta i bilen - och det bär mig emot att slänga sånt som är bra.

Sen är det dags att packa. Bonnies och mina saker ligger färdiga i travar på gästsängen. Fast bär ner det till bilen gör jag först i morgon bitti. Det känns vemodigt att detta är sista hela dagen i El Campello på "evigheter".

Jag önskar er alla en trevlig Valborgsmässoafton! Sjung nu ut vintern ordentligt, och önska våren välkommen!

PS

Tidsplanen ser ut att hålla. Så vi kommer nog iväg som vi ska i morgon förmiddag. Jag har packat nästan allt (utom toalettartiklar för resan, samt resedokument och annat smått och viktigt som ska ligga i handväskan) men det som inte är packat ligger framlagt. Krukväxterna har jag redan burit ner till bilen. De står längst bak. Jag har skannat alla papper jag skulle (lagfarten på lägenheten mm) samt fotograferat / dokumenterat allt vi lämnar kvar. (Bra om något händer.) Ulf har frostat av frysen, och packat det mesta. Bonnie är lite orolig och undrar vad som är på gång...

Jag har bara gått några kortare promenader med Bonnie i dag, men jag har njutit allt vad jag kunnat av solen och värmen. Jag kommer verkligen att sakna El Campello!

Troligen kommer jag inte att kunna uppdatera min hemsida igen, förrän vi kommer fram till Skåne. (Det är få av lågprishotellen som har internet på rummen.)

Jag stänger av, och packar ner, min dator nu klockan 20:10.

Hej så länge!

10-05-02:

En kort uppdatering: Resan har gått bra hittills. Vi har just tagit in på ett Etap-hotell i utkanten av Dijon i Frankrike. (Jag har migrän annars skulle jag skrivit mer. Jag berättar mer om våra "öden och äventyr" senare. Nu ska jag ta medicin och lägga mig så jag blir i form till i morgon.)

Gratis wifi på rummet står det. Men fast jag loggat in kan jag inte skicka ut detta på nätet. (Och inte ta emot mail heller...) Jag kanske provar igen senare - eller i morgon.

10-05-03:

I går fick jag aldrig internet att funka - signalstyrkan var för låg. I dag, på vårt Etap-hotell i Mainz i södra Tyskland, funkar det däremot bra. Själv funkar jag sämre. Jag har migrän för andra dagen i rad. I dag har det varit illa. Huvudvärken blixtrar och jag mår illa. Jag har endast druckit några klunkar vatten på hela dagen, och fick stanna längs motorvägen en gång för att kräkas. (Jag kräktes i går på hotellet också.) Men tack vare viljestyrka och ett mått humor så har jag ändå lyckats köra 47 mil i dag. Ulf och Bonnie har skött sig utmärkt hittills!

Dag 1 körde jag från El Campello till Perpignan = 70,2 mil - ren körtid 7 h 28 min. Dag 2 körde jag till Saint Apollinaire i Dijon = 66,0 mil - körtid 6 h 46 min. I dag var körtiden 5 h 13 min. (Bilen har färddator.) Vi har inte stött på några problem längs vägen utan allt har flutit på. (Ja, så när som på min migrän då. Men den var vi beredda på. Jag får alltid migrän efter anspänning / tidspress - så fort jag kopplar av igen. Den varar 72 timmar och lär alltså vara överstånden till onsdag morgon.)

(Vi har valt att sova på de enstjärniga Etap-hotellen eftersom de är överkomliga i pris, men rena och snygga - om än helt utan lyx.)

F ö blir det kallare och kallare ute. De 2 första dagarna körde jag i shorts, T-shirt och sandaler. I dag i piratbyxor, långärmat och ballerinaskor. I morgon får det bli långbyxor... Jag saknar förstås redan El Campello men Ulf är glad att snart vara i Sverige. Och jag tycker förstås att det ska bli jättekul att träffa släkt och vänner i Skåne!

10-05-04:

I dag mår jag bättre. Jag har visserligen fortfarande huvudvärk, men mår inte längre illa. (Det gäller att tänka positivt.) Fast det hade förstås varit ännu roligare om migränmedicinen (à 50:- tabletten) hade fungerat...

Vi har nu kommit fram till Lübeck i norra Tyskland. Jag körde i dag 58,7 mil på körtiden 6h 15 min. Här i Tyskland är det kallt (det har varierat mellan +8 och +10) men soligt.

Ulf har just summerat ihop vad vi har betalat på betalmotorvägarna vi kört. Det blev 52,35 € i Spanien och 69,00 € i Frankrike. Alltså 121,35 € totalt eller ung 1175:-. Här i Tyskland har de bara gratis-motorvägar. Betalvägarna är alltså jättedyra att köra på, men i mycket bra skick och oftast 3-filiga. (6 filer sammanlagt alltså.) Det finns alltid gratisalternativ men då är vägarna mindre och ibland sämre. Kanske jag provar att köra på gratisvägarna när jag ska köra ner igen i september. Vi får se.

Ulf har skött sig över förväntan som passagerare. Bara vid enstaka tillfällen har han "lagt sig i körningen". I gengäld säger han att han tycker att jag är en mycket bra chaufför. Husfrid råder alltså. Och Bonnie sköter sig som vanligt perfekt - både i bilen och på hotellen. Men känner jag Bonnie rätt så längtar hon tills vi kommer fram - så hon får springa och springa. Vi längtar också. Det är måttligt kul att titta på motorvägar hela dagarna.

I Skåne kommer Ulf att bo på hotell i Helsingborg medan jag och Bonnie kommer att bo hos min mamma Birgit (i alla fall till att börja med). På torsdag klockan 14 är vi alla 3 bjudna till Jenni på middag. Annars har vi inget inbokat. Hör av er om ni vill ha besök! (SMS till våra mobiler - Ulf kollar sin oftast...)  Vi stannar t o m lördag och kör följaktligen upp till Stockholm på söndag (9/5).

10-05-06:

Efter ytterligare 33,5 mils körning (körtid 4:36 + färjetransporter) anlände jag och Bonnie i går eftermiddag till min mamma i Munka-Ljungby. Det kändes jättebra att få träffa mamma igen! På vägen hade vi lämnat av Ulf utanför stadsmotellet i Helsingborg. Det ska bli skönt att slippa köra på några dagar... Själva körningen är inte speciellt jobbigt men det är enformigt och jag blir trött i huvudet av all trafik.

I dag ska jag hämta Ulf på Ängelholms station klockan 13:15. Sen ska vi gemensamt besöka Jenni. (Och i kväll ska Ulf träffa sin gode vän Bosse N i Helsingborg medan jag pratar vidare med mamma.)

Vov alltså! Så mycket jag har att berätta! Jag har rest jättemycket nu. Ända från El Campello till min mormor i Munka-Ljungby. Det är jättelångt! Matte och husse och jag har åkt bil jättemånga dar. Så här såg jag ut när jag åkte bil:

Ja, ibland satt jag ju upp förstås, när jag ville se ut alltså. Fast man blir trött av att åka bil hela tiden, så jag låg mest. Hela tiden hade jag mitt bilbälte på. Det ska man. På natten sov vi på hotell. Så här ser det ut på hotell:

 Ja, och så fanns det toalett och dusch också - till husse och matte. Men själv kissar jag ju ute. När vi sov på natten, husse och matte och jag, så sov jag i mitten av dubbelsängen. Det trivdes jag bra med. Det var första gången jag fick sova hos husse! Annars så sover ju matte och jag för oss själva. Jag tycker att det är bra när vi sover tillsammans hela flocken. För då vet jag ju var matte och husse är hela tiden. Och då sover jag bättre.

När vi hade åkt bil jättemånga dar, så åkte vi färja också. Här sitter jag på färjan mellan Danmark och Sverige och tittar ut genom fönstret. Innan visste jag inte vad en färja är. Men nu vet jag att det är en jättestor båt. Jag är bra på att åka båt också. Fast jag fick inte ha min flytväst på mig.

Fast det allra roligaste var när vi kom fram! Först kom vi fram till min mormor. Då blev jag glad! Jag kände igen mormors hus med en gång. Och mormor också förstås! Sen sov matte och jag hos mormor. Jag vet inte riktigt var husse tog vägen. Han försvann när vi stannade utanför ett stort hus i Helsingborg. Fast i dag träffade vi husse igen. Jag hittade honom vid stationen i Ängelholm. Konstigt va? Sen åkte vi till min andra storasyster: Jenni. Ååh så roligt det var att träffa Jenni igen! Först var vi inne. Hon har en skön soffa.

Men sen, då gick vi ut. Ni kan inte ana så mysigt det är där Jenni bor! Där finns jättemycket gräs som man kan springa på. Och fåglar som man kan jaga. Vov så kul jag hade! Och som jag sprang!

Och sen, sen fanns det fågelbajs som man kunde rulla sig i. Toppen, va! Det var synd bara att jag hade jacka på mig. För då kom det mesta på jackan, och det är ju lite slöseri med den goda doften.

Fast här i Sverige är det så kallt så matte och jag fryser. Och då måste vi ha våra jackor på oss. Förresten så fryser husse också. Fast vi tyckte alla 3 att det var kul att träffa Jenni. Så vi var glada ändå.

Sen så åkte vi tillbaka till min mormor igen, matte och jag. Och då försvann husse igen. Honom kan jag inte riktigt lita på. Han försvinner ganska ofta. Fast sen brukar han komma hem igen. Eller så hittar jag honom nån stans. Men vov så trött jag känner mig nu. Det är nog för att jag har sprungit, och sprungit, och sprungit i dag. Så nu ska jag sova. Vov på er!

10-05-07:

Det är jättekallt här i nordvästra Skåne, och jag fryser mycket! Jag har bara en fleecejacka med mig, och inga vantar. Det blåser iskalla vindar och är bara +8 grader nu mitt på dagen. Dessutom är det molnigt och grått. Det är förstås jättekul att träffa mina nära och kära! Dem har jag saknat! Men annars så jag längtar tillbaka hem till El Campello! Och till Stockholm längtar jag inte alls. Jag vet att Ulf blir ledsen när jag skriver så. Han vill ju att jag ska trivas i Stockholm - eftersom han själv trivs så bra just där. Men jag kan inte ljuga. Stockholm kan aldrig bli hemma för mig. Jag har bott i över 40 år i nordvästra Skåne, så är det någon del av Sverige som är hemma för mig - så är det förstås Skåne. Men för mig känns El Campello som ännu mera hemma, numera.

Nåja, jag ska försöka göra det bästa av månaderna i Stockholm. Så småningom blir det ju sommar där också. Och 2 dagar till får jag vara i Skåne. I dag kommer Jenni hit till min mamma, och i eftermiddag ska jag åka till Helsingborg för att träffa Lena. Ulf har nu tagit på sig höstjacka och vantar, för att ta en promenad och titta till sin farfars grav på Pålsjö kyrkogård i Helsingborg. I morgon kommer Ulf hit till mamma, och på söndag reser vi vidare norrut. På måndag har jag bestämt träff med min son Johan. Han har ju bott i vår lägenhet nästa hela tiden vi varit borta, men sedan 1/5 bor han i en egen studentlägenhet.

10-05-08:

I morse, när Bonnie och jag gick vår morgonpromenad, regnade det och var bara 3 plusgrader. Visst finns det saker som är bra i Sverige, men till dessa hör inte klimatet...

I dag kom Ulf hit till Munka-Ljungby och hälsade på. Mamma bjöd oss på en jättegod middag, och sen satt vi och pratade och hade trevligt.

Vov igen! Jag glömde ju att berätta en jätteviktig sak från resan. Jo, utanför hotellet i Dijon, där fanns det läckerheter må ni tro. Ja, för där fanns jättegoda kanin-lortar! Det var fullt av dom. Man kunde äta så många man ville. Ja, i alla fall kunde jag ha gjort det om jag inte hade haft matte med mig. För min matte, hon lägger sig alltid i när jag hittar nåt gott att äta ute. Det är dumt, tycker jag. Vi hundar borde alltid få bestämma själva vad vi vill äta! Så det så!

Förresten ser min mormor ut så här:

Egentligen är hon mattes mamma, fast det är ju samma sak som min mormor. För jag är ju apoterad. (Matte säger att det heter adopterad, men det sa jag ju.) Min mormor är jättegammal, kanske 50 eller 100 år eller nåt sånt. Hon är till och med ännu äldre än matte. Hon är jättesnäll och bra på att klia mig bakom örat. Och hennes trädgård är jättbra: både att springa i - och lukta i - och så kan man kissa bra på gräsmattan. Så jag trivs bra här. Vov, vov!

10-05-09:

Nu (kl 18) är vi framme i Hässelby strand. Resan har gått bra, men jag är jättetrött.

10-05-10:

I går var jag så trött att jag stupade i säng strax före 21:30. Fast sen kunde jag inte somna. Det kändes som om sängen snurrade och gungade. Förmodligen var det lite "rörelsesjuka" efter allt körandet. När jag äntligen somnade var klockan nästan 02. Men sen sov jag gott ända tills Bonnie tyckte att vi skulle gå på morgonpromenad. Jag har saknat min säng! Den är nämligen extra mjuk och har dessutom har en Tempur-bäddmadrass överst. Sängen är nog det enda jag verkligen saknat under mina drygt 7 månader i Spanien... Ja, utöver mina barn, syskon, mamma och mina vänner förstås.

Jag tycker förstås att här är alldeles för kallt och "vintrigt" än. Så här ser det ut just nu när jag tittar ut från min balkong:

Jag får ha täckjacka och vantar när jag går ut med Bonnie. Hon fryser också, men tycker att det är kul och spännande att lukta på alla grästuvor vi passerar... Hon kände igen sig bums då vi kom hit till Hässelby strand.

I dag kom Johan och hälsade på ett par timmar. Det var jättekul att prata med Johan igen! Och att krama om honom! Det är inte detsamma med mejl - även om mejl är ett bra sätt att hålla kontakten. Bonnie, som också blev glad över att träffa Johan, välte raskt omkull honom i sängen och började leka.

(Om ni undrar vad han håller i handen så är det en skruvmejsel som han ska låna av mig.)

I dag har jag tvättat de kläder vi använde under resan. Och så har jag packat upp resväskorna. Men just nu ligger böcker, kläder, papper, Bonnies saker och en massa annat - bara i travar på bord och stolar. Jag ska förstås lägga allt på sina rätta platser. Men det får ta sin tid. Jag är trött i dag också. Jag har inte sovit tillräckligt en enda natt sedan vi lämnade El Campello.

Ulf ser så lycklig ut! Det är roligt att se. Det är ju för hans skull som jag är här i Hässelby strand, för att jag vet hur bra han trivs i sitt Stockholm. Och han påpekade just, när han kom hem från dagens shoppingtur, hur trevligt och praktiskt han tycker det är att kunna prata med expediterna då han handlar. Att kunna kommunicera fritt har han saknat i Spanien. Och det är klart att allt är enklare att diskutera på sitt eget modersmål. Hur länge man än läser ett annat språk (som vuxen) så kan man aldrig uttrycka sig riktigt så varierat och korrekt som man vill... Själv vill jag läsa mycket mera spanska! Jag hoppas att det finns en passande kurs på Instituto Cervantes nu i sommar!

10-05-11:

I dag skiner solen, och det var "hela" 9º varmt på Bonnies och min morgonpromenad. Det är vackert här, särskilt när solen skiner.

Rent objektivt är det ju så, att vi bor väldigt fint här i Hässelby strand. Ändå känner jag mig så främmande på denna plats. Den ligger "långt borta i norr" för mig. Jag känner att jag inte hör hit. Det är synd. Allt skulle ju vara så mycket enklare om jag kände mig hemma här. Och Ulf skulle bli gladare... Jag har valt att leva tillsammans med Ulf. Hässelby strand/Stockholm får jag ta på köpet. Själv skulle jag aldrig välja att bo så långt norrut. Men ni vet att jag älskar Ulf. För den skull så ska jag försöka klara av det. Kanske kommer det att kännas lite lättare när det blir sommar.

Vov på er! Såklart att jag kände igen mig bums, när vi kom hit till Hässelby strand, där vi bodde när jag var barn. Jag kände igen vår granne Mona också. Så hon fick klappa mig bums. Det får inte vem som helst göra.

Det finns väldigt mycket gräs här. Gräs är bra. Det luktar spännande, och så är det väldigt bra att kissa på.

Fast här är ganska kallt, så jag får ha vinterjackan på. I går, när solen inte sken, då frös jag så jag skakade. Fast i dag är det varmare ute. Och det är ju bra. För jag tycker om när det är varmt och skönt.

Vid vattnet finns det många ganska stora fåglar. Matte säger att dom heter änder. Änder är trevliga, för man kan komma ganska nära dom utan att dom flyger i väg.

Sen hade jag sån tur så jag träffade två killar som jag känner: Mattis och Teddy. Teddy bor i samma trappa som vi. Fast på nåt sätt tycker jag att dom har blivit större sen vi sågs senast. Så jag skällde lite på dom för säkerhets skull. Så att dom skulle fatta att jag är stor och vuxen nu.

Fast sen så nosade vi på varandra och så. Dom är schysta båda två. Sen så gick matte och jag hem för att titta till husse. Han låg i sängen och läste tidningen, så jag la mig hos honom en stund. Det är rätt så mysigt. Men vov, nu har jag inte tid att skriva mer. Matte prasslar så intressant. Jag måste kolla vad hon gör! Vov!

PS. Vov igen! Det är faktiskt kul att vara tillbaka. Ja, för jag träffar så många gamla kompisar. Och det är jättekul! Nu, mitt på dan, träffade jag tre yorkie-flickor på en gång: Melli, Flisan och Smulan. Och jag känner alla tre. Och tänk, Smulan, hon har varit i Spanien precis som jag har! Så vi hade extra mycket att prata om. Och vi leker så bra tillsammans också. Och det är ju kul! Vov! Vov!

10-05-13:

Hela dagen i går, samt i morse, frös jag på promenaderna med Bonnie. Men nu mitt på dagen har det varit soligt och ca 18º varmt. Skönt! I går var jag ledsen över att behöva vara i Sverige och frysa. I dag känns det lite bättre. Nästa år vill jag vänta med att lämna Spanien till slutet av maj, för då brukar det ha blivit lite varmare även här uppe. Det känns så tråkigt att "börja om" att vänta på sommaren, att gå tillbaka till de temperaturer som det var i El Campello i februari...

Annars är det fint här, och Bonnie verkar trivas. (Hon är mer "lättanpassad" än jag...) I skogen blommar massor av vitsippor och enstaka blåsippor. Björkarna håller på att slå ut, och påskliljor, tidiga tulpaner och andra vårlökar blommar för fullt. Vår är det definitivt, men sommaren får jag vänta ett tag till på. (UV-index var bara drygt 4 i dag.)

Nu, medan jag har skrivit dessa rader, har solen försvunnit och himlen blivit grå. Det ser ut som om det skulle börja regna. Det verkar vara "april-väder" fast det är maj...

Vov och vov! Det som är bra här i Sverige, är att det finns en massa skog man kan gå i. Och som man kan springa i, och klättra i, och lukta i, och kissa i. Det är skönt för tassarna att gå i skogen.

Fast annars är det bäst i Spanien, för där är det varmare och skönare. Och så är sanden vid havet så mjuk och varm. Och så regnar det mindre där.

Matte tycker att nästan allt är bättre i Spanien, men husse tycker att nästan allt är bättre här i Sverige. Själv tycker jag att det är bra både i Spanien och i Sverige. Man måste väl inte bestämma sig för bara ett land? Nu har jag ju kompisar både i Spanien och här i Sverige. Och jag vill ju träffa alla mina kompisar förstås! Fast inte samtidigt, det blir för många på en gång.

I dag träffade jag Smulan igen. Hon är väldigt snäll och trevlig och bra på att leka. Vi lekte ganska länge, medan våra mattar pratade. Sen, när matte och jag gick vidare, då träffade jag 4 katter på en gång! En hade koppel på sig, men dom andra var lösa. Dom var inte alls rädda för mig. Särskilt inte en gammal hane som har nästan samma färg som jag. Han är 22 år gammal! Det är jätte-gammalt! Han vågade nosa länge på mig. Fast när han kom nära, så såg jag att han är större än jag, så då ställde jag mig mellan mattes ben och skällde lite på honom. Nejdå, jag var inte alls rädd. För sen så vågade jag faktiskt nosa på hans svans. Så det så! Vov, vov!

PS

Nu så har det blivit kväll, och jag har träffat mina gamla hundkompisar Kenta och Challe också. Dom är såna där springa-fort-hundar. Matte säger att sorten heter Whippet. I alla fall så är dom stora och har jättelånga ben. Kanske har dom vuxit. Eller så har jag krympt. Eller så kommer jag inte ihåg att dom är så stora. Dom är trevliga och så, det är dom, riktiga gentlemän faktiskt. Men just i kväll tyckte jag att dom såg lite farliga ut. Så jag stod mellan mattes ben och sa ifrån att dom inte fick komma för nära. Och det respekterade dom. Ja, dom märkte väl hur bestämd av mig jag är. Det är minsann ingen som sätter sig på mig inte! Tja, möjligen matte då. Hon försöker alltid bestämma över mig.

Nu till exempel, så har matte fått för sig att vi ska träna inkallning. Vadå - träna? Jag kommer ju nästan alltid när hon kallar. I alla fall om jag inte har nåt viktigare för mig. Om jag har hittat nåt gott att äta - då kommer jag förstås inte, men annars kommer jag alltid - förr eller senare. Så vad ska vi träna egentligen? Vov ja, mattar är ofta både envisa och trögtänkta. Fast dom kan vara bra att ha i alla fall. Jättemånga vov!

10-05-15:

I går var vädret trist och grått hela dagen - och jag kände mig riktigt deppig. (Deppig på så sätt att jag blir ledsen och passiv och mest bara sitter och tittar på väggarna.) Ulf blev lite bekymrad för att deppigheten redan börjat komma. Han tänker att det måste vara nåt allvarligt fel på mig - som kan bli deppig när jag befinner mig på en, enligt hans tycke, så underbar plats...

I dag skiner solen och det är riktigt varmt och skönt. Då känns livet genast lättare, helt OK  faktiskt - fast jag är i Stockholm. (Jag är, som ni vet, väldigt ljus- och väderberoende!) Det har faktiskt varit hela 20 plusgrader här i dag, bara 3 grader kallare än i El Campello! Bonnie och jag har gått långa promenader längs Mälaren. I eftermiddags hade jag bara T-shirt, shorts och sandaler. Skönt! Tyvärr visar väderleksprognosen att det är risk för regn igen.

Vov! Vet ni hur stark jag är? Jag är jättestark! Jag är så stark så jag kan stå på bara frambenen - och lyfta båda bakbenen på en gång. Det gör jag ibland när jag kissar. Jag brukar liksom ha kroppen rakt bakåt, och bakbenen rakt ut åt sidorna.  Man måste vara jättestark - både i frambenen, och i magen, för att kunna stå så. Så stark är jag! Jag ska be matte fotografera mig nån dag, så ni får se hur stark jag är.

I dag skiner solen och det känns lika varmt som hemma i El Campello. Det är bra tycker jag. För jag tycker inte om att frysa. Jag träffade Smulan i dag också. Det var ju bra, för vi har jättekul ihop. Hon leker så bra, Smulan! Och så får jag jaga henne lite. Det är kul att jaga!

I går var det inte varmt alls. Och sent på kvällen, när jag skulle ut och kissa, då var det jättemörkt! Otäckt mörkt! Så mörkt är det aldrig i El Campello - för där har dom en massa stora lampor över allt. Ja, såna gatlyktor alltså. Här, i Hässelby strand, finns det bara några små som inte lyser så mycket. Då blir det ju mörkt mellan dom. Nu ska ni inte tro att jag är mörkrädd. Nä, för det är jag inte alls. Men jag tycker inte om att kissa när det är mörkt. Nä, för då ser jag ju inte om det kommer nån otäck typ - och smyger sig på mig. Fast rädd är jag alltså inte. Inte ett dugg. Bara lite försiktig. Så det så. Vov, vov!

10-05-16:

Grått, trist och blåsigt. Så är vädret i dag. Själv är jag deppig igen. Jag har tröstat mig med att sätta upp tre affischer från El Campello på min sovrumsdörr:

Det var lite svårt att få det snyggt eftersom dörren har glasrutor vars mått inte motsvarar affischernas. Utöver att titta på bilderna, kan jag nu även läsa texterna som jag instämmer i (El Campello - tycker jag om, El Campello - vid havet föredrar jag att bo):

Bonnie tyckte att det var spännande när jag satte upp affischerna...

Vädret lär vara, inte bara engelsmännens, utan även svenskarna favorit-samtals-ämne. Så här får ni lite att tala om:

10-05-19:

I går var det hela 23 grader varmt här. Det var visserligen kvavt och molnigt men skönt ändå. Häggen slog ut i värmen:

Det har varit lika varmt och kvavt i dag. Det känns som om det är åska på gång.

Vov på er! Jag har haft så mycket att göra så jag har inte ens hunnit skriva i min blogg. Men nu ska jag berätta om allt som jag har gjort.

Ni vet ju att jag är en väldigt smart hund. Ja, det tycker i alla fall både jag och matte. Husse håller visserligen inte med. Men det är bara för att han inte är lika förtjust i hundar - som matte och jag är. Han tycker mer om datorer. Och det är verkligen inte mitt fel att han har så dålig smak...

I alla fall så tränar jag min hjärna lite extra ibland. Kommer ni ihåg att jag tränade med Dogsmart innan? Ni vet, den där svåra grejen där man måste lyfta klossarna rakt upp, annars kan man inte ta fram godiset. Den som jag jobbar med här på bilden:

Nu har matte tagit fram en annan sån svår sak. Den heter Dogspinny. Den var rätt svår först. Ja, för jag visste ju inte hur man skulle göra. Men matte visade mig. Man ska snurra på den översta skivan. Då kommer man åt godbitarna som är gömda i hålen där under. Sen, när jag visste hur man skulle göra, så var det ju ingen konst. Matte fick fylla på godis 3 gånger, och jag hittade alla bitarna var gång. Jag är en mycket smart hund jag! Visst!

Sen, på kvällen då satt jag på balkongen en stund. Man har faktiskt ganska bra utsikt från vår balkong. Man kan se alla hundarna och deras mattar och hussar, när dom går förbi där nere på gången. Och i går såg jag en katt också. Den skällde jag lite på. Fast matte tycker inte om när jag skäller. Så hon sa att jag måste vara tyst. Hon förstår mig inte riktigt, min matte. Nej, för annars skulle hon väl låta mig skälla? Det är ju viktigt att skälla! Särskilt på katter!

I dag har vi varit ute mycket, matte och jag. Det har varit varmt och skönt hela dagen. Jag blev nästan sugen på att bada. Fast jag rullade mig i gräset i stället. Det var nyklippt. Det är jätteskönt att rulla sig i nyklippt gräs!

Och sen, när jag hade rullat färdigt, då hade jag en hel del som jag var tvungen att nosa på. Och en del som jag behövde kissa på. Som vanligt sprätter jag väldigt elegant när jag har kissat.

Och tänk! Sen hade jag sån tur så jag träffade min kompis Smulan! Vi är intresserade av precis samma saker, hon och jag! Till exempel att lukta på fågelskit och sånt. Vi samsas bra, och kan lukta på samma sak samtidigt.

Och sen leker vi så kul ihop! Vi tycker båda att det är jättekul att brottas på skoj.

Fast sen, när vi blir trötta, då pratar vi en stund. Vi har mycket att prata om: snygga hundkillar, och Spanien, och sånt. Men sen så vilar vi lite.

Våra mattar verkar också komma bra överens. Det är ju skönt. Då måste vi inte passa dom hela tiden, utan kan leka i lugn och ro.

Ja vov, nu vet ni vad jag har gjort dom här dagarna. Vov, vov!

PS

Förresten försökte matte fotografera mig när jag stod på bara framfötterna. Men hon hann inte med. För jag satte just ner ena bakbenet när hon blev klar att fota. Så jag ska be henne ta ett nytt foto en annan dag. Ja, för jag vill gärna visa hur stark jag är. Jag är nog starkast av alla hundar i 2,7-kilos-klassen! Vov!

PS.

I dag la jag in de här 2 fotona på sidan Om mina djur. (Lasse W har kopierat ytterligare några av mina gamla dia-bilder. Jag fick en foto-CD med posten i dag. Tack Lasse!)

Va? Ser ni inte bums att det är jag? Jodå, visst är det jag och mina undulater... (Troligen nån gång mellan 1974 och 1978.)

10-05-20:

I dag har vi haft jättefint väder. Det har varit solsken och +24º! Lika varmt som i El Campello! Så nu har Ulf börjat stöna om att det är för varmt här också. Själv njuter jag förstås.

Vi har varit på årlig service med bilen i dag, på firman där vi köpte den. (En sån koll som ska göras en gång om året för att garantin ska fortsätta att gälla.) De kollade det mesta, samt bytte olja och luftfilter mm. Allt såg bra ut. Det är skönt att ha en ny bil. Fast det kostar - det också! (Totalt 3420:- i dag, inkl miljöavgift för att ta hand om den gamla oljan.) Vi frågade vad ett takräcke (=taklastbågar) skulle kosta. Det billigaste kostar 1900:-! (Bilen saknar dropplist så vi måste tyvärr köpa ett original.) Men det får vara till en annan dag...

Har jag berättat att vi äntligen fick bilplats häromdagen? Det fick vi i alla fall. Tyvärr nästan så långt från vår port som man kan komma, men bättre och tryggare än att ha bilen på gatan. Kanske vi kan byta till en plats närmare vår port så småningom.

10-05-21:

Även i dag är här lika varmt som i Alicante. (+22º) Men här är himlen täckt av gråa moln, och på håll hörs åskan.

Bonnie och jag har varit hos veterinären här i Hässelby strand i dag. En veterinär, specialutbildad på ögonlysning, besökte mottagningen. Bonnie är nu både ögonlyst, samt patella undersökt, helt utan anmärkningar. Ögon, samt knäleder, är svaga punkter hos chihuahuor, så dessa två saker är viktiga att låta undersöka. Resultatet förs sen in i Svenska Kennelklubbens register. Så nu är det fritt fram för Bonnie att para sig. Ja, inte förrän tidigast 11/6 förstås. Hunden måste vara minst 18 månader gammal för att få lov att paras. Parar man tidigare får man inga stamtavlor till valparna. Dessutom återstår ett par små detaljer: Jag har inte övertygat Ulf än om hur gulligt det är med valpar, och så ska löpning / parning passa in i tiden i förhållande till när vi är i Spanien resp i Sverige. (Bonnie kan paras var som helst, men det är lugnast om hon föder valparna i Sverige eftersom det är tryggast att sälja dem här. En höggravid tik får inte flyttas och valparna får inte föras in till Sverige om de är över 3 månader. Mycket ska alltså klaffa. Det svåraste blir att övertala Ulf...)

Vov på er! I dag har jag varit med om konstiga saker, må ni tro! Vi har varit hos veterinären, matte och jag. Ja, det var mattes påhitt som vanligt. Jag tycker egentligen inte så mycket om att gå till veterinären. Veterinärerna brukar visserligen vara trevliga, men ofta hittar dom på nåt dumt - som att stickas eller så.

Först, när vi kom till veterinären i dag, så bar dom in mig i ett rum. Där droppade dom nåt konstigt i mina ögon. Jag försökte blunda, men dom lurade mig. Sen, när dom ändå hade lyckats droppa, så sa dom att jag var jätteduktig. Och det var ju bra. Att dom tyckte att jag var duktig alltså. För det är jag ju.

Sen fick jag och matte sitta i väntrummet igen. Där fanns en katt som bara sov. Och en trevlig hund som jag inte fick hälsa på för hundens matte. Fast både hunden och jag ville! Men sen kom 2 pudelflickor. Och vi hälsade på varandra. Dom var trevliga båda två. Sen väntade och väntade vi. Matte sa att vi skulle vänta tills dropparna verkade. Fast jag förstod aldrig vad hon menade. Men nåt konstigt var det ju. För mina ögon var liksom mer öppna än vanligt.

I alla fall så fick vi gå in till en veterinär sen. Henne hade jag aldrig träffat förr. Men hon var snäll och klappade mig och sa att jag var fin. Sen satte hon en jättekonstig grej för sina egna ögon, och så släckte hon lampan i rummet och lyste med en ficklampa rätt in i mina ögon. Och så tittade hon genom den konstiga grejen. Fast jag var inte rädd alls. Nä, för veterinären pratade med mild röst hela tiden. Hon förklarade precis allt vad hon gjorde. Så jag kände mig trygg - fast allt var så konstigt. Sen tände hon lampan och sa att mina ögon var jättefina!

Fast sen, när hon hade tagit av sig den konstiga grejen, så började hon dra i mina ben. Och liksom böja dom. Och sen sa hon att jag har jättefina ben och knän. Och det var ju bra. Fast det visste jag redan. Jag är ju fin och bra överallt, jag!

Nu säger matte att jag är godkänd, så jag kan få para mig om jag vill. Det är ju bra, för det är klart att jag vill få egna valpar. Fast inte just nu förstås. Nä, för just nu hinner jag inte. Jag har en del lekar som jag måste leka klart först. Men sen! Sen, vill jag ha valpar. Kanske, om jag träffar nån snygg hundkille nästa gång jag löper, kanske jag vill para mig då. Om han är både snygg och trevlig, och dessutom chihuahua som jag alltså. Ja, för chihuahua är ju den finaste hundsorten av alla. Så det så!

Fast nu är jag trött. Det tar på krafterna att gå till veterinären och vara duktig hela tiden. Och så känns ögonen lite konstiga än. Så jag tror att jag ska sova en stund nu. Vov och vov!

10-05-23:

I dag har vi frusit, Bonnie och jag. Det har regnat nästan hela dagen och åskat en del. Som tur var så kom min barndomsväninna Eva H och hälsade på nu i eftermiddags. Då blev det bums lite roligare. Vi gick en liten runda mellan ett par skurar, och sen satt vi och pratade flera timmar. Trevligt!

Förresten hade vi trevligt besök i går också. Då kom Ulfs gode vän Bosse L och hälsade på. Vi bjöd på middag, och sen satt vi och pratade länge alla tre. Det är roligt att få besök!

I går hade vi bättre tur med vädret. Då sken solen, och Bonnie och jag kunde gå långa härliga promenader. Äppelträden blommade vackert:

Massor av olika typer av båtar ( inkl sjöräddningen) passerade mellan Hässelby holme och stranden:

Snart kommer syrenerna att slå ut. Enstaka knoppar har redan tjuvstartat. Det ger sig hur många dar det blir mellan hägg och syren i år.

Mina krukväxter som jag tog med från Spanien mår lite olika. Alla de små har klarat sig bra. Kamelian mår hyfsat och har nu två små blommor (den hade oftast 5 - 6 stora i El Campello). Men den stora pelargonen, som blommade så rikligt, har kommit av sig helt. Den har tappat alla blommor, alla blomknoppar, och många blad. Den tålde inte att det blev så kallt då vi kom till Sverige (bara 3-4 plusgrader på nätterna). Växterna fick ju tillbringa nästan 9 dygn i bagageutrymmet i bilen. Här ser ni (återstoden av) pelargonen samt kamelian:

Vov-vov alltså! I dag har jag inte tyckt om att vara ute alls. Ja, ni kan ju själva tänka er, när gräset räcker ända till hakan - och är alldeles vått och kallt. Då är det INTE kul!

I går var det mycket roligare! Först gick matte och jag en lång runda. Matte fotograferade blommor hela tiden, och jag luktade på en massa intressanta saker. Och så tittade jag på vattnet, och på fåglar och sånt.

På hemvägen mötte vi Kenta och Challe. Ni ser att dom är rätt så stora va! Så jag höll mig nära matte i dag också, när jag hälsade på dom. Fast dom är väldigt schyssta, det är dom. Så nästa gång vågar jag nog nosa på riktigt på dom. Kanske...

Sen, senare på dan, så gick matte och jag en lång promenad till. Och tänk, då träffade jag Smulan igen! Smulan hade hittat en jättelång kul pinne. Den låg hon och gnagde på.

Fast när jag kom springande så började vi leka. Först jagade vi varandra lite. Sen så brottades vi.

Och sen, när vi hade lekt ett tag, då bjöd Smulans matte oss på Frolic. Smulans matte sa: Sitt - och då satte vi oss båda två. Och så fick vi var sin godbit. Det var smaskigt!

Vi fick flera Frolic var, men sen så tog dom tyvärr slut. För säkerhets skull så satt vi jättefint en stund till. Men Smulans matte hade ändå inga fler.

Om ni undrar vad Smulan har på kinden - så är det ett löv. Det fastnar löv i hennes päls. Det gör det inte i min. Smulans matte ska klippa Smulan lite. Bara för att det inte ska fastna saker så lätt. Det är bäst med lagom lång päls - sån som jag har. I min päls fastnar nästan ingenting. Bara igelkottsbajs, och såna klibbiga saker, som jag tycker om att rulla mig i. Fast det gillar inte matte. Att jag rullar mig i sånt. Vi tycker inte alltid likadant, matte och jag.

I alla fall så är det bra med päls. Det tycker både Smulan och jag. Vi tycker också om att kolla in alla som går förbi. Om nån ser skum ut, så skäller vi lite. Fast bara lite. Annars blir våra mattar sura på oss.

Smulan är nog min bästis nu. Vi har så kul ihop! Vov på er!

10-05-26:

I måndags firade Ulf och jag vår bröllopsdag. Vi har varit gifta i 2 år nu. Det känns som om vi gifte oss häromdagen - och samtidigt som om det var länge sen. Jag fick en jättefin bukett röda rosor. Han är gullig min man.

På eftermiddagen gick jag på läkarkontroll. Det var dags för den "årliga kontrollbesiktningen". (Jag var på labbet häromdagen och tog en massa blodprov.) Jag gick igenom besiktningen utan en enda anmärkning! Det var skönt att höra att samtliga värden var bra. Så nu har jag hopp om att hänga med ett tag till!

Vädret har varit tråkigt här - kallt och regnigt. Bonnie har inte heller haft lust att gå ut. I dag har det varit soligt - men kyligt. Iklädda jackor har vi gått några promenader, Bonnie och jag. I dag var det en sån dag då jag borde haft kameran med - men inte hade det. Först såg vi en katt som satt så fridfullt på en sten och lapade vatten ur Mälaren. Den satt kvar fast vi kom nära. Det hade blivit ett fint foto. Sen såg vi en skäggdopping som dök och kom upp med en stor fisk i munnen. Fisken såg större ut än näbben, men fågeln lyckades svälja den ändå. Det skulle också blivit ett fint foto. Jag hade haft gott om tid att zooma in. Och sen mötte Bonnie Laban. Det var roligt att se så glada de båda hundarna blev då de såg varandra. Vi gick på var sin sida gatan. Både Bonnie och Laban drog allt vad de kunde för att snabbt komma fram till varandra. Det skulle ha blivit jättegulliga foton då de lekte - om jag haft kameran med...

Vov! Vet ni vad? Jo, jag har skaffat pojkvän! Jodå, en jättesnygg alldeles egen pojkvän. Så det så. Han heter Laban. Ja, jag kände Laban innan också. Fast då var vi mindre. Och nu så hade vi inte träffats på jättelänge. Inte sen i september. Men i dag då träffade vi varandra äntligen. Ååh så snygg han hade blivit! Ja, han var gullig innan också, men nu är han liksom ännu stiligare. Ni kommer väl ihåg att Laban är en långhårig chihuahua, precis som jag? Fast Laban är vit och lite beige.

Vi träffades när matte och jag var ute på promenad. Jag kände igen honom bums. Våra mattar kopplade loss oss, så vi kunde leka ordentligt med varandra. Ååh, så kul vi hade! Vi jagade varandra, och så brottades vi lite, och så jagade vi varandra, och så brottades vi lite mer. Jättekul!

Och sen, sen när våra mattar pratade med varandra, och inte lyssnade på oss - då frågade jag chansen på Laban. Och han sa ja! Så nu har jag en egen pojkvän! Sen luktade Laban på mig - där ni vet. Det får ens pojkvän göra. Men inga andra killar. Fast sen så lekte vi lite till. Vi lekte ända tills våra mattar tröttnade. Då var vi tvungna att sluta. För då ville våra mattar gå hem. Fast jag hoppas att vi ses snart igen, Laban och jag. Ja, för jag tror att jag är kär i honom - fast jag inte ens löper! Vov på er!

10-05-28:

Jag har migrän för andra dagen i rad. Med migränmedicin blir det hanterbart. I alla fall mildras huvudvärken, även om illamåendet kvarstår. (Just nu använder jag Eezeneo. Zomig funkar inte längre.) Fast jag skulle förstås hellre slippa helt. Jag har provat många olika mediciner - men ännu inte hittat nån som hjälper helt. Jag har läst att bara 2/3 av dem som har migrän blir hjälpta av migränmedicin o dyl. Forskning pågår...

Vädret här är inte mycket att hurra för heller. Det har regnat i natt och är väldigt vått ute. Annars tittar solen fram, lite grann i alla fall. När jag var ute med Bonnie på morgonpromenaden så tänkte jag på hur långsamt tiden går här. Ja, jag upplever det så. Jag har varit här 18 dar nu - men det känns som en evighet. Jag ser inte fram emot att behöva vara här hela juni, juli och augusti också. (Jag ska försöka klara det ändå - för Ulfs skull.) Jag tycker visst att här är vackert. Det är inte det. Men här är så "ödsligt" på nåt sätt. Många gånger, då Bonnie och jag är ute på promenad, så möter vi inte en enda människa. Det händer mycket mer i El Campello, fast där är lugnt. Men där är alltid människor ute. Mer att titta på... Och så är det mycket roligare att promenera i solsken! Tittar man bara på "solsymbolerna" nedan - så ser det ju inte ut att vara så stor skillnad. Men en "sol med moln framför" betyder ganska grått här - och ganska soligt i Alicante. Och "regn" i Alicante betyder bara någon enstaka mm... Sen är det ju betydligt varmare där också - särskilt på nätterna.

Men Ulf trivs förstås utmärkt här, och han är så glad för att han kan konversera på svenska! Själv har jag anmält mig till en konversationskurs i spanska på Instituto Cervantes. Kursen börjar på onsdag och ska pågå en kväll i veckan fram t o m 23/6. Och så har jag skaffat mig en spansk brevvän via sidan: http://www.mylanguageexchange.com/  Ännu har vi bara utbytt några få rader, men nyttig träning är det. Jag både vill, och behöver, lära mig mycket mera spanska!

Syrenerna är snart helt utslagna... Snart luktar de ännu godare än häggen!

Vov, vov! I dag har jag varit på tjej-träff. Jodå!

Först, när matte och jag var ute och gick i dag, så fick jag syn på Smulan. Jag blev förstås jätteglad och sprang bums fram till henne. Och Smulan blev så glad att jag kom. Vi började leka bums. Och sen lekte vi jätteroliga lekar. Vi jagade varandra och så brottades vi. Såna lekar är alltid jättekul. Och vi leker så bra - för vi är lika stora och lika starka och lika snabba. Så det blir rättvist hela tiden. Annars har jag inget emot att vinna jämt...

Men sen, när vi hade lekt en stund, då kom Tara och My förbi med sin matte. Och då hade vi tjej-träff! Ja, för vi är ju flickor alla 4. Vi lekte lite, och så gnagde vi lite på en pinne som vi turades om att ha. (Ja, för jag fick inte ha pinnen själv hela tiden.) Men sen så pratade vi en massa. Våra mattar pratade också. Dom pratade om hundmat och sånt. Och det gjorde vi också. Våra mattar pratade om Frolic och Orijen och såna sorter. Och vi tjejer vi pratade om andskit, och måsskit, och kaninlortar och andra läckerheter. Det är trevligt att ha tjej-träff!

Och sen så höll vi koll på både folk och hundar som kom förbi. Elvis kom förbi. Han blev väldigt glad när vi alla fyra tjejerna hälsade på honom på en gång. Fast Laban kom tyvärr inte förbi. Annars hade jag gärna hälsat på Laban. Vov för i dag!

10-05-29:

Migränen börjar avta. Det är skönt. Men vädret är fortfarande lika tråkigt. Antingen regnar det, har precis regnat, eller så blåser det upp till regn. Bonnie och jag hinner knappt ut innan vi får rusa in igen. Ulf brukar säga att Sverige är ett vattenskadat land. Och det ligger ju onekligen en del i det. Men grönt och fint är här förstås. Ekarnas blad är så vackert ljusgröna just nu. Synd bara att det ska vara så grått nästan varje dag. Jag saknar solen!

Syrenerna har slagit ut nu. Och häggens blomblad ligger i drivor på marken. Det blev precis 11 dagar mellan hägg och syren i år.

Vov på er! I dag har jag inte hittat nån av mina kompisar. Fast jag har letat... Kanske dom stannar inne nu när det regnar. Jag tycker INTE om regn. Jag undrar vem som har hittat på att det heter hundväder? Inte kan det vara nån som begriper sig på hundar i alla fall. Det är jättevått i gräset, så jag blir alldeles våt och kall om fötterna och benen.

Och inte har matte köpt några gummistövlar åt mig - fast jag har bett henne. Regnkappa har jag i alla fall, som tur är. I dag har vi gått i skogen, matte och jag. Det luktar spännande där, och så regnar det inte lika mycket på mig. Nä, för träden är nästan som paraplyer.

Vi gick ner på stranden också. Det var bara vi där. Jag hittade en del hel att lukta på.

Fast sen så började det regna igen, så då sprang matte och jag hem.

Hemma är det så tråkigt i dag. Jag har försökt sätta lite fart på matte, men hon bara sitter och läser. Ändå har jag tagit mina bästa boll, och lagt i handen på henne, bara för att hon ska bli sugen på att leka. Fast hon fattar ändå inte. Tror ni hon är dum? Eller bara svåruppfostrad? Eller är det för att hon börjar bli gammal? Jag tror att jag ska leta på biblioteket efter en bok om matte-uppfostran. Jag behöver lära mig några bra knep. Vov!

PS. Ni kan inte ana så gulliga grannar vi har. Mona kom just in och gav mig en bukett liljekonvaljer som hon plockat i skogen. Jag blev förstås jätteglad! Liljekonvaljer tillhör mina favoritblommor. De doftar så underbart.

10-05-31:

I går var det mors dag. Jag ringde förstås till min mamma och uppvaktade, och Linda och Jenni ringde till mig. Johan kom och hälsade på mig i stället. Jag tyckte förstås att det var jättekul att han kom. Vi tillbringade några trevliga timmar tillsammans. Om man inte låter dagen bli alltför "kommersiell" - så tycker jag att det är väldigt trevligt med en dag för alla mammor.

I förmiddags var jag på "årlig kontroll" hos tandläkaren. Han konstaterade att mina tänder ser fina ut, och att jag har skött dem väl - MEN att den inflammation som jag har under en tand (lagad 1968) inte läkt ut. Eftersom den inte gjort det på över ett år så måste jag troligen ta bort tanden som sitter där, och gå med "glugg i munnen" minst 2 månader, för att inflammationen ska kunna läka ut. Och sen måste man förstås sätta dit ett implantat eller en bro. Inte så kul precis! För att inte tala om kostnaden som lär bli femsiffrig... Tja, det lär inte vara mycket att välja på. Suck...

I dag skiner solen. Det uppskattar jag. Jag har planterat 3 krukor med ettåriga utomhusväxter och satt på balkongen. I två krukor planterade jag surfina + hänglobelia (klarblå i ena krukan - rosa i andra) och i den tredje rosa margeriter. Så här blev resultatet:

Alla kommer förhoppningsvis att växa till sig rejält. (Lobelian ser man knappt än så länge.) Det är kul att ha några växter i alla fall. Ni som känner mig väl vet att jag förr brukade ha minst 100 krukor inomhus och bortåt 50 på balkongen. Och så brukade jag ha ett stort akvarium med små vackra fiskar, och minst en stor fågelbur med olika sorters fåglar, samt flera andra djur. I Helsingborg, innan jag flyttade till Spanien, hade jag också 4 vuxna katthonor (Helig Birma) - och tidvis kattungar. Det trivdes jag utmärkt med! Jag är mycket "omvårdande" till min natur.

För mig känns det väldigt tomt att bara ha en enda hund och ett fåtal växter! Jag kan ju inte ändra min personlighet bara för att jag nu av olika skäl inte kan omge mig med djur och växter. (Ulf däremot tycker att en hund är mer än nog, samt att det duger bra med konstgjorda växter...) Hur som helst så kan jag förstås inte hålla på att släpa växter fram och tillbaka mellan Sverige och Spanien två gånger om året. Jag kommer att ta ner mina växter (utom balkongväxterna) nu till hösten, men sen får de stanna i Spanien. Jag kommer att plantera samtliga i självbevattningskrukor, och så får jag leja nån att vattna dem ett par gånger i månaden - den tid jag är i Sverige nästa år.